# ID: svediakorp-gov1829
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 15,919
# sentences: 561
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Serskildta Utskottets Eetänkandeit. 901
na underlydande Departementschefer, hvilka
da för tillfället utgjorda ett Collegium. Erhålla
dessa Chefer Troinansvärdighet, så upphöjes
derigenom detta sålunda organiserade
Collegium till nära jemlikhet med de nuvarande,
ehuru några särskilta Rådplägningsfimbei
11 och någon dem åtföljande öfverröstningsrätt
icke kotnme att bestås. I det skick
ät r, hvaruti Collegierne nu befinnas, kan föga
något olämpligare och med Svenska Statsföriattingens
rätta anda mindre öfverensstämmande
förhållande tänkas, än det som
uppkommer genom deras *ä kallade rådgif*
vande, hvilket är dea tredje af deras i allmänhet
åliggande funktioner. Så snart Collegierne
inrättades, såsom Inspectioaer öfver
vissa administrationens afdelningar, blef af
denna inrättning en naturlig följd, att de upplysningar
o;h data, som för vissa måls utredande
innan afgörandet nödvändigt erfordrades,
skulle af dem lemnäs, emedan de utesfutande
voro af dessa data i kännedom.
Men, s©m Konungen i sittråd icke saknade
män, hvilka, om det behöfdes, kunde, med full
kunskap om Lagar och författningar, upplysa
om deras rätta tillämpning i förekommande
fall, så behöfdes icke att rörande
denna tillämpning rådfråga några Col*
legiér, hvadan ock, der egentliga upplysningar
för målens fullständighet icke erfordrades,
dessa directe hos Konungen afgjordes titan
några Collegiers hörande. Genom 1720
års Regeringsform, som, under sken, att förebygga
enväldet, införde i Regeringen på en
9«a Serskildta Utskottets B et link anden.
gång både Fåvälde och Mångvälde, stadgades
ett så i oändlighet fortsatt Vederbörandes
hörande, att föga något mål kunde hos Konungen,
eller rättare Rådet, till afgörande förekomma,
soat icke genomgått alla tänkbara
granskningar och blifvit af hvarje hörd autoritet
försedt med tillämpnings- och accommodations-
grunder och mångfalldiga på en
mängd stadgaoden grundade af- eller tillstyrkanden.
Fröet till den Collegiala oredan befordrades
härigenom till snar växtlighet, och
det onda grep i stillhet omkring sig, under
hela den 6å kallade frihetstiden, för att längre
fram göra sig för kommande generationer
rätt känbart. Att under den tid, som
förflöt efter 178g, det sålunda införda behandlingssättet
af Ärendena fortfor, var en
naturlig följd deraf, att, sedan Rådet var afskafladt
och Konungen icke fattade sina beslut
i någon constitutionei Rådkammare, titan
i för tillfället sammankallade Conseiller,
någorstädes råd och tillstyrkanden af ansvariga
Embetsman skulle hämtas. Men, sedan
nuvarande Constitution blifvit införd, som åter
försett Konungen med ständigt tiilstädesvarande
ansvarige Rådgifvare, synas Collegiernas
råd nu mera ej vara af nödan. Också
föranleder icke Grundlagen till deras inhämtande.
Konungen, heter det i 4. §, skall ensam
styra riket, men hämta, på sätt som närmare
blifvit stadgadt, underrättelser och råd
af sitt StatsRåd. Allt hvad grundlagen innehåller,
som kan lämpas till Collegiernas
hörande, förekommer i 10 som bjuder, att
Serskildta Utskottets Betänkanden.
9°o
nödiga upplysningar skola af vederbörande
Coliegier och Embetsman inhämtas. Med
dessa nödiga upplysningar kan för ingen del
förstås uppgift pä de till det förevarande Målet
läaipliga författningai*, emedan det o»
villkorfigen måste förutsättas, att Konungens
föredragande, framför andra Embetsman, derom
äga kännedom. Icke heller kan dermed
metias upplysning om huru ett eller flera Cal»
leri r tänka om dessa författningars slutliga
tillämpning i frågan, eller hvilka copsiderationer
därvid kunna förekomma, hvilket vöre
att gå Stat Rådet i förväg. Återstår således
endast dtn tydning, att föredraganden, genom
vederböraede Gollegiers och Embetsmäns
hörande, äger att skaffa sig sådana felande
uppgifter eller handlingar, som fordras för
att sätta målets historia i full dag, och honom
sjelf i tillfälle att på grund deraf föreslå
användning af gällande författningar, hvaröfver
StatsRådets Ledamöter åter äro, enligt
9 §. Regeringsformen, ovillkorligen förbundne
att sitt yttrande afgifva. Är denna
tydning, sorn det vill synas, rigtig, så kunna
de nödiga upplysningarna från Verken
vinnas, utan att desse styras af ett stort an.
tal Ledamöter. Skall åter det vanliga rådgifvandet
trän Collegierna fortfara, så vore det
mindre underligt, om i en framlid derigenom
bildades tröge och oduglige föredragande,
hvilka, i förlitande på den utveckling af hvarje
mål, s»m kan vara att förvänta genom
Remiss till ett Collegium, knappast bevärdigade
Acten med ett ögonkast, utan korteli
-
Serskildta Utskottets Eetankanclen.
gen återsägande Collegiernas yttranden, gåfve
sin så kallade tanke, genom denna
förutvunna auctoritet, en vigt, som tilläfventyrs
oförtjent kunde verka till bestämmande,
båda af StatsRådets tillstyrkande och
Konungens beslut. Huruvida, om ett slikt
förhållande en gång hunne inträffa, det verkligen
vore Konungen, som styrde Riket,
eller icke fastmer några få personer, som
inom de ansvarslösa Collegierna hunnit uppkasta
sig till ledare af Medbröders öfvertygelse,
det torde kanhända vara en fråga värdig
att eftersinna. Om det är rigtigt, hvad
Grefve Spens säger, att det ligger i Svenskens
lynne att tåla allt af sin Konung, mea
endast rättvisa afsina likar, så vore det minsta
som kunde befaras, att folket verkligen
trodde allt böra til i skrifvas Konungen, sorn
af honom blifvit underskrifvit, och således,
då det för Konungens skull trodde sig böra
tåla något, som ansågs för mindre rättvist,
undandrog» Honom med suckan en del af
den kärlek, som Han förtjänt att odelad åtnjuta.
Utskottet tror sig nu hafva visat, att de fördelar,
som Skulle af Coliegialstyrelsen och allmänna
Beredningen vara att förvänta, antingen
alldeles icke finnas, eller, om de finnas,
blifva mer än tillräckligen ersatta genom dan
administrfttionsform, som Utskottet föreslagit.
Det egentliga af de meddelade antnärkningarne
kan således anses vara härmed besvaradt,
och Utskottet fritaga sig från vidare förtydligande
a £ ett ämne, som, genom sin natur
Serskildta Utskottets Betdnkanden. 905
att vara allmänt fattligt, och tillika på det
närmaste intressera hvar medborgare, försäkrar
sig sjelit om att hnna ett grundeligt
bedömande, då tiden medgifver den lugna
granskning, sorn nödvändigt förutsätter ett
mer än flyktigt genomögnande. Att det förvånat
Utskottet att finna de till indragning
£öre*lagoa Collegier och Verk beskrifva® såsomdyrbara
värn emot despotism och förtryck,
torde ej finnas underligt, när man erinrar sig,
Btt Sverige, tid efter erman, fått vidkännas
flere brådstörtade omhvälfningar i sitt Regeringssätt,
ifrån souveraine monarki till så
godt sorn anarki, och derifrån till ett nästan
lika tillstånd tillbaka, utan att Collegierna,
såsom med allt detta icke ägande något rakt
sammanhang, försport deraf någon skakning
inom sig, eller förlorat någon del af den lugna,
fattning, hvarmed de varit vane att uträtta
fina dagliga sysslor, utan att de ens haft någon
aning om dessa hastiga öfvergångar,
mycket mindre fått tid att öfverlägga om
deremot vidtagande medelj ja utan att de
hvarken tyckts ingjuta hos de souveraina Regeringarne
någon synnerlig betänklighet, eller
hos de så kallåde fria någon utmärkt
tillgifvenhet, hvadan de ock af bägge dalarne,
med kallsinnighet, blifvit lemnade i ro
på sina gamla ställen, utan att man ansett
dem hafva något med tidens händelseratt
skaffa. Både Collegierna och Beredningen äro
dessutom inrättade af Regenterne sjelfva,
och det i tider då dessas makt var temligen
oinskränkt, således förmodeligen icke i än
-
jod Serskildta Utskottets Betänk anden.
damål att skapa motvigter mot maktens in*
flytelse. Att man annars på vida hafvet griper
med begärlighet den minsta spilta, tili
räddningens försök, ar naturligt} och af sådan
anledning kan Utskottet väl fatta, huru
man i tider, utan constitutionel ratt att fordra
ansvar af Regeringens första organer och
utan egentlig publicitet, kunnat hysa de begrepp,
dem Utskottet nu bestridt; men huru
man ännu kan af isolerade Corporationer
hoppas något till frihetens värn, i fall de
nyssnämnde ojemförligt vigtiga nationalrättigheter
icke skulle dertill förslå, eller icke
begagnas, det lär alltid blifva svårt att förklara.
De slutsatser, dem i synnerhet Friherre
Boye dragit af Utskottets anställda jemförelse
mellan 1654 års Regeringsform och den
föreslagna Administrationsmethoden, äfvensom
flere af de omdömen Friherren fällt öfver
förstnämnde Regeringsform, äro redan vid
discussionerna besvarade af Herrar Rothlieb
och Munck af Rosenschöld. Utskottet vill
härtill lägga, att det aldrig förklarat sitt förslag
för ett och samma med meranämnde Regeringsform,
utan blott att döt dermed instämmer,
och har Utskottets afsigt dermed
icke varit någon annan än den, att förebygga
tanken, det förslaget vore en blott efterhämtning
af utländska mönster, 60m kunde
för detta land vara alldele» fiämmande. Att
för öfrigt 1634 års Regeringsform, den må
vara författad af hvem söm heldst, icke varit
annat än en Instruction för Regeringen, kan
Serskildta Utskottets Betänkandets. 907
i så måtto medgifvas, som ett lika omdöme
kan fällas om hvar och en Regeringsform,
hvilket sjelfva benämningen utvisar. Men
att Svea Rikes Ständer densamma antago och
besvuro, jcke blottsom en regutatif stadgaför
Drottningens förmyndare, rttan som en Rikets
grundlag, bindande och giltig för dem
och deras efterkommande, det läses i sjelfva
den deröfver utfärdade akten. Allt detta har
dessutom på Uukottets förslag och dess användbarhet
intet inflytande.
Friherre Boye har afvan uppehållit sig
vid de Exempel på MinisterialStyrelse i andra
fria länder, dem Utskottet i förbigående
anfört. Friherren har under Discussionertia
invändt, att England och Amerika ick«
hafva Ministrar, utan blott StatslSacrsterare.
Utskottet ville gerna tro, att namnet icke
gör till saken, allenast Embetet innefattar
ett Chef kap för något Regeringens hufvuddepartement.
Frih#rren är också sjelf af
samma tanka vid ett annat tillfälle, och an,
för att, ehuru vi tili namnet hafva en Justitie-
StatsMinister, är dock denna Embetsmans
makt icke svarande mot en Ministers,
och anser det icke löna mödan att i
frågan härom tvista om ord. Emedlertid yttrar
sig dock Friherre», att det vare roligt
att veta, hvad Krigsministern i England heter,
eller hvad Financemitiistern i Norra America.
Utan att behöfva eller kunna besvara
dessa frågor, hemställer Utskottet, om det
icke är en bekant sak, att i England finne*
ett krigsdepartement nied sin Chef, samt att
903 Serskildta Utskottets Bttänkandén.
vid den Congresg, soia i America sammanträdde
första gången (d. 4Mars 1789) sedan constitutionen
blef införd, inrättades genast ett Utrikes,
ett Krigs- ochettCessa- elier FinanceDepartement,
hvilka sannolikt ännu fortfara.
Beträfiende EordCanzleren i England,
upplyser Friherren, »t£ h*n icke är Minister,
och att den Embetsman åter, 'som egentligen
utöfvar högsta Cor.trollen öfver Domaremagten,
och således kan anses äga en befattning,
svarande emot vårt JustitieCanzIersEmbete,
är icke tillika Ordförande i någon Domstol.
Häremot får Utskottet, äfven upplysningsvis,
anföra hvad en godkänd Engelsk publicist
(Blackstone) med egna ord härom yttrar:
"Englands LordCanzler, eller Storsigillbeva”rare,
har bland Embetsman den största betydenhet
och myndighet, som för närvarande
”äger rum i Riket, flan hör, i kraft af sitt
”Embete, till Konungens hemliga råd (pri'*
”vy council) och är, genom häfd, Taleman
”för ÖfverhuSet. Honom tillkommer att förordna
alla Fredsdomare i hela riket; han är
”å Konungens vägnar uppsyningsman öfver
”alla af Kronan stiftade Hospitaler och
”nnderhållsmrältningar; han har rätt att bortgifva
alla prestlägenheter, som stå under
”Kronans disposition och ej öfverstiga 20 L.
”årlig inkomst; han har Allmänna vården öf”ver
minderåriga eller vansinniga, och högsta
”inseendet öfver alla fromma Stiftelser i Ri”ket;
— och detta allt jemte och förutan den
tlstöra och vidsträckta Jurisdiction, han utöfvar.
i kraft af sitt DomareEinbete i den hö»
Serskildta Utskottets Eetänkanden. 909
ga CanzliRätten (ett slags, lustitieRe vision)
hvaruti äro tvenne afdelningar, nemligen elen
allmänna, eller den som anses för egentlig
laga domstol (Court of Common Lory) och
den särskilda, som kallas Billighets domstol
(Couu of Eqvity).
Det hufvudsakligaste inkastet, som af
Friherre Boye blifvit gjordt, ej mindre mot
dessa jemföreiser, än mot Utskottets förhoppning,
att den bästa, ja den enda rätta con^
tr>!I mätte ligga, jemte publiciteten, uti nationens
rätt att pröfva Ministrarnes åtgärder,
innefattas i följande: ”Der (i England
och America) samlas lagstiftande magten
en gång hvarje år, och utöfvar sjelf en sträng
granskningsrätt 5 då vi åter kunna hafva fern
år imellan hvar Riksdag, och hafva i dessa
dagar hört, att vår granskningsrätt icke ens
tillhör oss sjelfva, utan personer, som våra
Electorer äga att utnämna” Med förbigående
af hvad sista hälften af inkastet innehåller
och. åberopande hvad Utskottet längre ofvan
derom yttrat, får Utskottet rörande förra
hälf&en deraf anföra, ett den författning, som
gäller om tiden för Engelska Parlamentets
sammankomst, stådgar eodaat, att ett nytt parlament
skall kallas inom tre år ej ter det förras
upplösning. Det är sant, vanligen ställes
Bevillningen så, att regeringen nödsakas
kalla nytt parlament hvarje år; men lika
sant är äfven, alt vi, sedan vår Constitution
infördes, icke sett den fastställda Terminen
af fem år förOyta efter den ejna Pviks.
Bihang till RiksSt. Prat, Igq-igiS fr-Je Sami. N:ro 115, jlö.
jio Stnkildta UtsJiOtt«ts EetänJtanåtn.'
Sagen, innan en ny varit i verksamhet; oell
skulls täta Riksdagar i en framtid komma
att anses för välgörande, så är det att förmoda,
att de äfven lära inträffa.
Då Särskilta Utskottet i de gjorda anmärkningarna
således hvarken funnit uppgifter,
som kunnat vederlägga dess egna, eller
trott sig der varseblifva Deduetioner eller
skäl ledande till en annan öfvertygelse, än
den Utskottet redan, såsom tillhörig dess
pluralitet, i Betänkandet framställt, är det för
Utskottet angenämt att nu få förklara, hurusom
Utskottet, utan ändring, förblifver vidi
dess ofvannämnda, med berådt mod och i
bästa afsigt gifna Betänkande. I sådan sinnesförfattning
blir det äfven möjligt för Utskottat
att bestå den af någon bland de anmärkande
gifna vinken till jemförelse med
ett Utskott vid någon föregående Riksdag,
»om varit nog Svenskt att afslå förslag af
förment lik» beskaffenhet med det som Särskilta
Utskottet nu haft äran uppgifva. Afven
Särskilta Utskottet är nog Svenskt för
att i Fäderneslandets sak fatta omdömen och
tillstyrkanden efter dess ledamöters bästa förstånd
och öfvertygelse 5 och, då, såsom en
lätt förklarlig följd af olika förmögenheter
eller tänkesätt, det, som Utskottet tror leda
till Svenska frihetens bibehållande Och Nationalkraften»
utveckling, af andra blifvit ansedt
sorn farliga försök deremot, och en framställning
i sådana ämnen funnits oväntad
och egentligen förtjent af ott kort afslag, så
finner sig Utskottet i dess a hårda bedöm
-
Serskildta Utskottets Eetänkandsm 911
mandén icke så mycket böra se ett oförtjent
misskännande, som uttryck af den irves
för Sverige och al!t Svenskt, som kan lifva
en Talare äfven ti;i misstag i sjelfva d n
Sak som discuteras. Utskottet, sorn förnummit
huru förra Ständer önskat att den begärta
Commitén, för att så mycket säkrare vinna
ändamålet, mått® arbeta utan hinder af
gällande lagar och författningar, har af sådan
anledning trott sig, med bibehållande af
ali tillbörlig aktning för Jagarne, likväl kunna
föreslå utvägar, de der möjligen medföra
nödvändigheten att ändra några ord i Regeringsformen,
uå ändamålet är att med rent
Svenskt intressse befordra afskaffandet af en
mangi tjänster, utan synnerlig nytta, dera
Nationen ej har råd eller ens utväg att underhålla.
Skulle Utskottet af denna anledning
hafva gjort sig förtjent att icke anses
för nog Svenskt, så står det Riksens Ständer
öppet, att förkasta dest Betänkande, och Ledaraöterne
skola då åtnöjas med den egna
tillfredsställelsen att hafva med redligt sinne
börjat och fulländat sitt arbete.
Till Riksens Höglofl. Ständer varder
detta vördf-mma utlåtande härmed öfverlemnadt,
under tillkännagivande, att Herr von
Rosén och Biskopen Doctor Ahnqvist, äfven
vid detta tillfälle, hvar för sig, åberopa dera*
vid sjelfva Betänkandet fogade Reservationer.
Stockholm den 17 Juni 1818.
Serskildta. Utskottets Betänkande»■
Vördsamt Memorial!
Då Serskildta Utskottet den g Mars innevarande
år första gången sammanträdde, beslöt
Utskottet, på grand af Riksdagsordningens
24 §•« endast antaga en Cantzlist till
bestridande af de vid Utskottets Car.tzli förefallande
renskrifnings-göromål. Imellertid,
och då, under Riksdagens lopp, svårigheter
yppades, att ifrån Boktryckeriet, som äfven
sysselsattes med tryckningen af Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottets Expeditioner,
, erhålla, utan allt för stor tidsutdrägt,
färdiga de från Utskottet afgående Betänkanden,
och dessas vidd gjorde det omöjligt för
en enda Cantzlist att utskrifva alla Sex exemplaren
deraf, nödsakades Utskottet att den 7
derpåföljande Aprill antaga till biträde härvid
en Extra Cantzlist} och,som denne Tjensteman
till Utskottets nöje och med ospard
flit i Cantzliet tillhandagått, föranlåtes Utskottet
att härmed hos Riksens Höglofliga
Ständer vördsammeligen anhålla, att arfvode
anatte honom beviljas ifrån antagningsdagen,
efter den grund, som blifvit följd vid andra
Utskotts Cantzlier, der ett lika förhållande
inträffat. Stockholm den 17 Juni 1818.
Serskildta Utskottets Betclnkandån.
9*5
Riksens Högloft. Ständers Serskildta Utskotts
Betänkande, angående föreslagen
förändrad reglering med aflöningcn för
Kr ono-uppbär dsniännen i Rikets Städer.
Uti ett frän Vällofl. BorgareStåndet den 50
sistl. April! till Särskilta Utskottet remitteradt
Memorial har Herr M. L. Eklund, i
sammanhang med de under detta Riksmöte
väckta motioner om biträde af Statens medel
till aflöning för KronoUppbördsmännen i Rikets
Städer, och sedan Högloft. Stats- och
Bevillnings-Utskotten, uti deras öfver detta
ämne afgifna Betänkanden, icke funnit skäl
tillstyrka antagandet af det uti dessa Motioner
för bemälte Uppbördsman föreslagna aflöningssätt,
med anledning af 56 §. Riksdagsordningen,
uti ytterligare motion på anförde
skäl föreslagit, att, der så ske kan, Kronans
Uppbördsmän mätte komma att verkställa
både Stads- och Lands-uppbörden, eller ock
att, der, i anseende till Städernas större betydlighet
och folkmängd, sådant icke låter
sig verkställa, hvarje person, sam är med.
KronoUppbördsverket i desamma sysselsatt,
måtte, såsom varande i Statens allmänna
tjenst, utan åtskilnad på Stad och Land,, af
Staten r.flönas.
Särskilta Utskottet, som endast fått sig
af Riksens Höglofl. Ständer uppdraget att
föreslå grunder för en förändrad reglering
af den inre Administrationen i allmänhet,
och som, enligt dess i öfverensstämmelse med
detta uppdrag antagna grundsats för dess åt
-
914 Serskildta. Utskottets Betänkandtn,
gärder, icke ansett sig böra föreslå förändringar
eller tillökningar å några vissa Tjenstewanna
Stater, hvilkas bestämmande torde
böra tillhöra en för detta ändamål blifvande
Comité, har så mycket mindre funnit sig böra
ingå i pröfning om det uti ofvanberörde
remiss gjorda förslag i afseende på aflöningssättet
för Kronouppbördsntiännen i Städerna,
som .Riksens Hoglofl. Ständers Stats- och
EeyilJnings-Utskott, till hvilkas utlåtande de
n" åtskiliige Städernas Fullmäktige vid detta
Riksmöte i samma ämne tillförene gjorda
lr- 'i m r blifvit remitterade, uti deröfver afgifni
Retin banden, hvar för sig, redan anfört
de skäl, Utskotten anlett leda til? afslag å
yr> adt biträde af Statens medel för bemälte
Uppbördsman. Det förra, elier StatsUtskottet,
har uti Utlåtande af den 12 Februari innevarande
år förklarat, att, som Rikets Städer
i allmänhet, vid deras priviligierandst,
fått sig tillagde vissa inkomster och förmonsr,
som blifvit upptagne och beräknade att
utgöra tillgång för deras Tjenstemäns aflönande,
StatsUtskottet funnit sig på sådan grund
icke kunna tillstyrka, att någon aflöning på
Rikets Stat för Städarnas Uppbördsbetjening
bestås; äfvensom Bevillningsutskottet, i hvad
särskilt angår föreslagen förhöjning å Procenten
af Bevillningsmadlen för deras uppbörd
och redovisning m. m., uti Betänkande
af den 11 sisth Mars förklarat sig hvarken
kunna föranleda till minskning i d_en påräknade
BevillningsSumman, eller tillstyrka särskilta
afgifter för Uppbördens bestridande.
Serskildta Utskottets Eetänhanden. 915
Vid sådant förhållande, och då dessa Utskott
hast varit i tillfälle att ifrågavarande ämne
till alla dess delar pröfva, har Särskilta Utskottet,
med åberopande, äfven för des* del,
af de uti förbemälde Utskotts öfver detta ämne
afgifoa Betänkanden anförde skäl till afslag
för närvarande å det gjorda förslaget om
UppbördsBetjeningens i Städerna aflönanda
af Staten, ansett sin åtgärd i denna del böra
inskränkas inom Vördsam Hemställan till
Biksens Högloft. Ständer, att detta ämne
måtte till den Comité, hvilken Kongl. Majit
och Riksens Ständer kunna komma att uppdraga
utarbetandet af en detaljerad reglering
af Embeten och Tjenster m. m., öfverlämnäs,
till bedömmande, huruvida, vid skeende
reglering äfven med Uppbördsverket, det föreslagna
biträdet af Statsmedlen för merbemäldte
Uppbördsmän kan finnas vara af nöden,
äfvensom huru, i sådan händelse, tillgångar
dertill kunna utfinnas och beredas.
Hvilket dock Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning vördsammeligen underställes. Stockholm
den 17 Juni 1818.
Riksens Högloft. Ständers Serskildta Utskotts
Betänkande angående föreslaget antagande
af ett ökadt antal Betjening vid »LandsCantzlierne
och LandsContoiren.
U"ti ett från Höglofl. Ridderskapet och Adeln
den 24 sistlidne Februari till Särakil*
pi 6 Serskildta Utskottets Betänkanden.
ta Utskottet remitteradt Memorial, har friherre
Fock, Berndt Wilhelm, på skäl, som
det förut, den 5le Januari, rörande samma
ämne uppläste och till StatsUtskottet remitterade
Memorial innehåller, förnyat sin af
sistnämnde Utskott afslagna begäran, att utvägar
måtte sökas till aflöning för ett ökadt
antal betjening vid LandsCiantzlierne och
LandsContoiran; anseende Friherren, genom
de i senare åren, af flerahanda anledningar,
Kier än dubbelt ökade göromålen vid dessa
Verk, hafva blifvit nödigt, att tvenne LandsContoirsskrifvaret
och en LänsNotarie med
Löner på Stat och befordringsrätt antagasj
hvarförutan det förmodas blifva omöjligt att,
med den drift och ordning, som vederbör,
sköta de ärenden af mångfalidig art och angelägenhet,
som pä Landshöfdingarnes afgörande
ankomma.
Särskilta Utskottet, som ansett sig böra
med besvarandet af denna Remiss uppskjuta,
till dess det allmänna Betänkande, hvilket
tillhört Utskottet att afgifva, rörande grunderna
för en ny reglering af Statens Embeten
och Tjenster, blifvit öfverenskommet och
affattadt, får, sedan nyssnämnde Betänkande
numera blifvit till Riksens Högiofl. Ständer
vördsamligen öfverlemnadt, härmedelst äran
att öfver Friherre Focks förslag yttra
följande:
Att göromålen vid LandsCanlzlierne och
LandsContoiren i senare tider betydligen
tilltagit, anser Utskottet vara oneklig!, utan
att Utskottet derföre vägar af denna enda an
-
Serskildta Utskottets Betänkanden. 917
ledning tillstyrka ett tillsättande af flere
Tjenstemän derstädes, hvarmed förlägenheten,
enligt Utskottets tanka, endast till en
del och för någon tid hlefve afhulpen. Denna
öfverklagade tillväxt i göromål förspörjes
nästan utan undantag inom samtelige Rikets
administrativa Verk, allt efter deras olika
beskaffenhet och vidden af deras befattningar.
Att genom Tjenstemännens förökande
komma Verken tili hjelp, vore i Statsverket»
närvarande belägenhet omöjligt, och Riksens
Ständers allvarligt förklarade önskningar åsyfta
tvärtom indragningar och minskning
af Tjenstemännens antal. Af enahanda tanka
med Friherre Lock, alt den tilltagande
mängden af göromål egentligen har sin grund
i de täta föi ändringarne af Ekonomiska lagar
och stadganden, har derföre Utskottet,
som bort , tili följe af Riksens Höglofl.
Ständers uppdrag, afgifva förslag till en med
ofvannämnde åsyftning instämmande ny reglering
af EmbetsVerken, antagit som nödvändigt
vilkor, att genom utarbetningen af
ett nytt ekonomiskt Lagverk, som skulle innehålla
få men bestämda stadganden och föranleda
enkelhet och redighet vid deras tillämpning,
en sådan gÖromålens oformliga
tillväxt för framtiden måste förebyggas. Då
denna åtgärd hunnit att af den föreslagna
Comitén vidtagas och, i sammanhang dermed,
den sålunda möjlig blifvande nya methoden
för ärendenas behandling kommit i utöfning,
förmodar Utskottet, att det nu uppgifna behofvet
af, en större betjening skall, äfven
^ig Serskildta Utskottets Betänkanden,
vid Landshöfdinge-Embetena , försvinna. I
alla fall lär det endast kunna tillkomma den
blifvande Comitén, att, vid uppgörandet a£
de nya Staterna för framtiden föreslå en sådan
tillökning, sorn den begärda, derest den
skulle finnas nödig, och Comitén genom indragningar
på andra ställen skulle vara i
stånd att anvisa utvägar till lönings-anslag.
Af dessa sammanlagda orsaker, linner sig
Utskottet, som icke kan pröfva några detaljer
af den blifvande Tjénstemsnna-Staten,
och tili hvilket det ingalunda kan höra, att,
oafsedt dess för framtiden gifna allmänna
förslag, projectera ändringar eller tillökningar
i någon viss af de nuvarande Stater, så
mycket mindre kunna tillstyrka de föreslagna
2ne LandsContoirsskrifvarnes antagande,
sorn LandÄCcEtoiiren redan äro försedde med
en Länsbokhållare och göromålen med
den redan bsfinteiige Betjeningen torde kunna
medhinnas under den tid, som kommer
att förflyta innan den nya regleringen varder
till Kongl. Maj:t och Riksens Ständers
pröfning öfverlemnad.
Beträffande den andra delén äf Friherre
Focks förslag, nemligen att vid LandsCantzlierne
en LänsNotarie matte å Stat varda tillförordnad,
så ser sig väl Utskottet af ofvan
anförda grunder hindradt, att i denna detaljfråga
något bestämdt tillstyrkande afgifva;
men, då Utskottets yttrande häröfver blifvit
fordradt, får Utskottet, till följe deraf, anföra:
att, ehuru sjelfva mängden af göromål
vid LandsCantzlierne ieke lämpligen torde
Serskildta Utskottets Betänkanden. 919
tunna åberopas såsom skäl till den föreslag,
na tjenstens inrättande, då LandsSecreterarne,
mera än de fleste andre Tjenstemän i samma
förhållande, äro genom de ansenliga extra
inkomster, som för Communicationer, Expeditionslösen
m. m. dem tillflyta, i tillfälle
att antaga, mot särskilt betalning, så många
personer till enskilt biträde, som dessa
Expeditioners utskrifvande kräfver; andre
anledningar förekomma att i denna del taga
förslaget under närmare öfvervägande. Det
har synts Utskottet, som fordrade den allmänna
och enskilda säkerheten, att de vigtiga
frågor, som vid LandshöfdingeEmbetena
afgöras, aldrig fingo till slutlig och hufvudsaklig
handläggning öfverlämnäs åt personer,
som icke äro i Rikets tjenst anställda, till
kunskaper och skicklighet bepröfvade och
för deras åtgärder vederbörligen ansvarige.
Likväl är vid nuvarande sakernas ordning,
då LandsSecreteraren är vid Länets Cantzli
den ende offentliga Tjensteman, ofta oundf
gängligt, att nyssnämnde obehöriga förhållande
inträffar, och det åtmindstone hvarje gång
som LandsSecretevcren af sjukdom eller Embetsresor,
de der icke sällan påkomma, hindras
att sjelf sin tjenstebefattning utöfva. Hans närmaste
man är då en LandsCantzlist, hvilken,
ehuru ägande ett ringa löningsanslag af 66
Rd. å Stat, icke destomindre är att anse endast
som Secreterarens enskilde skrifvare, emedan
han hvarken är med fulimagtj försedd, eller
äger befordringsrätt, eller, lika med andra
Tjenstemän, är i och för sitt antagande un*
920 Serskildta Utskottets Betankanden.
derkastad några prof lill utrönande af skicklighet
eller kunskap. Emedlertid inträffar
xnerändels, då t. ex. LandsSecreteraren är
Landshöfdingen på Embetsresor följaktig, att
denna person pröfvar och afgör de Cantzliärenden,
som icke kunna till Landshöfdingen
återkomst uppskjutas, utan måste af Erabetet,
under dess frånvaro, med slut afhjelpas.
Att detta kräfver ändring, lär icke bestridas;
och det är af sådan anledning, som
Utskottet för sin del finner lämpligt, att den
Comité, sorn kommer att utarbeta planen
för tjensteregleringen, göres uppmärksam på
nödvändigheten att vid LandsCantzlierne tillsättes
en LänsNotarie på Stat, med Fullmagt,
ansvarighet och befordringsrätt, emellan hvilken
Tjensteman och Secreteraren en sådan
fördelning af göromålen komme att af Landshöfdingen
göras, soni localomständigheter
kräfva. Såsom vilkor för antagandet härtill,
borde då stadgas sådana prof. som äro foreskrifne
för deni, hvilka söka inträde i Andra
Likets Publika Verk; och till den nödiga aflöningen
torde något serdeles betydligt anslag
icke erfordras, då, genom nyssnämnde
göromålen» fördelning, en del af Sportlarne,
hvilka nu ensamt tillfalla LandsSecreteraren,
tord^e blifva för Länsnotarien att påräkna,
och det arfvode, som nu uppbäres af LandsCantzlisten,
kunde inbegripas i den nya Lönen,
helst skrifvarehjelpen bör af Secreteraren
och Notarien, hvilka uppbära Lösen, bestridas,
och således LandsCantzlist-arfvodet från
Staten utgå.
Serskildta Utskottets Eetänkanden. 921
Dock varder detta allt Riksens Höglofl.
Ständers egen profning vördsammeligen understäldt.
Stockholm elen 17 Juni 1818.
R. H. S. Serskildta Utskotts Betänkande i
anledning af gjordt förslag till de Norrländska
Länens sammanslående.
Uu ett från Hedervärda BondeStåndet den
18 sistlidne månad till Serskildta Utskottet,
med anledning af 56 §. RikdagsOrdningen,
remitteradt Memorial, har Riksdagsfullmägtigen
Behr Abrahamsson från WestcrNorrland
andragit, hurusom den år 1810 i Norrland
skedde Länefördelningen, hvarigenom
de tvenne Länen VesterNprrland och "Vesterbotten
blefvo delade i tvenne Län hvardera,
eller tillsammans fyra, icke skall hafva uppfyllt
det dermed åsyftade ändamål, som förmodas
hafva varit, dels att bereda Invånarnes
lättnad medelst en närmare väg till Residenset,
del* äfven befordrande af större
ordning och landets skyndsammare uppodling.
Beträffande det förra anföres, att de,
som bo längst uppe i Ångermanland, ännu
skola hafva lika långt att färdas neråt till
Residenset i Hernösand, som Jemtlänningarne
hafva dit, om de återförenas med Ångermanland;
äfvensom i Vesterbotten, om Residenzet
skulle, efter hvad förut ofta varit påtänkt,
flyttas till Piteå Stad, det för hela
Länet vore lika beqvämligt som nu på 2ne
922 Serskildta Utskottets Betankattden.
särskilta ställen. Vidkommande åter det
sednare, eller befordrande af mer ordning
och odling i landet, anses sådant icke kunna
vinnas genom ökade Residenzer, utan,
jemte god styrelse, hufvudsakligen genom
Invånarnes egna bemödanden; i sammanhang
hvarmed den förmodan blifvit framställd, att
desse, hvilka aldrabäst känt och känna den ena
och andra omständigheten, samt verkan deraf
för Ortens väl, aldrig lära hafva anhållit
om förenämnde delning, utan tvärtom gerna
skulle se, att allt återställdes i sin förra
ordning. Af sådane anledningar, och då Rikets
behof för närvarande synas öfverstiga
dess tillgångar, och utvägar sökas till indragning
af Embeten och T/euster; har i Memorialet
blifvit föreslaget, att meranamnde fyra
Län mätte återigen sammanläggas, på sätt de
före 1810 voro, så att Herjeådalen lagge*
till Gefleborgs Län, och Jemtland, tillika
med Nordmalings socken i Ångermanland, till
VesterNorrlands Län, samt nu så kallade
Vester-, och Norrbottens Län återförenas under
en Höfdingestyrelse, med Residenzet uti
Piteå Stad. Genom denna sålunda föreslagna
åtgärd, sora förmenas kunna, utan någons
olägenhet, äga rum, skulle kostnaden för tvenne
LandshöfdingeStyrelser komma att Staten
besparas, hvilket förmodas så mycket
mer förtjena att med allvar behjerta», som
ej allenast Jemtland, utan äfven Vester- och
Norrbotten ännu sakna Residenzer, och fråga
om medel till deras uppbyggande redan
varit under Riksens Högloft. Ständers prof
-
Serskildta Utskottets Betänkanden. 923
ning. För den händelse, att göromålens
mängd vid dessa Länstyrelser skulle häremot
komma i öfvervägande, har, i sammanhang
med det gjorda förslaget, den utväg blifvit
uppgifven, att med ännu en Canzlist förstärka
den på Stat bestådda Canzlibetjeningen.
Särskilta Utskottet, som ansett ifrågavarande
motion beträffa ett ämne, hvars vigt
påkallar ett noggrant öfvervägande af de ej
mindre för än emot förslaget talande omständigheter,
har visserligen insett, hurti afsigten”
med den sedan några år tillbaka bestående
nya Indelningen af Landshöfdingedömena i
Norrland, förmodeligen varit den stt bereda
både en lättare communication melian Länsstyrelserna
och landets invånarne, och derjemte,
medelst flere Landshöfdingars tillsättande,
befordra en säkrare öfversigt af odlingens
tillstånd och Inspection af det påbörjade,
för framtiden så vigtiga Nybygges-Systemet;
men, då å andra sidan förekommer, att
denna Indelning och läget af de nya Landsbo
fdingeResi den zerne icke synas svara emot
ändamålet, alldenstund, som Cnartan öfver
Norrland utvisar, dessa Residenzer äro belägne
nästan ytterst vid endera gränsen af
Länen, eller ock vid Hafskusten långt ifrån
Riksgränsen, upp till hvilken dessa Län sig
sträcka, *å att, alldeles på sätt Memorialet
innehåller, vägen till LandshöfdingeSätet är
från flera trakter ännu lika lång som före
delningen, och då härtill desslikes kommer,
att Statens tillgångar icke medgifva anslåendet
af så tillräckliga Löningsförmoner för
924 Serskildta Utskottets Jletärikan elen.
Landshöfdingarne i de nya Länen, att desse
Embetsman dervid finna sin passande utkomst,
hvaraf äfven lär hända, att de begagna hvarje
lägligt tillfälle att söka transport till en
förmonligare tjenst och ett blidare klimat,
hvilket allt måste medföra den verkan, att
Landet, vid de täta ombytena af Styresmän,
icke kan vinna den jemna eftersyn och styras
med den conseqvens i principer, som vore
önskelig!:, så har Utskottet för sin del icke
kunnat annat än biträda den i Memorialet
framställda tanka, att det torde vara förmonligare
att sammanslå de bägge Länen Vesterbotten
och Norrbotten, och förlägga Residenset
till Piteå, såsom liggande nästan lika
långt från det sålunda blifvande Länets Norra
och Södra Gräns, äfvensom att förena Herjeådalen
med Gefleborgs Län , och Jemtland
samt Nordmalings Socken med VesterNorrlands.
Likväl, och på det de aflägsnare
trakter i Jemtland och Herjeådalen icke måtte
komma att sakna den Speciellare tillsyn,
som, i synnerhet för Nyodlings Verket, är af
vigt, tror Utskottet, att det borde fastställas
som en bestämd skyldighet för Landshöfdingarne
i Gefleborgs och VesterNorrlands Län,
att uppehålla sig hvarje år, den förre minst
fjorton dagar i Herjeådalen och den sednare
en månad i Jemtland, samt om tiden dertill
hvarje gång förut kungöra i Orten, pä
det innevånarne måtte äga rådrum att bereda
sig till hvad de i hushållnings- och ‘■andra
mål kunde hafva att personligen hos åeras
Hofdinge andraga. I detta fall torde äf
-
Serskildta Utskottets Betankanden.
ven billigheten fordra, att lill dessa bägga
Landshöfdingar och de Tjenstemän, som dem
åtfölja, i och för dessa vistanden anslå en
särskilt Summa i Resepenningar, till ex. 500
Rd. för Landshöfdingen i Yc.sterNorrland
och 500 för den i Gelle, då Staten i alla
fall på indragningen komme att göra en betydlig
besparing genom upphäfvandet af 2ne
hela LäneStyrelser och slippa att 'bekosta
iner än en enda Residenzbyggnad i Piteå, i
stället för de Jne, som efter nuvarande indelning
skulla erfordras.
Då detta sålunda uppgifna förslag icke
har något direct sammanhang med den plan»
som tillkommer den blifvande Comitén för
Tjansteregleringen att utarbeta, och dessutom
lär ankomma på Kongl. Maj:ts Nådiga
godtfinnande att antaga eller icke5 har Utskottet
trott sig böra vördsammeligen hemställa,
huruvida Riksens Höglofl. Ständer
skulle linna för godt att, i detta afsesn de,
framställa hos Kongl. Maj:t någon underdånig
ömkan, i händelse Utskottets tanka skulle
af Riksens Höglofl. Ständer bifallas. Hvilket
allt till Riksens Höglofl. Ständers eget
bepröfvande vördsammeligen öfverlemna*.
Stockholm den 7 Juli 1818.
Éihang till Riks St. Proc. lgUogig, 8 :dt Sami. K:r lif lig.
^ ©OCX ecocoooc OOOC€X?OCOCXX:OCOCCXXX3000COOOCOOOCO»0«»'
N:r 139.
Riksens Högloft, Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Betänkande öfver
det af Kongl. TabellCommissionen, uti
underdånigt Utlåtande under den 25
sistlidne Januari,
af Tabellverket för sednast förflutna
Quinquenniuni, jemte Förslag till ändringar
och förbättringar uti Tabellernas
framtida inrättning, hvarigenom de skulle
vinna mera fullständighet och tillförlitlighet
uti de äskade uppgifterna.
Kongl. Maj:t b ax- uti Nådig skrifvelse a£
den 7 nästlidne Aprill i nåder behagat till
Riksens Höglofl. Ständer öfverlemna ofvannämnda
Kongl. Tabell-Commissionens underdåniga
Utlåtande, med tillhörande handlingar,
hvaröfver Riksens Höglofl- Ständer, i
frågan om kostnaden för Tabellernas tryckning
och de i sammtrndrag deraf lemnade
upplysningar, redan lära hafva inhemtat Höglofl.
Statsutskottets serskildta Utlåtande. Det
tillhörer följaktligen Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet i detta hänseende ej annat,
än att, efter erhållen remiss och vederbörligen
anställd granskning af de i Nåder
lemnade Acter och Tabeller, vitsorda den
utmärkta nytta, som en sådan tryckning skul
-
Besv. och Ekon. tJtski Betänkanåen.
le medföra för kännedomen, ej mindre af Fosterlandets
Statistik i allmänhet, än de upp*
lysningar, hvilka kunna leda Riksens Högloft,
Ständers öfverläggningar och arbeten rörande
en förbättrad representation; varandes det
Utskottets fulla öfvertygelse, att, g.nom sådana
arbetens allmangörande, mera sann Upplysning
skall spridas, än genom de flera
styckade statistiska afhandlingar, i Text författade,
hvilkas Calcnler ändå icke kunna
uppnå den säkerhet o h det oafbrutna samband,
som närvarande välberäknade Utdrag
de facto framvisar. Utskottet kan derföre icke
undertrycka den lifliga Önskan, att Rikets
tillgångar både för närvarande och framtiden
måtte tillåta dessa Utdrags årliga tryckning,
i ju större scala, ju bättre, heldst
förhållandet efter Län, och uti hvarje Stad
icke annorlunda, än genom sjelfva Tabellsaminandragens
utgifvande, kan blifva synbar»
till förtigande af den Controll, sorn endast
härigenom vinnes, då på hvarje serskild Local
de meddelade uppgifterna blifva kände
och till sin fullständighet bedömde.
Hvad åter de för nästa Quipquenniutn
och sedermera framgent af Kongl. TabellCommissionen
föreslagna ändringar och förbättringar
uti Tabellernas inrättande beträffar;
så finner Utskottet dem hufvudsakligen
uppgifna uti 2ne Förslager.
i:ö Att Kongl. Majit i Nåder skulle
tackas anbefalla dess Befallningshafvanden i
Länen, att, igenom Kronobetjeningens åtgärd,
insamla och TabellCommissionen meddela de
Besv. och -Elion. utsk. Bstiinkanden.
årliga uppgifterna om utsädets och skördens
förhållande, dä Presterskapet, som nu har
sig denna befattning uppdragen, derifrån
lunde befrias oftare, än hvart femte år.
2:0 Att emot en sådan befrielse åläggas
en vidsträcktare och noggrannare classihcation
af folkmängden efter näringarne, samt
mera detaillerade uppgifter, i afseende på
helsovården.
Till detförra förslagetlärer Kongl. Commissionen
hemtat anledningar den Acten bifogade
underdåniga inberätteiseifrån Landshöfdingen
i Upsala Län, Herr Friherre Fock, rörande
den åtgärd Friherren i detta afseende, för
det honom i Nåder anförtrodda Län, vidtagit.
Men vid granskningen af denna åtgärd,
samt öfriga thy åtföljande uppgifter befinnes
först, att icke blott genom Kronobetjeningen,
utan ock under hand, så småningom
och i privat väg, ds summariska anteckningarna
blifvit samlade; och för det andra, att
Friherre Fock föreslagit denna utväg, icke
med upphäfvande af det nu anbefallda sätt,
att i denna del upprätta Tabellerna, utan endast
såsom en Controll för hvart tredje år å
RifcsTabellen, efter förra vanligheten författad.
För sin del kan Utskottet icke inse, hvad
fördel denna förändring, i och för sig sjelf
alltid vådelig, skulle medföra. De af Kongl.
Ta be 11C o m m i-s io nen uppgifna och allmänt
kända hinder för dessa uppgifters säkerhet
och fullständighet, liggande i Allmogens fördomar
och farhåga för ökad beskattning,
.Besv. och Ekon. Utsk. Bctankanclen.
skulle troligen icke höfvas, må hända snarare
tilltaga, genom KronoBetjeningens directa
och officiela åtgärd, hvilken kunde hos
en icke fördomsfri allmänhet gifva saken ett
ännu obehagligare anseende. Utskottet anser
derföre med ändamålets möjliga vinnande
förenligast, att Vördiga Presterskapet
hädanefter, som hitintills, med biträde af Sexman
Och Rotemästare, årligen besörjer dessa
uppgifters insamling och anteckning. Dock
tror Utskottet, att det skulle visa en serdeles
god verkan, om Kongl. Maj:t, på Riksens
Höglofi. Ständers underdåniga tillstyrkan, i
Nåder behagade tili allmänheten utfärda en
Kungörelse, som, jemte ytterligare upplysning
om Kongl. Mahts visa och Dandsfaderliga
afsigter med infordrandet af dylika uppgifter,
tillika lemnade Presterskapet rättighet
att, vid tredskande med deras afgifvande,
eller påtagliga mindre fullständighet och
säkerhet, anlita KronoBetjeningens åtgärd till
deras anskaffande. Troligen skulle härigenom
det dubbla ändamål vinnas, att Allmogen
å ena sidan finge en rätt fattning om de
välgörande följderna af sådana anteckningai-,
samt å den andra anade en helsosam fruktan,
i händelse af deras uppsåteliga ofullständighet
elier försummande.
Då Kongl, TabellGommiissionen icke
uppgifvit sättet för den i andra Momentet
yrkade vidsträcktare och noggrannare classification
af folkmängden efter näringartfe",
samt mera detaillerade uppgifter rörande helsovården5
så kan deröfver icke något Utlå
-
Fen. och Ekon, Utsk. JBetänkanden,
tande aFgifvas.— Såsom en slags motsvarig,
het å Presterskapets sida för befrielsen ifrån
anteckningarne af utsäde och skörd, böra de
väl icke antaga^, öå Utskottet ej kunnat tillstyrka
denna befrielse. Men om de<sa noggrannare
classificationer och uppgifter medföra
i något hänseende redigare samt fullständigare
i.pplysning, än tillförene; så hyser Utskottet
den fulla öfvertygelse, att Vördiga
Presterskaoet i alla fall, enligt dess kända
nit och oförtruten het- för Fosterlandets kännedom,
icke lärer undandraga sig alt dem
verkställa.
Lika med Kongl. TabellCommissionen
anser Utskottet både de årliga samt Quinquennii-Tabellerna
mycket kunna förbättras,
och må hända just derigenom till sin sammansättning
förenklas, genom onödiga Controllers
undvikande, hvilka mera motarbeta
än befordra den sökta pålitligheten. Men
då Kongl. Commissipnen är i bästa tillfälle
att härtill uppgifva formnlairer och utvägar,
hvilka då vid nästa Ouinquennii början år
1821 kunde realiseras; så tillstyrkas Riksens
Höglofl. Ständer, att till Kongl. Mai:ts eget
höga skärskådande i underdånighet öfverlemna
de således inkommande Förslager, dock
under en lika underdånig anhållan, att Kongl,
Maj t öfver dem täcktes infordra samteliga
DomCapitlens underdåniga Utlåtande, innan
Kongl, Majtt i Nåder finnér för godt, att
deröfver fatta något definitift beslut.
Slutligen bör Utskottet tillkännagifva,
att, då af dessa handlingar och Tabellariska
Eesv. och Ekon. Utsh. Betänkanden. 931
sammandrag icke funnits mer än ett exemplar,
hvilket, enligt den gemensamma remissen,
Höglofl. SatsUtskottet haft af nöden
att begagna till sitt serskildta utlåtandes angifvande;
så har Utskottet deraf ej erhållit
del förr, än den ista uti innevarande Månad
och följakteligen ej förr än nu kunnat meddela
sitt Betänkande, hvilket för öfrigt vördsammeligen
underställes Riksens Höglofl.
Ständers ytterligare pröfning. Stockholm
den 8 Juni 1818.
N:r i-jo.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och EkonomiUtskotts Förslag till jenikning
emellan Respective RiksStånden i
deras fattade beslut, rörande frågan om
skyldigheten ntt afskala barken ä utsyna
ta Ekar.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskott har, till följd af
derom meddelad remiss, under den 2Öte nästlidne
Januari afgifvit Betänkande, i anledning
af väckt fråga om befrielse ifrån skyldigheten
att afskala barken å utsynta Ekar,
deruti Utskottet till Riksens Höglofl. Ständers
pröfning öfverlemnat 2ne Alternativer:
1:0 Att utförsel af Ekbark, emot den Tull
Kongl. Maj:t kunde i Nåder finna för godt
att derföre bestämma, jemte fri disposition
Beiv. och Ekon. Vtik, Betänkanäent
af försäljningen deraf, hädanefter må blifva
tillåten* 2*o Att, i händelse detta förslag ej
skulle bifallas, den författning, att vid vite
aftaga barken å utsynte Ekar, då bör till
kraft och verkan upphöra.
Utskottets omförmäldte Betänkande har
sedermera blifvit återremitteradt af Höglofl.
Bidderskapet och Adeln den ryde nästlidne
Februari, samt af Högvördige PrestStåndet
och Välloll. BorgareStåndet den gde i samma
månad; hvaremot Hedervärda BondeStåndet
detsamma bifallit.
De anmärkningar, på hvilka åter-remissen
sig grundat, öfverensstämma alia deruti,
att exportfriheten af Ekbark skulle tillskynda
de Inhemska Garfverierna de känbaraste
förluster, om ej helt och hållet bereda
deras undergång, derigenom att Engelska
Garfv*rildkarne säkert skulle begagna tillfället,
att genom uppköp af Ekbark emot
högt uppstegrade priser, beröfva de på Engelska
sättet i Sverige inrättade Garfverier
ett oumbärligt råämne, och blottställa dem
för en Concurrence, sorn de på intet sätt
voro vuxne; hvarförutan äfven någre anmärkningar
voro rigta de emot Utskottets sednare
Alternativ, angående befrielsen från afskalningsskyldigheten,
i händelse Exportfriheten
ej skulle tillåtas.
Medanledning afdessasålunda gjorda påminnelser
har Utskottet, uti ett sednare Utlåtande
af den 2dra nästlidne April!, förklarat sig frångå
sitt uti förra Alternativet gjorda tillstyrkande,
rörande Exportfriheten, men deremot föreslagit,
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanien. 953
att en Jordägare eller Hemmans-Innehafvare,
som bevisligen erbjudit närmast boende Garfvare
barken ä utsynte Ekar, men ej derföre
kunnat erhålla skälig betalning, sa att hans
arbete och möda någorlunda blefve ersatt,
bör helt och hållet ifrån afskalningsskyldigheten
och allt Laga ansvar befrias.
Vid föredragning af detta Utlåtande, har
Höglofl. Ridderskapet och Ådeln den /jde
nästlidne Maj funnit för godt bifalla Utskottets
i dess förra Betänkande gjorda hemställan,
att utförsel af Ekbark, emot den
Tull sorn Kongl. Maj:t i Nå,der kan pröfva
skäligt derföre bestämma, jemte fri disposition
vid försäljningen deraf, hädanefter må
blifva tillåten. Högvöröige PrestStåndet har
under sistnämnde dag bifallit Utskottets sednare
Betänkande, hvaremot Vällofl. Borgarståndet
den 8de Maj afslagit detsamma, med
förklarande, att Ståndet ansåg da nu i ämnet
gällande författningar böra bibehållas: och
har Hedervärda RondeStåndet uti FrotocollsUtdrag
den 30 nästförflutne Aprill förklarat
sig vidhålla sitt redan förut till Utskottets
första Betänkande lemnade bifall.
Då i sakens närvarande skick det, eftligt
Grundlagens föreskrift, åligger Utskottet, att,
så nära möjligt är, sammanjemka meningarne,
och med förslag deröfver thil Riksens Ständers
Plena inkomma, har / Utskottet i sådan
afsigt förehaft målet till förnyad pröfning,
och dervid funnit, att de motiver, som föranledt
till de i RiksStånden förefallna skiljaktiga
meningar,, grunda sig på Jordbruka
-
934 Besv. och Ekon. Utslt. Betänkanden.
rens och Garfverildkarens olika jnteressen,
hvarvid de, som gynnat den förre, sökt, att antingen
erhålla en skälig ersättning för det
råämne, som han enligt författningarna är
skyldig att bålla Garfveriidkare!! tillhanda,
eller åtminstone befrias ifrån Skyldigheten
att helt ock hållet förspilla sitt arbete, utan
att detta länder hvarken honom sjelf ellet
någon annan till nytta; hvaremot de, som åt
den sednare velat bereda fördelar, ansett
GarfveriNäringens bestånd stå i närmaste
sammanhang med nu gällande författningar
om Ekbarkens samlande, och derföre yrkat,
att desse måtte bibehållas, om än medförande
de olägenheter för Jordbrukaren, hvaröfver
klagan blifvit förd.
Enär Utskottet afgaf sitt Utlåtande i anledning
af de vid dess Betänkande gjorde
anmärkningar, hade Utskottet reda» då till
ögonmärké, att så mycket som möjligt söka
förena dessa olika intressen; och bar Utskottet
äfven nu vid jemförande af Respective
RiksStåndens utlåtanden ej funnit sig kunna
föreslå någon an»an jemkning, än den .Utskottets
sednare Utlåtande hufvudsakligen
upptager: att nämligen en Jordägare eller
Hemmansinnehafvare, sorn bevisligen erbjudit
närmast boende Garfvare barken å utsynta
Ekar, men ej derföre kunnat erhålla skälig
betalning, så att hans arbete och möda
ian blifva ersatt, bor helt och hållet ifrån
afskalningsskyldigheten befrias , eiler, om
Garfvaren ej åstundar barken, det då må vara
ägaren fritt, att försälja den till hvilken
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 935
sorn beläst inom Riket, eller att disponera
den till hvad bruk honom för öfrigt
godt svnes.
Denna således föreslagna jemkning, utgörande
Högvördige PrestStåndets redan fattade
beslut, synes äfven vara ett medium emellan
de öfriga Respectiva RiksStåndens
utlåtanden, hvilka innefatta de 2ne ytterligheterna,
exportfrihcl eller författningarnas absoluta
bibehållande, sådana de nu äro. Och
lära Riksens Höglo/]. Ständer finna i sin ordning,
att, om delta jsmkningsförslag icke bifa
lies, vidtaga den åtgärd lill Beslutets afgörande,
hvartill Grundlagarne kunna föranleda.
Stockholm den 8de Juni 1818.
N:r 141.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar vid dess
afgifna Betänkande rörande väckta motioner
om en friare handel med Svenska
Skogsproducter.
leetta Betänkande har blifvitåterremitteradt:
1:0 Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
under den 2t sisth månad, till följe af
flera Ledamöters, nämligen Herr Friherre
Boyes, Herr Rosenschölds, Herr Mannerstams,
Herr Wingårds, Herr Friherre Ccderströmsf
956 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Herr Grefve Spens’s, Herr Silf ver stolpes,
Herr D. v. Schultzenheims, Herr Grefve De
la Gardies dervid gjorde anmärkningar, hvilka
alia innehålla: att Utskottat, som i premisserna
af Betänkandet upptagit de skäl,
hvilka kunna anföras för en friare Trädvarur
handel, äfven i Resultatet bordt hafva bestämdt
yttrat sin tanka: att, som frågan i alla fall
skolat öfverlämnäs till Kongl. Maj:ts Nådiga
omprofvande, hade Utskottet dertill icke behöft
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer, samt
slutligen att Betänkandet borde förändras till
enlighet med de af Friherre Edele rantz uppgifna
grunder. Serskildt har blifvit anfördt
af Herr Wingård: att i Vermland, der hemmansklyfningen
ar drifven till sådan höjd,
att från 2o till 50 hushåll och derutöfver
finnas på ett hemman, armod är att vänta,
derest de på dessa ortar boende olyckliga
varelser förmenas hemta en billig fordel af
sina skogsprodueter; af Herr Grefve Spens:
att serskildte stadganden för de orter, der
skogsbrist befaras, kunna intagas i de Provin*
cielia Skogsordningar, hvilka Ekonomiutskottet
vid denna Riksdag rödån förut föreslagit;
Samt af Herr Manner st arn: att upphäfvandet
af Kongliga Förklaringen af dn 28
Februari 1726 öfver Productplacatet icke bordt
af Utskottet afstyrka», i synnerhet med fästadt
afseende på innehållet af samma förklarings
sista moment. Deremot ber Herr
Grefve Mörner samma dag talat för Utskottets
Betänkande, under anförande, att Utskottet alldeles
icke i allmänhet afstyrkt en 6törre han
-
Besv. och Fkott,. (Jtsk. Betänkandey. 937
delsfrihet med Svenska Skogsproducter, utan
endast ansett tider, för en sådan förändring
härutinnan icke förr kunna inträffa, an en fullkomlig
reciprocitet emellan Sverige och andra
handlande nationer blifvit gifven.
2:0 Från Hedervärda BondeStåndet af
den 21 i sisth månad, i anledning af hvad
Nils Mänsson och Johnn Oisson Longberg
anfört i ämnet, deruti Ståndet gemensamt instämt
och yrkat, att Utskottet mätte anmodas
yttra sig öfver Herr Friherre Edeicrantz’s
och Carl Fredric Bergs, Betänkandet åtföljande
anföranden, samt öfver Löngbergs uti äterremissen
intagna AumärkmngsMemorial.
Utskottst har tagit allt detta i noga öfvervägande
och får, efter behörig profning
deraf, vördsamt anföra, att Utskottet, fullkomligen
©fvertygadt om hyttan af en större handelsfrihet
i allmänhet, alldeles icke i det öfverklagade
Betänkandet afstyrkt densamma
i afseende på exporten med Svenska Skogsprodueter;
men, som Utskottet icke är i tillfälle
att äga nog kännedom om de commerciella
förhållanden emellan Sverige och andra
handlande Nationer för att döma, huruvida
en ömsesidig likhet i beräkningen a£
Skepps- och Tull-umgälder dem imellan verkligen
äger rum, och Utskottet ansett denna
omständighet förtjena en synnerlig uppmärksamhet,
så hade Utskottet ioke vågat föreslå
något till alla delar bestämdt Resultat i ämnet,
utan trott lämpligast vara att tillstyrka,
det frågan, efter en sådan föregången framställning
af de egentliga grunderna för och
c;58 Besv. och Ekon. Uttk. Betänk anden.
mot, sorn i Betänkandet finnes intagen, efver*
lemnäs tiil Kongl. Majit',’ spm från dess hoga
plats bäst ser de s-sa förhållanden i deras
rätta sammanhang.
Utskottet, som af de gjorde anmärknin*
garne icke hemtat några närmare upplysningar
rörande berörde förhållanden, har följaktligen
af deni ieke funnit sig föranledt att
ändra denna sin mening, och kan således
icke nu tillstyrka någon bestämdare önskan,
än den sorn Betänkandet innehöll, nämligen
att, om cn större handelsfrihet med trädva*
ror bevilljas, nyttig reciprocitet d& må iakt*
tagas.
Derjenfte får Utskottet vördsamt tillkännagifva,
att Betänkandet blifvit af Högvördige
PrestStändet och Vallöf], BorgareStåndet
under den 21 sistl. månad bifallet.
Stockholm den 13 Juni 1S18.
Transsumt af R. H. St. Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Vrot o coll hållet vid
Urtima Riksdagen i Stackhohn den 13
Tuni 1818.
Herr von Kock anförde: att, som Utskottet
uti Betänkandet ibland annat tillstyrkt
fri handel med alla sorter Trädvaror mellan
Sverige och Norrige på gränseorterna, men
densamma i afseende på Sågblock vöre
ytterst menlig för alla pä dessa orter varande
Svenska Sågverk, sorn derigenom skulle
gå under och upphöra, så trodde han sig
Ben). och Ekon, Utsk. Betdnkanden.
härpå höra fästa Utskottets uppmärksamhet
till vinnande af nödig ändring i denna punkt}
likväl, då härom ingen anmärkning blifvit
gjord af någon Ledamot i de Stånd, som återremitterat
Betänkandet och följaktligen Utskotteticka
lämpligen kund® förändra sin tanka
i detta afseende, förklarade han sig åtnöjas, om
denna hans mening finge i Protocollet intagas,
och såsom hans Reservation till Respectiva
RiksStånden åtfölja Utskottets svar
1 anledning af de gjorde aomärkningarne;
hvartill han fann sig så mycket iner befogad,
som han, då beslutet rörande denna fråga
fattades, ännu icke var ledamot af Utskottet,
och således utur tillfälle att sig
deremot reservera.
Herr Prosten Säve åberopade sin förut
i ämnet afgifna mening.
Riksdagsmannen Nils Månsson yttrade:
att han trodde, det Högloflige Utskottet bordt,
i enlighet med alla anmärkningarna vid Utskottets
förrå Betänkande i ämnet, tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer att hos hans Maj:t
Konungen frambära deras underdåniga örnakan
om en friare export af trädvaror i synnerhet
från norra orterna, då den, med iakttagande
af reciprocitet, säkert skulle förän,
leda till Sveriges förmon. Ut Supra.
t
9'iQ Eesv. och Ekon. Vtsk. Betänk anden.
N:r 142.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi ■ Utskotts förnyade Utlät ande
angående försutna Bergsmans- privi"
legiers ersättning, samt inrättandet af
en ny Bergslag i Norrbottens Län.
Uti Protocolis-Utdrag af den 27 sistlidne
Maj har Hedervärda Bonde-Ståndet återremitterat
Riksens Högiofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekon om i-Utskotts Betänkande,
i anledning af väckta motioner om försutna
Bergsmans- Privilegiers ersättning och
inrättande af en ny BergsLag uti Norrbottens
Län, med deremot gjorde anmärkningar
af RiksdagsfuUinägtige Eric Ericsson från Örebro
Län, Hans Andersson från Vestmanland,
Olof Carlson från Östergöthland och
Banco-Fullmägtigen Anders Danielsson från
Elfsborgs Län 5 uti hvilka anmärkningar Hers
af Hedervärda Ståndets Ledamöter sig förenat.
Riksdagsmannen Eric Ericsson anser Utskottets
förslag att förvandla våra Lappmarker
och glest bebodda Norra Provincer till
florerande Bergslager, vara serdeles beromvärdt
och Patriotiskt, samt lätt verkställbar^
endast Staten kan uppoffra några få millioner,
eller åtminstone ett bidrag, som Götha
Canal åtnjuter af 5, å 400>000 i 20 ä 30 år,
eller, som är ännu enklare, transportera de
uppgifna Malmbergen 4 ä 5 grader längre
i söder. Sedan derefter tvifvelsmål blifvit
Sesv. och Ekon. Utsh. Bctänkanden, 9^1
förklaradt, huruvida Staten förmår, att serde]*s
bidraga till deäsa ändamål; så föreslås,
att första motionens författare, Herr Borgmästaren
Örnberg, må, i likhet med den aldrig
utur sigtet lemnade Götha Canal, inrätta
ett Actie- Bolag på vissa föreslagna villkor,
sedan sä mångå millioner blifvit af enskilda
tecknade, som för det hela erfordras;
och, sedan desse viilkor till sina hufvud akliga
beståndsdelar bliivft uppgifne, anmodar
Utskottet inkomma med ett förnyadt utlåtande,
innefattande deras utarbetning, hvarvid
alltid Götha Cana! bör blifva motstycket.
Då Utskottet uti d t afgifna Betänkandet
grundat sina uppgifter pä säkra Chartor,
authentiqva baakrifningar och ordentligt hållna
iocala underiökningar; då det utförligt
uppgifvit de både physigka, comtnerciella
och statistiska omständigheter, som kunna
sätta Lagstiftaren i tillstånd »tt rätt bedöma
detta företag; och dådet, framför allt, utan
afvikelse yrkat den grundsats, att så
småningom och aldrig utan säker ledning af
precisa kostnadsförslager använda endast da
medel, sorn till ett sådant ändamål af Staten
redan äro anslagna, eller utan dess serdeles
betungande framdeles kunna användas ; —-så
lära Riksens Höglofl. Ständer lika med Utskottet
finna, att det icke bort vänta sig
anmärkningar af denna art uti en sak af sä
allvarlig natur, sorn lagstiftningen, och att
följakteligen sådana illusioner, hvarest några
strömrensningar och en enda slussinrättBihc.
ng till Riks St. Prot. 1217-1318 Quie Sand• N\ro 119 js?T
Besv,. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
ning ställas i bredd med kostsamma Canalanläggningar,
icke kunna till något slags
skärskådande eller vederläggning upptagas.
Utskottet har trott sig böra anföra dem endast
såsom en historisk märkvärdighet uti
Statens representation och ett verkeligt motstycke
till de grundsatser, förmedelst hvilka
Sveriges framfarne Lagstiftare förvandlat Fosterlandets
Berg och Skogar till befolkade
Landskap, samt lill trefna hemvist för en idog
och manlig Nation.
Sedan Riksdagsfiallmägtigen Eric Ericsson,
och ytterligare Hans Andersson förklarat
sig icke känna, att några serdeles Bergsmanna
privilegier, till förmon för Tackjernstill*
verkningen, gifvas, och föl jakteligen icke heller
annorstädes kunna flyttas, eller med förmon
användasj så framstår Riksdagsmannen
Olof Carlsson och, dermed i rak motsats,
yrkar nödvändigheten, att den nya Bergslagen
icke må inrättas på bekostnad af de
gamla Bergslagernas öfverflyttade privilegier
och serdeles de namngifna Orternas Vånga
och Hellestad-, hvarest anmärkningens författare
lärer hafva sitt hemvist. — Desse
således uppkomne sins imellan alldeles stridiga
utvecklingar af ämnet tror Utskottet böra
förklara* utur olika individuella lägen
och interéasen, samt af den, alldeles utan
grund, injagade fruktan, att de äldre Bergslagerna
skulle pä något sätt kunna lida af dan
nyas inrättande, då tvärtom, i anseende till
belägenheten och afståndet, de aldrig kunna
med hvarandra komma uti någon slags con
-
Best’, och Ekon. Tjtsh, Betänkande?!.
takt. Om inga Bergsmanna-privilegier ellef
förmon r gifvas, hvilket likväl är ett ganska
sällsamt påstående, så kunna de icke flyttaS
och således en dylik omöjlig flyttning lika
litet tillföra den gamla Ägaren någon förlust,
sorn den nya någon vinst. Hvad för
öfrigt beträffar den i anledning af Vånga och
Hellestads Bergslager särskilt gjorda insimulatxon,
att Kongl. Bergscollegium, som äger
derom ett tillförlitligare kännedom, än Utskottet,
skulle, i händelse dess Utlåtande
blifvit infordradt, varit i tillfälle att lemnel
närmare upplysning5 så får Utskottet, med
förtigande af alla eftersökta och enskildt hem*
tade upplysningar uti Kongl, BergsCollegii
Archiver, hänvisa till Betänkandets ingress,
hvarest just citeras och åberopas den
i detta Collegium om ofvannämnde Bergslager
hällne undersökning, jemte tillägg, att
den nu hvilar på Konungens eget höga skärskåd
ande. Till undvikande af sådana förebråelser,
hade Utskottet anfört alla de officiella
Acter, handlingar och documenter, hvarpå
de grundade sitt Utlåtande: men Utskottet
har likväl icke hos Hedervärda BondeStåndet
lyckats att vinna sin dermed sökta afsigt*
Sluteligen framträder Bmcofullmägtigen
Anders Danielsson och, efter anställd
jemförelse emellan Jordbruket och Bergsrörelsen,
yrkar den oväntade sats : att de ar•
inar, som sysselsätta sig med jernets tillverkning,
höra till den tärande Classen, och
att Svenska jernexporten tjenar att utifrån
tillbyta sig nya Luxe articlar. Denna framställning
anser Utskottet vara af serdeles
Besv. och Elion. Utsk. Betänkanden.
märkvärdighet, ej klott i förevarande mera
inskränkta hänseende titan i synnerhet för
de vådliga följder, den, utur sin absoluta
synpunkt betraktad, för hela vårt financiella
förhållande troligen skulle medföra. Så länge
Sverige, äfven betraktadt såsom oberoende
af alla Luxe-Artiklar, icke producerar salt
och drog*er} så länge ett svårare climat, äfven
med det bäst inrättade Jordbruk, pålägger
den hårda lag att i inissvextår importera
spannemål till förekommande af hungersnöd5
och så länge Landet icke äger tillräckligt
förråd af ädla metaller till den solida
myntreprese<ntation af dess varumängd 5 —
lika länge måste det väl blifva en öppen ensidighet,
att til! umbärlighet nedsätta jerniillverkniagen
uti sjelfva jernets fosterland,
och dessutom en gifven missräkning, innan
man äger något surrogat att sätta uti exportens
ställe. Skulle åter anmärkaren alludera
derpå, att man påstått, det hela Svenska
jerntillverkningen icke svarar emot importen
af blott en enda luxe-artikel; så lärer
det ej undfalla dess uppmärksamhet, att man
på detta sätt fean bortargumentera sjelfva Spanmå|s
productionen, emedan den och alla andra
både naturens och konstflitens alster kunna
orätt användas och missbrukas. I England
och Tyskland, hvarest visserligen Landthushållningen
är längst drifven, skulle den Statsman
blifva föga välkommen, som, till förmon
för Landtbruket, ville undanrödja Skottska
Blygrufvorna och de Saxiska Bergverken.
? Med fullt erkännande af den sanning, att
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 945
åkerbruket är icke blott Sveriges, utan äfven
alla Länders modernäring, hvarest Spannemål
möjligen kan produceras, anser Utskottet
densamma säkrast befordras genom sådana
fabriksrörelsers inrättning, som förädla landets
egna Rudimaterier och befordra afsättningen
på jordbrukarens production, serdeles
om sådana rörelser efter hand förflyttas
ifrån de redan uppodlade till de oländigare
tracter, hvarest sjelfva naturen åtmindstone
ännu på lång tid icke erbjuder någon annan
hufvudnäring, för att åter i sin ordning blifva
uppodlade och befolkade. Så hafva de
Svenska Bergslagsorterna uppnått sin nu varande
cultur; och, om en Ladulås, Vasa och
Oxenstjerna icke afsett detta synmål, så
skulle troligen da välmående Bergsmän icke
äga tillvarelse', hvilka nu synas misskänna
medlen till sina yngre bröders uppkomst
samt ädelheten och vigten af deras mödosamma
yrke för Fosterlandets bestånd.
Sist får Utskottet vördsamt underrätta,
att de trenne öfriga Respectiva RiksStånden
redan ovillkorligen bifallit ifrågavarande Betänkande,
hvilket således icke kan blifva föremål
för någon ytterligare öfverläggning,
Stockholm den ig Juni 1818.
Besv. oeh Ekon. Utsk. Betänkanden<
N:r 143.
Riksens TJöstlofl. Ständers Allmänna Besvärs•
och EkonomiUtskotts Betänkande i anledning
af väckt fråga om en ny allmän
vagdelning, samt utvidgad rättighet
till grushetritning.
Ifrån Högloft. Ridderskapet och Adeln liar
ett Memorial i detta ämne af Friherre C. M.
Carpelan! blifvit till Utskottets handläggning
remilleradt; deruti öfverklagas den disproportion,
och 3en mannamon, som vid skedd
vagdelning i åtskilliga orter skall vara begång
n, då några possessionater och hemmarisåboer
fått sina vägstycken tilldelade helt
nära sina hemvist, men andra åter på 2 å 3
mils afct»nd, derifrån; och, till lättande af
denna för den medellösa högst kännbara tunga,
före lås:
lia Att vagdelning må öfver hela Svea
Land af vederbörande pröfvas, och, der sådant
äskås, en ny vägjemkning efter de samv
tsgrannaste grunder skyndsammeligen företagas,
hvarvid hufvudsakligen borde tagas
till norm hemmanens mer och mindre aflägsenhet,
vägstyckets beskaffenhet samt närmare
eller fjermare afstånd till 1 aggil dt vägogrus
afhemtande m. m.
2:0 Att ingen, som på sina ägor har
öfverflöd på lämpligt fyllningsgrus, må äga
rätt förneka väglagande sig deraf begagna,
dock vid laga ansvar för afhemtaren, att ta
-
Besv. oeh Ekon. Utsk Betänkanden. 147
ga det der, och enligt den föreskrift, som
egendomsegaren meddelar.
5:0 Att alla sådana afvägar ifrån landsvägen,
som leda till flera serskilda egendomar
eller bondhemman, hvilka ej äro indeldta
i ordentliga Byalag, och således ännu icke
kommit under benämning af Byaväg, må
behörigen hemmanen imellan proportionaliter
skiftas, i lika godt stånd med Landsvägen
hällas, samt årligen vid laga ansvar samma
tider- lagas och iståndsättas.
Utskottet har till granskning förehaft
detta mål: och, hvad angår den i första punden
föreslagne vägdelning, öfver hela Riket, samt
ett skyndsamt företagande af vägjemkning, der
sådantäskas.såfår Utskottet härvid framföra sin
öfvertygelse, att en sådan allmän vägdelning,
utom att den skulle medföra de största kostnader,
nödvändigt måste gifvaanledning tillotaliga
Rättegångar, och svårligen kunna verkställas
utan kränkaade af rättigheter, som af ålder
varit hällne i helgd; af hvilken orsak Utskottet
så mycket mindre anser sig till den
härom väckta motionen kunna tillstyrka bifall
, som icke allenast uti Kongliga Resolutionen
uppå Ridderskapets och Adelns Besvär
den 8 Januari 1735, än uti den för Kongl,
Majrts Befallningshafvande utfärdade Instruction,
jemte flera Resolutioner, tydliga föreskrifter
finnas, huru vid vägdelning och de
förändringar eller jemkningar, som dervid kunna
anses vara af nöden, bör förhållas, i likhet
hvarmed sådana jemkningar ofta blifvit på
serskilda orter verkställde, enär skälige anledningar
dertill förefunnitsj och lä^ga desse
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
$tadganden ej heller på något sätt hinder i vägen
för framdeles skeende vägjemkningar, då
de med rättvisans iakttagande kunna företagas
och fullbordas, hvarvid vägalotteägaren dessutom
äger full rätt, att, om han ancer något
hafva skett sig för när, i laga ordning deröfver
anföra besvär.
Hvad d ernast angår den gjorda hemställan,
angående en friare grushemtning, så anser
Utskott t si; ej kunna tillstyrka en mera
utsträckt rättighet i detta afseende, än den
Kongl. Brefvet den 25 November 1802, och
Kongl. KammarCoi legii derpå grundade Circulair
den 5 Aprill 1805 medgifva. Deruti
föreskrifves, att, dä vägbyggare vill ja hemta
sand å andra hemmansinägor, åkergärden, ängar
och hagar, bör Jordägaren deröfver förut
ofelbart höras, men att, vid alla stridigheter
om väglagningsämnens tagande, det må tillhöra
Domarens i orten pröfning, huruvida
de förebragte skäl kunna verka deremot något
lagligt och gällande hinder. Genom en sådan
pröfning synes Utskottat den möjligasté
utväg blifvit begagnad, att, utan intrång i andras
rättigheter, förekomma, det jordägaren ej,
utan grundade anledningar, må vägra grushemtning;
och detta ar äfven allt hvad genom
en Ekonomisk författning fean och bör
i detta afseende åsyftas.
Beträffande slutligen den väckta frågan
om delningen af sådane afvägar ifrån landsvägen,
som leda till hemman, hvilka ej äro
indeldta i ordentliga byalag; så får Utskottet
härvid vördsamt förklara, att delning, till underhållande
af så beskaffade vägar, enligt
Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden.
Utskottets öfvertygelse, ej bör i Lag stadgas,
enär densamma beit och hållet synes böra
bero ai dera? fri» öfverenskommelse, för hvilkas
nytta vägen egentligen är anlagd, och
sorn måste densamma oundgängligen begagna;
äfvensom några föreskrifter, när och på
hvad sätt dessa skola grusas och underhållas,
på samma grunder ej torde böra äga rum.
Dock varder detta allt till R. H. Ständers egen
pröfning vördsamt öfveriemnadt. Stockholm
d. 19 Juni 1Ö18.
N:r 144.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Utlåtande öfver väckt
motion om ett förändradt sätt uti Jiyonotionde-Spannemålens
utgörande till Stockholms
Stora Barnhus.
Hos Hedervärda BondeStåndet har RiksdagsFullmagtigen
från Malmöhus Län, Jon
Jonsson, uti ingifvet Memorial anmält, huru»
edes hans hemmavarande Committenter de
sistförflutna ene åren måst, till sitt kännbara
lidande, betala den Stockholms Stora Barnhus
anslagne del af Kronobonden med 1 Rd.
på hvarje Tunna Råg och Korn, samt 32
skilling B:co på Tunnan Hafra, utöfver Markegången;
och, som detta Lösningspris skall
öfverstigit Spannetnålens allmänna värde i
orten, har Jon Jonsson hemställt och föreslagit,
om icke vederbörande kunde tillåtas, att
Eesv. ock Ekon. Utsk. fletcinkanden.
antingen in natura lefverera ifrågavarande
Kronotionde Spannemål till närmaste KronoMagazin
inom Februari månads slut årligen,
eller ock med penningar lösa densamma efter
årligt Markegångspris och den stadgade
förhöjningen, 16 skillingar för tunnan.
Detta ärende har Hedervärda Ståndet
remitterat till Höglofl. StatsUtskottet, som,
uti meddeldt Utlåtande af den 5te sistlidne
Mars, förklarat sig icke kunna detsamma
till pröfning företaga, såsom innehållande
ett ämne af Ekonomisk beskaffenhet, hvilket
på sådan grund borde, i likhet med hvad
vid 1815 års Riksdag blifvit iakttaget, af
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet behandlas.
Med anledning häraf har Motionen
blifvit å nyo remitterad till detta Utskott,
hvilket likväl «j fått emottaga sjelfva handlingarne
förrän den röde dennes, och följaktligen
icke heller förr än nu kunnat sitt
utlåtande deröfver afgifva.
Vid ärendets granskning befinnes, att
uti alla de Förordningar och Kongl. &jscripter,
hvilka de sednaste 50 åren blifvit i Nåder
utfärdade, rörande skyldigheten att i allmänhet
utgöra Kronotionden, Stockholms
Barnhus alltid varit undantaget, och ÖfverStåthållareEmbetet,
såsom Disponent af dess
TiondeSpannemål, bibehållet vid dess ägande
rätt, att, när så förmonligt Finnes, li]l annor
nian densamma öfverlåta, hvadan Spannemålen
då bör ovillkorligen till de anviste
ställen inom Lagsagan af Tionde gifvaren
framföras. Häremot har Kongl. Maj:ts Be
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden. 951
fallningshafvande i Christianstads Län tinder
den igde Aug. 1813 inkommit nied underdånigt
förslag till rättelses vinnande uti de
härened för Län6t aiföljande flera olägenheter,
hvarpå Kongl. MaJ:t, sedan ÖfverStåtballareEmbetet
hördt blifvit, under den 22 påfo!
ande September i nåder förklarat det böra
f örblifva vid dea af välbemälte Embete
yrkade fria Dispositionsrätt af ofta nämnde
Span neami på sätt Instructioner och ordningar
tillf i rene stadga.
Sederm ra lafva Riksens Höglofl. Ständer
vid 1815 års Riksdag d röm väckt enahanda
motion, samt, etter bifallet tillstyrkande
af Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
uti underdånig skrifvelse af den 2
Juli samma år, anhållit, att, så framt icke
serdeles vigtiga omständigheter sådant hindrade,
med förhöjning i priset af ifrågava- >
rande Spannemå! måtte få förhållas på lika
sätt, som i anseende till öfriga fromma stiftelser
blifvit genom Kongl. Instructionen för
Seraphimer-Oi dens Gillet den 28 Apr. 1791
samt Kongl. KammarCollegii Kungörelse af
den 2i Mars 1815 stadgadt och förordnadt,
hvarigenom det lidande, sorn, genom Spannemålens
forslande, Tiondegifvarne förorsakades,
anses säkrast kunna afhjelpa®.
Sedan vederbörande häröfver hörde blifvit,
föredrogs åter detta ärende genom Kongl.
Ecclesiastik-Expeditionen den 1 Nov. 1815,
då Kongl. Maj:t fann, att någon ändring,
uti hvad den 22 September 1813 i detta af
-
952
Beny. och Ekon. Ltsk. Eetänkanden.
seende blifvit i nåder förordnadt, icke borde
éiga runi.
Vid ett sådant sakens förhållande, och då
den ej allenast flere gångor tillförene, utan
äfven vid ssdnaste Riksdag, inom frenne år®
förlopp, blifvit Kongl, Majt i underdånighet
föredragen, som äfven deröfver täckts i Nåder
fatta sitt höga beslut, samtinga omständigheter
under denna tid sedermera inträffat,
hvilka åt den samma kunnat gifva något
förändradt skick; så anser Utskottet sig
icke kunna tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer
att dermed antaga någon befattning, eller
Kongl. Majit med ytterligare förnyad
skrifvelse i detta ämne besvära. Härtill
kommer äfven, hvilket Utskottet tror sig icke
böra obemäldt lemna, att den öfverklaga*
de förhöjningen öfver markegången af i Rd.
per Tunna å Råg och Korn, samt 52 skillingar
å hafra icke synes svårare, än hvad de fleste
andra Tiondegifvare, vid anställd och allmänt
medgifven jemförelse, få vidkännas,
enär man beräknar forsselskyldigheten in
natura och det lägre pris på Spannemålen,
sorn i anseende till Höstetiden vanligast bestämmer
Länens Markegångar. Dock varder
detta Riksens Höglofl. Ständers vidare
pröfning vördsamligen understäldt, Stockholm
den 25 Juni 1818.
Besv. och 'Ekon. Ut sk. Betänkanden.
N:r 145-
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsock
Ekonomiutskotts Memorial, angSende
Högloft. Ridder skåpets och Adelns deltagande
ined B or ger skap et uti Borgerliga
Onera.
T-^ill Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskott har Hedervärda
BondeStåndet återremitterat Utskottets
den 18 sistl. Februari afgifna Betänkande,
i anledning af väckta frågor, så väl om upphörande
af frikallelsen för Höglofl. Ridderskapet
och Adeln från deltagande med Borgerskapet
uti kostnaderne för deras hus och tomter i
Städerne till Kyrko- Prest-, Scholae- och B*ectois
Boställebyggnader, samt öfrige Stadsegendomar
åliggande skyldigheter, som ock
derom, att de onera, hvilka tillhöra Gårdsägare
bland Städernas Borgerskap, måtte utsträckas
till alla Fastighetsägare i Städerna,
utan undantag; vid hvilket Betänkande åtskilliga
anmärkningar blifvit gjorde af Riksdagsfulimägtige
Anders Danielsson från Elfsborgs
Län, Nils Månsson från Malmöhus Län, Johan
Wessing från Vesterås Län .Anders Jochimsson
från Östergöthlands Län och Eric
Ericsson från Örebro Län, med flera till
namnen icke uppgifna Ledamöter af Hedervärda
^ondeStåndet, hvilka alla, af anförda
skäl, ansett den ifrågavarande motionen böra
bifallas, och Höglofl. Ridderskapgt och A
-
Besv. och Ekon. TJtsk. Betcinkcmåen.
deln således icke, på sätt Utskottet förklarat,
uti Privilegierna äga någon säkerhet mot
deltagande uti, eller åläggande af andra skyldigheter
utaf detta slag, än de, som kunna
hänföras till en gärd af den fria och oberoende
vi 1! jan.
Utskottet, som redan den 15 Mars erhållit
delaf ofvanberörde återremiss, hvars
besvarande blifvit fördröjd deraf, att Utskottet
icke förr än den 21 uti innevarande månad
emottagit Höglofl. Ridderskapets och
Adelns yttrande öfver Utskottets i ämnet
afgifna Betänkande, får nu tillkännagifva, att
nämnde Betänkande är af de 3ne Respectiva
RiksStånöen gilladt och bifallet; Hvarföre
ock det Hedervärda BondeStåndets anmärkningar
icke lära fordra någon vidare åtgärd
å Utskottets sida. Stockholm den 27 Juni
1818.
N:r 146
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs«
och EkononiiUtskotts Betänkande, i anledning
af Hällo fl. BorgareS tåndets återremiss
af Betänkandet om Götha Canal arbetets
inskränkning inom Linien emellan Hennem
och Hettern.
Under den 25 sistlidna månad har Vällofl.
BorgareStåndet, i anledning af flera Ledamö
-
Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkanden. 955
ters dervid gjorde anmärkningar, behagat
återremittera Allmänna Besvärs- och Ekonor
miUtskottets Betänkande, rörande väckt motion:
Om Götha Canal arbetets inskränkning
tills vidare inom Linien imellan lrennern
och Vettern. Men, som Hedervärda BondeStåndet
redan den 2 Maj bifallit detsamma,
och Höglofl. Ridderskapet och Adeln under
den t6 innevarande, samt HögvÖrdiga PrestStåndet
under den 29 sistvikne Maj tillfcänBagifvit,
att detta Betänkande blifvit lagdt
till handlingarne, såsom redan afgjordt genom
dessa Stånds fattade beslut, i anledning
af Stats- och Banco-Utskottens förnyade Utlåtande,
angående Götha-Canalarbetets fortgång
och befrämjande; hvilket beslut innehåller,
att arbetet må fortsättas efter den af
Riksens Högloft. Ständer år 1815 fastställde
plan; så har Ekonomiutskottet icke trott sig
kunna nu taga denna fråga under pröfning,
ej heller ansett någon vidare åtgärd Utskottet
tillkomma, än att om detta förhållande
Riksens Högloft. Ständer vördsamligen underrätta.
Stockholm den 27 Juni 1818.
N:r 1-47.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Utlåtande i anledning
af Respective RiksStåndens Beslut Öfver
Utskottets tillstyrkta åtgärd rörande
Besv. oeh Ekon. TJtsk. EetänJcanden.
en friare handel med Svenska Skogspro•
ducter.
C '
Oedan Utskottet under den 24 sistlidne Åprill
afgifvit Betänkande, deruti Riksens Höglofl.
Ständer tillstyrkas, att öfverlemna frågan
så väl om ProductPlaeatets suspension,
som om en friare handel med Svenska SkogsProducler,
tili Kongl. Maj:ts visa pröfning
och afgörande, samt detta Betänkande blifvit
gilladt af Hög vördiga Prest$tåndet och Vallofl.
BorgareStåndet, meii återremitteradt af
Höglofl. Hidderskapet och Ad in samt Hedervärda
Bor.deStåndet på grund af flera i
dessa Stånd dervid gjorde anmärkningar, hade
Utskottet i förnyadt Utlåtande af den i3:de
i sistlidne månad förklarat sig icke af de
gjorde anmärkningarna kunna hemta anledning,
att förändra sin förut afgifna mening.
Denna Utskottets åtgärd gillades af Respective
Prest- och BorgareStånden 5 men
Höglofl. Ridderskapet och Adeln 1 ade, under
den i8:de innevarande månad, vänligen inbjudit
de öfriga Respectiva Stånden förena sig i
dess beslut, att godkänna de, af Herr Presidenten
Friherre Edelcrantz uti dess serskildta
yttrande, i ämnet uppgifna grunder, med
tillägg, det horde hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållas, om vidtagande af de Correctiver,
hvilka emot missbruk af en för vidsträckt
handel med ifrågavarande Producter
kunde linnas nödige, hvaijetnte äfven underdånig
hemställan borde göras derom, att
ProductPlacatet af den 10 November 1724
Best), och É/iOru Utsk. Betankandsn.
&ch Kongl. Förklaringen deröfver af den 28:de
Fabr. 1726 måtte blifva hvilanda, intill dess
Landets ökade production kunde medföra en
för Riket mera fördelaktig Utrikes handel.
Hedervärda RondeStåndet, som i hufvudsaken
fattat lika beslut med Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, har genom Protocolls
Utdrag af den 27 i sistlidne månad
förklarat sig i det föreslagna tillägget instämma;
men Högvördig» PrestStåndet,
som redan förut förklarat sig förblifva vid
dess den 21 sistlidne Maj till Utskottets första
Betänkande i målet lemnad* bifall, har
icke ansett sig uti nämnde beslut kunna deltaga;
Och Vällofl. Borgar^Slånd t har, i anledning
af berörde inbjudning, icke meddelat
Utskottet något Utlåtande.
Vid pröfningnn af detta sakens förhållande,
har väl hos Utskottet till öfvervägande
kommit, att dess i Betänkandet tillstyrkte
åtgärd af samteliga RiksStånden är
gillad i så måtto, sorn allmänt afgjordt blifvit,
det uaålet, med erkännande af handelsfrihetens
stora vigt för Rikets välstånd i allmänhet,
bör öfverlemna» till Kongl. Majrt,
mell derjemte, att tvänns Stånd, nämligen
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
BondeStåndet, yrkat underdånigt
framförande af en bestämd önskan, om en
större handelsfrihet för Trädvaror, hvaruti
likväl de öfrige 2:ne .Med-Slånden sig icke
förenat. Af sådan anledning hafva inom
Utskottet äfven olika meningar uppstått, huBiltavg
till liihsSt. Prat. 1817-1818; Sam!, iVr 121. i2är.
658 Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden.
juvida det borda åligga Utskottet, att, enligt
RiksdagsOrdningenS 73 §., afgifva förslag till
jemkning mellan Respectiva Ståndens i berörde
afseende skiljaktiga beslut, eller om
någon vidare åtgärd, rörande denna fråga,
hvaruti två Ständ synas hafva stadnat emot
två, hörde till Utskottets befattning. Efter
härom i laga ordning framställd proposition
och skedd votering, har Utskottets pluralitet
stadnat i den tanka, att förevarande mål,
enligt Riksdags Ordningens 75 §., icke vore
jemkning underkaStadt: Hvarom Utskottet
arisett vördsam underrättelse, jemte flere Ledamöters
serskilda tanka i ämnet, böra meddelas
Riksens Höglofl. Ständer. Stockholm
den 6. ]uli i8i8«
PS Höglofl. Ridderskapet Pl Högvördiga Prest
-
På Vällofl. BorgareStlndet» PS Hederv. BondeStSn
-
och Adelns Ledamöter
vägnar:
C. Stellan Mörner.
Ståndets Ledamöters
vägnar:
Olof Ferlin.
Ledamöters vägnar:
And. Fredin
dets Ledam. vägnar.
Nils Månsson
A: Fryxell,
Utdrag af Protocollet, hållet i Riksens Högloft.
Ständers Allmänna Besvärs- och
Hest), och jGhon. Vtsh. Hetanlutitiden, 959 !
Ekonomi■ UtS1 otts Plenum vid Or tinea
Edksdagen i Stockholm den 6 Juli 1818»
S. D: Jngåfvos skrifteliga Anföranden
1:0 Af Fresidenten m. tn, FLrr Friherre
Edelcrantz, så lydande:
«
”Det är icke för att blott försvara imin
enskilda tanka, icke en gång derföre att det
mål, som nu af Utskotiet behandlas, är a£
stor vigt, som jag nödgas reservera mig emot
både formen af den nu förrättade votering
och det derigenom erliällne resultat.
Det är För att söka bibehålla en rigtig tillämpning
af sjelfva grundlagens både ordalydelse
och esprit angående målens behandlingssätt
1 detta Utskott, o h för att ej försumma
något enda af grundlagen lemnadt
medel, till vinnande af det stora ändamålet t
enighet i besluten,
56 §. i Regeringsformen säger bestämdt,
och utan undantag för Ekonomiska Utskottet,
att hvarje förslag, som icke första gången,
och utan förändringar eller tillsatser,
antageseller ock förkastas i Stånden, bör återgå
till Utskottet, för att ytterligare granskas
och iemkasj men att först, när det sålunda
beredt till Stånden återkommer, äga de magt
att detsamma oförändradt eller med förändringar
antaga eller förkasta.
I enlighet härmed måste .äfven 73 och
75 §§. i Riksdagsordningen förstås. Den
förra bjuder, att genom ProtocollsUtdrag dö
t)6a Bes.v, och Ekon. Utsk. Betänkande».•
vid Ståndens Baslut uppkomna skiljaktiga
rneningarne böra sedan cotnmuniceras Utskottet,
för att, så mycket möjligt är, dem
sammanjemka (hvarvid ingen skillnad är
gjord, i fall rneningarne äro två, tre eller
fyra); hvarefter Utskottet bör medförslag öfver
jemkningen tili Plena inkomma, hvilka
sedermera först clå definitivt besluta. Sådant
har äfven förut verkeligen skett med
flera i detta Utskott förekomna mål.
Det påstående, att jemkning icke skulle
äga rum, då endast två skiljaktiga meningar
linnas, vore i min tanka att utesluta densamma,
då den lättast kan verkställas. leka helier
synes det rätt oell med förnufts-grunder
enligt, att låta en allmän fråga förfalla, så
länge ett medel återstår alt försöka meningarnes
förening, hvilken endast i det fall kunde
anses omöjlig, då de i sjelfva hufyudsaken
linnas hafva genom afslag och bifall
kommit i rak motsats mot hvarandra.
Stadgandet uti 75 §. att, om två Stånd
stadna mot två, målet skall antingen förfalla,
eller, örn det icke det kan, afgöras genom
(Nämnd, finnér således efter min tanka icke
tillämpning förr, än stadgandet uti 75 §. af
Riksdagsordningen blifvit uppfyldt, det vill
säga icke förr ån det föreskrifna jemkningsförsöket
i Utskottet verkeligen skett, men
frugtlöst aflupit, och Stånden kommit i tillfälle
att enligt samma §. definitivt besluta,
emedan också derefter, men icke förr, Stånden
kunna i sina Beslut definitivt stadna två
imt två.
1
Eesv. •ch Ekon. Ut sk. Betankanäen. <)6i
I afseende på den frågan, huruvida närvarande
mål skulle böra alldeles förf alla, ihändelse,
efter skedt jemkningsförsök, iva Stånd,
definitivt stadna mot två, anser jag den böra
med Nej besvaras, emedan alla fyra Stånden
i hufvudsaken förenat sig, och bifallit, att
en Underdånig hemställan till Kongl. Majit
bör göras, med generelt yrkande af Handelsfrihetens
stora vigt i allmänhet för Rikets
välstånd, såsom Ekonomiska Utskottets första
Betänkande innehåller.
Skulle detta Betänkande oförändradt antagas,
blifver tvä Stånds mening rådande öfver
två andra Stånds, hvilket ej synes vara
enligt med rättvisan. Till undvikande af ett
i min tanka sä olämpeligtresultat gifvesej annan
utväg, än att bägge förslagen till Kongl.
Mar.t i Underdånighet frambäras, eller att
valet deni emellan genom Nämnd afgöres.
Intetdera synes mig stridande emot Grundlagens
föreskrifter, och 73 §. i Riksdagsordningen
förbjuder icke att äfven uti Ekonomiska
mål vidtaga den utväg, som 75 §. i
allmänhet lemnar, då två Stånd stadna mot
två, att genom Nämnd bestämma, hvilken af
två skiljaktiga framställningar bör hos Kongl,
Majit i Underdånighet anmälas.”
210. Af Riksdagsfullmägtige Nz7s Mänsson
och C. V. Berg, innehållande:
Emot Höglofi. Utskottets Beslut, att emot
75 §. i Riksdagsordningen afslå all
jemkning i frågan om friare utförsel af Trävaror
och productplacatets hvilande eller upp*
häfvande, få vi oss ödmjukeligen reservera'.
Besv. och Ekon, Utsk, BetoLnhanclen•
t*
Pen Votering, härvid skett, och sam hänvist
frågan till 75 §. af nämnde Grundlag, ina icke
kunna tillämpas på de delar i Böglofl,
Utskottets Betänkande, hvilka af Respective
RiksStånden redan ära godkände, nämligen
att genom Underdånig skrifvelse öfverlemna
frågan till Kongl, Maj:ts Nådiga pröfning.
Nils Månsson, C, F. Berg,
Uti hvad Nils Mänsson och C, F. Berg
sålunda anfört, instämde samtelige Ledamöterne
af Hedervärda BondeStåndet,
Ex ProtoccilU
A. Fryxell,
—3QO©OOqgwi '
Förteckning
O
på ftttle Samlingens innehåll.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
Betähkanden och Förklaringar angående:
N.r l. tillökt antal Canzli-Betjenin g Sid. 3
2, Bränvinsbranningens fortfarande eller
inställning — 4*
5. Anmärkningar vid sistnämnda Betänkande i(J.
4. Ändring i r:a Art. 3 §. af Kongl. Förord.
ningen om Brånvinsbränningen den 20
Dac. 1814 . 59-
3, BondeStåndets remiss af ett Memorial
om KyrkoOrdningens efterlefnad 00b
verkställighet 62,
6. PrestStåndets remiss af Doctor Stenhammars
Memorial om saknad eller fördröjd
verkställighet å Kongl. Maj:ts och
Riksens Ständers Beslut 64.
7. BondeStåndets remiss å ett Memorial om
den nya Psalmbokens utgifvande 65.
8- BondeStåndets remiss 5 Doctor Stenhammars
ofvannämnda Memorial 66.
9, Handel vid Marknader före ntlysningen 67.
10. Yrkadt förbud för Tjenstdrängar att utvandra
från Länen och söka arbete 70.
11. Yrkad befrielse för Vestmanlands rRegemente
att »ommeuderas till arbete vid
Götha Canal 72.
Ig. Arfvode för Läkare vid hesigtningar S
nylegdt manskap 76.
13, Förhöjning i betalningen till Inqvarteringsgifvare
för underhåll till tagande
trupper 79.
14, Göta Canal-Bolags skyldighet att underhålla
vägstycken i Skarahorgs och Qstergöthlands
Län 85.
13. Ett Memorial om angelägenheten att
föiekoinma Riksdagsärendenas afgörande
imellan Riksdagarna m. m. 89;
lö. Skyldigheten att fortskaffa Bref och Ordar
inom Regementena 9»,
— 9Ö4 —
17. Vissa omständigheter vid Indeldta Regementenas
Beklädnadssätt
xg. Comministrarnes befrielse från skjutsningsshyldighet
för sina Boställen
19. Yrkad befrielse från skyldigheten att
lenina Bränntorf till Warbergs Fästning
20. Vil koren för Jordegare vid Torpares antagande
21.
Yrkad befrielse för Gifta personer från
Beväringsskyldigheten
£2. Mäntalsskrifningars och Uppbörds-Stämmors
förrättande
£3. Allmänna Laudsvägarnes rätande och förl<
ortande
£4« SpanmålsMagazins inrättande j Borås
E5. Upphätvande af förbudet emot bruk och
nyttjande af arbetadt Silfver utöfver 10
Lods vigt
26. Yrkad rättighet för Städernas Magistra-'
ter att utfärda Respass
£7. Skyldigheten att afskala Barken å utsvnta
Ekar
£g. Ändring och inskränkning i Kronobrefbäringen
29,
Förbud emot Marknaders början dagen
före eller efter någon Söndag eller Helgedag
50.
Anstalter till förmon för vissa Fabriker
och PappersBruken
31. Grunderne för ArrendeAfgiften å Militaire-
och Civile-Tjenstemäns Boställen
32. Inskränkning i Borgerskapens rättighet
att besöka FriMarknader på Landet
33. Kringspridande af nyttiga Landtbruksredskap
34.
Förordning örn vattenverks egares åliggande
35.
Lumpsamlares Reserättigbet
56. Upphörande af Dykeriets befattning med
Skepp och gods, dl skeppet i Lotsmans
farvatten af Lotsen sättes på grund
37. Föreslagen ny reglering af Socknarne i
Riket
äfl. Skyldigheten att vårda Fattiga
92.
95-  93*
aoo.
102.
r 02.
105.
107.
[108»
I--
HOs
lisli
7.
120,
123.
127.
130.
132.
13.9-
136.
144-
146-
148-
9*55
59. Spectaklens inställande på de större Hög*
tidsdagarne och näst föregående aftnar 151,
40 Kruhs- och Tullcjvams-egares deltagande
i vägrödjning 156.
41. Jemkning af Roteringen i Tossbo och
Vedbo Härader af Elfsborgs Län 157.
42. Yrkad rättighet för Städernas Magistrater
att förrätta alla DykeriAuctioner 160.
43. De i Riket brukliga Vigtsorte* återförande
till enhet 166.
44. Förläning* och Lönings-Hemmans för*
möner i /falland 172.
45- Väckt frsgs om KronoUppbördens öfverlemnande
till Kyrko R.ådet( i hvarje Församling
174.
46. Yrkad jemkning i Transportskyldigheten
af Tionde- och AfradsSpanrnålen 177.
4 7- Fördelning af Vägliällningssky Idighe
ten
viri och omkring Norbergs Grufvor 179.
4g. Markegängssät.ningen lf!o
49.
Boskapsafvelns uppmuntran i Blekinge 185*
,50. Undersökning efter Stenkol pit Öland 188»
51. Fri Tackiernsbandel 189*
52. Yrkadt förbud emot iuförande af utländskt
spunnet Bomullsgarn 191.
53. Förbättrad reglering af Posterna 19Ö.
54- Ridderskapets och Adelns deltagande i
Kyrko-, Prest-, Schotte- och Rectors-Bo
slälIs-byggnader
m. m. 203.
55- H usbehofs-bränvinsbränningen och dermed
gemenskap egande ämnen 212.
56. Fristad för personer, hvilka mindre af
verklig ondska och elakhet än af andra
tillfälliga orsaker förlorat medmenniskors
aktning 2Ö8>
57. Förändring i mätningssättet af Säd och
Halm £8°*
58- Jemkning i Bätsmans-FiOteringen uti
Halland 283*
59. Deltagande i Kronoskjutsnings-, Brefbärings-
och Kronofjerdingsmans-Besväret
m. m
io. Förklaring öfver Kong]. Kungörelsen den
3 Apriil 1816 om Öfverenslsomtnelser
rörande Presträttigheter
£84*
— 9ÖÖ ~r
öl. Jemkning i Roteringen vid Vester.
bottens Regemente
62. Föreslagen ny Landtrt>äteri-Taxa
63. Beståndet af Contracter emellan Pa*
dtorer ocb Församlingar
6\. Taxering för Spanmåls- vcb Victus»
lie-handel å Landet
Ö5. Yrkadt förbud emot Ktämares kringstrykande
66.
Brandförsäkring af Boställsjord
67. Jemkning uti BätsmansRoteringen i
Halland
ÖÖ- Ändring i 9de §. af Kongl SeglationsOrdningen
1774
Ö9. Väckt fråga om medel till Luxens
hämmande och Inländska Fabriker*
nas upphielpande
yo. LandtbruksÅkademien* dess CentralVerkstad
och Fonder
71. Förbudet mot Utländska Öfvertlödsvaror
och den til! verkställighet
deraf förordnade Kustbevakning
72. Yrkad förhöjd Tullafgift för Boktryck^riStilar
73.
Farm-, Torg , Bro. och Renhållnings*
Benr.ingar i Stockholm samt Väg*
och Mätare-i'rönningarne i andra Städer
74. Förslag om Committeer till utdelande
af Spanmåls understöd
75. Skogarne i Riket
76. Föreslagne åtgärder lill Veneriska
smittans utrotande
77. Förändring af Tjenstehjon» Flyttningstid
78.
Anmärkningar vid Betänkandetom in»ttandetaf
ett SpanmUsmagaaini Borås
79. Medel till öfverflödets hämmande
go. Afskaffandet af Guld och Silfver å
Militäre- och Civile Uniformer
gi. Aterremiss i frågan om befrielse för
Gifta Personer från Beväriugsskyl*
dtgbeten
Q2- Aterremiss i frågan om DykeriCompaniets
befattning med strandaclt
Skepp och gods
289-
299.
$02*
3°7*
309*
311.
313'
316,
317*
32d,
53°'
332*
344'
348-
373-
378-
397-
398-
452*
474'
.475*
9 07
83-
84-
85-  &6.
8 7-  88-
eg
go.
9l
92.
93-
94.
95-
9Ö.
97.
98-
99.
100.
101.
102.
n
Åtgärder att förekomma Varfv a de
Krigsmäns och HandtverksGesällers
kringvandrande
Aterremiss i frågan om Westmanlands
Regementes befrielse från Arbetscommendering
vid Götha Canal
Provisoriska anstalter i afseende på
Fattigvården
Pattigftfrsörjningen af Torpare, Dagkarlar
m. m.
Vest erbottniska Allmogens Seglatjonsfrihet
Aterremiss
i frågan om Götha CanalEolags
skyldighet att underhålla Vägstycken
i Skaraborgs och Östergötlands
Län
Aterremiss i frågan om skyldigheten
att afskala Barken i utsynta likar
Yr k a d t upphäfvande af en Författning
om Trädplantering i Skåne
Aterremiss i frågan om Lumpsamlares
kringresande
Landtmannens rättighet att exportera
sina varor
Inskränkning i uteslutande Privilegiers
meddelande
Aterremiss från Ridderskapet och
Adeln i frågan om Vattenverksegares
åliggande
Yrkad inskränkning tills vidare af
Götha CanalArbetet
Aterremiss i frågan om förbud emot
införande af utländskt Bomullsgarn
Aterremiss i frågan om en friare
Tackjern shandel
Anstalter till besparing af Skogsef
fecter
Judarne
Aterrremiss
i frågan om grunderna
för Arrendeafgiften å Boställen
BesparingsBanker för Arbetsfolk
Förvaltningen af medel till Hospitals,
Lazaretts och Barnhus underhåll
m. m«
478-
487-
491.
496.
500.
506.
52!.
527.
58 8-  53«-
532-
533-  536.
538-
539-  542.
544-
545-
553-
103-
104.
105.
106.
107.
108.
109.
no.
lii.
liz.
113-
114
Hö
llö.
ii 7.
ii8-
119.
320.
121.
222.
6— 9Ö8 —
Yrkad friare handel med Svenska
SkogsProducter
Äterremiss i frågan om ComminiStrars
befrielse frän skjutsningsskyldighet
for sina Boställen.
Yrkade TabellFonnuiärer för Landsliöfdingarnes
Berättelser om Ärsvexten
Äterremiss
i frågan om ändring uti
Tjenstehjons öyttningstid
Äterremiss i frågan om förhöjd
Tullafgift på BoktryckeriStilar.
Äterremiss i frågan om BåtsmansRoteringen
uti Hajland
Delningen af Ölands AllmänningsMarker
Äterremiss
i frågan om Förklaring
öfver Kongl. Kungörelsen JÖ3Ö om
Prasträttigbets* Öfverenskommelse!
Förändring uti Skjutsväseirdet och
de derom gällande Författningar
Anmärkningar vid Betänkandet om
Husb ehofsbranvinsbrähningen
Doctor Stenhammars Memoria], hvilket
i afskrift bifögas till 2ne Stånd
Samma ämne
Äterremiss i frågan om Skjutsväsendet
Äterremiss
i fråsan om rättighet för
Städernas Magistrater att förrätta
Dykeri Auction er
Äterremiss i frågan om SeglationsOrdningen
Uppfyllande
af Bergsmanshemmans
skyldigheter och inrättande af en
Bergslag i Norrbottens Län
Äterremiss i frågan om Landsvägarnes
rätande och förkortande
Äterremiss i frågan om transportskyldigheten
af Tionde- och AfradsSpanmål
Äterremiss
i frågan om skyldigheten
att aflemna Bränntoif
Återrejnis* i fråga om Postföringen
583*
630»
631.
643.
645.
Ö46.
647.
630.
717.
7 66.
773-
774-
775-
7ÖJ
7Ö3-
786.
Ö05-
80 6.
807.
808-
— 9*9 —
»23-
124-
125-  12Ö.
127.
128-
129.
130.
131-  132.
153.
134.
i35<
13*.
837-
*38-
128.
140.
*41.
142.
Aterremiss i frågan om åtgärder till
Veneriska Smittans utrotande
jemkning af Ståndens Beslut om
Bran vinsbränningen
OdlingsLän och Correctionshus
Aterremiss i frågan om Doctor Stenhammars
Memorial
Aterremiss i frågan om Parm-, Torg-,
Bro- och Renhållnings-, Yåg-och Mätare
penningar
Aterremiss i frågan om förekommande
af Krigsmäns och HandtverksGesällers
kringvandringar
Aterremiss i frågan om medel till
ÖFVerflödats hämmande
Aterremiss i frågan om uteslutande
Privilegier
Aterremiss i frågan om export af
Landtmanna varor
Aterremiss i frågan om BesparingsBank
för Arbetsfolk
Aterremiss i frågan om Hospitalens
och Eazarettens medel
Förslag att erhålla ett faststäldt Sädespris
för vissa år
Aterremiss i frågan om skyldigheten
att vårda Fattiga.
Aterremiss i fragan om beståndet af
Contracter emellan Pastorer och Församlingar
Ståndens
Beslut öfver JemkningsFörslaget
om Bränvinshränningen
Åtérremiss i fragan om Skogarne
Tabell ■ Commissionens sammandrag
af TabellVerket
Jemkning af Ståndens Beslut om
skyldigheten att-afskala Barken 3
utsynta Ekar
Anmärkningar vid Betänkandet om
en yrkad friare handel med SkogsProducter
Anmärkningar
vid Betänkandet om
försutna Bergsmanspriyilegiers ersättning
-
81 x.1
828.
829.
83i'
844*
849-
8*0.
8*1-.
8*3-  8***’
8*7-
8*9*
Ö7<V
874-'
875*
92 6.
93i»
935'.
940.
143- Väckt fråga om en ny allmän Vägdelning
samt utvidgad rättighet till
Grushemtning 946.
144. Föreslaget förändradt sätt till Krono*
Tiopde-Spanmålens utgörande till
Stockholms Stora Barnhus 945,
145. Aterremiss i frågan om Ridderskapets
och Adelns deltagande med
Borgerskapet uti Borgerliga Oriera 953,
l/\6> Återremiss i frågan om Götha Canal
arbetets
inskränkning 954*
147. RiksStåndenS Beslut i frågan om en
friare handel med Svenska Skogsproducter
95 6.
Serskildta Utskottets Betänkanden och
Förklaringar.
1. Om hittills vidtagne åtgärder! frågan ©m
indragning och sammanslående af öfverflödiga’Embeten
och T|enster 461.
£. Om grunderne för en allmän reglering af
Statens Embeten och Tjenster 656.
3. I anleduing af anmärkningar vid sistnäm
da
Betänkande 877.
4. Om ytterligare en Canzlist 912.
5. Angående föreslagen förändrad reglering
med aflöningen för Krono-Oppbördsmän
nen
i Rikets Städer 913,
6. Om föreslaget ökadt antal Betjening vid
LandCanzlierne och LandsContoren 915.
7. Om ett förslag till Norrländska Länens
sammanslående 921.
