# ID: svediakorp-gov1841
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1823
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 144,322
# sentences: 3,527
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
Till
Samtliga Riks-Ståndens
Protocoll,
Innehållande
Konungens Nådiga Skrifvelser, Berättelser
och Propositioner.
f
■Trmrn „■
^ _ _Jf.  ■.  .....
STOCKHOLM,
Elraéns och Granbergs Tryckeri, i8»3.
N:o l.
Berättelse om hiicid sig i Rikets Styrelse
tilldragit sedan sista Riksdag ,4 Gi/-  ue» Stockholms Slott å Riks-Salen d.
23 J ami ar ii 1823.
I)en längre tid som förflutit, sedan Rikets
Ständers sista sammanträde, liar, ehuru äfven,
rik pä vigtiga politiska händelser, likväl, med
få undantag, varit utmärkt af en allmän fred
och af Regeringarnes gemensamma bemödanden
att den för framtiden försäkra.
Under dessa händelsers utveckling, hafva
den Scandinåvlska halföns Folk, med förtroende
till deras regering, till deras Statsförfattningar
Och till deras läge, ägt mäktiga artledningar till
tröstande jemfötelser och till en ökad säkerhet
för deras fortfarande sjelfständighet Och lugn*
Sorgfällig att bibehålla ett ostördt vänskapligt
förhållande med ailä Makter, har Kongl*
Mai:t äfven varit omtänkt att undanrödja allt,
sorn för en kommande tid kunde slöra detta förhållande*
Kongl*
Majit går nu att för Rikets Ständer
framställa de åtgärder, som, i afseende på den
inre styrelsen, blifvit vidtagne.
Kongl. Majtr, sorgfällig ätt befrämja Religionens
helgd och en sann gudsfrugtart hoS Sins
Undersåtare, har vid alla tillfällen sträckt Sin
Uppmärksamhet och åtgärd till det , Som röter
Kyrkans och Församlingens angelägenheter samt
Läroverket i Riket*
Konungens Nåd. Berättelse1.
Sedan den af Kongl. Maj:t förordnade Comité
till utarbetande af en ny och förbättrad
Kyrko-Psalmbok, med Förslag inkommit , och
detsamma, af Prest-Ståndet -vid sistledne Riksdag
i allmänhet godkändt, jemväl, medelst ingifvande
från trycket, blifvit underkastadt offentlig
granskning, hvarefter Corr.itéen dess slutliga
Förslag till Kongl. Maj:t öfverlemnat, har Kongl,
Majit, i öfverensstämmelse dermed, tinder den
29 Januari 18*9, gillat och stadfästat en nv
Kyrko-Psalmbok till allmänt bruk och nyttjande
vid deri offentliga gudstjensten, med lemnad rättighet
för Församlingarne sjelfve, att hvar och
en inom sig öfverenskomma om tiden för de
nya psalmernes antagande till formligt bruk.
Äfven den af Kongl. Majit förordnade Comité,
som fått sig uppdraget att författa en ny
Evangelii-bok, har hufvudsakeligen fullbordat
detta uppdrag och sitt Förslag till Kongl. Majit
aflemnat, hvilket till en början, genom Comitéens
föranstaltande, redan frän trycket utgått,
för att underställas allmän granskning.
Till Kyrkosångens upphjelpande har en särskild
undervisningsanstalt för Choral- och Kyrkomusik
blifvit i Hufvudstaden tillvägabragt,
samt utgifvandet så väl af en tili nya Psalmboken
lämpad Choraibok, som af en Lärobok
uti Choralmusiken föranstaltadt.
Som brist inom Riket befunnits på skicklige
Orgelbyggare, har Kongl. Majit anbefallt
Musikaliska Academien vidtaga nödige åtgärder,
i afseende på orgelbyggeri-konstens framtida upphjelpande,
och dertill, under den 18 Maj r8sto,
anslagit behöflige medel.
Konungens Nåd. Berättelse1
5
Med anledning af Riksens sednast församlade
Ständers derom gjorde underdåniga framställning,
är i Nåder stadgadt, att Skådespel
icke få uppföras på Bönedagar och de större Högtidsdagar,
icke heller å de nästföregående aftnar.’
Sedan Academie-Canzlererne blifvit hörde,
har Kongl. Majit den 1 Mars 1820 förordnat,
om åtskillige tillägg i Instructionen för Prestseminarierne
vid Rikets Universiteter.
Att ingen får anmälas till Prest-ordinations
undergående före fyllda 23 års ålder, är i Nåder
föreskrifvit.
Med afseende å Riksens Ständers linderdal
niga framställningar om närmare bestämda stad-]
gander) rörande föreningar om Prest-rättigheters
utgörande, äro under den 12 November 1819
de härutinnan nödige ansedde ytterligare föreskrifter
utfärdade.
De till Kongl. Majit inkomne Förslag till
föreningar af omförmälde beskaffenhet, hafva,
då de befunnits på skäl och billighet grundade,
vunnit Nådig stadfästelse för en viss, efter omständigheterne
bestämd, tid.
Till besparing och förmån för Statsverket,’
hafva sedan sista Riksdag omkring 140 tunnor
af så kallad Behaglig Tids Förlänings-spanmål,’
blifvit till Kronan indragne.
Och har Kongl. Majit, den 3 Augusti 1820,
i Nåder föreskrifvit hvad för framtiden iakttagas
bör, i afseende på förefallande seqvestrering
af Prestetskapets Förlänings-spanmål.
Åtskillige Nådige Förklaringar och Stadganden
hafva blifvit utfärdade i frågor om sättet
för Arrende-auctioner å Kyrkohemman och
6
Konungens Nåd. Berättelse,
lagenheter i Skäne, Halland och Blekinge; om
optionsrättens bestämmande å dylika hemman;
rörande Presterskapets dispositionsrätt öfver Annexe-
och Mensalhemman i Bohus Län, samt
Skatteköp deraf; angående bortarrenderande af de
till Skatte försålde Lunds Domkyrko-hemman
samt beträffande reglering af hushållningen vid
nämnde Domkyrka och dess tillhörande hemman.
Den sanna upplysningens befordran och
Uppfostringsverket» bringande till möjligaste fullkomlighet
öfver hela Riket, hafva utgjordt en
af Kongl. Majlis främsta Regeringsomsorger;
och har Kongl. Majit till denna vigtiga del af
Statsförvaltningen egnat en oafbruten omvårdnad,
De flerfaldiga åtgärder , sona dervid blifvit anbefallte,
hafva, i hänseende till Elementar-läroverken,
blifvit utsträckte till tvenne särskilta
föremål: Undervisnings- och Lärostadgarnes ord-?
nande efter sednare tiders skick och fordran, och
en i flere delar vunnen större erfarenhet; samt
nödig förbättring uti Skol-staternes oeconomiska
Författningar, så att Läroanstalternes rätta ändamål,
utan hinder af yttre omständigheter, kun*
nät vinnas.
Den i Nåder tillförordnade UppfastringsComitén
har till Kongl. Majas pröfning öfverlemna!
ett, med anledning af de dervid gjorde
godkände anmärkningar, uti flere delar omarbetadt
Förslag till ny Skpl-ordnirsg; och sedan
Harrs Kongl. Höghet Kron-Prinsen, sorn i egenskap
af Upsala Academies Canzler, med särdeles
uppmärksamhet följt alla ärender, åsyftande
det uppväxande slägtets fullkomligare bildning,
yttrat sine tankar i detta vigtiga ämne,
Konungens Nåd. Berättelse.
7
har Commiténs Förslag af Kongl. Majit med vissa
förändringar, den 16 December 1820, blifvit
i Nåder gilladt och faststäldt till allmänt
iakttagande och bruk ifrån derpå följde hösttermins
början.
Ett af Uppfostrings-Corr.itén granskadt Förslag
till Stadgar för det i Hufvudstaden inrättade
Sällskap för växelundervisningens befrämjande,
har Kongl. Majit i Nåder gillat och stadfästat
; äfvensom Comitén fått sig uppdraget att
författa underdånigt Förslag till tjenligaste sättet,
att inrätta Pädagogier och Folk-Skolor x allmänhet,
särdeles de, sorn njuta Statens bidrag.
Men emedan erfarenheten ännu icke tillräckeligt
bestämt i hvad mån och huru vidsträckt de
nyligen uppfundna elementaira läsemethoderna
dervid kunna anses användbara, ford rar detta ärende
större omtanka än skyndsamhet, till sin behöriga
utveckling, innan någon allmän Lag
derutinnan kan utfärdas. Under den 14 Juni
1820 har Kongl, Majit anbefallt samtliga Consistorierne
en noggrann vård , i afseende på Allmogens
barns undervisning^ och att sorgfälligt
tillse, det till Skolmästare å Landet antagas
skicklige och yälfräjdade personer,
Uppfostrings-Comitén har haft all möda ospard
till befordrande af uti språk och vetenskaper
nödige befundne Läroböckers ingifvande,
och dervid fortfarit att med förmån använda de
af Statsmedlen erhailne förskott.
Kongl. Majit har åt samma Comité i
Nåder uppdragit att öfverse Academiska Gonstitutionerne,
så vidt de röra Studentexamina,
s
Konungens Nåd. Berättelse'.
eMer 1 allmänhet det samband, sorn förenar Efe—
men tar-läro värken roed Rikets Högskolor,
X hänseende till .Läroverkens reglering i
financiel och oeconoraiskt förhållande, samt
de dervid nödige förbättringar, liar Kongl. Majit
vidtagit alla de utvägar, som med omständiglieterne
och Rikets tillgångar varit förenliga.
Sedan, till följd af Kongl, Majits Nådiga
Proposition om medel och utvägar till de allmänna
Skolornas förbättring, af Rikets Ständer vid
sist förflutne Riksdag blifvit anslagit en spanmålstillgång,
stor 3,593 tunnor 23 kappar kronostridt;,
så har Uppfostrings-Comitén, under den 11 Juni
1 8 1 8 , undfått Nådig befallning att inkomma
med underdånigt Förslag om användandet och.
fördelningen ej mindre af det nya anslaget, än
af de öfrige tillgångar, samt utarbeta och till
Kongl. Majit insända en deruppå grundad Stat
för Rikets Gymnasier och allmänna Skolor.
Ett sålunda uppgjordt underdånigt Förslag
ar af Comitén» den ar Januari 1819, aflemnadtä
under förmälan, att, ehuru ständig stat först i
mån af ökade medel genom successiva indragningar,
och sedan Kongl. Majit Sig i Nåder utlåtit
öfver den nya Skol-Ordningen, kunde uppgöras,
sådant emedlertid icke borde hindra verkställigheten
af de svagast lönte Skol-Lärares löne-förbättring,
hvilken nu blifvit beredd och
genom ofvan omförmälte anslag kunde tiilvägabringas,
samt en efter Läroverkens närvarande
behof bättre lämpad organisation vinnas.
Med Nådigt bifall härtill har Kongl. Majit,
den 2a April 1819, låtit utfärda en i Nåder
gillad, sä kallad Interrims-stat för Ijäroverken,
Konungens Nåd. Berättelse'.
att tills vidare gälla och från den 1 Maji sam-,
ma år utgå.
Genom denna Stat hafva alla Lärare af
samma grader undfått lika löner, så vidt localförbållanden
tillåtit.
Inga nya I-iäroverk äro i denna Stat föreslagne,
mer än ett Gymnasium i Visby, hvars
stiftelse, med afseende på de förut gjorde och
sedermera vid Riksdagarne fullföljde framställningar,
Kongl. Majit ansett af behofvet påkallad.
Under den 3 Maj 1820, har Kongl. Majit,
i sammanhang med regleringen af Skolverket
på Gottland, i Nåder gillat det till detta Läroverks
särskilda organisation i underdånighet aflemnade
Förslag, hvarefter det nya Gymnasium
förlidet år invigdes, och hafva föreläsningarne
dervid sedan blifvit fortsatte.
För öfrigt har Kongl. Majit i Nåder bifallit,
att det nya anslaget, hvarpå Interrims-staten
är grundad, tills vidare får utgå från Statsverket
i penningar efter Markegången i det Län,
hvaruti hvarje Domcapitel är beläget, intilldess
ordentlig Stat och ständiga Tiondesättningar kunna
blifva reglerade, då så väl delta anslag, sorn
hvad Skolverken under titel af: Anordning utom
Stat, förut af ålder åtnjutit, bör å Riksstaten upp.
föras. Dessutom har Kongl. Majit, som insett
nödvändigheten af att göra besparingar tili ständiga
Staten, i Nåder anbefallt, att enär någon
lön, som öfverstiger minimi-beioppet, blifver ledig,
hvarje Consistorium då äger att sådant till
Kongl. Majit inberätta och dess beslut afvakta,
i följd hvaraf flere dylika öfverskott redan blifvit
indragne och för framtida behof afsatte, un
-
Jo
Konungens Nåd. Berättelse.
der ett noga iakttagande af den grundsats," att
ingen lön får rubbas under innehafvarens lifstid,
eller så länge han vid sysslan förblifver.
Sedan de orsaker blifvit undanröjde, som
hindrat Uppfostrings-Comitén att afgifva Förslag
till ständig och framtida permanent reglering
för Rikets Elementar-Läroverk, har Comitén sedermera
utarbetat och under den 6 sistledne September,
till Kongl. Maj:t i underdånighet aflemnat
ett sädant fullständigt Förslag med alla dithörande
handlingar, calculer och uppgifter, hvilket
nu beror på Kongl. Maj:ts pröfning.
Vid en förbättrad organisation af HufvudÉtadens
Undervisningsverk har Kongl. Maj:t särskildt
fästat uppmärksamhet, enär de så kallade
Kyrkoskolorna uti sitt förr varande skick icke
funnits fullkomligt svara emot sin bestämmelse,
och följaktligen en nästan total förändring af både
form, läroämnen och styrelse synts af nöden.
Sedan vederbörandes underdåniga Betänkanden
i detta ärende blifvit afgifna har Kongl. Majit,
under den 29 Januari 1819 och den 14 Juni
1820, förordnat, att i stället för de i Stockholm
förut varande och med Statens bidrag försedde
[Läroverk, nemligen en Catkedralskola och sju
Kyrkoskolor, med en sammanräknad årlig Iönetillgång
af g jo tunnor Spannemål och 10,986
Riksdaler 8 Skil lingar Banko uti penningar, då
deruti inbegripas de af Tolagsmedlen anslagne
10,000 Riksdaler, skulle derstädes ett Gymnasium,
tvenne högre Lärdoms-skolor, tvenne högre
och fyra lägre Apologist-skolor samt frenne Läneasterska
Pädagogier inrättas. Detta har redan
Konungens Nåd. Berättelse.
11
blifvit satt i verkställighet och samtlige Lärare
hafva blifvit med tillräckliga löner försedde.
Skolornas förändring har begynt med höstterminen
1820. Det nya Gymnasium invigdes
den 4 October 1831, och har erfarenheten redan
vittnat om dess nytta och framgång. Kongl.
Majit har äfven haft den tillfredsställelse, att
Stockholms förbättrade Undervisnings-anstalter
blifvit med allmänt bifall ansedde, genom ett
Större tillopp uti allmänna Skolorne och ett aftagande
förtroende för pensioner och enskildte
Läroinrättningar,
Med afseende å Stockholms innevånares betydliga
bidrag och uppoffringar för sina Läroanstalter,
har Kongl. Majit för dessa Läroverks
styrelse och med rättighet att tillsätta de dervid
varande sysslor, i Nåder förordnat en särskild
Direction.
En omständighet, som fästat Kongl. Majtts
uppmärksamhet , är inrättandet af ett Gymnasium
i Skåne för södra delen af Sverige. Bristande
fonder hafva hitintills hindrat dess anläggande;
mer. Kongl. Majit hyser det grundade hopp,
att sådane utan Statens betungande skola kunna
beredas, hvarföre äfven Lunds Consistorium
Ecclesiasticum afgifvit underdånigt Betänkande
och Förslag till denna Gymnasii-inrättning.
I afseende pa ett noggrannare bestämmande
af sökandes förslagsrättighet till Lärare-beställningar,
har Kongl. Majit föreskrifvit närmare
bestämda ordalag i de betyg , som öfver aflagde
lärdomsprof vid Universiteten meddelas.
13
Konungens Nåd. Berättelse
För Vetenskaps- Academien har Kong!.'
Majit, under den 30 November i8?o, låtit utfärda
förnyade Grundreglor.
Hvad som iakttagas borde i afseende på
dispositions- och hushållningssättet med Visingsö
Skolegods-hemrnan, är under den 12 November
1819 i Nåder förordnadt.
Då en förändrad organisation af de för allmogen
i Svenska andelen af Lappland inrättade
UnderVisnings-anstalter befunnits vara af nöden,
och för att äfven hos desse Rikets innevånare
befrämja upplysningens spridande och
kännedom af de för en Christen angelägne begrepp
uti salighetsläran, i hvilket ändamål de
särskilde inom åtskillige Lapp-pastorater inrättade
Skolor, voro dels emot antalet af Lapp-allmogen
otillräcklige, dels till sin beskaffenhet alldeles
otjenliga, då deremot den kunskap, Fjäll-lapparre
kunna äga i Christendomen , hufvudsakligen
borde tiliskrifvas den ambulatoriska undervisning,
som äldre Lappar , emot särskildt arfvode, åtagit
sig att i egenskap af Resecathecheter medde-j
la, har Kongl. Majit, under den 9 September
1818, i Nåder bifallit förenämnde Lappskolors
upplösande efter hand, emot det att skicklige
ambulatoriske Cathecheter tilldanas, hvilka, åtföljande
Lapparne på deras flyttningar, kunde
besörja både ungdomens och de äldres undervisning,
under tillsyn och medverkan af dertill
utsedde särskilde Lärare. Dessas åtgärder
åter borde granskas af tvänrre till inspectionsresor
hvarje år förordrrade och för upplyst religionsnit
kände Prestman, samt, om görligt vöre.
Konungens Nåd. Berättelse.
13
en allmän visitation livart tredje år i alla Lappmarkens
Församlingar anställas.
Då Riksens Ständer, redan vid 1815 års
Riksdag, ansett utgifvandet af Svensk Botanik
och Zoologie förtjent af uppmuntran och under,
stöd, biföll Kongl. Majit, uppå derom gjord underdånig
ansökning, att de till nämnde arbeten
hörande privilegier, lager af ofötsålde exemplar
och graverade kopparplåtar, tillhörige Kammarrälts-Rådet
Billberg, finge inlösas för en summa
af 8,ooo Riksdaler Banco, hvaraf ena hälften,
eller 4,000 Riksdaler, skulle utgå af Manufactur-Discontfonden,
och den andra hälften utaf
Nionde Hufvud titeln , emot framdeles ersättning,
i den mån arbetets fortsatca utgifvande och försålda
exemplar dertill Iemnade tillgång, sedan
Manufactur-Discontens fordran först blifvit ersatt.
Då åtskillige Läns innevånare, i anledning
af Riksens Ständers Beslut vid 1819 års Riksdag,
sig åtagit att under vissa år sammanskjuta
medel till I.äns-Lazaretternes utvidgande, i afseende
på Veneriska smittans botande, och dervid
nog allmänt yttrat den önskan, att desse Inrättningar
mätte framgent af utsedde Directioner
i orterne få förvaltas; har Kongl, Majit,
som, efter Dess Seraphimer-Ordens-Gilles hörande,
i Nåder funnit för godt tillåta, det samtlige
Läas-Lazaretterne, med undantag af det i Södertelje,
såsom varande af särskild beskaffenhet,
skulle, på försök i fem års tid, få öfverlemnas
till Låndshofdingarnes och Länens Deputerades
vård och styrelse, under den 1 7 December 1817,
låtit utfärda Dess Nådiga Instruction för dessa
Directioner,
J4
Konungens Nild. Berättelse.
Erter ett af Seraphimer-Ordens-Gillet iH-»
gifvet Förslag, grundadt uppå Länens olika folkmängd,
har Kongl. Majit, under den 4 Febr.
18 »8, i Nåder gillat fördelningen på samtelige
Länen i Riket af den summa, hvarmed allmän*
na Hospitals- och Rarnhusfönden årligen bidrager
till Läns-Lazaretten.
Sedan vid sista Riksdag Rikets Ständer, med
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
den 29 November 1817, bifallit en afgift af j
Skillingar .Banco för hvarje mantalsskrifven person,
att intill nästa Riksdag årligen utgå; så har
Kongl. Majit, under den 8 Juli 1818, i afseende
på de vid denna afgifts beviljande af Riksens
Ständer fästade vilkor, i Nåder förordnat,
att, jemte det vederbörande anbefalltes uppbördens
besörjande, räkenskaperne öfver dessa medel
måtte Riksens Ständer* Revisorers granskning
underställas.
Då genom inlupne Berättelser inhämtats,
ått den till Veneriska 6mittans hämmande utgående
tre-skillings-afgiften för Gottlands och Götheborgs
Län icke funnits för ändamålet tillräcklig,
täcktes Kongl. Majt, den 14 Juni 1820, af
besparingarne på allmänna Hospitalsfonden anordna
särskilta summor, såsom understöd för de
till nämnde smittas utrotande träffade anstalter.
Uppå Seraphimer-Ordens-Gilleis hemställan
biföll Kongl. Majit, att af de under OrdensGillets
förvaltning ställde medel 2,000 Riksdaler
Banco fingo utbetalas till uppförande på Oland
af ett Kurhus med femton sängar, dock med vilkor
att Sundhets-Collegium ej må med tillskott
för detta ändamål betungas, utan Inrättningen
Konungens Nåd. Berättelse.
bestridas med den af Öns innevånare utgående
tre-skillings-afgift; som årligen, efter uppgift belöper
sig till omkring goo Riksdaler.
Som den, genom Kongl. Brefven den 11
Aug. 1775, den 9.5 Aug. 1791 och 20 Oct.
1796, anbefallda Kur-inrättning i Stockholms
Stad, till hvilken Inrättning looo Riksdaler af
Medicinalfonden årligen fått användas, ej funnits
svara emot det åsyftade ändamålet och ej
heller nu mera vore behöflig, sedan ett ordentligt
Sjuk- och Kurhus för veneriske och andra
sjuka blifvit i Hufvudstaden inrättadt och erhållit
en större fullkomlighet, har Kongl. Majit
i Nåder bifallit, att förstnämnde anstalt ina upphöra
och det dertill anslagna årliga bidrag tillkomma
det nya i Hufvudstaden inrättade Sjukhus.
Såsom ledande till en nyttig täflan att befrämja
skyddskoppornas fortgång , har Kongl.
Majit i Nåder bifallit Sundhets-Collegii hemställan,
att rättigheten till Vaccinatiens-medaillens
bärande på bröstet måtte tilläggas de mest förtjente
Vaccinateurer eller sådane, hvilka gratis
ympat minst 1000 personer; hvarvid dock förordnades,
att Collegium i sådant fall ägde att
årligen med underdånig anmälan inkomma.
Under den 22 April 1.819, den ib Juli
182I samt 25 April 1822, har Kongl. Majit
uti särskilda Skrifvelser till Dess SundhetsCollegium
förordnat om nödige åtgärder och
understöd till danande af skicklige Cbirurgiske
Operateurer. För att under tjenliga resor
och vistande å utrikes orter i sådant afseende
bildas, har Kongl. Majit i Nåder bifallit, att ett
Rese-stipendium uti ett för allt af 2000 Riks
-
i6
Konungens Nåd. Berättelse'.
daler Hamburger Banco af Medicinal fondens
besparingar fått särskildta gånger användas.
För det i Hufvudstaden år 1815 inrättade
Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet, till danande
af skicklige Läkare för alla grenar af Medicinalverket,
har Kongl. Maju, den 11 December
1822, låtit utfärda ett förnyadt Reglemente.
Till beredande af en säker kännedom om
hvad som bör iakttagas vid anställandet af Me—
dico-legala besigtriingar å döda kroppar, bar
Kongl. Majit, under den 18 November 1818,
i Nåder anbefalldt Sundhets-Collegium utfärda
ett utaf Kongl. Majit gilladt Stadgande, som
vid dylika tillfällen kommer att tjena till be;
horig efterrättelse.
Kongl. Majit har, under den 13 sistlidne
Juni låtit utgå en förnyad allmän Instruction
för Provincial-Läkarne, äfvensom ett förnyadt
Reglemente för Apothekarne i Riket, jemte en
förnyad Medicinaltaxa, samt ett Reglemente för
barnmorskor och sådane , hvilka i Barnmorskekonsten
vilja undervisas samt denna konst utöfva,
blifvit i Nåder utfärdade.
Till fullkomnande och utvidgande af de redan
anbefailte åtgärder för allmänna helsö vården,'
har Kongl. Majit förordnat om inrättande af
Helsovårds-Comitéer i Länen, samt hvad dervid
iakttagas bör.
Atskillige ändringar uti de Lazarets-Läkar;
ra hittills gifne föreskrifter hafva blifvit bifall;
re; äfvensom några tillägg uti Författningarne
rörande förslags upprättande till lediga Läkarebestallningar
blifvit af Kongl. Majit meddelta.
Under
Konungens Nåd. Berättelse'.
Under den 8 December 1819 är i Nåder
förklarat, att, sedan det i Hufvudstaden å Ladugårdslandet
underhållna Koppympningshus, i anseende
till fullkomnade Vaccinations-anstalter J
befunnits icke vidare vara af nöden, Kongl.'
Majit täckts tillåta samma egendoms användande
till anläggning och inrättande af en Veterinaireskola
för Stockholm.
I anseende till nödvändigheten af en dertill
hörande Stallbyggnad , har Kongl. Majit
den 23 Maji 1821 i Nåder täckts anslå en summa
af 15,000 Riksdaler Banco för uppförandet
af en sådan, hvilken borde inrymma 20 hästar;
och på det Veterinairekonsten må blifva mera
allmän och nyttig för Riket, har Kongl. Majit
anbefallt vederbörande Landshöfdingar att föreslå
utvägar, hvarigenom hvarje Län kunde för1-  ses med åtminstone en examinerad Djur-Läkare.;
För att bereda en större säkerhet uti förvaltningen
och redogörelsen vid de med betydliga
Statsanslag och donationer försedde allmänna
Barmhertighetsverken, Stora Barnhuset,1
Danviks Hospital och Krono-Correctionshuset
i Stockholm, har Kongl. Majit i Nåder befallt
att dessa Verks räkenskaper skola aflemnas till
behörig revision uti Kongl. Maj=ts och Rikets
Kammar-Rätt.
Att i någon mån befrämja folkökningen i
Rikets glest bebodda nordliga orter och till vinnande
af det med Stockholms Barnhus åsyftade
ändamål, har Kongl. Majit, under den 4 November
1820, anbefallt Barnhus-styrelsen vidtaga
sådane anstalter, att de från Barnhuset årBihang
till Riki-St, Prat, 1 '.sta Sami, 1S23. 2
18
Konungens Nåd. Berättelse.
ligen utgående barn varda, så vidt sig göra låter,
till de norra orterne forsande.
Sedan Committerade för utarbetande af en
allmän Fattigvards-Förordning för hela Riket
afgifvit ett i detta afseende utarbetadt Förslag,
och detsamma äfvenväl sedermera undergått närmare
granskning uti Rikets Allmänna Arenders
Beredning, ämnar Kongl. Maj:t snart berörde
Förslag till Riksens Ständer, enligt deras vid
sist förflutne Riksdag gjorde begäran, öfverlemna.
Under utöfningen af det Kongl. Majit åliggande
vigtiga kall, att vaka öfver rättvisans säkra
och jemna skipande, har det icke kunnat
undfalla Kongl. Majit, att, oaktadt Vermelands
Län, som tillförene tillhört Götha Hof-Rälts jurisdiction,
vid 1816 års början blifvit förlagdt
under Svea Hof-Rätt, samt Götha Hof-Rätt tid
efter annan blifvit från trenne Divisioner förstärkt
till fyra, och jemväl någon tid fått afen
femte sig begagna, sistnämnde Hof-Rätt likväl,
oaktadt all använd nit och drift, icke kunnat
med erforderlig skyndsamhet afsluta de derstädes
anhängige Rättegångsmål ; och då nu, vid
befunnen otillräcklighet af den förut varande
Öfver-Rätt för Södra delen af Riket, Kongl.
Majit måst vara betänkt på en ytterligare inrättning
af enahanda beskaffenhet, har Kongl. Majit
med den öfvertygelse, att en Domstol af detta
slag säkrare svarar emot sin bestämmelse, isamma
mån , som läge och verkningskrets närmare
afpassas efter hvarandra, och som derigenom beredes
icke allena ett kortare afstånd för dem som
söka tillträde för att bevaka sin rätt eller framföra
sin klagan, utan äfven ett lättare tillfälle
Konungens Nåd. Berättelse.
»9
för sjelfva Öfver-Domstolen att utöfva den tillsyn
öfver underordnade Auctoriteter, som utgör
ett af de vigtigaste föremålen för dess verksamhet,
ansett lämpligast, att låta denna nya infattning
få sitt säte inom fen landsort, som genom
sin större aflägsenhet från förra Öfver-Rätten,
genom sin redan betydliga folkmängd och genom
sin allt mer och mer tilltagande odling,
bordt framför andra, vid en sadan förändring,
ådraga sig Kongl. Majus uppmärksamhet.
Af denna anledning har Kongl. Majit, genom
Kungörelse den 27 October 1820, inrättat
och förordnat en Hof-Rätt uti Christianstad, som
under namn af Kongl. Majits och Rikets HofRätt
öfver Skåne och Blekinge, har till Domsaga
Christianstads, Malmöhus och Blekinge Län,
Och hvilken den 4 Juli 1821 börjat sine arbeten.
Angelägenheten af denna Götha Rikets
fördelning emellan tvenne Öfver-Domstolar har
ock vidare genom erfarenheten blifvit bekräftad,
1 det sedermera inkomne Arbetsberättelser utvisat
att de till Gotha Hof-Rätt, från dess minskade
jurisdiction inkomne mål varit så många,
ätt en större balance af oafgjorde icke kunnat
Undvikas, hvilket skulle hafva inträffat i ännu
högre grad, om ej på sätt nämndt är trenne
folkrika Län från Götha Hof-Rätt blifvit skiljde.
Då Kongl. Majit, sedan Rikets Ständer vid
sista Riksdagen biföllo ett särskilt anslag till en
allmän Arbets-inrättning i Vadstena, om verkställigheten
deraf förordnade, ansåg Kongl. Majit
nödigt att den 31 Augusti 1819 utfärda en
ny Författning, angående syssellöse och vanartige
personers insättande och hållande till arbete
20
Konungens Nåd. Berättelse«
a sä viii berörde Aibets-inriittning, som den,'
hvilken förut redan befants i Carlscrona, och
stadgade dervid sädane grunder, sorn icke allenast
skulle minska antalet af personer de der
borde till sådant arbete försända3, utan ock förmodades
leda, mer än genom förre föreskrifter
i ämnet vunnits, till desse personers förbättring
och till möjligheten att snarare återlemna dem
till samhället. Kongl. Maj:t har derjemte funnit
tillfälle att på arbetet vid Vanäs fästning,
låta använda en del af de på Vadstena Correctionshus
insatte personer, samt att, i lika
ändamål, utvidga Arbets-inrättningen i Carlscto.
na, i anseende till der nu företagne nya byggnader.
Men då detta oaktadt anledningar voro
att befara, det ännu ytterligare eller andra anstalter
i denna väg för allmänna säkerheten erfordrades,
särdeles om flere personer, efter utståndne
och för brott ådömde bestraffningar, mäste
qvarhållas i fästningarne i brist af laga försvar
och sysselsättning, och fästningarne voro
så uppfyllde, att brist på rum der uppstode, har
Kongl. Maj:t sedan en Embetsman å Justitie
Cantzlers-Embetets vägnar besökt fästningarne
och allmänna Arbets-inrättningarne i Riket, för
att närmare undersöka förhållandet, och underdånig
Berättelse härom till Kongl. Maj:t inkommit,
förordnat en särskild Gomrnité, hvars föremål,
enligt meddelad instruction, är att föreslå
nödige förbättringar af fängelsernes tillstånd i
allmänhet, samt särskildt att utarbeta Förslag,
rörande behandlingen af personer, som för bristande
näringsfång äio i saknad af friheten. Co
-
Kontingths Nåd. Berättelse.
mitéens utarbetade förslag i detta amne vill
Kongl. Maj:t till Rikets Ständer öfverlemna.
Den Commité, som fått sig uppdraget att
författa Förslag till en ny Civil- och Criminallag,
har fullbordat sitt arbete, i hvad det rörer
Civil-lagen, så att Förslag till Giftermåls-, Arfda-,
Jorda-, Byggninga-, Handels- och Utsök-'
nings-Balkarne, samt till Rättegangs-Balk i hvad
den rörer tvistemåls behandling, blifvit genom,
trycket till allmän kännedom och granskning öfverlémnade;
och hafva Commitéens arbetande Ledamöter
sedermera sysselsatt sig mecl beredning
till författande af Förslag till Criminal-Lagen,
som nu endast återstår.
Då Rikets Ständer genom déras Justitia—
Ombudsman erhålla underrättelser om de Lagförklaringar
, som, sedan sista Riksdag blifvit
af Kongl. Maj:t med Dess Högste Domstol meddelade,
anser Kongl. Majit någon framställning
deraf nu icke erfordras*
Till vidare beredande af de fördelar för åkerbruket
och iandthushållningens uppkomst, som
genom ägodelningar efter de i Enskifts-författ—
ningarne i allmänhet lagde grunder, åstadkommits,
har Kongl. Majit meddelt den utsträckning
i nu gällande Enskifts-författningar, att, då vid
Enskiftsdelningar i Byalag sådane locala förhållanden
inträffa, att allmänt Enskifte inom
samfälligheten utan visse Delägares lidande icke
kunde verkställas , Delägarne må, utan
hinder af lagligen faststäldt Storskifte, vara berättigade,
att, efter de Enskifts-författningarne
stadgade grunder och under enahanda helgd och
säkerhet , få ägorne till samfälligheten fördelade
4 2 Konungens Nåd. Berättelse.
uti till och med frenne skiften. Denna förän»
dring i nuvarande Skifies-forfattningar utgör det
hufvudsakligaste föremålet för den nya Landtmäteri-förordningen,
som på Kongl. Maj:ts Nådiga
.Befallning blifvit utarbetadt och nu är under
granskning; och den, i afseende på Skriftesverket,
vigtigaste fördelen af denna nya författning
har, genom berörde Stadgande, redan på
förhand blifvit beredd. Jordägares benägenhet,
att i Enskifte låta dela sina ägor, har Kongl,
Maj:t med nöje sett med hvarje år tilltaga.
Innom Skåne, Skaraborgs Län och å Oland hafva
årligen en mängd hemman undergått Enskifte,
osli i de fleste Rikets öfrige Provincer
der detta delningssätt varit sällsynt, i samma
man , som större hinder derföre mött har Kongl,
Majit erfarit, att Jordägare allt mer och mer inse
vigten af detta delningssätt och deruti ingått.
Den å Öland af Kongl. Majit anbefalde
förrättning som haft till föremål att, för beredande
af denna Ös framtida välstånd och förkofran
i förening med en större inkomst för Staten
i använda de derstädes varande, förut blott
till betesmark begagnade, ansenlige utmarker,
liar nu mera, med en berömlig verksamhet af
de dertill utsedde Commiterade, på ett tillfredsställande
sätt blifvit fullbordad, och Öns omskapning
i ekonomiskt afseende nästan derigenom
betedd. Desse utmarker, utgörande en
vidd af iU2,ooo tunland, hafva dels blifvit fördelade
på 1,402 -/ydels gamla heraman, dels
till inrättande af 124 nya hemman och för visse
andre bestämda allmänna behof anslagne ,
hvarigenom Statsverket, jemte räntan af berörde
Konungens Nåd. Berättelse. 23
hemman, erhållit en ökad årlig inkomst af 1,018
tunnor spannemål. De å utmarken varande
kärr och mässar hafva från delningen blifvit
undantagne och till odling, under säker och orubblig
besittningsrätt, mot ränta, efter skattläggning
vid de bestämde frihetsårens förlopp , åt
enskilte upplåtne; med undantag af den så kallade
Skedemåsse, hvars odling, såsom öfverstigande
den enskildta förmågan, blifvit på allmän
bekostnad verkställd, och sedermera, efter åsatte
25 mantal, med vanliga utskylder till Skatte försåld
mot en köpeskilling, öfverskjutande den
använde odlingskostnaden. För utvecklingen af
desse med de flere i sammanhang dermed å Ön
vidtagne hushåils-anstalter, och deribland hufvudsakligen,
till fortskyndande af Enskiftsverkets
gång, hvarigenom de egentligaste frugterne
af utmarksdelningen skola härflyta, har Kongl.
Maj-.t funnit nödigt att tills vidare förordna en
särskild Styrelse derstädes, hvilken, till undvikande
af hinder för dess verksamhet, jemväl utöfvar
hela dgn befattning , som Kongl. Maj-ts
Befallningshafvande i allmänhet tillkommer ; och
de nyttiga verkningarne af denna Styrelse för
Landets hastiga och säkra framsteg i ekonomiskt
afseende, hafva redan tillräckligt visat sig.
Odlingen och befolkningen af de Norra
Provincerne, och af dem isynnerhet Jemtland,
äfvensom öppnandet af communicationer dem ernellan
och Norrige, har Kongl. Maju ansett utgöra
ett af de vigtigare ämnen för Dess Regerings-åtgärder.
I sådant afseende är det , alltsedan
1786 inställde Afvittringsverket i Jemtland,
sorn har till föremål, att från Kronans af
-
Konungens Nåd. Berättelse1
skilja och sammandraga enskildtes mark till begges
förman, åter satt i verkställighet i enlighet
med en derföre utfärdad Afvittrings-stadga; en
särskild Afvittrings-Rätt, till detta arbetes skyndsamma
och säkra utförande, förordnad, samt nödige
medel så väl dertill, som till understöd för
Uemmansåboer, hvilka från Byalagen utflytta, och
Nybyggare, som å de blifvande öfverloppsmarkerne
till uppodling emottaga Nyhemman , anslagne;
och har detta vigtiga arbete , under de
tvenne år det fortgått, genom dess ändamålsenliga
inrättning och genom en verksam och
kraftig Styrelse, redan betydligt framskridit, och
lofvar under en jemn fortgång på den fot, det
xiu är stäldt, och med vidtagande af vidare nödige
anstalter till de nya Bosattningarnes befrämjande
och bestånd, att framkalla stora verkningar
för .Landets ekonomiska förkofran till så väl
enskild som det allmännas vinst.
En ny väg åt Norrige från denna Provins
ar upptagen och i farbart stånd, äfvensom en ny
postgång emellan Alten i Finmarken och Haparanda
i Vesterbotten inrättad.
För Afvittringen i Herjeådalen, likasom i
de öfrige trenne Norra Provinserne, der den,
efter sista kriget med Ryssland, hufvudsakligen
afstadnat, äro särskildte förberedande åtgärder
yidtagne, så att detta angelägna arbete, i den
män liilgångarne medgifva, innevarande år jemväl
der kommer att sättas i gång, och tillfällen
till vidare odlingar och nya Bostäder derigenom
att öppnas och beredas.
Likaså har Kongl. Maj:t med uppmärksamhet
följt och med fortfarande understöd omfattat
Konungens 'Nåd. Berättelsei 2 5
det angelägna Storskiftsverket i Dalarne,’ hvilket
nu pågår i den vidsträckta Leksands Socken,
der det är af serdeles vidd och omfattning.
Det i Gränsereglerings-tractaten med Ryssland,
till ägoblandningars förekommande, stadgade
utbyte af Svenske och Finske undersåtares å
ömse sidor innehafvande ägor utom Riksgränsen
imellan Sverige och Finland, har, sedan
grunderne för detta utbyte, genom en afslutad
Convention, blifvit närmare bestämde, under
loppet af de tvenne sistförflutne åren för sig
gått och kommer i Junii månad innevarande år
att afslutas och fastställas.
Tabell - Commissianens till Kongl. Maj:t
nyligen ingifne Berättelse rörande Tabellverket
för sista qvinqvennium från och med 1816 till och
med 1820, framter ett tillfredsställande förhållanden
i afseende på folkmängdens tillväxt i
Riket, Under delta qvinqvennium har den ökat
sig med 119,624 personer och utgjorde vid
1820 års slut 2,584,690 personer, hvilket i
förening med det fredslugn Riket åtnjutit till
en stor del bör (illskrifvas vaccinationen, som
haft den framgång, att ^ af alla födde lefvande
barn blifvit vaccinerade. Denna Berättelse,
hvilken i de flere till ämnet hörande uppgifter
lemnar vigtiga bidrag och underrättelser, kommer
efter Kongl. Maj:ts redan fattade Beslut att
till Allmänhetens kännedom särskildt till trycket
befordras.
Likasom för lättande af inhemska transporter
större Strömrensnings-arbeten blifvit af
Kongl. Majit anbefallde och utförde, hafva äfyen,
till förmån för Jordbruket, flere anstalter
2 6 Konungens Nåd. Berättelse.
till vatten-afledningar från odlingsbara marker
af Kongl. Maj:t blifvit vidtagne, och deribland
må isynnerhet anföras de undersökningar och
förberedande åtgärder, som förordnats till utrönande
af möjligheten att förekomma de öfversvämningar,
som den i Skaraborgs Län framlöpande
Tida Eif, årligen i mer eller mindre mån,
förorsakar; om sältet att, till en någorlunda bestämd
vattenyta, sänka sjön Venern , hvilken
jemväl genom öfversvämningar stundom gör betydlig
skada: om upprensning af den visse delar
af Calmare och Östergöthlands Eän genomlöpande
Stångån, för att bereda en sträcka af flere
tusende tunnlands odlingsbar mark: om sänkning
i förstnämnde afseende af de stora sjöarne
Tärnnaren i Uplands och Vestmanlands, samt
Bolmen i Kronobergs och Jönköpings Län; och
om de å Gottland befintlige, af särdeles god beskaffenhet
varande myrors och kärrs aftappning
och odling; men framför allt må härvid omnämnas
de verksamma åtgärder, Kongl. Maj:t anbefallt
för uttorkningen och odlingen på allmän
bekostnad af den inom Östergöthland belägne,
Kronan till större delen tillhörande, så kallade
Dagsmåssen, af 1,900 tunnland, i förening med
sänkningen af den dervid liggande stora sjön Täkern.
Af desse länge påtänkta, vigtiga arbeten,
har det förra redan, efter uppgjord plan, sisth
år, under en nitisk och klok Styrelse, med drift
och framgång fortgått och kommer innevarande
år att vidare fortsättas; och i anseende till den
utmärkt goda mark, hvaraf denna betydliga odlingslägenhet
består, med undantag af sjelfva
måssen, hvilken, såsom innefattande bränntorf,
Konungens Nåd. Berättelse, 27 -
kommer att, för den skoglösa orten deromkring,
till torfskörd bibehållas, lofvar densamma en rik
ersättning för den till odlingen åtgående kostnad.
Sjön Tåkerns sänkning åter, hvarigenom
en vinst skulle beredas af flere hundrade tunnland
odelbar jord, af den bästa beskaffenhet, och
hvilka nu äro dels tidtals öfversvämmade, dels
alldeles fördränkte, har, efter flere förnyade framställningar
å Styrelsens sida , omsider sisth år
blifvit af vederbörande jordägare, på öfverenskommet
sätt, hufvudsakligen medgifven; men
den fordrade öfverdrifne ersättningen för en
qvarn, hvars utrifning för arbetets verkställande
blifver nödvändig, har för närvarande hindrat
all vidare fullbordan häraf, och hvilket företer
ett exempel på vigten af utfärdandet af den
Författning, rörande skyldigheten att mot lämplig
ersättning, afstå dylika vattenverk , som af
Rikens Ständer varit yrkad, och nu blir till deras
pröfning och antagande af Kongl. Maj:l framställd.
X öfrigt har Kongl, Maj:t, i anledning
af Riksens Ständers underdåniga hemställan ,
meddelat närmare bestämda föreskrifter , att-vid
undersökningar för nya vattenverks anläggning,
iakttagas, till förekommande deraf, att ej, genom
dylike verks uppförande, skadlig uppdämning
å ofvanföre belägen odlingsbar mark ma
förorsakas; äfvensom Kongl. Maj:t, med upplifvande
af Kongl. Förordningen den 20 Februari
1764, i enahanda afseende förordnat, att,
genom Landshöfdingarnes föranstaltande, Sröm.
rensningar, der sådane , till förekommande af
skadlige öfversvämningar och vattenstånd å närbelägen
mark , samt till beredande af odling
28 Konungens Näd. Berättelsel
derå J erfordras, årligen böra verkställas, och
att, hvad Fiskeri-Stadgan om en viss dels af
vattnet öppna hållande i strömmar och åar stadgar
; varder noga iakttaget och efterlefvat.
Angelägenheten och behofvet af en förbättrad
Skogshushållning 1 Riket har, med skogarnes
årliga aftagande, mer och mer visat sig. I
afseende på detta för Riket vigtiga ämne har
Kongl. Majit, för att ådagalägga Dess Nådiga
omtanka derutinnan, af enskildte medel anslagit
och utfäst eri summa af 2000 Rid. Banco
till belöning för den, sorn, innan Riksens
Ständers nuvarande sammankomst , utarbetat ett
antagligt förslag till en för Sverige mest fördelaktig
skogshushållning, med afseende på de i
hvarje landsort serskildt förekommande omständigheter
af jordmån och klimat; och äro de i
följe häraf inkomne projecter till LandtbruksAcademiens
granskning öfverlemnade.
Af de i Malmö och Christianstads Län varande
så kallade Krono- eller Fri-Beten , till
ett antal af 41 st. särskildta lägenheter, hafva,
enligt Kongl. Majits förordnande sådane, som
funnits af Kongl. Majit och Kronan kunna disponeras,
blifvit å auction, på 30 års tid, till
den mestbjudande upplåtne, emot utgörande årligt
arrende i spannemål till visst belopp af hvarje
tunnland, derigenom således äfven Kronans inkomster
i sin mån blifvit ökade.
För att med skyndsamhet och kraft hämma
den i Skåne och Halland befintlige flygsand,
till förekommande af vidare utbredande och
förödelser, hafva de anstalter, som dertill å
förstnämnde ort, från längre tid tillbaka varit
Konungens Näd. Berättelse'.
29
vidtagne , ökade med nya åt ändamålet närmare
ledande föreskrifter blifvit till noggrann
verkställighet anbefallde äfvensom särskildte medel
till lindring i de dermed förenade dryga
kostnader blifvit anslagne; och äro Kongl. Majits
Befallningshafvande ålagde, att, jemte redovisning
för nämnde medel, årligen till Kongl.
Majit inberätta de åtgärder, som under året
blifvit i detta ämne vidtagne.
At den för Riket vigtiga Bergshandteringens
upprätthållande och förkofran har Kongl.
Majit likaledes med odelad uppmärksamhet egnat
sina omsorger. En fri handel af Tackjern,
hvilken länge med skäl varit ansedd såsom ett
bidragande medel till en utvidgad och förbättrad
tillverkning deraf, har af Kongl. Majit blifvit
tillåten och hvar och en till tackjernsköp
berättigad Bruksägare derigenom i allmänhet öppet
lemnadt, att från hvad ort som helst i Riket
upphandla sitt Tackjernsbehof. Likaså har Kongl.
Majit upphäft det i 15 §. af 1803 års Smides—
Förordning meddelte stadgande i afseende på
vilkoren för begagnandet af uppkomne restsmiden,
och tillåtit, att sådane restsmiden, hvarföre
hammarskatt till Staten blifvit erlagd, må
vid det Bruk, der det uppkommit, återtagas,
när ägaren det för sig förmånligast finner. Det
hittills antagne och för bestämde behof anordnade
belopp af tackjernstiligångarne i Riket har ,
efter uppgjorde calculer, ansetts lemna ett öfverskott
af 10 a 15,000 skeppund, hvarpå således,
till bergsallmogens fördel, genom jemnare
pris och afsättning å tackjernet, nya srniden
kunna grundas; och hafva redan flere Bruksäga
-
3o
Konungens Nåd. Berättelse.
re dertill anmält sig och jemväl någre nya smi»
den blifvit beviljade. En nästan helt och hållet
upphörd afsättning å jernmanufacturen och en
förmånligare export af stångjern föranledde Kongl.
Majit att, till jernmanufacturverks-ägares upprätthållande
, först på vissa år och sedan tills vidare,
tillåta, ämnessmidens förvandling och Vagföring
som stångjern; och de förmåner Brukshandteringen
, Utan någre kände olägenheter, härn»
tat af en sådan förut icke medgifven tillåtelse,
visar i hvad mån frihet i näringar bereder deras
verkliga förkofran och bestånd.
En Commissions förrättning , till erhållande
af fullständig kännedom af de åtgärder, som
till bergsrörelsens befrämjande inom Vermlands
Bergmästaredöme kunde anses mest tjenlige, har
på Statens bekostnad af utsedde Ledamöter i
Bergs-Collegium blifvit verkställd.
Då erfarenheten visat, att de för exporterad
jernmanufactur, efter hittills gällande Författningar,
stadgade premier icke verkat till ändamålet,
har Kongl. Majit befallt, att desse premier
skulle upphöra, och infordrat alla vederbörandes
yttranden och förslag till vidtagande af sådane
förändrade anstalter, som säkrare, än hittills,
kunna bidraga till uppmuntran för den finare
jern-manufacturen i Riket.
I frågan om bergshanteringens upphjelpande
i Norrbotten, hvilken för framtiden är af
serdeles vigt, hafva nödige förberedande anstalter
blifvit vidtagne. Sedan, genom hallen undersökning,
tillförlitligen blifvit upplyst, att dervarande
Elfvar icke kunna utan de mest betydliga
kostnader göras flotlbara för transport af
Konungeus Nåd. Berättelse.
31
jernmalm, till de ställen, der Masugnar skulle
anläggas, och att denna föreslagne utväg således
icke kan begagnas, är Kongl. Maj:l betänkt, att,
så snart de af Riksens Ständer för dylika ändamål
anslagne tillgångar medgifva, förordna om
verkställigheten af de anstalter, som i grund af
vederbörandes uppgifne förslag, kunna finnas
böra vidtagas, och hvaribland egentligen förekommer,
att på allmän bekostnad uppföra en
Masugn och der företaga tackjernsblåsning, samt
att, för vinnande af arbetande händer, i sammanhang
med landets afvittring, på allt sätt bereda
och uppmuntra Nybyggesanläggningar i
den trakt der bergshandteiingen egenteligen till
en början skulle idkas.
A en annan sida har Kongl. Majit, för att
å Staten bereda ersättning för dess uppoffringar
åt bergshandteringen, förordnat, att Hellestads
Bergslag, hvilken icke vidare kunde uppfylla
ändamålet af dess inrättning , skulle till
Landslag forändras, och att således de förmåner,
denna Bergslag af Kronan åtnjutit , borde till
henne indragas; äfvensom undersökning i enahanda
afseende blifvit anbefalld om trenne andra
Bergslagers upphörande.
För att bereda unga Bergsmän och Bergsstatens
blifvande Tjenstemän ett hittills inom
fäderneslandet saknadi tillfälle att erhålla offentlig
undervisning i den practiska bergshandteringen,
och således inhämta ökade kunskaper
deri, har Kongl. Majit, i enlighet nied Riksens
Ständers yttrade underdåniga önskningar, låtit
inrätta en practisk Bergs-Schola i Fahlun, hvilken
förestås af en ständig Lärare, som åligger
33
Konungens Näd. Berättelse.
besörja oell leda undervisningen i det liela! med!
rättighet att dervid af Fahlu Bergslags Embetsman
erhålla nödigt biträde. Jemte lön för denne
Lärare och arfvoden för dem, som komma
att honom i undervisningen biträda, hafva särskildte
lämplige anslag blifvit gjorde till årligt
inköp af böcker apparater, materialier och instrumenter,
samt till stipendier m. m.; äfvensom
Kongl. Majit lör Bergs-SchoJans läkning
låtit inköpa och med Scholan för dess behof
förena alledne Assessoren Gahns efterlemnade
dyrbara samling af böcker, mineralier, samt fysiska
och kemiska instrumenter och appareiller
in. m., hvarigenom desse samlingar blifvit för
fäderneslandet bevarade och åt ett nyttigt ändamål
använde.
Sedan de Committerade, som varit förordnade
till reglerande af Strömsholms och Flyinge
Stuteri-inrättningar, fullgjort det uppdrag, sorn
varit dem anförtrodt, och desse Stuteri-inrättningar,
i följd deraf, blifvit satte i det skick,
hvari de, enligt Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers
föreskrifter, böra förblifva, har Kongl. Majit,
med upplösande af nämnde Commité, förordnat
en särskild Öfverstyrelse för desse Rikets Stuteri-inrättningar,
hvilken tillhör att, efter den
Instruction, Kongl. Majit låtit för Ofverrstyrelsen
utfärda, hafva vården och öfverinseendet
öfver samma Stuteri-inrättningar, och med årlig
Berättelse om deras skick och de åtgärder, som
af styrelsen för deras förkofran blifvit vidtagne
och ytterligare böra vidtagas, till Kongl. Majit
inkomma; och Kongl. Majit har af Bet^ttelserne
för
Konungens Nåd» Berättelse.
33
för de sednare förflutne åren med tillfredsställelse
erfarit, att desse Stuterier på ett ändamålsenligt
sätt blifvit förvaltade och vunnit förkofran,
och att verkningarne deraf för hästafvelns
förbättring, i förening med de särskildte vidtagne
anstalter i afseende på hingsthållningen vid
■Cavalleri-Regementerne och Hingstars inköp
och utdelning bland enskildte, redan visat deri
nytta, desse Stuterier i framtiden komma att
medföra.
Det af Kongl. Majit vid sista Riksmöte,’med
anledning af Riksens Ständers yttrade underdåniga
önskningar, till Riksens Ständer framställde och
af Riksens Ständer antagne förslag Ordett förändrat
sätt för fångars forsling och bevakning , har af
Kongl. Majit blifvit till verkställighet befordrat;
De välgörande följderna af denria anstalt, förmedelst
en ordentligare och säkrare fångvård, utan
något betungande och äfventyr för Allmogen,
har, under de redan förflutne 3'ine åren , då
denna anstalt fortgått, tillräckligen visat sig,
och stadgadt tifvertygelsen om nyttan deraf, att
denna, för allmänna säkerhetens befrämjande,'
så vigtiga anstalt, oaktadt de ökade kostnader
den medför , allt framgent må fortfara.
För att i Helsinglands och Vesterbottens
Dornsagor befordra en mera skyndsam gång af
ärenderne vid Härads-Rätterne derstädes och
äfven bereda större beqvämlighet samt besparing
i resekostnaden både för Domare och rättsökande
Parter, hafva iHelsinglands ivänne Domsagor
blifvit uti trenne jujösdictioner fördeldte , och utgöras
nu af Helsinglands Norra, Vestra och
Bihang till Riki-St, Prat. usta Sami. iS2J. 3
3*
Konungens Nåd. Berättelse.
Sodra Domsagor, samt Vesterbottens Domsaga
blifvit fördeld i tvänne, nemligen Norra oell
Södra Domsagan; äfvensom Kongl. Maj:t , till
undvikande af den olägenhet, som Vesterbottens
Läns innevånare tillskyndats derigenom, att Lagmans-Tinget
för detta Län hittills hållits på samma
ställe som det för Norrbottens Län , eller
i Piteå, i Nåder förordnadt , att särskildt Lag—
mans-Ting framdeles finge hållas i Umeå Stad.
Enahanda anstalt har inom tio Häraders Lagsaga
i Kronobergs och jönköpings Län blifvit
vidtagen, så att Lagtnans-Tingen hålles på särkildta
ställen för hvardera Länet. Likaså har, i
anseende till Sunnerbo Härads inom Kronobergs
Län vidsträckta areal och Länsmännens i sednare
tider ökade göromål, Södra och Ostra Länsmansredderne
af bemälde Härad blifvit fördeide
uti trenne districter, med en Länsman för hvarje
district; äfvensom Brunflo Tingslag inom Jemtlands
Län, hvilket Tingslag förut utgjordt endast
ett Länsmansdistrict, på lika sätt blifvit i
tvänne fördeld.
Till beredande af åtskillige ändringar och
förbättringar i nuvarande indelning af Län ,
Domsagor, Härader, Fögderier, Stift, Prosterier,
Pastorater och Socknar i Riket, hafva, i
anledning af ett till Kongl. Majit derom ingifvet
project, vederbörande Auctoriteters yttranden
och förslag blifvit infordrade.
Landshöfdinge - residencet uti Norrbottens
Län har blifvit flyttad till Piteå, såsom för
Läne-styrelsens utöfning mest passande. För
de af Riksens Ständer dertill anslagne medel
hafva Hus blifvit inköpte lill Landshöfdinge
-
Konungens Nåd. Berättelse.
35
fesidencer i Christianstads, Blekinge, Carlstads,'
Vesterbottens och Gottlands Län.
Samtlige Kongl. Majits Befallningshafvande,
hafva blifvit förständigade , att iakttaga föreskriften
i 1734 års Landshöfdinge-Instruction,
angående jordransakningars hållande året före
Special- eller såkallade Persedle-jordböckerne
skulle upprättas och tiden för desse Jordböckers
författande för hvarje Län har blifvit så jemkad,
att densamma kunde i alla Län uppgöras år
I835 och jordransakningarne öfver hela Riket
således år 1824 företagas.
Att äga tillförlitliga och fullständiga Statistiska
uppgifter om Riket, är, för en säker kännedom
af dess tillgångar och behof i alla delar,
äf utmärkt vigt, och Kongl. Majit har derföre
Varit omtänkt att bereda utvägar för erhållandet
af sådane uppgifter och dymedelst afhjelpa en
länge öfverklagad brist och vid flere tillfällen
Saknad nödig tillgång i detta hänseende. Kongl.
Maja har i sådant afseende anbefallt Landshöf.
dingarne, hvar för sitt Län, att hvart 5-te år
till Kongl. Majit afgifva fullständige statistiska
berättelser och uppgifter, i enlighet med det
formulaire dertill, Kongl. Majit låtit utarbeta
och till efterrättelse fastställa; och Kongl. Majit
har för den första berättelsens afgifvande bestämdt
slutet af sisth år, så att desse berättelser
må, till nödige upplysningars erhållande, för
Rikets nu församlade Ständer vara att tillgå.
För att närmare inhämta Landtbruka och Näringarnes
tillvext och förkofran hvarje år, äro
jemväl Landshofdingarne anbefallde, att med
3&
Konungens Nåd. Berättelse’
särskilde årliga berättelser derom till Kongl!
Maj:t inkomma.
Nya förbättrade formulairer för de till Ta3
bellverket hörande ämnen hafva äfven blifvit
på Kongl. Maj:ts befallning uppgjorde och af
Kongl. Maj:C gillade. Genom desse sålunda anibefallde
uppgifter, då de med omtanka och!
noggranhet samlas och afgifvas, skola, i förening
med de särskildte från andra embetsverk
och sällskaper, efter gifne föreskrifter, inkom-;
mande berättelser om jordbrukets och näringarnes
tillstånd, de vigtigaste bidrag för en fullständig
Statistik öfver Riket erhållas, och för vinnande
af detta stora ändamål, har Kongl. Majrt beslutit
att ett statistiskt Archiv, förestådt af en utsedd
skicklig person, inom Landtbruks-Academien
skall inrättas, dit alla desse berättelser i ämnet
borde öfverlemnas, och der på grund af de
deruti meddelte uppgifter och öfrige nödige
underrättelser, ordnade och bragte i sammanhang,
en fullständig Statistik för hela Riket, i
enlighet med den dertill af Kongl. Maj:t gillade
plan, komma att utarbetas.
I följd af de många i sednare tider
vidtagne och förändrade nya anstalter i den
ekonomiska delen af administrationen, hafva
tid efter annan göromålen inom Kammar-Collegium
till den mängd tilltagit, att Collegium icke
efter dess förra organisation förmått deråt lemna
den handläggning, som vederbordt, och Kongl.
Maj:t har derföre, till befordrande af ärendernes
behöriga gång, satt Collegium i tillfälle att arbeta
på tvänne Divisioner, hvilken anstalt annu
måst fortfara.
Konungens Nåd, Berättelse.' 37
För en skyndsammare behandling af Recognitions-skogsmålen,
hvilka af Kammar- och
Bergs-Collegierne gemensamt handläggas, har
jemväl en särskild, af Ledamöter från begge
Collegierne sammansatt, Division blifvit organiserad
, hvarigenom desse vidlyftige ärender
med skyndsamhet och drift kunnat fortgå, så alt
det hufvudsakligaste vid desse mål redan blifvit
tillgjordt. Likaså har Kongl. Majrt, för att på
allt möjligt sätt fortskynda ett af allmänheten
högt påkalladt och för äganderätten vigtigt slut
af de ännu återstående bytes-ärenderne, förordnat
en särskildt Division i Kammar-Collegium
till desse måls utredning och afgörande 5 och sedan
nu, efter Kongl. Maj:ts beslut denna Division
vid innevarande månads utgång upplöses
och en del byten jemväl lemnäs utan vidare
granskning, då obetydligt vid detta arbete och
hufvudsakligen verkställighets-åtgärder, i följd
af de redan afgjorde målen, återstår, äger Kongl.
Maj:t den tillfredsställelsen, att hafva till ända
bragt det i 140 års tid, till flere enskildtes lidande,
utan egentlig vinst för Kronan, fortfarande,
med skäl öfverklagade, Bytesverket.
En lörändrad organisation af åtskiliige RiJ
kets Styrelseverk, samt ett förbättradt arbetssätt
inom desamma, för att derigenom bereda dithörande
ärenders säkrare och skyndsammare gång
med ett mindre antal bättre lönade Embetsman,
hafva länge varit föremål för Kongl. Majtts
och Riksens Ständers uppmärksamhet. I följd
af hvad Kongl. Maj:t redan tillförene beslutit
och Riksens Ständer jemväl vid sista Riksdag
äskat, har korrt efter densamma, en af Kongl,
38
Konungens Nåd. Berättelse,
Maj:t förordnad Commité fått sig uppdraget att utarbeta
ett förslag i detta ämne, för att till Riksens
Ständer vid denna Riksdag framläggas.
Bland de föremål, sorn, i anledning af detta uppdrag,
Kongl. Maj:t förekommit, har, såsom utgörande
en af hufvudgrunderne för Commiterades
arbeten, jemväl varit, att en noga gräns uppdrages
emellan de ärender, hvilka må anses tillhöra
Domaremagten och de administrativa myndigheterne.
Ett förslag i denna del har på Kongl,
Majas befallning, af bemälde Commité, i förening
med Lag-Cornmitén blifvit ularbetadr, och kommer,
jemte Commiterades ofvannämnde författade
project, hvilket derpå blifvit byggdt, att Riksens
Ständer meddelas. För att icke belasta Statsverket
med fortfarande löner åt personer vid
de, under tiden ledige tjenster, sorn i följd af
ifrågasatte förändringar i Styrelseverkens organisation,
kunna komma att indragas, har Kongl,
Maj:t derjemte förordnat, att dylike tjenster icke
tills vidare komma att genom fullmagter återbesättas.
I sammanhang med förenämnde Comrnités
arbeten, har Kongl. Majit funnit angeläget låta
företaga en nödig samling, granskning och förbättring
af de till administrationen hörande flere
spridde Stadgar och Författningar, och i sådant
afseende utsett särskilde personer till detta länge
påtänkta vigtiga, men vidlyftiga arbete, hvilket
under den förflutna tiden så fortgått, alt den
första delen af detta arbete, eller sjelfva samlingen
af de nuvarande, hittills en stor del icke
allmänt kända Författningaxne hufvudsakligen
blifvit fullbordad, och hvilken Kongl. Majit låter
till trycket befordra, att föf Embetsman och
Konungens Nåd. Berättelse.
39
Allmänheten under tiden vara att tillgå. Med
fortsättningen af detta arbete, eller utarbetandet
af förslag till ändringar och förbättringar i desse
Författningar, kommer efter Kongl. Majits
afsigt allt framgent att fortgå, hvarigenom Kongl.
Majit hoppas, att efter hand kunna, jemväl inom
den oeconomiska Lagstiftningens område, för
framtiden bereda förbättrade och med sednare
tiders fordringar mera öfverensstämmande föreskrifter.
Uppförandet af den af Riksens Ständer, på
Kongl. Majits framställning, vid sista Riksdag beslutade
Minnesvård öfver Sveriges aflidne Kronprins
CARL AUGUST, har Kongl. Majit, i enlighet
med ett derföre af Kongl. Majit gilladt Förslag,
låtit företaga, och Kongl. Majit hoppas att den
i år varder fullbordad. På ett Nationen värdigt
sätt bljr den uppförd, och skall för närvarande
och kommande Slägter bära ett ojäfvigt vittne
om den kärlek, Svenska Folket egnat åt denna
Furstes minne.
I öfrigt, hafva dels på grund af Riksens
Ständers underdåniga hemställanden, dels i följd
af Kongl. Majits Egne Nådige omsorger, flere
Författningar i de till allmänna hushållningen
hörande ämnen sedan sista Riksdag blifvit utfärdade.
Under ett lyckligen fortfarande fredslugn
har det utgjordt en bland Kongl. Majits vigtigaste
omsorger att bibehålla Krigsmagien i det
skick, att den, då Rikets sjelfständighet hotas,
med förtroende kan gä den anfallande fienden
till mötes. , Utom de vanliga mötena med Regeinenleme
till häst och lot, har Kongl. Majit
Konungens Nåd. Berättelse'.
hvarje år låtit till större öfningsläger sammandraga
Troupper, hvilka, dels fått vänja sigvid
de, med längre marcher förenade mödor, dels
ock, under en med större styrka fortsatt exercice,
utföra sådane manoeuvrer, som i fält förefalla.
Vid irenne af dessa öfningsläger hafva
Norrske Troupper varit förenade under samma
befäl med de Svenske, hvarigenom den inbördes
aktningen och förtroendet emellan begge
Rikenas försvarare vunnit stadga och blifvit ökade.
Afven allmänna Bevärings-manskapet har
hvarje år varit samladt till vapenöfning, hvarvid
det ådagalagt ett berömvärdt nit att förvärfva
sig skicklighet. Men, ehuru erfarenheten,
vid dessa öfningar, ådagalagt, och Kongl.
Maj:t jemväl sjelf varit i tillfälle att öfvertyga
sig derom, att Svenska Arméen äger både skicklighet
och mod att försvara Fäderneslandet, har
Kongl. Majus uppmärksamhet icke kunnat undfalla,
att val beräknade och utförda fästningsaniäggningar
tarfvas till förvaringsorter för Arméens
förnödenheter och till stödjepunkter för
dess operationer. Kongl. Maj:t har derföie funnit
nödigt att upprätta ett försvarssysfeme i det
inre af Riket och, i sådant ändamål, beslutit
att, i den frugtbara dal, sorn betäckes af Vettem
och Venern, samt, såsom en Rikes centralpunkt,
förenar förmonen af lätta commuaicationer
, isynnerhet då Götha Canal blifvit fullbordad,
med den af en genom berg och stora vattenmassor
beskyddad ställning, anlägga en fästning,
som skal! tjena lill hufvud-depét för Arméens
materiel m. m. Arbetet på denna Vanäs
fästning liar i fyra ar fortfarit, och en vida stoi*
Konungens Ndd. Berättelse.
41
re del deraf blifvit utförd, än förväntas bordt,
med afseende på de inskränkta penninge-tillgångar,
som, vid de årliga Statsregleringarne, dertill
kunnat anvisas. En lika omtanke för Rikets
betryggande har kallat Kongl. Majns uppmärksamhet
på förstärkande af försvaret för inloppet
till Carlskrona, der betydliga arbeten i sådant
hänseende blifvit verkställde.
Indelta Infanteriet har, under de förflutne fem
åren, äfven bidragit att, med fredliga arbeten gagna
den jord, det i farans stund är kallat at försvara.
Omkring 3,340 man hafva, i medeltal
räknadt, hvarje år varit å arbeis-comtnenderingar
använde , till nybyggnad och reparationer å
Rikets fästningar, till Götha, Södertelje, Hjelmare
och Väddö canals-arbeten, till vägars öpp-'
nande emellan Sverige och Norrige och till arbeten
å Dagsmåsen.
Med sorgfälligt val har Kongl. Maj:t träffat
de anstalter, som kunna verka till Artilleriets
ytterligare förbättrande. Ett Läroverk har butvid
öppnadt, der unge Artillerie-Officerare äga
tillfälle att erhålla undervisning uti de högre
vetenskaper, som vanligen ingå i den theoretiska
delen af deras yrke: ny reglering af Artilleriets
Tyg- och Handtverks-Stater är vidtagens
medel hafva blifvit anslagne till anställande af
försök att förbättra krut-tillvärkningen: det vid
Carl Gustafs Stads Bruk inrättade Gevärs-factori
har blifvit ställd under Krigs-Collegii styrelse:
Gevärs-tiilverkningen vid Norr-Telge factori är
betydligen ökad, äfvensom reparationerne å de
aldre Gevären hafva med all sorgfällighet blifvit
påskyndade; och har Kongl. Majit gifvit
4a
Konungens Nåd. Berättelse,
Artillerie-vapnet det yppersta vedermäle af sin
omvårdnad, då Kongl. Maj:t anförtrott befälet
deröfver åt Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen.
Att de Läroverk i allmänhet, hvarvid den
ungdom, som egnat sig åt krigstjensten, erhåller
undervisning, måtte i möjligaste måtto blifva svarande
mot sin bestämmelse, och de förbättringar
dervid införde, hvilkas nytta sednare tiders erfarenhet
i andra Länder ådagalagt, har likaledes
utgjort ett vigtigt ämne för Kongl. Majas
omsorger, Krigs-Acadeinien pa Carlberg har
erhållit en ny organisation och förbättrade undervisnings-methoder,
Afven har den vid Qrlogsflottan
befintlige Skepps-Gosse-Schola fått en
annan lämpligare inrättning, och den genom sina
lika snabha som säkra verkningar utmärkta
vexelundervisnings-methoden blifver der införd;
en method, som likaledes kommer att begagnas
vid Amiralitets Barnhus-Scholan i Carlscrona,
Olämpligheten deraf, att Upplands och Södermanlands
Regementer, som hafva ett betydligt
antal Beväringsmanskap från Upsala och
Nyköpings Län sig anslaget, tillika skulle mottaga
detta manskap i Stockholms Stad och Stockholms
Län, har icke undgått Kongl, Majus upp.
märksamhet, och för att förse detta manskap med
eget Befäl, utan att betunga Statsverket med
nya utgifter till dess aflönande, har Kongl. Majit
vidtagit en ny organisation af Sin Lif-UrabantCorps,
till följe hvaraf densamma, under namn
at Lif-Bevärings-Regemente, jemte fortsatt tjenstgöring
hos Kongl. Majit och Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen, i vapen öfvar den ungdom,
Konungens Nåd. Berättelse,
43
som, i Hufvudstaden och Stockholms Län, till.
hör Beväringsmanskapet.
Vid Rikets Ständer? sednaste sammankomst
fastställdes en reglering af Beklädnadssättet för
Indelta Infanteriet, och har, sedan vederbörande
blifvit hörde, Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
dermed, låtit utfärda Sin Nådiga Förordning
om ett förändradt beklädnadssätt för denna
del af Arméen, äfvensom ett Circulaire om
hvad, i följd deraf, iakttagas bör i afseende på
de den tiden tjenande soldater: hvarjemte Kongl.
Majit förlidet år faststäldt en Instruction för
Beklädnads-Directionerne vid Indelta InfanlerieRegementerne;
och kommer en fullständig Berättelse
om förhållandet med ifrågavarande reglering
att till Rikets Ständer öfverlernnas.
De anstalter, som för militaira sjukvården
blifvit vidtagne, hafva, under den förflutna tiden,
medfört de förmonligaste verkningar. Så
väl vid öfningslägren, sorn vid de för Canalanlaggningame
och Strömrensningarne beordrade
arbets commenderingar, har mortaliteten varit
högst obetydlig. De vid Indelta Arméen antagne
Bataillons-Läkare äro så fördelade inom Riket,
att de, under fredlig tid, kunna biträda vid
den allmänna sjukvården uti de Landsorter, sorn
hafva brist på Läkare. Directtonen för Garnisons-Sjukhuset
i Hufvudstaden har erhållit en
ny organisation, äfvensom en Instruction för
samtlige viii berörde Sjukhus anställde Läkare
och Tjenstemän blifvit utfärdad; hvarförutan
Läkare-Corpsen vid Flottorna blifvit inrättad efter
samma grunder, som äro gällande för Arméens
Läkare-Corps,
44
Konungens Nåd. Berättelse
Kongl. Majit har erfarit, att hästafveln dö
sednare tiderna ganska mycket försämrats inom
Riket, och att af sadan orsak betydliga svårigheter
mott vid Artilleriets och Cavalleriets förseende
med målfylliga remonter, hvilka alltså
stundom måst från utrikes orter anskaffas, och
då Kongl. Maj:t funnit angelägenheten ej mindre
i militairiskt än oeeonomiskt afseende kräfva
beredandet af en förbättrad hästafvel i Sverige,
har Kongl. Majit, till vinnande af detta ändamål,
samt för att öppna tillfällen till undervisning
i Djurläkarekonsten, vidtagit nödige anstalter.
Den i Stockholm företagna Garnisons-sjukhusbyggnad
har blifvit fortsatt med drift och
omtanke, och en Casernbyggnad för andra Lif
Gardet,
har blifvit påbörjad å den dertill inköpta
tomt.
Betydlige byggnader och reparationer, hafva,
för Flottornes behof, blifvit uppförde och
verkställde, både i Stockholm, Götheborg och
Carlscrona; och med afseende på angelägenheten,
att Kronans till försvarsverket hörande hus ock
byggnader icke, genom vanvårdnad och underlåten
tillsyn, måtte förfaras, har Kongl. Majit,
genom ett särskildt utfärdadt Reglemente, i Nåder
föreskrifvit, hvad för en behörig vård af sådana
Kronans hus iakttagas bör.
Kongl. Majit har låtit utfärda Instruction
för jemnkningen af Båtsmans-indelningen i Blekinge,
hvilken förrättning är företagen. Äfvenledes
har Kongl. Majit anbefallt en jemukning
af Råtsmans-roteringen i Halland, och då
Kongl. Majit funnit någon slutlig reglering af
Konungens Nåd. Berättelse'.
45
Knekthållet i Jemtland icke kunna tillvägabringas,
innan afvittringen derstädes blifvit verkställd,
har Kongl. Majit intill dess beviljat en
minskning uti styrkan af Provinsens FältjägareRegemente.
Utom de upphandlingar af kläden \ sorn
för Arméens behof blifvit gjorde af Fabriksidkare,
har Kongl. Majit för samma behof låtit
inköpa ylleväfnader, förfärdigade af allmogen
uti Sunnerbo Härad af Kronobergs Rän; äfvensom
Kongl. Majit tillåtit Allmogen i Jemtland,
då missväxt, ar 1821 drabbade denna Landsort,
att afbetala en del af dess för erhållen undsättnings-spannemål
ådragna skulder genom leveranser
af ylleväfnader för Arméen och Flottorna.
I vissa Provinser hafva Sfven, genom
Beklädnads-Directionernes försorg, Vadmal blifvit
använd till soldat-munderingarne.
Den angelägna Saltpeter-handteringen har
blifvit, med all sorgfällighet vårdad, hvadan
den ock vunnit en med locala förhållanden öfverensstämmande
utveckling; hvarom Rikets Ständer
skola erhålla närmare underrättelse genom
den af Commiterade för Sälpeter-ärenderna afgif--  ne Berättelse, som kommer att till Rikels Ständer
öfverlemnas.
Då kännedomen om Fäderneslandets local
och beskaffenheten af de detsamma omgifvande
haf är af så hufvudsaklig vigt i militairiskt afseende,
har Kongl. Majit med största drift låtit
fortsältta, genom Fältmätnings-Corpsen, de dertill
erforderliga recognosceringsarbeten, så att
ilen till grund för Svenska Chartverket fortgående
Triangelmätningen långs Rikets Vestra
i 6 Konungens Nuti. Berättelse.
kust blifvit förd till norrska gränsen. Fran UcU
devalia Skären till Häfringe-Båk vid Östersjön ,
genom Öster- och Vestergöthland, har Län
dets
bredd emellan Nord och Östersjön blifvit,
genom en sammanhängande triangelsuite , noggrant
bestämd. I förening härmed har Tri
angelmätningen
fortgått genom Södermanland och
Upland, hvarigenom Rikets trenne Obaervatorier
i Lund , Stockholm oell Upsala blifvit till
sina relativa lagen, bestämda; och, till grund
för Triangelnätets beräkning, har pä sjöarne
Venern och Vettern blifvit uppmätt en bas.
Sedan är 1818 är omkring én Tredjedel af Skåne
recognoscerad , och pl de tvänne sist förflutne
somrar har en areal af ej mindre, än 141
qvardratmil blifvit recognoscerad inom Vestergöthlands,
Örebro, Södermanlands och Gefleborgs
Län. I och för sjöfartens säkerhet hafva, genom
Sjömätnings-Corpsen, sjömätningar oell
•undersökningar, blifvit fortsatte och fulländade}
chartorna öfver dessa sjöar äro connecterade och
renritade, och en planche deraf har redan
lemnat kopparpressen5 äfvensom Hydrographiska
mätningar i Norra Bottenhafvet långs Rikets
Östra kust från Söderhamn till Bredskär utan
för Umeå blifvit anställde, så att chartor öfver
denna långa, farliga och hittills icke undersökta
eller afmätta kust kunnat connecteras och renritas,
till upplysning för Sjöcharte-verket, som
af enskild man utgifves, och hvars fullföljande
Kongl. Majit, med anslag af allmänna medel,
uppmuntrat.
Sedan till Kongl. Majus kunskap kommit ,
att Allmogen blifvit besvärad med transporter
Konungens Nåd. Berättelse.
47
af persedlar för Troupperne och Artilleriets behof
under de tider på året, då svåra vägar eller
Jordbrukarnes egna behof af sina hästar «
gjort sådane transporter synnerligen tryckande,
har Kongl. Majit förordnat, att alla transporter
af ifrågavarande persedlar böra ske sjövägen,
eller på vinterföret, och att endast då
det icke kan undvikas, de må med hjuldon
verkställas. Öfver iakttagande af hvad sålunda
blifvit föreskrifvit, har Kongl. Majit med noggrannaste
Uppmärksamhet vakat och befalt de
Administrerande Verken att, vid qvarje hvartals
slut, om de, tinder loppet deraf, verkställda
transporter till lands, afgifva underdåniga rapporter.
Kongl. Majit har, genom särskilda skrivelser
till Dess General-Adjutanter för Arméen och
Flottorna, utstakat gränsorna för hvarderas befattning,
i enlighet med de grunder, som derför
äro lagde uti den af Kongl. Maja, vid sista
Riksdag, till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Proposition,
rörande Commando-målen, Derjemte
hafva Instructioner blifvit utfärdade för General-mönstringarne
vid Artilleriet, Indeldta och
Värfvade Cavalleriet och Infanteriet, Inspecteuren
för Sjötroupperna och de Compagnie-Chefer
vid Båtsmanshållet, som, till ordningens bibehållande
derinom, äro stationerade i Provinserna.
För Kongl. Majit har det varit synnerligen
tillfredsställande att kunna öka de inrättningar,
hvilka blifvit gjorde till understöd för
sådane krigsmän, som antingen vid krigstillfällen
blifvit blesserade, eller, efter långvarig och
trogen tjenst, tagit afsked, äfvensom att förhöja
.48
Konungens Nåd. Berättelse1
beloppen af de pensioner, som för elem, ellef
för enkor och barn, efter aflidna förtjente
tmlitäirer, från redan inrättade stiftelser utgå*
Vid 1812 års Riksdag äskade Kongl, Majit af
Rikets Ständer, att inkomsterne af de till indragning
ställda Indelningar vid Adelsfane-Re*
gementet måtte, vid innehafvarnes afgång, få
användas till inrättande af ett Invalidhus, och
något af de Kongl. Slotten upplåtas för en sådan
anstalt. Med den ömhet. Rikets Ständer,'
vid alla tillfällen, ådagalagt för Fäderneslandets
försvarare, biföll o Rikets Ständer Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition i detta ämne, och, sedan in-1
komsterne af ifrågavarande indelningar upp*
gått till ett belopp, som medgaf underhållandet
af ett mindre antal krigsmän utan förmåga eller
utvägar att sig sjelfve försörja, lät Kongl.
Majit af Invalide-fondens medel bestrida kost*
naderne vid det i Stockholm inrättade, så kal*
lade Carolinska Militaire-Hospitalet, för hvars
vidmakthållande de förut påräknade tillgångar
upphört. Snart hade likväl fonden vunnit den
styrka, att inrättningen af en större och värdi*
gare boning för dessa åldrige krigsmän kunde
företagas, och Kongl. Majit upplät med nöje för
detta ändamål Kongl. Lustslottet Ulricsdal, som
först anlagt af en ryktbar Svensk Fältherre, nu
lemnar en fristad åt afskedade krigsmän, hvilka
äro prydde med ärofulla blessurer, eller under
en långvarig tjenstgöring blifvit glömde och o*
kände i sina födelseorter, så att de icke kunnat
dit återvända med hopp att af anhörige erhålla
vård och understöd. Den afskedade Soldaten
af
Konungens Nåd. Berättelse.
49
af Indelte Arméen, som är bättre belåten att i
sin hembygd förtära det underhåll, hvartill han,’
Under tjenstetiden, förvärfvat sig rättighet, än
att skiljas från hustru och barn, för att på en
aflägsen ort föra ett lefnadssätt, hvarvid han icke
blifvit van, har likväl icke undgått att röna
prof af Kongl. Majits omvårdnad och erhållit
betydliga gratificationer, till förbättrande af sin
belägenhet, utaf de medel, som af inkomsterna
för de till Invalid-inrättningen anslagna indelningar
varit lemnade till Kongl. Majits Nådiga
disposition. Kongl. Majit har af enskilda medel
till Directionen för Arméens Pensionscassa låtit
årligen aflemna 5000 Riksdaler Råneo, att utdelas
såsom pensioner eller gratificationer till
enkor och barn efter Militaire Embets"- och Tjenstemän,
Som Kongl. Majit funnit, hurusom, under
fredstid, den värfvade Soldatens krafter, genom
dess trägna tjenstgöring i Garnizonsorterne snarare
försvagas, än den indelte Soldatens-, och
han således blifver tidigare, än denne, oförmögen
till vidare krigstjenst, samt äfven att, efter
afskedstagande!, med arbete sig försörja, har
Kongl, Majit förordnat, att Garniäonsmanskap af
alla vapen få, efter 20 års tjenstetid, från 2o:de
ålders året beräknad, åtnjuta underhåll åf Wadstena
Krigsmanshus-cassä; äfvensom Kongl. Majit
i Nåder stadgat, att gratialerne från berörde Gassa,
som tillförene utbetalts bioit en gang om stret,
nu böra utgifvas tvänne gånger årligen, till
hälften hvardera gången, samt utan all förut
bruklig innehållning för begrafningshjelp, hvil»
Ri/tang tili Riks-St. Prot, tuta Sami. iSl3, h
5»
Konungens Nåd. Berättelse.
ken icke dess mindre skall, efter Gratialisteni
död, till bestämdt belopp, utbetalas.
Det underhåll, som, enligt äldre Författningar
tillkommit afskedade Verkmästare och Sjudare
af gamla Saltpetersjuderi-staten, har blifvit
betydligen förbättradt, äfvensom de grander fastställde,
hvarefter enkor och barn efter Båtsmän i
Vester-Norrlands Fän skola erhålla pensioner af
dervarande Uddeiöks Cassa.
Samma uppmärksamhet, hvarmed Kongl. Maj:t
omfattat alla till landtförsvaret hörande delar,
har äfven blifvit lemnad åt sjöförsvaret. Finieskeppet
Konung Carl XIII om 84 kanoner har
blifvit fullbordadt, kopparbeklädt, armeradt, och
finnes nu i fullkomligt stånd till actif tjenst.
Finieskeppet Konung Carl XIV om 84 kanoner
är, till mera än hälften, färdigt, och dess bestyckning
anskaffad; Finieskeppet, Kronprins
Oscar, är på stapeln uppsatt och mycket af dess
byggnad medhunnet; Fregatten Jarramas om 20
kanoner nybygd, zink-förhydd, samt utrustad till
Medelhafvet; ett mörsarefartyg med mörsare af
80 lispunds caliber nybyggt; trenne af de äldre
Finieskeppen och en Fregatt hafva blifvit förbyggde
och beklädde, Fregatten med koppar,
och Skeppen med zink , samt försatte i fu 111 tjenstbar
stånd. I dockorna äro nu insatte tvänne
Finieskepp och en Fregatt, för att undergå svåra
reparationer, hvilka under nästa år blifva
fullbordade, hvarförutan alla öfriga Finieskeppen,
Fregatter och mindre Fartyg, tillhörande ÖrlogsFloftan
, blifvit underhållne, samt ett erforderligt
nytt Fastdragarefartyg af ek uppharidladt.
Alla öppna Kanonslupar, hvilka, efter sednasie
Konungens Nåd. Berättelse.
51
fälttågen, varit högst bristfällige, hafva fått svår
reparation och äro nu i tjenstbart stånd; däckade
Kanonsluparne äro ökade till ett antal af 24,
och de äldre sättas nu i stånd; af Kanon jollarne,
hvilka alla fordra förbyggnad, äro en del under
reparation, och en del redan tjenstbare, och enny
däckad Kanonjolle, har på försök, vid Stockholms
Escadren blifvit nybyggd ,'ti II inrättande af sådana
slags Skärgårds-fartyg, hvilket försök, efter
verkställd profsegling, fördelaktigt utfallit.
Éj mindre för att bereda Befäl och Manskap
tillfällen att inhämta praclisk kunskap af Sjömansyrket,
än ätt förekomma ltlrendräjerier och tullförsnillningar,
hafva, de förflutna åren, åtskilige
Sjöexpeditioner blifvit verkställde.
För att erhålla en fullständig kännedom
öm ekeskögarhes närvarande beskaffenhet, har
Kongl. Maj:t låtit anställa en generel besigtning
af dessa skogar i Rikets Södra och Östra Provinser,
och förmodar Kongl. Maj:t, att, genom
de uppgifter, sorn sålunda erhållas, kunna blifva
i tillfälle att Vidtaga sådana Författningar,
att Flottans behof af det dyrbara ekevlrket, för
hvars inköpande betydliga summor gått ur Riket,
i en framtid skall kunna fyllas af tillgångar inom
Sveriges egna lattdamären , och har Kongl. Maj:C
emellertid och tills vidare fastställt en förhöjd
betalning för allt det ekvirke, som fälles för
Kronans räkning på Krono- och Krono-Skattehemmans
ägor.
Ej mindre för att vinna besparing i Statens
Utgifter för resepenningar till Compagnie-Skrifvarne
vid de Afräkningsmoten , sorn årligen ägt
rum med Båtsmanshållet, än för att afhjelpa ve
-
52
Konungens Nid. BerättelsV.
tJerbörande Rust- och Rotehållares besvär och
kostnad att sig jemte Båtsmännen vid desse möten
inställa, har Kongl. Maj:t, enär Afräkningsmötena
äro mindre nödige, sedan Båtsmans-Compagnie'Cheferne
nu mera böra vistas inom Corn»
pagniernes stånd, i Nåder tillåtit, att ifrågavarande
möten må inställas och hädanefter endast
äga rum, då Förvaltningen af Sjöärenderna finner
sådant, under särskilda förhållanden, nödigt.'
Länge har nödvändigheten påkallat en granskning
af de om Lots- och Båkinrättningarne utgifna
Författningar, och redan vid 1810 års
Riksdag yttrade Rikets Ständer sin önskan i detta
ämne. Sedan de administrerande Verken
blifvit hörde, har Kongl. Maj:t åt en särskildt
tillförordnad Commité uppdragit att utarbeta pro-?
jject till nya Författningar rörande Lotsverket,
och efter det Commitéens arbeten blifvit vederbörligen
granskade, har Kongl. Maj:t låtit ut-'
färda en ny Förordning om Lots- och Båk-inlättningen,
ett Reglemente för styrelsen, ekonomien
och tjenstgöringen vid Lotsverket jemte
Fyr- och Båkinrättningen, samt nya Taxor för
uppbörden så väl af Lotspenningarna, som Lotsoch
Båkafgifterna, lämpade efter det förändrade
penningevärdet, till sådant belopp, att Lotsarne
kunna påräkna en skälig förtjenst och Statsverket
en inkomst, som svarar emot dess betydliga utgifter
för denna Inrättnings vidmakthållande. I
följe häraf hafva Lotsarne blifvit organiserade
på militairiskt sätt; Befälet för dem jemte Fyrbetjeningen
äro tillökte $ deras lönevilkor hafva
blifvit förbättrade, och utväg beredd att meddela
dera större gratialer vid afskedstagande!. Lot
-
Jtbnungens Nåd. Berättelse. 53
gar hafva blifvit tillsatte vid sjön Mälaren, hvars
grund och skär äro utprickade, dels ock Norr
om Gefle till Ryska gränsen. Locala undersökningar
äro dels redan verkställde, dels ännu fortgående,
till utrönande af äldre förhållanden med
Lotshemman och lägenheter samt att för framtiden
bringa till bestämdhet allt hvad dem röra
kan, så att Förvaltningen af Sjöärenderne och
Kammar-Coliegium må kunna upprätta och till
Kongl. Maj:ts sanction öfverlemna en hittills
saknad allmän Jordebok häröfver; äfvensom ett
lika förhållande ägt rum , till utredande och
fastställande af prickningsskylldigheten i Rikets
farvatten.
Tvänne nya Stenkolsfyrar hafva på Rikets
Östra kust blifvit uppbyggde; tvänne sådana på
den Västra förbättrade och med nya fyrlycktor
försedde. Alla Fyr- och känningsbåkar med tift-'
hörande hus och bryggor äro ijtåndsatle.
Hvad Statsverkets tillstånd och Statsregleringen
egentligen beträffar hänvisar Kongl. Majit
Rikets Ständer till den Nådiga Proposition Kongl.
Maj:t, till deras Stats-Utskott ämnar afgifva.
Statsverkets inkomster hafva under den sedan
sista Riksdag förflutna tiden öfverskjutit den
sammanlagda summa, hvartill de i Eiks-Staten
beräknades, så att ett öfverskott af 537,801 Riksdaler
31 Skilling jo Runstycken redan kunnat,
enligt Rikets Ständers förordnande, till Riksgälds-Contoret
aflemnas.
Tull-inkomsterne hafva icke allenast uppgått
till det af Rikets Ständer påräknade belopp,1
utan äfven ett och annat år, betydligen detsamma
öfverstigit. Likväl har, till förmån för
54
Konungens Nåd. Berättelse,
jordbruket, Tullen å utländsk spanneinål blifvit
så högt uppsatt att ingen sådan spanmål kunnat
i Riket inkomma, och således ej heller någon
spanmålstull inflyta. Äfvenledes är, enligt Rikets
Ständers beslut vid sista Riksdag, Tullen
å utgående varor, särdeles å trädvaror, ansenligen
nedsatt, till uppmuntran för flen inhemska^
productäonen.
Utredningen och liqvidationen af de i
Landtränteriernas räkenskaper qvarstående förskott
och anticipatiqner ifrån förflutna tider till
ett belopp af icke mindre än 2,878,429 Riksdaler
39 Skilling 5 Runstycken har blifvit fullbordad.
Detta arbete, som varit förenadt med
utomordentligt besvär och fordrat flerfaldigt
forskningar i äldre räkenskaper och handlingar,
är af den vigt, att controllen öfver Stadsintraderne
dessförutan vöre både ofullständig och svår.
Den sedan flera Riksdagar omtvistade frågan
om rätta methoden för en Rikshufvudbok
har blifvit på ett tillfreösställande sätt afgjord
genom det Förslag Stats-Contoiret utarbetat.
Med det dubbla syftemål att bereda ordning
och säkerhet i redogörelsen och tillika
uppfatta de i flera afseenden vigtiga Statistiska
upplysningar, som i förening dermed kunna erhållas,
har Kongl, Maj:t fastställt förnyade for—
mulairer för special-räkenskaperna icke blott vid
Landt-uppbörden, utan ock vid Tullverket.
Såsom en följd af den fullkomligare redogörelse-method
för .Landt -uppbörden, sorn Kongl.
Maj:t anbefallt, har det för Stats-Contoiret blifvit
möjligt att redan i Julii månad förlidet år
genom summariska Sammandrag utreda och åt
-
Konungens Nåd. Berättelse.
55
dagalägga det förhållande, som den 1 Maj i samma
år, då Krono-uppbörden redovistes, dermed
öfver hela Riket ägde rum, så till förra årens
restantier, som löpande uppbörden för året med
derå gjorda afkortningar och lefvereringar, samt
hvad ännu återstår att afbörda , och det icke
blott för Statsverkets medel, ulan ock för öfrig
uppbörd af allmänna medel.
Då Rikets Ständer år 1818 åtskiljdes, voro
utsigterne för årets skörd så hotande, att
kraftige anstalter miste för allmän räkning vidtagas
till anskaffande af utländsk spanmål, hvars
tullfria införsel äfven i allmänhet tilläts. Betydliga
qvantiteter spanmål inkornmo i följd häraf
ifrån utrikes orter åren 1818 och 1819. Som
likväl 1818 års skörd på det hela utföll mindre
ofördelaktigt än man befarat; så blef en del af
den utländska säden i magasinen obegagnad och
de påföljande årens goda äringar medförde bekymmer
af motsatt beskaffenhet genom det låga
pris, hvartill inhemsk spanmål nerföll \ följd af
ökad tillgång och flere sammanstötande orsaker.
Kongl. Majrt har ej underlåtit någon af Kongl.
Majtt beroende åtgärd för att afhjelpa den förlägenhet,
som spanmålsprisenas hastiga fall' för
Rikets hufvudnäring medförde. Införsels tullen
på utländsk säd återställdes tidigt och ökades
tid efter annan till ett belopp, som utestänger
införsel deraf i Riket: utförsel af inhemsk säd
tilläts tullfritt: upphandlingar för Magasins-inrättningens
räkning anbefalltes i den mån dess
disponible tillgångar medgåfvo: tillstånd beviljades
att med säd in natura till Magasins-inrättningen
återbetala erhållna försträckningar;
56
Konungens Nåd. Berättelse
försök gjordes till afsättning af säd på utrikes
orter och särskilde anstalter vidtogos till befrämjande
af anläggningar för sädestorkning, hvarigenom
utan tvifvel väsendtlig lättnad skulle beredas
för sädens bevarande och föryttrande. Att
alla desse åtgärder icke fömått kraftigt hindra
sädesprisenas fall, bevisar endast huru svårt det
är att genom tillfälliga medel emotstå naturförhållandens
inflytelse. De sistförlidna årens
erfarenhet har emedlertid bekräftat det för Rikets
styrka och tillväxande förkofran, vigtiga resultat,
att i följd af de bemödanden för åkerbrukets
utvidgande och förbättring, sorn i alla
Rikets X,andskap i mer och mindre mån ägt
rum, dess egen sades-production äfven vid me-w
delmåttig äring är tillräcklig för våra behof och
vid ymnigare skörd lemnar ett öfverskott, hvars;
bevarande, såsom en tillgång under inträffande
missväxt, bör bli en af våra förnämsta omsorger».
Kongl. Majit har icke allenast för undsättningstagare
i allmänhet lindrat återbetalningen
af deras skulder till Magasins-inrättningen utan
ock i serskildta fall beviljat all den lättnad i forselsskyldigheten
af Kronotionde och Afradsspannmål,
sorn med Statens behof varit förenlig.
Den utvidgade utförselsfrihet af flera slags
skogs-effecter, som Kongl. Majit tillåtit, bör,
på samma gång den lifvar handeln , äfven fpr
Landttaannén bereda större afkastning af sin
skog än han hittills i många fall kunnat påräkna.
Resultatet af den för Allmänna Magasinsinrättningens
räkning verkställda spanmåls-exporc
till Italien är ännu icke sluteligen utredt men
man hoppas att förlusten derå ej skall för In
-
Konungens Nåd. Berättelse'. 57
rättningen bli mycket större än om spanmålen
varit i förråden qvarliggande. Emedlertid har
denna export, som beredt en betydlig omsätt-'
ning af Magasins-inrättmngens lager, och ådagalagt
möjligheten att till aflägsna orter kunna
föra Svensk säd , gifvit fragtförtjenst åt flere
Svenska fartyg. Den är 1820 till England utskeppade
Hafre har inbragt i ren behållning mera
än hvartill ett lika qvantum af detta sädesslag
kunnat vid samma tid köpas i den ort
hvarifrån utförseln skedde.
Einodlingen, en slöjd hvilken med jordbruket
står i ett nära sammanhang, har njutit
ett fortfarande hägn; i hvilket afseende dels för
Carlstads, Skaraborgs, Jönköpings, Calmare och
Blekinge Län, der i följd af belägenheten, hågen
för linodling blifvit mera allmän och förädlingen
gjort större framsteg, särskildte premier,
i förhållande till varans värde och beskaffenhet,
blifvit utsatte och utdelte, dels ock understöd
beviljadt för att försäkra beståndet och fortfarandet
af det till linodlingens och linneväfnadsslöjdens
spridande ibland Allmogen uti de Småländske
Provinserne anlagda Institutet vid
Gårdsby.
Eöt att öka och förbättra tillgängen på gröfre
ull, hafva ifrån Island blifvit införskrifne Får, sorn
för Schäfferiernas förbättring i Jemtland blifvit
dit afsände; och det vid Flyinge inrättade Merinos
SchafFeri fortfar att underhålla och sprida
uti landsorterne den finulliga Spanska far-racen.
I ändamål att med mera lätthet tillverka
ylle- och bomullsväfnader samt att till större
fullkomlighet åstadkomma så val dylika som lin
-
58
Konungens Nåd. Berättelse.
neväfnader, hafva understöd blifvit beviljade för
införskaffande af särskilde kunnige arbetare i
förfärdigande af de dertill erforderlige machiner
och inrättningar, samt för deras uppförande i
stort med nödige byggnader , både medel anslagne
och tjenlig local utsedd.
Sedan utländska bomullsväfnader blifvit till
införsel förbjudna, har tillverkningen deraf inom
Riket i betydlig mån tilltagit och vunnit
en önskad fullkomlighet; och har i allmänhet
värdet af tillverkningar vid de under HallRätterne
lydande Fabriker och Manufactur-inrättningar
varit uti ett jemt stigande..
I afseende på Strömmings-fiskets uppmuntrande
å Rikets kuster hafva Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i de Norra Länen blifvit
anbefallda att låta allmänneligen kungöra, att de
Fiskare, sorn förmente sig hafva skäl till klagan
öfver inskränkning å Strandägarnes sida af den
fiskeri-rättighet, som genom 1766 års Kongl. Fiskeri-stadga,
i följd af äldre Författningar, blifvit
Fiskare i de Norra Landskapen förunnade, ägde
anmäla sig hos vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
då publik Actor bör förordnas
att vid behörig Domstol måiet i laga ordning
utföra.
Sedan Kongl. Maj:t för Bohusländska Sillfiskets
uppmuntran och befordrande år 1818, då
anledning visade sig till ymnig sillfångst, med
lämpeligt penninge-understöd hugnat idkarne af
denna för Riket vigtiga näring, hafva ytterligare
under nästlidna höst, då notdragning borde
försökas till utrönande af sillens förväntade an
-
Konungens Nåd. Berättelse.
59
komst, nödiga medel blifvit anslagne till anskaffande
af en försöknings-not.
I anledning af Rikets Ständers vid sistledne
Riksdag gjorde hemställan om medel och
utvägar till hefordran af finsmidet vid Eskilstuna
Fristad och till uppmuntran för jern- och
metallförädlingen i allmänhet hafva, så väl för
Fristads-manufacturister eller arbetare, som sysselsätta
sig med finare jern- och metallförädling,
samt hålla bok eller förteckning öfver sine efter
hand åstadkomne tillverkningar, sam äfven
för dem, hvilka för Manufacturisterne underhålla
förlag, utvägarne till erhållande lånebiträden
blifvit underlättade och utvidgade; hvarjemte
Kongl. Maj:t anbefallt vederbörande att
efter inhemtade erforderliga upplysningar, inkomma
med förslag i afseende på export-premier
för finare smides-till verkningar,
Stenkolsgrufvorne vid Höganäs och Interessenterne
af detta Verk hafva erhållet understöd
enligt Rikets Ständers vid sista Riksdag
fattade beslut: och försök till en ny schaktsänkning
hafva blifvit gjorda ehuru de för oväntade
hinder ej kunnat fullföljas.
Götha Canal-Byggnad har blifvit fortsatt i
öfverensstämmelse med den vid sista Riksdag
uppgjorda beräkning både i afseende på arbetsqvantiteten
hvarje år och kostnaden dervid.
Genom sjöarne Vetterns och Venerns sistledne
höst fullbordade förening har ett af föremålen
för detta stora förelag blifvit uppfylldt.
Den dymedelst utvidgade vatten-communication
emellan särskilda provincer skall utveckla nyttan
af Canal-anläggningen, hvaraf följderna re
-
6o
Konungens Nåd. Serättelse.
dan sistledne höst visat sig på Vetterns strander,;
dit flera både Krono och enskilda Fartyg ifrån
Nordsjöns kuster anländt, under det de hittills
verkställda arbeten, hvaribland 38 färdiga Slussar
och 30 par Slussportar af jern och inhemsk
fullkomnad tillverkning, ådagalägga, att hvarken
kunskaper eller konstfärdighet saknas, för att
med varaktighet vinna det stora målet, håfvens
förening, sorn i flere tidehvarf varit påkallad,
oeh hvars utförande skall för kommande slägter
bli ett vittnesbörd om det närvarandes verksamhet.
Kongl. Maj:t är öfvertygad att Rikets Ständer
med afseende på den nytta och besparing
som företagets skyndsamma fullbordande medför,
skola med upplyst frikostighet omfatta dess behof,
och Actieägarnes billiga förhoppningar om
understöd.
Kongl. Maj:t har, på förekommen anledning,
anbefallt en noggrann undersökning oell
utredning af de hinder, sorn böra undanrödja»
för att sätta farten på Götha Elf i det förhållande
till Götha Canal, hvaraf framtida nyttan
af det hela väsendtligen beror. Kongl. Maj:t
har härvid med tillfredsställelse erfarit att inga
oöfvervinneliga hinder finnas samt att betydlige
tillgångar kunna påräknas till lättnad i de bidrag
af det allmänna, sorn torde erfordras för
att åt denna vigtiga del af inre sjöfarten gifva
en högst nödig förbättring- I nära förhållande
dermed äro hamnbyggnaderne vid Motala
och Jönköping, hvaraf den förra, i förening med
Götha Canal-arbetet, redan är fullbordad , och.
den senare, efter ett uppgjordt förslag , för en
måttelig Utgift skulle kunna tillvägabringas.
"Konungens Nild. Berättelse!
61
Arbetet vid Hjelmare Canal- och Slussverksnybyggnad
har i allmänhet blifvit verkställde
till den omfattning som i arbetesplanerne varit
utstakad, ehuru i anseende till åtskillige oförutsedde
omständigheter, kostnaden för ifrågavarande
nybyggnad kommer att betydligt öfverstiga
de påräknade erforderliga beloppet.
För farten genom Strömsholms Canal har
Kongl. Maj:t låtit utfärda nya Reglor samt anbefallt
fortsättning och fullbordande af den vid
Smedjebacken pabegynta muddring; och sedan
Södertelje Canal- och Slussverks-arbete, till en
ökad lättnad för varu-transporten till Hnfvudstaden,
blifvit fullbordadt, har för afgifterne
vid nämnde Canal- och Slussfart en Taxa blif-,
,vit fastställd.
Sedan Rikets Ständer bestämt ett årligt anslag
till Strömrensningar och lättade transporters
öppnande, har Kongl. Majit i sådant afseende
tillförordnat en särskild Commité, under hvars
styrelse åtskillige anstalter blifvit vidtagne så
väl för berörde ändamål, som till befrämjande
af förökad produetion inom landet af varor,
hvilka nu ifrån utrikes ort inkomma.
Vindel-elfven har blifvit flottbar gjord ifrån
Lapprnarks-grärisen till hafvet, 10 mil:
Ejunga-elfven från Torps-sjön tili hafvet, 7 mil,
samt lastageplatsen Svartviken vid dess utlopp
i det närmaste fullbordad: Bräkneån flottbar från
Blekingsgränsen emot Småland ned till hafvet:
uti Indals och Ängerman-elfvarne äro några forssar
rensade: Väddö Canal, genom hvilken en
inomskärsled beredes för sjöfarten från Norri
botten till Hufvudstaden, är till hälften färdig:
6j Konungens Nåd. Berättelse'.
Åkers Canal, till befrämjande af landtmannjfe
produkters tillförsel till Hufvudstaden från inre
delarne af Upland, kan fullbordas år 1823:
uppmuddring af Almare Stäks Canal är i det
närmaste fulländad.
Undersökningar hafva genom Commiténs
försorg blifvit verkställda öfver Lina och Angeså
Elfvar i Norrbottens Län; öfver en Farleds
uppmuddrande génon» "Värmdön i Stockholms
Län; öfver Upsala och Öresunds åars
uppmuddring i Upsala Län; öfver Svaga Elf i
Helsingland; öfver Clara Elf i Vermland; öfa
ver afledande af öfverflödigt vatten utur sjön
Hjelmaren; öfver sänkandet af sjön Temnaren;
öfver flodvattnets afledande i trakterna kring
Dal-elfven; äfvensom kring Ljusne-elfven i
Helsingland.
Sedan étt af Strömrensnings-Commitén föreslaget
Bolag till befordrande af vedtillförsel
ifrån Rikets Norra Landskap till Hufvudstaden,
icke kommit till verkställighet, har Kongl. Maj:t
i samma ändamål anslagit lämpliga premier, hvil*
ka i förening med lemnadt understöd för byggnad
af tjenliga fartyg haft den verkan, att sistledne
sommar emellan 3 och 4,000 famnar ved
ifrån de Norra Provinserna till Stockholm an*
kommit.
För att genom den medelst Söder-Teljö
Canal öppnade seglation bereda en lifltgare handel
och varuomsättning på Mälarens och Hjelmarens
stränder har Kongl. Majit förklarat farten
genom nämnde Canal fri och obehindrad ,
så att alla inhemska fartyg, som genom Canalert
ingått’, kunna i hvilken Stad som hälst vid be*
Konungens Nåd. Berättelse.
63
torde insjöar lossa sina laddningar och intaga
last af alla slags varor för att dermed under
efterlefnad af de för en sådan inrikes fart i
allmänhet gällande föreskrifter , genom Canalen
återgå till sina bestämmelseorter.
Vägarbetet i Jemtland har blifvit med den
drift och framgång fullfoljdt, att vägen genom
nämnde Province till Norrige, innefattande en
sträcka af 16,415! famnar fast mark och 3,60g
famnar kafvelbroar å den norra, samt 12,5:9
famnar fast väg och 3,565 famnar kafvelbroar
å den södra linien blifvit fullbordad; hvarjemte
en ny väg blifvit anlagd ifrån Toftedahls Kyrka
på Dalsland till Högsundet vid Norrska
Riksgränsen: så att cornmunicationerne med
Norrige blifvit i betydlig mån lättade.
Kongl- Maj:t som icke utan föregången
öfverläggning med Rikets Ständer, velat slutligen
afgöra frågan om en vidsträcktare näringsfrihet,
har emedlertid förbudit den så kallade
jagningen efter personer, som ansågos obehörigen
sysselsätta sig med något handtverk, och
förordnat att påståenden derom skola vid Domstolarne
anmälas och pröfvas, hvarjemte enligt
Kongl. Majils Nådiga befallning de förslag till
förnyade Författningar örn handel och handtverkerier,
som en af Kongl. Maj:t i Nåder förordnad
Commité utarbetat blifvit genom trycket
allmänna gjorda till ytterligare upplysning i ett
ämne, der många stridiga äsigter och interessen
förekom ma.
Då Kongl. Maj:t för det närvarande funnit
betänkligt, att helt och hållet upphäfva inrikes
bevakningen vid vissa städer och orter, så be
-
64 Konungens Nåd. Berättelse'.
lägne, att de måste genomfaras under färd ifria
västra och södra delarne af Riket till Hufvudstaden,
har Kongl. Maj:t likväl förordnat, att ea
sadan till controll emot oloflig införsel af utländska
varor nödig ansedd bevakning skall inskränkas
till Städerne Stockholm, Södertelje, Norrköping,
Jönköping, Götheborg och Orebro samt
Byn Hofva i Skaraborgs Hän , i följd hvaraf
farten genom alla öfrige orter är fri och obehindrad.
En ökad lättnad har derjemte blifvit
handel och näringar tillskyndad genom Kongl,
Maj-.ts sistledet år meddelta Förordnande att alla
varor, så in- som utländska, äro vid transporter
landvägen eller på insjöar , floder och canaler
inrikes orter emellan ifrån förpassning befriade,
med undantag af fem med hög inkommande tull
belagde utländske artiklar, Vin, Arrac, Caffe,
Socker och Tobaksblad, då större qvantiteter af
dem, än som vanligen för eget behof på en
gång upphandlas, ifrån en ort tili annan försändas.
Med afseende på Rikets Ständers framställda
önskningar, har Kongl. Maj:t tillåtit att ved
samt byggnads- och redskaps-ämnen af alla trädslag,
utom ek, må ifrån Blekingen till alla inri-*
kes orter transporteras.
I anledning af den utaf Rikets Ständer vid
1815 och 1818 års Riksdag väckta fråga om ändring
i Författningarne rörande den Städerne
Borås och Ulricehamn samt Allmogen i Sju Härader
af Elfsborgs Eän förunnade rättighet till
idkande af Gårdfari-handel, har Kongl. Maj:t
under den 5 Juni sistledit år utfärdat en För
-
Konungens Nåd. Berättelse.
fattning om hvad iagttagas bör i anseende till
denna handel hvarvid föremålet varit att genom
Renliga föreskrifter undanrödja öfverklagade missbruk
utan att för mycket inskränka en handelsfrihet,
sorn är af största vigt för inVånarhe i
cfvannämnde Städer och Härader:
För att ytterligare befrämja utbytes- och
afsältnings-tillfäl len för Ölands produeter har,
Utom dén nyligen anlagde Staden Borgholm, en
Köping vid Skörbyiånga Skants blifvit tillåten
samt dessutom vid Kåreholms hamn utrymme
Jemnadt till bohingsplatser för Fiskare och Sockenhandtverkare;
äfvensom, då flere års erfarenhet
ådagalagt behofvet af en handelsplats i öfra
delen af Norrbottens Län . tillåtelse till inrätt
tande af en Köping i granskapet af Haparanda
by blifvit meddelad:
Kongl. Maj:t har, uppå gjord underdånig
ansökning af så väl de i Rönneby Köping bosatte
Handlande som Allmogen i angränsande
socknar , tills yidare beviljat nämnde Köping
en Vidsträcktare handelsfrihet på inrikes Orter, £
likhet med den , hvaraf åtskillige andre Köpingar
en längre tid Varit i åtnjutande.
Då i afseende på mätning af de till handel
byggde skepp och farkoster sådane omständigheter
tid efter annan förekommit, hvilka ådagalagt
angelägenheten deraf att de^sa fartygs
drägtighet säkrare äii hittills blefve utrönt och
beräknad , har Kongl. Maj:t till detta ändamåls
vinnande utfärdat ett fornyadt Nådigt Regler
mente.
Bihang till Rikt-Si, Prat, \\sta Sorni, iSlJ. b
66
Konungens Nåd. Berättelse.
Hamnbyggnaderne vid Malmö och Helsingborg
hafva blifvit fortsatte och skola fullbordade
gifva skydd och utvidgning åt dessa Städers
handel.
Den redan år 1789 väckta fråga otn förbättring
i Sveriges nu gällande mått, mål och
vigt, har sedan Kammar- Eergs- och CommerceCollegierne
deröfver afgifvit underdånigt utlåtande,
blifvit Vetenskaps-Academiens handläggning
öfverlemrsad , sorn till Kongl. Maj:t inkommit
med Förslag till en Författning i detta
ämne, hvars allmängörande genom trycket
Kongl. Maj:t anbefallt: och Kongl. Maj:t ämnar
Rikets Ständers öfvervägande öfverlämna denna
vigtiga fråga.
För att på en gång bereda tillfälle till en
nyttig handelsgemenskap emellan de under Kongl.
Maj-ts spira förenade fliken och ökade utvägar
till arbetsförtjenst för Gränse-allrnogen , har
Kongl. Maj;t tillåtit utförsel af skogseffecter
landvägen från Elfsborgs- samt Götheborgs- och
Bohus-Län , samt vidare till befordran af utbyten
Erödra-Rikena emellan, förunnat fri frans,
port landvägen öfver gränsen till Norrige af
alla till utförsel i allmänhet tillåtna varor: hvarjemte
helfrihet med vissa inskränkningar blifvit
beviljad för emellan Strömstad och Norrige
gående så Svenska som Norrska klinkfartyg och
båtar.
Kongl. Maj:t har dessutom förordnat, att
Svenska och Norrska producter och manufacturvaror
må tullfritt så land- som sjövägen i Norrige
och Sverige införas, när sådant i sednare
fallet verkställes med Svenske eller Norske far
-
Konungens Nåd. Berättelse
67
tyg och Kongl. Maj:t här anbefallt vederböran»
de Auctotiteter i Sverige oeh Norrige, att efter
dessa grunder utarbeta och till nådig pröfning
öfverlemna förnyade Författhingar angående
de förenade Rikenas inbördes handelsförhållanden.
Kongl, Maj:t haf Omfattat hvarje tillfälle
ätt berecia lättnader och förmåner för Svenska
handels-sjöfarten på utrikes oiwer under de min;
dre gynnande förhållande hvari detta yrke, sorn
i flera hänseenden är af största vigt för Riket
den sednare tiden befunnits. Till kraftig con.
troil emot missbruk af Svenska flaggan och för
att i öfrigt betrygga den säkerhet, sorn densamma
i alla farvatten åtnjutit, har Kongl. Maj:t
till Medelhafvet afsändt Örlogs-fartyg, hvilkas
kryssningar derstädes haft önskad påföljd.
Den med de förenade Fri-Staterne I Norra
America år 1816 afslutade Vänskaps- och Handels-Tractat
har med några mindre jemnkningar
blifvit å ömse sidor ratificerad. Kongl. Maj:t
har sedermera , i ändamål att utvidga Rikets
handelsförhållanden , förklarat att det Vöre alla
Dess undersåtare obetaget, att drifva handel på
fasta landet af Södra America , samt , till uppmuntran
för denna handel, Utsträckt den minskning
i Tullafgifterne som under namn af Vestindisk
lindring i vissa fall egt rilrn ( till vafor
af Syd-Americanskt ursprung , införda 1
Sverige med Svenska fartyg ifrån hvilken hamn
af fasta landet Utaf Södra America sorn hälst,
samt till Svenska producter , sorn i Svenska
Skepp dit utföras.
6S
Konungens Nådiga Berättelse1
X enahanda afsigt har Kongl. Maj:t Sfven
beviljat särskilta ftirmoner för Handelsföretag
på Ostindien.
Tillåtelse att förbi Constantinopel färdas
till och ifrån Svarta hafvet har blifvit för Svenska
och Norska Fartyg utverkad och Kongl.
Maj:ts Minister hos Ottoinaniska Porten har till
Kongl* Majit inberättat, att några andra vilkor
icke äro nied denna tillåtelse förenade , än sonat
ega rum för andra Nationers till en dylik genomfart
berättigade Fartyg.
Då fråga i England blifvit väckt, det främmande
Fartyg, tillhörande Eander der Engelska
Skepp i afseende på Skepps - umgälder behandlas
lika med deras egna, hädanefter ej skulle
vara underkastade sådane umgälder till högre
belopp än Engelska Fartyg, har Kongl. Maj:t
efter inhämtad kännedom häraf förklarat, att så
snart en sådan förmån beviljas Svenska Farlygj
Engelska Skepp skola i Svensk Skärgård och i
Svenska Hamnar icke vara underkastade Lots»
och Bakpenningar eiler andra umgälder till högre
belopp, än som för Svenska helfria Fartyg
beräknas; äfvensom Kongl. Maj:t befallt, att underhandling
i ministeriel väg skulle öppnas om
nedsättning och jemnkning uti nu fastställde tullafgifter
för bräder och plankor i Engelska Hamnar.
Genom den Stockholms Stad beviljade Nederlagsfrihet
för utländska till införsel i allmänhet
tillåtna varor, har Kongl. Maj:t sökt att bexeda
ökade tillfällen till varubyten med det
Grannrike hvarifrån Hufvudsladen hemtar en del
af sina förnödenheter, och Kongl. Maj:t har sedermera
till ytterligare lättnad härutinnan till
Konungens Nåd. Berättelse.
6 9
tvänne Sr utsräckt tiden, under hvilken varorna
få på Nederlag qvarblifva.
Enligt de af Rikets Ständer fastställde grunder
har en ny Sjötull-Taxa för utgående varor
blifvit utfärdad, hvarigenom afgifterne äro ytterligare
förminskade och i sammanhang dermed
åtskiliige tillförene förbudne varor lill utförsel
tillåtna.
Den inkommande Sjötull-Taxan af år 1816
fortfar att vara gällande med några mindre be-’
tydlige förändringar. Kongl. Maj:t har i afseende
på införseln af utländska varor bibehållit
samma system, som en längre tid varit följdf,
under det Kongl. Majit sökt att befrämja exporten
af Rikets producter samt att för handeln
och varu transporten inrikes orter emellan småningom
bereda all den frihet, som med Författa
ningarne om utrikes handeln kunnat; förenas.
För att skydda den lofliga handeln och fö-'
rekomma missbruk genom lurendräjeri, har Kongl.’
Majit, sedan allmänheten genom Kungörelse af
den itt Januarii 1820 blifvit erinrad om nödvändigheten
af sparsamhet och inskränkning vid.
förbrukning af utländska öfverflöds-varor, under
den 12 Februarii i8so utfärdat en ny Seglationsordning
och en strängare Författning emot ofvannämnde
förbrytelser, hvilken, enligt Kongl.’
Maj:ts beslut, kommer att i afseende på de deruti
stadgade straff och ansvar meddelas Rikets
Ständer, för att undergå de jemnkningar som
kunna erfordras, och sedermera blifva gällande
söm en af Kongl. Majit och Rikets Ständer gillad
och antagen allmän Lag. Kongl. Majit har
for öfrigt till Tull-Författuingames handhafvan
-
7°
Konungens Nåd, Berättelse.
de funnit nödigt, att bibehålla en på vissa DU
Stricter fördelad kustbevakning genom Örlogs*
Fartyg.
De öfver Rikets exporter och importer en*
ligt Tull-Speciqlerne upprättade sammandrag ut*
visa att de forre i allmänhet betydligen öfverstiga
de sednare i värde: ehuru detta förhållande
kan väsendtligen förändras genom lurendräjerier
och tullförsnillningar. De år, då utländsk
Spannmål icke behöfves, synes exporternes värde
kunna antagas åtminstone såsom fullt svarande
emot imporiernes,
Byggnader och öfrige anstalter för Quarantaines-Jnrättningen
på Känsö hafva blifvit
efter fastställd plan fullbordade, så att denna in*
rättning är fullkomligen svarande, emot sitt an*
damål,
Sedan inhemsk erfarenhet ådagalagt förde*
larne af Ångfartyg , lill vinnande af skyndsam
och till tid bestämd sjötransport, samt flere
sådane fartyg blilvit inom Riket byggda och
med machineri försedda, har Kongl, Majit låtit
vidtaga anstalter att för postfarten emellan Ystad
och Stralsund begagna Ångfartyg, och i sådant
afseende ,med Kongl- Preussiska Regeringen
aislutat en särskild Convention, sorn har till
föremål, att öfver Stralsund bereda en lika skyndsam,
men mindre dyr postgång på Hamburg och
öfrige orter å Continenten, än den nuvarande,
Förnyade Taxor hafva blifvit utfärdade för
Brefvexlingen på Continenten lifver Ystad och
Stralsund och på England , samt porto förhöjdt
för bref till Danmark
-
Konungens Nåd, lierdttelse, 71
Med afseende å den tunga och de flere olägenheter,
som skyldigheten att föra posterne
öfver Ålands haf förorsakade Skatte-Allmogen
i Veddö Socken, har Kongl. Majit under vissa
vilkor befriat nämnde Allmoge från denna skyldighet,
och förordnat att ifrågavarande postföring
skall hädanefter af Postverket öfvertagas och af
de i Roslagen förlagde Båtsmans Cornpagnier bestridas,
i sammanhang hvarmed en ny Taxa för
passagerare-afgiften öfver Ålands haf blifvit
fastställd.
Kongl- Majit, som enligt Rikets Ständers
vid sista Riksdag yttrade underdåniga önskan anbefallt
utgifvandet af underrättelser om såkallade
Spar-Banker, har sedermera med tillfredsställelse
erfarit, att sådane välgörande inrättningar
blifvit stiftade, icke blott i Stockholm och
Götheborg, utan ock i flere andra orter af Riket;
att de med hvar dag vinna stadga och utvidgning
samt lofva det nyttigaste inflytande på
de fattigare folk-klassernes trefnad och moralitet.
Kongl Majit gör Sig försäkrad , att Rikets
Ständer, genom deras eniga medverkan till främjande
af Fäderneslandets vigtiga angelägenheter,
gifva en ny vigt åt det förtroende hvarmed en
faderlig och välviljande Regering alltid skall
gå Nationens Ombuds rättmätiga önskningar
till mötes. Ut supra.
CARL JOHAN.
G. af Wellerstedt-,
fA Betänkande om Fattigvården i Riket.
N:o 2,
Utdrag af Protocollet öfver Ecclesiastik■&
Ärender, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rudet på Stockholms
Slott den £> fattuarii 1823.
' -U Närvarande:
Deras Excellencer: Justitie Stats-N2iir\is^er
Herr Grefve Gyllenborg.
?tat8»Räuen
Herr Grefve Rosenbladl
Herr Grefve Fleming.
Hans Excellence Hcf-Canzleren Herr Grels.
of Wetterstedt.
Stats-Råden, Deras Excellencer:-  Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Mörner,
Stats-Rådet Grefve Löwenhjelm.
Förste ExpeJitio.ns - Secreterare!! von Fritif
ftnereutz.
Förste Expeditlgns-Secreteraren von Pein*
jentreutz anmälte i underdånighets
! 7:0,*
Den till utarbetande af plan för en förbättrad
fattigvård i Riket af Kongl- Majit, uppå;
Riksens Ständers underdåniga anhållan, förord-,
nade Comtnitéå i underdånighet afgifna Betänkande,
i detta ämne, jemte förslag till en allmän stadga
fjäs fattigvården och tiggeri§rnes hämmande..
jBetHnkande om Fattigvården i Rikell 73
Innan Koni. Maj:t ingick ntl någon granskning
och pröfning af ifrågavarande förslag, ville
Kongl. Majit, med anledning af Riksens Ständers
vid 1809 och 1810 årens Riksdag gjorde underdåniga
anhållan, i Nåder hafva till Rikets nu
snart församlade Ständer öfverlemnat det, af tillförordnade
Cornmiterade, uti förevarande afseende»
utarbetade förslag, jemte dervid fogade underdåniga
betänkande, för att deröfver till Kongl*
Majit med underdånigt yttrande inkomma,
Ex Protocollo
C, A. Baekman.
Betänkande om Fattigvården i Riket.
JRdksens Ständer, som räknat den allmänna Fattigvården
bland skyldigheter, hvilka medgifva
förbindande föreskrifter till allmänt iakttagande
och gemensamt syftemål, men under öfvervägande
af de i detta ämne utkomne författningar och
deras verkan, ansett Fattigvården här i Riket
tarfva en närmare öfversigt och allmännare
granskning, innan några grunder för en bättre
ordning deruti kunna utfinnas och kraftigare
utvägar för verkställigheten vidtagas, hafva genom
Skrifvelse den 24 November 1809 hoa
Kongl. Majit i underdånighet anhållit, det en
Committé måtte i nåder utses, hvilken finge sig
uppdragit, att ofördröjeligen ingå i undersökning,
om alla särskilde Faitig-Inrättningar i Riket så
väl på Landet sora i Städerna, ; med noga uppmärksamhet
huru vida några enskildta husljålls^.
nstalter hade Tiggefiers okande till följd, och
74 Betänkande om Fattigvården i Riket.
hvilken Committé, »edan den inhemtat alla de
upplysningar och underrättelser, sorn för en allmän
fattig-reglering erfordrades, så att den till
arbete oförmögne måtte beredas nödig tillgång
till lifsuppehälle, och den åter, som eger någon
arbetsförmåga, sättas i nödvändighet att densamma
använda och ej onödigtvis blifva en börda
för Samhället, borde, med Kongl. Maj:ts Nådiga
tillstånd, vid nästinfallande Lagtima Riksdag till
Riksens Ständer afgifva en ordentlig Plan till
Fattig-Imättningarne i Riket, för att tjena till
efterrättelse vid de Författningar, som sedermera
kunde, för hvarje särskildt ställe eller i allmänhet
finnas lämplige; hvarjemte Riksens Ständer
uti underdånige skrifvelse^ den 18 Januarii
och 24 April 1810, föreslagit åtkillige dels ändringar
och tillägg i Kongl. Kungörelsen den 5
December 1788, angående gränsorna emellan Församlingarne
vid frågor om skyldigheten till Fattiges
försörjande, dels ock andra Stadganden i
afseende på vården om fattiga Barn så väl sorn
Fattigvården i allmänhet, samt anhållit, att de
tillförne utkomne Författningar emot tiggerier
måtte skärpas och på det allvarsammaste handhafvas.
Med anledning häraf, har Kongl, Maj:t under
den i4:de Junii 18*0, i Nåder förordnat den
af Riksens Ständer begärde Commité samt dertill
utnämnt Ledamöter dels i Hufvudstaden
och dels i Landsorterne, med rättighet för de
sednare att, när de härstädes vistades, i öfver--  läggningarne deltaga, äfvensom Kongl. Maj t i
nåder tillåtit Commitéen att kalla flera Ledamö>.
ter sig till biträde.
Betänkande om Fattigvården i Riket. 75
Commitéen, som, för att börja sitt arbete,
trott sig böra afvakta hvad Riksens Ständer vid
Urtima Riksdagen i Orebro år 1 810, kunde pröfva
nödigt att i sina ofvannämnda Skrifvelser
ändra eller tillägga, har derefter genom Cirkulär-Bref
den 7 December samma år anmodat
Kongl. Majus Befallningshafvande i Rikets alla
Län att, i samråd ined vederbörande Consistorier,
de nödige ansedde upplysningar och underrättelser
meddela samt sina egna Utlåtanden i ämnet
afgifva; Och har Commitéen sedermera erhållit
dessa utlåtanden under loppet afåren 1811,
1812, 1813, 1814 och 1815, men de sednaste
år 1819 samt det sista i Mars månad nästlidet
år 1820,
Sedan Commitéen sålunda blifvit satt i tillfälle
att fullgöra hvad Riksens Ständer önskat
och Kongl, Maj:t i nåder befallt, får den, efter
granskning af alla inkomne Handlingar och behörigt
öfvervägande af detta vigtiga ämne i hela
dess vidd, nu deröfver afgifva dess Betänkande;
Och, då det på förmågan till de fattiges
försörjande har ett betydligt inflytande, att fattigdomen
så mycket möjligt är förekommes och
de Fattiges antal såmedelst förminskas, samt i
detta ämne följaktligen äfven ingår frågan om
medel och utvägar, som till ett sådant ändamål
kunna bidraga, tror Commitéen det icke vara olämpligt
att här till en början söka kortiigen,
och så vidt sig göra låter, utreda huru fattigdomen
här i Riket ifrån äldre tider tillkommit,
huru den sedermera tillväxt, samt hvilka åtgärder
Styrelsen till de Fattiges försörjande och
Tiggeriers hämmande tid efter annan vidtagit.
7 5 'Betänkande om Fattigvården i Riket'.
Sveriges förste Inbyggares naturliga enfaldj
stränga och obeqvama lefnad, obegränsade frihet
och falska begrepp om ära gjorde all fattigdom
då för tiden, om icke alldeles okänd, åtminstone
lätt att afböja. När hvar och en utan hinder
leunde försörja sig huru han helst ville och dertill
ofta blott genom kropps-styrkan bereda sig
medel; när den, sorn fann sig ledsen vid verlden
eller onyttig till ytterligare lefnad, kunde
Utan fruktan och skam afhända sig lifvet; och
när man älskade mer en hederlig ansedd död,
än en usel lefnad, samt afskydde en onyttig ock
sjuklig ålderdom ; så följde af detta allt, att hvar
och en förskaffade tarflig bergning åt sig sjelf
och de sina, så länge hälsa och krafter tiiläto,
och att den, sorn icke längre kunde försörja sig
sjelf ändade sitt lif. När vidare å ena sidan åtminstone
fattige och nödlidande föräldrar hada
den gryrnma rättigheten att utsätta och bortkasta
sina nyfudde Barn, men det ock å den andra
ansågs för en heder och såsom bevis af den
största vänskap att få emottaga andras Barn till
uppfostran, skulle fattigdomen äfven härigenom
på ena eller andra sättet förekommas eiler lindrås.
Också verkade folkets sparsamma lefnadssätt,
dess afsky för lättja och fruktan för fattigdom,
att detsamma ännu i Oiof Skötkonungs
tid vid slutet af loide århundradet i allmänhet
var välmående, lättingar sällsynte, tiggare obekante;
och den af ålder eller sjukdom vanföre
vårdades af sin slägt, sora räknade sig till skarn
allt främmande understöd
Om
man än viii anse den berättelsen öfverdrifven
att, när i förste hukomne Christn®
Betänkande örn Fattigvården i Riket'. 77
[Läraren Ansgarii tid uti g.-de århundradet, Enkan
Frideberg genom Testamente ålagt sin Dotter
att gifva sin egendom efter sin död till de
fattige och denna velat sådant efterkomma, inge
fattige funnits här i Landet, utan Dottern måst
resa utrikes med den förvandlade egendomen
och der fullgöra sin Moders yttersta vilja, är
det likväl utom all tvifvel, att. när de Christne
Lärare upphöjt gifmildheten emot de fattige
och allmosors nödvändighet till saligheten, hafva
de förste Christne varit i förlägenhet vid utöfjiingen
af denna förtjenst.
Beklagligen lärer således fattigdomens e*
gentliga grundläggning bär i Riket få räknas ifrån
Christendomens införande och det dervid
hos det lättrogna folket inplantade falska begrepp
om goda verk och gerningar, särdeles efter den
förste Christne Konungen Olof Skötkonungs tid,
men isynnerhet ifrån Konung Frik den Heliges
blinda nit, vid medlet af i2'.te århundradet, uti
efterdömen af en oinskränkt gifrnildhet emot de
fattige, hvarigenom Landet uppfylldes med onyttige
lättingar och late liggare, sorn alltsedan
icke kunnat utrotas. Den jemväl af honom
medelst allmän Lag stadgade, men af sjelfva Påfven
Alexander den tredje inskränkte, friheten att gifva
all sin egendom i själsagift till Kyrkor och Kloster;
de fördelar, man inbillades förvärfva sig i
andelig måtto så väl på detta satt, som genom
frikostighet emot Prester och Munkar, Allmosor,
fåfäng och vidskeplig Gudstjenst, Pelegrimsfärder,
samt flere andre tidödande, lika enfaldig®
och på de Andeliges sida lika egennyttige, ti 11-  »tallningar; och de föraktliga missbruk, att Him;
7 8 Betänkande om Fattigvården i Riket.
melen och det Eviga Lifvet, Syndernas förlåtelse,
Helgonens böner och förtjenster, samt de
Andeliges öfverloppsgerningar såldes för penningar;
Allt detta kunde icke annat än verka, att
både egendom och arbetstid onyttigt bortslösades,
folkmängden minskades, jordbruk och andra näringar
försummades, idogheten tjväfdes, lättjan
gjordes till en förtjenst, med en ofta ymnigare
utkomst än för arbetsamhet och flit, och fattigdomen
prisad och belönt, utbreddes allmänneligen.
Sålunda gtundlagde, hafva lättjan och fattigdomen
sedermera oupphörligen tillväxt, utan
att intill Konung Gustaf deri Förstes tid eller
i6:de århundradet några verksamma åtgärder finnas
deremot vidtagne, Det är äfven lätt att inse
huru föga dermed kunnat Uträttas, när Lärarne
till och med vågat påstå, att en sjelfvillig fattigdom
Voro bevis af Gudsfruktan och Vägen till
Saligbeten; Och, må hända har denna falska Lära
bidragit till den obarmhertighet, som sluteligc-n
inemot nämnde århundrade stundom visades
de verkligen fattige, sjuke och nödlidande.
Allt sedan Reformationen har Väl Styrelsen
efter hand blifvit allt mer oell mer betänkt på
lättjans och Tiggeriernes hämmande; men fattigdomen,
på ofvannämnde sätt en gång börjad och '
utbredd, har ej lika lätt kunnat häfvas; och, se- ,
dan den gräniösa och illa beiäknade gifmildheten
sagtat sig, hafva Styrelsens åtgärder hufvudsakligast
varit rigtade att genom tvångslagar bereda
de fattige bergning, befordra uppbyggande
af Fattighus och stadga skyldigheterna till de
fattiges vårdande, ehuru den derunder äfven ge
-
Betänkand* om Fattigvården i Riket. 79
nom allmänna Arbets-inrättningar sökt del* forss
lättjefulla och sjelfsvåldige tiggare med arbete
och dels straffa dem för sitt okynne.
Bland orsaker, som för öfrigt i sednare tider
dels i allmänhet och dels på särskilda orter
i mer och mindre mån bidragit till fattighopens
förökande, tror Cornmitéen, med ledning äfven af
de underrättelser Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och Consistorierne meddelat, kunna räknas:
en Veklig och illa vårdad uppfostran; en
tilltagande yppighet och öfverflöd, hvaraf de
högre folkklasserne lemnat de lägre, Föräldrar
sina Barn och Husbondfolk sina tjenare skadliga
efterdömen; ett omättligt bruk af Bränvin, särdeles
befordradt genom en stundom öfver höfvan
utvidgad Bränvinsbrätining; en utsträckt hemmansklyfning
, som ledt till alltför tidiga giftermål
utan. säker utkomst, och som, när Föräldrar
i siri lifstid upplåtit styckade Hemmansdelar
åt sina Barn, med vissa för sig sjelfva betingade
undantag, ofta bragt både de förre och de sednare
i fattigdom; ett gränslöst ökadt antal af
Backstufvor, ulan tillräcklig jord for Aboernes
bergning, hvarpå särskildt i Halland finnas de
märkliga bevis, att Backstufvorna uti Tvååckers
Församling, hvilka år 1738 blott utgjort erne, intill
år 1815 blifvit ökade till 300, och att i Onsala
Pastorat de i Rackstufvor boende personer
med hustrur och barn, sorn icke gagna jordbruket,
vid sistnämnde tid uppgäit till omkring ^.del
af Pastoratets hela folknummer; ett talare ombyte
af Aboer på Frälsehemman och Torp, hvarvid
de afträdande, oftast utfattige, fallit Fattigvården
till last; krig och fältsjukor, som bortta
-
6 o Betänkande om Fattigvården i Rike ii
git manskap , hvilkas efterlemnade Enkor ock
Barn saknat utvägar till sin bergning; Krigsmäns
permitterande och afskedande utan säkra
tillgångar eller medel, hvarigenom de kunnat
försörja sig med hustrur och barn; en allt mer
och mer tilltagande lösaktighet och oloflig sammanlefnad
utom äktenskapet, med ett deraf betydeligen
ökadt antal oäkta barn; särskildt för
Dalarne och Halland Allmogens utvandringar
till arbete på andra orter med försummande af
eget jordbruk, samt i Halland en mindre fruktbar
jordmån, som ansetts gifva rik skörd med
«j:te och 6:te kornet, men på vissa lemnat blott
2:dra och 3:dje, och på några en ännu mindre
afkastning; för Halland och Bohuslän , och må
hända till en del äfven för andra Landskap, förlusten
af sillfisket, som i flere års tid sysselsatt
flere tusende arbetande händer; särskildt för
Norrbotten det sednaste kriget med Ryssland
jemte 1810 och 1812 årens svåra missväxter;
samt slutligen i allmänhet brist på tillräckliga
näringsmedel; vållad i en icke ringa mån, dels
af begäret efter utländska tillverkningar, deras
tillförsel och deras af Gårdfarihandeln underlät-*
tade kringspridande bland de lägre folkklasserne,
hvarmedelst inhemska tillverkningar och följaku
ligen äfven den inhemska arbetsförtjensten blif.»
vit minskade eller hindrade, dels ock genom för-»
lusten af den betydliga arbetstillgång som nyssnämnde
folklasser vintertiden egt, mankönet uti
tröskning och qvinkönet uti spånad, men hvilken
det införda bruket af mechaniska trösk - och
epinn-machiner nu mera till stor del dem beröf
-
Betähkande om Fattigvården i Riketi 8 i
Vatj och hvaraf, enär ej heller någon annan sysselsättning
på denna tid af året varit dem tillgänglig,
följt, att tidén blifvit lättjefullt och syssellöst
använd samt det redan förut högt stigna
sédeforderfvet såmedelst ännu mer tilltagit. Och
härtill må jemväl läggas, att svenska folkets fordna
styrka, härdighet; arbetsamhet och munterhet
hos det närvarande slägtet i allmänhet saknas,
samt att nu för tiden hos de mindre lyckligt lottade
folkklasserne råder en nedslagenhet i lynnet
och en särdeles bekymmerslöshet för deras bärgning,
hvilken bekymmerslöshec torde få tillskrif—
Vas så väl den förut omtalda brist på tillräckliga
näringsmedel och den deraf ökade svårighet att
förskaffa sig äfven den knappaste Utkomst, men
ännu mer att bereda sig någon tillgång för framtiden
och ålderdomen, sorn ock, må hända, Fattigförsörjnings-Inrättningarnes
eller enskilda välgörares
stundom allt för vidt utsträckta understöd,
utan urskiljning om personers verkliga behof
eller förmåga att genom arbete bereda sig
uppehälle, samt den lätthet desse dymedelst egt
att, äfven Utan egen omtanka, sådant erhålla.
Öedari i Rikets äldsta lagar finnas Stadganflen,
som i ett eller annat afseende kunna hafVa
gemenskap med fattigvården.
Uplands-Lagen i 21 Flocken, äf jorde-Balken,
Sudermänna-Lagen i 17, Veätmanna-Lagen
i 41» 42, 43, Helsingé-Lageö i 13 Flocken,
samt sedermera den allmänna Länds-Lagen i 31
Kapitlet och Stads-Eagen i 15 Kapitlet af samma
Bihang lill Rikt-St. Prat. V-ita Sami. TglS.' 6
8 a Betänkande om Fattigvården i Riket.
Balk föreskrifva Barns eller Franders skyldig-*
het att föda och uppehålla Föräldrar eller slägtingar
vid inträffande ålderdom eller sjuklighet.
Gottlands-Lagen i 56 Kap. 2 §. VestgöthaLagen
i Fornämi-Balken 12 Flocken 8 §*
T>ahle-Lagen i Byggninga Balken 63 Punkten,
Konung Birgers Stadga den 3 Mars 1303.
Lands-Lagen i Byggninga-Balken 15 Kap. 5 §.
Stads-Lagen i samma Balk 21 Kap. 4 §. och
Calmare Recess år 1474 hafva synbarligen haft
för afsigt att förmå sysellöst folk att träda i
tjenst.
Att dessa Lagar och Författningar likväl
icke medfört någon hufvudsaklig verkan till
lättjans och fattigdomens hämmande, bevises tillräckligen
af det förut här ofvanföre beskrifna
tillståndet Under de århundraden, då de utgåfvos.
De första kände författningar, hvarigenom
Tiggerier inskränkas, äro Vesterås-Ordinantia år
1527, och Vesterås - Stadga år 1528, hvilka
innehålla, att Fogdarne skulle taga vara på Städare
och Tiggare, samt icke tillstädja dem att gå
och ljuga, att MuDkar, sorn hade Ränta, icke
finge tigga, och att Tigge-Munkar icke fingo
vara ute från klostret längre än fem veckor
sommartiden och fem veckor vintertiden.
Regementsforrnen i Vestergöthland den g
April 1540 förmår, att de fattige, sjuke och
förlamade i Hospitalen skulle njuta all deras
ränta och rättigheter, men att inga kring landet
löpande Husbondlöse personer skulle lidas, u—
tan antastas och allvarsameligen befrågas. _ Genom
Kongl, Plakatet till samtelige allmogen i
IKstings-Marknad den J Februarii 1541 hvar
-
Betänkand« om Fattigvården i Riket. 83
xiti anföres huru deras Barn merendels uppföddes
i sjelfsvåld, laster och brött, så att de hvarken
räddes Gud, Öfverhet eller Föräldrar, utan lefde
såsom oskäliga djur, uppmanas allmogen derför
att sätta en del af Barnen i scholan eller till
Handtverk i Städerne: — och acta Ecclesiastica
utgifna år 1554, fastställa 40 marks böter för
den, som inhyste Landstrykare utom anmälan
hos Pastor eller Öfverhétens Befallningsman.
Till hämmande af den oaktsamhet och vanskötsel,
som Föräldrar håde uti sina Barns uppförandei
och särdeles dert lättja, som desse ärfde
af "Föräldrårne sjelf ve, stadgar sedermera
Kongl. Påbudet den 28 Februarii 1625 särskildt
för Jönköpings Stad, att aile Borgare derstädes
borde genast vid 7 års ålder sätta siné
Gossebarn i Scholan, Handel eller Handt vet k, vid
äfventyr af 10 Dalers Böter el ler kroppsstraff för
hvarje månad dét försummades, samt att den
Yngling, sorn vid 16 års ålder icke antingen
Vore så vidt med siria Studier kommen; att man
örn honom kunde göra sig något visst hopp, eller
ock stöde uti lärdom af ett redligt Handtverk,
skulle förlora tredjedelen af sitt arf.
Uti åtskilliga dels Riksens Råds och dels
kongl. Majus Resolutioner, pä Presterskapets
Besvär årén 1632 —1638 föfdrdnäs, ätt tiggeri af
knécktar Och båtsmän ej skulle lidås utan afskaffas,
tnéri att rätte tiggare bördd hålla sig inom
Stiften;
Omsider är under den 28 Februarii 16 la
Utfärdad Kongl. Majus Ordning och Stadga, huru
förhållas skall med tiggare rith fattige, söm rätt
allmosa behöfva, sarfit ined landstrykare ofch lät
-
84 Betänkande ofn Fattigvården i Riket.
tingar. Denna Stadga, sorn lågt första grundell
till alla sednare i dessa ämnen utkomna Författningar,
innehåller hufvudsakligen: att uti de
Hospital, som af Kongl. Majit och Kronan i alla
Rikets landskap bekostades, skulle intagas först
de med sjukdom af ålder eller annan Jifs-skröplighet
besvärade, hvilka hvarken sjelfve förmådde
uppehålla sig eller hade slägtingar, som ville
eller kunde göra dem bistånd, och dernäst ursinnige
och besatte menniskor, samt slutligen de
med smittosamma sjukdomar behäftade: att för
hvar och en, som intogs, borde erläggas till Hospitalet
20 Daler hvitt mynt antingen af honom
sjelf eller af dess slägt och förvandter, eller, i
brist deraf, genom Staden eller Socknen , der
han bodde: att Hospitalshjon skulle ärfvas af
Hospitalet, och detta träda i all hans arfsrätt,
nar han vardt bjuden arfvingarne att underhålla
och desse en gång sagt honom ifrån sig eller
han blifvit intagen i Hospitalet, — dock deras
lösnings- och börds-rätt till hans fasta jord förbehållen
inom laga tid: att barn , som voro
■^färdige och utan stort lyte, eller som hade sådana
lyten, att de framdeles kunde nära sig med
handtverk, icke skulle intagas i Hospitalen, utan
borde vid späd ålder, om de ej hade tillräckligt
arf till sin bärgning, eller slägt, som vårdade
dem, upptuktas i Barnhuset (inrättadt i Stockholm
1Ö37) eller, der sådant ej linnes, annorlunda
på Stadens bekostnad eller genom samlad
hjelp, men vid 8 års ålder sättas i handtverk
eller tjenst, oeh icke tillstädjas att tigga på landet
eller i Städerne, för sig sjelfve eller med
andre: att, om någon på landet afled i så stor
Betänkande om Fattigvården i Riket. 85
fattigdom ] att barnen ej fingo något arf, eller
slägten eller andre ej ville vårda dem , skulle
Kyrkoherden med Sexmännen tillse, det skötsel
dem lemnades tills de kunde nära sig: att förutan
ofvannämnde Hospital, borde vid Kyrkorne
i Städerna och på landet uppbyggas någre stugor,
hvarest Församlingarnes fattige, 60m för ålder
och sjukdom icke kunde med arbete tillfyllest
nära sig, finge inflytta samt af Staden eller Socknen
njuta allmosor och försörjas, men icke gå
kring landet eller i Städerna och tigga: att,
när för någon skälig orsak en eller annan något
utlopp till tiggeri vore att förunna och efterlåta,
borde skälen noga öfvervägas, samt tiggarepasset
ställas på viss tid och ort inom Prosteriet eller,
vid större behof, inom Stiftet, men icke vidare:
att, om någre lemlastade tiggare funnos annorlunda
fara omkring och söka allmosor, skulle de
förvisas till hemorterna, samt, der de sådant icke
efterkommo, antastas och sättas några dagar eller
veckor i fängelse, hvilket straff borde skärpas
om de det icke aktade: men att alla vaganter
och landstrykare, som icke för bevislig kroppssjukdom
och bräcklighet skull, utan betagne af
lättja och orklöshet, drogo landet omkring och
besvärade med tiggeri, skulle gripas och föras
till nästa Slott att der arbeta i jern.
Den 11 Junii 1650 har den år 1637 i Stockholm
gjorde Barnhus-Inrättning blifvit stadfästad
till fördel för fattige Fader- och Moderlösa barn,
hvilka der skulle hållas till nyttige handtverk
och näringar; och ett särskildt Privilegium på
allehanda handtverk för Barnhuset är sedermera
utfädadt den 37 Julii 1666.
86 Betänkande om Fattigvården i Riket.
Kongl. Påbudet den 4 December 1650 stadgar,
att Fattig-bössor skulle inrättas i Konungen?
Cancelli och Collegier, der hvar och en boide erlägga
någon afgift efter behag vid erhållande af
acter eller bref, hvaraf något beneficiurn kunde
flyta.
Kongl. Brefvet till Borgmästare och Råd 4
Stockholm örn gatutiggeriets afskaffande den 9
December 1650, Kongl. Förordningen om tiggare
och allmosehjon derstädes den 4 April 1663,
samt Kongl. Brefvet till alla Guvernörer och
Landshöfdingar den 11 April 1663 påbjuda egentligen
efterlefnad af tiggare-ordningen-, men
det sistnämnda tillägger i synnerhet, alt vid
Sjöhamnarne inge tiggare fingo intagas i farkostarne
och til! Stockholm eller andra inrikes orter
förås, samt att för dem, sorn återskickades från
denne eller andra Städer eller Landsorter, betalning
skulle erläggas der de hemma voro.
Flere under åren 1664, 1 fi6:8 och 1669
utgifna Kongl. Stadgar om oordningars afskaffande
vid Adelns, Presters och Borgares Trolofningar,
Gästebud, Barndop och Begrafningar förbjuda,
vid 1a Dalers stmls böter, allt tiggeri genom
grafskrifter, brudskrifter, nyårsskrifter, andre
t iggareskrifter och stamböcker, samt af trumslagare,
pipare, sjungare, kuskar, kockar och
annat folk med majstänger.
Kyrkolagen den 3 September 1686 innehåller
bland annat i 24 Cap. 24 §. samt 28 Cap. 4
pcb 5 §• §•• att Kyrkoherden skall tillse, det
de husarme och tiggare i socknen ej lemnäs oförsörjde,
ej heller något olofligt tiggeri, emot
'1'ig^are Qrdnirgeq, i Socknen tillätes: att sjuk*
Betänkande om Fattigvården i Riket. 87
eller fattigstugor borde, utan dröjsmål, uppsättas
i hvarje Socken der det ej redan skeft, och
Kyrkoherden påminna Församlingens Ledamöter,
att icke allenast enhälleligen hjelpa till byggningen,
utan ock efter råd och ämne af en fri
god vilje gifva årligen något till sin nödtorftige
jemn-Christens underhåll: att Kyrkoherdarne,
med de flere vederbörande, skola noga tillse, att
de penningar, som till de husfattige samlas, blifva
rättrådeligen utdelde: och att hvarje Härad
och Socken skall föda sina fattige och icke föra
dem in i andre Socknar, men att understundom
den ena socknen , sorn kan hafva mindre fattige,
må gå de nästliggande, sorn hafva flere, med
någon hjelp tillhanda; hvarförutan det åberopade
28 Capitlet äfven handlar om Hospitalen,
Vården och Styrelsen derstädes, samt deras arfsrätt
på sätt som Tiggare-Ordningen förmår.
Genom Kongl. Resolutionen på Ofver-Ståthållarens
berättelse och förslag till Tiggeriets
afskaffande den 14 Junii 1688, samt de, i likhet
de rmed, samma dag utfärdade Kongl Bref och
Order till Guvernörer och Landshöfdingar, Amiralitetet,
Öfverstarne vid Gardet och vid Uplands-
och Södermanlands-Regementen, hafva de
förra Stadganden emot tiggerier åter blifvit anbefallda
till efterrättelse, samt åtgärder vidtagne,
att förekomma tiggerier af Gardister, Båtsmän
och Soldater, med deras hustrur och barn.
Kongl. Brefvet den 3 December >697 tillåter
collekter t Socknarne tili de fattiges underhåll
så ofta som erfordtas.
Kongl. Maj:ts förnyade stadga och ordning,
huru med tiggate och fattige, »om rätt allmosa
88 Betänkande om Fattigvården i Mikel.
behöfva, sa ock med landstrykare och lättingar
förhällas skall, den 21 October 1698, påbjuder
inrättningen af ett Arbets- Rasp- och Spinn-hus
i Stockholm samt föreskrifver: att vanartige lättingar,
hvilka utaf blott sjelfsvåld, utan tvingande
kropps- svag- och bräcklighet föröfva tiggeri
i husen eller på gatorne, skola i arbetshuset
införas för att arbeta till sin föda och lida
det straff de förtjent: att inga Pass och Rekommendationer
borde meddelas till tiggeri utom den
Stad och Socken, der tiggaren eljest är vistande,
ehvad skäl och orsaker dertill kunde förebäras,
och att de, sorn ändock understå sig att löpa uc
den epa Staden eller Socken i den andra med
tiggeri, särdeles till Stockholm, samt alle andre
tiggare derstädes skola straxt i arbetshuset inmanas
: att allmosor till de husfattige skola efter
råd och ämne afläggas vid första Lysningen till
Giftermål vid Tacksägelse i Församlingen för
Barnsängsqvinnors förlossning eller andre sjukes
tillfrisknande, och vid pålysning till Begrafningar:
att alla collekter, som under Likpredikningarne
med båfvaroe samlas , skola användas till
de husfattiges underhåll: att en åttondedel - för
hundra af qvarlåtenskapens värde i Sterbhus och
en half för hvarje hundra af testamenterad egendoms
värde skola gifvas till de fattige: samt att
de små barn, som antingen äro fader- och moderlöse,
eller hvilkas föräldrar och anhörige äro
så fattige elier så vanartige, att de hvarken kunna
eller vilja låta sig örn barnen vårda, skola,
när de ej kunna intagas i Barnhuset, skötas i
Fattigstugorne af de dervarande qvinspersoner,
Belänkande om Fattigvården tj Riket. 89
jacb njuta sitt uppehälle af de till husfattiges underhåll
anslagna medel.
Kongl. Brefvet den 20 Mars 1733 förnyar
det i 1698 års Stadga gifna förbud emot pass
eller rekommendationer att tigga utom Staden
eller Socknen. Häruti instämmer Kongl. Förordningen
om löst och onyttigt folk samt tiggeriers.
hämmande den 1 October 1741: och Kongl. Förordningen
i samma ämne den 24 Mars 1748
förbjuder löst folk i gemen, att fara omkring
landet utan rigtiga pass, vid äfventyr af häkte
och allmänt arbete eller ock spö elier ris, samt
förbjuder jemväl, att sådant folk med pass förses
eller hos någon hyses, vid 20 daler silfvermynts
vite för det förra och 10 daler för det
sednare.
Kongl Brefvet den 13 Mars 1751 stadgar,
att alla Fattighus, så i Städerna som på landet,
utan åtskillnad, böra till de aflidna fattighjonens
qvarlåtenskap och egendom njuta lika rätt, som
Hospitalen, samt all qvarlåtenskap efter sådana
fattige, som icke njutit sina slägtingars hjelp och
understöd, utan blifvit af allmänna fattigmedlen
försörjde, hemfalla den fattigkassa, hvaraf de
haft sitt underhåll; doGk att med fattighjons antagande
och dess arfvejords inlösande förhålles
enligt Tiggare-Ordningen af år 1642 och Kyrkolagen
af år 1686.
Kongl. Förordningen om Hospitals - och
Farnhus-Inrältningarne i Riket den 11 April
1763, innehåller bland annat i 2 och 3 §• §•"
att Kyrkolagens stadgande om hvarje Sockens
skyldighet att föda sine fattige, borde till obiottftlig
efterlefnad handhafvas, och invånarne i
Q o Betänkande om Fattigvärden i Riket.
hvarje Församling till elen ändan på en viss dag
cm året rådgöra och fastställa det antal, som för
det nästföljande året skulle njuta underhåll, samt
omkostnads-summan uträknas, jemte något öfverskott
för oförmodligen tillkommande fattige, och
på Invånarne fördelas i proportion af andra utskylder.
Men genom Kongl. Maj:ts förnyade
Förordning om nämnde inrättningar af den 11
December »766 2 §. inskränkes föreskriften t
detta afseende endast derhän: att hvarje Församling
skulle föda sine egne fattige på sätt den
funné för sig nyttigast vara, och hvarå vederbörande
Landshöfding, Presterskap och Magistrat
ålåge att hafva noga inseende.
Genom Kongl. Brefvet den 15 Junii 1773
har det blifvit Landshöfdingarne anbefaldt, att
icke allenast medelst allmänna Kungörelser förnya
de fordne Författningar emot bettlande och
tiggares kringstrykande, samt angående hvarje
Stads eller Sockens skyldighet att föda sina egne
torftige, utan ock hafva nogaste tillsyn, det icke
någre tiggare få drifva omkring Länen, samt, när
och hvarest de träffas, låta straxt anhålla dem
och återvisa dem dit, hvarifrån de kommit: och
förordnas derjemte, att hvar och en lös person,
som anländer till Hufvudstaden, bör vara försedd
med Presterskapets i orten bevis om sin
fräjd och i hvad ärende han är stadd , och det
vid äfventyr, att varda gripen och till sin hemort
försänd, samt att den Stad. eller Socken , der
en sådan person eller tiggare har sitt hemvist,
bor bestå hvad som på dess underhåll och hem-,
försändande måste användas, till hvilken kostnad,
på det varsamhet och noggrannhet vid dy
-
Betänkande om Fattigvården i Riket. 91
Jika betygs utgifvande måga befordras, äfven PreSlerne
skola, i mån af Prestbolens hemmantal,
bidraga.
Ehuru således flere nu uppräknade FörfaUningar
sammanstämma deruti, att hvarje Församling
borde sörja för sine fattige , har likväl
ingen enda stadgat några grunder, hvarefter det
kunnat pröfvas till hvilken Församling ett fattighjon
rätteligen hört, förr än uti Kongl. Kungörelsen
deri 5 December 1788 företrdnades, att
den Socken, der det antingen halt eget hemman
eller såsom inhyses- eller tjenstehjon sednast
varit i skatt antecknadt, bör vidkännas dess vård
enär det med arbete icke kan sig uppehålla: och
att, emot denna skyldighet, hvarje Församling
må ega den rättighet, att icke något inhyseshjon
får sig der nedsätta eller något gammalt och mindre
arbetsfört tjenstehjon antagas, innan sådant
först blifvit i allmän Sockenstämma anmäldt och
iFörsamlipgen dertill sitt bifall lemnat.
Kongl. Instruktionen för det till Ofver^tyrelsen
yid Hospitalen, Barnhusen och Lazaretten
instiftade Serafimer-Ordens-Gillet deri 28
April 1791, sorn ter den sed naste om desse inrättningar
utkomne författning, föreskrifver bland
annat, i 5, b, 7 och 16 §. §. att i hvarje Län
bur vara ett Hospital och ett Lazarett, så vida
sådant vinpas kan, utan rubbning i de af Priyate
ad pios usus. gjorde inrättningar: alt i Hospitalen
intagas, tills vidare, förnämligast dårar oell
svagsinte, dernäst andre med obotlige och ohygglige
sjukdomar behäftade personer, soto på annat
sätt ej kunna hafva skötsel och omvårdnad, samt
dernäst, och så vidt allmänna Hospital-Fondens
g* Betänkande om Fattigvården i Riket'.
inkomster det medgifva,’ andre fattige och orklöse
menniskor, sora sjelfva till sin föda och
underhäll ej något kunna bidraga, och skäligen
ej kunna anses för sådane, hvilka Församlingarnq
enligt Kyrkolagen sjelfve böra försörja: att
Hospitalshjon ej få uppehålla sig annorstädes än i
Hospitalet, eller med tiggeri besvära Inbyggarne:
att hvar oph en, vid intagandet skall betala 16
B:d 32 sk. (nu mera enligt Kongl, Brefvet den
22 Mars 1811, 33 R;d 16 sk. B.co) men, om han
det ej gitter, hetale Församlingen, der han sist sig
uppehållit, och dele sig emellan efter hemmantalet:
att hvad Hospitalshjonet eger skall tillfalla
Hospitalet, och bör efter hans död förvandlas:
alt, om hjonet något ärfver, vare samma Bag;
dock må honom räntan deraf efter behof tilldelas:
att Konungens Befallningshafvande bör hos
Ordens-Gillet anmäla fader- och moderlösa barn,'
hvilka anhörige icke förmå dem underhålla, samt
gifva förslag å den, som deras vård och föda sig
åtaga vill och gitter; då för ett barn till 6 år
bestås 32 sk. månadtligen, till 10 år 24 sk. och
till 14 år 16 sk., af nästa Hospitals-inkomst, hvilket
understöd jemkas efter tillgången, och så att
hvarje Län af denna förmån får del; men krymplingar
eller med obotlige sjukdomar besvärade
barn måge ej antagas: samt att, der det sig göra
later, böra Hospital och Lazarett sammanfogas,
och vid de sednare skicklige Läkare förordnas,
men obotlige sjuke ej empttagas.
Kongl. Brefvet den 2 November 1731 förmår,
att Församl i ngarne ega sjelfve bestyra oin
förvaltningen af fattigmedel; och Kongl. Reskripiet
till Consistorium i Strengnäs deri 11 Ju,
Betänkande om Fattigvården i Riket. 93
iiii 1 794, att Fattigkassors medel ej måga utlånas
emot annan säkerhet; än fullgod pant eller
inteckning i fast egendom.
I afseende på Rättegången lili tvister rörande
fattige och sjuklige personers vård och
liysande samt rätta vistelse-ort stadga Kongl.
Brefvet den 15 Februarii 1803, och Kongl; Kammar-Collegii
derpå grundade Kungörelse den 23
Mars samma år , att sådane tvister skola hos
Konungens Befallningshafvande upptagas och
få derifrån genom Besvär hos Kammar-Colle
gium
fullföljas.
Enligt Kongl. Förordningen den 27 Februarii
1804 hafva, för att befordra säkerhet till personer
och egendom, förekomma tiggerier och
bereda de roenniskors gagnelighet och förbättring,
som missbruka sin frihet, allmänna ArbefS-inrättningar
blifvit stiftade i Carlskrona och Sveaborg
för sysslolöse och vanartige personer a£
mankönet.
Särskildt för Stockholms Stad är, till förekommande
af fattighopens ökande, genom Kongl.’
Kungörelsen den 22 Oktober 1 805 förordnadt, att
följande af arbetande lägre folkklasserne, ehvad
försvar de kunna vid ankomsten förete, icke
skola emottagas och tillåtas att sig derstädes nedsätta,
nemi. r:o de, som i brist af egna säkra
medel att utan andras betungande kunna sig
och de sina försörja, antingen äro öfver 50 år
eller vid yngre ålder behäftade med obotlige
kropps- eller sinnes-sjukdomar: 2:0 vanföre, lytte
och till arbete oduglige: 3:0 de, som hafva
hustru och flera Barn, men till sitt och deras
underhåll endast ega att påräkna den in
-
94 Betänkande om Fattigvården i Riket:
komst, som af mannens årstjenst eller annat tillfälligt
arbete kan ernås: och 4:0 de uti Stockholms
Län vistande tjenstehjon, som enligt 3:dje
Art. 1 §. i Kongl. Lego-Stadgan af den 15 Maj
1805 hänföras under namn af mindre godkände:
hvarjemte hvar och én, hos hvilken tjenstfolk
eller andre bland ifrågavarande personer vid
ankomsten till Hufvudstaden inhysas, ålägges
hos Öfver-Stäthållaré Embetet dem anmäia, vid
6 R:dr 32 sk. böter, och det särskildta ansvarj
Ofver-Ståthållare-Embetets Kungörelse den iS
September 1798 utsätter, ati nemi., om de utöfva
oordentligheter eller excesser, anses såsom
den deras förbrytelser befordrat, samt vid äfventyr
tillika att, när de icke äro till qvarblifvandé
berättigade , bestå kostnaden till deras afsändandé
och hvad till deras föda och skötsel under tiden
kari erfordras J och är, genom Kongl. Kungörelserne
den 3 Mars 1806, samt 24 0ctober 1808,
tillämpningen af denna författning äfven till
Städerne Götheborg och Malmö utsträckt.
Linder afbidan af den allmänna förordning
örn Fattigvården, sorn Riksens Ständer önskat i
har emedlertid genom Kongl, kungörelsen deri
14 Februarii 1811 blifvit stadgadt: att skyldigheten
till de fattiges försörjande, vare sig äldre
personer eller barn, åligger hvar och eri, som
icke sjelf är i behof af ändras hjelp: samt att
de Beslut, som af Städer eller Församlingar på
landet genom pluralitet, beräknad efter det å
hvarje ställe i sådana frågor vanliga omröstningsSätt,
vidtagas om afgifteri till de fattiges försörjande,
mågäj sedan Kongl. Maj:t dem pröfvat
och gillat, förbinda dem, hvilka, oaktadt före
-
Betänkand* om Fattigvården i Riketi 95
gången offentlig kallelse, varit frånvarande eller
ock till beslutet nekat, äfvensom dem, hvilka
sedermera inflytta till staden eller församlingen.
Kongl. Förordningen den 3 Julii 1811 påbjuder,
till de fattiges underhåll, årliga afgifter
af Sjöfolk, nemligen för Skeppare 1 R:dr, Styrmän,
Konstaplar och Timmermän 24 sk., Båtsmän,
Matroser, lätta Matroser och Jungman 12
sk., samt Kockar, Kocksmatar, Gossar och andre,
som jemte kost ombord njuta någon aflöning,
4 sk.; hvilka afgifter skola erläggas vid förhyrhingeri.
Kongl. Förordningen angående Socknestämraor
och Kyrko-Råd den 26 F'ebruarii 1817 utstakar
deras befattning med fattigvården.
Slutligen må härvid anmärkas Kongl. Förordningen
om allmänna Arbets-inrättningarne i
Carlskrona och Vadstena den 33 Augusti 1819;
enligt hvilken Konungens Befallningshafvande
éga att, under vissa stadgade iakttagelser, till arbete
derstädes på obestämd tid döm ma lösdrifvare
af mankönet, då de besvära Allmänheten
med tiggeri* och utrymme saknas till deras intagande
i särskildt arbetshus, söm uti Länet kan
vara inrättadt, samt sådane manspersoner, hvilka
Undergått bestraffning för tjufnad och äro såsom
lösdrifvare att anse.
Utom hvad all a dessa Författningar innehålla,
förekomma jemväl i Kongl. Lego-Stadgarne
den 30 Augusti 1664, den 23 November
1686, den 6 Aug. 17*3, deri 2! Aug. » 739»
och den 15 Maj 1805, i Värfriings-Stadgarne den
10 Januarii och 28 Februarii 1678, den 1 December
1727 och den 7 April 1802, samt i
g 6 Betänkande otn Fattigvården i Hiket,
Kongl. Instruktionerne för Landshöfdingarné deri
28 Januarii 1687 och dén 4 November 1734
åtskilliga föreskrifter, dels emot landstrykare*
iösdrilvare, lättingar och tiggare, samt om skyldigheten
att förse sig med laga näringsfång eller
årstjenst* vid äfventyr af värfning, allmänt arbete
eller böter; dels om inhyseshjon, som hvarken
sitta för skatt eller äro i tjenst; och deras
försörjande i Hospitalen eller Sjuk- Och Fattigstugorne,
då de sakna anhöriges vård och éj heljer
äro tjenlige att användas vid Manufakturverken
och Handtverkerierne; dels om ansvar
för den , som Utan vederbörlig anmälan hysef
tjenstlöse personer, hvilket i sednaste Lego-Stadgan
utsättes till 6 R:dr 32 sk;, samt för deni
husbonde, som låter hos sig skrifva någon, den
der i hans tjenst ej nyttjas och hans underhill
och lön ej njuter, hvilket i samma stadga utsättes
till 3 R:dr 16 sk.; dels om Ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter, då fattiga bafn upptagas
till vård; dels ock om husbondes skyldighet,
att åt tjenstehjon, som ifrån sitt 30 års ålder,
troget, flitigt, skickligt, riyktert och sedigt
fortfarit i Samina tjenst, på dess ålderdom lemna
skälig skötsel och utkomst; äfvensom uti Kongl;
Brefven den 26 October 1753 den 17 November
1772, den 29 April 1784 och den 11 Julii
17 S 5, i afseende på vården om häktade personers
barn; och hafva för öfrigt, tid efter annan, flere
särskilde författningar om fattigvården i Stockholms
Stad, samt emot tiggerier derstädes, blifvit
Utfärdade.
Cons
-
Betänkande om Fattigvården i Riket. 97
Commitéen hade väl önskat att, på sätt
Riksens Ständer begärt, kunna uppgifva de fattiges
antal uti Riket, så väl till dess förhållande
vid någon viss tidpunkt, som efter ett medeltal
för tio år, enligt den af Riksens Ständer
föreslagne indelning i 3me klasser, nemligen 1,
orkeslöse , utgamle, bräcklige, med långvarige
sjukdomar besvärade och vanvettige, 2. af sig
komne men i en eller annan måtto arbetsföre, samt
3. fattiga barn under fjorton år; men Commitéen
finner sig icke i stånd att sådant fullgöra,
emedan dels från atskillige orter icke några upplysningar
i desse delar blifvit lernnade, dels ock
från andra, upplysningarne varit i iner eller mindre
mån ofullständiga, somlige i sammandrag för
hvarje Län eller Stift, eller ock för hvarje till
olika Län hörande del af Stiften, andra åter särskildt
för hvarje Församling eller blott för en
del Församlingar i Länet eller Stiftet, somliga
med och andra utan något medeltal för tio år,
samt många bland de inkomne underrätelserne
omfattat olika tidrymder allt eftersom desamma
tidigare eller sednare blifvit meddelade , så att
följaktligen hvarken något öfverslag för hela Riket
eller någon jemförelse emellan särskilde orter
kunnat åstadkommas. Att känna de fattiges
antal antingen blott vid 1809 års slut och för
de näst derförut förflutna tio år, hvarpå Riksens
Ständer i sin underdåniga Skrifvelse den 24 November
1809 egentligen syftat, eller ock i somlige
orter vid någon sednare tidpunkt, då uppgifter
derifrån inkommit, skulle, i Commitéens
tanka, nu vara föga upplysande, enär utan tvifBihang
tilt Rikt-St. Prat. Mita Samt. XgSJ. 7
9 8 Betänkande om FattigvårdtH i Riket.
vel förhållandet märkligen förändrat sig och de
fattiges antal betydligen tilltagit så väl i synnerhet
sedan år 1809, som ock efter de sednare
olika tider, för hvilka några underrättelser derom
från orterna erhållits. Och för öfrigt anser
Commitéen all kännedom i dessa delar mindre
vigtig af det skäl, att den tror sig icke böra tillstyrka
någon gemensam Fattigvård för hela Riket,
utan endast en Stadga, med allmänna grunder
och föreskrifter, efter hvilka sådan vård, likasom
hitintills skett, särskildt inom hvarje Församling
må besörjas.
Med uppgifterne om Fattigfondernes belopp
samt Fatiigstufvornes och de deruti intagne personers
antal är förhållandet enahanda, sorn i afseende
på fattig-antalet i allmänhet. Men angående
sättet och medlen till de fattiges försörjande,
samt grunderne för de bidrag, som Församlingarnes
Ledamöter dertill lemna, har Commitéen
inhemtat: att rista klassens fattighjon på
de fleste ställen våtdas i fattigstufvor, men, der
sådane ej finnas, inhysas antingen skiftevis hos
Församlingens Ledamöter eller ock, emot beting,
hos slägtingar eller andre personer: att åtskilige
Församlingar indelas i vissa Fattig-Rotar
eller Bylag och hvarje Rote försörjer sitt
Fattighjon, hvilket, om det har boningsrum samt
krafter och helsa att sköta sig sjelf, inom Roten
uppbär något anslaget understöd, men eljest af
Botedelegame skiftevis födes, skötes och vårdas;
att i andra Församlingar åter förklaras vid allmän
Socknestamma de, sorn anses icke kunna
sjelfva härhergera eller försörja sig, berättigade
att af hela Församlingens Ledamöter för hvarf,
Betänkande om Fattigvården i Rikets 99
fett eller flere dygn i sender, värdas och underhållas,
på somliga ställen med skyldighet för de
något arbetsföre att efter sin förmåga arbeta der
de födas: att i några församlingar ansvarar hvar.
je jordegare för vården om de på dess egor varande
fattigej i andfa äro de större godsens fattige
undantagne från den öfriga fattigvården
samt försörjes af godsegarne sjelfve, och i en
församling finnes fattigvården delad uti r:ne inrättningar,
den ena för Frälse- och deri andra
för Skatte-godsen, med särskilde styrelser och
Särskilde Fattighus: att Fattigkassorne tillika med
de tillgångar* hvilka inom Försarnlingarne årligen
utdelas, i allmänhet tillkommit och underhållas
dels genom frivilliga sammanskott vid
Bröllopp, Barndop och Begfafningar, samt vid
Helsans återfåfende och andra lyckliga händelser,
dels ock genom Fattigbössor och Collekter, Botes-
och Vitfes-medel, Boupptecknings-afgifter vid
dödsfall* döende Fattighjons qvarlåtenskap, ledige
Fattigtotars afgifter, räntor på kassornas utlånta
medel samt stundom Gåfvor och Testamenten : att
likväl Fattigkassornas rättighet till aflidna fattighjons
qvarlåtenskap i somliga orter alldeles icke
och i andre blott till en eller annan del begagnas*
samt i andra a tei4 öfverlåtes på de^se bjons
vårdare inom Församlingen: att, till fyllnad uti
de utdelningS-tillgångar , som Fattigkassörnes
nyssnämnde inkomster lemna, sämmanskjutas och
utdelas på åtskilliga ställen årligen, i man af
tillgångar och behof, vissa matvaror för hvarje
mantal eller matlag, och på ändra erläggas till
kassorna årligen vissa afgifter uti penningar efter
taxering, stundom i förhållande till den allmän
-
300 Uttänkande cm Fattigvården i Riket'
lia Bevillningen, såsom i Stockholm 12 § pro*
cent af g:dra Artikelns Bevillning, i Jönköping
so procent och i Linköping 33 | procent af Bevillr.
ingssumman för året, jemte andra större och
mindre afgifter för Hus, Tomter och Jord, men
stundom efter andra grundar, såsom i Norrköping
efter beräknings-sätt af Fastighetsfyrk och
Borgerlig fyrk, samt i Götheborg till ett bestämdt
årligt belopp, fördeladt till * på Ståndspersoner
och Handlande och till i p| Handtverkerierne,
hvarjemte Götheborgs Stads Fattigvårds-Inrättning,
särskildt njuter så väl 4 sk:s afgift för
hvarje läst utaf främmande dit ankommande Handelsskepp
som ock Extra tullmedel för öfverflödsartiklar,
äfvensom alla Sjöstädernes Fattig-Inrättningar
afgifter från Skeppare och Sjöfolk: att
dessutom i en och annan Församling finnas andra
ytterligare bidrag till Fattigkassorne, såsom
i Nicolai Socken af Södermanlands Län, der
hvarje Torpare årligen dit betalar så många
gånger 16 sk. sorn han förrättar dagsverken i veckan
till jordegaren, samt uti Alsters Församling
af Wermlands Län, hvarest, med undantag af
dem, som ega a minderåriga barn eller äro stadde
i torftighet, hvarje Torpare med jord erläg—
ger till Fattigkassan årligen, i mån af lägenheternas
godhet, frän 32 till 16 sk., dagkarl eller
Inhyseshjon 16'sk. dräng öfver 18 år 8 sk. och
arbetsför enka eller piga 4 sk: att jemväl flerestädes
dels Sockne-magaziner, dels särskilde Fattig-magaziner
på ett eller annat sätt bidraga till
de fattiges understöd: men att på några ställen
ingen bättre utväg blifvit vidtagen, än att de
fattige genom tiggeri få söka sin bärgning.
Betänkande om Fattigvården i Riketi *01
Fattigvårdsanstalterne sträcka sig i allmänhet
äfven till fattiga Barns försörjande och undervisande
i Christendomen. På somliga ställen
insättas de, emot viss betalning, hos enskildte
personer till erhållande af kläder, föda, goda
efterdörnen och inöfnirjg i arbete; på andra
ater indelas de Rotevis , dock så att hvarje
Barn sedermera genom Rotarnes åtgärd till någon
viss person öfverlemnas, och Barnen förses
somligstädes med särskildte Förmyndare i de
gårdar, der de inhysas. Undervisningen i Christendomen
bestrides i Socknescholorne, der sådana
finnas, men eljest i ambulatoriska scholor
och genom kringvandrande scholmästare, eller
hos klockare eller ock genom Presterskapets särskilda
handläggning eller föranstaltande. Uti
Hofva Sockan af Skaraborgs-Län, Lunda och
Kihla Socknar af Södermanlands-Län, Örebro
Stad, Carlstad och Malmö finnas förenade läse—
och arbets-skolor: och på några få andra ställen
har grundläggning dertill; blifvit gjord. I Vesterås
och Calmar Städer finnas Arbetsinrättningar för
Barn , på det sednare stället till ett antal af 50
stycken: i Persbergets församling af Philipstads Pastorat
undervisas uti fattighuset 8 Flickor I
spånad och väfnad samt uti en smedja 12 gosar
i nubbsmide: och i Uddevalla är en arbets schola
för flickor inrättad. Flera församlingar hafva äfven
särskilde Barnkassor till sina utgifter för
fattiga Barn.
Utom Arbets- och Korrektions-Inrättningarne
i Stockholms Stad, samt i Upsala, Östergöthlands,
Södermanlands, Calmar, Vermelands och
yestermanlands-Län, finnas veterligen särskilde
loa Betänkande om Fattigvården t Riket,
Arbets-Inrätlningar för fånigt folk i Städerna
Stockholm, Linköping, Nyköping, Calmar, Örebro,
Gefle, Sundsvall, Malmö, Carlskrona,
Götheborg och Uddevalla , stiftade sedan början
af 1770-talet tid efter annan, dels i och dels
utan förening med Fattigvården, somlige ge-r
mensarnnia för Barn och äldre Personer, men
»lia med syftemål att med tjenligt arbete förse,
dem, sorn deraf äro i behof, än uti arbetshusen
än åter i deras egna hemvist, det sednare dock
på ett eller annat ställe icke annorlunda än emot
pant eller borgen för hvad de till förarbetande
få oin händer, I åtskillige Församlingar,
särdeles på landet, uppköpes Ull, Lin, Hampa och
hvarjehanda andra Rå-ämnen, hvilka åt arbetsföre
personer, som sakna arbete, utlemnas till
förädling samt sedermera inlösas och försäljas;
och i andra Församlingar fördelas sådane personer
till arbete bos Församlingens Ledamöter emot
födan och jemväl särskildt betalning i man
af arbets-förmågan; äfvensom en eller annan
Församling öfverenskommit, att hvarje heminans-egare
eller brukare skall ansvara , det de
på egorne boende arbetsföre personer derstädes
hafva arbetsplanjenst, samt Rothållare på lika
sätt för sine Soldater,
Till förekommande så yäl af fattiges, tig-,
gares och lättingars kringstrykande, sorn af Fattigvårds-Jnrättningarnes
belastande med inflyttande
medellöse personer, hafva många Församlingar
vidtagit riter och mindre allvarsamma åtgärder.
.Deribland äro fastställde vitén till Fattigkassorne,
dock af högst olika belopp, på olika
orter, såsom 4 sk. 1 daler och s daler sant,
Betänkande om Fattigvården i Riket. 103
*k., 40 sk., i R:d, a R:d, 3 R:d, 3 R:d 16 sk.,
6 R:d till och med 6 R:d 35 sk., dels för den,
10m understöder eller emottager och hyser eller
med skjuts forthjelper eller underlåter alt återvisa
eller hemfärda annan Rotes fatiighjon eller
utsocknes Fattige, Tiggare och Lättingar, hvilka
vitén merendels äfven åtföljas af skyldigheten,
att på egen bekostnad föra dylika personer till
deras hemorter, dels ock för den, sorn utan Församlingens
vettskap och samtycke intager från
andra Församlingar i sitt hus eller på sine egor,
några inhyseshjon eller mindre arbetsföre per.
söner, hvarmed jemväl merendels foijer skyldigheten
att antingen förskaffa dem ur Församlingen
eller ock ansvara för deras föda och uppehälle
intill deras död, så väl som ock för deras
begrafning, men hvaremot på somliga stallen
endast denna påföljd eger rum utan att med något
vite vara förenad, och på några har Församlingen
rättighet, att fordra jordegarnes skrifteliga
förbindelse till underhållet, med inteckning eller
borgen. Åtskilliga Församlingar hafva öfverenskommit,
att icke torpare eller arbetshjon , af
hvad namn som helst, utöfver 40 års ålder måga
intagas med mindre Husbonden vill inför
allmänt Socknestämmo-Protocoll ikläda sig ansvaret
för deras uppehälle intill döddagar samt för
deras barns uppfostran och vård liksom lör egna
barn; Andra åter hafva utsträckt dessa villkor,
antingen till alla personer öfver 25 års ålder eller
till alla, som ej hafva fast eller los egendom,
hvaraf ile kunna letva, samt tillagt band
af inteckning eller borgen; och en eller annan
har boslutit, »tt alla iJackstufvor inom Försam
-
Jo4 Betiinkande om Fattigvården i Riket,
lingen »kola efter Innehafvarnes död rifva» och
hvarje torpare lemnäs minst en tunnas ärligt
utsäde med äng till tvä lass Hö, pä det sädant
folks barn ej mätte behöfva med tiggeri falla
Församlingen till last, samt att den, som i flera
års tid under sin bästa alder varit mantalsskrifven
och tjent ogift hos en och samma Husbonde,
men kommit pä obestånd, bör af denne njuta
sin skäliga skötsel och underhåll intill döddagen
emot den tjenst lian förmår uträtta,
För fattighjon, som besvära andra Församlingar
med tiggeri, och på några ställen äfven
för Föräldrar, hvilkas barn dermed beträdas, hafva
Församlingarne stadgat antingen förlust af
fattigdel eller stockstraff, det sednare troligen
med anledning af 23 §, i Presterskapets Privilegier;
Och när fattighjonen anträffats utom sin
Församlings gräns, samt dertill ej egt Kyrkoherden»
lof, hafva de blifvit till sina hemvist återförde.
Fattigvården inom Församlingarne har länge
varit styrd blött efter gammalt bruk samt sedermera
efter de föreningar, Församlingarne på
Sockneslämmor ingått, och hvaruti de tid efter
annan gjort rättelser och tillägg, men i sednast^
åren på ganska många ställen blifvit närmare
stadgad och bestämd genom ordentliga reglementen,
hvilka,på vederbörande» derom ingifna
ansökningar, stundom Kongl, Majds Befallningshafvande
stundom ock Kongl. Maj:t sjelf i nåder
till efterrättelse fastställ dt.
Då Commitéen sålunda nu sökt utreda huru
fattigdomen i Riket tillkommit och utvidgat
eig, hvilka åtgärder styrelsen lid efter annan tilj
Betänkande om Fattigvården i Riket. 105
de fattiges vårdande och tiggeriers hämmande
vidtaget, samt huru Fattigvården i allmänhet besörjes,
har den uti de närmaste orsakerne till
fattigdomen redan till en stor del framlagt botemedlen
deremot, samt uti sina öfriga uppgifter
utvist de hittills stadgade eller af Församlingarne
öfverenskomne grunder, som tjenat
Commitéen till ledning i sitt arbete; Och det
återstår således för Commitéen att redovisa
hvilka, enahanda eller andra, hufvudsakligaste
grunder den följt vid upprättande af det förslag
till allmän stadga för Fattigvården i Riket och
tiggeriers hämmande, som den härjemte öfverlemnar.
Förste Artikeln af den föreslagna Stadgan
handlar om Fattigvårdens föremål och inrättning.
Efter naturens ordning är det hvar och ens
skyldighet att när, och så länge han kan , sjelf
försörja sig och sjelf skaffa sig näringsfång ;
Men, i den mån han antingen icke förmår bidraga
till sin bärgning eller arbets-tillgång honom
tryter, tror Commitéen det böra vara
Fattigvårdens pligt att räcka honom hjelpsam
hand. Dessa föremål för Fattigvården har Cornmitéen
derföre i nämnde artikel utmärkt. Den
har, med sin öfvertygelse att till en väl ordnad
Fattigvård äfven hörer att, så mycket möjligt är,
bereda medel och utvägar till fattigdomens förekommande,
dertill satt ett kraftigt medel, i Fattigvårdens
makt genom den föreslagne pligten
till förskaffande af arbete äfven åt den, som endast
deraf är i behof, hvilken omsorg, om än
stundom förenad med svårigheter och till och
nied någon gång icke utan kostnad, dock alltid,
Jo5 Betänkande om Fattigvården i Riket’.
när den nppfylles, mäste tillskynda Fattigvården
en verklig vinst i samma mån sorn den arbetsledige
personen på sådant sätt afhålles från lättja
och sysslolöshet, samt hindras att såsom fattighjon
än tyngre falla Fattigvården till last; Och,
då förslaget ur denna synpunkt betraktas, lärer
ingen obillighet deruti finnas. De öfriga föremålen
äro de samma, sorn Fattigvården från äldre
tider haft, och synes ej tarfva något närmare
försvar,
I afseende på fattigvårdens Inrättning har
Commitéen förut förklarat, att den anser sig
icke kunna tillstyrka någon gemensam Fattigvård
för hela Riket, utan endast en Stadga med
allmänna grunder och föreskrifter, efter hvilka
sådan vård, likasom hitintill skett, särskildt inom
hvarje Församling må besörjas; och skälen
till detta förklarande tror Commitéen icke behöfva
vidlyftigt utvecklas. — Det är en billig
fodran , att, när inrättningar skola til 1 vägabringas
genom Medborgares sammanskott, om än på.
kallade af obestridliga behof och medborgerliga
pligter, de, sorn dertill bidraga, måga sjelfve få
förvalta eller låta förvalta hvad de sammanskjuta
och sjelfve besörja styrelsen öfver Inrättningar
, som genom deras egna bidrag tillkommit,
när det sker på ett sätt, att ändamålet uppfylles.
Det är också en erkänd sanning, att ju
mera dylika Inrättningar kunna göras särskildte
for vissa, bestämda områden, destobältre blir tillsynen
och desto större förtroendet för Inrättningen.
I synnerhet galler, i Coinmiiéens tanka;
detta allt for Rarmhertigliets-inrättningar, af
alla slag; och isynnerhet bör man för sådana
Betänkande om Fattigvården i Riket. 107
hoppas en större förkofran genom enskild välgörenhet
i samma mån som gålvorna inom hvarje
menighet få uteslutande användas till fördel
för personer, sorn äro menigheten närmast tillhörige,
och hvilka menighetens Ledamöter anse
sig närmast förbunde. Det har ock derför allt
ifrån äldre tider både här i Riket och i andra
Länder varit genom Författningar hvarje Församling
eller Socken ålagdt, att sörja för sina
egna nödlidande likars behof; Och, när det
icke ens lärer kunna sättas i fråga, att Rikets
hela fattighop skulle till ett enda ställe sammandragas
eller blott på ett eller annat fördelas till
åtnjutande af nödig vård, utan den, i hvilket
fall som helst, ändock borde, likasom tillförene,
försörjas, spridd yti de Församlingar, dit hvar
och en af densamma hörer, tror Commitéen Fattigvårdens
ändamål icke bättre kunna befordras,
än då den bestrides särskild för hvarje Församling
eller Socken och då Styrelsen deröfver inom
Församlingen eller Socknen åt hennes egne
Ledamöter uppdrages, samt har följaktligen i
1 Artikeln af den föreslagna Stadgan bibehållit
hvad Förfat{ningarne hittills i denna del föreskrifva,
men lemnat Församlingarne och Socknarne
öppet att flere förena sig om gemensam
Fattigvård derest de sjelfva så åstunda,
Andre Artikeln, handlar om fattiges, nödlidandes
och behöfvande» indelning , samt huru
de böra vårdas och understödjas.
Commitéen har, i öfverensstämmelse med
de anvista föremålen för Fattigvården indelt personerne
i fyra klasser, nemligen i den första,
barn under femton år, och i de öfriga äldre per
-
»o& Betänkande orri Fattigvården i Riket'.
söner, antingen fullt arbetsföre eller mindre
arbetsföre, eller icke arbetsföre, samt föreskrifvit
de olika sätt, på hvilka vården om dessa alla må
besörjas, alltid under iakttagande, att, der några
utvägar utan Församlingarnes betungande dertill
kunna finnas, de böra i första rummet användas.
Commitéen tror de ömsesidiga rättigheterna och,
skyldigheterna vara i ett jemnt förhållande till
hvarannan utstakade. Den åberopar sin i allmänhet
följde grundsats, att ingen bör af Fattigvården
understödjas i större män, än han saknar
egna tillräcklig© tillgångar eller arbetskraften
eller arbete till sin bärgning , och. att den sora
med fulla arbetskrafter fått tillräcklig arbetsförtjenst
sig anvist, må skylla sig sjelf om icke1 desto
mindre genom hans egen lättja eller vårds»,
löshet, någon nöd honom åkommer.
Det tillhörer en allmän Fattigvårds-Stadga*
att bestämma Fattigvårdens allmänna skyldigheter.
Huru dessa skola uppfyllas, synes böra bero
af Församlingarne sjelfva. I Commitéens tanka,
är det af ingen vigt, om fattighus och arbetshus
inom Församlingarne finnas eller ej, då Fattigvården
ändock ordentligen besörjes; och att. på
landet till och med de förra kunna utan skada
umbäras, derpå hafva flere Församlingar, isynnerhet
inom Kopparbergs och Vermlands Län,
gifvit berömvärda bevis. Uppbyggandet och underhållandet
af fattighus och arbetshus med Föreståndare
och Inventarier, tillskynda Församlingarne
betydliga kostnader. För dem, som derstädes
inrymmas eller sysselsättas, kan aldrig påräknas
deu noggranna tillsyn och vård , som i
enskilda hus. Ofta af olika tänkesätt och lyn
-
'Betänkande om Fattigvården i Riket1. 109
nen', mer och mindre förderfvade till sina sederj
bortskämmas de af hvarandra genom det dagliga
umgänget. Sammanträngde i ett ellef annat
otillräckligt rum lida de till sin helsa och sina krafter.
Skiljde ifrån närmare umgänge med anhörige,
vänner och andra sjelfberoende personer,
känna de dubbelt tyngden af sin egen belägenhet
och förlora småningom all liflighet
och drift. Ett motsatt förhållande åter inträffar,
om deras vård med urval anförtros åt enskilde
personer, af hvilkas närmare tillsyn och bättre
efterdömen de kunna uppmuntras till sedlighet
och verksamhet samt läras att glömma den nödställda
belägenhet , hvaruti de sjelfve befinna
sig. Långt ifrån således alt vilja tillstyrka, i
likhet med förra Författningar, det ovillkorliga
åliggande för hvarje Församling eller Socken att
med Fattighus vara försedd, eller i allmänhet
föreslå befordran af Arbetshus-inrättningar inom
Församlingarne, anser Commitéen tvärtom dessa
utvägar böra vara dem, sorn sist begagnas. Det
har likväl icke undfallit Commitéens uppmärksamhet,
att Fattigvården, isynnerhet uti Städerna,
oftast ej kan på annat sätt bestridas; Och, i Commitéens
öfvertygelse, äro Arbetshus derstädes, i
anseende till den lättare tillgången på Rå-ämnen
och bättre tillfälle till afsättning, mera lämpliga
än på landet. Commitéen har derföre i andra
Artikeln väl I ena sidan satt dessa utvägar i
sista rummet, men ock å den andra ej lagt något
hinder emot deras begagnande.
Tredje Artikeln handlar om grunderna, hvarefter
det skall bestämmas, till hvilken menighet
hvarje särskild Fattigs, .Nödlidandes och Behof
-
110 Betänkande om Fattigvården i Riktt.
vandes vardande och understödjande hörer, samt
huru i vissa fall enskilde personer och fasta egendomar
inom menigheten skola derföre hos
densamma ansvara.
I den förstnämnde frågan tror Commitéen
det vara svårt att finna grunder för något på en
gång rättvist och verkställbar stadgande. — Detta
har ock Lagstiftaren förut inseti , da genom
Kongl. Kungörelsen den 5 December 1788 förordnades,
att den Socken, der fattighjonet antingen
haft eget Hemman eller såsom inhyseseller
tjenstehjon sednast varit t skatt antecknadt,
bör vidkännas dess vård enär det med arbete
icke kan sig uppehålla , men att deremot
hvarje Församling, må ega den rättighet, att icke
något inhyseshjon bör få sig der nedsätta
eller något gammalt och mindre arbetsfört
tjenstehjon antagas innan sådant forst blifvit i
allmän Sockenstämma anmäldt och Församlingen
dertill sitt bifall lemnat. Erfarenheten har likväl
visat, att dessa föreskrifter icke Varit nog
bestämda för att förekomma en mängd obehagliga
och motbjudande tvister Församlingarne emellan
och en ofta stridig pröfning deraf på
särskilda ställen. — Riksens Ständer åter i sin
underdåniga Skrifvelse den 18 Januari! 18 10 hafva
funnit billigt, att den Församling, sorn längst
njutit ett fattighjons tjenst, under dess arbetsföra
tid, bör, vid detsammas infallande vanföra tillstånd
draga försorg om dess underhåll framför
den, dit det sednast inflyttat, samt föreslagit, att,
enär ett tjenstehjon under sin arbetsföra tid
tjent fyra till fern eller flere år uti en och samma
socken, det under sitt vanföra tillstånd bö*
Betänkande om Fattigvården i Riket. lia
der njuta underhåll, men, om det sålunda tjent
i flere Församlingar, underhålls - sky Idigheten
Stanna på den, der det sednast tjent så lång tid,
ocfi^ orri det ej någorstädes tjent denna tid fullt
Ut, på den, der det längst tjent ifrån sitt 25 till
sitt ,j 5 ålders år. Men emot detta förslag kunna
många invändningar med skäl ega rum. Utom
den följd, det sannolikt skulle hafva, att de,
som begagna sig af tjenstehjon och arbetsfolk,
uppmuntrades till ett tätare ombyte af personer
1 samma mån, som dessas längre tjenste- och arbetstid
blottställde Församlingen för deras försörjande
vid inträffande behof, och utom det
betydliga svårigheter merendels skulle möta för
utredningen hvarest den längsta tjenste- eller
arbets-tiden blifvit använd, i synnerhet som
hvarken fullständiga upplysningar derom kunna
alltid af Presibetygen väntas, allrarninst för den
vid »ya stadgans kungörande redan förflutna lid,
eller den för ändamålet nödvändiga noggranna
vård örn hvarje sådant betyg kan hos de tjenande
alltid påraknas, vill Commitéen egentligen
fästa sig vid den hufvudsakliga invändning, att,
om, såsom Commitéen för sin del naedgifver,
Församlingen, der ett fattighjon längst tjent,
bör vara skyldig till det sammas vårdande framföre
den , dit det sednast inflyttat , är det likväl
icke rättvist och billigt , att deri förra skall ensam
ansvara för sådan vård enär den icke en
sam
dragit fördelen af fattighjonets arbetsförmåga,
utan det möjligen kan hafva till bra t> t blott
fem år eller kortare tid i denna, men samman
räknade
mångfaldigt flera år i andra Församlingar.
Mera rättvist vore det , att dela försörj
-
lia Betänkande om Fattigvården i Riket.
nings-skyldigheten emellan alla Församlingar-;
der den fattigvårdsbehöfvande tjent, i män
af tjenstetiden , och utan tvifvel ännu mera
rättvist att i mån deraf dela denna skyldighet,
emellan alla de enskildte, hos hvilka han haft
tjenst eller arbete, emedan närmast eller egentligen
endast desse för sina personer, näringar
eller egendomar kunnat någon nytta af tjensten
eller arbetet tillskyndas; Men,
då det icke
är tillräckligt, att stadgandet blir rättvist , utan
det äfven måste blifva verkställbar , och i förevarande
fall så lätt verkställbar som möjligt,
hvilket åter icke skulle inträffa genom någon så
beskaffad fördelning, aldraminst utan en för hela
Riket gemensam fattigvård  och då det vore
lika olämpligt samt med de fattigvårds-skyldiges
och den fattiges bästa lika oförenligt, att denne
skulle sändas turvis omkring till flere, oftast
vidt spridde Församlingar eller personer för
erhållande af nödig vård, som, att han från
den Församling dit han sednast hört, affärda-j
des, vid påkommande fmigvårdsbehof, till någon
viss annan Församling, der han längst tjent
_ lärer det finnas ovedersägligen nödvändigt',
att man härvid, för att vinna sitt mål, uttänker
något stadgande, som, med rättvisa i sin grund,’
förenar möjligheten att på den genaste väg kunna
verkställas.
Då Commitéen föreslagit det stadgande, att
hvar och en fattig, nödlidande eller behöfvande
må njuta fattigvård i den Församling eller Socken,
till hvilken han hörer när hans behof af sådan
vård sig yppar, och att han skall anse* höra
till
Betänkande om Fattigvården i Riket. lii
till den Församling eller Socken, der han vid
sist förrättad Mantalsskrifning antingen är, eller,
i brist deraf, bort enligt Bevillnings-Förordningen
vara mantalsskrifven, har Commitéen
beräknat, att detsamma, enkelt i sin tillämpning;
och med motsvarlga förbindelser Församlingarna
emellan, icke kan tillskynda den ena Församlingen
framför den andra någon betydligt större Fattigh
vårdstyngd, helst den ena , om den såmedelst
kommer att vårda någon person , som i andra
Församlingar uppoffrat sin bästa arbetstid, deremot
en annan går,g, liksom i Utbyte, får i en
annan Församling vårdad en person, sorn mest
hos den förra användt sina arbetskrafter, samt att
i alla fall den större tyngd, den ena Församlingen
framför den andras någon gång kan få vidkännas,
öfverväges af den försvårade tillämpning
och de öfriga olägenheter, hvarje annat stadgan»
de skulle medföra.
Commitéen har vidare i sitt förslag utgått
från den grundsats, att hvarje Samhällets medlem,
emot den naturliga skyldigheten att, när
och så länge han kan, sjelf försörja sig och sjelf
skaffa sig näringsfång, eger en lika naturlig och
medfödd rättighet att draga loflig försorg örn sin
bärgning, hvarest inom Samhället honom godt synes.
Om merendels bland de mindre lyckligt
lottade tjenande och arbetande lägre folk-klasser*
ne finnas de, sorn falla Fattigvården till last,'
och om det ej heller kan bestridas, att bland
dem många genom misshushållning eller vanvård
sjelfve dertill äro vållande, så sakna likväl afven
dessa klasser icke medlemmar, hvilka genom
Bihang lill Sikt-St. Fröt, V.std Sami, iSij. ®
314 Betnnkande om Fattigvården i Riket'.
arbetsamhet och ordentlig hushållning på ett hédrande
satt försörja, sig utan att någonsin behöfva
anlita Fattigvården örn hjelp. Att i den ringaste
mån inskränka dessa sistnämndes Verkningskrets
inom vissa områden, eller, sorn är detlammi,
hindra dem att vistas hvarest inom Riket
de sjelfve vilja, vore desto mera orättvist
och hårdt, sorn just en sådan inskränkning möjeligen
kunde föra dem till fattigdom , hvaruti
de eljest icke kommit, och en inskränkning sorn
måste drabba både den skyldige och den oskyldige,
emedan något undantag i förhand ej kan
ega rum, blir i Commitéetis tanka, alltid orättvis
och obillig till sin grund. Comrnitéen anser
derföre rättigheten för en Församling att vägra
någon person inflyttning icke böra vidtaga förr,
än denna af Fattigvård är i behof; men deri
har likväl, i betraktande af den Församlihgarne
ålagde skyldighet, att lemna hjelp äfven åt personer,
för hvilka endast arbete brister , funnit
nödvändigt, att de af tjenande och arbetande
lägre folk-klasserne, som , i saknad af egne lillläcklige
tillgångar för sin bärgning, icke äro antagne
til) årstjenst eller annat säkert näringsfång
for helt år, alltid uti inflyttningsfrågor hänföras
till enahanda ställning med dem, som äro föremål
för Fattigvård.
Att äfven för de personer, som följaktligen
få vägras inflyttning, rättighet dertill ändock må
kunna beredas genom det nöjaktig säkerhet ställes
för den vård, de behöfva , tror Comrnitéen
vara billigt på de grunder, att dels de närmare
föreningsbanden emellan Föräldrar och barn, Slägtingar
eller andra vänner ofta till sådane inflytt
-
Betänkande om Fattigvården i Riket• 115
ningar kunna föranleda, och det ligger i sakens
natur, att denna välvilja, långt ifrån att böra
motverkas, tvärtom förtjenar att understödjas, då
det icke sker på Församlingens bekostnad, dels
ock i alla fall skälet till Församlingens rättighet
att vägra inflyttning ujiphörer i samma stund,
sorn dess Fattigvård icke äf inflyttningen någon
skada tillskyndas, Comrnitéen har i öfverensstämmelse
härmed, tillstyrkt, att, om någon vill emottaga,
inrymma och mantalsskrifva en så beskaffad
person, som i allmänhet får vägras inflytta, må
han dertill söka tillstånd samt sådant honom alltid
lemnäs, då han eger fastighet och Fattigvårdsjpligten
vid den fästas, men att det eljest af vederbörande
skall bero huru vida det kart honom
beviljas; Och, till den sökandes säkerhet viden
förestående mantals-skrifning, har Comrnitéen
utsatt en viss tid, inom hvilken beslut öfver
ansökningen bör honörn kungöras* När' åter,
oaktadt dessa stadgabden, någon htan tillstånd
hos sig mantal6-skrifver en obehörig person eller
söker tillstånd så sent, ätt beslutet ej hinner
meddelas före mantals-skrifnihgen, synes det å
andra sidan lika billigt, att i första rummet han,
och dernäst Församlingen, hvartill den ankomne
hörer, ansvarar för denrtés underhåll och hemsändande,
om vederbörande i den andra Församlingen
så fordra; hvilken ansvarighet Comrnitéen
derför i sitt förslag uttryckt: men, på det de
förre icke måga i längre tid vara osäkre för åtal;
har Comrnitéen föreslagit en månad efter rnantals-skrifningens
slut såsom den sista tiden för
den sednare Församlingen att göra sin talan anhängig
; och emedan, då dylik tvist uppkom
-
ai6 Betänkande om Fattigvården i Riket'.
mer, det obestridligen är lämpligast, att den ifrågastälde
personen qvarstannar der han då vistas
intill dess slutligt utslag faller, i stället att,
såsom hittills stundom skett, furås fram och åter
Församlingarne emellan, belasta skjuts-inrättningen
och, ina hända, skadas till helsan, har
Commitéen ock tillstyrkt, att det förstnämnda förfarandet
hädanefter må iakttagas samt personen
njuta vård der han vistas, emot ersättnings-skyldighet
för den, som saken tappar.
Hvad Commitéen föreslagit om husbondes,
fast egendoms och dess innehafvare», rotes eller
rusthållsskyldighet att i vissa fall enskildt uppfylla
Fattigvårdspligt emot tjenstehjon, landtbonde,
torpare eller annan arbetare, indeld soldat
eller båtsman, dels efter långvarig tjenst, och
dels då han i och för tjensten eller arbetet samt
utan eget förvållande blifvit skadad , grundar sig
på 2 Artikeln 4 §. och 3 Ari, 7 §. i Kongl.
Lego-Stadgan den 15 Maj 1805, emedan Commitéen
anser alla desse tjenare kunna med vanlige
tjenstehjon jemföras.
Fjerde Artikeln handlar om Fattigvårdens in.
komster och de tillskott, hvarigenom Församlingarnes
invånare böra bidraga till sådan Fattigvård,
som någon menighet åligger.
Commitéen har i denna Artikel uppräknat
de vanliga inkomster , som Fattigvården hittills
egt och hädanefter kommer att ega, samt närmare
bestämdt dess rättighet till ersättning för hvad
den bekostar till vård och understöd för mindre
arbetsföre och icke arbetsföre äldre personer;
hvarvid Commitéen väl haft ledning af hvad
Kongl. Forordningarne af åren 1642, it>&6 och
Betänkande om Fattigvården i Riket. H7
1751 samt Kongl. Instruktionen för SerafimerOrdens-Gillet
af år 1791 innehålla, men i så
måtto derifrån nfvikit, som Commitéen anser
det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att Fattigvården i intet fall får, på
den fattiges eller dess slägtingars bekostnad, någon
vinst utöfver hvad till Fattigvårdens fulla
ersättning behöfves. För öfrigt har Commitéen
trott det böra vara Församlingarne obetaget att
likasom hitintill, genom Sädes-rnagaziner och tillskott
af matvaror bidraga till Fattigvården. Hufvudgrunderna
för de härom föreslagna stadganden,
hemtade från äldre nu gällande Författningar
och öfverenskommelser, lära således ej
här behöfva utredas.
När, utöfver alla sådana inkomster, några
penninge-sammanskott behöfvas, anser Commitéen
bestämda grunder af nöden, hvarefter de måga
utgå, helst det eljest kan hända, såsom det ock
på åtskilliga ställen handt, att Församlingarnes
vanligen röstegande Ledamöter ålägga äfven de
icke röstegande afgifter till Fattigvården, utan
att desse kunna bevaka sin rätt. — I Commitéens
öfvertygelse tillhörer det de Samhällets
medlemmar, hvilka för sina personer, näringar
och fasta egendomar begagna tjenst eller arbete
af de tjenande och arbetande lägre folk-klasserne,
hvarifrån vanligen föremålen för Fattigvården
komma, att gemensamt bidraga til! ifrågavarande
Sammanskott; och Commitéen stöder denna
öfvertygelse derpå att, närmast eller egentligen
endast de förre någon nytta af tjensten eller arbetet
tillskyndas, utom den, som de tjenande
och arbetande naturligtvis sjelfve deraf hafva
11S Betänkande om Fattigvården, i Riket.
för sin bärgning så lange l;elsa och krafter icke
saknas. Att ålägga de sednare några afgifier till
bidrag för Fattigvården eller såsom underpant
för den vård , de sjelfva i en framtid kunna behöfva,
finner Commitéen för sin del icke billigt,
enär desse sällan njuta större förtjenst, än sorn
till deras nödtorftiga utkomst under deras arbetsföra
tid tarfvas, samt i ailä fall en beskattning
på dem i förhand skulle drabba äfven personer,
hvilka möjligen aldrig komma att anlita Fattigvården
örn hjelp, och det icke heller vöre med
någon rättsgrund förenligt, att låta de mindre
bemedlade understödja hvarandra. Kraftiga uppmuntringar
till hushållning och omtanka för framtiden
äro utvägar, sorn på dessa folk-klasser kunna
användas; men till något på förvaltningen
öfver hvad de med sitt arbete förtjena, har, i
Commitéens tanka , lagstiftningen lika så litet
för dessa som för andra Samhällets medlemmar
någon rätt,
Med sådana åsigter har Commitéen föreslagit
i första rummet en afgift, att af dem, hvilka
för sine personer, näringar och fasta egendomar
begagna tjenst eller arbete af de tjenande och
arbetande lägre folk-klasserne, årligen erläggas
för hvar och en sådan tjenare och arbetare utöfver
15 års ålder, för mansperson Tolf skillingar
och för qvinsperson Sex skillinga,r, samt, om
denna afgift ej fyller Fattigvårdens behof, dernäst,
i plån af bristen, ett sammanskott af dem,
som idka borgerliga eller andra näringar samt
ega fastigheter och hvarjehanda fruktbara Inrättningar,
grundadt på den Bevillning, som dem i
och derför påföres. Det blir häraf en följd, att
Betänkande om Fattigvården i Riket.
Tiar den förstnämnde afgiften ej räcker, de, som
deltaga derjemte i det sednare sammanskottet,
få vidkännas tyngden af Fattigvården i större
mån än de öfrige; Men Commitéen tror
icke någon obillighet häruti finnas, enär det är
fika obestridligt, att näringar och fastigheter i
större mån skörda frukterne af arbetande händer,
samt uti Städerne oftast måste inträffa, att tilL
näringarne begagnas Arbetare, för hvilka, såsom
sjelfberoende, icke den förstnämnde afgiften kan
påföras, men på Landet åtec sällan, att icke alla
Fattigvårds-skyldige få i begge Sammanskotten
deltaga.
Femte Artikeln handlar om hämmande af
Tiggeri och sysslolöst kringstrykande, samt örn
ansvar för andra förseelser af dem som njuta
Fattigvård,
Barn, hvilka beträdas med Tiggeri , eller
andra förseelser emot Fattigvården, tror Cornmitéea
kunna och böra behandlas så lindrigt sorn
möjligt, för att dels icke blottställa» för offentlig
skymf, och dymedelst förhärdas i sitt okynne,
dels ock i Landsorterne ej nödvändigt behöfva
till Konungens Befallningshafvande insändas, då
de njuta Fattigvård och höra till Länet, der de
anträffas. Af dessa skäl har Commitéen föreslagit
för barnen föreställningar eller aga der de
böra vårdas och af den , sorn bör dem vårda,
samt när de njuta Fattigvård, lemnat i Städerna
utom Stockholm åt Magistraterne men på
Landet åt Fattigvårds-Styrelserne, under hvilka
myndigheter de i lika fall lyda , att dem till
aga eller näpst befordra. De förbehåll, Commitéen
dervid fästat, ligga så i sakens natur, att
3 So Betänkande om Fattigvården i Rikeii
de ej tarfva någon närmare utredning för sina
grunder; Och den skyldighet, Commitéen före»
biagit för Fattigvården, dit barnet hörer, eller
för den, som eljest hort detsamma vårda, att
när det i annan Församling anträffas, ersätta
kostnaden för dess hemsändande och dess vårdande
under tiden, synes vara en hillig följd af
den tillsyn på hamet, sorn dem åligger, samt är
dessutom till någon del redan uti Kongl. Brefvet
den it April 1663 grundlagd och seder»
mera i Kongl, Brefvet den 15 Junii 1773 upp*
lifvad.
För aldre arbetsföre personer, sorn med
Tiggeri eller andra förseelser emot Fattigvården
beträdas, har Commitéen föreslagit bestraffning
med krigstjenst eller arbete i Läns- eller ali»
mant Arbetshus eller motsvarande fängelse, allt
efter de i Stadgan noggrant upptagne omständigheter;
Och har Commitéen, vid bestämmande
deraf, lemnat tillbörlig uppmärksamhet åt hvad
Kongl. Förordningen om allmänna Arheta-inrättningar
den 31 Aug. 1819 innehaller. lien arbetsföre
person, sorn, ehuru han njuter Fattigvård,
heträdes med Tiggeri, motvilligheé till arbete
eller ohörsamhet emot sin Husbonde eller
Vårdare, kan, i Commitéens tanka, icke lämpligare
med någon annan än med Lösdrifvare jern*
lorås; Och för en sådan, sa väl som för den arbetsföre
Tiggare, hvilken icke njuter Fattigvård
men, enligt åberopade Kongl. Förordning, bör
såsom Lösdrifvare anses, är bestraffningen alltså
grundad på hvad Kongl. Värfnings-Stadgan
den 7 April iSoq och samma Kongl. Förordning
föreskrifva. Den arbetsföre tiggare åter,
'Betänkande om Fattigvården i Riket'. 13*
spm ej kan anses vara losdrifvare, förtjenar dock
för sin vanart ett motsvarande lämpligt straff;
och det för en sådan utsatta fängelse har följaktligen
äfven sin rigtiga grund. Hvad de förbehåll
och de ersättnings-skyldigheter angår, hvilka
i vissa fall äfven för de nu uppräknade personer
blifvit utstakade, gäller hvad Commitéen
nyss ofvanföre i afseende på barn i likartade delar
anfört.
För äldre icke arbetsföre personer, 'har
Commitéen , då de njuta Fattigvård , föreslagit,
i stället för fängelse, minskning til! hälften af
deras vanliga kost i vissa dagar , och för öfrigt
en lika behandling som för barn, emedan de
förra i slikt fall kunna närmast med de sednare
jemnföras, men eljest, eller då de ej njuta
fattigvård, enahanda bestraffning och behandling,
som för äldre arbetsföre personer, med hvilka
de ock eljest äro i lika förhållande.
Såsom medel emot Tiggeri och syssellost
kringstrykande har Commitéen föreslagit åtskilliga
anstalter, när sjömän skola affätdas eller Soldater
af Värfvade Regementerna permitteras ,
böter för dem , som befrämja Tiggeri , varning
emot allmosor , en allvarsam tillsyn af KronoPoliti-
och Stads- Betjente vid vissa till större
Folksamlingar föranledande tillfällen , samt Böter
för dem som hindra Tiggares gripande; och
för dessa Förslag tror Commitéen det vara tillräckligt
att endast åberopa den allmänt erkända
nödvändigheten, af kraftiga medel till Tiggeriets
jiämmande, den rättighet Församlingarne, emot
sina kännbara Fattigvårds pligter, obestridligea
ega att ifrån Tiggare befrias, och de grunder
122 Betänkande om Fattigvården i Riket.
som till en del finnas i sjelfva de stadganden »
hvilka sålanda blifvit föreslagne.
Sjette Artikeln handlar örn den närmare
Styrelsen öfver Fattigvården inom hvarje Menighet
och behandlingen af de dertill hörande
ärender, samt om Rättegången i Fattigvårds-^
och Tiggeri-måb
Commitéen har i öfverensstämmelse med de
förut redovista grunder så väl som med dem ,
hvilka för en laglig Rättegångs-Ordning i allmänhet
äro gällande, här dels lemnat åt hvarje
Församlings eller Sockens godtfinnande, att utse
Fattigvårds-styrelse, gifva densamma närmare
föreskrifter, upprätta säl skildte öfverenskommelser
till befordrande af tillbörlig fattigvård samt der>
Utöfver till fattigdomens förekommande och tiggeriers
hämmande, dels utstakat förfarandet vid
Sockenstämmor, Magistrater och Fattig-Styrelse?
i Ärenden, hvarom denna Stadga handlar, jemte
Besvärstid emot deras Beslut i sådana mål, lika
med Besvärstiden emot Socknestämmo-Beslut i
allmänhet enligt Kongl, Förordningen den 26
Februarii 1817, dels bestämt huru de öfriga ml*
len hos Konungens Befallningshafvande böra upp*
tagas och behandlas, jemte hänvisning till um*
derdåniga Besvärs anförande hos Kongl. Majit emot
Konungens Befallningshafvandes Utslag i
likhet med hvad Kongl. Värfnings-Stadgan den
7 April 1802 och Kongl. Förordningen om arbetsställen
den 31 Aug. ib 19 uti deraf uppkommande
mål föreskrifva, och med hvilka Fattigvårds--
och Tiggare-målen , såsom fordrande
lika skyndsam behandling, närmast kunna jernforas,
dels ock stadgat skyldigheten för den tap
-
Betäniande om Fattigvården i Riket. 123
pande parten att godtgöra Rättegångskostnad, och
föreslagit rättighet för husfolk hos den, som med
tiggeri besväras, att derom vittna, emedan eljest
sällan eller aldrig några vittnen för sådana händelser
skulle vara att tillgå, samt slutligen tillagt
ett förständigande till alla vederbörande, att
öfver efterlefnaden af denna stadga halla hand
peli lemna Församlingarne och Fattigvårds-Styrelserna
skyndsam laga handräckning när den
behöfves,
Utom de medel till fattigdomens förekommande,
sorn genom den nu föreslagne stadgan
läggas i Fattigvårdens händer, äro ock åtskilliga
andra, hvilka till en stor del kunna ledas från
de närmaste orsakerna till fattigdomen. En
kraftigt uppmuntrad och understödd näringsflit,
ökade och underhjelpte odlingar och nybyggen,
å den mängd ouppodlad och onyttig jord och
mark, som Riket eger, och hvaraf finnas i Norra
Orterna en ganska betydlig del samt i. Halland
ensamt, enligt den Commitéen lemnade
uppgift, icke mindre än 400,000 Tunnland intaga
deribland utan tvifvel forsta rummet. Både
dessa och alla öfriga medel till fattigdomens förekommande
höra likväl egentligast till den allmänna
hushållningen och hafva betydligt inflytande
på de flera derom utfärdade särskilda Författningar,
som icke utan moget öfvervägande
varsamt och försigtigt böra rubbas. Commitéen
skulle öfverträda gränsen för sin befattning om
den företoge sig att dertill göra något förslag,
den får således åtnöja sig alf hafva, enligt sin
pligt, anvist orsakerna till fattigdomen och ledt
3 84 Betänkande ont Fattigvården i Riket.
uppmärksamheten pä de botemedel, som deremot
Jeunna användas; och den tviflar icke, att Kongl.
Majit och Riksens Ständer skola omfatta detta
vigtiga föremål med den värma och kraft, som
det förtjenar. Gommitéen är för öfrigt öfvertygad,
att, om de i England med fördel gjorde
Inrättningar af Besparings-Banker kunde äfven
här i Riket införas och vinna förtroende, same
de lägre folk-klasserne uppmuntras att i sådane
årligen afsätta någon del af sina inkomster för
att vid trängande behof vara att tillgå, skulle
äfven deraf kunna småningom beredas en förminskning
i deras antal, af hvilka Fattigvården
besväras.
Stockholm den 4 Juni 1821.
Nils von Rosenstein.
A. R. v, Prinzencreutz. Clas Arvedson. P> Ruus.
Pars Tunelius. Th. A. Aspelin.
A. F. Gylling.
Utdrag af Protocollet, hållet hos den af
Kongl. Maj:t i auder förordnade Cornmité
till uppgörande af Project till
en Fattigvårds - Stadga för Riket,
Måndagen den 4 finni 1821.
S. D. - - - - - - -
Sedan Commitéen sålunda fulländat *>!t arbete,
skulle det föreslagna Betänkandet och Stad'
Betänkande om Fattigvården i Riket. 125
gan om Fattigvården utskrifva* och till Kongl.
Majit i underdånighet insändas, åtföljda af det
särskildta anförande, som en Kongl. Commitéens
Ledamot, Herr Kongl. Hof-Predikanten och
Kyrkoherden Ruus, i afseende på Stadgans ä
Artikels 3 §. och öfrige dermed sammanhang
egande, förbehöll sig att få bifogadt, så lydande:
”Hvar och en arbetsför och frisk person
”hörer icke, efter min tanka, till deras antal,
”om hvilka en Församlings Fattig-Stytelse bör
”åläggas den alldraminsta omvårdnad. Tryter ho”nom
arbete och förtjenst, är detta säkerligen of”tast
hans eget fel, och bör det blifva hans orn”sorg
att det sig förskaffa. Ar li3n omgifven af
”manga barn, så äro desse, men icke han sjelf,
”ett värdigt föremål för Fattigvården. Fattige
”arbetsföre höra under Police-Styreisen, och kun”na
bäst af den tillhållas att sig med egen om”tanka
försörja. F^attigstyrelsen bör hos veder”börande
Landshöfding anmäla, der sådane fin”nas,
och dermed synes mig all dess befattning
”med så beskaffade personer böra upphöra. Grun”den
till denna min tanka ligger deri, att erfa.
”renheten ofta säger mig, huru arbetsföre fatti”ge,
derföre att de veta Fattigvård gifves, på
”hvilken de kunna förlita sig, uraktlåta egen Industrie,
och under den blidare årstiden, då de”ras
arbetsförtjenst är stor oell lätt, ej anse för
”nödigt att bespara åt sig ett tarfveligt uppehälle
”för Vintern. Lättingar och kringstrykande Tig”gare
skola tillskapas, om de i någon Stadga fin”na
sig ursäktade dermed, att de ej hafva nå”got
arbete att tillgå. I alla större Städer, och
”troligen i en stor del af Rikets större Försam
-
1*6 Betänkande om Fattigvården i Riket'.
’’lingar blir det omöjligt för Fattig-Styrelsen att
”skaffa arbete ät alla fattige, som äro arbetsföre,
”Att förekomma det lättja och vårdslöshet ej ge”nom
hunger och nöd ådraga sådana personer
”sjukdomar, som skola nedsätta deras villkor till
”verklige allmosehjons, gifves kan hända intet
”annat medel, än inrättande af Tukt- Corrections”och
Spinnhus i hvart och ett Län. Fattigdo”men
hos den lägre folkklasen i Stockholm här”leder
sig till en stor del från misshushållning ,
”lättja och oordentlighet, jag hyser den öfver”tygelsen,
att denna Fattigdom desto mer skall
”okas, ju mer de Fattige få tillfälle alt lita på
”andrås hjelp, och ännu mer ökas, om den kan
”vänta , att andras omtanka skall förse dem med
”något arbete för dagen. Min mening är dock
”icke den, att ju icke Faliig-Styrelsen, sedan ett
”allmosehjon kommit i åtnjutande af Fattigvård,
”blifvit intaget på Fattighus eller anses böra höra
”till de verkliga Fattigvårdshjonen , bör laga så*
”att något mot dess krafter svarande arbete är
”för detsamma att tillgå.” ------
Ut supra. Éx- protocollö.
A. F. Gylling.
Förslag till Allmän Stadga för Fattigvården
i Riket och Tiggeriers hämmande.
Art. i.
Om Fattigvårdens föremål och inrättning.
Fattigvårdens föremål skall vara, att lemna Fat*
liga Nödlidande och Behöfvande Personer nöd*
Betänkande om Fattigvården i Riket. 1*7
'torftig vård och understöd i den mån de ej
sjelfve kunna dertill bidraga, att tillika besörja
barns uppfostran och undervisning, samt att
med arbete förse dem, för hvilka sådant brister,
men alltid med uppmärksamhet, att vården och
understödet lämpas efter hvar och en persons
noggrant undersökta verkliga behof, och att icke
derigenom huglöshét och lättja befordras. Det
tillhörer således Fattigvården äfven, att i sin
mån motverka allt Tiggeri, allt lättjefullt och
obehörigt kringstrykande; och den bör för öfrigt,
så vidt ske kan, söka förekomma fattigdomens
tillväxt samt bereda dess förminskning.
§. *,
Fattigvården skall besörjas antingen särskildt
inom hvarje Församling eller Socken eller ock
gemensamt inom flere Församlingar eller Socknar
enär de vilja derom sig förena samt, vid sådan
händelse, hvardera genom Beslut på Allmän
Sockenstämma dertill bifaller.
§• 3‘
Styrelsen öfver Fattigvården tillhörer Kyrkoherden
i hvarje Församling, eller den hans
ämbete förrättar, såsom Ordförande, och de Församlingens
eller Socknens Ledamöter, hvilka den
vid Allmän Sockenstämma utser att med honom
deruti deltaga.
Art. 2.
Om Fattiges, Nödlidandes och Behöfvandes
indelning, samt huru de böra vårdas och understödjas.
isR Betänkande dm Fattigvården i Riket.
§. i.
De Fattige, Nödlidande och Behöfvande ,
som, i saknad af egna tillräckliga tillgångar för
sin bärgning, äro föremål för Fattigvård, indelas
i fyra klasser»
i:o Barn under 15 år, antingen Fader- eller
Moderlösa, eller hvilkas Föräldrar alldeles
icke eller blott till någon del förmå att dem
försörja och uppfostra.
2:0 Personer öfver 15 åt, hvilka ega full arbets-*
förmåga och kunna genom sitt arbete för--;
sörja sig, men sakna ar bets-tillgång.
3:0 Personer öfver 15 år, hvilka antingen ära
mindre arbetsföre och ej kunna genom sitt
eget arbete fullkomligen försörja sig, eller
ock vid särskilda händelser, såsom Barnsbörd
eller sjukdom och andra olyckor, sakna
egne tillracklige tillgångar för sin vård
och sitt uppehälle: samt
4:0 Personer öfver 15 år, hvilka genom obote1
i ge kropps- eller sinnes sjukdomar, vanförhet
eller ålderdom äro tili arbete alldeles
oförmögne,
§. 2.
För första klassen eller Fattige Barn, bör
Fattigvårds-Styrelsen först tillse huruvida de egat
Slägtingar, som kunna (och vilja) på sin egert
bekostnad dem till vård och uppfostran emottaga,
eller om , i brist deraf, de kunna inrymmas i
något Barnhus, eller bispringas utaf Hospitalsmedel,
elier ock , när något Barn är Blindt eller
Döfstumt, om ledigt runi för detsamma vid Institutet
för Blinde och Döfstumme befnmes. Men,
di
Betänkande om Fattigvården i Riket• 129
dä dessa utvägar saknas eller understödet utaf
Hospitals-medlen ej är tillräckligt för behofvet,"
åligger det Fattigvården att genom sina egna tillgångar,
antingen helt och hållet eller i den mårt
andra ej förslå, till Barnets försörjning och uppfostran
bidraga. Aro Föräldrarne döde så skola
Barnen emot viss öfverenskommen betalning,
insättas helst hos Slägtingar eller ock hos andrs
välkände och lämplige personer till erhållande
af husrum, värma, föda, kläder, vård och uppfostran,
hvartill hufvudsakligen hörer, att de
undervisas i Christendom och goda seder, inöfvas
uti arbete efter sin fallenhet och förmåga
samt vänjas vid arbetsamhet och flit. Lefva
Föräldrarne, endera eller bägge, men förmå alldeles
icke att försörja och uppfostra ett eller flere
bland sine Barn; då må det af Fattigvårdsstyrelsen
bero, att antingen Iros Föräldrarne,
deräst de lämplige finnas, eller ock hos Slägtingar
eller andre personer , emot Betalning förse
Barnen med sådan vård och uppfostran, som här
förut beskrifves; kunna deremot Föräldrarne
sjelfve i någon mån bestrida kostnaden, ege de
alltid rättighet att Barnen hos sig behålla, men
Fattigvårds-Styrelsen håfve tillsyn, att det understöd
, som Fattigvården då bör lemna, rigtigt för
ändamålet användes. Fosterföräldrar och Fosterbarn,
som här omförmäias, njufe de rättigheter,
hvilka Kongl. Lego-Stadgan den 15 Maj 1805 i
3 Art. 4 §. sådane Föräldrar och Barn tillägger.
§• 3-
För andra klassen eller dem, som blott åro
i behof af arbete, bör sådant genom FattigvårdsBihang
till Rikt-St. fröt. jSami, 18*3, 9
130 Betänkande om Fattigvården i Riket.
.styrelsen anvisas, helst hos enskilda personer
emot skälig betalning, hvarom den arbetande och
den, hos hvilken arbetet erhålles, sjelfve öfverå
enskomma i mån af den förres arbetsförmåga och
flit, eller sorn, i blist af frivillig öfverenskorn"
melse, Fattigvårds-styrelsen på enahanda grund,
och med ledning af de i oiren gångbara ai betslöner,
utsätter. Skulle arbete hos enskilde personer
ej vara att tillgå, böra de arbeisbehöfvan*
de antingen förses med tjenliga råämnen till förarbetning
för Fattigvårdens räkning eller ock ,
der arbetshus finnes, uti dem sysselsattas eller
derifrån med arbete förses allt emot betalning
efter ofvannämde grunder.
Som det står i Församlingarnes magt att
på detta sätt förekomma, det atbetsledige personer,
i brist af arbete, öka Fattighopen och falla
fattigkassorne till last; så blifva Försarnlingarnes
innevånare härigenom uppmanade ait häldre,
äfven om det stundom icke utan olägenhet kan
ske, sins emellan fördela de arhetsledige och bereda
dem tillgäng till förtjenst än blottställa sig för
de större olägenheter, sorn de sednares syssellösa
kringstrykande och påföljande fattigdom eljest
medföra; hvaremot, när desse med fulla arbetskrafter
sålunda fått tillräcklig arbets-fortjenst sig
anvist de rättvisligen böra sjelfva försörja sig
och måga då skylla sig sjelfva för den nöd, sorn
der under icke destomindre genom deras egen
lättja och vårdslöshet dem Skommer.
§• 4‘
För Tredje klassen eller dem, som antin?
gen aro mindre arbetsföre och ej kunna genom
Betänkande om Fattigvården i Riket. jjj
sitt eget arbete Fullkomligen försörja s!g, eller
ock, vid särskildta händelser, såsom Barnsbörd
eller sjukdom och andra olyckor, sakna egne
tillräckliga tillgångar för sin vard och sitt uppe?
hälle, bör Fattigvårds-Styrelsen forst tillse,
huruvida de ega Föräldrar Karn eller andre
Slägtingar, som kunna och vilja fylla deras behof,
eller om, hvad de Sjuke angår, de kunna
intagas i något Lazarett, Kurhus eller annan
Sjuk-Inrättningjj men, då bland dessa utvägar
saknas någondera, som kan vara lämplig, allt
eller personernes olika belägenhet, skola de genom
Fattigvårdens tillgångar nödtorfteligen understödjas
och vårdas i den mån och så länge
det behöfves , antingen i egna hemvist eller;
hos andre, eller hvad de sjuke angår, i Församlingens
Sjuk- eller Fattigstufva, samt, om
arbete dem brister , dermed förses och dertill
hållas så vidt deras krafter tillåta.
5*
För Fjerde klassen eller dem , som genom
bbotelige kropps- eller sinttés-sjukdomar , vanförhet.
eller ålderdom äro till arbete alldeles oförmögen
, bör Fattigvårds-Styreisen tillse om
de ega Föräldrar Karn eller andra Slägtingar ,
som kunna och vilja på sin egen bekostnad
emottaga dem till vård och försörjning, eller eck
om de i allmänna eller enskildta BarmhertighetsInrättnittgar
kunna kostnadsfritt inrymmas.
Men då dessa utvägar saknas, åligger det
Fattigvården att bereda dem nödigt husrum,
värma, föda, kläder och vård, antingen Uti något
Hospital emot det Inlösnings-summan dert
-
i 3 ot Betänkande om Fattigvården i Riket'.
ntädes af Fattigkassan betalas , eller ock hos
Slägtingar eller andre enskildte välkände och
lämplige personer på de vilkor och emot den
betalning, hvarom Fattigvårds-Styrelsen med
dem öfverenskomroer, eller, i brist deraf, uti
Församlingens Fattighus, hvarest tjenlig Föreståndare
förordnas; och håfve styrelsen, i de
bägge sistnämnde fall, alltid noggran tillsyn, att
de fattige sorgfälligt vårdas och underhallas.
Art. III.
Om grunderne, hvarefter det skall bestämraas
till hvilken Menighet hvarje särskild Fat-’
tigs , Nödlidandes och Behöfvandes vårdande
och Understödjande hörer, samt huru i vissa
fall enskildte personer och fasta Egendomar
inom Menigheten skola derför hos densamma
ansvara.
§...
H var och en Fattig, Nödlidande eller Behöfvande
njute Fattigvård i den Församling eller
Socken , till hvillken han hörer då hans behof
af sådan vård sig yppar. Han anses höra
till den Församling eller Socken , der han vid
sist förrättad Mantalsskrifning antingen är eller,
i brist deraf, bordt enligtBevillnings-Förordniogen
vara mantalsskrifven. Minderårigt barn höre till
samma Församling eller Socken, som Föräldrarne,
hos hvilka de vistas, och njute, vid inträffande
behof, Fattigvård af den, hvilken sådan
vård för Föräldrarne derstädes åligger.
8‘
Inflyttning ifrån Landsorterne till Hufyudstaden
eller derifrån till Landsorterna el
-
Betänkande om Fattigvården i Riket. 135
ler ifrån en till annan Församling eller Socken
i Orterne må i och för Fattigvårdens räkning
icke vägras någon, sorn har bostad på det ställe,
dit han inflytta vill, samt ej antingen sjelf eller
hvars medföljande Hustru eller minderåriga
Barn någondera då redan är föremål för Fattigvård
, på sätt 2 Art. 1 §. utvisar. Dock , pa
det vid dylika inflyttningar icke det underslef
må kunna ega rum, att den inflyttande blott för
tillfället, och för att beredas inträde i Församlingen,
förses med arbete, hvilket kort derefter
upphörer, och hvarigenom han skulle snart i
ett eller annat afseende behöfva Fattigvårdens
hjelp, skola de Tjenstehjon, Landtbönder, Torpare,
afskedade eller utstrukne Soldater och Båtsmän,
samt annat arbetsfolk, som i saknad af egne
tillräcklige tillgångar för sin bärgning, icke
äro antagne till årstjenst eller annat säkert
näringsfång för helt år, på det ställe, dit de önska
inflytta, alltid uti Inflyttningsfrågor anses
lika med dem, som äro föremål för Fattigvård.
§• 3-
Vill någon i sitt eget eller hyrda Hus eller
Burn eller på sina egna eller legda egor emottaga,
- inrymma och mantalsskrifva en så beskaffad
person, som enligt nästföregående 2 §. får
vägras inflytta; då söke han skrifteligen tillstånd
dertill samt ingifve sin ansökning och uppvise
personens Orlofsedel och andre Betyg, i Stockholm
hos Ofver-Ståthållare-Ambetet; men i öfriga
Städer och Orter hos Kyrkoherden eller den
hans Ämbete förrättar; hvarefter ansökningen
pröfvas och Beslut deröfver sökanden kungöres,
*34 Betänkande om Fattigvården i Riket.
i Stockholm af Qfver-Ståthåltare-Amhetet inom
Itta dagar och på öfriga ställen af Församlingen
eller Socknen inom en månad. Ikläder sig sö«
leanden ansvarighet hos Församlingen för all deri
Fattigvård, sorn henne i afseende på den anmäld»
te personen' enligt 2 Art. kan tillhöra,] och eger
sökanden fastighet i Staden eller Församlingen,
ehvad den innehafves under eganderätt eller besittningsrätt,
som till arfvingar eller rätts inne»
hafvare öfvergår, samt vill derjemte vid någon
sådan fästa nämnde Fattigvårdspligt; då må icke
inflyttningen vägras: men eger han icke fastighet,
utan har i ansökningen endast er budi t sin
personliga ansvarighet, eller, jemte dem, endast
någon bifogad borgen eller annan säkerhet; så
»kall det af Öfver-Ståthållare-Ambetet eller Församlingen
bero örn, med godkännande deraf,
inflyttningen kan bifallas eller icke. Sålunda
vid fast egendom fästad Fattigvårdspligt åtfölje
densamma med lika rätt sorn andra derå löpande
allmänna utskyhier; och hvarken personens
elier egendomens ansvarighet upphöra , utan
Ofver-Ståthållare-Ambetets eller Församlingens
frivilliga samtycke, för antigen den inflyttade
i någon annan Församling Mantalsskrifves eller,
hvad personliga ansvarigheten angar, när den
tillika är i Fastighet försäkrad och Fastigheten
äf ny egare tillträdes, i hvilket fall personliga
ansvarigheten på nya egaren öfverflyttas.
§. 4.
Finnes vid Mantals-skrifningens slut någon
*å beskaffad person , som enligt 2 §• i denna artikel
får vägras inflyttning, vara i Församlingen
Betänkande om Fattigvården i Riket. 135
Mantals-skrifven utan sökt och erhållet vederbörligt
tillstånd, på sätt 3 §. förmår, och Ofver
Ståthållare-Ambete.
t eller Församlingen ej hellec
sedermera dertill lemnar bifall (emot den enskilda
ansvarighet, hvarom samma §. förmäler;)
då ina vederbörande Fattigvårds-Styreise eller
den, som eljest å hvarje ort i dylika mål förer
talan, sist inom en månad efter Mantalsskrifningen
hos den Konungens Befallningshafvande, inom
hvars område personen sig infunnit, begära hans
förpligtande att begifva sig åter tili den ort,
dit han rätteligen hörer; och bör, sedan ej mindre
denne person än den, sorn honom i 9'm
tjenst eller i brist deraf, den, sorn honom i eget
eller byrdt hus eller rum elier på egna eller
legda egor inantalsskrifvit, samt Fartigvards-Styrelsen
i den Församling, till hvilken han påstås
lyda, blifvit i målet hörde, Konungens Befallningshafvande
förelägga honom viss lämplig
tid att dit återresa, vid äfventyr att eljest varda
hemsänd på bekostnad af den, som honom hos
sig på ettdera sättet Mantalsskrifvit, men när
denne saknar tillgång, af Församlingen, dit den
ankotnne lyder. Den ankomne personen qvarstanne
emellertid, om lian vill, i den Församling,
hvarest han ämnat inflytta, och njute der
den vård lian kan behöfva intill dess målet
blifvit genom laga kraft vunnet Utslag afgjordt;
men kostnaden, som dertill användes, ersatte
alltid deri, hvilken enligt nyssnämnde grunder,
bör bestrida kostnaden för hans hemsändande,
Väckes icke hos Konungens Befallningshafvande
något anspråk om hans återresa inom en månad
efter Mantalsskrifningen, dä vare Församlingen,
136 Betänkande om Fattigvården i Riket.
elit han ankommit, all talan derom qvitt och al
väl den enskildte Innevånaren sorn den förra
Församlingen fran ali ansvarighet för Fattigvården
om honom fri,
§• 5-
Har någon person sisi ifrån sitt trettionde
års ålder stadigt varit antingen tjenstehjon ur>
der en och samma husbonde eller Landtbonde *
Torpare eller annan arbetare under en och samma
fasta Egendom, eller indeldt Soldat eller
Båtsman för en och samma Rote eller Rusthåll,
samt derunder troget, flitigt och med skicklighet
siri tjenst eller sitt arbete förrättadt och föröfrigt
nyktert och sedigt sig uppfört, intill dess en sådan
person genom bräcklighet eller ålderdom
så af sig kommit , att den, saknande egne ti-llr
xäcklige tillgångar, för sin bärgning, icke kaa
genom tjenst eller arbete sig fullkomligen försörja:
Eller har något Tjenstehjon, arbetare*,
indeldt Soldat eller Båtsman, ehuru vid högre
ålder antaget, likväl i och för tjensien eiler
arbetet, samt utan eget förvållande, blifvit skar
dad och råkat i den belägenhet, att detsamma.,
saknande egna tillräckliga tillgångar för sin bärgning,
är för längre eller kortare tid eller fcr
alltid urståndsatt att genom tjenst eller arbeta
sig fullkomligen försörja: I bägge dessa fall
vare det för tjenstehjon, Husbondens, för landtbonde,
torpare eller annat arbetsfolk Egendomens
och dess Innehafvares, samt för indeldt
Soldat eller Båtsman Rotens eller Rusthållets
enskildta skyldighet att lemna en så beskaffad
person, emot den tjenst och det arbete den för
-
J37 Betänkande om Fattigvården i Riket.
mår uträtta, nödtorftig vård och understöd, i
förstnämde fall intill denne persons död och i
det sednare så länge behofvet fodrar, allt på
det sätt och i den ordning, sorn i afseende på
andre i lika belägenhet varande personer, enligt
andra Artikeln 4 och 5 §. §, Församlingen
eller Socknen åligger.
§. 6.
Noggranne Förteckningar på alla de Fastigheter,
hvilka, enligt 3 §. i denna Artikel ,
åtföljas af Fattigvards-Skyldigheter, böra i Stockholm
hos Ofver-Ståthållare-Ambetet , i öfriga
Städer hos Magistraterne och på landet hos Fattigvårds-Styrelserne
hållas tillhanda Fastighetsköpare
och andre personer, som deraf åstunda
del.
§• 7-
Då frågor särskildte Församlingar eller
Socknar emellan om Skyldigheten till Fattigvård
uppkomma, ansvare alltid hvardera Församlingen
eller Socknen den andra äfven för hvad
någon enskild person inom Församlingen åligger,
och denne åter ansvare Församlingen, dit
han eller hans fasta Egendom hörer. Skulle eljest
hos någo.n sådan enskildt saknas förmåga
till Fattigvårdspligtens fullgörande, då fylle
Församlingens Fattigvård hvad som hrister och
*öke sin ersättning bäst den gitter
i
Art.
IV.
Om Fattigvårdens Inkomster och de Till»kott,
hvarigenom Församlingarnes Innevånare
138 Betänkande om Fattigvården i Riket’.
böra bidraga till sådan Fattigvård, sorn någon
Menighet åligger.
§• i,
Fattigvårdens vanliga inkomster äros
1:0 Alkastningen af Fattigkassornes förräntade
medel:
2:o De fattiges del af qvarlntenskapen efter aflidande
personer i allmänhet, der ej denna
del är andie Barmhertighets - Inrättningar
tillslagen.
3:0 De fattiges andel af Böter och Vitén enligt
allmänna Lagen och särskildte Författningar,
der ej enahanda förhållande inträffar
;
4:0 Insamlingar genom Fattigbössor och kollekter:
och
5:0 Frivilliga afgifter vid lysningar till äktenskap,
vid Bröllop, Barnsängsqvinnors förlossning,
Barndop, Kyrkogångar, Sjukes
tillfrisknande och andra lyckliga händelser,
samt vid Dödsfall,
Der dessutom andra inkomster blifvit genom
särskildte författningar en eller annan Fattigvårds-Inrättning
ti Hägde, vare den ock dervid
bibehållen, rr.ed undantag likväl af de medel,
som grunda sig på ärlig taxering, hvilka
hädanefter öfver hela Riket komma att utgå en.
ligt de grunder, på det sätt och i den ordning,
här nedanföre uti 6, 7 och b §• §. stadgas.
När Gåfvor eller Testamenten Fattigvården
tillfalla, ställe sig styrelsen till noggran efterrättelse
de föreskrifter, sorn gifvarne meddela.
Betänkande om Fattigvården i Riket. 139
§•
För hvad Fattigvården bekostar till vard och
understöd för någon Fattig, Nödlidande eller
Behöfvande af 3=dje klassen ege Fattigvården rättighet
att af honom få ersättning så framt hans
vilkor förbättras eller så vidt, vid hans död,
hans qvarlåtenskap dertill räcker. Åtnjuter en
sådan person något underhåll af allmänna medel,
da må Fattigvården detsamma uppbära och till
sin ersättning använda så länge han af Fattigvården
understödjes,
§. 3.
Då något 4:de klassens Fattighjon emottages
af Fattigvården, för att på dess bekostnad vårdas
och underhållas, sedan det varit bevisligen
erbudit dess närmaste Slägtingar men desse vägrat
detsamma i sådant ändamål emottaga, inträde
Fattigvården i full egande rätt till allt hvad
hjonet då eger och allt hvad det såsom underhåll
af allmänna medel åtnjuter eller framdeles
kommer att åtnjuta. De penningar, sam Fattighjonet
medförer, och dé underhal Is-medel,
som för dess räkning inflyta, tillfälle genast
Fattig-kassan : men hjonets öfriga Egendom användes
först efter dess död för Fattigvårdens räkning.
Tillfaller Fattighjonet någon Egendom genom
Arf, Gåfva eller Testamente, den bör af
Fattigvården förvaltas och årliga afkastningen
till dess ersättning användas. Vid Fattighjonets
död ege Fattigvården att af sådan Egendom blifva
godtgjord för hvad eljest i full ersättning
kan brista; men med ufverskottet förfares enligt lag,
14° Betänkande om Fattigvården i Riket„
§. 4-
Enahanda rättigheter, sorn i föregående 2
och 3 §• §• tilläggas fattigvården, tillkomme äfven
enskild person i afseende på den Fattige,
Nödlidande eller Behöfvande, emot hvilken lian,
enligt 3 Art. 3 §., uppfyller Fattigvårdspligtx) men.
den enskilde, som i grund af 3 Art. 5 §. sådan
pligt uppfyller, ege, till hvilken klass än
den understödde personen hörer, endast den rätt
till ersättning, hvarom föregående 2 §. förmäler,
§• 5-
Det vare Församlingen obetaget att, lika»
sorn hitintill i flera orter skett, jemväl hädanefter
genom Sädes-Magaziner och tillskott af matvaror,
enligt de grunder, hvarom de sjelfve öfverenskomma,
bidraga till den Fattigvård deta
åligger.
§. G.
Räcka ej de i denna Artikel här förut upp-*
räknade inkomster till Fattigvårdens behof,
då åligge hvar och en Församlingens innevånare,
som har i sin enskildta tjenst eller arbete,
emot årslön, dagspenning eller särskildt öfverenskommelse
och beting, någon Inspektor, Rättare,
Fogde, Mjölnare, Skut- eller Båt-Skeppare,
Landtbonde, Torpare, Handtverks- eller
M anufaktur-Gesäll , Trädgårdsmästare, Försäljerska,
Tjenstehjon eller Betjening, Arbetsfolk
eller Arbetsfolks enligt Bevillnings-Förordningen
varande vederlike, såväl som Redare för
Sjöfolk å dess Fartyg, att för hvarje sådan, person
utöfver 15 års alder, när den ej redan är
'Betänkande om Fattigvården i Riket. 141
kinder Fattigvård, erlägga till Fattigvården årligen
en afgift, för mansperson Tolf Skillingar
och för qvinsperson Sex Skillingar, eller, om behofvet
så tillåter, i ett lika förhållande det mindre
belopp, som vid allmän Sockenstämma i Maj
månad för året fastslälles,
§• 7*
Skulle ej heller sistnämnde afgift fylla hvad
Fattigvården behöfver, så utgöres bristen för
året gemensamt af alla dem, som inom Församlingen
idka borgerliga Näringar, ega Fastigheter,
Hus, Gårdar, Bergverk, Mänufacturier, Fabriker,
andra Verk och Inrättningar, Hemman och Lägenheter,
Qvarnar, Tomter, Jord, Skog och Mark,
och under Besittningsrätt innehafva Hemman
och Lägenheter, Boställen och de på Lön anslagne
derunder jemväl begripne, samt för sådane
Näringar och Egendomar till allmän Bevillning
taxeras; Och således den erforderlige
summan på desse personer i förhållande till den
Bevillning, som hvardera i och för nämnde Egendornar
för samma år påföres; Börandes Församlingens
Innevånare jemväl härom vid allmän
Sockenstämma i Maj månad öfverlägga och besluta.
§• 8.
De afgifter hvarom 6 och 7 §. §. handla,
ege Församlingen att låta påföra och indrifva på
det sätt henne godt synes: Men, om hon så äskar,
vare vederbörande Tjenstemän, som med
Debitering och Uppbörd af Bevillningen hafva
befattning, skyldige att jemte densamma,
och under enahanda ansvarighet, äfven dessa af?
14* Betänkande om Fattigvården i Riket.
gifter påföra och indrifva sa vida Församlingen*
Beslut derom meddelas från Julii månads utgång
den person delli teringen tillhörer, samt emot det
bemäldte Tjenstemän för sitt besvär åtnjuta hvardera
En procent af denna Uppbörd, hvars belopp
det då åligge Uppbördsmännen att inom
den l Maj påföljande år hos Fattigvårds-Styrelsen
redovisa* Och må Församlingen uppdraga åt
Fattigvårds-Styreisen samt, om hon vill, derjemte
åt flere sine Ledamöter, att gemensamtpåfö:
ingen granska och å Fövsämlingarnes vägnät
ändringar och rättelser deruti meddela*
Art. V.
Om tiammande af Tiggeri och syssellös! kringstrykande,
samt om ansvar för andra förseelse?
af deni sotn njuta Fattigvård*
Sorn hvar och en verkligt Fattig, Nödlidande
och Behöfvande bar rättighet att åtnjuta Fattigvård
på det sätt och i den ordning denna
Stadga foreskrifver, vare ock allt Tiggeri och
syssellöst och lättjefullt kringstrykande stränge*
ligen forbudit.
2.
Det är Tiggeri, att igenom ord, skrifter eller
åtbörder begära, eller genom sårig eller musik,
hvartill behörigt tillstånd ej blifvit lemnat,
eller på annat sätt tillvinna sig allmosor.
§• 3*
Kringstryker och tigger barn under 15 år,
hvilket njuter Fattigvård på sätt g Art. a §• ut
-
Betänkande om Fattigvården i Riket. 143
visar; varde det nppfaget och instäldt i Stockholm
hos Öfverståthållare-Ämbetet, i öfriga Städer
lios Magistraten samt på Landet hos Fattigvards-Styreisen,
och erhålle första gången tjenliga
föreställningar och varningar för sitt okynne,
men, när det oftare dermed beträde®, lämplig
aga, der det bör vårdas, af den, som bör detsamma
vårda. Upptages barnet i annan Stad eller
Församling, än hvartill det hörer, då bör
det, om dess hemort utrönes vara inom Länet,
Utan omväg dit återsändas, men eljest till Konungens
Befallningshafvande i Länet öfverletnUas
för att genom dess försorg till hemorten
fortskalfas och iler till föreställningar eller .aga
befordras. I alla dessa fall ersätte Fattigvården,
dit det hörer, kostnaden för dess hemsändande
och vårdande under tiden.
§. 4.
Kringstryker och tigger äldre Person, som
njuter sådan Fattigvård, hvarom 2 Ari. 3 och 4
§. §. förmäla, den skall fasttaga® och öfverlernrias
till Konungens Befallningshafvande, istockholm
eller Orterna, inom hvars område han anträffas,
samt såsom lösdrifvare anses och behandlas:
mansperson dömmes till krigstjenst enligt Värfnings-Stadgan,
om han dertill är dugelig och
antaglig, men eljest till arbete, en månad
första gången och sedermera hvarje gång dubbelt
så lång tid sorn sista gången, helst i
Stadens eller Länens Tukt- och Arbetshus, örn
sådant finnes, men, i brist deraf, vid allmän
Atbets-Inrättning: och Qvinsperson dömmes antingen
till arbete på lika tid i Stadens eller Lär
144 Betänkande om Fattigvården i Riket.
nets Tukt- och Arbetshus eller, i brist deraf,
till atta dagars fängelse första gången, samt fjorton
dagars fängelse hvarje gång hon sedermera
med Tiggeri beträdes. Efter utståndet Arbetsdier
fängelse-straff återsändes alltid Tiggaren
till den Församling eller Socken, dit han hört
då Tiggeriet utöfvades, och ställes under FattigYards-Styrelsens
närmare uppsigt.
§• 5-
Kringstryker och ligger någon person,’ som
njuter Fattigvård enligt 2 Art. 5 §., den skall
då upptagas och öfverlemnas till O f ver-Slåt hå 1 la re—
Ämbetet, i öfrige Städer till Magistraten, samt
på Landet till Fattigvårds-Styrelsen ; och bör hatt
derefter ställas under Fattigvårds styrelsens närmare
uppsigt der han är inhyst samt dess vanliga
kost för dagen minskas till hälften, första
gången uti fyra dagars tid; men hvarje gång
han sedermera med tiggeri beträdes uti åtta dagar.
Har lian sitt hemvist i annan Stad eller
Ort, då bör han, om det utrönes vara inom Länet,
utan omväg dit återsändas; men eljest till
Konungens Befallningshafvande i Länet aflemnas
för att genom dess försorg (ill hemorten fortskaffas
och der till näpst befordras. I alla dessa
fall ersätte Fattigvården, dit han hörer, kostnaden
för hans lietnsändande och hans vårdande
under tiden.
§. 6»
Ingen så beskaffad Tiggare i sorn i denne
Arti&els 3, 4 och 5 §. §. omnämnes, må dock
sträft
betänkande atil Fattigvården i Riket. 145
straffas eller näpsas Utan föregången utredning^
att han åtnjutit ali den Fattigvård, honom enligt
2 Art. bordt tillkomma. Utrönes det, alt sådan
vård honom brustit, då vare Tiggaren saklös.
Lag samma vale äfven så val med den, hvilken
efter att hafva sjelf eller genom astdra hos
Fattigvårds - Styrelsen sökt och blifvit Vägrad
Fattigvård, sedermera uppå hans eller andres hos
Konungens Befallningshafvande anförda besvär,
fått sig sådan förmån tillagd, men under tiden
omellan Fattlgvårds-Styrelsens och Konungen*
Befallningshafvande® Beslut kriiigstrukit och tiggt,
Sorn och died minderårigt barn, hvilket, då det
beträdes md Tiggeri, finnes sakna Föräldrars eller
annan enskild persons vård och ej heller njuter
Fattigvård. Hvarje sålunda ansvarsfri Tiggare
skalf endast återföras till sitt hemvist på
det sätt 3 och 5 §. §. i denna Artikel stadga
och med den der utstakade ansvarighet för Församlingen,
dit lian hörer, samt, när han af Fattigvård
är i behof, dertill ovagerligen förhjelpa».’
\\ 7‘
Den sorn njuter Fattigvård, meri visar motvillighet
till arbete eller ohörsamhet mot sin.
Husbonde eller Vårdare, må, när det utrönes att
han åtnjutit ali den Fattigvård honom enligt *
Art. bordt tillkomma, behandlas, näpsas och straffas
på det sätt och i den ordning denne Arns
3, 4 och 5 §. §. för Tiggare i hvarje fall föreskrifva.
v . , 1-8.
Magistrat eller Fattigvårds-Styrelse, Sönr,
Enligt, 3, 5 och 7 §. §. i denna Artikel, har
Bihang till Rihi-St. Prat. lina Sam!. 1323. iÖ
146 Betänkande om Fattigvården i Riket.
rättighet att tilldela aga eller näpst, ege dock
aldrig att utöfva denna rättighet i afseende på
någon annan än den, som då redan inom Staden,
Församlingen eller Socknen njuter Fattigvård,
samt Fattigvårds-Styrelsen icke heller i
afseende på en sådan, då han antingen nekar
till förseelsen eller förebär, att laglig Fattigvård
ej blifvit honom förunnad: Utan varde när efter
dessa grunder målet ej tillhörer Magistratens
eller Fattigvårdsstyrelsens pröfning , detsamma
ofördröjeligen anmäldt antingen hos Magistraten
eller Fattigvårds-Styrelsen der Tiggaren
har sitt hemvist, så framt det utrönes vara
inom Länet och han ej nekar till förseelsen eller
förebär någon brist af tillbörlig Fattigvård,
eller i annat fall hos Konungens Befallningshafvande
i Länet, med uppgift om den tillgänglige
bevisningen, samt blifve den tilltalade, om
han är ifrån annan Församling ankommen, antingen
i nyssnämnde fall till Magistraten eller
Fattigvårds-Styrelsen derstädes eller och eljest
till Konungens Befallningshafvande insänd, men,
om han hörer till Församlingen, der han sig
förbrutit, derstädes förvarad under den vård
han förut haft, så vida ej Konungens Befallningshafvande
pröfvar behöfligt att han till förhör
inställes; och infordre Magistraten eller Fattigvårds-Styrelsen
samt bifoge vid sin anmälan
den i Staden eller Församlingen qvarblifne tilltalades
skrifteliga förklaring, försedd med a:ne trovärdige
personers intyg att han densamma erkänt.
§• 9-
Kringstryker och tigger antingen minderårigt
Barn, som njuter Föräldrars eller annan
Betänkande om Fattigvården i Riket. 14?
enskild persons omvårdnad, och för hvilke desse
icke begärt Fattigvård, eller vid slutlig pröfning
icke Funnits dertill berättigade, eller och
äldre persön, som sig till Fattigvård icke anmält
eller som dertill vid slutlig pröfning] funnits
oberättigad; en sådan Tiggare varde genast gripen
och hos Konungens Befallningshafvande i orten
instäld _ är »let minderårigt Barn, erhålle
tjenlige föreställningar och Varningar för sitt
okynne samt Varder till sin hemort återsändt på
bekostnad af deri , som bort detsamma vårda ,
men , när det andra gången eller oftare med
tiggeri beträdes, tillika skäligen fagadt af . denne
i sitt hemvist. — Ar Tiggaren äldre person,
och är han i allmän tjenst eller innehafver landtbruk,
årstjenst eller stadigt arbete Mantalsskrifven:
Ar Tiggaren icke i den ställning, som här
förut beskrifves, eller förrättar han icke tjenst
hos -den Husbonde, som honom i Mantal skrifva
låtit, då blifve han såsom lösdrifvare ansedd och
behandlad, enligt denne Artikels 4 ; men, om
han i följd deraf vid någon Arbets-Inrättning
intages, skall han, efter tilländalupen faststäld
arbetstid, ändock alltid till arbete qvarhållas intill
dess säker person vill taga honom i tjenst,
eller förse honom med stadigt arbete eller eljest
sörja för hans bärgning: och om Gesäll el ler Sjöman
under sine resor afvikér genaste vägen för sin
Vandring och besvärar med tiggeri, då skall med
honom, såsom den der så medelst missbrukat
och bör hafva förverkadt det skydd, han af särskilda
hörfattningar eljest kunnat ega, förfaras
likasom med lösdrifvare på sätt nu stadgat är.
J48 Betänkande om Fattigvården i Riket.
§• 10.
Da Skepps-Besättning från ett till annai
Sjömanshus atfärdas , bör det ske under Befäl af
någon genom vederbörande Sjömanshus-Direction
utsedd person, som ansvarar, att Besättningen
på resan från kringstrykande afliålles; och skola
^dervid alla i ett och samma pass upptaga».
§. 11.
Innan Soldater af värfvade Regimenten till
någon ort permilteras, böra de för Chefs-Ämbetet
uppgifva hvaräst de under permisionstiden
Itunna påräkna bostad och underhåll, samt Chefs—
Ämbetet derom förfråga Konungens vederbörande
Befallningshafvande, hvilken åligge att, efter behörig
undersökning, skyndsammeligen meddela
Chefs-Ämbetet svar. Eger ej Soldaten egen bostad
i den ort, dit han önskar afgå eller vill ej
någon bofast och pålitlig man emottaga honom
under ansvarighet, att han från kringstrykande
afnålles; då blifve han ej permitterad. Besvärar
Soldaten, oaktadt han eger bostad eller sålunda
af annor man emottages, ändock med kringstrykande,
varde han i förra fallet på egen men i
det sednare på dennes bekostnad till Regimentet
återsändt och erhålle ej vidare perrnision till
den orten. Tigger han der eller under resan ,
straffes då med fängelse på sätt denne Artikels
9 §. förmår och varde på enahanda sätt till Regimentet
återförd.
§. 18.
Ej må någon, eho det Tara må, lemna be»
T is om fattigdom, syftande till allmosors insaiu
-
Betankandc om Fattigvården i Riket. *49'
lande. Den det gör, plikte, såsom den der befrämjat
tiggeri, första gången Tre Riksdaler Sex-;
ton Skillingar och hvarje gång sedermera Sex
Riksdaler Trettiotvå Skillingsr, till tväskiftes emellan
åklagaren och Fattigkassan i den Försam^
ling eller Socken, der förseelsen upptäckes, eller
straffes, i brist af Böter, första gången med
åtta och sedermera hvarje gång med Fjorton
dagars fängelse. Samma straff vare ock de Föräldrar
eller Fosterföräldrar underkastade, som befallt
eller tillåtit, eller ock, när det stått i deras
förmåga, icke hindrat sina Barn att ligga.
§• 13-
Enär hvar och en verkligt Fattig, Nödlidande
eller Behöfvande genom denna stadga
blifvit försäkrad om den vård och det understöd,
hans belägenhet kräfver, är det deremot
af vigt, att den kringvandrande Tiggaren icke
genom allmosor uppmuntras till lättja och sys—
sellöshet. Rikets Innevånare anmanas derföre
allvarligen, att ingalunda på sådant sätt använda
sin välgörenhet, utan fast helldre bispringa Fattigvården
med de gåfvor, de vilja aflåta, eller
efter dess anvisning understödja dem, som deraf
äro i behof. De allmosor, hvilka med. Tiggeri
insamlas, skola alltid, när Tiggaren gjort sig
till ansvar förtjent, tillfalla Fattigkassan i dea
Församling eller Socken, der Tiggeriet upptäckes.
§. 14.
Hvilken som helst ege rättighet att fasttaga
den, som med tiggeri betrades: och hvarje Församling
eller Socken må sjelf bereda sådane an
-
15® Betänkande cm Fattigvården i Riket,
stalter den för godt finner, för att, sa vidt på
dess ledamöter beror, hindra Tiggares k ringstrykande
och befordra dem till straff och näpst:
men isynnerhet åligge det Krono- Politi- och
Stads-Betjente att deröfver hålla alfvarsam tillsyn,
särdeles vid Ting, Möten, Mönstringar, Auktio.
ner, Marknader, Kongs- eller andra betydeliga
skjuttsningar och vid amlie dylika tili större
folksamlingar föranledande tillfallen, samt Krono-Länsmännen
att alllid en gång i månaden,
men Politi- och Stads-Betjente, som oftast, vid
Gästgifverierne efterfråga och tillse örn Resande
derstädes af Tiggare besväras.
Ingen driste sig att antingen lägga hinder i
i vägen för den, sorn är i begrepp att fasttaga Tigga-»
re, eller vara Tiggaren behjelplig att undkomma
eller dölja honom Den, det gör, plikte , såsom
den der befrämjat Tiggeri, forsta gången Tre
Riksdaler Sexton Sk i 1II ragar och hvarje gång se,
derrnera Sex Riksdaler Trettiotvå Skillingar, till
tväskiftes emellan åklagaren och Fattigkassan ,
eller straffes, i brist af Böter, första gången med
Atta och sedermera hvarje gå'ng med Fjorton
dagars fängelse,
Art. VI.
Om den närmare Styrelsen öfver Fattigvår*
den inom hvarje Menighet och behandlingen af
de deitill hörande Ärenden, samt om Rättegången
i Fattigvårds- och Tiggeri-mål.
§. r.
På sätt i Art. 3 §, förmår, tillhörer Styrelsen
öfver Fattigvården Kyrkoherden i hvarje Försam
-
Betäniande om Fattigvården i Riket. 15*
ling, eller den hans Ämbete förrättar, såsom Ordförande,
och de Församlingens eller Socknens ledamöter,
hvilka den vid allmän Sockenstämma utser
att med honom deruti deltaga. Desse ledamöter
måga utses till det antal Församlingen finner
af nöden, antingen för hvarje år eller för
längre tid; Och vidtager deras befattning med
början af året näst efter det, då de väljas. Ingen
må, utan förfall af sjuklighet eller ålder utöfver
30 år, ett sådant förtroende för ett års tid
sig undandraga; men ingen må, emot sin vilja,
kunna tvingas att längre tid dermed fortfara.
Som ansvaret å Fattigvården ligger å Församlingen
eller Socknen, må, sedan dess och
Fattigvårdens skyldigheter nu blifvit genom denna
Stadga utstakade,, det af hvarje Församling
eller Socken bero, att, i öfverensstäm leise med
de här lagde grunder, gifva Fattigvår ^-•Styrelsen
och på förvaltningen och användandet af
Fattigvårdens tillgångar de närmare föreskrifter,
hvilka pröfvas af nöden för ändamålets vinnande
och skyldigheternas noggranna uppfyllande,
samt att för öfrigt, så vidt Församlingens Ledamöter
rörer, träffa alla de särskilda öfverenskommelser,
hvilka kunna lända så väl till befordrande
af sådan Fattigvård och tillsyn, hvarpå
Stadgan syftar, som ock derutöfver till Fattigdomens
förekommande och Tiggeriers hämmande.
Dock skola alla <1 yl ika Reglementen
och öfverenskommelser ovilkorligen underställas
Konungens Befallningshafvande i I,änet , och
Consistorium, i Stiftet för att af dem granskas
i 5* Betänkande om Fattigvården i R i keti
eeh stadfästas samt, da de innefatta Sfadganden-,
hvarigenom en eller annan för Riket allmänt
gällande Författning skulle rubbas elter inom.
Församlingen eller Socknen bela gas sin verkan,
alltid ifrån Konungens Befallningshafvande och
Consistorium insändas, jemte deras underdåniga
Utlåtanden, till Kongl. Majus Nådiga profning ~r
Äfvensom Kongl. Maj:t, när eljest någon Församling
eller Socken önskar Dess Nådiga stad-,
fästelse, Leke lärer vägra att i nämnde ordning
densamma meddela. Alla hitintill stadgade Reglementen
och öfverenskomraelser angående Fattigvården,
af Kongl. Maj;t i Nåder stadfästade
eller icke, galle hädanefter ej vidare än de äro.
med denna Stadga och de deruti utstakade grunder
förenliga. Vili någon Församling eller Socken,
till undvikande af oftare Sockenstämmor,gifva
Fattigvårds-Styrelser^ vidsträcktare rättigheter, äa
densamma enligt denna Stadga eljest eger, eller
på dea eller i Stad på Magistraten öfverlåta Församlingens
puöfningsrätt uti intlyttningsfrågor
det vare Församlingen otre tage t, och ställe sigdå
Fattigvårdi-Styrelsen eller Magistraten i sådane
delar till efterrättelse enahanda föreskrifter.,
sorn deruti eljest gälla för Församlingen.
§■• 3-
Rättigheten att inställa sig vid Sockenstäm-,
.ma och der yttra sina tankar i Ärenden, hvarom
denna Stadga handlar, tillkomme alla Församlingens
eiler Socknens då varande Ledamöter,
som det föregående aret genom visst stadgadt
sammanskott till Fattigvårdens inkomster bidragit
; Och vid omröstning beräkna* Rösterne med
Betankande om Fattigvården i Riket. 153
grund af hvad hvar och en sålunda sammanskjutit:
Men har något sammanskott det föregående
året icke egt rum, då vare rättigheten att inställa
sig och yttra sina tankar, så väl sorn Röstberäkningen,
enahanda som vid Sockenstämmor
i andra Arender enligt 4 och 7 §. §. i Kongl,
Förordningen om Sockenstämmor och Kyrkoråd
den 2b Februarii 1817. I allt öfrigt galle äfven
alltid om Sockenstämmor i Fattigvårds-mål
hvad nämnde Förordning om Sockenstämmor i
i allmänhet innehåller, der ej genom denna Stadga
för särkilda fall annorlunda (öreskrifves,
$• 4,
Fattigvårdsstyrelsen i hvarje Församling eller
Socken bör samvetsgrant fullgöra allt hvad
densamma enligt denna stadga åligger eller särskildt
af Församlingen uppdrages samt så väl L
den närmare Styrelsen öfver Fattigvården, som i
förvaltningen och användandet af dess tillgångar
rätta sig efter de föreskrifter, Församlingen i
öfverensstämmelse med de här lagde grunder,
meddelar. Hos nämnde styrelse anmäles den,
för hvilken Fattigvård sökes; och styrelsen pröfve
bans behof. Der ege och enskilde vårdare klaga
öfver de dem anförtrodde personers uppförande,
samt desse ofver sine vårdare; och styrelsen söke,
så vidt ske kan, att bereda godvilliga rättelser,
när omständigheterna det fordra; men anmäle
eljest målet hos Konungens Befallningshafvande.
Fattigvårdsstyrelsen håfve för öfrigt sjelfmant
tillsyn, att skyldigheterna å ömse sidor
vppfylbs, så i som utom Fattighuset, så hos
dero, tom af församlingens gemensamma Fattig
-
J54 Betänkande om Fattigvården i Riket.
värd emottagit Fattige, Behöfvande eller Nödlidande,
som hos de enskilde, hvilka eljest enligt
Stadgan hafva Fattigvårdspligter.
Vid Sockenstämma i Maj månad hvarje år
gore Fattigvårdsstyrelsen redo. för sin förvaltning
det föregående året; och vare styrelsen i och
derför fri från vidare klander om redogörelsen
då genorn Sockenstämmobeslut godkännes ellert
i annat fall , icke inom en månad derefter
hos Konungens Befallningshafvande öfverklagas.
Hvad Kongl. Förordningen ilen 26 Febr. 1&17
i 13, 14 och 15 §. §. innehåller om Kyrko-Råds
rättigheter och skyldigheter, galle i tillämpliga
fall äfven för Fattigvårdsstyrelsen uti dess. befattningar.
I Stockholm ställe sig vederbörande till efterrättelse
hvad om Fattigvårdsstyrelsen derstädes
särskildt nu är eller framdeles kan blifva af Kongl..
Maj:t i Nåder förordnad!..
§• 5-
Besvär öfver Sockenstämmas , Magistrats eller
Fattigvårds-Styrelses Beslut i mål, som enligt denna
Stadga af dem upptagas, måga anföras hos
Konungens Befallningshafvande i Länet inom
klockan Tolf å Tjuguförsta dagen ellet, om
Helgedag då infaller, dagen derefter, räknad
antingen fran beslutets kungörande eller från
deraf bevisligen erhållen del; och bifoge klaganden
så val beslutet, som bevis när det honom
kungjordes eller til Ista Ides: men försummar han
någotdera, då vinner beslutet laga kraft. Kyrkoherden
eller Magistraten bör tillse, ej allenast
att nödigt biträde till besvärens författande ej
Betänkande om Fattigvården i Riket. >55
rru saknas för den, som sjelf icke liar tillgångar
att derom besörja, utan ock att desamma för en
sådan måga på Fattigvårdens bekostnad insändas.
När i Tiggerimål, sorn af Magistrat pröfva*,
förekommer talan emot någon, sorn befrämjat
Tiggeriet, domme Magistraten deröfver i sammanhang
med hufyudsaken ; men , då Fattigvårdsstyrelse
i Tiggerimål utöfvar pröfningsrätt, hänskjute
den alltid sådan talan särskildt till Konungens
Befallningshafvande.
Konungens Befallningshafvande upptage äfven
alla andra mål, som. af denna Stadga härröra,
utom Fattigvårdsstyrelsens tvister med Fattigkassans
gäldenärer am hennes medel eller med
Fattighjons Slägtingar eller andre personers i och
för Fattighjonens egendom.
Då någ°t mål rurer Församlingar, som höra
till särskildta I/än, vare alltid Konungens Befallningshafvande
i det Län, der den sökte eller
tilltalade hufvudpersonen, som är den fattige,
nödlidande eller behöfvande Tiggaren, sig infunnit,
behörig att upptaga och afgöra målet i hela,
fin vidd.
§■ 6.
Konungens Befallningshafvande pröfve i alla
mål, der det lämpligen ske kan och ej hufvudsaken
dymedelst uppehålles, i sammanhang
dermed äfven de särskilde frågor, som kunna
uppkomma Församlingarne eller dem och deras
Ledamöter emellan om underhålls- och kostnadsersättning,
om enskild Ledamots Fattigvårdspligt
hos Församlingen och om ansvar för befrämjande
af Tiggeri; i följd hvaraf så väl Fattigvård*
jjö Betänkande om Fattigvården i Riket'.
Styrelserne I Försalimngarnes vägnar, som äfven
alle andre personer, hvilka målet »ålunda kati
anga, böra deruti höras; men eljest, och om
bufvudsäken dymedelst skulle uppehållas, domme
Konungens Befallningshafvande särskildt i
dessa frågor, så framt ej någondera innefattar
påstående af Församling utom Länet om någon
dess Ledamots förpligtande till den Fattigvård
eller ersättning, som Konungens Befallningshafvande
kunde Församlingen ålägga, i hvilket fall,
då ej, denna fråga pröfvas jemte hufvudsaken»
det må lemnäs Församlingen öppet, att derom hos
Konungens Befallningshafvande i det andra Länet
utföra häst hon gitter.
7-
Ätnöjes någon ej med Konungens Befallningshafvandes
Utslag, ege att deröfver hos Kongl.
Majit anföra underdåniga besvär, hvilka i mål,
hvarom 5 Artikeln handlar, skola ingifvas uti.
dess Justitioe-Revisions-Expedition, tåen i alla
öfriga uti Ecclesiastik-Expeditionen: ifrån Stockholms
Stad på Femtonde dagen: ifrån Upsala,'
Stockholms, Vestmanlands, Södermanlands, Nerikes
och Gefleborgs Län på Tjugonde dagen £
ifrån Oster-Göthlands, Kopparbergs, Jemtlands
og!i Vester-Norrlands Län på Tjugufemte dagen:
ifrån Jönköpings, Kronobergs, Calmare, Blekinge,
Christianstads, Malmöhus, Hallands, Götheborgs
och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs, Vermelands,
Vesterbottens och Norrbottens Län på
Trettionde dagen: och ifrån Gottland på Fyratiofemte
dagen: alltid före klockan Tolf på dagen,
den dag oräknad, då Parten af utslaget fått
Betänkande om Fattigvården i Rikel, H1?
bevislig del: men, örn tid å Söndag eller Helgedag
inträffar, måga besvären å nästa Söcknedag
ingifvas.
Emedlertid gånge likväl Konungens Befallningshafvandes
Utslag i verkställighet , utom i
do fall, 3 Art. 4 §. angående inflyttningar utvisar,
samt då någon dömmes antingen till krigstjenst,
hvarvid förfares enligt Värfnings-Stadgarij
eller till arbete i något Arbetshus eller vid allmän
Arbets-Inrättning, eller ock till fängelse.
Hänvisning till Besvärs anförande skall i
Utslaget meddelas och Parterne kungöras, samt,
när det rörer någon Församling eller Fattigvårds-Styrelse*
alltid ett exemplar af Utslaget
Kyrkoherden i Församlingen tillställas; Och bör
Konungens Befallningshafvande tillse , att för
den, som är häktad eller eljest oförmögen att
förskaffa sig nödigt biträde till Besvärens författande,
det dock icke må saknas, samt för en
•adan person demsamma, om så begäies, sjelf
emottaga och till vederbörlig ort insända,
§. 8.
Den saken tappar gälde, 1 dessa likasom i
andra mål, sin Vederpart allt det åter, som han
Varit nödsakad derå kosta, på sätt Lag i allmänhet
föreskrifver.
I mål om Tiggeri vare Husfolket hos den^
sorn dermed blifvit besvärad, behörigt att vittna,
så framt ej andra hafva närvarit och husfolket
för öfrigt ojäfvigt finnes.
§• D*
Konungens samteiige befallningshafvande så
i Stockholm sota i Länen, åligge att öfver eftexr
158 Betänkande om Fattigvården i Riket.
lefnaden af denna Stadga hålla verksam hand,
samt de sjelfve så val som de under dem lydande
Tjenstemän och Betjente att lemna Församlingame
och Fattigvårds-Styrelserne i Fattigvårds-
och Tiggeri-mål ali den skyndsamma laga
handräckning, sorn de begära Och omständigheterna
kunna fordra*
N:o
Utdrag af Protocollet öfver Kammar-Årender,
hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti Stats-Rådet på Stockholms
Slott den 18 fanuarii 1823.
Närvarande ä
Hans Excéllence, Justitias Statj-Ministertt
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Arenderne Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Hans Excellence, Hof-Cantzleren Her*
Grefve af Wetterstedt.
Deras Excellencer Stats-Råden:
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand,
Herr Grefve Mörner.
Tillförordnade Stats-Secreteraren, Förste Ex«
peditions-Secreteraren Danckwardt.
\
Betänk, om Kungsg. och Officers-Bost. 159
Tillförordnade Stats-Secreteraren uppläste i
underdånighet till justering det af honom, enligt
Kongl. Maj:ts vidtagne Nådiga Beslut, författade
förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Riksens Ständer, i anledning af Riksens
Ständers vid sista Riksdag gjorde underdåniga
anmälan rörande väckt fråga om försäljning
under Skattemanna-rätt af Kungsgårdar och Officers-Boställen.
Kongl. Maj:t behagade i anledning af StatsRådets
nu närvarande Ledamöters underdåniga tillstyrkande
detta förslag i Nåder gilla och skulle
Nådig Skrifvelse i enlighet dermed, på vanligt
sätt till Riks-Stånden expedieras.
Ex Protocollo
J. B. Berndes.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer, i anledning af deras vid
sista Riksdag gjorda underdåniga anmälan
rörande väckt fråga om försäljning
under Skattemanna-rätt af
Kungsgårdar och Officers-Boställen.
Gifven Stockholms Slott den 18 fatiuarii
1823.
X-Jti underdånig Skrifvelse den 11 Junii 1818
hade Rikets då Församlade Ständer, i anledning
af ett till dem ingifvet, nämnde Skrifvelse bifogadt,
Förslag om försäljning under Skattemanna-rätt
af Kungsgårdar och Officers-Boställen, och
Ifco Betänk. om Kungsg. och Officers-Bosl'.
hvilket Förslag Riksens Ständer ansett förtjena
synnerlig uppmärksamhet, hos Kongl. Majit framställt
den uederdåniga önskan, att Kongl. Majit*
till utrönande, huru vida de fördelar, som genom
en sadan försäljning vore att förvänta, icke
skulle möjligen kunna öfvervägas af några dervid
mötande betänkligheter, täcktes af vedeibo'-  rände infordra alla nödiga upplysningar i detta
ämne, på det Rikets Ständer, vid deras nuvarande
sammanträde, måtte blifva i tillfälle, att
berörde Förslag till närmare öfvervägande upp4-  taga.
I följd af hvad Riksens Ständer sålunda t
Underdånighet begärt, har ock Kongl. Majit i
Nåder anbefallt Dess och Rikets Krigs- och K aminar-ColIegier
att underdånigt Utlåtande i detta
ämne afgifva. Och då Kongh Majit nu medde*
lar Riksens Ständer de upplysningar, sorn ett sådant
deras härhos fogade Utlåtande innefattar,-  vill Kongl. Maj.t derjemte halva Riksens Ständer
i Nåder tillkännagifvit, det Kongl. Majit för
Dess del ansett några förändrade omständigheter
och förhållanden, sedan 18 lo års Riksmöte*
Icke hafva inträffat, som ktinde lötanleda (ill ändring
i det, enligt Kongl, Brefvet den 21 Maji
samma år fattade Beslut, att icke för alltid
Kungs- och Kungs-Ladugårdar flan Kronan af*
söndra; äfvensom Kongl. Majit, med den rätt 80
§. i Regeringsformen Kongl. Majit tillägger, icke
finner skäl till antagande af det i sammanhang
dermed framställde Förslag, att Officers-Boställeii
jemväl skulle till Skatte försäljas.
fcongl.
Betänk, om Kitngsg. och Officers-Bost! 16 x
Kongl. Majit förblifver Riksens Ständer med
tall Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen,
-Datum utsupra.
CARL JOHAN.
iS. G. Danckvardt,
Stormägtigste Ällernådigste Konung]
Hos Eders Kongl. Majit hafva Rikets Slänger
vid 1818 års Urtima Riksmöte i nndexdånig-het
anmält , hurti sorn hos dem fråga å nyo
blifvit väckt om försäljning till den mestbjudande,
under Skattemanna-rätt, äf Kungsgårdar och
"Officers Boställen, ftch ett förslag i detta ämne
ingifvit, sorn Rikets Ständer ansett förtjena synnerlig
uppmärksamhet, men för att likväl utröna,
huruvida de föTdelar, sorn genom en sådan
försäljning Vöre att förvänta, icke skulle
möjligtvis kunna uppvägas af någre härvid
mötande betänkligheter, hafva Rikets Ständer framfört
den underdåniga önskan, att Eders Kongl,
Majit matte i Nåder täckas öfver desse så ganska
vigtiga ärnnön af vederbörande infordra alla
nödvändiga upplysningar, på det Rikets Slängder,
vid deras nästa sammankomst, må blifva i
tillfälle att till närmare öfvervägande upptaga
S frågaVarande Förslag, hvaröfver Eders Kongl.
Majit genom Remiss af den 25 Junii 1818 be--  hagat i Nåder infordra Krigs- och Kammar-Gollegiernas
underdåniga utlåtande.
Bihbng till Rikt Sr, Pron
i6a Betänk, om Kungsg'. och Officers-Bost.
Såsom skäl och anledning till den föréslngne
Skatteförsäljningen af Kungsgårdar och Officers-Boställen,
har författaren till Projectet dela
uppgifvit, att desse Egendomar, på sätt de hittills
varit förvaltade, skola mindre väl skötas
och icke gifva den afkastning till Folkstockens
och Stats-Inkomsternas förökande, som vore
att påräkna i händelse de innehades af idoge,
sjelfegande och orubblige Svenske medborgare,
dels ock sökt ådagalägga, att i förra tider,
då ett mera tarfligt lefnadssätt egde rum, de
fleste Rikets Innevånare vore verksamme Jobrukare,
hvilka af sine åboende hemman hemtade
en ymnigare skörd och större Ladugårdsafkomst,
än som af senare Innehafvare kunnat
åstadkommas, att Krono-Böndernas besittningsrätt
äfvensom åboernas å Kyrkogodsen då Var
förutan allt Skatte-köp orubbelig samt att före
Konung Carl XI:s senaste Regeringsår, Spannemål
och flere slags victualier utfördes från
Sverige, men att sedan den vidt drifne Reductionen
och det eljest prisvärde Indelnings-verket
dragit mångfalldiga Hemman ur enskildta
egares och Krono-Bönders händer, sådane lifsmedel
till större eller mindre myckenhet måst
oafbrutit utifrån införskrifvas, ehuru Riket ännu
är i den lyckliga belägenhet, att kunna till större
delen räkna sine krigare bland närande medlemmar
i Staten.
Härvid få Krigs- och Kammar-Collegierne
till en början underdånigst anmärka, att om den
föreslagne skatteförsäljningen af Kungsgårdar och
OfScers-Boställen skulle, på dessa af Författaren
uppgifne skäl ega rum, borde ock på lika sätt
Betänk, om Kungsg. och Offiters-Bost. 163
förfaras med de Akademier, Domkyrkor och Hospitaler,
jemte andra fromma Stiftelser anslagne
Gods, emedan desse utgöra vida flere , än de
Landtegendomar, sorn nu äro i fråga, och icke
heller skötas förvaltas annorlunda, än af Arrendatorer
på viss bestämd tid, äfvensom, i händelse
den grundsats linge råda, som Författaren till
Projectet synes hafva antagit , att nemi. intet
Hemman skulle egas och besittas af andre, än
dem, som Hemmansbruket sjelfve kunde förestå,
flere betydligt större gods, som af enskilde Personer
innehafves, borde i följd deraf uti smärre
Rotter fördelas och till verksamme Jordbrukare
upplåtas; men sådant vore icke allenast att rubba
de Inrättningar, för hvilkas varaktighet och
bestånd de dera förlänta Hemman på vissa års
tid utarrenderas, utan ock att helt och hållet
kränka deri egande och fria dispositionsrätt, som
hvarje svensk Medborgare Öfver sine Hemman
tillkommer.
Samma förhållande företer sig ock med ifrågavarande
Kungs-gårdar och Boställen. De
förra hafva ifrån början varit anslagne till Kongl.
Hof-hållningens behof och alltid ansetts nödvändiga
att bibehållas under Kronans fria disposition,
för att deraf draga en efter tidernas förändrade
skick, afpasad ränta; och de sednare åter
hafva satt sine Innehafvare i tillfälle att emot
andre Löntagare kunna påräkna en säker och
varagtig inkomst, deraf de, i händelse af Skatteförsäljningen,
skulle förr eller sednare komma
i saknad.
Örn nu desse Hemman varit till någon del
Utaf Arrendatorer eiler Boställshafvare mindre
i 64 Betänk, om Kungsgoch Officers-Bo sfi
välbrukade, kan likväl deraf ej dragas någon
följd att Kronan bör afbända sig egande-rätten,
till jorden , enär vanhäfd derå thy förutan kan
förekommas, men hvad Kronan genom Skattekö.
pet frångår deremot icke står att återkalla.
Att åter Kungsgårdar och Officers-BoställenJ
*å länge de genom arrenden förvaltas ej skola
gifva den afkastning, som vore att förvänta i
händelse åboen innehade egande-rätten dertill
är likaså obevist, som författarens föregifvande i
öfrigt är mindre grundadt, att förre tiders jordbrukare
i allmänhet, genom sine Hemmans bättre
skötsel, skola hemtat en ymnogare skörd och
större Ladugårds-afkastning än sorn af sednare
Innehafvare kunnat åisadkommas.
Det kan väl icke bestridas, att en ständig
och säker besittning uppmuntrar den idoge jordbrukaren
att använda sin tid och sitt arbete på dess
Hemmans förbätring, men det är ock af erfarenheten
styrkt, att der åboens behof på annat sätt
ian fyllas, hafva ofta nyttiga odlingsföretag ute^
blifvit, ehvad jorden innehafts under evärdelig
besittning, eller under arrenden på vissa års
tid. Snarare har man funnit en sådan omtanka
i sednare tider hos Arrendatorer ega rum, föranledd
af uppstegrade Arrenden, än hos SkatteBönder,
sorn deremot merendels förbli hvit vid
sine förfäders vana och man skulle följaktligen
kunna påstå, att en bortarrenderad Landtegendom,
der icke ett oförsigtigt ingånget högt Arrende
satt Arrendatorn i obestånd, ofta lemnar en större
afkastning, än de Hemman, som under egande-rätt
innehafvas; af hvilken anledning och
på det Arrendatorer af Kronans Egendomar
hetänk. om Kungsg. ocJi Officers-Bost. 165
må njuta ersättning för det arbete och den kostnad
, de derå använda, Arrende-tiden för deta
blifvit utsträckt till Trettio år och åriiga Räntan
eller Arrende-afgiften bestämd att utgöras uti
sådane persedlar, som vid Hemmanen falla ;
varandes ock redan allmänt kändt, att jorden
skötes bättre nu emot förr och att genom anstälde
försök och åtskillige i Landthushållningen
utkomne nyttiga författningar, flere odlingar och
förbättringar derå till folkmängdens och Statsinkomsternas
förökande i sednare tider tillkommit.'
Men af allt hvad författaren vidlyftigt andragit
såsom skäl till bifall i dess förslag, synes
det yttrande i synnerhet förtjena uppmärksamhet,
att Högtsalig Konung Carl XI:s Reduction och
den efter hans förordnande upprättade Militie
Indelning skola medfört den skadliga verkan
för Riket att productionen aftagit och att Spannmål
och flere slags victualier, som utfördes
ifrån Sverige, måst sedermera till större och
mindre myckenhet oafbrutet utifrån införskrifvas.
En sådan tanke är likväl den förste i sitt
slag som blifvit yttrad mot denne Store Konungs
Författningar och röjer så väl ett orätt fattadt
begrepp om deras nytta och nödvändighet, sorn
ock ett ringa deltagande uti den erkänsla, efterverlden
är honom skyldig för hvad han gjort
till Fosterlandets välgång och säkerhet.
Genom Reductionen återföllo till Kronan de
Gods och Gårdar, som på ett olagligt sätt till
minskning i Kronans inkomster och Skattdragande
undersåtares oskäliga betungande , hade hen.
ne frångått; och genom Indeinings-verket b!ef
Rikets Militaire styrka, i stället att förut bero
166 Bettini, om Kungsg. och OJficers-Bost.
på utskrifningar, stal cl på en säker och mindre tryckande
fot. Bägge dessa åtgärder hade således
till ändamål en jemnare fördelning af Landets
allmänna bördor och en utväg för Stats-verket
ått utan nya anslag kunna bestrida sine utgifter.
De hafva ock i tidens längd visat, att de för
Jordbrukets uppkomst och förkofran varit nödvändige
och nyttige. Icke äro alla de till Kro^
nan indragne godsen eller de deraf sedermera
på Militien indelte Hemman ännu qvarstående
under Kronans egande- och dispositions rätt, eller
kunna desse anses hafva kommit i sämre tillstånd
emot förr, då de innehades utan någon
trygghet och säkerhet: och ej heller är en Arrendator
af Kronans jord, som ingått uti ett
lämpligt arrende, i sämre belägenhet, än en
Skatte-Eonde i förra tider, som , tryckt af utskrifning
och ovissa räntor, måste lemna sitt
Hemman i vanhäfd och ödesmål.
Det var
dessutom icke till Landets Skatte- eller sjelf-egande
Hemmans åboer, sorn Reduclionen sig
sträckte, utan till dem, som på den Skattdragande
Allmogens bekostnad hade åtkommit åtskillige
Kronans gods och Hemman under hvarjehanda
friheter; Och hvad Krono-Hemmans åboers beträffar
, så är den genom sednare tiders
författningar fullkomligen tryggad ernat hvad
den förut varit. Således är den uppgift
icke grundad , att Konung Carl XLs Reduction
och Indelningsverk skola haft ett skadligt
inflytande på Landels odling, och icke heller
kunna desse med skäl uppgifvas som en orsak,
att utförsel af Spannmål och andre varor
på utrikes orter icke egt rum såsom i förra ti
-
Petäni. om Kungs g. och Officcrs-Bost. 167;
der; ty så länge till Sverige hörde flere sädesrika
Provincer, såsom Estland, Lifland och Ingermanland,
var sådant ofta en möjlighet; hvaremot
sedan desse länder genom Nystadske
Fredsslutet från Sverige afträddes , det icke bör
väcka någon förundran att Riket, särdeles de år
då missväxt inträffar, behöfver förse sig med
Spannemål från andra orter. Lägges nu härtill
den omständigheten, att åtgången af Säd inom
Riket blifvit genom Brän vins-Consumtionen i
sednare tider betydligen ökad, men att Landet,
det oaktadt, kunnat i ymnogare år få icke allenast
sine behof af egen production uppfyllda, u~
tan ock någon gång ett öfverskott till afsättning
å utrikes ort, så synes sådant tillräckeligen bevisa,
att Jordbruket vunnit förkofran och. icke är
i den svåra belägenhet, sorn Författaren till Pro
jectet
föregifvit,
I stöd af hvad sålunda anfördt är, anse
Krigs- och Kammar-Collegierne sig icke ega anledning
att i underdånighet tillstyrka den föreslagne
Skatteförsäljningen af Kungsgårdar och Officers-Bostälien,
hälst dermed ej annar blefve
vunnet, än att desse Egendomar kotnrno i vissa
förmögnare personers händer, hvarigenom ock det
i Projectet uppgifne ändamål af Jordens styckning
eller fördelning i mindre Lotter helt och
hållet skulle förfelas.
Den Kongl. Remissen återföljer och Krigsoch
Kammar-Collegierne framhärda med djupaste
vördnad, trohet och n'rt
Stormägtigste Allernådigsle Konung!
Eder Kongl. Maj:ts
underdånigste tropligtig»!»
Tjenare och Undersåure
i G3 Betänk, om Kronans förpant. Hem. o. Lagen kl
På Eders Kongl, Majus och Rikets
Krigs-Collegii vägnar
Carl Ax. Löwenhjelm.
G. M. af Tihell. G.abr. Stolpe. L. Hasselström^
Få Eders Kongl. Majus och Rikets
Kammar.Collegii vagnar
Säl. Lötvenschöld,
B. Rolén. L. Julin.
äB. Fägersten. P. U-
Sven Petter Liljenroth.
L. q.
G. N.orUetu G. Törnquist*
Ståckholm d. 7 December
N:o. A
Utdrag af Protocollet öfver Kammar-freuder,
hållet inför lians Maj:t Konungen
uti Stats - Rådet på StockholmsSlott
dea 18 jfaniiarii 1821.
inu arn 1823,
Närvarande:
Hans Excelience, Justitia?. Stats-Ministern.
Herr Gretve Gyllenborg.
Betänk, om Kronans förpant. Hem. 0. Lägenh'. 169
Hans Excelience Stats-Ministern för UlriIres
Arenderne, Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer, Ståts-Råden:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Hans Excelience Hof-Canzleren Herr Gr.
\f Wetterstedt.
Deras Excellencer, Stats-Råden;
Herr Grefve Cederström,
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Mörner,
TillfÖrord. Stats-Secreteraren, Förste Exp«4
Äitions-Secreteraren Danckwardt.
Tillförordnade Stats-rSecreteraren uppläste i
Underdånighet till justering det af honom enligt;
Kongl. Majus vidtagne nådiga Belaut författade
förslag till Kongl. Majds Nådige Skrifvelse till
Riksens Ständer, rörande den i följd af Riksens
Ständers underdåniga begäran skedde uns
dersökning om Kronans förpantade Hemman oclä,
Lägenheter i Riket.
Kpngl, Mapt behagade, i anledning af Stats-,
Rådets nu närvarande Ledamöters underdåniga
tillstyrkande, detta förslag i Nåder gilla.; och
skulle Nådig skrifvelse i likhet dermed på yan-j
ligt sätt till Riks-Siånden expedieras.
Ex Protocollo.
J, B. Berndes.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, rörande den, i följd af
170 Betänk, om Kronans förpant. Hem. o. Lägenh.
Rikets Ständers under dunig a begäran
skedde undersökning om Kronans förpantade
Hemman och Lägenheter i Ri~
ket. Gifven Stockholms Slott den 18
Jan. 1823.
T ill följe af de särskilda Nådiga befallningar
som Kongl. JSIaj:t i anledning af Rikets Ständers
vid 1809 och 1810 årens Riksdag gjorde underdåniga
anhållan, i Nåder rneddelt Dess och Rikets
Kammar-CoIIegium, för vinnande af den af
Rikets Ständer äskade, fullständiga underrättelse
om förhållandet med alla sådana förpantade Kronogods
och .Lägenheter i. Riket, till hvilkas återlösande
Kronan kunde vara berättigad, har Kamin
ar-Collegium tid efter annan, och sist under
d. 14 Dec.. 1818 till Kongl. Majit inkommit med
underdåniga berättelser om förloppet af de i
detta ämne anstälde särskilda undersökningar,
hvilka med Collegii i anledning deraf meddeldte
underdåniga utlåtande; Och Kongl. Majit
går nu, att, i följd af Rikets Ständers tillika
gjorda underd. begäran, i ett sammanhang meddela
Rikets Ständer resultatet häraf.
Enligt hvad utrönt blifvit, finnas uti Stockholms,
Södermanlands, Vestmanlands, Nerikes,
Vermlands, Stora Kopparbergs, Elfsborgs, Gefleborgs,
Vester-Norrlands, Gottlands, Götheborgs
och Robus, Calmare, Malmöhus, Christianstads
och Blekinge Län alldeles icke någre Kronans
förpantade Hemman eller andre Lägenheter, och
uti de öfrige Länen hafva i detta afseende endast
följande omständigheter förekommir, nemi.
Betänk, om Kronans förpant. Hem. 0. Lägenh. 171
Uti Upsala Län
har väl i Krono-Räkenskaperne, under Titul af ?
förpantade Hemman och Räntor: afFörts KronoHemmanet
Sunnerstad N:o 1 Ett Mantal med dess
ränta, Sjutton R:dr a 6 sk. 5 rist., såsom förpantadt
till Upsala Akademi; men till följe af Kgl.
Liquidations-Commissionens Resolution d. 5 Oct.
1694, innehafves berörde Hemman af Akademien,
icke under förpantning, utan såsom ett densamma
doneradt Hemman; hvarföre ock Kammar-Collegium
derom underrättat Konungens Befallningshafvande
i orten, med anmodan, attdåta
sådant i Jordeböckerne och Räkenskaperne för
framtiden iagttagas.
Uti Östergöthlands Län
hafva likaledes såsom förpantade under Finspong
emot halfva Herrebro äng i Krono-Räkenskaperne
afskrifvits följande Hemman och Lägenheter,
nemi. i Tjelmo Socken, Vik £ Mantal Skatte,
med 2 R:dr 12 sk. 3 r:st. ränta, Hinstorp J
Mantal Krono med 4 R:dr 47 sk. 11 rst. ränta,
i Regna Socken, Krono-Utjorden Stamstorp med
6 rst. ränta; i Skedvids Socken, Skatte-Utjorden
Gjöthstorp med 2 rst. ränta, och i Ostra Eneby
Socken, Sörby Krono-Utjord med 37 sk. 4 rst.
ränta. Då likväl Kamrnar-Collegium redan d. 6
Dec. 1721 förordnat om denna förpantnings-indragande
med samma års ränta, hvarå således
någon verkställighet sedermera icke följt, har
Karnmar-Collegium genom laga kraftvunnet Utslag
d. 28 Junii 1814 ytterligare stadgat, att räntan
å berörde Hemman och Utjordar borde med
sistnämnde år och framgent komma Kronan tillgodo.
1,7? Selani, om Kronans, forpant. Hem. a Lägenh:
Uti Jönköpings Län
befinnes dels aflidne Mur.sterskrifvaren Lar»;
Andersson, »arnt dess barn och arfvingar inne»,
hafva Donationsbref af d. 9 Mars 1699 på besitt»
ningsrätten af Kronohemmanet Nöbbeled N:o 3 J
Mantal Södregården i Refteleds Socken dels ock
ett annat Hemman N:o 3^ Mantal Rönjane Mellangården
i lekaryds Socken, vara doneradt till
Länsman Per Jonsson cch dess arfvingar genom
Kongl. Brefvet d. 9 April 1700; men Räntorne
af desse Hemman äro till 16 sk. af hvardera,
Kronan behållne och de öfrige dalarne af samma
räntor anslagne Jönköpings Regemente, derunder
de af vederbörande disponeras, hvadan des-',
se Hemman icke kuride under förpantning» egenskap
hänföras.
Uti Kronobergs Län
hafva Hemmanen Diö N:o 1 Ibidem N:o 2 en
Qvarn, D •iö Hult, N:o 2 Östergården, Riskulla N:o.
1 i Stenbrohult Socken samt Norrhult N:o 1 Ödegården
och Klafreda N:o 2 Bruksgården i Nothe»
becks Socken, tillförene innehafts under förpantning,
hvilken likväl längesedan blifvit af General-Förråds-€assan
återlöst och räntprne deraf,
med förvandling, Kronan tillgodo beräknade under
titel af: Lefver-ering och inlöste Krono-Förpantnings-Räntor
hvarförutan Hemmanen N:o x
Bohylte, Söftermåla N:o 1 och Toftåsa N:o 2,
Söregården i Allmundsryds Socken, samt Lidequarn
N:o x, 2 och 3 i Tolgs Socken, funnits,
upptagne i Räkenskaperne, såsom före detta förpantade,
ehuru förpantningen jemväl af GeneralF&rråds-Gassan
blifvit inlöst, och Hem urans-Rän.-
[geVöni. om Kronans, förpant. Hem. 0. Lägenh. 173
torne i följe deraf årligen Kronan Tedoviste, och
då förpantningsegenskapen å alla dessa Hemman
och lägenheter således redan upphört, kunde någon
fråga om den i detta afseende nu mera icke
uppstå»
Uti Hallands Länl
Utom de så kallade Schlegelska och Tt'ippi*~
ska godsen, hvilkas särskilda natur af köpegods
och öfriga beskaffenhet Rikets Ständer ega inhämta
utaf de Nådiga Propositioner Kongl. Maj:t
-i afseende på ifrågasatt återlösen af desse gods
till Rikets Ständer särskildt aflåter, har väl Landshöfdingen
i Orten derjemte hos Kammar-Collegiutn
uppgifvit åtskilige andre Hemman i Länet,
som i äldre tider varit till enskilde Personer af
Kronan förpantade; men Kammar-Collegium har
ansett all fråga om desse Hemmans förpantningar
förfalla såsom längesedan till Kronan återlöste
med medel, hvilka dels Krigsmanshus-Cassan ,
dels ock Banken åt Kronan förskjutet, den förra
till följe af Kongl. Brefven den 1 Juli x747 och
d. 5 Juli 1748, samt den sednare, eller Banken
i förmågö af Kongl. Majtts på Rikets Ständers
tillstyrkande, gifne Nådiga förordnande d. 11
Oct. 1756 och hvilka förskott sedermera jemväl
blifvit af Statsverket godtgjorde.
Uti Skaraborgs Län.
finnes väl 1 Marums Socken ett halft Hemman,
kalladt Munkatorp, hvilket, enligt Jordeböckernes
föranledande, skall blifvit förstår 1645
doneradt till D:r Jonte Magni, och derefter x683
treduceradt, med anteckning att Magni arfvingar
174 Betänk. om Kronans förpant. Hem. o. Lägenh'
bekommit Hemmanet på lifstid; och skola dessas
rätts innehafvare ännu uppbära Räntan af Hemmanet
, som jemväl under tiden blifvit till skatte
försoldt. Dispositionen af detta Hemman och dess
ränta har således icke egenskap af förpantning
och kan derföre icke i det afseende nu vara någon
fråga underkastad; men som det visat sig
stridigt, huruvida Magni arfvingar egde vidare
rätt att åtnjuta Räntan af detta Hemman och om
icke densamma borde Kronan tillfalla, har närmare
undersökning härom af Kammar-Collegium
blifvit förordnad och beror nu denna särskilda
fråga på Collegii pröfning och afgörande.
Uti Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens Län
äro åtskillige så kallade Lappmarksräntor förpantade,
hvarmed Kammar-Collegium uppgifvit förhållandet
vara sådant, att Directionen öfver Eccl*-  siastik-verket i Lappmarken, på Kongl. Maj:ts
Nådiga befallning för verkets medel inlöst följande,
till enskilde personer förut af Kronan
förpantade räntor nemligen:
1:0 Uti Ångermanland till ett belopp af 6s?0 D:e
29 öre S:mt, emot försträckt Capital 10,348
D:r 19 öre i panteskilling, likmätigt Kongl.
Brefvet d. 12 Jan. 1742.
3:0 Af Torps Sockens Kyrkohärberge i Medelpad
70 Tunnor Tionde Spannemål å 2 § R:dr
emot 3,150 D:r courant S:mt pantskilling,
hvarmed dock till följe af Kongl. Förordnandet
år 1741 den förändring skett, att
sedan Pastor i Fölinge Socken af Jemtlands
Lappmark till lön och underhåll deraf erhållit
40 Tunnor, hafva de öfrige 30 Tun
-
Betank.om Kronans förpant. Hem. o. Lägenh. 175
nor blifvit till Kronan afstådde, och i stället
enligt Kongl. Brefvet d. 21 April 1749
vederlag lemnat till Vesterbottens 3 Fögderi
af odispönerad Afrads- och Tionde Spannemål
till lön för Kyrkoherden i Gellivara
Församling uti Luleå Lappmark; och
310 Lappmarks-Räntan uti Vesterbottens Län,
som efter 1748 års Jordebok utgör 2642 D:r
19 öre 8 p--gi utan förvandling, och hvilken
enligt Kongl. Brefvet d. 11 Mars 1748
blifvit år 1752 förpantad emot 58,749 D:r
Ig öre S:mt Capital, samt nu innehafves
för Interesse å Procent.
I afseende på desse förpantade Räntor har
Kammar-Collegium tillika anfört, att om på sätt uti
Collegi relationer till 1762, 1765 och 1769 arens
Riksdagar blifvit föreslaget, utan att likväl någon
åtgärd derå följt, samma Räntor kunde, mot
3 Procent, såsom Rikets Ständer år 1756 skola
beslutit, inlösas, skulle Kronan deraf få sa mycket
större fördel, som Hemmansräntorne i Ångermanland
620 D:r 29 öre innehafvas såsom Interesse
ä 6 procent, och ofvannämde 70 Tunnor
Tionde Spannemål ä 5 procent samt Lappmarksräntan
utan förvandling i Vesterbotten ä 4 £
procent; hvaraf således skulle följa, att dessa
Räntor med tiden kunde Kronan utan någon lösen
tillfalla, enär förvandlingen och Markegång»,
prisen observerades, och det Interesse, som öfverstege
3 procent, komme att afskrifvas på förpantnings-Capkalen
, hvilka såmedelst småningom skulle
försvinna.
I öfrigt har Kammar-Collegium tillkänna
gifvit,
att den Svenska Kronan tillhöriga Tyska
176 Bettini, om Kronans förpant. Hem. o. Lägenh!
Provinsen Herrskapet Vismar^ med Staden samt
Amterne Poel och Neukloster Districtet, jemtö
alla inom berörde område befintlige Slott, Kö"
pingar m. m. blifvit genom en i Malmö d. 26
Juni 1803 sluten och d. 26 derpå följande Juli
ratificerad Convention, upplåtne under förpantg
ning på 100 år till Hertigen af Meklenburg emot
en pantskilling af En million 250,000 R:dr
Hamburger B:co. Af hvad sålunda i förevarande
ämne blifvit upplyst och utrönt, befinnesj
att, utom de såkallade Lappmarks-Räntorne, några
Kronans förpantade Hemman och lägenheter
inom Riket icke finnas t som äro återiösen underkastade,
och hvad nämnde räntor angar, så
innehafvas förpantningarne deraf nu mera icke
af enskildte, utan äro de samme för LappmarksEcclesiastik-Verkets
egande fond* från de enskilde
personer, som desse föipantningar af Staten
erhållit, inlöste till det allmänna som låter
använda desse räntot till Gudstjetistens och Undervisnings-Verkets
upprätthållande och befordran
j Lappmarken; och lärer således all fråga äfven
härom förfalla.
Kongl, Maj:l förblifver Rikets Ständer med
ali Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen!
Datum uc supra.
CARL JOHAN,
M. G. Danckwardt,
Betänkande om Löne-Styrelsen pä Öland. 17%
N:o Si
Utdrag af Protocollet ö fver Kammar-Ärender,
hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti Stats-Rådet pä Stockholms
Slott den 18 Januari 1823.
Närvarande:
Hans Excellence, Justitia; Stats-MinlsterS
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence, Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer Stats-Råden:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Hans Excellence, Hof-Canzleren Herr Grefve
af Wetterstedt.
Deras Excellencer Stats-Råden t
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand,
Herr Grefve Mörner.
Tillförordnade Stats-Secreteraren, Förste Expeditions-Secreteraren
Danckwardt.
Af tillförordnade Stats-Secreteraren upplästes
i underdånighet till justering det på Kongl.
Maj:ts Nådiga befallning författade förslag till Kgl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
fortfarande af den utaf Kongl. Maj:t inrättade
provisoriska Läns-Styrelsen på Oland.
Kongl. Maj:t, som på Stats-Rådets nu närvarande
Ledamöters underdåniga tillstyrkande,
Rihtng till Riks-St, Prei. l\iit Samt. 1823.
17R Betäniandt om Lant-Styrelsen pä Öland.
behagade detta förslag i Nåder gilla, befallte, att
Dess Nådiga Proposition , i enlighet dermed
skulle till Rikets Ständer, på vanligt sätt öfverlemnäs.
Ex Protocollo
J. B. Berndes.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, angående fortfarandet af
den af Kongl. Maj:t inrättade provisoriska
Läne-Styrelse pä Öland. Gifven
Stockholms Slott den 18 fan. 1823.
Under de allmänna omsorger, hvilka Kongl.
NTaj:t oafbrutet egnat åt jordbruket, såsom den
bufvudnäring, hvars framsteg eger på alla andra
Näringars uppkomst oöh trefnad en afgjord inflytelse,
har Kongl. Maj:ts uppmärksamhet i detta
afseende varit särskild fästad på det i betydlig
mon af naturen gynnade Oland, der ej mindre
vidsträckta, Staten tillhörande, och till stor
del odlingsbara trakter, som hittills föga begagnats,
än äfven ett förmonligare användande af
den enskilda jorden länge påkallat sådana verksamma
anstalter, som för framtiden kunde åt lunevånarne
på denna O bereda ett större välstånd
i förening med ökade inkomster för Statsverket.
För sådant ändamål hade redan år 1813, af
Kongl. Maj:ts Högstsalig Herr Fader, Konung
CARL Xlii blifvit beslutet, att den på Ön
varande ansenliga Kronopark af 122,000 Tunnland,
hvilken genom Kongl. Brefvet den 16 Mars
1802, såsom en öppen utmark, åt Hemmanen der
-
Betänhande om L/äne-Styrelsen pä Öland. 179
städes till bete varit upplåten, skulle få dem etnellan,
i mon af behofvet fördelas, samt den
dervid blifvande öfverloppsmark till anläggning
af nya Hemman och Lägenheter användas; och
Verkställigheten af denna anstalt blef åt visse
Utsedde Committerade anförtrodd, hvarvid jemväl
för en skyndsammare handläggning af da
oeconomiska Styrelse-åtgärder, som för Landets
Uppkomst erfordrades , Gommitéens Ordförande
erhöll särskildt uppdrag att, i sammanhang med
en sådan delning, uti Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
ställe handlägga alla Enskiftsärender
samt de frågor dels om hägnaders upprättande
och dels örn vattenafledningar från sank och vattensjuk
mark, hvilka Öns Hemmansegare emellan
kunde uppkomma. Under en klok och nitisk
Styrelse verkställdes desse, åt Committerade
lemnade befattningar med den drift och framgång,
att icke blott hela utmarksdelningen år 1819 fullbordades
och vann Kongl. Majus Nådiga fastställelse,
hvarvid Staten, jemte ränta af anlagde
Nyhemman 12J mantal, erhållit en årlig in.
koinst af 10x8 tunnor Spannmål, utan äfven
flere Hemman inom få år blefvo i Enskifte utbrutne;
hvarjemte åtskillige andre anstallter till
Otis upphjelpande i oeconomiskt hänseende af
Commiterade under tiden blifvit vidtagne, deribland
i synnerhet må räknas befordrande af uttorkning
och odling utaf de på On varande kare
och mossar, deraf de fleste tillhörde Staten, och
hvilka blifvit under besittningsrätt mot ränta,
efter skattläggning vid de bestämde frihetsårens
förlopp åt enskilde upplåtne, utom den så kallade
Skjede-Måsse, som i anseende lill dess vidd
*®o Betänkande om Lane-Styrelsen p& Öland!
och förmånliga beskaffenhet för Kronans räkning
odlats och sedermera efter å salie o| mantal
med vanliga utskylder blifvit till Skatte försåld.
Med fullbordandet af sjelfve utmarksdelningen
var dock Committerades hufvudsakliga
bestämmelse uppfyld och Kongl. Majit fann derföre
godt att deni då upplösa; men på särskild
framställning af Kongl. Majtts Befallningshafvande
i Calmar Län, insåg Kongl. Majit tillika, att
de flere ytterligare åtgärder, sorn af Comtnittera»
des befattning blifvit en följd , såsom bland annat,
dels fullbordande af de flere beviljade Nyhemmanens
anläggning och af de i gång bragte
kärrs- och mossodlingar, dels ock beredande a£
en förmonlig försäljning af de på On då ännu
odisponerade Kronoparker, dels i synnerhet Enskiftsdelningarnes
fortskyndande Hemmanen emel-;
lan och egentligen af den mark, som vid utmarksdelningen
blifvit åt hvarje by gemensamt anslagen
och hvarigenom den hufvudsakliga nyttiga
följden af utmarksdelningen skulle härflyta ,
att detta allt, med ■ det mera , som dermed egde
eller kunde få en oskiljagtig gemenskap, icke
gerna kunde med framgång påräknas, utan en
speciell handläggning af någon Auctoritet på
stället, som egde kännedom af alla loenia förhållanden
och de vid utmarksdelningen följde grunder,
de der ofta kunde fordra vidare tilllämpning,
och hvilken i öfrigt, intill dess de började nyttige
förändringarne hunnit en fullkomlig stadga
och utveckling, finge handhafva Ons hela oeconomiska
förvaltning, särdeles sorn Öns afskiljda
läge från fasta landet medförde ännu större
svårighet för Läns-Styrelsen i Calmar, att följa
Betänkande om Läne-Styrelsen på Öland. 18*'
alla dessa ärender med jemn och odelad uppmärksamhet.
Kongl. Majit beslöt på sådan grund
under d. 30 Junii 1819, att en provisorisk Läne-Styrelse,
hvilken till undvikande af alla hinder
för dess verksamhet, borde vara alldeles o«i
afhängig af fasta landets , skulle på On inrättas,
under ledning af Commitéens förste Ordförande
Landshöfdingen och Riddaren af Kongl. Majit
Nordstjerne-Orden , Axel Adlersparre, hvilken,
dervid undanbad sig allt arfvode för en sådan
befattning , och hvarigenom hela kostnaden till
denna Styrelse, enligt den derföre faststälde Stat,'
i början inskränkte sig till qoo tunnor spamnål,
men sedermera då Landshöfdingen Adlersparre ,
uppå egen underdånig anhållan från en sådan
Embets-Förvaltning, under den 18 Dec. 1821 I
Nåder entledigades, och annor vice Lanshöfding
således blifvit förordnad, försedd med lämpligt
årligt arfvode, och hvilket blifvit bestämdt till
250 tunnor spannmål, såsom det minsta, hvarmed
en vice Landshöfding, särdeles vid närvarande
låga sädespris, kunde vara belåten, från och med
sistledit år utgiort 450 tunnor spannmål, hvilka
blifvit anviste att utgå af den Ränfespannmål,
som genom utmarksdelningen Kronan tillfallit,
emot beviljandet af hvilket anslag, åt ifråga varande
vigtiga föremål, Kongl. Majit ansett så mycket
mindre betänklighet uppkomma, som det samma
icke utgått af sådana inkomster, som vid sednaste
Statsreglering blifvit till andra behof påräknade
och derför utan en icke obetydlig vinst
genom utmarksdelningen och de i sammanhang
dermed förordnade anstalter om nya skattlagde
Hemman och Lägenheter samt Kronoparkemes
l8l Betänkande om Läne-Siyrtlsen pä Oland.
försäljning dels redan kommit, dels än vidare
kommit, dels än vidare komma Statsverket tillgodo.
Att denna sålunda på Öland inrättade provisoriska
Län-Styrelse i betydlig mon redan uppfyllt
det vigtiga ändamål, hvarföre den blifvit
inrättad, derom vittna de framsteg och den förkofran
i oeconnmiskt afseende som denna Ö vunnit
under den tid samma Styrelse redan fortfarit,
hufvudsakligen genom Enskiftsverkets skyndsamma
och ändamålsenliga gäng, och hvilka fördelar
eljest ännu på mångå år uteblifvit, och i
samma mon den nyttiga verkan af utmarksdelningen
fördröjd.
Då Kongl, Maj:t således för sin del anser
angeläget alt denna särskilda Styrelse ännu några år
oafbrutet fortfar, på det Ölands återstående oeconomiska
reglering må vinna den hastiga och säkra fullbordan,
som dermed varit åsyftad, och hvilken sedan
skulle göra samma Styrelse öfverflödig, så vill
Kongl. Maj:t till Rikets Ständers bifall nu föreslå,
att, berörde särskilda Län-Styrelse må, stäld på Indragnings-Stat,
med de af Kongl. Majit anordnade
löneanslag af 450 tunnor spannmål hälften
Råg och Korn, att på sätt fönordnadt blifvit, årligen
utgå, intill nästa Riksdag bibehållas.
Kongl. Maj:t förhlifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut Supra.
CARL JOHAN.
Al. G, Danckwardt,
Betänk, om Dahlby 0. Flyinge Kungsgärdar. igj
N:o 6.
Utdrag af Protocollet öfver Kammar-Arender,
hållet inför Hans Majit Konungen
uti Stats-Rådet på Stockholms
Slott den 18 jfanuarii 1823.
Närvarande:
Hans Excellence, Justiti» Stats-Ministern
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Arenderne Herr Grefve von Fageström.
Deras Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
H ans Excellence, Hof-Cantzlersn Herr
Grefve af Wetterstedt.
Deras Excellencer Stats-Råden:
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Mörner.
Tillförordnade Stats-Secreteraren, Förste Expeditions-Secreteraren
Danckwardt,
Tillförordnade Stats-Secreteraren uppläste i
underdånighet till justering det af honom, enligt
Kgl. Majis vidtagne Nådiga Beslut författade förslag
till Kgl. Majus Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer, med underrättelse om de af Kongl. Majus
infordrade upplysningar och Kongl. Majus derefter
vidtagne nådiga beslut i den vid sisrlidne
Riksdag forekoinne fråga angående Allmogens i
vissa Härader af Malmöhus Läns arbetsskyldigheter
till Dahlby och Flyinge Kungsgårdar,
184 Betänk, om Dahlby 6. Flyinge Kung sgårdar.
Kongl. Maj:t behagade, i anledning af StatsRådets
nu närvarande Ledamöters underdånig»;
tillstyrkande detta förslag i nåder gilla; och skulle
nådig skrifvelse i likhet dermed, på vanligt
sätt, till Riks-Stånden expedieras.
Ex Protocolio
J. B. Berndes.
Kongl. Maj:ts Nådiga. Skrifvelse till Rik-,
sens Ständer- med underrättelse om de
af Kongl. Maj:t in fordrade upplysningar
och Kongl. Majlis dere fter vidtagne
Nådiga Beslut i den vid sisth.
Riksdag förekomne fråga angående
Allmogens i åtskilliga Härader af Malmöhus
Län arbetssky Idig heter till Dahlby
och Flyinge Kungsgårdar; Gifven
Stockholms Slott d. 18 fan. 1823.
Tjti underdånig skrifvelse den 17 April 1818
hafva Rikets då församlade Ständer förmält, att,
sedan Rikets Ständer år 1812 vid upplåtandet till
Kongl. Majus Nådiga disposition af Dahlby och
Flyinge Kungsgårdar i Malmöhus-Län, att till
en Stuteri-inrättning användas, tillika yttrat den
underdåniga önskan, det Kongl Majit efter utrönande,
genom vederbörlig undersökning, af
beskaffenheten utaf de till desse Kungsgårdar
af Allmogen utgjorde dagsverken, hvilka skulle
vara af tvänne slag, en del grundande sig på
Contracter, en del åter tillkomne genom frivilligt
åtagande, täcktes från detta besvär i Nåder bo*.
Betänk, om Dahlby 0'. Flyinge Kungsgårdar. 185
fria dem af Allmogen, som icke funnos vara
dertill förbundne, samt derjemte förordna, att de
jicke in natura för Kungsgårdarne erförderlige
Dagsverken jemväl måtte uppphöra; så hade, vid
de af Kongl. Majtts Befallningshafvande med
Allmogen i detta ämne år 1813 hällne sammanträden,
Allmogen förment sig böra från ett sådant
Arbets-besvär helt och hållet befrias, ur
det skäl, att detsamma frän början skulle genom
frivilligt begifvande tillkommit, men likväl på
grund af Kongl. Maj.-ts Befallningshafvandes fram-,
ställning, att sådant skett från uråldrig tid tillbaka,
och genom flere Kongl. Resolutioner blifvit
faststald, förklaradt sig villig, att, under en
tid af 30 år, för samma dagsverken utgöra viss
penninge-ersättning och endast in natura tills
vidare fortfara med en mot 16 hofverier svarande
arbetsskyldighet, under förbehåll likväl af
öppen rätt för Allmogen , att emedlertid få söka
fullkomlig befrielse från desse dagsverken, i anledning
hvaraf ock Allmogen sedermera genom
deras Fullmägtige vid 1815 års Riksdag, hos
Kongl, Maj:t i underdånighet anhållit, om befrielse
från desse dagsverkens utgörande, så väl in,
natura, som i peningar, men hvarå Kongl. Maj:t,
genom Nådig Resolution den 26 September samma
år, förklarat, att Kongl. Maj:t, med afseende
å Allmogens frivilliga öfverenskommelse, vid
ofvanberörde sammanträden , och när, genom,
dagsverkssyidighetens upphörande , en betydlig
Inkomst frånginge det vid nämnde Kungsgårdar
inrättade Stuteri , som utan motsvarande ersättning
ej skulle ega bestånd , funnit en slik Allmogens
ansökning icke kunna i Nåder bifallas;
18& Betänk, om Dahlby o. Flyinge Kungsgårdar.
då likväl Kongl. Majus nyssnämnde Nådiga för»
klarande hufvudsakligen grundade sig på Allmogens
begifvande, att utgöra dagsverksskyldigheten
till Kungsgårdarne, eller för densamma
lemna ersättning under viss tid , ett begifvande
i så motto villkorligt, sorn Allmogen dervid hade
fästat det förbehåll , att äfven inom berörde
tids föilopp vinna befrielse derifrån, så
framt rättigheten dertill kunde ådagaläggas, samt
enär dessutom en undersökning , hvarigenom
Allmogen blifvit beredd det tillfälle att få utrönt,
huru dagsverken frän början tillkommit, och om
de voro af den beskaffenhet, som kunde berätti»
ga till den sökta befrielsen, icke vore skedd,
helst föremålet för de med Allmogen hällne
sammanträden inskränkt sig till dess hörande om
beloppet af penninge-ersättningen, utan att fråga
dervid förevarit om sjelfva grunden för dagsverksbesväret,
och huruvida detsamma, såsom en Hemmanen
åtföljande skyldighet må anses, hafva Rikets
Ständer, enär dessutom här vid inträffade , att
Flyinge och Dahlby Kungsgårdar, med Stuteriets
fortfarande, komme att för Statens räkning
förvaltas, hos Kongl, Maj:t i underdånighet anhållit,
att en fullständig undersökning måtte i
Nåder anbefallas, om beskaffenheten af de dagsverken,
som till förenämnde Kungsgårdar blifvit
utgjorde, och huruvida Allmogen från dem lagligen
boide vinna befrielse, samt att, i sådant
fall, AHmogeu, utan hinder af det år 1813 lemnade
vilkorliga begifvande, kunde fa njuta befrielsen
tillgodo, särdeles som Rikets Ständer ansågo,
att Stuteriets bibehållande, vid dess då
varande Häst-antal, med åtföljande större Siats
-
Betänk. om Dahlby o. Flyinge Kungsgårdar. i87
summa, icke borde stödjas på beräkning af ifrågavarande
dagsverken, så framt de icke utgjorde
en Allmogens ovilkorliga skyldighet. — Efter
den åtgärd, sorn Kongl. Majit, tillvinnande
af den utaf Rikets Ständer sålunda begärde närmare
utredning af detta ämne, i Nåder vidtagit,
har, genom de i följe deraf till Kongl. Majit
för Dess Befallningshafvande och Kammar-Collegium
inkomne Handlingar och i öfrigt meddeldte
upplysningar, blifvit utredt, att den dagsverksskyldighet
till Dahlby och Flyinge Kungs,
gårdar, hvilken hittills ålegat Allmogen uti åtskillige
Socknar och Härader af Malmöhus-Län,
varit af tvänne slag, dels sådane dagsverken,
som, under namn af hofveri, blifvit af de närmast
intill Kungsgårdarne belägne Dahlby och
Sandby Socknar utgjorde, mot afkortning af Hemmans-
och halfva Termins-skatten, dels ock i
sådane, som endast mot vedergällning af förtäring
årligen utgjorts af den längre boit boende
Krono- och Kronoskatte-Allmogen i Torna, Bara,
Harjagers, Rönnebergs, Onsjö, Frosta och
Färs Härader, och bestått uti att afslå gräset på
den största ängen till Flyinge, Stuns-ängen kallad,
eller Räften, såsom den i sednare tider
blifvit benämnd, samt att hoprafsa och sammanlägga
höet derå, hvartill äfven kommit gärdesgårdarnes
vidmagthållande omkring samma äng;
att förstnämnde emot afkortning på skatten utgjorde
dagsverken grunda sig på ordentelige Arbets-Contract,
som åren 1688 och ibSg blifvit
upprättade med vissa i ofvanberörde Dahlby och
Sandby Socknar dertill utsedde Krono- och Kronoskatte-Hemmans
Äboer, hvilka dagsverken, inj
a88 Betänk, om Dahlby o'. Flyinge Kungsgårdar!
delte i 32 stycken, så kallade, Hofverier, likväl
enligt den numera med Kongl. Maj:ts Nådiga
bifall- förändrade Oeconomie vid Stuterier,'
utgå till ena hälften i penningar, efter årlig
Markegång, och till andra hälften in natura tilt
Arrendatorn af Flyinge Kun gsgårds-egor, emot
det han erlägger den derå efter Markegång belöpande
årliga betalning i penningar: Att, hvari
åter beträffar det andra slags arbetet af Allmogen
i ofvannämnde Sju Härader, det väl icke
kunnat utrönas, när och huru ett sådant arbete
tillkommit, såsom från äldre tid utgjord:, men
att dels Krono och Kronoskatte-Bönderne i Torna,
Bara, Harjagers, Frosta och Färs-Härader
den 8 December 1732, då Dahlby och Flyinge
Kungsgårdar borlarrenderades för Kronans räkning,
blefvo skyldige förklarade, att likasornförut
hade skett, emot vedergällning af vanlig
förtäring, afbärga ängen Räften, dels ock samma
Allmoge i Onsjö och Rönnebergs Härader, efter
det denna äng sedermera en tid varit särskildt,
utan rättighet till något arbete derå af denna
Allmoge, bortarrenderad, genom en Kongl. Resolution
af den 18 December 1760 ansetts böra
fortsätta den förut, sedan äldre tid tillbaka förrättade
höstnad å ängen, såsom då mera till
Kungsgården återkommen och af ett slikt arbete
i behof, men att en annan ordentligare dagsverks-reglering
och fördelning emellan dem och.
öfrige arbetsskyldige Allmogen skulle i detta af*
seende verkställas- Att Kongl. Majit jemväl,
genom tvänne andra Resolutioner af samma dag
i allmänhet förklarat, det Frasbende- och Hos.
pitalshemman , men icke Boställs- och Militie»
Betänk, om Dahlby 0. Flyinge Kungsgårdar. 189
iller Domkyrko-Ånnexe och Mensal, Scholeoch
Predikostolshemman, inom förenämnde Härader,
kunde, utan särskilde befrielse-Resolutioner,
från deras vanliga Sommar - arbeten vid
Kungsgårdarne undantagas: och att, vid ett af
Kongl. Majrts Befallningshafvande, i alla vederbörandes
närvaro, den 16 Mars 1780 hållet
sammanträde, en öfverenskommelse blifvit af den
således arbetsskyldige Allmogen träffad, i afseende
på åtskillige omständigheters iakttagande vid
Verkställigheten af höstnaden å ängen Räften; varandes
denna dagsverksskyldighet sedermera på
sådant sätt utgjord, tili dess, i följd af Kongl.
Brefvet den 7 December 1813 , ett Contract med
samma Allmoge om detta slags arbete blifvit upprättadt,
i likhet med hvad den vid det samma
år haline ofvanomförmäite sammanträde erbjudit
och sig åtagit, nemligen att, i stället för desse
dagsverken utgöra betalning efter Markegång,’
i Frosta Härad för hvarje mantal 3- dagsverke,
i-Torna, Bara och Harjagers Härader, för hvarje
mantal 4, i Färs och Onsjö 5 , samt i Rönne-;
bergs Härader 6 dagsverken af mantalet, efter
den grund och beräkning, enligt hvilken hö—
bergningen af hvarje Hemman dittills blifvit bestridd
, dock, med de villkor: 1:0) att förbin
delsen
dertill ej sträckte sig längre än uti 30 år
och om efter (len lidens forlopp, Allmogen ej
funné sig nöjd, att densamma prolongera, eller
annan öfverenskommelse ej kunde träffas, utan
arbetsskyldigheten vidare skulle in natura komina
i fråga, Allmogen då ej blefve ålagd någon
större, än den hittills utgjorde: 2:0) att under
nämnde tid af 30 år , något arbete in natura vid
190 Betänk, om Dahlby o. Flyinge KungsgSrdarl
Kungsgårdarne icke finge af Allmogen fordra*;
enar afgiften behörigen erlades, och 3:0) alt ett
sädant åtagande ej borde ligga Allmogen i vägen,
så vida, efter hvad de förment, skäl framdeles
kunde finnas till befrielse från detta arbetsbesvär,
utan motsvarande ersättning; och hade desse således
frivilligt utfäste dagsVerkspenningar, som
för år 1817 utgjorde tillhopa 1,216 Bidr 9 sk,
4 rst., likmätigt förenämnde 1813 års Kongl.
Bref, till vidmagthållande af Stuteri Inrättningen
vid Flyinge Kungsgård blifvit påräknade och
anslagne, att, på samma tid som Kronans öfrige
inkomster, till Stuteri-Inrättningen ingå, i anseende
hvartill ock Kongl. Maj:t sedermera, genom
ofvanåberopade Nådiga Resolution af den
26 September 1815, ansett Sig icke kunna bifalla
den underdåniga ansökning, som en del af
denne Allmoges Fullmägtige vid samma års Riksdag
ingifvit, att från sådan dagsverksskyldighets
utgörande både i penningar och in natura varda
befriad.
Då Kongl. Majit , efter inhändigande af
dessa upplysningar i ämnet , till Nådig pröfning
företagit hvad Riksens Ständer, i deras ofvan,
nämnde underdåniga Skrifvelse vidare framstält,
har Kongl. Mnj:t som ansett något tvifvelsmål
om behörigheten af de till Dahlby och Flyinge
Kungsgårdar af vissa Krono- och Krono-Skatfehemman
i Dahlby och Sandby Socknar , dels
i natura, dels i penningar mot afkortning på
Hemmans- och Terrnins-skat ten, utgående så
kallade Hofverier, icke kunna ega rum 5 i afseende
åter på det andra slags arbete( som af Allmogen
i ofvannämnde Sju Härader blifvit ut
-
Betänk. om Dahlby o. Flyinge Kungsgårdar. 19»
gjordt , i Nåder funnit det icke hafva med säkerhet
kunnat utredas, att detsamma genom frivilligt
åtagande å Allmogens sida tillkommit,
och att icke eller i öfrigt för närvarande några
sådane skäl till befrielse derifrån , utan motsvarande
ersättning, sig företett, hvilka 3:dje puncten
af förberörde med Allmogen afsiutade Contract,
om betalning i penningar för sådant arbete
på 30 år förutsätter, derest, utan hinder deraf,
Allmogen under tiden skulle denna befrielse
tillgodonjuta, hvarföre Kongl. Maj:t icke heller
ansett sig kunna någon ändring i hvad härutinnan
förut blifvit stadgadt, vidtaga;dock att det, likmätigt
berörde Contracts 3:dje punct, vöre Allmogen
obetaget, att, så vida den framdeles kunde styrka
sin rätt till befrielse från sistnämnde arbetsskyldighet,
sitt anspråk derå i vederbörlig ordning
gällande göra; Hvilket Nådige beslut, tillika med
de i ofvanberörde måtto i ämnet vunne upplysningar,
Kongl. Majit velat härmed Rikets
Ständer i Nåder meddela. Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
Af. G. Danckwardt.
Nio 7.
Utdrag a f Protocol/et öfver Kammar-Arender,
hållet inför Hans Maj:t Kontin
-
i Q a Betan*, om Sehl ege! ske Köpegodsen tHallandi
gert uti Stats- Rådet på Stockholms
Slott den 18 Januari! 1823»
/
Närvarandei
Hans Excellence, Justitia Stats-Minister*
Herr G refve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utri*
Sees Arenderne, Herr Grefve von Engeström.
Heras Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Haris Excellence Hof-Canzleren Herr Gi-i
bf Wetterstedt.
Deras Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Mörner.
Tillförord. Stats-Secreteraren, Förste Expe-*
ditions-Secreteraren Danckwardt.
Åf tillförordnade Stats-Secreteraren upplästes
i underdånighet till justering de pl Kong!»
Majits Nådiga befallning författade Förslag till
Propositioner till Rikets Ständer:
1:0 Angående de så kallade Schlegelske Köpe-»
godsen i Halland.
8:0 Angående de så kallade Trippiske Köpegod-'
sen dersammastädes:
Kongl. Majit, som på Stats-Rådets nu nät»
varande Ledamöters underdåniga tillstyrkande^
behagade desse förslag i Nåder gilla, befallt®
atfr
-
Betänk, om Schlegelske Köpegodsen i Halland. 193
att Dess nådiga Propositioner, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer på vanligt sätt öfverlemnas.
Ex Protocollo
J. B. Berndes.
Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående de så kallade
Schlegelske Köpegodsen i Halland. Gi fven
Stockholms Slott den 18 Jan. 1823.
1-Jti Skrifvelse den 29 Mars 1810, hade Rikets
då församlade Ständer lios Kongl. Majit i underdånighet
anmält, huruledes de uti en dem
meddelad uppgift å sådane Kronans Jordegendomar
och lagenheter, sorn under förpantningsrätt
innehades, saknat ali upplysning om förhållandet
med de i Halland belägne Hemman, som
i Drottning Christinas tid blifvit till Kammaroch
Oeconomie-Rådet Daniel Schlegel under förpantningsrätt
upplåtne, hvarföre Riksens Ständer
i underdånighet anhållit, att Kammar-Collegium
måtte undfå Nådig Befallning alt låta
närmare undersöka och till en blifvande Riksdag
med en fullständig berättelse inkomma, så väl
örn de redan uppgifne förpantningar, som ock
om berörde Schlegelska gods samt de flere, sorn
kunde finnas lika beskaffade , och till hvilka
Kronan egde Rätt att förpantningen återlösa.
Vid fullgörandet af den Nådiga befallning,
som Kongl. Majit, under den 9 April förenämn»
Bihang till Rikt St. Prot, V.sta Sami, 1813.
194 Betänk, otn Schlegelska Köpegodsen i Halland.
de är, i berörde afseende Kammar-Collegium
meddelt, blef den sålunda väckte frågan om
Schlegelska Hemmanen föremål för en särskild utredning
och Kammar-Collegium afgaf derom, år
1815, en underdånig berättelse, hvilken såsom
i åt sk i 11 i ge delar ofullständig, föranledt Kongl.
Majit att, den 28 Nov. samma år, från bemäldte
Collegium i Nåder infordra flere ytterligare nödige
upplysningar i <1 e 11 a ämne; men innan desse
blefvo af Collegium i underdånighet meddeldte,
fick Kongl. Maj:f emottaga Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse af den 2 Julii 1818,
hvaruti Riksens Ständer, i anledning af hos dem
vid det årets Riksdag å nyo förekommen fråga,
om återlösen af de till Kammar-och OeconomieRådet
Schlegel upplåtne Hemman i Halland, i
underdånighet anhållit, att, derest, vid Nådig
pröfning, inlösen af samma Hemman till Kronan
skulle finfras fördelagtig, Kongl. Maj:t täcktes
om en sådan inlösen, med de medel, som Riksens
Ständer i sådant ändamål då äfven anviste,
i Nåder föranstalta; i hvilken händelse Riksens
Ständer ansågo, att m-ed de af desse Hemman,
som icke vore af Skatte-natur, borde förfaras, i
likhet med hvad Riksens Ständer vid 1810 års
Urtima Riksdag, rörande Kungsgårdars och Krono-Lägenheters
användande, faststält; och hade
jemväl sedermera åtskillige Uandtbönder och Aboer
å ifrågavarande Hemman, uti särskildte till
Kongl. Majit, berörde år 1818, ingifne Ansökningar,
i underdånighet begärt, att få Hemmanen
för egen räkning inlösa, emot erläggande af den
på dem belöpande andel af Löse-skillingeri der
-
Betan/f. om Schlegelska Köpegodsen i Halland, i 9 3
före; bland hvilka Sökande en del likväl sedermera
samma begäran återkallat.
Till följe af derefter efhållne förnyade
Nådiga Befallningar, har Kammar-Collegium i
underdånighet inkommit med de i förevarande
mål från Collegium infordrade upplysningar?
jemte dess vidare underdåniga utlåtande i ämnet,
hvaraf; så väl som af Collegii öfvännämnde
första Berättelse, med hvad dessutom särskildt
kunnat inhämtas, blifvit hufvudsakligen utredt,
ätt, till betalning af en underdånig fordran, som
öfvanbemäldte Kammar- och Oeconomie-Råd i
Pomern, Daniel Schlegel, egt för till Svenska
Kronan gjorde förskotter, Drottning Christina ,
genom öppet Salubref den 27 Oct. 1652, emot
en ä 3 proCent Uträknad Köpe-Summa, stor 100,000
R:dr 36 öre 2§ ptgr S:mt till hönorn upplåtit ocli
försålt åtskillige i Halland belägne Skatte- Krone-
öch Kloster-Hemman, som tillsammans Utgjorde
211 Mantal, med 4,500 D:r i öre 2 pigr
godt gängse Stmts ränta, och dem tillegna! Schlegel,
hans hustru och arfvingar att nyttja, bruka
och behålla till everdelig ego, såsom al lod ialt
öch oconditiöneradt Frälse , alldeles såsom
andre sine arf- och aflinge-gods, och flere af
Ridderskapet Uti Halland deras välfägna Egendom
och Frälsegods, efter Privilegiernes lydelse
och innehåll, inrtehade och besutto; dock
med vilikor, att Hennes Majit och efterkommande
Konungar samt Sveriges Krona skulle ega
magt; att när lägligt vöre, åter inlösa berörde
gods, emot restitution till Schlegel, harts hustru
öch arfvingar af förenämnde 100,000 Riksdaler
36 öre 2* pigr Simt, samt att de, efter undfårt
-
396 Betänk, om Schlegelske Höpegoilsen i Halland
gen nöjaktig betalning, voro skyldige att godsen
afstå och afträda; äfvensom, hvad Skatte-Rätten
angick, de icke egde magt att tvinga Jordeganden.
från sin börd, utan hans vilja och samtycke,
såsom Lag förmådde. Utaf desse sålunda till
full Frälse-ego, och ingalunda under vanlig
förpantning, Kronan afhände ali hela Hemman
blefvo sedermera dels år 1687, 23 Mantal med
588 D:r 24 öre 12 P:grs ränta af ReductionsCommissionen
till Kronan åter indragne, för så
kallade oköpte räntor, som icke funnits vara vid
köpet beräknade, och för hvilka Kronan således
icke åtnjutit någon betalning, dels ock, med
samma Commissions tillåtelse, 9§ Mantal af Schiegels
Arfvingar, enligt ett med dem år 1703
afslutadt byte, afstådde till en Grefvinna
De la Gardie, mot vederlag, af S| Mantal
gammalt Frälse och 1 Mantal Krono-Skatte
äfvensom ett Mantal vid namn Skeppsås, gått
i byte från Arfvingame, mot ett Frälse-Hemman
i Bållebo, hvilket sednare likväl derefter
med 1705 års ränta indragits till Kronan, såsom
ersättning för enskildt persons gravationer , och
nu befinnes af Krono-natur, samt ett annat Mantal,
Öinge kalladt, återgått till Kronans disposition,
emedan det sedermera blifvit lemnadt
såsom vederlag till Handlanden Tripps Arfvingar
för tvänne dem tillhörige till Post-hemman
utbytte Hemman; hvarjemte 25 Mantal af ifrågavarande
Hemman, sorn troligen, tid efter annan,
blifvit af Schlegelska Arfvingame till enskildte
afhände, af desse, i och för hvarjehanda
ersättningar, till Kronan blifvit afstådde, och
derföre nu i Jordböckerne dels sorn Krono och
itelank. 6m Schlegelske Köpegodsen i Halland. 197
dels som Skatte uppföras. På sådant sätt återstodo
af de till Schlegel försåide Hemman, utom
de 9| Mantal, som Grefvinnan De la Gardie
lemnade i Vederlag, endast 15ig Mantal, hvilka
sammanlagde i6o|:deis oförmedlade Frälseoch
Skatte-Frälse-hemxnan, som ännu äro i orten
kände under namn af Schlegelska Köpegods,
och de enda, som följagtligen nu kunde vara
ifråga att återlösas, för närvarande egas icke
vetterligen af någon Schlegels Arfvinge, utan
dels af Allmoge, dels af 'Adels- och andre
Ståndspersoner, som alla äro Svenske män, deraf
någre innehafva desse Hemman under faststälde
Fidei-Cornmisser och de andre på lagligen
utlyste Utmätnings-Auctioner, eller genom
andre köp, som med Lagfart och Fasta blifvit
försäkrade, dem åtkommit, och egarne till de af
desse Hemman, som vid upplåtelsen 1652 varit
Krono, disponera sådane Hemman med lika full.
komlig rätt och frihet, som andra Frälse-henlman,
hvarföre äfven å någre af dem besittningsrätten
blifvit till annan person afhänd , och
Hemmanen på sådant sätt till Skatte-Frälsehemman
förvanlade. 1 afseende på frågan om beloppet
af den löseskilling, som för desse Hemman
i händelse af deras inlösen till Kronan ,
skulle komma att erläggas och hvarpå förmånen
af samma inlösen hufvudsakligen beror, befinnes
att Löseskillingeti, beräknad i samma mynt,
som för Köpeskillingen uti 1652 års Salubref är
utsatt, eller Riksdaler S.mt, med 48 öre eller 6
Mark S:mt på Riksdalern, enligt Kongl- Förordningen
om Myntet, af den 14 April 1653, då
Riksdalern hade enahanda Skrot och Korn, sorn
a g 8 Betänk, om Schlegelske Köpegodsen i Halland.
nu, skulle för ofvannämnde 1514- Mantal, hvil*'
kas Jordeboks-Räntor, efter Kammar-Collegii upp*
gift, utgöra 3,629 D:r 29 öre 2 P:gr S:mt. efter
enahanda grund som Köpe-Summan, eller
efter 3 Procent, uppgå till So,887^ R?dr B:co,
och att de årliga räntorne af samma ilemman,
förvandlade, efter ett medium af 10 års Markegångspris,
från 180$ till 1815, utgjorde 4,500
B:dr 38 sk, 8 r:st, eller nära 6 procent på
nämnde Köpe-skilling, hvarförutan genom Skatteköp
af sådane Hemman, som vid försäljningen
till Schlegel voro Krono, skulle då ro års räntor
dervid tagas till grund, åtminstone en Summa
af omkring 11,900 R:dr kunna erhållas;
men om åter, i anledning af vederbörande Heinmans-egares
derom möjligtvis gjorde påstående,
på grund af Köpeskillingens benämning i Sa.
lubrefyet med R:dr S;mt, Xiöse-skillingen borde
till berörde belopp betalas i Silfver Riksdaler,
eller efter deras förvandling till R:dr B:co Sedlar,
och hvilket, derest det ej å Kronans sida
medgåfves, på Domarens bestämmande berodde
så komme Löse-skillingen för nämnde 151-^
Mantal med deras på omförmäldte sätt förvandlade
4,500 R:dr 38 sk. 8 r:st Ränt°r, att, efter
nuvarande tids Cours, blifva öfver 200,000 B:dr
B:co Sedlar, och Räntorne således icke att gifva
mera, än omkring 2 proCent. Ett lika förhållande
inträffade ock i dessa fall med I.öse-skillingar
för de öfrige från Grefvinnan De la Gaulie
tillbytte 9' Mantal af Schhgelska godset, i den
mon de icke i Jurdeböcker upptagne Räntor utaf de
84 Mantal deraf, sorn vari^ gammalt Erälse, kunde
genom behörig Skattläggning varda bestämde.
Betänk, om Schlegelske Köpegodsen i Halland. 199
Då Kongl. Maj:t tagit denna i flere afseenden
vigtiga fråga i öfvervägande, har Kongl.
Majit väl, å ena sidan, funnit Kronans rätt till
återlösen af i6o| Mantal utaf de år 1652 till
Kammar- och Oeconomie-Radet Schlegel Kronan
afhända 211 Hemman i Halland vara ostridig,
men ock, å den andra, att då, under en tiderymd
af 170 år, derunder berörde i6o| Mantal
kommit ur Schlegelska Arfvingarnes händer, och
gått i Köp andra personer emellan, hvilka på
Hemmanens förbättring användt möda och kostnader,
Kronan allt hitintills icke gjort en sådan
lätt gällande, nuvarande egare af samma Hemman
således med skäl böra anses i sin besittning
deraf förblifva tryggade, och icke, till åStadkommande
af oro samt en mängd långvariga
och ko3tsamma Rättegångar i Hemuls-väg, af
Kronan söka derifrån rubbas, desto häldre som
de alla, efter hvad upplyst blifvit, äro Svenske
Män. Och då jemväl ovisst är, om, genom ifrågavarande
Hemmans inlösen, någon förman
skulle Kronan tillfalla, enär dels I.öse-skillingen
lärer böra utgå i samma mynt.sort, sorn
Köpe-summan, hvilken bestått i Silfver, dels
ock Kronan icke, på sätt Riksens Ständer ansett,
öfver de af desse Hemman, som 1652 varit
Krono, synes, efter skedd inlösen deraf, emot
sednare Eörfattningar och hvad, i afseende pi
Trippiska Arfvingarnes dispusitions-rätt till dylika
Hemman af de Trlppiske Godsen, blifvit
förklaradt, kunna numera tillkomma annan cl is—
positions-rätt, än öfver vanlige Krono-Hemman,
samt sålunda, utom Räntan, endast för dem erhålla
en mindre betydlig Skatte-köpeskilling,
200 Betänk, om Schlegelske Köpegodsen i Halland.
likasom fur alla Hemmanen Ordinarie Båtsmans^
Botering, i stället för deri nu varande Extra
Botering, hvilka fördelar icke pä långt när kunde
svara etnot Räntan af den Köpe-Summa, sorn
till deras inlösen skulle erfordras; så liar Kongl.
Maj:t ansett sig icke, i anledning af hvad Riksens
Ständer, uti deras vid 181B års Riksdag
afflåtne ofvannämnde underdåniga skrifvelse, i
detta ämne anhållit, kunna uti några anstalter fÖE
ifrågakomne Hemmans inlösen ingå, utan vill
Kongl. Majit derföre nu i Näder hafva detta
ärende till Riksens Stander öfverleinnadt, med
den framställning, om icke af ofvananförde
skäl, ali fråga om inlösen utaf desse Hemman ,
på grund af Kronans Rätt dertill, må nu och i
framtiden förfalla.
De i detta mål till Kongl. Majit inkomna
Handlingar vill Kongl Majit, till närmare upplysning,
låta tillställas det Riksens Ständers
Utskott, till hvars handläggning detsamma kan
blifva öfverlemnadt; och Kongl. Majit förblifver
Riksens Ständer med ali Kongl. Nåd och,
Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
M. G. Danckwardt
Nio g.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående de så kallade
Betänk, om Trippiskc Köpegodsen i Halland. 901
Trippiske Köpegodsen i Halland, Gifven
Stockholms Slott den 18 jcin, 1823.
I anledning af Riksdags-Fullmägtigens för Årstads,
Faurås och Himble Häraders Allmoge i
Hallands Län, vid 1809 års Riksdag hos Riksens
Ständer gjorda begäran att, i händelse Statens
tillgångar icke medgåfve återlösen af de
Hemman i samma Län , som Drottning Christina
år 1653 skulle hafva till Handlanden
Adrian Tripp i Holland förpantat och hans utrikes
vistande Arfvingar ännu innehade, det då
måtte tillåtas Aboerne å desse Hemman att, mot
visse förmåner, få af egne medel en sådan inlösen
besörja; hade Riksens Ständer, uti till Kgl.
Majit aflåten Skrifvelse den 24 Mars 1810, i
underdånighet yttrat sig väl hafva funnit Kronan
ega ostridig rätt till berörde Hemmans återlösen,
men att Statens då varande behof icke
medgåfve någon utgift af Statsverket i detta afseende,
hvarföre och enär det med skäl borde
räknas för en nationalvinst, om desse Hemmans
räntor qvarstannade inom landet, samt det utan
tvifvel skulle bidraga till en bättre odling och
hushållning med desse Hemman, om egande-rätten
och en dermed förenad säkrare besittning
af desamma blefve Aboerne öfverldten, Riksens
Ständer i underdånighet hemstält, att Aboerne
sjelfve måtte, efter deras begäran, i Nåder tillåtas,
att af egne medel få hvar och en sitt åboende
Hemman inlösa, samt de som hade fordom
Krono- eller numera så kallade StädjeHemman,
såsom ersättning, för sine utlagde penningar,
erhålla behörigt Skattebref derå, utan
202 Bettini, om Trippiske Köpegodsen i Halland.
Lösen och utan någon Skatte-köpeskilling; äfvensom
Äboerne å de Hemman, som voro äldre
Skatte, i samma afseende undfå frihet från
Krono- eller Hemmans-räntornas erläggande deraf
i Tolf Ar: dock borde en sådan Inlösen vara
verkstäld inom Fern Ar, och berörde friheter
icke förr taga sin början.
Innan detta ämne kunnat till slutligt Nådigt
afgörande förekomma, hafva åtskiliige nödige
åtgärder, till beredande deraf och för att
få detsamma fullständigt utredt, blifvit tid efter
annan af Kongl. Majit i Nåder vidtagne, och
deribland först den, att särskildt pröfva verkan
af den öfverlåtelse utaf Kronans rätt till återlösen
af ifrågavarande Trippiske Hemman, hvilken
framlidne En af Rikets Herrar, Herr Fält-Marskalken
Grefve Toll, genom en Kongl. Resolution
af den 17 Januarii 1782 erhållit, och hvilken
Resolution Kongl. Majit dervid ansett, såsom ej
af Herr Grefve Toll under Trettio år begagnad,
icke mera vara hinderlig för Kronan, att
på det förmånligaste sätt begagna den lösningsrätt
till berörde Hemman, som Kronan tillkomine,
hvarefter Kongl. Majit förordnad!, dels att
alla de Personer i Halland, som innehade Trippiske
Hemman, skulle höras, om de samfält ville
begagna Kronans lösningsrätt dertill, utan att Kronan
då eller i framtiden vidkändes någon kostnad
till löseskillingens utbetalande, och sedermera,
efter vissa års förlopp, Hernmans-räntor
till Kronan utgöra, dels ock att Handlanden
Tripps Arfvingar, som voro utländske Män,
borde, i afseende på frågan om Löseskillingens
belopp, samt i öfrigt till bevakande af deras rätt,
Bettini, om Trippiske Köpegodsen i Halland. 203
erhålla underrättelse om Riksens Ständers ofvanberörde
anmälan i afseende på Hemmans Inlösen,
äfvensom Äboerne derå blifvit lemnaåt till.
fälle att, olver hvad bemäldte Arfvingar kunde
isig derom yttra, sedermera varda hörde.
Utaf de, i följe af desse föregångne åtgärder,
till Kongl, Majit i förevarande ämne inkomne
yttranden med dervid fogade Handlingar,
äfvensom dess och Rikets Kammar-Collegii afgifne
underdåniga utlåtanden, och hvilka till det
Riksens Ständers Utskott, som kommer att denna
fråga bereda, skola blifva öfveriämnade, inhämtas:
atf Drottning Christina, till afbetalning
på de underdåniga fordringar, som Holländske
Handlanden Daniel Tripp då egde, för gjorde
försträckningar till Svenska Kronan, genom (vänne
särskilde salubref den 2b April och den 9
Maj 1653 tl'1 bemalde Handlande försålt tillhopa
Trehundrade Femtio Sju, fern tolftedels oförmedlade
Mantal-, Krono-, Kloster-, Kyrko-och
Skatte-Hemman, jemte några Lägenheter utan
Mantal, alla i Halland belägne, med en Jordeboks-Ränta
af Sju Tusende Två hundrade Sextio
Två Daler, Två Öre, aderton Penningar
Silfvermynt för en efter Tre procent uträknad
köpe-sumrna stor Ett Hundrade Sextio En Tusende
Trehundrade Femtio Sju Ridr TjugUtvå
Öre, -åtta penningar Silfvermynt, samt tillegnpt
desse Hemman Adrian Tripp, hans Hustru och
Arfvingar till evärdelig ego, såsom allodialt och
oconditioneradt Frälse, lika med andra adeliga
Gods i Halland; dock med förbehåll för Sveriges
Konungar och Krona att, när så lägligt vore,
återlösa berörde 3 57x2 Mantal och Lägen
-
ao4 Betänk, om Trippiske Köpegodsen i Halland,
heter, emot erläggande af sådane 161,357 R:dr
22 öre 8 p:gr S:mt, samt att i öfrigt Skatteegandens
rätt efter Lag alltid skulle vara oförkränkt:
att sedermera, åren 1687 och 1688 Reductions-Commissionen
af desse 3 5 7-rä Mantal,
till Kronan åter indrog, ej allenast ett antal med
Två Tusende Sjuhundrade Fjorton Dalers, Tolf
Ores, Sexton och En femtedels Penningars Ränta,
såsom svarande mot Sextio Tusende Trehundrade
Nitton Daler, Trettiofem Öre, Tjugu
penningar Silfvermynt intresse, eller så kalladt
ofruktbart Capital, som i Liquidationsräkning,
vid köpet emellan Handlanden Tripp och Kronan,
blifvit henne påfördt, men af ReduclionsCommissionen
ansågos icke hafva bordt med
Hemmansränta in natura betalas, utan ock andre
Hemman, som räntade Åttahundrade Fyratio,
Fem Daler, Femton Öre, Tjugu Penningar Silfvermynt
för sådane Räntor, som funnits icke vara
sålda; hvilka sålunda indragne Hemman tillsammans
utgjorde Etthundrade Femtio^ Nio Mantal*
inen återstoden Etthundrade Nittio Atta och Fem*
tolftedels Mantal fångö Tripps Arfvingar, till
följe af köpet, behålla, och utgöra således nu det
Trippiske Godset , som vore återlösen underkastadt;
dock blefvo deraf år 1705 tvänne Mantal,
såsom Posthemman utbytte till Kronan emot
vederlag af Ett Mantal Krono- och ett Manta!
Skatte, hvilka sednare följakteligen i bemälde
Arfvingars hand lingö lika egenskap med de förre.
Att vidare, genom ett år 1762 den 3 December
af Kongl. Maj:t och Rikets G.ötha HofRätt
gifvit laga kraftvunnet Utslag, Kammarherren
Johan Jacob De Geer, i följe af arfsrätt ef
-
Betänk, om Trippiske Köpegodsen i Halland. 205
ter Handlanden Tripp, blifvit förklarad för rätt
egare till Fyra Tjuguendelar af Trippiske Hemmanen
i Halland; äfvensom bemälde Kammarherres
rätts Innehafvare, Lagmannen Friherre
Johan Albr. von Knorring sedermera ansetts berättigad,
att erhålla införsel i berörde År delar,
hvilka utaf förenämnde behållne Etthundrade
9
Nittio Atta och Femtolftedels Mantal, således
utgjorde Trettio Nio och ellofva trettiosjettedels
Mantal, som jemväl alltsedan förblifvit i Svenske
Mäns ego, och derunder gatt flere händer emellan,
samt med enahanda rätt, som vanliga Frälsehemman,
tillhöra nu dels Aboerne sjelfve, dels
andre Frälsegodsegare i Halland: Att deremot
de återstående Etthundrade Femtio Nio och niondedels
oförmedlade, eller Etthundrade Trettio
Åtta och Åttahundrade Tio, Ett Tusende Trehundrade
Elftedelar förmedlade Mantal, hvaraf
68Å4 llu äro Skattefrälse, 555^ så kallade Frälsestädje
och 153?? Mantal Kyrkohemman, verkeligen
ännu disponeras af Tripps utrikes vistande
Arfvingar: dock så, att Aboerne å de af
desse Hemman, som 1653 voro Krono, enligt
en Kongl. Majus Nådiga Dorn den 12 April
37g6, böra, ej mindre i besittningen deraf njuta
för sig och barn lika säkerhet, emot skyldigheternas
utgörande, och vidkännas samma äfventyr
vid deras uraktlåtenhet , som vanlige KronoAboer,
än äfven vid Abo-ombyten endast anses
jrligtige till sådan städja, som för andre KronoAboer
lagligen eger rum: att Trippiske Arfvingarne,
uti deras afgifne förklaringar, väl icke
bestridt, det de sålunda af dem nu innehafvande
Hemman måga för Svenska Kronans egen
2o6 Betänt. om Trippiske Köpegodsen i Halland.
räkning inlösas, men deremot förment sig, en--  ligt salubrefvets lydelse, icke vara skyldige, att
på sådant sätt afstå dem till Aboerne eller någon
annan, som krinde få öfverlåtelse af Kronan
dertill, samt att, i alla händelser* Löseskillingeti
derföre borde till ett af dem uppgifvet belopp
presteras i samma mynt, sorn Köpesumman skulle
blifvit Kronan godtgjord, nemligen Silfver, eller
i Banco-Sedlar eller annat Svenskt mynt* efter
det förhållande, som emelian desse myntslag kunde
vid betalningstiden gängse vara; under förbehåll
i öfrigt, att, efter enahanda grunder erhålla betalning
för en särskild förment fordran hos Kronan,
hvilken likväl, äfven orri den egde grund*
med denna fråga icke finnes egä något oskiljaktigt
sammanhang: Att Aboerne å Hemmanen*
efter inhämtande af denna Trippiske Arfvirigarnes
pretention, i allmänhet förklarat, det de icke
förmådde för egne delar ingå uti deri ifrågavarande
Lösnings-åtgärden, och kunde derföre ej,
i afseende derpå, göra något anbud, men önskade
alla* att Kronan sjelf densamma vidtoge , i
hvilket fall de hoppades att derefter få vanlige
Skatte- och Krono-Böndérs rätt och förmåner
tillgodonjuta: Att, i öfrigt, den för alla de Trippiske
Hemmanen ig8 y5^ Mantal belöpande Löseskillingen,
beräknad efter samma grund sorn 1653
års Köpesumma, eller efter det årets Jordeboksränta
4492 R:dr 20 öre 4 p:gr , å 3 proCent*
kommo att utgöra ett Riksdalertal af 99836’ och
särskildt för de Trippiske Arfvingarne i Holland
inneliafvande 15g! Hemman, omkring 79500
samt att räntorne, efter den uppgift* som till 1819
års Taxering blifvit lemnad om deras dåvarande
Betänk. em Trippiske Köpegodsen i Halland. 207
belopp efter markegångspris, utgjort för desse
sednare Hemmanen 3494 R:dr 13 sk. 2 rst.r
och tillsammans med de öfrige omkring '4376
R:dr B:co.
Vid öfvervägande häraf, och enär såsom om -  förmäldt är, åboerne å de Trippiske Hemmanen,
sorn ännu af dess utrikes vistande arfvingar innehafvas,
och hvartill Kronans åtetlösnings-rätt
blifvit både styrkt och medgifven, hufvudsakligen
förklarat, att de icke sjelfve harle förmåga
att Hemmanen nu återlösa, och derföre sådant
Sig afsagt, under yttrad önskan, att Kronan derom
måtte gå i författning, har Kongl. Mapt
Väl funnit Riksens Ständers vid 1809 års Riksdag
gjorde framställning, att Kronans Lösningsrätt
till samma Hemman måtte på de uppgifne
vilkoren, till Aboerne upplåtas, komma att förfalla;
men då Riksens Ständer vid sistförflutne Riksmöte
ansett, att de så kallade Séhlegelske köpegodsen
i Halland, hvar roed förhållandet i det hufvudsakligaste
befunnes vara enahanda, som meri
de Trippiske Hemmanen, borde till Kronan återlösas
och denna fråga, på sätt Kongl. Majus särskildta
derom nu aflåtna Nådiga Proposition innehåller,
blifvit till Riksens Ständers Eget vidare
afgörande öfverlämnad, har Kongl. Majit i Nåder
godtfunnit, att jernvall nu framställa förevarande
ämne, om de Trippiske Hemmanens inlösande ,
till Rikets Ständers pröfning: och vill Kongl.
Maj:t dervid tillika meddela Riksens Ständer,
det Kongl. Maj:t i detta ämne är af den tanke,
att de Innehafvare af Trippiske Hemman, som
aro Svenske män, och hvilket med 39j|:dels oförmedlade
Mantal deraf inträffar, borde i likhet
208 Betänk, otn Trippiske Köpegodstn i Halland»
rned hvad Kongl. Maj:t i afseende på de Schiegelske
Hemmanen i Nåder ansett, förblifva i sin
besittning orubbade; och frågan om desse 39
i|:dels Hemmans Inlösen, på grund af Kronans
ratt dertill, för nu och i framtiden således förfalla;
hvaremot och enär de öfrige 159! oförmedlade
Mantal äro i utländske Mäns händer*
hvilka deraf draga en årlig, ej obetydlig inkomst*
som går ur Riket, Kongl. Maj:t, på sätt Riksens
Ständer jemväl sjelfve yttrat, anser lämpligt och
nyttigt, om desse Hemman i allo kunde återbringas
i Svensk ego, till beredande af framtida
fullkomlig och säker besittning för Innehafvarne:
Och Kongl. Maj:t öfverlemnar derföre till
Riksens Ständer, huruvida de, jemte anvisande
af nödige medel härtill, skulle på sådan grund
Vilja besluta, att talan om desse Hemmans inlösande
för Kronans räkning borde anställas, och i
sådant fall åt Kongl. Maj:t uppdraga, att, sedan
bestämdt blifvit till hvad penningebelopp Hemmanen
borde till Kronan af Trippiske Arfvingarné
afträdas, och hvilket, i anledning af deras afgifne
yttrande icke lärer utan Domares åtgäru kunna
ske, om en sådan inlösning i behörig ordning
låta förantalta, samt derefter med desse Hemman*
till Kronans möjeligen största förmån, låta vidtaga
de åtgärder som med författningarne instämma.
Kongl. Maj:' förblifver Riksens Ständer med
ali Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
Af. G. jDanckwardt.
Betänk, om riZdliiggn. af Löfås Silfver-Verk. 209
N:o 9.
Utdrag af Protocollet ofver Kammar-Är en ■
der, hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti Stats-Rådet på Stockholms
Slott den 18 Januarii 1823.
Närvarande:
Hans Excellence, Justitire-Stats-Ministern
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Årenderne Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Hans Excellence, Hof-Cantzleren Herr
Grefve af Wetterstedt.
Deras Excellencer Stats-Råden:
Herr Grefve Gederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Mörner.
Tillförordnade Stats-Secreteraren, Förste Ex«
peditions-Secreteraren Danckwardt.
Tillförordnade Stats-Secreteraren uppläste i
underdånighet till justering det af honom, enligt
Kongl. Maj:ts vidtagne Nådiga beslut, för
fattade
förslag till Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse
till Riksens Ständer, med underrättelse otn
Kongl. Maj:ts senaste Nådiga beslut i den vid
flere föregående Riksdagar förehafde fråga om
Löfås Silfver Verk.
Bihang till Riks-St, Prot. Samt. 183}.
2io Betänk, om nedläggn. af Löfås Silfver-Verk.
Kongl. Majtt behagade, i anledning af StatsRådets
nu närvarande Ledamöters underdåniga
tillstyrkande, detta Förslag i Nåder gilla; och
skulle Nådig Skrifvelse, i likhet dermed, på
vanligt sätt, till Riks-Stånden expedieras.
Ex Protocolloi
J. B. Berndes.
Kongl. Majds Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, med underrättelse om
Kongl. Maj:ts sednaste Nådiga Beslut
i den vid flere föregående Riksdagar
före/tafde fråga, om nedläggning af
Löfås Silfver-Verk. Gifven Stockholms
Slott den 18 jfanuarii 1823,
Sedan Rikets Ständer, af förekomne anledningar,
det, Grufvedriften vid Löfås Silfver-Verk
för Staten medförde betydlig årlig förlust, dels
vid 1815 års Riksdag hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, att detta Verk måtte nedläggas,
och de detsamma^-förunnade förmåner och friheter
till Kronan indragas, derunder likväl icke
inbegripne de extra tjeDstbarheter, som Allmogen
till Silfver-Verket utgjorde, derifrån devid
Verkets nedläggande borde befrias, äfvensom det
skulle vara Silfver-Verkets då varande innehafvare
obetaget, att på egen bekostnad grufvu-arbetet fortsätta,
under de vilkor, sorn med författningatne
om Bruks- och Bergs-handleringen kunde instämma,
dels ock sedermera vid 1818 års Riksdag,
efter inhämtad kännedom om det skick,
hvari detta ärende då befanns, ånyo i underdå
-
Betänk. om nedläggn. af Löfås Silfver-Verk, 21 x
nighet begärt, att 1815 års Ständers, i afseende
på Löfås Silfver-Verks nedläggande, yttrade förenämnde
önskan, kunde, utan vidare undersökningar
och tidsutdrägt, till verkställighet befordras;
så hade Kongl. Majit Uti dess, i anledning
häraf, vid sistnämnde Riksdag, den 7 April 1818,
till Rikets Ständer afiatnä Nådiga Skrifvelse gifvit
Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Majit,
söm inhämtat, att Löfås Silfver-Verk med dess
tillhörigheter, enligt Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse den 30 Januarii 1770 och Kongl.
Brefvet den 5 April samma år, blifvit', under
vissa bestämda förmåner och rättigheter, till aflidne
Rådmannen Egert Lundströms arfvingar upplåtet,
under försäkran, alt innehafvarne af Silfver-Verket
Skulle vid samma rättigheter och förmåner
framgent bibehållas, så länge de Vferket
behörigen och efter de af Kongl. Majits och Rikets
Bergs-Cöliegium, bestämde föreskrifter vidmagthöllo,
i nåder ansett Rikets Ständers förenämnde
underdåniga hemställan om skyndsam
verkställighet af Rikets Ständers ar 1815 vidtagne
Beslut, i afseende på Silfver-Verkets nedläggning,
icke kunna, vid berörde förhållande, emot tydliga
stadgandet uti 77 §. af Regerings-Formen, hafva
afseende på andra åtgärder, än sådäne, som vöre
förenliga med den der uti hvarje innehafvare försäkrade
förman, att få njuta sin lagliga rätt tillgodo,
enligt gällande Författningar, och att sålunda Innehäfvaren
af Löfås Silfver-Verk , innan det blifvit
behörigen pröfvadt, huruvida han brustit uti
sina ihgångna förbindelser, icke kunde anses
hafva förverkat de, såsom ofvanhämrult är, Verkets
Innehafvare försäkrade förmåner och rättig
-
212 Betänk. om nedlägga. af Löfås Silfver-Verki
heter; hvarföre ock Kongl. Maj:t, meri förklarande,
att en sådan pröfning borde föregå all
annan af Rikets Ständer begärd åtgärd, i Nåder
öfverlämnat handlingarne i detta ämne till Kongl.
Maj:ts Justitiae-Canizlers-Embete, för att med dess
uppmärksamhet följa den åtalan, sorn, efter hvad
då af Handlingarne tillika inhämtades, blifvit redan
den 10 October 1814, af Bergs-Collegium anbefald
dess Advokat-Fiscals-Ämbete att utföra mot
nuvarande Innehafvaren af Silfver-Verket, BergsFogden
Forsslind, samt tillse att denna åtalan och
de åtgärder, som i följd deraf kunde och borde
vidtagas, blefvo till slutlig handläggning befordrade;
hvar emellertid Kongl. Majtt ville med vidare
Nådigt Utlåtande öfver Rikets Ständers ofvannämnde
i detta ämne gjorde underdåniga hemställan
uppskjuta.
Enligt hvad, i anledning häraf, Kongl.
Maj:ts tillförordnade Justitiae-Cantzler sedermera,
uti Skrifvelse den 14 Mars sistlidet år, hos
Kongl. Majtt i underdånighet tillkännagifva har
berörde Ambets-åtal, uppå Bergsfogden Forssanäs
underdåniga klagan öfver Bergs-Collegii,
den 24 December 1818, i målet gifne Beslut,
hvarmedelst han förklarades hafva förverkat de
Silfver-Verket upplåtne Krono-förläningar och förmåner
genom Kongl. Majtts med Dess Högsta
Domstol, under den 19 December 1820 med—
deldte Nådiga Utslag, blifvit slutligen afgjordt;
och har Kongl. Majtt Sig derutinnan i Nåder
yttrat: Att, som Riksens Ständers Beslut, den
30 Januarii 1770, hvilket den 5 April samma år
är vordet af Kongl. Majtt i Nåder gilladt, innehöll,
det Innehafyarne af Löfås Silfver-Verk
Betänk, om nedlängn. af Löfås Silfver-Verk. 213
skulle från 1769 års början få njuta de dem
beviljade förmåner tillgodo, samt dervid sedan
allt framgent oqvalde förblifva, så länge de
Verket behörigen och efter den af Bergs-Collegium
utsättande föreskrift vidmaglhöllo, alltså
och emedan de af Bergs-Collegium derefter intill
närvarande tid, den 15 October 1770 och den 11
Februarii 1780, så väl i afseende på nödige försöknings-arbeten,
som malmbrytningen meddeldte
föreskrifter, enligt hvad en å stället hållen Commission
upplyst, blifvit vid Silfver-Verket behörigen
verkstälde, samt ehuru på sätt Bergs-Collegium
anmärkt, betydlig olikhet för flere år finnes
emellan beloppet af det Silfver, som, enligt de i
Gesclnvorne Relationerne gjorde anteckningar,
förments vara vid Löfås tillverkadt, och beloppet
af det till Myntet för samma år inlemnade,
dessa uppgifter likväl, dels för vissa år endast
voro framstälda förslagsvis, i afseende dertill att
tillverkningen ännu icke varit afslutad, dels i
alla fall icke kunnat, emot Bergsfogden Forss,
linds bestridande, visas vara med den rätta tillverkningen
vid Löfås öfverensstämmande och
hvarföre han ej heller på grund af den i målet
då förekomne bevisning, kunde, såsom BergsCollegium
antagit, anses vara öfvertygad, att
hafva tillverkat mera Silfver, än hvad han till
Myntet iniemnadt, hvilken omständighet icke
heller varit föremål för Actors da förde talan;
Ty och enär således icke visadt vore, att de af
Bergs-Collegium, i afseende på grufvudrifien rrieddeldte
föreskrifter äro vordne af Forsslind eftersatte,
har Kongl. Majtt, under ogillande af Actors
påstående om Contractets förverkande, i af
-
214 Betänk, nm nedlägga. af Löfås Silf ver-Verk.
seende på Forsslinds betalningssätt för den honom
förlänta Kronotionde Spannmål, i Nåder
pröfvat rättvift, att, med ändring af Bergs-Collegie
öfverklagade Utslag, förklara det BergsFogden
Forsslind icke kunde anses, efter Lag,
de till Löfås Silfver-rVerks drift upplåtne förläningar
och förmåner hafva förverkat
Då
Kongl. Majit derefter, till följe af hvad
förut, på sätt ofvanberördt är, bilfvit i Nåder
förklarad!, den 15 Maji sistlidet år, uti Stats,
Badet, till slutlig Pröfning förehaft, hvad Pikets
Ständer i detta mål hos Kongl. Majit i underdånighet
framstäldt oell i öfrigt deri förekommit ,
har Kongl. Majit, i enlighet med grunderne,
för dess redan fattade och Rikets, Ständer m.eddeldte
Nådiga Beslut, funnit Sig icke kunna
bifalla Rikets Ständers underdåniga anhållan,
att de till Löfås Silfver-Verks drift förlänte förmåner
och friheter måtte till Kronan indragas,
och att, i följd deraf, hvad Rikets Ständer i
sammanhang dermed i öfrigt yttrat, komma att
förfalla. Kongl. Majit har deremot i Nåder godtfpnnit
anbefalla Bergs-Collegium, att med noggranhet
hålla hand deröfver, att Silfver-Verket
behörigen och efter de föreskrifter, sorn Collegium
egde att meddela, blefve vidmagthållet, äfvensom,
i öfrigt, uti hvad på Collegium kunde ankomma,
tillse att de vilkor och förbindelser uppfyldes och
iaktiogos, som blifvit vid Verkets upplåtelse fästade,
och borde, så snart det befunnits, att SilfverVerkets
Innehafvare, i ett eller annat afseende bruste
i sine skyldigheter vid Verkets drift, i behörig
ordning pröfvas, om Innehafvarne vid de Verket
förunnade förmåner vidare måga varda bibehållne.
Betänk, om Arrende-Spannemälens utgörande. -215
Om hvad Kongl. Majit sålunda i detta ämne
i Nåder beslutit, har Kongl. Majit härmed
velat Rikets Ständer i nåder underrätta; och Kongl.
Majit förblifver Rikets Ständer med al! Kongl. Nåd
och Ynnest städse välbevågen. Datum ut Supra.
CARL JOHAN.
M. G. Danckwardt.
Nio io.
Utdrag af Protocollet ö fver Kammar-Ärender,
hållet inför Hans Majit Konungen
uti Stats-Rådet på Stockholms
Slott den j8 fanuarii 1823.
Närvarande:
Hans Excellence, Justitia Stats-Ministern
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans, Excellence, Stats-Ministern för Utrikes
Arenderne Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer Sfats-Råden:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Hans Excellence, Hof-Ganzieren Herr Grefve
af Wetterstedt,
Deras Excellencer Stats-Rädeni
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Af orner.
Tillförordnade Stats-Secreteraren, Förste Expeditions-
Secreteraren Danckwardt.
216 Betänk, om Arrende-Spannemålens utgörande.
Af Tillförordnade Siats - Secreteraren upp.
lästes i underdånighet till justering det på Kongl,
Majit Nådiga befallning författade Förslag till
Proposition till Rikets Ständer, angående i de
nu gällande föreskrifter om Arrende-Spannmålens
utgörande af Kungsgårdar samt derunder
lydande Hemman och Lägenheter.
Kongl. Maj.t, som på Stats-Rådels nu närvarande
Ledamöters underdåniga tillstyrkande
behagade detta förslag i Nåder gilla, befalte*
att Dess Nådiga Proposition i enlighet dermed ,
skulle till Rikets Ständer, på vanligt sätt, öfverlemnäs,
Ex Protocollo
J. 13. Berndes.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående ändring utaf
nu gällande föreskrifter om ArrendeSpannemålens
utgörande af Kungs-Gårdar
samt derunder lydande Hemman och
Lägenheter. Gifven Stockholms Slott
den 18 jfanuarii 1823•
I anledning af de flere utaf Arrendatorer af
Kungs-Gårdar samt dertill hörande Hemman och
Lägenheter hos Kongl. Majit, under de sednare
åren gjorde ansökningar, att, emot hvad för
hvarje år blifvit för dem föreskrifvit, få deras
Arrende-Spannemål delsmed penningar utgöra,dels
in natura lefverera, har Kongl. Majits uppmärksamhet
blifvit fastad derå, att den rättighet, sam i de
utfärdade Arrende-Contracterne om denna Kronans
egendom blifvit Henne med anledning af För.
Betänk, om Arrende-Spannemälens utgörande. 2*7
fattningarne, förbehållen, att nemligen för hvarje
år utfordra det bestämda Spannemål s-Arrendet,
antingen in natura, eller med Penningar efter
Markegångspris, hvilketdera Kronan hälst
ville, icke syntes med billighet och en nödig
omtanka för Arrendatorernes bestånd vara förenlig.
Af denna Kronans förbehållne Optionsrätt,
hvilken i likket med hvad om Kronans behållne
ränta i allmänhet är stadgadt, egenteligen »ynes
hafva sitt afseende på de tillfällen, då Kronan af
Spannemålen ieke hade behof, och alldeles icke
att derigenom på Arrendet göra en ytterligare
vinst, har, för att göra Arrendet för Kronan så
förmånligt som möjligt, den följd uppstått, att,
vid de tillfällen, då det gångbara priset å Spannemålen
fallit under Markegången , Kronan utfordrat
Arrendet i penningar, och åter i motsatt
händelse in natura, hvarigenom Arrendatorerne,
som sålunda komme att i bägge fallen erlägga
ett högre Spannemäls-Arrende, än det i Contracterne
bestämde, finge vidkännas lidande och
Kronan åter, på Arrendatorernes bekostnad, en
icke påräknad vinst, så mycket mindre billig,
som Kronan, då den i ymnigare år, för prisens
jemna bibehållande å Spannemålen och en lättad
afsättning derå, later af enskildte uppköpa
Spannemål, närmast synes vara skyldig att, vid
sådane tillfällen, in natura taga säden af egne
räntegifvare. Under de sist förflutne irenne åren,
genom den då inträffade svårighet art afsätta
Spannemål, och de högst ojemna förhållanden emellan
Markegångsprisen och de gångbara , har
Kronans ifrågavarande Optionsrätt i synnerhet
visat dess obilliga och menliga följder, då Ar
-
Si 8 Betänk, om Arrende-Spannemdlens utgörande.
rendatorerne blifvit ålagde att afbörda sig sine
Spannemåls-Arrender\ i penningar efter Markegången,
under det de, äfven ofta med stor svårighet,
måst föryttra sin säd för ett vida lägre pris
och således till Arrendets likviderande försälja
ett störe Spannrnålsqvantum , än det i Contracterne
bestämde, derigenom högst betydande förluster
blifvit Arrendatorerne, förorsakade, och
äfven i anseende till nuvarande högt uppdrifne
Arrenden, fleres undergång, äfven icke utan förförlust
för Kronan beredd,
Af desse anledningar och då Kongl Maj:t
icke ansett sig böra eller kunna medgifva Arrendatorerne,
efter deras derom gjorde särskilda
ansökningar, rättighet att på annat än det
för Kronan, såsom det mäst förmånliga för hvarje
år bestämde sätt, utgöra sitt Spannemåls - Arrende,
enär derigenom en gifven inkomst för
Staten skulle efterskänkas, har Kongl. Maj:t för
Dess del funnit en rättvis omtanka för Arrendatorernes
bestånd påkalla ändring i den sålunda
stadgade föreskriften om desse Arrendens utgörande,
så mycket mera, som det till betydlig del,
vore ett olika förhållande emellan desse Spannemåls-
Räntor och Kronans vanlige beliållne
Afrads- och Krono-Tionde-Spannemål, i så måtto,
att den sednare af hvarje Skattskyldig utgår
i mindre Poster, och någon tillökning i priset
derå således vore af ringa inflytande, då åter
de förra utgjorde ett betydligare belopp, och
förhöjningen vore i samma man känbar och
verkande på Arrendatorernas förmåga att den åstadkomma.
Kongl. Majtt vill derför till Riksens
Ständer öfverlemna, om icke, med bibehållande
Betänk, om Arrende-Spannemdlens utgörande. 219
i öfrigt af Kronans rätt, att Arrende-Spannemål
af Kungsgårdar med dertill hörande Hemman
och Lägenheter utfordra in natura eller med
penningar, nuvarande och blifvande Arrendatorer
deraf måga, enär de före Thomasmässotiden
hvarje år hos vederbörande Kongl. Majtts Befallningshafvande
sig derom anmäla, ega rättighet
att sitt Spannemåls-Arrende in natura erlägga,
såvida sådant, inom den för intägten deraf å
Kronans sida föreskrifne tid, af dem fullgöres;
Och borde, i sådan händelse, en dylik rättighet,
i hädanefter utfärdade Arrende - Contracter, Arrendatorerne
förbehållas.
Kongl. Majtt förblifver Riksens Ständer med
all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
X)atum ut supra.
CARL JOHAN.
M. G, Danckwardt.
Nto 11.
Utdrag af Protocollet ö fver Kammar-Ärender,
hållet inför Hans Majit Konungen
uti Stats-Rudet på Stockholms
Slott den 18 fanuarii 1823.
Närvarande:
Hans Excellence, Justitia?. Stats-Ministern
Herr Grefve Gyllenborg.
S20 Betänkande om Vattenverk.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Arenderne, Herr Grefve von Engeström.
Heras Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Hans Excellence Hof-Canzleren Herr Gr»
af Wetterstedt.
Deras Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Mörner.
Tillförord. Stats-Secreteraren, Förste Expedit
ions-Seereteraren Danckwardt.
Sedan Kongl. Majit i Nåder beslutit, att till
Riksens Sränder vid denna Riksdag framställa
ett förslag till Författning om förändring eller
utdömande af Vattenverk, som genom uppdämning
skada jord eller hindra dess odling; så
uppläste tillförordnade Stats-Secreteraren de i anledning
häraf författade förslag så väl till en dylik
författning, som till den Nådiga Proposition,
hvilken dermed skulle till Riksens Ständer komma
att afgå.
Hans Excellence, Herr Justitise-Stats-Ministern,
Grefve Gyllenborg yttrade härvid i underdånighet
:
”1 frågan huru vida genom en tvångslag,
de som innehafva i laglig ordning tillkomne Vattenverk,
må kunna förbindas att samma Vattenverk
emot deras vilja afstå, kan jag icke frångå
de betänkligheter och det yttrande jag i Högsta
Domstolen jemte Dess fleste Ledamöter den so
Betänkande om Vattenverk.
Junii 1815 afgifvit, och jag åberopar i underdånighet
innehållet så väl af detta Protocoll, som
af Landshöfdingen Järlås infordrade utlåtande
samt Advocat-Fiscalen Staafs uti Lag-Commit*
téen den 14 April 181g afgifne yttrande, deri
jag då instämde. Egande-rättens helgd; svårigheterne,
som ofta skola inträffa vid jemförelsen
emellan nyttan af odlingsföretaget och den nytta
Vattenverket ej blott för Egaren, utan äfven
för den kringliggande orten medförer; opålitligheten
af grunderne för rätta värdets utsättande,
efter hvilket lösen skall bestämmas; de förändringar
härutinnan, som olika tiders olika omständigheter
kunna medföra, och den på menniskors egennytta
grundade förmodan, att ingen Vattenverksegare
i allmänhet skall neka afstå sitt Verk,
om han finner lösnings-anbudet förmånligt för
sig, utgöra hufvudsakliga skälen för mitt underdåniga
afstyrkande.”
Af Siats-Rådets öfrige närvarande Ledamöter
tillstyrktes deremot Nådigt bifall af ifrågavarande
förslag, hvilket Kongl. Majit jemväl i
Nåder täcktes gilla och till expedierande i vanlig
ordning anbefalla.
Ex Protoeollo
J. B. Berndes.
Kongl. Ma]:ts Kådiga Proposition till Rikets
Ständer om antagande af en Författning,
angående förändring eller utdömande
af Vattenverk som genom uppdämning
skada jord eller hindra dess
aa? Betänkande om Vattenverk.
odling, Gifven Stockholms Slott den
18 fanuarii 1823.
Redan vid 1812 ars Riksdag framstälde Rikets
Ständer , hos Kongl. Maj:t i underdånighet
deras öfvertygelse otti den väsenteliga nytta,
som Handel skulle tillskyndas genom en författning,
som för Egare af sådane Vattenverk ,
hvilka genom uppdämning satte odlingsbara landssträckör
under vatten och således hindrade möjlig
förbättring derå, efter föreskrifne lämplige
grunder, stadgade skyldigheten att låta förändra
ellef utrifva slike Verk, emot skälig ersättning
derföre; och Rikets Ständer öfverlemnade jerne»
väl under sådan hänsigt till Kongl. Maj:t i underdånighet
ett Förslag till Författning härom
med anhållan, att Kongl. Majit ville låta detta
ärende undergå den beredning och granskning
som kunde sätta Rikets Ständer i tillfälle att
vid näst påföljande Riksdag om antagande af
en dertill på säkra grunder bygd författning besluta.
I anledning häraf och med afseende å
det af Rikets Ständer åsyftade vigtiga ändamål
hade ock Kongl. Maj:t sedan Dess • och Rikets
Kammar-Collegium blifvit bordt, låtit Lag-Committéen
utarbeta ett project till Författning i detta
ämne hvaröfver Kongl. Majit sedermera i Nåder
inhämtade Dess Högste Domstols underdåniga
utlåtande; men då, vid granskning deraf, Kongl.
Majits ansåg ät sk i 1 lige vidare åtgärder för ämnets
fullkomligare beredning nödige, fann Kongl.
Majit, under den 28 Junii 1815 i Nåder godt
besluta, att, jemte meddelande åt Rikets då församlade
Ständer af de hinder, som sålunda för
Betänkande om Vattenverk.
frågans öfverlemnande till deras pröfning uppkomme,
så väl låta Lag-Commitléens berörde förslag
genom Trycket komma till Allmänhetens
kännedom, som ock dels deröfver höra Kongl.
Majits och Rikets Bergs-Collegium, dels ock för
bedömandet af behofvet och verkningarne af den
ifrågastälde Författningen ifrån Kongl, Majits
samtlige Befallningshafvande infordra underdåniga
berättelser om de förhållanden, sorn med
Vattenverk i ofvannämnde afseende kunde uti
hvarje landsort sig förete, och hvilka underdåniga
berättelser och utlåtanden jemväl sedermera
tid efter annan till Kongl. Majit blifvit afgifna.
Sedan i fråga varande ämne på sådant sätt
blifvit lieredt, och jemväl sedermera särskildt af
Lag-Com rhittéen i dess från trycket utgifne allmänna
förslag till en ny Byggninga-Balk på det
fullständigaste sätt utvecklade, har Kongl. Majit
ansett tiden nu v.ara inne att framställa det samma
till Rikets Ständers pröfning och afgörande.
Lika med Rikets Ständer har Kongl. Majit, vid
öfvervägande af livad å ena och andra sidan
blifvit i denna fråga anfördt, insett de stora,
numera allmänt erkända, hinder för jordbrukets
förkofran och utvidgande, som i vårt , till såbetydlig
del, af vatten genornskurne land, förmedelst
uppdämning å odlingsbar mark förorsakas,
och hvilka olägenheter under jordbrukets
hastiga tillväxt, de sednare åren blifvit allt mer
och mer synbara och öfverklagade, ovedersägligt
påkalla vidtagandet af en författning , sorn för
beredandet af de stora fördelat for landet i oeconpmiskt
afseende, hvilka der af äio att förvänta
afbjelper dessa olägenheter och sätter den i
-
284
Betänkande om Vattenverk.
doge jordbrukaren i tillfälle att till enskildt och
allmänt gagn å sin jord använda all den förbättring,
som derå kan åstadkommas; och Kongl.
Majrt har, pa grund deraf , funnit de 'betänkligheter,
som under åberopande af egande-rätten ,
hvilken likväl i förevarande fall kan anses vara
icke mindre helig för jordegaren än Vattenverks
Innehafvaren, emot en dylik författning
blifvit framstälde, böra vika för de högre föremålen
af en sadan allmännare och vidsträcktare nytta
för landet, den Staten tillhörer att utan in-'
skränkning befordra och utbreda. Under sådane
åsigter , ölverlemnar derföre Kongl. Maj:t nu till
ilikets Ständer bilagde Förslag till den författning
i detta ämne, som Kongl. Maj:t för sin del
anser åt ändamålet lämpelig, och hvilken, då
den å ena sidan öppnar för jordegare rätt att få
Vattenverk, som genom uppdämning bereder
hinder för nyttiggörande af odlingsbar mark,
mot lemnad full ersättning åt Egaren, ändradf,
flyttadt eller alldeles utrifvet, tillika a andra
sidan vid utöfningen af denna tvångsrätt binder
sådane vilkor och föreskrifter, att misbruk deraf
icke skäligen synas vara att befara.
Tili det Rikets Ständers Utskott, som kommer
att denna fråga bereda, låter Kongl. Maj:t särskildt
öfverlämna ej mindre Högsta .Domstolens och DagCommittéens
underdåniga yttranden, än alla öfriga
till ämnet hörande handlingar; och Kongl. Maj:t
förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
M. G. Danckwardt.
Betänkande om Vattenverk. 22 5
Förslag till Författning om ändring af
Vattenverk, som genom uppdämning
skada jordi eller hindra dess odling»
§* '•
Då Vattenverk, sorn lagligen tillkommit och af
laga beskaffenhet är, valler uppdämning, hvaraf
jord fördränkes eller odling af jord hindras; hafvfe
Jordegare rätt Fördra, att, tinder vilkor och
på sätt här nedanföre stadgas, Vattenverket ändras
eller flyttes, eller ock vattenledning göresj
eller ock att Verket alldeles utrifves»
§-. 2»
tCan uppdämning, hvartill Vatteriverksegarö;
såsom i föregående §. säges, lagligen berättigad
är, afhjelpas dermed, att Verket ändras eller
flyttes, eller att för vattnet ny ledning öppnas ;
och kan en sådan ändring, flyttning eller vattenledning
Utan Vetkets försämring för framtiden,
göras, då må Vattenverket ändra3 eller flyttas,'
eller vattenledning anläggas. Kän lier uppdämningen
ej afhjelpas, utan att Vattenverket alldeles
utrifves, eller ock så ändras, att dess värde
för framtiden deraf minskas; och finnes deri
skada, uppdämningen gör Sa stör, att värdet af
dén jord; sorn ej brukas kan, eller af deil förbättring,
jorden vinna kunde, om vattnet aftappades,
uppgår till dubbelt mot Vattenverkets fuU
la värde, oth det skall alldeles utrifvas, eller till
dubbelt möt värdet af den del, som genom för-*
sätnring bortgår, om det skall ändras; då må Ock
Bihang tilt Riks-St. Prott I:itä Sami. 18*3» 1'5
226
Betänkande om Vattenverk.
Jen ändring, flyttning eller vattenledning, sotri
för jordens bruk nödig finnes, verkställas, eller
Verket alldeles utrifvas. Finnas flere Vattenverk,
som uppdämning vålla, skall värdet af deni
alla, eller af deras försämring, tagas i beräkning
mot värdet af jorden eller dess förbättring, efter
hvad nu stadgadt är»
§■ 3-
Jordegare, som, i de fall §. 2 utsätter, siri
rätt begagna vill, vare skyldig, att till egare äf
Vattenverk fullt gälda den förlust, denne lider
under det Verket ej drifvas kan, öm det skall
ändras eller flyttas, eller vattenledning göras, så
ock värdet af den del i Vattenverket, som för
framtiden bortgår, om Verket försämras. Åslundar
Vattenverksegaren, att om Verkets ändring
eller flyttning eller om vattenledningen sjelf bestyra,
bör Jordegaren vidkännas kostnaden, efter
som den mäten varder; Men Vill Vattertverksegaren
icke deruti ingå, vare Jordegaren pligtig,
att ändringen, flyttningen eller vattenledningen
verkställa. Kommer Vattenverk att alldeles Utrifvas,
skall Jordegaren betala fulla värdet och
sjelf om rifningen besörja.
§• 4-
Då Vattenverk ändras eller flyttas, eller
vattenledning göras, såsom i §. 2 säges, och Egaren
häldre vill hela verket afstå än taga den
ersättning, hvartill han berättigad är , vare jordegaren
skyldig att Verket, med hvad dertill hörer,
lösa. Finnes med sådant Vattenverk jord
förenad, derå särskild Abo ej är besutten j då
Betänkande om Vattenverk
227
skal'1 jemväl samma jord inlösas. Lag samma
vore, der jord finnes till Vattenverk, sorn alldeles
utrifves, derest Egaren ej vill den jord behålla.
Värdet af Vattenverk, som utrifvas eller
lösas skall, eller af den del, sorn genom försämring
bortgår, likasom af den jord, hvilken enligt
föregående §. bör inlösas, skall i penningar mätas
'efter hvad Egendomar af samma slag, inom
de sist förflutne Tjuga åren, i orten gullit, då
tfe i högsta pris Varit. Men är Vattenverk af
Fidei Commiss natur, eller anslaget till Boställe,
då skall jemngodt Vederlag i annat Verk af
samma slag eller i jord ställas, så framt ej Kongl.
Maj:t finner skäl att om vederlagets beskaffenhet
anorlunda vid hVaije tillfälle Särskildt i Nåder
förordna-.
§. 6.
Då jordegare åstunda!: att begagna deri rätt
sorn i 3 §. stadgad är, eger han hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande göra ansökning , att
Landtmätare till undersöknings förrättande förordnas
må, hvartill Remiss ofördröjeligeh skall
utfärdas och Landtmätare!! tillställas. Rörer frågan
något Boställe eller Kronan eljest tillhörigt
Vattenverk bör Kongl. Majus Befallningshafvande
förordna behörigt Ombud , att , i förening
med Inriehafvaren af Vattenverket, Kronans
rätt utföra och bevaka; Och méddele Kongl. Majus
Befallningshafvande genast underrättelse derom
så Val till Landtmätaren sorn den EmbetSmyn—
2jS
Betänkande om Vattenverk.
dighet, hvilken näst Konungen deröfver har in^
seende, och ege i öfrigt tillse, att intet till i«
akttagande af Kronans rätt härvid underlåtes.
Landtmätaren åligger Jet att skyndsammeligen ut3
sätta dag till förrättningens företagande och att der-;
om skriftligen emot bevis så väl Sökanden som
Vattenverksegaren, så ock allmänt Ombud, dådet
erfordras, underrätta inom den tid, sominCap.
Bättegångs-Balken om Stämning föreskiifven är;
late ock å Predikostolen i den eller de Socknar,
der Vattenverket är beläget, förrättningen kungöra,
sist 14 dagar innan den företages.
§• 7-
Till den utsatte dagen skola Jordegare och
Vattenverksegare hvardera välja tvänne Gode
Män, med hvilka landtmätaren, i delegarnes
ömsesidiga närvaro, skall sammanträda och först
affatta samt afväga Vattendraget. Derefter böra
han och Gode Männen undersöka, om icke nödigt
aflopp utan mehn för Vattenverket göras
ian, eller om ändring, flyttning eller utriftning
eller ock vattenledning, hvaraf Verket lider,
nödig vara må; Och när sådant skett, skola
de till värde uppskatta å ena sidan jorden och dess
förbättring och å den andra Vattenverket eller dess
försämring, samt gifva sitt utlåtande, om va 11 ne t aftappas
må, så ock om sättet och vilkoren derföre, allt efter
som för hvarje fall ofvan stadgadt finnes. Landtmätare
och Gode Män undersöke äfven härvid,
om jord eller Verk, som nedan ligger, vid vattnets
aftappning kunna genom öfversvämning lida
jkada, och meddele i sådant fall, till upplysning
Betänkande om Vattenverk'.
229
för vederbörande, sitt utlåtande, huru sådant må
kunna förekommas.
Uteblifver lagligen kallad Vattenverksegare
från denna förrättning, och icke eller för sig
ställer Ombud; tnå sådant icke vålla uppskof i
förrättningen, komma ej eller någre af honom
utsedde Gode Män, då kalle Landtmätare tvänne
ojäfvige Män af Nämnden, att, såsom Gode
Män, å den frånvarandes vägnar förrättningen
öfvervara.
§. 8.
o
Atnöjas Jordegare och Vattenverksegare med
Landtmätarens och Gode Männens utlåtande,
kommer dervid att bero, då fråga ej är om Boställe
eller Kronan eljest tillhörigt Vattenverk,
i hvilken händelse Landtmätarens och Gode
Mannens utlåtandejbör genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
åtföljdt af dess yttrande, Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning underställas, kunna jordegare
och Vattenverksegare ej åsämjas, har jordegaren
att saken till Domstolen instämma. Uti
den på Jordegarens begäran sålunda å Vattenverksegaren
utfärdade stämningen, skall Domaren
utsätta saken till syn på stället, och dertill kalla
Landtmätaren och Gode Männen, som under-'
Sökningen förrättat, annan Landtmätare , kunnig
Byggmästare, så och Allmänna Ombud, der deras
hörande nödigt finnes; och varde saken om
det så ske kan , å stället afgjord.
Sträcker sig Vattendrag, som synas skall,"
längre än genom en Domsaga, förordne Hofrätten,
på Sökandens anmälan, särskild Domare
att med Uthärads Nämnd saken upptaga.
-230
Betänkande om Vätte nverh
§• 9-
Hafva Landtmätare och Gode Män funnit
att Vattenverk ändras, flyttas eller alldeles ut-,
rifyas må, eller att dess drift uppehållas skall,
medan Vattenledning götes; då vare Jordegaren
pligtig att å den dag, som i Stämningen förelagd
är vid äfventyr att saken i annat fall icke dä
till pröfning upptages, hos Hatten nedsätta de
penningar, hvartill Landtmätaren och Gode Männen
skattat Vattenverket, der det utrifvas eller
lösas skall, eller dess försämring pch Egarens,
förlust, medan dpt ej drifyes, om det skall ändras
eller flyttas eller Vattenledning göras; och,
galle om lyftning af sådane penningar, hvad
om Bördeskilling i Lag är stadgadt. Varder sedan
Vei'ket, dess försämring eller Egarens förlust
högre skattad t, skall Jordegaren erlägga öfverskottet
, innan Vattenverksegare Verket afträder,
eller något eljest till rubbning i dess gång
företages.
Varder Sökandens påstående af Rätten, till
större eller mindre del gilladf, sätte Rätten yiss,
tid ut, inom hvilken Domen, sedan den laga
kraft vunnit, fullgöras må. A Verk, sorn utrifvas
eller lösas skall, åtnjute Vattenverksegaren
laga fardag, sedan Jordegarens rätt att Verket
lösa, genom laga kraft vunnen Dom, faststäld
blifvit. Ar Vattenverk efter Dom utrifvet , då,
må det ej ånyo upptagas.
§. 11,
Ali kostnad, som till affattning, afvägning
pch annan undersökning nödig är, skall jord
-
Betänkande om Vattenverk.
231
egaren ensam stånda; hvarförutan han bör er-’
sätta, ändå att lian saken vinner, de umgälder
Vattenverksegaren, då han undersökningen bevistar
, så. ock vid första Domstolen , måste vidkännas.
'§• 12,
Vid Vattenafledningar eller Vattenverks
ändring eller flyttning, bör noga tillses, att jord
eller verk , som nedan ligger, icke genom öfversvämning
lider skada. Sker annorledes, gifve
ersättning den det vållar.
Jordegare hafv- äfven dervid rätt, att, såsom
örn Strömrensningar i allmänhet stadgadt är,
till undanrödjande af alla hinder för vattnejs
fullkomliga afledande, verkställa nödig rensning
af vattendraget , och ege jemväl , der så för ändaniålets
vinnande nödigt är, fordra att vattendraget
utvidgas eller förändras, då det utan bestämd
olägenhet för Egaren af jorden ske kan. Vare
likväl skyldig, att i desse fall lemna denne sednare
full ersättning i jord eller penningar, allt
sorn Domaren, i brist af godvillig öfverenskommelse,
det skäligt pröfvar.
3 3-
Kongl, Maj:ts Befallningshafvande eger tillse
att ränta eller andra allmänna skyldigheter å
Vattenverk, sorn utrifvas, eller å den del deraf,
sorn genom försämring bortgår , blifva , efter de
för skatteläggningar i allmänhet stadgade grunder,
i vederbörlig ordning flyttade på den jord,
för hvats båtnad Verket ritves eller försämras.
333
Betänkande om 'Vallem’eril
§• T4-
Om Jordegare åstundar a!t, till beredande
af odlingsbar Mark, sjö sänka eller uttappa,
ström eller å afleda, elier derifrån skyrdar eller
ränlar göra, och sådant ulan förnärmande af annans
rätt ske kan; skall han ändock vara pligtig,
att gifva det tillkänna bos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som bör låta undersöka, om anledning
vara rnå, att något allmänt nyttigt ändamål
deraf skulle kunna förhindras, såsom att
flott- eller farled sorn inrättad är, skulle obrukbar
göras, eller tjenlig lägenhet till inrättande
deraf i framtiden borttagas'. Finnes sådan anledning,
bör ärendet till Kongl. Majsts Nådiga
pröfning hemställas; i annat fall må Kongl. Maj:ts.
Befallningshafvande till aftappningen eller vattenledningen,
lemna tillstånd.
§.• *5'
Vill Jordegare, efter dertill, såsom i föregående
§. stadgas, å det A,llmännas sida erhållen
tillåtelse, sjö sänka eller aftappa, eller vatten
annorlunda afleda, och kan detta ej ske utan
att Vattenverk ändras eller flyttes, elfer att för
vattnet ny ledning öppnas, eller aU Vattenverket;
alldeles utrifves, då skall den som Vattenverk
eger, vara pligtig att låta sådant verkställas , på
sätt och under de vilkor förut i denna författning
stadgade Annas; och vare jemväl en hvar
skyldig, att den jord, sorn före ligger och nödig
är, å det ställe, der den medför minsta olägenför
egaren, afträda, mot full ersättning i jord
eller penningar, såsom domaren, i fc>rist af god;
Betänkande om Vattenverk.
333
villig öfverenskommelse, skäligt pröfvar; godtgöra
äfven på enahanda sätt den skada som i
öfrigt kan finnas deraf uppstå- Sedan ege sökanden
rätt att vattnet öfver Jordegarens ego.r åkföre
, med vilkor, sorn i 1 3 §• sägs.
§. 16.
Hvad om Vattenverk, som för odling af
jord äro hinderlige, här ofvanföre nu finnes
stadgadt, galle äfven i enahanda afseende om
fiskeverk eiler annan byggnad , som lagligen tillkommit,
eller af laga beskaffenhet är.
§• i?-
Genom denna författning är ingen ändring
gjord i hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Bref till Dess
och Rikets Kammar-Collegium af den 28 December
1822, samt Collegii derpå grundade
Kungörelse, rörande dispositionen af strömfall å
Kronohemmans eller annan Kronojords områdets,
innehåller.
N:o ia.
Utdrag af Protocollet öfver EcclesiastikÄr
ender, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådet på Stockholms
Slott den 9 Januarii 1823.
>
Närvarandes
Deras Excelleneer:
Justitia - Stats - Ministern Herr Grefve
Gyllenborg.
8 34 Betänkande om Tre-siillings-afgiften.
Stats-Råden: Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Hans Excellence, Hof-Cantzleren. Herr
Grefve af Wetterstedt,
Stats-Raden, Deras Excellencer:
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Mörner.
Stats-Rådet , Herr Grefve Löwenhjelm,
Förste ExpedUions-Secreteraren von Pria-,
zencreutz.
Föredraganden, Förste Expeditions.-Secreteraren
von Prinzencreutz, uppläste Tvänne, på
Kongl. Majus Nådiga befallning, författade förslag
till Propositioner att till Riksens Ständer
öfverlemnas:
1:0. Angående fortfarandet af den så kallade Treskillings-afgiften
för Cour-anstalterne i Riket,
2:0 Rörande anslag a Stat för en särskild Provincial-Läkare
1 Herjeådalen,
K ongl- Maja, som, uppå Stats-Rådets. underdåniga
tillstyrkande, i Nåder täcktes gilla, berörde
förslag, befallte att Hess Nådiga Propositioner,
i enlighet dermed, skulle till samtlige
Riks-Stånden, på vanligt sätt, öfverlemnas.
Ex Protocollo
C. A. Backman,
Kongl. Majtts Kådiga Proposition till
Riksens Ständer, angående fortfarande
af den sä kallade '1 re-skiliings-afgif
-
Betänkande om Tre-skillings-afgiften. 2 35
ten till Veneriska smittans hämmande;
Qifven Stockholms Slott deni 17 faiiuarii
1823.
Sedan Riksens Ständer, vid sist haline Riksdag,
beslutit, att , i stället för de förut åtagne fri-yilliga
afgifter, till Veneriska smittans hämmande)
Eazareuers anläggande och Conr-anstalters,
utvidgande, hvarje Mantalsskrifven person skulle,
till näst derpåföljde Riksmöte, årligen erlägga
Tre Skillingar Banco under följande vilkor
nemligen:
a:o Att desse medel skulle uppbäras, tillika,
med de öfrige utskylderne.
2:0. Att medlen borde förvaltas på sätt
Kongl. Majus Nådiga Instruction den 17 December
1817 för Hirectionerne öfver Räns-Eazaretterne
i Riket och Cour-anstalterne till Veneriska
smittans hämmande föreskrifver, samt
de inom hvarje Län möjeligen uppkommande
Öfverskott användas till öfrige helsoyåTden derstädes.
3:0 Att de från Kongl. Maj:ts. Seraphirner-Oidens-Gille
till Läns-Lazaretten utgående
anslag komma att fortfara, i mån af de sjukas antal
inom hvarje I.än, och
4:0 Att åt Riksens Ständers till Stats- Banko-
och Riksgälds-Verkeps öfverseende valde
Revisorer uppdrages granskningen af OrdensGUlets
Räkenskaper med tillhörande verificationer
i hvad de rörde förvaltningen och redovisningen
af ifrågavarande allmänna medel ; I anledning
hvaraf Kongl, Maj:t uti Nådigt bref den
8 Julii. 1818 anbefallt Seraphimer-Qrdens-Qiflef
Betänkande om Tre-skiltings-af giften^.
att tillse, det Räkenskaperne öfver berörde 3—
sk:s-afgift blefvo så förde och ställde att de
samme kunde af Riksens Ständers Revisorer undergå
granskning; Så har Seraphimer-Ordens.-  Gillet, den 29 sitsledne October , jemte underdånig
anmälan, att 3-sk:s-afgiften icke inflyt
ter i Seraphimer-Ordens-Gillets Cassa, utan qvarstadnar
i orten, och förvaltas enligt berörde Nådiga
Instruction, af hvarje Läns-Liazaretis Direction,
och att, sedan Vederbörandes deröfver
i orterne upprättade Räkenskaper blifvit af Lä^
nens Deputerade granskade, de till SeraphimerOrdens-Gillet
insändas, derföre ock särskild räkning
öfver 3 sk:s-afgiften ej blifvit hos Seraphimer-Ordens-Gillet
förd, till Kongl. Maj:t i underdånighet
ingifvit de för åren 1819 och 1820
öfver ifrågavarande medel från Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande inkomne Redogörelser, deni
Kongl. Maj:t till Riksens Ständers senast församlade
Revisorer låtit öfverlemna, äfvensom Seraphimer-Ordens-Gillet
bifogat särskildt, i anledning
af desse Räkenskaper författade sammandrag,
till upplysning ej mindre om 3-sk:s-afgiftens hela
belopp, än de i öfrigt Lazaretterne och Curliusen
tillfallne medel samt förhållandet emellan
Inkomst och Utgift vid nämnde Inrättningar.
Berörde sammandrag visa väl, för åt skil 1 ige
Bän, en årlig behållning, tillkommen i betydlig
man genom det understöd, som från Allmänna
Hospitals-och Barnhus-Fonden blifvit lemnadt;
men vid andra Kans-Lazarettet åter , större och
mindre brist, och på en del stallen hafva utgifterne
stundom så betydligen öfverstigit Inkorosterne,
att andra allmänna medel måst till
Betänkande om Treskillings-afgiften. 237
understöd användas. Den behållning Räkenskaperne
vid åtskilliga Läns-Lazaretter framställa,
kan likväl icke för framtiden med säkerhet bestämmas,
enär, utom det en del Lazaretter hafva
skulder att betala, Veneriska smittan stundom
mer än vanligt utbryter, då ökade utgifter till
hämmande deraf blifva ound viklige, såsom det bandt
i Skaraborgs Län efter hvad Kongl. Majus Befallningshafvande
till Seraphimer-Ordens-Gillet inberättat,
utgifterne förar 1821 funnits så betydlige, att
Cassabehållningen ifrån att vara vid 1820 års slut
2330 R:dr 41 sk. 6 r:st. utgjorde, vid 1821 års utgång,
endast 513 Rtdr 45 sk. 4 r:st, och af hvilken
anledning Kongl. Majus Befallningshafvande
begärt tillskott af Hospitals-Fonden; men om också
utgifterne vid Lazarettet och Curhusen framdeles
ej blefvo större än 1819 och 1820 samt Inkom
sterne fortforo till enahanda belopp som nämnde
år och de från Allmänna Hospitals-och Barnhus.Fonden
utgående anslag äfven hädanefter komme att
utan minskning gäldas, hvilket senare likväl på
nedannämnde skäl ej kan vara att påräkna, så skulle
ändock årliga behållningen vid de Lazaretter,
som hafva öfverskott på långt när icke svara emot
den summa, som 3-sk:s-afgiften årligen utgör,
Den välgörande verkan, som följt å de till
Veneriska smittans hämmande vidtagne anstalter,
och hvilken, utan understöd af 3-sk:s-afgiften
icke kunnat åstadkommas, hafva redan
kommit till Allmänhetens kännedom genom de,
angående Lazaretterne årligen i Post- och Inrikes-Tidningarne
införde berättelser, hvaraf inhämtas,
att för Venerisk sjukdom hvarje år blifvit
botade ett stort antal menniskor, de der, oros
icke så kraftiga medel för deras återställande,
238 Betänkande om Tre-skillings-afgiften'.
varit att tillgå, ofelbart skolat, af nämnde ohygglige
sjukdom, till större delen från Staten undanryckas
Och äfven utbreda smittan till andre-,
sorn derigenom råkat i samma olyckliga belägenhet.
Ehuru betydligt det antal varit, hvilket sålunda
redan blifvit från Veneriska smittans förödelse
räddadt, är dock beklageligen denna smitta
ännu icke utrotad. Man har äfven i sednare tider
upptäckt ställen , der deh länge varit inrotad,
och hållits dold, hvarföre de redan vidtagne
anstalter nödvändigt måste än vidare fortfara;
till hämmande af berörde sjukdom, och förekommande
af det högst skadliga inflytande, den andars
på nu varande och kommande generationer
medför; och sorn; utom 3-sk;s-afgiflen, den betydligaste
inkomst Lazaretterne hittills haft, Curanstalterrie
omöjligen kunna fortfara i det utvidgade
skick, sorn hittills Vaiit af behofVet påkalladt,
samt de, genom en förtidig inskränkning,
ej skulle svara emot ändamålet; så hår Kongl.
Majit härmedelst velat öfverlemna till Riksens
Ständer att besluta, detsamma afgift må till nästå
Riksdag fortfata, och förvaltningen af desse medel ;
jemte öfriga Vården och styrelsen öfver LänsJjazaretten
i enlighet fhted Kongl. Majus den 17
[December 1817 utfärdade Nådiga Instruction ,
än vidare åt Lazaretts-Direclionerne öfverletnhas;
Hvad åter vidkommer det af Riksens Ständer,
vid beslutet om 3-sk:s-afgiftens erläggande
gjorde förbehåll, att de från Seraphimer-ÖrdensGillet
till Läns-Lazaretten utgående anslag, borde
foitfara, så har Seraphirrter-Ordens-Gillet uti etl
den -29 sistledrie October till Kongl. Maj:t, i
Underdånighet afgifven liärhos fogad berättelse;
Betänkande om Tre- skillings-afgiften. 239
'om Hospitalerne och Lazaretterne i Riket, samt
allmänna Hospitals- och Barnhus-Fondens tillstånd
Upplyst, att, för år 1820 utgiftetne Vid samma
fond, öfverstigit inkörhsterne i den mån, att en
hrist för nämnde år uppstått af 19,300 R:dr B:co;
hvilken härledt sig egentligen derifrån, att priSett
å Spannemålen, sorn utgör fondens betydligaste
inkomst, så ansenligen fallit, att den det året
betaltes mfed 20,149 R:dr 44 sk. 7 rst. R:co
mindre än 1819, derföre ock , enär Spannmålsprisen
år 1821 Varit ännu lägre, förhållandet
sistnämnde år blifvit för Hospitals-fonden än mera
ofördelaktigt; varandes dock af Seraphirner-Ördens-Giilet
flere författningar Vidtagne, för att
vid Hospitalerne minska utgiftetne och öka inkomsterne,
ehurti fördelen deraf på långt när ej kunnat
sVara mot den betydliga brist, hvilken , på sätt
berördt är, hufvudsakligen genom Spannemålsprisens
hastiga fall, uppkommit; hvaijemte Seraphimer-Ordens-Giliet
fästat Kongl. Majus Nådiga
Uppmärksamhet derpå, att flere förbättringar
vid Hospitalerne och förändring i den Methoden
efter hvilken H ospitals-hjonen behandlats,
äro nödvändige, så att, i stället för det Hospitalerné
förut varit inrättade egentligen att från
det allmänna undandölja Vansinniga personer;
nödig omsorg äfven bör användas, till deras botande,
i hvilket afseende Seraphimer-OrdénsGillet
redan vidtagit Och än Vidare ämna vidtaga
sådane anstalter och åtgärder , sorn förmodas
skola, i möjeligaste måtto, Svara emot ändamålet;
toen hvaraf dock ökade utgifter blifva oundviklige.
För Hospitaletnés framtida bestånd och än
mer, så vida Seraphimer OrdeUs-CJillet skall kom
-
2 40 Betänkande om Tre-shillings-afgiften'.
ma i tillfälle att fullborda ifrågavarande af tidernes
upplysning påkallade förhätringar j samt
Utdela Understöd åt fattige värnlösa barn, är således
minskning i utgifterne nödig; och enär ,
efter hvad Seraphimer-Ordens-Gillet Utredt, LaZaretterne,
tillkomme efter det Hospitalerne inrättades
, icke ega del i deras inkomster , eller
den så kallade Hospitals- och Barnhus-Fonden j
Utan derifrån erhållit de högst betydligare och
af Seraphimet-Ordens-Gillet omförmäldte understöd,
endast derföre, att LaZarettetne icke egt
andra mot behofvet svarande inkomster , synes
det vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att i samma mon som Hospitalerne sjelfve
behöfva deras inkomst och LaZaretternes behof
kunna af egne tillgångar fyllas, understöden
till dessa senare inrättningar böra nedsättas. Allmänt
hafva dock Lazarétterne icke så betydlig
egen inkomst, 3-sk:s-afgiften inberäknad, att de
deraf kunna ega bestånd; men med ett understöd
af 8,400 R:dr Bico fördeladt emellan de behöfvande
Ijänen, böra Lazaretts-inrättningatne vara hulpne;
i anseende hvartill och då denna summa är den
högsta Seraphimer-Ordens-Gillet, i närvarande
ställning kan al allmänna Fonden till Lazaretterne
gälda, Kongl. Majit finner det anslag, som förut
deraf till Lazaretterne utgått med ig,4oo R:dr
Banco böra till 8,400 R:dr Banko nedsättas.
Kongl, Majit förblifver Riksens Ständer med
all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen,
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
A. R. v, Prinzencreutz.
Berättelse örn Tre-skillings-afgiften. 241
Bilaga,
Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets till Kgl,
May.t den 3 Dec. 1822 inkomne Berättelse
angående Läns-Lazaretterne i
Riket samt den sä kallade Tre-skillingsafgiften.
Sedan Riksens Ständer, vid sist haline Riksdagj
beslutit att, i stället för de förUt åtagne frivillige
afgifter till veneriska smittans hämmande,
jLazaretters anläggande och curanstalternes utvidgande,
hvarje mantalsskrifven person skulle, intill
nästa Riksdag, årligen erlägga Lre skillingar
Banco, under följande vilkor, nemligen: 1:0.
Att desse medel finge uppbäras tillika med de
öfrige utskylderne. Sio. Att medlen borde förValtas
på sätt Kongl. Majits Nådiga lnstruction
den 17 December 1817 för Diiectionerne öfver
Läns-Lazaretterne i Riket och curanstalterne till
veneriska smittans hämmande föreskrifver, samt
de inom hvarje Län möjeligeti uppkommande
öfverskott användas till öfrige helsovården derstädes.
3:0. Att de från Seraphimer Ordens-Gillet
till Läns-Lazaretten utgående anslag komma
att fortfara, i mon af de sjukes antal inom hvarje
Län och 4'U att åt Riksens Ständers til! StatsBanco-
och Riksgälds verkens öfverseende valde
Revisorer uppdroges granskningen af OrdensGillets
Räkenskaper med tillhörande verificationer
i hvad de röra förvaltningen Och redovisningen
af ifrågavarande allmänna medel; så har
Eder Kongl, Majit, genom Nådigt Bref den
Bihang till Riks-St, Prat. lista Sami. I82J.
242 Berättelse om Tre-skillings-afgiften.
8 Julii 1818 anbefallt Seraphimer-Ordens-Gillet
att tillse, det Räkenskaperne öfver berörde Treskillings-afgift
blefve så förde och stälde, att de
samma kunde af Riksens Ständer undergå
granskning.
I anledning häraf har Seraphimer-OrdensGillet
särskilt hos Eder Kongl. Majit i u nderdånighet
anmält, att Tre-skiilings-afgiften icke i Seraphimer-Ordens-Gillets
Gassa inflyter, utan qvarstadnar
i orten och förvaltas enligt högstberörde
Kådiga Instruction af hvarje Läns-Lazaretts-Direction,
och att, sedan Räkenskaperne blifvit af
Eänets Deputerade granskade, de till Seraphimer-Ordens-Gillet
insändas för att ytterligare
granskning undergå, derföre ock särskildte Räkenskaper
öfver Tre-skillings-afgiften ej blifvit
förde i Seraphimer-Ordens-Gillet, som dock, för
att visa förhållandet, låtit för åren 1819 och
1820 öfver de från Eder Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insände Redogörelser författa Sammandrag,
hvilka, för att öfversändas till Riksens
Ständers Revisorer, Seraphimer-Ordens Gillet
denne dag underdånigst öfverlemnat, med
lika underdånig anmälan att, efter hvad Eder
Kongl. Majits Befallningshafvande i Nyköpings
Län tillkännagifvil, åt Julita Curhus blifvit utbetaldte
7000 R:dr af Medicinal-fonden, att ersättas
med Tre-skillings-afgiften och 4000 R:dr
utaf extra Stats-medlen, å hvilka understöd endast
423 R:dr 42 skill. 8 rst. af förra summan
blifvit godtgjorde: att i Norrbottens Län ej finnes
något Lazarett, men bör, enligt Kongl. Brefven
den 10 September 1817 och 14 Junii 1820,
inrättas, så snart tillgångarne det medgifva: att
Berättelse om Tre-skillings-afgiften. 243
för Jemtlands Län, sorn tillförene ej eller haft
eget Lazarett, ett sådant innevarande år blifvit
i Ostersund inrättadt: att Malmöhus och Christianstads
Län, de der för längre tider tillbaka
haft egne Directioner öfver deras Lazarett och
Curhus, af orsak att samma Läns innevånare
sjelfve anskaffat medel till desse inrättningar, icke
fått något understöd dertill af allmänna Hospitals-
och Barnhus-fonden, samt att till T-.inköpings
Lazarett, som ej har någon Direction,
Visst anslag icke är bestämdt, utan dertill användes
af Hospitals-medlen hvad för samma Lazarett
behöfs, deremot Vadstena Curhus af Medicinal-fonden
har årligt understöd; varandes förhållandet
med cur-anstalterne inom Linköpings
Län följande, nemligen: att den 30 Januarii
1816, då Länets innevånare inför Eder Kongl.
Maj-.ts Befallningshafvande sammanträdt genom
Deputerade, för att öfverlägga om medel till veneriska
smittans hämmande, Deputerade öfverenskomma
i detta afseende göra ett sammanskott
af Två skilling årligen på tre års tid utaf hvarje
mantalsskrifven person: att, sedan Eder Kongl.
Majit, genom Nådigt Bref den 10 September
1817, förordnat om inrättande af särskilde Directioner
för Läns-Lazaretten, Landshöfdingen rn.
m. Baron von Nieroth, af anförde orsaker i underdånighet
hemstält, orri icke Linköpings Lazarett
finge förblifva under Seraphimer-OrdensGillets,
Vadstena Curhus under Sundhets-Colle*
gii, och den ambulaioriska sjukvården under
Landshöfdingens styrelse, med förbindelse för
honom, att årligen kungöra en allmän öfversigt
af sammanskottsmedlens användande och lemna
244 Berättelse om Tre-skillirigs-afgitenl
Länets innevånare tillträde till redogörelsen vid
residencet; i anledning hvaraf Eder Kongl. Majit
uti Nådigt Bref den 17 December samina år befallt,
att Länets innevånare öfver samma hemställan
i afseende på Lazarettet borde höras, men
att de ambulatoriska Curhusen skulle förblifva
egenteligen under Landshöfdingens styrelse; äfvensom,
och efter det Läns-innevånarnes yttrande
blifvit infordradt, Eder Kongl. Maj:t genom
Nådigt Eref den 6 Maji 1818, stadgat, att Linköpings
Lazarett lomme att förblifva under Seraphimer-Ordens-Gillets
inseende, med vilkor,
att Länets Cur-inrättningar skulle ensamt ombesörja
veneriska sjukvården, emot rättighet att
få uppbära den afgift, Länets innevånare dertill
beviljat, och Lazarettet deremot åligga aila andre
sjukas skötsel , emot ersättning enligt Seraphimer-Ordens-Gillets
Circulaire-Bref den 2 Maji
a 804, hvarefter någon Direction för Linköpings
Lazarett ej blifvit tillsatt: att uppå Sundhets—
Collegii derom gjorde underdåniga hemställan,
Eder Kongl. Majit, medelst Nådigt Bref den 15
Martii nästlidet år 1821 förordnat en Direction
till vårdande af oeconomiske angelägenheterne
vid Vadstena Curhus, sorn förut stått under
Collegii styrelse, och derjemte, i anledning af
Sundhets-Collegii anhållan att befrias från vidare
utgift till samma Curhus, förordnat-att CoN
legiurn, så länge dess af Stats-Verket beviljade
anslag 8000 R:dr vore oförminskad!, väl borde
fortfara med bestridandet af kostnaden till Curhuset,
men att, enär detta anslag för de bestämde
ändamålen ej funnes tillräckeligt, och bland
dem, Curhuset medtoge största delen, bristen
Berättelse om Tre-skillings-afgiftenl
eller skillnaden emellan nämnde anslag och utgifterne,
hvilken skillnad stundom utgjort nära
2000 R:dr om året, borde ersättas med Treskillings-afgiften:
att Stats-Contoiret den 19 November
1821 till Seraphimer-Ordens-Gillet insändt
en från Ränteriet i Linköping inkommen
Iiäkn ing, som visade att Curhus-medel derstädes
vore utlånte åt särskildte personer, lill belopp
af icke mindre än 12,400 R:dr Banco, om förhållandet
med hvilka medel, Seraphimer-OrdensGillet
den 3 Verpåföljde December infordrat yttrande
från Eder Kongl. Majits Befallningshafvande,
som den 6 nästlidne Februarii, till svar
derå meddelt, att de medel, hvilka, i följd af
Länets innevånares den 30 Januarii 1816 träffade
öfverenskommelse, blifvit insamlade, utgjorde en
särskild fond, hvars behållning uppginge till
9,080 R:dr 8 sk. 4 rst. Banco, och att af Treskillings-afgiften
funnes en behållning till belopp
af 5,102 R:dr 21 sk. 3 rst., utaf hvilka
medel, tillsammans 14,192 R:dr 29 sk. 7 rst.
Banco, berörde utlåningar skett, samt att Eder
Kongl. Majrts Befallningshafvande, jemte det en
Räkning för den så kallade extra fonden och
redogörelse för Tre-skiiiings-afgiften blifvit insände,
den 27 sistlidne Junii tillkännagifva, att
för de utlånte medlen vederhäftig borgen vore
lernnad och en Ombudsman för bevakandet af
fondens rätt tillförordnad.
Vid granskning af berörde för Tre-skillings-afgiften
upprättade nu åter underdanigst bifogade
Sammandrag, Litt. A■ B. C. och I). derå
Seraphimer-Ordens-Gillet , så vidt ske kunnat ,
låtit upptaga Lazaretternes öfrige inkomster, jemte
2 46 Berättelse om Tre-skiliings-afgiften,
arliga utgifterne, för att i det hela visa Lazarettemes
ställning, lärer Eder Kongl. Maj:t i
Nåder inhämta, att Tre-skiliings-afgiften är den
betydligaste inkomst Lazaretterne haft: Jemförd»
sen emellan inkomster och utgifter visar onekeligen
på en del ställen mer och mindre betydliga
öfverskotter, rnen på andra åter brist; för
framtiden kunna dock samma öfverskott omöjeligen
med säkerhet bestämmas; ty utom det en
del Lazaretter hafva skulder, härledande sig från
större omkostnader, som till Lazaretternes utvidgande
blifvit af Directionerne i början använde,
inträffar äfven, att då veneriska smittan
i någon landsort stundom mer än vanligt utbryter,
större utgifter till smittans hämmande äro
oundvikelige , hvarigenom tillgårigarne blifva
niedtagne , såsom förhållandet är i Skaraborgs
Ean, der, efter hvad Landshöfdingen anmält,
utgifterne för år 1821 funnits så betydelige , att
cassabehållningen, ifrån att vara vid 1820 års
slut 2,330 Ridr. 41 sk. 6 rist., utgjorde vid 1821
års utgång endast 513 R:dr 45 sk. 4 rist,
Således torde Eder Kongl. Majit i Nåder
finna, att Tre-skillings-algiften är för Lazaretternes
och Curhusens bestånd högst nödvändig.
Det är derföre Seraphimer-Ordens-Gillet underdånigst
hemställer, om icke Eder Kongl. Majit,
vid instundande Riksdag, täcktes i Nåder för
Riksens Ständer göra den proposition, att Tre»
skillings-afgiften bör, äfven hädanefter fortfara;
och sorn, i afseende på Linköpings Län, förekommer,
att, sedan Eder Kongl. Majit den 17
December 1817 och den fi Maji 1818 i Nåder
tillåtit att ambulatoriska sjukvården skulle för
-
Berättelse om Tre-shillings-afgiften. 247
blifva under Landshöfdingens och Lazarettet
under Seraphimer-Ordens-Gillets styrelse, förhållandet
nu är helt olika mot hvad det den tiden
varit, hälst genom Riksens Ständers Beslut och
Eder Kongl. Majits Nådiga Bref den 8 Julii
1818 blifvit stadgadt, att, i stället för de förut
till veneriska smittans hämmande erlagde frivillige
sammanskott, Tre-skillings-afgiflen borde
betalas, med vilkor bland annat, att desse medel
skulle förvaltas efter Instructionen för LazaretsDirectionerne
den 17 December 1817 och öfverskottet
användas till öfrige hälsovården inom
Länen; så ock enär denna Eder Kongl. Majits
Nådiga föreskrift, gifven äfven för Linköpings
Län, innefattar Nådig ändring uti de förut meddelte
Nådiga förordnanden om styrelsen öfver
sjukvården inom samma Län, tillstyrker Seraphiiner-Ordens-Gillet
1 underdånighet, att en
särskild Direction ofver Linköpings Lazarett, så
organiserad som 1817 års Instruction stadgar,
må i Nåder tillförordnas, och denna Direction
få sig i Nåder ålagdt, att granska alla de både
öfver ordinarie och extra ^Curhus-fonden, jemväl
för den förflutna tiden, förde Räkenskaper,
hvilka förut icke granskade, gifvit Ordens-Gillet
anledning till åtskilliga anmärkningar, deröfver
upplysning imedlertid infordras; hvarjemte, och
dä Linköpings Lazarett äfven i senare tider af
Hospitals-medlen i orten haft understöd, som
med öfverskottet å Tre-skiliings-afgiften bordt
gäldas, Seraphimer-Ordens-Gillet i underdånighet
förbehåller sig rättigheten, att derom framdeles
få uppgöra liqvid.
248 Berättelse om Tri-sWings-afgifte?.
Då nu Seraphimer-Ordens-Gillet i underdå-»
nigliet upplyst om Lazaretternes ställning, har
Ordens-Gillet, i afseende på det betydliga bidrag,
som till dem blifvit af allmänna Hospitals- och
Barnhus-fonden årligen lemnadt, och hvilket nu
utgör årligen:
För Stockholms Län . . . 1,933: 16.
Till Linköpings Lazarett • 1,886: 32.
Visby Lazarett . . . 680: „
Vexiö Lazarett . . 500:
—
Loka Brunns Lazarett . 200:
och till öfrige Lazaretten . 14,200:
Tillsammans B:co R:dr 19,400:
äfven trott sig böra i underdånighet meddela upplysning
om denne fonds öfrige utgifter under
loppet af år 1820, samt huruvida inkomsterne
svarat deremot. I detta afseende bifogas underdånigst
Sammandrag af Seraphimer-Ordens-Gillets
räkenskaper, Tutt. -E., sorn visa, att för
nyssnämnde år, utgifterne betydligen öfverstigit
inkomsten, så att en brist uppstått af 19,300 R:dr
Banco. Denna brist härleder sig egenteiigen
derifrån, att prisen å spannernålen, som utgör
fondens betydligaste inkomst så ansenligen fallit,
att den år 1820 betaltes med 20,124 R-dr 44 sk.
1 rst. Banco mindre än år 181 9> och hvarigenom
en betydlig minskning i inkomsterne mot de år,
då spanneinålsprisen varit högre, uppkommit, derföre
ock , enär spannernålen år 1821 varit än
mindre i värde, förhållandet sistlidet år funnits
ännu mera ofördelaktigt än det föregående} men
äfven andra orsaker hafva föranledt nämnde
brist, såsom kostnaden till uppbyggandet af eU
Berättelse om TrersiiUings-afgiften. 249
Lazarett på Öland; äfvensom till inrättandet af
ptt nytt Lazarett i Östersund ett bidrag nu måst
lemnäs; hvarförutan Seraphimer-Ordens-Gillet
i senare åren haft en betydlig utgift, sam förut
knappast varit känd, nemligen till upphandling
af säng- och gångkläder åt hospitals-hjonen. Att
klädespersedlar förut högst sällan och i mindre
partier blifvit reqvirerade, härleder sig troligen
derifrån, dels att hospitals-hjonen fordom blifvit
af slägtingar dermed understödde, då desse nu
för tiden åter ej vidare vårda sig om deras nlycklige
anförvandter , utan anse sig, medelst
erläggandet af den obetydliga medgiften, 33 R:dr
16 sk., vara frikallade från alla andra förbindelser
till dem dels och, att då personers intagande
å hospital fordom haft mera för afsigt att
pndandölja dem från det allmänna, än återställa
dem till förnuftet, det ansetts den tiden af minr
dre vigt, huru hospitals-hjonen voro, klädde,
hvaremot den i senare åren ökade omtanka, att,
genom lämplige anstalters vidtagande, söka bota
hospitals-hjonen för att återlemna dem åt sam.
hållet, visat nödvändigheten deraf, att så vidt
det varit möjligt , förse dem med alla förnöden,
heter.
För att nu i möjligaste måtto minska ut-,
gifterne, har, lill vinnande af nedsättning i underhållskostnaden,
Seraphimer-Ordens-Gillet, genom
Circulaire till Landshöfdingarne d. 8 Ja^
nuarii och d. 28 Februarii innevarande år förordnat,
det entreprenade-auctioner borde hållas,
dels till upphandling af proviantpersed larne ,
dels och till mathållningens ombesörjande efter
faststäld spisordning, emot viss. betalning fo?
250 Berättelse om Tre-skillings-afgiften.
hvarje portion, eller för livart och ett hospitalsf
hjon. För att minska kostnaden till underhållandet
af Södertelje Hospital och Lazarett, samt
derjemte förbättra desse inrättningar, öfver hvilka
klagomål flere gånger försports, är, enligt
Eder Kongl. Maj:ts Nådiga bifall den öfverenskommelse
med Directionerne öfver Seraphimer-Lazare.
ttet , Danviks Hospital och Dårhus samt
Stockholms Curhus, träffad, att emot viss betalning,
alla Dårar från Stockholms Län emottagas
å Danviks Hospital, alla veneriske sjuke å Curhuset
och alla öfrige patienter å SeraphimerLazarettet;
och för att anskaffa linne- och klädespersedlar
för lindrigare kostnad än i Landsorterne,
är den anstalt fogad, att större delen af
samma persedlar blifvit här i Staden upphandlade;
äfvensom , och för att på förhand inhämta
hvilka reparationer och nybyggnader, som voro
nödige och kunde fordramer eller mindre skyndsamhet,
samt på förhand dertill bestämma ett
visst anslag, i mån af behofvet och hospitalsfondens
tillgångar, Seraphimer-Ordens-Gillet fogat
den anstalt, att besigtning å Hospitalernes byggnader,
till utrönande af deras tillstånd, årligen
bör förrättas och dervid i särskildte columner
antecknas det bristfälliga, hvaröfver Besigtnings,
instrumenten inom viss af Seraphimer-OrdepsGillet
bestämd tid bör insändas; men genom entreprenade-auctionerne,
ehuru de blifvit flere gånger
förnyade, hafva dock på högst få ställen anbuden
varit så beskaffade att de kunnat antagas,
deremot de, vid, fleste Hospitalerne, funnits så
öfverdrifne, att underhållspersedlarrie kunnat för
vida bättre pris upphandlas efter räkning på sätt
Berättelse om Tre-skillingsafgiften. 251
förut skett; genom flyttning af Södertelje Hospital
och Lazarett är ostridigt den fördel vunnen
att både dårarne och de sjuke behandlas
bättre och med mera ömhet än i Södertelje, men
besparingen i kostnaden blir dock mindre betydlig,
och upphandlingen af klädespersedlarne har
väl skett med någon fördel för Hospitals-fonden,
ehuru den i det hela ej kunnat blifva särdeles
märkbar.
Seraphimer-Ordens-Gillet har äfven varit
omtänkt, att öka Hospitals- och Barnhus-Fondens
inkomster, i hvilket afseende en ny Jordebok
öfver alla Hospitals-Hemman och lägenheter är
vorden upprättad och undersökning om åboernes
rättighet, att dem innehafva, der sådant funnits
tvistigt, anstäld, dervid flere lägenheter och
äfven ett hemman , om hvilka man förut icke
känt annat, än att blott en viss ränta deraf till.
folie Hospitalerne, befunnits vara dess egendom,
hvarförutan Landshöfdingarne uti Malmö och
Christianstads Län blifvit anmodade, att höra
Hospitals-Hemmans-åboerne derstädes , om icke
de, för att undgå vid Hospitalerne utgöra äckor
och dagsverken in natura, ville åtaga sig att ,
i stället för de härföre årligen utbetalte 9 Daler
S:mt, af hvarje helt Hemman, erlägga tunna
Korn, som år 1766, då nämnde lösen bestämdes,
svarade deremot, hvilket äfven åtminstone i
Malmö Län, de fleste på Landshöfdingens föreställning
sig iklädt.
Eders Kongl, Maj:t värdes häraf i Nåder
inhämta, att Seraphimer-Ordens-Gillet sökt använda
ali omtanka att befrämja Hospitalernes
fördel, men hvarken den genom ofvannämnde
2 5? Betänkande om T'reskiliings-afgiften.
Författningar vunne minskning i utgifterne eller
tillökning i inkomsterne svara på långt nar
emot den betydliga brist, som genom spannemålsprisens
fall för Hospiials-Fonden årligen
yppas, hvaraf följer, att de välgörande Hospi--  tals-Inrättningarne, i närvarande ställning, och
utan en emot årliga bristen svarande minskning
i utgifterne eller tillökning i inkomsterne icke
kunna för framtiden ega bestånd.
Und er det Seraphimer-Ordens-Gillet haft
omsorg, att emedlertid till Hospitalernes underhåll
anskaffa nödige medel, har Seraphimer-Ordens-Gillet
äfven fatt erfara, det flere förbättringar
vid Hospitalerne och förändringar i den
methode, efter hvilken Hospitals-hjonen helland,
lats, äro oundvikeligen nödige. Det har fästat
Ordens-Gillets uppmärksamhet, att allt för få anstalter
varit vidtagne och allt för ringa möda
använd till Hospitals-hjonens botande och åter<
ställande till förnuft och helsa: hvarföre, och då
Seraphimer-Ordens-Gillet ansett kännedom ont
sättet huru dårarne behandlas å Dan viks-Hospi-.
tal, som för närvarande är den bäst organiserade
Dårhus Inrättning i Riket, kunna föranleda
dels lill sådane rättelser och förhättringaf, som
genast varit möjelige att vidtaga, dels och till
projecterande af andre mera betydlige, Seraphimer-Ordens-Gillet
till samtelige Hospitals-Föreståndare
i Riket, genom Circulaire den 28 nästlidne
Februarii öfversändt ett af Förste Archiatern
m. m. von Weigel d. 2 1 Junit 1820 uti
Vetenskaps-Akademien hållit Tal, innefattande
en omständelig beskrifning rörande Danviks
Hospital och Dårhus, samt anmodat Hospitals
-
Beriitielse om Tre-skiUings-afgiften* 253
Föreståndarne, att, efter inhämtad kännedom deraf,
och sedan vederbörande hörde blifvit, före*
slå i hvilka delar de anstalter, som äro vidtagne
vid sistnämnde Hospital och Dårhus kunde
vid Läns-Hospitaleme användas,,samt hvad till
vinnande af detta ändamål vöre att iakttaga: i
anledning hvaraf flere berättelser och projecter
till Seraphimer-Ordens-Gillet inkommit, de der
än mera visa behofvet af förbättrade anstalters
vidtagande i afseende på Hospitals-vården inom
Fänen; äfvensom från flera ställen anmälts nödvändigheten
af tillökning i Hospitalshjonens kost,
och förändring deri medelst ombyte af färskt
kött, i stället för den salta mat dem bestås , m.
m., hvilket allt likväl medför i utgifterne en
tillökning, den Seraphimer-Ordens-Gillet så länge
tillgångar saknas, till de vanliga mäst ourngängelige
utbetalningar, ej kan gälda.
Delta har föi3nledt Seraphiiner-Qrdens-Gillet
att undersöka, huruvida Tazaretterne, som
hittills af Hospitals- och Barnhus-fonden latt och
ännu erhålla betydlige understöd, ega i Hospitals-fonden
någon del, eller hvarpå Fazaretter*
ries anspråk till bidrag annars kan vara grundadt.
Redan i 1686 års Kyrkolag göres skillnad
emellan Hospitaler och Sjukstugor. De förra
hvilka uti 28 Cap. 3 §. af Kyrkolagen blifvit
stahle under uppsigt af Landshöfdingar och Biskopar,
som ännu äro Hospilals-Föreståndare,
benämnas äfven i äldre handlingar för Spetaler,
der spetelske personer, borde, för att icke smitta
andre, inneslutas; uti desse inrättningar som
från längre tider tillbaka haft en Öfverstyrelse,
den Seraphimer-Ordens-Gillet nu utgör, intagas
254 Berättelse om Tre-shillings-af giften.
ännu de, som antingen äro behäftade med sådane
obotlige sjukdomar, kroppslylen och åkommor,
att de böra från allmänna sammanlefnaden skiljas,
eller ock uppnått den grad af vansinnighet
att de mäste vårdas. Det var i Kyrkolagen,
stadgadt, att ingen fick inkomma i Hospital utan
att erlägga en viss medgift, och denne, i senare
tider tillökt, erlägges äfven för närvarande.
Sjukstugorne åter beskrifvas särskildt uti 4 §. af
berörde Cap. i Kyrkolagen; de kallas jemväl
Fattigstugor, och vården om dem var öfverlemnad
åt Adeln i socken, tillika mech Kyrkoherden,
Värdar och Sexnään, med förklarande derjemte,
att, i hvarje socken, borde Sjuk- eller
Fattigstuga inrättas, der sådant icke skett, men
medgift el ler betalning för inträde derstädes var icke
bestämd. Någon mera allmän anstalt till vårdande
af de sjuke har derefter ej blifvit vidtagen förän
i början af 1740-talet, då ett Lazarett för
hela Riket inrättades i Stockholm, till hvilket,
efter hvad genom Kongl. Kungörelsen den 31
Maj 1743 blifvit förordnad!, gäster vid Bröllop
och Faddrar vid Barnsöl borde uppmanas att göra
frivillige sammanskotter, äfvensom Collect-medel
från hela Riket blifvit dit anordnade; men vid
1765 års Riksdag funno Ständerne samma lazarett
icke svara mot ändamålet, hälst de som
bodde långt derifrån och voro behäftade med
svåra sjukdomar, omöjligen kunde deraf sig begagna,
hvarföre Riksens Ständer, uti Underdånig
skrifvelse d. 27 September samma år tillstyrkt
och Kongl. Maj-.t d. 10 derpå följde October i
Nåder bifallit, att de Stift, Län eller Landsorter
hvilka sådant åitundade, skulle på egen be
-
Berättelse om Tre-skillings-afgiften. 255
kostnad få inrätta Lazaretter, och dertill bibehålla
och använda de collecter och sammanskott
som eljest, åt Lazarettet i Stockholm årligen utginge;
sedermera tillkornmo vä! åtskillige Lazaretter,
men de voro dock få och sjuksängarnes
antal inskränkt, intill dess Seraphimer OrdensGillet
, genom Instruction d. 28 April 1791,
fått sig i Nåder ålagdt, att i hvarje Län, när till.
gångarne det medgåfvo, inrätta Lazarett, hvilket
jemväl skett, utom i Norbottens Län, der sådant
ännu icke medhunnits, men snart kommer att
verkställas. Häraf är uppenbart, att Hospital icke
varit detsamma som Sjuk. eller Fattigstuga eller
Lazarett, som i senare tider tillkommit, utan att
H ospital och sjukstuga , äfven i händelse begreppen
om desse inrättningar till äfventyrs
skulle någon gång vara sammanblandade, af orsak
att bägge äro barmhertighetsverk, de ändock
från urminnes tider varit åtskiljde, samt till deras
ändamål och organisation helt olika. Kyrkolagen
visar äfven att Hospitalerne hade sina
vissa inkomster; det är också till desse inrättningar
jemte de sedermera indragne barnhusen,
som alle de förlaningar och fonder äro gifne,
hvilka finnas stälde under Seraphimer-Ortler.sGillets
förvaltning; men Sjuk- eler Fattigs tugorne
åter hade inga anslag, och till Lazaretterne
, med undantag af Södertelje, till
hvilket en summa af 5000 R:dr äro donerade
, har Seraphimer-Otdens-Gillet ej fått andre
medel än de obetydlige och otillräcklige
collecter, samt vid Brölopp och Barndop gjorde
sammanskotter, hvilka på en del ställen varit hop
-
ajB Berättelse om Tre-skillingsmfgifteii'.
sparda ifiån 1765, då de upphörde att gä tilt
Stockholms Lazarett; Alla Lazaretternes inkomster
uppbäras i orterne och användas på stället,
men sorn desse ej kunnat på långt när förslå,
har Seraphimer-Ordens-Gillet, med anledning af
1791 års Instructiön, mäst utbetala fyllnaden af
Allmäna Hospitals- och Barnhus-fonden, och de
summotj sorn i detta afseende från samma fond
utgått, liafva, enligt underdånigst bilagde utdrag
af Ordens-Gillets HufVudböcker Litt. F. utgjort
från och med 1804 icke mindre än 289,861 R:dr
7 sk. 7 r:st B:co; hvarförutan till Linköpings och
Visby Lazaretter , af Hosphalsmedlen i orten
blifvit använde hvad dertill behöfts. Att innevånare
i Malmö Län, der de betydligaste donationerr.
e Hospitals- och Barnhus-fonden finnas, sjelfve
inrättat och sedermera underhållit deras Lazarett
och cu r-anstälter utan bidrag eller anslag
dertill af nyssnämnde fond, lärer an mera ådagalägga,
att de dertill gjorde donationer alldeles
icke hafva afseende på Lazaretterne utan endast
på Hospitalerne och Barnhusen. Kronobergs Län,
har äfven vidmagthållit sitt Lazarett i Vexiö Utah
understöd förrän 1814, då, efter Landshöfdingens
anmälan om behofvet, samma Lazarett
härifrån erhållit ett anslag af 500 R:dr årligen,
Då det således är ostridigt, att Lazaretterne,
tillkornme i senare tider, långt efter det Hospitalernes
inkomster voro gifne , alldeles icke i
Hospitals- och Barnhus-fonden ega del , utan
derifrån erhållit understöd, endast på den grund,
att andra medel för desse inrättningar ej varit
att tillgå, samt, om också, i anseende dertill
att
Betänkande om Tre-skillings-afgifttn. 357
ätt Hospital och Lazarett bägge äro barmhertigt
hetsverk, det kunnat anses för ett åliggande af
Hospitals-fonden , att , så länge dess tillgångar
det medgofvo och Lazaretterne ej hade egne
inkomster, understödja dem, ett sådant åliggande
titan tvifvel måste upphöra i samma mån som
förhållandet ändrats och Hospitalerne kommit i
högsta behof af deras tillgångar, samt Lazaretterne
åter, genom Tre-skillings-afgiften, fått en.
betydlig inkomst^ så vöre väl fullt skäl att Seraphimer-Ordens-Gillet
befriades från det nu
till Lazaretterne utgående anslag af 19,400 R:dr
årligen, hvarigenom Hospitalerne kunde vinna
en af tidernas upplysning påkallad förbättring å
Hospitalshjonens behandlande, deli äfven rundelig
hjelp tilldelas fattige värnlöse barn, deraf hu
en mängd, i saknad af tillgångar, mast lemnäs
oliulpne; dock som Laitaretterhh i ferl del Län
ej kunna sakna hämhde Understöd, så framt icke
afgiften i samma Län till 4 sk i 1 i i n gar förhöjes,
inseende endast Eder Kongl. Maj:t , huruvida
det må vara Iarripeligt, att derom till Riksens
Ständer göra Nådig framställning; men åtskilligé
andre Lazaretter likväl äro i den författning, att dé,
utan tillskott af Hospitals-fonden kunna med deras
öfrige inkomster, Tre-skillings afgiften inberäknad,
bestrida utgifterne, såsom förhållandet visat
sig i Stora Kopparbergs Jjän, der, efter hvad
Eder Kongl. Majus Befallningshafvande, i anledning
af vackt fråga om tillökning i lönen för
Lazaretts-Läkaren, underdånigst anmält, inkomsterne
de tre sista åten lämnat Én behållning af
4,703 R:dr 4 Skill. Bancö, hemställer SeraphiBihang
till Rikt-St. Brot, l:sta Saal. 1 g23. 17
Litt. A.
258 Betänkande om Tre-skillings-afgiften'.
mer Ordens-Gillet i underdånighet , om icke be
rörde från Hospitals-fonden utgående Lazaretts'
anslag må för de Läns-Lazaretter , som derförutan
kunna ega bestånd , indragas, och för dt
åter hvilka icke behöfva hela anslaget, minskas
samt, det understöd Hospitals-fonden nu till La
zaretterne lemna, med 19,400 R:dr Råneo, derigenom
nedsättas så, att Seraphimer-Ordens Gille!
i stället hädanefter må åt dem utbetala endast
8,400 R:dr., till fördelning hvaraf Seraphimer*
Ordens-Gillet i sådant fall framdeles vill upp*
göra Förslag och detsamma Eder Kongl, Majit
Nådiga pröfning underställa.
Stockholm d. 29. October 1822.
Jacob De la Gardie.
Claes Fleming.
Mt Rosenblad.
C• Mi Hindbeck.
Sammandrag öfver Tre-skillings-afgiften år 18IP» enligt de fran Länen
inkomne Räkenskaper.
Upsala •
Stockholm
Mariestad
Vexiö .
Jönköping
Vesterås .
Linköping
Nyköping
Vennersborg
Calmare .
Fahlu . .
Orebro
Carlstad
Gefle . .
Hernösand
Umeå
Visby .
Malmö
Christianstad
Carlscrona
Halmstad .
Götheborg
Summa
Afkortning
R:d. sk. r.
7*
444-
2770
Leverering.
Balance
till år 1820.
Summa.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
24g
_
_
296
i5
2876
42
—
5514
21
—-
58
—
3681
2
—.
4777
21
8
61
15
*
507 6
9
—
2872
46
10
2
12
2953
9
-—■
58o6
5
—
——
•—
;
586i
9
—
1758
6
.—
1017
33
2965
39
—
5592
45
—
4i
53
5 7 71
54
•—
3294
13
—
62
35
35io
42
—
5i25
4i
—
46
21
64i5
56
—
4628.
5
—
21
5o
4739
45
—
5534
4
3
873
25
9
4470
3o
—
1609
22
—
1475
22
5268
47
4182
9
11
29
42
1
4576
27
2867
5
—
223
7
—•
5166
53
236i
38
—
1
9
■—
2407
i5
■—•
1020
i5
6
9
45
—
io5o
12
—
1244
3o
—
1
24
—
1261
6
5739.
12
—-
21
—-
5835
45
44o5
28
—
—
445o
5o
—.
20 51
6
—
2ÖO
9
—
2Ö2 2
12
—
i481
—
9
1257
23
3
28i5
18
i399
22
1
2025
1
8
366
25
9
69>797
6
—
82 55
3 7
9
8o,8ao
47
9
Stockholm af Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets Cammererare-Contoir den Novemb. 182?»
P. Sturtzenbecher„
Litt. B.
mmandrag af Tre-skillings-afgiften år 1820, enligt de från Länen inkomne Rä*
| kenskaper.
iTpsala . .
Slockholm
M ariestad
exiö . . .
önköping
Vesterås .
inköping
Nyköping
Vennersborg
Calmäre .
Fahlun . .
Ötebro . .
Carlstad
Gefle . . .
Hernösand
Umeå . . .
Visby . . .
Malmö . .
Christianstac
Carlscrona
Halmstad .
Götheborg
Gland . . .
Balance
fr. år 1819.
J820 års
Uppbörd.
Summa.
Afkortning.
Leverering.
Balance
till år 1821.
Summa.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
T.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
296
i5
—-
2908
27
3ao4
42
9*
37
2925
21
_—
189
52
32o4
42
58
—
—■
5663
18
3721
18
■
122
3i
—
3525
17
—
73
18
3721
18
—
61
i5
—
5o6o
24
5l21
245
24
5966
*9
—
9°9
44
—.
5l2 1
39
—
2
12
2q28
42
2931
6
80
7
IO
2847
7
2
3
39
—
2931
6
—•
——
—■
—
38i8
39
38i8
39
61
18
•
3767
21
.—
——•
.
0818
39
—
1017
33
2968
3i
—
3g86
16
205
21
299*
20
.—
786
25
—
5g#6
16
—
4i
53
5778
10
—
5819
43
i85
26
5570
8
64
9
—.
581 g
43
■—
62
35
353o
1 2
■—
35g2
45
—
162
42
54oi
—
—
29
5
—
3592
45
—•
46
21
—
5379
5
•—i
5420
24
—
248
2
*995
21
—
182
1
542 5
24
•—■
21
5o
3g55
9
—
5g74
39
—
92
IO
• •
5842
52
—
3g 45
—
3974
39
—
873
25
9
4473
5o
—
5547
7
9
170
5
4.677
i3
9
599
37
.—.
5347
7
9
1475
2 2
—
3343
18
—
4818
40
•—
i35
46
•
44o6
9
—.
278
55
—.
4818
4o
—•
29
42
1
4378
56
—
44o8
3o
X
201
21
5oi 1
18
5
1196
38
8
44o8
00
1
223
7
—
3l79
45
-—•
34o5
4
—
100
36
2748
28
—
555
56
—
34o5
4
—
1
9
—
245o
5g
—
2452
—■
—•
46
12
2584
36
—
1
—
245a
—
—
9
45
—
1073
3
—
io85
—
22
18
—
973
27
—
87
3
io83
—
—
1
24
—■
1287
3o
—
1289
6
—
>9
9
1264
55
—
5
12
^—
1289
6
—
1
21
—-
5920
3
—
5920
24
—
io5
i5
58i6
45
—
—.—
12
—.
5gao
24
—
260
—•
4458
55
—
4458
33
—
35
55
—
4422
46
.—__
—
.—.
4458
53
—
9
—
2570
6
•—■
2820
i5
—
299
i5
2o85
i5
—
437
33
—.
2820
i5
—
12 5 7
25
3
2815
56
—
4073
ii
3
180
21
38g2
58
3
.—_
—■
4073
11
3
2023
1
8
4077
858
27
—
6600
838
28
8
563
45
45
3707
793
i4
5
255o
14
5
6600
858
28
8
8253
37
9
80,836
4i
—
89,090
5o
9
6217
7b
I O
77.900
.5
—
7968
—
11
89,090
5o
9
af Kongl. Seraphimer
■Ordens-G
ille
ts (
3ainmererare*Contoi
r den
November 182'
t.
P, Sturtzenbecher,
Litt. C.
Sammandrags-Räkning öfver Lazaretiernes Inkomster och Utgifter för år i8i£>.
Upsala Lazarett .
Stockholms Curhus
Mariestads Lazarett
Vexiö dito
Jönköpings dito
Vesterås dito
Linköpings dito
Nyköpings dito med
Länets Curhus .
Vennersborgs ®ch
Borås Lazarett.
Calmare dito
Fahlu dito
Örebro dito
Carlstads dito
Gefle dito
Hernösands dito
Umeå dito
Visby Curhus .
Malmö Lazarett
Carlscrona dito .
Halmstads dito .
Götheborgs dito .
Summa
Inkomster.
Balance från
år 1818.
1090
S200
7°9
0220
9721
5 ± 16
9^9
29,686 35
18
29
i3
45
16
28 11
Contant från
Rånteriet.
Anslag från
Allm. Fond.
Diverse
inkomster.
3i 10
R:d.
2741
4* 79
2533
2872
3 80 6
3200
i3oo
53go
6352
533g
2o85
2847
4281
2 3oo
2362
1925
i335
10
3o
2407117
i6o8;44
6411138
63,279^6
ro
1600
9°°
600
1200
600
653
8j gi33
sk.
r.
—
—
16
—
32
—
—.
_
—•
—
—■
—
—.
—.
—
—
—
—
—
—
—
—
—.
—
16
—*
16
—
800
55
13,507
02
Brist.
R:d.
sk.
r.
4l 1
4i
3
4373
1
5
1079
46
6
12,18 1
Summa.
sk.
44
R:d.
4233
8885
6i5g
5521
5365
386o
2427
10549
7682
11176
6563 53
4677
5926
2620
4o58.19
5252|3-i
i348
i5655
7513
4o51
64i 1
127,658
2 i
Utgifter.
Balance från!
år 1818. 1
Aflöning.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
102 1
11
8
47 1
32
—•
4541
8
3
— —
—
—
—.——
—
—
699
8
—
—
—
—
5oo
—
—
134
6
5
444
45
—
37
14
48i
16
—•
—
786
8
-—
85o
25
1
720
2
4
—
—.
409
i5
8
1209
31
10
i'9
16
—
1402
4i
3
295
21
4
i46
39
11
677
35
2
367
4o
3
313
354
16
i331
02
11
212
554
22
738
437
21
10
36 a
32
•—•
—
040
34
2
555
16
1 i,48o
53
5
8855
27
8
Underhåll.
Diverse
Utgifter. •
R:d.
sk.
r.
R:d. 1
sk.
r.
1977
4i
—
762
18
7
3944
36
—■
399
36
10
1641
12
—
2764
26
8
1378
33
—
5yo
18
4
2271
5
4
1142
19
3
2554
—
—
684
25
4
———
—
—
2427
5o
6
2180
—
8
7383
35
4
3go6
22
_
i646
43
2
3586
5
4
l321
22
10
2i55
10
—.
808
4
—
23i5
3
4
664
23
5
26 ig
—
—
1015
2
10
1687
—
—
46g:
54
6
i54g
16
—
694
2
5
123l
4g1
—
55g
16
•—
5oo
29
275134
—
1794
—
—•
*520 42-
—
2110
11
4
Hos'^3
7
894
47
—
*013
7
a
6208
7
6
643
8
10
45,555
3i
6
27,875
4o
8
Behållning.
R:d. sk. r.
io54 25
1072 7
137228
102
558
25
7
585g
24
5
2271
*9
6
1408
5
4
5o
—
1095
8
4
*9»7
4i
4
217
21
6
* 1600
i*
8
3494
34
4
1602
>7
1
207
6
2
33,912
55
1
Stockholm af Kongl. Seraphitner-Ordens- Gillets Cammererare-Contoir den November 1822.
Summa.
R.d. sk.
4233
7
8885 33
615g
24
352 1
lO
5565
8
386o
3
2427
3o
io349
44
7682
22
11176
18
6565;53
4677
41
5926 53
25 20
2
4o58
*9
§202 34
i348
lO
*5655
5
75i3
26
4o5i
9
6411
58
127,658
24
P. Sturtzenbecher,
ga 01 ife- ifr
Litt. D.
Sammandrags-Räkning öfver Lazaretternes Inkomster och Utgifter för år 1820.
Balance från
år 1819.
.Tpsala Lazarett .
Stockholms Carlius
Mariestads Lazarett
Vexiö dito
Jönköpings dito
Vesterås dito
Linköpings dito
Nyköpings dito med
Länets Curlius .
Vennersborgs och
Borås Lazarett .
Calmar d:o med Olands
Curhus . .
Fahlu Lazarett . .
Örebro dito
Carlstads dito
Gefle dito
Hernösands dito
Umeå dito
IVisby Curhus . .
Malmö Lazarett .
Carlscrona dito ■ .
Götheborgs dito . .
Summa
Contant från
Rånteriet.
R:d.
äk.
r-
1054
25
11
1072
7
6
1372
28
4
102
46
1
558
25
7
585 g
24
5
2271
>9
6
x438
5
4
bo
—
—•
1090
8
4
1917
41
4
217
21
6
11600
11
8
3491
34
4
207
6
2
32,3io
18
—
R:d. |sk.| r. R:d.
Inkomster.
Anslag fran
Allm. Fond.
Diverse
inkomster
Balance fran
år 1819
Brist.
Summa.
sk.i r.
1127 00
1
72401 6
4820 ,2 4
7680 41
a855 i4
35oo
1171
-56oo
13Q 29
2 b k j 4 1
1 t it
2081
1000
21482
1200
5352 5
11,7by 40
10 5,85o
51 4200i
25 8
70,343 43
Stockholm
Utgifter.
Aflöning.
Underhåll.
D iverse
Utgifter.
R:d.
.k.
r.
R:d.
k.
r.
5o5
1759
9
9
—
2983
36
6i5
19 2 0
19
8
5oo
—
1407
36
528
18
—
2578
36
644
40
3
2167
56
755
28
—•
2021
26
7
810
54
4
4453
11
11
405
44
.
3345
42
—
569
16
20+6
46
267
52
—
251 7
3i
4
6
627
29
10
2896
37
555
16
1
1694
—
355
16
1698
46
8
212
1181
27
—
36g
20
407
26
8
768
11'
—
2002
562
02
2 0 00
8
5
5 96
it
—
4878
•9
3
'9214
1
44,082
16
9
R:d. 1
851
l32 1
1288
572
567
l3o2
2007
7083
i4iS
sk. I
»9
4
7
27
04
42
23
43
7
Behållning.
1100 28
121g 52
866 21
l42 1 2
746 43
962! 18
5
11
10
9
1
4
11
6
5
10
4
7
4
a
477
606
R.d. Isk.1
168I28
2728'3g
2072,37
2891 21
7 7113
1882 46
Summa.
11
3
3
to43 29
5757,00
i73o' 10
2458;
6
20g5 40
l687;40 IO
8 4 711B! 4
28,445 18 i 5
1180 i4
2802
224
16677
2760
00
51
46,10
24 1
42,027 ,28
8
R:d.
sk.
r.
5696
5
8677
42
4
7632
17
11
4555
5
—
6066
i3
4
4lÖ2
56
3
5oi8
5
—
9861
2
1
7725
34
11
8610
1
1
724o
36
4
4823
24
2
7580
41
11
2 8.5 5
44
7
446i
4i
5
5488
16
2
21608
15
6
i48c
6
10
7675
2 4
—
63 ig
! 5
1
i35,835 53
i
5i
af Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets Cammererare-Contoir den November 1822.
P. Sturtzenbecher„
Litt. E.
Sammandrags-Räkning öfver den under Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets förvaltning stälda allmänna
Hospitals- och Barnhus-fondens inkomster och utgifter för år 182.0.
Läns-hospitalernes och Barnhus-  inrättningens i Malmöhus Län in-
Käg
Korr
K
P
zr
Banco.
-
Råg.
Korn
| Hafra,
1
komst i spannmål, hvaraf en del
till Hospitalernes egna behof i or-
•
Uppå motstående spannmål afgår
hvad Hospitalerne af sine anslag
t:r
k:r
t:r
k:r
t:r
k:r
r:d.
sk.
r.
t:r
k:r
t:r
k:r
t:r
k:r
terna utgått och återstoden såsom
i orterne sjelfve uppburit, nemligen:
deras öfverskott tillfallit allmänna
69
6
7 3
Hospitals- och Barnhus-fonden,
Upsala Hospital . . .
24
—.—
t 1
samt på sådan grund blifvit al
Veckholms Dito ....
35
28
02
28
Räntegifvarne med penningar löst
Vesterås •—- . . . .
107
6
io4
■
1 '
efter markegångspris och vanlig
1
Nyköpings. — ....
i4g
I JH
ry
ersättning för forsseln, har detta
Linköpings Lazarett
52
12
02
12
år utgjort, nemligen:
Vadstena Hospital
l59
•—-
179
O' / 0
Upsala Hospital . .
5io
28
34o
28
—
—.
Fahlu Dito
38
—
58
73
.
Veckholms Dito ....
65
.—.
62
—.
—
Örebro —
74
—■
:
'
Vesterås — . . . .
5 to
—.
3o8
—
—
.
Carlstads —
2 5
—-
53
Nyköpings — . . . .
Linköpings — ....
55o
25o
—
35o
564
12
—
Visby — • . . . .
Vexiö —
93
147
12
IOO
147
12
——
Norrköpings —• ....
1°7
12
l52
4
—
Jönköpings —
46
—
4b
c
Söderköpings -— . . . .
s59
12
510
4
— —
—
Calmar — . ,
10
—-
0
25o
46
Vadstena —■ . . . .
97
—
480
—
—.—.
—■
Malmö —.....
290
—
16
4
Fahlu . — . . . .
—
98
—
82
—
Christianstads
83
—
117
8
Örebro . •— . .
171
12
89
6
—■
Halmstads —
V
11
28
11
Carlstads — ....
20
—.
—
53
—•
Skara — .....
15o
—
102
Visby . — . . . .
1 45
Götheborgs —
85
144
145
—
—■
—
Vexiö . ■— ....
222
' 4
222
4
—
Gelle —
11
10
1 1
IO
Jönköpings — ....
i5s
6
158
6
.
—-
Malmö Barnhus
69
26
69
22
Calmar . —■ . . ,
48
20
48
20
—
1694
s?
Malmö . —....
4o5
679
_
rr
i73
—
Summa
1663
Christianstads — ....
127
.
<84
4
3
28
Halmstads —■ . . . .
12
2 1
2 5
12
58
4
Öfverskottet afskrifves , såsom
Skara . — ....
270
520
—
’
—
hvarföre betalningen blifvit till
Götheborgs —- . .
85
—,
14 4
—-
allmänna fonden infordrad och
Gefle . — ....
11
10
1 1
10
—
här å motstående Debet upp-
Malmö Barnhus — ....
4oo
—
1 o6l
18
422
—
tages
q55 1
—
5861
—.
665
Summa
42 14
—
5558
762
—
0 1 ■
S 11 m tn a j 4 214
—
5558
r
762
f
Allmänna fondens inkomster.
Lösen för omstående öfverskottsspannmål
har utgjort, nemligen:
Upsala Hospital
4>°8;
9-
11.
Veckholms
— ,
446:
28.
—
Vesterås
— ,
3o9i:
41.
5.
Nyköpings
— ,
2841:
3-
4.
Linköpings
— .
3334:
5.
5.
Norrköpings
— .
T 531:
19.
6.
Söderköpings
— .
3302:
44*
1.
Vadstena
— .
2805:
29.
—
Fahlu .
— .
846:
26.
—
Orebro
— ,
912:
—
6.
Visby
—■: .
1083:
i4.
—
Vexiö .
— .
il4g:
5.
10.
Jönköpings
— .
954=
37.
1.
Calmar
— .
729:
26.
8.
Malmö
— ,
2628:
10,
—
Christianstads
— .
771:
12.
5-
Halmstads
— .
202:
46.
4*
Skara ,
— .
2256:
46.
4.
Malmö Barnhus
— .
8083:
37.
10.
Detta årets interessen å allmänna Hospitals-
och Barnhus-fondens utlänta
fruktbara capitaler
Ersättning för förlorade jordar under
Söderköpings Hospital i och för Götha
Canals anläggning, innevarande år
Transport
X
41,130 6 8
11,200 — —
986 3^ 1
53,316 4i 9
Allmänna fondens utgifter.
Aflöning.
För Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets
Betjening ,
Pensioner.
Till afliden Betjenings Enkor samt förre
Sysslomannen vid Heinola Lazarett
Hospitalernes underhäll.
Upsala Hospital
1320:
Veckholms
•
420: — —
Södertelje
»
ii5o: — —
Nyköpings
1700:
Vadstena
♦
4ooO: — —
Vesterås
” •
230:
Fahlu .
♦
1700: — :—
Örebro
♦
1200: — —
Carlstads
•
800: —1 —
Jönköpings
—
II50:
Vexiö
♦
285o: — —
Calmar
—
610: — —;
Carlskrona
—
2200: — —
Malmö
—
4868:
Christianstads
800: — —
Götheborgs
♦
1 l5o: — —
Skara
—
600:
Vennersborg
*
900:
Halmstads
—
270:
Gefle
—
682:
Hernösands
— .
300:
Umeå
—
5oo:
Lazaretternes ärliga anslag.
Upsala Lazarett . 650: — —
Södertelje Dito . goo:
Vesterås — . 700:
Transport 2l5o:
4322
200 — —
I
29/100 _ _
33,922 — —1
Transport j 53,316] 41 j 9
Transport [ 53,316) 4i 9
Transport 2iyo: —
Nykopings
Hospital .
800: —
Fahlu
Lazarett ,
gyo: —
Örebro
Dito .
800: —
Carlstads
—
1100: —
Jönköpings
—
400: —•
Visby
—
1000: —
Calmar
—
1100: —
Carlskrona
—
600: —
Halmstads
—
283: 16.
Götheborgs
—
2233: 16.
Vennersborgs —
1333: 16.
Mariestads
—
316: 32.
Gefle
—
266: —
Hernösands
— ,
600: —
Jemtlands
—
366: 32.
Umeå
— ,
4o 0: —
Norrbottens
—
300: —
llkommer för Södertelje
Lazarett utöfver årliga
anslaget ,
» • i •
18at>: —
Hospitalernes nybyggnad ock
reparationer,
Upsala Hospital .
5ocx
—, —
Vadstena Dito .
1216: 44. —
Fahlu — «
291:
7* —
Carlstads — .
99‘.
16. —
Christianstads — ,
200:
— —
Skara —
1206:
32. —
Halmstads — ,
5l5:
i4, 8.
Borås Lazarett .
375:
_ —
Hernösands Hospital .
777=
Umeå Dito
383 =
i4, 4.
Transport
33>922 -i-H
16,800— —
5564 3 6j—
56,286 36.
Transport
53,316
Transport
5?>3iG
41 9
4i
Hospitalernes
Transport
Inventarier af säng-
56,286
och gångkläder,
m. m.
Upsala
Hospital
. 266: 32. —
Nyköpings
Dito
. 6151 — —
Vadstena
—
. 669: 18. —
Jönköpings
—
. 3oo: — —
Skara
—
163: — —
Götheborgs
—
. 548: 4. —
Carlskrona
—
. 300:
2861
Uppföstrin gshjelp för fattiga barn.
Upsala
Lån
. 427: 32. —•
Stockholm*
Dito
. 417: 32. —
Mariestads
.—
. 4u: j6, —
Vexiö
—
. 287:
Jönköpings
—
. 46i: 32. —
Vesterås
—
. 5-91: 16. —
Linköpings
—
. 9°9: 4°- —
Nyköpings
—
. 816: 8. —
Vennersborgs
—
. 509: 8. —
Calmar
—
. 266: 8. —•
Fahlu
—
. 3o2: 32. —
Örebro
—
. 231: 16. —
Carlstads
—.
. 438: 8. —
Gefle
—
. 185: 40. —
Hernösands
—
. 71: — —
Umeå
—
. 136: 32. —
Visby
—
. 227: 8. —
Malmö
—
. 1753: 16. —
Christianstads
, 2g4: 4o. —
Carlskrona
—
. 180: 32. —
Halmstads
. 247: 16. —•
Transport 9167: — —
59,147
Transport
53,3i6
4i
9
Balance öfverstigandc inkomsterna .
19,300
—•
—
Summa
72,616
4i
9
Stockholm af Kongl. Seraphimer.Ordens-Gillets
Transport 9167: — —
Götheborgs—- , . , 272:. 8- —
Jemtlands •—■ , . . 20: — —
53 l47
9459
42
S
Särskilda anslag enligt Kgl. Maj is
Nådiga förordnande.
Stockholms Curhus . . 333: 16. —
Vexiö Lazarett . 5oo: — —-  Loka Brunns Dito . , 200: •—• —
Ölands Curhus . , 1000: — —
2033
16
Diverse extra utgifter.
Räntor å insatta capitaler, skrifmateri-  alier, ljus-penningar, ved in. m. ,
1976
23
Summa
72,616
4i
^kammererare-Contoir den 1$ November 1822.
/ . .
P. Sturtzenbecher.
Litt. F.
Utdrag af Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets Hufvud-Böcker uppå det till Lazaretterne och Kurhusen anslagne underhåll från och. med år 1804 till och med år 1Q20.
år 1804.
1805
i8o<5
I807*
1808.
i i8op-
I8l0.
l8ll.
I8l2..
a
00
"
1814-
I8I5-
iSid
1817.'-
I8I8-
1819.
182°.
Summa.
R;d
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R;d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r„
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R3H.
1753
43 28
sk.
r.
R:d,
sk.
r.
R:d,
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
R:d.
sk.
r.
Upsala Lazarett , ,
Södertelje dito . . .
Nyköpings dito . .
Vesterås dito ....
248
102g
18
3i
6
4
576
1023
22
20
2
10
372
962
33
24
—
277
»3/3
8
6
2
567
1265
600
478
1455
1047
1059
897
19
44
11
5
4*9
2294
21
13
7
5i 1
2io8
619
576
1561
i6i4
1627
922
28
4
6
7
4i 1
1288
809
658
1597
1.347
1231
I018
37
—
75o
4136
47
32
9
1
26
12
8
9
2569
2870
1183
i3
32
4
10
800
2800
2-5
4
1106
700
32
—•
2300
1714
995
6
5
22ÖO
1900
898
i 700
2185
800
1880
1125
500
—
650
235o
—
•—■
65o
2600
—
.—.
16,215
34,745
10,245
7956
24,43o
19,887
17 8°8
i4,48o
3000
1000
12,847
1000
10,130
38oo
10,11g
19,748
»6,365
26,435
10,663
5571
7679
I3,83i
900
1100
»9
i4
8
4
137
885
600
3*9
378
1 n
8
i64
44
198
1097
12to
4of)
i3
?6
11
717
2-8
6
32
36
29
0
1050
5g2
2356
2063
i4o5
1087
32
9
29
2
1J
32
39
36
27
23
O
Ib
16
32
32
24
754
503
L599
i452
1823
568
8
5
u 4b
4l2
1273
V7i:)5
8H5
; i6h3
‘7
25
3o
17
19
5
4
1
5
2
1 r
10
25
30
21
4
789
lb
' '
000
554
158°
940
501
300
500
»9
32
21
28
A
Jö
O
14
OOO
800
JO
i3
7
23
11
3 4
1
Fahlu dito
Örebro dito .....
Carlstads dito ....
Jönköpings dito . .
Vexiö dito
43
33
10
9
935
1 j 00
620
343
4i
35
39
11
5
6
7
2
18
46
>9
28
7
9
11
3
1612
927
962
i48
6
11
3
i /
31
32
38.
43
j
8
8
4
11
10
‘ 7
I
5
—
32
28
6
9
2
8
i5oo
20^6
668
2241
6
9
l58g
5oo
662
369
5 00
21
12
38
6
6
6
“t
7
6
i3oo
020
1381
1653
500
44
12
6
28
4i
6
4
§5°
800
1230
900
500
22
10
95o
800
IIOO
900
5oo
1000
IlOO
1000
283
1733
—
—
11
2
lo
2
Visby Kurhus . . .
__
•
,
!
Calmar Lazarett . .
Ölands Kurhus , . .
3 6
3
7
——
—
—
148
40
10.
234
—
—
305
4o
10
375
25
6
44o
36
9
333
36
—
] 2797
22
1.
t
i 46
43
2
742
»9
IC
»394
46
1 7
»59°
32
—
800
—
—
II00
i
—
—
Hoo
—
—
—
—
11
2
Halmstads Lazarett
Götheborgs Kurhus
2-97
16
4
383
32
10
382
23
4
247
4
9
663
'4
8
59
7
-
747
6
2
87V
—
j
1
i 97^
17
10
a?4
3'
5
7°5J
7
2
6ao
—
—
828
—
—
779
45
4
702
i io33
2
16
—
633
lo33
3294
600
1166
1381
16
Ib
38
32
16
—
16
16
—
—
IO
Uddevalla Lazarett
565
,
6t2
'7
32
24
27
5
8
757
ioo3
426
880
529
59
171
8?5
4t
378
QOl
4i5
1030
826
126
218
566
*4
3i
47
3o
641
ioi4
494
1706
7^9
8
3&
20
32.
10
i4
23
00
o:>
1
3
208
997
359
I73i
786
32
25
47
32
11
606
1228
429
3i4i
II89
39
10
46
.37
5
8
5
2
10
4
573
q5o
789
2o36
7 68
4i6
501
946
16
32
3.2
5
56'S
I386
; 579
1963
1173
396-'
g58
1356.
16
i3
25
i3
33
|
50 0
1.30,0
7t)0
57 2
io58
156 1
1655
1265
10
5
3
4
27
11
11
11
3
3oo
926
1879
1994
124g
665
518
317
59
»932.
i477
1719
5oo
4°
2
16
6
34
5
»9
7
29
»7
16
3g
Carlskrona dito . .
Mariästads dito . . .
Vennersborgs dito .
Borås dito .....
qoo
839
462
3 (3 q
21
8
26
6
io4o
429
923
497
i43
129
215
7
7
3
24
43
40
4
9
10
9
11
2
II
7
8
IO
1 3
■ 8
5
42
37
4o
9
9
9
8
»9
12
46
2
1760
2495
I800
4oo
i4.
’ '
1645
1860
i333
16
—
600
3i6
»333
32
16
—
3
5
10
6
Gelle dito
256
242
420
i3
16
16
ti
5
37
14
7
1011
16
766
600
1000
300
366
32
766
600
621
3oo
366
32
Hernösands dito . .
Umeå dito
Norrbottens dito . .
40
29
9
2
6
29
18
6
6
177
689
5
242
294
600
20
24
3
4
559
812
643
1
44
8
10
16
•—
2
22
18
11
6
28 1
58 3
128 2
2
2
10
88
760
i658
7
45
29
8
8
3
16
16
—
212
230
900
200
180
»33g
46
—
3 g
46
—
2.bb
600
400
3co
366
—
8
7
Jemtlands dito . . ,
_
32
32
Summa
8047
*9
2
9140
17
9497
i'4
4
10,964
7
1
13.960
V
6
16,923
4 7
2
»9>34>
9
1
16,547
1
—
*2,736
9
4
22,03 3.29
8
24,257
1
—
18,066
29
7
»5,932
47
7
20,520
i4
H
22,846
37
10
20,745
11
4
i8,3oo
—
—
289,861
7
7
Stockholm af Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets Kammercrare-Coutoir den November 1822.
P, Sturtzenbecher.
Tillhör 1 :a Samlingen af Bihang till Riks-Stdndent Protocollcr.
Alla elesia Tabeller, rörande Kongl, Seraphimer-Ordens-Gillets Berättelse till Kongl. Majit* inhaftas vid pag. 258,
. - r' • •
Proposition om en Prov.-Läkare i Härjeådalen. 25g
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående anslag å Stat
för en särskild Provincial-Läkare i
Herjeådalen ,* Gifven Stockholms Slott
den 17 faniiarii 1823.
I^fos Kongl. Maj:t har dess Befallningshafvande
i Jemtlands Län., uti underdånig Skrifvelse
af den 10 sistledne Augusti hemstält, om icke,
då uti den del af Länet, som utgöres af Herjeådalen,
der folkmängden, efter förlidne årets
Mantals-Längd, uppgår till nära 5000 personer,
någon Läkare icke finnes, hvars biträde vid sjukdoms
tilliällen likväl är af högsta vigt, Kongl.
Maj:t, enär den ende Provincial-Läkare Jemtlands
Län eget och i Östersunds Stad finnes
boende, på ett afstånd från Herjeådalen af 20
ä 25 mil, eller med fram och återresan 50, minst
40 mil, sällan eller aldrig kan påkallas, i Nåder
täcktes förordna, att Herjeådalen måtte få
en egen Läkare med sådan lön, att hall deraf
kunde hafva sin bergning.
Uti detta ämne har Kongl. Maj:t hört dess
Sundhets-CollegiUm, hvilket under erkännandet
af behofvet af en särskild Läkare för Herjeådalen
, i underdånighet tillstyrkt ^ att en sådan
måtte få antagas, med lika lön, som Provi ncial-Läkare
åtnjuta, helst några särskilde inkomster
fö‘r honom i berörde ort icke äro att förvänta;
och som Kongl. Maj:t funnit, det vara
af vigt och angelägenhet, att Herjeådalen beredes
tillgång af Läkare-vård, sorn denna del af
Jemtlands vidsträckta Län, vid det ofvan om
2Go Proposition om en Prov.-Latare i Härjeådalen1.
förmäldfe locala' förhållande, hittills helt och
hållet kan anses hafva saknat, särdeles som,
hvarken någon Bataillons- eller annan Läkare
uti detta aflägsna Härad af länet finnes, har
Kongl. Maj:t, då för detta ändamåls vinnande
någre medel icke finnas att tillgå annorledes, än
genom ett föregånget anslag å. Stat, härigenom
velat till Riksens Ständer hafva öfverlemnat, att
anslå vanlig lön för en Provincial-Läkare i
Herjeådalen. Kongl. Maj:t förblifver Riksens
Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest välbevågen.
Datum ut Supra.
CARL JOHAN.
A. R. v. Prinzencreutz.
N:o 13.
Protocoll hållet inför Hans Maj:t Konun*
gen i Stats-Rådet ä Stockholms Slott
elen 25 fanuani 1823.
Närvarande:
Hans Excellence, Justitia Stats-Ministern
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne, Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Skrifvelse om Tacksägelse-Adressen. iGi;'
Undertecknad Hof-Canzler.
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Mörner.
Stats-Rådet, Grefve Löwenhjelm.
Undertecknad, Hof-Canzler, uppläste én;
på Nådig befallning uppsatt Skrifvelse till Rikets
Ständer, i anledning af den föreslagne Tacksägelse-
Adressen; Och täcktes Kongl. Maj:t. densamma,
sådan den vid detta Rrotocoll finnes bilagd,
på Stats-Rådets enhälliga underdåniga tillstyrkan,
i Nåder gilla, samt befalla, att den, af
undertecknad Hof-Canzler, contrasignerad, skulle
till Riksens Ständer öfverlernnas. Ut supra.
in fidem
G. af Wetterstedt.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående den föreslagne
Tacksägelse- Adressen', Gifven Stockholms
Slott den 25 f annar ii 1823.
Sorn till Kongl. Majits kunskap kommit, att en
i .Bonde-Ståndet väckt och antagen Motion, om
afgifvande af en Tacksägelse-Adress till Kongl,
Maj:t, af Preste Ståndet bifallen, nu, efter antagen
föredragnings-ordning, hvilar bos Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet , har
Kongl. Majit till förekommande af ali ytterligare
åtgärd i detta afseende, velat gifva Rikets Ständer
tillkänna.
2 6 2 Skrifvelse om Tacksägelse-Adressen.
Att då Kongl. Majit, med undantag af de
i Riksdags Ordningens 26 §. omförmälde Tal på
Riks-Salen , icke af Grundlagarnes föreskrift
kunnat hämta någon bestämd anledning till dylika
Adresser, å Rikets Ständers sida, Kongl,
Majit ej heller någonsin kan anse dem behöfliga
till stöd för Dess redan dessförutan fattade
öfvertygelse, om Rikets Ständers tiohet och tillgifvenhet
för Dess person, samt om deras underdåniga
tacksamhet för Kongl. Majits vidtagne
åtgärder; och
Att då en sådan Tacksägelse-Adress, innehållande
en, på alla dessa åtgärder lämpad vördnadsbetygelse,
möjligen skulle kunna synas lägga
något band på den granskning, Rikets Ständer
ega att utöfva öfver Kongl. Maj:ts ansvarige
Ämbetsmäns yttrade meningar, Kongl.- Majit,
med fästadt afseende på Grundlagens orubb.eliga
helgd och på Rikets Ständers deruti förvarade
rätt, ej en gång vill lemna den ringaste förevändning
åt en sådan tydning.
Af alla dessa förenade orsaker och med lif.
lig erkänsla för de tänkesätt, sorn dels gifvit anledning
till den väckta motionen, dels Kongl.
Majit tror säkert skulle yttras vid dess sluteliga
antagande af alla Fyra Ri ks-Stånden, anser sig
Kongl. Majit icke kunna erno taga den nu föreslagrie
Tacksägelse'Ad ressen.
Kongl. Majit gör sig det säkra hopp, att Rikets
Ständer, genom deras kraftiga och eniga
medverkan till befrämjande af allmänt väl, och
till uppfyllande af Folkets billiga förväntan, sko.
la, under loppet af detta Riksmöte, finna mera
än ett tillfälle att, uti gerningar och beslut, å-»
Skrifvelse om Tacksägelse-Adressen. 263
dagalägga deras sanna och upprigtiga tillgifvenhet
för Fäderneslandet och Konungen.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer, med
ali Kongl. Nåd och ynne=t, städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
G. af Wetterstedt.
Nio 14.
Utdrag af Protocollet öfver Handels- och
Finance - Ärender , hållet inför Hans
Niay.t Konungen uti Stats - Rådet på
Stockholms Slott den 25 fan. 1823.
Närvarande;
Deras Excellencer Justitise-Stats-Ministern
Herr Grefve Gyllenborg, och Stats-Ministern för
Utrikes Arenderne Herr Grefve von Engeström.
Stats-Råden: H. É. Herr Grefve Rosenblad.
H. E. Herr Grefve Fleming.
H. E. Herr Grefve Cederström.
H. E. Herr Grefve Skjöldebrand.
H. E. Herr Grefve Mörner.
Herr Grefve Löwenhjelm.
Hof-Canzleren H, E, Herr Grefve af Wetterstedt.
Tillförordnade Stats-Secreteraren, Förste Expedit
ion s-Secre t eraren Skogman.
$®4 Proposition om Gonvoy» Commissariatet.
Tillförordnade Stats-Secreteraren uppläste
i underdånighet till justering Förslag till Kgl,
Majus Nådiga Propositioner till Rikets Standert
1:0 Om fortfarande af det Convoy-Commissariatet
beviljade C red i ti f, och
2:0 Angående behof vet af en fond till understöd
för Jordbrukare, sorn genom Erost- eller
TIagelskada förlora växande gröda;
Samt till Kongl. Majus Nådiga Skrifvelser
till Rikets Ständer:
1:0 Angående en föreslagen och. utarbetad
ny Författning om Mått, Mål och Vigt, och
2:0 Angående föreslaget upphörande af Extra
Gmfvu-hjei-pen.
Dessa underdåniga Förslag täcktes Kongl..
Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga, tillstyrkande,
i Nåder gilia och befallt.e att Nådiga Propositioner
och Skrifvelser, i enlighet dermed,
skulle i vanlig ordning utfärdas samt till Rikets
Ständer öfyerlemnas.
Ex Protocollo
X, A. Afgelius.
Kongl. Maj':ts Nådiga Proposition till
Riksens Ständer, om fortfarande af
d't Convoy - Commiss ari atet beviljade
Creditif; Gifven Stockholms Slott d.
25 Januarii 182j.
Via
sednaste Riksdag bief jemlikt Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse, förande Tredje Hufyud-Titteln
af den 23 Maji Gonvoy-Cora
-
Proposition om Convoy-Commissariatet. 265
fnissar!atets Ordinarie Fond 66,666 Rldr 32 sk.
om året indragen och använd till förstärkande
af nämnde Hufvud-Tittel; hvaremot ett årligt
Creditif på Riksgälds-Cantoiret till enahanda belopp
anvisades Commissariatet, för att begagnas
1 händelse utgiften öfverstege inkomsten. Ehuru,
på gjord underdånig framställning, Kongl. Maj:t
under den 15 Augusti nästlidne år, auctoriserat
Convoy-Commissariatet att, derest icke, genom
betingadt längre anstånd med betalningen för
de till present-laddningar da upphandlade effecter
eller på annat tjenligt sätt, bristen kunde,
under iakttagande af stadgade förvaltnings-grunder
afhjelpas, i mån af behof och mot återbetalnings-skyldighet
vid först sig yppande tillgång
lyfta och till förefallande utomordentliga utgifter
använda detta Creditif, har likväl Commissariatet
ännu icke behöft begagna detsamma till
större eller mindre del.
Det är imedlertid till försäkrandet af Convoy-Inrättningens
framtida bestånd, sorn Kongl.
Maj:t af nu församlade Riksens Ständer vill hafva
äskat, att om den, vid sista Riksdag, gjorda
särskilda disposition af Convoy-Commissariatets
ordinarie Fond 66,666 R:dr 32 sk., kommer att
fortfara, Commissariatet må än ytterligare bibehållas
vid berörde Creditif på en motsvarande
summa, hvilket dock ej bör utan högsta nödfall
anlitas. Kongl. Majit förblifver Riksens Ständer
pied ali Kongl. Nåd och ynnest välbevågen,
Dat um ut supra,
CARL JOHAN.
C. S. Skog mani
266 Proposition om understöd för Jordbrukare.
Kongl. Majsts Nådiga Proposition till Riksens
Ständer angående behof vet af en
Fond till understöd för jordbrukare
som genom frost eller hagelskada förlora
växande gröda. Gifven Stockholms
Slott den 23 Januari 1823,
X- •
id efter annan hafva jordbrukare, hvilkas
växande gröda skadats eller förderfvats af timade
naturhändelser, i underdånighet anhållit örn särskildta
understöd utöfver de under nuvarande,
förhållanden föga båtande förmåner, sorn författningarne
i sådane fall medgifva.
Kongl. Maj:t, som funnit dylika biträden ej|
kunna, i anseende till bristande tillgångar, af
allmänna medel beviljas., hemtar emedlertid häraf
anledning, att vänta Riksens Ständers uppmärksamhet
på behofvet och nyttan af anstalters
vidtagande, till att genom frivilliga för hvar och
en föga känbara bidrag bereda utväg, helst särskildt
inom hvarje Län, till understöd för de
uti inrättningen deltagande jordbrukare, som förmedelst
hagel, frost, vattenflöde eller andra ej
förutsedde och ej afvärjbara olyckshändelser lida
skada eller förlust på lofvade skördar.
Kongl. Majit förblifver Riksens Ständer med
all Kongl, Nåd och ynnest välbevågen.
Datum ut Supra,
CARL JOHAN.
C. S. Skogman,
Skrifvelse om en Författn, om Mätt och Vigt. 267
é
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer , angående en föreslagen
och utarbetad ny författning om Mått,
Mål ocb Vigt; Gifven Stockholms
Slott den 2 5 Januari 1823.
Redan på 178° talet hade det, i betragtande af
de flere olägenheter, sorn Handeln och Rörelsen
tillskyndades, förmedelst inom Riket brukliga
Mål och Vigter af särski Ida slag, hlifvit vissa
Committerade i Nåder uppdraget, att med iakttagande
af en vid gamla inrättningars förändring
alltid nödig försigtighet, om detta ämne öfverlägga,
samt afgifva underdånigt betänkande, huru
Mål och Vigter måtte lämpligen kunna inskränkas
till blott C.nhisk tunna och Victualie-Vigt.
Detta betänkande, hvaruti Committerade jemväl
yttrat sig öfver inlemnade förslag till Decimal -  räkningens införande, och till försäljandet af hö
och halm efter pundning, inkom i September
1789, men uppsköts till afgörande, och hvilade
sedermera till samma tid i*o6, da deröfver infordrades
Kammar- ldergs- och Commerce-Colleciernes
underdåniga utlåtande, hvilket afgafs i
slutet al 1819, omfattande äfven flere under tiden
vid Riksdagarne väckta och framstalda frågor,
rörande dels utfärdandet af en ny förordning
örn Mått, Mål och Vigt, dels vissa Stadganden
till undant ödjande af missbruk vidderas
justering, dels ock Pyndare» begagnande i hergsmanna-Rörelsen,
Med afseende å de i målet yppade skiljaktiga
meningar, beslöt Kongl. Majit under den
sG8 Skrifvelse om en Förf åtin. om Mål och Vigt.
16 Januari 1 8 -22 , att remittera Handlingarne till
Vetenskaps-Akadamien, som egde att författa
och i underdånighet insända förslag, till en för»
nyad Allmän Förordning angående Mått, Mål
och Vigt, hvarvid dock mindre borde sökas en
fullkomligt vetenskaplig noggranhet, än hvad
som i tillämpningen medförde största redighet
och lätthet. Sedan Vetenskaps - Akademien
inkommit med berörde utlåtande och förslag,
befalde Kongl. Majit, den 11 nästlidne December,
att detsamma skulle genom Akademiens
försorg af trycket utgifvas, samt ärendet derefter
vid instundande Riksdag till Riksens Ständers
pröfning öfverlemnas ; hvarjemte Kongl.
Majit i Nåder uppdrog åt Akademien, att föranstalta
den af henne projecterade undersökning,
för att i Svenska Decimal-tum bestämma längden
af den pendel, som under någon viss Svensk
orts latitud fullbordar hvarje slag på en secund,
samt utröna vigten af en bestämd Cub. vatten i
100 delar af vigtens enhet.
Under afvagtan på så väl tryckningen af
Vetenskaps-Akademiens underdåniga förslag, 'deraf
ett nödigt antal Exemplar skall Riks-Stånden
meddelas, som ock den anbefallda Vetenskapliga
undersökningens resultat , äskar emedlertid
Kongl. Majit Riksens Ständers medverkan, för
antagandet af e.n allmän författning, om hvars
utgifvande de sjelfve, i underdånig skrifvelse,
af den 22 Marti 1810, framburit sine önskningar;
viljande Kongl. Majit till en början låta i
huivudskrift tillställa det eller de Utskott, hvartill
Lågan remitteras, samtlige dithörande lvand
-
Betänkande om Mott, Mai och Vigt a69
lingar, och, bland dem, äfven Akademiens ofvanomförmälde
utlåtande och förslag.
Kongl. Majit förblifver Riksens Ständer med
all Kongl. Nåd och ynnest välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. S. Skogman.
Bilaga.
Underdånigt Betänkande om Sveriges Mått,
Mål och Vigt, på Kongl. Maj:ts Allernådigsie
Befallning utgifvet af Kgl.
Vetenskaps-Akademien.
Stormägtigste Allernådigste Konung j
Eders Kongl. Majit har täckts i Nåder till Dess
Vetenskaps-Akademies underdåniga utlåtande remittera
de liera förslag, underdåniga ansökningar
och betänkanden, som tid efter annan inkommit 1
deri sedan år 1789 väckta frågan om förbättringar i
Sveriges nu gällande Matt, Mål och Vigt. Vetenskaps-Akademien
har åt följande afsina Ledamöter,
nemligen Mathemat. Professoren i Upsala samt Ledamoten
af K. N. O. Svanberg, Majoren vid Sjömätnings-Corpsen
Riddaren af K, W. O, Hallström. Professoren
vid Fältmatnings-Corpsen , Akademiens
Observator Cronstrand , Stats-Secreteraren , Chefen
för Kongl. Majits ock Rikets CommerceCollegium,
Riddaren af K. N. O. af Klinteberg,
Presidenten i Kongl, Stats-Contoiret , Cummen
-
270 Betänkande om Milit, Mai och Vigt.
deuren af K. N. 0. Friherre Virsén, samt åt
Akademiens Secreterare uppdragit att af detta
grannlaga ämne taga en noggrann kännedom ,
ofch får Vetenskaps-Akademien , efter inhemtande
af ofvannätnnde Ledamöters ■yttrande, till
Fders Kongl. Majus högst upplysta pröfning i
underdånighet häröfver afgifva följande betänkande
:
Aflägsenheten emellan de folkrikare Provincerna
i Sverige och deras, i äldre tider, helt
passiva handelsrelationer med olika främmande
länder, hafva åstadkommit en mängd särskildta
Mått, Mål och Vigter, nyttjade i olika delar af
landet, och vid dessas förening till en enda rigtig
sammanhängande stat, alla lika gällande. Gustaf
Wäsa stadgade derföre i Regeringsformen för
Vestergöt hland af <1. 9 Apr. 1540 och i denne
Konungs Artiklar af den 30 Maji 1555, attén lika
Vigt, så väl som Aln och Mått, skulle öfver
allt brukas och hållas , utan att likväl tyngden
af vigten eller längden af alnen närmare bestämdes.
Af Konung Johan lil» Förordning
af ri. 22 April 1583, att vigtutlagörna i Helsingeland
skulle in vägas'med Stockholms betsman,
hållande 3 marker öfver pundet, ser man att
detta stadgade af Gustaf Wasa ej kommit till
noggrann efterlefnad, och Carl IX:s förordnande
afd.7 Maji 1 605 att, hvad vigten angick, vågen uti
alla Sjöstäder öfver hela Riket skulle vara lika
med Stockholms j men att deremot i alla städer
inuti landet skulle den vara ett lispund drygare,
samt att vid Koppar- och Jernbergslagerne
vågen skulle vara ännu ett lispund svårare än i
Uppstäderna, hvarigenom således trenne slags vigt
Betänkande om Matt, Mai och Vigt. 271
af staten stadfästes, hvilka fått namn af Bergs-,
Uppstads- och Smpelstads-vigter. Tillika stadgades
att hetsman skulle göras af jern och vara
efter Orebro hetsman, fem marker drygare än
Stockholms. 1683 års Riksdagsbeslut afskaffade
hetsman och pyndare, anbefalte vägbalancer med
skålar och stadfästade att all vigt skulle rättas
efter Örebro vigt; men att Koppar-, och JernVigten,
för dessa metallers svårare försels skulld,
hade i Bergslagen och Uppstäderna sin proportionerade
öfvervigt, för att, såsom orden lyda, stå
desto bättre Ut frakt och kostnad.
Den oreda, som af en sådan mångfald i vigterna
uppkom, föranledde Förordningen af den
10 Maji 1665, som fastställer tvänrie särskildta
Vigter, nemligen Skålpunds- eller Victualievigt
samt jern- och KopparVigt, stadgande att den
förra skall förhålla sig till den sednare, sorn 5:
4, samt att, då skålpund äro under-afdelningar
af victualievigter, så skulle marker utgöra rnetallvigtens
delar, och således skålpundets vigt
Vara till markens =5: 4: en skillnad i betydelsen
af mark och skålpund , som af folket aldrig
antogs och visar huru fåfängt man söker fästa
nya betydelser vid gamla ord.
1 den Kongl. Förordningen af d. 6 Nov.
3 668 anbefalles Justeraren af vigterna i Bergslagen
att, i anseende till vigtemas dagliga nötning,
tillägga på hvarje skeppund Bergsvigt två
marker och på hvarje skeppund Uppstadsvigt en
mark Stapelstadsvigt, hvarigenom den förra vigten
ökades med | och den sednare med ?- procent.
Arén 1733, 1737 och 1739 utfärdades förnyade
Kongl. Resolutioner i detta redan inveck
-
272 Betänkande om Matt, Mai och Vigh
lade ämne, af hvilka Förordningen af d. 29
•Maj 1739 ännu är gällande. Denna Förordning
stadgar, rörande Vigten , följande hufvudpuncter ;
1:0) Hufvudvigten öfver hela Riket är Victualievigt.
Dess indelning är följande:
1 Skeppund = 20 Lispund, 1 Lispund = ad
Skålpund, 1 Skålpund == 32 Lod, 1 Lod *= 4
Qvintin, 1 Qvintin = 6g|Ass, och således Skålpundet
= 8848 Ass. Allt skall i Sverige vägas
efter denna vigt, utom de metaller, som efter
särskildte Förordningar böra med metall vigt vägas»
Men arbetade metaller, samt, enligt ett sednare
stadgande, jernet i Stockholms lilla jernvåg samt
i jernbodarne skulle vägas efter victualievigt,
(hvilket likväl aldrig lärer vara efterkommit*
Se underrättelse angående Svenska vigterne i
1821 års lilla Almanach, på Kongl. VetenskapsAkademiens
begäran uppsatte af framlidne Presidenten
och Commendeuren af Kongl. NordStjerne-Orden,
Friherre af Wetterstedt'). Löd*;
jorna till denna vigt skola vara runda.
2:0) Att Stapelstadsvigten skall vara till
Victualievigten = 4:5, och användas till uppvägning
af metaller lör utskeppningen ; Marken
skall väga 70783 ass och Lod jorna, till undvikande
af förVexling med föregående, götas sexa
sidige och stämplas med runda stämplar.
3:0) Ett skeppund Bergs- eller Hammarvigt
skall, såsom förut, vara 22 markpund och
ett Skeppund Uppstadsvigt 21 markpund stapelstads-vigt.
Stapeistads-vigten skall stämplas med
4-kantiga och Bergsvigten med 3-kantiga stämplar.
4:0)
Betänkande om Mätt, Mai och Vigt. 2 73
4:0) Rå-kopparen skall äfven, för afbränning
gens skull, halla 22 markpund på Skeppundet.
5:0) Tackjernet skall, af samma orsak, haf-j
Va 2Ö markpund på Skeppundet.
6:0) Mynt- och Medicinal-vigt blifva oför^
ändrades men Apothekare åläggas att i allt annat
afsalu, än efter Läkarens recepter, nyttja
victualievigt.
Om Slitningsmarkerna stadgade denna Förordning
intet; men de blefvo, då Rikslikarevigterna,
under inseende af Landtmäteri-Contoirets
Chef J. Faggot, förfärdigades, i desSa intagna,
på hvilka de nu befinnas till sitt asstat
utstuckna. Emedlertid vägdes med 2 2 punda
lödjor Och 2 marker tillädes, till dess att Kongl.
Förordningen af den 7 Julii 1782 förordnade att
de borde vigterna tilläggas. Siuteligen funno
General - Tull- Arrén da-Soci et et ens Fullmägtigé
beräkningen af dessa slitningsmarker så invecklad
och tidsödande, att de hos Kongl. Maj:t an.
höllö, att, vid Tullens beräknande, reductionen
af Bergs- Uppstads-och Stapelstads-vigterna finge
ske utan att deri upptaga några slitningsmarker,
i anledning hvaraf Kongl. Maj:t stadgade, af
den 2 Dec. 1782, att slitningsmarkerne icke få
sammanläggas med vigtlödjorna.
Efter alla dessa stadganden har Riket således:
Skeppund Victualievigt, i|- gång så tungt
som Skeppund Stapelstadsvigt, men båda delade
i 400 delar, af hvilka det förras kallas Skålpund
och det sednares Mark; hvilka benämningar likväl
öfverallt och utan undantag i handel och
Vandel betyda lika vigt, ty man säljer alltid t.
Bihang till Rikt-St, Pror. i '.sta Sami, I§2J. * ^
52 74 Betänkande om Matt, Mål och Vigt.
ex. talg, smör, ost med ett ord hökarebodsvaror,
efter mark, dä deremot i kryddboden varorne
säljas efter skålpund, som är absolut samma vigt;
vi hafva vidare Skeppund af 22 markpund, af
af 21 och af 2I/0 markpund, ytterligare
Markpund och Lispund och sluteligen anbefallta
runda, och sexkantiga lödjor stämplade med
runda 3-kantiga och 4-kantiga stämplar, hvilket
allt synes kraftigt påkalla att reduceras till enklare
förhållanden.
De här anförde olika vigter förhålla sig,
under lika namn, på följande sätt olikar
Victualie- Tackjerns- Bergs- och Rå- Uppstads- Stapelstads-yjgt.-  koppar
100
114.4 88 84 80
Utom dessa 5 slags Vigter hafva vi följande
3:ne:
1:0 Krut-vigten, beräknad i Skålpund och
Centner af 100 Skålpund.
2:0 Medicinal-vigt, gällande endast för Läkares
föreskrifter af doses medicamentorum, hvilken
hädanefter, som hittills, torde böra blifva orubbad,
och
3:0 Mynt-vigt, olika för guld och silfver,
hvilken ligger utom föremålet för detta betän -  kande; men om hvilken det icke torde vara ur
vägen att nämna, att, då hos oss framdeles en
ny Mynt-ordning enligt Riksens Ständers vid
flere Riksmöten förnyade underdåniga anhållan,
blifver utarbetad, det är troligt, att de ädlare
metallerna komma att i allt slags mynt legeras
med 10 procent koppar, likasom det nu sker i
Frankrike, hvarvid den särskildta mynt-vigten af
sig sjelft förfaller och öfvergår till den allmän
-
Betänkande om Mått, Mål och Vigt. 275
ina stats-vigteri, hvilket medförer en stor beqvämlighet.
Svenska Rymdmåttet har varit underkastadt
en hästan lika stor mångfald. Af ålder synes
de hafva varit Kanna och Skjäppa, som sedan
blifvit förvandlade till Kappe och Tunna, den
sistnämnde innehållande 56 kannor. Genom ett
slags höflighetsfördrag emellan säljare och köpare,
har man, från urminnes tider, vanligen rigat
måttet af torra varor. Denna råge, äfvensom
den olika hastighet hvarmed sädén i rifa 11 es
i målkärlet, liar i alla tider förorsakat éri hög
grad af osäkerhet i mätning. 1739 års Förordning
stadgar tvenne Tunnor, en för torta och
en för våta varon Tunnan för de torra håller
56 kannor eller 32 kappar. Mätningen skall
ské med struket mål oell med särskildt tillägg af
4 kappar eller 7 kannor på tunnan, i stället för
råge, då spannemål mates, af 6 kappar för malt,
och af 2 kappar för salt och bränd kalk; meri
kol, stenkol, kalksten och Obränd gips, sorti ej
kunna strykas i måttet, skola mätas som förut
med råge; Tunnan för väta varor håller 48 kannor.
Samma storlek bör den tunna hafva hvari
mjöl, salt och salt fisk eller kött packas. Beckoch
tjär-tUnnor få vara ett stop drygare. Vt
hafva således här 4 slags Tunna 1) Spannmåls(Unnan
om 63 kannor. 2) Malt-tUnnärt om 66§
kanna, 3) Salt-tunnan ä 595 karina och 4) VåtvarU-
ellet Pack-tunnan, hvilken innehåller en-,
dast 48 kannor. Rörande Kannan stadgar denna
Förordning att den skall hålla löö cubik-tum.
Längdmåttet har varit Famn, Aln , Fot,
Turn och Linier delade på lika sätt, sorn i an
-
276 Betänkande om Mätt, Mai och Vigt.
dra länder varit brukligt. De skilnader, sora
nu finnas emellan liknämniga längdmått i Europa,
äro tydligen följder deraf, att cle utspridda,
ursprungligen lika, måtten dels ej varit rätt
precisa, och dels efter hand degenererat, till
dess i hvarje land ett Xukare-mått antogs. Arealmåttet
har varit Tunneland och Kappeland.
Men som dessa mått egenteligen användes endast
af bättre underbyggda personer, så hafva
de efter hand fått en annan delning. Foten har
dervid blifvit enhet, och sedan delad i 10 tum
och denne åter i lo linier. Arealmåttet Tunnland,
har fått ett bestämdt värde i decimal mul»
tipler af qvadratfoten, nemligen 56,000 -qvadratfot,
som tydeligen syftade på ett kanneland af
a,000 qvadratfot, hvarigenom, då kannan är jemt
100 cubik-tum, arealmåttet skulle komma att stå
i ett direct förhållande till målet, hvilket likväl,
genom inberäkning af råge eller tunnans utvidgande
till 63 kannor, nu går förloradt. 1739
års Förordning anbefaller decimalfördeiningen af
foten, äfvensom dess användande såsom basis
för rymdmåttet, men den tillåter till bruk för
byggnader och handtverkerier användandet af
fotens delning i 2 qvarter hvardera af 6 tum.
X Europas öfriga länder har, på lika sätt
som hos oss särskildta Mått, Mål och Vigter gjort
handelsrelationerne invecklade och påkallat förändringar,
hvilka likväl endast i Frankrike och
de af Napoleon någon tid beherrskade länder samt
i England blifvit företagne.
I Frankrike infördes desse förändringar
med den nya sakernas ordning, sorn omstörtade
Ludvig XVI.s thron. Allt skulle nu omskapas
Betänkande'om Mätt, Mai och Vigt. 277
och nationens allmänna sinnesstämning tillät att
påräkna bemödandet, att lära sig ett alldeles nytt
system, hvilket, oaktadt sin förträfflighet, under
en lugnare period, skulle hafva stadna! vid att
vara ett interessant förslag. Hufvudsaken af detta
system, det fullkomligaste som eges af något
land och som troligen alltid skall blifva det
hvaraf vetenskaperne företrädesvis betjena sig,
är följande: Mått, Mål och Vigt grunda sig på
en, för dem alla gemensam, enhet. Denna enhet
åter har sin grund i en oförgänglig storhet,
oberoende af förgängliga likaremått, och man
har dertill valt, sedan jordglobens omkrets ansågs
med någorlunda säkerhet bekant, tio-milliondelen
af jordens norra meridian qvadrant ,
hvilken fått namn af Metre. Denne är längdmåttets
enhet och utgör 3,368,126 Sv. decimaltum.
Cuberne af metern blefvo rymdmått, på
det sätt, att cuben af en tiondedels meter, under
namn af Litre, blef rymdmåttets enhet , och
svarar emot 382,089164 Sv. decimal cubiktum.
Från rymdmåttet erhölls enheten för vigten,
derigenom att man bestämde hvad cuben af xéo
meter, fyld med rent vatten, vid vattnets högsta
täthet d. ä. vid -f- 4°,33 temperatur och
lufttomt rum, väger. Denna vigt fick namn af
Gramme och är vigtens enhet. Den väger
°>°75274 Svenska lod. Det är icke här stället
att anföra detaljerna af Franska Mått, Mål och
Vigts-systemet; det torde vara nog att tillägga
att enheterna, multiplicerade med 10, 100, 1000
m. m. gifva det större, och dividerade med samma
tal, de mindre Mått, Mål och Vigter, och
att härigenom alla fördelar, som möjligen vid
?78 Betänkande om Mätt, Mai och Vigt,
det fullkomligaste system sta att erhålla, lika
skördas af vetenskaps-idkaren, affaires mannen
och den arbetande classen.
Man kunde mot detta system erinra, at{
storleken af metern, sorn är dess basis, ej ännu
är till full percision känd ; emedan utslagen
af gradmätningarne gifva jordens afplattning något
olika; men extrema hvarinom den faller,
äro kända och göra ej så stor skillnad i meterns
längd, att den skulle kunna mätas. I sednare
tider har man försökt att afskaffa det nya Måttr,
Mål- och Vigt-Systemet, samt att i dess ställe
införa det gamla; trien sådan är verkan af det
rätta och nyttiga, att, en gång bekant, behåller
det sig, till trotts för alla försök att ändra eiler
öfverändakasta det.
England, genom en mängd särskildta Mått,
Mål och Vigter, bland hvilka någre, tid efter
annan, utan någon slags auctorisation undergått
förändringar, försatt, i afseende på dessa, i lika
belägenhet rned Sverige,, beslöt år 1818, genom
en Parlaments-Act, att reglera sina Mått, Mål
och Vigter. Fördelarne af det nya systemet i
Frankrike voro synbara. Man vägde någon tid,
eller berättades väga, emellan idéen att antaga
detta och den att endast förbättra det gamla.
Antingen national stoltheten förbjöd att låna något
från Frankrike, eller, hvad sorn är sannolikare,
att man misströstade att folket skulle inse
fördelarne af ombytet, man stadnade vid förbättringen
af det gamla, Men säkert, om England
hade tagit det vigtiga steget att adoptera Frankrikes
Mått, Mål och Vigt, så hade inom kort de
fleste Europeiska länder funnit nyttigt att följa
Betänkande om Mätt, Mai och Vigt. 270
dess exempel, och den oberäkneliga fördelen af
ett allmänt gällande system hade kunnat vinnas,
då vi nu deremot sakna allt hopp dertill.
England hade en mängd olika mått: Fathom,
Yard, Eli, Foot, flere rymdmål, nemligen
Gallon, delad i 4 Qvarts, och desse i 2 Pints,
hvilka åter utgjordes hvardera af 16 FluidouncesJ
hvar och en af dessa hade olika värden efter
som de vora corn- ale- eller wine-measure,
hvaraf i handel och vandel flera oredor uppkommo.
På samma sätt hade man pound averdupoise
och pound troy af hvilka det sednare
var y tyngre än det förra, och dessas underafdelningar
kallades uns, men voro olika till vigt
och antal, det förra pundet höll nemligen tö
och det sednare 12 uns. Parlamentet tillsatte
nu en Commission att föreslå rättelser häri^
hvaraf resultatet blef följande: Bird’s parliamen.
tary standard Yard, förfärdigad 1760, och sedan
den tiden Rikslikare för längdmåttet, antogs till
det sistnämndas enhet. Men dess storlek jemfördes
med ett oföränderligt mått , nemligen
längden af den pendel, sorn vid Londons latitud,
vid Ö2° Fahrenheits temperatur och i
lufttomt rum fullgör hvarje svängning på en secund,
hvars längd befanns vara 391,393 tum,
hvaraf 36 utgöra en Yard. Från denna basis
ledde man sedan verificationen af rymdrnålet,
på det sätt, att en Gallon fasställdes att rymma
277.3 cubik tum och vigten bestämdes genom
vägning af en cub. tum vatten af + 620 Fa.hrenheit
och i vacuum, som befanns utgöra 2 5 2.7 2
parliamentary grains, hvaraf 7000 utgöra ett
pound averdupoise. Härigenom väger en Gal
-
a8o Betänkande om Mätt, Mai och Vigt.
lon vatten 10 pounds. Commissionen har en<
dast bestämt dessa punkter, samt föreslagit afskaffandet
af alla andra rymdmäi än Ale-Gallon,
som hädanefter skall heta Imperial Gallon oc*h
af Troyvigten, hvarvid Averdupoisevigten, af
7000 grains per pound, hädanefter blir statsvigt,
För öfrigt äro alla rnultipler och submultipler
af enheterna bibehållna sorn förut.
Oredan af mångfaidigheten i Sveriges Mål
och Vigt har sedan lång tid tillbaka varit tillräckligt
erkänd, för att fordra en förbättring,
Efter flere dertill uppgjorde förslag öfverlemna-*
de Gustaf IILdje år 1788 åt en särskildt Comxnission,
att taga detta ämne i Öfvervägande,
Ledamöierne af denne Commission voro Hans;
Esc. Grefve Ruuth, Commerce-Rådet G. von
Körning, Presidenter} Friherre E- af Wetterstedt,
Bergs-Rådet Friherre Hermelin, Borgerskapets
Secreterare E. J. Runeberg samt Inspectoren för
Mått, Mål och Vigt Z. Flantin. I Maji 1789
aflemnade denna Commission till Konungen ett
Betänkande hvars hufvudresultat kan uppfattas i
följande moment i
1. I Riket bör ej finnas mer än ett Mått,
ett Mål och en Vigt.
a. Cuhikmålet för torra varor bör vara struket;
men i stället att serskildt tillägga, för rågen,
7 kannor på tunnan, bör euben af målkärlen
så utvidgas, att denna råge deri inbegripes,
och att tunnan räknas vill 63 kannor. Ingen o-»
lika råge bör beräknas för mall, salt 0. d. utan
allt mätas med ett mål. Jordfrukter böra äfven
mätas med samma mål och ej, såsom hittills a£
missbruk skett, i Stockholm, med packtunnan.
Betänkande om Mätt, Mai och Figt. 281
3. Victualievigten skall hädanefter ensam
utgöra den i Riket antagna vigten, och alla andra
(Medicinal- och Mynt-vigt undantagne) afskaffas.
Inga slitningsmarker skola beräknas.
Commissionen framställde vidare det förslag,
att tunnan från 63 kannor kunde förökas till 64;
emedan den då i alla sina afdelningar blefve
commensurabel med kannemåfet, kappen blefve
e kannor och alla bråk deraf kunde utmätas med
kannans afdelningar, till stor lättnad för skattskyldiga,
hvilkas gärd ofta utgöres i bråk af kappen,
som ej kunna mätas, utan måste betalas
med half eller hel kappe.
Tiden till förändringen af det nu gällande
föreslogs för cubikmålet, att på landet blifva i
moa af de gamla målkärlens utnötning, men i
städerna skulle det nya påföljande år införas.
Het uteslutande bruket af victualievigten skulle
deremot först efter tvänne Er taga sin början.
Committerade hade derjemte fått sig upp.
draget, att afgifva utlåtande öfver ett förslag till
ett decimalsystem för Mått, Mål och Vigt, sorn
hufvudsakeligen bestod i följande: Längdmåttet,
hvars enhet utgöres af foten, skulle utgöras af
en Stång =10 Fot och en Mil = 1000 Stänger;
Rymdmåttet: med kannan till enhet, af 1 Spann
= 10 kannor, 1 Tunna = xo Spann och 1 Läst
= 10 Tunnor; Vigten: med marken till enhet,
af 1 Lispund = 10 marker, 1 Skeppund = 10
Lispund och x Läst 10 Skeppund. Committerade
ogillade detta förslag; ”emedan, yttrada
de, oaktadt decimalernes tillämpning till Mått,
Mål och Vigt förtjenar att antagas, en oändlig
mängd hushålls-anstalter byggde på de värden
2§2 Betänkande om Malt, Mai och Vigt,
och fördelningar Malt, Mål och Vigt nu ega,
lade för det närvarande så manga hinder i vägen.
” Cpmmitterade sluta för öfrigt sitt utlåtande
med förslag till en rigtigare mätning af
hö och halm genom pundning, såsom säkrare än
parmning, samt bifoga korta tabeller, genom
hvilka det blir ganska lätt, att reducera de afskaffade
vigterna till -victualie-vigt, och att reducera
de efter dem beräknade forlöner, vägarpenningar
m. m. till forlöner m. m. efter victualie-vigt,
och genom bruket af hvilka tabeller
alla olägenheter af vigtsförändringen i det daglige
användandet undanrödjas.
Committerades betänkande t detta 'amne är
författadt med en synbar erfarenhet i saken och
beledsagadt med grundade och talande skäl för
afskaffandet af den gamla mångfalden och för
införandet af hvad Commissionen föreslår. Också
blef dess antagande tillstyrkt i Rikets Allmänna
Arenders beredning den g September 1789.
Men tidens händelser fästade snart den allmänna
uppmärksamheten på andra ämnen. •—■ Gustat
III:dje, invecklad i ett vidt utseende krig,
beslöt, under den 24 Febr. 1790, att sakens afgörande
skulle uppskjutas till fred blefve sluten,
och den blef så hvilande i 17 år. Under
d. 2b Sept. 1806 blef den, af Kongl. Maj:t re»
initierad till Gammar- Bergs- och Commerce»
Collegiernas utlåtande.
I Gammar-Collegium yttrades enskildta meningar,
betydligt olika de Committerades, man
önskade använda struket mål i handel och vandel,
men rågadt vid kronotiondens afmätning,
man ansåg Uppstads- och Stapelstads-vigten um
-
Betänkande om Matt, Mai och Vigt. 283
härlig, men trodde att tackjernsvigt och bergsvigt
borde bibehållas. Tunnans ändring till 64
kannor ansågs olämpelig.—- Acten remitterades,
innan något definitift beslut var fattadt, till Commerce.
Collegium. Äfven här voro meningarne
delade, men pluraliteten stadnade vid att tillstyrka
hyad Commissionen föreslagit, hvilkets
utförande man trodde bäst kunna fastställas till
2 år efter det då påstående krigets slut. ,
I Bergs- Collegium yttrade sig de fleste Ledamöter
särskildt, men emot Commissionens förslag.
Dalberg röstade ensam för detsamma. Col»
legium afgaf sluteligen ett betänkande hvari det
antog utvidgandet af ruben för tunnemålet till
63 kannors tunna; men ansåg att, af de flere
metail-vigterpa, endast Uppstadsvigten kunde indragas
och förvandlas till Stapelstadsvigt.
Ämnet hade emedlertid vackt Ständernas
uppmärksamhet, hvilka i underdånigt Memorial
af den 22 Mars 1810 hos Kungl. Maj:; anhöllo
att en Författning, i enlighet med Committerades
betänkande af d. 29 Maji 1789, matte utfärdas,
samt att, sedan nu mera constructionen
af de förut ej tillåtne pyndare, vunnit den fullkomlighet,
att närma sig till den vanliga vågbalancen
* pålitlighet, desse äfven måtte blifva
tillåtne at| här i Riket nyttjas. Hvaremot Bonde-Ståndet,
under den 14 Maji 1810 särskildt hos
Konungen i underdånighet anhållit , atc allt
hvad Vigt, Mål och Mått beträffar måtte lemnäs
i samma skick som förut, emedan sådant bäst
pfverensstämde med mängdens fördel.
I ett särskildt Memorial af d. 13 April 1810
anhöllo ötänderne hos Konungen underdånigst
2 84 Betänkande om Mätt, Mai och Vigt.
lo) att justeringen af Mått, Mål och Vigtblefve
anförtrodd åt Landt mätarne; i) att Stockholm
och Rikets öfrige städer, samt sillsalteri-idkarne
i Götheborgs- och Rohus-Läns Skargård skulle
ega att hos Landtmäteri-Contoiret föreslå personer
till Justerare, hvarefter Landttnäteri-Contoiret
måtte för desamma, om de finnas dertill
skicklige, utfärda Förordnande, men att betalningsvilkoren
för justeringen måtte ankomma
på beting emellan Justerarne och städerne eller
sillsalteri-idkarne; c) att hos alla handlande
Mått, Mål och Vigter skola årligen justeras,
samt år och datum påsättas, men att packtunnor
och våtvarumål endast hvart tredje år komma
att justeras; d) att Fiscalerne måtte åläggas att
hålla tillsyn öfver verkställigheten häraf och e)
att Hamnfogdar och Krönare hädanefter, på sätt
Kongl. Förordningen af 1739 stadgar, måge få
i Bottniska Viken kröna packtunnorna för strömmings-fiskerierna,
och tjärubränningen
Härjemte inkommo till Kongl. Maj:t åtskilligt
enskildte personers ansökningar i samma
ämnen hvilkas upptagande här torde vara öfverflödigt.
Alla dessa remitterades under den 9 Nov.
1811 af Kongl Maj:t till de 3me förenämnde
Collegierne, med befallning, att öfver dessa Memorial,
i sammanhang med Commissionens betänkande
af 1789, inkomma med underdånigt ut;
låtande.
Då målet i Cammar-Collegium kort derefter
förekom, föreslog Camereraren Nordenstedt, i
ett enskildt utlåtande, att Commissionens förslag
borde antagas, men att jemte tunnan örn 63 kati;
Betänkande om Mätt, Mål och Vigt 285
nor, borde antagas en JNfy Spann om 50 kannor
och en Ny-Tunna om 100 kannor, samt att den.
bibehållna vigten borde få en decimal fördelning
jemte den vanliga.
Chefen för Landtmäteri-Contoiret, Friherre
Wetterstedt, hörd öfver ansökningen om justeringen,
Justerares tillsättande, bruket af pyndare
m. in. tillstyrkte, i Memorial af den 10 Mars
1812, att pyndare skulle få brukas för all sådan
vägning, som är tillåten med hetsman, samt i
bergslagen för malm, tackjern och gjutgods, med
förbehåll, att Landtmäteri-Contoiret då skulle till
dessa pyndare förfärdiga modellen; att städerna
och fiskeri-idkarne skulle få föreslå Justerare och
med dem öfverenskomma om betalningen afstyrktes
på den, såsom det synes, giltiga grund, att
Justeraren är af Staten tillsatt för bevakandet af
köparens säkerhet, samt med sin välfärd ansvarig
för de krönta målens rigtighet, vid hvilkas
uppmätning med vatten fordras ett arbete, som
knappt nog betalas med det i taxan utsatte priset
och som, vid ett ännu knappare arfvode, säkert
skulle uteblifva.
Vid Riksmötet 1818 förnyade Riksens Ständer
åter sin underdåniga hemställan att Committerades
förslag rörande vigterna skulle antagas
och en tid bestämmas från hvilken den nya Författningen
må ega gällande kraft. Vid detta tillfälle
åberopades endast förändringen af vigterna
och Bonde-Ståndet ingaf icke någon särskild underdånig
ansökning deremot. En förnyad remiss
afgick då till Cammar-Collegium af den 6 Apr;
1818 med befallning om skyndsamt svar.
286 Betänkande om Mätt, Mai och Vigt.
Sedan Collegiernes gemensamma betänkandé
inkommit, hlef det, under den 2 3 Januarii 18 2 2 ,
jemte alla hithörande handlingar, af Ed#rs Kongl.
Maj:t nådigst remiiteradt till Vetenskaps-Akadeinien,
”sorn eger att, efter öfvervägande af hvad
dervid blifvit anfördt, författa och till Eder Kongl;
Maj:t i underdånighet insända förslag till en
förnyad allmän Författning rörande Mått, Mål
öch Vigt; hVatVid likväl hufvudsakligt afseende
bör fästas, mindre på en fullkomlig vetenskaplig
nöggrar.het, än på hvad sorn i tillämpningen
skulle leda till största lätthet och redighet; och
bör detta underdåniga Förslag så tidigt upprättas
och insändas, att det kan, innan nästa Riksdag,
till allmän kännedom genom trycket utgifva?.”
Då Veteriskaps-Academien nu går att fullgöra
denna Eder Kongl Majtts nådiga befall ning;
anser hon sig böta först i korthet upptaga och
med egna anmärkningar beledsaga hvad Coilegierne
till grund för deras underdåniga anförande
framställa.
Commerce- Collegium, i likhet med dess förut
gifne utlåtande, tillstyrker Commissionens af
1789 förslag, jemte de sedermera i fråga satta
Justering af Mått, Mål och Vigt, samt bruket
af Pyndare, på sätt Landtmäteri-Cöntoirets Chef
föreslagit.
Bergs-Colieginm, på lika vis enligt sitt föD
ra betänkande, tillstyrker tunnemålets utvidgande
till 6j kannors struken tunna; och att rågen
för salt, malt och kalk, blir lika med Sparinmålstunnan,
häldst ”hvad utrikes salttullen angår,
hvilken är faststäld efter tunnans nu varande
innehåll, densamma genom en lätt Ut
-
Betänkande om Mätt, Mai och Vigt. 287
räkning kan förhöjas i samma mån tunnan blif
ver
större.”
Deremot finner Bergs-Collegium betänkligt,
att ändra rotfrukters mätning med rund tunna
om 48 kannor, emedan det skulle göra mycken
oreda i de vanliga prisen på dessa varor, ”utom
det att åtskilliga lösa fruktsorfer, orri de oskadade
skola komma köpare tillhanda, måste uti sådana
kärl, som förut blifvit för packtunnor krönte,
inläggas och ej vid hamnar och torg undergå
mätning.” Häremot torde friid skäl kunna anföras
au säljaren , som Väl måste Veta med hvad
slags tunna han mäter, bestämmer sitt pris derefter
och upplyser köparen ganska säkert derom
att målet är efter den större tunnan. Hvad
deremot den sednare omständigheten , rörande
trädfrukter, beträffar, så har Bergs-Collegium
här förvexlat krönta förvaringskärl ined målkärl,
hvilka sistnämnda hafva för ändamål att
afmäta den portion af en vara köparen åslundar
att bekomma. Tunnans utvidgning till 64 kannor
afstyrkes, Bergs-Collegium medger att Uppstadsvigten
är alldeles öfverflödig och kan umbäras.
Hvad åter de öfrige vigterne beträffar ,
anser Bergs-Collegium dem böra oförändrade bibehållas,
på den grund att ehuru det väl är otvifvelakligt,
att mångfaldighet i Vägningssätt
med olika slags vigter medföra svårigheter, hvilka
hos den mindre kunnige, icke allenast ofta
uppväcka villrådighet, vid uträkning af den ena
vigtens reducering och förändring till en annan,
Utan ock någon gång ovisshet i hvad vigtsort
jern-effecter böra levereras, så kan dock å de«
andra sidan, dessa vigter icke anses angå den
a88 Betänkande om Matt, Mai och Vigt'.
allmänna rörelsen i landetutan endast bergs-»
handteringen, inom hvilka flera oeconomiska anstad
ter äro derpå grundade som numera utan stor
olägenhet och oreda, ej skulle kunna rättas, emedan
hammarskatt, smedslöner, kolåtgång, forlöner,
samt afgifter till Kronan och Jern-Contoiret
efter bergsvigten determineras. — Emot
hvad Bergs-Collegium sålunda anfört, till bibehållande
af tackjerns-bergs -och stapelstadsviglerna,
kan följande uppställas: Att desse vigter ej
ensamt och uteslutande röra bergshandteringen,
på sätt Bergs-Collegium menar , har Collegium
redan i premisserna bevist genom erkännandet
af den villrådighet vid uträkning och ovisshet
om vigtsorten vid jern-elfecters leverering dessa
vigter medföra; en olägenhet, som endast kan
vara känbar för consumenten, d, ä. för allmänheten.
Att någon slags economisk anstalt grundar
sig på bergsvigterne kan icke eller vara ett
rigtigt uttryck, emedan dessa vigter endast äro
ett räknesätt, som kan förvilla den dermed obekante
, och på räknesätt kan i bergs-oeconomien
icke annat än beräkningar vara grundade, hvadan
således ingen slags egentelig economisk ananstalt
kan genom vigt ombytet komma att rubbas.
Beträffande åter hammarskatt, smedslöner,
kolåtgång, forlöner och afgifter, så är deras re
duction genom en enkel propositions-räkning, på
sätt 1789 års Cornmission, genom sina Tabeller
visat och Bergs-Collegium sjelf för reductionen
af tullafgiften på salt erkänt, så lätt att det
ringa besväret af reduction, som drabbar ett inskränkt
antal af tillverkare och uppbördsmän ,
ej
Betänkande om Matt, J^tat och Pigt» 389
fej kan motväga den störa fördelen af en enda oell
för alla varor lika vigt, som träffar hela nationen.
Pundningén af hö tillstyrkes med det tiB
lägg, att säljare ej skall vara ovillkorligt förbutli
den att införa sitt hö pundat till försäljningsplatsen
; men att han der skall mot Vägarépen*
hingar kunna få sitt hö Uppväget till köparens
Större säkerhet, hvarföre på försäljningsstället eii
för ändamålet inrättad våg bör finnas,
Bergs-Collegium åheröpar föröfrigt till stöd
för sitt afstyrkande af 64 kanrtörs tunna och af
Vigtetnas reduction , enligheten af Collegii tan^
kat i detta ämne med Bondeståndets Underdånig
'ga hemställan äf d. 14 Maji 18 lö, samt med Biks'dagsmaniiens,
af det hedetvätda Bondeståndet}
Bric Anderssons från Stockholms Län, i samma
timhe ihgifne underdåniga ansökning.
Hvad justerande äf Mått; Mål och Vigt be»
'träffar anser Collegium de dervid redan gällan*
de författningar böra oförändrade fortfara, och
som Collegium, sednast under den jo December
3808, förbjudit vägning af jerrt till afsalu med
pyndare, vid vite af 6 R:dr 32 sk. Banco och
varans förlust, så har Bergscollegium afstyrkt
Biksens Ständers tinderdåniga hemställan om tik*
låtelsen, att bruka detta Vägnings-instrUment, äf»
Ven utan allt afseende derå, att det blifvit af
Eandtmäteri-Contoirets Chef tillstyrkt för vissa
Varor och med antagande al en ny pyndare efter
en förbättrad modell, hvilken säkerligen icke
kan vara den som Bergs-Collegium förbjudit till
nyttjande.
Bihang till Rikt St, Prat, litta Sami, 182j• ^9
2go Betänkande om Matt; Mai och Vigt:
Kammar - Collegium har, med exempel pa
förokad myckenhet af mätningar, som skulle uppkomma
genom utvidgning af tunnans och dess
delars cubiska innehåll till 63 kannors mål utan
råge, sökt visa att det har föga eller intet företräde
framför det gamla sättet att mäta rågen
särskildt- Collegium har vidare anfört att, genom
kappens förökning till i|| kanna i stället för
i| kanna, hvilket den efter 1739 års Förordning
utgör, skulle oreda i qvarntullen kunna
uppkomma och mjölnaren derigenom kunna tillskansa
sig en orättvis vinning pl de mäldsökandes
bekostnad, samt att, genom förändringen,
afskaffande och förstöring af alla nu brukliga
målkärl skulle blifva en följd, hvarigenom dryg
kostnad skulle förorsakas alla magaziner, handlande
och enskilte personer genom nya Målkärls
anskaffande och justering, på hvilka grunder
ICammar-CoIlegium anser sig böra afstyrka utvidgandet
af tunnans cub, så att den i det strukna
målet innefattar rågen, på sätt Commissionen
af 1789 föreslagit, vid hvilket tillfälle KammarCollegium
särskilt åberopar, till stöd för sitt afstyrkande,
Bonde-Ståndets underdåniga hemställan
af d. 14 Maj 1810, jemfördt med den omständigheten
att i Riksens Ständers underdåniga
Memorial af d. 14 Mars 1818, ingenting namnes
om Mått och Mål, utan endast om Vigternes
reduction i likhet med Commissionens förslag.
Kammar-Collegium anser vidare att malttunnan
till 66| kanna eller 38 kappar bör bibehållas,
emedan malt i vissa orter är en räntepersedel,
som icke får nedsättas, och emedan en
tunna malt icke lättare eller vigare kan upprnä
-
Betänkande orri Matt, Mål och Vigt. 291
las med den utvidgade cuben af tunnan, än då
råge särskilt tillägges. På lika satt tror Kammar-Gollegiiim
att salttunnan bör bibehållas vid
5g§ kanna, emedan saltet är en tung vara, hvilket
bland annat skall finnas af åkaretaxörne här
i staden , der tvänne tunnor salt upptagas såsom
utgörande ett lass för en häst, då deremot på ett
sådant lass gå 4 tunnor råg, hvadan Collegium
befarar, att en tunna salt af 63 kannor skulle 1
allmänna rörelsen blifva mindre handterlig.
Emot dessa af Kammar-Collegium sålunda
anförda skäl till bibehållande af 56 kannors tunna,
med olika rågeberäkning för malt, spannemål
och salt, torde följande kunna erinras. Beträffande
först att den till 63 kannor utvidgade
cuben af tunnan icke skall medföra någon vigare
mätning, utan vid många tillfällen fordra flera
mätnitlgar än på gamla sättet, förefaller, att,
om hvad Kammar-Collegium i det underdåniga
betänkandet anfört, ”att vid utgörande och emottagande
af ränte- och ktonotionde-spannemål, beloppet
nästan för alla hemman slutar sig med
ojemt tal och ofta består af en ringare, ojemn
del af en tunna,” får antagas för afgjordt, så
måste bland dessa otaligt olika fall lika tnårtgä
ungefär kunna företrädesvis lättare mätas med
det nya målet, som med det gamla, och mätningen
på bada sätten blifva alldeles lika operös.
Kostnaden af nya målkärls anskaffande är ett
vida vigtigare inkast; men den enskildta landtmannen
behöfver ej bortlägga sina rnålkätl , så
länge de icke blifvit förnötte, emedan han , för
sitt enskilta behof, med särskildt tillmätning af
rågen, hädanefter som hittills, kan mäta sin tun
-
ags' Betänkande om Matt] Mai och Vigil
na. Det nya målets anskaffande drabbar såledeå
endast Kronans magaziner och enskildta handlande
med spannemål, som dessutom ofta måste
förnya sina målkärl och deras justering, hvarigenom
således den uppoffring, det redigare och
enklare målets införande kommer att kräfva, blir
alltför ringa för Staten och nästan alldeles icke
känbar för den 'enskildte. — Att malttunnan är
en räntepersedel kan på intet sätt hindra maltets
mätning med lika mål som säden, emedan, då
räntan oftast utgår i delar af tunnan, man endast
behöfver räkna antalet af kappar den gärdskyldige
bör leverera, för att icke på minsta vis
komma i oreda genom den för malt ändrade betydelsen
af ordet Tunna. Lika litet vigtiga ära
de af åkare-taxorna hemtade skälen för salttunnans
bibehållande vid 595 kanna, att nemligen
salttunnan skulle blifva mindre handterlig, om
den Öktes till 63 kannor. Saltets egenteliga
vigt är a.9 och rågens 1.3. Saltet är således
■ungefär i§ gång så tungt Sorn rågen, hvaraf
man lätt finner att 2 tunnor salt örn 63 kannor,
icke kunna vara så tunga som 4 tunnor råg af
lika mål, och att man, vid åkaretaxans bestäm-,
mande, endast sökt hålla sig vid jemna tunntal.
Jord- och trädfrukters mätning sker, efter
Collegii tanke, redigare och säkrare med vanligt
tunnemål, än med packtunna, hvarföre det förra
af Collegium tillstyrkes, hvilket också är det
enda Commissionens förslag, som vunnit Karn*
mar-Collegii bifall. Tunnans utvidgning tili 64.
kannor afslås och ett stort antal exempel på mät«
ningar med denna tunna anföras, till bevis att
den. skulle blifva ett ovigare mål för de qvanti
-
i'Betänkande om Matt, Mill och Vigt.' 293
teter J efter hvilka tionde-spannemål nu vanlig
gen utgår.
Beträffande vigterna anförer Kammar-Collegium
först en framställning af det historiska rörande
deras uppkomst, hvilken i det föregående
för de der gifne detaljer är hufvudsakeligen begagnad,
och slutar sedan med att åberopa BergsCollegii
grunder för bibehållandet af tackjerns-,
Bergs- och Stapelstads- vigten, med indragning
af Uppstads-vigten, såsom onödig.
I frågan om höets pundning finner Kammar-Collegium
detta visserligen lämpligt, men
tror ej att vägning på försäljningsstället af ovägt
hö kan verkställas, och föreslår att lemna, som
hittills, åt köpares och säljares öfverenskommelse,1
bandel med pundat eller opundat hö. Emedlertid
finner Collegium det nyttigt, om det sjöledes
hit ankommande höet, mot lämplig afgift, vid
försäljningen kunde vägas i massor af 5 till 10
lispund i sender, dock utan att häri ändring
göres i arrende-contracter för ängar, hvilka liqvideras
med parmar hö, men hvilka contract
hädanefter icke måga ställas på parmar, titan på
pund hö. .— För öfrigt åberopar Kammar-Collegium
dess underdåniga skrifvelse till Kongl. Majit
af d. 18 Dec. 1817, hvari Collegium föreslagit
de åtgärder, sorn det ansett böra för hö-och haimleverering
vidtagas, och hemställer om icke en
Förordning i anledning deraf nu kunde utfärdas.
Kammar-Collegium afstyrker bruket af pyndare
och åberopar sin gemensamt med Bergscollegium
deröfver utfärdade Kungörelse af d.
15 October rSoi. Det tillstyrker deremot första
puncten i Riksens Ständers underdåniga Memo
-
ag4 Betänkande om Matt, Mål och Vigt.
rial af d. 13 April 1810 att Landtmätarne må(»
te få sig uppdraget att vara Justerare samt att,
yid justering, år och månad skall påstämplas.
Det afstyrker Justerares föreslående af städerna
qch fiskeri-idkarne, samt accordet med Justeraren
om betalning. Hvad ders af Riksens Ständer
begärdta årliga undersökning af Mått, Mål
och Vigt hos de handlande beträffar, så anför
Collegium att denna åtgärd redan i 1739 års
Författning är föreskrifyen och åt Bergsbetjenrte,
Fiscaler och Uppsyningsman anbefalt , alt
flitigt efterspana huru den iakttages men hemställer
om någon viss tid, på sätt Riksens Ständer
föreslagit, kan utsättas; inom hvilken Justeraren
eller innehafvaren af målkärl eller vigter
skall hållas till ansvar för deras rigtighet, utan
må det på den årliga justeringen bero.
Rörande kröningen af packtunnor för strömming
och Tjära i Botniska viken, anser KammarCollegium
att ingen delägare i fiskeri eller tjåxubränning
må till krönare antagas.
Innan Vetenskaps-Akaderjiien går att aflemna
sitt enskildta utlåtande, torde det, vid detta tillfälle,
icke vara ur ordningen, att undersöka nyttan
af förbättringar, sorn införa ändringar i sådant
hvarvid alla individer af ett folk redan
vant sig, och med hvad hopp om framgång en
sådan förbättring kan försökas. Det är ostridigt
att hvar och en förändring i det, hvarvid man
redan är van , är en olägenhet, dels emedan
man så lätt förblandar det nya med det gamla
och tillvända, och dels emedan man ofta ej nog
kraftigt vill förbättringen, tor att underkasta sig
besväret att vänja sig dervid- Vanligen blir der*
Betänkande om Mätt, Mai och Vigt. 2 95
före all förbättring nyttig endast för den uppvexande
generationen, under det att den bortgående
ej hinner att dermed familiarisera sig.
Det är deraf klart att, då det på den sistnämndas
pluralitet beror, att antaga ändringen eller
ej, så blir den icke antagen, förr än någon
tvingande omständighet inträffar, der val ej mera
eger rum. — I den förändring, sorn här är i
fråga vore det således af högsta vigt, att åt den
uppvexande generationen förbereda alla fördelar
af en fullkomlig förbättring, utan att den bortgående
allt för mycket stötes i sina vanor, och
utan att det nyas införande motarbetas af det
gamlas bruk.
Att mångfalden i Sveriges Mått, Mål och
Vigt är en stor ofullkomlighet och en källa till
mycken oreda i handel och vandel, behöfver ej
något kraftigare bevis, än att en förändring deri,
sedan så lång tid, varit påkallad, förberedelser
dertill af Regeringen gjorde och förändringen
af folkets representanter vid flera riksmöten begärd.
Att på sätt, af det föregående inhemtas,
förändringen kan för åtskilliga Ämbetsmän medföra
ett i början ökadt besvär, är icke ett skäl
att beröfva folket fördelarna af förbättringen, äfven
i det fall att det sistnämnda icke genast
skulle inse dem, och ingen medborgare bör undandraga
sig de små besvärligheter; som äro oskiljagtige
från förbättringar i antagna former
och förhållanden.
Det är på grund af det anförda, sorn Vetenskaps-Akademien
icke färeslår till införande i
Sverige det Franska systemet af Mått, Mål och
Vigt, oakttadt detta systems stora fullkomlig
-
£96 Betänkande om Mättj Mai och Vigt.
het J oaktadt alla de fördelar det erbjuder åt eli
folk, som redan vant sig dervid, och oaktadt
detta system är till atla sina detaljer redan gifvet
; emedan största delen af den närvarande generationen
sannolikt aldrig skulle förmå sig till
den ansträngning, som fordras för att lära det,
och för att begynna mäta efter nya qvantiteter
sedan man redan vant sig vid en viss måttstock,
med hvilken man förut alltid gjort sina jemförelser.
Det återstår således i detta hänseende
endast att bibehålla det gamla, men att derur
borttaga allt sorn kan göra oreda, och att redu-1
cera det till den högsta grad af enkelhet och
beqvämlighet.
Vetenskaps-Akademien tror sig
dervid böra fästa en särdeles uppmärksamhet på
följande trenne hufvudpuncter, nemligen:
1:0) Bestämmandet- af Enheten i Mått, Mål
och Vigt, på ett sådant sätt att dea, äfven efter
Rikslikarnes möjliga förlust, kan restitueras
genom jemförelse med en oföränderlig- storhet
och så, att om e» af dessa enheter är gifven,,
de andra kunna derifrån beräknas.
2io) Fördelningen af Mått, Mål och Vigt
på ett sådant sätt, att den, för det allmänna användandet
och i räkenskaper medförer den största
beqvämlighet, samt
3:0) Afskaffandet af allt som kan föranleda
oreda och den mindre kunniges förvillelse.
I:o Beträffande den första af dessa punoter:
bestämmandet af Enheten för Mått, Mål
och Vigt, på ett sådant sätt att det alltid kan
restitueras, genom jemförelse med en oföränderlig
storhet, är det ett ämne af större vigt^
an man \ första påseende skulle förmoda etng^
Betänkande om Mätt, Mai och Vigt< 297
dan, genom mindre precision i förfärdigandet af
Mått, Mål och Vigter, desse på lidens längd ofta
småningom så förändras, att de hos en generation
icke mera äro, hvad de hos en annan varit.
Man har sökt förebygga detta genom inrättande
af Rikslikare, som skulle tjena till rättesnöre
för Mått, Mål och Vigt; men utom att
en sådan Rikslikare, kan af olyckshändelser förstöras
eller genom bedrägeri förändras, hvarigenom
det precisa måttet vora förloradt, så har
man för det närvarande hos oss ingen säker
grund; ty enligt de undersökningar, som i sednare
tider blifvit gjorde på de dels i Kamman
Collegii, dels 3 Landtmäteri-Contoirels förvar befintlige
likare, äro icke längdmåtten fullt precist
lika långa och vigterna hvarken fullkomligt
lika tunga, eller vigten af deras underdelningar
sig emellan rätt proportionell; omständigheter
sorn väl egeoteligen hero af de till deras förfärdigande
använde personers mindre skicklighet,
samt af våghalancernas den tiden mindre goda
skick, men sorn ändå lemna ovisshet om hvilkendera
af dessa man skall antaga, för att vara
den rätta och efter hvilken de andra sedan skola
corrigeras, Längdmåttet beror helt och hållet
af Likaren; men om vigten stadgar Författningen
att skålpundet skall utgöras af 8848 Ass..
Emedlertid är assets storlek ej gifven och a?
alla i handel förekommande ass skall man troligen
ej finna tvänne, sorn på en god våg väga
absolut lika. Asset är en ganska liten vigt,
•y£ö:del deraf är på de fleste vågskålar en knappt
märkbar qvantitet, men genom multiplication gör
den på skålpundet, lispuadet och skeppundet
29B Betänkande om Matt, Mai och Vigt'.
ganska betydliga skiljaktigheter. Det felas oss
således ännu möjligheten, att, när som häldst,
restituera Mått, Mål och Vigt till sin ursprungliga
storlek, från de origtigheter det genom
mindre noggranhet vid förfärdigandet af de i
handel och vandel bruklige Mått, Mål och Vigter
kan blifva underkastadt.
Redan i de äldsta tiderna sökte man att
grunda Mått, Mål och Vigt på naturliga storheter.
I slutet af line århundradet påbjöds i England
att en penny sterling, hvaraf a o gingo på
ett uns, skulle väga lika mycket med la hvetekorn;
och kort derefter att 3 sädeskorn af korn (horm
deum') skulle utgöra längden af en tum; men
dessa jemförelser voro för mycket vacklande,
för att afgifva något säkert. Det bästa af alla
är visserligen det Franska sättet att jemföra med
en viss del af jordens omkrets; men då detta
icke är lätt att genom mätningar återfinna, sedan
det vore förloradt, har man sökt att kunna använda
en lätt bestämd naturlig storlek; till detta
ändamål bestämde man så väl i Frankrike
som i England längden af den pendel sorn fullbordar
hvar oscillation på en tids-secund, hvarigenom
man erhöll en naturlig och oföränderlig
storlek, sorn var vida lättare att igenfinna. Man
bestämde denna pendels längd i det antagna
längdmåttet. Med detta förenade man sedan
vigten på det sätt, att man vägde ett visst rymdmått
rent vatten, vid en gifven temperatur och
pression, samt bestämde dess vigt. Derigenom
vanns den fördelen att, genom uppsökande af
pendel-längden, alltid kunna restituera Mått, Mål,
och Vigt, utan allt afseende på tillvarelsen af
Betänkande om Mätt, Mai och Vigt.' 8 99
förgängliga likare, och att från endera beräkna
alla de öfriga. — Hos oss har redan Faggot, genom
vägning af bestämda rymdmått vatten, försökt
att sammanbinda vigtens storhet med längdmåttets,
och deraf har handt, att man alltid från
ett gifvet längdmått kan restituera Faggots ass
och lod. Denna fördel är för stor för att icke
böra blifva ett lagligen befästadt samband emellan
Rikets Mått, Mål och Vigt, och, ehuru
längdmåttets jemförelse med secundspendelns
längd, kan anses för att vara en från vigtens
sammanbindande med längdmåttet särskildt fråga,
så synas de likväl icke kunna åtskiljas, då fråga
är, att, en gång fcjr alla, fastställa enheterna af
Sveriges Mått, Mål och Vigt.
En undersökning bör således föranstaltas, sorn
liar till föremål, att i Svenska decimal-tum bestämma
längden af den pendel, som pä någon bestämd
Svensk orts latitud, fullbordar hvarje slag, pä en
secund, vid hafvets yta och i lufttomt rum, samt
att sedan utröna vigten af en bestämd cub vatten
i loo-de-delar af vigtens enhet. Med detta försök
blir då storheten af Svenskt Matt, Mål och
Vigt en gång för alla bestämd.
Till de för hvar och en af dessa blifvande
enheter synas företrädesvis böra antagas:
För längdmåttet: foten, delad i 10 turn eller
100 limér.
För rymdmättetkannan, sorn utgöres af 100
pubik-tum.
För vigten■■ mark (victualie-skälpund) hvars
precisa storlek bestämmes genom jeinförelse med
vigten af en gifven cub vatten.
3qo Betänkande om Mätt] Mai och Vigtt
lisö Ehuru det hufvudsakligaste villkoret
&r uppfyldt, då Staten bestämdt enheterna af
Mått, Mål och Vigt, är likväl enhetens delningssätt
och beräkningen af dess multipler af mycken
vigt, emedan den kan göras på ett mer eller
mindre beqvämt sätt. De fördelar som böra sökas,
vid uppgörandet häraf, äro dels att, vid
bokföring och i räkenskaper, delarne med minsta
tidspillan kunna beräknas och med största
lätthet revideras i anseende till räkenskapens rig.
tighet: tvänne omständigheter, på hvilka vanligen
mycket arbete användes och mycken tid
går onödigt förlorad. Ingen slags delning uppfyller
dessa fordringar på en gång i så hög grad»
som decimalfördelningen, emedan deri alla bråk
äro af ett slag och behöfva, utan ali förutgången
reduction, endast adderas för att få antalet
af de hela enheterna, hvarigenom, i detta slägs
räkenskaper, aldrig något annat än addition förekommer.
Sveriges inbyggare hafva hitintills företrädesvis
delat efter |, f, T^, o. s. v. j
men vid användandet af detta delningssätt uppkommer
oftast en mängd af olika bråk» med
särskildta nämnare, hvilkas reduction till en gemensam
nämnare borttager en onödig lid vid beräkningen
och hvilkas revidering är ett mödosamt
arbete. Våra vanliga Mått och Vigter
hafva dessutom en annan delning, pundets t. ex.
i 20 marker, och markens i 32 lod; tunnans i
4 halfspann och halfspanns i 9 kappar, hvarigenom
händer att summan af delarna t. ex. af lod,
mäste undergå en särskildt beräkning innan antalet
af hela enheter, marker, blifver gifven.
Betänkande om Mätt, Mai och Vigt'. 3o1
Fördelarna af decimal-delningens införande
i ett lands räkenskaper äio så stora, att mari
aldrig kan nog tidigt söka göra nationen dermed
bekant, eller nog snart sätta den i nödvän-,
dighet att dervid vänja sig. Att nationen verkeligen
, vid inhämtandet af detta delningssätts
stora beqvämligheter, så Väl för minnesräkning
sorn bokföring, skall lära sig det, finner mati
Utan svårighet af den lätthet hvarmed den lemnade
räkningen i daler, öre och pengar, för
riksdaler-räkningeii. Deri i Sverige brukliga delningen
efter |, £, J, f, o. s. v. framter dervid
den stora lättnad, vid förvandling till decimalfördelning
eller 100-delar, att | äro 75, | =e
50, i 25; | = 12- 5- (>§) Tg = 6‘ 25
hundradedelar , och sedan man i minnet fästat
den lätta serien af 100, 75, 50, 25, och 12| för
D i> !> 4> ö°h i ^r reduction från det ena
delningssättét till det andra gjord, hvarefter man
sedan med samma lätthet förstår båda.
Staten upptager en mängd utskylder in natura,
Såsom spannemål, salpeter, metaller m. m.
hvaröfver räkenskaper förås, hvilka sedan skola
i flere instanser controlleras och revideras. Det
är dervid billigt att Staten i dessa räkenskaper
införer de redigaste och lättast användbara multipler
och underafdelningar af enheten, under
det enskildt man eger frihet att, i alla andra
fall än der han kommer i beröring med det allmänna,
begagna de multipler och den delning
hvarvid han är bäst Van. Skyldigheten att, i
hans alfairer med Staten, rätta sig efter det i
Statens räkenskaper brukliga delningssätt, skall
” “ 1 -■*- -**• Anttn
302 Betänkande om Matt, Mai och Vigt.
mål, Inhemta kännedom derom, och, en gång
bekant med detta delningssätts större fördelar,
skall han ej dröja att enskildt begagna sig deraf.
Största motståndet skall alltid en ändring i delningen
lida af de personer, som bokföra uppbörden
i effecter och som i första början få ett
ökadt besvär, genom reduction af den äldre delningens
värden till den nyares. Men detta besvär
inträffar blott för en gång, och kan oändligt
lättås genom bruket af reductions-tabeller,
som för detta ändamål komma att upprättas.
Én hufYudsaklig förbättring i Sveriges
Mått, Mål och Vigt är således att införa decimal-fördelningen,
på ett sådant sätt att inga oredor
kunna uppkomma genom ett fortfarande
bruk af den gamla fördelningen*
Härvid torde likväl först én pröfning börä
göras af det decimal-system, som 1789 års (kommission
afstyrkt. Detta förslag innehöll att, t*
ex., vigterna skulle bestå af ert Läst ■= 10 Skeppund,
1 Skeppund = to Lispund, 1 Lispund =
10 Skålpund, i Skålpund = 10 Lod m. in. Man
skulle således, till de förra , erhålla decimal-*
skeppund, decimal-pund, decimal-mark, decimallod
o. s. v. olika de förut befintliga skeppund,
pund och marker, och oredan skulle ökas med
ett nytt Mått, Mål och Vigt, lika till namn, men
olika till qvantiteter, och ett sådant förslag kunde
visserligen icke förtjena bifall. Den decimal-fördelning
Vetenskaps-Akademien föreslår
skall ej hafva dessa olägenheter och ej förblanda
någon ting med hvart annat, på sätt följande
detaljerade framställning utvisar.
Betänkande om Matt, Mai och Vigt. 303
1:0 Längdmåttet.- Dess enhet Foten, är redan
från äldre tider delad i 10 tum och tumen
1 10 linier. Multiplerne af foten, famnen och
alnen, gå icke efter decimaler. Famnen är längesedan
bortlagd såsom ett allmänt mått, nyttjas
endast för enskildta mätningar, och detta sällan.
Alnen nyttjas deremot såsom längdmått i handel
för väfnader, den kan ej bortläggas och är i
alla fall att betrakta såsom en längd af två fot.
2:0 Rymdmåttet: Vi hafva för det närvarande
af rymdmåttet tvänne särskildta slag, nemligen
ett för flytande varor (vätskor), och ett
för (orra (mer eller mindre fint fördelade) varor.
De förra mätas efter kanna, de sednare
efter tunna. Om dessa båda hade från början
varit grundade på hvarandra och till sina delar
med hvarandra comrriensurabla, hade detta utan
tvifvel varit en stor fullkomlighet i vårt rymdmått.
Kannan är redan sedan längre tid tillbaka
delad i 100 cubik-tum, dess decimal-fördelning
är således gifven. Folket mäter dess delar med
Stop, Halfstop, Qvarter och Jungfru, desse äro
50, 25, 12§, 31, cubik-tum, oell derunder mätas
i handel och vandel inga vätskor, emedan de
dyrare vägas. Om nu cubik-tnmen, för hvilken
föreslås namnet Tummin g , nyttjas i räkenskaper
och bokföring , underh det de gamla
benämningarna nyltjas i handel, så vinnas, utan
någon slags förändring, alla fördelarna af decimalfördelningen,
och inom kort skall hvar individue
lika så väl känna värdet af s5 tumming,
eller cubik-tum, som af ett halfstop. Af kani^ans
multipler har man aldrig gjort någon sär
-
304 Betänkande om Matil Mai och Vig}1.
skild enhet, mail räknar alltid efter kannor ocK
det medförer ingen slags fördel att för vitvaror
göra nya decimal-mUltiplet af kannan.
Tunnan (Spannrnålstunnan- till skillnad från
Frukt- eller Facktunnan) utgöres af 63oocubik3
turn eller af 63 kannor, och har endast genom
detta stadgande något slags sammanhang med det
öfriga systemet af Mått, Mål och Vigt. Committerade»
betänkande af år 1789 hemställer om icke
tunnans cub skulle kunna utvidgas till 64 kannor,
för att derigenom göra dess minsta delar
Commensurabla med kannans afdelningar | men 1
delta fall skulle den nya och gamla tunnans o*
likhet säkert föranleda oreda, särdeles hos den
mindre kunnige, alla nu brukliga målkärl blifva
obrukbara och 64 kannors tunna med allt detta;
är ändå icke bättre skicka sig till decimal-fördelningen
an den af 63, hvilken sistnämnde, i fall
tunnan skulle ansets så väsentlig att den ej kan
alldeles bortläggas, det torde vara bäst att blj
behålla.
Decimal-fördelntngen af tunnan är af vida
Större vigt än af något annat Mit eller mål , e-]
medan den oändliga mängd af bråk af kappar,'
Som uppkommer vid Kronans uppbörder, invec»
kla uppbördsräkenskaperna på ett ganska onödigt
Sätt. Fördelningen af tunnan efter dicimaler
eller hundradedelar är likväl lika lätt användbar
på tunnans vanliga fördelningar, sora på kannans,
men den måste sluta sig med ett förut ej brukadt
mått, som innefattar tunna, eller 63 cubik.
tum, och som torde få helt enkelt namn af
Mått. Tunnan och dess vanliga afdelningac
för*
Betänkande om Mätt, Mål och Vigt. 305
förhålla sig då till deéimal-fördelningen på följande
sätt:
En Tunna = 100 Mått, Fri half Tunna =
50, En half Span = 25, Er. Fjerding = 12,5
En rågad Kappe = 3, En struken Käppe
ss 1. 8- Den rågade kappen är egemeligen
3.12., mått, eller 535 tunna större än 3 mått,
men då man aldrig i handel och vandel kan
med käppemålet mäta säkert inom denna qvantitet,
gör det en lättnad, att taga kappen till jemt
3 mått.
Fördelarna af tunnans decimal-fördelningar
äro följande: Räkenskaperna öfver uppbörden af
kronotionde spannemålen blifva oändligt förenklade
, då de, i stället för bråk af tunnan med
flere olika nämnare, föras i dicimaler. Det oaktadt
blir itltet af de nu brUkliga målkärl, hvarmed
tunnans afdelnihgar pläga mätas, för landtbrukaren
obrukbart, emedan, då rågen särskildt
med kappmålet tillägges, de kunna nyttjas i hans
énskildta bruk , utan att han behöfver anskaffa
mer än tunnans minsta fördelning, måttet, hvilket
han till och med kan umbära, så länge han
ej finnér sig interesserad att vänja sig vid den
delning af tunnan, efter hvilken skattesäden
skall mätas. Genom möjligheten af detta gemensamma
användande af båda fördelningarna,
Utan att de kunna med hvarandra till någons
skada förblandas, kan man hoppas att tunnans
decimal-fördelning, inom få år, skall blifva en
för Landtmannen så bekant sak, att han företrädesvis
skall deraf betjena sig.
Biktnf lill Jtiki-St. Pral• lii ta Sätil. IJ3J*
3o6 Betänkande om Mätt, Mål och Vigt'.
Att tunnan för alla varor skall vara Ilka
stor, torde icke böra sättas i fråga, hvadan således
tunnan af malt, salt och kalk hädanefter
kommer att utgöra 63 kannor. Malträntor och
Salt-tullen måga derefter beräknas.
Tunnans multipler utgöra icke någon sär-,
skildt enhet. De som för kol och kalk brukas,'
under namn af Däst, medföra ingen fördel och.
behöfva ej i slatsmålet upptagas, hvilket man
räknar endast i tunna och mått. •
Då tunnemålet ingår på så mångfaldigt sätt
i allmänna hushållningen, har Vetenskaps-Akademien
ej ansett sig böra föreslå, att alldeles
bortlägga det; men Akademien kan icke lemna
detta ämne, utan att anföra de fördelar, som synas
blifva följder af att, i spannmålsmätning,
icke mera betjena sig af tunnan.
Detta mål är en alldeles för stor enhet. Sedan
tunnan från 56 kannor blifvit ökad till 63,
utgör den mera än hvad en man af vanliga
kroppskrafter förmår att utan öfverspänning bära.
Af ålder lärer spannmål, i flera af Rikets provinser
hafva blifvit inäten med kanna och skjäppa,
hvilken sistnämda innehöll ungefär 10 kannor,
efter hvilka mått krono-räntorne också voro
i jordeböckerne uppförde; men hvilket af
3739 års Förordning upphäfdes och förändrades.
I de fleste länder är enheten för spannemålsmålet
vida mindre än vår tunna, och lag-'
ges nu härtill den felande öfverensstämmelsen i
delarne af rymdmålet för torra och våta varor,
så synes tunnemålet alfvarsamt påkalla en reform,
Dervid erbjuder sig såsom det enklaste
och naturligaste att till rymdaiått använda Cu
-
JBetänhande om Mätt] Mai och Vigt. 307
ben af en Fot, sorn innefattar lo kannor,' en.
qvantitet, hvilken i afseende på sin storlek, vida
bättre än tunnan, passar att Vara torr-varumålets
enhet, Detta rytndemål knnde då kallas
Foting, (liksom cuben af en tum fås nara*
net tumming). Genom antagandet af denna enhet
för torr-varumål, erhålles den öfverensstämmelse
i rymdemålet, sorn genom tunnans del-j
ning i 63 kannor gått förlorad, och torr-Varumålet
kan delas, till de minsta qvantiteter, med
kannans afdelningar. Föreställom oss att spannmål,
i stället att beräknas efter tunnor, beräknades
efter kannor, en beräkning som visserligen
innebär ingenting orimligt, oeh som är så
lätt, att säkert hvar och en individue, som kan
hafva med spannmålsmätning att skaffa, utan
svårighet förvandlar tunnemålet i kanntal, så har
feian på en gång taflan af de svårigheter, som
vöre förknippade med införandet af Foting,
såsom målets enhet; emedan kannornes antal på
englag, utan särskild beräkning, tillkännager antalet
af foting» En tunna, sorn utgöres af 63
kannor, är t. ex. 6 foting och 3 kannor, och
då bland Rikets allmoge, hvar och en känner
huru många kannor sorn gå på tunsaans alla delar,
så har man reduetion från tunnemålet till
det af foting och kannor redan i förhand gifven.
Fördelarne af detta mätningssätts antagande
äro följande:
1:0 Ar enheten för detta mål cuben af
längdmåttets enhet, nemligen foten. Tunnan
deremot är cuben af 18 tum, halfspann af
11t6öVö tum och kappen af 5 AVff tum- Vid
controllering af cubiska målkärl ger det nya må
-
3o8 Betänkande om Mått, Mål-e\ch Vigt.
let en stor lättnad, då deremot det gamla, för
bråkens skuld, ej af hvar och en, med tumstockens
tillhjelp, lika lätt controlleras,
2:0 Sammanhänger det nya torr-varumålet
med kannemålet på ett sådant sätt, att de utgöra
ett och samma mål och äro till sina minsta bråk
commensurabla.
3:0 Kan, vid de små afdelningar af kappen*
hvartill gärdgifvare, enligt jordeböckerna, debiteras,
närmare mätas med det nya målet, än med
det gamla. Indelningen i tunna och kappe medgaf
icke någon närmare delning än till högst gV
tunna (=§ kappe). Indelningen i tunna och
mått går ännu närmare, némligen till tunna
(hela måttet), eller till och med tunna
(halfva måttet). Indelningen i foting , kanna
och tumming medger en precis delning vida längre,
äti det för torr-varumål kan behöfvas, och
medför under allt detta, den stora beqväinligheten
att alla dessa små skattedelar, endast genom
en enkel addition, reduceras till foting och
kannor,
4:0 År reduction till det nya måiet i så
måtto lättare, än jemförelsen emellan kappar
och mått tunnan), att folket redan i för
hand
är vant vid att göra den, och att hvar och
en förut vet huru många kannor och delar deraf
gå på halftunnan,' halfspann, fjerdingen och
kappen.
5 o Infalla 6 foting emellan en struken och
rågad tunna och utgöra en lagom mansbörda.
6:0 Kan uppmätningen ske med ett vida
ringare antal ifyllningar och uthällningar, än
vid den vanliga fördelningen af torr-varumålet *
Betänkande om Mått, Mål och Vigt. $09
emedan, inom hvart tiotal , arne uppmätningar
ar det högsta som behöfves. Detta är den vanliga
följden af målkärlens inrättning efter decimalfördelningen.
Så manga fördelar förenade förtjena ali
uppmärksamhet. Vetenskaps-Akademien har föreslagit
detta mätningssätt i andra rummet, ej
för det att Akademien icke sjelf anser det förtjena,
att framför alla andra antagas, utan derföre
att hon befarar, att nya namn och nya mål,
ehuru af väl kända qvantiteter, möjligen kunde
medföra någon ting motbjudande för deras antagande,
has dem sorn icke närmare eftertänkt
detta ämne. —■ Och i sanning, då Akademien
Jiar velat göra sig reda för de olägenheter, som
skulle följa af detta rymdemåtts antagande lill
allmänt bruk bland Rikets jordbrukare, bar icka
någon enda framställt sig, emedan den hufvudsakligaste
reduction, från det gamla tunnemålet
till det nya, kan anses vara redan i förhand
gjord, derigenom att hvar och en kan evaluera
kappmålet i kannor. — Det återstår då endast
svårigheterna för uppbördsräkenskaperna, hvilka
likväl i fråga om tunnemålets reduction till foting
och kanna, aldrig kunna medföra andra eller
större olagenheter, än den reduction fran
kanna och skjappa lill tunna och kappe, som 6
Morn, af 1739 års Förordning påböd. Dessa
svårigheter äro mindre än man för mod a q och
underlättas dessutom genom beqvämt inrättade
reductions-tabelier; men vid detta tillfälle inträffar
den fördelen, att gärdgifvaren, utan behof
af tabeller, sjelf med lätthet beräknar sin
310 Betänkande om Mått, Mål och Vigt,
contingent efter det nya målet och kan control--  lera Uppbördsmannen.
Hvilket system af torr-varu raal, som sluten
ligen kan komma att antagas, så faller det af sig
sjelf, att all annan mätning, än med strukna
kärl, måste förkastas såsom orlgtig.
4:0 Vigt, J>e varor som tili sin qvantitet
■bestämmas genom vägning, kunna anses vara af
tvänne slag, antingen ganska tunga och i för--  hållande dertill mindre dyra, eller sådana, som,
oaktadt ringa till vigten, utgöra ett betydligare
penningevärde, Båda dessa slags kroppar böra,
kunna vägas med samma system af vigter, h varföre
vigterna mäste erhålla vida utförligare bår
de multipler och. under-afdelningar, försedda
med egna namn, Marken är en för liten vigt,
xelatift till mångå varors värde, för att nyttjas,
utan multipler; de äldre multipler vi deraf hafva,
såsom pund och skeppund, passa ej emedan
de icke äro decimal-multipler. För att få en
passande multipel af marken, torde kunna an-,
vändas en i Sverige förut ej alldeles obekantvigt,
kallad Centner, sorn utgöres af 100 marker*
efter hvilken då, i Statens räkenskaper, levexancer
af varor efter vigt bokföras, Det skall
icke föra till den minsta förvillelse eller oreda*
om enskilde, i handel och vandel, fortfara att kalla
20 marker ett lispund, om de i stället för
centner säga 5 lispund, eller i stället lör 4 centner
säga ett skeppund; men sedan centnern en
gång blifvit erkänd såsom statsvigt, skola väl
ganska få enskilda personer fortfara att bokföra
i skeppund, pund och marken
Betänkande om Mått, Mål och Vigt 311;
Till denna centner reduceras Tackjerns-,
Råkoppar-, Bergs-, Uppstads-, och Stapelstadsvigterna.
Då i Statsvigten intet skeppund erkännes,
skall intet slags oreda eller missförstånd
kunna uppkomma vid metallvigtens reduction,
hvilket hade varit att befara, om man hädanefter
kallat t. ex. ett skeppund stångjern en
qvantitet jern, som innehållit | till så mycket
jern som ett skeppund, efter den nu brukliga
stapelstadsvigten. Utan denna omständighet, att
nemligen hädanefter intet slags skeppund blir
qvar i statsvigten, vore det visserligen omöjligt
alt, utan oredor och misstag, bringa under en
gemensam vigt alla de ämnen, som förut blifvit
vägde med olika vigter.
Markens fördelning i ioo:delar afviker något
mera från det vanliga delningssättet, emedan
man, utom delningen efter ~, j, SCc.,
delat den i 3a lod. Emedlertid är decimalför—
delningen äfven här ganska lätt att införa, derigenom
att de större underafdelningarna svara
emot jemna looulelar af marken. Till markens
hundradedel måste en ny vigt antagas, för hvilken
föreslås namnet Ort. Markens delningssatt,
sig emellan jemförde, utfalla då på följande sätt:
| Mark = 16 Lod = 50 Ort.
f =8 =25
I = 4 12-5
^ =3 = 6.25
=1 = 3 •1 2 •
Här infaller således lodet, på när töTö*Sö
mark eller lod (det vill säga inom eq mindre
vigt, än som vanligen i handel och vandel
vages) med 3 ort.
31] Betänkande om Mått, Mål Och Vigt,
För handel med de ädlare metallerna be-?
höfves en mindre vigt än orren, denna blir dä
T5^ ort eller röéeö marken , eller en milliondel
af centnern, och kan kallas Korn, under
hvilka afdelningar af marken visserligen inga
andra i handel och vandel behöfyas.
Vid denna indelning har man följande fördelar,
de oberäknade som af ert lättare räkenskapssätt
härflyta, att alla krönla lödjor af högre
vigt, ända ned till och med marken, passa
lika väl till den nya fördelningen, som lill den
gamla, och nödga ingen ari, för deri nya fördel-?
ningens skuld, anskaffa nya. Al markens fördelningar
bibehålla sig 16 och 8 lod, men för
de derunder varande, såsom icke passande jemt
upp med örtens vigt, mäste orlvigier anskaffas,
hvilket således, drabbar endast de lättaste, hvars
jnköp kostar minst. Antagandet af markens decimalfördelning
kommer dessutom att betydligt
underlätta en myntordning, sorn förr eller sednare
torde komma i fråga, hvarvid äfven speciexnyntet
torde kunoä få begagna decimaldelningens
fördelar.
Statens Mått, Mai och Vigt skulle således
hädanefter komma att utgöras efter följande enkla
föreskrift:
Längdmått har foten till enhet. Denne är
delad i 10 tum och tumen i 10 linier.
Rymdmått o) för flytande varor har kannan
till enhet, sorn delas i soo tomming, i) För
torra varor har rymdmåttet antingen tunnan till
enhet, sorn t! el as i 100 mätt, hvart och ett räknadt
till 63 cubiktum, eller har det (ill enhet,
en cubik fot, kallad foting, sorn delas i 10 kan
-
Betänkande om Mått, Mål och Vigt. 313
nor. I förra fallet voro torrvarumålet ett särskildt,
med våt varumålet osamman hängande mål,
i det sednare utgör det med detta ett och samma
decimalsystem.
Vigten har marken till enhet, och utgöres
af en Centner, som delas i 100 marker, 1 mark
sorn delas i 100 ort, oph 1 ort som delas i
loo korn,
lII:o Beträffande afskaffandet af det sorn i
våra hittills brukliga Mått, Mål och Vigter föranledt
till förvillelse och oreda, later detta lättast
verkställa sid derigenom, alt man antager
såsom en orubblig princip: Att (vänne alika Mått,
Mål eller Vigter icke fä bära samma namn, emot
hvilket stadgande visserligen intet grundadt skäl
lärer kunna anföras. Hufvudsakliga oredan i
Sveriges Mått, Mål och Vigt har legat deri, att
man under lika namn förstått olika mål och olika
vigter, hvarigenom den, som ej förut om
dessa olikheter varit underrättad, blifvit bedragen
på likheten i namnet. — Utan denna omständighet
hade visserligen nu aldrig fråga örn
ändring uppstått, men också hade den förutan
den inbillade fördelen af olikhet i vigt, efter
olika afstånd från Stapelstaden, helt och hållit
försvunnit.
Af den anförde principen följer således o-.
villkorligt att Tackjerns-, Råkoppar-, Bergs-, Uppstads-,
och Stapelstads skeppnnd, markpund och
marker antingen böra alldeles försvinna eller få
hvar och en sitt särskildta namn ; hvarvid utan
all fråga det redigaste och minst besvärliga blir,
att, i stället för nytt namn , uppkalla hvart och
ett efter sitt varde i centner och marker, hvari
-
a 14 Betänkande om Mätt, Mai och Vigt.
genom ali särskild vigt upphör. Ett skeppund
stapelstadsvigt blir då 3 centner och ao marker
("hvilket kan äfvenså väl uttryckas med 320
marker,) ett markpund blir 16 marker, ett skeppund
bergsvigt blir 3 centner 52 marker och ett
skeppund tackjernsvigt 4 centner 58 marker»
Den inbillade fördelen af att 26 skeppund tackjern
gifva 20 skeppund stångjern vore lika väl
vunnen med att utväga till hammarsmeden a
centner 60 marker tackjern för att deraf erhålla
U centner stångjern igen. Genom denna förvänd-'
ling till cenfner-vigt af alla vira hittills brukliga
markpund, lispund och skeppund, låter således
mångfalden i våra vigter , utan svårigheter för
den närvarande generation och till stor nytta
för den kommande, undanrödja sig. — Dägger
man nu härtill, att hvar och en , som tror de
flerfaldiga vigtsorterna nödvändiga för dess egen
beqvämlighet eller för egna räkenskaper, has
full rättighet att använda dem inom sitt enskildta
område, i beting med egna arbetare samt i eget
bokförande, och att staten icke anbefaller afskaf»
fandet af deras bruk vidare, än så vidt det röjer
hans förhållande till det allmänna, i hvilket
all beräkning mäste ske efter statsvigten , så
hinner det nya snart läras , för dessa fall, och
det gamla kan i dagligt bruk användas af den
som finner den från ombyten oskiljaktiga lilla
ansträngningen för mycket mödosam.
I rymdmåttet har man brukat tvänne slags
tunna: Spannmålstunna och Packfunna. Afskaf»
fandet af den sistnämnda, hvars cubiska innehåll
är 48 kannor, medforer ingen slags nytta, oredan
kommer från namnet tunna som lika burits
Betänkande om Mätt, Mål och Vigt. 315
af 63 kannors målet. Om detta, på sätt ofvan»
före är föreslaget, i statsmålet bortlägges , så är
dervid all oreda upphäfven. Då packtunnan icke
är annat, än ett krönt packkärl, i hvilket varor
försäljas, som icke på annat, sätt uppmätas, såsom
sill, lax, strömming, tjära o. d. och som i
alla fall till säkerhet för köpare tillika böra uppvägas,
så kan den alldrig vara tillåten, att bruka
såsom målkärl i salubod, på torg eller i hamnar,
der all uppmätning måste ske med statsmålet och
dess afdelningar. Packtunnan blir således för
torra varor hvad ankare, fat och åm äro för de
flytande, endast ett krönt förvaringskärl, men ej
ett målkärl.
Hvad sluteligen, vid längdmåttet, verktu
men
beträffar, som har lika namn af tum med
decimal-tumen , så behöfver intet särskildt för
dess afskaffande stadgas, emedan den alldrig nytt.
jas annorlunda, än sorn enskildt måttstock, likasom
famnen.
Statsmålet och Statsvigten torde böra anbefallas
till nyttjande i statens räkenskaper, samt
vid alla de tillfällen der allmänna authoriteters
åtgärder fordras, såsom vid upphörd, vid angifning
till ut- och ingående tull, vid afslutanda
af köp genom Mäklare, vid auctioner förrättade
genom statens ombud eller i kraft af damfäste
Utslag, i räkningar öfver leverancer till Kongl,
Maj:t och Kronan , med ett ord , der staten på
något sätt deltager i transactionen. Deremot måge
enskildte, sig emellan och då de derom äro öfverens,
använda gamla Mått, Mål och Vigter,
Till undvikande af de misstag, som någon gång
uppståt vid publtke auctioner, t. ex. då myntet
3i6 Betänkande om Mått, Mål och Vigt.
förändrades från riksgäld till banco, böra, un*,
der de första 5 åren efter det nyas antagande,
vid publike auctioner, Mått, Mål och Vigter
Utsättas b.åde efter det gamla och nya delnings,
sättet.
Med Statsmålets och Stadsvigtens antagandet
till allmänt hruk, torde böra dröjas viss tid efter
derom fattadt beslut , för att derigenom lemna
t 11 fa I le till nödige reductioners verkställande
för uppbörden efter den nya fördelningen af
Mål och Vigt , under hvilken tid allmänheten
skall underrättas , genom en kort och fattlig beskrifning,
om decimalfördelningens bruk och fördelar,
åtföljd af redqctionstabeller, så uppställde
att all slags reduction kan derefter, utan särskild
räkning, genast göras.
Då bruket af de äldre fördelningarna torde»
komma att bibehållas egenteligen af den närvarande,
dervid redan tillvande generationen, så
torde sådana mått och steg böra tagas, hvarigenom
det hindras att fortplanta sig allt för långt
in på den nu uppväxande. Såsom härtill bidra*
gande får Yetenskaps-Akademien underdånigst
föreslå att Justerare, efter statsmålets och statsvigtens
antagande till allmänt bruk, icke må tillåtas
att kröna andre Mått, Mål och Vigter, med
deras delar och multipler, ån de som i statsmålet
eller statsvigten inbegripas, hvadan således af
längdmåttet krönas endast den i decimaltum delade
foten och alnen, och bör, på alla så kallade
tumstockar och alnemått, den ena sidan va-,
ra fördelad efter decimal-tum, och på denna si*
da alltid kröningsstämpeln slås.
Betänkande om Mått, Mal och Vigt. 3*7
Af kannemålet krönas alla multipler af kannan
, som kunna åstundas. Af dess underafdelningar
krönas tills vidare stopet, med påslående
af 50 tumming, hälfstopet med 25 tomming,
Och derunder 10, 5, 3,2 och 1 tumming. Af
tunnan, ifall denna bibehålles, krönas dess afdelningar:
halftunna med 50 mått, halfspann med
25 mått, samt särskildte målkärl af 20, 10, 5
och 1 mått, hvärvid antalet af mått Vid kröningen
inbrännas. Af fölingen, ifall denne skulle
blifva föredragen , kronås alla hanterliga multipler,
samt såsom dennes underafdelningar kannmått
på 5, 3, 2 och 1 kanna.
Af vigterna krönas lödjor åf centnern och
dess multipler, Samt, af dess fördelningar, lödjor
på 50, på 20 på 10 och 1 mark. Och af
markers afdelningar: på 50 ortj på 20, på 10
och på 1, samt slutligen på 50 korn* p| 20,
och på 1. Varandes en hel sats af vigter från
centnern till och med kornet, sammansätt af
följande: En lödja af 1 centner, en af 50 marker,
två af 20, eti af 10, en äf 5, två af 2,
en af i , en af 50 ort, en af ao, två af io,en
af 5, två af a, en af 1 , en af 50 korn, två af
so, en af 10, en af 5, en af 3* en af 2, och
en af 1, tillsammans af 25 särskildta Vigter,
med hvilka looo.öoo särskildta qvantiteter kunna
uppvägas,
Eikaremål och likarevigter höra efter hand
för alla Eän förfärdigas Och stal las Under Landshöfdinge-Ambetets
vård.
Beträffande åter, justering, af Mått, Mål
och Vigt, förhållandet med packtunnors kröning
318 Betänkande om Mati, Mai och Vigh
i Vesterbottniska hamnarne, med flera af dö
särskilde frågor, som genom åtskillige personers
underdåniga ansökningar blifvit väckte, samt
öfver hvilka Collegiernes underdåniga Utlåtan*
de medföljer den af Kongl. Maj:t nådigst remitterade
acten, utgöra de alla sådane föremål*
hvilkas afgörande fordrar ett föregående beslut
rörande de här föredragne ämnen*
Bruket af Pyndare, hvartill åtskillige bland
Bondeståndets Ledamöter begärt nådigt, tillstånd,
vågar Vetenskaps - Akademien i underdånighet
tillstyrka, i likhet med hvad Friherre Wetter*
stedts betänkande innehåller, för sådane varors
vägning, sonrTnti vägas med Betsman, med det
förbehåll att modellen till de hädanefter tillåtnö
pyndare, blir af Landtmäteri-Contolret föreskrifven.
Tillika får Vetenskaps-Akademien under*
dånigst tillstyrka , att särskildte större pyndaré
måtte construeras för varor af sådan beskaffenhet,
att de ej med beqvämlighet kurtna vägas på
våg, såsom malm-lass, större pjecer af gjutgods,
samt hö och halm.
Om sådane större pyndare uppställas vid
stadens broar, i stället för de der befintlige höparmar
så låter den länge ventilerade frågan
om höets vägning, lättast verkställa sig till ömsesidig
säkerhet för säljare och köpare. Pyndaxens
rigtighet kan när som hälst coritrolleras
om tillika anbefalles , att en sats af Vigter alltid
finnes till hands, hvarmed, när säljare ellet
köpare sådandt äskar, efter varans vägning, deri
angifne vigten kan med yigters påläggande controlleras.
Proposition om Extra Grufvu-hjelpen'. 319
Vetenskaps-Akademien framhärdar 1 djupaste
underdånighet, nit och trohet.
Eders Kongl. Maj:ts
underdanigste och tropligtigst®
tjenare och undersåter
F. von Ehrenheim.
Jac. Berzelius.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer4 angående föreslaget upphörande
af Extra Grufvu-hjelpen:
Gifven Stockholms Slott den 25 fanuarii
1823.
Då Kongl. Maj:t den 23 Februarii 1820 tog
under Nådig pröfning och afgörande BondeStåndets
Fullmägtiges från Stora Kopparbergs
Län vid i8«5 års Riksdag ingifnä underdåniga
ansökning, om Dal-Allrnogens frikallande från
Mantals-penningarnes erläggande genom Kohlleverering
till Kopparbergs-laget, förekom, i
sammanhang härmed, ett i Kammar-Coilegii inliemtade
utlåtande framstäldt, af LandshöfdingeÄmbetets
uppgifter föranledt i underdånigt förslag,
att, enär den så kallade Extra Grufvu-hjelpen
dittills ickt?: p| långt när uppgått till samma be-s
3*0 Proposition om Extra Grufvu-hjelptni
lopp, som derför åtnjuten lindring i Bevillning
gen, och dessutom cj mera vore för Koppar-Grufvans
vidmagthållande nödig, utan redan, genom
Kongl. Brefvet den 5 Martil 1805, blifvit från
Bergslaget indragen, hvarefter den fått lösas med
penningar efter markegång, nämnda gärd måtte
alldeles upphöra och, i följd häraf, full bevillning
den Grufvu-hjelp skyldige Allmtsgen påföras.
Kongl. Maj:t fann dock detta förslag innefatta
ett ärende af sådan beskaffenhet •, att det
borde hvita intill nastblifvande Riksdag, desto
heldre som den från äldre tider Allmogen förunnade
lindring i berörda, ej efter personalen *
men efter hemmantalet Utgående gärd blifvit^
äfven Sedan, denna till kronan indrogs, af Riksens
Ständer ytterligare bekräftad.
Det är således åt nu församlade Ständer J
som Kongl. Maj:t öfverlemna!: att i förevarande
ämne taga det med statens nytta och allmänna
beskattningsgrunder närmast instämmande beslut:
viljandes Kongl. Maj:t för öfrigt låta meddela
det Utskott, hvartill frågan remitteras, alla hithörande
erforderlige handlingar. Kongl. Maj:t
förblifver Riksens Ständer med all Kongl. Nåd
och ynnest välbevågen. Datum ut Supra
CARL JOHAN.
C. S. Skogman.
<rW....
.
N:o 1J
Skrifvelse om utvexlingen af Ratifcationerne. 321
N:o 15.
Protocoll hullet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rädet å Stockholms Slott
den 1 Februarii 1823.
Närvarande:
Hans Excellence, Justitias Stats-Ministern’
Cferr Grefve Gyllenborg.
Hans Ekcellence Stats-Ministem för Utrikes
Arenderne, Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Undertecknad Hof-Cantzler.
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Herr Grefve Mörner.
Stats-Rådet, Grefve Löwenhjelm.
Undertecknad Hof-Cantzler, uppläste en pS
Nådig befallning, uppsatt skrifvelse till Rikets
nu församlade Ständer, angående den skedda utvexlingen
af ratificationerne å det emellan Hans
Kongl. Höghet Kron-Prin&en och Hennes Kongl.
Höghet, Prinsessan Josephina af Leuchtenberg,
afslutade Giftermåls-Contract; och täcktes Kongl.
Maj:t nämnde Skrifvelse, sådan den vid detta
protocoll finnes bilagd, på Stats-Rådets enhälliga
underdåniga tillstyrkande i Nåder gilla, samt
befalla, att densemma, af undertecknad, Hof
Bihang
till Rikt St. Pröt, 1 ;sta Sami, 1S13. 21
38S Skrifvelse om utvexlingen af Ratifcationerne.
Cantzler, contrasignerad, skulle till Rikets Ständer
öfverlemnas. Ut supra
in fidem
G. af Wetterstedt.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående den skedda i*tvexlingen
af Ratifcationerne å det
emellan Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
och Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan Josephina af Leuchtenberg
af slutade Giftermåls-Contract. Gifven
Stockholms Slott den i Februarii
1S23,
Ledd af de tänkesätt af välvilja och förtroende,
som alltid skola förena Kongl. Maj:L ined Folkets
Ombud, kunde Kongl. Maj:t, för få dagar
sedan, då Rikets Ständer, yid Riksdagens öppnande,
voro på Rikssalen församlade, icke afhålla
sig från den tillfredsställelsen, att underrätta
dem om den, emellan Kongl. Maj:ts Kai—
älskelige Herr Son och Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan Josephina af Leuchtenberg, afslutade
Giftermåls-afhandling, ehuru underrättelse om
Ratificationernes utvexling derå ännu icke hade
hitkornmit. Norrske Stats-Rådet Krog, som, i
detta afseende, erhållit Kongl. Majus särskildta
Nådiga uppdrag, har genomen, i dag, till Herr
Stats-Ministern för Utrikes Arenderne ingången
Skrifvelse, meddelat den officiella tidning, att
'.enna utvexling på öfligt sätt, blifvit verkställd
Proposition om ttvexlingen af Ratifcationerne, 325
i Munchen, den 18 sistlidne Januarii, och att
han, den 22 derpåföljande skulle begifva sig på
återvägen hit, med det Bayerska RatificationsInstrumentet.
Det Giftermåls-Contract mellan Kongl Majits
Kärälskelige Herr Son, Hans Kongl. Höghet
Krr.iprinsen och Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Josephina Maximiliana Eugenia Napoleona,
Prinsessa af Leuchtenberg och Eichstädt,
som den 8 sistlidne November, i Eichstädt,
undertecknades af Prinsessans Föräldrar, Hans
Kongl. Höghet Prins Eugene, Hertig af Leuchtenberg,
Furste af Eichstädt, och Hennes Kongl,
Höghet Prinsessan Augusta Amalia af Bayern,
Hertiginna af Leuchtenberg, Furstinna af Eichstädt,
samt, å Kongl. Majus vägnar, af HofCantzleren
Herr Grefve af Wetterstedt, har, genom
den ofvanförmalte utvexlingen af Kongl.
Majus och Hans Majit Konungens af Bäyern
Ratifications-Instrumenter, å den af Herr Grefve
af Wetterstedt och Hans Kongl. Bayerska
Majus Stats-Minister för Utrikes Arenderne,
Grefve Rechberg, uti Munchen, den 25 November,
undertecknade Confirmations-act , sålunda
vunnit #in sluteliga fullbordan och stadfästelse.
Då derigenom en af Svenska Folket, till betryggande
af Fäderneslandets framtida öden, vid
flera tillfällen yttrad önskan blifvit uppfylld,
gör sig Kongl. Majit det säkra hopp, alt der. underrättelse,
Kongl. Majit nu meddelar Rikets
Ständer, om Kongl- Majus Kärälskelige Herr Sons
träffade val af en Gemål, hvars lofvande egenskaper
gifva Honom en säker borgen för sin
husliga sällhet, skall af Rikets Ständer mpd li
-
324 Skrifvelse om utvexlingen af Ratifcatianernei
ka tillfredsställelse emotlagas, sorn den Kongl,’
Maj:t Sjelf deraf erfar.
Den lyckliga sammanstämmelse, som räder
inom Skandinaviens landamären mellan Regenten
och Medborgaren, gör visserligen alla nya
anledningar till dess ytterligare befästande lika
öfverflödiga för Kongl. Majus hjerta, sot,, för
bägge Nationernes tacksamhet; men med blicken
fästad pä kommande Slägter, tror Kongl. Maji*
Sig endast dela Rikets Ständers egen öfvertygelse,
dä Kongl. Maj:t genom Kronprinsens nu
afslutade giftermål, ser ett nytt föreningsband
knytas för Konung och Folk, mellan samtida
pligter och framtida förhoppningar, mellan den.
vundna lönen för ömsesidiga bemödanden, och
den stadgade säkerheten att samma tänkesätt alltid
skola krönas af samma framgång.
Må den Alsmäktiges skydd hvila Öfver den
af Kongl. Maj:ts Kärälskelige Herr Son nu ingångne
förbindelse, och den alltid omgifvas af
tvänne trogna Folks förböner och tillgifvenhet.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Dat um ut supra.
CARL JOHAN.
G. af Wetterstedt.
N:o 16.'
Utdrag af Protocollet öfver Kammar-Arén*
der, hållet inför Hans Maj;t Konun
-
‘Proposition om Recognitions-Skogarne S’S
gen uti Stats-Rådet pä Stockholms
Slott den ii Februarii 1823.
Närvarande:
Hans Excellence, Justitia Ståts-Ministern
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence, Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer Stats-Råden: *
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Hans Excellence, Hof-CantzIerenHerr, Grefve
af If Atterstedt.
Deras Excellencer Stats-Råden:
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Stats-Rådet, Herr Grefve Löwenhjelm.
Tillförordnade Stats-Secreteraren, Förste Expedit
ions-Secreteraren Danckwardt.
Sedan Kongl. Maj:t i anledning af Riksens
Ständers vid sista Riksdag till Kongl. Maj:t aflåtne
underdåniga skrifvelse, angående RecognitionsSkogarne,
i Nåder beslutit, att vid denna Riksdag
göra en framställning till Riksens Ständer i
detta ämne, samt i sammanhang dermed äfven
rörande de till åtskilliga jerngrufvor och nu mera
indragrte Eergslager upplåtne krono-skogar;
så hade tillförordnade Stats-Secreteraren, till följe
häraf författat det underdåniga förslag till
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition härom, som
finnes detta Protocoll bilagdt; och behagade Kongl.
Maj-.t detta nu uppläste underdåniga förslag, i
326 Proposition om Recognitions-Skogarne.
anledning af Stats-Rådets härvid närvarande Ledamöters
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla
och till expedierande i vanlig ordning anbefalla.
Ex Proloeollo
J. B. Berndes.
Kongl. Ma]:ts Nådiga Proposition till
Riksens Ständer, angående Recognitions
- Skogome: Gi fven Stockholms
Slott den 11 Februarii 1823.
Bland de vigtiga ämnen, som utgjorde föremål
för Riksens år 1809 församlade Ständers öfverläggningar,
var äfven det, på hvad sätt och ef.
ter hvilka grunder de till Bergverken och Bruken
upplåtne Recognitions-skogar skulle, till
Statens största fördel, i förening med den enskilda
nyttan, lämpligast kunna användas. I>et
slut, hvari Riksens Ständer, efter ett noggrant
urskiljande och erkännande af Statens och Bergverks-Idkames
ömsesidiga rättigheter i denna
del, då stadnade, och de anstalter, som Kongl.
Maj:t med Nådigt bifall dertill, fann nödigt, att,
för verkställigheten deraf, förordna, lät Kongl,
Majit till allmän efterlefnad befordra, genom den
Nådiga Kungörelse, som, under den 4 Februarii
1811, blifvit derom utfärdad. I följe häraf vidtogos
och fortgingo och under de påföljande 7
åren de åtgärder, hvilka salunda skulle bereda
det med Recognitions-Skogarne åsyftade nyttiga
ändamål, utan att vid derunder inträffade 3=ne
Riksmöten, någon förändring i de föreskrifter
Proposition om Recognitions-Skogarne. 327
som i berörde Kungörelse innefattas, blifvit af
Riksens Ständer yrkad; Men vid sednaste Urtima
Riksdag hade fråga rörande användandet af
desse Skogar hos Riksens Ständer åter blifvit
väckt och Riksens Ständer i anledning deraf i
ämnet fattat de Beslut, som i deras till Kongl.
Maj:t den 14 Julii 181S aflåtne underdåniga,
Skrifvelse finnas upptagne; Och då Kongl. Maj:t
efier erhållne fullständiga upplysningar i alla
delar, hvarpå denna frågas afgörande synes böra
bero, vid granskning af hvad Riksens Ständer
härvid beslutit, funnit vigtiga betänkligheter deremot
i flere afseenden sig förete, har Kongl.
Maj:t, sett sig nödsakad meddela Riksens Ständer
Sina tankar i ämnet och med dem vidare
öfverlägga, innan något ytterligare härutinnan
hufvudsakligen kunde tillgöras; dock hafva imedlertid
nödige anstalter blifvit af Kongl. Maj:t vidtagne
för en kraftig och skyndsam behandling
af Recognitions-Skogsmålen, så vidt deri med Riksens
Ständers ofvannämnde Beslut varit förenlig.
Riksens Ständer hade i berörde underdåniga
Skrifvelse hufvudsakligen förklarat ”att endast
de Bruks-Egare, som inom den i 1811 års Kungörelse
nämnde tid af 6 år, räknade från samma
Kungörelses utfärdande, och således innan den
4 Februarii 1817 sig hos Vederbörande Collegier
anmält till Skatteköps erhållande å deras
Recognitions-Skogar, och inom denna tid fullgjort
allt hvad Kungörelsen i slikt ändamål stadgat,
skulle bibehållas vid rättigheten till Skatte,
köp efter da deruti utstakade grunder, ehuru
Skattebrefven då ännu icke blifvit af Vederbörande
utfärdade: Att åter de Bruks-Lgare, som
3*8 Proposition om Recognitions-Skogarne
ej sålanda sig anmaltj val borde få ytterligare
tillfälle att till sine Bruk inköpa så stor del af
Recognitions-Skogarne, som för deras smide vore
nödig och i det afseendet lemnäs vidare en
tid af a år, räknade från den dag då Riksdagsbeslutet
undertecknades , inom hvilken dem
ålåge fullgöra hvad på dem kunde bero, till
Skatteköps erhållande, så att Skattebrefven kunde
vara innan den 31 December 1 820 utfärdade*
men deremot för en sådan förmån vara underkastade
den förhöjda Skattelösen och öfrige förändrade
vilkor, som Riksens Ständer, enligt deras
förenämnde underdåniga Skrifvelse ansett böra
särskildt för sådane Bruks-Egare vid deras
Skatteköp ega rum; Och att de RecognitionsSkogar,
hvilka icke vid 1821 års början sålunda
vore skatte försålda, skulle, i händelse BruksEgaren
icke kunde lagligen bevisa det, ej af
honom hafva berott, att dessförinnan få skatte-köpa
Skogen, utbjudas och försäljas på allmän
Auction efter de grunder, sorn Riksens Ständer
vid sista Riksdag för Krono-Skogarnes försäljning
i allmänhet utstakat, på hvilket sätt äfven
med den öfverloppsrrvark af Recognitions-Skogarne,
hvilken ej för Brukens drift funnes oundgängligen
nödig borde furhållas.”
Att nyttjande-rätten af de Kronan tillhörige
Recognitions-Skogarne blifvit, emot erläggande
afgift derföre till Kronan, Bergverken
försäkrad, så väl i kraft af det för deras anläggning
oundgänglige behof, som i stöd af flere
både i äldre och sednare tider utgifne Kongl.
Eörfattningar och Riksens Ständers försäkringar,
finner Kongl. Maj:.t vara ostridigt, och detta för»
Proposition om Recognitions-Skogarne. 359
hållande hafva jemväl Riksens Ständer vid 1809
års Riksdag ytterligare erkänt, samt i följd deraf,
under yttrande, såsom en hufvudsaklig grund
för alla åtgärder med desse Skogar, att Staten
lika litet kunde ovillkorligen disponera om desamma,
som de kunde af Bergverken, utan förbehåll
af Statens egande-rätt begagnas, högtidligen
förklarat Bergverken ovillkorligen berättigade,
att behålla så stor del af desse Skogar,
sorn, efter behörig undersökning, kunde finnas
för Verkens drift och Smidets underhållande
vara nödig, hvilket jemväl af Kongl. Maj:t, genom
Dess Nådiga Kungörelse den 4 Februarii
1811 blifvit sanctioneradt, och föreskrifter i anledning
deraf meddelade, för att fa behörigen
utredt, hvad delar af Skogarne, under sådan
hänsigt borde under Bruken få bibehållas, så att
återstoden måtte under Kronans fria disposition
kunna återkomma. Vid betraktande häraf lära
Riksens Ständer inse, att en slik för Brukens
behof nödig andel af Recognitions-Skogarne ,
hvarpå Brukens bestånd jemväl i hufvudsaklig
del hvilar, icke kan för hvad orsak som helst
Bruken frångå, desto mindre som bibehållandet
deraf icke blifvit förenadt med den ovilkorliga
skyldighet för Bruks-Egarne, att berörde oundgängliga
skogs-andel, till skatte köpa; utan dem
allenast, enligt 1809 års Ständers Beslut lemnats
öppet att på sådant sätt, inom en viss föreskrifven^tid,
kunna förvärfva sig egande-rätten till
deras Recognitions-Skogar. Det Beslut Riksens
Ständer, såsom ofvannämnde år, vid 1818 års
Riksdag vidtagit, att alla de Recognitions-Skogar,
som ej inom 2821 års början vore skatteköpte,
330 Proposition om Recognitions-S/bogarne
borde på allman Auction’ försäljas, kan således
icke förenas med Brukens lagligen försäkrade, af
Riksens Ständer erkände rätt, ehvad Skatteköpen
på Bruks-Egarne berott eller icke, och Kongl.
Maj:t har derföre ej kunnat till ett sådant Riksens
Ständers Beslut lemna Dess Nådiga Sanction.
Att åter, efter hvad Riksens Ständer derjemte,
såsom ofvanberördt är, stadgat, de BruksEgare,
hvilka icke inom den 4 Februarii 1817
hos Kammar- och Bergs-Collegierna till skatteköp
af deras Recognitions-Skogar sig anmält och.
fullgjort hvad på dem för Skatteköpens fullbordan
ankommit, skulle förklaras förlustige rättigheten
att efter de vid 180g års Riksdag derföre
i allmänhet bestämde grunder, få till Skatte
lösa de till Brukens drift erforderlige Skogarne,
har Kongl. Majit äfven icke kunnat anse med
rättvisa och billighet instämma. Riksens Ständer
stadgade väl ar 180g att rättigheten till sådane
Skatteköp borde till en hörjan vara inskränkt
till en tid af 6 år med förbehåll för
Riksens Ständer att, vid det då nästinstundande
Riksmöte, i anseende till de Bruks-Egare, som
ej inom denna lid ingat i Skatteköp, med Recognitions-Skogarne
vidtaga sådane författningar,
som Riksens Ständer för nyttiga pröfvade, men
i anledning deraf och under förutsättande dels
att de för desse Skatteköp, enligt 1811 års Kungörelse
nödige förberedande åtgärder, Och hvilka
ansågos, utan vederbörandes anmälan, å alla
Recognitions-Skogar böra vidtagas och föregå, icke
skulle fordra så lång tid som sedan funnits dertill
nödig, härrörande af saknade afmätningar å
Skogarne ined derå varapde odlingar, tvister om
Proposition om Recognitions-Sxogarne. 331
bättre rätt till de redan afmätte, rågångs tvister,
frågor om Stubbe- och röjselrätt, med tlere prelitnininaire
åtgärder, sorn skolat, i laga ordning
afhjelpas, dels att det efter 1810 först inträffande
Riksmöte icke skulle infalla förr än efter
5 år eller tiden för en lagtima Riksdag, dels
ock i synnerhet derföre, att rätta tiden för anmälan
till Skatteköpen först då syntes inträffa,
när efter föregången undersökning och i anledning
deraf meddeldt Utslag, Bruks-Egaren fått
kännedom om hvad honom kunde tillåtas att
till Skatte förvärfva, blef det tillika, i afseende
på Skatteköpen, uti 1811 års Kungörelse förordnad!,
att, sedan hvarje Bruks erforderlige andel
af Recognitionsskogen blifvit genom laga
kraft vunnet Utslag bestämd, och så vida BruksEgarne
då inkommit med ansökning om Skatteköp
derå, anstalten om denna Skogs-andels indelande
till hemmantal och skattläggning, genast
borde vidtaga, och att, derest en sådan ansökning
då icke inkommit eller innan den efter
1810 nästpåföljande lagtima Riksdag icke inkomme,
med berörde anstalt skulle anstå , samt
Bruks-egaren imedlertid, med erläggande af Recognitions-afgift
för Skogen lomme att fortfara.
Enär nu i betraktande (ages, att undersöknin—
garne af RecognitionsSkogarne och dessas profning,
ehuru genom Kronans föranstaltande verkstälda,
icke inom de af Riksens Ständer utsatte
0 åren, eller till den 4 Eebruarii 1817, varit
eller, rörande ä t sk ill ige Skogar, ännu äro till
slut bragte, hvarförinnan Bruks-Egare, af ofvannämnda
stadgande, haft all anledning att icke
anse deras skyldighet att anmäla sig till Skatte
-
33? Proposition om Recognitions-Skogarnei
köp, rätteligen vidtaga; a*tt vidare ingen bestämd
föreskrift blifvit gifven, att Skatteköps-ansökningarne
bordt, till Kammar- och Eergs-Collegierne
ingilvas, hvaraf handt, att flere, såsom eljest vid
Skatteköpsfrågor i allmänhet efter Författningarre
tillgår, anmält sig derom hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i orten, äfven inom berörde
tid, och andre åter, utan att göra särskild bestämd
ansökning om Skatteköp, ansett Undersöknings-Männens
tillstyrkande och hemställan derom
göra tillfyllest, samt att i öfrigt icke någon
Lagtima Riksdag förr än nu inträffat, och Riksens
Ständer, vid de flere sedan ir 1811 inträffade
Riksmöten, utan någon anmärkning låtit
bero vid hvad samma års Kungörelse i berörde
måtto innehåller, hvaraf Bruks-Egare haft allt
skäl förmoda, att dervid skulle få förblifva, så
synes desse Bruks-Egare, hvilka jemväl hvarken
bordt kunna föreställa sig annat, än att deras rätt
till Skattelösen af de för Bruken nödige skogar
blifvit bevarad genom de dertill, i stöd af berörde
Kungörelse, vidtagne publika åtgärder,
eller att någon annan praescriptions tid derföre
kunde beräknas, än den som uti Kongl. Majus,
till allmän efterrättelse utfärdade Kungörelse
blifvit utsatt, nemligen vid näst inträffande Lagtima
Riksdag, icke kunna anses hafva åsidosatt
något, af hvad dem för Skatteköpens erhållande,
enligt de meddeldte föreskrifterne, tillhört att iakttaga,
ock att de derföre icke eller sedan de
jemväl dyrt bekostat de åtgärder, som bordt de
samma föregå, skäligen borde hafva förverkat,
utan fastmera som en ostridig rättighet kunna
anse att, efter de grunder samina Kungörelse i
Proposition om Recognitions-Skogame, 333
f
allmänhet utstakat, få såsom de öfrige BruksEgarne
till Skatte köpa den del af deras innehafvande
Recognitions-Skogar, som för Brukens
bestånd, i följe af Collegiernes beslut, funnits nödig
och fått till Bruken bibehållas. Att desse
grunder dessutom icke, såsom Riksens Ständer lära
trott i allmänhet, voro för Bruks-Egare särdeles förmånliga,
synes dels af Bruks-Egarnes visade
mindre benägenhet under de förra åren att i
Skatteköpen ingå, dels vid granskningen af de
å någre Recognitions-Skogar redan skedde Skatte-läggni.
ngar hvaraf befirines , att, oberäknadt
Skatte-köpeskillingen, ordinarie Rotering, Saltpetterskatt
och årlig hemmansbevillning, Kronan
af dem erhåller en vida högre inkomst än tillförene
och hvilken, genom de sedermera förIIdet
år af Kongl. Majit stadgade mera bestämde
grunderne för desse Skogars skattläggning, än vidare
komma att ökas. Efter de af Riksens Ständer
vid 1818 års Riksdag stadgade förhöjde
grunder för Skatteköp af Recognitions-Skogar,
lärer deremot, såsom redan visat sig, ingen BruksEgare
kunna i dylika Skatteköp ingå, då de
derigenom för den Skogsmark, som ej är odlad
eller äfven kunde odlas, och hvaraf Kronan genom
de derpå grundade Tackjerns- och Smi—
des-tillverkningar , redan njuter vissa årliga
icke obetydliga inkomster, samt således redan är
beskattad, skulle få betala vida större skattelösen
och äfven utgöra högre årlig ränta, än för
vanlige odlade Krono-lägenheter, som till skatte
lösas, såsom Riksens Ständer kunna närmare inhemta
af de deröfver af Kammar- och BergsCollegierne
uppgjorde uträkningar, upptagne i
3 34 Proposition om Recognitions-Siogarne.
deras I ämnet afgifne utlåtande, hvilket jemte
öfrige handlingar i målet till Riksens Ständers
vederbörande Utskott särskildt blifva öfverlemnade.
I anseende till desse sålunda anförde skäl
och omständigheter, vill Kongl- Maj:t nu till
Riksens Ständer öfverlemna, om icke Riksens
Ständer må finna rättvist förordna att, utan afseende
på , om och när anmälan om Skatteköp
af Recognitions-Skogarne å Bruks-Egarnes sida
skett, den andel deraf som de blifvit förklarade
berättigade alt för smidet bibehålla hör, så fort
sig göra låter till hemman indelas och skattläggas
och af dem till Skatte köpas; i enlighet med
de hufvudsakliga grunder, sorn i 18 i J års författning,
blifvit stadgade; dock anser Kongl. Majit
den jämkning i afseende på desse grunder härvid
lämplig och billig, att , om i anseende till
de betydligt lägre Skattläggnings-Methoderne i
åtskillige Rikets Provincer, det skulle vid Recognitions-Skogarnes
skattläggning någon gång
kunna inträffa, att den deraf till kronan ingående
årliga ränta, uträknad efter ett medium af
de sist förflutne 10 årens markegångs-pris, skulle
befinnas utgöra mindre än det belopp Kronan
af dessa skogar de sist förflutne åren åtnjutit,
räntan å Recognitions-skogshemmanen borde till
ett sådant belopp förhöjas , och hemmantalet
derefter rättas, helst Skatteläggnings-Methodernes
olikhet i olika Provincer icke borde verka
till förlust i denna del för kronan och så betydlig
skillnad i afgifterne å Recognltions-Skogshemman
i olika Provincer, bestämde efter enahanda
grunder och hufvudsakligen medförande
Proposition om Recognitions-Skogarne. 33S
enahanda förmåner åt innehafvaren, så mycket
mindre som Kronans rätt att förhöja Recognitionsafgiften,
derest Skogarne på förra sättet förbiifvit,
varit ostridig. Emedlertid, har Kongl. Majit
med behörigt afseende å hvad Riksens Ständer
vid 1818 års Riksdag i förevarande ämne beslutit,
i Nåder förordnat, att alla de Bruks-Egare,
som icke inom den 4 Februarii 1817 hos Collegierne,
och således äfven de som dessförinnan
hos Kongl- Majlis Befallningshafvande till skatteköp
å deras Recognitions-Skogar sig anmält, icke
skulle något sådant meddelas, utan borde, i anseende
till dem, med skogarnes indelning till
hemman och skattläggning tills vidare anstå och
allenast de öfrige i allt fall nödige åtgärder med
desse skogar endast fortsättas och till slut befordras.
Hvad åter angår de öfverloppsmarker, som
af Recognitions-Skogarne uppkommit och derifrån
blifvit till Kronans disposition afskiljde, så
har dermed hittills förfarits efter de grunder, sorn
Rikets Ständer för krono-skogarnes användande i
allmänhet vid sista Riksdag föreskrifvit; och lära
Rikets Ständer finna lämpligt förordna, att
hädanefter med dylika öfverloppsmarker bör förhållas,
på sätt Riksens Ständer nu kunna vidare
om Krono-Skogarne i allmänhet stadga, i anledning
af den Nådiga Proposition, som Kongl.
Maj;t derom låter särskildt till Riksens Ständer
öfverlemna.
Om Riksens Ständer finna skä
ligt
antaga hvad Kongl. Majit sålunda i Nåder
föreslagit, skulle Riksens Ständers vid sista Riksdag
fattade beslut i förevarande ämne komma att
förfalla, med undantag af den föreskrift som til
-
336 Proposition om Recognitions-SkogarneJ
lika lemnad om användande till försvarsverket
och Arméens materiella behof af de genom Recognitions-Skogarnes
skatteförsäljning inflytande
medel, hvilken föreskrift torde för framtiden fa.
förblifva gällande.
I sammanhang härmed vill Kongl. Maj:t
derjemte meddela Riksens Ständer, att bland de
skogar, hvarå undersökning och behandling, i
grund af 1811 års Recognitions-Skogsförfattning
blifvit i frågasatt, hafva jemväl förekommit någre
Krono-Skogar, som blifvit till särskilda Jerngrufvor
för deras behof, utan någon mera bestämd
besittningsrätt eller några dermed förknippade
motsvarande skyldigheter upplåtne, och,
med undantag af någre få, för hvilka Recognitions-ören
utgöras i längre tid, enligt Kongl.
Brefvet den 11 December 1696, utan afgift till
Staten varit af Grufvorne begagnade; äfvensom åtskillige
Skogar finnas, som på enahanda sätt innehafts
af hela Bergslags-orter der, i anseende till
upphörd Tackjerns-tillverkning, Bergslags-naturen
blifvit indragen, såsom i Hellestad Bergslag
skett,ochaf hvilka SkogarKongl. Maj:t ansett vederbörande
icke vidare kunna få vara i åtnjutande;
hvarförutan i öfrigt några Recognitions-Skogar
till Kronans disposition hemfallit, af den anledning
att Bruks-Egaren helt och hållit för framliden
desamma sig afsagt.
Kongl. Maj:t har vid de sednare åren uppkomne
och Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning understälde
frågor, huru med de förstnämnde eller
de såkallade Grufvu-Skogarne borde förhållas,
funnit dem såsom ej nämnde i 1811 års Kungörelse
-
f
Proposition om Recogniiions-Skogarriii 33^
telse icke kunna bland Recognitions-Skogar hani,
föras och följakteligen icke eller i allmänhet
efter samma författning behandlas, utan ansett
dem vara sådane Kronoskogar, hvilkas disposition
på Riksens Ständers samtycke berodde. Då
det likväl vore angeläget, att desse Skogar,
hvilka, så vidt de äro behöflige för de grufvor,
åt hvilka de blifvit upplåtne , icke lära kunna
dem frånkännas, till både Statens och Bergverkens
ömsesidiga framtida förmån och gagn varj
da använde; men betänkligheter icke utan skäl
möta, att, såsom om Recognitions-Skogarne är
föreskrifvet, skilja dem från Kronan och öfverlemna
dem till den enskildta egande-rätten helst
i afseende på desse skogar, som hufvudsakligen
äro ämnade att förse Grufvorne med storverksträd
för deras behof, och dertill böra sparas,
en helt annan hushållning, än med RecognitionsSkogarne
böra vidtagas och hvilken icke a£
enskilde, titan allmänt inseende derå kan förW
väntas, hvadan ock desse skogar hittills varit un*
der Bergs-Styrelsens uppsigt stahle och utan för-»
ut af den medgifven utsyning, icke fått begag-;
rias, hvarförutan i öfrigt de samma jemväl under
den åsigt icke böra Staten frånskiljas, att
enär den grufva, åt hvilka en sådan skog var,it
upplåten, skulle upphöra, Skogen må kunna till
understöd åt en annan Grufva öfverlemnas; så
vill Kongl. Majit föreslå Riksens Ständer, om icke
Riksens Ständer skulle rörande desse Skogar
finna godt stadga, att de samma, för de Grufvor*
behof och nytta varit upplåtne, maga bibehållas
och, på sätt hittills skett begagnas, 6å länge
Bihang till Kikt-St. Prat■ i',it» Sami. Ig2_j. 2 t
338 Proposition om Recognitions-Skogarne'.
samma Grufvor arbetas, och, vid deras upphö*
rande, åt andra grufvor som deraf kunna vara i
behof upplåtas och användas; dock att , på det
Staten icke må sakna inkomst af dessa Skogar ,
vanlig Recognitions-afgift, i likhet med hvad
mväl för någre af dem redan eger rum, må
desamma åsättas, att hädanefter årligen till Staten
erläggas. Hvad åter angår de skogar, som
på sätt ofvannämndt är, indragne och upphörde
Bergslager varit upplåtne, som ock de Becogni—
tions-Skogar, hvilka genom Bruks-Egarnes afsägelse,
under Kronans disposition återkommit,
så lära de på samma sätt, som rörande öfverlopps
markeine å Becognitions-Skogarne blifvit
föreslaget, komma att användas.
Kongl. Maj:t förblifver Biksens Ständer
med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
M. G. Danckwardt.
N:o 17.
Protocoll hållet inför Harts May.t Konungen
i Stats-Rådet, å Stockholms Slott
den 13 Febr. 1823.
Närvarande:
H. E. Justitiae-Stats-Ministern Herr Grefve
Gyllenborg.
339
H. E. Stats-Ministern för Utrikes Ärendertie
Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer, Stats-Bådent
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Undertecknad Hof-Canzler.
X)eras Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Stats-Rådet Grefve Löwenhjelm.
Undertecknad Hof-Cantzler uppläste en, på
Nådig befallning Uppsatt Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående rättighet för Kgl. Maj:t att, i
de fall 43 §. Regerings-Formen innehåller, och
under Kongl. Majlis resor lill Konungariket
Norrige, utnämna Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
till Ordförande i den då tillförordnade
Regering; hvilken Skrifvelse, sådan den vid
detta Protocoll finnes bilagd, Kgl. Majit på StatsRådets
underdåniga tillstyrkande, täcktes i Nåder
gilla, med befallning derjemte, att densamma,
af undertecknad Hof-Cantzler contrasignerad,
skulle till Rikets Ständer, på vanligt sätt, öfverlemna*.
Ut supra.
in fidem
G. af Wetterstedt.
Kongl. Maj-.ts Kådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer, angående rättighet för
Kgl. Maj:t att, i de fall 43 $. Regerings
Formen innehåller och under
*34® Proposition om Kron-Prinsens rätt
Kgl. Maj:ts resor till Konungariket
Norrige, utnämna Hans Kgl: Höghet
Kron-Prinsen till Ordförande i den
dä tillförordnade Regering; Gifven
Stockholms Slott d. 13 Febr. 1823.
Rikets Ständer hafva, genom deras af Kgl.
Msjits Högstsalige Hr Fader, d. 20 Jan. 1818
gillade beslut, såsom en ytterligare utveckling
af hvad, vid 18m ars Riksdag, i afseende pä
Kgb Majits Person, fasisläldt , åt Kgl. Majus
Kärälskelige Herr Son, Hans Kgl. Höghet KronPrinsen
uppdragit att ”vid alla de tillfällen, då
"Kgl. Maj:t af sjuklighet hindras, att med Rege”ringsärenderna
Sig befatta, inträda uti utöf”ningen
af Konungamakten, med all den rätt
”nu gällande Grundlagar densamma tillägga,
”samt uti Kgl. Majus namn, Rikets Styrelse
”fora.”
För att fullkomna verkan af detta beslut;
var derföre Kgl. Majus första tanke att föreslå
Rikets Ständer, att, äfven vid de tillfällen 43 §.
Regerings-Formen omförmäler, åt Hans Kgl.
Höghet Kron-Prinsen uppdraga Rikets Styrelse;
men då, på sätt så väl nämnde §. som 8 §. Regerings-Formen
innehålla, Kgl. Majit, å ena sidan,
ej bort betaga Sig den rätt att, i vigtiga
fall och utan omgång tili Regeringen, utöfva Sina
Konungsliga pligter, när Dess Helsa sådant
tillåter, och å den andra, vid det afseende på
Hans Kgl. Höghet Kron-Prinsens Person nu åsyftade
tillägg i Grundlagens Stadganden, trott
sig, i möjligaste måtto, böra gå dessa Stadgan
-
ntt föra Ordet i Regeringen341
Sens anda till mötes, har Kongl. Majit, med fäitadt
afseende på dessa förenade omständigheter,
nödgats afstå ifrån denna Sin föresats.
Kongl. Majit inskränker sig således att, begära
Rikets Ständers samtycke dertill, ”att vid
”de tillfällen, då Konungen antingen går i fält,
”eller till aflägsnare inrikes orter, eller till Konungariket
Norrige reser, kunna, när Kongl.
”Majit, så nådigt pröfvar förordna Kongl. Majus
”kärälskelige Herr Son Hans Kongl. Höghet
”Kronprinsen till Ordförande i den regering,
”sorn , till följe af 43 §. Regeringsformen, af
”Konungen utnämnes att föra regeringen i de
”mål, Konungen föreskrifver. Hans Kongl. Hög”het
Kronprinsen skulle dervid hafva tvänne
”röster, och, »ned de öfrige Jjedamöterne i den
”tillförordnade Regeringen, underteckna de i
”Konungens namn utfärdade besluten, kunnande
”likväl, såsom en naturlig följd af dess höga
”kall, icke derföre vara någon ansvarighet inför
”Rikets Ständer underkastad.”
Kgl. Majit är öfvertygad, att Rikets Stän-i
der i denna Dess framställning endast skola i—
genkänna ett nytt bevis på Dess faderliga tillgifvenhet
för en värdig Son och på Dess förtroende
till ett Folks Ombud, som en dag skall
upphernta frugterna af Kongl. Majus föreseende
omtanka för dess väl.
Kgl. Majit förblifver Rikets Ständer, med
ali Kgl. Nåd och ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra.
CARL JOHAN.
G. af Wetterstedt
3 43 Proposition om ett Hemligt Utskotti
Nio 18.
Protocoll, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 14 Februarii 1823.
Närvarande;
Hans Excellence Justitise-Stats-Minisfern
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för UtrU
fees Arenderiie Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer, Stats-Råden ;
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming«.
Undertecknad Hof-Cantzler.
Deras Excellencer, Stats-Råden;
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand.
Stats-Rådet, Grefve Löwenhjelm.
Undertecknad Hof-Cantzler uppläste en, på
Nådig befallning, författad Skrifvelse till Rikets
Ständer, om valet af ett hemligt Utskott; Och
täcktes Kongl. Maj:t, på Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, samma Skrifvelse, sådan den vid
detta Protocoll finnes bilagd, i Nåder gilla, saint
befalla, att den, af undertecknad Hof-Cantzler
contrasignerad, skulle på vanligt satt, till Rikets
Ständer öfverlemnas. Ut supra,
in fidem
G. af Wetterstedt.
Proposition om ett Hemligt Utskott. 343
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer om valet af ett Hemligt
Utskott; Gifven Stockholms Slott den
14 Februarii 1823.
t öfverensstämmelse med 54 $. Regerings-Formen
och 28 §. Riksdags-Ordningen, äskar Kgl.
Majit af Rikets Ständer, att de utvälja det Hemliga
Utskott, om hvars sammankallande Kongl.
Majit, i Sitt Tal vid Riksdagens öppnande, gaf
Rikets Ständer Sin afsigt tillkänna.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer,
med all Kongl. Nåd och ynnest, städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
G. af Wetterstedt,
Nio 19.
Utdrag af Protocollet hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 19 Februarii 1823.
Närvarande:
Herr Stats-Ministern för Utrikes Arenderne
Grefve von Engeström.
En af Rikets Herrar, Stats-Rådet Herr
Grefve Rosenblad.
En af Rikets Herrar, Stats-Rådet Herr
Grefve Fleming.
B44 Proposition om Rikets Pennin ge-Verk.
En af Rikets Herrar Hof-Cantzleren Herr
Grefve cf Wettérstedt.
En af Rikets Herrar Stats-Radet Herr Grefve
Cederström.
En af Rikets Herrar Stats-Rädet Herr Grefve
Skjöldebrand.
Stats-Rådet Grefve Löfwenhjelm.
Tillförordnade Stats - Secreteraren , Förste
Expediticns-Secreteraren Skogman,
Danu åter i underdånighet anmaites de af
en i nåder förordnad Finance-Coinmitté afgifn©
underdåniga betänkanden med dertill hörande
bilagor, hvarvid tillförordnade Stats-Secreteraren
och Stats-Rådets Ledamöter underdånigst hem—
stälde, att desse handlingar måtte till RiksensStänder
öfverlemnas, behagade Kongl. Maj:t i
Nåder förklara, att, enär Riksens Ständer vid 1817
och 1818 årens Riksdag ej arvfogo den Financeplan,
sorn af Kongl. Maj:t dem tillstäides, Kongl,
Maj:t förmodade, att de af Riksens Ständer beslutne
åtgärder skulle åstadkomma en mera verksam
och förmånlig ptenningerörelse; att, då likväl
erfarenhwen visade att denna förmodan ej
uppfylldes, Korsg!. Majst, Jedu af en oafbruten
omsorg för NäTingarnes och Handelns förkofran
samt hvarje enskild familjs bästa och öfvertygad
om nyttan att inhemta råd af män, kände för insigter,
redlighet och nit för Fosterlandets val,
sammankallade en Committé, åt hvilken uppdrogs
att till Kongl. Maj:t inkomma med upplysningar
och förslag, sorn kunde tjena till led|>ing
för Riksens Ständers öfverläggningar ota
Proposition om Rikets Penninge-Verk'. 345
Penning-Verkets reglering; Kongl. Maj:t nu
ville i Nåder öfverlemna de af Committéen afgifne
underdåniga betänkanden till Riksens Ständers
Stats-Utskott, som vanligen, i förening med
Ranco-Utskottet, behandlar de Rikets Financer
rörande angelägenheter; samt att, då Regeringsformen
åt Riksens Ständer för belia 11 it, att utan
något Kongl. Maj:ts deltagande besluta i ett ämne,
sorn så högeligen rörer Nationens väl, Kongl.
Maj:t afhöll sig ifrån alla anmärkningar om de
åtgärder, som i detta afseende böra vidtagas,
önskande blott med en innerlighet, som säkert
af ingen enskild medborgare öfverträffades, att
Riksens Ständer måtte finna tjenliga utvägar att
på en gång befästa den allmänna förmögenheten
och det enskildta förtroendet, att bereda större
liflighet i penninge-rörelsen och att afhjelpa den
förlägenhet hvari särskildte medborgare-classer
råkat genom äldre financiella anstalter eller tilI—
fällige orsaker; och Kongl, Maj:t skulle ans©
för ett nöje och en pligt att med Riksens Ständer
medverka till dessa ändamål vid alla tillfällen,
då Riksens Ständer af Kongl. Majit begära
råd eller biträde.
Kongl. Majit befallte, att en Nådig Skrifvelse
till Riksens Ständer skulle i öfverensstämmelse
med detta förklarande uppsättas och i vanlig
ordning expedieras; hvarefter Finance-Committéens
underdåniga betänkanden skulle till StatsXJtskottet
öfverlemnas.
Ex Protocollo
J. F. Fåhraus;
346 Proposition om Rikets Penninge-Verk.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående de af en i Nåder
tillförordnad Committé utarbetade
underdåniga betänkande, om reglering
af Rikets Penninge-Verk, fri. m. Gifven
Stockholms Slott den jd Februarii
1823,
Da Rikets Ständer vid 1817 och 1818 års.
Riksdag ej antogo den financeplan, som af Kgl.
Majit dem tillstäldes, förmodade Kongl. Majit,
att de af Rikets Ständer beslutne åtgärder skulle
åstadkomma en mera verksam och förmånlig
penningerörelse. Som likväl erfarenheten visade,
att denna förmodan ej uppfylldes; så täcktes,
Kongl. Majit, ledd af en oalbruten omsorg för
näringarnes och handelns förkofran, samt hvarje
enskild familjs bästa, och öfvertygad om nyttan
att inhemta råd af män, kände för insigter, redlighet
och nit för fosterlandets väl, sammankalla
en Committé, åt hvilken uppdrogs, att till Kgl.
Majit inkomma med upplysningar och förslag,
som kunde tjena till ledning för Rikets Ständers
öfverläggningar om Penninge-Verkets reglering.
Kongl. Majit öfverlemnar nu de af
Committéen afgifna underdåniga betänkanden till
Rikets Ständers Stats-Utskott, sorn vanligen, i
förening med Banco-Utskottet, behandlar de Rikets
Financer rötande angelägenheter.
Enär Regerings-Formen åt Rikets Ständer
förbehållit, att utan något Kongl. Majlis deltagande
besluta i ett ämne, sorn så högeligen reier
Nationens väl, sa afhåller Kongl. Majit Sig
Proposition om Rikets Penninge-Verk. 347
ifrån alla anmärkningar om de åtgärder, som i
detta afseende böra vidtagas. Kongl. Majit önskar
blott med en innerlighet; som säkert af ingen
enskild medborgare öfvertraffas, att Rikets
Ständer må finna tjenliga utvägar, att på en
gång befästa den allmänna förmögenheten och
det enskildta förtroendet, att bereda större liflighet
i penninge-rörelsen, och att afhjelpa den
förlägenhet, hvari särskilde medborgare-Classer
råkat genom äldre financiella anstalter eller tillfälliga
orsaker ; och Kongl. Majit skall anse för
ett nöje och en pligt, att med Rikets Ständer
medverka till dessa ändamål vid alla tillfallen,
då Rikets Ständer af Kongl. Majit begära råd
eller biträde.
Kongl. Majit förblifyer Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen».
.Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C, S. Skogman.
Bilaga»
Underdåniga Betänkanden af en utaf Kgl.
Maj:t i Nåder tillförordnad FinanceCommitté,
med dertill hörande bilagor.
Stormägtigste, Allernådigsle Konung!
Då Eder Kongl. Majit i Nåder anbefallt åtskilliga
af Dess Ämbetsmän att i en Finance
-
349 Betänkande om Rikets Fenninge. Verk.'
Committé sammanträda, har det blifvit densamma
ålagdt, att i underdånighet afgifva sa väl
berättelse om det närvarande tillståndet, som
förslag till framtida förbättringar 1:0 i afseende
på osiadigheten af det representativa eller sedelmyntets
förhållande till det redbara eller siIf—
ret, samt det förras gradvis fallna värde: 2:0 i
afseende på åtskilliga klassers, häldst den närandes,
iråkade förlägenhet; på den allt mer svigtande
crediten medborgare emellan; och på de
hinder, som synas möta omloppet af det rorelsecapital,
hvilket dels utgör, dels föreställer national-
förmögenheten,
Finance-Committéen, som med underdånig
vördnad erkänner ett så smickrande vedermäle
af Eder Kongl. JMajlts Nådiga förtroende, har i
hela dess vidd insett vigten af detta uppdrag,
Till detsammas fullgörande har Committéen samlat
underrättelser ifrån alla tillgängliga källor,
den har förenat alla de upplysningar, som inom
dess eget sköte stått att erhålla; och föremålet
för dess öfverläggningar har oafbrutet varit sanningens
oväldiga utforskande.
Denna sanning, eller hvad Committéen efter
samvetsgrann pröfning trott förtjena detta
namn, skall oförstäldt frambäras inför en Konung,
som alltid värdigats lyssna till hennes
röst, hvars vishet så djupt inträngt i Financevetenskapens
mångfaldiga utgreningar, samt deraf
behagat lemna ett minnesväröt prof uti det
sammandrag af Statshushållningens förnämsta Läror,
sorn vid Committéens första sammanträde
upplästes, och ifrån detta ögonblick aldrig upphört
att vara ledaren af dess arbeten saint der$
Betänkande om Rikets Penninge-Verkl 349
grundval, på hvilken Committéen sökt uppföra
byggnaden af sina egna tankar.
Fastän rättvist medgifvas bör, att den öfverklagade
nöden, hvad Jordbruk och handel beträffar,
sträcker sig till hela Europa, och är tillkommen
så väl af en allmänneligen ovanlig öfver-production,
sorn af minskade afsättnings-tilll’äilen,
är det likväl ej mindre otvifvelaktig! att
inom Sverige Hanko-Sedlatnes vanvärde och det
redbara myntets försvinnande utur rörelsen, äfvenledes
varit bland detta ondas dels förnämsta,
dels samman verkande orsaker. Sjelfva värdemätarens
ostadighet har verkat osäkerhet i alla
andra värden; och hvarjehanda slag af egendom,
vare sig fastigheter, eapitaler, handels-förlager
eller rnanufactur inrättningar hafva deraf iner
eller mindre blifvit lidande. Näringsflitens företag
hafva varit hindrade af omöjligheten att utfinna
en säker grund för beräkningen af öfverskott
eller förluster. Det misstroende, som öfver
ålit mötte den allmänna förmögenhetens tecken,
penningen, alstrade snart misstroende uti
medborgares enskildta afhandiingar. Ju iner förlägenheten
utbreddes, ju starkare blef rubbningen
af dessa förhållanden, emedan hvar och en
sökte att på en annan öfverflytta det mest tryckande
af conjunctursbördan, för att minska den
del deraf, som han sjelf borde uppbära. Olika,
äfven motsatta, interessen uppstodo af en sakernas
ordning, der egande-rättens moraliska säkerheter
tycktes svigia: deraf följde en slags afundsamhet
emellan Jordbrukaren och Capitalisten;
deraf ett nästan fiendtligt tillstånd emellan gäldenärea
och hans fordringsegare; deraf ändtli
-
350 Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
gen en dold roen verksam strid emellan demi
som ega och dem som hafva intet att förlora.
En så stor skiljaktighet af interessen skulle sluteligen
leda till dess oundvikliga resultat, öfverdrifna
begär och uteslutande opinioner. Således
har man ömsom hort förås deras talan,
sorn önska återgången af sedelmyntets värde till
det ursprungliga, eller silfrets; ömsom deras,
hvilka yrka ständigt nya tillökningar af pappersmynt
utan motsvarande garantier, föga döljande
hoppet att en gång afbörda sin gäld med
ett nytt slag af Assignater.
Corttmiiléen, sorn med lika ovilja och fullkomlig
enstämmighet förkastat dessa ytterlighetens
läror, hvilka säkert ingenting hafva gemensamt,
om ej bådas orättfärdighet, har likväl
ansett den sednare vara ensamt vådlig, emedan
rygtbara exempel fordom bevittnat möjligheten
af dess öfvergång till verklighet, häldst då dess
anhängare varit talrike och dristige. Deremot
synas den rakt motsatta grundsatsens fåtalige bekännare
inskränka sig till lågslämda önskningar
för ett mål, hvars upphinnande med Rikets nuvarande
tillgångar är afgjordt omöjligt. Men
oaktadt man med full visshet bör antaga, att intet
system af viliosatser och förstörelse kan blifva
gällande i borgerliga samhällets nuvarande
skick, häldst under Eder Kongl. Maj:ts Regering
, som är rättvisans, har likväl Committéen
ansett blotta tillvarelsen af dylika sattser
samt deras offentliga bekännande vara en verkelig
olycka, genom deras inflytelse på ett folks
lynne seder och vanor. Att en sådan inflytelse,
åtminstone, till en viss grad, kännes, voxe onyt»
Betänkande om Rikets Penninge-Perk. 35*
'tigt, må hända skadligt, att för sig sjelf dölja.
Spåren deraf äro alltför igenkänneliga; den stränga
redbarhet, som fordom styrde inbördes afhandlingar
i penninge - angelägenheter , synes
Vid flera tillfällen hafva blifvit utträngd af en
sorglös lättsinnighet. Detta vigtiga tecken lill
moralisk förslappning skulle törhända ensamt vara
tillräckligt att ådagalägga nödvändigheten af
betydliga förändringar i Finance-Väsendet, om
ej dessa redan med än mera kraft varit påkallade
af allmänna ordningen, af egandé-rattens
helgd samt af Statens vigtigaste interessen.
Denna ingalunda öfverdrifna teckning klefve
tvifvelsutan ett ämne för sorgliga betraktelser,
om ej det drag, som skall fullborda taflan,
erbjöde en tröst, hedrande för den nation, till
hvilken det, utan sanningens förnärmande, kan
lämpas. Så säkert det tyckes vara att det onda
är inhemskt, så otvifvelaktigt är äfven att botemedlen
både böra och kunna vara inhemska; och
Clommittéen är för sin del öfvertygad, att inom
oss sjelfva finnas nödiga medel till Irefnadens
och välståndets återställande. Det politiska oberoende,
som Eiler Kongl. Maj:t sa ärofullt
tillkämpat Oss, skall visserligen aldrig återsvigta
under rikedomsväldet; vi skole ej blifva utländningen
skattskyldige för dess alltid öfvergående,
ofta blott skenbara, biträde; och den oligarki
uti financen, som nu synes så rnagtegande
i vidsträckta länder, skall ej kufva våra näringar,
ej dictatoriskt styra våra handelsföretag,
än mindre intränga med sitt inflytande i vårt
35* Uttänkande örn Rikets Penningc-Verk:
Meni torde man saga, (och de(t3 har afvert
ofta blifvit upprepadt) om dessa botemedel fran
längre tid ts 11 va r i t, om desse inre tillgångar verkeligen
äro användbare, hvarföre då så många
år uppoffrade, hvarföre denna långa overksamhet,
under hvilken <1 et onda oundvikligen bort
förvärras? Skådande det hela ifrån en högré
ståndpunkt, har Eder Kongl. Maj:ts vishet i detta
hänseende fällt ett annat utslag. Eder Kgl.
Majtt, som sjelf alltid värdigats gifva det högsta
efterdömet af vördnad för Grundlagarne, och
som till följe deraf ansett penninge-väsendets
anordnande mera särskildt tillhöra Rikets Ständer,
skulle derföre heldre hafva önskat emottaga,
än i förväg kräfva yttrandet af Deras tankar
i detta ämne. Derjemte har Eders Kongl.
Maj:t funnit att hvar och en af berydliga resultater
åtföljd rörelse i penningeverket kräfver
åtskillige förberedande anstalter, mångfaldiga gyn^
namie omständigheter och valet af en lämpelig
tidepunkt. En dylik kunde icke alltför hastigt
inträffa. Ifrån det sällhetsbådande ögonblick ,
då Eder Kongl. Majus öden oupplösligen' förenades
med vårt fosterlands, hvilken mängd af
hufvudsakliga föremål, af hugvigtiga angelägenheter,
som upptagit Dess tid och delat Dess
omsorger! Till en början var nödigt att befästa
Statens yttre förhållanden, hvilka af tillräckligen
kända händelser blifvit hämmade eller afbrinna.
Snart tillkom det Europeiska krig, hvars
ändamål var den allmänna jernnvigtens upprätthållande
och uti hvilket Rikets misskända rättigheter
och förolämpade värdighet gjorde dess
del
-
Betänkande om Rikets Pcnninge-Verk. 353
deltagande nödvändigt. Knappt Var tryggheten
för det närvarande och säkerhet för det tillkommande
vunnen, förr än Eder Kongl, Maj:ts visa
förutseende hade träffat anstalter till afbördande
af Rikets utländska gäld, den mest olideliga a£
ett samhälles bördor. Då detta vigtiga ärende
nalkades sitt afslutande, ansåg Eder Kongl. Majit
tjenligt att ännu något följa det emedlertid kraftigt
uppmuntrade jordbrukets framsteg, i förmodan
att nationen snart skulle frikallas från den
tryckande gärd, hon, för sina närings-ämnen, så
ofta betalt till fremmande länder. Några på
hvarannan följda ymniga år tyckas så mycket
mer bekräfta grundligheten af denna beräkning,
som försök att utskeppa spannmål redan kunnat
ske, och Europa, törhända ej utan någon förundran,
skådat Svenska Jordbrukets producter
till salu utbudne i Oceanens och Medelhafvets
hamnar. Innan något hufvUdsakligt Vid pen*
ninge-verket kunde uträttas, voro alla här ofVannämnde
förberedelser nödvändiga: de hafva
äfven alla blifvit noggrannt fullbordade.
Om man återvänder till förhållanden, som
mera särskildt tillhöra det af Committéen behandlade
ämne, syftes den förflutne tiden ej
mindre nyttigt vara auvänd.
Under detta mellanstånd har Eder Kongl,
Maj:t låtit insamla vigtiga bidrag till hufvudärendets
utredande, samt har önskat förvärfva
mångfalldiga och noggranna upplysningar orri
både den allmänna och enskilda förmögenhetens
kraf. Opinionen liar haft rådrum att danas, att
upplysas, att stadga sig öfver desSa invecklade
Bihang till Rihs-Si. Fröt, tuta Samlé 18*3. S3
3 54 Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
frågor; och då oundgängligt är, att en talrik lagstiftande
makt skall medverka till dessas sluteliga
afgörande, torde äfven detta resultat af uppehållet
vara ingen ting mindre än likgilltigt.
Deraf synes åtminstone hafva följt , att det
verkliga behofvet af en stor förbättring uti penningeväsendet
tyckes mera allmänt vara erkändt,
och med mera sakkännedom insedt än tillförene;
att man troligen icke mer skulle återfalla uti
vissa villomeningar eller fördomar; att med allt
mer stigande misstroende emot konstiga kreditberäkningar
och hastigt öfvergående conjuncturs-spel,
man nu mera heldre skulle anlita
ett enkelt, men på osvikliga grunder bygdt system',
med ett ord: att det ideala i Finance-Eärån,
enligt alla upplystares omdöme, synes oåterkalleligen
vika för det verkliga.
I dessa afseenden tyckas således-närvarande
omständigheter vara gynnande för återställandet
af reda i penninge- och kredit-väsendet; och
Committéen, återkallande i sitt minne elen epok ,
då Eder Kongl. Majit behagat anbefalla dess arbeten,
vågar nästan smickra sig med hoppet att
härutinnan hafva sammanträffat med Eder Kongl.
Maj:ts egna tankar. ”Törhända,” så hafva Dess
Eedamöter ofta sagt hvarandra, ”vill Konungen
”draga fördel af den tidepunkt, då Europas vig”tigaste
interessen, nödtvunget rigtade åt södern,
”lyckas förvissa om ett långvarigt tillstånd af fred
”och lugn uti Norden, i den mån åtminstone,
”sorn det är möjligt att beräkna ödets framtida
”domar, och händelsernes allt mera hastigt hvälfvande
lopp.”
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 355
r • - c t
Då
Committeen företagit det al Eder Kongl.
Majit i Nåder anbefalldta åliggande, har dess
första omsorg varit att söka ett stöd uti någon
osviklig grundsatts, sådan, att den förenade allas
interesse. En sådan grund har Committéen
trott sig finna uti egande-rätten, hvars oföränderliga
helgd är vigtig för alla, till och med
för dem, som intet ega. Ty äfven ibland dessa
finnes ingen som ej önskar förvärfva, hvars
arbete, hvars verksamhet icke rigtäs åt detta föremål,
och som i händelse han lyckats, och således
inträdt uti en gemensamhet af njutning
med de egande, icke då välsignar tillvarelsen
af de säkerheter, hvilka han dittills måhända
oförsigtigt hade klandra_b, Uti det ofta förekommande
ordet egande-rät; införlifvar Committéen
begreppet om all slags förmögenhet, der efter
gäldens afdragande behållet öfverskott finnes ,
den må för öfrigt bestå i fast eller lös egendom,
1 varulager eller penningar. Alla hafva lika
rättighet att vårdas och skyddas, ehuru jordegendomens
mera allmänna vigt och dess nuvarande
betryckta läge gifva henne anspråk på
någre särskildt gynnande anstalter. Sådane skall
äfven Committéen icke underlåta att föreslå, men
bör här inskränka sig vid en underdånig framställning
af sitt allmänna föremål, hvilket är
betryggandet af all egande-rätt, så väl som lättandet
af alla lofliga medel att, med arbete och
näringsflit, en sådan förvärfva.
Committéen som nu skrider till redogörelsen
för första delen af det henne nådigst lemnade
uppdrag, nemligen om det representativa myntets
ostadiga och djupt fallna värde, bör i underdå
-
35& Betänkande om Rikets Pennin ge-Ver k'.
nighet anmäla dess öfvertygelse att den sann^
och fasta säkerheten, för all besittning och för
alla slags näringar, finnes uti bestämmandet af ett
oföränderligt förhållande emellan Bancosedlarnes
värde och det redbara myntets. Denna bestämning
skulle likväl icke blifva en realisation uti
ordets strängaste bemärkelse, det vill säga, ett
ovillkorligt tvunget utbyte af pappersmyntet emot
silfret efter stadgad grund; emedan till myntbestämningens
upprätthällande det vöre tillräckligt,
att ett sådant utbyte kan ega rum vid sedelinnehafvarens
anfordran.
Härtill skulle visserligen kräfvas betydliga
medel, häldst uti metalliska redbarheter; men
Committéen vigar i underdånighet tro sig uti
sjelfva planen hafva bevisat, att dessa medel
verkeligen finnas, samt att Rikets Ständers Banque,
denna konstkraft som i långliga tider upplyft så
ofantliga moivigter, eger de till ändamålet erforderliga
fonder, äfven då man blott beräknar dess
redbara capital och säkra fordringar, men till
Statsverkets och riksgagneliga inrättningars förmån
afdrager högst betydliga summor, hvilkas
återfordrande torde anses såsom mindre lämpligt.
För att ytterligare gifva hela operationen en grad
af stadga, den mången törhända skulle anse såsom
öfverflödig, kunde Banquens silfverfond på
bestämda vilkor och till ett visst belopp ökas
genom actier, hvilkas tecknare egde att uti redbarheter
uppfylla deras åtagna förbindelser. Om
än denna anstallt (som Committéen anser vara nödig)
icke skulle befinnas alldeles oundgänglig,
torde den likväl i hög grad vara nyttig, derföre, att
ett begrepp om ovansklig varaktighet skulle fä*
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 357
sta sig vid detta fördrag emellan lagstiftande
magten och enskildta medborgare; att den metalliska
fondens betydliga tillökning i samma
mon skulle öka krediten och stärka förtroendet;
samt att allmänna interessets, införlifvande rned
massan af personliga interessen, verkande till ömsesidig
borgen för det hela, skulle troligen vara
af ett stort moraliskt inflytande på opinionen.’
Hvad stadgandet af den grund beträffar, ef-'
ter hvilken sedelmyntet och silfret emot hvarandra
kunde utbytas, har Committéen stadnat i den
öfvertygelse, att då man, så vidt möjeligt är,
närmar denna grund till det under senare åren
af vexelkursen och opinionen åsätta värde, skulle
man förena billighetens och verkställbarhetens
fordringar. Men som detta värde icke varit
nog stadgat för att medgifva en fullkomlig
noggranhet i beräkningen, har Committéen trott,
att om vigtskålen oundvikligen måste något luta
åt endera sidan, borde detta heldre vara till
de gäldbundnes än till de fordringsegandes förmån
, häldst dessa sednare genast skulle draga
fördel af en bestämd sakernas ordning, och
minnet af gjorda förluster snart skulle mildras
af vissheten, att ej mer hafva dylika att befara,
hvaremot de förras belägenhet icke så hastigt,
åtminstone ej i första ögnablicket, skulle undergå
en väsendtlig förändring. Önskeligt vore om
ett dylikt prof af benägenhet lyckades att tysta
en mängd af klagorop, hvaraf olyckligtvis större
delen äro alltför grundade.
Committéen, som nu öfvergår till dess arbetens
andra afdelning , hvilken rörer den allmänna
förlägenheten, häldst i landsorterne, den utslock;
358 Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
nade krediten och rörelsekapitalets tröga omlopp,
liar i underdånighet trott att enkla och samman,
stämmande botemedel deremot böra, ej utan
framgång, kunna utfinnas. Visserligen skulle
enskildta medborgares, häidst de jordbrukandes,
belägenhet märkeligen lättås, så väl genom någon
minskning i allmänna skatterne, som genom
deras bättre jemkade fördelning; men Comrnittéen
hat ingalunda förlorat utur ögonsigte, alt detta
önskvärda resultat kan vara begränsadt af sjelfva
görligheten; att enskild fördel måste vika för Statens
oundgängliga behof, samt att Eder Kongl.
Majit , sorn sjelf är högste Domaren öfver hvad
dessa kräfva , möjligtvis i dem kunde träffa ett
hinder emot verkställigheten af Dess landsfa'derliga
önskningar. Hvad den enskildta krediten
beträffar, kunde densamma, enligt Coinmittéens öfvertygelse
upphjelpas genom vissa jemkningar uti
Lagstiftningen rörande Inteckningsväsendet, häidst
i de stadganden , som vid vissa inttäffande fall
upphäfva all säkerhet , saint i dem , der utsökningsverket
af alltför långsamma former försvåras.
Som den enas behof att lefva af sina räntor
vanligtvis är lika gifvet, som nödvändigheten
för den andra att söka lånebiträden , skulle det
tyckas, att så snart den lagliga säkerheten upphört
att vilseföras på konstgjorda omvägar eller
underkastas oredlighetens invändningar, borde
snart förtroendet åter upplifvas, och med detsamma
äfven kapitalernas omlopp. Skulle, hvad
detta sednare betraffar , en ännu högre grad af
liflighet anses erforderlig än den, som de ofvan
omnämnde medlen synas erbjuda , torde detta
ändamål vinnas genom ett slags central-inrätt
-
Betänkande om Rikets Penninge-Perk. 359
ning i sjelfva planen närmare utvecklad . Ilvars
bestämmelse borde vara att verka både såsom
låntagande och långifvande, samt hvars insättningsbevis,
då de en gång hunnit blifva kända,
skulle tjena såsom en verkelig och betydande
tillökning i rörelsekapitalet.
Det hufvudförslag, sorn härjemte i underdånighet
bifogas, med dertill hörande tabeller och
calkuler , innehåller en fullständig utveckling af
de särskildta ämnen, som här ofvan blifvit på
ett hastigt öfverfarande sätt vidrörde. Hvart enda
bland dem beror väl icke ovilkorligen på antagandet
af alla de öfrige: De torde likväl i allmänhet
finnas vara temmeligen nära sammanstämmande.
Comrnittéen bör afven i underdånighet öfverlemna
ett särskildt anförande öfver medlen att
lätta införande, af ett hypoteks-system , författadt
af en ledamot , som för öfrigt antager de i
hufvudförslaget innefattade grunder.
Sluteligen bör Comrnittéen underdånigst framlägga
ett enskildt yttrande af en annan dess ledamot,
hvars tankar uti flere hufvusakliga afseenden icke
varit i öfverensstämmelse med pluralitetens.
Då C omrnittéen nu går att i underdånighet öf»
verlemna det ena och det andra tili Eder Kgi.
Majus Eget högt upplysta bepröfvande, kan Corn.
miitéen, så oväldig den varit uti sina undersökningar,
likväl icke afhålla sig ifrån en lycklig
aning i afseende på dess resultater. Beträdande
med lika framgång Vapnens, den inre Styrelsens
och Statskonstens trefalldiga bana , har
Eder Kongl. Majit skiftevis blifvit krom af
Lagtet), Eklofvet och Oliven. Men fastän så
-
3Öo Betänkande örn Rikets Penningé-Verk.
fedes intet slag af Ära varit för Eder Kongl,
Majit fremmande, fastän Svenska Folket redan
har sin Konung att tacka för bibehållandet af
dess värdighet bland Europas Magier , för nya
strålar, upplifvande glansen af dess forntida krigs-,
häfder, samt fyr fullbordandet af dess i Grundlagen
uppdragna Statsinrättningar, är Committéen
likväl öfvertygad , att Eder Kongl. Maj:t ined
synnerlig tillfredsställelse skall omfatta hvarje
anledning att till så stora välgerningar lägga ännu
en: återställandet af ordning och reda i alli
manna Penninge-väsendet. Denna reda mäste
Småningom, törlunda långsamt men ofelbart blifva
slutföljden af anstalter, med vishet förberedde
, med fast föresatts beslutne, med oryggelig
ihärdighet verkställde- Att genom egande-rättens
oraskansande med oöfverträdeliga garantier,
gifva stadga åt nationalförmögenheten och lif
åt dess produktionskraft, sådant är ett af de förnämsta
ändamålen för menniskans inträde i
samfundstillstånd, ett ändamål, sorn ut-i vigt erkänner
intet företräde, utom det af statens o,bj6>-  jcoende samt af medborgarens lagbundna frihet:,
i dessa afseenden åter har sedan längre tid ingen
Svensk Man någon önskan mera öfrig.
Committéen framhärdar meddju.paste underdå-s
ytiga vördnad, nit och trohet
Stprrnägtigste
AHernådigste Konung
Ede_r Kongl. Majus.
Vnderdånigste tropligtigste tjenare
och undersåter
lil. Rosenblad. A. G. Mörner.
Jac. De la Gardie, G. Lagerbjelke,
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 361
G. F. Fersen. Carl A. Lowenhjelm.
Carl De Geer M. Björnstjerna.
C. D. Skogman. C. B. Hegardt,
F, B. Schwerin, II. N. Schwan,-
Stormägtigste Allernådigste Konung*
Finance-Committéen har särskildt inför Eler
Kongl. Majit i underdånighet framställ t grunlerne
för den plan, till reglering af Rikets penningeverk,
som, till fullgörande af Eder Kongl.
Majits nådiga uppdrag, det ålegat Committéen
alt utarbeta. Med tillämpning af dessa grunder
och med fästadt afseende på erfarenheten om
det förflutna, på önskningarne för det närvarande,
på behofvet för det tillkommande, har Committéen,
såsom syftemål för dess arbete , bestämt
följande 2ine hufvudpuncter:
r:o Till betryggande af egar.de-rätten och
såsom nödvändigt vilkor f,Ör vidare förkofran i
närings-företag, trefnad i hushållning, och förtroende
till stats-inrättningarne samt emellan
medborgare inbördes, fordras: säkerhet och stadga
i det medel, hvarmed alla oeconomiska fördrag
afgöras: penningen,
2:0 Anstalter till vinnande af denna säkerhet
och stadga böra ej vidtagas på bekostnad af
någon enda medborgares rätt till en trefnad, sora
han icke sjelf förverkat.
Dessa syftemål gillas icke af dem, som än-’
..„iaret af ytterligare omves»
36? Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
lingar i mynt-värdet; ty stadga deri medger ej,
att den ena medborgaren vidare drager omedelbar
vinst af den andras förlust, eller ens att
striden om väldet fortsattes. Alle måste råkas
till gemensam liqvid, dock så, alt, likasom oförutsedde
olyckshändelser gälla för en gäldenär,
inflytandet af allmänna vådor och skador tages
i betraktande, och möjliga botemedel för det betryck,
sorn derigenom uppkommit, gå i bredd
med all annan reglering. Svårigheterne dervid
kunna ej undfalla någon, som med alfvarlig forskning
undersöker förhållandet; men Committéen
är öfvertygad, att kraftiga botemedel emot betrycket
icke äro tillgängeliga utan i förening
med ett stadigt myntväsende.
Sveriges myntväsende bestämmes för det
närvarande genom Rikets Ständers Banque, hvars
styrelse beror af Rikets Ständer allena. Deras
beslut om Banquen äro, enligt Regeringsformen,
ej underkastade Eders Kongl. Maj:ts pröfning
och sanction. Om det så kallade rörelse-capita1
et fördubblas eller till hälften indrages , kan
bero på en röst i hvarje af de fyra Riks-Stånden;
men verkan deraf sönderrycker alla förhållanden
medborgare emellan, allt som det ena
eller andra interesset för tillfället haft öfvervigt,
och åstadkommer stora förändringar i statsbidragens
förhållande till behofven med öfverskott
eller brist, i mån som myntets relativa värde
uppböjes eller nersättes.
Blotta tillvarelsen af en sådan obegränsad
magt, orri den ock aldrig till ytterlighet utöfvas,
är tillräcklig att undergräfva förtroendet. De
farhågor som förflutne händelser i detta afseeu
-
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 363
de väckt, behöfva ej här upprepas. Med all
omvårdnad om det vigtiga Bancoverket, å Rikets
Ständers sida, ined all den ordning och
redlighet, som utmärkt dess speciella förvaltning,
hafva afvikelser i principerna ofta egt rum,
hvilket synes bevisa, att inrättningen är ursprungligen
felaktig.
Man säger att Rikets Ständers Banque, under
krig och olyckor, varit en nyttig utväg till
hjelp och räddning: rättare torde man böra sä
ga:
en lätt, men icke nyttig utväg.
Banquens historia, ifrån första inrättningen
till närvarande tid, företer ett jemt upprepande
af tillfälliga styrelse-grunder, inom en beqväm
nödhjelps-anstalt: ömsom försträckningar och ömsom
indragningar, under det, att ett omvexlande
värde på dess för metallisk valuta utgifne representant
ver omflyttat förmögenheten medborgare
emellan, förminskande det helas kraft i
stället att den förkofra. Då det kommit till
ytterlighet, har ett återförande till enklare och
säkrare förhållanden blifvit det enda räddningsmedlet;
och om äfven i närvarande ställning
ett sådant medel allmännare anses nyttigt , så
att frågan otn möjligheten för dess användande
egentligen upptager öfvervägandet; är det då
icke af största vigt att söka undanrödja alla anledningar
till ett återfall i de olägenheter som
hafva deras ursprung i sjelfva grund-inrätt
ningen.
Hela mynt-väsendet är nu hos Banquen concentreradt
på det sätt, att icke en enda skilling
kan genom medborgares egen försorg tilläggas
-a-cise-r.anitalet såsom mynt, utan endast såsom
364 Betänkande om Rikets Penninge-Verk.'
vara: och som beloppet af Banquens rörelse-capital
bestämmes, icke af den permanenta Bancostyrelsen
och ej heller af den ständigt verkande
Konunga-makten, utan af Rikets Ständer, som
hvart femte ar lagtima samlas; si föijer deraf,
att det qvantum af rörelse-medel, som vid hvar
Riksdag afmätes, skall’ till den nästföljande bli
oförändradt, eller undergå successif förökning eller
förminskning, efter då bestämda och under
tiden oföränderliga lagar, utan afseende på allt
inflytande af olikheten i handelns och näringarnes
behof af mer eller mindre, som uppkommer
af allmänna händelser, utom det egna området, om
äfven det vore möjligt att i zifferberäkning uppställa
det invärtes förhållandet för en längre
tidrymd.
Efter samhälls-inrättningen är det i allmän-'
het hvar medborgare obetaget, att vid statens
myntverk låta slå mynt. Denna frihet finnes
äfven hos oss; men man erhåller numera icke
mynt, utan en stämplad vara med föränderligt
värde mot det löpande myntet. Då utvägen att
i redbart mynt omsätta frukten af arbete således
saknas , och sedelmyntets omvexlingar medföra
Ständig ovisshet om hvad på ett företag vunnits
eller förlorats J så har hvarje producent tvänne
slags osäkerheter att strida emot, af hvilka dea
ena rättvisligen tillhörer företaget och är oskiljaktig
från ali speculation; men den andra verkar
obilligt och utom ali beräkning , både då.
företaget utfäller med ökad vinst, och då derigenom
tillintetgöres det öfverskott , sorn en väl
uppställd och val drifven rörelse eljest bort
lemna.
Betänkande om Rikets Pennin ge-Verk'. 365
Det är icke blott såsom ett medel till den
industriella välmågans säkra och fortfarande förkofran,
utan ock såsom ett vilkor för beståndet
af de moraliska förhållanden, genom hvilka ordning
och trefnad beredas, som Committéen anser
det vara af yttersta vigt, att sedelmyntefs värde
bestämmes efter en metallisk måttstock och Committéen
tror att alla interessen, när de med lugn
öfverväga sina sanna fördelar , skola förena sig
derom , att den måste anskaffas; men åsigterne
skola naturligtvis bli mångfaldigt olika i frågan,
huru den metalliska måttstocken bör förhålla sig
till sedlarnes nuvarande värde.
Vid en uppmärksam undersökning visar sig
klart , att alla försök till upphöjande af sedelmyntets
värde närmare till metallisk valuta, än
hvartill det en tid med någorlunda stadga bibehållit
sig, skulle i deras återverkan på liquider
mellan gäldenärer och borgenärer vara obilligt ,
i deras inflytande på jordbruk och näringar förderfligt,
och att det deremot vore nyttig att
kunna fästa det vid den punkt, der det nu befinnes.
Fåfäng och orättvis är den tanken, att
borgenärerne skulle genom penninge-värdets förhöjning
nästan för intet åtkomma gäldenärernes
återstående fastigheter. Samhället kunde ej med
liknöjdhet se den brytning i medborgerliga förhållanden,
som derigenom skulle förorsakas utan
annat ändamål än att uppfylla ordalydelsen i
Banquens sedlar, hvilka till femsjettedelar aldrig
blifvit utgifne eller emottagne för fullt värde.
Det kan väl finnas en eiler annan enskild skuld,
omedelbarligen qvarstående samma gäldenär och
borgenär emellan, der den förre erhöll full va
-
366 Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
Juta i silfver för en förbindelse som nu med
Banco-sedlar betalas ocb borgenären är utan tvifvel
i detta fall mycket lidande; men sådana förbindelser
äro troligen ganska få, och en hel
nations väsendtligaste angelägenhet bör icke afgöras
efter en så ringa andels interesse.
På andra sidan innefattas, om möjligt , en
ännu större orättvisa i den motsatta önskan: att
sedlarne skulle nerfalla till intet värde: att de
I penningar som den ene medborgaren på god
tro lemnat den andra, och sorn till fastighet eller
annan förmögenhet blifvit omsatte, skulle för
långifvaren upphöra att vara af nytta, då låntagaren
utan ersättning behölle den redbara e
gendom
han med försträckningen kunnat sig förskaffa.
Att åter med sken af billighet vilja uppgöra
en depreciations-scala för liquider emellan
borgenärer och gäldenärer, efter gällande kurs
vid hvarje afhandlings ingående , skulle i verkställigheten
medföra oredor och orättvisor större
än dem, hvilkas, afböjande med en sådan liquidations-grund
åsyftades.
På dessa skäl har Committéen antagit såsom
lämpeligast, att stanna så nära som möjligt vid
nu gällande förhållande, och anse 48 skillingar
i silfver svarande emot 120 skillingar i Banquens
sedlar, eller 1 lika med 2§.
Det är för öfrigt af mindre vigt, hvad de
30 millioner äro värde, som utgöra rörelse-capitalet
i sedlar, än hvad alla inteckningar i fast
egendom komme att gälla; huru desse , utgörande
blott för fastigheter på landet, omkring 60
millioner riksdaler skulle förhålla sig till sam»
Betänkande om Rikets Pennmge-Verk. 367
fäldta egendoms-värdet, derest representativa myntet
blefve upphöjdt utöfver senare årens medelvärde;
huru de skuldsatte skulle ktjnna betala
sina räntor och skatterne derjemte utgå af egendomarnes
afkastning: med ett ord, huru den
ordning, som nu är, skall kunna åtminstone blifva
bestående, om också ej förbättrad.
Om den af Committéen uppgifna måttstock
vinner bifall; så tror Committéen, att medlen
för dess införande äro sä tillgängeliga i egna
krafter, att förklarandet af gemensam alfvarlig
vilja för saken och för utvägarne, blefve den
hufvudsakligaste åtgärden.
Vid mynt-bestämningens verkställighet skulle
någon förändring ej erfordras i myntets benämning,
i liquidationer eller i bokföring. Man
kunde räkna likasom hittills, om man ville, både
i Banco- och i Riksgälds-sedlar: köp och
försäljning skulle gå fortfarande såsom nu: taxor
skulle äfv-en härefter sättas i Banco-sedlar: med
ett ord; ingen operation, som antydde förändring,
beliöfde ske: liela saken bestode i en bestämning
af sedlarnes varde, hvarigenom möjlighet
bereddes, att metalliskt mynt kunde trifvas jemte
dem, och öka rörelse-capitalets quantitet, på
samma gång, som den genom vissheten om sedlarnes
orubbliga värde stärkta crediten ökade
omloppets liflighet. Icke en gång den metalliska
mynt-foten beliöfde för det närvarande förändras;
ty hvarje nu preglad afdelning af riksdaler-stycket
infaller i jemn räkning, så att det
hittills benänmnda åtta-styfvers-stycket blefve
ett fem-skillings-stycke; sex-marks-siycket ett
tio-skillings-stycke; tre-dalers-stycket ett tjugu
-
368 Betänkande om Rikets Penhin ge-Verk.’
skillings-stycke ; plåt-stycket ett fyratio-skillingästycke
oell riksdalers-stycket ett l 20-skillingsstycke.
Vid hvarje köp eller liquid betaltes
sedlar eller silfver efter behag, och hela skillnaden
vore, att man icke vidare behöfde först
hembjuda silfret såsom vara, utan visste dess
stadiga förhållande till sedlarne, och tvärtom.
Så enkel till sin uppfattning är den plan
om myntets reglering, som Committéen ansett
sig böra föreslå; men ett nödvändigt vilkor för
dess framgång är, att förhållandet emellan pappersmyntef
och metallen blir för beständigt befästadt,
så att fråga ej uppställes, om en blott
temporair åtgärd, eller ett succesift stigande till
ett bättre utslag i framtiden. Ifrån den stund,
som myntvärdet oföränderligen bestämmes, skola
speculationer på dess omvexlingar upphöra, och
inga capitaler vidare fasthållas för en lönande
näring af denna art. Det måste derefter söka
sig ut att lifva allmänt nyttiga företag, till båtnad
på en gång för den, som hvilande hemtar
frukten af ett upplagdt öfverskott, och den, som
genom ett idogt användande deraf i nya arbeten
vill för sig bereda ytterligare förkofran.
En annan fördel, vigtigare än som vid
första påseendet visar sig, skulle genom den föreslagna
mynt-bestämningen vinnas. Vi skulle
val räkna såsom förut efter ^Riksdaler och skillingar:
men rnynt-foten blifver i sjelfva verket
nersatt till emot x nära till mark-räkningen
i en del andra länder. Verkan af en lägre
myntfot i den dageliga rörelsen, begreppet, sorn
fäster sig vid enheten särdeles i folkets små
om
-
Betänkande om Rikets Penninge-Verki 369
omsättningar, och inflytandet deraf på hushålls»amheten
, hafva ej undgått skarpsinqige för»
skares uppmärksamhet.
Committéen, som här längre fram skall specielt
upptaga och besvara de inkast, som kunna
göras både emot sjelfva planen och det uppgifna
sättet till dess utförande, går nu att utreda
den vigtiga frågan: huru en sådan värde-bestämning
af Barujuens sedlar, som den Committéen
föreslagit, skall kunna bringas i verket.
Af upplysningar, som Committéen haft tillfälle
att inhemta, synes, att, vid arne förut i
manna-minne vidtagne mynt-bestämningar, förhållandet
emellan Banquens redbara fond och utelöpande
sedlar varit mindre förmånligt än det,
som kan antagas nu ega rum, samt att det oaktadt,
någon särdeles betydlig utvexling icke in-i
träffat under den tid, som följt på myntbestämningen,
intill des nya afvikelser ifrån då bestämda
grunder för penninge-verket förorsakat större
påkänning på den redbara fonden. Ehuru det
således må synas sannolikt, att Banquen med sin
nuvarande redbara tillgång skulle förmå uppfylla
ett erbjudande, att åt den, som det åstundadej
vid anfordran lemna 1 riksdaler i silfver för s|
riksdaler i bancosedlar; så anser Committéen
likväl en operation af denna vigt ej böra vidta,
gas, utan fullkomlig visshet om dess framgång,
och tillstyrker derföre att lärnpelig förstärkning
i Banquens redbara fond må beredas, helst förtroendet,
hvilket härvid utgör ett väsendteligt element,
efter hvad under den förflutna tiden sig
tilldragit, icke bör begäras på andra grunder, än
Bihang till Riks-St, Proi. lista Sani, I82J, 24
370 Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
arithmetiska, eller på andra så kallade oföränderliga
beslut, än sådana, som, iklädda formen
af lagliga contract, gufve ny styrka åt den inrättning,
hvarifrån Nationens penninge-angelägenheter
utgå och bedrifvas.
För att på en gång befästa förtroendet och
bereda förstärkning i Banquens redbara fond, finner
Cornmittéen den bästa utvägen vara, att Rikets
Ständer tilläto enskilde medborgare , att genom
actie-teckning på vissa vilkor i Banquen deltaga.
Det är uppenbart, att efter Banquens nuvarande
inrättning ett grund-element deruti saknas
: ansvarighet. Förvaltarne äro utan tvifvel
ansvarige, men hufvudmännen kallas magtegande
Ständer och hafva sig ensamme förbehållen
rättigheten att, om grunderneför Banquens förvaltning,
förordna. Med en sådan magt hos den
ena contrahenten, att bryta eller förändra ingångne
förbindelser, är de svårt att förena ett creditinstitut,
till hvilket enskilde uppmanas att öfverlemna
sin egendom. Genom enskildes associerande
skulle ansvarigheten tillfogas. Rikets
Ständer skulle alltid bibehålla den största andelen,
och inrättningens fortfarande åstadkomma
allt det goda som hittills. Det vore endast godtycket
som Rikets Ständer skulle afhända sig: och
den emellan Ständerne och actie-egarne på vissa
år ingångna octroy, af Eders Kongl. Majit
bekräftad, blefve grundvalen för en Banque, som
omöjligen kunde komma att sakna förtroende ,
emedan contractet och lagen voro dess stöd, ansvarigheten
erkänd, controllen icke allenast densamma
som nu , utan äfven ökad genom Regeringens
uppsigt och actie-egarnes deltagande, samt
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 371
publiciteten dess yttersta garanti. Att hafva stadgat
detta beslut, vöre nog att för alltid hafva afgjort
frågan om myntets oföränderliga värde.
Om det antages, att Banquen eger omkring
fem millioner i metallisk valuta fnågot mindre
eller mer verkar här intet i hufvudsaken) så
skulle enskilda actie-teckningen kunna blifva 3
millioner, fördelade i actier på 50 R:d i silf.
ver, på det att äfven mindre bemedlade skulle
kunna deri deltaga. Desse 8 millioner i silfver
svara emot ao millioner i sedlar efter i jo
skillingars mynt-bestämning: och med en metallisk
fond, uppgående till * af den utlöpande
sedelstocken , antagen till 30 millioner, blefve
det så mycket lättare att uppfylla all utvexling,
som sedlarne äro spridde olver ett så vidsträckt
land , som Sverige, och Banquen dessutom har
betydliga årliga inkomster till successiv inlösen
af återstoden , om det skulle behöfvas. Långt
ifrån att detta blefve fallet, kunde tvärtom Banquen,
på så säkra grunder inrättad, komma handel
och näringar till biträde på ett vidsträcktare
och nyttigare sätt, än sorn nu sker genom fastighets
och odlings-lån samt Banco.Discontens
till visst maximum bestämda utlåningar.
Actie-teckningen är i sjelfva verket en
försträckning till Banquen under annan form.
Banquen använder en del af inkomsten på sina
utestående fordringar till ränte-betalning åt actie-edarne,
som genom deras tillskott i metallisk
valuta på en gång sätta Banquen i tillstånd, att ,
efter fastställd grund, inlösa sina sedlar. Banqueactierne
kunna göras förmånlige, utan att urarta
till ocker. Med en del af Banquens nuvaran
-
]37* Betänkande om Rikets Fenninge-Verk'.
de inkomster skulle actie-egarne försäkras om ett
minimum af ränta, men för Öfrigt borde de, utan
något vidare anspråk på Banquens gamla tillgångar
, erhålla utdelning pro rata uppå hvari i
följd af en. fullständigare inrättning med deras
bidrag tillkommer.
Ehuru till inrättningen af en för Riket välgörande
Banque-anstalr, efter Committéens öfvertygelse,
hörer, att den bör associeras med enskilde
delegare, är detta likväl ej ett absolut vilkor
för utförandet af ofvan uppgifna plan till myntbestämning;
ty Banquen kan ock under sin nuva-]
rande form och styrelse , upptaga ett lån af 3
millioner och dermed tillvägagå på föreslaget
sätt. Ett sådant lån skulle ulan svårighet erhållas;
men det vore blott ett halft verk, det vore
att försumma en gynnande tidpunkt till grundläggande
af en bland de vigtigaste allmänna anstalter.
Committéen har visserligen ej för sig dolt
de många och stora inkast, som kunna göras emot
den af Committéen föreslagna plan till pen-'
ningeverkets reglering. De hafva blifvit pröfva-]
de med all den uppmärksamhet, som ämnets
vigt och en skyldig agtning för andres meningar
bjuda. Committéen bör ej neka, att svårigheter
möta på den väg till återvinnande af ordning
och stadga, som Committéen ansett böra följas;
men örn en förändring i penninge-veikets nuvarande
tillstånd pröfvas nödvändig , och ytterligare
konstlade åtgärder finnas blott förvärra
det onda} så måste väl sluteligen de medel tillgripas
, sorn åstadkomma en snar och kraftig
hjelp.
Betänkande om Rikets Penninge-Verki 373
Inkasten skola utan tvifvel finnas vigtiga ;
men det är nyttigt, att de bli upptagna och utredda,
innan en sådan diseussion öfver dem börjar
, som har till följd ett afgörande af sjelfva
saken ; ty misstag i beslut om de rätta medlen
kunna blifva alltför vådliga, då deremot misstag
i förslag kunna tjena till upplysning och utan
fara rättas.
Committéen, af Eders K. Majit i Nåder
kallad till ett förberedande arbete , borde anse
för sin första pligt, att taga på sig det obehagliga L
en framställning , som skulle stöta många opinioner.
Committéen förutser äfven , att betänkligheterne
mot dess förslag möjligen i närvarande
tidpunkt må komma att gälla mer, än de skäl,
sorn till dess försvar kunna anföras; men begreppen
blifva imellertid redda och ämnena för discussioner
ordnade, samt Eders Kongl. Maj:ts nådi-j
ge afsigter således uppfyllde. Committéen går
derföre nu att upptaga en del af de inkast, som.
emot dess förslag torde komma att göras, och
att i underdånighet förklara, huru Committéen
ansett dem.
De inkast, som redan blifvit och än vidare
skola blifva emot den föreslagna planen uppstälda,
kunna hänföras under följande hufvud-afdelningar:
1)
emot sjelfva mynt-bestämningen i allmänhet
;
2) emot den af Committéen uppgifna mått-]
stock för sedlarnes metalliska värde;
3) emot förslaget att enskilde Actie^egare
må tillåtas i Banquen deltaga.
374 Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
I forsta hänseendet anmärkes-- att en mynt»
bestämning eller realisation är en bankrutt,
omoralisk och sårande för national-anseendet,
förderflig för allmänna crediten;
att de förra realisationerne icke egt bestånd,
utan endast ådagalagt , att metalliskt mynt icke
trifves i vårt land , och att i hvarje påkommen
våda, man åter nödgats taga sin tillflygt till pap.
persmynt;
att om industrien i alla dess grenar ej lifvades
på samma gång, som metalliskt mynt åter
sattes i omlopp, Banquens redbara fond lätt kunde
utgå ur Riket till fyllande af brister i betalningen
för våra verkliga eller inbillade behof,
hvaremot pappersinyntet af nödvändigheten qvarliålles
i rörelse;
att skatterne ej skola kunna fortfarande utgöras
, särdeles af den arbetande klassen , sedan
metallerna vandrat först ur Banquen emot sedlar,
som i detsamma ej vidare tillhora rörelsen,
och derefter ur Riket för varor, som, en gång
förtärda, lemna intet rörelse medel öfrigt;
att de sedlar, som återstodo, sedan Eanquens
redbara tillgång blifvit uttömd , skulle
sakna allt varde;
att rörelse-capitalet skulle genom en myntbestämning
hastigt minskas, utan att varu.prisen
lika fort satte sig derefter}
alt näringarne skulle sakna förlag och rörelsen
blifva trögare, genom införande af metalliskt
mynt, då deremot^erfatenheten visat med
hvad verksamhet jordbruk och andra industrigrenar,
som under de metalliska mynt-perioderna
varit mera stillastående, bedrefvos först under
Betänkande om Rikets Pentiinge-Verk. 37 5
Riksgälds-perioden, och sedan efter det Bancosedlarne
år 1809 nerflyttades till riksgälds-sedlar;
samt att det är särskildt, om ej vådligt,
åtminstone betänkligt, att under en tidpunkt,
då de stora statslåns-operationerne på Europas
alla handels-platser uppjaga det metalliska myntets
verkan och således förhöja det i relativt
värde, till alla andra natur-produkter, göra vår
afskiljda local beroende af en sådan värdemätare,
nu ryckt ur sin lugna och jemna circulation ;
och att det derföre vore rådligast att hjelpa oss
fram med det isolerade circulations-medel vi nu
nyttje, som ingen kan beröfva oss, som vi efter
behof eller godtfinnande kunna öka eller
minska, och som, utan utvexling emot metalliskt
mynt, i de flesta fall gör samma tjenst,
hellre underkastande oss olägenheterne af dess
fluctuation hädanefter såsom hittills , än vådan
att genom den allmänna värde-mätarens återinförande,
sätta oss i ett nu okändt beroende af
financiella skakningar i andra länder.
De som framställa dessa inkast åberopa såsom
ett practiskt bevis för dem, de olägenheter
England fått vidkännas", i följd af sin senaste
mynt-bestämning, och tillägga: huru skall det
fattiga Sverige våga göra hvad som ej lyckats
för det rika JfrittanienP
Committéen har ansett följande kunna framställas
till svar på de nu anförda inkasten.
Ett allmänt och skyndsamt erkännande af
ett tillstånd, som de facto redan eger ruin, och
sorn icke med någon rättvisa kan återföras till
hvad som var, innan oredan begynte, måste vara
mera moraliskt, än att stillatigande låta det
37G Betänkande om Rikets Fenninge-Verk,
fortfara och förvärras , afven som det bör mera
stärka bade' anseendet och crediten, när man
uppgör en ren räkning, och visar, att, oaktadt
ali ordning i förvaltningen, uti sjelfva institutionens
grunder och för öfrigt i tids-omständigheter
legat oundviklige anledningar till hvad
som skett, samt begagnar för handen varande
medel till beredande af rättelser, som billighet
och omsorger för samhällets väl påkalla.
De förra realisationerna hafva fört till ordning
i penninge-verket, så långt deras beskaffenhet
och Eanquens grund-inrättning det roed.
gifvit, och så länge de blifvit fullföljde. Silfver
eller metalliskt mynt haE rätt val trifvits i
allmänna rörelsen äfven under krig och olyckor,
så länge Statsskulden eller enskilda skulder ej
fått antaga formen af mynt; men när det skett,
så bar metalliska myntet försvunnit och icke i
rörelsen återkommit eller kunnat återkomma, om
än krigen och olyckorna upphört, emedan det
strider emot sakens natur, hvilket närvarande
tidpunct ock antyder. Två olika alne-mått kunna
ej vara mätare under den gemensamma benämningen
af aln. Säljaren skulle alltid vilja,
mäta ut med dea korta, och köparen ha sig tillmätt
med den långa.. Om man af fruktan, att
vid missväxt, krig eller andra allmänna olycko.r
det metalliska myntet skall gå ur landet, sätter'
mynt-väsendet i den författning, att metalliska
valutan under lyckligare lider aldrig kan ökas;
så har man ett svagt oall ringa tillfyllestgörande
värn emot sådana olyckor i den behållna valutan,
åt hvilken man ej vågar gifva rörelse, och
ännu mindre uti mynt-representativer, som man
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. "377
anser sig kunna efter förslags-berakningar eller
godtycke öka eller minska. Andra länders exempel
må dessutom öfvertyga oss, att metalliska
circulations-medel - aldrig saknats der mynt och
stats-skuld varit åtskiljde, ehuru fiendens härjningar
och dryga krigs-contributioner förorsakat
det största elände. Både Regeringen och enskilde
personer hafva varit nedtryckte af skulder;
men det metalliska myntet har dock verkat
oafbrutet såsom mätare af egendomar och varor.
Ilandet har för tillfället varit penninge-fattigt;
men den säkra beräknings-grunden för industriella
företag har blifvit bibehållen, vid minsta
rådrum för arhete och återhemtning hafva
capitaler åter tillflutit, och lifligare omlopp har
ersatt deras i början ringa mängd.
Om idogheten, och dess följeslagerska sparsamheten
ej tillväxa, kan det visserligen inträffa,
att en stor del af silfver-fonden utgår i betalning
för utländska produeter, så framt exporten
af andra varor dertill ej är tillräcklig. På
det hela är det likgiltigt, om vi betale utländska
produeter med jern, koppar eller silfver: om en
öfver tillgångarne sträckt consumtion af öfverflöds-arti
klar har till påföljd pappers-myntets försämring
eller utförsel af det redbara; men det
är säkert, att tärandet på capitalet lättare döljes
genom det förra än det senare. Den brist på
idoghet oell sparsamhet, som öfverklagas, härrör
titan tvifvel i väsendtelig mån af oordningen i
penninge-verket. Dess återförande till stadga
skall, icke fort men säkert, undanrödja ett a£
hindren för industriens verksamhet. De öfriga,
sora finnas qvar ifrån ett äldre samhälls-lillståndj
378 Betänkande om Rikets Pennin ge-Verk.
skola, äfven utan positiva åtgärder, af sig sjelfva
bortfalla, så snart en stigande upplysning hunnit
öfvertyga olika interessen, att deras och det
allmännas gemensamma val bäst befrämjas genom
frihet för närings-flitens utveckling.
Hvad möjligheten för skatternes utgörande
beträffar, så bör den bli större under ett penninge-system,
som åsyftade ordning i alla förhållanden,
än om det nuvarande komme att fortfara;
ty om än i senare fallet skatter, till samma
räkne-belopp sorn förut, kunde lättare afbördas,
så blefve de mindre till räcke! i ga för statsutgifternes
bestridande, i man som mynt-värdet
ytterligare försämrades. Skatternes räkne-belopp
är likgiltigt, blott de uppfylla ändamålet af Statens
underhåll. Producternes värde bestämmer
den andel, som deraf kan tagas i, skatt. En öfverdrifven
beskattning , sorn angriper productions-capitalet,
är lika tryckande oin myntet är
metalliskt eller icke, och kan ej i ett väl ordnadt
samhälle lemnäs utan snar rättelse.
De banco-sedlar, som återstodo, sedan Banquens
redbara tillgång blifvit uttömd efter den
föreslagne mynt-bestämningen, skulle, långt ifiån
att sakna allt värde, ega ett ganska stort
genom säkerheten i Banquens fordringar och behofvet
för rörelsen.
Den föreslagna mynt-bestämningen förutsätter
ingalunda någon minskning i rörelsecapitalet:
tvertom kan den fasta grund för allmänt
och enskildt förtroende, som derigenom herodes,
bära en betydligt utvidgad circulation.
Då mynt-bestämningen sker så nära som möjligt
Betänkande om Rikets Pennin ge-Verk. 379
efter nuvarande förhållande, kan den icke verka
till rubbning i varu-prisen.
Att näringarne skulle sakna förlag och rörelsen
bli trögare genom införande af metalliskt
mynt, är en ogrundad farhåga, Förlags-biträden
kunde i både allmän och enskild väg erhållas
lättare och till större belopp, sedan osäkerheten
i deras värde upphört: och alla de
hinder för enskilda creditens begagnande, som
ansågs nödigt att föreskrifva, så länge myntets
värde skulle uppehållas endast genom bestämning
af dess qvantitet, skola naturligtvis försvinna,
då det blir bestämdt efter en mera fast
grund. Den stora verkan till jordbrukets och
andra näringars förkofran, som tillskrifves pappersmyntet,
bör egenteligen hänföras till första
perioden af dess tillvarelse, då del vanligen går
i bredd med det metalliska och ingen ännu anar
dess förestående omvexlingar. Genom den
hastiga tillväxt i qvantitet rörelse-capitalet vinner,
öfver hvad näringarne i sina vanliga förhållanden
kunna upptaga, utan att qualiteten genast
nersättes, uppkommer då en lyftning till
nya industri-företag, hvilka det likväl under sådane
omständigheter icke alltid är möjligt att
oeconomiskt beräkna. Så snart pappers-inyntet
börjar falla i värde, och detta fall blir bekant,
upphöra fördelarne och olägenheterne inträda.
Erinran om Stats-låns-operationernes inflytande
är af större vigt: de verka till skada för
all naturlig production, i det de draga capitaler
och krafter till en artificiel rörelse, som likväl
sluteligen mäste hemta sin näring af productionen.
1 de vådliga följder, som genom lån-sy
-
380 Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
stemet konna uppkomma , ligger största betänkligheten
att nu vidtaga en meftallisk myntbestämning:
ty örn grundvalarne för staternes credit
skakas genom politiska hväifningar, så att de
milliarder stats-obligationer, sorn nu utgöra snart
sagdt den största massan af förmögenhet, hastigt
blefve föremål för en häftigare rörelse, så skulle
det effectifva metalliska myntet befinnas otillräckligt
för uppgörandet af alla dessa liquidationer,
och således stiga högre i värde och till ränta ,
hvarjemte af sådana skakningar alltid plägar följa,
att hvar och en gömmer sin metalliska behållning
till ett värn emot befarad tillfällig nöd.
Svårligen skulle vi likväl kunna undgå att erfara
verkan af samma olyckliga tillstånd, genom
pappers-myntets fallande värde, derest nu gällande
förhållande med sedlarne fortforo: och
inflytandet på rörelsen blefve snart enahanda,
om dess capital förminskades genom det metalliska
myntets partiella utvandring, eller de standigt
qvarblifvande sedlarnes försämring. Ehuru
Statslåne-systemet i sin öfverdrift kan medföra
vådliga följder för all redbar industri , är det
dock troligt, att man längre emotstår dess menliga
verkningar, med ett stadgadt mynt-väsende,
än om man fortfar med ett vacklande.
Om Engelska Eanquens öppnande till utvexling
af metalliskt mynt i större eller mindre
mån bidragit till den förlägenhet, ' hvari
Engelske jodbrukaren sig befinner , hvilket nekas
af dern som tillskrifva samma förlägenhet
åt en dryg beskattning och öfverdrifna i pennin,
gar utgående arrenden, bestämda efter höga epanmåls-pris
under kriget; så härrörde det icke af
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 381
Stgärden att vidtaga utvexlingen, utan deraf, att
sedlarne, med mindre afseende på deras dåvarande
värde, på en gång förbättrades till det
ursprungliga, hvilket dock till en del var en
följd af den minskning i utgifter och det hopp
om framgent lyckliga förhållanden, som allmänna
freden medförde.
Emot ofvannämnda inkast må för öfrigt i
allmänhet anmärkas, att flera af dem egenteligen
angå rörelse-capitalets qvantitet, för att vara tillräckligt
för producternas omsättning och skatternes
betalning; men frågan om ett stort eller
litet rörelse-capital intager ett inskränkt rum till
afseende i jemförelse med angelägenheten deraf,
att allmän och enskild credit hafva ett säkert
stöd och alla varubyten en i möjligaste
måtto orubbelig gemensam mätare, för hvilka
bägge ändamål något fullkomligare medel icke
finnes, än det metalliska myntet, som ock derföre
hos alla upplysta nationer blifvit dertill
antaget. Utan tvifvel är det af största vigt, att
rörelse-capitalets både qvantitet och qualitet icke
genom konstlade åtgärder förändras; ty all sådan
skakning icke blott omflyttar, utan förminskar
äfven, välståndet: men en följd af naturförmåner,
näringsflit och sparsamhet måste alltid
bli, att rörelse-capitalet skall kunna ökas, likasom
en följd af motsatta förhållanden att det
skall kunna minskas. Är ett land penningefattigt,
så kan det icke bli rikare utan genom
förökad production af natur-alster eller industritillverkningar,
och god hushållning med öfverskottet
af begge. Vår egen ställning och det
betryck, hvaröfver vi klage, innefatta förnyade
38a Betänkande om Rikets Ptnninge-Verk.
bevis på omöjligheten att göra ett land, rikare
genom artificiela rörelse-medel. Att grunden
till det onda mäste ligga i sjelfva mattstockens
osäkerhet, synes bäst deraf, att vi tid efter annan
försökt indragning af pappers-myntef, nya
emissioner deraf, och sluteligen dess bibehållande
vid ungefärligen samma qvantitet, utan att,
genom någon af desse åtgärder, vinna de oeconomiska
fördelar, icke en gång den befrielse ifrån
förlägenhet, som dermed varit åsyftade.
2:0 Vid den af Committéen föreslagna måttstock
för mynt-bestämningen anmärkes af någre:
att inlösen af stj r:d. banco-sedlar med 1
r:d. silfver vore en så mycket större orättvisa
emot Banquens borgenärer, som den med sin
redbara tillgång och sina fordringar sammanlagda
kan erbjuda vida förmånligare iiquidations-vilkor.
och atr innehafvarne af Banquens sedlar,
som genom deras omvexlande värde redan gjort
förluster, ej böra betagas hoppet, att i en förbättring
deraf vinna ersättning, om icke genast,
åtminstone i framtiden;
af andra åter: att den föreslagna bestämningen
till 120 sk. skulle gynna capitalisterne
på de gäldbundnes bekostnad , emedan vexelcoursen,
som dervid tagits till grund, för det
närvarande är högre och under den förflutna
tiden uppgått ända till 136 ä 138 skillingar för
en riksdaler i metalliskt mynt;
att för öfrigt banco-sedlarnes förhållande till
utländske myntsorter beror af många tillfälliga
omständigheter, och icke bör tjena till något
rättesnöre vid regleringen af vårt penninge-verk;
Betänkande om Rikets Pennin ge-Verk'. 383
samt att, om coursen stege till 144 eller
192, liquidationerne enskilde emellan skulle lättas
och högre betalning vinnas för våra exportvaror.
Desse af motsatta åsigter och interressen
föranledda anmärkningar synas lämpeligen vederlägga
hvarandra. De som bestämdt yrka
banco-sedlarnes inlösen med 48 skillingar i silfver
torde numera vara få; ännu färre de, sorn
kunna visa, att de för sina banco-sedlar gifvit
full valuta i silfver. Utan tvifvel kan Banquen,
genom påskyndad indrifning af sina fordringar,
innan kort med silfver, riksdaler för
riksdaler, godtgöra hvarje återstående sedel: och
det vore efter bokstafven rätt; ty banco-sedeln
fortfar att innebära bevis öfver insatta summor
i specie och att utlofva återbekotnmande deraf
vid anfordran; men ett sådant senfärdigt uppfyllande
af Banquens förbindelser skulle omöjligen,
utan orättvisa och allmänt förderf, kunna
tagas till liquidations-grund för de under en
längre tid efter försämradt myntvärde emellan
enskilde ingångne afhandlingar. Förlusten på
banco-sedlarne genom mellankomne händelser
är redan gjord, och ersättningen skulle ofta ej
falla den tillgodo, som förlorat. Månge, som i
egenskap af capitalister och borgenärer lidit genom
sedelvärdets försämring, skulle nu, i egenskap
af fastighets-egare och gäldenärer, komma
att lida, andra gången genom dess förhöjning;
andre som vunnit på den förra , skulle vinna
äfven på den senare. Alla försök till en successiv
mynt-förbättring eller till en efter olika
cours-förhållanden lämpad liquidation skola, efter
«
384 Betänkande om Rikets Pennin ge-Ver k'.
oberäkneliga oredor, frugtlöst aflöpa. För ofrigt
skulle capitalisterne ha mera skäl att göra
erinran emot en rättelse, som, flera gånger förut
"vidtagen, icke haft bestånd, så framt ej tillika
ett medel blifvit uppgifvet, att, genom Banquens
fullkomligare organisation, söka förekomma ett
återfall till dylik osäkerhet i framtiden.
Ingen kan för sig sjelf eller för andra öppet
erkänna den motsatta ytterliga meningen, att
sedelvärdets fortfarande försämring skall genom
allmänna anstalter beredas. Den bortskymmes
af föreställningar om möjligheten eller vådan af
en mynt-bestämning , och om behofvet af ökadt
rörelse-capital för nätingarnes förkofran , förlägenhetens
afhjelpande, skatternes lätta betalning,
och utförande af allmänt nyttiga företag. Committéen
har förut anmärkt, att dessa vigtiga ändamål
alldeles icke eller blott illusoriskt kunna
uppfyllas under ett vacklande mynt-värde , och
att stadga deri, långt ifrån att hindra , lättar deras
ernående. Då nya emissioner af banco-sedlar
utan fond numera svårligen kunna ske, utan att
de till tid och belopp äro allmänt bekanta, skalL
den tillfälliga vinst , sorn producenter af exportvaror
deraf vänta sig , mindre än förr inträffa.
Förhöjningen i pris blefve endast nominal, om
också varornas värde på utrikes ort alltid helt
och hållet rättade sig efter cours-förhållandet.
Hvad som är säkert är , att myntvärdets fortfarande
försämring skulle öka förlägenheten genom
tillintetgörande af det ringa förtroende, som
ännu finnes öfrigt.
Den
Betänkande om Rikets Penninge-Verki 385
Den föreslagna mynt-bestämningen ligger e.
mellan ofvannämnde ytterligheter. Den förnärmar
intetdera interessets billiga anspråk. Hvars
och ens ställning skulle förblifva sådan den nu
är; fördringar och contante penningar skulle ej
vidare föröka sig genom conjuncturs-förhållandet,
utan blott genom det de gjordes rörliga i nyttiga
företag} skulder skulle ej heller liquideras
af conjuncturen, utan genom idoghet och
/sparsamhet, bägge befrämjade genom penninge*.
Verkets reglering.
För öfrigt är deh arithmetiska puncten för
mynt-bestämningen mera likgiltig: det väsendte.
jiga är, att mynt-bestämning sker och att den
lämpas så närä, som möjligt, efter nuvarande förhållande.
Committéen har föreslagit den efter 1
riksdaler i silfver för iso sk. i sedlar, emedan
det ^metalliska myntet under en längre tid, oaktadt
flera omvexlingar, högre och lägre, hållit
sig ungefärligen vid denna punct, hvars antagande
derjemte skulle medföra lättheter i verk*
Ställighetert.
Men frågar märt , örn både capitalister och
gäldenärer äro mera belåtne bred det tillstånd,
som är , bägge understödde af förhoppningar på
framtiden, hvarföre icke heldre låta det fortfara*
än att underkasta sig svårigheterne och missnö-J
jet, som äro oskiljaktige ifrån hvarje stör reforni
och ifrån alla nya inrättningar? Jo derföre, att
de treflige och ordentlige medborgare, sorn ännu
utgöra pluraliteten af Svenska folket^ inseende
hvad som är möjligt och icke möjligt,
rättvist och icke rättvist, önska ett slut och ett
Bihang lill Rihs-Si, Prt/t, I:j<« Sant!, j8*5. tr3
386 Betänkande om Rikets Pcnninge-Verk'.
billigt slut på en redan nog långvarig strid om
ytterligheter, hvarunder intet på någondera sidan
velat medgifvas; på en oreda, som lägger
hinder för all verklig förkofran , och som, med
hvar dag den fortfar skall göra en reglering
mindre verkställbar , och sluteligen omöjlig att
utföra, innan nöden med dess tvingande följder
afslutar liquidationerne.
3:0 Emot förslaget att enskilde actie-egare
skulle tillåtas i Banquen deltaga, torde hufvudsakligen
erinras:
att det är i högsta måtto betänkligt , att
enligt en till fördel för penninge-interesset framkastad
speculation, Rikets Ständer skulle afhända
sig fri dispositions-rätt öfver Banquen, som
i långliga tider tillhört dem allena, som uträttat
så myeket godt i allmänt och enskildt afseende,
och som, vid flera tillfällen, ander påkommande
nöd, genom sedelstockens förökning, kunnat lemna
ett kraftigt biträde, icke förenadt med dryga
skatter och uppoffringar;
att det föreslagna actie-capitalet icke möjligen
skall kunna inom landet erhållas ; att , om
det åter skall ifrån utrikes orter införskaffas, det
åsyftade ändamålet motverkas genom coursens stigande
; att actie-teckning af utländningar skulle
förorsaka ett skadligt inflytande och ett årligt
utlopp af metalliskt mynt till ränte-betalning ,
samt att, i alla fall, de sålunda tillkomne tre rnillionerne
ej skulle i Riket qvarstanna; emedan
man kunde efter mynt-bestämningens verkställighet
uttaga det insatta silfret och åter utföra
det, då saken i sjelfva verket så förändrades, att
7a millioner sedlar ingått i Banquen och för
-
Betänkantle om Rikets Penninge-Verk. 387
minskat rorelse-capitalet efter tvungen cours, hvaremot
Banque-actierne till samma belopp, såsom
goda räntebärande papper, icke möjligen kunna
blifva lika couranta;
att enskildes deltagande i Banquens styrelse
ej lemnade någon större säkerhet för dess förvaltning
efter fullkomligare eller mera oföränderliga
grunder, helst inrättningen alltid komme
att bero af högsta makten 5
samt ändteligen att enskilde actie-egares associerande
synes strida emot 72 §. af Regeringsformen,
som stadgar, att Banquen förblifver hädanefter
som hittills, under Rikets Ständers egen
saranti och vård.
O
Dessa erinringar förtjena visserligen största
uppmärksamhet.
Hvad först beträffar den hjelp, som Banquen
vid allmänna vådor lemnat Staten och som
Rikets Ständer uppmanas att icke afhända sig;
så torde med skäl kunna anmärkas, att vid dessa
finance-operationer en öfverdrifven men min.
dre rigtig hushållnings-beräkning gått i bredd
med det befallande behofvet af biträde. Man har
velat bespara räntor, som hade tryckt folket med
nya bördor, och derföre utgifvit myntsedlar
i stället för stats-skulds-förbindelser. Häruti lig.
ger väsendteliga orsaken till påföljande oredor
, men derjemte ett väsendtligt bevis, att
annat hjelpe-medel fanns, om man velat begagna
det: ty omöjligen kan det inkastet godkännas
, att sådane Stats-obligationer ej kunnat vid
ifrågavarande tillfällen användas. En femtioriksdalers
Banco-sedel , utan ränta och för hvilken
icke erhålles silfver i Banquen, måtte ejva
-
388 Betänkande om Rikets Pennihge-Veril
ra bättre än en femtio-riksdalers räntebärande
obligation, utställd under samma Ständers garanti.
Riksgälds-Contoirets obligationer visa bäst
att sådana papper ej sakna credit, Hjelpen för
tillfället hade ungefärligen varit densamma , om
räntebärande papper blifvit utgifna i stället för
Banco-sedlar; men förmånerne i framtiden, om
myntet förblifvit orubbadt, hade tiofaldigt ersatt
hvad som utgått i ränta och amortissement till
skuldens successiva indragning, hvaremot en på
förhand bestämd successiv indragning af mynt
är det skadligaste som kan företagas , näst efter
att först göra dess värde osäkert. Englands exempel,
som så ofta åberopas, visar till ytterlig»
het, hvilka summor kunna skapas till artificiel
tillgång, blott myntvärdet upprätthålles, då Österrikes,
Danmarks och äfven vårt ådagalägger,
huru snart den källan uttorkar, hvarifrån man
vill underhålla ett pappersmynt utan redbar
fond. Ett så försvagande medel bör derföre ej
prisas så högt, helst samma och större biträden
kunna vinnas med mindre våda: och Banquens
försträekningar så väl till staten, som till enskilde,
på bekostnad af myntets stadga, uthålla ingalunda
en sträng pröfning. Särskildt må nämnas,
att alla andra Regeringar i Europa , som haft
Stats.Banque-inrättningar, förändrat dem till enskilda
associationer , så att egentligen Svenska
Banquen ensam står qvar i den förra formen.
Om mettallisk tillgång, inom landet, för ett
actie-capital af 3 millioner kunna inga positifva
beräkningar uppgöras för eller emot. Vid subscriptionen
till disconterne såg man , att silfver
fanns. Summan var väl då icke så stor men
'Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 3^9
nuvarande förhållanden äro i många fall helt
olika. De förvånande Stats-låne-operationerne
kunna framställas såsom bevis, huru lätt millioner
i hardt mynt erbjudas och skapas genom
den sammansatta creditens förmåga. För det
dubbla ändamålet, att vinna stadga och säkerhet
i myntväsendet för framtiden och derjemte en
god afkomst för hvad som insattes, skulle mån^
ge med tillfredsställelse frambära sina upplagda
tillgångar af ädla metaller, och man kunde då
ofta nog finna uträkning, att, i utbyte för våra
exporter af jern och koppar, taga guld och silfver
i stället för colonial-varor och vin. Flera
lättande medel kunde för Öfrigt vid verkställigheten
begagnas, såsom att låta insättningarne ske
i flera terminer, att i stället för silfver äfven
emottaga vexlar på Hamburg och London, sorn
successive realiseras, eller koppar och jern, som
äro lätt förvandlade till ädlare metaller o. s. v.'
Så olika är emellertid öfvertygelsen om tillgången
på ädla metaller inom landet , att äfven
de finnas som anse en inskränkt termin af högst
2 månader böra för actie-teckningen bestämmas,
för att ej dervid få mycket utländske penningar.
en äfven om sådane skulle i betydligare mån
tillflyta, så finner Committéen deruti ej ligga nå^
got ondt, utan tvärtom bevisa det förtroende
man utrikes hyste till våra inrättningars bestånd.
För den utgående räntan hade vi nyttan af det
insatta capitalet, och med den organisation Banquens
förvaltning komine att erhålla, är något
slags beroende dervid, af främmande interessen,
visserligen ej tänkbart. Att en betydlig del af
Banquens silfver-förråd kan, i följd af spannmåls
-
390 Betänkande om Rikets Pennings-Verk.
införskrifningar under missväxt eiler annan fortfarande
import, utöfver hvad genom våra exporter
betäckes, komma att ur Riket utgå, är utan
tvifvel möjligt; rnen det utgår då ej för intet
och samma behof hade i alla fall genom annan
valuta måst fyllas. Om liela det tecknade
acde-capitalet utfördes på ett båll, för att betäcka
förbindelser och således stärka crediten,
skall samma credit på annat håll införa dubbelt,
om det behöfs och kan af industrien upptagas,
så snart säkerhet i beräkningen finnes. Capitalerna
söka sig dit, der de med hästa fördel kunna
användas: i ett penninge-fattigt land är räntan
högre än i ett rikt , och penningar skola
alltså ditflyta, emedan der är mest på dem att
vinna, när nemligen man undanröjt det vacklande
system, sorn sönderryckr grunden för beräkningarne
och förtroendet. farhågan att vi
skulle kunna blifva utan rörelse-capital är af
ingen vigt: det är i sakens natur alldeles omöjligt,
och tanken att vilja bestämma det till en
viss quantiret, eller afmäta näringarnes behof
deraf, är origtig.
Då rigtiga grunder för Banquens förvaltning
bestämmas uti sjelfva bolags-eontractet, afslutadt
och bekräftadt i den mest lagliga och
bindande form, så bör man ega fullkomlig säkerhet
för dess bestånd. Det kan visserligen af
högsta magten brytas, men icke lättare än hvarje
annan dei af den stadgade sainhälls-mrdningeni
Regerings-formens 72 §. bjuder väl, att Banquen
förblifver hädanefter, såsom hittills, under
Rikets Ständers egen garanti och vård ; men den
innehållet ock, alt den må förvaltas efter de ord
-
Betdnkande om Rikets Penninge-Vcrk. 391
ningar, stadgar och reglementen, hvilka redan
gjorde äro eller vidare af Rikets Ständer kunna
göras. Om det anses nyttigt, att genom bidrag
af enskilde actie-egare på en gång förskaffa
Banquen en tillökning i dess redbara fond, som
eljest först efter längre tids förlopp kunde vinnas,
och genom en sådan anstalt consolidera
Banquens credit; så beror beslutet derom utan
tvifvel af Rikets Ständer allenamen något hinder
emot sjelfva beslutet torde ej kunna hemtas
af Regerings-formens föreskrift, som blott åsyftar
att betrygga Rikets Ständers dispositions-iät£
öfver Banquen,
Efter denna undersökning om inkasten emot
den plan Committéen i underdånighet uppgifvit,
har Committéen ansett sig böra, genom
en uppgjord förslags-beräkning, söka närmare utreda
och ådagalägga, huru planen i tillämpningen
skulle verka på Banquens ställning i dess
gamla och nya förhållanden, samt på möjligheten,
att, i förening med minskning af skatterne,
bereda utvägar så väl för Statsverkets löpande
utgifter och dess till äfventyrs inträffande, behof
af utomordentliga bidrag, som för fortsatt
utförande och fullbordan af åtskilliga allmänt
nyttiga företag, äfvensom för credit-rorelsens oafbrutnn
gång. Följande exempelvis författade
utredningar lemna härom upplysningar.
Utredning N.o 1.
Vexel-Banque-Skuldén upptages till 26 millioner.
Riksgälds-Sedelstocken upptages till 4
Summa 30 millioner.
392 Betänkande om Rikets Penninge-Verki
Banquen.
Banquens tillgångar:, här förslagsvis, dock på
det hela icke fqr högt beräknade, men hvilka
naturligtvis komma att specifikt utredas, derest
fråga om enskild association antages.
Metalliska.- i silfver och koppar efter uos^
svarande emot , , , 12,600,0.9,0.,.
Utlåningar ■■ på Guld o.ch Silf•ver
å 3 procent, jern och andra,
metaller dito, Fahlu Bergslags-sedlar
dito, JLåne-banko-capitaler ä 4§j,
4 och 3, Silfver-sedlar ä 4, fastig.--!
heter å 4 och 5, Odlingar å a*
Banco-riisco.nten ä 6, Manufactur-,
disconten ä 3, lern-Contoiret ä 3,
Södertelje Cari a Is skuld, sorn blir
betald, Tackjerris-.Bergslagens skuld,
innesluten i Stats-Verkets, meri ,
som blir ordentligen liquiderad, c?n
skuld vid 5 procents-lånens öfvertagning,
sorn i liquid med Siats
verket
blir betald , , , 15,5.00,005*.
Creditiverför Maga zins- f>lrectianen
och Riksgälds - Contoirets ,
samt hvad af Disconterne* fordringar
ingår , ... , . 6,000,000,
Förskotter: till upphandling af
myntbara metaller, interesse fordringar
vid afslutnings året, smärre
fordrings-poster , , i.oop.oop.
Summa Banquens säkra tillgång 35,100,000,,
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 393
Banquens skulder: Läne-Banquens obligationer,
deposition för silfver och för medel till
gilfverköp; små räkningar , 2,250,000.
återstående säker tillgång 32,850,000^
utom Banquens vinst för 1822 och 1823.
Banquen har dessutom följande fordringar?
vid 1821 års slut vid 1823 års slut,
Stats-Verkets
skuld. , 5,900,000. 5,100,000,
Götha Canal 2,100,000, 2,700,000,
Strömrensningarne
, , 300,000. 500,000,
Södertelje
Canal . , 100,000. 100,000,
Ujelmaren . 150,000. 200,000.
8,550,000, 8,6oq,ooo,
Tillkommer
Discont
fordringar
1,450,000, 3,450,000.'
,T~ndTlioner. 10,050,00^
Riksgälds-Contoir et.
Riksgälden vid 1821 års slut, upptages, enligt
1821 års tryckta utdrag i
rund summa till . , . 6,160,000.
derå afdrages den här ofvan upptagne
Riksgälds - Sedel-Stock , som
Skulle öfvertagas af Banquen . 4,000,000^
-V„t,) „ 160.000.
^94 Betänkande
0Tn Rikets P,
enninge- Verk.
Transport 2,160,00c
Tillägges för hvad af for
dringarne
må anses mindre be
talnings-gildt
* ... 340,000.
Summa 2,500,000.
Om Riksgälds-Contoirets creditiv-skuld till
Banquen afskrefs (upptagen till 2,700,000^ så
hade Riksgälds-Contoiret alldeles ingen skuld ;
och likväl finnes full tillgång till nya Eanquens
funderande på 30 millioner,, enär den säkra fon.
den ofvan är beräknad till 32,850,000 utom
Eanquens öfverskott för 1822 och 1823. Regleringen
i denna del kan alltså ställas efter pröfning
och godtfinnande; det synes likväl lämpeligare
att consolidera Banco-sedlarnes säkerhet
•ytterligare genom denna revers-fond: tillika med
afseende på möjligt behof af ett Stats-creditiv
vid det tillfälle 63 §. i grundlagen utsätter..
N:o 2.
§• i
Enligt
utredningen N:o 1, öfver Banquens
tillgångar, uppställde uti säkra fastän mer och
mindre snart disponible, samt uti sådane som
icke skulle intagas i någon beräkning till den
nya Banque-associationen, och vid en jemföring
deraf till den utelöpande samfälda summan af
Banco- och Riksgälds-sedlar, synes vara tillräck
ligen bevist, att ingen osäkerhet eller våda skul
le kunna finnas för enskilde actie-egare att, gt
mensamt med Rikets Ständer , inträda i garan
tien för ovägerlig inlösen af hvarje nu utelö
ge
-
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 395
pande mynt-representativ, äfvensom af dem hvil”
ka hädanefter utgifvas; efter den föreslagna utvexlings-grunden
af 48 skill, silfver för 12a
skillingar sedlar.
a.
Actie-egarne skulle garanteras en minimi
inkomst, exempelvis af 5 procent. Ofverskjutande
årlig revinue komme att bero af förvaltningens
utslag, till grunderne limiterad enligt
octroy och instruction, och att fördelas pro rata.
dess maximum kunde likaledes limiteras om sådant
ansåges nödigt; på det ej fördelen af actieteckningen
skulle kunna öfvergå till ocker på
nationen , eller i sjelfva förvaltningen reta till
utsträckning af disconterings-operationer, för att
skaffa stor utdelning på actierne. Denna limit
kunde antagas till 7 eller g procent, alltsom anledning
vore att, genom consoliderad säkerhet
uti inrättningen , vinna förtroende och actieteckning.
§• 3*
Till nya Banquen skulle höra följande:
Alla Vexel-Banquens functioner: af länebanquens
utlåningar på guld och silfver: på jern
och metaller; på Fahlu Bergslags-sedlar; i discontväg:
på publika papper, reverser, vexlar och
erulossementer samt på magazinerade och brandförsäkrade
varor: vidare Manufactur-discontens
och Jern-Contoirets creditiver samt alla assigneringar
och afräkniligar.
§• 4-
Till förra Banquens särskilda utredning skul.'
le höra: lån på Läne-banco-capitaler; på silfver
396 Betänkande om Rikets Penninge-Verk'.
sedlar; på fastigheter och på odlingar; alla liqtiider
med Statsverket , Riksgälden , Magazinsverket,
gamla Discont-utredningarne m. m. dock att;
i den mån fonderne ingingo , de öfverflyttas till
den gemensamma administrationen i den nya
banquen ; att derigenom , uti stadgad ordning
▼erka, till rörelsens lif och utveckling»
§• 5-
De inkomster, som af den förenade Banco—
inrättningens fonder och rörelse blefve att upp—
hemta, kunna väl för närvarande svårligen uppställas
i beräkning ; men utan tvifvel böra då
blifva betydliga.
För att likväl snarare antaga mindre än mer;
uppföras både gamla och nya inrättningens sam,*
fälda rörelse-fond och tillgångar allenast till ao
millioner, räntebara till 4 procent , då inkomster
komma att utgöra brutto , . 800,000.*
Om derifrån afräknas Banco
- verkets underhåll, högt
tagit till , , 2oo,oooi
samt actie - egarnes minimi
ränta å 5 procent » 375,000.
575,000;
så återstår disponibelt öfverskott minst 225,000»
oberäknadt hvad som genom en mera liflig och
utvidgad fäne-rörelse, på korta terminer, till handelns
och näringarnes större lättnad och biträd eä
kunde derutöfver vinnas»
§. 6.
Rikets Ständer skulle genom sitt tillskott
hafva fern åttondedelar, de enskildte tre åttonde*
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 397
delar uti den reela fonden; med detta samfäldta
capital, åtta millioner silfver, garanteras efter
mynt-bestämnihgen Tjugu millioner sedlar, pari.
De återstående Tio af den utelöpande sedelstocken
garanteras åter genom gamla Banquens
säkra fordringar allena, jemte det desse fordringar
äfvenledes fullkomligen garantera de enskilde
actie-egarnes tillskott. Men då likväl Riksens
Ständers Banque, genom desse sine säkra och
fasta tillgångar, besitter, först f i den reela fonden
och sedan af hela rörelse-massans garanti
för sig allena; skulle ock förhållandet mellan
Ständernas och de enskildas andel derefter uti
grundcontractet mätas, i fråga om all utdelning
jtro rata utöfver minimum af 5 procent, som först
af massa indivisa skulle utgå: nemligen att Ständerne
alltså vid sådan Utdelning hade | och de
enskilda |; ty de enskildas tillskott, 30 millioner,
svara mot 7~ i sedlar eller £ af sedelstocken,
antagen till 3 millioner. Ständerne åter 5
millioner hardt mynt svarande mot ii| i sedlar;
och deras fordrings-garantier allena: 10
tillsammans 225 som gör fyllnaden i desse 30.
Öfver denna inkomst för Statens andel af Banquen,
skulle Riksens Ständer allena ega att disponera,
7*
Octroyen och reglementet skulle begränsa
ilen öfvervigt, som trefjerdedelar måst ha emot
en fjerdedel. Ständernes Fullmäktige skulle naturligtvis
vara flere än de enskildes; men denna
pluralitet kunde dock ej öfverträda reglemente
och Instruction utan ansvar, då, mera än nu;
398 Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
samtelige Fullmäktige hade att förvalta Banquen
efter Instructionens lydelse, icke deremot; och
Instructionen kunde åter icke blifva stridande
emot contractet; ty då vore contractet brutet.
Tillika borde styrande makten hafva ett ombud
uti den nya Inrättningen, egentligen för att reservera
emot afvikelser från contracts-vilkoren,
å hvilkendera sidan sådant skulle förekomma!
På detta sätt äro andra rikens nya Banque-infättningar
formerade, med den olikhet likväl att der
icke finnas 2:ne classer Actie-egare, såsom bär,
Staten och de enskilde, utan ensamt -de sednare,
livilke bland sig utvälja Directeurer.
§. 8.
Denna Banque skulle ensamt hafva Privilegium
såsom Biks-Bank och provincial Läne-Banquer
icke få inrättas: men associationer kunde,
lika såväl sorn enskilda hittills, assignera på RiksBanquen,
så vidt de der placerat sina fonder.
Riks-Banquen skulle deremot kunna inrätta liqvidations-afdelningar
uti södra och vestra delarne
af Riket eller annorotädes, om sådant för
handelns och näringarnes lättnad ansåges erforderligt.
. §• 9-
Riks-Banquen skulle icke få emot ränta
upptaga enskildes medel, för att dermed utvidga
sine Låne-operationer, såsom exempelvis de förra
Disconterna å 3 procent. Rättigheten att i
utomordentligt fall, derest sedlarnes inlösen skulle
det fordra, upptaga metalliskt lån, mot garäntie
uti gamla Banquens fordringar, måste lik»
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 399
väl var reserverad; på det att intet hinder i
något fall skulle kunna möta det egentliga hufvud-ändamålets
framgång, nemligen myntbestämningen.
Till dessa hufvudsakliga momenter anses
utvecklingen af frågan, om enskildas intagande
uti Banquen vid detta tillfälle böra inskränkas.
Sk ulle förslaget derom vinna afseende, blifver
det en nödvändig följd deraf, att detaillerne erhålla
den fullständigaste utarbetning.
N:o 3.
Sammanhanget emellan förenämnde reglering
af Banco- och Riksgälds-Verken genom en
myntbestämning och de öfrige delarne af Rikets
finance-väsende, kunna i allmän öfversigt
anses utfalla på följande sätt.
1:0.
Då alla Riksgälds-sedlarne blefve öfvertagne
i den nya Banque-inrättningen, ankomme pa
Ständernas pröfning derefter , om äfven Riksgälds-Contoirets
skuld på löpande räkning till
Banquen skulle afskrifvas eller ej. Troligen är
ej heller Riksgälds-Contoirets skuld, vid 1823
års slut, fullt 6 millioner, Riksgälds-sedel-stocken
inbegripen. När deraf afräknas 4 millioner för
den senare, återstår på sin höjd 2 millioner;
men, efter anledning af calculen N:o 1 antages
Riksgälds-Contoirets räntebärande skuld till 2§
million å 5 procent . . . . 125,000.
Konungens årliga interesse-medel utgöra
...... 200,000
4oo Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
Contöirets egna utgifter , då sedel*
utgifningen upphör förslagsvis . 39,000!
Statsbristen oförändrad . . » 1,666,000.
Summan af Riksgälds-Contoirets utgifter
blefve då . . * 5,030,000!
Inkomsterne äro deremot antagne att
nu utgöra:
Beviliningen 2,580,000.
Licenten,
Skatte-rätts*
medlen gö.öodi
■
— s,63o,ooöi
När derifrån af
räknas
förestående i 5,030,000.
återstår Bevillnings-öfverskott . 600,öoö.
2.
Andelen j Som tillfaller Staten uti Banquens
öfverskott, sedan de enskilde actie-egarne efJ
hållit sin utdelning pro rata, utgör minst 200,000
R:d, men utan tvifvel betydligt deröfver:
3J
Eörenätnnde Samfälldd tillgång af minst
800,000, skulle lemna fond för skatternes ned*
Sättning Samt till Canal-arbetens fortsättning och
andre allmänna Utgifter.
4.’
Exempelvis antages, att en half million ned*
sattes i Skatteme; då återstår en behållning af
minst 300,000 R:dr.
51
Betänkande om Rikets Penningc-Ferk, 401;
Denna tillgång förslår troligen ej för Götha’
Och Hjelmare Canal, samt för de öfrige oundgängeliga
biträden, sorn torde ifrågakomma. An—i
slaget till Strömrehsningärne skulle möjligen kun*
na indragas, emedan da, medar 18 2 3, räntebetalningen
till Södertelje Canal Actie-egare på g:de
Titteln upphör och äfvenledes Vägcommittéens
arbeten torde nå så nära deras fullbordan , att
mindre anslag än hittills derefter blefve tillräck*
ligå, så skulle med desse tillgångar på gide HufVud-Titteln
blifva utväg att, om än långsammare,'
dock efter hand utföra de af större vigt ansed*
de Stramrensningarne.
Deremot synés den rätta utvägen bli, oni
vid närmare utredning finnes, att förenämnde tillgångar
icke förslå till en driftig fullbordan a£
de redan så långt framskridna arbeten, att upp*
taga inrikes lin på terminer till fyllnadsbeliofVet,
enligt hvarje års arbetsplan; då af den årli-j
ga tillgången först skulle afsättas fond för ränta
och amortissement. Skulle fråga dervid tillika
blifva, örn något mindre räntetillskott för de till
senare årens Canal-arbets-företag , genom actie—
teckning, tillskjutne penningar af enskilde medborgare,
dertill uppmanade af Riksens Ständer}
åtminstone i hvad Götha Canal angår, och hvarförutan
en betydlig summa representativt capital
faller tili intet värde; så kunde en sådan ränte*
betalning äfven på samma tillgång fönderas.
Garantien i denne del skulle i alla fall anses
blott såsom ett villkorligt fyllnadsbidrag, då
Si hang till Riki-St, Prot• lista Samt. Ig2J. 30
4°ä Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
företagens omedelbara afkastning icke lemnade
hvad dertill erfordrades.
Detaillerne häraf ega sammanhang med än*
nu ej kända förhållanden om summor och tider,
som till de återstående arbetens fullbordande er»
fordras.
6.
Siats-Verket regleras inom nu gällande tillgångar
och anslag.
Detta beror af Kongl. Majtts närmare nådiga
pröfning, men är här framstäldt såsom en
supposi tion.
Skulle utomordentliga åtgärder blifva nödige
för FörsVars-Verkets hastigare completterande
på en gång, torde deremot, sedan en sådan complettering
för sig gått, de löpande omkostnaderne
sedermera kunna i någon mån förminskas; i
hvilket förhållande , derest icke annan utväg
funnes, sådana behof skulle uppfyllas genom lån
efter betalningens utställande på terminer, för
hvad som anskaffas, emot successivt återgäldande
antingen inom Tittelns egna tillgångar, eller med
andra dertill anslagna medel.
Mindre creditivet ställes på Riksgälds-Contoiret
och fond dertill bildas af Stats-Verkets dit
ingående öfverskott, med rättighet för RiksgäldsJ
Contoiret att, om så skulle erfordras, dertill uppJ
taga Ian, hvars ränta och amortissement utgöras
af dessa öfverskotsmedel, då de icke blifva omedelbarligen
svarande emot hvad som till disposition
å mindre creditivet kunde ifrågakomma.
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 403
8.
Större Creditivet utställes för denna gången
på Banquen. Fullkomlig tillgång dertill finnes
uti nuvarande Banquens öfverskotts-tillgång; (SeCalctrlen
N:o 1.) Då Riksdagskallelse alltid går
i bredd med dispositionen af detta creditiv, och
detsamma alltså blott för en gång kan ifrågakomma,
vid detta tillfälle fönderadt på en eifectivt
befintlig tillgång; lärer det vara öfverflödigt att
anmärka att, om enskilde Actie-egare blifva delaktige
i Banquen , inga så beskaffade Creditiver
sedermera kunna på Banquen ställas, utan med
begifvande af de enskilde och med vilkor att
ränta anvises för hvarje sådan disposition som ,
efter öfverenskommelse', kan komma att göras.
Committéen slutar sitt arbete i denna del
af dess åliggande med en kort framställning, om den
föreslagna nya Banque-inrättningens functioner.
Hufvud-ändamålet med densämma är att
försäkra Banquens förmåga, att uppfylla sina för.
bindelser, sådane de nu bestämmas , men den
lemnar tillika nya utvägar lill kraftiga biträden
åt handel och näringar.
Naturen af en sådan Banque-inrättning är,
att dé stora syftena för dess verksamhet böra
vara bestämdt limiterade, men att förvaltningen
i möjligaste måtto är fri uti åtgärderne, som leda
dertill, emedan desse måste bero af allmänna
händelser och conjuncturer. Dertill hörer
väsendtligen pröfning vid disconteringar ej mindie
af det total-belopp , som Banquen , utan
att träda sina större ändamål för nära , kan utlemna
, än äfven den summa , som med säkerhet
kan åt en person försträckas. Ingen val or
-
404 Betänkande cm Rikets Penninge-Verlt.
ganisérad Banque utlånar, såsom den Svenska, pä
fastigheter eller odlings företag, aldrig på långa
terminer; men deremot inskränker den ej heller
sina lån biträden inom ett maximum , otillräckligt
för större industri-företag. Med ständigt
ögonmärke på Banquens bufvud-föremål, att först
svara för sedlarnes bestämda värde emot metallen,
och sedan att på förmånligaste sätt biträda
näringarne , bör det af dess styrelse bero att afgöra
, om ock huru den vill i låne-väg använda
sina tillgångar, utan att sådant må i förhand
vara bundet af reglementariska föreskrifter, men
med redovisnings-skyldighet inför principalerna
genom anförande till protocoil af de skäl och
omständigheter , som i hvarje fall till åtgärdeme
föranleda. Af Banquens styrelse bör äfven bero,
att för olika biträden och säkerheter stadga olika
ränta, likväl inom sex för hundrade, så länge
denna lagliga måttstock för penninge-räntan
anses böra bibehållas.
Genom tillökningen i Banquens capital, och
den jemnare circulation, som bör blifva en följd
af mymtbestämningen , kunde discont-rörelsen
sannolikt erhålla större utvidgning och bättre
rigtning, så att assignalioner, utställde på högst
tre månader emellan särskilde orter i Riket och
försedde med accepter och endossementer, under
vexel-rätt, skulle belänas, äfvensom hypothicerade
lager af vissa varor, efter Baneo-styrelsens
bepröfvande.
Finance-Committéen , sorn i det föregående
sökt uppgifva medel till beredande af stadga i
myntvärdet, hvari, enligt Committéens öfvertygelse,
gcunden ligger till välmågans fxamgepa
Betänkande om Rikets Fenninge-Ver k. 405'
förkofran hos alla medborgare-klasser, har äfven
bort sysselsätta sig roed ett annat ämne af bekvmS
mersam vigt, huru den närvarande förlägenhet
hos enskilde, som nog allmänt öfverklagas, skall
mildras, om också den icke kan fullkomligen afhjelpas.
Det är i sanning ofta ej uppmuntrande
att närmare intränga i det enskilda tillståndet*
Man inötes af frågan hvartill det tjenar att mödosamt
uppgöra planer till ordning i det allmän^
na penninge-väsendet, då den enskilde belägenheten
icke hos få, utan hos manga , synes i
främsta rummet påkalla all omtanka till hjelp?
Blott trefnad och möjlighet till förkofran för
enskilde beredes , så föreställer man sig såsom
lätt att derefter återföra ordning i de allmänna
angelägenheterne ; men vid en alfvarlig granskning
skall m^n likväl finna , att all reglering
i dessa delar måste gå samfäldt och i bredd, att
alla försök till individuella biträden, som ske
utan sammanhang med planen till en stadgad
ordning i det hela, leda rakt till motsatsen af
hvad som åsyftas, och att väsendtl igaste orsaken
till nuvarande oredor ligger just i successivt vidtagna
försök till ett partielt afhjelpande, först af
statens förlägenhet vid utomordentlige utgifters
bestridande, och sedan, då de dertill nyttjade
medlen undergräfvit enskildes välmåga, af deras
förlägenhet att uppfylla sina förbindelser: bäggedera
med åsidosättande af det rätta hjelpemedlet,
som består i allmänna crediten och dess
grundval, ett stadigt penninge-verk.
Då landtmanna-producter, i följd af Bera
sammanstötande orsaker , under de senare åren
betydligen fallit i värde, i förhållande så väl till
6oG Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
andra varor, som till arbetslöner, så är det hos.
jordbrukaren som förlägenheten är mest allmän
och tryckander och Committéen tillstyrker för
sin underdåniga del på det högsta, att alla med
sanna grundsattser öfverensstämmande medel må,
användas till undsättning för denna talrika och,
nyttiga klass af Rikets invånare.
Den första och allmännaste lättnaden anser
I Committéen bestå i skatternes minskning, hvilken
borde förnämligast komma jordbruket till
godo, såsom mest i behof deraf. Den verkar
tvåfaldigt: först omedelbarligen genom den besparda
utgiften, och sedan genom ett i samma
mån upphöjdt Capitalvärde å all förmögenhet.
Vid köpe-afhandling om fast egendom uppgör
köparen sin calcul öfver dess värd?: han afdrager
alla onera, innan den summa uppkommer,
hvilken beräknas såsom ränte-afkomst å det capital,
hvaremot han förvärfvar sig fastigheten.
Om köparen tagit till grund att nerlägga capitalet
efter fem procents behållning, så ger han
looo R:dr mera for hvarje minskning af 50,
R:dr i utskylderne. Kunde skatterne minskas
med 500,000 R:dr; så upphöjdes med det samma
landets capital-värde, efter fem procent, med
tio millioner, fördelade på all den egendom fast
eller lös, eiler den personliga arbetskraft, sorn af
minskningen erhölle del. Desse 10 millioner
utgjorde ingalunda ett nytt capital; trien verkan
blefve den samma. Afven vid en blott omflyttning
i skatternes fördelning blir verkan enahanda
för dem sorn lindras, och motsatt för dem,
som tillökningen drabbar.
Betänkande om Rikets Fenninge-Verk. 4^7
Eders Kongl. Majus oaflåtlige landsfaderliga
omsorger skola säkert möta Nationens bekymmer
i denna del af dess angelägenheter , och
med särdeles tillfredsställelse medverka lill all
minskning i beskattningen, som kan förenas med
ett kraftfullt försvar af vår yttre sjelfständighet
och af de fri- och rättigheter, hvilka utgöra Nationens
dyrbaraste egendom.
Denna säkra och välgörande hjelp verkar
likväl långsamt: och utomordentliga biträden skola
till äfventyrs anses oundgängeliga, för att
emotstå ett öfverhängande ondt. Comrriitéen har
derföre trott sig böra undersöka möjligheten att
åstadkomma dem utan förnärmande af grunderne
för mynt-bestämningen.
Stadga i värde-mätaren medför ej, lika gif-,
vet, stadga i producternes inbördes värde eller
emellan dem och penningen. Förvånande exempel
på omvexlande pris hafva de sednare åren
förekommit i afseende på rikets hufvud-producter,
spannmål och jern. Omvexlingarne kunna
till en del tillskrifvas artificiela anstalter och
myntets ostadighet, men hela skilnaden härrör
visserligen icke deraf. Inflytandet af tillfälliga,
ofta af verldshändelser beroende, förändringar på
capital-värdet, i följd af producternes olika pris,
kan likväl omöjligen tagas i positiv beräkning
vid en finance-reglering: och troligen skall ej
heller fluctuationen, i medeltal på en viss tidrymd,
finnas så stor, om den mates efter en metallisk
måttstock. Det torde således kunna antagas såsom
en följd af stadga i myntet, att hvar och en kan
uppgöra en temligen säker beräkning öfver sin
stallning
-
4q8 Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
X de länder, der ett ombytligt mynt-värd©
icke rubbat fasta egendomars relativa förhållande
till annan förmögenhet, hafva penningar vanligtvis
ej så stort värde, som för det närvarande
här i landet. Stats-låne-systemet har likväl de
senare åren gjort ett undantag och upphöjt dem
jifven annorstädes. Eljest har det i allmänhet ansetts
förmånligt, att kunna nerlägga penningar
i fastighet, som afkastar 4 procent: och egare af
jord hafva sällan saknat låne-biträden till sådan
jänta eller högst fern procent, då icke fiendens,
härjningar och krigs-contributioner så utarmat
Jandet, att osäkerhet om rän te-be t al ningen inträffat.
Der åter ett ombytligt mynt-värde fått genomdrifva
sina verkningar , hafva de allestädes
blifvit enahanda och i synnerhet svårast L öfyergången.
Sådant är tillståndet för det närvarande
i österrike, Danmark och här. Fasta förmö,-  genheten laar fallit i värde utom allt förhållande.
^Egendomar bortspelas på lotteri; brist på Förtroende
går i bredd med ouppfyllda förbindelser,
och en högljudd klagan förspörjes öfver förlä-»
genhet i allmänna rörelsen.
Såsom ett medel att bestämma fasta förmögenhetens
värde hav ofta, och äfven den senare
tiden hos Oss, den utvägen blifvit vidtagen, att
genom artificiella anstalter söka uppehålla prodHcterne
i ett jernt pris. Detta är likväl för
mycket konstladt, för att kunna i längden lyckas.
Sjelfva grund-idéen är ej heller vigtig i ty den
åsyftar ett stillastående tillstånd , alldeles i motsatts
med tnenniskans individuella och sam hälls.,
förhållanden,
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 409
Naturlige orsaker måste finnas , hvarföre
till exempel, spannmåls-prisen stiga och falla: det
vore ej nyttigt , utan tvärtom skadligt, om någon
så kraftig artificiel anstalt möjligen kunde
vidtagas, som förmådde motverka dessa naturliga
orsaker: men lyckligtvis är det så vist inrättadt,
att sådana försök snart uppenbara sin egen kraftlöshet.
Vid alla oeconomiska företag måste det närvarande
tillståndet betraktas och tagas till grund;
men mennisko-krafterne känna inga andra gränsor
för sin verksamhet, än naturens egna. Om,
genom natur-verkningar eller tillfälliga omständigheter,
en viss allmännare näringsgren, till exempel
spannmåls-odlingen, i det skick den drifves
och såsom dess producter dittills användts, upphör
att gifva lön för kostnad och möda, så medför
sjelfva detta tillstånd anvisningar till ett annat
användande af samma krafter, hvarigenom
öfverdriften småningom rättas och jemvigten
återstälies. En och annan, trögare att iakttaga
dessa anvisningar, blir lidande och beklagar sig:
svårigheter kunna i en sådan brytning uppkomma
till och med för hela provinser , eller för
större del af landet; men de äro öfvergående
och mindre skadlige, än om den första verkningen
blif vit hänjmad genom konstlade åtgärder,
slutligen alltid otillräckliga.
Committéen är på dessa skäl öfvertygad,
att försök till bibehållande af fasta förmögenheten
i värde, medelst bestämning af productemes
pris, icke skulle uppfylla ändamålet.
Committéen har under sina öfverläggningar
fäst särdeles uppmärksamhet på det nu rå
-
4io Betänkande om Rikets Pcnninge-Verk,
dande misstroende till inteckningar uti fastighet
på landet, såsom en af orsakerne till den öfver-,
klagade förlägenheten. Detta misstroende till en
säkerhet, som under vanliga förhållanden är och
bör vara den redbaraste, har funnits härröra
dels af obestämda och olika tillämpade grunder
för uppskattning af landtegendomars värde, dels
af ofullkomligheter uti nu gällande författningar
om inteckning , enligt hvilka förmynderskap ,
krono-uppbörd och andra personliga förhållanden
kunna tillintetgöra den genom inteckning
åsyftade säkerheten eller åtminstone föranleda
till vidlyftiga och kostsamma tvister, samt ändteligen
af svårigheter och långsamhet, att, efter
nuvarande författningar om försäljning af i mät
dömd fastighet, utbekomma räntor och capitalbetalningar
å penninge-försträckningar emot inteckning.
Committéen, som ansett det vara af största
vigt, att, hvad system för penninge-verket
ock må bestämmas, förenämnda hinder för en
redbar credit undanrödjas, har hos Eders Kongl..
Maj:t gjort särskild underdånig hemställan om
åtgärders vidtagande för detta ändamål, Följden
af närvarande förhållande är emellertid, att
fastighetsegare, ehuru de kunna erbjuda full säkerhet,
ofta förgäfves söka lån-biträden emot 6
procents ränta, på samma gång som RiksgäldsContoirets
obligationer med 5 procents , ränta af
capitalister inköpas äfven trud uppgäld, och Stockholms
Stads Drätsel-Commission erhåller ouppsägliga
lån emot sistnämnda ränta.
RiksgäidsContoirets förmåga att uppfylla sina
förbindelser kan visserligen ej betviflas , icke
heller Gommissionens för hufvudstadens drätsel;
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 411
tnen det undgår likväl ej uppmärksamheten, att
förtroendet allena, icke den påtagliga absoluta
säkerheten, ligger till grund för deras obligationers
begärlighet. Principaler finnas, som kunna
afgöra, om, huru och när förbindelserne skola
uppfyllas, och man vet likväl ej hvem man
skulle stämma till rätta, hvilken pant man skulle
uppbjuda för att återfå sitt.
Den summa af 60 millioner Riksdaler ,
hvartill inteckningarne i fast egendom på landet,
enligt Committéen meddelade specificerade
uppgifter, vid 18 21 års slut uppgingo, utgör nära
25 procent a£ det uti 1818 års bevillningsförordning
till 270 millioner beräknade minimi-värde
å fastigheter pä landet, sorn innehafvas
under egande-rätt. Utan tvifvel är det ett
ondt, att grund-förmögenheten är så mycket
skuldsatt, att flere delegare finnas i ett jordstycke,
ehuru det har biott en representant , hvars
arbete skall förskaffa de öfrige delegarne deras
afkomst, utan afseende på, om för honom sjelf
och den omvårdnad, som delar hans mödor, något
eller intet återstår. Detta tillstånd är beklagansvärdt;
men det kan å de flesta fall icke
hastigt förbättras, utan frågan är blott, att göra
utarbetningen möjlig och så förmånlig å ömse
sidor, som omständigheterne medgifva.
I detta afseende, likasom i frågan om myntet,
har Committéen antagit, att hvad sorn bör
sökas är icke mera lån, utan stadga i lånen, ömsesidig
säkerhet, som stärker crediien och lättar
afhandlingarne.
Förlägenheten för gäldenärer synes bestå
deruti, att de förgäfves söka nya lån, under det
41* Betänkande om Rikets Pennlnge- Vert
att de redan intecknade uppsågas: och svårigheten
för borgenärerne åter, att de icke ordentligen
erhålla sina räntor och, oaktadt uppsägning,
icke på lång tid kunna återfå sina capitaler, utan
uppehållas med lagsöknings-åtgärder, dervid äfven
någon gång händer, att de förlora både ränta
och capital.
Botemedlen skulle således blifva, för gäl—
denären, visshet att lån ej uppsades , så länge
räntan ordentligen betaldes; för borgenären visshet,
att på utsatt dag erhålla sin ränta å den
ort, der han sjelf vistades och derjemte full säkerhet
för capitaler, utan särskildt besvär med
inteeknings-tagande, bevakning och förnyande»
Till gemensam nytta bidroge för öfrigt, att fordrings-bevisen
vore lätt transferabla, så att de
kunde i större liquider begagnas.
Ehuru Committéen i allmänhet erkänner
sanningen deraf, att reglerandet af enskilde angelägenheter
bör i möjligaste måtto lemnäs åt
den enskilda omtanken; har Committéen likväl,
under nuvarande omständigheter, ej tvekat att,
såsom grundläggning för fullkomligare credit-förliållanden
i framtiden, och till hufvudsaklig lättnad
i fastighets-egares förlägenhet, leda uppmärksamheten
på en redan förut väckt fråga örn
en hypotheks-inrättning med har ofvan anförda
syftemål.
En så beskaffad hypotheks-inrättning, som,
efter Cornmittéens tanka, om den skall ega rum,
bör till en början blifva allmän fÖE hela Rikefj
men med lättnad till Öfverflyttning i provincialfördelningar,
då crediten blir mera stärkt, kan
svårligen tillvägabringas, utan att stadga i my nt
-
Betänkande om Rikets Penninge-Ferki 413
Värdet föregått, så att de till grund liggande
fastighetsvärden blifva metalliska. Ingen skulle
utbyta sin inteckning i viss egendom emot en
hypotheks-obligation, om denna blefve ställd i
ett omvexlande pappersmynt. Nu har borgenären
åtminstone den utvägen, att indrifva siri
fordran, fastän det kan gå långsamt, och sedermera
genom vaksamhet på myntets föränderlighet
söka undgå förlust; hvaremot hypotheksobligationen
icke fästade hans fordran vid någon
viss egendom eller gaf honom rättighet att,
utan efter en längre tid utkräfva capitalet, så
länge räntan behörigen erlades. Pa andra sidan
kunde ingen försigtig gäldenär våga pantförskrifva
sin egendom i metallisk valuta, då
hans produkter komme att betalas med ett förr
änderligt pappersmynt.
Ett annat väsendtligt vilkor för inrättningen
är, att utfinna säkrare grunder, än som nu
vid så kallade Bancovärderidgar användas, till
bestämmande af fastigheters värde i metallisk
Valuta. Den tillförlitligaste methoden blifver val
alltid att utröna behållna afkastningen och efter
dess medelpris bestämma capital-värdet; men sättet
och villkoren borde likväl vara fullständigare
än de nu gällande. I den förslags-calcul
som här framställe*, antages exempelvis priset
på en tunna säd, hälften råg och hälften korn,
till 6 R:dr 32 slc. banco eller 2 ft:dr 32 sk. i
silfver; och priset på 1 skeppund jern till 15
R:dr banco eller 6 R:dr i silfver. Troligen
komme man härigenom tämligen nära sanningen
för någon tid: och hälften af en fastighets på
'  »trull» -väl »11 tift linn.
4 »4 Betänkande om Rikets Pennin ge- Verk.
na anses såsom fullkomlig säkerhet för för&
sträckning.
Då capilalister, i betraktande af den större
beq vämligheten och tillfälliga säkerhet, som
Riksgälds-Contoirets obligationer lemont, hittills
gerna insatt penningar i sådana Statspapper emot
fem procent; så är det sannolikt, att de ännu
hellre skulle emot samma fähta placera dem
i en allmän hypotheks-inrättning, när visshet
fanns, att enskilde medborgares fasta egendom
utgjorde den osvikligaste säkerhet för capitalet,
oberoende af alla magtegahde beslut, och att
räntan blefve disponibel på dagen genom inrättningens
försorg.
Det är att förmoda, att genom en sådan ani
stalt, i förehing med myntväsendets och låne-inrättningarnes
reglering, penninge-räntan skulle för
ordentlige betalare af sig sjelf nerfalla till fem
för hundrade, så att skillnaden emot nu gällattde
ränta kunde anses såsom en välgörande, fastän
långsamt verkande, amortissement, enda möjligheten
till utarbetning ifrån del betryckta tillstånd,
som är för handen.
De söm innehafva första inteckningen i en
egendom, eller eljest full säkerhet, och som af
gäldenären ordentligen erhålla sin ränta, skola
troligen föredraga att framgent taga G procent
med rättighet, att, enligt förskrifning och inteckning,
kunna uppsäga lånet, försälja panten o. s.
V. i följd hvaraf redan skuldsatte ordentlige
fastighetsegare kunde anses få ringa förmån af
allmänna hypotheks-inrättningen; men genom densamma
bereddes äfven för sådane fastighets-ega*
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 415
re utväg att betala sina skulder och omsätta dem
till inrättningen.
Grunddragen för en sådan allmän hypotheksinrättning
skulle blifva följande:
l:o Den auctoriseras af Konung och Ständer
gemensamt och förvaltningen uppdrages till
en början antingen åt en särskild af Rikets Ständer
vald commission eller åt fullmäktige i Riksgälds-Contoirel.
Sedan inrättningen kommit till
stadga, kunde delegarne tillåtas att sjelfve välja
de personer, sorn under allmänt inseende skulle
föra förvaltningen.
2:0 Uti inrättningen öppnas hypotheks-böcier
, deri landtegeridomar , hvilkas egare det åstundade,
läne-vis erhålla sitt conto, dock med
limit för minsta fastighets-värde, som skulle kunna
intagas , till undvikande af alltför stor vidlyftighet
i förvaltningen. Minsta värdet kunde
bestämmas till a 000 R:dr i silfver, och hemmansdelar
af mindre värde få sammansättas till erhållande
af räkning i hypotheks-boken.
3:0 Hvarje egare af landtegendom har fritt
att i allmänna hypotheks-inrättningen ingå eller
icke.
4so I hvart län välja delegarne i inrättningen
en biträdande administration till bevakande
af deras rätt och credit.
5:0 Egendomen värderas efter bestämda grunder
: och hälften af värdet införes i credit af
conto, då egaren inlemnar skuldsedel förskrifven
med 6 procents ränta och intecknad vid domstol ,
jemte gravationsbevis och egande-rätts handlingar
, hvaröfver honom tillställes en tryckt depo
-
416 Betänkande om Rikets Pennin ge-Verk;
sitions-attest, deri summor och dccumenter uppå
tagas.
6:0 Ar egendomen alldeles gravations-fri J
så erhåller egaren hypotheks-förvaltningens obligationer,
ställda till innehafva ren, till så stort
belopp inoni halfva värdet, sorn han sjelf åstundar
j på fem eller 10 års uppsägning, (hvilketdera
sorn i allmänhet antages} med årlig ränta
efter fem för hundrade. Obligationerne fördelas
till capitalet i sådana summor, som begäras, dock
alltid på jemna hundradetal och icke under loa
riksdaler i silfver, samt förses med ränte-coupons;
hvilke kunde göras betalbara vid hvart halft års
förlopp. Denna försträckning införes i debet af
conto och antecknas både å skuldesedeln och å
depositions-attesten: för att ej erhålla alltför många
liquidationsdagar för räntorna, kunde fastställas
att blott den i:stä och ljtde i hvar månad
utsälla obligationer.
7:0 Ar egendomen förut intecknad, men
under hälften, erhålles blott fyllnaden till halfäten.
8 m Ar egendom graverad utöfver hälften jj
erhållas biträden endast i den mån, sorn inteckningar
under halfva värdet infrias och dödas.
9:0 Låntagaren erlägger ränta efter 6 för
hundrade om året, och betalar hälften deraf vid
hvart halfårs förlopp. Skillnaden af en procent
användes dels til! administrations-kostnader, dels
till amortissement; så att förvaltningen för cfi«
verskottet inköper hypotheks-obligationer , hvarå
räntan på samma sätt begagnas och producten
afskrifyer på hvart conto, efter årligen afslutad
bok, 10:0
Betänkande om Rikets Penninge-Verb
10:0 Räntan uppbäres jemte allmänna ut-1
skylderne i orterne, och förfallne ränte-coupons
till hypotheks-obligationerne kunna dervid såsom
penningar emottagas och till inrättningen insändas.
11:0 Underlåten ränte-betalning uttages med
samma stränghet, som allmänna utskylderne, dock
skall hypotheks-förvaltningen besluta, innan uppbud
till fastighets-försäljning får ske.
12:0 Den sorn vill träda utur hypotheksinrättningen
inlemnar obligationer, motsvarande
sitt debet, och återtager sina lån.handlingar emot
depositions-att estens återställande.
13:0 I den mån enskilde, i följd af hypotheks-inrättningen,
kunde betala sina lån till pit.
blikå Cassör, skulle dessa finna sin förmån att
inträda i inrättningen och emottaga dess obli-i
gationer, hvarigenom förvaltningen blefve i tillfälle
att kunna försträcka äfven contance penningar,
i stället för obligationer, och således alltid
uppehålla deras värde, hvarmedelst allmänna
räntan af sig sjelf nedfölle till fem procent.
14:0 Hypotheks-förvaltningen skulle hafva
ett creditiv på Banquen svarande emot ett års
ränta på bevisligen ulstälda obligationer.
Månge och vigtiga betänkligheter förekom-,
ma vid detta förslag. Man kan med skäl an-'
märka t att förvaltningen skall bli särdeles vidlyftig,
då afräkning måste hållas för hela .Rikets
jord; att då hälften af alla landtegendomars
värde kan göras rörlig och omlöpande i
obligationer till innehafvaren , lättheten af en
sådan mobilisering kan befrämja misshushållning
och vinglerier; att det således skapade öfverflöd
- * Q *7
4i8 Betänkande om Rikets Penninge-Veri.
på circulationsmedel verkar som en mynt-försämring;
att alla dessa capitaler skola med någon
allmän olycka uppsägas och hastigt falla i värde:
sarnt att en så stor massa curanta papper skall
öppna ett vidsträckt fält för vinningslystnadens
speculationer, och draga penningar ifrån produc-;
tiva företag.
Utan tvifvel vore det bäst, att en sadan allman
inrättning, till stöd för fastighets-egares credit,
icke behöfdes; men om den anses kunna
lemna en nyttig och, af omständigheterne, påkallad
hjelp, så bör den icke förkastas derföre, att
den är förenad med besvärligheter eller kan synas
äfventyrlig. Enahanda förlägenhet, ehuru i
högre grad, har bragt andra nationer till nödvändigheten,
att söka biträden genom sammansatt
förmåga, der enskildes, delad, varit otillräcklig:
och tillståndet hos oss är nog betänkligt för att
icke lemna allt åt det enskildta bemödandet och
låta all den kraft falla, som med samfäldt biträde
möjligen ännu skulle kunna uppehållas och
frälsas.
Summan af hypotheks-obligationer, somen.
dast successive och till största delen i utbyte
emot redan intecknade documenter komme att
utställas , skulle sannolikt aldrig på långt när
uppgå till dess möjliga maximi-belopp, enär då,
likasom nu, många egendomar skola blifva ograverade.
Att en lättad credit kan af obetänksamheten
missbrukas är visserligen ej något skäl att
i allmänhet försvåra den. Då obligationerne utgifvas
på större summor, kunde de endast i liquider
om betydliga affairer användas, och följaktligen
icke utur allmänna rörelsen uttränga
betänkande om Rikets Penninge-Verk. 416
myntet , hvars en gång bestämda grund i alla
fall icke.^skuHe rubbas genom ett credit-papper,
för hvilket hvarken Staten eller Banquen hade
någon direct ansvarighet.
Hypotheks-inrättningen kan ej komma till
utvidgning, utan i samma mån den vinner förtroende,
och crediien , som gifver den lif, skall
äfven framgent uppehålla den. Eika så litet,
som man sett enskilde inteckningar under krig
och olyckor i ovanlig mängd uppsägas, bör man
frukta, att det skall inträffa med hypotheks-obligationerne
, utgifne på redbara säkerheter , icke
för nya behof, utan för reglering af gamla skulder.
Tvärtom utgöra ifrågavarande obligationer,
vid dylika tillfallen, en begärlig och lätt flyttbar
egendom , af hvilken man drager sin säkra
ränta. I värsta fallet är en fastighets-egare ej
i sämre belägenhet, om en viss andel af hypotheks-inrättningens
inteckningar successive återfordras,
än om enskilde långifvare uppsäga sina
intecknade capitaler, så att nämnde inrättning i
alla hänseenden erbjuder den största säkerhet åt
både låntagare och långifvare, sorn under närvarande
omständigheter kan lemnäs, och bör derföre
vinna fullkomligt förtroende.
De capitaler, som i hypotheks-inrättningen
insättas , hafva antingen redan kommit jordbruket
directetill godo, eller blifva i samma stund
för detsamma tillgängeliga till nya företag eller
gamlas utredning. Utan tvifvel skola sedermera
betydliga summor tillfälligtvis användas i speculationer
på hypotheks-obligationer; men den
lättnad till förlag och omsättningar , som desse
obligationer medföra, skall troligen motväga, om
42 0 Betänkande om Rikets Benninge-Verk'.
ej öfverträffa, olägenheterne deraf, att en del capitaler
undanjiålles ifrån produetiva företag.
Fastigh^ts-egare, som ordentligt erlade sina
räntor till llypotheksdnrättningen , borde kunna
påräkna, att icke förr , än de sjelfve åstundade ,
behöfva återbetala capitalen: de egde således
trygghet för egendomarnes halfva värde. De
åter , sorn icke ansago sig kunna på rätta tider
liquidera räntorna , borde taga sig till vara att
uti inrättningen ingå; ty denna måste nödvändigt
förfara med yttersta ordning och stränghet,
för att på sin sida kunna uppfylla sina förbindelser,
och genom stadgandet af sin egen credit
befästa delegarnes.
Vid köp och salu af en i hypotheks-inrätt»
ningen graverad egendom blefve aldrig fråga om
utbetalning af mer än skilnaden. Det öfriga af
egendoms-värdet är , så till sägande , redan förtärdt.
Den nya egaren inträdde i den förras
ställe blott genom anteckning på liggande förskrifningen.
Detta skulle naturligtvis lätta afhandlingar
af denna beskaffenhet. Fastigheten
skulle äfven directe kunna köpas med hypotheks©bligationer,
och de som vore så mycket skuldsatte,
att de ej kunde ingå uti inrättningen, finge
tillfälle , att sälja sina egendomar efter skäligt
värde , eller att efter hand omsätta sina
skulder genpm den tillgång till circulations-medel,
hypotheks-obligationerne lemnade. Om exempelvis
en person är egare af en inteckning
på 10,000 riksdaler uti en fastighet, men önskar
köpa en annan, värd 30,000 r:d, kan han nu ej
försigtigtvis göra det, äfven om han har tillgång
till 5,000 r:d; men när han får sin inteckning
Betänkande om Riken Penninge-Verk421
bmsatt till hypotheks-obligationer, gällande i en
sådan afhandling såsom penningar, och den egendom,
han köper , förut är graverad i hypotheksinrättningen
för sitt halfva varde eller 15,000
r:d; så vet han. att ingen kan störa honom och
han arbetar i ro, då han ordentligen erlägger
sina räntor till inrättningen.
Hypotheks-obligationerne finge sitt curanta
pris på börsen, likasom andra publika papper;
och det är sannolikt, att de skola taga företräde
af de flesta. Visserligen skola försök göras, att
ömsom nertrycka och upphöja dem i värde; men
då de endast småningom uikomma, då de funderas
på den redbaraste säkerhet och räntan
kan på förfallo-dagen, hvar som helst, disponeras;
så synes det vara blott vid utomordentliga tillfällen,
som de kunna dela siats-pappers vanliga
lott, att i penninge-handeln omvexla några procent.
H äruti lage väl en olägenhet, men icke
jemförlig med den, som nu i mångå fall träffar
behöfvande fordrings.egare, hvilka ej kunna realisera
sina inteckningar, och nödställde gäldenärer,
hvilka ej kunna erhålla lån på goda inteckningar.
Det är klart, att den mynt- och creditreglering,
Committéen i underdånighet uppgifvit,
skall i detaillerne fordra mycket arbete;
men Committéen har ansett öfverflödigt att vidlyftigare
utveckla dem innan beslut om grun.
derne blifvit fattade. Med den öfvertygelse, om
behofvet af rättelser i allmänna penninge-ställningen
och credit-väsendet, som Folkets fullmäktige
till Riks-dagen medföra, med den erfa«
»enhet som tiden och gemensamma öfverlägg
-
42* Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
Ringar lemna, och med de medel till befordrande
af ett bättre tillstånd, sorn äro för banden,
skall det, som i öfrigt pröfvas nyttigt, ingalunda
komma att stå tillbaka derföre, att det kräfver
en varsam »och vidlyftig utarbetning, och
äfven i vissa fall ändringar i nu gällande lagar.
Commiltéen framhärdar med djupaste underdåniga
vördnad, nit och trohet
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts
Underdånigste tropligtigste tjenare
f
och undersåter
M. Rosenblad. A. G. Mörner.
Jac. De la Gardie. G. Lagerbjelke.
G. F. (Virsén. Carl A. Löwenhjelm.
Carl De Geer. M. Björnstjerna.
C. D. Skogman. C. B. Hegardt.
F. B. Schwerin. H. JN. Schwan.
Särskildt yttrande af Grefve F. B. SchwerinStormägtigste
Allernådigste Konung!
t)en del af Committéens betänkande, som afhandlar
reel eller fastighets-crediten har synts
mig icke ega all den fullständighet, som jag för
sakens skull hade önskat och då jag alltifrån
Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
Riksdagen år 1815, hvarvid detta ämne för första
gången till öfverläggning förekom, sökt försvara
fastighets-egares sak, täcktes Eder Kongl.
Majit tillåta, att jag vid det tillfälle, då denna
stora fråga nu tilläfventyrs kommer att slutligen
afgöras, inför Eder Kongl. Majit, fullgör en
skyldighet, den jag utan anledning af något en
skildt
interesse, frivilligt åtagit mig.
Ämnet är af den natur, att det måste historiskt
behandlas. Inom historiens gebiet hlif.’
va timade händelser orsaker till nya händelser,
oaktadt Theoristernes bevis och föreskrifter. Lagstiftningens
konst består uti att inse detta sammanhang
och att leda de verkande krafterna till
ett godt ändamål.
Handeln har aldraförst ledt till begreppet
af credit och länge var det ock endast handelns
fordringar, som af lagstiftningen i detta hänseende
afsågos.
Emedlertid blir det alltid en stor skillnad
emellan den ursprungliga handelscrediten och
den, som i afseende på fastigheter kan komma i
fråga.
Den förra är egentligen icke annat än en
varucredit, en credit, uppkommen genom köpslagande.
A- öfverenskotnmer med B. oin den
tid, som förmodas erforderlig för afsättningen af
vissa lemnade varor, hvilkas värde i penningar
blifvit beräknade. Om B. brister uti uppfyllandet
af sina förbindelser, så motsvarar lian icke
dens förtroende, som gjort honom till sitt ombud.
Lagen bör vara sträng; medlen att vinna
ersättning bör vara skyndsamma, emedan handelscrediten,
som icke är och icke kan vara an
-
42 4 Betänkande om Rikets Fenninge-Verki
nät än personlig, endast uti lagens strängbet kan
lemna fordrings-egaren någon reel säkerhet.
Af helt annan beskaffenhet är den afhandling,
som slutas af den utlånare, hvilken, då penningen
icke i hans hand kan blifva något befordringsmedel
af en vinstgifvande industri, endast
söker att med säkerhet emot förlusJer utsätta
sitt capital och till sin lefnads behof uppbära
räntan deraf.
Afven denne anses förbehålla sig en oinskränkt
rättighet, att råda öfver det honom tillhörer;
äfven han fordrar att af Lagstiftaren försäkras
örn ett ofelbart sätt, att återkomma i utöfningen
af denna fulla dispositionsrätt, i händelse
låntagaren skulle brista uti sina förbindelsers
uppfyllande. Men — örn uti de afiägsnare
tider, hvarom här är fråga, ett dylikt förutseende
hade kunnat finnas hos lagarnes upphofsmän
— så hade dessa icke bort inskränka sin
åtgärd till att, på de förbindelser, sorn tillhöra
xealcrediten, öfverflytta de föreskrifter sorn handelns
endast personliga credit gjort nödvändige;
början hade bort göras med att sätta den utlånande
i tillstånd att sällan behöfva taga sin tillflygt
tili återfordrande genom tvångsmedel.
Det må icke kallas någon otillbörlig inblandning
uti enskildas afhandlingar, om de genom
lagarne blifva underkastade föreskrifter, hvarigenom
bedrägerier och förluster förekomma*. Ingen
ladlar den lagstiftare, som genom bestämmande
af det metalliska myntets skrot och korn,
lättat bruket deraf såsom bytesmedel. Hvarföre
skulle man icke nu göra för underlättandet af
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 425
fastighets-crediten det samma, som man fordom
gjort för handels-creditens befordrande?
Och hvad är som för detta ändamål måste
göras?
Utlånaren måste sättas i tillfälle att kunna
på förhand bedöma den lånsökandes förmögenhet.'
Den lånsökande måste sättas i tillfälle att
göra synbar den säkerhet, som han har att erbjuda.
Jag har sökt att ådagalägga, uti en historisk
uppsats öfver utbildandet af vårt hypotheks-system,
hvilken jag haft äran meddela
Committéen, att vår lagstiftning i denna del icke
svarar emot tidens fordringar *).
Detta medges af hvarje upplyst lagkunnig,
som icke under utöfningen af sina ämbetsbefattningar,
förlorat utur sigte den sanningen, att
lagarne icke äro annat än producter af folksla-,
gens framskridande odlingshistoria, hvilka, alstrade
genom ett föregående tidehvarfs mödor,
såsom ett dyrbart arf öfvergå till det efterföljande;
och att följaktligen hvarje ändring af
menskliga förhållandenas ställning ovillkorligt
påkallar en ändring äfven uti de lagar, som bestämma
och ordna dem.
Denna lagstiftningens bristfällighet har i
fordna tider varit gemensam för alla folkstammar
af germaniskt ursprung. Alla de stater
Germanerne upprättade grundades ytterst på feodal-principen,
det vill säga på ett system af utskylder
och tjenstbarheter utgjorda för Statens
behof af dem som innehade jorden.
Ofvergängen från denna tingens ordning
till det nuvarande, bereddes derigenom att de
" '1 Särskildt tryclt.
4*6 Betänkande om Rikets Penninge-Verk.
åkerbrukande byarne, uppvuxne till Städer och
utbildade till nederlagsplatser för folkslagens industri
och handel, betingade sig fri- och rättigheter,
hvarigenom de undanrycktes feodal-systemet
och fritogos från den undergifvenhet under
Feodalherrarne, som desse i sednare tider
gjorde anspråk uppå, ehuru de från början icke
voro annat än anförare för de till Statens försvar
bildade föreningar.
Ofvergången utbildade sig olika; först och,
främst: allt efter graden af den odling de Germaniska
folken funno före sig, i de af dem inkräktade
Romerska provincer och de der införde
sin samhällsordning, och sedermera, allt efter
de mer eller mindre hastiga framsteg, som
de öfrige, icke på Romersk jord bildade Germaniska
stats-samfund gjorde på odlingens bana.
De omedelbara utskylderne, de vid jordens
innehafvande fästade tjenstbarheter, likasom den
derigenom uppkomne feodal - undergifvenheten,
voro aldrig hvarken så svåra eller så förödmjukande,
på Pyreneiska och Alpiska halföarne, som
annorstädes. Redan stadgade och ständigt tilN
växande förhållanden emellan städernas och landets
bebyggare gåfvo insteg och fart åt industriens
och handelns befordringsmedel. Myntmetallerne
blefvo snart alla andra värdens mätare;
jemväl Siatens och Furstens anspråk och
rättigheter mättes dermed, äfvensom jordegarens
tjenstbarheter.
Detta är utan tvifvel orsaken, hvarföre consumtions-
eller tull-afgifterne blifvit i Spanien
så öfvermåttan höga. Man kunde ej der låta
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 427
de directa utlagorne och jordegarnes tjenstbarheter
växa i den mån som statens behof växte.
Af samma orsak voro också feodalrättigheterna
mindre fryckände uti de Galliska länderne,
söder om Loire, än norr om denna flod; och
feodalsystemet i allmänhet antog en strängare
charakter alltefter ländernas aflägsenhet ifrån den
äldre odlingens medelpunct.
Belgiens och Englands folk, bland hvilka,
förr än hos andra af Germaniskt ursprung, näringsflit
och handel uppblomstrade, voro ock de
förste hos hvilka de directe utskyldernas tyngd
lättades, genom tillåtet friköpande från statens
anspråk.
De Scandinaviska folkslagens historia visar
den olikhet emot deras, hvilka sedermera förentes
uti det så kallade Tyska riket, att de förra
aldrig ville tillerkänna Länsherre-rättigheten åt
andra än statens representant — Kronan. Feodal-subordinationen
var derföre aldrig så förödmjukande
här, som i länderne söder om Östersjön,
men deremot blefvo de omedelbara tjenstskyldigheterna,
som till Kronan eller den beskyddande
Öfverlänsherren utgjordes, mera betungande
här än annorstädes.
Vårt feodalförhållande eller Kronans obegränsade
anspråk på jordegarnes biträde har upphört.
Genom indelningsverket och de under
Cari. den XI:s regering afslutade knekte-contracter,
äro jordegarens bördor i och för national-försvaret
en gång för alla bestämda; grundskatterna
äro det likaledes genom andra Cako
den XI:s författningar, genom Kongl. Resolutiopen
af år 1743» sorn tryggar jordens innehaf
-
42 8 Betänkande om Rikets Penninge-Verk;
vare mot statens anspråk på Ökad grundskatt I
man af gjorda ny-odlingar; genom de Bondeståndet
år 1789 beviljade Privilegier, genom
3723 års skatteköps förordning, som berättigar
Kronobönder, att medelst erläggande af sex års
grundränta, förvärfva egande-räät till den jord
han brukat.
Om nu statens fordna Vasaller skulle ön^
ska att blifva jemngoda i rättigheter med sina
yngre bröder, de närings- och handels-idkande
sairihällselasserne, eller stadsboerne ; om de nu
mera skulle vilja, såsom dem bäst synes, draga
all möjlig förmån af den jord, hvartill de förvärfvat
egande-rätt , om de för detta ändamåls
vinnande» fordra att genom lagstiftningen sättas
i tillfälle att göra de säkerheter synbara, sorn de
ega att åt en långifvare erbjuda , för att , lika
med öfrige medborgareclasser , kunna begagna
crediten, hvarföre /skulle det dem förnekas? Det
är icke nyttigt, säger man, att åkerbrukaren
skuldsätter sig* Men kan det kallas skuldsätta
sig, att använda lånade penningar tili förbättring
af sin egendom? Och om än en och annan skulle
oklokt använda det lian lånat, fördjupa sig i
skuld och bereda sin undergång , hvad berättiga::
andra att upphäfva sig till hans förmyndare?
Han är icke mera vassal och sin frihet har han
dyrt nog betalt.
För Capitalisterne vore det icke mindre
förmånligt, om lånsökande fastighets-egarekunde
göra deras förmögenhetstillstånd synbart. De
kunde då, bland flera erbjudna säkerheter, välja,
den som bäst anstår dem; antingen den reella
och bestämda säkerhet, fastighets-egaren erbju3
1Betänkande om Rikets Pennin ge-Verk'. 429
derj eller den personliga \ som Bankören erbjuder,
eller den vidsträckta men obestämda säkerhet
, hvarpå Statspappers-crediten grundar sig.
Jemväl de handlande skulle med tiden ega fördel
deraf. Flera slag af värden skulle erhålla
en allmännare gångbarhet, och möjligtvis kunde
förbindelser, garanterade af flera, i sådant ändamål
förenade fastighets-egare, hvilka alltid sökt
samvetsgrannt bibehålla det förtroende de förvärfvat
sig, en gång,
om ej förr, åtminsto
ne
då, när erfarenheten hunnit skingra äfven de
enfalldigas godtrogna villor — blifva icke mindre
eftersökte än de, af oförutsedde händelser,
till sitt värde beroende stats-papper.
Andamålet med denna framställning har va-j
rit att ådagalägga , att det icke är blott medlidandet
med de nu så högt skuldsatte jordbrukarne,
som bör anses vara enda driffjädern för
Lagstiftarens verksamhet. Sjelfva sakens natur
påkallar den; och det allmänna kommer att ega
nytta deraf.
Under loppet af det sistförflutna halfva århundradet
hafva också, dylika anstalter för underlättandet
af fastighets-egares credit, blifvit införda
uti alla Germaniska stater i den mån som
de till Feodal-systemet hörande inrättningar afskaffats
, och hvad som är särdeles märkvärdigt,
_ deras tillkomst visar sig i omvändt förhållande
emot det fordna Systemets stränghet.
Konung Fredric II i Preussen gaf första
efterdömet. Det var väl omedelbart efter ett
förstörande krig, som fastighets-credit-systemet
infördes; men deraf må slutas att han icke i
andra förhållanden hade handlat på lika sätt.
430 Betänkande om Rikets Ptnninge-Verk.
Fredrics efterträdare på Thronen införde samma
system i de provincer, hvilka efter Fredrics död
förvärfvades åt monarchien. Österrike har följt
Preussens efterdöme, och helt nyligen har, vid
Bayerska Ständernes sammankomst, en ny Hypotheks-ordning
blifvit antagen, grundad på principerna
af panternas specialisering och af ett Öppet
framläggande af den lånsökandes förmögenhets-tillstånd.
Om, uti de länder, der antalet af sädesför—
brukande stadsboer uppgår till detsamma, som de
producerande landfmannens, dylika anstalter icke
finnas, så härrör detta deraf, att dessa båda classer
der bo så nära hvarannan, att de också kunna
känna den ena den andras förmögenhets-tillstånd
och att derstädes således den personliga
crediten kan göra tillfyllest. Dessutom finnas
i dessa länder andra inrättningar till creditens
underlättande, som göra de förstnämnde umbärlige.
Da nu Lagstiftarens åtgärd för ändamålet
påkallas, icke af medlidsainheten allena, utan af
samhällets nu egande skick, saar ock tydligt, att
halfva och ofullständiga åtgärder icke böra vidtagas.
Ögnamärket bör vara att åt fastigliets-egaren
bereda möjligheten, att med andra samhällsclasserna
fritt täfla om credit. Ofvanföre tror
jag mig hafva visat, att han endast genom realcredit
kan deltaga uti denna täflan, der personliga
crediten är handelns uteslutande tillhörighet.
Skulle man uti ett land, der inre handeln
ännu är så inskränkt, som den är det hos oss,
vilja inskränka fastighets-egaren till blott personlig
credit, så vore det alt göra honom bero
-
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 43*
ende af de andra samhälls-classerna, genom det
fullkomliga godtycke, en sådan hans credit komme
att blifva underkastad; skulle man, sedan
man genom låne-inrättningar, beräknade endast
på personliga crediten, inlockat fastighets-egaren
på dess äfventyrliga bana, icke vilja göra för
real-creditens utbildande, hvad sakens natur fordrar,
så vore det, i min tanka, att handla o
rättvist.
Hvad är det som lagstiftningen nu gör till
främjande af real-crediten P Den lånsökande
fastighets-egaren får af Domstolen ett betyg, att
han har fast egendom att erbjuda i underpant
för lån.
I sakernas närvarande ställning, vid den
täflan om credit, som nu eger rum , gör detta
icke tillfyllest. Den lånsökande fastigbets-egaren
behöfver ett vitsordande öfver beskaffenheten
af den pant, som han till säkerhet erbjuder;
det vill säga, ett document, sorn utvisar den i
pant erbjudna fastighetens värde.
Härtill fordras, att grunderne för värdering
af fast egendom, som ger ränta, blifva fastställda.
Uti mitt, till Cominittéen ingifna yttrande
om låne-anstalterne och Hypotheks-väsendet, har
jag sökt bestämma dessa grunder.
Då likväl en sådan värdering aldrig kan
blifva annat än approximativ borde den auctoritet,
som utfärdar Hypoiheks-documentet jemte
det sålunda genom beräkning fundna värdet af
fastigheten, utsätta det pris, livaiföre sista köpa*
ren den förvärfvat.
Hvarje nytt hypothekariskt document borde
derjemte uppräkna de förut i samma egendom
432 Betänkande om Rikets Fenninge-Verk.
tagna inteckningar, det vili saga: tillika vara
gravations-bevis.
På det att täflan om credit må kunna blifva
fullkomligt fri, borde Lagen, som bestämmer
högsta räntan till 6 procent , afskaffa?. Denna
Lag, hvartill vidskepelsen gifvit anledning och
egennyttan vetat vända sig till fördel, iakttages
icke nu mera, hvarken af dem som begagna den
personliga crediten, eller af Regeringarne då de
upptaga Ian. Den är deremot till förhinder för
dem, hvilka behöfva begagna real-crediten. De
förra ega således emot desse sednare ett gifvet
företräde i täflan om credit.
Hvarje förbindelse, försäkrad genom ett
hypothekariskt document , borde till sitt belopp
i mynt vara bestämd. Omyndigas rättigheter,
ägtenskaps-förord m. m. d. borde aldrig medföra
förmåns-rätt uti en gäldenärs massa, annorlunda,
än efter den dag då förbindelsen blifvit på föreskrifvet
sätt med hypothek försedd , och blott
för det vissa bestämda beloppet.
Efter denna grundsatts, borde ej heller, under
den genom hypotheket förvarade säkerheten
för capitalet, äfven säkerhet för räntan anses in-'
nefattad, så vida icke låne-öfverenskommelsen
tillika sjelf innehåller viss bestämd tid för dess
varaktighet.
Om alla förhållanden emellan capitalister
och upplänande fastighets-egare redan vore komna
till stadga, — hvilket efter hvad jag tror
mig hafva visat, uti ett land, sådant som vårt,
ej kan ske utan lagstiftarens medverkan till grundla
g
-
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 433
läggandet af ett klokt hypotheks-system — af
hvad beskaffenhet skulle då dessa förhållanden
vara?
De skulle antaga samma form, som Regeringarnes
och Allmänna inrättningars förhållanden,
till sina creditorer, tid efter annan erhållit
och bortlägga den , handels-relationerna tillhörande
form, hvilken lagarnes ofullkomlighet hittills
tvungit dem att antaga.
Capital-forbindelserna skulle vara löpande
från man till man. Deras gångbarhet blefve af
samma art, som andra rörliga capitalers, och så
vida icke sjelfva grund-öfverenskommelsen utsatt
någon viss tid för deras utelöpande, komma
de att förblifva i omlopp, till dess sista innehafvaren
, som icke finner någon annan som vill
emottaga dem, vänder sig till utgifvareu för att
få dem inlöste, eller till dess att utgifvaren sjelf
återfordrar dem.
Likasom de af Regeringarne, för upplånadé
capitaler, utlofvade räntor äro anvista på särskilda
inkomster och derigenom särskildt garanterade,’
borde äfven de räntor, enskilde förbinda sig att
utbetala, förses med säkerheter, skiljda från den
för sjelfva capitalet gifna säkerhet. — Denna
säkerhet kunde bestå, antingen uti låntagarens
personliga credit, eller uti en annan mera betrodd
persons accept, eller ock sluteligen uti ett
särskildt för detta ändamål Jemnadt hypothek af
låntagarens fastighet.
Genom denna ordning, skulle tvänne nya
slag af valuta hos oss erhålla en gångbarhet,
som den till stor saknad för den igre handelsBihang
till Riks-Sc, Prat. lifta Sami. Ig2j. 28
4 34 Betänkande om Rittis Penninge-Verk.
rörelsen förut icke haft, nemligen: de med hy»
potheker försedda skuldsedlarne , löpande i den
större rörelsen från man till man på obestämd
tid; samt de särskildt utgifne förbindelserrse på
ränte-betalning å viss dag. Visserligen kan en
sådan sakernas ordning, hvars nytta ej kan förnekas
, när man känner hvad sorn i andra länder
skett, icke framtvingas: men Lagstiftaren
bör vid sina åtgärder ega i syfte det såsom godt
erkända målet.
Hvad sorn enligt dessa gröndsatser vörö
hvarje enskild fastighets-egares rätt , bör naturligtvis
äfven gälla om föreningar af fastighetsegare
skulle bilda sig till stärkande och bevarande
af deras inbördes credit.  Mot förluster och
svek vore allmänheten tryggad, örn lagstiftaren
stadgade, att reglorna för dylika bolag skulle göras
allmänt bekanta och ingifvas till den Domstol
der tvistigheterna, som möjligen kunde uppstå,
skulle komma att afgöräs.
Jag förmodar, alt genom sådane föreningar,
fastighets-egare skulle kunna finna credit äfven
i fremmande länder. Denna utväg skulle de kunna
finna sig i nödvändighet att begagna, i händelse
landets capitalister genom realisationén, sattes
i tilIfälle att förvandla sin förmögenhet i metalliskt
mynt, och sedan kunde finna sig frestade
att deltaga i Continental-magternes Statslån.
Högsta summan för hvarje särskild hypo—
theks-sedel anser jag böra fastställas tillioooR:d
Deraf skulle följa t
Större lättnad uti desse sedlars gångbarhet;
Större möjlighet för den gäldskyldige att göra afbetalningar
å sin skuldsumma;
Betänkande om RiketS Ptuninge-Verk. 435
Den felagtiga opinion, 'sorn endast fäster sig vid
hypotheks-sedelns numhver och ingen uppmärksamhet
lernnat hvarken åt fastighetens värde eller
åt beloppet af de redan derå bypothicerade
summor, skulle härigenom sjelf rätra sig;
Egaren af ett mindre capital blefve härigenom
förhjelpt till lika rätt och förmån tned den större
capitalisten.
Alla dessa följder böra utan tvifvel anses
1 förmånlighet uppväga den inbillade fördelen,
de betydligare capitalisteme finna deri -, att lättare
kunna förvara en sedel på ao,000 R:d., än
20 sedlar på i 000.
Committéen hår föreslagit inrättandet af en
credit-anstalt för fastighets-hypothéker , hvaruti
älla egare af fastighet i Riket, med undantag af
Städerne, kunde, öm de ville, få taga del och
hvars styrelse skulle uppdragas åt en Direction,
titnämnd af Konungen och Ständerne.
Denna inrättning visar sig fördelaktig i så
måtto, att den lättar skuldernas successiva afbetalning
och troligen skulle den ock i närvarande
ögonblick snarare vinna capitalisternas förtroende,
än de enskilda föreningar söm ännu ici
ke blifvit försökte.
Men dylika Vidlyftiga anstalter ega Ock sina
olägenheter. Crediten är ett ömtåligt ting,
som låter sällan väl behandla sig af en tredje
person, som i saken intet annat interesse eger
än Vården af sitt anseende såsom redlig föfvaltaré
af andras egendom, Obetydliga händelser
kunna sätta en dylik inrättning i rnisscredit, och
dess styrelse, bunden af instructiofiens bokstaf,
kan ej våga att vidtaga de åtgärder , sorn om
-
436 Betänkande om Rikets Fenninge- Verk.
ständigheterna synas fodra, men om hvilkaslycfc
liga resultat man likväl icke är säker.
Skulle en sådan allmän credit- och låneanstalt
beslutas, så blir det så mycket nödvändigare
att Lagstiftaren vidtager de åtgärder för
utlånares och upplånares bästa i allmänhet, som
tidernas förärylrade skick påkallar; på det att de
som frukta för vådorna af dylika allmänna inrättningar,
icke måtte vara stängda ifrån möjligheten,
att utan en sådan bernedlings-åtgärd, vårda
sina angelägenheter.
Den mening har synts mig den rådande inom
Committéen, att ingen åtgärd till crediteris återställande
vore möjlig, med mindre icke realisationen
af Banquens sedlar för sig gått.
Jag kan icke antaga denna mening. Jag
tror , att om Ständerna tillåta kungörandet af
Banquens ställning och derigenom satte allmänheten
i tillfälle att sjelf beräkna , till hvilket
pris Bancosedelns realisation kan ega rum; och
att om sedan detta pris blifvit bestämdt, all anledning
till farhåga för ett ytterligare myntets
fallande i värde* betoges fordringsegaren och allt
hopp derom den gäldskyldige, derigenom att Star
tens creditiver för oförutsedda behof anvistes på
andra tillgångar, än Banquens inkomster eller
credit; _ så skulle hvarken långifvare eller läntagare
längre tveka, att uppgöra sina afhandlingar
efter det sil.verpris, som blifvit stadgadt för
Bar.cosedeln, om också, af giltiga skäl man skulle
nnna sig föranlåten att fördröja realisationsåtgärden.
Jag kan ej sluta utan att uttrycka min ledsnad,
att Committéen icke sett sig i tillfälle att
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 4 37
jemväl uppgöra de Tableauer öfver national-industriens
närvarande tillstånd, öfver Statsverketstillstånd
oclqbehof, öfver folkets bördor och dessas
fördelning, hvaraf Eder Kongl. Maj:ts år 1820
Committéen meddelta instruction föreskrifver utarbetningen.
Då dessa Tableauer nti saknas, skall nödvändigt
hvad Committéen sagt om myntväsendets reglering,
synas såsom ett isoleradt theorem. Ingen
kan förneka de sanningar, sorn blifvit sagde,
oell om frågan endast rörde ett idogt samhälle ,
så kunde någon tvekan att utföra, hvad som be.
finnes vara rätt och sant, icke ega rum.
Men hvilken skilnad emellan Stater, sorn
framställa bilden af idoga samhällen eller stater
sådane som de, hvilka i den nya verlden bildat
sig och Europas åldriga Monarchier, der feodalsystemets
fjenstskyldigheter nyligen upphört, och
upphört endast genom contracter, betungande,
och derjemte olika betungande för den ena delen
af statens medlemmar , för egarne af Kikets
jord , under det att den stora frågan , huruvida
de som ega den rörliga förmögenheten , äfven
böra bidraga till underhållet af den statsinrättning,
hvars beskydd de njuta elier om de icke
skola dertill förpligtas, ännu är oafgjord, och till.
äfventyrs ännu icke kan afgöras.
Mitt förstånd gillar det project som Comimittéen
framlagt, men om i detta ögnablick jag
egde att afgifva min röst för eller emot projectets
utförande , sa skulle jag icke kunna med
godt samvete tillstyrka det förra, med mindrejag
sett de försigtighetsmått vidtagna, som betrygga
fastighetsegare och de lägre folkclasserne mot
438 -Betänkande am Rikets Plenninge-Verk.
de olyckliga följder ne a£ ine tall myntets, möjliga
försvinnande.
Det är denna plågsamma ovisshet sorn föranlåter
mig att bönfalla hos Eder Kongl; Majit,
att om Eder Kongl. Majit anser lämpligt meddela
Rikets Ständer Committéens arbete, Eder Kongl..
Majit då måtte täckas befalla det allt, sorn dermed
har sammanhang varder genom trycket allmänheten
meddeladt , på det att dess omdömen
för eller emöt de föreslagna åtgärderna, må hinna
att yttras, innan saken af Ständerne afgöres.
JDå jag gjort ett försök till en Taffleau. öfver
jordbrukets tillstånd *), enligt den plan Erder
Kongl. Majit uti dess omförmälde instruction
täckts utstaka , värdes Eder Kongl. Majit tillåta
mig att underkasta dess ompröfvande , tvänne
önskningar som, i följd af denne Tableau,
Jordbruks-intresset finnes i behof af att fram-,
ställa.
Den första: att spannemåls-import, antingen
ej matte vara tillåten annorlunda , än då prisen
nått ett visst utsatt maximum; eller ock att export
af spannmål i alla tider måtte vara lika obehindrad
som importen deraf.
Så framt ej endera af dessa grundsattser
varder orubbligen faststäld, kan ingen Spann-,
måls-handel i stort inom landet ega rum.
P*n andra , Att beskaffenheten af den säd
sorn fores till torget, matte genom en författning
bestämmas och sålunda förekornmas de underslef
som härleda sig från det nu brukliga mät”
nings-sättet.
*) Särskildt tryckt.
Betänkande om Rikets Penninge-Verk. 43g
Följderna, häraf skulle blifva:
.Adt vår spannmål, som för det mesta i godhet
öfverträffar större delen af den i Norra Tyskland
producerade, skulle finna lättare afsättning utomlands;
Och
att vår goda spannmål icke mera skulle
från torget undanträngas och till pris nedtryckas
af den dåliga Tyska och Polska, som under perioder
af brist, här säljes till hvilket pris som
hälst , emedan den uti England och Holland ,
icke en gång vid inträffad brist på födo-ämnen,
emottages.
1, djupaste trohet, vördnad och nit framhärdar
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eder Kongl.. Majits
underdlnigste tropligtig**»
tjenare och undersåte
F. B. Schwerin.
Nio 20-
Utdrag af ProtocolletH hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rädet å Stockholms
Slott den 19 Februarii 1823.
Närvarande:.
Herr Stats.-Ministern för Utrikes Ärendena
Grefve von Engeström.
En af Rikets Herrar, Stats-Rådet Herr
Grefve Rosenblad.
44o Proposition om ett Handds-Lane-Contoir.
En af Rikets Herrar, Stats-Rådet Herr
Grefve Fleming.
En af Rikets Herrar, Hof-Cancellern, Herr
Grefve af Wetterstedt.
En af Rikets Herrar, Stats-Rådet Herr
Grefve Cederström.
En af Rikets Herrar, Stats-Rådet Herr
Grefve Skiöldebrand.
Stats-Kådet Grefve Löfvenhjelm
Tillförordnade Stats-Secreteraren». Förste
Expeditians-Secreteraren Skogman.
Tillförordnade Stats-Secreteraren anmälde i
underdånighet, att, sedan Kongl. Maj:t under
den ‘45 Qctober i8j» beslutit, att Nådig framställning
skulle till Riksens Ständer göras, i anledning
af Kongl. Majus Befallningshafvandes L
Götheborgs och Bohus Län underdåniga hemställan,
om inrättande af ett Handels-Låne-Contoi r
i Götheborg, till afhjelpande af de handlandes,
penningc-förlägenbet , så hade tillförordnade
Stats-Secreteraren nu uppsatt förslag till Kongl.
Majus Nådiga Skrifvelse till Riksens-Ständer L
detta ämne. Hvilket Förslag till justering i underdånighet
upplästes, sådant det vid detta ProtocoU
finnes bilagdt. Kongl- Majit täcktes, uppå underdånigt
tillstyrkande af Siats-Rådets närvarande
Ledamöter, i Nåder gilla berörde förslag, L
enlighet hvarmed alltså den Nådiga Skrifvelsen,
lomme att till Riksens Ständer i vanlig ordning
afgifvas.
Tix Rrotoeollo
F. Fåhreeus.
Proposition om ht Handels-Lane-Contoir’. 441
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer, rörande inrättningen af
ett Handels-Läne-Contoir i Götheborg;
Gifven Stockholms Slott den 19 Februarii
1825.
T-Jppå af Kongl. Majit gifven anledning har
dess Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus
Län icke allenast hos Kongl. Majit framstält
det ofördelaktiga tillstånd, hvaruti Götheborgs
Stadshandel sig befinner och svårigheten för
Stadens handlande, att, vid saknade penningetillgångar,
utföra något större företag, utan ock
i underdånighet anhållit, att, till den högst tryckande
förlägenhetens afhjelpande , Kongl. Majit
i Nåder måtte tillåta och bereda inrättningen af
ett Handels-Låne-Contoir der i Staden; I hvilket
afseende Kongl. Maj.-ts Befallningshafvande,
som ej trott sig böra föreslå sättet för verkställigheten
och grunderna för administrationen, såsom
beroende af viikoren för lane-anstaltens
medgifvande, i öfrigt underdånigst tillstyrkt; att
Stadens handlande skulle ega uteslutande rätt
till lån ur denna fond , hvaraf följakteligen några
medel ej finge till andra personer utlånas;
att högsta lånetiden måtte blifva tre månader,
i vanlig disconteringsordning , så att vid lånets
beviljande räntan förut afdrages; — att jern och
flere inhemske produeter samt alla slags handelsvaror
komme att företrädesvis belånas; — att säkra
vexlar och assignationer, utgifna och godkände
af vederhäftige män samt försedde särskildt med
fullt vederhäftig borgen, likaledes kunde bela
-
44? Proposition om ett Handels-Lane-Contoir.
nas; _ alt inga andra än nu nämnde hypothek,
skulle antagas, och ändteligen , att såkallade om.
sättningar icke blefye tillåtn.e, utan att hvarje
låntagen summa borde, vid förfallotiden, fullt utbetalas
eller annars genom lagsökning och pantens
försäljande genast indrifyas.
Kongl. Maj:t, som ansett denna underdå-.
niga anhållan innefatta ett ämne, hvars pröfning
lämpligast, kunde till Riksdag hänskjutas, vill
nu derom hos Riksens Ständer göra. framställ-,
ning.
Med ett för handeln förmånligt läge , har
likväl Götheborgs Stad de sednare iren varit i
synbart aftagande, i följd af flere sammanträffade,
nogsamt kända, omständigheter. Genom detta
tillstånd lider icke Staden ensamt; Afven,
angränsande landskap, särdeles Vermland, Vestergöthland
och Bohus Län röna de menliga,
verkoingarne häraf,
förlorad eller åtminstone
hindrad afsättning, för deras productioner.
Då således en anstalt till befrämjande af en lif—
ligare handelsrörelse inom .Götheborg, tvifvels
utan skulle på en gång underlätta Stadsmannanäringarne
och landsbygdens yrken öfverlemnar
Kongl, Maj:t till Riksens Ständer alt , med:
erkännande af angelägenheten att vidtaga skyndsamma
åtgärder, till afhjelpande af det betryck,
hvari den andra i ordningen af Rikets Städer
råkat, utfinna tjenlige medel för det sökta ändamålet,
och dervid öfverväga, huruvida detsamma
ina säkrast kunna vinnas aniingen genomen sådan
låne-inrättning, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagit, eller genom en särskildt till Gö-.
proposition, om Näringsfrihet,.-
j^ropoaiiiv.* ... 443
hehorg förflyttad utgrening af de allmänna låneanstalterne
i Rikets Siänders Banque.
Kongl. Maju förblifver Rikeis Ständer med
all Kongl. Nåd och.ynnest städse välbevågen, Pä’
4U.m ut supra.
CARL JOHAN.
C. S. Skogman
N:o- 5 l
Utdrag af Protokollet,, hållet inför Hans.
Majit Konungen uti Stats-Rådet ä
Stockholms Slott den 19 Februarii 1823*
Närvarande i.
Herr Siats-Ministern för Utrikes, Ärendena
Grefve von Engeström.
En af Rikets Herrar, Stats-Rådet Herr
Grefve Rosenblad.
En af Rikets Herrar, Stats-Rådet Herr
Grefve Fleming.
En af Rikets Herrar, Hof-Cancellern Herr
Grefve af Wetterstedt.
En <uf Rikets Herrar, Siats-Rådet Herr
Grefve Cederström,
En af Rikets Herrar, Stats-Rådet Herr
Grefve Skjöldebrand.
Stats-Rådet Grefve Löfwenhjelm,
444 Proposition om Närings-friheteni
Tillförordnade Stats-SecreterarenFörste
Expeditions-Secreteraren Skogman.
Tillförordnade Stats-Secreteraren afgaf i underdånighet
förslag till Kongl. Majits Nådiga Skrifvelse
till Riksens Ständer, i fråga om Näringsfriheten
, hvarom Kongl. Maj:t under den 9.
Maji 1821 förklarat sig icke vilja besluta, utan
efter föregången öfverläggning med Riksens Stän.
der; å hvilket förslag Stals-Rådets närvarande
Eedamöter tillstyrkte Nådig fastställelse. Kongl.
Majit täcktes i Nåder gilla berörde underdåniga
Förslag med det tillägg: att Kongl. Majit ansåg
bäst, att vid detta tillfälle tillämpa innehållet af
89 §. i Regeringsformen, som förmår ”att, om
Konungen vill åt Riksens Ständer öfverlemna,
att gemensamt med honom något afgöra,, som
Rikets allmänna Styrelse rörer, dermed bör förfaras
på det sätt, sorn angående Eagfrågor är
stadgadt”; ©ch att, Kongl. Majit i följd, häraf vili
till Riksens Stander öfverlemna att, i den ordning
Regeringsformens åberopade §. föreskrifver,
frågan om Närings-friheten gemensamt med Kongl.
Majit afgöra. Och skulle, med iakttagande af
detta tillägg, Kongl. Majits Nådiga Skrifvelse,
af den ordalydelse, som det vid Protocollet bi
lagde
exemplar utvisar, på vanligt sätt till Riksens
Ständer afgå.
Ex Protocollo
F. Fåhreeus^
Proposition om Närings friheten. 445
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Riksens Ständer, angående frågan
om Närings-friheten. Gifven Stockholms
Slott den 19 Februarii 1823.
^En af de vigtigare frågor i Rikets allmänna
hushållning är utan tvifvel den, om en vidsträcktare
frihet i utöfning af handel och handtverk.
Ehuru Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med
hvad trenne af Riks-Stånden vid särskildta tillfällen
yttrat, funnit denna fråga vara af oeconomisk
beskaffenhet och följakteligen beroende endast
af Kongl. Majus Nådiga pröfnisg och afgörande,
har Kongl. Majit likväl icke velat derom
besluta, utanefter föregången öfverläggning med
Rikets Ständer. Kongl. Majit har nemligen insett
nödvändigheten , att med varsamhet verkställa
förändringen af ett Hushålls-System , som
under en längre tids tillämpning grundlagt flera
enskildta och allmänna förhållanden och gifve
it en bestämd rigtning åt Capital och Arbetsförmåga;
att, vid öfvergången till en af omständigheterna
påkallad friare utveckling af industriella
krafter, ej åsidosätta omsorgen för ordning
och konstflitens fullkomnande; att vid fördelningen
af borgerliga skyldigheter göra skäligt afseende
på den inskränkning i lagligen tillkomne
förmåner, som en utvidgad täflan kan för nuvarande
medlemnar af vissa corporationer försaka,
samt att, så vidt möjligt är, söka bereda allmänt
gagn med undvikande £af enskildta förluster
och olägenheter.
Med dessa åsigter har Kongl. Majit ansett
bäst, att vid detta tillfälle tillämpa innehållet af
446 Proposition om Närings-friheten'.
8 9 §. Regeringsformen, sorn förmår, att ömKdi
nungen vill åt Rikets Ständer öfverlemna , att
gemensamt med Honom något afgöra, som Rikets
allmänna Styrelse rörer, dermed bör förfaras
[>å det sätt, som angående Lag- frågor är stadgat.
Kongl. Majit vill i följd häraf till Rikets
Ständer öfverlemna, att i den ordning Regeringsformens
åberopande §. föreskrifver, gemensamt
med Kongl. Majit afgöra frågan om Närings-friheten,
och kongl. Majit hänskjuter tillika
till Rikets Ständers pröfning* de af en 1
Nåder tillförordnad Committé utarbetade underdåniga
förslag till förnyade författningar, om Handtverkeriens
och Handelns utöfning, hvilka, jemte
alla till ämnet hörande handlingar, skola tillställas
det eller de Utskott, hvartill frågan af Rikets
Ständer blifver remitterad;
Kongl. Majit, som med nöje skall omfatta
hvarje tillfälle, att af Rikets Ständer inhemta
upplysningar och råd, då Rikets Sannskyldiga
nytta det kräfver, är öfverlygad, att Rikets Ständer
med den fullständiga kännedom om särskild*
ta lofcalä förhållanden* som de böra öga* skola
till allmänt bästa och med fullkomlig rättvisa angående
ifrågavarande angelägenhet besluta.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen;
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
C. S> Skogman.
* Ton om Krono-Skogarne i Riket. 447
proposition q/m
Nio a 2;
Utdrog af Protocollet öfver Kammar-Ärender
, hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti Stats- Rådet på Stockholms
•Slott den 19 Februarii 1823.
härvarande:
Hans Excellence, Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne Herr Grefve von Fageström.
Stats-Råden Deras ExcellenCer:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Hof-Cancelleren Hans Excellence, Herr,
Grefve af Wetterstedt.
Stats-Råden Deras Excellencer t
Herr Grefve Cederström.
He rr Grefve Skjöldebrand.
Stats-Rådet, Herr Grefve Löwenhjelm,
Tillförordnade Stats-Secreteraren, Föräie Expeditions-Secreteraren
Danckwardt.
I följd af hvad Kongl. Majit, vid föredragningen
af Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse,
angående Krono Skogarnes användande, i
Nåder beslutat, hade tillförordnade Stats-Secreteraren
författat och uppläste nu till justering ett
underdånigt project till Kongl. Majits Nådiga
Proposition till Riksens Ständer, i detta ämne;
och behagade Kongl. Majit uppå Stats-Rådets nu
närvarande Ledamöters underdåniga tillstyrkande
detta Project i Nåder gilla, i enlighet hvarmed
Kongl. Majits Nådiga Proposition till Ri
-
448 Proposition om Krono-Skogarne i Riketi
kets Ständer alltså skulle i vanlig ordning exr
pedieras.'
In fidem Protocolli
C, G. Ulfsparre.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till
Riksens Ständer, angående Krono-Skogarne
i Riket: Gifven Stockholms Slott
den J9 Februarii 1823.
Af de flere vigtiga beslut Kongl. Maj:t, vid sista
Urtima Riksdag, ifrån Riksens Ständer emot*
tagit, har bland annat varit den författning Riksens
Ständer vidtagit att, efter visse föreskrifne
allmänna grunder, under Skattemanna-rätt upplåta
åtskillige Kronans Skogar och Allmänningar.
Den na fråga, som innefattar en förändring i
nuvarande, från långliga tider tillbaka, stadgade
hushållning med desse, så väl för enskildtes, som
allmänna behof begagnade Skogar, och som således
, i dubbelt afseende, är af ett vigtigt inflytande,
har Kongl. Maj:t ansett med all nödig
försigtighet och klok beräkning böra behandlas ,
hvadan Kongl. Maj:t, för att rätt kunna bedomina
så väl den allmänna nyttan af en dylik för-;
ändrad hushållning med dessa Skogar, som ock
i hvad mån den vore verkställbar, och de derföre
af Riksens Ständer utstakade grunder lämplige,
dels om förhållandet i alla delarmed samma
Skogar från vederbörande infordrat nödige
upplysningar, äfvensom deras i ämnet afgifne
yttranden, dels låtit göra försök med försäljningen
-
Proposition otn Krond-Skogarne 1 Riket. 449
gen af någre Skogar på Öland, hvilka af Kronan
kunnat utan inskränkning disponeras, och då
Kongl. Maj:t, vid slutliga pröfningen af denna •
fråga, i anseende till de omständigheter som dervid
förekommit, och sorn syntes fordra att närmare
betraktas, funnit nödigt, innan någon allmännare
föreskrift om verkställighet af denna
anstalt förordnadés, méd Riksens Ständer vidare
i ämnet öfverlägga , vill Kongl. Maj:t nu meddela
Riksens Ständer, hvad Kongl. Maj:t för
sin del ansett härvid böra öfvervagas, och, på
■grund deraf, beslutas.
Att nuvarande hushållning och författning
ined de för Kronans och menigheters räkning
afsatte och bibehållne Parker och Allmänningar
icke i allmänhet är lämpelig och uppfyller ändamålet,
är i vederbörandes gifne yttranden hufVudsakeligen
erkändt och så mycket mera onekligt,
som déssa Skogar, sedan längre tid, med
få undantag, varit i synbart aftagaride. Svårigheten
af deras bevakning, i anseende till flere
locala omständigheter: en otillräcklig och illa löSiad
Skogs-betjerting för deras vård och förbättring:
de i sakens natur liggande hinder för Ämbetsförvaltningen
, att med framgång kunna i
sådane ämnen tillräckligt verka, men framför
allt det vanliga begäret att tillegna sig hvad
man anser ingen ega, äro de egentligaste orsa—
terne till den sköfling och förstöring, hvarföre
desse Skogar i allmänhet varit blottställde, och
som, med nuvarande förhållanden förgäfves skall
söka förekomtnas. En förändrad hushållning med
dessa Skogar är således behöflig, Och påkallad t
Bihang tili Riht St, Prot. i [Sta Sami, iSiJ. rtQ
4jo Proposition om Ii rono-Skogome i Riket.
och någon lämpligare anstalt synes dervid icke
kunna komma ifråga, än att, såsom Riksens
Ständer jemväl beslutit, med undantag af de
Skogar, som för_ Statens räkning behöfde bibehållas
, och till hvars vård och förbättring särskilde
kraftige anstalter borde vidtagas, de öfriga
efter hand och, der det låter sig göra, skiljas
från Kronans disposition och öfverlemnas åt
den enskilda egande - rätten; Men grunderna
härföre äro svåra att bestämma, emedan enskilde
rättigheter måste noga vårdas och mycket
beror af localen, som fordrar särskildte stadganden
nästan för hvarje fall.
De af Riksens Ständer för verkställigheten
deraf meddelde föreskrifter, har Kongl. Majit
för sin del funnit, bade otillräckliga och jemväl
i vissa fall, mindre lämpeliga. Riksens Ständer
hafva bland annat icke närmare bestämt,
hvilka Skogar egenteligen skulle vara föremål
för Riksens Ständers beslut, och det samma synes
icke kunna angå andra, än de så kallade
Krono-Parkerne; hvartill Kronans egande- och
dispositions-rätt i allmänhet är ostridig; hvadan
de så kallade Rands- och Härads-Allmänningarne
skulle under enahanda förvaltning, som hittills
förblifva, och det med ifrågavarande ansalt
åsyftade ändamål således blott till en del kunna
vinnas. För framtida beståndet af de å Skogarne
varande mångå mindre Lägenheter , hvilket
i deras nuvarande skick icke kan anses ega rum,
är icke sörjdt, och det synes angeläget, att bringa,
åtminstone de flesta, till sjelfständiga lägenheter,
emedan de svårligen kunna med deras
nuvarande utrymme i allmänhet bestå, sedan
Proposition om Krono-Skogarne i Riket. 451
den kringliggande Skogen är afyttrad. At åtnjutne
Skogs- och Mulbets-rätter å KronoParkerne
utan undantag skola bibehållas och ersättas,
är så mycket mindre beliöfligt, som desse
förmåner, med få undantag, icke äro å desse
Skogar att anse som Laglige rättigheter, särdeles
hvad Mulbetet angår, hvilket efter äldre
Skogs Ordningen och 14 §• i den nu gällande,
endast af gunst och Nåd är efterlåtet; och meddelandet
af en sådan ersättning skulle å de flesta
ställen medföra den följd, att hela Parken
dertill medtoges. Den årliga Räntans bestämmande
genom högsta anbudet vid Auction, och
1 icke, såsom vid Skattläggningar i allmänhet tillgår,
efter Markens sämre och bättre beskaffenhet,
är i synnerhet mindre lämpeligt, då sådant
på många ställen, vid Skogens ulödande, skulle
leda till bristande säkerhet för Kronan att i
framtiden erhålla denna ränta, för hvilken personlig
borgen eller annan säkerhet, såsom Riksens
Ständer jemväl stadgat, icke eller är i längden
användbar. En bestämd fridlysning å de
Kronan förbehållne Parker är också icke tjenlig,
såsom hindrande Kronan att af dem draga den
förmån utöfver egne behof, som med Skogens
bestånd kunde förenas.
Frågan om en förändrad hushållning med
de Allmänna Skogarne anser Kongl. Majit böra,
i hela sin omfattning, behandlas, så vida man
vill vinna, hvad dermed egenteligen bör åsyftas.
En förbättrad Skogsvård i afseende på dem,
sorn för Kronans ‘räkning böra bibehållas; -Stadgandet
af lämplige grunder för afyttrandet af
de öfrige, Kronan tillhörige, Skogar, så att hvar
-
4 53 Proposition om Krono-Skogarne i Riket'.
ken Kronan eller enskilde blifva lidande)' oell
Skogens bibehållande, så mycket möjligt är, beredas,
men i annat fall sjelfständige .Lägenheter
deraf uppkomma; utvägar för öfverlemnandet
ät enskildes disposition af de Skogar, som egen*
teligen dem tillhöra, men varit ställde under
Styrelsens vård och inseende; sådane äro, efter
Kongl, Maj:ts åsigt; hufvud-föremålen för de
Stadganden, som härvid böra komma i fråga,
och dem Kongl. Majit nu går att för Riksens
^Ständer framställa.
Sedan Sockne-AHmänningarne långt för
detta blifvit upplåtne till Socknärnes fria disposition,
och särskildt blifvit och vidare vid denna
Riksdag blifver stadgadt, angående användandet
af de till Bergverken och Bruken bibehållne
Recognitions- och Grufve-Skogar, utgöras
de Skogar, som nu äro under Kronans disposition
, af Krono-Parker, Krono-Allmänningar,'
Lands- och Härads-Allmänningar, till Kronan
hemfallne Bergslags- och Recognitions-Skogar,'
samt Gfverloppsmark å de sistnämnde, äfvensom
af Kronans oafvittrade Marker i de Norra
Provinserne. — I afseende på de förstnämnde
eller Krono-Parkerne, är Kronans egande- och
dispositious-rätt till dem ostridig. Utsyning har
derifrån varit meddelad, i allmänhet mot betalning
och Mulbetesrätt , efter hvad förut är
närnndt, liufvudsakeligen af gunst och Nåd beviljad;
dock hafva åtskillige Hemman förvärfvat
sig Skogs- och Mulbetes-rättigheter genom
Contracter, Kongl. Resolutioner samt Skattläggningar;
äfvensom på många ställen enskilde till-,
hörige Hemman och Lägenheter derå eller nära
Proposition om Kr ono-Skogome i Riket. '453
derintill, finnas belägne, hvilka från urminnes
tider derå begagnat bete, och utan en sådan förmån
icke kunna ega bestånd; Hvilka omständigheter
således, vid en förändrad disposition af
desse Parker, böra komma i öfvervägande. —•
Till några Krono-Allmänningar finnes Kronan
hafva enahanda egande- och dispositions-rätt, sorn
till Krono-Parkerne; men i allmänhet äro desse
Allmänningar af lika egenskap som Lands- och
Härads-Allmänningarne, och hvarmed förhållandet
är annorlunda. 'Nyttjandet af desse Allmänningar
har alltid tillhört Interessenterne deri,'
hvarom våra äldsta Lagar vittna; och i de åren
1647 och 1664 utfärdade Skogs^Oröningar är
jemväl denna rätt Landets och Häradernes Innevånare
förbehållne, då deri heter, att: Ländernes
Allmänningar, såsom de till Landsens Innebyggares
tarf och godo äro af fordno afvittrade
och förordnade, altså staude de till Landsens Innebyggare
att nyttja, men icke att för sig och efterkommande
förderfva och utöda; på samma sätt
tillstå och Härads-Allmänningar sine Häradsboert
och Sockne-Allmänningar Sockne-innebyggare; Kronan
har endast förbehållit sig bärande träd och
Masteträd å desse Allmänningar, såsom å annan
Krono- och äfven Skatte-jord , hvilket således
icke innebär någon egande-rätt till jorden, ^>ch
Kronan har icke eller af desse Allmänningar
haft annan inkomst, än genom skattläggning a£
de kärr och måssar, som kunnat uppodlas, men
i det skick de befunnits varit af ingen nytta,
en följd deraf, att Lägenheter, sorn icke höra under
skattlagde Hemman, men bordt utgöra skatt,
icke lämpligen kunnat erlägga den till Interes
-
454 Proposition om Krono-Skogome i Riket.
scnierne i Ali männingarne.-r— Detta tyckes således
bevisa Delegarnes rätt till grunden, fast
Staten disponerat Allmänningen , för att med
rättvisa utdela nyttan deraf åt Länets och Häradets
Innevånare, på samma sätt sorn förhållandet
varit med Sockne-Allmänningar, innan
de på 1750-talet till Sockne-Interessenternes egna
disposition Öfverlemnades; Och Kronans dispositionsrätt
ofver Lands- och Härads-Allmänningarne
har, såsom 25 §. i Kongl. Resolutionen
på Allmogens Besvär den 17 December 1734
jemväl visar, eger.teligen derföre allt hittills,
fortfarit, att svårigheter mött vid desse Allmänningars
öfverlemnande åt enskilde. Emedlertid
hafva nämnde Allmänningar på åtskillige ställen
erhållit benämning af Krono-Allmänningar, hvilket
i synnerhet är förhållandet med en stor deli
af de i Skaraborgs Län belägne, ehuru i 1691
nrs speciella Skogs-Ordning för detta Län desamma
upptagas såsom Lands- och Härads-AUmänningar,
bestämdt åtskiljde från Kronans Parker,
med rättighet jemväl för delegarne, att sälja
Skogs-effecter derifrån och dela inkomsten sig emellan.
Men desse och dylike Allmänningar,
ehuru för Krono-Allmänningar benämnde, hvars
nyttjande af ålder tillkommit något Län eller
Härad lika med Lands- och Härads-AllmänningaL
finner Kongl. Majit icke annorlunda än som
'Lands- och Härads-AUmänningar kunna anses
och behandlas. Ehuru således, i anledning af
hvad förenämndt är, det synes som Kronan alldeles
icke egde någon rätt till Lands- och Härads-Allmänningarne
samt de Krono-Allmänningar,
hvarå enahanda förvaltning egt rum, har
Proposition om Krono-Skogarne i Riket. 45 5
det likväl ansetts att grunden henne tillhörde,
och hon har till eget behof låtit utsyna och
använda Skogs-effecter derå, äfvensom någre Allmänningar
blifvit, mot åsatt ränta, åt enskilde
menigheter upplåtne. Kongl. Majit är likväl af
den tanka, att de böra, såsom en Landets och
Häradets tillhörighet betraktas, att någon försäljning
deraf således alldeles icke kan ega rum,
men att, med Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers
bifall, de kunna, med de vilkor och efter
de grunder, som funnos billige och lämpelige,
till Interessenternes disposition under full egande-rätt
upplåtas. / Recognitions - och BergslagsSkogar,
som till Kronan återfallit, samt Öfverloppsmarker
å de förstnämnda kunna deremot utan
inskränkning af Kronan disponeras. Ett
lika förhållande inträffar äfven med de Marker
som vid afvittring öfverblifva i Rikets Norra
Provinser; Men i anseende till Folkbrist och
felande Communicationer äro de af föga värde
och kunna icke med större nytta för det allmänna
användas, än till nya Hemmans anläggning
för landets uppodlande och befolkning;
Hvarföre Kongl. Majit anser desse Skogar härvid
icke vidare komma i fråga, ytan att med
dem bör förhållas efter de Författningar, sorn i
förenämnde ändamål redan äro gifne eller vidare
kunna af Kongl. Majit meddelas.
Hvad nu först angår Krono-Parkeme och
de Krono-Allmänningar, hvartill Kronans dispositionsrätt
funnes vara enahanda sorn till Krono.
Parkerne, anser Kongl. Majit lika med Riksens
Ständer, de af desse Skogar böra under Kronans
disposition bibehållas, som för Flottornas
456 Proposition om Krono-Skogarne i Riket.
och andra Kronans behof befinnas nödige. Vid
deras undantagande borde afseende hufvudsakeligen
fästas å deras beskaffenhet och vidd, äf-«
vensom å belägenheten, till vinnande af säker
bevakning och lätt transport af Skogs-effecter
derifrån; Och böra Kongl. Majds Befallningshafvande
, i anledning häraf föreslå ogh Kongl,,
Majh derefter bestämma, hvilka Parker sålunda
ma för Kronans räkning bibehållas. Men på det
att den nytta, sonr af denna anstalt påräknas,
ej må blifva förfelad, är angeläget att verksam-*
ma åtgärder till Parkernes vårdande och för bätti
rande vidtagas, såsom: Att Boställen för nödigt;
antal Skogvaktare till Parkernes fredande, f yttre
kanterne anlägges., om de redan nuvarande
befunnes otillräcklige: Att en förbättrad hushållning
och Skogsvård, medelst årshyggen och åter,
ylanteringar införes; A.tt förvaltningen besörjeg
efter uppgjorde bestämda och af Kongl. Majit faststälda
föreskrifter; Att inga dera vidare beviljas;
Att de intagor, hvarå Innehafvarne ej ega. ständig
besittnings-rätt , med lunehafvarnes afgång ,
till Parkerne utläggas; Att inga utsyningar ske,
utan för Kronans räkning, så vida icke Skogens
bestånd eller särskildte förhållanden kunde sådant
fordra och medgifva; Alt intet betande derå
tillåtes, utan så vidt det med Skogens stenväxt
vore förenligt, eller n.ågon enskild en sådan
förmån icke lagligen kunde frånkännas. De å
Parkerne varande, i laglig ordning tillkomne,
intägter synas böra, i deras närvarande skick, få
förblifva; men att sådane derå belägna Hemman
oell Lägenheter, hvilka, efter hvad nedanföre sägesj
ega rätt till Mulbete och Skogsfångst, bor-j
Proposition om Krono-Skogarne i Riket'. 457
de nödige utrymmen J der det, utan olägenhet
och skada ske kunde, utstakas och helst i kanterne
läggas. I öfrigt skulle Öfver-Hof-Jägmästarens
befattning med Kronans Parker upphöra,
och densamma i stället till Landshöfdingen öfverlemna.
I afseende åter på de af nämnde Parker
och Allmänningar, som för Kronans behof icke funnos
böra undantagas, anser Kongl, Maj:t desamma
böra försäljas eller oeh delas såvida icke i följd
af särskilde locala förhållanden , en sådan anstalt
med någon dylik Park eller Allmänning
möjligen skulle tillskynda de'Hemman, sorn till
bete eller skogfnng derå ega laglig rätt, något
verkligt för Hemmanens hestånd, känbart lidande,
i hvilket fall densamma häldre i sitt förra
skick borde förblifva, och nödige åtgärder för en
förbättrad hushållning dermed, såsom om de för
Kronans räkning förbehållne Parker är föreslaget,
vidtagas. Der berörde anstalt komme att för sig
gå , borde vid verkställigheten deraf följande
grunder till iakttagande stadgas;
1:0 De å desse skogar varande Jägeri-Bostäilen
äfvensom de under ständig besittnings-rätt
upplåtne lägenheter, som redan äro mantalssatte
men sakna skog och betesmark, böra, i mån af
behofvet, tilldelas nödigt utrymme till bete och
skog, de sednare emot särskild ränta eftec Ortens
method. Öfrige Jägeri-Boställen, äfvensom de
enskilde Lägenheter, hvilka, ehuru icke mantalssatte,
äro odlade och bebygde och hvilkas inegoområde
till fa mantal kunde uppskattas, de Lägenheter
som förut äro under andre Hemman skattlagdeoch
dermed förenade likväl undantagne, borde pa
4 58 Proposition om Krono-Skogarne i Riketi.
enahanda sätt undfå tillökning, så att de till förenämnde
Hemmantal kunde skattläggas; Dock
hvad de enskilde Lägenheterne anginge, så vida
Innehafvarne sjelfve sådant åstundade. Skulle
å den mark, sorn sålunda komme att dessa Hemman
och Lägenheter tilldelas, någon intägt finnas,
hvarå Innehafvaren i sin lifstid erhållit
besittnings-rätt , bör den vid Skogs-utrymmets.
meddelande deri inberäknas och, med innehafvarens
afgång, Hemmanet eller Lägenheten tillfalla.
Alla öfrige under laglig besittnings-rätt för framtiden
upplåtne mindre intägter, sorn ej kunde
på förenämnde sätt till mantal uppgå, bibehållas
i deras nuvarande skick och utrymme: men.
olaga intägter till den disponibla marken utläggas.
2:0 De af enskilde Hemmans-egare och,
Innehafvare eller till Boställen begagnade Betesoch
Skogs-rättigheter, såsom, enligt Författningarne,
i allmänhet endast af gunst och Nåd medgifva,
försvinna, så vida de icke grunda sig på
Contracter, i hvilken händelse de ma, så länge
Contracterne gälla, fortfara, eller bestämdt och
klart beräknats vid Hemmans skattläggningar,
eller till Hemmanens understöd, genom särskilde
Kongl. Resolutioner, sorn icke ansågos kunna
rubbas, blifvit tillerkände, då nödigt anslag af
Parken, lämpadt efter Skogs-och M ulbetes-rättigheter
bör åt Hemmanen under egande-rätt afsättas
och' lärnpelig ränta i Spannmål , i likhet
med hvad nedanföre är föreslaget , dem åläggas,
när en sådan rättighet icke funnes förut i Skattläggningen
hafva ingått j men då en hel menighet
eller något enskildt Hemman, utan att der
-
Proposition om Krono-Skogarne i Riket. 459
före kunna åberopa ofvannämnde skäl , från uråldriga
tider begagnat Skog och bete å en närbelägen
Park , eller äfven å sjelfva Parken vore
belägen, och utan verkligt lidande ej kunde derifrån
skiljas, må så stor del af Parken, som de
fun.nos oundgängeligen behöfva, till dem upplåtas,
såsom en oskiljaktig tillhörighet till Hemmanen
, då i sådan händelse ränta i Spannmål ,
efter hvad ofvanberördt är , skulle Hemmanen
till framtida utgörande åläggas och Skatte-köpeskillingen
med Sex års ränta utgöras. Kungsgårdar
och Boställen borde likväl från denna
ränta vara frie, och Krono-Hemman ej få i Skatteköpet
af skogslotten ingå, utan i sammanhang
med Hemmanets Skatteköpande. Den utsyning,
som för något allmänt eller enskildt gemensamt
behof å Park tid efter annan skett, kommer icke
att beräknas.
3:0 Den del af Parkerne,. som härefter blefve
att disponera , jemte de derå belägne mindre
Lägenheter, hvarå Innehafvarne i deras lifstid
vunnit besittnings-rätt, bör enskildt i lotter, försäljas,
hvarvid desse sistnämnde lägenheter skulle
köparen, vid Innehafvarens afgång, tillfalla;
Och borde hvarje lått utsättas från 15 till 40
Tunneland allt efter markens mer och mindre
godhet, härifrån likväl undantagne, så väl impedimenter,
hvarmed förstås Sjöar, kala berg och
de i deras närvarande skick oduglige kärr och
måssar, sorn sakna aflopp och således icke kunna
odlas, som äfven sådane kärr och måssar,
som äro till odling tjenlige och hvilka särskildt
till den vidd, som efter hvarje local kunde finnas
lämplig, måga lotterne åtfölja, samt för rän
-
4 fio Proposition om Krono-SkogarÅi i Riket,
tans utgörande skälig frihetstid, der sadan finnes
nödig, å dem meddelas. Den årliga räntan
hör före auetioner å desse lotter, efter Markens
godhet och Skogens beskaffenhet, bestämmas från
§ till 3 kappar Spannemål för Tunnelandet, att
i sådant sädesslag hvarmed Kronans Tionde i
Orten erlägges, utgöras. Sedermera skulle lotterne
under Skattemanna-rätt upplåtas åt den, som
derföre vid allmän auction erbod den lägsta
Skatte-köpeskillingen. Och borde, under förbehåll,
att anbudens antagande berodde på Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning, med auctionerne och Skatte-köpeskillingens
utgörande förhållas, sorn Riksens
Ständer stadgat, att nemligen auctionerne ske på (
en och samma dag i Kammar-Collegium och
Lands-Cancelliet i Orten, samt å det närmast till
skogen belägne Tings-ställe , sedan Kungörelser
derom blifvit utfärdade inom Tänet och angränsande
Län samt uti Allmänna Tidningarne; att i
vid auciionen nöjaktig säkerhet ställes för Skatteköpeskillingens
rigtiga erläggande ; att den ina
få utbetalas på Sex års tid ; Och att Skatte-köpeskillingen
borde til 1 Riksgälds-Gontoiret ingå
att till flottornes behof användas.
4:o Skulle, vid verkställigheten häraf, något
särskildt förhållande i vissa fall i ett eller annat
afseende förekomma, så att de grunder , som nu
lagde äro, icke utan enskildes verkeliga lidande
och ändamålets förfelande dervid kunde tillämpas,
utan att undantag eller jämkning, i hvad
nu i allmänhet är föreslaget , vöre behöfligt,
borde det , i anledning af vederbörandes anmälan,
på Kongl. Majus Nådiga pröfning och afgö
-
Proposiiion om Krono-Skogarne i Riket. 461
rande ankomma, att, i anledning deraf, förordna,
som Kongl. Maj:t lämpligt och skäligt funne.
5:0 I grund af Landshöfdingarnes afgifvande
förslag, bestämmer Kongl. Majit såsom förut
sagt är, hvilka Parker böra för Kronans räkning
bibehållas. Derefter tillhör det Landshöfdingarne,
hvar för sitt Län, att, sedan i grund af Chartot
och Handlingar samt undersökning på stället .
der den erfordras, alla nödiga upplysningar rörande
förhållandet med hvarje Park , i alla delar
blifvit samlade , och vid utsatte samt 3:ne
Månader förut från Predikstolarne, i Ortenä
Kyrkor tillkänöagifne sammanträden, vederbörande
fått tillfälle andraga, hvad de för sin rätt
aktat nödigt, med biträde af Landtmätare, sttne
utsedde gode män och nämnd, i ett tillförordnadt
Krono-Ombuds närvaro, under tillämpning
af de nu stadgade grunderne, upprätta fullständigt
förslag till den reglering för hvarje Park
särskildt, *om i följd häraf kan komma att vidtagas,
hvarefter och sedan Kronans Ombud likasom
öfrige vederbörande vid med dem inför
Landshöfdingen hållet sammanträde' och öfverläggning
häraf haft del och fått sine anmärkningar
dervid skrifteligen eller munteligen till det Pro.
tocollj som dervid förås bör, andraga, Landshöfding
eger att Handlingarne till Kaminar-ColIegi-i
uin insända, som, jemte eget utlåtande öfverläm11a
saken till Kongl. Majus Nådiga pröfning och
stadfästelse. Finner Landshöfding vidare undersökning
på stället i en eller annan omständighet
nödig , må han derom förordna och tillika vara
skyldig att sjelf bevista desse undersökningar ,
om sådant, för ärendets noggranna och ändamåls
-
46? Proposition om Krono-Skogarne i Riket'.
enliga afgörande erfordras. Derest någon pre»
liminaire fråga kunde fordra att förut afgöras,
må han den pa förenämnde sätt Kongl. Majus
Nådiga pröfning underställa, så vida den icke
funnes af sådan beskaffenhet, att den tarfvade
lagligt afgörande vid Domstol, i hvilket fall derom
må skyndsamt besörjas.
G:o Skulle någon i laglig ordning vilja
utföra yrkad rätt till större eller mindre del af
Park, bör han vid det sammanträde, sorn Landshöfdingen,
efter Tre månader förut skedd Kungörelse,
enligt hvad förut är nämndt, med vederbörande
utsätter, derom vid talans förlust göra
anmälan; Och bör Landshöfdingen då förelägga
honom att, inom Tre månader derefter,
vid förlust af all vidare talan, stämning å Kronan
till vederbörlig Domstol uttaga och vederbörande
tillställa; äfvensom Ländshöfdingarne i
öfrigt eger pröfva om denna frågas utförande
må hindra nödiga förberedande åtgärder för den
nu ifrågavarande regleringens utgörande; dock
må genom detta stadgande Kongl. Förklaringen
den 8 November 1786, angående ändrings sökande
i Skogs Commissionens domar, icke anses
ändrad eller upphäfven.
7:0 Kostnaderne för verkställigheten af denna
reglering bör af Kronan förskjutas, men sedan
emellan Kronan och innehafvarne af enskilde
Hemman och Lägenheter fördelas, i mån
som andel af Parkerne hvardera tillfaller.
8:0 Under den tid denna reglering förehafves
och intilldess den blifver fullkomligen
afslutad, bör endast särlan utsyning å Park tillåtas,
som funnes för vederbörandes och andra
Proposition om Krono-Skogarne i Riket. 463
behof oundgängeligen nödig eller hvartill enskilde
egde laglig lätt.
Till Kronan hemfallne Bergslags- och ReCognilions-Skogar,
äfvensom Ofverloppsmark a de
sednare, undantagande likväl dem i de Norra
Provinserne, derefter hvad redan är anfördt, en
sådan anstalt icke kan ega rum, böra på enahanda
sätt förfaras, sorn rörande Krono-Parkerne
här äfven i 3;dje Puncten är föreslaget.
Beträffande Lands- och Härads-Allmänningar
så skulle Kongl. Maj:t ega tillåta, att de till
Interessenternes egen disposition gemensamt, eller
delning dem emellan, upplåtas, när, efter
derom gjord underdånig ansökning, Kongl. Majrt
funne sådant lämpligt och något Laga hinder
deremot icke mötte. För en sådan anstalt bestämde
Kongl. Maju vid hvarje särskildt tillfälle,
efter vederbörandes derom afgifvande förslag
och sig företeende omständigheter, de grunder,
som ml finnas lärnpelige, hvarefter sedan forsla,
get uppgöres och till Kongl. Majus pröfning
öfveriemnas; Dock bör med derå varande Skogvaktare-Boställen,
äfvensom de åt enskilde under
ständig besittningsrätt upplåtne Hemman och
Lägenheter, dervid förhållas, såsom om dylike
Hemman och Lägenheter å Krono-Parkerne sagdt
är; Äfvensom af hvarje Hemman, soto i sådan
Allmänning undfår del, Kungsgårdar och Boställen
likväl undantagne, kommer, att för dess
Skogs-andel årlig ränta utgöras efter maikens
sämre och bättre beskaffenhet, med ^ till och
med 1 kappe Spannemål för hvarje Tunneland;
Men den mark, som till mulbete tillfaller de
Hemman, som sådant i grund af urminnes häfd,
464 Proposition om Krono-Skogome i Rikets
Skattläggningar eller annat behörigt tillstånd, S
Allmänningen begagnat, bör, efter ortens me*
thod, skattläggas, derest af Hemmanens skattläggning
ej finnes, att Hemmanen för sådan mulbetesrätt
redan äro skattlagde.— I öfrigt böra, in*
tilldess framdeles närmare bestämdt blifvit, om
några Skogs- och Jägeri-Betjente för Jagtväsen*
det och tillsyn öfver Ekeskogarne skola bibehållas,
alla de skogs- och JägerUBetjente-sysslorj
som i nämnde ändamål, i följe äf denna Författning,
vid Parker oCh Allmänningar icke be*
hofde bibehållas, vid Innehafvärnes afgång tills
vidare lemnäs obesatte, deras löner ingå till Sta*
ten och Boställena utarrenderas på Fem år i
sönder för Kronans räkning. De åter, hvars
bibehållande oundgängeligen erfordrades, borde
endast tills vidare tillsättas , att när som hälst
sedermera kunna entledigas.
Desse äro de hufvudsakelige stadganden
och föreskrifter i afseende på en förändrad författning
med de Allmänna Skogarne, som
Kongl. Majit för sin del anser ledande till ändamålet;
Och med öfvertygelsen, att, i deri
man verkställigheten deraf kan fortgå, allmän
och enskild nytta skall i denna vigtiga fråga beredas,
öfverlemnar Kongl. Majit nu densamma
till Riksens Ständers pröfning och öfvervägandes
Kongl. Maj:t förblifver Riksens Ständer med
all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen*
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
M» G. Danchvardt*
%
Proposition om Velerinair-Inrättningen. 465
N:o 33.
Utdrag af Protocollet öfver EcclesiastiqueÅrender,
hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti Stats-Rådet pä Stockholms
Slott, Thorsdagen, den 20 Februarii
1823.
Närvarande:
Hans Excellence Justinaa-Stats- Ministern
En. m; Herr Grefve Gylin borg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrike*
Ärenderne m. rn. Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer, Stats-Raden:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Hans Excellence, Hof-Caneellern Herr Grefve
af Wetterstedt.
Deras Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Cederström.
Herr Grefve Skjöldebrand
Stats-Rådet Herr Grefve Löwenhjelm'.
Förste Expeditions-Secreteraren von Prim
zencreutz.
Förste Expeditions-Secreterären von Prinzencreutz
uppläste till justering, ett i underdånighet
författadt Förslag till den Proposition,
sorn, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts under
den g i förlidne månad, tagne Nådiga Beslut,
skulle till Riksens Ständer afgå, rörande
BiAäBf till Riks-St. Prat'. Vitt Semi, i8iS. 5o
466 Proposition om Feterinair-Inrattningen'.
anslag, si väl till ätskillige byggnader vid Veterinair-Inrättningen
i Hufvudstaden, som till
en årlig Stat för samma Inrättnings framtida
underhåll uti dess fullkomnade skick.
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
gillade Kongl. Majit ifrågavarande underdåniga
förslag till Proposition; Och skulle, i öfverensstämmelse
dermed, Propositionen utskrif.
vas samt, på vanligt sätt, till Riks-Stånden öfverlemnas.
Ex protocollo
A. F. Gylling.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till
Riksens Ständer, angående anslag såväl
till ätskillige Byggnader vid Veterinair-Inrättningen
i Hufvudstaden,
sorn till en årlig Stat för samma Inrättnings
framtida underhåll uti dess
fullkomnade skick; Gifven Stockholms
Slott den 20 Februarii 1823.
Sedan Puksens Ständer icke allenast vid 1809
års Riksdag underdånigst anhållit, att Kongl.
Majit täcktes vidtaga tjenliga mått och steg till
anskaffande af pålitliga Läkare för Boskaps-sjukdomar,
hvilka ofta förorsaka Landtmannen en
oersättelig skada, och vid hvilkas behlndling
inånga fördomar ännu finnas rådande; utan ock
i underdånig Skrifvelse af den q B Julli år 1818,
anmält, det Riksens Ständer vid betraktande af
den större dödlighet på hästar, som yisat sig vis
-
Proposition om Veterinair-Inrättningenl 467
sa år vid Strömsholm, icke kunnat underlåta att
fästa uppmärksamhet på behofvet af VeterinairVetenskapens
befrämjande, så att skicklige Läkare
deri måtte danas , för hvilket ändamål Riksens
Ständer ansett större uppmuntran och understöd
behöfvas , än hittills deråt inom Riket
varit lemnadt , helst utom den i Skara enskildt
gjorde stiftelse , någon undervisnlngs-anstalt i
denna väg icke funnes: på grund hvaraf och
enär ibland de vid 1Sr 5 års Riksdag på Stat
uppförde 10,000 R:dr årligen till Kongl. Maj:ts
Disposition, i och för föremål, som tillhöra Medicinal-Verket
och Läkare-Vården i allmänhet,
nära 5000 R:dr voro odisponerade, hvilka härtill
kunde påräknas, Riksens Ständer underdånigst anhållit,
att sådan åtgärd måtte vidtagas, hvarigenom
Veterinair-konsten närmare, kunde befrämjas antingen
genom de personers understödjande, som om
densamma sig redan vinlagt, eller genom de nya
anstalter, hvilka i slikt hänseende pröfvas mest
tjenliga och berörde tillgång af medel medgifver;
så beslöt Kongl. Majit den 14 Augusti 1819,
att en Veterinair-Inrättning i Stockholm skulle anläggas
och sedan dertill, såsom den enda tillgängliga
och tillika fullkomligt passande local, Bränneriets
Tomt på Ladugårdslandet i underdånighet
blifvit föreslagen, förordnade Kongl. Majit
under den 18 Decembersamma år, att öfra delen
af berörde Tomt, hvilken hittills blifvit begagnad
till en, sedan Vaccinationens införande
onödig, Koppy mpnings-Inrättning, borde till anläggande
af en Veterinair-Inrättning upplåtas:
samt den 30 Martii 18*0, alt äfven Tomtens sjö
-
468 Proposition om Veterinair-Inrättningen.
gärd finge tills vidare för berörde ändamål begagnas.
Derefter anslog Kongl. Maj:t den 3 Maji
samma år , för Veierinair-Inrättningens behof,
en summa stor 29,000 R:dr af särskilde, till
Kongl. Maj:ts Disposition hörande, medel, och
efter det Kongl. Maj:t, den 16 Maji samma år,
bifallit ett underdånigt Project till uppförande
af erforderlige byggnader, till en början för en
provisionel och sedan, enär Riksens Ständer anslagit
medel för en fullständig Veterinair-Inrättning
å berörde Tomt, erhull den för Veterinair-Inrättning
tillförordnade Committé, Nådig
befallning, att genast gå i författning med an.
läggandet af den provisionella inrättningen, och
att, då den blifvit fullbordad, med återstoden af
ofvanberörde anslag underhålla samma inrättning
intill nästa eller nu inträffade Riksdag.
Veterinair-Inrättningen uti dess provisionella
skick blef och till följd häraf färdig i början
af år 1821 och öppnades i Februarii samma
ar. Genast anlitades Inrättningen till den grad,
att uti Sjukstallen ej fanns rum till emottagande
af alla de sjuka djur, som der till vård
anmäldes, hvarföre Kongl. Maj:t den 9 Mardi
samma år, biföll, att den större, först för framliden
projecterade Sjukstalls-byggnaden genast borde
uppföras, och att kostnaden dertill, stor 15,000
R:dr, borde utgå af Medicinal-fondens besparingar,
enligt Riksens Ständers ofvananförde Skrifvelse
af år 1818. —- Och hafva Committerades,
till Kongl. Maj:t ingifna, underdåniga Rapporter,
för åren 1821 och 1822, visat, hurusom ett betydligt
antal af Elever vid Inrättningen njutit
Proposition om Veterinair-Inrättningen'. 4C9
undervisning, och ätt ett ganska stort antal af
sjuke djur derstädes blifvit vårdade och botade.
.Beträffande Veterinair-Inrättningen i Skara,
hvars tillgångar varit så knappa, att Directionen
öfver densamma redan för flere år sedan funnit
sig nödsakad hos Kongl. Maj:t anhålla, om understöd
af Statens Medel, i synnerhet för att för.
bättra de tjenstgörande Lärarnes knappa löningsvilkor;
och hvilken Inrättning, oaktadt den af
locala orsaker ej ensam skulle kunna uppfylla
ändamålet, att för Rikets behof dana ett tillräckligt
antal af underviste Djurläkare och Hofslagare,
likväl medför den nytta , att 16 Elever
derstädes vanligen hvarje år njutit undervisning,
af hvilka dessutom 7, enligt Stiftarens Testamente,
underhållas på Inrättningens bekostnad,
har Kongl. Maj:t, under den 3 Maji sisth år,
beslutit, att såsom den lämpligaste utväg, för att
försäkra Inrättningens framtida bestånd , sätta
densamma i tillfälle att kunna någorlunda löna
sina I-iärare, samt att ega tillgång till erforderlig
liö- och betesmark, Ofver-Directeuren Norlings
bredevid Skara belägne egor, värderade till 9,3 3 3
R:dr 16 sk. B:co, hvilke Öfver-Directeuren erbjudit
sig vilja till Kongl. Maj:t öfverlemna för
det inköpspris han frevisligen erlagt, borde för
Inrättningen inköpas, och att de dertill erforderlige
7883 R:dr 16 sk. skulle utgå af g:de
Hufvud-tittelns anslag för innevarande år.
Utom hvad sålunda af Kongl. Maj:t blifvit
beslutadt, i afsigt att befordra den grad af fullkomlighet
hos Veterinair-Inrättningarne i Stock,
holm och Skara, som tillgångarne hittills kunnat
medgifva, har Kongl. Maj-.t äfven till befräm
-
470 Proposition om Veterinair-Inrättningen'.
jande af Veterinair-konsten i allmänhet, samt
lättade utvägar till utkomst för dem, som välja
dess utöfning till sitt egentliga yrke, i Nåder
funnit för godt, att under den 5 Februarii 1829
förordna, det vederbörande Chefer för CavalleriRegementer
och Corpser icke hädanefter få antaga
några Hästläkare eller Hofslagare, hvilke
icke företedt bevis, att de undergått Examen
vid Veterinair-Inrättningen i Stockholm och
derstädes blifvit godkände; hvarjemte Kongl.
Majit under den 9 Maji 1822, i Nåder stadgat:
att hvarje Hofslagare-Gesäll, som genomgått Veterinair-Inrättningen
och blifvit derifrån behörigen
utexaminerad, må, enär han i öfrigt kan
aflägga godfcändt Mästareprof, efter omständigheterna
njuta ett eller tvänne års eftergift på den
tid sorn Skråordningen förmår, att en Gesäll bör
arbeta, innan han till Mästare kan blifva antagen,
äfven som att då en behörigen utlärd Hofslagare-Gesåll
hädanefter åstundar, att såsom Mästare
i berörde handtverk här i Staden vinna
burskap, till utöfvande af detsamma uti hela sin
vidd, och sålunda äfven med rättighet att förfärdiga
Hästskor och besko Hästar, honom ovillkorligen
åläggas, att, jemte vanligt Mästareprof,
med bevis från Veterinair-Inrättningen styrka,
att han eger tillförlitlig skicklighet uti hästskonine
med hvad dertill hörer m. m., samt att
hvarje vid Veterinair-Inrättningen utexaminerad
Elev må tillåtas, att i Stad eller på landet sig
bosätta, för att obehindrad betjena Allmänheten
med Hästeskors och söms förtärdigande och hästars
skorting, enär han i Stad hos Magistraten
Proposition om Veterinair-Inrättningen, 471'
och å landet hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i sådant afseende sig anmäler.
Sedan på sådant sätt ofvanberörde åtgärder
blifvit vidtagne och de tvänne Veterinair-Undervisnings-Anstalterne
redan kommit i verksamhet,
så har Kongl. Maj:t från den till Sty-’
reisen af dessa Inrättningar tillsatte Committé
i Nåder infordrat underdånigt Utlåtande och
uppgift om hvad som, enligt Committéens tanka,
ännu återstår, för att bringa Veterinair-anstalterne
i Riket till behörig fullkomlighet , samt
om beloppet af de medel, som dertill erfordrades;
Och har bemälde Committé med dess underdåniga
yttrande i ämnet, under den 14 November
»istlidne år, till Kongl. Maj:t inkommit.
Uti detta underdåniga Utlåtande har Committéen,
jemte tillkännagifvande, att VeterinairInrättningen
i Skara, genom det Nådigst bifallne
inköpet af de Ofver-Directeuren Norling tillhörige,
i granskapet af berörde Schola belägne
egor och Lägenheter, för framtiden synes hafva
blifvit försatt uti en af vidare tillskott af allmänna
medel oberoende ställning, i afseende på
Veterinair-Inrättningen i Stockholm underdånigst
andragit: att med de medel, hvilka hittills
blifvit till dess anläggning aRslagne, alla de byggnader
rätt väl kunnat uppföras och de arbeten
verkställas, som erfordrades för att sätta Inrättningen
i stånd, att emottaga till vård och skötsel
sjuka Husdjur af alla slag,'och att med skoning
af hästar kunna biträda; men dessa medel
hafva deremot icke räckt till, att derutöfver företaga
mera, än några reparationer på en gammal
trähusbyggnad, i ändamål att provisionel! bereda
’47* Propbsitton om Veterinair-Inrtittningeri'.
tillgång till en del af tfe öfrige för Inrättningen
i annat afseende lika nödvändiga och oumbärliga
rum och Lägenheter: Auditorium Anatomi-Sal,
Apothek, Biblothek och Samlingsrum, Våningsrum
för Lärare och Elever , samt nödige Uthus;
äfvensom endast en obetydlig del kunnat
fullbordas af hvad som behöfves till planering
af tomten och dess förseende med behörigt
stängsel. Till verkställande af dessa återstående
byggnader och arbeten, har Committéen
låtit upprätta ritningar och kostnadsförslag, hvilla
af Kongl, Maj:t redan blifvit godkände, gillade
och fastställde, och har med Kongl. Majus
Nådiga samtycke, Committéen af under händer
hafde medel redan förskottsvis bestridt kostnaden
för grundläggningen af Auditorii-byggnaden. —
Beloppet af de för verkställigheten af här ofvanför®
uppräknade byggnader exforderlige medel,
uppgå till ett belopp af Sextio Nio Tusende
Fyrahundrade Fyratio R:dr 44 sk. B:co, hvilken
summa Kongl. Majn ock härmedelst föreslår
Biksens Ständer att till nämnde ändamål anslå
och torde ifrågavarande anslag, i enlighet med
hvad Veterinair-Committéen i detta afseende
underdånigst hemstält utbetalas, inom Irenne års
tid, på det sätt, att en tredjedel deraf årligen
till Nybyggnadens fortsättande finge utgå, och
att beträffande innevarande året 1823, denna
tredjedel måtte af Committéen få lyftas så tidigt
möjligen ske kan, på det att till iullkomnande af Inrättningen,
ett helt byggnatls-år ej må gå förloradt.
I afseende på en årlig Stat för VeterinairInrättningen
uti dess framtida fullkomnade tillstånd,
har äfven blifvit af Committéen till Kongl.
Proposition om Veterinair-Inättmngen: 473
Maj:t inlemnadt ett underdånigt förslag, uti hvilket
Inrättningens utgifter äro beräknade, att årligen
uppgå till en summa af 8563 R:dri6 sk.;
men som Kongl. Maj:t funnit, att det till 24
i början för nödige ansedde antal af Fri-EIever
bör tills vidare kunna nedsättas till 16, vill
Kongl. Majit endast föreslå en summa af Sju
Tusende Sexhundrade Tre R:dr 16 sk. B:co, att
till Veterinair-Inrättningens i Stockholm understöd
årligen anslås ifrån och med nästkommande
år och intill nästa Riksdag, hvarefter anledning
är att förmoda, att enär Inrättningen kommer
uti sitt fullkomliga skick, och alla tillgångar, som
för densamma möjligtvis kunna sig yppa, utöfver
dem Staten lemnar, med säkerhet blifva beräknade,
äfven som hvilka inskränkningar uti
utgifterne kunna göras, berörde årliga anslagssumma
äfven i framtiden skall kunna nedsättas.
För öfrigt, och då, efter den utvidgning Läro-anstalterne
vid härvarande Veterinair-Scholor,
genom det nu begärdta årliga anslaget
komma att erhålla ett utsträckt tillfälle för ynglingars
kostnadsfria undervisning i VeterinairjVetenskapen
öppnas, har Kongl. Majit funnit
något anslag af allmänna medel, för att förse de
Rikets Provincer med Djurläkare, hvilke icke
redan medelst bidrag från Hushålls-Sällskapen ,
eller begagnande af egne inom Provinceme befintlige
tillgångar, icke vara af nöden, utom hvad
särskildt angår Norrbottens Län, hvars vidsträckthet
och derstädes ofia inträffande smittosarnma
Boskaps-sjukdomar, fordra biträde af en vid härvarande
Veterinair-Schola utbildad Djurläkare,
till hvilkens aflönande tillräcklige medel inom
474 Proposition om Veterinair-InräUningen'.
JLänet saknas; ehuru Torneå Socken, der denne
Läkare borde få sin Station, erbjudit sig, att
med en årlig afgift bidraga till dess underhåll. —
Riksens Ständer lära således, med afseende å
vigten och, angelägenheten deraf att genom en
urläkares stationerande nära Riksgränsen, hindra
och förekomma Boskapssjukdomars införande
från Finland , lika med Kongl. Maj:t inse nödvändigheten
af att ifrågavarande Djurläkare måtte
med nödig lön förses, och i sådant ändamål
erforderlige medel anslå.
Slutligen och då Djurläkare i Landsorterne,'
hvilka vid Veterinair-Scholorne i Stockholm
och Skara på Statens bekostnad blifvit undervisade,
skäligen kunna åläggas, att för det underr
stöd de vid undervisningen erhållit, biträda,
när de af Landshöfdingarne eller andra Auctoriteter,
uti allmänna angelägenheter påkallas,
men billigheten tillika synes fordra, att desse
urläkare derföre böra åtnjuta en lämpelig eH
sättning , efter den Taxa , sorn Kongl. Majit
framdeles, sedan Riksens Ständer uti ifrågavarande
afseenden beviljat medel, vill låta utfärda,
har Kongl. Majit, i enlighet med hvad Committerade
härvid underdånigst hemställt, jemväl
velat föreslå , att Riksens Ständer till kostnadsersättningar
för Veterinair-Läkares dylika anbefalde
resor m. m. måtte anslå en årlig summa
af Femhundrade R:dr.
Till Riksens Ständers Stats-Utskott låter
Kongl. Majit nu ock aflemna de rörande föreslagne
Bvggnaderne vid Veterinair-Inrättningen
i Stockholm författade ritningar oell kostnadsförslag
och förblifver Kongl. Majit Riksens Ständer
Betänkande om Veterinair-Inrättningenl 475
med all Kongl. Nåd och ynnest välbevågen. Da^
tum ut supra.
CARL JOHAN.
A. R. v. Prinzencreutz'.
Utdrag af den från Stockholms VeterinairInrättning
till Kongl. Committéen för
Veterinair-Inrättningarne i Riket inlemnade
Ar s-Berättelse.
Inrättningens Adjunct Herr Doctor A. A. Retzius
har under det förflutna året lemnat undervisning
i Naturkunnigheten, Husdjurens naturalhistoria,
Zootomien Physiologien, Zoo-Pharma—
cologien, Disstetiken och Journal-skrifning.
Doctor Nerman har under sommaren hållit
Botaniska Demonstrationer.
Smedjans Föreståndare, Strömqvist, har, under
Lärarnes tillsyn, öfvat Eleverne uti konsten
att förfärdiga och underlägga hästskor, så väl
på friska sorn sjuka hofvar.
Practiska föreläsningar hafva, jemte tillfälle
till öfning uti Medicinska och Chirurgiska Kliniken,
alla förmiddagar lemnats af inrättningens tillförordnade
Föreståndare.
Tjugufem Djurläkare-Elever hafva, under
det förflutna året, njutit undervisning vid Inrättningen;
äfven hafva Hofslagarne vid Kongli
Lif-Gardet till häst och Kongl. Svea ArtilleriRegemente,
samt 4 Hofslagare-Gesäller, haft öfning
uti Inrättningens smedja,
476 Betänkande om Veterinair-lnräitningenl
För Djurläkare-EIeven Söderbergsom i
egenskap af Djurläkare, afgått till Gottland, har
det lyckas att hämma en der bland Boskapen
ntbrusten smittande sjukdom. Eleverne Bergström,
Olander och Kuch äro, som Hästläkare, till
Regementerne afgängne.
Hofslagare-mästaren Svenson, Gesällen Olsson
och Jonas Engvall hafva, efter föregången
pröfning, begifvit sig till hemorten , för att der
använda de kunskaper de under sitt vistande
härstädes kunnat sig förvärfva.
Uti Inrättningens sjukstall hafva förlidet
år blifvit vårdade ig,j hästar. Brist på utrymme
i början af året , samt för liten Betjening ,
är orsaken , hvarföre detta antal ej varit större.
Af desse hästkreatur hafva 136 utgått som friska,
16 blifvit förbättrade och 4 obotade; 12 hafva
dött och deribland någre genast efter ankomsten
till Inrättningen; 16, hvars värde varit ringare än
kostnaden för deras Cur, hafva blifvit dödade,
och 10 äro vid årets slut på stallen qvarstående.
Tre nötkreatur, a får, 33 hundar SCc. äro
dessutom vårdade på Inrättningen.
1121 hästar, 58 nötkreatur, 10 får 12 svin
154 hundar 1 get och flere mindre husdjur,
hafva för sjukdomar eller yttre åkommor blifvit
förde till Inrättningen men sedan, efter meddelade
föreskrifter, af egarne sjelfva vårdade.
Dessutom hafva Inrättningens Elever varit
flere gånger kallade på landet att sköta sjuka
husdjur. De sjukdomar, som oftast fordrat denna
hjelp, hafva i synnerhet varit Blodpinkning
bland Hornboskapen , smittosam svinsjuka och
skabb bland fåren.
Betänkande om Veterinair-lnrättningenl 477
Biblotheket och samlingarne äro ansenligt
ökade under loppet af sistlidna år.
Stockholm den 13 Januarii 1833.
6’. A. Norling.
lätteligen utdraget bestyrker
P. F. Thunman.
Kgl. Commiltéens Secreterare.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Sedan, med underdånig anledning af Eder Kongl.
Maj:ts Nådiga Circulair-Bref den 16 Julii föll.
år, angående Länens förseende med Djurläkare,
jag, under den 26 derpåföljde September, jemte
underdånig anmälan derom, att, efter det Eder
Kongl. Maj:t i Nåder tillåtit, att vid den i
Stockholm inrättade Veterinair-Schola en Elev
från detta mig Nådigst anförtrodde Län finge
antagas till undervisnings åtnjutande , men ingen
, i sådant ändamål velat besöka nämnde
Schola, med mindre han erhölle särskildt understöd
, Länets Hushålls-Sällskap dertill anslagit
100 R:dr Riksgäld, hvarefter Smeden och Hofslagaren
N. J. Dahlström, på visse vilkor, som,
ibland annat, ålägga honom, att, efter inhemtade
nödige kunskaper i Veterinair-yrket, såsom Djurläkare
, inom Länet, sig bosätta, blifvit utsedd
alt, i egenskap af Djurläkare-Elev lill Stockholm
afresa haft Nådeu i underdånighet hemställa, om
478 Betänkande om Veterinair-Inrättningenl
iclce, enär hvarken Lön för Djurläkaren blifvit
bestämd eller oanvände tillgångar dertill vore
härstädes att tillgå Länets Innevånare fingo höra
huruvida de med en årlig afgift för hvarje
Rök ville bidraga till en eller flere Djurläkares
aflönanile, och Eder Kongl. Maj:t härtill Nådigt
bifall lemnat; så är i slikt afseende, sammanträde
vordet härå Lands Cancelliet utsatt och den
11 innevarande månad hållet med fullmägtige
från Städerne och Soknarne i Länet.
Ehuru någon enhällig öfverenskommelse
icke stått att vid detta tillfälle vinnas , hafva
o
dock *5 socknar af Ångermanlands Södra och
3 Soknar af Ångermanlands Norra Fögderie,
under en tid af Fem år åtagit sig en viss årlig
afgift för hvarje Rök , så att blifvande Djurläkaren
kan, inbegripet hvad Hernösands Stad
tillika utfäst, påräkna i Lön om året, under
nämnde tid, omkring loo R:dr R:glds. Deremot
öfrige Socknarne yttrat, att de redan vöre försedde
med personer , som i Djurläkare-konsten
egde erforderlige insigter och att följakteligen
sådanes antagande icke kunde anses vara för
dem af behofvet påkalladt. Hvilket allt jag dristar
hos Eder Kongl. Maj.t underdånigst anmäla.
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eder Kongl. Majus
underdånig»te tropligtigsto
tjenare oell undersåte
H. Mörner.
Hernösands Lands-Cancellie
d. 31 December 1822. 5. 17. Hillbergi
Proposition om Tullverkets räkenskaper m. ml 479
N:o 24.
Protocoll hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet, å Stockholms Slott
den 28 Febr. 1823.
Närvarande:
Hans Excellence Justitia-Stats-Ministern
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Arenderne Herr Grefve von Engeström.
Deras Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Rosenblad.
Herr Grefve Fleming.
Undertecknad Hof-CancellerDeras
Excellencer, Stats-Råden:
Herr Grefve Gederström.
Herr Grefve Skjöldebrand•
Herr Grefve Mörner.
Stats-Rådet, Grefve Löwenhjelm.
Sedan undertecknad Hof-Canceller uppläst en;
på Nådig befallning, författad Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående granskningen af Tullverkets
räkenskaper, såsom ock räkenskaperne för
visse under Krigs-Collegium och SeraphimerGillet
stälde Cassör; täcktes Kongl. Maj:t, på
Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, nämnde
Skrifvelse, sådan den vid detta Protocoll finnes
bilagd, i Nåder gilla, hvarjemte Kongl. Majit
befallte, att densamma, af undertecknad tiof
-
48» Proposition om Tullverkets räkenskaper m. ni'.
Canceller contrasignerad, skulle till Rikets Stan;
der, på vanligt sätt öfverlemna*. Ut supra
In fidem
G. af Wetterstedt
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående granskningen
a f Tullverkets Räkenskaper, såsom ock
Räkenskaperne för vissa under KrigsCollegium
och Seraphimer-Gillet stälde
Cassör; Gifven Stockholms Slott
den 28 Februarii 1823.
Då Rikets Ständer vid sista Riksdag, uti särskilda
underdåniga Skrifvelser af d. 15 Junii
och 2 Julii 1818, anmälde deras beslut, att så
väl Tullverkets räkenskaper och förvaltning, sorn
redogörelserne för de af Kongl. Maj:ts och Rikets
Krigs-Collegium förvaltade Cassör skulle,
likasom Stats-Verkets räkenskaper och förvaltning,
och på samma gång, af Riksens Ständer
eller deras Revisorer granskas, vägrade Kongl.'
Majit dertill Sitt Nådiga bifall, med stöd af Regeringsformens
83 §•> enligt hvilken Grundla-’
garne skola, i hvarje särskildt fall, efter deras
ordalydelse, tillämpas. Kongl. Maj:t lät likväl,
af Egen drift och utöfver hvad Riksdags-Ord*
ningen föreskrifver, vid samma tillfälle förklara,
hvad Tullverkets räkenskaper beträffade, Sig vilja
vid Riksdagarne, såsom vid 1818 års Riksdag
skett, upplysningsvis lemna Riksens Ständers
Stats;
Proposition om Tullverkets räkenskaper m. m. 48*
Stats-Utskott del af desamma, för den sedan
nästföregående Riksdag förflutne tid.
Som 30 och 68 §. §:ne af Riksdags-Ordningen
, hvilka bestämma gränsorna för Riksens
Ständers åtgärder i afseende på granskningen af
Stats-Verkets tillstånd, styrelse och förvaltning,
icke förbehöllo Rikets Ständer eller deras Revisorer
någon granskningsratt af Tullverkets räkenskaper
eller Krigs-CoMegii Cassör, hvarföre
ock under föregående Riksdagar, sedan Regeringsformens
antagande, och med anledning äfven
af den för Rikets Ständers Revisorer af
Kongl. Majit,- på Rikets Ständers underdåniga
anhållan, under den 10 Junii 1812, utfärdade
Instruction, fråga derom ej blifvit af Rikets
Ständer väckt: ansåg Kongl. Majit, att i de fäll,
der Grundlagens bokstaf icke kan åberopas, och
på hvilka således en skiljaktig tillämpning kan
göras af dess bestämda föreskrifter, en sådan
tolkning af lagens anda, hvarken ma eller bör
ske, utan till följe af en i laglig ordning i beredd
sammanstärnmelse emellan Kongl. Majits
och Rikets Ständers åsigter, samt att den all-,
manna säkerheten och Medborgares frihet kräfva,
att alla de genom Grundlagen stadgade myndigheter
binda sig vid samma Grundlags ordalydelse.
Kongl. Majit har likväl erfarit, att ifrån
denna, för alla tillfällen gällande Grundsats, någon
gång afvikelser blifvit gjorda. Rikets Ständers
Revisorer hafva understundom ej stadna*
vid den för deras verksamhet utstakade gräns,
i det Revisorerna, oaktadt bokstafiiga stadgandet
Bihang till Rik>-St. Prat■ lista Sami. !g2j. ^ t
482 Proposition om Tullverkets räkenskaper m. m'.
i den för dem utfärdade Instruction, äfven som
af 68 §• Riksdags-Ordningen, att hvarje Revision
endast bör omfatta 2.'ne års afslutade räkenskaper,
dock icke sällan utsräckt sina anmärkningar
och omdömen till förvaltnings-åtgärder, hörande
till en påföljande tidpunct, hvarförutan de
understundom ingått i tillstyrkanden och förslag,
som, enligt hvad äfven en del af Eedamöterne
vid sista Revision sjelfve funnit, icke rätteligen
böra utgöra föremål för deras befattning,
och har det i synnerhet bordt vara lika oväntadt
som smärtande för Kongl. Majit, att se en
sådan anmärkning rigfas emot ett af Hans Majit
beviljadt understöd för de mest nödlidande i
2ine af Eldsvåda förstörda Städer, — understöd,
hvarvid Kongl. Majit trodde sig böra låta de
allmänna medlen gå i bredd med sina enskilda
bidrag.
Det har ej heller undfallit Kongl. Majit,
att den af Riksén# Ständer, vid sista Riksdag,
beslutna förändring, uti 1812 års af Kongl. Majit
utfärdade Instruction, enligt hvilken förändring,
Revisorernes berättelser, som förut till näst påföljande
Riksdag förseglade förvarades , numera
böra, genom Revisorernes försorg, till trycket
befordras, icke blifvit hos Kongl. Majit till utfärdande
anmäld.
Såsom högste väktare öfver Samhälls-förbundet,
är det Kongl. Majits första pligt, att, i ali
deras helgd , upprätthålla de förbindelser , dem
Eagarne hafva Regeringen ålagt. Dessa förbindelser
äro för Kongl. Majit icke personliga; de
äro med folkets rättigheter på det närmaste förbundne
Kongl. Majit har icke och kan icke
Proposition om Tullverkets räkenskaper m. m. 483
hafva något enskildt intéresé. Dess ära gch sällhet
äro oskiljaktiga från det Folks sällhet och
ära, hvars styrelse är honom anförtrodd, och
med ledning af dénfla grundsats , bör Han
Sträcka en lika sorgfällig omvårdnad till bevarande
af Rikets Ständers , Sorn af KoUunga-Magtens
ömsesidiga rättigheter. Men, för att vinna detta
mål , böra dessa rättigheter vara noga bestämda,
och Kongl. Majit vill derföre härmedelst gifva
Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Maj t samtycker,
att Tullverkets Räkenskaper, såsom och
Räkenskapetne för de under Krigs-Collegium
Stälda militiäi-Röställs- och Ktigsmanshus-Cassorne
må hädanefter af Riksens Ständer, eller deras
Revisorer granskas. Ett lika förhållande kommer
att ega rum med den del af SeraphimefGillets
fonder, sorn af allmänna medel Utgöras i
men då de, antingen af Testamentariska dispositioner,
eller frivilliga sammanskott härflytande
medel blifvit under Regeringens särskilda vård
och förvaltning stälde, tillhör äfven granskningen
af desSas Räkenskaper de af Kongl. Majit
dertill utsedde personer allena.
Ehuru Kongl. Majit genom detta sitt nu
tillkännagifni nådiga beslut, i förväg instämt
Uti Rikets Ständers redan uppfattade åsigt af de
Uti 30 och 68 §• §me Riksdags-Ordningen åberopade
allmänna stadganden, vill Kongl. Majit
likväl, med fästadt afseende på den grundsats,
att genom en bestämd föreskrift all tvätydighet i
grundlagens bokstaf, så Val nu, sorn för framtiden
bör undanrödjas, till Rikets Ständer öfverlemna
ett förslag , i detta afseende*
£84 Proposition om Tullverkets rakenskäper m. ml
Kongl. Maj:t, som härigenom gifvit ett förnyadt
bevis af sin afsigt, att, uti allt nyttigt
och billigt, gå Rikets Ständers önskningar till
mötes, vill, såsom en motsvarighet för dess ofvannämnde
nådiga medgifvande, af Rikets Ständer
äska, att de meddela mera bestämda föreskrifter,
än hittills för deras ombud, vid de Revisions-förrättningar,
som emellan Riksdagarne inträffa,
och således den ofvan åberopade Instruciionen
af år 1812 i laglig ordning, erhålla en
ytterligare utveckling.
Som Kongl. Maj:t i det föregående anmärkt
de förnämsta omständigheter, som för framtiden
tarfva rättelser och ett från skiljaktiga tydningar
oafhängigt stadgande, så begär Kongl. Maj:t, att
Rikets Ständer, för detta ändamål, vidtaga nödige
åtgärder.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
G. <7f {Wetterstedt!
N:o 24.'
Utdrag af Protocollet öfver K amni ar-År enoder,
hållet inför Hans Maj:t Konun
-
Proposition om Rikets Styrelse-Verk. £8^
gen uti Stats- Rådet på Stockholms
Slott den 4 Martii 1825,
Närvarande:
Hans Excellence Justitias - Stats-Ministem
Herr Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Arendecne Herr Grefve von Engeström,
Deras Excellencer Rikets Herrar
Stats-Råden H:r Grefve Rosenblad.
H:r Grefve Fleming.
H:r Grefve Cederström'.
H:r Grefve Skjöldebrand.
H:r Grefve Mörner.
Stats-Rådet Grefve Löwenhjelm.
Tillförordnade Sfats-Secreteraren Fö'rste Exjpeditions-Secreteraren
Danckwardt.
Kongl. Majit behagade, i anledning af StatsRådets
nu närvarande Ledamöters underdåniga
tillstyrkande, i Nåder befalla, att bilagde på
Kongl. Majus Nådiga befallning författade och
nu uppläste Nådiga Skrifvelse till Riksens Ständer,
angående det af utsedde CommitKirade uppgifna
Förslag till en förändrad organisation af
åtskilliga Rikets Styrelse-Verk, skulle i vanlig
ordning till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protobollo,
A. G. Westberg.
486 Proposition om Rikets Styrelse-Verk
Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer, angående det af utsedde
Committerade uppgifne Förslag, till
en förändrad Organisation af åtskilligt
Rikets Styrelse-Verk, nu mGifven
Stockholms Slott den 4:de Martil
1823.
C
Oedan Kongl. Majits Högstsalig Herr Fader,
Konung Carl XIII, vid flere tillfällen med
Riksens Ständer delat omtankan, för vinnande af
en förändrad Organisation af Rikets åtskiltige
Styrelse-Verk samt ett förbättradl arbetssätt inom
desamma, för att derigenom bereda de dithörande
Arenders säkrare och skyndsammare gång
med ett mindre antal bättre lönade Ämbetsmän;
och Riksens Ständer, jemväl vid sednaste Riksmöte,
efter att genom ett särskildt Utskott ytterligare
hafva beredt detta ämne, hos Kongl. Majit
i underdånighet begärt, det en Committé måtte
förordnas att genast och verksamt företaga
detta arbete, på det Committéens Förslag dertill
kunde vid nästpåföljande Riksdag för Riksens
Ständer framläggas; Så hade Kongl. Maj;t,
under den a Februarii 18 tg, med bifall till
Riksens Ständers sålunda yttrade önskan, förordnat
en sådan Committé, hvars arbeten med
der. 1 April samma år tagit sin början; och då
Kongl. Majit dervid jemväl funnit angelägenheten
fordra, att, såsom Riksens Ständer också synts
hafva åsyftat, en revision i förening härmed
företoges af de till administrationen hörande flere
spridde och dittills till en stor del icke ali—
Proposition om Rikets Styrelse-Verk. 487
mä’nt kända Stadgar och Författningar , för att
deri åstadkomma en efter sednare tiders fordringar
lämpad förbättring, hade Kongl. Majit i
sådant afseende tillika utsett en Ledamot af
hvardera utaf Kongl. Majits och Rikets KrigsKammar-
Bergs- eich Commerce-Collegier samt
Kammar-Rätten, med uppdrag att hvar för sig
samla och i ordning bringa de till hvarje af
dessa Verk hörande Stadgar och Författningar
samt derefter dem granska och med hvarannan
jemnföra, för att sedan kunna till Kongl. Majit
uppgifva Förslag till de rättelser och förbättringar
deruti, som kunde finnas lämplige och nödige;
med hvilket uppdrag Kongl. Majit äfven
förenade skyldigheten för desse Ledamöter, att
jemte de till reglering af Rikets Ämbeten och
tjenster förordnade ofvanbemälde Committerade
under en gemensam Ordförande sammanträda
vid alla de tillfällen sådant kunde erfordras och
att ständigt gå bemälde Committerade tillhanda
med de upplysningar och biträden, som af dem
begärdes.
Hå Kongl. Majit derjemte, under utöfningen
af Dess Konungsliga kall, vid flere tillfällen
erfarit, huruledes ett väsendtligt hinder för
en kraftig och verksam behandling af de allmänna
Arender, som utgjorde föremålet för Rikets
administrativa myndigheter, läge uti en i
Författningarne ej tillräckeligen förekommen
sammanblandning af dessa myndigheters befattningar
med Domaremagtens, fann Kongl. Majit
godt särskildt anbefalla ej mindre förenämnde
Committerade, än äfven den för utarbetande af
en :iy Civil och Criminal-Lag förordnade Lag
-
£88 Proposition om Rikets Siyrelse-Verki
Committé, att, vid uppgörande af sine Förslag,
noga tillse, det alla rätts Frågor blefvo skiljde
från de Ärepder, som tillhörde de administrativa
myndiglieterne, på det den befattning, som de
hittills egt med ämnen, hvilka efter deras natur
borde Domstolarne tillkomma, kunde för fiamtiden
upphöra, Commiiterade , som ansågo, att
bestämmandet af en nega gränseskillnad mellan
de Ärender, som Domaremagten och de administrativa
myndigheterne tillhörde, borde, såsom
en bufvudgrund för regleringen af Fikets Ämbeten
och Tjenster, föregå en sådan åtgärd, afgåfvo
i anledning häraf gemensamt meck LagCommittéen
till Kongl. Maj:ts pröfning ett särskildt
underdånigt betänkande i detta ämne;
Och ehuru Kongl. Majt vid pröfningen deraf,
för den särdeles grannlagenhet , som fordrades
vid bestämmandet af gränsorne emellan desse
myndigheters befattningar , förklarade Sig icke
vilja i afseende derpå taga något afgörande beslut,
innan Kongl. Maj:t-egt tillfälle att derom
inhemta Riksens Ständers tanka, tillät Kongl.
Majt likväl Committerade att, utan afbidan derpå,
vid utarbetande af sitt Förslag till ny reglering
af Rikets Ämbeten och Tjenster, antaga
och tillämpa de grunder och de derefter emellan
administrativa och Domare-myndigbeterne
föreslagne gränsor, sorn förenämnde underdåniga
betänkande innefattade; hvarjemte Kongl. Majit
i öfrigt, för att så mycket mera bereda tillfälle
för de indragningar af Ämbeten och Tjenster,
hvilka möjligen kunde blifva en följd af
de förändringar i nuvarande Styrelse-Verk, som
kunde komma att framdeles beslutas, utan att be.
Proposition om Rikets Styrelse-Verk. 489
lasta Stats-Verket med fortfarande I.öne-anslag
till personer, som under tiden, till erhållande
af slike tjenster komme i fråga, beslöt att intill
detta Riksmöte icke återbesätta de Ämb.eten och
Tjenster, hvilka Kongl. Majit ansåge kunna blifva
föremål för framdeles indragningar och att
endast till sådane, som Kongl. Majit funne för
Ärendernes jemna gång oundvikligen böra bestridas,
provisionelt förordna skicklige personer
att, emot tillgodonjutande af de Tjensterne anslagne
Röner, såsom arfvoden, desamma under
ledigheterne förrätta.
Efter fortsatte Arbeten hafva Committeraden
för regleringen af Rikets Ämbeten och Tjenster
till Kongl. Majit afgifvit deras underdåniga
Förslag, hvarvid 2ine af dess Ledamöter , från
pluraliteten sk i 1 ja k tige, utarbetat särskildte Project
i detta ämne; Och oaktadt det ena af dessa
project ännu endast i ett korrt Utkast blifvit
framstäldt, men snart torde komma att i fullbordadt
skick afgifvas, har Kongl. Majit ansett
sådant icke vidare böra fördröja frågans öfverlemnande
till Riksens Ständer, häldst detta Project
sedermera kan blifva Riksens Ständer meddeldt.
Då Kongl. Majit således nu för Riksens
Ständer framlägger ifrågavarande utarbetade förslag
, så väl till en förändrad organisation af Rikets
Styrelse-Verk, som angående ett närmare
bestämmande af gränsorne emellan de administrativa
myndigheternes och Domaremaktens befattningar,
för alt i anledning deraf i detta vigtiga
ämne erhålla Riksens Ständers tankar och
yttranden,' innan Kongl. Majit deröfver fattar
ett afgörande beslut, vill Kongl. Majit i Nåder
4go Proposition om Rikets Styrelse-Verk.
fasta Riksens Ständers uppmärksamhet derpå, att
dä ä ena sidan Kongl. Maj:t erkänner nyttan
och nödvändigheten af sådane förändringar i
Rikets åtskillige Styrelse-Verk, sorn, stödjande
sig pä grund af förenklade göromål och ledande
till närmare samband Styrelse-Verken emellan,
utan förbländning af hvarderas bestämda verkningskrets,
med ändamålet af ett minskadt, men
tillräckligt, lönadt antal Ämbetsmän, bereder
drift och skyndsamhet i behandlingen af dem
hvardera tillhörande ärender samt i det hela enhet
och kraft, anser Kongl. Maj:t å den andra
sidan hvarje förändring af en genom tid och erfarenhet
stadgad Förvaltnings-Ordning , endast
efter grundligt öfvervägande böra företagas och
icke uppkomma utan såsom följd af noggrann
undersökning och beräkning, hvarigenom des»
företräde, framför redan bestående former, blifvit
med tillförlitlig visshet afgjordt. — För behandlingen
ensamt af detta ärende, såsom af en alldeles
egen omfattning och beskaffenhet , vill
Kongl. Maj:t derjemte föreslå Riksens Ständer
att tillsätta ett särskildt Utskott, hvilket Kongl.
Majit skall låta ofvannämnde Förslag jemte åtföljande
handlingar tillställa. Uti dessa Förslag
förekomma någre få ändringar i våra Grundlagar
äfvensom i allmänna .Lagens stadganden ,
hvilka således fordra att i vanlig ordning behandlas;
och bland dessa förändringar anser
Kongl. Majtt sig böra, såsom på goda skäl grundad,
utmärka den om upphörandet af Rikets allmanna
Arenders ^Beredning , hvilken numera
icke synes vara af noden.
Proposition om Rikets Styrelse-Verk. 491
Det vidlyftiga men vigtiga arbete, i afseende
på de nu gällande oeconomiska Författningarnes
samling och öfverseende, som varit särskilde
Gommitterade uppdraget, har, under den
förflutna tiden så fortgått, att den första delen
af samma arbeten eller sjelfva samlingen och i
ordningbringandet, hvad de till Krigs- Bergsoch
Commerce-Collegiernes omfattning hörande
Stadgar och Författningar angår, redan blifvit
fullbordad, och hvilka samlingar, för att dels af
Ämbetsmän och andre kunna emedlertid begagnas,
dels derigenom undergå en allmän granskning
och ytterligare fullkomnande, Kongl. Maj:t
förordnat böra lill trycket befordras; Och med
den återstående delen af berörde Arbeten eller
Utarbetande af förslag till ändringar och förbättringar
i de samlade Författningarne, kommer,
efter Kongl. Majus afsigt, att fortgå så skyndsamt
detta grannlaga arbete kan utföras och verkställas,
och hvarigenom Kongl. Majit hoppas det
af Kongl. Maj:ts åsyftade vigtiga ändamål skola
vinnas, att ett i systematisk ordning sammanfattadt
verk öfver alla Stats-förvaltningens och den
oeconomiska Lagstiftningens grenar, byggt på
rigtiga grunder för Statshushållningen och efter
Ilikets behof, läge och consiitutionelle Inrättningar
lämpadt, må kunna blifva fullhordadt.
Vid granskningen af Committerades till Styrelse-Verkens
organisation afgifne Förslag, komma
Riksens Ständer att inhemta, huruledes Coinmitterade
ansett sig icke för närvarande och innan
grunderne för den blifvande organisationen
blifvit bestämda, hafva bordt uppgifva Förslag
till ett förbättrade arbetssätt inom de administra*
49 J Proposition om Rikets Styrelse-Verk'.
tiva Verken, och i följd deraf upprätta Förslag
till specielle Instructioner och arbetsordningar
för hvarje Departement och derunder lydande
Verk, samt till Tjenstemännens antal och deras
löner; Och då för detta arbetes fullbordande, äfvensom
för fortsättningen af det påbörjade arbetet
nied de oeconomiska Forfattr.ingarnes öfverseende
och granskning, nödige medel erfordras,
anser Kongl. Majit sig böra för Riksens
Ständer framställa angelägenheten deraf, att det
anslag, som hittills, sedan 181a ars Riksdag varit
af Riksens Ständer åt ändamålet anvisadt, än
vidare må få fortfara.
Kongl. Maj:t förblifver Riksens Ständer,
ined all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL JOHAN.
M. G. Danckwardt
Bilaga.
Committerades till Reglering af Rikets Styrelse-fork
Underdåniga Betänkande.
Stormägtigste Allernådigste Konung!
E,ie, Kongl. Majit har, genom Förordnande af
den 2 Februarii 1819, i Nåder anbefallt Committerade,
att ”på sätt Riksens Ständer vid sist”förflutne
Riksmöte, i underdånighet begärt, fö*
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk! 493
”retaga ny reglering af Rikets Ämbeten och
"Tjenster, samt ett förbättradt arbetssätt inom
”Rikets Styrelse-Verk.”
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse
härom, den 2 Julii 1818, innefattar icke någon
annan eller mera bestämd anhållan, än att den
Committé, som för nyssnämnde ändamål kunde
tillförordnas, skyndsamt skulle företaga den nödig
ansedda Regleringen, så att Förslaget dertill
vid nästa Riksdag, för Rikets Ständer måtte kun.
na framläggas; varande, för att Coinmiuéen tillställas,
nedannämnde Handlingar berörde underdåniga
Skrifvelse bifogade, nemligen:
Det vid sista Riksdagen satte särskildta Utskottets
Betänkande, om grunderne för den önskade
Allmänna Regleringen;
2-.ne Riks-Stånds anmärkningar vid detta
betänkande; samt
Utskottets utlåtande deröfver och dess Betänkanden,
angående ej mindre en föreslagen
ändrad Reglering med aflöningen för KronoUppbördsmännen
i Rikets Städer, än en projecterad
tillökning af Betjeningen vid' LandsCancellierne
och Lards-Contoiren.
Några ytterligare föresksifter i afseende på
de grunder, som vid den åsyftade Regleringen
borde följas, eller om gränsen för befattningen
med denna Reglering, hafva Cornmitterade icke
erhållit.
Särskildta Utskottets förstnämnde Betänkande
upplyser likväl, att, då Riksens Ständer, redan
vid 181a års Riksdag, efter granskning af
det Betänkande, som blifvit gifvit af en föregående
året nedsatt Committé, givars åtgärd in
-
494 Betänkande orrt Rikets Styrel se-Verk.
skrankt sig till föreslående af några förändringaf
u(i Collegiernes Organisation, med bibehållande
af den Collegiala Styrelseformen, anhållit om
tillsättandet af en ny Committé, sorn, Utan hinder
af gällande Lagar och Författningar, egde,
att utarbeta och föreslå ett nytt sätt för de Allmänna
Ärendernes behandling; sä har Utskottet,
öfverlygadt dels att, med bibehållande af nu befintelige
Administrations-former, upprättande af
project lill indragning af Ämbeten och Tjenste?
voro ändamålslöst, dels att afsigten med den
nya Regleringen förnämligast vore en förmånli.
gare och lämpligare inrättning af den inre Styrelsen,
till vinnande af mer skyndsamhet, enhet
och ordning i de allmänna Ärendernes gång,
hvaraf äfven minskning af Slats-Utgiftérne skulle
blifva eil följd, velat söka möjligheten af ett
förhållande, der de ändamål, sorn genom den
inre Administrationen böra uppfyllas, kunde
vinnas på det genaste och kraftfullaste sätt, och
gertorn den minst hoptrasslade utgrening af Styrelse-magten
från dess medelpunct till alla delar
af Statskroppen.
Särskildta Utskottet har härvid funnit, att
Rikets Administrations - Verk, aflägsnade från
deras ursprungliga inrättning oell bragte i ett
skick, som, allmänt öfverklagadt, ingalunda motsvarade
sitt ändamål, borde förändras till en helt
och hållet Ministeriel Styrelse, hvartill grunderna
finnas framställde i Utskottets tryckta Betänkande
från pag. 12 till och med 20.
Så väl i detta Betänkande, som i dess utlåtande
öfver anmärkningarne dervid, har Utskottet
närmare motiverat dess tanka, om olämp
-
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk, 495
ligheten af den Administrativa Styrelsen i sitt
närvarande skick, hvarvid Utskottet hufvudsakeligen
yttrat: ”att denna Styrelse, som, efter
”hvad Utskottet sökt ådagalägga, blott framställer
”hinder emot en af tidens anda och Nationens
”behof påkallad Statsförvaltning, synbart lutar af
”sin egen tyngd och lider af de biäckligheter,
”sorn en längre nötning tillfogat de särskilda
”styckena deraf, att enhet deri ej kan vinnas utan
”den dirigerande kraftens utgående från en enda
”punct och återverkningens riglning dit tillbaka;
”att denna nu saknade enhet och kraft icke kan
”förenäs eller bestå med de Collegierne, i strid
”mot Constitutionens anda, nu åliggande func”tioner,
såsom dömande, administrerande och
■"'rådgifvande; att således den administrativa verksamheten,
som utgår från Konungamagten, ef”ter
nu bestämda ordningen, icke dit återkom”mer,
utan lemnar emellan sig och dess första
”Organer, flere hviloställen, hvarigenom verkställigheten
af Konungens vilja uppehälles och
”verkningarne, utan någons vållande genom fördröjning,
glömska och saknad eftersyn, antingen
helt och hållet uteblifva eller försvagas,
”eller ock blifva helt andre, än de påräknade;
”men att deremot ett helt annat förhållande skul”le
uppkomma, om en Ministérd, ständigt när”varande
i Konungens Stats-Råd, besörjde den
”Adminstration, som nu åligger Collegierne, af
”hvilka sednare Nationen dessutom, så mycket
”mindre kan fordra någon redo, som Constitu”tionen
för en sådan undersökning icke utsätter
”forum, hvaraf skulle följa, att, i brist af Dom”siol,
något lagligt åtal emot Collegierne icke
49^ Betänkande om Rikets Styrelse-Verk'.
s’kunde ega ram, ehuru i deras hander är anfort
”trodt ej mindre det hufvudsakligaste af liela
”inre Styrelsen , än Domsrätten medborgare e”mellan
i alla frågor, som icke rent af äro Ci-I
”vila eller Criminella.”
Utskottet har vidare trott, att genom Styrel»
sens förändring till Ministeriel, hvarvid den
Collegieme i rättsfrågor tillhöriga Domsrätt skulle
från Styrelsen skiljas,' så att den vidsträckta
magt, som för Ministrarne medgåfves , endast
hade inflytelse på allmänna frågor, det först skulle
blifva möjligt för Nationen, att till fullo begagna
sin rättighet, att af Stats-Rådet fordra redo
för den inre Styrelsen, emedan hvarje Minister
då skulle blifva för sitt Departement specielt
ansvarig, och ej blott det sorn kunde vara origtigt.
anbefaldt, utan äfven hvad som vore försummadt,
föremål för beifran; och att genom denna
af Utskottet föreslagna Organisationsplan , hvars
utförande icke skulle möta några oöfvervinnerliga
hinder, den följd vöre att förvänta, att Rikets
Allmänna Ärender skulle hinna skötas med
mera drift, precision och skyndsamhet, samt med
mindre antal Ämbets- och Tjenstemän, än förut.
Några för allmän rätt och frihet vådliga
påföljder skulle , efter Utskottets tanka , vid en
sådan ny sakernas ordning, så mycket mindre
äfventyras , som hvars och ens göromål derigenom
blefvo skarpare bestämde, än förut, och
möjligheten att derifrån afvika förebyggd, för
hvilket ändamål bestämda stadganden och instructioner
för de blifvande nya Auctoriteterne borde
utfärdasJ men för införandet af en sådan
före-.
Betänkande om Rikets Styrelse-Verki 497’
iföreslagen Organisations-plan och för att bereda
dess bibehållande , har Utskottet såsom vilkor
förutsatt, ej allenast , att de Camerala och Eko-i
nomiska Författningarne skulle, under vissa
Titlar sammandragas, öfverse* och från onyttiga
och förvillande stadganden befrias, utan jemväl,
att Ämbets- och Tjenstemän blefvo försedda med
Löner, tillräckelige (ill deras anständiga utkomst;
hvarförutan. Utskottet ansett nödigt, att befordrings-Lagarne
jemväl blifva ufversedde och förbättrade
och att Pensions-anstalterne för Civil--  Staten erhöilo en ny Organisation.
Detta allt, med hvad mera Utskottet anfört
och hemstält, hafva Rikets Ständer , hvarken antagit
eller ogillat; och då således något beslut
icke är gifvet i afseende på grunderne för den
blifvande Regleringen, hafva Committerade an-'
sett Utskottets yttranden icke utgöra några för
dem bindande föreskrifter , ifrån hvilka de icke
egde att afvika, utan endast innefatta upplysningar,
tjenande till ledning vid öfverlsggningarne;
i följd hvaraf Committerade icke kunnat
hemta någon annan slutsatts, i afseende på gränJ
sen för sin handläggning vid detta vidt omfat^
tande ämne, än att de, obehiodrade af nu gällande
Lagar, Författningar och Styrelseformen, egde
att uppgöra en förbättrad plan för Riks-Styrelsen
och för Organisationen af de Ämbetsverk och
och Tjenster, genom hvilka den förvaltas.
Om Committerade , genom Eder Kongl.
Maj:ts nådiga tillåtelse, att utur en'så vidsträckt
synpunkt behandla ämnet, å ena sidan funnit
rnöjligheien för sig lättad , att uppgöra och utBihang
tillRikt S:. Prol, usta Sami, 1S23, OH
'498 Betankande om Rikets Styrelse-Verk:
veckla grunderna för en ändamålsenligare Riks»
Styrelsens Organisation, än den hittills varande,
hafva deremot, å andra sidan, deras åligganden
och svårigheterne att dem uppfylla , derigenom
blifvit ökade.
Innan Committerade utreda deras åsigter i
till vinnande af en förbättrad form för de Allmänna
Arendernas behandling, torde de i underdånighet
få framställa en öfversigt af de för»'
ändringar Administrationen undergått, på mindre
tid än 2:ne Sekler; förändringar, som erhållit
sin rigtning ifrån de särskildta och stridiga Regeringssätt
hvilka under samma tid omvexlat.
Uti Regeringsformen, af den 2g Julii 1634,
stadgades ett Administrationssätt, som väl redan
under Konung Carl IX:s tid synes hafva i det
bufvudsakliga varit infördt , men hvilket först
efter Konung Gustaf Adolphs död fullkomnades,
genom nämnde Constitution, som allmänt
tros vara författad af Riks - Cancelleren Axel
Oxenstjerna. Inledningen till denna Constitution
uppgifver såsom medverkande orsaken till Sveriges
olyckor: ”att Riksens Regering och hvad
•'dervid hängde, icke hade varit i en viss form
*’författadt och på alla sedvanliga förändringar
"”så stadgadt och bestäldt, att det kunnat hänga
”tillsammans och förvänta sin tid utan med Ko*
”nungens egna krafter stått och fallit, först lent
,,eller skarpt och uti infallande förändringar
”hastigt och utan tidsgifvande vändt upp eller
”ned på Staten: hvaremot ingen beqvämare bot
”eller medel, näst Gud, syntes att kunna upp”tänkas,
än att man andra välbestäldte Riken
>’och Regementen till följe, all ting sa på alla
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 499
^händelser Författade, ätt Regementet vid Ko.
”nungens lif eller död, närvaro eiler frånvaro ■,
”helbregda eller sjukdom, så oek omyndige år,
”i det närmaste (så vidtutan Dess Höghets och
”Kongl. vördnlngs-förkränkelse måtte ske) a 11-  ”tid sVarade sig sjelf och hade sin gång och sin
”tid, på all infall åter att repa sig och sina or”denteliga
krafter att bibehålla, icke varande hvar”jom
och enom beqvämt så hasteligen att sönder”slita
och förvirra.”
På dessa grunder stadgades, att näst Konungens
Höghet) skulle, som orden lyda, högsta
vårdning blifva hos Rikseiis Råd, hvilka Konungen
af inföddom RiddarOm och Svennom skulls
välja, till ett Ordinarie ahtal af 25, de fem höga
Ämbeten, Drotzet, Marsk, Amiral, Canzler oell
Skattmästare deruti inbegripne, och att alla Åren*
der, söm Regeringen angingo, skulle efter hvart
och ett Ärendes egenskap och natur lända oth drifyas
ordinarie igenom följande Fem Coliegia eller
Broderskap, nemligen Hof-Rätten , Krigs-Rådet *
Amiralitetet , Cancelliet och Räkninge-Kammaren.
Till Hof-Rätten hörde alla Rätugångssaker.
Söm antingen directe lydde under Konungens
Dom , eller dit kommo, genom ordenteligt vad ,
bch fördenskull skulle denne döma Konungens
Dom; men sorn Riket var vidt och stort , så att
Undersåtarne och Inbyggarne icke utan hinder
och med möda kunde söka rätt på en ort och
således ofta ledo orätt för fattigdom och annat
besvärs skull ; derföre skulle Fyra Hof-Rätter
anställas öfver Riket, med lika magt och
myndighet och efter ett sätt. Den förste
och förnämste af ritm och afseende var Hof
-
500 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk,
Rätten i Stockholm ', der Riks-Drozet prtesiderade
och hvilken bestod, förutan honom, af 16 personer
eller bisitare, 4 Riksens Råd, 6 af Ridderskapet
och 6 af andre Liärde och skicklige män:
den andre Tiof-Rätten var satt i Jönköping och
bestod af en President af Riksens Råd, 6 af
Ridderskapet och 6 af andre ärlige och beskedlige
män: den Tredje, var Finnlands Hof-Rätten
i Abo, bestående af En President af Riksens
Råd , 6 af Ridderskapet och 6 andre beskedlige
och Lärde män den Fjerde och sista var Lijf
ländska
Hof-Rätten i Dorpt, som också bestod
af En President af Riksens Råd, samt 6 af Ridderskapet
och 6 af Borgerligt stånd. Dessa Hofr
Rätter skulle hvar uti sitt District upptaga och
afdöma alla Rättegångs-Arender , som med
skäl för dem kommo, och fick ingen vädja ifrån
deras dom, men funne sig någon besvärad, hade
lian makt att klaga för Konungen och ordentligen
söka Revision.
Det andra Collegium var Krigs-Rådet, som
derigerades af Marsken , hvilken hade till Bisittare
2-ne af Riksens Råd, enkannerligen dem
sorn tjente, eller hade (jent i Krigs-Ambeten ,
så ock fyra andra Krigs-Officerare; och hörde
egentligen till detta Rådet: Fält-Marskalken,
Riks-Tygmästaren och General-Vaktmästaren.
Deras arbete bestod uti att hafva Inspectionen
ofver allt krigsfolket till häst och fot, samt Ar-,
tilleri-folket öfver hela Riket, så mycket sorn
brukades till Lands, i Fält och i Fästningarne:
ofver dess Mantal, Vapen och Värjor, öfver utskrifningen,
värfningen, munstringen: öfver Artilleriet
, Ammunitionen, och hvad mera der
-
Bttänkande om Rikets Styrelse-Verk. 5*!
till hörde: öfver alla Fästningar, huru de vor®
med Folk, Proviant, Stycken, Ammunition
,Vapen och Värjor försedde, så att der allt rätt
dömdes och förordnades; och gjordes dersammastädes
hesked af Gubernatorerne och dem som
det under Ränder hade; dock detta allt så till
förståendes, att ehuru Krigs-Rådet borde hafva
vettskap och rättelse ÖfveF Krigsfolkets underhåll,
ehvad det utgeck ur Räntekammaren eller af
Landtgods, så skulle dock ingen disposition hos
Krigs-Rådet stå öfver någon ränta, utan den alldeles
hänga vid Räknek amma ren.
Det Tredje Collegium var Amiralitetet. Der
presiderade Riks-Amiralen och hade till Assesso-,
rer 2:ne af Riksens Råd, helst dem som till
sjöss tjent, jemte 4 Vice Amiraler. Detta Collegium
skulle hafva inseende öfver alla Riksens
Fartyg och hela försvarsverket till Sjöss
och skulle, såsom om Krigs-Rådet var sagt, likaledes
Amiralitetet hafva Administration och Inspection
öfver de tillordnade räntor, att de rätt
efter den i Räkne-Kammaren gillat och gjorde för3
ordning inkrafdes och utdeltes.
Fjerde Collegium var Cancelliet, öfver hvilket
Riks-Cancelleren förde directionen och hade
till Assessorer Fyra af Riksens Råd, en Hof-Canceller
och 2-se Stats-Secreterare helst af Adel.
Riks-Cancelleren hade stora Riks.Sigillet i sitt
förvar, och Hof-Cancelleren, eller i hans frånvaro,
den äldste Stats-Secreteraren , det mindre,
som dageligen brukades. I Cancelliet skulle för-'
fattas alla Statuter, Landt-Stadgar, Ordningar,
som antingen angingo Riket i gemen , eller
Landskap, Härad eller Städer, Ständers, Städers
503 Betänkande om Rikett Styrelse-Verk.
eller enskilde personers privilegier: der skulle
alla Fullmagter skrifvas och utgifva*: dit hörde
alla Riksdags- och Sammankomsters handlingar,
Tractater med Grannar, Naboer och Fiender ,
Sändebuds, Residenters ooh Agenters affärdning,
och alle andre ankommandes förhör och expedition:
alle Rådslag, som Konungen Ordinarie anställde
med Riksens Råd i gemen, eller med
någre af dem eller ock med Cancelli-Rådet; hvarföre
oek Riksens Råds ordinarie Sammankomster
skulle af Cancelleren anställas och i Cancelliet*
innersta kammare hållas , alia, Rådslag och slut
protocolleras, och så på allt hvad der förefbpp
rigtighet hållas, AUa publika acter skulle, förrän
de föredrogos Konungen till underskrift af
Riks-Cancelleren, eller den hans ställe företräd-?
lie, öfv-erses och undertecknas; de andre af Hök
Cancelleren eller af den Secreterare, som derr\
frambar.
Det Femte och sista Coliegium var Rökne-.
Kammaren, hvarest Riks-Skattmästaren presiderade
och hade till Bisittare ane af Riksens Råd y
H.ne af Adel och 2.ne af de äldste Karnererarne.
Alla de som med Konungens och Kronans
uppbörder och utgifter hade att beställa, skulle
af detta Coliegium taga Ordres och för detsamma
göra besked. För öfrigt bestod, som det he-,
ter, Collegii ähuge enkannerligen deruti, att rän-,
torne rätteligen och i tid inkräfdes, till sin be-?
höriga ort användes , icke otidigt förminskades
utan häldre förbättrades och formerades, hvarföre
Coliegium på alla Regalia fisci borde hafva
ögat, att de icke försnillades, försummades, bort-,
tappades och färlorades, borde draga omsorgs
Betänkande orri Rikets Styrelse-Verk. 503
att Riksens medel sig bättrade , och beqvamdes
till utgifterne, höllos tillhanda och skaffades i
tid, samt att Crediten vidmakthölls, på det Kronan
i nödfall kunde hafva både utom och inom
Rikets bistånd och hjelp, och skulle derföre alla
Förordningar och dispositioner i Räknekamraaren
göras.
Desse Fem Collegier eller som de äfven
kallades Riksens Consilia , dock bland Hof-Rätterne
endast den Stockholmske, skulle alltid vara
i Stockholm vid Konungens Hof tillstädes,
Ir in och år ut; men der Konungen sjelf för
någon synnerlig orsak skulle täckas att afföra
sitt Hof och taga annorstädes Residence på någon
tid eller befalde att afföra Collegierne och
hålla dera annorstädes, stod sådant till dess disposition.
Dessutom stadgades att en Riksens eller Ofver-Murskalk,
med condition af Rikserts R.id skulle
förestå Konungens Hof: en Riks-Stallmästare
förestå Konungens Stall; en Riks - Jägmästare
hafva inseende öfver Konungens parker, Djurgårdar
och Jagträttigheter; och en Riks-Tygmästare
hafva under sin vård och Direction allt
Riksens Artillerie.
Landt-Regeringen skulle utöfvas af ÖfverStåthållaren
i Stockholm , hvilken alltid skulle
vara en af Riksens Råd och Tjngutre Landshöf.
dingar i orterne, hvarvid tillädes, att der Riksens
heder eller tarf fordrade, att förordna några af
Riksens Råd till Landshöfdingar i Vestergöthland,
Finland, Liffland Pryssen eller Småland, då skulle
de heta öfver-Landshofdingar} och hafva de
504 Betänkande cm Rikets Styrel se-Verk.
ras Säte ibland Riksens Råd efter som de i Senaten
komne voro.
Lagsagarne i Sverige skalle vara fjorton,
och Lagmans-Rätten utgöra Secunda instantia å
Landet, som hade att upptaga alla lagvadde saker
ifrån Härads-Tingen och de ärender, sora
efter lag och stadgar dit hörde; och på Rädstufvorne
i Stiiderne skulle alltid presidera en Slottsfogde
af Konungen dertill’ förordnad. Höfv i (Isman
på Rikets Slott och Fästen skulle särskildt
af Konungen tillsättas. Ingen fick vara Landshöfding
uti den Lagsaga, der han var Lagman,
och ingen Landshöfding fick hafva något SlotS
eller Fäste i sin lofven och värjo.
Ijandshiifdingedömen och Slottshöfvidsmanskap
skulle vara i tre dr, efter hvilkas förlopp lii!
den i Julii de återbesattes med andre män och
de förra hade att inställa sig i Stockholm, aft
der inför alla fem Riksens Consilia göra redo och
besked för sin administration öfver hvart ärende,
eftersom det angick hvart och ett Consilium
och dess Insiruction. Den som befanns val
hafva förestått sitt kall, hade derföre bättre befordring
hos Konungen att förmoda; den åter,
som befanns vara otrogen eller försumlig, skulle
ställas för Hof-Rätten och anklagas af Riksens
Fiscal. Fick någon klagomål på sig medan hans
Landshöfdingedöme eller Slotts-Hafvidsmanskap
varade, då skulle han ock kallas inför HofRätten
i Stockholm , att der lida och umgälla
hvad Rätten medgaf.
Lands-Öfvetstar och Regementen till Häst
och Fot skulle vara 28, af den storlek, sorg
Landskapen voro stora till,
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. "505
Ingen Landshöfding egde Öfver Krigsfolket
något att bjuda, vidare än till Lag, ratti
stadgar och Landsf riden, hvarutinnan alla, sorn
i Landskapet bodde, voro pligtige att honom hörsamma.
Likaså skulle ingen krigs-Officerare befatta
sig med Lands-räntorne, utan så sjelf, som
på sine underhafvandes vägnar, undfå allt antingen
af Landshöfdingen eller af andre Konungens
Commissarier.
Alla Ämbetsmän voro skyldigej att hvarje
år göra Konungen redo och räkenskap för sin
administration, antingen inför Honom sjelf, om
det så föll honom lägligt, eller ock inför Riksens
Collegier, nemligen Lagmännen och Häradshöfdingarne
samt alla Domare inför Hof-Rätten\
Tygmästaren, Lands-Ofverstarne och Slotts-Höfvidsmännen
inför Krigs-Rädet; aliade som Riksens
Flottor, samt deras byggning och tillredning
hade under händer, inför Amiralitetet.
Landshöfdingarne, Sändebud och Agenter inför
Cancelli-Rddet, hvad desse Ärender ^vidkom, och
sist alla Ämbetsmän, som hade med Riksens inkomst
och utgift att göra directe eller indirecte,
eller som hade haft något under händer eller
disponerat, inför Kammar-Rådet.
De som tjente vid Hofvet, Öfver-Marskalken,
Stallmästaren och Jägmästaren, så' ock alla
Lagmän, Landshöfdingar och Lands-Ofverstar i
Sverige, skulle årligen infinna sig i Stockholm
till Trettondedagen, från hvilken tid till Kyndeismässan
förenämnde Fem Riksens Consilia
skulle öfverse, upptaga, ransaka och öfverskåda
alla deras handlingar, acter och gerningar och
5<j6 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk',
livart Consilium, efier sin Instruction, rätta det
sorn förelupit felaktigt.
Sedermera ifrån Kyndelsmässan till Faste*
lagen skulle de Fem Consilia göra redo för sig
sjelfva inför Konungen eller, om Han ej var
tillstädes, inför de Fem Höga Ämbeten, på det
sätt, att först Drotzeten med sitt Collegium upp.
steg och uppviste sina Protacoll, Acter, Domar
och Resolutioner, för att öfverses och granskas;
Derefter gjorde Marsken detsamma och sedan
dé andra hvar i sin ordning, hvarvid Ofver*
Ståthållaren i Stockholm alltid intog den redovisandes
plats. Föreföllo sådane göromål , att
denna granskning ej så hastigt kunde medhinnas,
då borde till vissa ärendens ransakning deputera*
vissa förtrogna och discretta mån af Collegiernas
Assessorer, som hade att öfverse de dem
föresatte saker och derom meddela underrättelse,
på det allt måtte vara förrättadt inom Vintrens
slut och, som orden lyda, intet år skjutas in på
det andra.
Till den i Junii eller sist till Midsommar
skulle Presidenterne i de andra Tre Hof-Rätlerrie,
i Göthaland, Finland och Liffland eller
Vice Fresidenteme med n.ne "f Assessorerne och
Rättens Secreterare inställa sig i Stockholm och
för Konungen eller ofvannämnde Fem Ämbeten,
på sätt om de andre Verken förut ärsagdt,
göra redo och besked för sig.
Alla dessa ransakningar skulle hållas i ett
särskildt rum på Slottet och dervid alltid den
ene Stats-Secreteraren vara Åklagare och den andre
Notarius.
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk, 507
Vid detta Riksens Ämbetsmäns årliga möte
skulle intagas god underrättelse om allt det Riksens,
så ock dess inbyggares och undersåtares
tillstånd och villkor, och kunde tillika ined dem
samtelige, sorn det heter berädslas och förafske(las
de ärenden, sam eljest icke behöj de en allmännelig
Riksdag,
Var Konungen icke sjelf tillstädes vid da
nu omtalade Ransakningar och Möten, så skulle
intet beslut fattas eller expedieras, förr än det
blifvit Honom föredragit och Han det gillat,
Hade Konungen rest utrikes, eller fallit
i svår sjukdom, så att Han ej sjelf kunde regera
Landet , eller var Konungen död och hade
lemnat omyndig Thron-Arfvinge efter sig, då
skulle de Fem höga Riks-Ämbeten, om Konungen
var Utrikes faren eller sjuk , stå som det
heter, Collegii-vis i Konungens stad till dess Han
hemkom eller blefve frisk , oeh om Han var
död, vara den Omyndige Thronföljarens rätta
Målsmän och Förmyndare. Dock voro, vissa saker
undantagne , med hvilka Regeringen under
Konungens bortovaro, sjukdom eller minderårighet
ej egde att sig befatta; Och om hos Regeringen,
(de Fern Riks-Ämbeten) så svår sak
förekom, att den behufde ställas med flera i Rådslag,
då skulle Regeringen kalla tillsammans
Rik$en$-Råd och, der så tarfvades, alle de Fem,
Collegia ordinarie residerade i Stockholm,
Detta är den första Svenska Regeringsform,
som kan sägas hafva omfattat Statens hela Styrelse-Verk.
Den förnyades i sina hufvudsakliga
delar genom Regeringsformen den 3 November
ibbo , men ändrades i några stycken,
5o8 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
såsom i:o att antalet af Riksens Rid skulle kunna
ökas ifrån 25 till 40, Riks-Ämbetena inberäknade.
2:0 att Riksdrotzeten fick en vidsträcktare
befattning med Lagskipningen, hvarom följande
förekommer: ”Ehuruväl Drotzetens Ämbete af
”ålder varit och ännu är, under Konungens hög”sta
myndighet, att vårda sig om Justitiens till”börliga
lopp och administration i Riket, fördenskull
han också företräder Konungens ställe och
”förer Directionen i Konungens Nämnd och Hög”sta
Dom; dock emedan be malde Konungens.
”Nämnd sedan är fördelad i fyra Hof-Rätter och
”Drotzeten är förbehållen Presidencen i Stockholms
Hof-Rätt allena; Ty synes rådsamt och
”tillbörligt, att Honom förtros- Ofver-Inspectionen
’’af Justitiee-väsendet pä alla orter (Konungens
”rätt och höghet i alla måtto oförkränkt), dock
”sa, att hvar och en Hof-Rätt och andra Rätter
”blifva uti sitt vanliga lopp, och Rättegångsprocesser
observerade allenast af Drotzeten, dera.
”samtelige, när så behöfdes, råder, främjar och
"befordrar och der han ser att en likhet i alla
”Hof-Rätter kan blifva observerad i fördenskull
"han deras rapporter inför Konungen häfver
”att andraga, och Dess Resolution den ena så
”väl som den andra notificera, dock icke betaga
”den, som sjelf sin sak inför Konungen och Regeringen
vill andraga, och icke särskildt i sitt
”namn, Regeringen och Rådet ovetande, någon
”befallning, Dom eller Resolution expediera;
”och dessemellan när Konungen icke är tillstå—
”des, bör honom, såsom den förste oell förnäin”ste
i Rådet, Hans ställe uti Revisionen företräda
och alla ifrån andra Hof-Rätter under
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk] 509
”Revisionen ankommande saker med samtelige
”Riksens Råd upptaga, och genom ändtlig Dom
”afhjelpa, och emedan han alltså icke hinner
■”och förmår dageligen att presidera i Stockholms
”Hof-Rätt, synnerligen i de tider, som Konungens
omyndige år, då en stor del af Rege”mentsbördan
Honom åligger och Honom ifrån
”det Ämbetets bevistande dräger; Ty på det junstinen
der icke måtte lida men, och Hof-Rätten,
som utan President vore, någon förklening,
är godt och rådsamt befunnit, att en sär'”deles
President af Riksens Råd blifver förordnad,
som ordinarie presiderar i samma Hof”Rätt,
såsom i Jönköping och andra Hof-Rätter
”i Riket practiseras.” 3:0 Att som Götha Rike
hade blifvit utvidgadt och åtskillige store Provincer
lagde under dess Hof-Rätt i Jönköping,
höfdes det, sä för respect och hedern skull, som
till att sublevera arbetet, hvilket då så mycket
mera tillfälle, att bemäldte Hof-Rätt i Jönköping,
blefve af z.ne Riksens Råd förutan Presidenten
hedrad och besatt, hvilka vid alla Sessioner, tillika
med de andra Assessorer, comparera och
Rätten bevista skulle; äfvensom det var godt
funnet att likaledes i Äbo Hof-Rätt 2:ne af
.Riksens Råd blefvo Presidenten till Assessorer
adjungerade. 4:0 Att, utom de Fem Riks-Collegierne
2-ne andre, hvilka under tiden voro inrättade,
befästades, hvarom orden så lyda: ”för”ulan
ofvanbenämnde Fem Riksens Höga Col”legier
äro ock sedan, aldraförst i Drottning
”Christinas omyndiga år, tvänne andre Colle”gier
tillkomne och inrättade, såsom äro Handels”och
Bergs-Collegium, den H. S. K. Maj:t för
-
5io Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
”dom Var respective älskelige Gemål och Nå”digsfe
Konung, uti sin gjorde försäkran emot;
”Ständerne häfver confirmerat och löfvat att bé”hålla;
fördenskull Vi oek lämna dem i sitt värde
”och allenast åstunda att de med sådane ordres
”och inslructioner matte blifva försedde, hvar*
”med de kunna nå den hälsosamma intentionen*
”hvartill de af begynnelsert äro anstälde, sä att
”Pubhcum och hela Fäderneslandet mä deraf spör”ja
en märkelig nytta och andre Ämbeten icke
”må derigenom tUrberas och ske något intrång.”
De nu omtalade Gonstitutionér voro upprättade
under Drottning Christina^ och Konung
Carl Xl:s minderårighet. Genom Ständernas
beslut och Konungens derå lemnade approbation
af den 10 December 1680, förklarades
Carl XI, såsom myndig Konung, ej vara bunden
vid någon bestämd Regeringsform. Konungen
upptager i sin åberopade approbation Ständernas
beslut och förklaring sålunda: ”att de efter nb—
”ga öfvervägande , funnit hafva , dét lande Öss
”och Vår posteritet nil och i tillkommande tider
”till säkerhet och styrka, jemväl ock Vår rättighet
och Riksens nytta det fordra, att alle Re"geringsförmer
med derpå följde Additamenter*
”kunde numera intet vara ansedde till någon Rår
”förbindelse, utan Oss böra stå fritt desamma*
”efter Eget Nådigt godtycke således att förändra*
”sorn Oss sjelfve det behagandes varder och det
”kan lända till Vårt Rikets och samtelige Un”dersåtares
bästa, sä att Vi till ingen Regerings*
"form förbundne äro, utan allenast till Sveriges
”Lag och Laga stadgar: sedan ock , att då Vi
”styra efter Lag, Riket Vårt med Riksens Räds
Betänkande am Rikets Styrelse-Verk. 511
»’Råde, sådant ej annorledes kan uttydas, än att
”ali decision, uti de ärenden som Oss behaga
”och Vi nödige pröfva till Riksens välfärd med
”Riksens Råd att communicera, ju alldeles måtte
”dependera utaf Vår egen goda rättvisa dejudica”tion
och förordnande i och att fördenskull, Vi
”sorn en myndig Konung, hvilken efter Lag och
”Laga Stadgar Riket som Värt Eg el af Gud
’>'förländta Arf-Rike före, inför Gud allenast respon”sabel
för Väre Actioner äre; hvaremot en Regering
uti en Konungs' minorennitet skyldig är
"för sin styrelse att ansvara , samt redo och Räkenskap
göra när Konungen det så godt be”finner,
”
Härigenom hade Konungen en nästan till
fullt envälde gränsande magt, hvilken än vidare
bekräftades uti Ständernas Förklaring af den
16 November 1682, der de grundsatser antogos,
”alt så mycket mindre någon borde sig understå,
att tadla eller ändra det , som uppsatt och af
Kongl. Maj:t gilladt var som Kongl. Maj.t ägde
magt och rätt att bjuda och undersätarne åläge
att hyda.- att det vore alldeles orimligt, det
Kongl. Maj:t skulle vara förbunden Ständerna
att höra, enär Kongl. Maj:t ville göra några
Stadgar, Placater, Reglementer och Förordningar,
som icke egentligen hörde till allmän Lags
och att Ständerna väl drogo till Kongl. Maj:l
den underdåniga tiliförsigten, det Kongl Maj:t,
såsom en Nådig Konung, late sig i Nåder beha»
ga att gifva sine Ständer del af de ändringar eller
förbättringar * som kunde finnas nödige i
Sveriges allmänna Lag, eftersom sådant dem alla
i gemen anginge; dock infet så, att Ständerna
512 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk'.
sådant mätte eller borde föreskrifva Kongl. Majit,;
utan hade att förvänta utaf Kongl. Majus eget
nådiga behag, när och huru Kongl. Majit det
godt fann, på det de således måtte få tillfälle
om Kongl. Maj.t sä nådigt täcktes, i underdånig’
het, som trogne undersåtare, med deras oförgripelige
tankar att inkomma, utan någon f örmätenhet
och det ringaste förfång uti Kongl. Maj.ts
rätt och höghet.
Under en enväldig Konungamagt kan icke
någon Nationens rättigheter garanterande ministerial
Styrelse ega rum. Konungen brukar då uti
hvarje särskildt ärende den, sorn han finner för
tillfället bäst passande. Det var således klart,
att de gamla Riks-Ämbetena skulle efter a 680
försvinna. De gjorde det ock, så fort deras dåvarande;
innehafvare afgingo- Konungen hade
visserligen ett slags Råd, hvars Ledamöter likväl
ej längre benämndes Riksens, utan för Kongl.
Råd; men huruvida han ville nyttja dem eller
andra till sina verkliga Rådgifvare, berodde endast
af Hans eget godtfinnande. Collegierne bibehöllos
väl , men icke mera med deras förra
betydelse , utan såsom Auctoriteter af en vida
lägre ordning, ehuru de vanligen hade Kongl.
Råd till Presidenter. I åtskilliga vigtigare mål
begagnade Konungen sig af särskilda Cömmissioner;
och s:oe nya Collegier bildades af Contoir
i Kammar-Collegium , nemligen Stats-Contoiret
och Kammar-Revisionen.
Sådant var förhållandet under Carl XIis
Regering. Han hade lofvat Ständerne , att författa
en disposition, huru Riks-Styrelsen skulle
förås,'
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 513
föras , om vid Hans död en Förmyndare-Rege*
ring blefve nödig. Han hade i detta afseende
redan 1682 uppgjort en Regeringsform, men
fann för godt alt förordna annorlunda, genom
Testamente af den 15 Aug» ifigå. Deruti stadgade
Han, att Formynderskapet skulle föras af
Hans Moder, Enke-Drottningen Hedvig Eleokora
, jemte Fem af de Kongl. Råden , dem
Konungen särskildt ville utnämna. Af denna
Förmyndare-Regering skulle alla Bref, Stadgar
och Förordningar underskrifvas , som i Konungens
Namn utfärdades, så uti In- som Utrikes
Handlingar, dock borde uti de sednare alltid hela
■det Kongl. Rådet höras och hvars och ens trogne
råd och tankar inhemtas, förr än något slöts,
som angick Riksens välfärd, ro och säkerhet,
hvaruti så väl som uti Rättegång ssaier de mesta
stämmor borde och skulle gälla och häfva öfvervigten;
men uti Inrikes handlingar skulle för-'
myndeTskapet allena hafva Votum decisivum,’
eftersom de ock allena borde derföre svara och.
räkenskap göra, fastän de, stundom kunde behöfva
erch begära de öfrige till slädesvar ande Kongl. Rådens
betänkande. Kongl. Raden skulle ingalunda
öfverskrida talet af tjugo. Följande Tjenster
skulle alltid vara inom Rådet, nemligen: De
Fem af Formynderskapet, Ofverste Marskalken,'
Ofv-er-Stath ali aren , Presidenterne i de Fyra Ho/.
Rätter ne, Presidenterne i Krigs■ Amiralitets- Kam«
mar- och Bergs-Collegierne samt General-Gouverneurerne.
Ingen af Formynderskapet fick innehafva
något af de nu nämnde Presidents-Ämbeten,
men en af Formynderskapet skulle alltid
Bihang till Riks-St. Prat, luta Sami, igro, 55
514 Betänkande om Rikets Styrelse~XTerk.
■vara Föreståndare för Cancelliet. Om Collegieme
stadgades för öfrigt att, jemte Presidenten, skulle
sitta i Krigs-Collegium General-Fält-Tygmästaren
och v-ne Krigs-Råd. i Amiralitetet,
tvänne Amiraler • i Cancelliet en af Kongl. Raden,
samt Hof- Cancelleren och begge Stats-Secreterarne,
i Kammar-Collegiutn en af Kongl. Rådén,
som tillika skulle hafva Commerce-Collegium
under sin uppsigt, emedan Commerce-Collegium
då stod, som orden lyda: ”under Kammar- Colle”gii
försorg och var med detsamma för sakernas
”likhet skull och sammanhang således en gång förmur,
att det dädanefter icke borde sundras derifrån,
fast Sysslorne under särskilde personers
”skötsel voro lemnade.” Och i Bergs Collegium
Fyra Assessorer, hvarjemte vid årliga Sesslonernes
infallande, skulle tillkallas Landshöfdingarne
af Upland, Kopparbergs Län, Vestmanland, Nerike
och Vermeland. Kammar-Verket (hvartill
liörde Kammar - Revisionen) och Stats-Contoiret
skulle, som det heter, ”stå under Kammar-PresidentenS
och ”Kammar-Collegii egentliga beställning.
’* Landt-Regeringen skulle förrättas efter
Konungens utfärdade Instructioner. för Gouverneurerne
och Landshöfdingarne: med Krigsmagten
och Indelnings-Verket skulle ock förhålla»
efter de derom gällande särskilde Författningar.
Hvart Fjerde är skulle förmynderskapet göra
Ständerna redo för sin förvaltning: men Collegierne
skulle årligen gifva Förmyndarena en fullkomlig
efterrättelse om de förnämste sine förrättningars
frukt ooh beskaffenhet: alle andre
betjenterne åter, som stodo under Collegierne ,
särdeles General-Gouverneurer, Gouverneurer ,
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. $15
Landshöfdingar, Öfvérstär Och andré flere, skulle
vara pligtige att göra redo och räkning ,
hvar för sin beställning, och hvar gång 1 det
Cöllegio, dit beställningen hörde, när och så ofta
del behofde'S och påfordrades.
Förmyndare-Regeringen under Cari, XILs
minderårighet vär ganska kort. Såsom fullmyndig
Konung återtog Carl XII:e enväldet. Han
inrättade 2tne nya Ämbetsmän under namn af
Kongl. Stads-Råd, af hvilka eh hade Utrikesort
den andra Inrikes ärendema att sköta. Grefve
Piper inhehade deh förra befattningen , -och
Grefve Polus den sednare t men sedan Potus
dött år 170S och Piper blifvit fången 170g,
Upphörde dessa Ämbeten. Efter sin återkomst
ifrån Turkiet vidtog Carl XlLe flera anstalter
till förbättrande af Inrikes styrelsen. Han förordnade
en Högste Ombudsman, sorn skulle Vaka
öfver Lagatnes efterlefnad , och hvilken sedermera
fått namn af Justities-Canceller. Till handhafvattde
af allmänna ordningen i Landet, tillsatte
Han en Högste Ordningsman, hvilken under
sig skulle hafva Ofver-Ordningsmän och Ordningsmän
i LandsorterUe. En särskild Cancellie*
ordning är af Honom Utfärdad 1714, och med
Commerce-Collegium var redan I711 den förändring
gjord, att det ansågs för ett eget Verk,
alldeles skiljdt från Kammar Collegium.
Efter Carl XlLs död komroo sakerna i
ött helt annat skick. Knväldet af skaffades och
alla möjliga bommar sattes emot dess återkomst
i framtiden. Konungen fick, genom 1719 års
Regeringsform, ett Råd af Tjugufyr» Personer,
dem Han egde välja ibland ett tredubbelt antal,
5i6 Betänkande om Rikets Styrelse-Verkl
som föreslogos Honom af Ständerna efter deras
Secreta-Utskotts bepröfvande. Uti Rådet, hvarest
minst Tio borde linnas närvarande i alla vigtiga
frågor, egde Konungen Totum decisivum, då
meningarne voro lika, eller blott två mindre på
den sidan, som Konungen biträdde; men var
skiljaktigheten större, så skulle Konungen alltid
antaga det Rådet, som de fleste af Riksens Råd
förklarat vara nyttigast, såsom efter all förmodan
ilet säkraste och bästa, hälst om Riket någon skadelig
följd deraf hända skulle, de af Riksens
Råd, som genom förderfliga Rådslag, dertill varit
vållande, kommo sjelfve att slå Ständerna
derföre till ansvar. Collegierne skulle under visse
af Riksens Råds inseende och Presidier , likasom
armarne i kroppen, sträcka sig till allt det,
som i Riket göras och uträttas borde. Uti hvarje
Hof-Rätt prassiderade en af Riksens Råd , och
hade till Bisittare en Vice President och
de vanlige Assessorer, ibland hvilka de två äldste,
förutan någon tillökning af Lön, eller befrielse
från vanliga sysslor, skulle njuta namn
och heder af Hofrätts-Råd.
Krigs-Collegium, hvaruti en af Riksens Råd
prtzsiderade, skulle hafva till Bisittare i ne af Riksens
Råd, som hade tjent i Krigs-Ambete, jemte
General-Fält-Tygmästaren, General-Qvartersmästaren
och a-ne Krigs-Råd. Uti Amiralitets-Collegium
skulle en af Riksens Råd , såsom GeneralAmiral
presidera, med tillstädes varande Amiraler
och Flaggmän till Bisittare.
En af Riksens Råd skulle prassidera i Cancelli-
Collegium och hafva till Bisittare 3.ne andra
af Riksens Råd, en Hof-Canceller och 3-neiStatsz
Betänkande orri Rikets Styrelse-Verk.' 517
Secreterare, emellan hvilka sistnämnde Sysslorna
skulle så fördelas, att en af dem hade alla Utrikes
Ärender och de andra bägge de Inländske,
nemligen den ena Krigssakerne och den andra
de öfrige Inrikes angelägenheterna.
Uti Kammar-Collegium och Stats- Contoiret
skulle en af Riksens Råd vara Prassident och en
af Rådet Bisittare tillika med de vanliga Kammar-Råden.
Bergs- Collegium skulle jemväl hafva sin
President ibland Riksens Råd, med v-ne BergsRåd
och 4 Assessorer till Bisittare.
Commerce - Collegium skulle också ega till
President en af Riksens Råd och till Bisittare
line Commerce-Råd och 4 Assessorer, och ändtliligen
skulle äfven Kammar-Revisionen vara försedd
med en särskild President af Riksens Råd,
soni med de vanlige Bisittarne skötte de elit hörande
mål. Öfverste Marskalken, som förestod
Konungens Hof, skulle vara en af Riksens Råd,'
likasom ibland Riksens Råds-Ämbeten jemväl var
Öfver-Ståthållarens i Stockholm.
Alla Collegier voro pligtige, att gifva Stan?
derne vid Riksdagarne en fullkomlig efterrättelse;
om de förnämste sina förrättningars beskaffenhet
och frukt: deremot borde alla, som stodo under
Collegierne, göra redo och räkning hvar för sin
beställning, dit målet hörde, så ofta de påfor—
drades
Landt-Regeringen
skulle förrättas af de dertill
förordnade Landshöfdingar, hvilkas Instructioner
dock närmare borde öfverses och till det
nya Regeringssättet lämpas.
518 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
Genom 171a års Regeringsform neds.attes
antalet af Riksens Råd till Sexton, hvilka skull©
utgöra arne Divisioner, en för Justitia-mål och
en för andra allmänna ärender. I hvardera Di vi—
sionen borde minst Sju vara tillstädes, Uti Cant
(ellie- Collegium skulle en af Riksens Råd prsesidera
och en af Rådet vara Bisittare, men HofRätterne
och alla de öfrige Collegierne fi.ngo. särskilde
Prcesidenter , sa att ingen af Rådet i dem
längre skulle hafva Säte
Stats-Conloiret,
som förut haft samma prassU
dent sorn Kammar-CoUegium, erhöll nu sin egen
President,
Vid 177S ars Regementsförändring fick
Konungen åter större magt. Riksens Råd, hvilkas
ordinarie antal skulle vara Sjutton, hord©
råda , som deras Ämbete krafde , men ej regera,
De voro Konungen allena förbundne och endast
Honom ansvarige för deras råd. Sysslorne skulle
emellan Råder» fördelas på sätt som Konungen
nyttigast och lämpligast syntes, emedan, som or*
den lyda, Konungen allena, som hufvud för hela
Riket, var ansvarig Gud och Fosterlandet för
dess Styrsel; och i alla mål, sedan Konungen
hört de af Riksens Råds tankar, sorn om sådaue
ärenden kunnige voro och Han dertill kallade
egde Konungen Votum decisivum, Juslithz-ärendin
likväl undantagne, hvilka borde sluteligen ahlö.'
mas af Justitia Revisionen, sorn alltid skulle bestå
af Sju Riksens Råd, de der uti Domare'
Ämbeten brukade varit och voro kände lör rätt'
vise och lagfarne Män, och uti hvilken Revi»
sion Konungen då, som tillförene, vore närvarande,
egande der endast J.vte röster, samt då
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk, 519
meningarne voro lika, Votum decisivum. HofRätter
och Collegier b.ihehöllo, den form de fått
J720, likväl med det förklarande, att de nu voro
pligtige göra Konungen besked för deras göromål,
då Han det af dem äskade, och vara Honom
allena ansvarige för Sysslornes behöriga
skötsel, Randt-Re gerin gen förblef i allo. sådan
den förut varit
Förenings-
och Säkerhets-Acten af år 1789
utvidgade Konungamagten ännu mera. Justities
Revisions-ärender skulle afgöras af Konungens
Högste Domstol, bestående af både Frälse och
Ofrälse Män, hvarest Konungen egde st.ne röster,
men alla öfriga Riksvårdande Ärender skulle
skötas pä sätt Konungen nyttigast syntes, i anseende
hvartill Riksens Råds antal hädanefter ankom
på Kongl. Majus nådiga godtfinnande.
Kort efter antagandet af denna Grundlag
hlef Rådet alldeles, upplöst, ehuru den fordna
Riks-Råds-värdighelen bibehölls ända till den 13
September 1791, då Konungen, i skrifvelse till
Riksdrotzet, Grefve Wachtmeister, förklarade, att
äfven den hade upphört.
X stället för det sålunda försvunna Rådet, förordnade
Konungen en så kallad Beredning för Rikets
allmänna Ärender. Den gaf sitt betänkande
i alla mål,, dem Konungen ej fann för godt, att
genast låta föredraga Sig i Sin hemliga Conseil,
hvilken utgjordes af de personer, Konungen för
tillfället behagade låta tillkalla.
Uti delta tillstånd var Rikets Administration
vid sista Regements-Förändringen, år 1809.
Genom den då antagne Grundlag bekräftades
den 1789 inrättade Högste Domstol, åt hvilken
5S0 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
Konungens Domsrätt 1 alla Justitlffi-mal öfverlemnades,
men, i afseende pä andra mål, förord,
nades, alt Konungen skulle ega ett Stats-Råd,
sorn, med ansvarighet inför Nationen, vore pligr
tigt, att i sådana mål inför Konungen sig yttra,
innan Konungen Sitt beslut fattade. Icke dess
mindre bibehölls Rikets Allmänna Ärenders Beredning,
såsom en underordnad Auctoritet; och
Collegierne blefva äfven oförändrade.
Den öfversigt, Convmitter-ade nu lemnat af
Rikets Styrelse-Verk, visar, att emellan 1634?
och 1680, administrationen egentligen fördes af
de Fem Rikets Högste. Ämbetsmän, hvilka förvaltade
hvar sin Afdelning af Allmänna Arenderna,
och i denna förvaltning biträddes af Collegier,
de der i sjelfva verket ej voro- annat, än
särskilde fördelningar af Rikets Stora Råd, eller
åtskiljde Departementer för de särskilde Administrations-Cheferne
; en Styrelseform,, hvilken
egde enhet och samband, genom hvarje 1 utderlydande
Ämbetsmans stränga redovisning oöh ansvarsskyldighet
inför sitt Collegium, och Collegiernes
lika beskaffade åliggande, att göra räkenskap
inför Konungen eller Admiuistrations-Cheferne:
att, emellan 1680 och 1719, under hvilken
tid, med undantag blott af Caro XII:s kortare
minderårighet, ingen ordentlig Regeringsform
varit gällande, hvarken funnits någre efter
stadgad Lag ansvarige Administrations-Chefer, eller
något ansvarigt Råd, utan att Konungen, som
då Sjelf varit allt i allo, på Sig ensam tagit he
-
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk'. 501
la Regeringsbördan, hvarigenom Collegierne, som
likväl blifvit bibehållne, förlorat sin förra omedelbara
delaktighet i Styrelsen och förvandlat sig
till blott underlydande Auctoriteter, eller Instancer:
att emellan 1719 och 1772 hela StyrelseVerket
egentligen legat hos Ständerne, som genom
de Rådspersoner, med hvilka Konungen af
dem omgafs och hvilka för sina Råd voro Ständerna
allena ansvarige, kunde i Konungens namn
göra och låta hvad detn godt syntes, sa att det
oinskränkta välde, som förut varit i Konungens
händer, nu hade fallit i Ständernas, hvadan fråga
lika litet då, som under förra enväldet kunde
blifva om en Ministerial Styrelse i egentelig bemärkelse;
utan söndradÄ Auctoriteterne alltmer
och mer ifrån hvarannan, egande ingen vidare
föreningspunct, än hos Ständerne, efter hvilken
princip Collegierne också fingo särskilde Preesidenter,
med skyldighet, att visa Ständerne redo för
sina göromål; att från 1772 till 1789 den administrativa
magten helt och hållit varit i Konungens
händer, enär både hans Råd och de underlydande
Auctoriteterne varit Honom allena
redogörelse och ansvar skyldige: att Konungens
sjelfrådighet varit än större emellan 1789 och
180g, under hvilken tid det berott af Hans
blotta välbehag, om Han velat höra andras Råd
eller icke; och ändteligen, att det varit först
1809, som man stadgat grunderne för en Constitutionel
Ministire, hvilken, ehvad namn eller
form den i öfrigt må ega, deruti har sitt rätta
och sanna kännemärke, att den utgöres af Rådgifvare,
riem Konungen efter egel förtroende väljer,
bibehåller eller afskedar, men af hvilka
522 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
Nationen har rättighet, att kräfva ansvar för deras
råd.
Denna grundsatts är i 1809 års Regeringsform
ganska klart uttryckt; men den har ej der
kunnat så fullständigt utvecklas och genomföras,
som för en nödvändig enhet och conseqvence
fordras. Det är derföre, som man alltsedan klagat
öfver olägenheter och brister uti allmänna
Arendernas vanliga gång och behandling. Orsakerna
till denna klagan hafva ej kunnat häfvas,
utan en Revision af hela Styrelse-Verket ;
och det är en sådan Revision, Eder Kongl..
Maj:t i Nåder uppdragit åt Committerade.
Redan vid sina första sammanträden insågo,
Committerade vigten af detta uppdrag;, och de
många undersökningar och öfverläggningar, sorn.
sedermera blifvit anstälde, hafva än närmare öfvertygat
Committerade derom.
Under sina forskningar hafva Committerade
vunnit den erfarenhet, att den oeconomiska Lagstiftningen
och de Författningar, som i hvarje
gren af Statsförvaltningen ännu finnas gällande,
till största delen äro uti ett så oredigt och inveckladt
skick och af den vidsträcktare omfattning,
att till nogrann kännedom af blott en särskild
afdelning deraf, erfordrades en längre tids
oafbruten sysslosättning, för att inhemta underrättelse,
så väl om sjelfva författningarnes innehåll,
som om handläggningen af de mångartade
göromål och ärender, hvilka tillhöra hvarje hufvudgren
af den allmänna Styrelsen och förvaltningen.
,
Rikets oeconomiska Lagar, räknande sitt egcnteliga
ursprung från tider, då grunderne för
Betänkande om Rikets Styrelse- Verk. 523
en klok Stats-hushållning voro mindre kände
och utredde, hafva till större delen tillkommit
under inflytelse af privilegier, uteslutande rättigheter,
skråanda och de manga olika interessen,
hvilka skiftevis egt öfverhanden. För att
motverka en på större inflytelse och häfd grundad
öfvervigt, har den ena Classen af Medborgare
eller Näringsidkare måst söka Lagstiftningens
eller Styrelsens mellankomst och skydd.
Under det att den ena försvarat och utvidgat
redan vunna fördelar, har den andra vetat förvärfva
sig nya; Lagstiftaren, icke alltid nog upplyst
att inse olägenheterne för det heiss väl,
eller tvungen af omständigbeterne, att gifva vika
för rådande interessen, har genom allmänna
stadganden lemnat helgd åt enskildes, under sken,
af allmänt väl, sökta fördelar»
På detta sätt hafva de vid Jord, Stånd, Corporationer
och Personer fästade privilegier och
friheter, samt stridiga interessen emellan olika
classer af Rikets innevånare tillkommit och blifvit
befästade; men sedan Regeringssättet erhållit
mera stadga och Lagstiftning och Styrelse blifvit
mindre beroende af Corporationers interessen,
så att åtgärder kunnat vidtagas , syltande
på Statens allmänna väl, hafva dessa olikheter
blifvit mer och mer jemnade, samt privilegier
och friheter, såsom oförenliga med det Allmännas
nytta, småningom minskade. Likväl qvarstå
de ännu till en ganska betydlig del och motverka
den oeconomiska Lagstiftningens inrättande
efter allmänt rättvisa och allmänt nyttiga grundsattser,
samt hindra i följd deraf, den stone utvecklingen
af Statens krafter och välstånd.
524 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk..
Sålanda utgör den stora olikheten i jordens
natur och dervid fästade friheter och skyldigheter,
ett väsenteligt hinder för införandet af
ett enkelt, mera jemnadt och mindre tryckande
beskattni ngssätt, och de åt vissa Stånd och Clas»
ser af Näringsidkare beviljade friheter ett lika
hufvudsakeligt hinder för National-Industriens
uppkomst.
Ibland de många hinder,. så väl för Landets
stigande cultur , näringsflit och följakteligen
för national-välm agans tillväxt,, som också,
för möjligheten , att införa en enkel och mindre
kostsam Administration, må jemväl räknas,,
att Staten eger en betydande del af Rikets jord,
och att Staten , ehuru den, på sätt ofvan är
r.ämndt, i vissa fall frikostigt beviljat uteslutande
rättigheter, likväl i allmänhet tillvällat sig
ett inseende och förmynderskap öfver enskildes
hushållning och öfver Näringarne , sorn sällan,
bidragit till deras trefnad, utan oftast motverkat
densamma. Commilterade , sorn endast exempelvis
anfört -några af de hinder, hvilka ligga i
vägen, så väl för National-välmågans stigande ,
som för ett enkelt och allmänt nyttigt Administrationssätt,
anse således otvifvelagtigt att,
om tillåtelsen för dem , att, utan band af nu
gällande Lagar och Författningar , uppgöra ett
förslag, kunde oell borde för det närvarande
tagas så vidsträckt , att alla de hinder af Lagar
och inrättningar, sorn stå i vägen för införandet
al en bättre ordning, kunde på en gång
undanrödjas; Om således man kunde förutsätta
att all jord i Riket vore under enskild egande»
lätt och underkastad lika skyldigheter till Star
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 525
ten ; om all olikhet uti de vid Stånd , Corporationer,
Personer och Näringar fästade rättigheter
och skyldigheter vore upphäfveti; korteligen:
om man utan afseende på nu varande förhållanden
i dessa och dylika fall, och äfven utan afseende
på vissa stadganden i sjelfva Grundlagen,
finge uppgöra ett förslag till en ny organisation
af Stats-förvaltningen, sådan den, oberoende
af alla dylika förhållanden, borde vara;
då, men också endast under desse vilkor, vore
det möjligt att föreslå en fullkomlig enkel och
ändamålsenlig plan för Riksstyrelsen.
Häraf täcktes Eder Kongl. Maj;t i Nåder
finna, att Committerade, vid upprättandet af deras
underdåniga förslag, egt val emellan 2:ne alternativer
, det ena, att utan hinder hvarken af de
i Constitutionen stadgade former för de olika
•Statsmagternes verksamhet, eller af de gällande
Lagar och Författningar, som bestämma de vigtigaste
rättsförhållanden, upprätta förslaget; och
elet andra , att med hufvudsakligt iakttagande af
desse förhållanden, samt med undanrödjande
endast af de inrättningar, hvilka, efter Committerades
tanka , äro oförenlige med det Allmännas
väl och en på ernåendet deraf ‘syftande
Administration, föreslå en ny Organisation, som
1 hufvudsaken genast kan antagas, utan att lägga
hinder i vägen för en fortsatt förbättring deri,
och som således, så mycket de, sedan längre
•tider tillkomna olika samhälsförhållanden medgifva,
utan våldsam skakning, närmar sig idealet
af en kraftfull, rättvis och väl sammanbunden
Riksstyrelse
55 6 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
Antagandet af det förta alternativet , skal-*
le visserligen i Committetades arbeten medfört
mycken lättnad; men då med någon visshet icke
kan förutses, huruvida Konung oell Ständer
skulle bifalla de vigtigä förändringar så väl 1
Grundlagen, som i den oeconomiska Lagstiftning
gen, hvilka vid inörandet af en 1 alla delat
förenklad Administration måste såsom vilkor
förutsättas; då, om än en sådan händelse vöre
att förvänta, åtminstone 2:ne Riksdagar skulle
förflyta , innan en så hufvudsaklig förändring
kunde lagligen beslutas: då en sådan ny sakernas
ordning ingalunda kunde införas, utan ätt
i många fall verka på enskildes af Staten försäkrade
ratt, hvaraf åter följer, att en mogen
och noggran beredning måste föregå , som , med
iakttagande af allas rättigheter, jemnar de ofvatl
uppräknade olika förhållanden 5 och då ändtligen
äfven , efter ett så vigtigt beslut , en längre tid
skulle fordras, innan de mångfaldiga och till ett
antal af inemot 15,000 uppgående Författning
gar , som angå de med jorden i afseende på e->
gande- och dispositionsrätten förenade olika rättigheter
och skyldigheter, Statens inkomster och
utgifter , de hemmanen i allmänhet åliggande
besvär , samt allmänna ordningen och hushållningen,
hunno att, efter de principer, som kunde
fastställas, omarbetas, hvarpå Administrätionsverkets
yttersta förenkling och större indragning
af Ämbeten och Tjenster hufvudsakligen
beror, emedan vidden och mångfaldigheten af
de befattningar, som åligger de vid Styrelse-Verken
anstälde Ämbets- ocb Tjenstemän , endast
och allenast be står i handhafvandet och tillämpa
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 577
ningen af nu gällande Författningar; så hafva
Cornmitterade ansett sig bäst uppfylla Eder Kongl.
Majus nådiga befallning och Riksens Ständers
afsigter, då de antagit det sednare alternativet, det
nemligen, att upprätta en plan för Riksstyrelsen,
sorn genast hufvudsakligen kan verkställas , som
innefattar en med nu bestående samhällsförhållanden
instämmande Styrelsens förenkling, och
hvars förbättring till större fullkomlighet småningom
kan fortgå.
Till stöd för denna deras yttrade öfvertygelse
åberopa Cornmitterade den af alla seklers
och Staters erfarenhet bekräftade sanning, att all
hastig öfvergång ifrån en redan stadgad, ehuru
felaktig Samhällsinrättning är Vådelig och att lika
säkert det är, att ett ihärdigt sträfvande , att
upprätthålla Lagar, Styrelseformer och inrättningar,
hvilka slå i Vägen för införandet af en
bättre ordning, förr eller sednare leder till Statens
förfall eller våldsamma brytningar , samt
att en af allmänna omdömet påkallad förbättring,
således icke bör uppskjutas; lika säkert är det
ock, att hvarje stor förändring i en Stats Lagar,
Styrelseformer och förvaltning bör med varsam
hand företagas och utföras.
Enär nu uti Grundlagens föreskrifter, äfven
um de ordagrant följas, icke ligger något väsendtligt
hinder för den förbättring af Riksstyrelsens
Organisation, Cornmitterade efter ofvan
antagne princip åsyfta, är det ock klart, att en
sådan förbättring, utan att afvakta tiden af Constitutions-förändringar
, kan verkställas; rnen
Cornmitterade hafva likväl ansett sig ej böra
underlåta att fästa Eder Kongl. Majus uppmark
-
538 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
samhet på vissa förändringar uti Grundlagen J
sorn, utan att hindra planens antagande i öfrigt,
tjena till dess fullständigare utveckling.
Då Regeringsformens föreskrifter om de 2-  ligganden och den verkningskrets, som den för
Konungens Rådgifvare och Styrelsens första Organer
bestämmer, jemföras med de Instructioner,
som ännu äro gällande för Rikets Collegier
och de näst under Regeringen verkande administrativa
Myndigheter, och då den befattning,
som åt dessa Ämbetsverk är uppdragen, granskas,
visar sig, efter Committerades tanka, att
ett planmässigt samband, dels emellan dem och
Styrelsen och dejs dem emellan inbördes, hvilket
ar första villkoret för en enkel, kraftfull och
driftig Administration, deruti icke igenfinnes.
Rikets Collegier utgjorde, på sätt ofvan är
nämndt, efter deras första inrättning, Afdelningar
eller Departementer inom Regeringen, men,
nu mera derifrån afskiljde, hafva de hvar för
sig en egen verkningskrets, bestående dels uti
besörjandet af någon del utaf allmänna Statsförvaltningen,
dels också uti inseendet öfver någon
näring eller gren af allmänna hushållningen;
och uti åtskilliga administrativa och occonomiska
frågor utgöra de en mellan-instance entellan
Konungen och Dess Befallningshafvande
eller andra underordnade Auctoriteter; hvarförutan
de äfven utöfva domsrätt uti en mängd
rättsfrågor emellan enskilda parter.
I sistnämnde fall äro de således verkelige
Ofver-Domstolar; men sedan Eder Kongl. Maj:t
i Nåder beslutit, att befattningen med rättsfrågors
-
fbetänkande om Rikets Styrelse-Verk, 539
görs behandling kommer att ifrån de administrativa
myndigheterna skiljas och förslag till verkställigheten
deraf, i afseende på Collegierne, redan
är afgifven, på hvilket Committerade, med
anledning af Eder Kongl. Majus nådiga tillåtelse,
uti skrifvelse den 16 Jan. 1821, grundat detta
sitt Project till en ny Administrations-Verkens
Organisation, kommer denna Sammanblandning
af Domstolsfrågor och Administrativa Ärender,
hvilkas åtskiljande redan i Constitutionen är
grundlagdt, att helt och hållet försvinna.
Den hufvudsak!iga frågan återstår, då attut»
reda, genom hvilka organer den egenteliga Administrationen
kan på det mest enkla och driftiga
sätt besörjas?
Regeringsformen , sorn gifver Konungen
uteslutande rätt, att Styra Riket, och följagteligeft
ensam besluta uti alla administrativa Ärender j
har omgifvit Honom med Rådgifvare och Ämbetsmän,
ansvarige inför Nationen för sina råd
och åtgärder. Den synes väl hafva afsett, men
den har icke fullständigt uttryckt eller bestämt
dessa Ämbetsmäns åligganden, att ega inseende
öfver alla grenar af Statens allmänna hushållning
och förvaltning, att vaka öfver verkställigheten
af Konungens beslut och befallningar,'
öfver allmänna ordningens vidmakthållande och
öfver Administrationens verksamhet i alla dess
utgreningar, samt att föreslå de medel och utvägar,
hvilka, så väl i dessa afseenden, som till
befordrande af Statens allmänna val och förkofran
kunna och böra vidtagas.
Bihang lill Riki-St, Pror. lisie Sami. 1523, 54
5 30 'Betänkande om Rikets Styrelse-Perk.
Dessa de vigtigaste af Administrationens
åligganden, hafva derföre fortfarit, att vara fördelade
på Collegier och andra Ämbetsverk , äfven
i sådana fall, hvilka ovillkorligen fordra den
drift och skyndsamhet, sorn äro nästan oförenlige
med en Collegial-behandling.
Den öfversigt af Rikets tillstånd , dess allmänna
förvaltning och hushållning och af allmänna
Ordningen, hvilken, för att med fullkomlig
sak-kännedom bereda och med kraftfull verksamhet
utföra allmänt nyttiga företag och för
att kunna vaka öfver Administrationens jemna
och driftiga gång, är af den största vigt, har
derigenom till nufvudsakelig del blifvit sk i I jd
ifrån Riksstyrelsens första Organer och fördelade
emellan så många linder-Auctoriteter, att all
sammanhållning af det stora hela blifvit nästan
omöjlig.
Att afhjelpa dessa olägenheter och återställa
sambandet emellan Styrelsens Organer, samt
till dess medelpunct återföra denna öfversigt af
hela Administrationen, synes vara det vigtigaste
ändamålet för regleringen af Rikets Ämbeten;
för hvilket ändamål åtskillige utvägar, så
väl uti de till Committerade öfverlemnade handlingar,
som inom Committéen blifvit föreslagne.
Ibland dessa har det af Särskildta Utskottet
afgifne och äfven uti en till Committéen inkommen
anonym skrift, samt också inom Committéen
väckte förslag, om införande af Statsministrar
i alla Styrelsens grenar, utgjort ett af
föremålen för Committerades uppmärksamhet och
©fverläggningar.
Betänkande om Rikets Styrelse-Kerk. 531
Denna form för Administrationen är olika,
allt efter som Ministrarnes verkningskrets blifvit
mer eller mindre vidsträckt. Dess inrättning
är i allmänhet sådan, att i spetsen för
hvarje Riksstyrelsens afdelning en Minister är
stäld , hvilken ensam ansvarar för Arendernas
gang; att alla de under honom lydande, till
hans Departement och Bureauer hörande Tjenstemän
på hans ansva:'' arbeta: att han i åtskilliga
mål å Konungens vägnar besluter, i andra åter
öfverlägger med sina Colleger, samt inför Regenten
föredrager endast de vigtigare Arenderne;
och sluteligen att han inför Regenten, och, uti
de Stater, som hafva representativ författning,
äfven inför Nationens Ombud redovisar och ansvarar
för sina åtgärder.
En så beskaffad Minister-förvaltning skulle
i hufvudsakliga delar rubba grunderne för vårt
i Constitutionen stadgade Regeringssätt. Den
skulle nemligen strida emot Regeringsformen*
föreskrifter, att Konungen alleria eger styra Riket
och att alla mål inför Konungen i Stats-Rådet
skola föredragas.
Uti Europas större Stater är det, i följd af
Regerings-Arendernes mängd, en omöjlighet för
Regenten, att öfver dem alla sjelf besluta; och
deras afgörande har derföre till en del måst åt
Ministrarne öfverlemnas; men om hos Oss framdeles
alla Rättegångs-ärenden komma att återgå
till Domstolarne och Styrelsen upphör att utöfva
ett, uti mängden af våra hushållsförfattningar
grundlagdt, ofta skadligt, förmynderskap öfver
näringar och enskildas hushållning; och om tillika
den mängd af oeconomiska frågor, sorn e
-
1532 betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
genteligen röra vissa menigheters angelägenheter,
lemnäs till definitivt afgörande åt Nämnder,
som af Menigheterne sjelfve utses, så skall en
betydlig del af de mål, hvarmed Konungen nu
besväras, försvinna, och de egenteliga RegeringsArenderna,
hvilka böra Dess pröfning underställas,
visst icke blifva flere, än att de inför
Konungen, likasom nu sker, kunna föredragas.
Detta torde äfven närmast instämma med det nu
rådande tänkesättet hos en Nation , som , ifrån
■urminnes tider vand, att få sina angelägenheter
underställda Konungens egen decision, troligen
icke gerna skulle se pröfningen deraf öfverlemnas
åt en Minister, med rättighet, alt dem definitivt
afgöra, och hvilken Nation måhända icke
eller skulle vilja äfventyra, att anförtro förvaltningen
af Statens betydliga egendom och af
Allmänna medlen åt Ministrar eller underlydande
Ämbetsmän, som endast af Ministrarne
berodde.
De som äro af en motsatt mening, anmärka
väl, att i samma mån, som Konungen åt Ministrarne
skulle öfverlemna en del af sin magt,
skulle Större Controll och starkare band för dem
sättas; En Controll, som uti en constitutionelt
styrd Stat hufvudsakligen ligger uti deras ofvannämnde
ansvarighet, icke blott inför Regenten,
utan äfven inför Nationens Ombud; men
för en verksam utöfning af denna Controll skulle,
efter Cornmitterades tanka, fordras, att National-Representationen,
alla år samlad,1 kunde vaka
öfver Ministrarnes förvaltning och när som
hälst af dem fordra redo och ansvar. Den långa
mellantid, vår Regeringsform utsätter ernell
Betänkande om Rikets Styrelse-Verki 533
lan Rik sens Ständers sammankomster, framställer
således ett ganska betydligt hinder emot utöfningen
af denna så oundgängliga Controll'; ty,
huru stor inflytelse allmänna opinionen än kan
ega uti ett Land, der tryckfrihet finnes, tro likväl
Committerade den icke ensam vara tillräckelig,
att fylla bristen i detta fall.
Dessa och de flera skäl mot en Minister-,
styrelse i vidsträcktare bemärkelse kunna anföras,
hafva föranledt Committerade, att den icke tillstyrka.
Grunddragen af en Svensk Ministére,
med beroende af Konungen och ansvarighet inför
Nationen finnas, enligt hvad ofvan är anmärkt,’
i Regeringsformen redan gifne; och frågan bör
nu blott blifva om att, efter dessa gifna grunddrag,
bereda Administrationen den kraft och enhet,
som deruti för närvarande saknas.
För detta ändarnål anse Committerade det
vara af högsta vigt, att i spetsen för hvarje afdelning
eller gren af Administrationen, en Ämbetsman
är stäld, hvilken, närmast Konungen,
kan med öfversigt och kännedom af alia de ämnen
och ärender, som tillhöra dess förvaltning,
å ena sidan när som hälst derföre göra Konungen
redo, och å den andra ega tillräcklig myndighet,
för att med drift och verksamhet vaka
öfver Administrationens gång inom dess Departement
och ansvara för verkställigheten af
Konungens beslut och efterlefnaden af de Författningar,
som för allmän ordning samt för beredandet
af Landets väl vidtagas, med rättighet
oell skyldighet, att föreslå medel till vinnande
af dessa ändamål, men utan att kunna efter eget
godtfinnande något hufvudsakligt beslut fatta.
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk,
De uti Regeringsformen nämnde t.ne Stats'Ministrar
och Fyra Stats-Secreterare böra , efter
den hittills bestående ordningen, egentligen anses
såsom Chefer för Administrationens afdetningar;
men den hvar och en af dem tillhörande
verknigskrets finnes mindre fullkomligt bestämd,
oberäknade de omständigheter, dels att, för det
samband, sorn bör ega rum emellan Organeme
inom hvarje Styrelsens Afdelning , fullständiga
föreskrifter saknas, och dels att Ärendernes fördelning
emellan de närmast underordnade Auetoriteter
och Ämbetsverk icke är afpassad efter
Stats-Expeditionernes indelning, hvaraf det förhållande
uppkommit, att administrativa göromål
af alldeles olika egenskap finnas sammanblandade
hos en del af dessa Ämbetsverk.
Förr än Committerade yttra sig om de befattningar,
söm de, till undanrödjande af dessa
hinder för en kraftfull och driftig Styrelse anse
böra uppdragas åt de Departements-Chefer, hvilka
de ämna föreslå, synes det nödvändigt, att
något närmare granska sammansättningen af det
uti Consti unionen Konungen till biträde bestämda
Råd och de förändringar, som i denna
sammansättning blifvit ifrågastälde. Konungens
rådgifvare bestå, utom de a:ne Stats-Ministrarne
af Sex Stats-Råd, en Hof Canceller och Fyra
Stats-Secreterare, jemte Konungens Rådgifvare i
Commando-mål, af hvilka de nio förstnämnde
uti alla mål äro lika ansvarige.
Fråga har varit yppad, huruvida Konungen
behöfver andra Rådgifvare, än dem , som äro
föredragande och Departements-Chefer, i hvilket
afseende åtskilliga förslag blifvit uppgjorde och
Betänkande om Rikets iStyrelse-Verk. 535
af Committterade pröfvade, såsom att Stats-RS*.
den skulle tillika vara Departements-Chefer , på
sätt i Norrige Styrelsen är organiserad , eller
att Stats-Rådet skulle indragas och Ministrar eller
Stats-Secreterare blifva Departements-Chefer,
eller ock alt, jemte Stats-Råd eller Ministrar,
äfven föredragande Stats-Secreterare uti Departementen
skulle finnas.
Om Regerings-Ärendernes antal vöre lika
inskränkt i detta Rike, som i Norrige, kunde
det möjligtvis låta sig göra, att man hos samma
personer förenade den skyldigheten, att bereda,
föredraga och expediera och att ega högsta inseendet
öfver Administrationen i hvarje Departement
med den, att tillika i Stats-Rådet öfvervara
alla från de öfriga Departementen förekommande
Ärerider; men, då i Sverige Ärendernes
antal ostridigt är vida större, skulle en
blifvande Departements-Chef här icke kunna,
jemte de honom i denna egenskap hufvudsakligen
tillhörande ofvannämnde befattningar, medhinna,
att i Stats-Rådet öfvervara och med den
uppmärksamhet och sakkännedom följa Ärenderne
från de andre Departementen, sorn erfordras,
om han för sine tillstyrkanden äfven i dessa
Arender skulle ansvara. Denna allmänna ansvarsskyldighet
kunde således icke rimligen åläggas
Departements-Gheferne utom i ett eller
annat särkildt fall, då Ärendets beskalfenhet fordrade,
att det af en elier flere utaf DeparteHaents-Cheferne,
utom elen föredragande, behandlades.
I alla andra fall åter egde Konungen
för sina beslut i Regeringsärender egenteligen
blott en enda Rådgifvare, enär annat Stats-Råd
536 Betänkande orh Rikets Styrelse-Verk.
ej funnes, an Departements-Cheferne; och d§
Siats-Rådets protocoller icke få tryckas, hade icke
eller de sistnämnde på sin föredragning och
sina åtgärder någon vidare Controll, än den
granskning af protocollerne, som vid hvarje Riksdag
af Constitutions-Utskottet sker, och hvilken,
när Ständerne endast hvart femte år sammanträda,
kan blifva ofullständig. En omständighet,
som dessutom ej får förgätas, då man vill jemföra
Riksstyrelsen i Norrige med den i Sverige,
är, att hela den oeconomiska Lagstiftningen här
tillkommer Konungen ensam, då den i Norrige
icke kan utöfvas, utan af Konungen och Storthinget
gemensamt; hvaraf synes följa, att Konungen
här bör ega ett större antal Rådgifvare,
hvilkas yttranden han kan inhemta, innan han
fattar sitt beslut i ämnen af så stor och allmän
vigt.
Af dessa anledningar hafva Committerade
ensett nödvändigt, att ett Stats-Räd finnes, som
at alla de till oeconomiska Lagstiftningen och
Rikets Administration hörande ämnen kan lemna
en närmare uppmärksamhet.
Med bibehållande af det antal Stats-Ministrar,
Stats-Råd och Stats Secreterare, som Regeringsformen
utsätter, Hof-Cancelleren endast undantagen,
hvars säte och stämma i Stats-Rådet
skulle komma att försvinna, i fall detta Ämbete,
såsom Committerade nedanföre i underdånighet
föreslå, blefve indraget, tillstyrka Committerade
i underdånighet, att de till Rikets allmänna
förvaltning och hushållning hörande Årender
fördelas emellan 6 Departementer, nemligen:
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 537
j:mo Justitite-Departementet.
Sido Utrikes Arendernes Departement.
3:tio Inrikes Arendernes Departement.
4:to Handels- och Finance-Departementet.
jj:to Krigs-Departementet; och
6:to Ett Departement för EcclesiastiqueÄrender,
Allmänna Uppfostringen, Upplysningen
och Fattigvården.
För dessa Departementer, skulle Justitia
Stats-Ministern , Stats-Ministern för Utrikes Arenderne,
samt de uti Regeringsformen uppräknade
fyra Stats-Secreterare blifva Chefer.
Fråga hos Committerade har blifvit vackt,1
om Justilia; Stats-Ministern bur ega den dubbla
befattningen, att vara Ledamot både af StatsRådet
och af Högsta Domstolen , hvarvid väl
förefaller, som vore det mera enligt med den
af Eder Kongl. Majit redan faststälde allmänna
grundsattsen, för delningen emellan judiciela
och administrativa Ärenden, att samma Ämbetsman
icke är både Domare och Chef för ett Departement
af Administrationen, och att således
Justitise-Ministern borde upphöra att vara Ledamot
i Högsta Domstolen, och deremot med sin
egenskap af Chef för Justitia-Departementet förena
det inseende öfver Rättegångsverken och
det Chefskap för allmänna Åklagare, som nu är
anfört rödt åt Justitim-Cancelleren , hvilken sednare
då antingen skulle indragas, eller ock förvandlas
endast till lörsta Åklagaren, eller, sorn
man 1 andra Länder benämner detta Ämbete,'
538 Betänkande om Rikets Styrel se-Verk.
General-Procurator, hvars pligt det blefve att
utföra de åtal , sorn åt honora öfverlemnades ,
utan att sjelf kunna något sådant anbefalla; men
emedan Committerade funnit de i Constitutionen
för desse särskilde Ämbetsmän bestämde åligganden
ej leda till någon oreda uti Administrationen,
hafva Committerade trott en förändring
i denna del ej eller vara af nödvändigheten
påkallad och att Justitia» - Statsministern
föjaktligen kan bibehålla sine nuvarande befattningar.
Hof-Cancelleren har, jemte sin egenskap af
Stats-Råd, tvänne hufvudsakliga åligganden, det
ena, att biträda Utrikes Stats-Ministern* och att öfvervara
föredragningen af de till dess Departement
hörande Ärender inför Konungen; det andra,
att hafva inseende öfver Tryckerierne och
Tryckfrihetens bruk; men då Utrikes Ärenderne
icke äro flere, än att Ministern kan dem besörja,
och för Controllen på dess föredragning
ett af Stats-Råden kan, till uppfyllande af Regeringsformens
föreskrift, förordnas att dervid
vara närvarande; samt, då tillsynen öfver Bokprässarne
lämpligast torde kunna anförtros åt den
Departements-Chef, under hvars vård allmänna
upplysningen och Uppfostran ställes; anse Committerade
detta Ämbete, i den ordning Regeringsformen
föreskrifver. desto häldre kunna indragas,
som Stats-Rådet, Hof-Cancelleren förutan,
synes ega till rackel i g talrikhet 5 och den
cornmunication med Riksens Ständer, sora nu
tillhörer Hof-Cancelleren, lärer utan minsta olägenhet
kunna uppdragas åt vederbörande Departement
s-Chefer.
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 539
Rikets allmänna Ärenders Beredning, som för
närvarande, näst under Stats-Rådet, har befattning
med de till Administrationen hörande mål,
är efter Committerades tanka , alldeles öfverflödig.
Denna inrättning, tillkommen för att i
någon måtto ersätta det fordna Rådet, som Gustaf
III afskaffade, synes vara utan ändamål,
sedan ett verkligt Stats-Råd existerar, af hvilket
Konungen bör kunna inhemta alla nödiga råd
och upplysningar. Något annat hinder för denna
Berednings indragning förmoda Committerade
ej kunna möta, än det, som finnes uti Regeringsformen,
deruti dess existence blifvit stadgad.
Efter att sålunda hafva yttrat sig om
Stats-Styrelsens Organisation i dess högsta punct,
öfvergå Committerade till de lägre Styrelseverken,
hvilka, under namn af Collegier, för närvarande
hafva sig uppdragit, att behandla Statens Allmänna
Ärenden.
Att dessa Verk icke böra hädanefter, såsom
hittills, utöfva Domarernagt i hvarjehanda rättsfrågor,
är redan antaget. Hvad åter angår deras
befattning med ämnen af egenteligen administrativ
art, så anse Committerade allt hvad sorn
rörer Näringarne böra från dem helt och hållit
skiljas. De näringar, hvilka för Riket äro gagnelige,
hafva troligen redan nått den utvickling,
att de, lemnade åt sig sjelfva, skola tillväxa i
den man, som de gynnas af Landets läge , behof
och naturliga fördelar, de enda vilkor, hvarpå
deras uppmuntran bör vara grundad , men
också de enda, som minst bero af Lagstiftaren
och Styrelsen. Den allmänna öfversigt af Näringarnes
tillstånd, som för Administrationen
54o Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
är behöflig, bör med större bade skyndsamhet
och säkerhet kunna beredas, genom omedelbara
åtgärder och upplysningars insamlande af Cheferne
för de Departementer , som med Näringarne
få befattning; och alla de anstalter, Styrelsen
till Jiäringarnes förkofran kan vidtaga,
böra di rette från Regeringen utgå.
Desse ärender, likasom de, hvilka angå
dels sådana administrativa frågor, som tillhöra
Utrikes- och Krigs-Departementerne , och hvilka
alla på Konungens pröfning böra sluteligeri
bero , och dels Landets allmänna Styrelse , stå
dessutom i hufvudsaklig förening med, eller upp-'
komma i anledning af de oeeonomiska Författningar
och anstalter, hvarom Konungen ensam
efter Grundlagen beslutar, och böra, efter Committerades
tanka, erhålla en mera kraftfull behandling
och på en genare väg, än förut afgöras,
så att de icke flere år må uppehållas , hvilket
hittills i enkla frågor, som kunnat röra vig—
tiga hushållsanstalter , antingen för hela Riket ,
eller för någon särskild Pxovince , rättelser af
missbruk och oordningar o. s. v. genom den
vanliga collegiala behandlingen ej sällan inträffat.
På denna grund hafva Committerade ansett
nyttigt, och, såsom ett bland hufvud vilkoret!
för en förenklad Administration, antagit, att alla
sådane till Näringarne , Allmänna hushållningen
och inre ordningen hörande frågor, hvilka
i administrativ väg pröfvas och afgöräs, samt
antingen äro af den större vidd och omfattning,
att de skola Konungen underställas, eller ock
från Dess Befallningshafvande genom Besvär
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 541
fullföljas, böra, likasom med Städernas Politieoch
Oeconomie-mål nu iakttages, ifrån Konungens
Befallningshafvande till Konungens pröfning
öfverlemnas och af vederbörande Departements-Chef
omedelbart och, utan Collegiernes
mellanknmmande åtgärd, föredragas.
Deremot hafva Committerade trott, att ingen
egentlig förvaltning af allmänna medel , af
Beskattningsverket , af Statens Egendomar , eller
af förråderne för dess försvar bör läggas i händerne
på Cheferne för Styrelse-Departementen.
Det är således för denna förvaltning, som Comsnitterade
funnit Collegier böra bibehållas; och
följden häraf blir, att flere Collegier icke tarfvas
, än som för en sådan förvaltning äro nöd—
vändige. Endast såsom förvaltande verk äro ock
Collegierne i 47 §. af Regeringsformen nämnde.
Deras förhållande till Departements Chefen bör
vara af den beskaffenhet , att de från honom
emottaga Konungens befallningar eller anordningar;
men i sjelfva förvaltningen må han ej
directe kunna ingripa.
Under Committerades öfverläggningar har
fråga blifvit väckt, om icke Departements Cheferne
eller andre af Konungens Rådgifvare
borde, likasom i förra tider, vara både Ledamöter
i Stats-Rådet och Presidenter i Collegierne,
samt följaktligen deltaga i de sednares ufverläggningar
och beslut; men utom det, att Collegierne
icke för närvarande äro , hvad de fordom
varit och ännu mindre blifva det efter Committerades
plan, ligger redan i sjelfva principen för
den skillnad , Committerade uppdragit emellan
Styrelse och Förvaltning, ett påtagligt hinder fö^
54? Betänkande om Rikets Styrelse-Verki
Departements-Cheferne eller Stats-Rådens Presidentskap
i Collegierne. Då Styrelsen öfverser
det hela, pröfvar allmänna behofven och gör sina
dispositioner endast i stort, tillhör det den
underordnade Förvaltningen att sysselsätta sig
blott med detaljerne, sammandraga de spridde
tillgångarne och hålla den strängaste räkenskap
öfver den minsta småsak, på det att allt må vara
redo för den ofvanifrån kommande dispositionen.
Att göra Departements-Cheferne eller StatsRåden
till Collegii-Presidenter, vore således att
ifrån deras högre och vidt omfattande verkningskrets
nedrytka dem till göromål af en lägrej och
inskränktare natur, hvilka likväl, för att rätt
skötas, fordra träget arbete och upptaga mycken
tid.
Hvad slutligen beträffar Province-Styrelse.n i
eller den så kallade Landt-Regeringen, som förvaltas
af Eder Kongl. Majus Befallningshafvande
och de under dem lydande Ämbets- och
Tjenstemän, så har den, med undantag blott af
Eandshöfdingarnes ombyte hvart tredje år, som
numera ej eger rum, förblifvit i det närmaste
sådan, som den i 1634 och 1660 års Grundlagar
varit stadgad, ehuru de befattningar, som i
början tillhört denna Styrelse, och hvilka endast
varit administrativa, med tiden blifvit mer och
mer utvidgade.
Comrnitterade, öfvertygade, att former, stadgade
under en längd af år och med den bestående
ordningen på det närmaste förenade, icke
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk, 543
utan högsta nödvändighet böra omskapas i hafva
på denna grund, och då sjelfva inrättningen af
Eänestyrelsen i sitt närvarande skick ej är hinderlig
för den enhet och kraft, som utgöra vilkoren
för en ordentlig Administration, icke velat
tillstyrka någon hufvudsakelig förändring i
denna Styrelse, vidare, än att all Domarebefattning
med rättsfrågor, hvilken, enligt principen
för en constitutionel Stat, aldraminst bör lemnäs
åt innehafvare af förtroende-poster, med rättighet
att ensamme besluta, må från JLäns-styrelsen
skiljas.
Sedan Comrnitterade nu i underdånighet
framstält de åsigter och grunder, från hvilka de,
vid upprättandet af detta deras underdåniga project,
hufvudsakligen utgått, återstår, att, för de
administrativa Arendemes fördelning emellan
de föreslagne 6 Departementer, samt derunder
lydande Ämbetsverk, aflemna en mera detaillerad
utveckling, hvarvid forst förekommer :
Justities-Departement et.
Chef:
Justitia St a t s-Mini s tern.
Honom tillhörer:
Att förvara Konungens Secret.
Att vara Chef för Nedre Revisionen, eller
Justitia-Fördelningen af Konungens Cancellie,
och att tillse, det arbetet derstädes, efter Instmetionen,
af detta Verk med ordning och drift
besörjes.
544 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk'.
Att ega allmänt inseende öfver Lagsfcipningen
vid alla Rikets Domstolar och Executiva
Ämbets-Verk.
Att hafva högsta inseendet å Fängelser,
Arbetshus, Corrections- och -Spinnhus i Riket.
Att i de till dess befattning hörande ämnen
brefväxla med Rikets Domstolar och Exe~
cutorer, samt att infordra den redovisning för
deras Ämbets-för vältning och de upplysningar
eller utlåtanden, som han i detta afseende nödiga
anser; dock att Justitias-Ministern , som i
följd af ofvannämnde befattningar är pligtig ,
att för vården af allmän rätt och säkerhet, vaka
öfver Lagarnes verkställighet , likväl icke må
anbefalla åtal emot Domare eller andra Ämbetsmän,
utan, när anledning dertill förekommer,
öfverlemna Handlingarne till Justitire-Cancelleren.
Befordringar till Domare-Ämbeten och andra
Tjenster inom Justitias-Staten , som af Konungen
tillsättas, böra anmälas af Justitias-Ministern
i Justitise-Cancellerens närvaro inför Konungen
i Stals-Rådet; men Fullmagterne contrasigneias
af en Revisions-Secreterare.
Med ansökningar om Afsked , eller om
Tjenstebyten för Domare eller andra Ämbetsmän
af Justitia-Staten, bör på enahanda sätt
förfaras.
Justitise-Ministern tillsätter de Tjenstemän
i Nedre Revision , hvilka icke af Konungen
utnämnas, äfvensom de, till biträde vid de honom
enskildt uppdragna Ämbets-befattningar och
vid dess Coriespondence nödige tjenstemän ,
nemligen:
i Se
-
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 545
1 Secreterare och
1 Cancellist, som tillika är Registrator?
Under detta Departement ställes:
Nedre Revisionen, der alla mål, som tillhöra
Högsta Domstolens befattning, innan de få
föredragas, skola undergå beredning.
Denne Expedition, upptagen ibland de Administrativa
Verken derföre, att, genom densamma,
föredragning sker hos Konungen inför StatsRådet,
torde äfven, då flere Mål komma att till
Högsta Domstolen öfverlemnas, kunna bestå af:
5 Revisions-Secreterare, af hvilken en, som
Konungen dertill förordnar , föredrager
alla General-Auditeurs-ärender.
5 Protecolls-Secreterare.
5 Cancellister,
2 Regi stråt orer.
Renskrifningen besörjes genom antagne Renskrifvare,
hvilka aflönas utaf inflytande Expedi
tions-medel.
Ofverskottet redovises 1 Stats—
Contoiret.
Sluteligen upptages under Justitias-Departementet:
Justitia-Cancellcren, som är Konungens
högsta Ombudsman ,. och hvars åligganden äroi
bestämde i särskild Instruction.
Till biträde vid göromålen i dess Expedition
får Justitiaä-Cancelleren:
1 Secreterare och
a Cancellist, hvilken sednare tillika 'åt
Registrator.
Bihang tillRikt St. Fröt, lista Sami, i8rj. 33
546 Betänkande om Rikets Styrelse-Uerk.
Committerade hafva redan yttra! sig om
ilen Justilia; Stats-Ministern tillkommande olika
befattning , både såsom Domare och såsom deltagare
i Regeringens Administrativa åtgärder ,
och Commiiterade tro för öfrigt, att då blott högsta
inseendet öfver Lagskipningen kommer att
tillhöra denna Rikets Förste Ämbetsman, med
rättighet och skyldighet att i Administrativ väg
föreslå allt, hvad som kan leda till Lagskipningens
fullkomnande , utan att kunna några åtal
anställa; så skall emellan hans och Justitise-Cancellerens
Ämbetsbefattningar någon sammanblandning
icke uppkomma.
Committerade anse det vara af stor vigt .
att Högsta Domstolen, der göromålens gång hufvudsakligen
beror på den ordning, drift och uppmärksamhet
, hvarmed ärenderne i Nedre Revisionen
beredas , med den sednare ställes i närmare
samband, hvilket lämpligast synes kunna
ske derigenom, att Justitise-Ministern, såsom
Ordförande i Högsta Domstolen tillika blir Chef
för Nedre Revisionen.
Committerade^-hafva tillstyrkt , att JustitiseMinistern
borde ega högsta inseendet öfver alla
Fängelser, Corrections- och Spinnhus i Riket;
ett inseende, som icke så mycket bör sträcka
sig till der förefallande oordningar, hvilkas åtalande
tillhör Statens Uppsyningsmagt, man mera
till dessa Inrättningars ändamålsenliga och
högsta fullkomnande.
Denna för allmänna säkerheten och personliga
friheten vigtiga del af allmänna ordningen,
kan för närvarande ej anses vara stäld under
någon bestämd och allmän öfverstyrelse.
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 54^
Utrikes Ärendernes Departement.
Chef:
Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne.
Honom tillkommer:
Att underhandla med Utländska Magters
i Riket vistande Ministrar och Consuler; att
brefvexla med Konungens Ministrar och Consuler
uti fremmande länder, samt att hafva under
sin vård Tractater med Utländska Magter.
Under detta Departement lyder:
Cabinettet för Utrikes brefvexlingen, som består af:
1 Cabinetts-Secreterare
1 Förste Secreterare
s:ne Andre Secreterare
Hof-Cancellers-Ämbetet kan, efter hvad Committerade
derom förut yttrat, indragas, roen så
länge detta Ämbete bibehålles, kan den dithö—
hörande Expedition, der göromålen lära vara
hvarken mångå, eller af invecklad beskaffenhet,
inskränkas till:
1 Secreterare och
1 Cancellist
Utrikes Stats-Ministerns befattning grundar
sig på föreskriften i Regerings-Formen : ”att han
skall de Ministeriella Målen inför Konungen
föredraga.” I följd häraf bör han, på Konungens
befallning , handlägga alla ärender, som angå
548 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
Konungens och Rikets förhållanden till Utländska
Magfer, såsom Underhandlingar, Förbund
och andra Afhandlingar med desse Magter, Manifester
och publika Skrifter, rörande orsakerne
till krig, stillestånd o. s. v.
Då allt hvad som rörer desse förhållanden
bör vara på ett ställe samiadt, synes det tillhöra
Utrikes Stats-Ministern, att hafva under sin vård
Freds-Afhandlingar och Handels-Tractater med
fremmande Magter jemte dertill hörande handlingar.
Derigenom kommer han också i tillfälle,
att icke allenast åt dessa för Statens yttre
säkerhet vigtiga angelägenheter lemna nödig uppmärksamhet,
utan äfven att, så ofta sådant fordras,
derföre göra Konungen redo.
Då Consulerne, tillsatte, att vaka öfver
Ha.ndols-Intresset , hvilket ofta ingår i fredsförhållandet
Staterna emellan , stundom erhålla
Diplomatiska uppdrag , äro de på sådan grund
ställde under Utrikes Arendernes Departement;
men , som de egenteligen för Handelns skull
förordnas, synes det lämpligast, att Stats-Secreteraren
för Handels- och Finance-Departementet
föredrager frågor om. deras till- och afsältande ;
Dock att Utrikes Stats-Ministern deröfver förut
blir hörd och får utlåtande afgifva. För öfrigt
böra berättelser om allt , som angår Handeln
från Utrikes Departementet ineddelas Stats-Secreteraren
för Handeln och Financerne, hvilken
ock bör kunna directe med Consulerne correspondera.
Den för närvarande under Hof-Cancelleren
stående Culonial-Ärendernes Expedition, lärer kunna
när som hälst upphöra, och desse Arender,'
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
hvilka blott hafva afseende på Styrelsen af Ön
S.t Barthelemij, öfverlemna? till Stats-Secreteraren
för Handeln och Financerne.
Cancellie-Styrelsen, såsom en lemning af det
fordna Cancellie-Collegium, måtte äfven vara
öfverflödig , sedan Cancelliet ej mera utgör något
Collegium, utan består af särskildte Departementer,
hvart och ett med sin egen Chef; och
de göromål som Cancellie-Styrelsen i egenskap
af särskild Expedition förvaltar, t. ex. Skol väsendet
i .Lappmarken och dylikt, böra öfverlemnas
till det Departement, till hvilket de, efter sin
natur rätteligen höra.
Convoy-Commissariatet, hvilket i anseende till
dess förefallande ärenders inskränktare antal, synes
endast böra bestå af en Ordförande , och
2;ne Ledamöter samt en Secreterare och en
Kammererare, kan väl, i afseende på dess befattning
med fredsverket emellan Riket och
lfarbareskerne, anses böra stå under Stats-MiniBterns
för Utrikes Arenderne inseende, och genom
honom erhålla samt till honom afgifva de
desse förhållanden rörande underrättelser; men
de Administrativa åtgärder , som angå Färvaltningen
af de under detta Commissariat ställde
fonder och medel , böra , så vidt de på Konungens
pröfning bero, genom Stats-Secreteraren för
Handels- och Finance-Ärenderne beredas och
föredragas, samt följakteligen Controllen öfver
denna Förvaltning honom tillhöra.
5 50 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
Inrikes Ärendernes Departement,
Chef:
Stats- Secret eraren för Inrikes Arend erne.
Till detta Departement höra:
Alla mål, som antingen omedelbart eller
genom besvär, öfver underlydande Atictoriteters
beslut, i tiedannäcnnde ämnen hos Kongl. Maj:st
i Administrativ väg blifva anmälde , nemligen :
1:0 Befordrings-Arender, eller
e) Besättandet af alla de under detta Departement
hörande Ämbeten; alla Ämbeten inom
Civil-Staten så vidt utnämningen sker af Konungen,
och frågan derom icke, efter särskildt
stadgande, genom någon af de andra Departements-Cheferne,
skall föredragas.
b) Frågor om Suspension och afsked ifrån
de under Departementet hörande förtroendeposter,
samt permissions- och afskedsaosökningar
från alla ofvanämnde Ämbeten och Tjenster.
c) Frågor om löne-inkomster och andra
förmoner för de i 1 momentet nämnde Ämbetsmän,
hvartill hörer bestämmandet af Taxor, Tractamenien
och Arfvoden m. in.
d) Besvär öfver förslag, som till en del
af förenämnde Ämbeten upprättas samt öfver
utnämningar till sådane tjenster, hvilka Konungen
sjelf icke bortgifver.
2:0 Kameral-Arender, med undantag af Financerne;
eller utfärdande af Författningar och
pröfning af hemställningar eller besvär i alla
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 551
mål, som höra till den åt Kammar-Collegiutn
uppdragne förvaltning, efter hvad nedanföre säges.
3:0 Arender, som hafva afseende på bestämmande
af grunderne för utgörandet af de Hemman
i allmänhet åliggande besvär, såsom Vägoch
Brobyggnad; uppförandet af allmänna byggnader
5 Kronotransporter och dagsverken; Underhålls-
och Inqvarterings-skyldigheter för tågande
Trupper; Riksdags-penningars erläggande till
Allmogens fullmägtige o. s. v.
4:0 Landthushållningen och Landtmanna-Näringar:
såsom Åkerbruk, bäst- och boskapsskötsel,
får-afveln, Skogshushållning, odlingar och
vattenafledningar, jagt och fiskerier, bränvinsbränning
o. s. v. Med undantag af allt , som
angår Inrikes handeln med landtmannens , så
väl rå, som förädlade produr.ter, och näringsfriheten
på landet, hvilka Ärender, för sammanhanget
skull, måste öfverlemnas till HandelsDepartementet,
hörer således till Inrikes Departementet
uppsigten öfver och utförandet af För.
fattningar, som åsyfta landthushållningens upplijelpande,
såsom angående Landtmäteriet, hägnad
och stängsel jordegare emellan , anläggning af
qvarnar, sågar och stampverk, strömrensningar,
öppnande af båtledér och canalfarter o. s. v.
5:0 Förslag till fördelning af de till landthushållningens
upphjelpande anslagne medel och
tillsyn öfver deras användande.
6:0 Be rgverken och bergshushdllningen i allmänhet
samt alla dertill hörande manufacturer och
fabriker, såsom:
a) Privilegier eller tillståndsbref för anläggning
af Bruk och Bergverk, t. ex. masugnar,
552 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
Smälthyttor, alla så grofsmiden, som manufacturoch
mineralverk.
b) Bevil iande af frihetsår för dylika anläggningar.
c) Frågor om inställande eller nedläggning
af Smiden, eller ock om deras tillökning eller
sammanläggning.
7:0 De till allmänna inre ordningen hörande
Arender.- såsom reglering af de tjensfer och Aucloriteter,
som skola besörja ordningen och oecanomien
i Orterne; frågor om By-ordningar;
tjenstehjons-ordningen; uppsigt ofver nödiga anstalter
till förekommande af vattenskärningar och
öfversvämningar; skada af flygsand, eldsvådor o.
m. s. Spannemåis-undsättning i missväxtår; besparings-
och låne-magaziner inom Socknar, Härader
och Län; mått, mål och vigt} postföring;
färje- och bropenningar; brefbäring; fångföring;
anläggning af Gästgifveriet' och krogar; reglering
af Skjutsnings-skyldigheter; Städernes Qeconomieoch
Policemål; Brandfötsäkringsverket och Tabellverket.
8:0 Alla andra Arender, sorn med de redan
uppräknade hafva gemenskap och till de öfriga Departementen
icke kunna hänföras , såsom : ansökningar
om tillstånd till utrikes resor; om naturalisation;
ändring af Lane- Härads- och Sockne-gränsor
eller andra territorial - förändringar
O. S. V.
Stats-Secreteraren , som i allmänhet måste
vaka öfver Administrationen i de dess Departement
tillhörande delar, som bör tillse, att Konungens
deruti fattade beslut blifva till verkställighet
befordrade, och som likaledes^ mäste
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 553
hålla noga tillsyn öfver goromålens jemna och
oafbrutna gång, ej mindre inom sjelfva Departementets
Expedition, än ock uti de derunder lydande
Collegier och Ämbetsverk , erhåller till
biträde för målens beredning till föredragning
hos Kongl. Majit, samt för expedition deraf:
1 Förste Expeditions-Secreterare.
3:ne Protocolls-Secreterare.
3:ne Cancellister, och
1 Registrator.
Emellan dessa fördelar Stats-Secreteraren
göromålen för dess expedition.
Då Departements-Chefen är ansvarig för
goromålens gång, och att Ärenderne, med undantag
af de mest grannlaga och vigtiga, och
hvilka således med större skyndsamhet än andra
skola expedieras, blifva, i den ordning de ankomma,
föredragne och afgjorda; så bör det bero
af honom, icke allenast att stadga den arbetsordning,
som han för ändamålets' vinnande anser
nyttig och lämplig, utan jemväl att föreslå
Ämbetsmännen inom sin expedition , och att
hos Konungen anmäla dem, af hvilka, i saknad
af skicklighet, pålitlighet eller drift , han icke
finner sig betjent-; af hvilken orsak åtminstone
Förste Expeditions-Secreteraren endast torde böra
med Constitutorial förses.— Renskrifningen,
utom af de Expeditioner, som äro af större vigt
och grannlagenhet, dem Cancellisterne afskrifva,
besörjes utaf inflytande expeditionsmedel} hvarefter
öfverskottet redovisas i Stats-Contoiret.
Under Inrikes Departementet höra nedannämnde
Ämbetsverk och Auctoriteter, nemligen;
554 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
A. Kammar- Collegium,
hvilket, sedan alla judiciella Ärender derifrån
blifvit skiljde, den åt Kammar-Gollegium hittills
uppdragne confrollen öfver uppbörden förflyttad
till Stats Contoiret, och tvister, som angå debiteringen
och beräknandet af Statens ordinarie
och extraordinarie inkomster öfverlernnade till
Kammar-Rätten, egenteligen bibehållas för förvaltningen
af Statens fasta egendom och dess Skattläggningsverk;
i följd hvaraf Krigs-Collegii Civi
1-Departement, med tillhörande Husesyns-och
Boställs Contoir, .älven böra till Kammar-Collegium
öfverflyttas.
Detta Collegium torde således kunna bestå
af:
1 Chef eller President och
3 Ledamöter , tillika med en Secreterare,
i Advocat - Fiscal och 3 Kammererare ,
såsom Contoirs-Chefer, samt dessutom 1 ArchivInspector
med nödigt antal Betjening för så väl
Cancelliet, som Contoiren.
Till Kammar Collegii handläggning hora:
i:nio.
Mai och Ärender, som röra förvaltningen af
Statens förutnämnde egendom, samt de till Allmänna
behof och milda Stiftelser anslagne Hemman.
Sådana äro:
j:o Arrendens afslutande
a) om Statens behållna fasta egendom , såsom
Kungsgårdar, Kungsladugårdar, Krono-Säterier,
Utjordar, Ängar och Urfjällar * Qvarnar,
Färjeställen och Fiskerier.
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 555
b) Om alla sådane Militie-Staten tillhörande
Hemman, som enligt Författningarne få utarrenderas,
såsom de på behaglig tid indragne Militie-Boställen,
Officerares vid Indelta Arméen
boställen i allmänhet, indragne pipare- och oboist-boställen
med flere, som för Regementernes
räkning skola utarrenderas.
c) Om sådane till Civil- och EcclesiastikStaterne,
till milda stiftelser och till allmänna
behof anslagne Hemman, som, antingen enligt
nu gällande författningar eller efter framdeles
blifvande föreskrifter, på längre tid få utarrenderas.
2:0 Inseende deröfver, dels att af- och tillträdes
husesyner och oeconomiska besigtningar, enligt
författningarne, verkställas å Kungsgårdar ,
Boställen/med de flere lägenheter, som genom
Collegii föranstaltande blifva utarrenderade, och
dels öfver uppfyllandet af derom afslutade Ar
rende-Contracter.
3:0 Nybyggnad och underhäll af sådane Statens
allmänna hus och byggnader, både å Landet
och i Städerne, som Kronan på egen bekostnad
bygger och underhåller, med undantag af
dem, som till särskilde Stater och Verk äro anslague.
4:0 Militie-Boställs-Cassuns förvaltning, lånefrågor
och utbetalningar till Nybyggnad eller
reparationer å Militie-Boställen, med hvad mera
dertill hörer.
5:0 Pröfning af Konungens Befallningshafvandes
utslag i frågor, som angå tillstånd till
uppodlingars företagande, nya torps och Hemmans
anläggning med rättighet till längre eller
5 56 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
lcortare tids besittning a sadan Kronojord, som
icke till enskildes begagnande under stadgad
Successionsrätt är upplåten, såsom Kungsgårdar,
Kungsladugårdar, Krono-Säterier , Krop.o-AH
männningar
och Kronoparker, Boställen till alla
Stater, m. fl.
6:0 Pröfning af undersökningar om Brukens
behof af recognitions-skog och skogstilldelningar
för Hemman och sågverk å allmänningar och
Kronoparker.
7:0 Inseende öfver Allmänningarnes värd och
behandling efter de föreskrifter, som derom redan
äro gifna eller framdeles kunna meddelas , samt
följaktligen äfven pröfningen af besvär, som öfver
Landshöfdingames utsyningsförslag kunna
anföras.
8:0 Frågor om öfverloppsjord vid Militieoch
Civile-Boställen, och huru dermed bör förhållas.
9:0 Besvär ifver Land sköfdingens Utslag rö*-  rande reglering af kalkbränningen på Gottland.
10:0 Besvär öfver Landshöfdingarnes beslut i
mål, som i öfrigt angå förvaltningen af Statens
egendom, och af de till Boställen och till allmänna
behof eller till milda stiftelser anslagno
Hemman.
2:do.
Mai örn öfverlåtelse af Statens fasta egendom
till enskilde, eller ock inlösen af fast egendom för
Statens räkning.
Hit räknas:
1:0 Skatteköps af slutande och Skattebrefs ut•
färdande,
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 557
<2:0 Försäljning genom Auction till Skatte af
sådane Hemman, som blifvit inrättade å den
Bruken frånskilda del af recognitions skog.
3:0 Hemtnansbyten emellan Kronan och Privatei
4:0 Mål om bytesbrister <<ch deras ersättande
5:0 Frågor om Frälse och Skatterätts-ersättningar
på en gång, eller ock blott otn ersättning
för Skatterätts-fordran.
G:o Förberedande anstalter till verkställighet
af sådana Konungens och Riksens Ständers beslut,
sorn åsyfta försäljning till större eiler mindre
del af Statens jord och fasta egendom, äfvensom
inköp af någon sådan för allmänt behof.
Köpeafhandlingar härom blifva, å Kronans vägnar,
af Kammar-Collegium undertecknade och
utfärdade.
7:0 Afvittringar, med undantag för de Län,
hvarom särskildt kan vara eller blifva stadgadt.
5:o.
Ärender, som angå bestämmandet af Statens
inkomster af jord och fast egendom, samt af bergverk
och vattenverk, eller andra mechaniska inrättningar,
antingen dessa inkomster till Stats-Cassan
ingå, eller till allmänna behof blifvit anordnade.
Sådane äro:
1:0 Pröfning och fastställelse af alla skattläggningar
å Nybyggen och lägenheter på Kronans
skogar, samt på Lands- och Härads-Allmänningar;
å byar, under hvilka Hemman blifvit
inlagde; å Frälse-, Krono-Skatt-, eller Kronohemman,
då förmedling derå sökes; å provisionelt
förmedlade Hemman, till utrönande, huru
-
558 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
vida den oförmedlade räntan kan utgå; å sågoch
rnjölqvarnar till afsalu och till målning för
Tull; å stampverk och å Fiskerier , så vidt de
icke Kronan omedelbart tillhöra , samt under
Arrende upplåtas.
2:0 Pröfning af verkställde förmedlingar,
hvarigenom grundskatten å Hemman och Lägenheter
blifvit ändrad eller nedsatt.
3:0 Att utreda och till Kongl. Majit i underdånighet
hemställa frågor om återvinnande af
bortmistade Rå - och Rörs— samt Insockne-rättigheter
å Hemman och Torp.
4:0 Att, i afseende ä Jura patronatus iakttaga
Kronans rätt.
5:0 Frågor om indragna Säterifriheters återvinnande.
6:0 Mål som angå beständiga tiondesättningeni
7:0 Mål om Ödeshemmans upptagande , så
vidt de hafva afseende på Räntorne, som deraf
böra utgöras, och frihetsår derföre.
8:0 Arend er , som röra Kronans Jordebok
dess inrättning och rättelse deri.
gu> Ansökningar om Säteriers sammanläggande.
10:0 Ansökningar om Säterifriheters flyttning.
11:0 Frågor om mantalens rätta Storlek å de
Staten tillhörige eller till allmänna behof upplåtne
Hemman.
13:0 Ansökningar om Namnförändringar å
Hemman och Lägenheter.
13:0 Frågor om frihetsår å Nybyggen och
uppodlingar.
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 559
14:0 Besvär Öfver Taxors upprättande till
bestämmande af Kohlpris inom Brukens Kohldistrict.
35:0 Indragning af behaglig tid sförl anin gs—
spannemål vid Pastorater.
16:0 Pröfning af Markegångs-Taxor, då besvär
deremot anföras.
n :to.
Arender, som hafva afseende på vården af
Indelnings- och Roteringsverket, så vidt den Kammar-
Collegium kan tillkomma.
Dertill räknas:
1:0 Frågor om jemnkning uti eller flyttning
af Rustnings- och Roterings-skyldigheter,
samt om Båtsmanshåll.
3:0 Frågor om Nyhyggens deltagande i Rotering.
3:0 Ersättningar för förlorade Hemmansräntor
vid Militien.
4:0 Mål om Vacance-afgifts utgörande vid
Regementerne.
5:0 Om afskrifningar af busrötemedel vid
Militie-Boställen, eljer om utvägar till desse
Boställens åter i ståndsättahde, då tillgång dertill
hos förre Boställs-innehafvaren saknas.
Af de befattningar, som i 1734 års Instruction
och flera författningar äro Kaminar-Cotlegium
uppdragne, kommer således, jemte domsrätten
i dithörande rättsfrågor, att derifrån skiljas:
Inseendet öfver landets cultur och allmänna
hushållning;
560 Betänkande om Rikets Styrelse-Verkl
Alla frågor, som angå indrifvandet af Statens
inkomster, eller i öfrigt äro af financiel egenskap;
Mål,
som angå undersökning eller tvist,
huruvida Statens inkomster, i grund af Jordeböcker
eller Skattläggningar, särskilde författningar
eller Riksens Ständers Bevillningsförord;
ning, blifvit rätteligen beräknade eller icke ;
Inseende öfver Tullverket och öfver General-Landtmäteri
- Contoiret samt öfver matt,
mål och vigt.
Rörande dessa Ärenders behandling vilja
Committerade här framdeles yttra sig.
Under Kammar-Collegium komma att lyda
3:ne Contoir, nemligen: Husesyns- och Indelnings-Contoiret,
hvilket utgjort arne särskildte
Contoir under Krigs-Collegium , samt arne Pravins-Contoir,
emellan hvilka de hos KammarCollegium
qvarblifvande göromål fördelas.
Bytes- och Reductions- samt Tull- och Licent-Contoiren
ställas på Indragnings-stat; äfvensom
det så kallade Referendarii-Contoiret,
hvilket ej mera blir behöfligt, emedan Secreteraren
bör blifva Chef för Collegii Cancelli-Be—
tjening; hvaremot Civil- och Militie-AfräkningsContoiret
flyttas till Kammar-Rätten.
Genom denna förändring i Kammar-Collegii
organisation , som hufvudsakligen grundar
sig derpå, att en stor mängd mål komma att
skiljas från detta Collegii befattning, blifver en
hufvudsaklig förändring i den för Collegium nu
gällande Instruction nödvändig; men då de föreskrifter,
som i de oeconoiniska författningnrne
för
Betänkande om Rikets Styrelseverk. 56 j
för Ärendernes behandling finnas stadgade, åtminstone
tills vidare komma att bibehållas; så
kunna förändringarne i nämnde Instruction endast
på det sätt verkställas, att derifrån uteslutes
alla de mål, som frångå Collegii befattning,
och derefter ordningen för de qvarblifvande Arendernes
behandling stadgas.
Så länge Magazins-Directionen eger bestånd,
bör den lyda under Inrikes-Departementet ;
men af skäl* sorn nedanföre skola anföras, anse
Committerade kostnaderne för de dervid anställde
Ämbetsmän kunna, till fördel för Staten, besparas
och verket helt och hållet indragas, så att
endast till vidare 2:ne Ledamöter, med biträde
af nödig betjening från Kammar-Contoiret, bibehållas
till utredande af Verkets affairer.
Härigenom skall Regeringen visserligen icke
hindras i sina till allmänna inre ordningen hörande
anstalter, att lindra följderne af inträffande
missväxter; och då Landthushållningens upphjelpande,
inrättning af Sockne- och Härads-Magaziner
o. s. v. härmed stå i närmaste sammanhang
, hafva Committerade trott , att omsorgen
om anskaffande af Spannemåls-understöd för de
orter, sorn deraf blitva i behof, bör uppdragas
åt Stats-Secreteraren Tor Inrikes Ärender.
B. Bergs-Contoiret, bestående af:
1 Chef eller Ofver-Directeur för Bergverken,
som får till biträde:
1 Öfver-Inspector, jemte
a Secreterare och nödig Betjening.
Bihang till BHi-St. Prot, luta Sami, igr3. 56
562 BetUnkande om Rikets Styrelse-Verk.
Detta verk erhåller största delen af den
'Administrativa befattning , som tillhör Bergscollegium,
hvars indragning Committerade nu
föreslå: såsom
Att, sedan alla från derunder lydande
Ämbets- och Tjenstemän inkommande berättelser
om bergverkens drift och tillstånd blifvit
samlade, dem sammandraga , och i detta ämne
till Stats-Secreteraren för Inrikes Arenderne årligen
ingifva fullständig berättelse.
Anstalter och åtgärder i afseende på Grufvors
och malm-anledningars, samt andra fossiliers
upptäckande och bearbetande;
Ansökningar om tillstånd och privilegier
till Bergverks-, och Mannfactursmidens anläggning;
om frihetsår derå; om inställande eller
nedläggning af smiden , deras tillökning, eller
sammanläggande , ingifvas till Bergs-Confoiret ,
som, sedan alla rättsfrågor, hvilka i anledning
deraf kunna uppkomma, blifvit vid laga Domstol
afgjorde och öfrige förberedande åtgärder
vidtagna, har att utlåtande meddela, och detsamma,
jemte alla handlingarne, till Stats-Secreterar
ren aflemna.
Vidare eger Bergs-Contoiret hålla tillsyn
deröfver, att de med dylika anläggningar förknippade
vilkor uppfyllas.
Tillsyn å Metall-vågarne samt deröfver J
att alla vägare, enligt nu gällande författningar
och instructioner, fullgöra sina åligganden, och
i behörig tid aflemna fullständiga räkningar, sa
att hufvudboken öfver Stångjerns - smidet och
Jern-manufacturen i Riket derefter må kunna afslutas;
-
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 563
Inteckningar af Contracter uti Bruks- och
Bergverksidkare* inventarier och effecter, i afseende
på erhållande förlag till rörelsens drifvande;
Tillsy
n öfver Marckscheideriet uti dess utöfning
, såsom grunden for Systematiska arbetsplaners
uppgörande till Grufvornas rätta bearbetande.
Tillsyn, att samtelige Bergs-Ämbetsmännen
uppfylla sina skyldigheter, samt att den speciella
vård, hvilken i synnerhet vid de ädlare
Verken erfordras, noggrant uppfylles.
Värderingar och besigrningar å Bruk och
Bergverk, antingen de anbefallas eller begäras,
verkställas af Domaren i Orten , eller af den
Bergs-tjensteman , till hvars befattning sådant
kan komma att höra. Dessa värderingar skola
då Bancolån begäras, undergå granskning i BergsContoiret;
Banquens rätt obetagen, att tillse,
huruvida dess säkerhet, vid så beskaffade värderingar
, blifvit tillräckeligen förvarad.
Så länge de författningar gälla, som äro utfärdade
om öfversmidde , om Tackjerns-handeln
och vissa Bruks rättighet till tackjerns-köp från
Bergslagerne, samt angående Jern-vräkeriet med
hvad dertill hörer; eger Bergs Contoiret inseende
öfver dessa författningars efterlefnad; men får
icke upptaga och afdöma de i anledning deraf
Uppkommande rättsfrågor.
Planer till grufvors brytning i de fall desse
planer hittills bordt af Bergs collegium fastställas,
insändas till Bergs-Contoiret: egande
Contoiret, att i vigtigare fall, eller då fråga uppkommer
om större förändringar i Bergverkens
564 Betänkande om Rikets >Styrelseverk:
administration , tillkalla Bergmästaren i Orten ;
eller någon annan Tjensteman vid Bergverken,
till upplysningars afgifvande; hvarefter Ärendet
Kongl. Maj:t i underdånighet hemsiälles.
Contoiret upprättar jemväl förslag till de
tjen9ters bortgifvande inom Bergs-Staten, hvarå
Kongl. Majits Nådiga Fullmagter meddelas, och
Chefen för Bergs-Contoiret tillsätter de öfriga,
så vidt de af Staten aflönas, äfvensom den Betjening
inom Verket, hvilken sådane fullmagter
icke erhåller.
De under Bergs-Contoiret hörande Ämbetsoch
Tjenstemän, såsom: Bergs-Hauptmän, Berg-1
mästare, Bergsfogdar, Öfver-Masmästare , Masmästare,
Geschworner, Bergs Guardiens , BergsFiscaler
och Bergs-Gewaldiger m. fl., hvilkas bibehållande
eller indragning hufvudsakligen beror
af de administrativa göromål, hvilka uti
blifvande författningar för dem bestämmas, böra
tills vidare, och intilldess att en närmare reglering
deraf kan, i sammanhang med dessa författningars
redaction, verkställas, iakttaga de dem
enligt Instructioner och författningar tillhörande
skyldigheter; dock kan den Bergsfogdarne åliggande
uppbörd af Bergverkens utskylder genast
Öfverflyttas till Kronans vanliga uppbördsman,
hvilka derföre, likasom för all annan uppbörd,
böra vid Lands-Contoiret i Länen redovisas;
hvarefter Bergsfogdarne; i de flesta bergslager,
torde kunna indragas.
Med tillstånds beviljande till husbehofs-]
sågars anläggande inom bergslagsorterne bör förhållas
på samma sätt, som med sådant tillstånds
meddelande i allmänhet kommer att ega rum.
Betänkande om Rikets Styrelser Veiki 565
Frågor om bestämmandet af Statens inkomster
af bergverken, äfvensom tillsynen å upprättandet
af Bergs-Jordeboken, skola, såsom Cora:
mitterade redan föreslagit, höra till Kammar.
Collegium. Bergs-Contoiret, som således hvarken
härmed, eller med prisens reglering å Tiondetackjern
och å hammarskatts-jernet, får befattning,
kan likväl, då så nödigt anses, i dessa afseenden
höras och utlåtande meddela; äfvensom Contoiret
bör i de mål, hvilka förut tillhört BergsCollegii
pröfning, meri hädanefter skola till Dom*
stolarne öfverlemnas, meddela alla de vetenskapliga
upplysningar, som Domstolen för målets
afgörande anser nödiga.
Huruvida de under Bergs - Collegium hörande
Domstolar böra bibehållas, eller icke, derom
tillhör det icke Committerade att yttra sig.
Öfver Bergs-Contoirets beslut i dithörande
Administrations-Ärender bör klagan få anföras,1
genom underdåniga besvär hos Kongl. Maj:t,
hvilka inlemnas i Inrikes Ärendernes Departement.
Äiineral-Cabinettet samt de Chemiska och
Mechaniska Laboratorierne kunna bibehållas under
Bergs-Contoirets inseende.
C. General Landtmäteri-Contoiret,
som består af:
1 Chef, 1 Öfver-Inspector
1 Secreterare,
1 Fiscal,
1 Inspector öfver mått, mål och vigt,
i Registrator och Actuarie, saint behöfligt
antal Ingenieuren
566 Betänkande om Rikets Styrelse-Verk.
Till detta verk , hvaröfver Kammar-Collegium
hädanefter icke får inseende, hörer Landtmäteriet
i allmänhet, jemte Justeringsverket, eller
inseende öfver mått, mål och vigt. Alla
rapporter om de i Riket årligen verkställda Enskiften
och Storskiften skola hit ingå, här ordrias
och sammandragas; hvarefter fullständig berättelse
om allt hvad vid skiftes verket öfver
hela Riket blifvit tillgjordt, och i hvad förhållande
den ödeliggande jordens uppodling lilltå»
ger, jemte öfriga härmed gemenskap egande Statistiska
upplysningar, till Stats-Secreteraren för
Inrikes Arenderne aflemnas,
Chefens och öfrige Tjenstemännens åligganden
äro bestämde uti 1783 års Kongl. Landtmäteri-förordning
samt flere författningar, och
bibehållas i närvarande skick, intilldess en ny
Instruction för dem kan komma ali utfärdas.
D. Post-Verket.
Chef: Öfver-Post-Directeuren, som har till
biträde:
1 Secreterare.
1 Kammererare.
Under Ofver-Post-Directeurens inseende
står Svenska Postverket, så inom som utom Riket,
Honom åligger tillse, huru Postförvaltare,
Postilloner och Postförare sina skyldigheter fullgöra.
Vidare tillhör Ofver-Post-Direcieuren :
tillsyn å Postjakter, Posijakts-Skeppare och deras
besättningar; frågor om Postporto-böcker och
Posträkenskaper;
Betänkande om Rikets Styrelse-Verk. 567
Utfärdande af Fribrefs-böcker; mål om missSummeringar
i Post-Protocoller och öfriga Räkenskaper
;
Tillsyn, att obetalde postmedel behörigen
varda indrifne och redoviste;
Utfärdande af Postförare-beställningsbref;
Alla Arender, som angå utgifter i och för
Svenska Postförseln, så inom som utom Riket.
Frågor om lättnad och beqvämlighet i postgången
samt inrättning af nya postvägar, Stationer
och Contoir; dock böra Arender af denna
beskaffenhet, sedan de blifvit behörigen utredde,
underställas Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning genom
Stats-Secreteraren för Inrikes Arenderne.
Ofver - Post - Directeuren tillsätter alla de
tjenster vid Postverket, hvarå Kongl. Majus Nådiga
fullmakter icke utfärdas, och upprättar förslag
till dem, som af Kongl. Majit tillsättas.
Uti Öfver-Post-Directeurens åtgärder i administrations-Arender
får ändring sökas genom
besvär, hvilka ingifva* uti Inrikes Arendernes
Departement.
De genom Postverket inflytande medel
hvilka anses såsom bevillning, redovisas på vanligt
sätt och räkenskaperne revideras i KammarRätten.
Utom nu uppräknade Ämbetsverk, som höra
under lnrikes-Departementet, bör detta Departement
jemväl hafva inseende å:
Jägeri-Staten och Jagtväsende.
Administrationen häraf har hittills tillhört
Öfver-Hof-Jägmästaren, som, i afseende på Kro
-
