# ID: svediakorp-gov1828
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,264
# sentences: 2,241
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Besv. ock Ekon. Ut sk. Betänkanden. 6 03
jemförlig med dessa ofta inträffande tillfälliga
skogseldar, som ödelägga hela skogssträckor,
och omätliga Timmerförråd. Man kan
icke utan deltagande läsa om de Yermländska
skogs-inbyggarnes nöd och förlägenhet»
enligt Carlstads HushållssäJlskaps berättelse.
Hernösands handelsklass har sjelf redan till
Kongl. CommerceCollegium föreslagit och begärt,
såsom medel till landets och rörelsens
lifvande, en friare afsättning. Man föregifver
Skogarnes afstånd och otillgänglighet
hela 20 tuil bort 5 men hvad växer då inom
dessa 20 milen? Utom hvad som genom berg
afstänges, lärer väl vara omätliga trädförx'åd,
som kunde åtkommas. Det är visadt, att
hvarje ökad Pid. i pris skulle främja transport
en mil längre in från Skogstracterna, då nu
blott kan huggas och fällas närmast stränderna.
Men till lättande och förökande af
afsättning, samt högre trädvarupris, lärer något
annat medel ej kunna utfinnas, än öppnandet
och tillåtandet af en friare handelsconcurrence
för flere afnämare, älven utländningar,
hvaraf billigheten visar sig ännu tydligare,
då man jemför hela missproportionen
af det pris, t. ex. på en bjelke, som skogsägaren
här erhåller, och samma bjelkes inköpsvärde
i England. Härtill kommer jemförelsen,
då Bruksägarne kunna låta sina Jernproducter
här inskeppas och exporteras pä
fremmande fartyg, hvarföre ej lika så hemmans-och
skogsägare, hvilkas producter årligen
återväxa, och hvilka, såsom ofta ägande
ingen annan tillgång, hafva härtill de mest
trängande behof?
<>04 Besil, och Ekon. TJtsk. 'Betdnkanden,
Jag jemFör vidare vår antagna skogshus**
hållning med andra Rikens och Regeringars»
Desse använda och begagna sina skogar.
Frankrike bortsäljer till flere millioner kronoskogar
för att odlas» Norrige» Preussen,
med ojemförligt mindre skogsrymder och
tillgång, tillåter fri utskeppning för att hoja
värdet, skörda mångdubblad Statsinkomst,
och för att uppmuntra skogshushållningen.
Men man yrkar här nödvändig inskränkning
i utskeppningen af våra skogar, som redan
börjat medtagas. Samma skäl kunde då ock
användas om Jernexporten. Bristen och dyrheten
på ved och skogsvaror i vissa Landsorter
och tracter blir väl härutinnan ej mera
skäl, än att här i Stockholm lägga beslag
på de förmögnas egendom och rörelse, derföre
att tillika mänga fattiga finnas. För
öfrigt upplyser tillräckeligen bådé den utländska
och egna erfarenheten» att just den
säkra och fria disposjtions-rätten gör hushållning
och vård om skogen, hvilken tvärtom
genom tvång och vanpris snarast torde
utrotas, om ej naturen vore mägtigare och
otötnligare att återskapa, än menniskors oförstånd
och förtviflan att vanvårda och förstöra.
Är det billigt, att Mäste- och Storverks
träd beständigt skola heldre dämas, att
på stället ruttna än att fritt få utskeppasj
är det förnuftigt, att det, som i andra Länder
främjar välmåga och omtanka om hushållning
med skogen, just hos oss skall anses
förstöra den? Men allt för länge i vårt
land har Bergshandtering, Handel, Författning
Ee.iv.
gar, allt tvingat och underkufvat Jordbruket
och Landtmanna-idogheten, hvaraf följderna
ock äro synbara.
Jag anser i följe häraf grunderna för förslaget
om en friare trädvaru-utskeppning inför
hvarje fördomfri profvare vigtäga och
af tid och upplysning allt mer och mer bestyrkta:
vore allenast tillämpningen och verkställigheten
lika lätt funna. Förändringen
af det förra handelssystemet (som visst ej
är det aldrafulkomllgaste och enda» derföre
att det hos oss är gammalt), förändringen
härutinnan, säger jag, skall likväl nödvändigt
i början göra en stark brytning och känbart
verka på våra egna handlande och skeppsredare,
på vår egen export, som ej skulle kunna
täfla med Engelsmännens, och som ej lärer
hafva i denna del stor utsigt för sig på
andra länder. Hvem hvet, om utländningarne,
en gång mästare af vår timmerhandel, ej skola
snart nog fälla priset på desSa producter,
och dessa varor således stadna i nära samma
vanvärde? Vår egen export, om också mindre
lönande och uppehållen förnämligast genom
fraktvinsten, vår handelsflotta, nu kanske
blott tillfälligtvis till någon del inactiv,
vår hela Skeppsredare- och SkeppsbyggareClass,
vårt Sjöförsvar, som med allt det förra
sammanhänger, allt detta, af så mycket
värde för Riket, fordrar helt visst det största
afseende. Statshushållningen ar förbunden, att
så mycket möjligt jemna utländska handlandes
friheter hos oss med de rättigheter, oss
i deras land tillbaka lemnäs, ehuru det mast®
606 Besti. och Ekon. Utsk. Betänhande.n.
medgifvas, att vi ej lära kunna i denna del
tvinga Engelsmännen, och visserligen ingen
visshet bjuder, att utestänga dem med egen
fortfarande skada och förlust. Det tillhör
framför allt rättvisa och Statsklokhet, att
icke genom en brådstörtad frihets införande
tillstädja, att en hel, och så ganska vigtig
MedborgareClass, som våra handlandes, betydligen
skadas. Jag vet och erkänner likväl,
att härvid alltid kan erinras, att man
nied fast blick på hufvudändamålet, och den
talrikaste delens uppkomst och bergning,
måste söka, att i naturlig ordning främja
först landets uppodling, jordbruk och slöjder,
derefter handel, sjöfart och flottor, och icke
i omvändt förhållande.
Imellertid, för att nu förena så stora
och skilda intressen, och då verkligen vårt
vidsträckta Rikes provincer äro så skiljaktiga
i skogstillgångar och behof, då det är
hardt, att linder sådant förhållande, genom,
enahanda föreskrifter, jemna allas rörelser,
skulle jag vilja i ödmjukhet föreslå, att man
antoge Beredningens förslag, med en viss inskränkning;
att detta Höglofl. Utskott skulle
föreslå, och Rikets Ständer förena sig i den
underdåniga anhållan, att på ett försök, en
friare och af Kongl. Maj:t närmare reglerad
utskeppning af Trädvaror, äfven på fremmande
Fartyg, endast från vissa, de mest
skogbevexta och Norra Rikets provincer, samt
der belägna sjöstäder, hädanefter kunde i
nåder blifva tillåten; hvilken åtskillnad, i
anseende till olika provincer, äfven är öf
-
Besv. och Ekon. Utsk. Be tänk anden.
verensstämmonde med andan af Höglofl. Utskottets
öfriga öfverläggningar och Betänkanden
rörande den allmänna skogshushållningen.
Är ett förbättradt hushållnings-system
grundadt och af behofvet påkalladt,
synes det en gång böra börjas. Om imeliertid
den angelägna näringsfriheten nu möjeligen
skulle kunna antagås och stadgas, sä
torde denna föreslagna medelväg i anseende
till export-handeln vara den rätta och verkställbaraste,
samt en vidsträcktare frihet åt
utländningar ej böra upplåtas, till dess erfarenheten,
mer och iner vunnen och stadgad,
säkrare än alla i förväg gjorda öfverslag,
kunde leda och trygga beslutet.”
2:0 Af Riksdagsmannen Berg:
”Till de sköna och grundliga afhandlingar,
som i frågan om friare utförsel af trädvaror
och Product-PIacatets hvila eller upphäfvande,
äro framgifna, blyges jag nästan,
att göra detta svaga tillägg, men skyldighet
och föresats, att, i en sak af så mycken vigt
för mitt Fäderneslands väl, icke vara alldeles
overksam, bjuder tystnad åt betänkligheten.
Om pligten fordrar en förmåga, som
den icke ger, sä har sträfvandet dertill en
tillfredsställelse, åtminstone för mig sjelf.
Jag kan icke förmätet tilltro mig att bedöma
rigtigheten af alla de uppgifter, hvaraf
man lånar skäl för och emot de motioner,
i frågan blifvit väckte. Dertill fordras en så
omfattande kunskap, en så skarp blick, att endast
få kunna äga den, och mängden skall
till RiksSt. Brot. 1817-1813, Sami. A':r 77. 78.
6o8 Best), och Ekon. Utsk. Betankandeit
alltid dervid stadna villrådig. Men de första
grunderna al naturlig rättvisa skola leda
mitt omdöme, och så länge dessa bestå, skall
jag icke kunna bringas till några, för det
allmänna farliga, åsigter.
Ville man antaga ett fullkomligt isola*
rädt samhälle, utan samband med andra, så
skulle jag tro, att alla dess krafter och för*
möner borde njutas i en evig Cirkel inom
detsamma, och dess behofver kunna med li.
ka så helig rätt inom dess råmärke begära
sin fyllnad, som dess njutningar skillde sig
irån andras, och vore tillräckliga för dess
sällhet. Men communicationen emellan Fol*
ken, och handeln som utbytt våra producter
och tillskapat förut okända behof, hafva förstört
dessa förhållanden, och hvarje medborgares
naturliga rättighet att draga fördel af
dessa nya Combinationer, är lika så gifven,
som det för hans bestånd är nödvändigt.
Från denna synpunct betraktar jag den
nu under Öfverläggning varande frågan, och
kan icke förena mig med Höglofl. Utskottets
Betänkande, såsom icke fattadt på rigtiga
grunder.
Första Producenten af en vara måste äga
en obestridlig rätt, att denna vara till sin
största fördel afyttra, och utan tvifvel sker
detta förmonligare ju närmare han står Consumenten.
Hvilken, som emellan dessa framtränger,
måste göra det på egen risque, och
kan aldrig fordra sitt bestånd på deras bekostnad
eller eftergifvenhet. Nedtvingar han
BtJt). och Eko)i. Utsk. Betänkande».
Varans pris i första handen, för att draga en
egen vinst deraf ur den sista, är han skadlig
för sitt samhälle, och haus Rikedomar äro
en betungande gärd på den medborgareklass,
hvarinom Statskraften hvilar. Om han tillita,
ur stånd att sjelf försvara sitt system,
fordrar dess skydd af samma klass, är detta
en ny orättvisa af honom.
Riktigheten af dessa grundsatser förnetar
man väl icke, men man bestrider deras utöfning
genom framkastande af alla de förluster
och svårigheter man fruktar ur deras närvarande
tillämpning. Lagstiftaren får likväl
icke hvila vid dessa inkast, vöre deras grundlighet
ock bevisad. Man betrakta dem dock
på närmare håll, och man skali finna, att
de icke uthärda granskningens analyse.
Man säger, att våra handelsfartyg skola
ligga fraktlöse, om Trädvaror linge lika fritt
utföras med utländska, som med egna skepp.
Men berodde ock vår sjöhandel till så stor
del man vill påstå på export af nämnda effecter,
dem man i några få Rikets hamnar,
till nedsatta priser, af Skogsägaren vill tilltvinga
sig, så skall onaturligheten af ett sådant
system en dag upplösa det. Och morine
det ej redan skett, då jag hor Städer
i mitt granskap vara tillagde 50 å 40
Fartyg, som icke äga Fem, och andra lika
trogna uppgifter från andra håll. Märkvärdigt
är ju, att flere af våra Städer, som äga
stor trädhandel, i sina utlåtanden bifallit den
omtvistade friare utförseln. Deras handlande
(Jio Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkanden
hafva ej kunnat neta elen sanning, att, om
några skepp ruttna i våra hamnar, men millioner
träd, som nu ruttna i Skogarne, blifva
använde och säljbara, så är ingen ting dervid
förloradt. Sveriges vinst på sin activa
handel är ännu ej afgjord, oaktadt det intrång
den gjort i producenternas rättigheter;
åtmiridstone är den en temporair skänk åt
oss, af Stater, sorn kunna, när de villia, förstöra
den.
Man säger vidare, att tillvandt sjöfolk
skall felas vår Flotta vid behof, men med
hvem skola vi sjökriga? Visare är vår Styrelse,
än att den låter våra Bröders blod
frugtlöst färja håfven, under Englands och
Rysslands krossande öfvermagt. Hvarje Svensk
strider med nöja och förtröstan för sitt national-beslånd;
men hafvet är icke mera fältet
dertill.
Man klagar öfver brist på reciprocitet,
och att Englands system ej är liberalt; emot
detta skäl är jag ej känslolös, ehuru olika
lägen kunna fordra olika förhållanden; Och
jag vet icke, om det är vist, att för en småaktig
förtröstelse uppoffra verkliga fördelar.
Detta är vanligen icke handelns esprit. Antingen
måste vi, efter ett vördnadsvsirdt exempel,
under ädel harm emot hafvets Tyrann,
afsäga oss en sjöhandel, den vi icke kunna
försvara, eller ock med tystnad hylla styrkan*
Lagar, hvars utslag alltid äro gällande.
För att motsäga fri export, sammanhopar
nian i sin förlägenhet alldeles stridande
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanien. 611
inkast, såsom skogavnes utödande, brist på
afsättning, och omöjligheten, att från våra
aflägsna skogstrakter, med fördel framföra deras
afkomster; Sådana skäl upphäfva hvarandra
j men mankan äfven lätt besvara dem
livar för sig. Vår* skogar kunna ej förstöras
om de väl vårdas, och denne vård beror af
den inkomst man af dem kan draga; ty,
man misshushållar icke med en produet, som
har något värde. Detta är en enkel sanning,
bevisad af skogshushållningen i u* länder,
som deraf fått mindre lott an vi. Ofantliga
skogssträckor, som nu årligen afsvedja*,
skola, under fördelaktigare conjunctur, åter
betackas af träd, och den fruktade bristen
skall allt mer och mer aflägsna sig. Jern*och
JSergverken skola ej sakna kol, då de betala
deras värde, och erhålla optionsrätt till
vissa skogar, vid försäljning; och. om Jernet
blir dyrare i min plog, stiger äfven sädestunnan,
och min förlust är ingen. Skulle
trädvarorna i våra hamnar ej finna afsättning,
da först tror jag, att skogarne skola minskas
genom vanvård ; Men en sådan händelse förutsätter
en ändring i Europas politiska system,
och kan nu hvarken beräknas eller fruktas.
Afliigsenheten från hamnarna och svårigheten
att dit framföra <kogseflecter må
bli ägarnes omsorg. Jag tror, alt det pris,
England har på en bjelke, välförståendes med
afdrag af frakt och andia dylika kostnader,
skall ur våra skogar framkalla millioner sådana,
hvilka nu multna, och endast göda
612 Besv. och Ekotu Utsk. Betänkanäen»
den jord, som förgäfves frambringar dessa
naturens rikedomar.
Man befarar, att våra importer, skola
bli dyrare; Men vore detta ock följden, så
Iean man väl ändå ej fordra, att skogsägaren
på sin bekostnad skall fälla priserna derå.
Min lilla kännedom af handelns natur öfver*
tygar mig derom, att en vara, sorn utländningen
tillför mig, alltid skall bli milsdr© dyr
än den jag hemtar hos honom, ty det beror
ju af mig, att köpa den förra, och af honom,
att sätta pris på den sednare. Skulle hvar
Fraktfart vara så förmonlig som uppgifvet är,
så kan den nog bestå, om några trädvaror
försvinna ur dess exportladdniugar. Dalkar*
len skall alltid gå till Stockholm på arbete,
och finna sin räkning dervid, om han ock
ej skulle kunna medföra pä ryggen ett pär
Lisp. Jernsmiden.
Till styrka för bestridandet af oftanämn*
de export, åberopar man Product-PIacatet,
såsom ett privilegium ; men detta placat har
aldrig haft en sådan natur. Icke längesedan
blef allmänheten, på Kongl. Majus Befallning,
genom HäradsRätterna åtfrågad, om det
skulle upphäfvas, och på detta sätt kan intet
privilegium behandlas.
Jag har genomgått de vigtigaste skäl,
som emot friare export åberopas; de hafva
segrat i Utskottet, men deras rätta halt skall
af allmänheten bättre pröfvas. Det jag emot
dem vördsamligen anfört, ökadt med ett kort
tillägg, må en gång bli mitt försvar inför
.Beiv. och Ekon. Vtsk, Betänkanden, 613
den domstol, som skall granska våra representativa
åtgärder.
Huru skall nationens fattigdom och förlägenheten
i vårt penningeverk kunna häfva®,
om man ej begagnar landets naturliga förmoner,
och på allt sätt förökar våra exporter?
Hvarje hushåll blir rikt, då det säljer mera
än det köper, och Statshushållningen måste
afgifva ett lika resultat. Om Norrige, vårt
brödraland, Utför Trädvaror för fem millioner,
hvarföre skola vi stadna vid en? och
ligger ej i denna disproportion bevis nog
för nödvändigheten att vidtaga bättre utvägar?
hvarföre uppehålla sig vid sättet, huru
varorna komma bort? Nog att de bli sålde
till landets förmon. En jordbrtikare vore
oklok, om han envisades, att sjelf transportera
bort sin spanmål, då köparen sjelf derom
ville dra försorg, och Sveriges ställning skall
länge motsäga möjligheten att drifva en stor
activ sjöhandel. Carthago kunde det fordom
med det rika Afrika bakom sig. Förenta Staterna
kunna det må hända nu, understödde
af det omätliga Amerika. Det var och är
inom deras förmåga, att underhålla en stor
krigsflotta, och denna måste finna3 bredvid
en utbredd sjöhandel. — Men om England,
med sin höga odling, sia förvånande industri,
redan vacklar under tyngden af sin sjömagtj
huru kunna vi vänta framgång på en sådan
hana? och bör ej förökad folkmängd, upp*
drifven odling och slöjdskicklighet föregå
ett sådant bemödande?
<5i4 Bcsv, och Ekon• Utsk. Betdnkanden.
Denna min reservation anhåller jag ödmjukligen
få åtfölja Högloft. Utskottets Betänkande,
hvilket jag gillar i hvad det tillstyrkt
om trädhfmdeln på Norrige.”
3:0 Af Herr Friherre N. Edelcrantz:
”Ehuru jag, med den fullkomligaste tillförsigt
till Kongl. Maj.ts visa och ömma omsorg för
fäderneslandets väl, äfven för min del förenar
mig uti det resultat af Utskottets Betänkande,
som innehåller och föreslår, att frågan,
så väl om produktplakatets suspension,
som om en friare handel med Svenska skogseffekter,
bör till Kongl. Maj:ts visa pröfning
och afgörande öfverlämnäs; så, emedan Kongl.
Maj:ts Höga rätt att ensam besluta öfver dylika
ämnen alldeles icke beror af ett sådant
öfverlemnande, och Utskottet således icke kan
anses hafv* uti detta mål vidtagit någon verklig
åtgärd, nödgas jag emot samma Betänkandes
resultat för öfrigt och i det afseende
reservera mig, att Utskottet icke, såsom
i min tanka bort ske, hos Riksens Ständer
föreslagit ett bestämdt underdånigt tillstyrkande
bifall till den sednare frågan, på samma
grunder och i likhet med Utskottets vid
sistlidne Riksdag deröfver afgifna Betänkande,
ehuru till ett sådant tillstyrkande full anledning,
efter min öfvertygelse, finnes uti jemförelsen
emellan de å Ömse sidor åberopade
och uti Betänkandet upptagna skäl för och
emot denna för Fäderneslandets allmänna intressen,
nu mer än någonsin, vigtiga fråga.
Dess närvarande vigt för Nationen, förmodar
jag, att ingen lärer betvifla, som faster
Best), och Ekon. Utsk. Betänkandejj.
615
sin uppmärksamhet på anledningen, hvarföre
Riksens Ständer blifvit af Konungen denna
gäng sammankallade, hvilken hufvudsakligen
är afhjelpandet af Rikets iråkade förlägenhet
i afseende pä allmänna hushållningen och
penningeverket. Oaktadt de nitiske och upplyste
mäns oafbrutna bemödanden, som, både
inom och utom de samlade RiksStänden, sysselsatt
sig med förslag till financernas upphjelp.
näe, är det mycken tvifvel underkastadt,
om motfäderneslandets närvarande tärandesjukdomandra
botemedel på detta sätt kunna uppfinnas,
än blotta palliativ, alltid likväl nyttiga,
dä de ej förvärra tillståndet, utan bibehålla
det oföräntlradt, till dess en radikal kur kan
begynnas och blifva verksam. Alla de mångfalldiga
combinationer af ideer och förslag, som
kunna framställas, om minskning eller förökning
af sedelmassan, om modificationer af pappers-
ellerspeciemynt,under flere benämningar;
om papperets förvandling i silfver eller vexlar
och tvertom; om allmänna eller enskilta kreditens
användande, om utlåningar af eller
till Staten; om Riksgälds- eller Stats-obligationers
utgifvande, deras vilkor och olika be,
skafFenhet m. m., kunna väl befordra en större
ordning i penningeverkets allmänna förvaltning,
öka rörelsens hastighet, minska
misstroendet genom förbättring i formerna
och lifva hoppet om ett lyckligare tillstånd
i framtiden, men lära dock ej kunna direkt
frambringa en ny redbar förmögenhet och
säkert fortfarande kredit. Dessa förmoner
6i6 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänhanden,
lunna, efter alla tiders och Nationers erfarenhet,
efter alla upplysta Stalshushållares öfvertygelse,
endast vinnas genom bibehållande
och årligt ökande af reela produkter, och
dessa produkters befordrade omlopp och afsättning
genom en fri handel, — Då det nu
är ostridigt, att sådana frågor, som den närvarande
och andra dylika, hvilka egentligen
tillhöra Ekonomiutskottets pröfning, omfatta
möjligheten att för Riket bereda, öka samt
på det förmonligaste sätt använda en årlig
produktion af flera millioners värde, vågar
jag påstå, att på detta Utskotts öfverläggningar
och visa beslut, lika mycket som på de
egentligen så kallade financiella Utskottens,
beror i denna stund framtida ödet af Sveriges
allmänna hushållning, äfvensom af Rikets
deraf beroende penningeställning och myntförhållande,
Jag vågar dernäst inför detta
Utskott förklara att, till följe af dessa ostridiga
sanningar, jag anser mig, ej mindre än
hvarje Utskottets ledamot, ställd till ansvar för
Nationen och efterverlden, om jag lättsinnigt
behandlar ett mål af denna vigt, om jag försummar
något enda skäl, något enda tillfälle
till försvar för bibehållandet eller förökandet
af de produkter, fäderneslandets jord och
dess invånares arbetsflit kunna frambringa,
än mer, om jag fattar beslut stridande deremot.
Såsom en följd af denna förklaring anser
jag för min skyldighet alt upptaga och
närmare söka uplysa vissa uppgifter i detta
Eesv. och Ekon, Utsk, Betånkanäen. 617
ämne, hvilkas beskaffenhet och förhållanden
annu icke synas vara för allmänna omdömet
tillräckeligen utvecklade,
Man åberopar såsom ett skäl mot handelsfriheten
saknad reciprocitet i förmoner
emellan Sverige och andra nationer, i synnerhet
England, Detta ämne kan i allmänhet
betraktas med hänseende till följande gne
frågor,
i;o Hvaruti beståren sådan reciprocitet?
2:o Uti hvilka fall är den iakttagen eller
försummad?
g:o Yore en fullkomlig reciprocitet oss
nyttig?
I allmänhet består reeiprociteten emellan
2 handlande nationer uti följande omständigheter:
i:o
Ömsesidigt tillstånd att låta den andra
nationens produkter hos sig införas, och
sina produkter af den andra afhämtas,
2:0 Jeinlikhet i dels utgående dels inkommande
afgifter i dessa fall,
5:0 Jemlikhet uti Skepps- och Dästumgälder
för bägge nationernas Skepp i hvarandras
hamnar. —,
Under omöjligheten att vid detta tillfälle
ingå uti detaljerad pröfning af alla dessa
omständigheter, får jag blott i allmänhet
anmärka, att nästan alla Engelska produkter
och bland dem stenkolen äro i England tillakne
akt utföras af främmande, som det åstunda,
då våra trädvaror äro här dels alldeles
förbudna att utföras, dels endast af
«5iö Besil, och Ekon. TJtsJi. Betänkaneten.
vissa slag, och till viss qvantitet samt dimension
tillätne för främmande att afhämta.
Hvad införandet ä ömse sidor angår, så tillåter
England införandet af Sveriges förnämsta
produkter, såsom jern, trädvaror, tjära, beck,
kimrök, pottaska, koppar, färgmossor m. m.,
men Englands förnämsta produkter utom
Stenkolen, nemligen Manufacturvaror af alla
slag, äro i Sverige med få undantag /érbjuder
att införas.
Utgående Tullen i England på de produkter,
som derifrån utföras med Engelska
skepp, varierar från -§■ till 6 å 7 procent af
värdet, utom för stenkolen, som erlägga omkring
25 procent. — Utgående Tullen för
Svenska varor med egna skepp varierar ifrån
^ till 20 å 25 procent af värdet. Fremmande
Skepp betala i England för stenkolen fmer
i Utgående tull än egna, men i Sverige
betala främmande skepp i flesta fall dubbelt,
och för trädvaror nästan alltid tredubbelt emot
livad egna skepp i utgående Tull erlägga.
Inkommande Tullen på Svenskt Jern i
England är, med Engelska skepp, emellan 3-  och £ af varans värde, sedan alla kostnader
blifvit betaldej för bräder är den vid
pass §• af samma värde. Svenska Skepp erlägga
en förhöjning i denna tull för jernet,
af vid pass 25 procent, och för bräderna af
blott 5 procent, icke af värdet utan af sistnämnde
afgifter. De utländska produkter,
som äro i Sverige förbjudna, betala här, i fall
af tillåtelse» ifrån 50 till 100 procent uti
Resi). och Ekon, TJtsJi. Betänkanclen, 6i(j
tull, och alla, då de med främmande skepp,
här införas, en förhöjning af 40 procent.
Vid noga jemförelse af alla dessa förhållanden,
kan Svenska Handelsintresset icke genom
den nu varande reciprocitetens beskaffenhet
anses vara lidande.
Sluteligenhvadreciprociteten uti Skepps- och
Lästumgälder angår, såerlägga Svenska skepp
i Engelska hamnar betydligen mer än Engelska
i våra. Man kunde såsom orsak dertill anföra
dyrheten af materialier, dagsverken och andra
omständigheter, som göra underhållet af hamnarne,
Båkarne, Lotsverket m. m. kostsammare
i England än i Sverige, hvarföre äfven
dessa umgälder, såsom beroende af lokala förhållanden,
äro på olika ställen olika; men.
det beror helt och hållet af oss sjelfva att
i denna del införa en noga reciprocitet;
ty hvarje Lands Styrelse är ostridigt berättigad
att föreskrifva de villkor, under
hvilka den tillåter besök af främmande
nationers fartyg. Att Svenska Styrelsen
hittills ej förhöjt dessa umgälder för främmande
till fullkomlig likhet, härrör väl förnämligast
deraf, alt en sådan reciprocitet
skulle vara oss sjelfva skadelig, och minska
antalet af främmande skepp, hvilka, ehuru
de påstås göra intrång i vår sjöfart genom
det de afhämta vissa fäderneslandets produkter,
icke anses göra det genom afhämtandet
af de öfriga; och flere patriotiske män, som
nu yrka reciprociteten i Skeppsumgälder
för de utländska fartyg, som exportera våra
Ö20 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden-,
trädvaror, skulle säkert finna densammå
skadelig för vårt handelsinteresse, vid eXporten
af jern och andra Svenska produkter.
Sådant är i allmänhet förhållandet af den så
ofta yrkade reciprociteten, och jag hemställer
till hvarje oväldig man, om deruti finues
någon rättvis anledning att inskränka handelsfriheten
med en af Rikets produkter, mer ätt
med alla de öfriga»
Ibland de mest åberopade skäl emot export-friheten
af Skogseffekter med Utländska
skepp, är det påstående, att denna frihet,
såsom stridande emot produktplakatet, är en
privilegiifråga, och som sådan icke katt a£
Riksens Ständer upptagas, än mindre emot
samma privilegii innehåll hos Kongl Majtt
i underdånighet tillstyrkas, Detta alldeles
ogrundade påstående, såsom jag längre fram
skall bevisa, är ett sätt att söka bifall hos
personer, hvilkas upplysning och öfvertygelse
ej skulle tillåta dem att understödja ett emot
fäderneslandets bästa, och de tydeligäste
samhällsrättigheter stridande anspråk, om ej
detsamma, framstäldt under karakter af grundlag
eller privilegium, ansågs vara af Konung
och Ständer orubbeligen sanktioneradt. —
Om jag blott för ett ögonblick och emot
förhållandet skulle medgifva, att produktplakatet
är ett privilegium, en monopolisk rättighet
ifrån äldre tider, beviljad åt någon visa
klass af medborgare, så skulle först böra anmärkas,
att det gifvas rättigheter gemensamma
för alla klasser, ännu äldre än produkt®
Best), och Elion. Utslc. Betänkande/l, 6ai
plakatet, emedan de voro till före sjelfva
samhällsinrättningen, ännu mer orubbeliga,
emedan de grundas på sjelfva naturens lag,
på hvilken samhällsförbundets måste Vara
byggd. Sådan är den rättigheten att uppehålla
sitt lif och försörja sig med sitt arbete,
och den deraf följande rättighet att äga
och fritt disponera produkterna af samma
arbete, eller det för alla menniskor gemensamma
privilegium, som är kändt tinder namrl
af ägande rätten, och hvarifrån slutligen ej
kan skiljas det tredje, att få sälja sina arbetsprodukter
till den eller dem, som betala
dem efter sitt fulla värde.
Dessa äldsta af alla privilegier hafva ansetts
heliga och orublseliga hos de folkslag,
der icke mängden består af slafvar eller lifegna,
och hafva sällan hos policerade nationer
blifvit alledSes upphäfna, utan genom anarchi
eller despotism.
Men det är icke svårt att bevisa, att produktplakatet
omöjligen kan såsom privilegium antagas.
Förnämsta skälet för detta påstående
liemtas af Kongl. Maj:ts Försäkran till Rikets
Borgerskap och Städer af den 28. Febr, 1789;
latom oss rådfråga denna försäkran, och vi
skola tvertom linna densamma bevisa, att produktplakatet
icke är det: Kongl. Majit lofvar
och försäkrar härigenom, heter det i
i:sta §., Rikets Borgerskap och Städerna i
allmänhet att vid deras innehaf vande privilegier
fri- och rättigheter 0 qval dt och orubbeldt
nu och i everdeliga. tider bibehällttt
och skyddade narda.
622 Eesv. oth Ekon. Utsi. Betänkande»,
Dernäst, uti 2:dra §., vill Kongl. May.t
äfven i naclér förklara, att det så kallade
■produktplakatet alltid skall blifva i sin
helgd och till efterrättelse tjena, då Riket af
Krig icke är oroadt, eller då andra särshilm
ta orsaker till dess hvilande ej föranleda.
Blotta uppläsningen af dessa 2ne olika
stadganden är tillräekelig att öfvertyga hvarje
fördomsfri man, att ej allenast Kongl.
Maj:t sjelf tydeligen åtskiljt och särskilt
yttrat sig om Privilegierna och ProtfuctPlakatet,
utan ock att skillnaden deremellan är
grundad i sakens natur, emedan Privilegierna
skola verkeligen förblifva oqvalda och orubbade,
då deremot ProduktPJakatet kan, såsom
andra Ekonomiska författningar, genom
förekommande omständigheter elier orsaker,
blifva hvilande.
Men, äfven om ProduktPlakatet skulle äga
kraft af privilegium, hvilket jag nu bevisat
att det ej kan äga, så är dess verkan alldeles
ingen, uti den särskilta frågan om exporten
af skogseffekter, emedan ProduktPlakatet
ej vidrör samma fråga. Låtom oss i
detta afseende rådfråga äfven denna författnings
innehåll, så skole vi hnna sanningen
af detta påstående.
ProduktPlakatet af den i o November 1724
innehåller bokstafligen: De främmande måga
icke med egna eller befraktade utländska
fartyg, vid Confiskation af skepp och gods,
ifrån nästa års början hitföra andra än de*
ras egna Landsprodukter.
UesVé ooh Ekon. Utsk« Betänkanden
Då nu fråga om den önskade handels»
friheten angår Trädvaror, som äro en Svensk
Produkt, då den vidare angår denna Svenska
Produkts utförsel, men alldeles icke utförseln
af någon utländsk Produkt, så är emellan
ProduktPlakatets innehåll och denna fråga
alldeles samma skillnad som emellan export
och import, det vill säga, som emellan norr
och söder, eller emellan dag och natt.
I afseende dernäst på Bergsrörelsens
yrkade anspråk, är det ostridigt, att, då äganderätten
i allt respekteras, kan denna näring
aldrig genom exportfriheten i sina rättigheter
förnärmas, emedan de skogar, hvilka
tillhöra densamma, härefter, såsom hittills,
orubbade dertill måste disponeras, så länge
ägaren det sjelf vill, äfven om det skulle
ske med hans verkliga förlust, äfven om deras
produkter kunde med större vinst på annat
sätt användas, eller samma jord, genomt
odling och vattnets utsläppande, frambringa
större ren afkastning. Härvid bör likväl anmärkas,
att, då endast ung och mindre aflägsen
skog användes till kolning, måste det
vara Bruksägarens eget ostridiga intresse, att
för de träd, som hunnit förbi denna ålder,
och för dem, som genom afståndet ej till
detta behof kunna användas, kan genom handelsfriheten
beredas en afsättning, som betalar
deras rätta värde, hvilket under årens lopp
alltid tillväxer i en större proportion, än
transportkostnaden försvåras.
Bihang till RihsSt. Prat. »8i7*»8»8» 8'‘h Sami. N;r 79 8<>>
Hesv. och Ekon. TJtsk. Eetänkanden.
Förgäfves åberopar man otillgängligheten
af en stor del skogar. Det kati ej nog
ofta upprepas, att 'denna otillgänglighet al}-  drig kan blifva ett skäl till allmän inskränkning,
äfven för de tillgängliga: att
denna otillgänglighet till en stor del
härrör af handelstvånget, och endast kan
afhjelpas genom handelsfriheten, som höjer
värdet af produkterna; att, då flottning
nu utan strömrensning eller andra allmänna
anstalter, på 30 och 4° mils afstånd, varit
möjelig, måste densamma, understödd af sådana
medel, blifva ännu lättare verkställbar.
Den stora magt och rikedom, sorn England,
Frankrike och Holland vunnit genom
en utvidgad egen Sjöfart, och som hos flere
Patriotiska män fö dt den öfvertygelse och
det hopp, att äfven Sverige skulle genom
samma medel kunna vinna samma ftirdelar,
den vinst, fäderneslandet vid vissa förmonliga,
ehuru snart öfvergåends conjuncturer verkeligen
skördat deraf, såsom vid förra Amerikanska
kriget, har uti närvarande fråga förnämligast
kallat uppmärksamheten att undersöka,
hvad verkan en fri export af våra
skogselFekter med främmande skepp skulle kunna
medföra för vår egen sjöfart. Denna sjöfart,
påstår man, skulle af en sådan frihet undergräfvas,
och dess undergångderigenom beredas. Jag
vill icke bestrida möjligheiten, att Svenska sjöfarten,
oaktadt dess af Skeppsredarne sjelfva
nu temmeligen allmänt öfverklagade vanmagt,
kan för fäderneslandet bereda de fördelar,
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkvnden.
h \ ilka man hos ofvannämde nationer hittills
ansett vara en följd af deras centrala läge,
blidare klimat, större fysiska odling, och
flera andra orsaker; jag vill hoppas, äfvensom
jag med hvar och en rättsint Patriot
önskar, att sådana Conjuncturer för vår sjöfart
som det förra Americanska krigets, måtte
snart återkomma, ehuru den allmänna navigationslag,
som Lagstiftaren på Verldshafven
med styrkans rätt i senare tider infört,
ej mera lärer i krigstider erkänna några neutrala
fartyg, ej heller underlåta att förklara
alla fiendtliga hamnar för blockerade. Men,
då inga bevis till stöd för denna befarade
undergång blifvit anförde, då aldrig Svenska
Skogsprodukter af denna orsak saknats för
Svenska skepp, som velat föra dem, då ej
allenast Svenska Sjöfarten under frihetsåren
varit med föga skillnad lika aktiv, och med
lika många skepp idkad, utan man ock uti
flera skrifter och anföranden sökt bevisa den
stora vinst, som tillfallit nationen af dess
Fraktfart, jemte det man påstått, att af trädvarornas
försäljning ingen handelsvinst uppkommit,
nödgas jag förklara ofvannämde yttrade
fruktan, om icke för en motsägelse, åtminstone
för en ogrundad gissning. Ty,
huru kan handelsfriheten med skogsefFekterna
bereda undergången af en sjöfart, som, i
sig sjelf och utan trädhandeln, medför så
stora fördelar? Och, dä denna frihet ej betager
Svenska Skeppsredaren tillfälle, än mindre
rättighet, att intaga sådan last, hvarföre
<520 Eesv. ock Ekon. TJtsk. Eetankanden.
skall han förmena skogsägaren, att äfven ät
andra få försälja, hvad han sjelf ej vill, ej
kan, eller ej hinner medtaga. Dernäst, då
Svenska Skeppsredaren, sorn han sjelf erkänner,
inlastar trädvarorna, ej för någon handelsvinst,
utan endast för att ej sakna frakt
vid utgåendet, och derefter, obekymrad om
Svenska exporten, merendels fortsätter sin
fraktfart ofta i flera år, emellan fremmande
nationers hamnar, för att befordra afsättningen
af deras produkter, så är det för ändamål,
alldeles skilda från nationens vigtigaste
intressen, som denna sjöfart idkas, som detta
tryckande exklusiva handelstvång försvaras,
som möjligheten försummas att utvidga
vår egen produktion, att öka dess handelsvar»
de, att nära ett stort antal fattiga Invånare,
ihvilkas behof eller nöd fordrar afseende, eliuru
deras klagan ej höres från djupet af deras
skogar.
Hvarje upplyst Regering, säger man,
hör gynna sin nations handel och på allt
sätt befrämja dess egua sjöfart, Men denna
handel gynnas rättast just derigenom, att
man utvidgar exporten af egna produkter
och befordrar deras försäljning till det högsta
pris. Deremot gynnas andra nationers
handel, då Svenska skepp, Svenskt sjöfolk
och Svenska penningar användas att transportera
den ena främmande nationens produkter
till den andra.
Äfvenså bör egna Sjöfarten befrämjas pa
allt sätt, likväl med undantag af det enda
Besv. och Ekon. Ut sk. Betånkanden.
sätt, då det sker med andra näringars bekostnad
eller förtryck.
Att Svenska Fräktfarten icke behöfver
särskilt understöd af Regeringen, följer, såsom
nyss blifvit anmärkt, af de Calculer, som
vilja bevisa den stora inkomst, Riket deraf
drager årligen. Skulle det åter medgifvas,
att dessa Calculer äro öfverdrifna, att vinsten
ej är sä stor, eller att denna rörelse ej kan
utan artificiel kraft bibehållas, äger densamma,
betraktad såsom enskild näring, alldeles
ingen rättighet, att framför andra, eller med
deras förlust, befrämjas j ty de företag a£
enskilta industrien, som ej löna sig för idkaren,
böra aldrig af samhället understödjas,
än mindre uppmuntras och utvidgas. Anses
den åter nödvändig för samhällets bestånd,
så måste den ock af samhället gemensamt
upprätthållas, icke på bekostnad af blott en
enda klass medborgare: Skogsägaren; icke
med inskränkning af en enda produkt: skogseffekterna,
hvilken, för att blifva den vigtigaste
af alla, ej behöfver mer, än att det tillätes.
Om utländska fraktfartens politiska
angelägenhet är så stor, så bör hela nationen
genom en allmän särskilt bevillning
sammanskjuta en summa årligen åt Skepps»
redarne, för att kunna bibehålla densamma,
hvilket, ehuru orimligt det bör synes, i närvarande
fall, likväl vore det mindre, och i
alla fall mera rättvist, än att en viss klass,
till större delen den fattigaste i nationen,
skall, i stället för penningar till näringsme
-
628 BeSp- och Elion. TJtsh. Betänkanden.
elei och andra nödvändiga behof, utom sina
utskylder till Kronan, åtnöjas med barken
af de mastträd eller bjelkar, hvilka det nu
vägras honom att fritt använda och försälja.
Till följa af dessa skal, jemte flera
som Utskottets Betänkande innehåller,
kan jag ej anse Utskottet hafva uppfyllt
dess åliggande, då det, ehuru under medgifvande
af handelsfrihetens stora angelägenhet
i allmänhet, för öfrigt endast öfverlemna!
detta mål till Kongl. Maj:ts visa
pröfning och Beslut. För min enskilta del
anser jag mig skyldig till Bikets Höglofl.
Ständer vördsamt föreslå, att hos Kongl. Maj:t
måtte i underdånighet bestämt tillstyrkas
Nådigt bifall till följande förändringar i nu
gällande författningar angående handeln med
skogsefFekter:
1:0 Att alla SkogsefFekter, äfven masteträd
och gröfre bjelkar, må blifva tillåtne
att både med egna och främmande fartyg utföras,
utan inskränkning uti dimensioner eller
myckenhet.
2.-0 Att utgående Tullen för dessa varor
med Svenska skepp må bestämmas till närmaste
likhet, i proportion af värdet, med
utgående Tullen för andra Svenska Produkter.
3:0 Att utgående Tullen med främmande
skepp, som nu för dessa varor är tredub.
hel, äfven måtte nedsättas i jemförelse med
hvad Svenska Skepp erlägga, till närmaste likhet
med Svenska produkter, hvilka, efter nuva
-
Ees v. och Ekort. Ut sk. Betänkan elen. 6 ig
rande tariff, merendels betala blott dubbelt
utgående Tull med utländska fartyg.
Om dessa förändringar af Kongl. Maj:t
skulle i nåder bifallas, kan väl icke denna
handel sägas vara fullkomligen frij men rättvisans
fordringar blifva uppfyllde, allmänna
jemvigten emellan flera näringars anspråk
och rättigheter blifver återställd, reciprociteten
emellan Sveriges och andra Nationers
handeisförmoner, hvilken äfven af Utskottet
sorn ett villkor blifvit yrkad, finnes ej allenast
iakttagen, utan äfven väga till vår fördel,
och framför allt finnes ett nytt värde
skänkt åt £ af Sveriges areal, utan hvilket
alia nu och ofta förut väckta patriotiska förslag
om Kronoskogars och allmänningars nyttigare
användande evigt skola förblifva endast
vackra luftslott.
Under Staters allmänna hvälfningar och
täta inre brytningar bland Nationerna, under
politiska eller ekonomiska Systemers resning
och fall, framgår sanningen, ledd af erfarenheten,
och allmänna opinionen följer troget
dess spår; fördomarne vika småningom, och
de villor skingras, som enskilta intressen utbredt
på dess väg. — Hvarje redlig Svensk
medborgare bär inom sig den öfvertygelse,
att en nation, sorn i constitutionella författningar
ställt sig i biedd med de friaste, ej
skall gä tillbaka uti upplysning, ej skall förneka
grundsatsérne af frihet och rättvisa,
äfven uti de förhållanden sorn röra dess allmänna
hushållning.
630 Hav. och Eko». Utsh. 'Betänkande»,
Uti detta yttrande förklarade Herr von
Hejne och Herr Herbzenhjelin samt Respective
Ledamöterne af BondeStåndet sig in-»
stamma. Ut Supra.
N:r 104.
11 iksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtshotts förnyade Utlåtande
öfver gjord hemställan om Comministrars
befrielse från Skjutsnings-s kyU
digheter för sina Boställen under krigstider.
T
-Mrån Högvördiga PrestStåndet och VällofL
BorgareStåndet har Utskottets i detta ärende,
ander den 26te sistlidne Januari afgim^s Betänkande
blifvit återremitteradt, med anmärkningar
deröfver, att, då Utskottet medgifva
billigheten af den sökta b irieisen,
samt stridigheten emellan den sk iufsni nes skyldighet,
som nu blifvit Comministrarne älagd,
och Högvördige PrestStåndets under den 28
Juni 1809 gjorde Concessioner, likväl icke någon
utväg blifvit uppgifven, hvarigenom detta
onus, sorn förmenes vara uppkommet genom
en misskrifning uti Riksdagsbeslutet, kunde
i laga ordning häfvas, och saken således
försättas i sitt fordna och rätta skick.
Utskottet har uti sitt förra Betänkande
angifvit de skäl och grunder, hvarföre det
då icke ansåg sig tiliständigt ingå i någon
Eesv, och Elkon. Utsk. Betänkanden.
öfverläggning, om, och genom hvilken auctoritet
rättelse härutinnan borde sökas, utan
hemställt detta till Riksens Högloll. Sanders
egen pröfning och afgörande. Men, då
nu af Respective RiksStånden blifvit å nyo
yrkadt, att något sätt till denna rättelses
vinnande måtte bestämdt uppgifvas 5 så finner
Utskottet intet hinder möta för dess vördsamma
tillstyrkan, att Riksens Höglofl. Ständer,
genom samfällt öfverenskommelse och
derpå grundad underdånig skrifvelse, hos
Kongl. Majit anmäla sakens förhållande, jemte
en lika underdånig anhållan, att denna
Comministrarne uti kungörelsen af den 6
April 1S10 ålagde skjutsningsskyldighet måtte,
såsom troligen tillkommen af något misstag
vid Ständernas då aflåtne underdåniga
Skrifvelse, och det under den 2dra derpå
följande Maj utfärdade Riksdagsbeslut, i
laga ordning upphäfvas, och Comministrarne
således komma i åtnjutande af den yrkade,
samt i Privilegier och billighet grundade,
befrielsen. Stockholm den 28 Aprill 1818.
N:r .105.
Riksens Tlöglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts utlåtande öfver yrkade
Tabell-formulär er för Herrar LandsHöfdingars
Berättelser om årsväxten,
m. m.
Uti Protocoll af den 2 sistlidne Januari
632 Bcsv. och Ekon. Utsa. Bctänkanden.
har Högvördiga PrestStåndat fattat beslut
om tryckningen af Landshöfdingarnes berättelser,
rörande årsväxten, i form af Tabeller,
lindér likhet med de i allmänna Tidningarue
införde sammandrag af vexelsluten å
Stockholms Beurs5 och, sedan beslutets verkställande
blifvit uppdraget åt Riksens Högloft.
Ständers Justitias-Ombudsman, har det Högvördige
Ståndet anmodat Allmänna Besvärs*
och Ekonomiutskottet, att till RespectiveRiksStånden
inkomma med förslag, huru sjelfva
berättelserna och de deraf skeende sammandrag,
skola lämpligen inrättas, för att med
all möjlig likstämmighet lemna en kort,
men saker öfversigt af det Ekonomiska till
o
O
ståndet uti Rikets åtskilliga Provincer. . Till
vidare upplysning, af det derigenom åsyftade
ändamål, är bifogadt ett Memorial af tjenstförrättande
Kongl. Öfver* Hopre di kan ten m.
m. Herr Doctor Hedrén, hvaruti anföras de
olägenheter, som härflyta af dessa berättelsers
olikformighet, på det sätt de hittills
vanligen varit författade, några anvisningar
till den korthet, tydlighet och brukbarhet,
hvarmed de böra vara inrättade, och slutligen
förslag till tjenlig» utvägars vidtagande
för att inhemta sådana bidrag och underrättelser,
hvarpå uppgifterna böra grundas,
för att blifva likstämmiga, pålitliga och
upplysande både för Allmänheten och för
Styrelsen.
Då Utskottet nu går att afgifva sitt utlåtande
öfver detta uppdrog, lärer det icke
undfalla Riksens Högloft. Ständers upplysta
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 635
uppmärksamhet, att dylika formulairer och
föreskrifter, så enkla vid första påseendet,
likväl innebära en icke ringa svårighet att
uppgöra och en ännu större för vederbörande
auctoriteter och Embetsman att verkställa.
Då noggranna calculer och beräkningar
på åkerbrukets afkastning ännu äro i vårt
fädernesland en nästan okänd sak, då de på
ganska få orter ens anställas, då de på andra,
af en falsk fruktan för ökade pålagor,
förtigas, och å andra åter* af vidskepelse
anses med vedervilja; så länge kan man icke
vänta någon fullständighet, ehvad helst föreskrifter
kunna meddelas. När härtill kommer,
att de första underrättelsernas frambärande
ofta bero af vissa enskilda Personers
dels intresse, dels inskränktare kännedom
och individuella åsigter, så kunna de än
mindre upphinna den erforderliga grad af
omfattning samt pålitlighet, som fordras till
en ändamåls-enlig upplysning.
Uti en sådan sakens ställning och med
hänseende till Allmänna Opinionens nu varande
sk^pk, finner Utskottet tiden icke vara
inne att för dessa slags uppgifter föreskrifva
några vissa och determinerade formulairer,
hvilka, utom den förökade möda
de medförde för Kongl. Maj:ts redan med
så mångsidiga göromål öfverhopade Befallningshafvande
och andra Corpnrationer, skulle
troligen snarare kunna missleda både Styrelsen
och den enskifta hushållaren, i anseende
till uppgifternas bristfällighet och opålftlighet,
än gifva några verkligen upply
-
<*34 Besv. och Ekon. JJtsk. Eetänkanden.
$ande och för ändamålets ernående säkra resultater.
Utskottet anser derföre Riksens Högloft.
Ständers närvarande åtgärd böra inskränkas
till en hos Konungen skeende underdånig
anhållan om Kongl. Majrts Nådiga befallning
till dess Allmänna Magazins-Direction,
att i sammandrag af trycket utgifva Herrar
Landshöfdingars sista berättelser om.årsvexten
för hvarje år, på det sätt, som Directionen
linner för ändamålet lämpligast, antingen
i Tabell eller Text, och lärer Directionen
icke underlåta att hos Konungen i
underdånighet begära de ändringar i uppgifterna,
som den anser behöfliga, och hvilka
Kongl. Maj;t då torde finna för godt, att
till vederbörligt afgifvande Dess Befallningshafvande
i Nåder anbefalla. Dock varder
detta jemte flere Ledamöters serskildt fattade
mening och förslag Riksens Höglofl. Ständers
vidare pröfning vördsnmligen understäldt.
Stocholm den 24 Aprill 1818.
Transsumt af Protocollet, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- oell
Ekonomi- Utskott vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den 24 Aprill 18x8. —•
Herr Frosten Friman inlemnade ett skrifteligt
anförande så lydande :
Det har alltid förekommit mig, att
man såsom vägledning för dessa slags
'Best), och Ekon. Utsk. Betanhanäen. - 635
undersökningar kan föreställa sig besvarandet
af tre särskilta frågor :
1:0 Hvad önskar landets styrelse veta för
att derefter kunna reglera sina dispositioner?
och hvad den enskilte Hushållaren, för att
efter förhållandet på andra Orter kunna
lämpa sina spekulationer och företag?
2'o Då man utgår från den almänt medgifna
oell uti Hcglofl. Htskottets Betänkande
motiverade åsigten, att sådana uppgifters ofullkomlighet
uti sakernas närvarande läge icke
får afses; huru böra de då påbjudas, för att med
hvarje år erhålla en säkrare bestämning?
5:0 Huru böra de inrättas, så att deras
inhemtande blifver lätt och deras anförande
enkelt, samt till följe deraf enskilta personer
icke må förtröttas att samla och publike
Embetsman icke alt ordna de samlade underrättelser?
—
Det lärer lätt medgifvas, att afsigten
med ifrågavarande uppgifter, de må ske i
Tabell form eller berättelse, kan icke vara
någon annan än den, att enligt naturen af
all statistik, Hnna Rikets tillgångar och innevånarnes
medel till utkomst. Men denna
kunskap fan icke vinnas, med mindre uppgiften
sker i tal eller ziffra, som säger förhållandet
bestämdt, eller, då fråga är om säd
eller årsväxt, huru denna förhåller sig till
årets medelskörd. Ingen, hvarken Styrelsen,
eller Magazins-Directionen, eller den enskilte
Hushållaren är belåten med sådana uppgifter
som dessa: ”Skörden svag, medelmåttigt
ringare än förr, temligen god", o. s. v. och
Ö3Ö Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
kan i alla fall icke göra något bruk af den,
innan lian gjort ett öfverslag i ziffra, hvad
dermed menas, eller af skördens sannolika
belopp. Denna ziffra är således d t enda
som synes böra ingå i sjelfva Tabellen/men
sorn tillika bör åtföljas af anteckningar, hvilka
uppgifva grunderna tili beräkningen med
hvad mera, sorn enligt sin natur icke kan
reduceras till Tabell - form. Ett schema för
den Tabell, som jag föreställt mig vara den
rätta, eller åtminstone närmast uppnå sin betämmelse,
får jag härhos förslagsvis vördsamt
bifoga. Den är byggd på de fyra Cardinal-puncter,
hvarvid statisten hufvudsakeligen
fäster sig: Utsäde, skörd, årsbehof, och
deraf uppkommande brist, tillräcklighet eller
öfverskott.
Denna Tabell kan visst blifva felaktig och
skall troligen alltid blifva det, men ock lika
troligen allt mer och mer närma sig till rätta
förhållandet, samt sluteligen tjena till det
medel att, efter flere års anteckningar, och
en smånigom vunnen större visshet uti eleinenternä
för dessa anteckningar, hnna ortens
medelproduction. Enklare till sin construction
liar jag icke kunnat föreställa mig, och
tror den svårligen, till lättnad för Embetsman
och vid tryckningen, kunna ytterligare
förenklas. Men jag föreser, att, om å ena
sidan detta lätteligen af en hvar medgifves,
så skall å den andra genast invändas omöjligheten,
att med någon grad af visshet erhålla
de anbelallda uppgifter, och således enkelheten
mängdubelt uppvägas af svårigheten. Innan
Besv oc}i Ekon. Utsi;, Bctänkanclen, 637
cletta inkast kan besvaras, böra de utvägar uppgifvas,
hvilka jag föreställt mig kunna vidtagas
till ett probabelt vinnande af ändamålet. Enligt
Kongl. Maj:ts senaste Förordning rörande
Sockne-stämmor och dermed förbundna
åtgärder, bör uti hvarje församling linnas ett
Kyrkoråd. Detta består, jemte församlingens
Prest, af Socknens mest ansedda Hushållare,
dels af Allmoge, dels af Ståndspersoner,
hvilka äga sina Soekneboars förtroende
och merendels sjelfva icke allenast
någorlunda känna sin Sockens Economiska
förhållande, utan ock fatta ett slags intresse
för dets ytterligare kännedom, samt
äro i stånd att bäst upplysa sina medbroder
om råtta afsigten med dylika uppgifter. Dessa
böra hvar i sin Socken anlitas att uti
sista medlet af October månad författa den
första uppränningen efter alldeles enahanda
formulair, som Tabellen utvisar, och vara förpligta,
de att hafva insändt densamma inom
den £| November, då Årets markegång sättes,
till L iandshöfdinge Embetet, hvilket åter, efter
deraf lemnad del till Dånats Hushålls-sällskap,
eller dess Förvaltnings-Utskott, samt
inhenntande af dess utlåtande och under årets
lopp samlade anteckningar, författar sammandrag
för hela Dånet. Detta afsändes vid medlet,
af December månad till vederbörlig ort,
fö:r att vid årets slut vara allmänheten genom
trycket kungjordt. DäneHushållningsSiillskapernas
bidrag till fullständigare och
mera detaillerade uppgifters erhållande och
ordnande synes väl ingalunda böra forsum
-
658 Besv. och Ekon. IJtsk. Eetänkanden.
mas. Dessa sällskaper, otti de annars uppfylla
sin bestämmelse och svara emot det g ilna
förtroendet, äro i bästa tillstånd att med
sin kännedom om landet, och sina i detta
ändamål gjorda samlingar gå Regeringens
önskningar till mötes. Men då dessa Sällskaper,
ehuru gillade och beskyddade a£
högsta magten, hvarken äro eller böra enligt
sin natur vara officiella Auctoriteter, hvilkas
göromål åtföljas af någon sådan ansvarighet»
som genom laga åtgärd, kan utkräfvas, så synes
icke heller sakens verkställighet böra åt
dem uppdragas, emedan en lucka derigenom
kunde uppkomma, för hvilken ingen ansvarade
och hvarigenom hela anstaltens ändamål
kunde förfelas. Det kan vä! .icke undfalla
uppmärksamheter, att efter nu gällande
författningar kyrkorådet icke heller är pligtig!
till dessa uppgifters samlande och afgif»
vande. Men då detta är en af allmänna lagen
känd Corporation, och omöjligt någon
annan kan med framgång, lemna de första
uppgifterna, så torde de aktningsvärde män,
som utgöi'a Kyrkorådet, icke undandraga sig
detta åliggande, heldst det äger så mycken
gemenskap med årliga Tabellerna, hvilkas
upprättande ändå tillhöra det vördiga Presterskapets
Embetspligter. —
För att nu återgå till Constructionen af
den uppgifna Tabellen, så finnes första Columnen
vara upptagen af XJtsnclet. Detta
bör förut genom de årliga Tabellerna någorlunda
vara kändt, och lärer för öfrigt innebära
minsta syåirighetsn, att efter några års
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden.
samlingar och anteckningar säkrare bestämma.
Den andra innehåller Skörden. Många år gå
säkert ännu förbi, innan Landtmannen torde
vilia uppgifva skördens belopp, hvartill äfven
kommer, att, efter sakens natur, han icke
helier kan göra det, då uppgifterna, om
de skola vara gagneliga, måste lemnäs vid
en tid, när äringen ännu icke är aftrösfcad.
Man måste derföre söka denna qvantitet uti
Ziffertal, derigenom att man multiplicerar
utsädet med korntalet, hvarföre äfven nedanföre
den 5:te Columnen är anbragt, som
visar medeltalet af af kastningen beräknad uti
korn efter utsädet. Ehuru det rätta vora
efter Arealen, synes likväl icke vara rådligt
att sådant föreslå, då denna beräkning pä
de flesta ställen är okänd och skall troligen
ännu en lang tid blifva obegagnad. Att efter
hvad beräkning som heldst mäta afkastningen
efter korn, blir väl aldrig fullt pålitligt
5 men bör likväl närmast upphinna verkeliga
beloppet, då den anställes på så liten
Areal, Som en Sockens område, och efter
jemförelse melian de proftröskningar, som
denna Årstid af de flesta sädesslagen merändels
äro verkställde.
Den tredje Columnen utsätter ÅrsbehoFvet,
hvaruti ingår utsäde, brödföda, samt egentlig
Husbehofsbränning till egen förtäring,
men ej till afsalu. Då salubränningen
vanligen beror på Orternas läge, och tillfälle
till afsättning, samt varierar i mon der.
Bihang till RihsSt Prot. iS‘7'18j8j fade Sami. N:rQl. 82.
£>4° Besv. och Ekon. JJtsk. Betänkande/i•
efter $ sä bör den qvantitet Spannemål oell
rotfrugter, som dertill åtgår, icke upptagas
i sjelfva Columnen utan, efter probabiliteten
o ch möjligheten af tillgängliga calculer, utföras
bland anmärkningarna. De uppgifter,
som erfordras för att med någorlunda säkerhet
determinera årsbehofvet, aro visserligen
svåra att inhemta, men ingå så hufvudsakeligen
uti afsigten med hela Tabellinrättningen, att
de ingalunda kunna undvaras. Till deras erhållande
gifvas äfven flere sätt och utvägar
genom vanlig beräkning af vissa Tunnors åtgång
på personalen, efter olika åldrar och olika
landssed, intill dess upprepade locala
anteckningar kunna gifva en större säkerhet.
Dessutom, då den Ziffra, som uttrycker årsbehofvet,
en gång är för en gifven Socken
funnen, så tarfvar den icke synnerlig förändring,
om icke den ringa tillökning eller förminskning,
sorn beror af en till- eller aftagande
folkmängd.
Den fjerde Columnen, brist eller öfverskott,
finnes då man drager skörden ifrån
årsbehofvet eller tvärtom, samt måste följakteligen
uttryckas genom ett vanligt och allmänt
kändt Arithmetiskt tecken.
De bägge sista Columnerna innehålla
medeltalet af de gångbara -priserna, hvilka äro
lätt samlade och antecknade. Då på de
flesta orter, i brist af nödig tillgång uti Kongl^
Allmänna MagazinsDirections fonder, eller
någon annan deremot svarande för landtmannen
tillgänglig inrättning, höst-priserna merandels
äro mer eller mindre understigande
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn. 641
elem, sorn frampå året visa sig; så synes
mig, att anförandet af fjolår-priset vid den
tid, då spannemål vanligt uppgår till sin medelhöjd,
vore för ämnet upplysande.
Enär Tabellen construeras med den nu
föreslagna korthet, så blifver både på sidorna
och nedanföre tillräckligt rum för anmärkningar
uti Text. Dessa synas förnämligast
böra innehålla de beräkningsgrunder,
sorn vid Tabellens construction blifvit nyttjade,
s pannemålens allmänna vigt jemte beskaffenheten
i afseende på god eller elak bergning af
de sädesslag, fodervexter och rotfrugter, sorn.
blifvit skördade, deras förmodade mer eller mindre
tjenlighet till utsäde, och utsigten afHöstsädet
för tillkommande årets skörd, m. m. sorn
finnes upplysande och i erforderligt sammandrag
kan antecknas. För den åtföljande mera
detaillerade berättelsen, sorn upptager statistiska
uppgifter, t. ex. hurudan äringen varit
på olika Jordmoner, den rådande väderleken,
dess inflytande på skörden, m. m., synas icke
kunna eller böra meddelas några föreskrifter,
utan bör dess innehållande ämnen och
construction öfverlämnäs åt hvarje författares
egna åsigter, så mycket mera, som, enligt
Riksens Höglofl. Ständers beslut, den icke
kommer att, sorn Tabellen, genom trycket
lemnäs till allmänhetens kännedom.—Efter olika
orters olika landtbruk skulle visserligen flere
artiklar, såsom Lin, Humla, Hampa, Bönor,
flera slags rotfrugter och trädgårdsv xter, olika
halmslag efter olika säden tn. m. kunna i Tabellen
intagas ,äfven sorn det troligen sker i en framtid.
64* Besv. och Ehon. Utsk. Betankanäcn.
Men för det närvarande anser jag, att författande
ej böra dermed belastas, då de äskade
uppgifterna redan i sig sjelfva medföra
icke ringa svårighet att bestämma, och deras
meddelande skäligen synes uppfylla den innevarande
tidens behof.
Slutligen bör ett inkast upptagas, som
jag gjort mig sjelf och säkerligen skall göras
äfven af andra. Det skulle synas vådeligt
att i en Tabell, hvars beräkningsgrunder, åtminstone
de första åren, äro underkastade så
mycken osäkerhet och följaktligen icke kunna
vara åtföljde af något ansvar, utsätta brister
eller öfverskott, och derigenom möjligtvis
framkalla en Styrelsens åtgärd, som icke
vore föranledd af sanna förhällandet. Detta
inkast är af verklig vigt. Men, då sammanhanget
är allmänt kändt, ej mindre af alla
enskilda hushållare ani publika auctoriteter,
så lärer Styrelsen för det närvarande icke
fästa något annat afseende dervid, än
hvad som genom jemförelsen med andra kända
omständigheter kan utrönas och controlleras.
Och synes således saken, om den i
sig sjelf finnes god och verkställbar, icke
böra för dessa afseenden öfvergifvas; ty den
medför åtminstone e; mindre säkerhet än de
förut nyttjade obestämda uttrycken, oberäknad
den större visshet för kommande tider»
som derigenom bör efter hand kunna beredas.
Med fullt erkännande af svårigheten att
härutinnan meddela någon fullständig plan,
har jag vågat vördsamligen framlägga detta
förslag, under liflig önskan, att de Herrar
Eesv. och1 Ekon. Utsk. Betänkanåen. 64g
och män, åt hvilka verkställigheten förslagsvis
är uppdragen, icke mätte afskräckas från
ett arbete, sorn likväl är tillfredsställande i
samma mon ändamålet upphinnes, men tröttande,
då, med lika uppoffring af tid och.
mödor, det allt mera aflägsnar sig och slutligen
alldeles förloras ur ögnasigte.
Uti detta utlåtande förenade sig
af Högloft. Ridder skåpet och Adeln'.
Herrar Friherre Edelcrantz, Didron och Herzenhjelm.
af- Högvördig a V re st Ståndet'.
Herrar Prostar Grandelius och Säve, samt
Comminister Eergegreri.
af Uällofl. Borgare Ståndet:
Herrar Lithe, Malmborg, och Schotte.
af Hedervärda BondeStåndet:
Riksdagsfullmägtige Hans Michaelsson,
Gustaf Larsson, Jöran Jönsson och Eric Johansson.
Anm. Den tillhörande Tabellen finnes serskildt tryckt
och hit intecknad.
N:r 106.
Riksens Ilo glo fl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts ytterligare Utlåtande
angående föreslagen ändring uti Tjenstehj
ons flyttningstid.
Högvördige PrestStåndet har till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet återremitterat
Utskottets Betänkande af den 15 sistlid
-
Best), ock Ekon. Utsk. Betänkanäen.
ne Mars, rörande ny flyttningstid för Tjenstehjon,
vid hvilket Betänkande anmärkningar
blifvit gjorde af Herr Doctorn och Biskopen
Friherre Mörner, Herr Biskopen Doctor
Faxe, Herr Pastor Pritnarius Doctor
Drysén, Herr Professor Thyselius, Herr
Prosten Billdahl, och Herr Prosten Leffler,
hvilka aila ansett den af Utskottet föreslagna
flyttningstid icke vara lämpeiig elier
tjenlig, dels i anseende till de många hushållsgöromål,
hvartill tjenstefolket i slutet af
October månad behöfver begagnas, dels ock
af den orsak, att sådant skulle lägga hinder
i vägen för raantalsskrifningens förrättande
inom November månad, hvarjemte Herr Prosten
Leffler förklarat, det han finner intet
lämpeligare medel, än att Konungens Befallningshafvande
lemnades rättighet, att, i
samråd med Länens Hushålls-Sällskaper, bestämma
den tid, som för deras Läns districter
befinnes tjenligast till Tjenstehjons flyttning;
och uti denna tanka hade Pierr Prosten
Ohrvall instämt.
Utskottet får i anledning häraf anföra,
att då nu i fråga varande ämne hos Utskottet
förehades till öfverläggning, så väl förenämnde
som ännu flere andra omständigheter
icke undfallit Utskottets uppmärksamhet;
men som alla dylika considerationer, efter
Utskottets omdöme, vida öfvervägdes af de
många kraftigare skäl och anledningar, hvilka
grundlagt ej mindre de i ämnet väckta
motioner, än ock det förslag, Utskottet derom
afgifvit; så har Utskottet trott och fun
-
Bes v. och Ehon. Utsh. Betänkanäen. 64?
nit, att Förändring i Tjenste!: jons flyttningstid
är högst nödvändig, och att de föreslagne
tiderne äro i allmänhet de bäst passande.
För öfrigt, och då de trenne andra Respectiva
RiksStånden enhälligt gillat och bifallit
Utskottets förslag, torde sådant ut*
märka, att nämnde förslag är i sin verkställighet
det lämpeligaste. Stockholm den 28
April 1 1818.
N:r 107,
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts ytterligare Utlåtande
om yrkad förhöjd Tull-ajgifb 'påll
0 k tryck eris til a r, som införskrifvas.
Högi o fl. Ridderskapet och Adeln har under
den 4 sisth A piili behagat återremittera Utskottets,
af de öfriga RiksStånden gillade
Betänkande rörande vackt fråga om förhöjda
Tullafgifter för Boktryckeri-Stilar, sorn utifrån
införskrifvas, på den grund att Herr
Grefve C. G. Spens dervid anmärkt, det han
icke ansåg några procent ökad Tull på Stilgjuteriarbeten
kunna öka Tryckningskostnaderne
af ett ark med någon beräknelig qvantitet,
och vid ett sådant förhållande, r.är intet
hinder för upplysningens kringspridande
derigenom skedde, trodde Utskottet hafva
bort fästa uppmärksamhet på den välgörande
principen, att uppmuntra alla de näringar,
hvartill inländska råämnen finnas, i synner
-
é>4<5 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
het om tillika ett inskränkt behof är gifvet.
Utskottet får vördsamt tillkännagifva,
att Utskottet delar med Anmärknings-Författarén
öfvertygelsen rörande vjgten af den
åberopade principen, om Svenska industriens
företrädesrätt; men att vid tillämpningen
deraf till denna fråga förekommer den omständighet,
att, utom den Tull af 5 proCent,
sorn för sjelfva Stilarne måste erläggas, kunna
andra kostnader vid Utländska varors införsel
antagas, till ett belopp af minst 15
procent; så att införskrifningen af Utländska
Boktryckeri-Stilar kan anses besvärad med
20 procents förhöjning i pris ; och finnér
Utskottet icke skäligt att, vid ett sådant förhållande,
till förmon för Herr Lindks Stilgjuteri,
som till sina egenskaper är så litet
kändt, tillstyrka ännu högre tullumgälder5
hvartill äfven kommer den allmänt erkända
principen, att täta ombyten af Ekonomiska
författningar böra undvikas. På dessa grunder
anser Utskottet sig böra förblifva vid
den i Betänkandet yttrade mening, som dessutom
redan af de öfriga PiiksStånden är gillad.
Stockholm den 28 Apiill 1818.
N:r 103.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts ytterligare Utlåtande
angående jemkning uti Båtsmans-roteringen
i Halland.
Eesv. och Ekon. Utsh. Eetänkanden, 647
H
Öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
återremitterat Utskottets elen 25 sistlidne
Februari afgifna Betänkande, rörande den af
Kongl. Mai:t uti Nådig proposition af den
9 December sistlidet ar nödig ansedda jemkning
uti Båtsmansroteringen i Halland, om
hvilket Betänkande Herrar Friherrarne Henning
Vrangel och Corfitz Ludvig Stael von
Holstein tili Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Protocoll för den /\.de i denna månad
yttrat, att den af Utskottet föreslagna Rotejemkning
väl vore ganska rigtig, men att, i
afseende på ordningen för frågans afgörande,
dermed borde sä tillgå, att Rote-jemkningen
först förslagsvis uppgjordes utan att
likväl någon fastställelse derå borde äga rum
före nästa Riksdag, då Riksens Höglofl.
Ständer, enligt 57 och 80 §§. i Regeringsformen,
tillkomma att granska förslaget.
I anledning af dessa anmärkningar, och
den deraf föranledda återremiss, får Utskottet
förklara, att, då Herrar Friherrarne Vrangel
och Staél von Holstein i hufvudsaken
gillat Utskottets Betänkande, och det samma
redan blifvit af de gne öfriga Respectiva
RiksStånden till alia delar bifallet, Utskottet
icke kan i samma Betänkande föreslå någon
ändring. Stockholm den 28 Aprill 1818.
N:r 109.
Riksens Högloft, Stunders Allmänna Besvärs
-
648 Besv. och Ekon. XJtsk. Eetänhanden.
och Eko nomiZTt skötts Betänkande i anledning
af Riksdagsmannen Jon Göransons
Motion, rörande den af Kongl. Maj:t i
Is,åder anbefallda delningen af Ölands
Allmännings Marker.
Hedervärda BondeStåndet har till delta
Utskotts handläggning remitterat ett, af
Riksdagsmannen från Ölands Södra Mot Jon
Göransson ingifvet Memorial, deruti han
yrkar: att Utmarken Alvaret måtte fä förblifva
odeld, på den grund att delningen af
Ölands Norra Mots andel i berörde utmark
skall förorsakat vissa hemmans undergång,
dels derigenom , att de blifvit utstängde frän
vattentillgång och bete, dels ock, att hägnadskostnaden
uppgått till flere hundra Riksdaler
på hemmanet. Derjemte tillägger han,
hvad Södjra Mötet beträffar, att, om delning
af Utmarken derstädes skulle för sig gå,
skall vatlutili gången forén delaf hemm ansie
re a turen blifva alldeles slängd, hvilket icke
skall kunna ersättas genom brunnars gräfvande,
då Alfvaret ar beläget på en Stenhäll,
der en sådan utväg är omöjlig.
Utskottet, som tagit detta i behörigt
öfvervägande, har väl funnit, att vissa olägenheter
och ömmande omständigheter möjligen
kunna förete sig för en del åboer genom
ifrågavarande Utmarkers fördelning; men,
då Kongl- Maj:t tydeligen behagat stadga
uti 15 §. af den för Comitterade till Utmarkernas
fördelning på Öland i' nåder utfärda
-
Bcsv. och Ekon, Utsh. Betänkanden, 649
de Instruction: Akt hemmans innehafvare
■på Oland, med de flere, hvilkas rätt vid
denna förrättning kan komma i fråga, äga
hos Committerade begära och emot lika lösen
till Secreterarne, som för Lands Canzlierne
bestås, genom Protocol sutdrag erhålla
del af Comitéens beslut i förefallande mål.
Den som dermed Jinner sig missnöjd, må
deremot författa till Kongl. Majit ställde
underdåniga Besvär, hvilka inom trettio dagar
från den dag Vrotocollsutdraget kommit
honom til,handa, samma dag dock oberäknad,
skola till Comiténs Ordförande aflemnäs,
sorn deröfver, om så nödigt pröfvas,
infordrat vederbörandes underdåniga Förklaring,
inom lämpelig tid och vid förelagdt
vite; Hvarefter och. sedan Committerade för
egen del öfver sådana Besvär upprättat sitt
underdåniga utlåtande, alla dessa handlingar
böra till Kongl. Majit insändas5 Sä
Tiar Utskottet ansett sig så mycket mindre
nu böra upptaga denna fråga och derå tillstyrka
bifall, som underdånigt förslag till
delning af Södra Motets Utmarker ännu icke
blifvit till Kongl. Maj:t ingifvet, och det i
alla fall är den missnöjde öppet att på nyssberörde
sätt anföra underdåniga besvär, deruppå
Kongl. Maj:t icke lärer underlåta, att
i sin Höga rättvisa fästa det afseende, som
sakens beskaffenhet kan förtjena. I afseende
på hvad sorn blifvit anfördt rörande vattentillgångens
afstängande, anser Utskottet dessutom
Ölands hemmans innehafvare icke äga
något att befara, då allmänna författningarna
65o Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
uttryckeligen stadga, att ingen delning får
ske eller hägnad anläggas så, att tillgången
på Vatten afskäres.
Dock varder detta Riksens Höglofl.
Ständers eget upplysta ompröfvande vördsamt
understäldt. Stockholm den 16 Aprill
1818.
N:r 110.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekon. Utskotts Utlåtande efver de
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Högvörcliga PrestStåndet gjorde\anmärkningar
vid Utskottets den 25 sistHelne
Februari afgifna Betänkande, i anledning
af väckt fråga, om nödvändigheten
af förklaring i vissa delar utaf
Kongl Maj:ts Nådiga Kungörelse den 5
Aprill 1816 om öfvcrcnskommelser, rörande
Presträttigheter.
H os Höglofl. Ridderskapet oell Adeln har
Herr Carl Gustaf Reinhold von Hausvolff,
med hvilken Herr Friherre Jacob Cederström
sig förenat, yrkat, att det af Utskottet uti
dess afgifna Betänkande gjorda förslag: att
äldre redan stadfästade Conventioner mellan
PreSterskapet och Församlingarne, rörande
Presträttigheter, böra blifva orubbade och o
-
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 651
fötändradt bibehållne, åtminstone icke i anseende
till Gottland mätte blifva gällande,
emedan derstädes, ifrån äldre tider tillbaka,
emellan Tiondetagare och Tiondegifvare varit
stridigheter, hvilka slutligen under Drottning
Christinas tid blifvit genom Regeringens
bemedling på sitt sätt bilagde eller rättare
sagdt tills vidare döfvade, medelst en
upprättad afhandling eller så kallad ConventionS-Stadga,
hvilken dock icke hunnit sanction
för everdeliga tider titan, sedan Kongl.
Maj:ts och Kronans andel i Tionden blifvit
till Gottlands Presterskap öfverlåten, hade Presterskapets
vid hvarje Regementsförändring,
Sökt och vunnit ytterligare prolongation afförberörde
ConventionSStadga och donation; men
vid Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl
XIII:s upphöjelse på Svenska Thronen, vore
en sådan prolongation Presterskapet icke
förunnad, af orsak, att på Gottland, likasom
på flere ställen i Rikets öfrige Provincer, fråga
uppstått om en bestämd och mera lämpelig
Tiondesättning samt, i anseende till
åtskilliga obehagliga stridigheter derom, så
val Högvördige PrestStåndet, som de öfriga
Respectiva RiksStånden vid sednare Riksmöten
i underdånighet begärt Kongl. Majrts
nådiga bemedling, äfvensoxp angående 111 eranämnde
Conventions-Stadgas kraft och verkan
uppstått tvist, hvilken jemte serskildt förslag
till en lämpelig och billig utväg, att Presterskapet
på Gottland måtte hädanefter äga tillräcklig
utkomst utan Tiandegifvarens allt
för mycket betungande emot deras Likar å
652 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Svenska sidan, blifvit i underdånighet öfver»
lernnad till Konungens Nådiga skärskådande
och afgörande efter förut hällne socknestämmor,
Herr von Hausvolff trodde således, att,
om Utskottets Betänkande biefve utan undantag
för Gottland bifallet, så skulle genom
advocatorisk tolkning den slutsats ku \na
framdeles uppgöras, att ofta omfömiäide Conventionsstadga
jemväl derigenom vunnit
den Sanction, att alla öfverläggningar om Tiondesättningen
på Gottland tillika med Konungens
nådiga pröfning af de till Kongl.
Maj:ts afgörande i underdånighet hemställda
frågor i ämnet, borde förfalla.
Hos Högvördiga PrestStåndet hafva Herr
Biskopen Doctor Fave , Herr DomProsten Doctor
Våhlin, Herr Doctor Renström med flere,
Herr Prosten Billdahl ochHerr Prosten öhrvall
bestridt allt bifall till Utskottets Betänkande,
hufvusakligast af de skäl, att de äidre för
50 eller 100 år och kanske för ännu längre
tid tillbaka ingångna och då stadfästade Föreningar
om Presterskapets Löningsrättigheter
blifvit, uti de Landsorter, der de linnas,
med mycket skäl klandrade stundom af Lärarne
och stundom af åhörarne, och skola,
såsom sträckande sig till obetydliga ämnen,
innefatta flere anledningar att underhålla det
missnöje, som man ville förekomma, och att
Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af den g
Aprill 1816, föranledd af PrestStåndets underdåniga
hemställan, uti dess under den 9
Juli 1815 till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga
skrifvelse och anhållan om eq mera
Tesv och Ekon. XJtsk. Betankanden.
allmän och kraftfull verkställighet af LöneBeglerings
conventioner, således icke kunnat
intaga något förbehåll om elier ytterligare
fastställelse på de äldre Conventioner, hvilket
icke heller skulle varit lämpeligt att begära,
enär sådant hade medfört flere olägenheter,
och någon fråga då icke heller kunnat
uppstå om en den billigaste jemkning i de
äldre för vissa Provincer ingångna Föreningar.
För öfrigt hade flere af det Högvördiga
Ståndets Herrar Ledamöter yttrat den önskan,
att Ståndet ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
bönfalla, det Kongl. Maj:t täcktes i
nåder vidtaga kraftiga åtgärder och föreskrifva
viss tid, inom hvilken öfverenskommelcer,
rörande Presträttigheter, bära vara ingångne
och till Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse
öfverlemnade, på de grunder och i den
ordning, sorn Kongl, kungörelsen af den 3
Aprill i8l6 föreskrifver, heldsterfarenheten visat
huru föga benägna åtskilliga Församlingar
äco, att derom i vänlighet åsämjas. —
Sedan Utskottets Betänkande i anledning
af dessa anmärkningar och yttranden
blifvit återremitteradt, har Utskottet haft
detta allt under ytterligare öfverläggning.
Och, hvad först beträffar Pierr von Hctusvoljfs
begäran, att ett serskildt undantag i ansetnende
till Gottland måtte göras 5 så tror Ut*
skottet sådant vara så mycket mindre nödigt,
sorn Utskottet uti dess i ämnet afgifna
Betänkande icke meddelat något yttrande öfver,
och än mindre tillstyrkt bifall till ett
orubbadt och oförändradt bibehållande af så
-
654 Besv. och Ekon. Utsli. Betänkanden,
dana Conventioner rörande Presträttigheter,
hvarom någon tvist redan uppstått och således
berodde på Vederbörandes pröfning och
afgörande. Utskottet har funnit den i ämnet
väckta motion, som föranledt Betankandet,
icke angå eller hafva afseende på
andra Conventioner än dem, om hvilkas framtida
bestånd ännu ingen tvist uppkommit5
och längre har Utskottet icke heller sträckt
sitt yttrande, emedan i motsatt fall sådant
skulle hafva varit ett försök, att få hufvudgrunderna
uti Kongl. Maj:ts Nådiga kungörelse
af den 3 Aprill 1816 rubbade, hvilket
Utskottet anser lika så litet böra göras, som
det bör eller kan förmodas, det högstberörde
eller någon annan i detta ämne utkommande
Kongl. Författning kan medföra en
retroactiv verkan och således hafva till följd
ett oförändradt bibehållande af de Conventioner,
hvilka man i laga ordning dessförinnan
sökt få ändrade, fastän målet då ännu
icke hunnit blifva hufvusakeligen afgjordt.
Vidkommande åter de hos Högvördiga
PrestStåndet gjorde anmärkningar) så anser
Utskottet dem vara besvarade uti det af Utskottet
här ofvan afgifna Utlåtande, och får
för öfrigt åberopa sitt Betänkande, hvilket
af Vällofl. BorgareStåndet och Hedervärda
BondeStåndet blifvit till alla delar giiladtoch
bifallet. Stockholm den 1 Maj 1818.
OOCO(]£<XX?©
»w 3»-oooa»oocpoooos-a6-*B®o^fr-^ 0000000000009.^1 .w».
Riksens Höglofl. Ständers Serski1 dta Utskotts
Betänkande angående grunderna f ör en
allmän reglering af Statens Embeten och
Tjenster.
i^iksens Höglofl. Ständer hafva till deras
Särskilta Utskott öfverlemna! att utarbeta
och uppgifva allmänna grunder, icke allenast
för indragning oeh sammanslående af öfverflödiga
Embeten och Tjenster, utan ock för
en förbättrad arbetsmethod. Sedan Utskottet,
uti Memorial af den 2 Aprill, vördsamt
anmält det tillstånd, uti hvilket Utskottet
funnit hela frågan om denna angelägenhet,
samt de åtgärder, hvilka allt sedan 1809 års
Riksdag blifvit derutinnan vidtagne, hvaraf,
enligt Utskottets tanka, lär inhemtas nödvändigheten
af en särskilt Comités tillsättande,
för att med vederbörlig noggrannhet och
fullständighet utarbeta en detaljerad plan för
den åsyftade bättre organisationen af Rikets
Administrativa Verk, hvilket hvarken af Utskottet
bör kunna väntas eller instämmer
med dess af Riksens Höglofl. Ständer erhållna
föreskrift 5 får Utskottet nu härmedelst
öfverlemna de allmänna grunder, som UtskotBihaug
till RiksSt, Fröt. 18170818, Sami, AVr §3,
656 Serskildta Utskottets Eetänkandent
tet, för sin del, tror kunna lemnäs den blifvande
Comitén till ledning, med vördsam anhållan,
att Riksens Höglofl. Ständer, vid
granskningen af detta visseiligen ofullkomliga
arbete, ville fästa uppmärksamhet på de
svårighetar, som i så mångå afseenden mött
ej mindre Utskottet, än de tillförene för
samma ändamål tillförordnade elier hörde
Autoriteter, och hvilka svårigheter ingalunda
kunna undfalla den, som bemödar sig att af
ärendet taga en närmare kännedom.
Den första och, må hända, största betänklighet,
som Utskottet haft att öfvervinna,
beträffar gränsen för den nu ifrågavarande
reform af Styrelseverken. Utskottet har haft
att välja mellan tvänne alternativer : det ena,
att, med hufvudsakligt bibehållande af hittills
gillande former och method er, endast
söka utvägar att minska antalet af Embeten
och Tjenster, hvarigenom tillfälle kunde
blifva till Löners indragning åt Stats-Verketj
det ardra, att, med afseende på förändrade
förhållanden och samtids samt efterverlds gemensamma
kraf, föreslå en alldeles ny form,
en helt och hållet förändrad organisation.
Det har ej undfallit Utskottet, att, när ar
1809 den fråga först väcktes, som, efter flerahanda
olika framställnings- och behandlingssätt,
å nyo blifvit vid nu påstående Riksdag
föremål för Riksens Ständers och detta
Utskotts handläggning, något ann-at ändamål
dermed troligen icke åsyftades, än indragning
af öfverflödiga löner, till minskning i
StatsVerkets utgifter. I öfverensstämmelse
Serskildta Utskottets Éetänkanden. 657
»ned denna åsigt, tyckes icke heller något
tvifvel då hafva uppstått om tjenligheten af
detditintills antagna Administrationssättet; och
den år 1811 nedsatta Comitén, hvars instruction
icke ålade någon skyldighet att föreslå
en förändring från grunden, synes 1 allt hafva
utgått från den princip, att ColIegialStyjelsen
i det hela vöre nyttig, lämpelig och
fullkomlig, så vidt nemligen fullkomligheten
kan tänkas i förening med vissa medgifna
ofullkomligheter. Äfven Riksens Ständer
vid 1812 års Riksdag tyckas stillatigande hafva
erkänt, att en sådan föreställning dittills
varit allmän 5 men, då de å ena sidan gillade
Comitter8des åtgärd, såsom med GrundLagen
öfverensstämmande, anhöllo de å den
andra hos Kongl. Majit örn tillförordnanda
af en ny Comité, som, utan hinder af gällande
Lagar och Författningar, ägde att
utarbeta och föreslå ett nytt sätt för de allmänna
ärendenas behandling, efter som den
kunde finnas nyttigast och tjenligast 5 ett bevis
att man för framtiden uppgifvit tron på
den förutnämda fullkomligheten. Ifrån denna
tidpunkt, då man äfven till öfverflöd
hunnit blifva öfvertygad om svårigheten,
eller omöjligheten, att göra indragningar af
tjenster, med bibehållande af redan befintlige
Administrationsformer, har också ständigt
den föreslagna Embets- och Tjensteregleringen
blifvit sedd ifrån en helt annan
synpunkt än förut, och besparingen genom
indragning af Tjenster upphört att nämnas
sorn hufvudäDdamål, hvilket deremot blifvit
^58 Serskildta Utskottets Betiinkanden.
satt i en förmonligare och lämpligare inrättning
af den inre Styrelsen, till vinnande af
mer skyndsamhet, enhet och ordning i de
allmänna ärendenas gång. Att detta kunde
förenas med minskning i utgifterna, lär man
äfven hafva föreställt sig, och Utskottets tanka
är, att man deri icke misstagit sig. Det
är en bekant sak, att göromålen i Collegierne,
om än icke sjelfva målens antal, är efter
år ökat sig i en förvånande progression,
hvadan älven klagan icke sällan försports
öfver målens långsamma afgörande, i synnerhet
inom de Verk, som mest äro öfverhopade.
Till någon del skulle väl detta
kunna tillskrifvas SollicitationsPlacatets mindre
noggranna bandhafvande eller underlätet
åläggande af böter för onödig Rättegång m.
*n.; men ovedersägligen bör hufvudslsälet
sökas uti något fel i sjelfva inrättningen och
Författningarnes ökade antal och mångtydighet.
Så länge detta fortfar, mäste det öfverklagade
onda stiga i ett muitipliceradt förhållande,
till dess höla machinen sluteiigen
stadnar af sig sjelf. Under tiden och intill
dess detta slutliga resultat hunne inträffa,
skulle nödvändigt, tid efter annan, piening i
Verkens personal blifva nödvändig, för att
åtminstone medhinna de angelägnaste göromålen,
och, om man således det ena året
gjorde en indragning af några Tjänster,
hvarigenom Staten bespardes några få tusende
Riksdaler, skulle nian d >ck ofelbart
ett annat år hnna sig i nödvändighet att
skapa nya, med troligen dubbel kostnad emot
Serskildta Utskottets BetXnhandeit.
den man kort förut velat undvika.
Särskilta Utskottet, sorn noga öfvervägt
alla härvid förekommande skäl och förhållanden,
är fullkomligen öfvertygadt, att det
vore ett arbete utan ändamål att uppgöra
project till Embetens och Tjensters indragning,
så länge Inrikes Administrationssättet
är detsamma som hitintills; och att det följakteligen
vore i högsta måtto olämpligt, att
påkosta medel till erhållande af ett sådant förslag.
Försöket är en gång företaget, o h den
underdåniga framställning, som af Riksens
Ständer vid 1812 års Ri sdag gjordes, utvisar
tillräckligt, huru liten anledning man
trodde sig äga, att vara tillfreds med verkan
deraf.
Det återstår således för Utskottet endast
den utväg att söka möjligheten af ett
förhållande, der de ändamål, som genom
den inre Administrationen böra uppfyllas,
voro vunna på det genaste och kraftigaste
sätt, genom den minst sammsntrasslade utgrening
af Styrelsemakten ifrån dass medelpunkt
till alla delar af Statskroppen. Härvid
flage då lemnäs å sido hvarje afseende
på hittills gällande former, tilldess utrönt
blef, om dessa kunde inträffa på det resultat,
som möjligen vinnes. Utskottet har förehaft
detta arbete, och dervid med synn rlig tillfredsställelse
erfarit, att den organisation,
som Utskottet ernar föreslå såsom den lämpligaste,
ehuru den afviker ifrån den nuvarande
i mångå delar, likväl på det närmaste
nstämm er med den första formliga plan i
6<Sa Seiskilclta Utskottets Eetänkanäen.
Betta afseende, som inom Fäderneslandet blifvit
fattad, och som i sjelfva verket utgör
fundamentet för närvarande tids Administrationssätt,
hvars ofullkomligheter just bestå
uti lika många afsteg från denna äldsta inrättning.
Då Rikets Collegier genom 1G34. **rs
Regeringsform erhöllo sin. första egentliga
utbildning, utgjorde de icke några Instnnlier
under Rädet utan endast särskilta afdela
ningar deraf; hvarföre de ock kallades Riksens
Consilia. Innehafvarne af da fem höga
RiksEmbeten, Drotset, Marsken, Amiralen,
Canzleren och Skattmästaren, styrde hvar
sin afdelning af Rådet, och det så, att Justitie-Ärenderna
hörde under Drotset, som
presiderade i HofRätten, KrigsRadet eller
KrigsGollegium under Marsken, AmiralitetsCoilegium
under Amiralen, CanzliCollegium
under Canzleren, samt Kammar-Collegium,
eller RäkneKammaren, med alla dithörande
saker, under Skattmästaren. Dessa Råds-afdelningar
handlade å Konungens vägnar, med
skyldighet att årligen, emellan Kyndelsmessan
och Fastlagstiden, inför honom göra redo
för sina åtgärder. Hvarje Chef, eller, om
man så vill, Minister, uppstod då, och, tillika
med sitt Coilegium, aliade Räkenskap
för sin förvaltning, hvilken af Konungen
alltid sjelf pröfvades. RiksEmbetena, med
deras Collegier, voro således ursprungligen
icke annat, än hvad man nu För tiden kallar
Ministerial Departementer. Vid öfverläggningar
i fullsutet Idad inför Konungen, voro
Serskildta Utskottets Bctankanden. 661
alja Ministrarna (CollegialCheferne) på en
gång tillstädes, och händelser nämnas, då
alla fem Collegierne sammankallades att rådgöra.
På detta sätt vanns den enhet och helhet
i Styrelsen, sorn merändels är förenad med
Ministerialförvaltning. Hvar och en Styrelsegren
hade i Rådet sin man, som fullkomligen
kände dess tillstånd och således kunde med en
blick öfverskåda hela dess sammanhang med
alla de öfriga grenarne, vid de otaliga frågor, i
hvilka den ena oundvikeligen mäste hafva inflytande
på den andra. Man behöfde då icke befara,
att, genom Rescripter till det ena Collegium,
gripa in i det andras verkningskrets.
Detta Administrationssätt, ifrån hvilket
man, under tidernas längd, allt mer och mer
aflägsnat sig, med bibehållande af en skenbar
likhet i benämning och form, är i grunden
detsamma, som gäller inom de flesta vår
tids val organiserade Stater, och låter ganska
val förena sig äfven med de liberalaste
Constitutioner, hvarpå England redan länge,
och Frankrike efter dess regeneration, gifvit
i ögonen fallande exempel.
Att historiskt utveckla, huru i Sverige
det nyssnämda aflägsnandet från den ursprungliga
inrättningen bragt StyrelseVerken i deras
nu allmänt öfverklagade skick, anser Utskottet
för öfverflödigt. Det närvarande står
i all sin skärande contrast emot det förflutna,
och de ifrån Styrelsens medelpunkt mer
och mer lösryckta Collegierna befinnas i ett
synbart, föga lyckligt bemödande att uppehåll*
sig under tyngden af alla de särskilta ålig
-
66z Serdkhita Utskottets Betänkanden,
gauden, som denna söndring och deraf nödvärnjli^t
följande omgång vid sakernas behandling,
giort så svåra att uppfylla. För
att ur denna förlägenhet hjelpa ej mindre
Administrationen sjelf, än dem, som af densamma
äga rätt att fordra kraftiga och skyndsamma
åtgärder, gifves det, efter Utskottets
tanka, ingen annan utväg än deri, att, med
strängt frånskiljande af alla, tid efter annan,
gjorda tillsatser, åter införa den ordning, som
vid Collegiernas egentliga organisation stiftades,
och derjemte, genom all domsrätts öfverlemnande
till de Ordinarie Domstolarne,
försäkra den enhet, som borde råda i den
egentliga Lagskipningen , men som svårligen
Iean vinnas uti ett chaos af myndigheter,
hvilka ömsom korsa och upphäfva hvarannan.
Detta återställande af den gamla ordningen
är för närvarande af omständigheterna
betydeligen underlättadt. Den nu gällande
Grundlagen har åter omgmit Konungen,
med ett Fiad, bestående af Nio Ledamöter,
med dem åliggande skyldighet att upplysa
alla förekommande frågor och gifva rådslag
vid Besluten. Vore dessa Herrar i tillfälle,
att genom en närmare irispection af de, i
alla fall, allt för mycket splittrade Styrelsegrenarue,
taga speciell kännedom af dé förekommande
ärendena, skulle det för dem
utan tvifvel vara lättare att fullgöra en sådan
pligt. Antager man sorn ett hufvudvilkor,
att alla Judi emla frågor skil jas frän CoI«
legiernas befattning och hänvisas till de Or
-
Serskildta Utskottets Betänkanclen.
dinarie Domstolarne, hviika då, om så behöfdes,
kunde förses med en större personal,
så lär något hinder icke mota för indragningen
af alla förstnämde Verks Presidents- och
Ledamotstjenster, såsom för ingen del erforderliga,
men snarare hinderliga, vid allmänna
frågors behandling, hvilka utan tvifvel äro
mer belåtne att skötas af en, än af flere.
Styrelsen af Collegierna kunde då öfverlemna»
åt Ledamöter af Stats-Rådet, med benämning
af Ministrar, såsom Inrikes Minister,
KrigsMinister o. s. v. — Desse Chefer,
eller Ministrar, komme då att stå i
spetsen af förvaltningen, och vöre i tillfälle
att öfverskåda det stora hela. I deras närvaro
skulle alla ämnen, som höra till deras
befattning, föredragas inför Konungen i StatsRådet,
hvarigenom de finge en närmare kännedom
af alla Styrelsens grenar, och således
enhet och fasthet derutinnan borde beredas.
Innan Utskottet företager sig den närmare
tillämpningen af denna idé, anser sig
Utskottet böra upptaga och bemöta ett väsendtligt
inkast deremot, som icke sällan göres,
och utan tvifvel kommer att, vid förslagets
pröfning, af någon å nyo väckas. Det
skulle vid första ögonkastet kunna synas vådligt,
att öfverlemna åt en enda person hela den
makt och det inflytande, som förut varit fördeldt
på ett helt Collegium. Friheten, kunde
man säga, råkar dervid allt för mycket i faxa,
och dörren torde, innan man föreser, dymedelst
öppnas för förtryck och despotism.
Denna fruktan förmodar Utskottet hafva sin
66^ Serskildta Utskottets Bctcinkanden.
rätta grund i en förvexling af de tvenne så
vidt skilda begreppen om en Despotisk och
en Coostitutionell Statsinrättning. Under en
Envåldsregering, der Regentens vilja är den
högsta Lag, der Statens Embetsman äro ingen
annan än honom ansvarige för sina handlingar,
och der således ingen annan motvigt finnes
för Embetsmanna-förtrycket än Regentens
öfveriägsna förstånd, vaksamhet och kärlek till
rättvisan, der är en MinisterialFörvaltnins visserligen
farlig och i samma ögonblick förderflig,
som Regenten upphör att äga någondera
af de nyssnämda egenskaper. Uti en
så organiserad Stat betraktas derföre som en
kl8nod hvarje privilegieradt forum, hvarje
Collegium eller Embetsmanna-Corporation,
som genom den i dess natur grundade långsamheten
och betänksamheten vid ärendens
afgörande, bildar ett slags efterhängsen motkraft,
hindrande, så långt den förmår inflyta,
den utan uppehåll framåt verkande Minis
teriak Styrel sen. Ett exempel härpå lemna
de fordna Parlamenterne i Frankrike,
hvilka, sedan folkets friheter under en följd
af envåldsregeringar råkat i glömska, utgjorde
genom sitt, likväl mer på häfd och småningom
ökadt anseende, än på verkeliga prerogativer
grundadt inflytande, den enda öfriga
bom emot förtrycket, den enda makt,
sorn i någon måtto förmådde hejda Ministrarnes
och Hofvets vexande anspråk. Men
i Constitutionella Stater är ett sådant förtrögnings-system
icke blott öfverflödigt,' utan
verkehren skadligt. Organismen är der icke
Serskildta Utskottets Betänkanden, 66fj
Jemförlig med ett mechaniskt verkande Macliineri,
som, för att icke löpa för fort, belt
öfver här och der en blyvigt till rörelsens
justerande den är tvärtom ett lefvande helt,
der rörelsekraften mäter och bestämmer sig
sjelf, och der jetn^igten endast kan rubbas
af tillfälliga eller yttre hinder, dem man derföre,
långt ifrån att vidhäfta, bör vara angelägen
att undanrödja. I Sverige, under dess
nu gällande lyckliga Fundamental-Lagar, äro
Konungens Rådgifvare och Föredragande Nationen
ansvarige inför Lagen. För att med
värdighet och billighet kunna utkräfva en
sådan ansvarighet, måste Nationen sätta dessa
högsta maktens närmaste Organer i möjlighet
att uträtta allt det goda, som de, efter
sitt bästa förstånd och vilja, kunna förmå.
Något annat hinder bör för dem icke finnas,
än det moraliska, som AnsvarighetsLagen,
rätt styliserad, alltid häller i paralell med deras
handlingar. Deremot böra alla materiella
tyngder, lemningar från äldre mer och
mindre ofullkomliga Regeringsprinciper, borttagas.
Collegierne, sådana de nu äro, bära
intet tycke af den Regeringsform, under hvilken
de existera. Fordom granskades deras
Protocoller och Berättelser af Ständernas Dejmtationer;
men nu kan Nationen af dem ingen
reda fordra. Deras Ledamöter kunna,
som billigt är, endast till följe af undersökning
och dom, straffas; Men, då nu gällande
Regeringsform, deruti olik de äldre, icke utsätter
något forum för en sådan undersökning,
så kan, i brist af Domstol, något lag
-
666 Serskildta Utskottets Betänk andem
ligt åtal emot CoIIegier aldrig äga rum} och
Ii .vä! ligger i deras händer det hufvudsakliga
af hela den inre Styrelsen, och domsrätten
medborgare emellan i alla frågor, som
icke äro rent civila eller criminella. Öfverlemnas
denna deras domsrätt till de ordinarie
domstolarne, så blefve, enligt hvad ofvanföre
är yttradt, den vid-träcktare makt,
som för Ministrarne medgåfves, endast af inJlytande
på allmänna frågor, hvilka, långt ifrån
att derigenom utsättas för en »fullkomligare
behandling, ofelbart skulle vinna bade
genom skyndsamheten och den likstämmighet
i grandsatser, som nödvändigt blefve
gällande. Först då blefve det möjligt för nationen
att till fullo begagna in rättighet, att
af StatsRådet fordra redo för den inre Styrelsen.
Hvarje Minister skulle då blifva för
sitt Departement specielt ansvarig, och ej
blott det som kunde vara origtigt anbefaldt,
men äfven hvad som vore försummadt eller
underlätet, blefve ett föremål för beifran.
En täflan skulle uppkomma mellan de särskilta
Dep arten) en tern a att utmärka sig för
drift, ordning och skyndsamhet, och på detta
sätt skulle lifvet återvända i Statskroppens
minsta delar, och skicklige Embetsroäns danande
blefve deraf en otvungen följd.
För att visa det utseende, som den administrativa
delen af RiksStyrelsen, efter
denna organisalionsgrund, skulle komma att
erhålla, far Utskottet framställa följande allmänna
fördelning af de hittills varande Styrelseverkens
göromål på de nya Departemen
-
Serskildta Utskottets Betänkanden. 667
terne, hvarvid dock Utskottet vili söka undvika
detaljer, sorn icke tillhöra dess af Riksens
Höglofl. Ständer gifr.a uppdrag.
Alia Ärenden af icke judiciel natur, som
hittills tillhört Kammar-Collegiutn, Commerce-Collegium
och Allmänna MagazinsDirectionen,
komma att bestridas af Inrikes Ministern.
Allt hvad som rör allmänna hushållningen,
näringar ne och handeln bör beredas
och afgöras pä ett ställe, och den kanhända
alltför länge medgifna splittringen af
dessa i oskiljaktigt sammanhang stående elementer
af den allmänna välfärden upphöra.
Ett stort steg göres dymedelst till ernående
af det länge sökta förhållande, der ingen näring
uppmuntras eller understöd;es på den
andras bekostnad, utan hvarje särskilt endast
betraktas som en del af ett större helt och
värdas och befrämjas endast i den mån den
bidrager till detta helas upp omst och flor.
Bergs- och Sundhets-Collegierne upphäfvas,
och, då den vetenskapliga grund, på hvilken
deras egenteliga göromål hvila, förutsätter
Inspection af dertill särskilt quaJificerade
personer, eå komma bergshandteringen
och Medicina]väsendet, att, lika med Landtmäteriet
och Postverket, ställas under hvar
sin Chef, hvilka äter närmast bero af Inrikes
Ministern. Det måste, enligt Utskottets
tanka, stadgas, som regel, att hvarje, äfven
den mindsta afdelning af den Inrikes CivilStyreisen
kommer att bero af denna Minister,
heldst, genom den method för uppbörden
och redovisningen af Statens medel, som
66q Serskildta Utskottets Betänkanden«
nedanföre uppgifves, en särskilt FinanceMinister
torde kunna umbäras. Till följe här»
af komma ej blott de Militie-Cameral-Ärenden,
som hört under KrigsCollegium och Sjö*
förvaltningen, att handläggas i Inrikes CivilDepartementet,
utan alla för särskilta hushållningsdelar
förordnade Directioner och
Comitéer antingen upplösas och inforlifvas
med afdelningar af detta Departement, eller,
om de af localomständigbeter blifva nödige
att bibehållas, likväl alltid ställas under Inrikes
Ministerns directa inseende, så att de
af honom erhålla befallningar och till honom
inkomma med Berättelser och redogörelser.
Tabellver?cet och hvad i öfrigt hörer
till den Statistiska kännedomen af Rikets
styrka och inre tillstånd, bör, under hans inseende,
vara på ett ställe förenadt. I anseende
till Tullstyrelsen anser sig Utskottet
icke böra föreslå annat, än att densamma,
ehvad någon förändring deraf, till följd af
hos Riksens Ständer redan väckta motioner,
kan komma att äga rum eller ej, bor stå under
Inrikes Ministern. Men, hvad angår den
Canzli- och Contoirs-Betjening, som tillhör
de Verk, hvilka, enligt detta förslag, komma
att indragas, sä lär, sedan antalet af de Tjenstemän,
hvilka efter MinisterDepartementernas
organisation oundgängeligen behöfvas,
samt beskaffenheten af de nya underafdelningarne
eller Contoren och Arbetsordningen
derstädes hunnit att af den blifvande Comitén
bestämmas, denna gamla Betjening komma
att i Departementerne användas, efter behof
samt den Tjenstegrad qch skicklighet,
Serskildta Utskottets Eetänkanden.
hvar och en kan äga; de öfverflödiga åter
alt behålla pä IndragningsStat de löner, hvarå
de erhållit Fullmakter, till dess de till annan
tjenst med motsvarande lön kunna förhjelpas.
Uppbörden af StatsVerkets Inkomster,hvilken
hittills tillhört Statskontortet, kunde derifrån
flyttas till Riksgäldskontoret, som då blifver
det ställe, der alla publika Intrader,
ej mindre de Ordinarie än Bevillningen ,
inflyta. I stället för de hittills å RiksStaten
befintliga HufvudTitlar, får hvarje Minister
sitt anslag, hvarunder de till upprätthållande
och förkofran af de honom underlagda
StyreUegrenar beviljade medel uppföras
och underafdelas. RiksgäldsContoiret
komme således att ersätta StatsContoiret,
hvilket till följe deraf upphäfdes, men den
oumbärliga Betjeningen vid det sednare Verket
komme af det förstnämde att användas.
Beträffande redovisningen för allmänna
medel och Revisionen af alla räkningar öfver
om händer häfd uppbörd, hvilken nu sker
hos KammarRätten, har Utskottet slädnät i
den öfvertygelse, att densamma hvarken bör
vara beroende af någon bland de disponerande
Embetsmännen, hvartill samtelige Ministrarne
komma att höra, eller stå under
en enda persons inflytelse. Utskottet, som
härvid öfvervägat, att Riksens .Högloft. Ständer
förbehållit sig att taga kännedom deraf,
huru de till Statens tjenst anslagne Summor
förvaltas, men tillika trott sig inse, huru otillräcklige
de hittills bruklige Ständernas
Revisioner äro, får i anledning deraf föreslå,
om ieke KammarRättens RevisionsContoir
670 Serskildta Utskottets Betänhanden,
kunde ställas under RiksgäldsContoirets inse»
ende» till granskning äf Handiingarne och
Räkenskap erne öfver de till hvarje Ministers
disposition under dess Hufvud-Titel ställda
medel; då, i fall tvist mellan Redogörarna
och Revisionen uppstår, densamma, efter fulländad
utredning, borde i vanlig Domstolsväg
afgöras. På detta sätt komma Riksens
Ständer i tillfälle, att genom en af deras
Fullmäktige fortsatt ständig Revision, öfvertyga
sig om Statsmedlens rätta användande,
hvarom, med den hittills följda methoden,
tillförlitlig kunskap svårligen lär kunna vinnas.
LandtArméens samtelige ärenden komma
att öfverlennes till en KrigsMinisber, som
hos sig förenar de särskilta myndigheter,
hvilka hittills innehafts af Presidenten i KrigsCollegio
och General Ad jutarten f«r Arméen.
Likaså öfvertager en SjöMinister styrelsen
af Flottornas ärenden, då den nu varande
Förvaltningen, äfvensom G?neralAdjutants~
Expeditionen för Flottorna, komma att upphöra.
Utskottet har visserligen ansett för möjligt,
att dessa bagge Ministerier kunde förenas
under en persons inseende; men, då tilläfventyrs
det ena vapnet kunde derigenom
någon gång blifva gynnadt på det andras bekostnad,
och r.ågon egentlig besparing dessutom
icke kan af ett sådant sammanslående
föreses, har Utskottet trott sig böra för hvarje
af dessa FörsvarsVerkets hufvuddelar föreslå
en särskilt Minister med underlydande
Betjening och egen AnslagsTitel, hvarmed
sannolikt det Allmänna skall blifva bäst belåtet.
Beträffande personalen i de collegiala
Serskildta. Utskottets Eetänkanden. 671
Verk, som af dessa bägge Ministerdepartemenfcer
komma att ersältas, åberopar Utskottet
hvad ofvanföre rörande Inrikes Departementet
blifvit yttradt.
Ecclesiastique-vården och Uppfostringsverket
tarfva, efter Utskottets tanka, likaledes
deras egen Föreståndare. Då en del a£
den befattning, som i andra Länder tillhör
Ministern för den allmänna upplysningen, £
Sverige redan utöfvas af HofCanzleren, tror
sig Utskottet böra föreslå, att dentie Embetsman
äfven öfvertager det öfriga, och såsom
Minister ansvarar för beredningen och utarbetningen
af alla mål, som röra den Allmänna
Upplysningen, Litteraturen, Uppfostringen.
och Ecclesiastique- Verket. CanzliStyrelseti
blefve då öfverflödig, och dess göromål bor*
de fördelas efter deias olika natur på Utrikes
och Inrikes Ministerns samt HofCanzleirens
Departementer.
Då desse nu uppräknade Ministrar eller
Chefer komma att, hvar i sitt Departement,,
låta i Contoren eller Bureauerna bereda de
till dem öfverlemnade saker, för hvilken åtgärds
ofelbara vidtagande de blifva specielt
ansvarige, så bör äfven Allmänna Ärendernaa
Beredning, såsom en då mera öfverflödig och
endast tidsutdrägt förorsakande inrättning*
upphöra. I dess ställe skulle en StatsRådsBeredning
kunna förordnas, bestående a£
StatsSecreteraren, som kommer att [ föredrga
rle utredda målen inför Konungen, samt da
5tatsRåd, som icke öfvervarit samma mål i
JSihar-g till Prat, i3*7‘*8i8i 8><h Sami, Äf;r 85, 3$,
I
673 Serskildta Utskottets Betänkanäert.
Dcpartemer terna. En KrigsBerednirg leunda
Konungen jemväl efter behag tillsätta.
StatsExpeditionerne af Konungens Canzli
böra vara Tre, nemligen en för Kammaroch
HaridelsÄrenden, hvilka icke böra åtskiljas,
en för KrigsÄrendena samt Ecclesiastique
Expeditionen, hvars Stats-Secreterare föredrager
de af HofCanzleren beredda mai. Colo»ialÄrcndena,
såsom icke underkastade en lika
behandling med de öfriga, utan öfver!emna
de till Kongl. Majus eget Nådiga afgörande,
kunde af Utrikes Ministern öfvertagas
och skötas med Kongl. Cabinettets Betjening,
då ColonialExpeditionen helt och hållet borde
indragas.
StatsSecreterarne förblifva i lika ansvarighet
som jhittills5 och deras förhållande till
Collegierna såsom förberedande autoriteter,
lider ingen förändring deraf, att dessa Verk
hädanefter komma att styras af en Minister,
i stället för en corps Ledamöter med deras
President.
Utom StatsSecreterarens eller den Föredragandes
contfasignation lära från Konungen
utgående expeditioner böra vara försedda äfven
med vederbörande Ministers underskrift, emedan,
likasom StatsSecreteraren ansvarar för
målets rigtiga föredragning och Expeditionens
enlighet med Protocollet, Ministern blifver
derföre ansvarig, att. ärendet är af honom
vederbörligen beredt, så vida det passerat
hans Departement.
Beträffande den så kallade LandtRegeringep,
tror Utskottet, att någon egentlig
Serskildta JJtskottets Bctänkandetl,
förändring derutinnan icke lätteligen kan vid»
t.-.gäs. Det lär komma att bero af den gränsskillnad,
som den blifvande Comitén, i samråd
med LagComitén, kan utarbeta mellan
de Juridiska och Ekonomiska angelägenheterne,
huruvida LandshÖfdingarnes domsrätt
Skall förblifva vid hvad hittills varit förord»adt,
eller om någon ändring deruti bör äga
rum. jägeri Staten anser Utskottat kunna indragas
med undantag af någon mindre Be*
tjening till vårdande af de betydligare Kronskogarne,
och Bergmastarttes jttdiciella göromål
kunna på Landet skötas af HäradsRatternä,
Samt i Salä och Fahlu Bergslager af dessa
Städers RådstuguRätter, äfvensom Bergsfog»
darnes befattningar kunna öfvertaga** af KronoFogdarne.
Att för öfrigt Landshöfdingarne
blifva pligtige ätt i förekommande frågor
communicera sig med Vederbörande MinK
strar, och, i anseende till deras Embeten, stå
till Inrikes Ministern i samma förhållande,
sorn nu till KammatCoilegiuttt, blifver en
följd af den nya Inrättningens natur»
Vid hvarje års slut komma Ministrarne,
hvar för sig, att utgifva en tryckt Berättelse
om Ärendenas gång inom deras-Departementer.
Comitén torda få sig uppdraget att närmare
bestämma, hunt dessa Berättelser böra
vara beskaffade.
Den verkan till förändring, sorn den föreslagna
nya administrationen, ojn den anta»
ges, kunde medföra för Dotmtolarne och
RättegångsVerken, finner Utskottet vara, till
(574 Serskildta. Utskottets Betdnkandem
utredning och bestämmande, af så nära sams
manhang med den omarbetning af Allmänna
Dagen och särdeles Rättegångs- och Bygg»
ninga-Balkarra, som nu af LagComitén föreliafves,
att Utskottet icke annat kan förmo-*
da än att Riksens Höglofl. Ständer lara linna
nödigt öfverlemna denna fråga i hela dess
vidd till gemensam handläggning af förstnämnde
Comité och den, som för Tjenstere»
gleringens vidare utarbetande kan varda till»
förordnad.
Denna således i sin största allmänlighe£
framställda organisationsplan har Utskottet*
icke utan sorgfälligt bepröfvande och först
efter öfvervägande af alla förekommande betänkligheter,
tilltrott sig att för Riksens Höglofl.
Ständer framlägga. Utskottet känner
tillräckligen den mängd svårigheter, som pläga
möta, då frågan är om ändring, eller total
omskapning af sådane allmänna inrättningar,
som mägtigt ingripa i det allmänna
lifvet och genom gammal häfd vunnit utseendet
af orubblighet, sedan de på tusende
olika sätt liksom sammanväxt med Statskroppen.
Så väsendtliga än de föreslagna ändringarne
måga vara, betraktar dock Utskottet
dem mindre såsom egentliga nyheter, än
som reformer, ledande till sakernas återförening
i ett äldre, till sin förmonlighet nogsamt
bepröfvadt skick, och tror, att denna
dess åsigt skall i det föregående vara rättfärdigad.
Af sådan anledning tror också
Utskottet med visshet, att utförandet kan företaga
b, utan att möta några oöfvervinnelig
Serskildta Utskottets Betclnhanden. 6j§
ga Linder. Att Rikets Allmänna Ärenden
derefter skola hinna skotas med mera drift,
precision och skyndsamhet samt med mindre
antal Embets- och Tjenstemän, derom är
Utskottet öfvrttygadt; men, för att uppnå detta
mål och försäkra sig om dess bibehållande,
fordras nödvändigt uppfyllandet af tvenne
hufvudvilkor,nemligen Författningarnes genomseende
och förenkling, samt Embets- och
Tjenstemännens förseende med löner, som
förslå till deras anständiga utkomst. Att i
dessa delar föreslå tjenliga mått och steg,
lär blifva ett bland den önskade Comitén»
hufvudåligganden, och Utskottet hvarken bör
eller kan för sin del göra mer, än öfver hvarje
af dessa vilkor särskilt meddela de allmänna
reflexioner, som kunna rättvisa dess
ofvan fällda omdöme och ådagalägga nödvändigheten
deraf, att Comitén härtill förses med
erforderliga föreskrifter.
Att Rikets Ekonomiska . Lagar tarfva
en revision och utgallring, grundad på närvarande
tidehvarfs behof, är r,edan så ofta
påstådt och af Rikets Ständer vid de sist
öfverståndne Riksdagar yrkadt, att Utskottet
icke behöfver, rörande denna omständighet,
ingå i någon vidlyftig framställning. Om
det redan i och för sig sjelf är för både styrande
och lydande högst betungande att i
hvarje förefallande enkel fråga behöfva jemföra
en mängd på vida skilda tider utgifna Författningar,
hvilka beständigt på hvarandra
hafva afseende, och ömsesidigt åberopa hvarannan,
dertill blifva år ifrån år till större;
<>7<5 Serskildta Utskottets Betänkanden,
och mindre del olämplige och i hehof a?
förklaringar, hvilka oftast, genom den sålunda
tilltagande mängden och invecklingen ä£
Stadganden, bära inom sig frön till nya förklaringar
och deraf följande starre oreda 5 så
är det framför allt ovedersägligt, att, om någon
minskning och förkortning i Embetsman-»
liers göromål, hvarförutan personalen icke
heller betydlige n kan minskas, skall vara att
påräkna, och om således hvars och ens hilliga
anspråk på skyndsamhet och bestämdhet
vid ärendenas afgörande i de allmänna
Verken skall någonsin kunna uppfyllas, måste
denna sedan långliga tider tillbaka
grundlagda och fortsätta oreda vederbörligen
afhjelpa». Att detta icke annorlunda
kan verkställas än genom utarbetningen af
ett Ekonomiskt Lagverk, som, efter skedd
granskning af de ännu gällande Författningarne,
upptager under vissa bestämda Titlar
och i nödig korthet, hvad för framtiden
skall gälla till allmän efterrättelse, tror Utskottet
inses af hvar man. Behofvet af ett
sådant Ekonomiskt Lagverk är temmeligen,
allmänt erkändt, och Utskottet har sig bekant,
att äfven vid denna Riksdag Motioner
derom blifvit gjorda. Sedan ett sådant Verk
en gång hunnit blifva antaget och kungjordt,
blefve det ganska lätt att genom en fortsatt
årlig Berättelse, eller ett Summariskt sammandrag
af utkommande nya Författningar,
sätta alla sednare stadganden i behörigt sammanhang
med de äldre, såsom det i andra,
Länder sker genom sä kallade Ilegierungs*
Serskildta Utskottets Betänkanden.
SVdtter eller Bulletins des Loiix. Det skulle
då vara antaget som regel, att hvarje ny
Författning bestämdt innehölle hvilken §.
eller moment af den Ekonomiska Lagen genom
densamma ändrades, eller, ännu rättare,
att Författningen egentligen utgjordes af ca
alldeles ny redaction af det ändrade eller
uppbäfna stället, så att, vid hvarje ny upplaga
af det Ekonomiska Lagverket, de nya
§. §, eller momenterne endast insattes i da
gamlas rum, hvarigenom äfven åberopandet
och jemförandet af flera Stadganden försvunne,
och Utslag eller Expeditioner i Ekonomiska
frågor kunde reducera* till den
största möjliga korthet och enkelhet.
Utarbetandet af en sådan Ekonomisk
Lag, befriad från alla onyttiga ooh förvillande
stadganden, och rättad efter tidens behof,
som äfven påkallar förenkling af det
hittills så invecklade Beskattnings- och Uppbördssättet,
är hvad förra Ständer velat bland
annat öfverlemna till den så ofta underdånigst.
begärda Särskilta Comitén, och Utskottet
delar i allt afseende den öfvertygelse,
att ty förutan hvarje steg till en önskad förbättring
i Administrationen endast kan betraktas
som palliativ.
Da, genom denna hufvudsakliga åtgärds
vidtagande, Gomitén blifver i stånd, att med
visshet om utförandets möjlighet författa
fullständiga Stater och arbetsordningar för da
efter Utskottets framställda grunder blifvande
nya Styrelseverk; för hvilket ändamål Comitén
bör erhålla rättighet att tillkalla någon per
-
6yd Serskildta ZJtshottets Eetänhanden
ion från hvarje Verk, när den om det miva»
rande förhållandet behöfver upplysning, måste
i sammanhang dermed sådana löner för
Rikets Embets- och TjenstemannaCorpser
föreslås, alt det allmänna kan af hvar och
en särskilt fordra användandet af hela hana
sid och verksamhet på ett enda ställe, då
■utan tvifvel göromålen skola kunna medhinnas
af ett, i jemförelse med det nuvarande,
ganska inskränkt antal personer. Om det å
ena sidan är säkert, ‘alt Embets- och Tjen»
»temännen i ett samhälle icke böra få vara
flere än ärendernas mängd och angelägenhet
fordrar, så måste det äfven å andra sidan
medgifvas, att, om de ej äro så lönade, att
de af sitt Embete eller Tjenst kunna hvar i
*in stad hafva anständig och tillräcklig utkomst,
så måste Sysslorne blifva illa och
försumligt skötta, det rätta Embetsmanna-nitet
qväfvas och skicklige ämnen efter hand
aflägsna sig, så att den kraftfullaste och
mest ömma och välsinnade Regent blifver
omsider hindrad att uträtta allt det goda
för sitt foll?, som han ville och önskade.
Oansedt de vid förra Riksdagar beviljade förhöjningar
å Civil-Statens penningelöner, äro
dock desse i intet afseende svarande emot
tidernas skick, och troligen äro ganska få
Statens löntagare i tillfälle att, utan särskilta
biförtjenster, skaffa sig fyllandet af de
behof, som öfverstiga det nödvändigaste,
eller njutningen af de beqvämligheter och
fördelar, hvarå de som belöning för deras
mödor borde kunna göra anspråk, och dem
Serskildta Utskottets Uetlinkanäen. 67$
Se fleste af egen förtjenst lefvande eller i
enskiltas bröd varande personer ieke behöfva
neka sig. Det är beklagligen en sanning,
att numera hvarje yngling, som inträder i
Statens tjenst och icke äger desto betydligare
egen förmögenhet, måste, då han finner
de Allmänna Verken fyllda af Tjenstemän,
oftast äfven af redan anställde lönlöse aspiranter,
och således hvarken bergning för ögonblicket
eller utsigt dertill annorlunda än it
en aflägsen framtid, nödgas dels ingå i flere
Verk, för att tid efter annan, kunna erhålla
på olika Stater några små lönevilkor, dels
sysselsätta sig med Commissioner för enSkilta,
till vinnande af hvad som brister i
nödig utkomst. Att det allmännas tjenst
härvid lider, säger sig sjelf. Ingen är pä
sitt bestämda ställe och på bestämd tid att
påräkna, göromålen blifva eftersatte, nya
tjänster anses behöfliga, föreslås och inrättas,
och denna cirkel af förlägenheter och palliativer
förnyas beständigt, utan annat resultat
än en mer och mer ökad stockning i
Administrationen, som slutligen icke kan
lösas, utan måste med kraftiga mått på eu
gång afhjelpas. Uppskjufes denna åtgärd nu,
éå blir den en annan gång så mycket oundviklig
are, och Riket lider under tiden af detta
mellantillstånd mer än framtiden kan ersätta.
Antaga Riksens Höglofl. Ständer de
nu föreslagna grunder, och får Comite'n det
uppdrag att, i sammanhang med sina öfriga
åtgärder, uppgöra passande LöningsStater, så
tror Utskottet, att dessa måste bero på löner
-
CQo Serskildta Utskottets Betänkanden.
nas beräkning i Spannemål och deras lifgifvande
efter Markegångspris. Comitén torde
för sitt arbete i denna del icke kunna lern»
nas någon annan föreskrift, än att öfverse och
jemka alla löner, öka eller minska dem efter
Embetenas större och mindre vigt eller besvärlighet,
samt fastställa dem, som nyss
sades, xiii Spannemål, och vid sådana tjenstår,
der sportlar och Expeditionslösen äga
rum, rätta Ordinarie lönen derefter. Äfven
borde då i allmänhet fastställas, att ingen
person finge innehafva mer än en Tjenst pä
Stat, utan, så snart han på något ställe kommit
till första LöningsGraden, borde han der
odeladt använda sina krafter och af sin framtida
befodran inom detta eller annat Verk
vänta förbättrad utkomst. Då yenskrifning
ej kan annorlunda anses än som en^näring,
sedan den dertill erforderliga skickligheten
år så allmän, bör någon Tjenst på Stat för
clelta göromål icke uppföras, titan vederbörande
Expeditionschefer, sorn erhålla lösen
för Expeditioner och handlingar, låta om deras
skrifning besörja, då dertill kunde användas
sådane personer, hvilka ej kunna ingå
i tjenst, men med denna sysselsättning
vore i stånd att förtjena sitt bröd. Der Expeditionslösen
ej äger rum, måste å Stat
anslås Skrifvarhjelp, som af Expeditionschefen
för nyssnämnda ändamål disponeras. Att
de utgående handlingarne sko1 a blifva sämre
skrifna, tror Utskottet ej vara att befara,
mea den fördel att vinna, att Verken ej be*
Serskildta Utskottets Betänkanden. éQi
Jastades med en tnangd Ordinarie och Extraordinarie
renskrifvare, hvilka väl äga
skicklighet till detta yrke, men mången
gång linnas oskicklige till‘andra egenbeliga
Tj nstebefattningar, då de, i sin tour och i
kraft af BeforöringsLagarne, dertill avancerat.
Dessa sistnämde Lagar anser Utskottet
jemväl vara i högsta behof af öfverseende
och förbättring, och tillstyrker derföre, att
Comitén äfven dertill erhåller uppdrag. Det
blifver nödigt att vid befordringar till
tjänster förebygga i mej'igaste måtto inflytandet
af enskilt^ considerationer och gynnares
förord. Utvägar böra sökäs att försäkra
skicklige och flitige Tjenstemän, att, då
de söka beställningar, hvartill de äro Cornpeter,
te, icke varda förbigångne af oförtjente
personer. De Embetsman, som utgifva vittnesbörd
till sina underhafvande, böra för
rigtigheten deraf ansvara, hvarefter inga
ensidiga tillägg äga rum, Utskottet hoppas,
att Comitén kan linna utvägar att göra sådana
grunder gällande, att känslan för kraft,
skicklighet och förtjenst icke kommer att utrotas.
Utom den försäkran om skälig belöning
under Tjenstetiden, sorn genom den förutnätnda
löneregleringen blefve för hvarje Embets-
och Tjensteman lemnad, är dessutom
billigt, att desse Statens tjenare erhålla utsigt
till nödig bergning pä deras ålderdom,
eller när bristande helsa nekar dem att vi
-
é>8£ Serskildta Utskottets 'Betdnk/indeni
»lare egna det allmänna deras tjenst. Ut»
ekottet anser det vara i sin ordning, att
hvarje Civil Embetsman, likasom vid Militairen
sker, erlägger något a£ sin lön till
en Pensionsinrättning, till framtida understöd
antingen för sig; sjelf eller för en
efterlemnad familj. Utskottet har visserligen
erfarit, att Kongl. Maj:t mer än en gång
behagat i Nåder vidtaga anstalter till verksamt
befrämjande of en så nyttig inrättning,
och förordnat högre Embetsman att
dermed taga befattning ; men huruvida någon
åtgärd i anledning deraf följt, är åtminstone
bitti!s obekant. Cnmitén torde derföre
anvisas att skaffa sig nödig upplysning
©m de nuvarande Pensions-InrättningarneS
beskaffenhet, och derefter vidtaga utvägar till
en lämplig ny organisation deraf för hela
Civil-Staten, så att det allmänna ej belastas
med för dryga kostnader eller dubbla
löners utgifvande, och torde vissa indragna
löner för någon tid få tillfalla PensionsCas6an,
för att deråt bereda någon fond. Beträffande
tidepunkten, då en Embets- eller
Tjensteman skulle erhålla understöd från denna
Inrättning, tror Utskottet, att fyratio åra
Ordinarie Tjenst, utan afseende på lefnadsålder,
borde dertill berättiga.
Sluteligen torde Riksens Höglofl. Ständer
finna anledning att hos Kongl. Majit derom
göra underdånig anhållan, att, när någon af
de till indragning föreslagna tjenster blifver
ledig, densamma ej måtte återbesättas, förr
Serskildta Utskottets EetänJianden. 6q3
än elen allmänna regleringen blifvit antagen;
Enen, om en sådan ledighet inträffade, att
tjensten ej fean vara vacant utan binder för ärendenas
gång, Kongl. Majit då i Nåder
ville provisionelt, eller med arfvode, som ej
öfverstiger lönebeloppet, constituera en der»
till tjenlig person, pä det den blifvande IndragningsStaten
ej må blifva för hårdt tryckande;
hvarjemte torde kunna hemställas,
om icke de vacante Tjensters löner, son*
under tiden kunde besparas, finge tillfalla
den blifvande Pensionsinrättningens fond.
I fall Riksens Högloft. Ständer skulla
finna godt antaga de nu framställda grunder,
torde de tillika pröfva nödigt, att lemna
deras Constitutions-Utskott del af detta
förslag, på det nyssnämda Utskott måtte blifva
i stånd att vid nu påstående Riksdag bereda
den förändring i redactionen af vissa
§. §. i Regeringsformen, som tilläfventyrs
torde erfordras.
De till Utskottet remitterade Memorial
•f Friherre Hjerta, Axel, och Riksdagmannen
Anders Sandsten från Jönköpings Län anser
Utskottet vara genom detta dess allmänna
Betänkande till fullo besvarade.
Till Riksens Högloft. Ständers ompröfvande
varder detta allt vördsammeligen öfverlemnadt,
jemte Herr Munk af Bosenshölds9
samt Borgmästaren Holms och Riksdagsmannen
Anders Danielssons i ämnet afgifna
yttranden; äfvensom Biskopen Doctor
Almcfvists till denna dagens Protocoll
6q4 Serskildta Utskottets Letänkanden.
gjorda och i hosföljande Utdrag deraf intagne
reservation. Stockholm den 6 Maj 18 »8-
På Höglofl.Ridd. o.Adel. På Högv. PrestStå c deti
Ledamöters vagnar. Ledamöters vägnar.
Eric af Vetterstedt. E. A. Ahnqvist.
På Vällofl. BorgareStån- PåHederv. BondeStån*
dets Ledarn, vägnar. dets Ledam. vägnar.
E. G. Holm. Eric Ericsson.
J. C. Askelöf.
Memorial, uppläst af Herr Borgmästaren.
Holm i Riksens Högloft. Ständers Serskildta
Utskott den l/j. Aprill 1818.
Särskilta Utskottet har fått sig ålagdt att
föreslå de allmänna grunder, hvilka skulle
vägleda den blifvande Comiten, sorn
hommer att reglera Statens Embeten och
Tjenster.
Att uppgöra ett dylikt project eller Instruction,
ehuru provisionel den än må blifva,
dertill erfordras mera skicklighet och erfarenhet
och mera tid att använda än )ag nu
äger. — f)et är likväl min pligt att våga ett
försök.
Jag har inhemtat af handlingarne, att
både Konung och Riksens Ständer allvarligen
önskat och önska, att en omskapning
bör ske uti d t inre Styrelsesättet, icke allenast
för att göra ärendernas behandling lät«
Serskildta Utskottets Betänkanden. 6Qj
tare och säkrare, utan ock att för Staten bespara
utgifter till öfverflödiga Tjenstemän.
Statens belägenhet fordrar en dylik allvarlig
reform.
Att minska antalet af Ledamöter och Betjening
i Collegierna och Styrelseverken,
sådana de nu ära, blir nästan omöjligt. En
omskapning mäste ske, och såsom en hufvudregel
för1 Comiténs befattning mäste stadgas,
att i'bredd med denna omskapning måste
afven de dertill hörande Författningar
jemkas och rättas.
Men — innan jag vågar framställa mina
egna åsigter i detta ämne, torde mi? tillåtas
nämna något om Collegiernas första organisation.
Då, genom Regeringsformen år 1654,
Collegierne bildades, utgjorde de icke några
Instantier under StatsRådet, utan endast
särskilte afdelningar af sjelfva Rådet, hvarför§
de ock kallas Riksens Consilia (§. 50«58).
De förnämste i Rådet voro Rikets Högste
Embetsman : Drotset, Marsken, Amiralen,
Canzleren och Skattmästaren. Dessa
,5 Embetsmän styrde hvar sin afdelning af
Rådet, nemligen: 1:0 Drotset HofRätten
(JustitiseRådet) 2:0 Marsken, KrigsCollegitim
(KrigsRådet) 5:0 Amiralen, Amiralitetet,
Sjöväsendet, 4:° CaUzleren CanzliCoIlagium
(Utrikes Departementet och ExpeditionsRådet),
och 5:0 Skattmästaren Kammar
Collegium elier Räknekammare» (KammarRådet).
Dessa Råds-afdelningar handlade å Kon
-
6ft6 Serskildta Utskottets Betdnkanäen.
tängens vägnar, med skyldighet att årligen
emellan Kyndelsmässan och Fastlagstiden,
inför honom göra redo för sina åtgärder.
Hvarje Minister i sin ordning uppstod
dä, och tillika med sina Colleger aliade Rä-,
kenskap för sin förvaltning, hvilken Konungen
antingen gillade, eller ock rättade i de
delar, han ej fann för godt att godkänna.
Man ser häraf, att RiksEmbetena, med
sina Collegier, ursprungeligen icke voro an»
nät, än hvad man nu för tiden kallar Mini»
sterialDepartenienter. Vid öfverläggningar i
Stora StatsRådet inför Konungen, voro alla
Ministrarne (CollegialCheferne) på en gång
tillstädes j —* och händelser nämnas, då alla 5
Collegierne sammankallades att rådgöra (58 §.)
På detta sätt vanns den enhet och he/-  het i Styrelsen, som alltid är förenad med
ministeriel förvaltning. Hvar och en Styrelsegren
hade i StatsRådet sin man, sons
fullkomligen kände dess tillstånd och således
var i förmåga, att med en blick öfverskåda
hela dess sammanhang med aila de öfriga
grenarne, vid alla de otaliga frågor, i hvilka
den ena oundvikligen måste hafva inflytande
på den andra. — Man behöfde då icke
befara, att genom Rescripter till det ena
Collegium gripa in i det andras verkningskrets.
Jag vill förbigå Collegiernas och Styrel»
severkens vidare utbildning från deras första
inrättning till deras närvarande skick.
Jag vill genast tillkännagifva min öfvertygelse,
att jag finner den första stiftelsen var®
Serskildta Utskottets Betänkanden,
8en mest lämpliga och nyttiga.
Såsom ett grundvilkor bör stadgas, ett
alla Judiciela ämnen måste skiljas från Collegi
ina oell förvisas tili de ordinaira domstolarne.
Derefter anser jag ej något hinder
möta, att indraga aila Collegiernas Presidents-
och Ledamots-tjenster ; ■— hvaremot
StatsRådets Ledamöter torde böra fä
denna befattning att vara Chefer förCoilegierne,
i hvilket fall desse Ledamöter borde, fl
benämning af Ministrar, såsom Inrikes-Misiister,
Finance-Minister, Krigs Minister o. s.
v. för att beteckna deras Embeten. Dessa
Herrar stå på öfversta spetgen och kunna
öfverskåda det stora* hela. I deras närvaro
böra alla ämnen, som höra till deras befattning,
föredragas inför Konungen, hvarigenom
de samfällt fä en närmare kännedom
om allmänna ärenden, och således berede#
enhet och fasthet i styrelsen.
Jag vill för öfrigt söka göra min tanka
begriplig med ett exempel och fästa uppmärksamheten
på Kammar Collegium, 'sorn
med skäl kan anses för ett. af de vigiigaste.
De flesta mål, som der förekomma, måste
först undersökas och utredas i ProvincaContoiren.
När ett mål omedelbarligen inkommer
tili Konungen, infordras KammarCollegii
utlåtande, och Collegium infordrar
då för,st ProvinceContoirets utredning. Det
är kanske oftast sorn detta Contoirs Utlåtande
grundlägger både Collegii tillstyrkande
Bihang till Riks$t Prott lgiy-iSiSi frdtSaml. N:r Qy, 83.
688 Serskildta Utskottets Eetdnkanden.
och Konungens Beslut.
Nar det Judiciella är derifrån skilldt;—
hvad hindrar då, att icke hela Collegium
kan borttagas och den Ledamot i Stat6Rådet,
som blir Chef för Räknekammaren, sj eif infordra
ProvinceContoirets utlåtande, och directe
låta föredraga målet inför Konungen?’
Om något rr.ål af större vigt fordrar en vidsträcktare
utredning; så kan Ministern höra
alla ProvinceContoirens föreståndare, och de
utgöra då för tillfället ett Collegium.
Det kon ej bestridas, att indragningen
af Presidents- och Ledamöternas Löner gör
en ej /obetydelig besparing, och jag vågar
tro, att allmänheten ej skall förlora något i
ärendernas snara och säkra behandling. —•
Det måste anmärkas, att alla mål, som nu
gå till Collegium, derefter gå directe till Konungen,
men af Ministern först beredas, och
aldrig få föredragas förr, än Contoirs-Chefen
deröfver sig utlåtit.
På lika sätt torde kunna förfaras med
Kammar-Rätten. Endast Revisions-Contoirem
bibehållas under Styrelse af den Minister,
sorn förvaltar Kammarärenderna. Uppkommer
tvist i anledning af anmärkningar emot
Uppbördsmäns Räkenskaper; så kan den afgörås
i vanlig domstolsväg. Jag vill har likväl
erinra, att, om beskattningslagarne och
de invecklade författningarne rörande Rikets
Kammarverk en gång, som man hoppas, blifva
förenklade, skola de göromål, som nu sysselsätta
och nästan öfverhopa KammarCollegium
och KammarRätten, ansenligen förminskas.
Serskildta Utskottets Betänkande n. 6gg
StatsContoirets styrelse borde också upp*
böra på lika sätt. Om den enda rätta utväg
antages, att Statens alla inkomster inflyta i
RiksgäldsContoiret och derifrån utgifvas, så lärer
StatsContoiret ej behöfva mera betjening,
an som erfordras för Förordningars expedierande,
och hvad dertill hörer, emedan redovisningen
och Controllen kan verkställas af Riksens
Ständer och deras Revisorer.
Commerce Gollegiuih kan ock försvinna.
De mål, sorn tillhöra detta verk i egenskap
af Domstol, böra öfvergå till HofRätten. Da
öfrige åter eber de, sorn röra handel, näringar
och sjörättsmål, äro af den art, att de
måste tillhöra den Minister, som har allmänna
hushållningen under sin vård, och
kunna, om man så behagar, utgöra en särskilt
expedition af hans departement, hvarigenom
alla de Embetsman, som nu 11, nas
i CommerceCollegium, blifva öfverflödige.
Sundhets- Coilegium kan betydeligen förminskas.
Det bör tinder tillsyn af Inrikes
Ministren b^stå af en Öfverläkare med några
få skickliga Ledamöter, för att hålla en samlad
uppsigt öfver Läkare-vården. När åter
veten kapliga frågor förekomma, kunna iu
Läkare i hufvud^aken consul tera* och Betänkanden
jemväl från Medicinska Faculteterne
infordras, hvilket synes vara långt tjenligare,
än att underhålla en stor Colle gial-Styrelse,
inom hvilken äfven i vetenskapligt afseende
ett slags Corporationsanda i längden torde
bilda sig.
Bergs Coilegium bör ock kunna gå bort,
Serskildta Utskottets Eetdnkanden,
oell åen f gsntligaBergs-hushållningen förvaltas,
under Inrike Ministern, af en Ofver-Directeur
med en eller tvä andra kännare af Bergs-vetenskapen.
Domare - goromälen flyttas till
Hofrätten.
Ecclesiastique vården och uppfostran borde
tillhöra Inrikes Ministern, men alltid hafva
sin särskilta Expedition i hans Departement.
De åtskilliga ämnen af Ekonomi k art, sorn
Lafva gemenskap med Läro- och uppfostringsverket
fordra detta samband j — Men till
Expedilions-Chef borda heldst väljas en vetenskapsman.
Canzli-Collegium är i sin natur blott
en expedition och bör ej kunna blifva annat,
men ställas under Utrikes Ministern.
KrigsCollcgiam bör försvinna, och dess
göromål förestås af en rr.ilitair StatsRådsLedamot,
sorn äfven kunde öfvertaga den Styrelse,
sorn nu innehafves af Förvaltningen
af Sjoärendernå.
Allmänna Beredningen måste så mycket
heldre försvinna, som hvarje Minister sjelf
bör låta bereda sina mål.
Allmänna Ma ga-iris Uirectioncn bör ej vara
ett Collegium, utan förestås af en enda Chef,
som lyder under Inrikes, Ministern.
Tullstyrelsen torde vid denna Riksdag
få en annan Organisation, i följd af derom
väckta motioner.
KrigsHofrätten bör upphöra, och domsarätten
öfverflytta» på Hofrätten, som vid nödiga
tillfällen må kunna adjungera militaire
Ledamöter tiU biträde.
Serskildta. Utskottets Beta akan ien, 6<)i
Ståtligen torde jag få yttra den önskan,
att hvarje Minister vid årets slut borde utgifva
en tryckt berättelse öfver , ärendenas
gårig inom hans Departement.
För öfrigt måste så väl Personalen och arbetsmethoden,
som Lönevilkoren inom Collegiernas
Departements eller Contoirs af Corn»litén
granskas och stadgas.
Man torde tycka, att en så stör reform
ej är möjlig, men jag delar ej en sådan fruktan,
så snart Författ ängarne derefter rättas
och jemkas. Dessutom försvinner eri Instantie,
hvilket skall befordra större skyndsamhet.
Man torde äfven yttra farhåga' för en
inrättning, hvarigenom ett helt Collegii makt
skulle läggas i en enda Chefs eller Ministers
hand; men, jemte det ingen Embetsman ostraffadt
får handla emot lagarne, och det i
alla fafl är lika lätt att söka upprättelse a£
en, som af flera; så är dessutom i vår ConBtitution
förvarad en Controllerande magt för
Rådgifvare och föredragande inför Konungen.
X hvarje Land måste Embetstnannens göromål
controlleras af Regenten och Nationen,
eller ock af Regenten ensamt. Den större
magt, som Regenten i senare fallet fått sig
uppdragen, måste i allmänheticke varadyrbar,
emedan, om han ej förmår hindra Embetsmannens
sjelfsvåld och förtryck, hans egen magt
är i fara.
Angående den så kallade LandtRegeringen
torde ej vara mycket att ändra. — Likväl
skulle man helt och hållet kunna indra»
Serskildta Utskottets Betänka/iden
-
ga Jägeri-Staten och endast bibehålla någon
mindre betjening, till vårdande af större
Krono- aUmänningsskogar. Bergmästare-och
Bergsfogde-tjensterne borde också- indragas
och deras göromål öfverflyttas på TingsRätt"rna
och Kronofogdarce.
Magistrater i mindre Städer borde visserligen
upphöra. För ordningens bibehållande
behöfdes blott en Ordningsman lier
Folie ema tare. Tingv-Rätterne skube öfvertaga
det Tudiciela. —• Men ,dä Staten e>. vidhänne?
någon utgift till Magistraternes aflöning
; så beror det af Städernas fria vilja att
häruti , göra ändring.
I snSeends tild Krigsroagt°n ti’ 1 Lands
och Sjöss vore indragningar (visserligen af ofantelig
nytta för Riket. Vissa kostsamma
Regement rs, några högre Befälhafvares Lanners
och en del af Orlogs-Flottans indragning,
skulle sätta. Staten i stånd att uthärda
ett krig, i synnerhet som Beväringen gifver
tillläckelig Armstyrka 5 hvaremot vår nu ägande
respectabla armee icke torde kunna
underhållas af Staten i ett enda Fälttåg, i
brist på besparde eller insamlade tillgångar.
M n, som detta ämne är Politiskt, och jag
fullkomligt är öfvertygad, att Konungen nogsamt
inser, när och huru en reform härutinnan
kan verkställas för att göra Riket sjelfständigt
och oberoende; så torde tidpunkten
ännu icke vara inne att föreslå några generela
grunder, utan torde Comitén, under
tiden, på annat sätt få ledning för sina arbeten
i detta magtpåliggande ämne.
Serskildta Utskottets Betänkanden.
För Committerades åtgärd nied LöneRegleringen,
lärer ej någon annan Instruction
kunna projecteras, än att Lönerne öfverses
och jemkas, ökas eller minskas, allt
efter Embetets större eller mindre vigt. Lönerne
böra bestämmas i Spannemål och Vi«
ctnalie-persedlar och ovillkorligen utgå i penningar
efter Markegångs-pris. — Då det fordras,
ait en Embetsman bör använda hela siu
verksamhet till Statens tjenst, så bör han ock
derföre åtnjuta tillräckelig bergning. — Han.
bör icke heller lemnäs åt nöden, sedan ålder
och sjukdom hindrat honom att vidare vara
gagnelig.
Jag tror det vara i sin ordning, att hvarje
Embetsman bör årligen erlägga något a£
sin Lön till Pensionsinrättningen, för alt pä
ålderdomen derifrån njuta understöd för sig
sjelf eller för efterlemnad behöfvande Famille.
Comitén, som måste skaffa sig upplysning
om de nu varande Pensions inrättningarnes
beskaffenhet, lärer vidtaga nödiga
utvägar för en sådan nyttig anstalt, så att
Staten ej belastas med för dryga kostnader
eller dubbla Löners ingifvande; Och torda
vissa indragna löner för någon tid tillfalla
PensionsCassan för att deråt bereda någon
fond. — För öfrigt mäste vid Löneregleringen
observeras, att -vid sådana f enster, der
Sp ortlar och Expeditionslösen äro oskiljaktiga,
lönerne derefter rättas. För renskrifning
bör icke någon tjenst på Stat uppföras; ty,
då Lösen för expeditioner erhålles, böra till
renskrifning sådaae vanlottade personer, hvil
-
Serskildta Utskottets Betankanden.
ka ej kunna ingå i tjenst, användås, och hvilka
med denna befattning kunna förtjena sitt
bröd.
För öfrigt vill jag framställa såsom en
fiufvudregel, att en person aldrig bör äga
auer än en tjenst på Stat. När en yngling
på flera ställen skall använda sin tid, får
lian sällan någon grundelig skicklighet i något.
Sä snart han kommit till första
3Lonegradén pä något städe, bör han der
odeladt använda sina krafter, emedan han
*edan vid hvarje befordran ser sin utkomst
förbättrad.
Jag kommer nu till ett annat ämne, kanske
det vig ti gaste af alia. -— Det angår Befordringslagarne.
En Stats styrka och lycksalighet beror
kuEvudsakeligen på en kraftfull och rättvis
styrelse j Och denna kan ei blifva sådan, om
den ej understödjes af dugliga och oegennyttig^'
Embetsman.
Det mäste vara en Regents mest bekymandrsamma
göromål att tillsätta Tjenstemän.
När den mest fortjente Sökanden blir utnämnd,
så äro väl bej många tacksägelser att
vänta,' emedan honom endast skedde rättvisa;
men, om denna person blir förbigången
af en oberättigad, så ser nationen derpå med
bekymmer elier missnöje. — Jag förmodar,
att en Regent, vid föredragning af dylika frågor,
, skulle linna sig bäst belåten, att aldrig
få höra de Sökandes namn eller mun tel i ga recommendationer,
utan endast få veta summan
af hvarderas skicklighet och förtjenster. D®
iSerskildta Utskottets Betänkanden.
Embetsman, sorn utgifva vittnesbörd till sina
underhafvande, böra ansvara för rigtigheten
deraf, och att ingen ting blifvit undandöljdt.
Derefter böra inga ensidiga tillägg äga rum;
Och jag tror den fela, som sätter tro till
uppgifter, hvilka ej offentligen våga framställas.
Menniskors välfärd och ära böra ej
sättas i våda för lömska accusaiioner.
Om det biefve en etablerad princip, att
all slags befordran skulle bero af Chefs elier
Styresmans godtycko, så att ingen kunde befordras
inom ett Verk eller District utan
Chefens vilja, så fruktår jag, att täflan i kunskapers
förvärfvande skulle förvandlas till
taflan att vinna de högas ynnest; Och, då
ungdomens uppfostran i allmänhet skulle taga
en sådan riktning, alt ingen egen kraft
och förtjenst vore gällande, torde kommande
generationer så småningom förvandlas tili
svaga, listiga och krypande, så att detta Nordens
manliga folk, för hvilket Europa fordom
darrade, slutligen kunde komma att darra
för sin egen svaghet.
Jag hoppas, att Comitén kan finna
utvägar, att göra de grunder gällande, hvarigenom
känslan för kraft, skicklighet och
förtjenst icke komma att utrotas,
Comitén torde också linna angeläget
iakttaga, att inga tjenster på Stat komma att
anses såsom förtroende-tjenstér, utom dem
som Constitutionen omnämner, och hvaröfver
Konungen disponerar, — När en Chef
icke har magt att efter godtycko entlediga
en Embetsman; så bör han ej heller få magt
Serskildta Utskottets Betdhkandeit.
*tt tillsätta en sådan efter andima grunder,
än dem Befordringslagarne utstaka. — A la
lagar äro helige och förbinda till [efterlefnad.
Ytterligare torde jag få tillägga den önskan,
att tili alla tjenster på Stat bör tillräcklig
ansökningstid kungöras och Förslag på gno
personer upprättas. Detta stadgande borde
ock aga rum till förtroende-tjenster, som
Konungen till- oell a bätter; ty, fastän Konungen
i detta fall ej beböfver antaga någon
af de sökande, bör äfven ansökningstid anslås,
så att hvar och en berättigad må kunna anmäla
sig till befordran, och Konungen derigenom
vinna nödiga upplysningar om de Sökandes
skicklighet,så att härj ej förledes antaga
otjenliga Embetsman till de vigtfgastje platserna.
Slutligen torde Utskottet finnå anledning
atthos Riksens Högloft. Ständer hemställa, om
ej hos Konungen bör i underdånighet anhållas,
att, när någon af de till indragning föreslagna
Tjenster varda ledige, de samma ej måtte återbesättas,
förrän den allmänna regleringen
blifvit antagen; men, om en sådan ledighet
inträffade, att tjernsten ej k^n vara vacant
utan hinder för ärendenas g,ång, Konungen
i Nåder då ville provisionel! eller
med arfvode, som ej öfverstiger Lönebeloppet,
consfeituera denna Embetsmål)), på det
den blifvande indragningsstaten ej må varda
för hardt tryckande; hvarjemte j a gx hemställer,
om ej de vacante tjen ters löner, sorn
under tiden besparas, kunna tå tillfalla den
blifvande Pensions-inrättningenS fond.
Dessa mina ofullständiga anteckningar,
kunna icke utgöra någon väsendtelig led
-
Serskildta Utskottets Ectankanden. 697
ring för Höglofl. Utskottets arbeten och än.
ku mindre för Comiténs. Ju mera man
fördjupar sig x detta ämne, ju mera blir man
ofvertygad om ämnets stora omfattning. Äfven
de ytligaste grunders bestämmande fördrar
tid och skicklighet hos författaren. —
Jag vågar knappt lemna ifrån mig hvad jag
nu framställt till öfverläggningsämne.
jE. G. Holm
Fro Memoria, aflemnad af Herr Prof essoren
E. Z. Munck af Rosenschöld till Riksens
Högloft. Ständers Serskildta Utskotts Pro.
tocoll den 13 A grill 1818.
1. Den administrerande eller verkställande
makten.
1. Af Stats-Rådet, som enligt nuvarande
Regeringsform bibehålles, blifva utom
Justitie- Stats Ministern och Stats-Ministern
för Utrikes ärenderna g:ne Stats Råder Chefer
(med eller man titel af Stats-Minister)
hvar för sitt Departement (sorn ock kunde
kallas Collegiunv), nemligen: en för Financerna,
en för de Inrikes civila eller KammarÄrenden,
och en för Krigsärenden.
Af de Ecclesiastiqva ärenden skola Besvärs-målen
gå genom Justitie-Revisionen,
och Befordringsmälen genom Departementet
för Inrikes Ärendena.
De särskilta Departementer indelas i Under*Departementer
efter behof, t. ex. (om arméens
och flottornas ärenden bestridas gemensamt
af en Minister) Krigs-Dspartementet
i 2:ne Under-Departementer, ettför arméen
acil ett för flottorna med General-Adjutanter*
69g Serskildta Utskottets Betänkanden.
»a t:ll Chefer för dessa Under-Departementer.
Under Departementerna kunna äfven, om
så behöfs, indelas i Bureauer.
Hvart Departement har sin särskilta
Expedition, sorn äfven har detta namn, t. ex.
Krigs Expedition, Kammar Expedition o. s.
v. Hvar Expedition förestås af en StatsSecreter
o 'h besörjes utomdess af ett efter behof
bestämdt antal Expeditions Secreterare^ och
ProtöcoHs Secreterare o. s. v. Stats Se.creteraren
bibehåller samma rättighet och pligt,
att neka sin contrasignation, som Reg ringsformen
före»5 lifver. Stats-Ministern bör äfven
contrasignera, men dess ansvarighet
därvid beror af att förslag derom till Constitutioris
Utskottet.
I fuija häraf upphäfves Cancellie-Styrelsen,
och alla Presidents-Embeten i Collegierna
samt Ordförande Embetena i Tullstyrelsen
och Magazins-Directionen indragas.'
Till Finance-Departementet höra alla
ärenden, hvilka förut gått till CommerceCollegium,
Stats-Contoiret, KammarRätten och
Tullstyrelsen, med undantag af Domstolsfrågor.
Till Inrikes Civil-Departementet höra alla de
ärenden, sorn förut gatt till KammarCollegium,
Bergscollegium, SundhetsCollegium och MagazinsDirectionen,
likaledes med undantag af alja
Tvista- eller Jutitiae-mål.
Till Krigs-Departementet (eller Departementen)
höra de ärenden, sorn förut tillhört
Krigs Collegium.
Observeras: Man kunde ock förena under
ett Departement Financerna och de inrikes
civila eller Kammarärenden, i synner
-
Serskildta Utskottets Beteinkanden.
Iiet Som de förra i dst hufvudsakligaste be*
stridas, af Riksens Ständer sjelfva, i synnerhet
genom deras Stats-Utskott under Riksdagarne
och af Deras Fullmäktige i Banken och
RiksgäldsContoiret emellan Riksdagarna. Hela
Departementet skulle då beta I 'rikes-Civil-Departpmenfet
och bestå af ettUnder-Departement
för Financerna och ett för Kammarärenden.
KarnmarCollegium vore af alla Collegier
det enda, som med skäl kunde bibehållas,
i synnerhet om Financerne och Kammar*
ärenderne förenades under ett Departement.
En allmän Stats Beredning, bestående af
föredragande Stats Secreteraren, till hvars befattning
målet hörer, samt utomdess g StatsRåder,
de nemligen, till hvilkas Departement
snålet icke hört, ersätter .Allmänna Beredningen.
Härigenom äga minst 4 Medlemmar
af Stats Rådet speciell kännedom af hvarje
fråga, innan den i Stats-Rådet förekommer.,
Konungen tillförordnar efter behag en
särskilt KrigsBeredning.
2 Till Konungens Befallningshafvande
fiöra alla Executiva åtgärder samt ekonomiska
ärenden och Allmänna ordningens handhafvande.
Mtn DomsRätt uti egentliga Rättsfrågor
skil jes så mycket som möjligtifrån deras
befattning, så att t. ex. tvister om Kronohemman,
anläggande af vattenverk tn.m. pröfvas a£
Domstol. Allmänna ekonomiska ärenden må
såsom hittills vid Domstolarne undersökas.
2 Den Lagstiftande magten
1 HögstaDoinstolen, sammansatt enligt
Regeringsformen, pröfvar och afgör alla ifrån
ÖfverRätterna inkommande mål.
709 Serskildta Utskottets Betänkanden.
2 IlofRätter och OfverRätter. De afgöra
alla ifrån första Domstolen genom vad
eller Besvär inkomna mål och deribland äfven
aliade Justitie-ärenden el!erRättsfrågor,
hvilka nu afgöras uti Rikets Collegier m. fl.
särskilta embetsverk och inrättningar, från
hvilka all domsrätt skiljes.
3 Första Domstolen a) på landet. Den
består af en Domare med en Nämnd, vald
af jordägare i de Härader, som utgöra domsagan.
Till den höra alla tviste- och brottmål,
emot h/ilka personer och af hvilken
beskaffenhet som heldst, undantagandes Prester®,
Civila Embetsmäns och Krigsmän*
sådane Embetsfel, som förr derifrån vaiifc
undantagne, och Högmålsbrott.
b) i Stad. Denna Domstol består af en
Domare (Borgmästaren) och en Nämnd, som
välie* af Stadens innevånare. Hit höra alla
mål, som förut afgjorts vid Kämnärs Rätt,
RådstufvuRätt, Accis-, Sjötulls- och HallRätt
m. fl. särskilta Rätter och Verk' i Stä*
derna, som hittills haft Domsrätt. Om Nämnden
skall, som hittills, bestå af lönta Rådman,
bör dessas antal i allmänhet inskränkas.
D_‘ minsta Städer kunde hafva en Domstol
gemensamt med det Härad, hvaruti de äro
belägne, samt för ordningens bibehållande en
slags Styresman.
Alla så kallade fora privilegiata, t. ex.
BergstinaRätten m. fl, upphöra, undantagande
BorgRätten för de personer, som till Hofstaten
höra och på Kongl. Slottet bo, i det,
som rörer deras tjenstebefattning, samt de A
-
Serskildta Utskottets Betänkande». 791
cademiska Jurisdictionerne i afseende på Studerande
m. m.
LagmansRätterna indragas.
Förslaget till denna nya organisation är
bygdt på följande allmänna grunder:
1 Den administrativa makten erhåller
en mer omedelbar och concentrerad befattning
med de till den hörande ärenden, och
Konungen besväras mindre med pröfning af
åtskilliga smärre högst obetydliga tvister och
ärenden utan mest med allmänna vigt iga frågor.
2. Alla medborgare höra under samma
Domstolar, och all Domsrätt skiljes ifrån da
till executiva styrelsen hörande Embetsverfcen5
Domstolarnes och i synnerhet ÖfverRätternas
göromål ökasj men derföre torda
ej personalen betydligen ökas.
3. Embeté- och Tjenstemän blifva i allmänhet
mera än hittills sysselsatte, men bättre
lönte. De borde lönas efter beräkning i
Spannemål, och alla lönas i samma grad något
nära lika.
4. Likasom redan skett med vår allmänna
Lag, verkställes en ny redaotion af alla Financiella,
Commerce- och Ekonomiska Förförfattningar,
former och föreskrifter hvaraf
en mängd måste dels upphäfvas dels
förenklas.
5 Äfven förenklas Uppbörds- och RedogörelseVerket.
En Comité nedsättes, hvartill Ledamöter
utnämnas af Konungen och Riksens Ständer
gemensamt, hvilken föreslår, på de af
Särskilta Utskottet uppgifna grunder, en ny
Organisation samt indragning af Embeten och
Serskildta Utskottets Betdnkanden.
Tjenster, samt samlar och redigerar de eko*
nomi;ka stadgar, som ur allmänna Lagen
böra uteslutas, äfvensom alla andra, så val
ekonomiska, som handeln och slöjderna samt
drätselverket rörande Författningar. Den
skulle arbeta i bredd med den redan länge»
sedan nedsatta Lag-Comité, som utarbetar
en förbättrad organisation af Domstolarna
och en ny redaetion af de civila och brottmåls-lagarne.
Samma Comité bör äfven föreslå en CensionsV
inrättning för civila Émbejs- och Tjenstemän
samt löningssättet.
6 En Pensionsanstalt för Civila Embetsoch
Tjenstemän inrättas.
7. De tjsnstsökandes och tjenstbehöfvandes
antal minskas genom mera stränghetvid dimissioner
från Schöler och Gymnasiersamtvid Student-examina,
äfvensom vid andra examina.
8 Alla titlar, hvarmed icke ordinarie tjenSfs
och lön följa, böra afskaffas för alltid.
E. Z, Munck af Rosensköld.
Memorial, uppläst i R. H. St. Serskild*
ta Utskott den 22 Aprill 1818 af Riks.
dagsmannén Anders Danielsson från Elfsborgs
Län.
Då det åligger mig, såsom Ledamot af detta
Utskott, att yttra mina tankar i det vigtiga
ämne, sorn Riksens Högled. Ständer till
Utskottets handläggning öfverlemnat, fullgör
jag denna pligt med fullkomligt erkännande
af mina insigters otillräcklighet att lemna
något fullständigt eller utarbetadt förslag,
•SéCskilcltct Utskottets Betänkanden. 703
Som vid afFattande af dét sluteliga Betänkandet
kunde läggas till grund; Det lar icke
heller kunna förväntas, att någon af mitt
Stånd, hvars deltagande i de Allmänna ärendena
inskränkes till vanliga Riksdagsgöromål,
skulle Vara i stånd till något Sådant.
Men med den erfarenhet jag i en eller annan
del kunnat förvärfva, och med den ledning,
som af Herrar Munck af RosenscliäldS
öch Holms Memorialer kan hemtas, blifver
det mig kanhända möjligt, att tillägga några
anmärkningar, sorn jag ville önska icke vöre
alldeles oförtjenta a£ Höglofl. Utskottats
Uppmärksamhet.
Först och främst torde jag få uttrycka
min tanke om rätta innehållet af Riksens
Höglofl. Ständers ofta yttrade önskan af en
tiy den inte Styrelsens och Embetenas reglering,
för att såmedelst för mig utstaka vidden
af hvad som hör undersökas och ändamålet
som bör eftersträfvas. Omöjligen kan.
jag föreställa mig, att hela frågan, ehuru den
först väcktes i anledning af Kongl. Majus
år 1809 Nådigst förklarade önskan, att genom
möjliga besparingar å AflöningsStatett
bereda lindring i de tryckande utlagorne,
endast skulle vara om upptänkande och indragning
af möjligen befintliga öfverflödsEmbeten
eller Tjenstår. Huruvida några sådane,
då närvarande sakernas ordning i allo
ansågs böra blifva orubbad, kunde utvisas,
lemnar jag derhän. 1 många publitjue Verk
tillskrifves ju ärendenas mer och mer förse
till
RiksSt. Prat. 18x7-18 ig. g;d* Sami.&:r 89. QO.
yo/; Serskildta Utskottets Betankanden.
nade gäng den tilltagande mängden af göromål,
emöt hvilka Ledamöters och Betjenings
antal icke skall vara tiliräckeligen svarande»
Man. hotas således snarare med en i framtiden'
oundvikelig tillökning i tjensternas antal,
än man smickras med någon utsigt till
deras förminskning. Skulle också några
smärre indragningar vid ett eller annat Verk
kunna göras, utan fara för Styrelsens jemna
gång och utan deraf uppkommande nödvändighet,
att på ett annat ställe tillägga hvad
man på det ena borttoge, så blefve dock, enligt
min öfvertygelse, fördelen eller besparingen
så ringa, att det föga skulle löna möden
för Riksens Högloft. Ständer att sysselsätta
sig sjelfva eller sina Ombud med ett sa
invec-Jadt och tillika så otacksamt arbete.
Vi hafva för oss ett lysanda exempel i dena
ir 1811 nedsalta Comité, hvilken verkställde
experinlentet med IndragningsFöraök, under
bibehållande af den hittills bestående formen.
Sedan alla Coilegiernas Presidenter och andra
ansedda ledamöter discuterat ämnet i flere
månaders tid, och inhemtat Betänkande»
från flere håll, blef resultatet i det närmaste
lika med hvad som ägde rum innan Comitén
sammanträdde, och man kunde gerna
säga, att det varit öfverflödigt att göra sä
mycket buller af ingenting. Skulle den derefter
flerfaldigt begärda Comitén, då den en
gång hinner blifva verksam, utgå ifrån samma
grunder, så ser jag deraf ingen ridare
verkan, än att några Tusende Riksdaler, beviljade
för detta ändamål, varda årligen «t«
Serskildta Utskottets Betänkanden.
7°5 I
gifne, för att i skrift slutligen bevisa, att genom
Indragningar icke så mycket vore alt
bespara som sjelfva Comité» kostat. Val har
jag mig bekant, alt 1812 års Stander medgäfvo,
att något annat resultat icke kunnat
af den då upplösta Comitén vinnas, och i det
hela instämt uti dess omdöme öfver étt inkommet
och granskadt förslag, hvilket ogillades;
men sådant måste nödvändigt tillskrifvas
den öfvertygelse hos Ständerne, att felet
legat i Comiténs instruction och arbetsgrund;
ty i annat fall hade det ju varit en orimlighet
att af Konungen begära en annan Comité,
sorn å nyo skulle företaga samma arbete.
Detta framgår äfven ovedersägligen af Ständernas
förklarande, att den nya Comitén.
skulle äga att utarbeta och föreslå nya forsner
och methoder, utan hinder af hittills
gällande Lagar och Författningar. Vid 1815
års Riksdag utvidgades ännu mer utrymmet
för denna städse önskade, men aldrig nedsatta
Comité, och om man i dess helhet uppfattar
det redan beviljade omfånget för samma
Cornités verksamhet, aå lär det finnas
medgifva rättigheten och skyldigheten att föreslå
ett alldeles nytt sätt för de allmänna ärendenas
handläggning, oberoende af hvad
hittills varit förordnadt och gällande, saint
en ny Ekonomisk Lag, befriad från alla onyttiga
och förvillande Stadganden, och grundad
på en verklig gränsregi ering mellan de
Juridiska och Ekonomiska angelägenheterna.
Också är det endast för ett sådant ändmål,
sorn det vore mödan värdt, atl med ännu en
Jo6 Serskildta Utskottets Betänkande/t.
ny Comité föröka de redan befintligas antal, och
dertill b e vii 1 ja ett årilgtpenninganslag. Jag antager
derföre som gifvet, att Riksens Ständer
lika mycket afse en, redighet, enhet och
ordning beredande, omskapning af administrationseattet,
sorn den dermed möjligen förenliga
besparingen i kostnader, hvilken dock
aldrig kan blifva så betydlig, att fördelen
deraf skulle uppväga den af en skyndsammare
och säkrare ärendenas gång» då det af
tryckta Handlingar årligen upplyses, att anslagen
till samteliga Collegierna i det närmaste
äro lika med hvad ett enda föga manstarkt
Regemente af Stockholms garnison kostar
Staten. Igenom de redan gjorda förklaringar
i afseende på den blifvande Comitén, anser
jag äfven Riksens Ständer hafva på förhand
antydt, att, om den nya sakernas ordning
skulle fordra annan redaction af någon
i GrundLagarne, sådant icke borde verka
betänklighet, helst Konungen och Riksens
Ständer äga att vid förslagets pröfning deröfver
bestämma sitt beslut.
Med sådan öfvertygelse om rätta förståndet
af Riksens Ständers förklaranden och
önskningar, tror jag mig för alltid kunna
öfvergifva tankan på ett försök utan ändamål,
det nemligen att göra indragningar af
Tjänster, med bibehållande af det gamla
Administrationssättet. Herr Borgmästaren
Hohn har dessutom tillräckligen visat, att
det verkligen gamla sättet icke var det Sorn
nu följes. Att återföra Collegierna och Styrelseverken
till deras äldsta form och be
-
Serskildta Utskottets Betänkanden,
skaffenhet, medelst frånskiljande af hvad tid
efter annan blifvit tillagdt och förändradr,
ar derföre hvad jag, lika med Herr Borgmästaren,
tillstyrker, En af tia farliga te stöteStenai:
för förbättrangén är derigenom borttagen,
jag menar fruktan för nyheten. Orri
man låter de i föryngrad gestalt framträdande
Verken behålla sina gamla namn, fast de
förlorat den vördighet, sorn kan härröra af
ett antal Ledamöter kring bordet, finnér jag
knappast behöflig!, att förändra någon annan
§. i GrundLagen än den /yjde och denna
af det skäl endast, att en annan Organisation
af RiksRätten blifver i och med detsamma
nödvändig, som Coilegförnas Presidents- och
Ledamotstjenster indragas.
Herr Borgmästar n Hohn har upptagit
det'inkast ,mot den föreslagna Organisationen,
som kan förutses, att nemligen våda
för d en enskiltes säkerhet kunde uppkomma
af en så vidsträckt myndighets öfverlemnande
åt en enda person, Sorn den, hvilken
skulle tillkomma Dep^rtementsCheferne. Herr
Borgmästaren har härvid, till en sådan farhåga?
stillande, anfört, att jemte det ingen
Embetsman får ostraffadt handla mot Lagarne,
så bör det i alla fall vara lika lätt att
söka upprättelse af en sorn af flere, heldst
Vi uti Grundlagarna hafva en controllayando
magt förvarad emot Konungens Rådgifvare
och Föredragande. Jag, för min del, anser
icke blott Contralien vara bibehållen i lika
kraft som hittills, utan finner fast mer, att
flen nu föreslagna Styrelseformen innefattar det
ipbQ Serskildta Utskottets Bctänkanden.
enda medel att göra riktigt gällande i verkligheten
den ansvarsskyldighet, som Grundlagens
bokstaf utstakar, men som i nuvarande
sakernas skick torde oftast vara svår att
utkräfva. Jag vill ej uppehålla mig synnerligen
vid det bekanta förhållandet, att ett
felsteg, gemensamt begånget af ett CoIIegium
ell^r Styrelseverk, on\ det äfven rättas,
likväl sällan medför någon våda för Ledasnöterna.
En bannstråle från högre Ort träffar
inom Sessionsrummet så många afledare,
att hvar och en särskilt foga skakas af staten,
som redan på förhand är betydligt mildrad
af de i början förekommande orden:
Vår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet,
och de likaledes på slutet ofelbart inflyttande:
Vi befalle Eder Gud Allsmäktig synnerligen
Nådeligen, hvilkas uteslutande eller
förändring CurialStylen icke msdgifver»
Jag vill egentligen fästa mig vid den Corporation,
af hvilken Nationen äger, genom
sina Ombud i ConstitutionsUtskottet, att diarecte
fordra redo, nemligen StatsRådet. Utom
den sol kl ara omöjligheten, att vid nuvarande
förhållanden kunna klandra någon eller
alla Konungens Rådgifvare, för underlä/tande
af sådana Riksgagneliga åtgärder, som
bordt och kunnat vidtagas, är svårigheten
lika synbar, att alltid kunna, med bibehållande
af billighet och värdighet, göra eller
fullfölja en anmärkning, för verkeligen i
verket satta anmärkningsvärda stag, om ansvaret
skulle drabba hela StatsRådet gemensamt.
Antages det nu gjorda förslaget, så
Serskildta Utskottets Betdnkanden.
blifver hvarje StatsRåds Ledamot specielt
ansvarig för sin del af den Allmänna Styrelsen,
och ej mindre försumlighet eller oskicklighet,
än verkliga felsteg erbjuda sig såmedelst
sjelfmant till granskning och beifrande.
Blefve tillika den ordning stadgad,
att Protocollerne i StatsRådet ofelbart skulle
innehålla Ledamöternas yttrande i hvarje
fråga, och ej endast Konungens beslut, och
blefve dessa Protocoller, med undantag af
dem i Ministeriel a mål, underkastade lika
publicitet sorn Högsta Domstolens och alla
andra Verk, så är jag öfvertygad, att för
framtiden, med få undantag, anmärkningar
mot högre Embetsman skulle vara förebyggde,
emedan anledningar dertill sällan kunde
förekomma 5 ty, som en af Sveriges förtjentaste
Embetsman, aflidne Hans Excellence
Grefve Liljencrantz uttryckt sig i Protocollet
i 18 i i års Comité för Tjensteregleringen:
”Då en ensam Embetsman, sorn har
att sköta vigtiga ärenden, är för sina göromål
likasom ställd på Allmänhetens Skådeplats,
utkräfves helt annorlunda omtanka,
drift och bemödande att fullgöra dess p 1 i g -  tei-, än då han i ett Collegiuoa, eller ett
större samqväm, har tillfälle att lita på andra,
eller att dölja sin maklighet eller känslolöshet
med bifall till någon annans mening.
Hvarest straff och belöningar äro rätteligen
sammanpassade, eller der dygd, redlighet och
en rätts kaffad Patriotism hedras, men deremot
egennytta, maklighet och vårdslöshet
utmärkas med föraktets stämpel, saknas al
-
7 jo Ser skildt et Utskotteti Betånkanden,
<h'ig skicklige, nitiske och arbetssamroe Em*
hetsman,"
Jag anser dessa ord, eller rättare, hela
det Anförande, hvaruti de förekomma, som
ett den vördnadsvärde mannens Testamente
ti T oss efterlefvande om de ljusa å6ig
ter af Stats förhål landesa i allmänhet och
detta la ds j synnerhet, samt det brinnande
nit för Fäderneslandets val, hvaraf han
tinder hela sin lefnad gaf så många o:h välgörande
vedermäien. Måtte vi vid detta
tillfälle visa, att l ans på erfarenhet och ett
upplyst förstånd grundade lärdomar icke fun»
tut döfva öron eller kalla hjertan!
Beträffande de särskilta delarne af Herrar
Munck af Rosenschöld* och Holms förslag
till det nya Organisationssättet, så har jag
naturligtvis svårt att deröfver yttra mig något
bestämdt- Min enskifta öfvertygelse,
sorn dock icke kan vara stödd på kännedom
ef de olika Styrelsernas speciella förhållanden,
är dfh, att åtminstone det mesta af
hvad som blifvit föreslaget, låter verkställa
sig. Att svårigheter skola mota, det säger
sig Sjelft, — ej mindre ämnets egen natur,
än passionsr och smärre intressen skola vålla
sådana, I en eller annan del har jag några
betänkligheter, dem jag anhåller få yppa.
Herr Munck af Rosenschöld vill, att den
blifvande FinanceMinistern skulle få befattning
med de ärenden, som hittills gått till
CommerceCollégium och KamrnarRätten, Detta
kan jag endast i det fallet gilla, om Kammar-
och FinanceÄrmderna blefvo samman
-
Serskildta Utskottets Betdnkfinden, yn
> '
glagne tinder samma Mi‘nister, som Hery
Munck af R o sen schöld äfven alternativt fram*
Ställt, Men i denna händelse bl ef ve dock
alltid betänkligt att låta den con troll erande
och redofordrande myndigheten, sorn hittills
tillhört KammarRätten, bero af den disponerande
(FinanceMir.istern). Bibehålles
åter en särskilt Inrikes Minister, så måste
lian också nödvändigt hafva Inspectionen öfver
Näringarne och Handeln, hvilket ämne
är för FinanceMinistern främmande.
Att låta både LandtArmeen och Flottans
ärender stå under samma Minister, befarar
jag blefve mindre lämpligt, äfven orri de
finge under honom sina särskilta Bureauer.
Armeen elley Flottan klefve troligen endera
lidande, och det är svårt att saga, hvilken
af dem som bör hafva fprstfödslorätten. Då
det vanligen alltid finnes i StatsRådet en
Amiral och en Generalsperson, så ser jag
intet hinder, att de kunde få under händer
hvar sitt Departement,
Den af Herr Munck af Rosenschöld föreslagna
beständiga StatsBeredningen kan
visserligen blifva ämne för thyoken discussion.
Då Allmänna Ärendenas Beredning bör
försvinna, så skulle jag af det skälet kunna
medgifva, att den föreslagna finge intaga dess
rum. Men i alla fall är väl för den allmänna
säkerheten bäst, att målen icke blott
nämnas, utan äfven föredragas inför Konungen,
och jag befarar att, om den föreslagna
StatsBeredningen blefve antagen, så komma
den egentliga föredragningen att ske der, och
j?'.£ Serskildta Utskottets Betänkatiden.
»lia mål, sorn rörde annat än befordringar
och Nådebetygelser, sluteligen afgöras i sjelfva
Verket icke a‘f Konungen, ulan af StatsRådet,
som då blefve i tillfälle att småningom
bilda sig tili en Aristokratisk Embetsmannacorps,
säker under Konunganamnets täckelse.
CanzliStyrelsen tror jag kunna helt och
ballet upplösas, och ej ens behöfva bibehållas
såsom en Expedition.
Dess få göromål hafva en gång förut
varit föidelta på andra särskilta Verk, titan
att någon olycka deraf försports, och,
om Utrikes Ministern är Chef för ett Coilegiimi
eller ej, tror jag att hans anseende
är lika väl förvafadt.
Huruvida åter Ecclesiastique- och Uppfostrihgsärenderne
aro väl försörjde, om de
komma under Inrikes Ministerns förvaltning,
är en annan fråga. Jag tror, att deras vigt
är mycket större än deras mängd, och att
de derföre väl kunde få sin egen Styresman
inom StatsRådet, efter dervarande Ledamöters
antal medgifver sådant. För ordnings
och enhets skull borde då Academie-Canz'-  lererne afskaffas och Ministern bestrida de
functioner, desse hittills haft. Ibland andra
fördelar häraf tror jag vara den, att många
ambitionsfrågor mellan Universiteterna och
Läroanstalterna skulle försvinna, sedan desse
voro styrda efter lika principer och med
lika tillgifvenhet.
Att helt och hållet afskaffa Landshöfdingarnes
Domsrätt, torde blifva svårt, om ej
©görligt. Detta ämne önskar jag måtte blif
-
Serskildta Utskottets Betänhanden. 713
va närmare utred eif, eller ock åt Gomben fria
händer att derutinnan föreslå, sedan en sådan
utredning blifvit af densamma verkställd,
LagmansRätternas indragning linner jag
till aila delar läsnpeJjg, och förenar mig deruti
med Herr Munck af Rosenschöld.
I afseende på Städernas Jurisdictioner
Sr jag af lika tanka med Herr Borgmästaren
Holin.
Vidkommande Borg-Rättens bibehållande
såsom privilegierad Domstol i d® fall,
Herr Munck af Rosenschöld uppgifvit, ville
jag tillägga den inskränkning, att den endast
skulle få dömma i sådana mål, der Reglementen,
och ej allmänna Lagen, böra tillämpas.
*
Herr Borgmästaren Hol rn Förslag, att
ingen tjenst pä stat borde uppföras för rättskrifning,
bifaller jag oinskränkt, och önskar,
att det som allmän norm måtte blifva Cojnitén
föreskriEvet vid upprättandet af nytt
förslag till de blifvande EmbetsVerkens Stater.
Hvad i de begge anförandena förekom,
mer om en Pensions Inrättning för Civilstaten,
om medel att förminska de tjenstsökandes
antal, om Titlars afskaffande, som icke
motsvaras af verkligt innehafvande Embete,
om Befordringslagarne m. m. anser jag förtjena
den största uppmärksamhet, och tviflar
icke, att det Högloft. Utskottets Herrar Ledamöter,
som bättre än jag känna förhållandet
i dessa delar, lära linna och föreslå
Serdhlsitfr Utskottets Betänkanåen.
tjenliga utvägar, att häruti komma till ett
önskadt resultat,
Utdrag' af Protocollet, hållet i Riksens Hög,
lofl. Ständers Serskildta Utskott den g
Maj 1818,
S. D, Efter skedd justering af Ut kottets
till Riksens Höglofl. Ständer nu afgifvande
Betänkande angående grunderna för en alimän
Reglering af Statens Embeten och Tj lister,
a fl emu a de Herr Biskopen Doctor Ahnqvist
ett så lydande skrjfteligt anförande:
”Då jag, instämmer i de allmänna åsigter,
sorn nu, enligt PUirantetens beslut, blifvit
intagne i Höglofl. Utskottets- Betänkande,
torde dock tillika mig tillåtas, att yttra
den särskilta mening: att allt hvad soin
rorer speciella detailler och åtgärder, fogligen
hade kunnat och bort besparas, intill
dess man fått inhemta resuitaterne af den
Comités arbeten och granskningar, åt hvilken
Kongl. ÄIaj:t och Riksens Ständer lära öfverlemna
att söka en närmare och, så vidt
jnöjligt är, fullständig kännedom och öfversigt
af allt hvad sorn hörer till Rikets samte!
iga Collegialå Verk samt deras Tjänstemäns
både Embetsfcefattningar och Eoner”
Och skulle detta yttrande, uppå Herr
Biskopens derom gjorda anhållan, såsom dess
reservation åtfölja. Utskottets Betänkande till
gamteliga Riks Stån den. Ut Supra,
Ex Pratocollo.
Carl 5 M af Lehnberg
Serskildta Utskottets Betäitkandelt. 715
Utdrag af Protocollet, hållet i Piikscns Hög*
loft. Ständers Serskildta Utskott den 16
Maj 1818.
S. D. Uppå Herr HofRKttsRådet vo®
Roséns begäran, att dess tiil Protocollet för
den 6 i denna månad gjorde anförande måtte,
såsom dess reservation, Jtå åtfölja Utskottets
Betänkande af samma dag angående grunderna
för en allmän Reglering' af Statens Embeten
och TjenSter, fann Utskottet fcr
godt bifalla, att förberörde af Herr I-IofRättsRådet
gjorde anförande finge', såsom
bilaga till det redan afgångna Betänkandet,
blifva de respective RiksStånden meddeladt.
Ut Supra.
Ex Frolocollo.
Carl M. af Lehnberg.
Utdrag af Protocollet, hullet i Piik sens Höglo
fl. Ständers Serski.dta Utskott den 6
Maj 1818.
S. D. E fter slutad Histering af Utskottets Betänkande
angående grunderna för en allmän
reglering af Staten ■ Embeten och Tjenster, yttrade
Herr HofRättsRådet von Piosén, med förnyande
af sitt till Protocollet för den 22 sistlidne
Aprill gjorde anförande om i frågavarande
ämnens öfverlemnande till en utaf,
om de särskilta StyrelseVerken, erfarne och
Jrunnige män sammansatt Comités bepröfvan
-
r 7j6 Serskildta Utskottets Betänkande/t.
de, att, som indragningar och förändringas
af Rikets Collegier och Verk samt minskning
i Embets- och Tjenstmännens antal beroddes
på den förenkling, så väl Allmänna
imagen som Ekonomiska Författningar kunde
komma att undergå, det vore utan allt ändamål
att nu, och innan en sådan förändring
af Eag och Författningar för sig gått, bestämma,
hvilka Verk och Embetsman borde
bibehållas för den nya Lagens och"1 Författningarnes
bandhafvandeoch tillämpande, hvarföre
Herr HofRättsRådet, för sin del, icke
kunde understödja Utskottets i förnämnde afseende
afgifna Betänkande; Och begärde
Herr HofRättsRådet, att detta yttrande måtte,
•åsom dess reservation, i Protocollet intagas.
Ut Supra.
Ex Frotocollo.
Carl M. af Lelmberg.
Rättelser'.
sid. J55. rad. <5. står: Förordningars ?ä.t: Anordningars
— 45- — 4- nedifrån står; Lagstiftande läs: Lag.
skipande
~~~ 48» — 111 står: Censionsinriittning läs: Pen*
sionsi-nrättning
—
oocwocxx30ooooocoooootx5ooooooccoco<x>aooooooQcsi
N:r ni.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärtoch
Ekonomi- Utskotts Betänkande, i anledning
af åtskilliga väckta motioner om
förändringar eller förbättringar uti skjutsväsendet,
och de i detta ämne ut komne,
nu gällande författningar.
De i detta ämne till Utskottets handläggning
ifrån Respective RiksStänden remitterade
Memorialer och Anföranden äro :
1:0 Ett hos Högloft. Riddersfeapet och
Adeln af Friherre Liljehorn G. A. uppläst
Memorial, hvari Herr Friherren anmärker,
hurusom stadgandet i 6:te punkten af Kongl.
Förordningen, angående några omständigheter,
sorn böra iakttagas vid Krono-, Kungs- och
Gästgifvare-skjuts m. m. af den 28 Juni 1809,
att efter en häst icke må åka mer än en person
jemte den skjutsande, medförer den olägenhet,
att resa ide, som medhafver betjent,
nödsakas för dess fortkomst taga serskild häst,
ehuru Kongl. Förordningen den 11 December
1766 uti 20 §. medgifver, att en tyngd
af 20 Lisp. får åkedonet påläggas; äfven»
sorn, i händelse den skjutsande icke finner
för godt sjelf åtfölja sin häst, utan anmodar
någon annan den återtaga, den resande försättes
i nödvändighet, att sjelf köra ett ofta
okynnigt hästkreatur, och Öppna de gtua1
Bihang till BjjuSt. Uti. i8i7'*8l8 Sami, N;r 919a.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
dar, som tinder vägen kunna mota; i anseende
hvartill Friherren yrkat den förändring
i Gästgifveri ordningen, att det må vara
den resande tillätet pä en häst medtaga betient,
mot erläggande af 6 sk. Banko ersättning
för milen till skjutsbonden, som nödgas
gå, för att återhemta sin hast, samt att,
om den resande icfce är försedd med betjent,
den skjutsande icke må kunna vägra att vara
den resande följaktig till nästa station,
då sådant fordras.
2:0 Memorial af Herr Ekenstjerna J.,
som öfverklagar det tryckande skjutsningsbesväret,
i synnerhet i södra delen af Stockholms
Län, der Herr Elgenstjerna å sina
ägande Frälse-hemman skall sakna åboer, i
anseende till den betungande skjutsnings-skyldigheten,
och ofta skall vara föranlåten erlägga
omkring 4 procent af ett hemmans
uppskattningsvärde till den, som efter accord
åtager sig att skjutsningen för hemmanet bestrida.
Till någon lindring för Landtmannen
i detta Onus, yrkar Herr Elgenstjerna skjutslegans
förhöjning till 16 sk. Banko milen,
och att författning måtte vidtagas om utbyte,
då sådant äskås, af Reserve-skjutsningen
emot Håll, såsom vida mindre betungande
för jordägaren.
5:0 Ett af Herr af Vingård, Jofan,
ingifvet Memorial, i likhet med dess vid sistliden
Riksdag uppläste, om förändring i nu
varande, för Jordbrukets förkofran hinderliga,
skjutsningssätt, samt i dess ställe inrättande
af Forvagnar; föreslåendes, att Forvagn*
Inrättningen, afskild från Brefposten, till en
Eesv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden. 715
början blott infördes på vägen emellan
Stockholm och Götheborg, och att en Comité
sattes, som finge eig uppdraget, alt anskaffa
nödigt antal vagnar med anspann, bestämma
Stationerna och tiden för körningen
emellan de således utsedda ombytesställen,
upprätta Contracter, der sådane kunna träffa?,
besörja inrättandet af ForvagnsContoir i Städerna,
der paketer kunna till transporterande få
inlemnas, upprätta Reglementen och Taxor
till Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse, antaga
pålitliga postilloner och öfrig betjening för
inrättningen, hvilken Herr af Wingård anser
till en början endast böra begagnas under
sommarmånaderna, då det är af största vigt
för Landtmannen att få egna sin tid och arbetsförmåga
åt Jordbruket. Och förmodar
författaren, att man härigenom lättast korame
till erfarenhet, huruvida forvagns-inrättningen
vore inom Riket användbar, och i
hvad mon den sedermera skulle kunna ytterligare
utvidgas.
4r° Ett till Högvördige PrestStåndet
af Herr Prosten J. C. Östermem ingifvet Memorial,
deruti, efter framställning af åtskilliga
exempel på den olikhet, som råder uti
de af Konungens Befallningshafvande inom
serskildta Län vidtagne s;adganden rörande
Gästgi fveriei na, och de för resande saint
skjutsande meddelta föreskrifter, Herr Prosten
sökt visa behofvet af enhet uti Författningarne
i detta ämne öfver hela Riket, och,
i hänseende dertill, hemställt, örn icke KarnmarColleginm
kunde få sig uppdraget, att,
efter jemförelse af dessa olika stadganden,
720 Eesv. och Ekon. Utsk. Betunhanden.
utarbeta en Författning, som borde gälla till
allmän efterrättelse, ined rättighet likväl
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, der
olika förhållanden och omständigheter sådant
nödvändigt påkallade, att i Ekonomiska och
Polieemål, likasom hittills, serskildt förordna.
5:0 Inom Vällofl. BorgareStåndet har
Herr G. A. Sjöstedt, såsom RiksdagsFullmägtig
för Staden Carlstad, i anseende till
de dryga utgifter, som denna Stads innevånare
måste vidkännas, i och för skjutsningen,
hvilken skall blifvit pä Entreprenad upplåten,
yrkat dubbel skjutslega frän Staden mot
hvad å landet betalas, eller 24 sk. Banco
för milen.
6:0 Likaledes har Herr Martin Thunell
uti ingifvet Memorial sökt visa otillräckligheten
af den skjutslega, som nu erlägges,
och föreslagit en tillökning deraf, så för
Staderna, som på Landet, någorlunda sva-i
rande emot de besvär- och olägenheter, som
de skjutsskyldige äro underkastade.
7:0 Af Herr C. V. Linde, såsom RiksdagsFullmägtig
för Städerna Fahlun, Hedemora
och Säter, är anfördt, huru sopa Skjutsningsbesväret
tid efter annan blifvit för~Städefna
mer och mer tryckande, samt att den
för dem g rnensamma svårigheten att bestrida
skjutsningen i synnerhet är af känbar
verkan uti Fahlun, af de flera skäl, hvilka
han uti sitt Memorial anfört, 1 anseende hvartill
han ock yrkat rättighet för Städerne att
åtnjuta Skjutslega till dubbelt" belopp emot
hvad å landet erlägges. Häruti hafva åtskilige
af Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamö
-
EeSV. och Ekon. UtsJc. Eetänkanden.
tet instämt, och Herr Malmberg, uti serskildt
anförande till Prolocoilet, i egenskap af
Fullmägtig för SöderTelje, yrkat, att skjutsleg
an derifrån, som, i förhållande till de
stegrade utfodringspriserna, billigast bestämdes
till 52 Sk. Banco milen, alltid måtte utgå
till lika belopp, som från Hufvudstaden,
enär skjutsringen, relatift, i intet fall skall
vara lindrigare för SöderTelje, än för Stockholm.
8:0 Uti Hedervärda BondeStåndet bar
Biksdagsfullmägtigen Johan Larsson Viklund
från Vesterbottens Län i ingifvet Memorial
framställt den önskan, att Ståndet måtte tili
Kongl. Maj:t omedelbart frambära en underdånig
anhållan om förhöjning i den för det
närvarande otillräckliga skjutslegan, heldst det
mera vore att önska, än hoppas, att BondeStåndet
kunde blifva från Sjutsningsbesväret
alldel es frikal 1 ad t, och, efter Riksdagsmannens
tanka, Forvagnsinrältningen, åtminstone
i Norrland, omöjligen kunde bära sig. Och
bar Riksdagsfullmägtigen J. M. Wessing i
sammanhang härmed yttrat, det han ansåge
lämpligt, att från de öfrige Respective RiksStånden
först äskades upplysning på hvad billig
grund all slags skjutsning blifvit oprivilegierade
hemmansägare ålagd, innan Ståndet
med ärendet toge någon vidsträcktare
befattning.
9:0 Bancofullmägtigen Johan Olsson
Longberg har uti ett inom Hedervärda
BondeStåndet uppläst, och sedermera till allmänhetens
kännedom af trycket utgifvet, vid
-
y22 Betv. och Ekon. Ctsk. Baänkanden.
lyftigare Memorial, efter en historisk framställning
af Skjuts Inrättningens öden och förändringar
ifrån dess uråldriga uppkomst
under Konung Magnus Ladulås, intill närvarande
tider, öfvermått till en omständelig
afhandling i 2:ne Momenter» först om de
förluster, Skjutsningen medför för Landtmannen
i dess enskilda hushållning, och sedermera
om de skadliga verknicgar, deraf uppkomma
på Bondens moraliska värde och sedlighet;
hvarefter han Sökt visa det lidande i
b^gge omförmälte afseenden, som Samhället
och hela Nationen derigenom tillskyndas.
Och då, i anseende härtill, han ock ansett
det vara af högsta vigt för Jordbrukets bestånd,
näringarnes förkofran och sedlighetens
bibehållande hos allmogen, att nu varande
skjutsningssätt afskaffa?, men de försök, sorn
på åtskilliga ställen blifvit gjorda att på éntreprenade
upplåta Skjutsningen åt enskilda
misslyckats, hvilket han tror egentligen härledt
sig derifrån, att Entrepreneuren vid en
sådan'1 inrättning merändels nödsakas lemna
dess Hästar, med hvilka skjutsningen bestrides,
till den resandes godtyckliga misshandling,
hvarigenom de inom kort tid förstöras,
och Entrepreneuren blottställes för nöd
vändigheten, att sorn oftast dyrt inköpa andra
i de afgångnas ställe, utom den kostnad,
sorn* till underhållandet af ett betyd » ligt antal
Skjutsgossar till flästarnes afhemtning,
åtgår; har BanhoFullmägtigen Longberg ansett
det öfverklagade onda, sorn åtföljer nuvarande
skjutsningssätt, icke kunna annorle
-
Be sv. och Ekon. Utsi;. Betänkande», 723
des afhjelpas, än genom inrättande af Forvagnar
på de vägar, der tilloppet af resande
är starkast, och dervid föreslagit inrättningens
införande på alla vägar, der minst 12
Hästar öfverhufvud dageligen utgå från hvarje
station, ehuru han anser densamma verkställbar,
äfven på de vägar, der minst 6
Hållhästar äro anslagne, eller Skjutsning
med detta Häste-antal öfverhufvud dageligen
verkställes. Afståndet emellan Stationerna
föreslås till gme mil, och skjutsningen skulle
bestridas af en antagen Skjutshållare på
hvarje Station med en Vagn* dragen af 3:ne
Hästar, och inrättad för 4 personer jemte
kappsäckar. Med denna anstalt skulle äfven
Postföringen förenas, och, hvad Staten derföre
borde betala, äfvensom hvad för fortskafTandet
af serskilda kappsäckar och paketer
kunde inflyta, borde tillfalla Skjutshållaren.
Härigenom skulle, efter författarens
uppgjorda calcul, skjutsningsbesväret minskas
med -f-dar af nuvarande Hållskjutsen,
och afskaffandet af hela Postföringsbesväret;
hvaremot Skjutslegan, som tillfölle Skjutshållaren,
om den, efter verkställd beräkning,
skulle förslå till Hästars inköp och utfodring,
formans föda och aflöning, Vagnars
underhållande rn: ro: borde till 18 Sk. Banco
milen för hvarje person förhörs. Men, då
författaren befarar; att i b ijin tilläfventyrs
vid åtskilliga Stationer skulle saknas personer,
sorn vågade åtaga sig den ännu oförsökta
befattningen, att på sådana villkor vara
Skjutshållare, har han föreslagit, att Förväg
-
724 Besv. och Ekon, Vtsk, Betänk anden,
narnes framskaffande vid de Stationer, der
dugelige Skjutshållare ej vore att tillgå,
skedde med Hållhästarne, sorn förut varit
till Giistgifvaregårdarne anslagrie, dä Gästgifvaren
borde erhålla 150 Rd., hvilka anses
motsvara Vagnens underhållande, hvaremot
Staten ägde tillgodonjuta den besparda
Postafloningen, jemte afgiiten för sådana
paketer och kappsäckar, som af andra
än resande medsändas. Sådant skulle
för de skjutkände, utom åtskilliga andra,
äfven medföra den förmon, att de på bestämd
tid li ge verkställa skjutsrsingen, och
det vanliga väntningsdygn.et försvunne, derigenom
en mängd Mans-och HästedagsverJsen
öfver Riket sammanlagdt bespardes,
hvarförutan det icke skulle vara af ringa
vigt för de skjutsande, att sjelfve få köra och
vårda sina Hästar. Memorialets författare
har likväl insett behofvet för en del resande
att anställa resor med egna åkedon, och»
med afseende derpå, förslagit, att reserveskjutsen
till detta ändamål, på Sätt som hittills,
bibehölles, men skjutslega!! för dess.
begagnande skulle till 50 eller 100 procent
emot Forvagnslegan förhöjas, och således med
27, eller till och nied 36 Sk. Banco utgå.
I öfrigt har författaren sökt visa nödvändigheten
deraf, att Gästgifvaregårdar afskaffas
på åtskilliga smärre vägar, der de onödigtvis
blifvit inrättade, ofta till obetydlig genhet
för de resande, och t;llika önskat att, utom
Embets- och Tjenstemän, då de resa
i Embetsärender, ingen'sorn har egna Ha
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Retcinkanden.
Star, eler han bor eller vistas, må äga att
annorlunda, än på Forvagnar eller till sin
hemresa fordra skjuts på närmare afstånd,
än 3:ne mil från sitt hemvist, samt slutt ligen
framställt det yrkande, alt,ehvad ForvagnsInrätfhingen
bifalles eller ej, legan för all
Gästgifvareskjuts genast må förhöjas till det belopp,
sorn ofvanföre blifvit för reserveskjutsen
föreslaget, eller minst 24 Sk. B:co för milen.
10:0 Riksdag fullmägtigen Lars Olfson
från Calmare Län har anfört, det han
för sin del ansåge möjligheten att i alla
landsorter inrätta Post- eller Forvagnar på
entreprenad-fot ännu vara obevist och outredd;
Men under afvaktan af de resultater,
sorn skola ådagalägga, huruvida inrättningen
vore inom Riket användbar eller icke, trott
det imfcllertid vara billigt, att den skjutsande
Allmogen någorlunda vedergälles för de
tryckande olägenheter af närvarande Skjutsningssätt,
hvilka under en längre tid varit
föremål för dess gemensamma klagan; föreslåendes
i detta afseende, att Hedervärda
BondeStåndet matte förena sig uti en underdånig
anhållan hos Kong . Maj:t om förhöjning
i Skjutslegan til! 24 Sk. Banco milen,
och att de skjutsande må befrias från
skyldigheten att ä annat ställe, än Gästgifvaregården
emottaga resande tiil fortskafFande
annorledes, än efter, emellan dén resande
och skjutsande ingången frivillig öfverenskommelse.
Uti hvilket anförande Riksdagsmännen
Svens Månsson och Fehr Pehrson
från Calmare, Matts Ericson från Stock*
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
holms, och Abraham Jönsson från ÖsterGöthlands
Län instämt.
11:0 Af Riksdagsmannen Per Bengtsson
från Halland är uti Memorial anfördt, huru*
sorn skyldigheten att bestrida fångars forslande
är i belydlig nion känbarare, än Gästgifveriskjutsen
och med vida större ansvarighet
förenad 5 i anseende hvartill Riksdagsmannen
ansett billigt och yrkat, dels att Fångskjutslegan
måtte fastställas lika som för
Gästgifveriskjutsen, dels ock att författning
måtte vidtagas, det till fångföringens bestri.
dande ej må anslås sådane hemman, som äro
mer än |-:dels mil från Landsvägen belägna.
12:0 Slutligen har Riksdagsfullmägtigen
Lars Olsson från Calmare Län yrkat förhöjning,
så väl i Krono- som Fångskjuts-legan med
50 proc. å dess nii vanande belopp eller 12
sk. Banco för milen ä den förra, men å fångskjutsen
till lika belopp med hvad för Gästgifveriskjutsen
nu erlägges, eller framdeles
kan komma att bestämmas.
Då Utskottet, såsom en nödig förbere.
delse till fullständigt besvarande af den i
alla afseenden för Sveriges Jordbruk och näringar
vigtiga frågar Om dess uråldriga Skjutsinrättnings
bestånd eller möjliga förändring,
med omsorg granskat, icke allenast de motioner,
som i detta ämne vid innevarande
RiksMöte blifvit afgifrse, utan äfven dan behandling,
som detta så ofta omtvistade föremål
fått vidkännas vid de föregående Riksdagar;
så har Utskottets uppmärksamhet
först blifvit fästad på det mindre lugn, som
alltid synes hafva åtföljt dessa öfverläggnin
-
Eesv. och Ekon. Utsk. jäetänkanäen. 727
gar, och dernäst på de åtskilliga slutföljder,
hvilka, till hufvudsaken alldeles icke hörande,
likväl dermed blifvit oskiljaktigt framställda,
och således belydeligen försvårat
omdömet i det hela; tvänne omständigheter,
af hvilka, vid all slags, öfverläggning, den
senare merändels blifver en säker följd af
den förra.
Med ett tyst förbigående så väl vid de
inkomna anförandens upptagande, som vid
deras besvarande, af de mindre öfverlagda
satser och ordalag, hvartill en del af Memorialens
författare låtit sig hänföras uti sin ifver
för den goda saken, och hvarigenom den
fått det obehagliga, och alldeles icke behöriga,
utseende af något visst Stånds sak, kan
Utskottet likväl icke underlåta att vidröra en
eller annan af dessa hänförelser, och söka ådagalägga
de misstag och orätta synpunkter,
Som deraf föranledas.
I Sverige är det jorden, och ej någon
viss Samhälls-Class, som skjutsar. En Ledamot,
af hvilket stånd som heldst, hvilken
är ägare af sådan jord, är äfven i detta fall
Skjutsbonde uti ordets rätta bemärkelse.
Sedan, efter nu gällande grundlagar, hvarje
Svensk man äger rättighet att besitta all
slags jord, och således Bonden lika ofta kan
vara ägare af S teri jord, som Frälseman,
Prest eller Borgare af Kronoskatte, samt då
erfarenheten vi ar, att den så kallade Heriremannen
ofta äger ett vida större Hemmantal
af sådan jord att ansvara, än bonden; så
kan Utskottet härutinnan icke inse något
sammanhang med den yrkade satsen, alt
728 Eesv. och Elion. Ut sk. Betankanåen.
skjutsningsbesväret är ett Onus, som endast
drabbar det Hedervärda BondeStåndet.
Skulle'åter syftningen ledas derhän, att
Bonden alltid blifver den, som lägger handen
vid Sjelfva skjutsningen, det är: ikläder
6ig beskaffenheten af Forman, så sker detta
under den aktningsvärda egenskap af Arbetare,
det vill säga, den sorn på sådant sätt
redeligen förvärfvar sin utkomst, och ej i
egenskap af något visst Stånds Ledamot. Att
vara Forman, lärer således blifva den arbetande
Glassens lott, hvad heldst skjutsinrättning
man ock må vidtaga. Och, då Svenske
Odalbonden icke egentligen karakteriseras
deraf, att han blott är Jordbrukare, ty det
äro äfven'ofta de andra Stånden, utan deraf,
att han på en gång är sjelf ägare, arbetande
Jordbrukare och Lagstiftare, ett förhållande,
sorn, så eget och fördelaktigt, framför
alla andra utmärker vårt Fosterlands Statsförfattning5
så synes detta Hedervärda Stånds
interesse blifva illa bevakadt, om man, genom
höjning eller sänkning af dess ståndpunkt
uti Samhället, ville rubba grundvalen
för dess tillvarelse såsom eget Riksstånd, och
derigenom förblanda dess medlemmar uti da
öfriga högie eller lägre SamhällsClasserna.
Då Utskottet å ena sidan visserligen inser
de olägenheter, sorn i sedligt afseende
härflyta af det sätt, hvarpå detta Onus, särdeles
Hållskjutsen, nu är inrättadt, samt alfvariigt
önskar, att dervid måtte vidtagas någon
fördelaktig förändring3 kan det likväl,
å den andra, ingalunda medgifva, att, såsom
Besv. och Ekon. Utsk, Betnnhanäen. 729
det uti Rikdagsfnllmägtigen Långbergs Memorial
påstås, Sveriges Allmoge, i och för
sjelfva Skjutsinrättningen, blifvit för äktad
och - f örnedrad. Detta instämmer alldeles
icke med det omdöme, Sorn både in- och
utländska resande fällt öfver denna aktningsvärda
Allmoge, som är sjelfva grunden för
vårt samhälisbestånd. Tvärtom bevisar alla
tiders Historia, och de i våra dagar utkommande
resebeskrifningar, att just vår skjutsinrättning
är den, som af Utländningen varit
förmonligast bedömd. Genom denna inrätt,
ning hafva den Svenska Allmogens urgamla
dygder, ärlighet, öppenhet, gästfrihet och
tjenstaktighet blifvit af Utländske män kände
och beprisade, såsom nationaldrag, de der
icke äga samma upphöjda rum hoS,andra nationer.
Hvad den omständigheten beträffar, att
Skjutsningsbesväret icke åtföljer all sl3gs
jord, utan att vissa, så benämnda privilegierade
hemman äro derifrån undantagne, hvaruti
ändring, såsom en priliminaire-åtgärd, äfven
blifvit påstådd af Riksdagsmannen Wessinge
gå, ehuru icke Utskottet anser sig kunna detta,
såsom privilegii-mål, directe upptaga, bör
det likväl fästa uppmärksamheten derpå, att
denna åsigt icke heller hänför frågan mera
till det ena, än det andra Ståndet, så vida,
enligt hv*ad ofvan är anfördt, detta privilegium
icke afser ägaren, utan sjelfva hemmanet.
Att åter rubba en sådan jordens uråldriga
natur, hvarigenom olika onera blifvit
olika hemman älagde, skulls i detta, ej
730 Besv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden.
mindre än i alla andra sådana hänseenden,
vara högst vådeligt för äganderätten och den
säkerhet, hvarje enskild, såsom dess första
fordran af samhälls-inrättningen, äskar att
finna orubbelig. Det torde vara- lika farligt
för allmänna säkerhetens bestånd, att
beröfva någon de förmoner, hvarunder han,
med derefter afpassad köpeskilling, sin egendom
innehafver, som att befria någon ifrån,
och på andra öfverflytta de skyldigheter, han
sjelf genom fritt val iklädt sig vid inköp af
det hemman, hvars jord han gagnar.
Sedan Utskottet, dertill uppmanadt af de
inkomna Memorialen? vidt omfattande fram»
ställningar, således sökt afleda de frågor,
hvilka bortblanda sjelfva hufvudsaken eller
åtminstone gifva öfverläggningarne derom
en orätt rigtning ; så blifver det sökta resultatet,
att skjutsningsbesvär är ett onus,
som allestädes tillhörer jorden på landet, och
äfven i Städerna, der jord finnes, eller den
borgerliga rörelsen. Det verkeliga öfverläggningsämnet
blifver då, om denna tunga, i
det skick den nu är, kan 1 renas med jordbrukets
bestånd och huruvida, samt på hvad
sätt den i thy fall bör förändras, så att landets
rörelse och öfriga näringar icke deraf
lida för våldsam skakning. Ehuru de olägenheter,
som åtfölja nu varande inrättning,
blifvit uti de ingifna Memorialen med nog
mörka färgor skildrade, lärer likväl af ingen
kunna betviflas, att Skjutsinrättningen är,
utan jemförelse med något annat, den tyngsta
börda för Svenska jordbruket. Det är
Ben). och Ekon. Utsk. Betänkan/len. 731
ej först i dag, man erkänt denna sanning,
och Utskottet skulle tro sig förgäfves upptaga
tiden med anförande af bevis för en sats,
om hvars fullkomliga enlighet med förhållandet
och dagliga erfarenheteh den allmänna
öfvertygelsen redan stadgat sig.
Utskottet anser derföre hög t önskeligt,
att några författningar och d?raf följande utvägar
vidtagas, hvilka, om de ej genast och
för närvarande kunna afhjelpa det onda, åtminstone
uti en framtid öppnade för Jordbrukaren
några i detta hänseende mildrande
utsigter.
Men de medel, sorn härtill böra väljas,
äro icke lätta att bestämma. Upphäfvandet
af en inrättning, sorn från urminnes tider,
samt i så många Sekler tillhört nationen,
och liksom införlifva! sig, ej mindre med
sältet att sköta handel och näringar, än med
sjelfva folkets vana och lynne, synes
böra med stor varsamhet företagas, om ej
brytningen skall blifva för stark, resultaterna
falska, och det goda ändamålet just derigenom
förfelas. Af de tvänne utvägar,
Som i detta fall framställa sig, nemligen enskilta
Entreprenader af skjutsinrättningen,
sorn den nu är, och Allmänna Forvagnar,
tror Utskottet Riksens Höglofl. Ständer hufvudsakeligeri
böra fästa sig vid det sednare,
då den förra, tillstyrkt af 1809 års Stähder,
ocht>å flera ställen utbjuden, samt äfven försökt,
1 icke synes hafva uppfyllt hvad man
väntat, ehuru den i en framtid, och sedan
(aken kommit i vederbörlig fart, troligen
732 Besv. och Ekon. Utsn. Betänkanden.
här, som i andra länder, blifver det säkraste
botemedlet.
Då Utskottet således tillstyrker en hos
K ongl. Majrt underdånigst skeende önskan,
att, i enlighet med hvad Herr af Vingård
och Riksdagsfullmägtigen Longberg föreslagit,
försök måtte anställas på en eller flere
af de siörsta Stråkvägar med en Forvagnsinrättning,
som någorlunda svarar mot behofvet;
anser det af lika vigt, att denna önskan
åtföljes af en underdånig hemställan
om föregående undersökning efter Kongl.
Maj:ts höga godtfinnande, antingen genom
Dess Befallningshafvande uti dit hörande Län,
eller genom någon annan publik auctoritet,
ti'1 hvilken ärendets befordran i det hela uppdrages.
Utskottet kan icke skilja sig ifrån
den öfvertygelse, att sakens framgång, så
vigtig den äfven i och för sig sjelf må vara,
hufvudsakligen beror på en sådan förberedelse,
hvarförutan denna, annars härstädes alldeles
okända, anstalt skall misslyckas genom föreningen
af de nu gäilande fördomar, och da
svårigheter, sorn ofelbart skola yppas viff
en oförberedd verkställighet. Det reglementariska
af en sådan inrättning, de noggranna
calculer, som böra anställas, och de öfverenskommelser,
som böra uppgöras till hafvande
af alla förekommande hinder, allt detta beror
så hufvudsakligen på local-förhållar.den,
att hvarken Utskottet, eller Riksens Höglofl.
Ständer kunna, med något hopp om
framgång, ingå uti pröfning, än mindre afgörande
af hit hörande detailler. Den till
-
ISesv och Ekon. TJtsk, Ttetänkanclen. 73g
Styrkan, Utskottet i detta afseende gifvit. skiljer
sig icke från det f rfarande, Herra/’ frin~
gård uti sitt nu ingifna Memorial yrkat, mer
än uti deri omstindi; beten, att under; rknin*
gar, och derefter vidtagande anstalter böra
v rkställas genom publica auctoritster. Att
sådant kan utföras genom na on enskild Comité,
Ilvars Ledamöter vore utan arfvodan
fcr sa mödosam ma omsorger, och hvilken saknade
ds icelpem elei, .Embetsman äga till
devrättelsers• samlande och nödiga ordres
utfärda; de, arter Utskottet foga troligt.
Hvad äter fp j.fya inrättningen orh de ivgletnenteriska
föreskrifterna beträffar, instämmer
Ui olt t uti alldeles i amma ta-kar.
med dem Memorialets författare så väl tift,
som vid förra Riksdag? n yttrat, och hvilka
förän,fedt då varande Ekonomi-Utskotts Betänkande
om Frakt- och Förväg ~s-inrättningen,
hvilket sief af Riksens Häglof]. Ständer
gjliadt och antaget.
Enimi fördelen ax denna jnrättnir-g icke'
kai sättas i tvifvelsmål, och således Statens
dertill skeendeallmäona bidrag, b varfö rutan dea*
knappast låter 'U tänka ', Syne® vara pä sitt rätta
ställe, till undanrödjand® af de tyngder, hvarmed
Jordbruket' besväras j sä kan likväl foke
Utskottet förneka vigt n af Häglof]. SiatsUtskottets
vid samma Riksdag af-eima Utfåtande,
att detta bidrag icke kan bestämmas,
eller någon tillgång för en inrättning a? denna'
art anslås, förr än planen hunnit utarbetas,
och ett bestämdt förslag för Riksens HögJUhwg
till RAs St. Pro C. *8‘7*j8i8, frdejSawl. Htr 95- 94-
634 Besv. celi Ekon. Titel;. B et änkan elen.
lofl. Ständer fram! äg gas. Men, då företaget
alltid blifver för vågsamt för enskilda, och
för kostsamt och betungande för Staten, att
med blotta penninge-understöd besörja; så
finner Utskottet intet hinder möta, alt, till
lättnad för båda, och såsom hjelpemedel till
sakens nödiga fart, den nu varande Hållskjutsen,
der den finnes, och i vidrigt fall. reserveskjutsen
må, på. sätt Riksdagsfullmägtigen
Longberg uppgifvit, få användas till forvagnarnes
forts k aflande, efter skedd undersökning
om dess användbarhet på hvarje serskild
focal. Likväl, då Utskottet tillstyrker
denna utväg, tror det sig böra beledsaga den
med tvänne uttryckliga förbehåll : det ena,
att, till undvikande af collision, och intill
dess det blifver utrönt, huruvida Forvagnsinrättningen
kan uppfylla nu gällande Skjutsordnings
ställe, Håll- och Reservsakjutsen
icke annorlunda dertill upptages, än att deraf
öfverblifva tillräckliga medel till resandes
fortsi-aflande efter förra författningen ; det
andra, att allmänna postinrättningen dermed
för det närvarande icke må sammanblandas, ej
heller de,den saturn as forts k affart de rörande stadganden
i någon mon rubbas, ehuru det må ankomma
på undersökning, huruvida båda inrättningarre
kunna förenäs, och. derigenom blifva
ett stöd för hvarandra inbördes. Men misstag i
nu anförda omständigheter skulle ej allenast
kunna förorsaka den vådligaste Stagnation uti
hela landets rörelse, utan äfven alstra en
fortfarande fördom emot inrättningen, sorn
Besv. ock Ekon. Ut sk. Betänkanden. 735
tillintetgjorde alla de goda följder, hvilka
dermed blifvit åsyftade.
Sedan Utskottet i allmänhet, och efter
all den omfattning, ämnet för det närvarande
tillåter, yttrat slita tankar öfver möjligheten
att förvandla nu varande skjut: författning
till den med Jordbrukets fördel enligare
Forvagns-inrättningen 5 så återstår att
afgifva serskildt utlåtande öfver de motioner,
sorn blifvit väckte tili ändringar och förbättringar
i denna författning, med bibehållande
af det skick den nu äger.
1:0 Gemensamt uti Heta Memoritler
yrkas Skjutslegans förhöjning, af en del lill
obestämdt, af en annan till utsatt belopp af
16 till och ‘ med 24 sk. Banco milen, under
olika förbehåll af detta gällande pris, dels
för landet, dels för Staden, dels för bäggedera.
Då Riksens Häglof!. Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskott vid 1815
års Riksdag, uti. sitt då öfver detta yrkande
afgifna Betänkande, hvilket, äfven af Retpectiva
RiksStåndens pluralitet blef till alla delar
godkär.dt, så fullständigt utredt detta ämne,
att nu varande Utskott icke finner något
till sakens ytterligare utredning nödigt
att tillägga, så får Utskottet, med åberopande
deraf, såsom fullt öfverensstämmande med
dess egen öfvertygelse, endast afstyrka bifall
till den sökta förhöjningen. Då uti ofvannämnde
Betänkande med noggranna ca killer blifvit
visadt, att skjutslegan, jemförd med 50 ars
Markegång på Spannemål och ökedagsverke»,
75Ö Bes v. och Ekon. Utsk. Betankanderl.
är fullt svarande mot hvad den i alla tider
varit, oberäknadt deu alldeles ej förmonliga
men val menliga verkan, dass tillökning
medför för jordbruket, under lemnadt afseende
på den kortsyntes beräkning af ögonblickets
vinst, och ingen förändring sedermera
inträffat i något af dessa hänseenden;
så finnes intet skär förevara, att nu, mera än
förr, tillstyrka en sådan förhöjning. Utskottet
kan likväl icke underlåta anförandet af
en anmärkning, hvilken, mer än alla andra,
framställer detta förhållande i ett klarar^
ljus. Om fullt alfvare förefinnes, att,
medelst införande af Forvagnsinrättningen,
lindra jordbrukarens tunga af närvarande
skjutsningsanstalt, samt afleda dess håg ifrån
denna för degs åkerbruk oftast skadliga biV_förtjenst;
så skulle denna syftning ra t motarbetas
genom skjuts!egans förhöjning, i det
skick saken nu är. Att uti ett och samma
Memorial yrka båda (fe®53 alternativer, synes
icke medföra ful! eonseqvence, då det ena
snarare föröker kärleken för gamla vanor, än
bidrager till att lifva hogen till unöanrödjande
af de mad det nya förslaget oskiljaktigt
förbundna svårigheter. Ett helt annat
förhållande visar sig, när forvagnsinrätiningen
en gång- kommer till stadga och blifrer
allmänt antagen. Då uppköpt mer en naturlig
fordran af betydlig skillnad i priset imellan
att färdas med denna inrättning och Keservskjuts,
eller hvad som då kommer att
motsvara Extrapost, om någonsin Fofvagnen
*kall blifva allmänt begagnad. Men för när
-
Besv. oeh Ekon. Utsk. Betanhanden. 737
varande, och intill dess, tillstyrker Utskottet,
att skiutslegan matte förblifva, så i Staden
som på Lands-t, hvad dan mi stadgad är.
2:0 Att gästgifvaregårdar och skjuts»
ningsanstalter måtts afskaffa*; på de småvagar,
der sådan» nu onödigt Hanäs, till icke
ringa försvårande för jordbruket, äfvensom,
att afstånd t ökas till omkring tväänetnil
emella i hvarje qvarblifvande Gästgifveri, har
äfven blifvit yrkadt. Utskottet kan icke annat
äi> in tämma uti denna önskan, som redan
vid föregående Riksdagar varit framförd
och bifallen, hvarföre det äfven lärer ankomma
på Kongl. Majus Befallniugahafvaxide, att
efter Localförlållandön och skedda undersökningar,
1 den ordning F örfattnin g arne utstaka,
med Länets innevånare samråda och beslut
fatta, efter den föranledning Länets rörelse
fordrar.
5:0 Till det påstående, ett ingen, som
har egna hästar, utom Embete- och Tjensten.
ä i, då de resa i Embetsärende^, måtte äga
rättighet att vid sin bortresa taga Gästgifvaresk
luts på närmare afstånd än 5 mil från sitt
hemvist, kan Utskottet icke tillstyrka bifall.
Det har val ej undfallit dess uppmärksamhet,
att missbruk kan göras af denna rättighet;
men ett i Lagen stadgadt totalt förbud skulle
i vissa fall ä motsidan medföra ännu större
olä gen ii öfer, hvarföre säkrast förblifves vid
de, i detta fall, nu gällande föreskrifter.
4:0 Lika förhållande tror Utskottet inträffa
med den af Riksdagsmännen Lars Olsson
yrkade motion, att en skjutsskyldig aldrig
738 och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
må kunna åläggas annorstädes, än vid gästgifvaregården,
emottaga den resande. Embets-
o b Tjenstemän skulle i detta fall, om
man ock åsidosatte alla enskildta förhållanden,
sakna medel till fortkomst ifrån det
ställe, dit deras förrättningar kallat dem.
Men, då Utskottet derföre tillstyrker, att nu
varande Författningar äfven i detta fall må
vara gällande, anser det likväl några af de
derifrån oskiljaktiga olägenheter tunna förekomtnas
igenom d t stadgande, sorn Kongl.
Maj:ts hoga bifall torde underdånigt böra
hemställas: Att icke Gästgifvare vore skyldig
lemna hästar till något ifrån sjelfva
ombytet afskildt ställe, utan på skriftelig reqvisition
af Husvärden, eller den dess ställe
företräder, hvilken ifrån det ögonblick, då
skjutsen på ders gård anländer, ikläder sig
Gästgifvarens pligter och ansvar, så val uti
hvad som angår den resandes Pass, fortkomsträttighet
och öfriga uppförande, som de
skjutsandes rättigheter och skyldigheter, i
enlighet med hvad Lag och Författningar härom
bjuda.
5:0 Att på alla orter, så vidt möjligheten
medgifver, ernå noga likstämmighet uti
Landets Lagar, anser väl Utskottet, lika
med Harr Prosten Osterman, vara af
mycken vigt. Men att, i afseende på nu varands
GästgifveriFörfattningars olika tillämpning
uti olika Län, uppdraga Kongl. KammarColIegium
någon Revision utaf dessa serskildta
stadganden, samt derefter skeende utarbetning
af en för hela Riket uti alla min
-
Best), och Ekon. TJtsk. Betänkande/t. 739
dre detailler allmänt gällande likstämmig
förordning, kan Utskottet icke linna
vara af noder?, utan anser Kongl. Majtts
GästgifveriOrdning af 1734, jemfe förklaringarna
af År 1766 och 1809, med flere i detta
hänseende utfärdade Kongl. Bref och Påbud
lemna tillräckliga föreskrifter, med undantag
af hvad som i Ekonomiska och mindre
Policemål är öfverlemnadt åt hvarje serskild
Länstyrelse, att efter olika localförhållanden
förordna. Mindst tror Utskottet vara
lämpligt, att i närvarande tidpunkt anställa
en sådan revision, dä a:3as väntan är
riktad på en förändring i Skjutsväsendet, sorn
troligen äfven skall påkalla behofvet af en,
med derå fästadt afseende, förnyad och förbättrad
Gästgifveriförfattning
6 0 Någon förändring uti hvad Kongl.
Brefvttt ab den 28 Juni 1809 uti 6:te punkten
foroslår, att efter en häst ej må åka mer än
en person jemte Skjutsbonden, eller att gångpenningar
ej i annat fall böra mottagas än
då Ridhäst nyttjas, finnér Utskottet icke eller
skal att tillstyrka. Att föreslå någon tillökning
uti de skjutsandes skyldigheter pä
en tid, då med så mycken anledning denna
tunga för åkerbruket öfverklaga?, synes
hvarken vara consequent eller lämpligt.
Men, lill undvikande af de uti Herr
Liljehorns Memorial uppräknade flere olägenheter,
uppkommande deraf, att ofta ingen
inställer sig till hästens återtagande, utan
en resande nödgas fara ensam; an. er Ut
-
74o Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkatiden.
skottet detrförklaring vara nödig, att, såsom
en motsvara d" skyldighet, den skjutsande
bör åläggas ovilkorligen- medfölja nar och så
ofta ,an dertill af dm v -'ande påksllas.
7:0 Att, i enlighet rn d Herr Elgenstjer77as
hemställan, hos Kongl. Maj-t i underdånighet
anhålla om utfärdande af en författning,
som tilläte vederbörande Landshöfdirir
gar att förändra Be trve:L ut en till Häilskio.
tsr yldighett när derom -fjordägaren begäres,
finner Uu-Vottet så roy k>t mindre nödi
-'t, sorn. B uti • fv.anan?örde Kongl. Mattts
Nådiga fork larin r af den j 1 De .fttn ';<*i 1766,
jemte flere derom utfärdade råd md.et... t.vdeli
en utstakar, .,um Konur-gens Rnfa-loid^gshafvande
böra förfara, för att i laglig er etli
< ’g arhjelpa en befunnet» olika f-rd-1 ‘filg af
skhitsrsirsncskyleli, heten. Att åter, när som
beldst, och utan förebringande af andra skäl,
an si ?‘"va tnn-gan, -hvilken likväl ingått i bevakningen
vid hemmanets inköp, fä reserv«feiutsen
föröytt till hållskjuts, kunde medföra
de skadliga'följder, att ali- Reserv?!'juts,
dertill påkallad af belägenheten, »kulle vid
någon Gästgifvaregård kunna alldeles försvinna,
hvilket gjorde Omöjligt att skjutsen på
sådant ställe uppehålla.
Slutligen, och i sammanhang med detta
ämne, bör Utskottet yttra sig öfver de tvenne
Motioner, rörande lindring uti forselskyldi
gite ten af fångar och förhöjning uti kronoskutslegan;
Men, då Kongl. Maj;t. uti
dess Proposition till Riksens HÖglofl. Ständers
Statsutskott af den 15 Januari inneva
-
Besv. och Ekon. Etsk. Betänkctnden. 741
rande år, i Nåder föreslagit ett nytt Reglemente,
med dertill erforderligt anslag af
Statsmedlen för fångars för lande, och denna
Nådiga Proposition uppå St&tsUtskottets tillstyrkan
blifvit af Riksens Höglofl. Ständer
bifallen, hvarigenom »11 diteet tunga af fangförsel
kyidighett-n för de till detta ätidamål anslague
hemman upphört; så kommer denna lill
El.onoroiUts:kottet remitterade motion att alldeles
förfalla. Hvad åter beträffar den till
lika i lopp med Gästgifveriskjutsen yrkade
förliöjaiag uti kronoskkttsltgan; så, och ehuru
de nna förhöjning, såsom utgående af Stats»
iiteeke<3, äfven egentligen tillhörer flögl. Statslå
hottets Utlåtande, ansar likväl Utskottet
i ;j' sin del den icke heller för Jordbrukaren
medföra ri gon serdeles fördel, i b traktande
der.fl, att hvad som å ena sidan vinnes uti
en för ö d hagh, förloras å den andra medelst
förökad Bevillning, och i samma proportion
förhöjda priser på kronospannmål och de flere
efFecter, hvilka vanligen med Kronoskjuts
forstak.
Hvad Utskottet i klia dessa serskildta
hänseenden anfört, varder, jemte flera Ledamöters
enskildt yttrade tankar, Riksens Högloft.
Ständers pröfning och beslut vördsamligen
understäldt. Stockholm den 17 Apiili
1818.
742 Best}, och Elion. JJtsh. Betänkande^.
Transsumt af Pr otocollet,hållet i Riksens Hög;-  loft. Ständers Allmänna Besvärs- och Kkonomi-Utskott
vid Urtima Riksdagen i
StockTiolin den 17 Aprill 1818.
C
^kriiteliga anföranden och reservationer
inlemnades
1:0 Af Riksdagsful ■ mägtige Carl Fredr.
Barg från Bohus Län och J. Andersson från
Skaraborgs Län, så, lydande:
”Den reservation, jag och il°re af mina
Stånds-bröder emot Höglofl. Utskottets Betänkande
rörande yrkad ändring i Skjutsinrättningen,
förhöjning af Skjutslega*!, tn. m.
anmält, få vi härigenom förnya, under närmare
anförande af grunderna för vår Serskilda
mening i ämnet.
Vi hafva ej behöft öfvertyga.? derom,
att skjutsfrågan icke utgör någon ståndssab,
i hvilket fall dess afgörande icke vore något
önsluiingsmål, utan vi veta nogsamt, att
det är jorden, och icke någon viss innehafvare
af den, som Skjutsningcns Onus är
ålagdt.
Märk el ig t ar likväl, att ingen af BondeStåndet
motsagt de motioner örn lindring
deri, som äro gjorda, äfvensom ett intet af
de öfriga Respecliva Stånden billigat dem.
D etta förhållande visår nog, hvilken saken
närmast rörer. Val veta vi, att i senare tider
andra Jordbrukare än Bönder lagt sig
till skjutshemman, och" att Skjutslegans
tillvägabragte förhöjning från denna period
kan dateras. Om afseendet på vår sak, eller
Eesv. och'Ekon. Vtsh. Betänkanrfen. 743
på dem, som deri blifvit deltagande, tillvunnit
oss besagds fördel, fean icke här utredas.
Om Högloft. Utskottet funnit för mycken
vänna, eller något mindre väl valdt uttryck
i de Memorialer i ämnet, som från
vårt Stånd inkommit, så vill det icke ansii,
att fästa oss vid ett misslyckadt drag,
om det ock skulle kunna finnas på en annars
sannt och skönt tecknad tafla. Våra medli
röd ers nit, redlighet och Fosterlands-kärlek
äro oss kände, och en anmärkning, på
deras Stil vore en otacksamhet emot deras
möda. Då Riksdagsmannen Longberg säger,
att vi genom Skjutsinrättningen blifvit- föraktade
och förnedrade, l ar han haft tankan
mera fästad på det behandlingssätt, Skjutsbonden
ofta röner, och de icke ikgiltiga följderna
deraf, än på det pbilosophiska i saken.
Sjelfva slafven blir icke förnedrad, då han
ger vika för våldet, och, om BondeStåndet
funne sig förnedradt genom skjuts-inrätt ingen,
hvad skulle hindra oss att afkasta en
börda, som då vore lika stridande emot våra
naturliga rättigheter, som den nu är emot
våra borgerliga? Om genom intrång på
dessas område vi äga en af utländningar förträfflig
befunnen Skjuts-inrättning, sä ersättas
vi föga af bans derpå slösade beröm,
då vi icke äro okunnige om den bedröfliga
contrasten i det vitsord, han lemnar åt vårt
Jordbruk, som genom nämnde inrättning sä
mycket lidit.
Under det vi följa Betänkandets gång,
anmärka vi derefter det lätta sätt, hvarpå
744 Besv, och Ekon. Utsk, Betankanden.
Höglofl. Utskottet kommit från pröfningeti
af den så kallade privilegierade jordens yrkade
deltaga de i Skjutsningsbesvär*!:.' Vi
finna de.v a jords fritagande icke nog motiveradt,
hvarken af faran att ålägga sådana
skyldigheter, ty den förtjenar ej afseende, ej
heller af den, att öfverflytta der» på andra,
ty det har ingen yrkat. D t är ännu icke
bevisadt, att sijutsningen såsom ett allmänt
Onus nå o sin blifvit af jordbrukaren anta
o
'
gen, och om. det än medial |t hans Hemman
i köp, så kan han ej betagas rättigheten att
pröfva dess grund, och söka efter omständigheter
a befrielse eller deltagande.
Det har ofta kändt, att skjutslag blifvit
indragna och upprättade, på Hemman,
sorn från ålder ansett sig lika fria för den a
skjutning som så kallad privilegierad jord.
Vi tro, att denna deruti fcör deltaga, och att
skjuts: innan ej ensamt åvigger den öfriga
jorden i Städerna o h på Landet 5 oe den
anmärkning, Höglofl. Utskottet gör, a:t äfven
vi få äga privilegierad jord, möta vi
med don öppna förklaring, att vi ej skola undandraga
oss skjutsning för densamma, dä
andra ägare deraf lika billigt ingå i detta
åtagande.
Höglofl. Utskottet, som nu kommit till
hufvudsak en, antar sorn en ovedersägelig
sanning, att skjuts ningen är det tyngsta af
Svenska jordbrukar ens bördor, ocfä önskar,
att utvägar måtte fl »as tili hans lindring.
Det är tröstande för de« betungade, att höra
en sådan grundsats, oell »tan tycker sig va
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden. 745
ra berättigar], att deraf vänta kraftiga resultater;
men man återkommer snart från sin
lyckliga illusion, rlå Höglofl, Utskottets åtgärd
till den skjutsandes hjelp består:
i-o I tillstyr ande af Forvagns-Inrättning
på så evega och vecklande grunder, att
dess verkställighet till tiden ej kan beräknas,
oell
2:o Uti ovillkorligt afslag på ali yrkad
förhöjning af Skjutslega*!. Man skall sannerligen
ej vara i tny ket behof af hjelp,
om man blir belåten med denna.
Ett besynnerligt oblidt öde tyckes herrska
öfver denna frågas afgöraade. Ekonomiutskottet
1S15, 0£>h det närvarande, utgår
ej från lika grundsatser- men deras beslut
blir enahanda. Det förra Utskottets B tän,
hands, oaktadt godkändt af Pluraliteten i
Höglofl. E iksStånden, och nu åberopadt såsom
grundligt och öfvertygnnd v, är efter
vår tanka grundfalsk!:, rikt på sopMstner och
skäl, sorn icke äro några skäl. Manger redelig
man af 1815 års Höglofl. Ständer hada
kunnat fälla lika dom deröfver-, som dan odödlige
Atheniensaren öfver sin MedGeneräls
anslag emot Grekelands flotta: ”det är,
orättvist, men faf oss nyttigt”.
Huru kan man i. allmänhet vara känslolös
dervid, att den skjutsande får mindre
för sin skjutsning, än den är värd ? Vi vädja
derom till hvarje oförderfvad eller oförvillad
Landsmans samvete. På lika grund skulle
man ju kunna påstå, att Embetsmanneu
ej bor ha mer än half lön, att köpmannen
746 Bes v. och Ekon. Vtsk. Betänkandcn.
bör få mindre för sina varor än de kosta
honora, och Handtverkaren mindre för sitt
arbete, än det kan göras till. Afvikelser från
sa'ningen och vridna framsta!Iningsr blotta
H’?nPa svaga sidor för an fal] aren, och döda
d n foglighet, som i hvarje fråga är borgen
för en rigtig undersökning.
Huru fean man så förvirradt påstå, att
skjutsen bör betalas ringa, för att hålla jordbrukaren
från Hällstugan, då han, efter nu
varande ordning, nödvändigt skall vara der?
— På d t sättet kunde ju en far gifva sin
son mångå varningar emot förförelse, och
likväl ålägga honom att hvar dag göra påhelsning
i ett vanryktadt hus.
H vartill tjenar den långa jemföraisen emellan
Skjutslegan nu och för 50 år sedan.
Hvad bevisar denna undersökning annat, än
att legan alltid varit för lag och jordbrukaren
alltid lidande. Hvarföre slösar man med
joller om processer och Studentresor och
Forlegor. Man in lie rutar deraf blott, huru
vanmägligt invändningen slingrar sig, då den,
i brist af skäl, uppställer skenbarheter.
Detta vare sagdt om 1815 års Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Betänkande. Dess
snärjande resonnementer skola ej förblinda
någon. Lindrigare måste vi dömma om ett
inkast emot skjutslegans förhöjande, som
förekommer i nuvarande Högloll. Utskotts
Betänkande och grundar sig på den farhoga,
att ett stadgande af denna natur skulle motarbeta
den yrkade Forvagns-inrättningen. Den
logiska rigtigheten i detta arrengement kunna
Best), och Ekon. Etsk. Betänkanden. 7.47
vi ej motsäga, men den ofverlägset kunnige
och skicklige roan, sorn framställt det, och
som här varit tvungen att behandla sitt ämne
emot den fina känsla af rättvisa, man vinner
på Philosophiens och Literaturens fält,
denne man skall förlåta oss, att vi erinra, det
Forvagnsinrättningen hufvudsakligen är föreslagen
som en lindring för dea skjutsande, men
ej sorn en beqvämlighet för det allmänna. Vinnes
hufvudsaken genom en tillräckligt förhöjd
skjutslega, så behöfves ej nämnde inrättning,
så blir alltid tillgång på Skjutshästar, utan
att inkalla dem på flere mils afstånd, så blir
skjutsaren ensam om denna näring, och den
egentlige Jordbrukaren blir ej mera i sådant
fall anlitad. Lyckliga utsigt, den vi ännu
hoppas af nationens rättvisa. Man skall ej
alltid yttra besynnerlig gensträfvighet vid att
betala skälig lega för Skjutshästen. Svensken,
i andra fall billig och frikostig, skall ej alltid
härda sig emot sina Bröders klagan.
Nöjet att resa skall ej alltid anses lika med
behofvet deraf och detta senare ej dömmas
så vigti t som Jordbrukets förkofran och
mångfalldiga medborgares trefnad.
Ehuru lifligen önskad, kan denna dag
vara fjerran, och imellertid får man väl hålla
sig till det föreslagna hjelpemedlet, forvagnsinrättningen,
som af Höglofl. Utskottet
skall vara tillstyrkt; men, man må genomläsa
Utskottets Betänkande så ofta man vill,
mer och iner skall den tanka födas, att Höglofl,
Utskottet icke uttryckeligen antagit planen.
Högloflige Utskottet länar all vigt ät Stats
-
748 Bcsv. och Ekon. Utsk. Betllnkanäeni
Utskottets Betänkande 1815, som stadgar, att
undersökning bör ske och föreläggas Rikets
Högloft. Ständer, innan något anslag dertill
Iean göras. Utskottet talar om dessa' undersökningar,
såsom villkor för verkställigheten,
hvaremot vi ej kunna ense dessa åtgärder
vara andra än dem executionen kraf ver j
ty att denna är möjlig hafva Memorialen ådagaiagt.
Högloft. Utskottet skiljer vidare
Brefpostföringen. derifrån- och vi räkna deremot
den som ett hufvudvilkor för inrättningens
bestånd. Utskottet yrkar gamla
skjutsinrättningens bibehållande intill dess
Forvagnslnräit.ingen vunnit stadga. Men
denna bör komma i gång och aftljtas, och
detta kan ej ske, om icke vanliga skjutslegan
förhöjes, och forvagnslegan sättes något
lindrigare. Låter man nu verkställigheten bero
på undersökningar, och dessas resultater
med eller utan afsigt blifva stridiga, så låter
det sid icke beräkna, om eller när Inrättnin
O
#
gen kan komma i gang. —
Sedan Vi nu anfört våra'anmärkningar
emot Högloft. Utskottets ib län1 ande, utbedja
vi oss slutligen, att i korthet få upptaga
vår åsigt af saken i det hela, och hvad vi
deruti tänka och önska:
Att ålägga en viss del medborgare att
emot fastställd lega skjutsa de öfriga, var
och blir alltid en orättvisa, sorn althig kan
göras liden. Enda botemedlet vore att upphäfva
all denna skjutsning: skyldighet, och
endast bibehålla kronoskjutsen; men för dennji
utväg tyckas ej allmänheten vara beredd.
jBesv. och Ekon. Utsn. Betänk andem 74.9
Att landtbruket o h d n enskilde lider af
skjutstyngden är niedgifvet, och då nu iångskjntsen
äfven blifvit legd på res rve-.och
hållskjutsaren-, blir hans stillning sä myck t
svårare. Vi kunna ej föreslå någon annan
hjelp för honom, än skjutslegans förhöjning,
till mindst 24 sk. milen, och en forvagnsinrättning
till något lindrigare pnis, på det
den sä mycket mera måtte bii anlitad. Intet
skäl företer sig emot för,höjningen,
och intet kan bestå emot den fråga: hvarföre
skola en del medborgare b tungas förde
öfrigas beqvämlighet och fördel? Forvagnsinrättningen
på stora stråkvägen, i förening
med postforingen och med de modifi ationer
af medbrodren Longberg föreslagne äro, anse
vi mycket verkställbar, och Statens bekostnad
derå blifva väl använd. Må hända skulle
månget Hållskjutslag sjelf hålla vagnar
vid betraktande af de förmoner deraf vunnes.
I allt fall kan saken exequeras utan undersökningar,
som kunna bli långa och stridiga.
Ett påbud, att förslaget skall verkställas, häfver
betänkligheter, som annars alltid skola
stå i vägen. —
Vi äro bekymrade deröfver, att våra Cornmittenters
uppdrag i detta ämne står i en så
svår contrast med öfriga Respectiva RiksStåndens
önskan. — Vi kunna ej försvara oss
]§fnnadt förtroende, utan genom oförklädid
framställning af sanna förhållandet i denna
länge omtvistade fråga, genom frimodigt försvar
af en lidande medbugar Clas, o h peD
ihan g till Riks St. Prat. iSr7-»4‘8 8 ide Sami. N;r 95
75° Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
nora de oförfalskade och rättvisa afsigter, härvid
leda oss.
Yi anhålla ödmjukeligen, att detta anförande,
med Höglofl. Utskottets Betänkande,
hvilket vi i öfrigt gilla, till Respective Riksstånd
n får åtfölja.
Härmed förenade sig Olof Oisson från
Vesterås Län, Eric Johansson från Stora
Kopparbergs. Län, Olof Håkansson från Elfsborgs
Län, Lars Andersson från Carlstads
Län, G. Gustafsson från Södermanland, Gustaf
Larsson från Stockholms Län, Jöran
Jönsson från Skåne och Hans Michaelsson
ifrån Gefleborgs Län.
2:0 Af Riksdagsfullmägtigen Nils Månsson
från Malmöhus Län:
”Då den så ofta omtvistade frågan om
förändring af skjutsinrättningen i vårt land
nu går att underkastas Höglofl. Utskottets slutliga
pröfning, torde det mig tillåtas, att i anledning
af beredningen? afgifna förslag till utlåtande
deröfver få framställa några anmärkningar.
Beredningen har ansett, att, innan den af
åtskilliga Stånds Representanter projecterade
Forvagns-inrättning kan till verkställighet befordras,
åtskilliga förberedande anstalter mäste
vidtagas, samt det' uppgörande förslaget
till denna inrättning förut underställas Riksens
Högl. Ständers om prof vande. Jag vill ejer»
jnra något serdeles härvid, om ock det ytterlig3
bemödande, man visar för att uppfinna
hinder emot inrättningens snara iordningshringaode,
skulle gifva mig afledning till den
förmodan, att man icke äger aågon allvarlig
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 751
vill ja att afhjelpa det onda, hvaröfver med sä
myckét skäl klagas; men, i samma mon matt
aflägsnar möjligheten, att i hela sin vidd se
oiägenheterne af närvarande skjulsningsanstalter
håfne, tror jag, atterman bort vidtaga
ett medel, sorn, åtmindstone till någon del,
kunnat derföre hålla jordbrukaren skadeslös.
De redan anmärkta prellminaira åtgärder, soni
B redningen tili iakttagande föreslagit, skola
säkerligen föranleda dertill, att den önskade
radicalcuren länge uteblifver; och, vill man
nu tillika för forvagnars införande stadga det
vilkor, att dertill endast får tagas den skjuts,
sorn ej beföfves för Resandes fortskaflande
på förut vanligt sätt; så skall den utan tvifvel
aldrig inträffa, ty hvar Och en skall för
sig anse förmonligast, att på sistnämnde sätt
få göra sina resor, och forvagnarne blifva
då aldrig tillitade.
Jag kan således icke annat än yrka, att,
intill dess någon förändring i fkuitsningsskyldighetsn
varder företagen, och Jordbru- ,
karen befriad från det besvär han deraf nu
drager, betalningen för skjutsen måtte höjas
i den mon, att detta besvär varder till fullo
ersatt. Beredning; n har antagit, att närvarande
skjutsinrättning är en tunga för dem,
som dermed äro belastade, eller, sorn vill säga
detsamma, att skjutsningen för. den dertill
indeldta, icke medför en .vinst, som kan
motsvara de kostnader, som dess utgörande
erfordrar. Hvad värde äger då den slutsats,
man dragit af det förhållande, som visat sig
vid jemförelse emellan förra och närvarande
752 Besv. och Ekon. TJtsk. BetankaiicLen.
tiders Spannemålsvärde, samt det under serskilda
lider olika belopp af skjutslegan.
Om concurrencen på vägarns nu icke vore
större än förr, ocFi skjutsningsbesväret således
mera betungande, skulle den på sin höjd kunna
ådagalägga, att nian nu icke äger mera skäl
än fordom, till klagan öfver för ringa betalning
för skjutsen, men ej att man till en sädanklagan
saknar allanledning. AliaUtländningar,
som färdats genom Sverige, hafva förvånats
öfver det goda pris, hvarföre man här
kan göra resor. Landtmannen är således i
vårt Fädernesland mera betungad i detta afseende,
än i något annat Rike; och likväl äger
han äfven i andra fall lika svåra bördor som
de att draga. Måtte man besinna detta, och
att enda möjligheten alt befordra jordbrukets
utvidgning och förbättring, är att lossa de
band, som genom den nu befintliga Skjutsinrättningen
trycka landtmannen, och lärer,
intill dess sådant skedt, ändamålet endast vinnas
genom förhöjning af nuvarande Skjutslega.
Efter uppläsandet häraf gjorde Riksdagsmannen
Nils Månsson det munteliga tillägg: att
han, ehvad Skjutslegan blifver förhöjd eller
icke, ansåge CoopverdieSjömän icke böra såsom
hittills under deras resor i lähdet foitskafFas
med Gästgifveriskjuts; Och begärde
Riksdagsmannen i öfrigt, att dess nu gjorda
anföranden mätte till de Respect. RiksStånden
få åtfölja Utskottets afgifna Betänkande
i frågan. —
5:0 af Riksdagsfullmägtigen Olof Månsson
från Blekinge;
BeSV, och Ekon. Utsh. Betänkandend
”Då Höglofl. Utskottets pluralitet i så
ringa måtto behagat understödja de önskningar,
som i flere af RiksStånden och hos Hedervärda
BondeStåndet allmänneligen varit
yttrade, om ändring och förbättring i Skjutsväs.
ndet, och Respectiva Utskottets derjemte
uti dess författade Betänkande om sättet och
medlen till olägenheternas afhjelpande hufvudsakligen
alvi it frän de grunder, sorn jag för
min del anser vara de enda sanna och rätta; sä
anhåller jag ödmjukast att deremot få reservera
mig, igenom ett kort anförande af min
enskilda mening i saken.
Den är enkel och utan anspråk; men, om
något hvar alegat, efter sin inskränkta, förmåga
följa ofverl äggningen, och deruti deltaga, hoppas
och tillförser jag mig benägna ursäkt r
för det ofullkomliga uti mitt välmenta föredrag.
Höglofl. Utskottet har e; kunnat undgå, #
att erkänna, och lägga till grund den obestridliga
sanning: att skjutsningsskyldigheten,
sorn, betraktad i all sin vidd, omfattar, jemte
anstalterna för de Resandes fortskajfande
och beqvämlighet, äfven postjcrseln, samt
Krono- och fångskjutsen öfver hela Riket, är
å landet ovillkorligen fästadt vid jorden, och
med nu varande inrättning utgör den drygaste
och mest tryckande bland alla de tyngder,
hvarmed jordbruket annars i så * många serskildta
afseenden finnes vara beiastadt; Ett
förhållande, desto mera eftertänklig!, som
ingen med någorlunda kännedom af fäderneslandet,
lärer i sjelfva grundförfattningen kunna
vänta sig någon väsendtelig förändring.
754 Besv. och Ekon. Etsk. Betänkanden.
I andra länder, gynnade af blidare klimat,
bättre iordmon, rikare population och
deraf uppkommande liJfligare näringsrörelse,
kan skiut!,ningen med. framgång öfvertagas af
enskilda, entrepreneurer och till stor del besörjas
genom reglerade forvagnarj men hos
oss hembära, enligt alla tiders erfarenhet,
dessa siags .anstalter pä långt när icke den
kostnad, sorn dervid är oundvikelig; utsn måste
ler skiutsningens bestridande de hemman
och lägenheter i allt fall vara påräknade, som
igenom deras belägenhet och tillgång på hästar
dertill erbjuda nödiga bidrag.
Örn sådant af ingen sakkunnig kan motsägas,
gifvas efter min tanka blott 2ne tillräckligen
verksamma medel att vinna den åsyftade
angelägna förbättringen, nämligen:
i:o att man utsträcker skjutsningsskyldigheten
till ali slags jord, som igenom dess
belägenhet i granskapet af allmänna landsvägen
bör vara lika påräknad till deltagande
i detta allmänna onus, utan åtskillnad af dess
annars till äfyentyrs olika natur, och derefter
genom skjutslegans sammansättning, och o orby
tesStationer ias omtänksamma inrättande, eftersträfvar
den största möjliga jemlikhet vid
skjutsbördans fördelning imellan Landets dertill,
eiter min tanka, lika förbundna Jordbrukare;
och
2:0 att man förmedelst Skjutslegans och
öfriga vilkcrens förbättrande för de skjutsskyldige,
sa vidt görligt är, efter hand söker
förvandla den hittills odrägliga Skiutsningstungan
till en åtminstone för den arbetande
Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkanden. 755
klassen af Landets Jordbrukare, någorlunda
gagnelig binäring.
Just derföre, att det slags privilegium,
hvarigenom en del hemman och lägenheter
för närvarande njuta lindring och befrielse
från skjutsningsskyldigheten, efter nu
gällande Regeringslagar, är fästädt vid sjelfva
jordens olika Camera!-natur, och ej vid någon
viss medborgare* C lass ibland dess innehafvare,
synes mig depna, i sig sjelf orimliga
olikhet desto lättare böra undanrödja»,
som intet serskildt Stånds interesse uppenbarligen
kan motverka den för ändamålet vigtiga
jemlikheten. Vi vete, att jordens olika
natur urs prange! igen härrör från medeltidens
feodal-inrättning, hvilken i så många
andra, ännu vigtigara afseenden redan mäst
gifva vika för sednare tiders upplysning 5 och,
om samma olikhet ej kunnat emotstå och
hindra en billigare fördelning af Rustningsoch
Roteringsskyldiglieten, eller utestänga den
privilegierade jorden från ett fullkomligen
jemlikt deltagande i Landets allmänna bevillning
efter föregången uppskattning af
dess värde5 så ser jag icke, hvarföre den
skulle vara mera hinderlig vid uppkommen
fråga om nödvändig ändring och förbättring
af skjutsyäsendet. Den consideration, sorn.
vid detta tillfälle velat hemtas från egendomsrättens
föregtfna helgd, är en lika stor sophism,
som att för grundskattens billiga
jemkning ovillkorligen vilja förutsätta nödvändighet
af en alldeles ny Landets afmätning
och refning. Hvar och en vet, att in
-
756 och Ekon. XJtsk. Betclnkanäen.
gen märkbar skillnad göres i köp och saluför
denna slags olikhets skuld, utan att Frälsejorden
och sjelfva Säterierna endast efter ägornas
olika rymd och godhet dageligen säljas
och kunna förvärfvas, till ungefärligen
samma pris, som Kronoskatte-jorden; och
jag kan på alla dessa grunder ej begripa,
hvarföre icke all slags för skjutsningen lika
väl belägen jord också skulle kunna förbindas,
att deruti för allmänt val taga lika del 5
m d oruöbcligt iakttagande af denna jern*
likhets princip, böra alla i granskapet af
Stråkvägen belägna hemman och Lägenheter,
sorn italia Hästar, vidare indelas, antingen
till Gästgifv. ri-Skjnts eller postförsel, och
Oinbytes-Stationer na i allmänhet så afpassas
till ungefärligen 2;ne mils afstånd emellan
hvardera, attcollision i m j I i gas te måtto undvikes,
och Gästgifverierna varda anlagda på
de ställen, der tillfället medgifyer bästa tillgången
för ymniga Reserve-lag rundt omkring,
på närmare eflér fjermare håll. —
Hvad åter vidkommer Skfutslegans förhöjning
och villkorens förbättring för de
skjutsande, så påkallas den onekeligen i
högsta måtto af rättvisa och billighet. Jag
har ej haft tillfälle närmare undersöka och
c on troi lera de Calculer, hvarigenom Ekonomi-
och Beävärs-Utskottet vid 1815 års Urtima
Riksdag påstås hafva kommit till det
resultat, att dä varande 'Skjutslegan skall
hafva stått i närmaste förhållande till Markegångs-priset
på den förflutna tidens motsvarande
öfriga tjenstbarheter5 men, om så
yerkeligen skulle förhålla sig, har jag der
-
Eesv. och Elion. Utsi;. Betdnkanden.
emot i grunden ingenting att påminna.
Då varuprisen i allmänhet genom våra
financiella operationer äro underkastade så
täta och betydliga ombyten 5 gifves likväl
i min tanka ingen säkrare och mera billig
grund för skjutslegans bestämmande, än att
den, efer orternas olika beskaffenhet, för längre
eller kortare tid regleras vid markegångssättningen,
och genom Konungens Befallningshafvandes
försorg tryckta Kungörelser och
Taxor anslås för resandes och skjutsandes gemensamma
efterrättelse. Ingen kan undgå
att känna den olikhet, som af flera giltiga
orsaker förefinnes emellan Arbets- och Ökedagsverkets
Allmänna pris i serskilda landsorter,
och intet kan i sig sjelf vara mera rättvist,
än att denna olikhet, efter sanna förhållandet,
får komma så väl den resande, som den
skjutsande allmogen, till godo. Man har orätt,
att afen så beskaffad författning befara oredor
och confu.ion i verkställigheten, hvilka lika så
litet deraf skola uppkomma, som af alla andra,
efter fastställda Taxor och Varuprisjens
olika förhållanden,,skeende liqvider.
Deremot finnér jag för min del ingen
tillräcklig grund för den skillnad,
sorn nu för tiden existerar emellan skjutslegan
för Städarna och landet. Genom den
ymnigare tillförsel af alla förnödenheter,
hvarmed Städerna i allmänhet äro försedda,
och det frivilliga biträde, sorn kringliggande
allmogen, åtminstone de flesta tider på året,
vanligen lemnar Städernas innevånare, äro
desse sednare oftast i tillfälle att, med lindrigare
känning än landsbygden, utgöra sin
753 Be.tv. och Lkon. Utsh. Betankanden.
andel i skjutshingen, hvarföre jag vördsammast
hemställer, om icke all skillnad i
slcjutslegans belopp emellan Städerna och Landet
hädanefter bör försvinna, eller åtminstone
icke i annat fall' äga ram, än dä en sådan
skillnad motiveras af locala omständigheter,
som 'Tid markegångs-sättningen hunna
och böra behörigen considereras.
Genom detta, i sakens natur grundade,
förslag undgår jag att närmare -yttra mig om
beloppet, hvartill skjutslegan, efter min tanka,
nu genast bör förökas, såsom likaledes
beroende af olika locai-förhållande; men obestrid.
igt synes mig vara, att en dylik förhöjning
i raun af öfriga varuprisens betyde]
i ga stegring i senare tider nödvändigt bör
äga rum; utom betalningen för Hästar, Ridsadel
och den skjutsandes abedon, eller egentliga
skjntslegan, håller jag före, att en ny
och serskild afgift till den skjutsandes förmon
bör stadgas för sjelfva skjutsbodet, så
att hvarje resande, som hädanefter undgår
att uppehållas och vänta på skjuts, bör för
Skjutsbud ningen serskildt betala minst 4 sk*
Banco för hvar häst, och den, som vill nyttja
mer än 2:ne Hästar, ovillkorligen vara förbunden
att skicka förbud.
Sedan de Skjutsandes villkor sålunda
blifvit förbättrade, tror jag Hållskjutsen öfver
allt kunna afskalFas och indragas, och
reserveskj utslå gen deremot utvidgas och förstärkas,
samt med skäl åläggas, att efter den
åtgång erfarenheten gifver vid handen städse
hålla 2:ne eller flere så kallade Courirhästar
Besv'. och • Enort* Utsk. Betänk anden. 7)9
framme vidGästgifvaregårde.n till den resandes
och skjutsandes samfällda beqvämlighet. Här»
igenom vinnes den dubbla förmon, att skjutsfärder
alltid börjas med hvilade Hästar, och att
onödigt uppehåll i det närmaste förebygges.
Den enda Forvagns-inrättning, sorn i värt
land möjligen skulle kunna bära sig, och i
betydlig måtto komma allmänna skjutsinrättningen
till understöd, vore, att i förening
med Post-förseln tillåta 2:ne sä kallade dubbla
Postvagnar med Jtne Hästar hvardera,
från och till hufvu<Jstaden afgå hvarje vecka
pä de 2:ne stora stråkvägsrne, Söder ut
till Linköping, och, Vester ut till Örebro. ,
På dessa 2:ne punkter åtskiljas och dela
sig, som bekant är, Stråkvägarne på sådant
satt,att vanliga Postvägen från Linköping
går öfver Jönköping, directe till Helsingborg,
hvaremot sido posten öfver Eksjö
och V.xiö, på serskilda vägar afsändes till
Carlskrona, Carlshamn, Christianstad och Y.
stad; likasom från Örebro en serskild betydlig
Postväg ligger igenom Christinehamn
och Carlstad, till Kongsvinger och Christiania
i Norrige, under det en annan, lika vigtig,
har sin direction öfver Mariestad, Skara
och Alingsås täll Götheborg. Häraf följer,
att de dubbla Postvagnar, som 2:ne gångor
i Veckan från Stockholm ankomma till Linköping
och Örebro, roed anspann af gine
Hästar och på sådan grund jemte Postväskan
beqvämligen kunna vara inrättade med
2:ne dubbla Stolar för 4 resande personer,
utom Postillons-platsen på kusksätet, uti
j6o Besv. och Ekon. Utsk. Eetankanäen.
nyssnämnde 2:ne Städer, Linköping och Örebro
böra, pa hvardera stället, delas i 2:ne
Jättare och mindre Postvagnar, med anspann
af allenast. 2:ne Hästar, och blott en dubbel
stol för två resande personer, utom Postillonsplatseti;
kommandes af dessa 4 mindre
Postvagnar den ena från Linköping öfver
Jonköping att gå till Helsingborg, och den
andra att taga vägen genom Eksjö till Nöbbelöf,
Stocketorp, Vexiö, Christianstad och Ystad,
»arnt a behöriga ställen aflemna Postväskorna
till vanliga sidoposterna åt Carlskrona
och Carlshamn, likasom från Örebro
den ena mindre postvagnen går igenom Christinehamn
och Carlstad till Norrige, och d^n
andra genom Mariestad, Skara och Alingsås
till Götheborg.
Genom dessa Postvagnars regulaira framoch
återgång fyra serskilda resor i veckan
skulle ett antal af 16 till 20 resande med
mera snabbhet och större beqvämlighet, än
nu för tiden sker, kunna åtföba Brefposten,
till ansenlig lisa för Gästgifveri-skjutsen 3
hvarförutan Postverket i allmänhet, som med
rotfrihet och fiäre andra betydeliga förmoner
för Postförarne, ännu är i samma oförändrade
skick, som det i Drottning Christinas
tid aldraförst inrättades, i flere angelägna
delar kunde förbättras till Postcourserna,
efter senare tiders förändringar, anlagda nya
Städer och kortare vägar m. m. 3 dertill efter
min tanka i synnerhet hörer, att all postförsel
hädanefter på de allmänna vägar ovillkorligen
bör verkställas på lätta spjäl-kär
-
Best), och Ekon. Utsh. Betänkanden. 761
ror med en Häst och dubbel stol för tvänne
personer, så att en resande derpå alltid
bredvid Postföraren bör kunna inrymmas,
och den tyngd af ett Skeppund, med Postväskan
och den resande inberäknade alltid forslas
af Bref-Posten, som Allmänna Lagen i 13
Cap. 5 §. Byggningsbalken i allmänhet förereskrifver,
och hvilken hittills vid Postverket
aldrig varit utkrafd.
Enär denna tyngdberäkning efter Hästarnes
antal öfver allt vid Post-förseln tages
i akt, uppkommer till båtnad för landets
och närin g arnes inre Communication en ny
utväg, att jemte förenämnde antal resande,
med brefposten fortskaffa fyllnaden af större
paketer, efter serskild lindrigare Post-Taxa ;
en förmon, sorn för närvarande saknas, men
af allmänna behofvet länge varit efterlängtad
och påkallad.
Mycket vore val i detaiilerria af verkställigheten
att tillägga ; men, dä hela saken
efter sin Ekonomiska beskaffenhet är ett Regeringsärende,
hvarom Riksens Högloft. Ständer
endast äga att afgifva underdåniga önskningar,
följer af sig sjelf, att alla reglemen.
tariska föreskrifter bero af Kongl Maj:ts
nådiga godtfinnande, och, efter vederbörandes
hörande, af Regeringen, med mognaste kännedom
af alla dit hörande considerationer,
bäst utstakas.
Iinellertid hoppas jag lätteligen kunna
inses, hvad betydelig lättelse defesa angelägna
förbättringar af Postverket ofelbart skulle
medföra lör allmänna skjutsinrättningen 5
Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkanden.
och hvad ntomordentelig vinst och tillökning
i Postintraderna, som genom sparade kostnader
och nya inkomster här, likasom i England,
måste blifva en ganska fördelaktig påföljd
af denna hufvudsakliga förändring.
Vid sådana tillfällen, och dä nya och
förändrade Ekonomiska anstalter påtänkas
till verkställighet, ankommer allt deruppå,
att det nyttiga nya tillskapas i sådan ecala,
som fullkomligen öfverensstämmer med landets
egna tillgångar och behof, utan förvillelse
af andra Landers tili våra omständigheter föga
passande exempel. All Forvagns-dnrättning,
som i vårt land görgs vidlyftigare än
nu sagdt är, eller blott skiljes- ifrån sin för
ändamålet högst nödvändiga förbindelse med
Brefposten, bär sig aldrig, utan blifver i
längden en ny tunga för den skjutsande allmogen.
I frågan om Kronoskjutsnihgén tror jag
de flesta olägenheter, så vidt görligt är, förebyggas
genom ett strängt handhafva cde af
de författningar, som i sådant afseende redan
äro stadgade, och, då Statsverkets tillgångar
svårligen lära tillåta en allmän förhöjning
i Kronoskjutslegan ; önskar jag för min del,
att hvarje landsorts skjutsskyldige innevånare
kunde sins imellan åsämjas och öfverenskomma
om något lämpeligt sätt,' att, inom
hvart Län, genom så kallad lands-jémnad,
som i Rikets Norra Provincesr af ålder varit
införd, hålla hvarandra skadeslösa för den
olika tyngd, som hemmanens läge och öfriga
localomständigheter ofta förorsakat bland
Best. och Ekon. Utsk. Betänkan/len, 763
annars, till deltagande i Skjutsning sbesvär et,
lika förbundna medborgare. Om denna anstalt
i allmänhet korn till stadga, skulle
det icke mer vara objet för Statsv i;ket att
till li lea o~h enahanda belopp, som för Gästgifveri-Sk
jutslegan bestämmes, betala kronosfejutsningen
på några få sådana serskildta
Ställen, der betydande inrättningar och depots
för landets försvarsverk, i förening med
sjelfva Landskapets egna läge och formation,
göra detta onus utomordentligt tryckande,
hvilket i synnerhet inträffar med Östra och
Medelstads Häraders Allmoge i Bleki ge
Län, för hvilken jag har äran vara representant,
och hvilken i och för hemmanens belägenhet
närmast omkring Örlogsflotlans hufvudstation
i Carlskrona under förflutna krigstider,
varit hugnad med förhöjd krono-skjutslega.
Då Kongl. Maj:t Nådigst lärer vara
sinnad, att, tinder vissa stadgade förbehåll,
lägga Fångförseln på Gästgifverierna, torde
momentet minst vara inne, att deremot nu
göra någon anmärkning men annars, och
intill dess erfarenheten hunnit bestyrka nya
Författningens nytta och användbarhet, vore
jag för min del mycket böjd, att i underdånighet
hemställa, oro icke friska arrestanter
lämpligast kunde transporteras till fot, Fängelserna
imellan, under militairisk bevakning,
som med Krigsmagtens nu varande organisation
lätteligen synes kunna åstadkommas
på alla behöfliga ställen i landet.
Dessa mina enfalldiga tankar uti ett för
våra hemmavarande Ståndsbröder så ganska
7Ö4 Besv. och Ekon. etsk. Betänkanden,
vigtigt ämne, anhåller jag vördsammast måtte
till Respectiva RiksSiåndv.n få åtfölja Höglofl.
Utskottets nu beslutade egna Betänkande.
4:0 Af Riksdagsfullmägtigen Eric Johansson
ifrån Nyckelby och Stora Kopparbergs Län.
”Ifrån Fahlu Stad uti det Län jag är
Fullmägtig, får jag allgrödmjukast inför Högloft.
Utskottet nämna, att, i anseende till deromkring
liggande flere Socknar, som äro
privilegierade för sin jord, Bergsfrälse kalladt,
och således frikända för ali skjuts, Allmogen
och öfriga, som äga skattejord, äro fördenskull
nödsakade icke allenast ansvara för
all kronoskjuts, utan äfven fångskjutsen till
och ifrån Landsfängelset genom förenämnde
Frälse-Socknar. Gästgifveriskjutsen är äfven
Skatteallmogens enskilda tyngd, sedan
Fahlu Borgerskap slutar. Jag måste instämma
med mina Stånds-Cammerater. Skjuts*
legan torde och bör vära motsvarande det
besvär, de så kallade skjutsskyldige lida, och
äro ålagda fullgöra.
5:0 Af Riksdagsmannen Jon Jönsson
från Malmöhus Lein:
’’Att medborgares rättigheter och skyldigheter
blifva jemt och lika förd lade, bör
väl vara den Lagstiftande Magtens hufvudsakliga
föremål; äfvensom jemkandet emellan
den enas förmon och den andras b kostnad
och lidande; dessa äro de skäl och grunder,
hvarpå jag fäster denna min reservation
emot det af Riksens Högiofl. Ständers Ekonomi-och
Besvärs-Utskotts Andra Beredning
Besv. och Elion, Utsk. Belänketnden•
fattade beslut att tillstyrka fortfarandet af
den ringa ersättning för utgörandet af Kronoskjuts,
sorn hittills varit stadgad.
Dst ordas val, att skillnaden är ingen,
om denna ersättning är hög eller låg, emedan
den utgår af Stats-Cassan, och just de,
Sorn utgöra denna skjuts, äro äfven skyldige,
att bidraga till StatsCassans intrader;
men denna princip har ingen rigtig grund,
ty de fleste medborgare äro alldeles frie från
skyldigheten att utgöra kronoskjuts, och andre
så litet dermed besvärade, att det kan
vara dem likgiltigt, om derföre erhålles någon
betalning eller icke ; men deremot känner
jag orter, hvarpå detta besvär är ett verkligen
strängt Onus, samt Höst och Vår till
stor skada för dess åkerbruk, der Landtmanren,
i ofta svårt väder och väglag, får begifva
sig 2 å 3 mi! bort till det ställe, der
kronaskjutsen skall emottaga?, och derstädes,
utan all ersättni g, får ofia bida i 8 å io
timmar, innan de uppgifna kronopersedlarne
ankomma, hvilka då, som oftast, äro af tungare
och svårare beskaffenhet, såsom Canoner,
gröfre virke, m. m. hvilket skall fortskaffa»
till ännu 2 mils, eller längre väg bort från
den skjutsandes hemvist. Är det då billigt,
att han, för utgöräridet af detta svårare skjutsningsbesvär,
till råga på sitt lidande, skall
derföre erhålla en mindra betalning än dess
granne, som för sitt, af lika natur varande,
hemman är anslagen till utgörande af reservskjuts
vid den inom Byn, eller en fjerdedels,
högst en half mil, derifrån belägna
Bihang till RihsSt, Prot »Sl7-»äig, %:dt Sami. Nir 97. 93,
JB5.ro.
GästgifvareGården, der han icke är skyldig»
alt vänta mer än en timma utan, och g timmar
emot betalning?
Jag, som icke kan finna någon billighet
eiler rättvisa tili ett så olika bestämmande»
får derföre ödmjukast protestera emot alla
d® beslut, som i någon nion föranleda till
fastställande af mindre lega för Kronoskjuts,
lin hvad den är, eller fismdeleS hillver för
Gästgifveriskjutsen, samt anhåller, att denna
min reservation må i Protocollet inflyta och
genom Utdrag deraf komma till Riksens
Högloll. Ständers kännedom och mogna be»
dammande.
Ut Supra.
N:r 112. ;
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och. Ekonomiutskotts ytterligare Utiåtan*
de efter för esla gne ändringar uti Författningarnc
rörande Husb eliof s-bränvins~
bränningen och dermed gemenskap ägan»
de ämnen.
Utskottets uti detta ärende, den 21 sistlidna
Februari afgifna, Betänkande har blifvit
årerremitteradt af samtliga Respectiva RiksStånden,
med anmärkningar;
Ilos Högloft. Pddderskapet och Adeln :
Uti Pr o tocol IsUtdrag af den 24 sistlidna
Mars, innehållande Memorialer och Anföranden
af Herrar Hummelhjelm, Friherre Wran*
Ecsv. och Ekon. XJtik. Betänkande!). 767
gel, Flacli, Ankarsgarre, Grefve Hamilton,
Grefve von Lantingshausen, af Brin .man.
Friherre Boije, von Stael, Grefve Speris,
Mlinner st arn och Cederschöld.
Ilos Hagvar diga Pr estStåndet:
Uti ProtocollsUtdrag samma dag af Herrar
Professor Wijkman, Comminister Bergegren,
Professor Thyselius,',Prosten Sv. Almqvist,
Professor Agardt, Prosten Renström,
Prosten Kolmodin, Prosten Fellenius, Biskopen
Doctor Faxe, Prosten Ek, Professor l orssell
samt Prostarne Säve och Piabe.
Ilos Vällojl. BorgareSturulet:
Uti ProtocollsUtdrag samma dag af'Herrar
Arfvidson, Kjellander, T.efjler, Nordström,
Eckhoff, Fogelmark, Thunell, Ehlund,
Littke, Schotte, Hohn, Widerberg och Westin.
Hos Hedervärda BondeStSndet:
Uti ProtocollsUtdrag den 24 och 31
Mars samt den 1 och 4 Aprill af Riksdagsfullmägtige
Anders Joachimsson från Östergöthland,
Jon Tonsson från Fdekinge, Anders
Sandsten från Jönköpings Län, Johan Longberg
från Gestrikland, Nils Månsson frän
Malmöhus Län, vice Talemannen Hyckert,
Anders Danielsson från Elfsborgs Län, Per
Nilsson från Christianstads Län, Johannes
Olsson från Elfsborgs Län, Börje tiörjésson
från Halland, Per Isacsson Myr ung från
Gottland, Per Bengtsson från Halland, Måns
Persson från Blekinge, Lars Carlsson och
Petter Svensson från Skaraborgs Län, Petter
Persson och Jonas Jonasson fria Calame
7<5g B«.sv. och Ebon, Utsk. Betänkanden.
Unn, Abraham Persson från Stockholm? Län,
Johan Rutberg från Norrbotten samt Johan
Wiklund från Vesterbotten.
Då Utskottet, efter trenne i förevarande
ämne tinder denna Riksdag redan afgifna
vidlyftiga Betänkanden, nu skall yttra sig
för fjerde gången uti ett husbållsmål, nästan
lika mångsidigt, sorn de vidt åtskilda
åsigter och. intressen, under " hvilka det kan
betraktas, skulle det anse sig icke väl använda
Riksens Höglofl. Ständers dyrbara och f
en vis Öfverhet till andra vigtiga öfverläggningsämnen
påkallade återstående tid, om
ofvannämnde anmärkningar, utgörande femtiotvå
fulla ark, upptogoa och till sina serskildta
påståenden resumerades. De innehålla
utan undantag sådana med större eller
mindre vidlyftighet anförda yrkanden och
förslag, hvilka dels äro allmänt kända, dels
tillförne blifvit under flere olika former
framställda till Respeclive RiksStandens kännedom
och ompröfning.
Men Utskottet önskade i dess stille leda
Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet,
likasom deäredan fästat sin egen, på beskaffenheten
a? de gjorda motionerna. De innefatta
oftast rakt motstridande önskningar, af
hvilka den enås uppfyllande utesluter möjligheten
af den andras, och kunna följaktligen
lika svårligen sins imellan, sorn med
hvarje Författnings vederbörliga enhet uti
principer förenas. Ehuru hvarje anmärkning,
serskildt uppfattad, visserligen afser ett uti
vissa hänseenden nyttigt ändamål) skulle de
Eesv. och Ekon, JJtsk. Betnkandcn. 769
likväl sammantagna troligen utgöra något
helt annat, och framkalla vida åtskilda verkningar,
ifrån dem, hvilka Memorialens Författare
sjelfva sig föreställt, vid deras första
uppfatiniDg.
De fleste äga likväl en märkelig och
må hända den enda möjliga föreningspunkt,
nämligen: ett fullkomligt bibehållande af nu
gällande Författningar, rörande den fria
Husbehofs-Bränvinsbränningen, samt dermed
f örbundna Reglementen och Policemål. Med
undantag af de fail, då individuella fördelar
tydligen föranledt ofvarmämnde derifrån avvikande
Önskningar, synes allmänna opinionen
nästan hafva stadgat sig tiil förmon för
detta bibehållande.
En Ledamot af Hedervärda BondeStåndet
har yttrat sig: "Jag tror, att 1815 års
Braw ins Förordning är den bästa vi någonsin
ägt, och hvarföre jag äfven skulle önska,
ast' den vöre Constitutionel, för att ej kunna
beständigt undergå så många stridiga
förändringar eder vid hvarje Riksdag blifva
föremål för så många vidlyftiga och onyttiga
ofverl äggning ar." Ehuru Utskottet
visserligen icke kan till pröfning upptaga än
mindre tillstyrka något afseende ä en sådan
motion, rörande Ekonomiska Lagstiftningen,
har dyt likväl trott sig böra den anföra,
såsom ett enkelt och naturligt uttryck af
det bifall, hvarmed nämnde Författning varit
af Nationen emottagen,
bibehåller.
Att Utskottet äfven
och* dom den ännu
enna sakeus
770 Be sv. och Ekon, Utsk. Betänkanden,
åsigt, trot det sig tillräckligen hafva ådagalagt
genom de premisser, framställningar
och slutföljder, hvilka uti redan afgifna Betänkanden
blifvit för Riksens Höglofl. Ständer
framförde. Uppmanadt genom de derom
talrikt inkomna motioner och den då rådande
s»nnes8tämmningen, ansåg det sin pligt
likmätigt, att ingå uti pröfning af de förändringar
od> förbättringar, hvilka yrkades såsom
gagnelige och kunde äga rum vid öfv
rsigten af hit hörande ämnen. Af sådan
föranled, ing och i detta hänseende, uppgiordes,
efter sorgfälligaste granskning, de förslager,
hvilka uti det återremitterade Betänkandet
äro upptagne och Riksens,Höglofl.
Ständers on.pröfning underställde. Utskottet
finner icke helier uti pu åtföljande-Memorialer
någras skal anförda, som kunna verka
på Utskottets öfvertygelse, hvilken det orubbad
bibehåller, och får derföre ytterligare
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer, att de
uti detta Betänkande uppgifna grunder antaga,
i händelse några ändringar nödvändigt
skola företagas. Men, leådt af ofvannämnda
framställningar, och dej ingifna motionerna,
får Utskottet nu tillägga det andra Alternativet,
som är: att utan förändring tillstyr
ka
bibehållandet af Kongl. Maj :ts Nådiga
Förordningar utgående Husbehofs-Bränvinsbr
anning en ?n. m. af den 6 September
och den 20. December 1815, samt emot
Svalg och Dryckenskap af den 24 Augusti
1813, såsom HK tjenlig utväg att förena allas
önskningar, ^Bvidt nämligen och i d,en
Jlesv. och Julion. ZJtsfi. Betänkande*!. yyi
mon de möjligen kunna förenas. Utom den
tjenlighet för ändamålet, den precision och
den lyckliga medelväg, sorn dessa Författningar
vipa; linner Utskottet till deras oförändrade
fortfarande ett nytt skäl uti den sig
annars företeende svårigheten af en ökad Bevillning.
En värd Ledamot af Högloft,
Ridderskapet och Adeln har val önskat upplysning,
''huru många de dr o i hela Riket;,
som nu innehafva och nyttja <2.ne Nittio
kannors pannor", samt följaktligen "beloppet
af den deremot svarande af giften." Men
Utskottet ser sig icke i tillfälle att en sådan
upplysning lemna, då vederbörande CalIngier
och ämbetsverk på efterfrågan gifvit
det svar: att beskaffenheten af de inlemnade
redogörelsers? sammandrag, i brist af serskilda
specificatroner, icke medgifver en sådan
detaillerad uppgift, blott att hela summaa
af Bevillningsn.i och för Bränvihsti!Iverkning
och eomsumtion år 1816 uppgick till
435,789 Bd. v6 sk. 8 rst. Banco; —-Dock
synes man icke utan skäl kunna antaga, att én
ei obetydlig del häraf, i anseende till den
större progressiva afgitten, utgöres af tillverk»
hingsrättighetem utöfver 90 kannor, igenom
hvilkens upphörande skulle visa sig en brist
uti den påräknade sumtasn, sorn kunde hi ifva
ganska tung och känbar, att i närvarande
finähcielia krisis på annat sätt fylla. Slutligen
torde det äfven blifva ett för framtiden
icke alldeles onyttigt prejudicat, om vid ett
enda Riksmöte dessa för Natronen i Ekonomiskt
afseende så vigtiga stadgande*» fcrbleC
-
77® Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
vo oförändrade och derigenom försatte i
tillstånd att framvisa pålitliga och för ändamålet
verkligen upplysande Resultater.
Hvilken helst af de 2ne nu föreslagna
alternativer Riksens Högloft. Ständer skulle
linna för godt att antaga, så lära de af Utskottet
uti 8 och n Momenterna i dess förra
Betänkande föreslagne och af Riksens Höglo
fl Stander redan bifallne åtgärder, rörande
B» än vinspannors uppmätning och justering,
böra förblifva i sin fulla kraft, såsom
icfce innehållande några förändringar, utan
endast ett förtydligande af nu gällande Författningar.
Sist får Utskottet anmäla, att det väl
icke för sin del inser, huru någon tvetydighet
kan uppkomma af Betänkandets 6te Moment,
hvarest omtalas rättigheten för en
hvar att begagna till och med 50 kannors
panna, och således än mer 55, sorn är
den minsta, hvilken uppgifves med fördel
kunna användas vid Potatoeshränningen. Men
då frågan om en sådan tvetydighet inom
Hedervärda BondeStåndet uppstått 5 så bör
Utskottet förklara, att dess mening är, och
icke kunnat vara annat än den, att till svar
på en derom inkommen motion upplysa, det
en sådan rättighet redan är i Lag gifven, men
ingalunda att rubba den för hvarje Svensk
medborgare i samma Lag förvarade rätt, att,
med hvad egendomsvärde som helst, begagna
en panna af 16 kannor och derunder, om
honom så godt synes.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande»..
H"ad Utskottet således anfört, tillagt
och förklarat, underställes vördsamligen, jemte
en Ledamots fortfarande serskilda mening,
Riksens Högloft. Ständers ytterligare
pröfning och afgörande. Stockholm den 28
Aprill töi8.
Transsumt af ProtocoUet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs• och
Ekonomiutskott, vid Urtima Riksdagen
i Stockholm, den 28 Aprill 1818.
S. D. id Beslutets fattande om Utskottets
ytterligare utlåtande öfver föreslagna ändringar
uti nu gällande Författningar rörande
Husbehofs-Bränvinsbränningen och dermed
gemenskap ägande ämnen, åberopade Herr
Prosten Säve sitt förut ingifna Anförande,
såsom ännu varande dess tanka i detta ämne.
Ut Supra.
U^ti ProtocollsUtdrag af den igde sistlidne
Aprill, ankommet till Riksens Höglofl. Ständers
Allmänna Besvärs- ooh EkonomiUtskqtt
den 24de i samma månad, har Högvördige
PrestStåndet, hvarmed Hedervärda BondeStåndet
uti en sednare expedition sig äfven
förenat, anmodat Utskottet, att skyndsam»
N:r 115.
Vördsamt Memorial !
774 Lesv. och Elion. Utsk. Bettinkanden.
ligen tillställa Högloft. Ridderskapet och Å*
deln samt Vällofl. BorgareStåndet hvar sitt
exemplar af Utskottets under den it) nästlidne
Januari till Respectiva Prest- och
BondeStänden aflåtna yttrande, äfven den af
Välbemäidta Ständ giorda remiss af Prosten
m. m. Herr Doctor Stenhammars Memorial,
angående saknad eller fördröjd verkställighet
(tf Kongl. Majus och Riksens Ständers vidtagna
beslut, uti åtskilliga, Rikets inre hyshållning
rörande, ämnen.
Utskottet finner sig väl hafva handlat i
fullkomlig enlighet med Grundlagen, då det,
i följd af RiksdagsQrdningens 44 §• ondast
till de remitterande Stånden aflemmat ofvannämnda
Utlåtande. Man, då Respectiva Prest*
och BondeStänden nu först, ehuru så lång
tid förflutit, meddelat sin begäran om Cornmunication
med de öfriga Stånden, har Utskottet
ansett sig icke böra densamma förvägra
; utan får härhos vördsamiigen bifoga
en afskrift af berörde yttrande, till den åtgärd,
hvartill Högloft. Ridderskapet och A*
deln, samt Vällofl, BorgareStåndet, enligt
ofvan anförde Lagens ruin, kunna sig befogade
finna. Stockholm den i Maj 1818.
(Den åberopade Handlingen finnes förut tryckt unde?
Jko 6 i denna Samling sid. 64O
N:r 11.4.
Vördsamt Memorial !
Till fullgörande af Högvördige PrestStån
-
Eesv. och Ekon. Utsh. Bctänkanden,
dets anmodan under den 15 sistlidna AprilIÄ
hvarmed Hedervärda BondeStåndet, under,
den 25 i samma månad, sig förenat, har
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet under
denna dag ti' 1 Höglo 11. Ridderskapet och
Adel§ samt det Vällofl. BargareStåndet expedierat
hvar sin afskrift af dess under den
19 sistlidne Januari af„iFn» utlåtande öfver
Prosten Herr Doctor Stenhammars Memorial,
angående saknad eller fördröjd verkställighet
af Kongl. Maj:ts och, Fä k sens Ständers
vidtagne Beslut uti åtskilliga Rikets inre
hushållning rörande ätnnen.
Ehuru Utskottet ansett sig icke böra i
så måtto vägra fullgörandet af de Respectiva
Prest- och BondeStåndens nu meddelade
begäran; kan det likväl icke förändra sin öfvertygelse,
att hafva laglikmätig! förfarit,
då det endast till välbemäldta Stånd, hvilka
nämnde Memorial remitterat, återlemnade
detsamma, jemte anmälan af de skäl, som
hindrade Utskottet, att det till någon åtgärd
upptaga. Utskottet får derom vördsamt erinra,
att den af Högvördige PrestStåndet åberopade
RiksdagsOrdningens 44 §• innehåller
2ne serskildta Stadganden, det ena: då någon
Konungens Proposition, äfvensom uti
RiksStånden väckte allmänna frågor blifvit
af behöriga Utskott till utredande upptagne,
i hvilket fall ett exemplar af Utskottens yttrande
må hvarje Stånd tilldelas ; det andra
åter, som här inträffar : enär Utskott vill
återlemna något ifrån ett eller flera Riks
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Stånd remitteradt mål, såsom till dess befattning
ej hörande, då stadgas med uttryckliga
ord : att Utskottet bör afgifva sitt utlåtande
till det eller de Stånd, sorn remitterat,
samt derefter afbida samtiga Ståndens, eller, i
händelse af bristande pluralitet, ConstitutionsUtskottets
yttrande, under hvilket Utskott
målet anses höra.
Då flere månader förflöto, utan att någon
så beskaffad återremiss i detta hänseende
förspordes, i föijd hvaraf Utskottet, utan att
handla emot Constitutionen, ej kunde ytterligare
upptaga detta Memorial; ansåg Utskottet,
ehuru det ingalunda var dess pligt, sig
böra enligt bifogade ProtocoIlsUtdrag vidtaga
den enda utväg, sorn stod i dess magt, för
att öppet för en hvar, som vill göra Utskottet
rättvisa, ådagaläggs, att det icke undandragit
sig eller underlåtit något, för att kunna
målet i laglig ordning behandla.
Af denna recit om sakens förhållande
ifrån dess början till dess nu ä‘gande skick,
lära Reapective Prest- och BondeStånden nogsamt
intaga, att Utskottet i allo fullgjort sin
skyldighet. Men för det närvarande Unner
Utskottet sig icke kunna lemna något ytterligare
utlåtande i sjelfva hnfvudsaken, och
än mindre öfver några af dass delar, eller
hvad som vid dess återremiss blifvit tillagdt
och förklara dt, förrän samtlige RiksStånden
lemna t sitt utlåtande, hvarthän de anse målet
höra, hvilket Utskottet får härmedelst
Besv. och Ekon. UlsTc. Betänhanden. 777
vördsamt tillkännagifva. Stockholm don x
Maj 1Ö18.
Utdrag af Protocollct, hullet uti Riksens
Högloft.. Ständers Allmänna Besvärs- och
JLkononiiUbskotts Plenum vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 25 Mars 1818.
§ 4-
^ ^-err Grefven och Ordföranden trodde sig
bora erinra Utskottet om det annu besynnerligare
förhållande, som inträffat med Herr
Doctor Stenhammars uti Högvördiga PrestStåndet
den 5 Januari gjorda Motion rörande
saknad eller fördröjd verkställighet utaf
Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers fattade
Beslut. Sedan detta Memorial utaf Respectiva
Frest- och BondeSiånden blifvit till Utskottets
åtgärd remitterad-., återlemnode Utskottet,
enligt RiksdagsOrdningens 44 §•
samma, såsom sin befattning’ ej tillhörande,
hvarom nämnde 2ne Stånd uti afgå ngn a Memorialer,
under den 19 och 21 sist'idne Januari,
underrättades. Sedermera har Högvördige
PrestStåndet, under den 9 Februari,
och Hedervärda BondeStåndet under den 27
Januari, nämnde Memorial tili Utskottet
återremitterat, men från de öfriga 2ne Respectiva
RiksStånöen har intet utlåtande, ehuru
så lång tid förflutit, blifvit förspordt.
Och då Utskottet, enligt ofvan citerade Grundlagens
rum, icke'får ytterligare upptaga detta
mål, förrän Respectiva RiksStåndens plu
-
778 Besv. och Elon. Ut sk. Beta nanden.
ralitet, eller i vidrigt fall, Höglofl. ConstitutionsUtskottet
deciderat, hvarthän målet
bör höra, ansåg Herr Grefven och Ordföranden
Olsdottet böra vidtaga någon utväg, för
att ådagalägga sin oskuld uti ea sådan utdrägt,
hvilket vöre så mycket mera i sin
ordning, som Memorialets Författare uti sitt
vid återremissen bifogade anförande, ej mindre
för de Afespectiva RiksStånden, än genom
tryckning för hela Allmänheten, öppet in simulerat
den tillvitelsen, att Utskottet nied
lamhet behandlat saken : en tillvitelse, som
Utskottet väl bäst kände icke vid en med
Grundlagen så enlig åtgärd bordt framföras,
men som i detta allmänna skick betraktad,
fordrade vederläggning, för att ej gifva rum
tili ytterligare tadel.
Efter muntlig öfverläggning härom, och
under Utskottets förklarade fulla bifall till
Herr Grefvens och Ordförandens framställning,
beslöts, att vänligen anmoda Utskottets
äldsta Ledamöter af, Högvördiga Prestoch
Hedervärda BondeStånder, Herr Prosten
Ferlin och Riksdagsfullmägtigen Nils
Mänsson, hvilka Ledamöter ock härtill lem -  rade sitt bifall, att hos sina Respectiva Stånd
efterhöra förhållandet och framföra orsaken,
hvarföre Utskottet ser sig hindradt, att detta
mål till någon åtgärd företaga. Ut Supra»
N;r 115.
Riksens Högloft, Ständers Allmänna Besvärs
-
Besv> och Ekon. Utslit Betänkandcn. 779
Och Ekonomiutskotts förnyade Utlåtande
öfver sökta ändringar uti nu gällande
Författningar om Skjutsningsskyldighe*
ten 111. m.
U"ti ProtocollsUtdrag af den 25 och 50
sistlidne Aprill liar Hedervärda BondeStåndet
till Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskott återremitterat
dess under den 17 i samma månad afgifna
Betänkande i anledning af väckta motioner
om ändringar eller förbättringar uti .Skjutsväsendet
samt derom nu gällande Författningar.
De återremissen åtföljande anmärkningar
äro ingifne af Riksdagsfullmäktige
Johan Magnus Wessing . från Vestmanland,
BancoFullmägtigen Longberg från Gestrikland,
Per Nilsson från Christianstads Län,
Bengt Svensson från Östergötland, Per Persson
från Stockholms Län, Olof Nilsson från
Jemtland, Johan Wiklund från Vesterbotten,
Daniel Andersson från Upsala Län, och Anders
Danielsson från Elfsborgs Län: hvarjemte
tillika öfverlemnas Riksdagsfullmägtiges,
Jon Jonssons från Blekinge och Gustaf
Larssons från Stockholms Län, i detta ämne,
under den 5 sistlidne Januari, ingifna, men förut
ttllUtskottet icke remitterade Memorialer, under
bifogande af de i anledning häraf hos Hedervärda
Ståndet då förefallande discussioner.
Enär Utskottet anser, att något upptagande
af dessa vidlyftiga anmärkningar och
Memorialer, hvilka hufvudsakligen icke innehålla
något annat, än hvad förut är an
-
7flo Besil■ och Ekon. Uesk Jjetättkanclen.
fördt och besvaradt, skulle medföra lika liten
tillfredsställelse för det Hedervärda BondeStändet,
sorn ytterligare upplysning uti ett
ämne, hvarom öfverlaggningarne, i det skick
saken nu förefinnes, må hända redan varit
sträckta öfver hehofvet 5 så får Utskottet
allt svaromål inskränka till det vördsamma
tillkä r*nagifvande, att ifrågavarande Betänfcer.-  de blifvit efter ordalydelsen bifallet af ds
5ne öfriga Stånden, nämligen af Högloft.
Ridderskapet och Adela den 4-de. och af Högvördige
PrestStåndet den gdje innevarande
månad, samt af Vällofl. BorgareStåndet dea
25 nästlidne Aprill, hvadan ämnet enligt Re»
geringsFormens Gg le §. är afgjordt och således
ej kan blifva föremål för någon ytterligare
handläggning.
Slutligen, och då Hedervärda BondeStåndet
anmodat Utskottet, att med sitt svar inkomma
inom 14 dagar; så bör Utskottet
uppgifva, att det härtill icko blifvit satt i
vederbörlig författning förr, än det undfått
del af alla de öfriga Respectiva BiksStåndens
Beslut i samma ämne, hvaribland det senaste
ankom den 13 dennes och således blott 2
dagar förr, än Utskottets Utlåtande nu afgif»
ye». Stockholm den 15 Maj 1818.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänhanden. 781
N:r 116.
';: 7
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiZJtskotts förnyade Utlåtande,
om rättigheten för Städernas Mlagistrater
att förrätta Dykeriauctioner.
17
-Lifter åtskilliga, ho& Vällofl. BorgareStåndet
gjorde anmärkningar, vid Riksens Höglofl.
Ständers Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotts
Betänkande af den 10 sistlidne Februari
rörande yrkad rättighet för Städernas
Magistrater, att få förrätta alla så kallade
Dykeriauctioner, har Betänkandet blifvit till
Utskottet återremittetadt uti ProtocollsUtdrag
af den 1 Aprill, hvaraf Utskottet inhemtat:
att Herrar Hellström, Cederborg
och Hestin ansett Betänkandet icke böra bifallas,
förnämligast af de skäl, att, vid de
tillfällen, då sådane strandade och bergade varor
skola försäljas, hvilka äro snar förskämning
underkastade, såsom t. ex. Fisk, Spannmål,
Fr ngt, Lin, Hampa m. m., föreskriften
i 9 §. af 1802 års Kongl. Reglemente, rörande
Auctioners kungörande en månad förut,
icke efterlefves, och hvaraf således följer,
att, om valet af Åuctionens förrättare vid
dylika tillfällen skulle få bero på DykeriCompagniets
ombud och den antagne Commissionairen,
som ofta är en och samma person,
underslef möjligen kunde äga rum, utan
någon controll deremot ; hvilket förhållande,
efter Herr Hellströms förmodan, varit
Bihang till Riks Si- Pitt. i-Si7-*ui8i Sami, H;r 99, iöo.
7fl2 Eesv. och Ehon. Utih, Betänk anden.
orsak dertill, att uti 5 §. af Kongl Förklaringen
den 6 Mars 1739 blifvit bestämdt och
ovilkorlig! stadgadt, att alla Auctioner å strandadt
gods skola, till vinnande af nödig controll
och förekommande af tvister, förrättas
af Städernas Auctionskamrar; att sistnämnde
höga Stadgande hvarken blifvit, ej heller
kunnat blifva /örändradt genom Kongl. Reglementet
af den 22 December 1802; att
större förtroende ofelbart måste sättas till
Publique och lagligen Autoriserade Verks
handläggning och åtgärd, än till enskildes}
att den, med anledning af 9 §. i Högstberörde
Kongl. Reglemente, tillerkända rättighet
åt private, att förrätta Dykeriauctioner,
minskar den säkerhet, som från slika förrättningar
bör vara oskiljaktig, och att det nu
antagna auctionssätt, utan att medföra någon
allmän nytta, borttager från vissa Städer en
inkomst, som de i nära Etthundrade år haft
att påräkna.
Utskottet får, i anledning häraf, anföra,
att, enär Utskottets i ämnet afgifna Betänkande
är, efter Utskottets omdöme, grundadt på
billighet och öfverensstämmande med nu
gällande, till detta ämne lämpeliga Författningar,
och nämnde Betänkande redan blifvit
af de 3ne andra Respectiva RiksStånden
till alla delar gilladt} kan Utskottet deruti
icke tillstyrka någon ändring, hvilket, jemte
några Ledamöters fortfarande serskilda tankar,
till underrättelse vördsamt meddelas.
Stockholm den 15 Maj 1818.
Besa. och Ilkon. Utsk. Betänkanden. 783
Transsumt af Protocollet, hållet uti Riesens
IToglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskott vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 15 Maj 1818-
Herr Prosten m. m. Kolmodin samt Herrarne
Enroth, Malmberg och Faur eli, hvilka,
då Utskottets förra Betänkande om rättighet
för Städernas Magistrater att förrätta Dykeriauctioner
meddelades, voro af serskilda
tankar, förklarade, det de vid deras då afgifna
yttranden oförändradt förblifva. Ut Supra.
N:r 117.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Utlåtande, i anledning
aF gjorde anmärkningar vid dess
Betänkande rörande vackt fråga ont f örändring
uti 9 f. af Kongl» Maj:ts förnyade
Seglationsordning den 15 Tuni
1774.
Detta Betänkande, sorn Vällofl. BorgareStåndet
behagat bifalla, men Hogvördiga Prest*
Ståndet ogilla, har blifvit äterremitteradt från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt He*
dervärda BondeStåndet på grund af följande
tili dess Respectiva Stånd dervid gjorda an»
märkningar :
1:0 Af Herr Grefve Claés Cronstedt.
784 Besv. och Ekon. TJtsk. Betankanden.
att all Lag val borde vara byggd på rättsgmader,
om tnenniskan vore fullkomlig, men
som hon det ej är, måste Lagen snarare förekomma
brott, än genom eftergifvande slapphet
gifva anledning dertill: att föijakteligen
det väl kunde vara rätt, att Godsägaren befriades
från allt ansvar och skada genom
edgång, i händelse af Skeppares försumlighet,
att å märkrullan uppgifva om bord varande
saker, men att en sådan befrielse skulle
leda till missbruk j att en Köptnau, sorn
öfverlåter sitt fartyg med kostsam last, till
en Skeppare, bör känna denna persons skicklighet,
och således icke lemna detta förtroende
till någon opålitlig, af hvilken en sådan
försumlighet är att befara, samt att, vid
utöfningen af visitationer på sjön möter det
stora hinder, i fall Utskottets tillstyrkta ändring
antages, det en tid af flere timmar åtgår,
att genomögna alia möjliga Cor.noiäsementer,
deröfver uppgöra märkrullor, för att,
om instruetioner så befalla, insändas till
Tullkamrarne såsom ControIIer.
2:0 Af Jon Jonssom att den föreslagna
förändringen skulle gifva anledning till de
eftertänkiigaste underslef och förluster, för
Kongl. Maj:t och Kronan 5 Hvarföre han yrkar,
att 1774 års Seglationsordning, som i
44 år tryggat Statens Tullinkomster, och varit
ett hinder mot försnillning, må få förblifva
oförändrad: Uti hvilken mening Måns
Persson från Blekinge och J. Viklund från
Vesterbotten instämt.
Utskottet, sota tagit detta i noga öfver
-
Besv. ock Ekon. XJtsk. Betänkande». 735
vagande,- har icke trott sig finna sådana skäl
anförda, som skulle kunna föranleda Utskottet,
att afvika från dess i Betänkandet fastställda
grundsats : att ingen annan än den,
soia felet begått, bör derföre straffas. Om
man å ena sidan skulle medgifva, att Skeppsredaren
möjligen vid valet af Skeppare kun-,
de försäkra sig om en så pålitlig person, att
en försummelse, af i frågavarande beskaffenhet,
icke skulle vara att befara, och då 1 annat
fall Skeppsredaren kunde anses blifva
rättvist straffad, för bristande urskilning, så
bör man å en annan sida icke glömma, att
en stor del godsägare alldeles icke äro Skeppsredare,
och att dessa således äro utur stånd
att förekomma en så oskyldig förlust.
Utskottet får derjemte anföra, att Utskottet
icke kan inse de eftertänkliga missbruk
och försnillningar, som genom den föreslagna
förändringen skola uppkomma, helst
godsägaren icke kan utbekomma sin vara, innan
genom Connoissementets ankomst blifvit
styrkt, att han dertill är ägare.
I stöd af dessa grunder, kan Utskottet
icke annat än förblifva vid dess i Betänkandet
yttrade mening, men har, till befordrande
af mera tydlighet, velat göra den förändring
och tillägg i ordalydelsen vid slutet
af det återremitterade Betänkandet: att Godsägaren
med Ed skulle få styrka, det Facturån
och Connoissemcntet ej anhommit ; kommande
han, i allt fall, icke att utbekomma
sin vara, innan genom Connoissementets ankomst
och uppvisande blifvit behräftadt, ate
Besv. och Ekon, Utsfc. Bctänkandcn.
han dertill1 är ågare. Stockholm den
Maj 1818.
N:r 118.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs«
och Ekonomi-Utskotts Betänkande, i anledning
af väckta motioner om motsvarande
skyldigheters uppfyllande af de 3-  boer, hvilka med bristande t-ackjernsblåslling
vilja bibehålla de åt Bergsmanshemman
från ålder beviljade förmoner, samt
om inrättandet af en Bergslag i Norr*
bottens Län.
T
lil detta Utskotts åtgärd hafva, rörande
dessa ämnen, blifvit remitterade :
1:0 Fi •ån Högloft. Riclderskapet och Adeln,
ett af Herr Hammarhjelm ingifvet Memorial,
deruti anföres: det flera” JernbergsJager, under
demas lopp, kommit, genom förminskade tillgångar,
ej mindre på skog än på malm, i det
förändrade 1 skick, att dithörande Bergmansliemman
icke såsom tillförene kunna idka
Bergsmann a-yrket, utan antingen blott till
en dek utöfva detsamma, eller ock nu mera
alldeles icke tillverka tackjern. Men som
det är i och för tackjernsblåsningen, sorn
dessa hemman från början erhållit sina friheter,
och följaktligen ali efterlåtenhet i detta
afseende bör ersättas; så föreslås: att dea
Bergsman, sorn vill bibehålla alla de, sådana
Ees v, och Ekon. Utsh, Eetänkanden.
Hemman åtföljande förmoner, bör idka full
blåsning 5 att den, som tillverkar mindre belopp
eller allsintet tackjern, bör afgifva en
årlig tackjernsskatt, hvilken af Bergsfogden i
orten på vanligt satt uppbäres, hvarigenom
den fordom, och då blåsningarne voro i full
drift, till Statsverket ingående tionde-inkomst
af Bergslagerna må upphinnas nu som förr;
och slutligen att, då flere hemman vilja från
Bergsbruketafstå eller malm-och skog-brist förbjuder
att fortsätta detsamma, jemna rotar
må af dem utses, som helt och hållet iklädas
Landslags natur, skattläggas och roteras
i likhet med andra hemman i orten, men
de åter, sorn till jemna Rotelag icke kunnat
indelas, tills vidare beläggas med motsvarande
Skattejerns afgift.
2:0 Från Hälllofl. Borgare - Ståndet,
H err C. J. Ombergs Memorial, deruti författaren,
jemte anförande af samma förhållande,
sorn Herr Hammarhjelm uppgifvit rörande
flera Bergsmans-hemmans underlåtenhet
uti skyldighetens uppfyllande, att tillverka
tackjern, tillägger, att den författning,
som etter 1809 års Riksmöte emanerade,
rörande Bergsmanshemman ens fria besittning,
haft en bedröflig verkan pä Bergsmanna handteringen
; alldenstund erfarenheten visat, att
årliga taekjernsblåsningen, sedan den tiden,
blifvit 6000 dygn mindre, hvarigenom, efter
beräkning af 10 Skp. afkastning hvarje dygn,
hela Jern til Iverkningen, hvilken efter privilegierna
icke uppgår till mera än 450,ooo
Skp, betydligen skulle minskas, samt Hytte
-
Besv. och Ekon. UtsE Betänkan elen.
lagen äfven l lifv it förminskade genom försälja
egendomar, hvilkas innehafvare nu
mera vilja undandraga sig Bergsmannaskyldigheterna.
Herr Ornberg anser högst vjgtigt,
att en undersökning och granskning
företages till utrönande, huruvida Blåsningsskyldigheterna
blifvit fullgjorda, på det att
Staten måtte komma i tillfälle att på andra
orter kunna öfverflytta dessa Bergsmanna ✓
förmoner från de hemman, som dem förverkat,
och hvarigenom Bergsbruket på dessa
orter skulle uppmuntras och uppdrifvas under
samma tid, som det på andra aftynar.
En sådan uppmuntran vunnes utan betungande
för Staten, och blefve endast en rättvisare
fördelning af de från urminnes tider
vid Bergéhandteringen förknippade förmoner;
ty hvad Staten genom ifrågavarande indragningar
i Bergsmans hemmans friheter skulle
kunna vinna, bör, i hans tanka, ej annorlunda
kunna anses, än sorn ett depositum, hvilket
Staten är skyldig Bergshandtering en på
ett annat ställe, hvarest tillfällen dertill
kunna erbjuda sig. I detta afseende, anser
Herr Ornberg vidare ingen ort kunna komma
ifråga, framför Norrbotten med dit hörande
.Lappmarker, soia inom sitt sköte skall
äga de största af alla hittills kända jernmalms-lager
i verlden. Hela Berg skola erbjuda
en outtömlig tillgång häraf och hafva
Jernmalmsstreck blottade i dagen, samt på
flere ställen aflossnade och nedfallna malmstycken
till en storlek, hvaröfver Inbillningen
skall förvånas. Herr Örnberg räknar
Bav. oell Ekon, Ut sk. Betånkanden.
det till tidens sällsaniheter, att man för
Norrbottens Län, med dess outtömliga jernmalmstillgangar,
likväl från Stockholms våg
nödgats’ upphemta ansenliga partier af .Tern,
och Manufactur-snuden, emedan de Norrländska
Stångjernsbruken varit inställda och
overksamma i brist af tackjern, som äfven
måst anskalfas från Södra orterna.
Memorialets författare, som trott sig böra
fästa Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet
på detta vigtiga ämne och på medel lill begagnande
af ds herrliga skatter, somnyssnämde
orter erbjuda, föreslår slutligen, det en
underdånig önskan til! Kongl. Maj:ts måtte
framföras, att de förmoner, sorn igenom Bergsmanna
privilegiers upphörande för vissa hemman
eller orter kunde disponeras, måtte öfverflyttas
pd Norrbottens Lein, sedan likväl
en noggrann undersökning otti rätta sättet
för deras nyttigaste användande derstädes
föregått, pä det tackjernsbläsningen niätte
befrämjas förmedelst Allmänhetens frivilliga
deltagande deruti, och att i sädant afseende
en plan måtte uppgöras och vid nästkommande
Fåksdag Riksens Ständer föreläggas,
i fall dess införande och utvidgande icke
skulle utan Statens serskildta bidrag kunna
verkställas.
Uti ett sednare Memorial af den 14 sistförflutna
April!, har samma författare, under
yrkande af sina förr ingifna motioner, gifvit
anvisning på några documenter och handlingar,
hvilka förmodades gifva Utskottet ledning
790 Eesv. och JLkon. Utsk. Befånkandcn.
vid undersökningen af detta rikhaltiga ämne.
Sä väl nied anledning häraf, som i anseende
tili Utskottets förut ägande kännedom, har
det gått i författning om anskaffande,t, ej
mindre af Kongl. BergsCollegii underdåniga
Betänkanden af den 19 Juni och
den 17 December 1817 rörande hållna
undersökningar om Hellestads och Vånga
Bergslager än af Friherre Hermelins Chartor,
Beskrifningar och Tabeller ofver Norr.
bottens Län samt tillhörande Lappmarker,
och sednast af Berättelsen om den undersökning,
som, till följe af Kongl. Maj :ts Nådiga
skri]veise den 15 Maj x317, blifvit hållen' i
samma orter, till utrönande af rnöjligheteh
att med fördel till godo göra de rika Jernmahnberg,
soth derstädes finnas,
Dä alla omständigheter, rörande Svenska
tackjernstilIverkningen och den dervid
nuvarande hushållning samt dess åsyftade
förbättring för framtiden, hvilka uti de inkomna
Memorialer äro vidrörda, befinnas af
vidlyftigare omfång än att de, uti ett ämne
af så stor vigt, kunna beqvämligen i ett
sammanhang behandlas5 så anser Utskottet
de derom väckta motioner, böra fördelas uti
sina serskildta momenter, hvarigenom resultaterna
för hvarje kunna sedermera redigare
härledas och säkrare bestämmas. De synas
naturligen reducera sig till följande hufvudfrågor.
1:0 Böra Bergsmanshemman, hvilka icke
idka full blåsning efter sin ägande Hyttedel
eller ock antingen egenvillig^, eller
i brist* a-f nödig koltägt och malmfång
Besv. och ihkon. Utsk, Betänkanden, 791
alldeles nedlagt sin Bergsmanna rörelse, v’ara i
fortsatt åtnjutande af Bergsmanna privilegier?
2:0 I händelse detta icke finnes öfverensstämmande
hvarken med naturlig rättvisa
eller espriten af de meddelade förmoner;
hvilka utvägar böra då vidtagas, för att antingen
bringa de härom nu gällande och måhända
med tiden utur bruk komna författningar
till vederbörlig helgd, eller ock bestämma
grunderna för- nya, mera öfverensstämmande
med den åsyftade jemkningen uti
rättigheter och skyldigheter alla hemmansägare
emellan?
5:0 Då man anser, att Kongl. Maj:t och
Kronan, utan sin förlust, kan flytta sådana
försutna privilegier och förmoner till andra
orter, hvarest de ej allenast kunna göra ^amma
nytta, utan äfven framkalla vida större
håde enskilda och allmänna fördelar; finnes
då inom Rikets gränsor någon tract, der de
kunna med säkrare vinst användas än uti Norrbottens
Län, samt till inrättande af den derstädes
föreslagna nya Bergslag? och slutligen,
4:0 Hvilka medel böra utses och i underdånighet
Kongl. Maj:ts höga godtfinnande
föreslås, såsom säkrast ledande till vinnande
af detta stora ändamål?
Några serdeles vidlyftiga premisser till besvarande
af den första frågan tror Utskottet
icke behöfvas. Naturen af alla i något visst
hänseende meddeldta privilegier och förmoner
förutsätter motsvarande skyldigheter, hvilka,
såsom hufvudsakligen ingående uti laglighe
-
7p 2 Bes v. och Ekon. TJtsk. Betdnkanden.
ten af alla slags Contracter, icke kunna upphöra,
, utan att tillika medföra de förras förlust.
Häraf följer klart, att, vid förminskad
eller än mer alldeles upphörande blåsning
och tack jerns till verkning, sådana hemman
böra i förra händelsen erlägga någon skatt,
motsvarande de förmoner och friheter, hvaraf
de i och för bergslagsrörelsen äro i åtnjutande,
samt i den senare alldeles lemna
sina i detta hänseende undfångna privilegier.
På hvad sätt och i hvad ordning detta
uti detail må bestämmas, samt i laglig form
utarbetas, så att å ena sidan den rättvisa fördelningen
af medborgiiga onera icke rubbas,
och å den andra en af landets modernäringar
icke tillfogas något men eller hinder uti
dess oafbrutna gång, derom anser Utskottet
sig icke vara i tillfälle att något bestämdt
utlåtande meddela. Att besörja denna reglering
"och thy åtföljande bestämmelser tillhörer
Kongl. Majrts och Rikets Bergs- och Kam*
marGollegisr, hvarföre Riksens Höglofl. Ständer
lära finna i sin ordning, att om nådigt
utfärdande af ett sådent uppdrag hos Konungen
underdånigste hemställan göra. Utskottet
har sig bekant, att fråga redan uppstått
och lärer i Nåder vara afgjord om inrättande
af en ny Jordebok öfver alla Bergslager
samt i följd deraf tillämnade undersökningar,
huruvida hvarje Bergsmanshemman
serskildt fullgör de dem i lag ålagda förbindelser.
— Om ofördröjlig! fullföljande af
dessa åtgärder, anser Utskottet sig böra tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer att hos Kon
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
ungen underdånigst anhålla. Det skall dä
visa sig uti en öppen dag, hvad som lärer
vara föga tvifvelsmål underkastadt, nämligen,
oin, och i hvad förhållande, tackjernstill»
verkningen uti de Svenska Bergslagerna verkeligen
aftagit, samt följaktligen hvilka och
huru stora de resourcer äro, som, genom försutna
privilegier, till nya Bergslagers inrättande
äro att påräkna.
Det är i allmänhet kändt, att de Bergslagerna
förunnade rättigheter, hvilka finnas
uppräknade uti 15 CapitJet af det år 1808
utfärdade sammandrag af Bergsförfattningar,
dels icke äro likartade, dels mycket ojemt
förlänta, emedan de i några orter finnas, i
andra åter icke, men likväl allestädes efter
ett olika förhållande. Hufvudsakligast lära
de hesta uti Botefrihet, uti erläggande af
endast halfva Landtågsgärden, uti någon större
frihet vid skjutsningsbesväret, uti några
andra, smärre locala sfeattefriheter, samt uti
förlaningen af vissa Krono-alJmänningar och
recogmtionsskogar. Motsvarande skyldigheten
är, så vidt Utskottet har sig bekant, endast
den, att erlägga tionde af det tillverkade
tackjernet, och att äfven, i det fall blåsningen
icke verkställes, efter ägande hytteandel
bygga och uppvärma masugnen. Då
den förra utskylden, såsom åtföljande tillverkningen,
vid dennas upphörande, naturligtvis
försvinner, och den senare förbindelsen,
icke utan obotlig skada för det hela,
samt till betydlig förlust för de återstående
blåsande Bergsmän, skulle kunna borttagas5
Besv. och Ekon. Utsk. Beta nkandert.
så anser Utskottet de allmänna ersättnings*
grunderna rid sådana serskildta hemman bö*
ra bestämmas, icke efter det förut erlagda
tiondej ernet, hvilket skulle såra billigheten»
utan efter värdet af de större eller mindre
förmoner, som i och för rörelsen åtnjutas,
jemförde med andra hemmans, samt tinder
afräkning af den alltid qvarblifvatide skyldig»
heten, att deltaga uti ugnens byggande och
uppvärmning, så lange tackjern uti densatnrna
tillverkas. Der åter, hvarest denna förbindelse
upphört medelst hela hyttans nedläggande,
är juulförelsen med andra hemmans
onera lätt verkställd, samt, i händelse
styckade belägenheter uti ännu blåsande
Bergslager icke tillåta Rotering, lika lätt
förvandlad uti motsvarande skatt. Och slutligen,
hvarest hela Bergslager, af hvad orsak
sorn helst, antingen tvimgne eller frivillige»
alldeles nedlagt rörelsen, böra sådana öfvergå
till landslag, samt; der detta icke är skedt,
underkastas rotering och lika skyldigheter
med alla andra af samma natur varande hemman.
Då Utskottet, dels af de meddelade undersökningar
om Hellsstads och Wånga
Bergslager, hvilkas resultater nu hvila på
Kongl. Majtts Nådiga skärskådande, dels af
enskild kännedom om den likartade belägenhet,
hvari flere andra Rikets Bergslager befinnas,
tror sig kunna med säkerhet antaga,
att sådana tillstundande ledigheter af Bergsmanna
privilegier icke blifva få eller obetydliga
j aå uppstår den tredje frågan, till
Eesv. och HJion. Utsk. Betänkande^ 795
hvad ort böra dessa förflyttas, för att blifva
för Riket och den synbart aftaganda tackjärnstillverkningen
mest gagneliga ?
Oin inom Svenska området finnes en
tract, hvarest klimatets hårdhet och den
långa vintern förneka dess Innebyggare att
anse åkerbruk såsom en hufvudnäring, men
hvarest outtömliga, i dagen liggande jernberg
af rikhaltig och godartad malm, otnäteliga
skogar, ypperliga tillfällen till betesmarker
och åt alla kanter genomskärande strömmar
finnas5 så synes naturen sjelf anvisa till frågans
besvarande. Ett sådant Landskap finnes
uti Norrbottens Län, omkring Lule,
Råne, Ängeså, Kalix och Lorné elfvar, hvarest
alla ofvannämnde förmoner synas vara
förenade, och der en större befolkning samt
konstens åtgärder endast saknas för att utveckla
de skatter, hvilka naturen derstädes
med rik hand nedlagt. Sedan nästan hvarje
odlad Svensk man känner Gellivare, Svappavaara
och llaukivaara Malmberg 5 så anser
Utskottet sig icke böra upptaga Riksens
Höglofl. Ständers tid med anförande af några
Statistiska uppgifter om dessa tracter,
då de äro tillräckligen kända, dels af den
om sitt Fosterland så förtjenta Friherre
Hermelins arbeten, dels genom de i senare
tider på stället hållna undersökningar, hvaribland
den sista och fullständigaste nu genom
Kongl. BergsCollegii försorg är genom
trycket befordrad till allmänhetens kännedom.
— Det må endast erinras, att Gellivare ber»
. ®
består af tvänne i vinkel hvarannan omfat
-
Bcsv. och Ekon. XJtsk. Betänkandcn.
tande sidoryggar, hvaraf den ena utgör 8 å
gooo alnar i längden samt 3000 i bredden,
och den andra 5000 alnar i längden samt
långsluttande åt alia sidor. Hela berget är a£
betydlig höjd, ty, beläget på 67° 20’ nordlig
latitud, sträcker det sig till gränsen, der Björken
fullkomligt upphör att alstras, ehuru
granen vexer frodigt vid dess fot. Denna
massa består af nästan enformig jernmalm,
sorn gifver emellan 68 och 72 procent samt
är öfver allt fullkomligt fri från alla ämnen,
som kunna gifva ett oartadt jern. Lina elfven
förbiflyter Bergets fot och faller sedan
i Ängeså elfven, hvilken har sitt utlopp i
Bottniska Viken vid Neder Kalix kyrka, sedan
dessa strömmar genomflutit ett landskap, som
dels redan är bebodt och upp o dl a dt, dels
gifver de bästa anvisningar tili vidare nybyggen
och odlingar, samt äger skogar, som,
endast beräknade på 80 års återvext, anses
öfverflödigt tillräckliga för en årlig tillverkning
af 20,000 Skepd tackjern. Hela gränsebandet
emellan Svenskbyggden och Lappmarkerna
framvisar väl många sådana och nästan
öfverallt mötande lägenheter, hvilka
kunna blifva föremål för en omtänksam framtid
och gifva anvisningar att vinna rika
landskap utan eröfring och blodsutgjutelse.
Men, som den ofvanbeskrifna ibland alla synes
förmonligast och lättast åtkomlig såsom
erbjudande da minsta svårigheter att öfvervinna;
så tillstyrkas Riksens Höglofl. Ständer,
att dervid fästa sin hufvudsakliga uppmärksamhet,
oell till en Bergslags organise
-
Beil/, ock Ekon. Utsk. Betankandeti. 797
rande uti den vestliga delen af Öfv.erCa i\c,
samt den sydliga och östliga delen af. Gellivare
Socknar, använda de utvägar, sora.
kunna vara att tillgå, dels genom dervarande
ännu odisponerade Kronoskogar, dels genom
ditflyttande af annorstädes forstuna Bergsmanna-privilegier,
och sluteligen genom de
i öfrigt skeende uppoffringar af Staten, hvilka,
så vidt de med tillgångarne äro förenliga,
aldrig synas till större gagn för Fosterlandet
och framtiden kunna använda?.
I fjerde frågan om do medel, som böra
vidtagas till en sådan Bergslags organisation,
samt till vinnande af dertill nödiga förberedelser,
anser Utskottet dem vara af sådan
art, att de, endast genom noga undersökningar
på stället samt af kunniga, i örtens:
hushållning erfarna och med folkets lynne
förtroliga Embetsman eller andra der boende,
ansedda personer kunna bestämmas. Riksens
Högloft. Ständer tillstyrkas derföre vördsammeligen,
att hos Konungen göra underdånig
hemställning om tillsättning af en
Comité i orten under Landshöfdingen®
presidium, bestående af Bergmästaren och
Ledamöter, hvilka äga allmänt förtroende,
samt helst sådana sota äro kände för nit
och insigt uti Bergshandteringen. Denna
Comité bör åligga: att gå i författning otu
verkställandet af Konungens i detta hänseende
Nådigst fattande beslut: att vidtaga alla
de serskilda åtgärder, som dermed äga
sammanhang, och hvartill locala tillfällen förflihang
till RiktSt. Prof, i8j7**8>8> Btd» Sami. N:r roj. 102
Ees», och Ekon. TJtsk. tZetcinkanclen.
anleda: att vid först blifvande Riksdag göra
redo för sitt uppdrag, afgifva berättelse ora
alla omständigheter, som befordrat eller motverkat
inrättningen, samt uppgifva förslag
till de medel, som böra ytterligare vidtagas,
att i naturlig ordning lyckligen uppnå ändamålet.
<
Vid alla nya företag ligger största vigt aerå,
att man icke tilltager dem i för stor scala,
att man icke brådskyndar naturen, som verkar
långsamt men säkert, att man med åsidosättande
af smärre omständigheter endast
fäster sig vid de hufvudsakligaste förhinder,
och att man vid dessas undanrödjande, så
vidt möjligt är, söker undvika större kostnader
och förluster, hvarigenom alla sådana
inrättningar, serdeles de, hvilka bero på
folklynnet, förlora förtroendet och således
förorsaka en vida större tids utdrägt, under
risque ef hela företagets misslyckande. Då
Utskottet anser nödvändigt, att icke den ofvan
föreslagna Comités verkningskrets och rättighet
till Beslut uti detailler för mycket
inskränkes; så tror det sig dock böra meddela
några uppgifter till ledning för de
blifvande åtgärderna.
Såsom en nödig förberedelse häitill,
utan hvilken ingen ting bör företagas, är,
att genom sakkunniga män nogare, än sorn
vid Committerades resa kunnat ske, den strömfart
undersökes, som på Eina och An gesa.
elfvar blifvit föreslagen, ända ifrån Gellivare
till ÖfverCalix kyrka, och möjligheten bestämmes
af de derimellan befintliga forSsare
Bcsv, och Eken. Utsk. Betänkanden.
upprensande till farbarhet för båtar af 50
till och med 100 Skppds drägt, i sammanhang
hvarmed kostnadsförslag, såväl för denna
strömfarts iståndsättande, som för Slussbygg
naden vid Rautakoski, bör uppgöras. Nödiga
medel härtill kunna disponeras af de tHl
strömrensningen i Norrland förmodligen blifvande
anslag, eller af gde hufvudtiteln, eller
af hvad annan fond som Kongl. Maht i
Nåder härtill kan linna auvändbar. Om denna
undersökning företages i början af nästa
år, hvarvid det orubbeliga vilkor bör fästas,
att försök göres med en eller annan strömrensning
uti någon af de större forssarne,
såsom tjenande till säker ghrnd för de blifvande
Calculerna; 8» synes det erforderliga
kostnadsförslaget kunna vara uppgjordt innan
samma års slut, fbr att det följande året
i vederbörlig verkställighet sättas.
När detta är skedt, och i den händelse
dessa försök gifva vid handen, att en sådan,
upprensning är möjlig med dräglig kostnad,
hvilket icke heller kan betviflas, dels af sakens
natur, dels af analogien mad de Finska
elfvarne, dels af den redan hållna preliminaira
undersökningen; så synas af allmänna
medel följande uppoffringar böra göras
1:0 På Statens bekostnad verkställes
hela den omtalta srömrensningen, samt slussbyggnaden
vid Piautakoski, och väg anlägges
Irån berget till lastageplatsen vid Lina
ån, endast 1000 alnar, så att man obehindrad
sedermera med forssbåtar om 50 Skppds
drägt vid lägsta vatten kan komma Lina
goo Besv. och Ekon. JJtsk. Betänkqnden.
elfven utföre till lankan, der omlastning
sker i båtar på 100 Skeppds drägt, hvarmed
reSan fortsattes på Ängeså eif till Masugnsstället,
som man antager efter Committerades
förslag blifva Göljén. Ehuru troligen i
en framtid och må hända äfven med större
förmon Hyttor kunna och böra anläggas närmare
Berget, samt följaktligen besparing ske
i Malmtransporten 5 så torde likväl för det
närvarande detta ställe vara tjenligast i afseende
på dess läge i den mer bebodda
tracten, samt för bibehållandet af de Hermelinska
derstädes skedda anläggningarna och
redan framskaffade byggnadsmaterialier, hvilka
böra noga bevaras och vårdas.
2:o Då MaSugnsbyggnad vida öfverstiger
de nu varande Invånares förmåga, ebiedan
den säkert ej uppföres under 5- å 6000 Rå.
Banco; synes äfven denna byggnad böra
verkställas på Statens bekostnad och jemte
kolhus, rostgropar m. m. i complett stånd
till ds blifvande Bergsmän skänkas.
3:0 Till lättnad å transporten för det
tillverkade taekjernet bör på allmän bekostnad
den väg upptagas, sam Committerad»
föreslagit ifrån Räcktforss till Töreharnn,
belägen invid hafvet. Då denna väg går igenom
bebodt land och endast är 2^ mil lång;
synes denna kostnad ej blifva så betydlig,
eller böra i någon serdeles beräkning ingå,
när man betraktar den ovanligt lätta transport,
som derigenom fulländas från Berget
till inskeppningsorten.
4:0 Då Committerades förslag om grän
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden, Qoi
serna för Bergslagsdistrictet antagas, nemligen
i söder Wärings By i QfverCalix Socken,
i norr Samäko Nybygge i Gellivare, i öster
Angesä elf-, i vester B ön-elfven, Kattån
octa Lainisjocki med några i dessas granskap
belägna byar 5 så böra alla inom denna tract,
omkring 20 qvadrstsmils innehåll, belägna
skattlagda hemman befrias från allt
slags rotering samt alla dem nu åliggande
onera till Kongl. Majrt och Kronan på 50
års tid, äfvensom alla Nybyggen, hvilka hädanefter
der upptagas, likaledes böra njuta
50 års skattefrihet, alla med vilkor, att de
idka Bergsbruket. Ifrån erläggande af all
tionde af deras tackjernstillverkning böra de
äfVen under samma tid vara befriade. Genom
vidare undersökning vinnes förmodligen
ytterligare upplysning, huru många skattlagda
hemman finnas inom det uppgifna districts.
De kunna ej vara så manga, att saknaden
af deras utskylder kan uti Kronans intrader
göra någon märkelig minskning, hvilken
dessutom lätt ersättes genom indragningen
af de förläningar, hvilka varit till andra
Bergslager gifna, men sam nu troligen försvinna.
Friheten för tiondetack jern är ingen
förlust, ty deraf har förut ej varit någon
påräknad inkomst. Om en Bergsrörelse
kan komma i full gång, endast genom de nu
föreslagna medel, så synes väl aldrig en för
Staten och det allmänna så båtande näring
med mindre uppoffringar kunna erhållas.
Under dessa hufvudsakliga synpunkter
och med successivt utvidgad verkningskrets
go2 Besv. och Ekon. Utsk. Betinkanden.
har Utskottet föreställt sig företagets framgång
kunna beredas, då man betraktar saken
utur en vidare synkrets, ock hvarförutan dea
hvarken kan eller bör blifva föremål för
Statens speciellare omvårdnad eller bekostning.
Hvad som angår anläggandet i Jukkasjervi
och OfverTorne Socknar af en Bergslag
omkring Torne och Lainio elfvar, grundad
på malmfång ifrån Junosuando och de
öfriga inom samma Lappmark belägna Jernberg,
hvarvid inköpet af Kengis Bruk och
thy åtföljande lägenheter blefve nödvändigt3
så, och ehuru det icke kan förutses, hvilka
anledningar an framtid, sedan saken kommit
i vederbörlig fart, kunna framvisa ; synes
likväl, dels i anseende till längre transporter,
dels till ett glesare bebodt Land och svårare
klimat, samt slutligen till dess granskap
med Rysska gränsen, de dermed förknippade
svårigheter vara så stora, att Utskottet åtminstone
för det närvarande icke kan tillstyrka
uppoffringar eller några åtgärders vidtagande
i detta hänseende.
Då dea föreslagna strömfarten på Lina
och Ängeså elfvar kommer i gång, behöfva
\äl Lapparne ej så mycket tillit as, som förut
skett. Men, som flera Bruk redan äro
inrättade, hvilka alltid skola behöfva deras
hjelp vid malmens forslande, synas både
Lappar och Bruksägare vara belåtna, öm de
lörras Kronoudagor förvandlades till Mal mföringar,
hvilka utgjordes till den eller de
Bruksägare, som dertill anmälte sig, och
godtgjördes af dem directe till Kronfogde*»,
*
Eesv. och Ekon. Utsk. Betankanden, go3
emot ett af vederbörande i orten stadgadt pris.
Likväl synes denna utvexling alltid böra
vara frivillig och utan alla slags tvångsmedel
verkställbar, emedan Lappen, såsom ett fullkomligen
Nomadiskt folkslag, hatarallt tvång,
och, då han deraf för mycket tryckes, vandrar
bort och fiyttar sina bopålar til) nästgränsande
Riken, der han mötes af frihet
och oberoende. Så val för Lappen som Nybyggaren,
ja sjelfva Bonden uti dessa vid
sådan rörelse ovana bygder, skulle verksamheten
säkrast framkallas genom en genast
synbar fördel. Om derföre några mindre
premier, hvilka för Kongl. Mapt och Kronan
ej blefve af känbar betydenhet, kunde
fästas per Skeppund för malmtransporten och
dessa utbetaltes i det mynt eller sådana varor,
som äro i orten kände och begärlige; så
skulle derigenom det åsyftade ändamålet säkrast
vinnas. Hvad sådana uppmuntringar
uträttat, då de äfven af de ringaste och under
mi-ista tillverkning eller bemödande kunna
erhållas, derpå äro Norrländska premie*
lärfter ett talande bevis. Och hvad den arbetande
folkclassen ,uträttar, så snart han
imer fördelen af sitt arbete, derom vittnar
Saltpetertillverkningen i de Norra Provincerna
och dess historia.
Men, då upplyst blifvit, att Lapparne af
Nybyggarne, hvilka lefva och underhålla sig
nästan endast på de förras bekostnad, sä
hardt tryckas, att desse slutligen utrotas och
kanske med dem de för denna ortens hushållning
och exporthandel så högst nödvän
-
go,4 Besv. och Ekon. Etsk. Betänkanden.
diga Renkreaturen; sa anser Utskottet vara
af största vigt, att genom undersökning på
stället bestämmes en viss gränslinea emot
Lappmarken, inom hvilken intet Nybygge
bör få anläggas, utan må denna landsträcka
öfverlemnas till Lapparnes ostörda hembygd;
ankommandes det på vidare utredning, med
hänseende till tjenligheten för Nybyggens anläggande.
, huruvida denna gräns kan förblifva
den nu varande eller böra till annat ställe
förflyttas.
Sådana är o de grunder för inrättandet
af en Bergslag i dessa tracter, som Utskottet
trott sig böra föreslå och nu får vördsamligen
öfverlemna till Riksens Höglofl.
Ständers ytterligare ompröfning. Denna rörelse
synes böra inskränka sig endast till tackjärnstillverkningen,
såsomen handtering, den
allmogen med lätthet kan sköta, och hvilken
fordrar mindre förlager. På sig företeende
omständigheter beror, om det ej kan blifva
nödigt, att, sedan nu föreslagna mått och steg
blifvit verkställda, i början anslå någon
mindre summa, att såsom Lån i smärre poster
utlemnas emot lindrig renta till förlag
åt dem, som börja denna handtering, och torde
då Bergsmännen i denna händelse tillåtas,
att få betala dessa Lån med tackjern,
som vid lastageplatsen aflemnas. Emedlertid
lära Riksens Höglofl. Ständer linna af
högsta angelägenhet, att hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla , det alla vidare skogsutsyningar
eller förläningar, än de nu redan
erhållna, af Allmänningar eller Kronans pär
-
Sen’, och Ekon. Utsk. Beta rikan elen. 805
Itev, vare sig till hvad behof, eller under
hvad föreyändning sorn helst, måtte härstädes
r<u genast, och intill dess den blifvande Bergslagens
behof deraf varder utrönt, inställas;
på det hufvudsakligaste nödiga medel icke
må saknas, när förslaget en gäng skall bringas
till slutlig verkställighet. Stockholm
den 22 Maj 1818.
N:r 119.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts förnyade Utlåtande
öfver väckt motion 0111 allmänna landsvägarnes
rätande och förkortande.
^Jenorn ProtocollsUtdrag den i7cle nästlidne
Januari har Höglofl. Ridderskapet och
Ådeln återremitterat Ekonomiutskottets Be\
tänkande, i anledning af väckt fråga om allmänna
landsvägarnes rätande och förkortande,
med dervid gjorde anmärkningar af Herr
Grefven J. H. Gyllenborgs som ansett premisserne
af Utskottets Betänkande vara obestämda
samt att resultatet af tillstyrkandet
ej dermed står i sammanhang; och på sådan
grund begärt svar i ett förändradt Betänkande
på de i motionen gjorda framställningar
: Om landsväg får på enskild bekostnad
förkortas oeJi förkortningen allena komma
den till godo, vid allmän vägdelning,
sorn densamma verkställt, saint om rättighet
till byte bor vara vägalotts ägar ne Öp*
pen.
goö Eesv. bch Ekon. Utsi:. Eetclnkanden.
Till svar-å dessa anmärkningar får Ut.
skottet förklara hufvudsakliga meningen af
dess Betänkande vara: att, som för hvarje
vägalottsägare vors öppet, att hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande anmäla sin ansökning
om rätt till vägs förkortande, eller uthyrning,
och enär Kongl. Makts Befallningshafvande,
så framt icke på Lag grundade hinder
dervid möta, ej kunna vägra en sådan
ansökning ; sä fann Utskottet, att något vidare
stadgande derom vöre öfverflödigt. Detta
Utlåtande har Utskottet hvarken funnit anledning,
ellvr nu mera för sig tillstånd? gt att
ändra, sedan detsamma af BiksStånd blifvit
bifallet; hvilket Utskottet får härigenom
vördsamt anmäla. Stockholm den 15 Maj
1818.
N:r 120.
\
ili ksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkouomiUtskotts förnyade Utlåtande,
öfver yrkad jemkning i Transport-skyldigheten
af Tionde- oell AfradsSpanne
H
öglofl. Ridderskapet och Adeln har uti
ProtocollsUtdrag, den 2dra sistlidne Mais,
återremitterat Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
Betänkande, rörande yrkad
jsmkning i Transport-skyldigheten af Tionde-
och AfradsSpannemålen, vid hvilket
Kerr Bo Oxehufvud anmärkt, att detta ämna
Eesv. och Ekon. Ucsk. Eetänkanden807
borde handläggas i sammanhang med de till
Stats- och Ekonomiutskotten i lika mål remitterade
och derstädes ■ under beredning varande
Memorialer; hvarjemte Herr Oxehufvud
anfört flera skäl till stöd för den väckta
Motionen- uti hvilka Herr Munck af Rosenschöld,
Eherhard, äfven instämt.
Med anledning häraf, får Utskottet vördsamt
förklara, att Utskottet ansett ifrågavarande
Motion innefatta en fråga, som ined
de för öfrigt till Stats- och Ekonomiutskotten
remitterade Memorialerna, rörande Åfreds-
och Tionde-Spanmåleös forslande, icke
stod i så direct samband, att den ju serskildt,
och utan att lägga hinder i vägen för afgörandet
af den Allmänna frågan i detta ämne,
kunde behandlas, helst Motionen till Utskottets
enskilda åtgärd blifvit öfverlemnad.
För öfrigt har Utskottet ej funnit skäl att
ändra den öfvertygelse, som i hufvudsaken
grundar Utskottets Betänkande, hvilket af
trenne RiksStånd redan blifvit bifallet. Stockholm
den 15 Maj 1818.
N:r 121.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts förnyade Utlåtande
öfver skyldigheten att aflemna Bräntorf.
Hedervärda BondeStåndet har, uti ProtocolIsUtdrag
den 15 nästlidna Februari, åter
-
gog Eesv, och Ekon. Etsk, Eetankandcn.
remitterat Ekonomiutskottets Betänkande, i
anledning af yrkad befrielse för flera- Kronohemman
i Norra Halland, från skyldigheten
att aflemna Bran torf till Warbergs fästning,
vid hvilket anmärkningar blifvit gjorde
af Rikedagsfullmägtigen ifrån Halland
Petter Andersson, hvarigenom han vill ådagalägga,
att Brlnntorfven ej bör anses såsom
en persedelrenta, emedan den ej utgår efter
Markegångsförvahdling, utan erlägges contant
af alla de hemman, sorn torf in natura icke
alford ras ; och, enär ifrågavarande bräntorfs
anskaffande in natura skall vara i synnerhet
betungande för de mera aflägsna hemman,
som sakna egen tillgång, förnyar Rikdagsinannen
på sådan grund sitt yrkande, att allmogen
måtte ifrån den öfverklagade skyldigheten
befrias, samt ifrågavarande onus
såsom penningerenta få utgå, uti hvilka anmärkmngai
Riksdagsmannen Börje Börjesson
ifrån Halland till alla delar instämt.
Härå får Ufskottet afgifva det svar, att
Utskottets Betänkande rörande ifrågavarande
amne redar^ blifvit af 5ne RiksStånd bifallet,
i anledning hvaraf det icke är för Utskottet
tillständigt att ändra den tanka, i detta
ämne, som redan blifvit meddelad, och hvilken
Utskottet ej heller nu funnit skål att
frångå. Stockholm den 15 Maj 1818.
N:r 122.
Riksens Ilöglofl. Ständers Allmänna Besvärs
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanien,
och EkonorniUtshotts förnyade Utlät ande
om Postföririgen emellan Norrige och
Dannemark genom Svenska orterna.
T*ill Ekonomiutskottet har Hedervärda BondeStändet,
uti ProtocollsUtdrag den 7de
nästlidne Mars, återremitterat Utskottets Betänkande,
angående en närmare reglering af
Postföriugen i Riket och serskildt öfverklagade
olägenheter vid Norrska Postföriugen. De
anmärkningar, som föranledtåterremissen, äro
gjorde af Riksdagsfullmägtige Peter ylndersson
och Börje Börjesson, sorn ansett, att Utskottets
tillstyrkande, det Norrska Posten borda
åtfölja den vanliga Svenska Posten emellan
Norrige och Dannemark, endast skulle förorsaka
ett öfver flyttande af den öfverklagade
Postföriugen ifrån GästgifverbSfciutslagen pä
de vanliga Postförarne, hvilka derigenom
blefvo dubbelt besvärade, genom den ökade
tyngd, som Nörrsfea Posten skulle förorsaka,
af hvilken anledning Riksdagsmännen yrkat,
att Postförarne måtte ifrån ett sådant åliggande
befrias, och Norrska Postföringen, hädanefter
som förr skett, besörjas af vissa
hemman, hvilka emot öfverenskonimen betalning
åtogo sig densamma. Och hafva
Riksdagsmännen förmenat, att Utskottet bort
yttra sig öfvar den ersättning, sorn borde
tillkomma Postförarne för deras ökade besvär.
I sammanhang härmed har äfvenledes
Hedervärda BondeStändet i ProtocollsUtdrag
af den i2te derpå följande Mars öfverlemnat
ett anförande af Riksdagsfullniägligen Pehr
gio Sesv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden.
Bengtsson från Halland, hvilket hufvudsakligen
öfverensstämmer i ofvan upptagne anmärkningar,
och hvaruti dessutom föreslås,
att, i händelse någon annan åtgärd vid Norreka
Postföringen, än den, som före Sveriges
och Norriges förening -var vidtagen, skulle
anses nödig, ett Project rörande ny reglering
deraf kunde till Norrska Lagstiftningen ingifvas.
Till besvarande häraf får Utskottet anföra,
att Utskottet genom sitt afgifna Betänkande
i denna fråga endast åsyftat en lättnad
i allmogens öfverklagade Postföringsbesvär,
och derföre föreslagit de medel, Utskottet
ansett bäst ledande till detta ändamål, utan
att störa den beredvillighet, som emellan d«
förenade Rikena bör äga rum.
Beträffande åter den ifrågasatta ersättningen
för Postföringens ökade besvär, ansåg
Utskottet detta tillhöra det Reglementariska,
tom Utskottet på anförda skäl trott böta öfverlemna»
till Kongl. Maj:ts Nådiga omsorg,
hvarigenom äfven det godtgörande lärer Postförarne
Nådigst tillerkännas, sorn med rättvisa
och billighet kan vara öfverensstämmande.
För öfrigt får Utskottet vördsamt tillkännagifva,
att ifrågavarande Betänkande redan
blifvit af de 3ne öfriga RiksStånden Lafallet.
Stockholm den 15 Maj 1818.
Best'. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. gii
N:r 125.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs»
och Ekonomi-Utskotts utlåtande, i anleda
ning af åtskilliga hos Högloft. Ridder skåpet
och Adeln, samt Högvördiga FrestS
t ände t gjorde anmärkningar vid Utskottets,
den 13:de sistlidne Mars afgifna
Betänkande uti den till utskottets handläggning
remitterade fråga örn åtgärders
vidtagande till den Veneriska Smittans
utrotande,
Berörde anmärkningar, hvilka föranledt återremiss
af Betänkandet, innefattas uti:
1:0 Anföranden till Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Protocoll den 4-'de sistlidne
Aprill, af:
Herr Carl Gustaf Reinhold von Hausvolff,
som, efter åtskilliga reflexioner öfver
verkställbarheten af Utskottets Betänkande i
dess vidd, och efter gjorda framställningar
om de föreslagna åtgärders menliga inflytelse
på sedesamheten och ärbarheten, förklarat,
att, hvad angick den i i;*ta puncten af
Utskottets Betänkande föreslagna visitation
å manskap på alla till Svenska Hamhar ankommande
Fartyg, sådant, åtminstone i anseende
till Gottland, vöre alldeles omöjligt
att sätta i verkställighet, enär denna ö, sorn
är iS mil i längden och på alla sidor försedd
med Hamnar och vikar, der Fartyg kunna
under seglationstiden inlöpa, icke äger
gi2 Eesu. och Ekon. [flsk. Betänkanden:
tillgå ng på andra Läkare, än de, sorn bo £
Visby, och hvilka på intet sätt skulle kunna
medhinna, och gerna icke heller tvingas, att,
likasom strandridare, göraoapphöriiga valfarter
kring öen, helst någon ersättning för deras
resor icke kunde påräknas af de sjöfarande,
hvilkas hela månadspenning icke skulle dertill
förslå 5 och, om utgifter»e skulle bestridas
af Statsmedlen, så måste sådant föranleda till
en förstorad allmän beskattning, hvilken likväl
med större fördel borde kunna användas
till utvidgande af de förut nog inskränkta
Curhus-inrättningarne. Herr Hausvolff hade.
således icke kunnat finna, att någon fördel
frambragtes genom skeppsbesättningars
visiterande; men väl hinder och förluster
för så väl folket som Skepps Rederierna.
Beträffande dernäst den i 2:dra punkten
föreslagna visitation af Husbönder å deras
Tjentsehjon 5 så vore sådant redan förut i
Författningar påbudet 5 och längre borde väl
icke skyldigheten sträckas, emedan en allmän
visitering vore både stridande emot all
ärbarhet och utan allt ändamål, då husbondefolket
icke kunde bedömma tjenstehjonets tillstånd
i afseende på den Veneriska smittan,
om hvars närvarelse hos en af Läkare besigtigad
person sjelfva Läkaren ofta skall hafva
misstagit sig och meddelat ett tvärt emot
det sjuka förhållandet stridande betyg 5 hvarjemte
visitation å allt tjenstefolk i den ort,
der Läkaren bor, skulle blifva både högst
besvärlig och så kostsam, att Staten finge
betungas med nya utgifter .
Besv. och Ekon. Utsi, Betänkanden. gjj
tt .u a^r ^en • g:(j;a punljteti
ars och Kyrko-Fiådets
pröfning, så har Herr Hausvolff ansett blygsamheten
och andra omständigheter böra helt
och hållet förbjuda densamma, såsom, i synnerhet
för Qvinriokönet, högst missfirmelig
och vanhedrande.
Föröfrigt trodde Herr Hausvolff, att, så länge
icke tillgäng på tillräcklige Qurbus finnes,
alia arrengementer till Veneriska smittans
utrotande skola blifva utan ändamål; och,
jemte det han således afstyrkt allt bifall tili
Betänkandet, har han föreslagit, att Riksens
Ständer måtte till Kongl. Maj:t i underdå.
nighet öfverlemna, att i sin vishet sjelf i nåder
låta vidtaga de medel till berörde smittas
hämmande, hvilka omständigheterne kunna
påfordra.
Herr P. G. Cederskjöld, som förklarat,
att den Veneriska smittan hvarken skall vara
så allmän, som ryktet förmäler, och ej heller
kan utrotas genom de medel och utvägar,
sorn Utskottet föreslagit. Många sjukdomar
hade, till och med i medicinska skrifter, blifvit
kallade Vener iska, fastän de dermed ej
hga dan ringaste gemenskap och knappast
skulle genom smitta kunna fortplantas. Men,
då det likväl vore onekeligt, alt Venerisk
smitta inrotat sig, det de i Stockholm befintliga
Lazarett och Curhus nogsamt visade,
så trodde Herr Cederskjöld, att säkraste med*
lat till dess minskande vore, att bereda lättaBihang
ti}l &ikf£t; Prgt, 8>4i Sa&l, N:r 1O3. 704.
föresjag ne visitationen
sorn Utskottet ansett
gi4 Eesv. och Ekon. [Jttk. Betänkanden,
re och lämpligare utvägar för da sjuka, att
kunna blifva botade 5 äfvensom han ansett
• Utskottets Förslager i i:sta puncten, rörande
Sjöfolks visiterande, och i 4:^e puncten
angående gamla klädespersedlars tvättande
och rengörande, innan de bortsäljas, vara
nödvändiga, om eljest det förra låter verkställa
sig, hvilket likväl i det fallet borde
ske utan kostnad för de Sjöfarande.
Herr Gustaf Hjerta, sorn ansett Utskottets
i 3:dje puncten gjorda förslag om en
generel visitation inom en församling vara
olämpeligt, och att sådant vore, såsoip Herr
Hjerta uttryckt sig, att börja uti orätt ända.
Herr Carl Fredr. Flach, som anlett ämnet
vara af mycken vigt, om man närmare
examinerar saken, och som derföre föreslagit,
att något tjenligt straff måtte utsättas för den
med Venerisk smitta behäftade, som döl lear
sitt tillstånd; helst vissa orter skola finnas,
der Invånari e äro till ganska stort antal
inficierade.
2:0 Anföranden till Högvördiga FrestStåndets
Protocoll den 4;de sistlidne Apiiil,
af:
H err Professor Agardh, som, med undantag
o h förkastande af hvad Utskottet i
tredje puncten föreslagit, hvilket Herr Professorn
ansett såra blygsamheten oth moralitén,
samt förnärma personliga friheten, förklarat
sig så mycket hellre instämma uti'hvad
Utskottet i öfrigt tillstyrkt, som sådant i
det hufvudsakliga vöre redan förut stadgadt
genom författningar.
BéSv, och Ekon., Utsk.1 Betänkanden.
Herr Prosten, Lector Fröberg, sorn in«
stamt med Herr Professor Agardh.
Herr Professor Thyselius, som afstyrkt
den af Utskottet föreslagna allmänna visitationen,
såsom icke tjenlig till ändamålet, så
framt den icke flere gångor förnyas.
Herr Biskopen Friherre Doctor Mörner,
som ansett Utskottets förslag vara båda
sårande för anständigheten, blygsamheten och
personliga friheten, och jemväl öfverflödigt,
emedan nu gällande författningar, om de med
noggrannhet efterlefvas, innehålla alla för ändamålet
nödiga och tjenliga föreskrifter, så
framt eljest något ändamål kan vinnas, dä
man icke har tillräckliga Lazarettet och
Curhus, samt Läkare och medicamenter.
Deremot hafva, med varm känsla för saken,
med anförda bedröfliga exempel af Veneriska
smittans tilltagande uti vissa Sock,
nar på Landet, och med lifliga framställningar
om nödvändigheten af kraftiga och verksamma
åtgärders vidtagande till det ondas
hämmande, Herrar Prostarne Säve, Hagberg,
Grandelius, Ek, Almqvist och Ekvall samt
Herr Professor Forsell talat för bifall till
Betänkandet5 med tillägg af Herrar Prostarne
Hagberg och' Säve, att, om någon rättelse
i Betänkandet skulle anses oundgängelig,
den då måtte bestå endast deruti, att, i stället
för att Pastor och Kyrkorådet skulle afgöra
om visitationen borde ske allmänt, öfverenskommelse
och beslutet derom måtte
fattas af Församlingen.
Besv. och Ekon, TJtsk. "BetHnkanHén.
Utskottet har tagit i öfvervägande
hvad i öfvanberörde måtto blifvit anfördt och.
yrkadtj och, ehuru det vid första påseendet
vill synas, som skulle de af Utskottet'uti dess
Betänkande förealagne medel till den veneriska
smittans utrotande, i verkställigheten
och i vissa fall mötas af svårigheter och betänkligheter,
torde likväl, vid en närmare
granskning af detta, så många tusende olyckliga
menniskors välfärd rörande ämne, dessa
svårigheter icke vara så stora, alt ju den
veneriska smittan icke medförer vida större.
Efter de upplysningar, Utskottet förskaffat
sig, är det i synnerhet de vid sjökusten
belägne orter, som äro hemsökte och plågade
af smittan 5 och, då Utskottet således deraf
borda sluta, att det är genom manskapet
på de tili nämnde orter anländande Fartyg,
som smittan införes och utsprides, så trodde
Utskottet säkraste och kanske endaste medlet
till dessa olyckliga orters räddning och fredande
vara, att manskapet förbjöds gå i land,
förr än det blifvit besigtigadt. Utskottet insåg
nogsamt, att på många ställen sådant skulle
blifva svårt att verkställa, och att äfven olägeifheter
skulle genom en sådan åtgärd,
tillskyndas de sjöfarande, men Utskottet insåg
tillika , att, utan desse af nödvändigheten
påkallade anstalter, det onda icke
tan hämmas, och, sä vida det icke lärer kunna
bestridas, att ju följdern© af den veneriska
smittan äro ett vida större ondt, än att
en hop sedelesa, förderfvade sjömän icke få gå i
Besv, och Ekon. Tjuk, Betänkanden, gly
Latu], när dem behagar; så drog Utskottet
icke i betänkande, att tillstyrka förbud emot
det sednare, för att förekomma det förra, öfvertygadt,
att Regeringen, åt hvars vishet
Utskottet tillika föreslagit att öfverlemna
om meddelande af nödiga föreskrifter i afseende
på det Reglementarisk»* för verkställigheten,
lärer foga sådan anstalt, att genom
a kommande Skepps-besättningar smittosamma
sjukdomar icke påföras Landels innevånare
blott för det de råka bo vid kusterne.
Det l ar vid detta, likasom vid alla andra
tillfällen, der de Respective RiksStånden ä«
skal Utskottets omdöme öfver förekomna ärénden,
varit Utskottets både rättighet och
skyldighet, att fritt och efter bästa öfvertygelse
yttra sina tankar: och, om desse icke
alltid stämt öfverens med andras, så bevisar
sådant icke annat, »n att olika personer kunna
se en och samma sak ifrån olika synpunkter.
Utskottet, som icke haft någon möda o»
spard, att, så vidt möjeligt varit, få veta rätta
förhållandet med detta likaså grannlaga»
som magtpåliggande och vigtiga ämne, kan
derföre icke heller nu föreslå några andra medel
till den öfverklagade rysliga sjukdomen»
förekommande, än dem, sorn uti förra Betänkandet
upptagas, och tillstyrker således ytterligare,
att, hvad angar visitation å besättningar
på de från utrikes orter ankommande fartyg,
en sådan visitation må 6ke, så vida möjligt
är, äfven hvad Gottland beträffar; dock
att, i händelse »sörre hinder derstädes skull®
Ö18 . Besv. och Ekon‘ Utsk. Betänkanden.
möta, antingen att undantag för den Provincen
måtte göras, eller ock, att serskilda för
den orten tjeniiga föreskrifter måtte i detta
afseendet meddelas, på det att, för denna Pro»
vinces skull, Landets öfrige Kust-Invånare icke
må sakna nödiga försvarsmedel emot en
så högst förfärlig fiende, som den veneriska
sjukdomen.
Utskottet har funnit, att den i 3:dje putt.»
Gten af dess Betänkande tillstyrkta visitation,
som skulle få bero på Pastors och Kyrkolid»
dets i Församlingen beslut, har väckt det
största bekymret och blifvit ansedd såsom
förnärmande ärbarheten och personliga friheten;
och, ehuruväl Utskottet förut ett, att
många inkast skulle göras emot b rörde förslag,
har Utskottet likväl icke bordt låta sådant
hos sig komma i någon slag? beräkning,
då frågan rörde högre ändamål, nämligen
medborgares lifs bevarande;— och hvilket begrepp
bör man väl göra sig om den ärbarhet,
den frihet, som icke kan ägas, utan på
bekostnad af en mängd oskyldiga Medborgares
lugn, välfärd, helsa eller lif ? En sådan
ärbarhet och frihet kan, i Utskottets tanka,
vid sådana olyckliga tillfällen icke vara
rätt använd; och, likaså oemotsägeligt det är,
att dygden äger i sig sjelf sin egen belöning,
likaså visst måstedet ock vara, att denna
dygd hvarken i eget eller andras omdöme
kan något förlora genom en uppoffring,
hvilken af personer, som känna deras eget
värde och sjelfve kunna bedömma deras hel
-
Hein. och Ekon. Utsh• Betänkandeh.
i
sohl!stånd, icke kan behöfva göras på ett ärbarhetens
fordringar förnärmande sätt. På
det likväl både Pastor och IvyrkoRådet må
befrias ifrån den befattning, sorn på deras
pröfning skulle få ankomma, så har Utskottet
ansett sig böra i det stället föreslå, att
Riksens Ständer hos Kongl. Majrt i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t, jemte
anbefallande af andra för ändamålet tjenliga
och lämpliga åtgärder, i afseende på en förbättrad
läkarevård, täcktes i nåder anbefalla
dess Befallningshafvande, att, i de orter,
der det förspörjes, att den veneriska smittan
sig inrotat, låta å allmän Socknestämma höra
församlingens Ledamöter, ocl} infordra dera»
uppgifter, rörande lielsotillståndet inom Församlingen,
öfver hvilka sammanträden ochuppgifter
ordentligt Socknestämme Protocoll bör
föras; hvarefter det på församlingens eget
beslut bör få bero, om den anser visitation
vara nödvändig eller ej. Utskottet tror, att, då
genom denna åtgärd intet tvång och inga oblida
omdömen böra kunna äga rum, det åSyftade
ändamålet icke lärer förfelas.
I allt öfrigt får Utskottet åberopa sitt redan
afgifna Betänkande af den 131 de sistlidne
Murs, hvilket väl blifvit af Vällofl. BorgareStåndet
afslaget, men deremot af Hedervärda
BondeStåndet till alla delar bifallet; och
hvilket bifall Utskottet anser innefatta det
säkraste bevis, att Utskottet icke misstagit
sig, hvarken i afseende på den farliga sjukdomens
tillvarelse och olyckliga verkningar,
(j£o Besv. och Ekon, ZhsJc. Betänkanden.
åtminstone ibland Landsbygdens Invånare,
ej heller i afseende på sättet och medlen
lill dess hämmande.
Denna förklaring, jemte några Ledamöters
serskilda tankar, öfverlämnäs vördsamligen
till Riksens Höglo!!. Ständers ytterligare
pröfning. Stockholm den i5:da Maj 1818.
Transumt af Protocollet, hållet uti Riksetis
jfc. Högloft. Ständers Allmänna Besvärs• och
Ekonomi- Utskott vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 15 Maj löiö.
tierr Comminister' Bergegren uppläste etSc
så lydande Anförande:
”Jag nekar icke nyttan och nödvändigheten
af eftersyn vid en uppkommande farsot,
och, i följd deraf, nekar jag icke hpller
nyttan och nödvändigheten af eftersyn och
undersökning, eller så kallad visitation, i det
sjukdomsfall, hvarom nu är fråga; ty huru
skulle val eljest detta frätande gift kunna
hämmas och dödas? Men jag önskade dock,
att en dan högsta försigtighet, och jag tilllägger,
samvetsgrannhet härvid måtte iakttagas.
Då man vill afhjelpa ett ondt, bör
noga tillses, ett man ej, utan tillräckliga
skäl, måtte utsträcka sitt nitiska bemödande
sa långt, att ett annat träder i dess ställe.
Det är föreslaget, och mången har gillat, att
alla ifrån utrikes orter hemkommande Sjöman
skola visiteras. Är detta Folk då så
alldeles föraktligt, att icke ens någon misstänka
till behofv«t af, icke något skäl för
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden, gai
den föreslagna undersökningen kommer i fråga
? S ali beviset pä god fräjd och anständig
vandel endast här icke vara gällande?
Skall man dä äfven i vått land finna en Inqui-ilion?
Mången yngling of ära och dygd,
af bepröfvad skicklighet och fosterlandskärlek,
skulle flfskräckas från att söka hemorten.
Mången »kulla alldeles sky befattningen med
tjensten till sjöss. Och hvad skall man väl
eäga om don länge aktade, erfarne, sin fädernesbygd
gagneliga och bedagade mannen?
Huru välkomnades han? Efter många faror
och utståndna mödor blefve han i sitt Fosterland
blottställd för den skymfen, att pä
ett måfå låta syna sin skröplighet. — På
detta sätt uppmuntrades utan tvifvel sjöfarten
! — Det är föreslaget, och mången har
gillat, att vid yppad smitta hvarje person i
en Församling skall undersökas. Jag vet val,
att detta kan tänkas, men jag vet i$ke, att
det bär tänkas, ännu mindre verkställas.
Det vöre äfven här, liksom i förra Fallet, en
verkelig orättvisa, ett förnärmande af personlig
frihet och säkerhet. Ingen bör straffas,
utan att vara öfvertygad om brott, och
dömdj men här vill man handla i ett alldeles
omvändt förhållande, och ina hända skall
man härigenom helt och hållet släcka den
gnista af blygesl och anständighet, »om ännu
lefver. —- Efter min enfalldiga tanka borde
ingen annan undersökas, än den som på grundade
skäl blifvit misstänkt. Skulle då en
hel Församling befinnas i detta farliga läge,
så må den visiteras, men icke eljest. Vida
-
gr. 2 Beil), och Ekon. Uisk. Eetänhandcn.
re borje ingen annan pröfva dessa skäl, än
Provjucial-Medicus, sorn derjemte, om så behof
ves, skall anställa undersökningen. Ännu
mer böra, då en Qvinna står på spe1, tvänoe
för ära och dygd kände personer af des*
kön öfvervara den bedröfliga Visitationsacten.
Äro Föräldrar, eller andra anhörige för handen,
så böra de utses framföre andra. För
öfrigt ville jag hafva öfverlemnadt åt den
kunniga, jag vill säga, åt den skickliga Läkaren
att bedöma, huruvida, då sjukdomen
ännu icke utbrutit, man från några serskildta,
med andra sjukdomar gemenskap ägande
symptom/ur kan eller får sluta till närvarelsen
af Veneriska smittan.”
Herr Eneroth yttrade, att, som Vällofl.
BorgareStåndet, genom fattadt beslut, afslagit
det Betänkande, hvilket Utskottet förut i
denna sak fattat; så reserverade han sig, såsom
den der icke kunde deltaga uti det nu
afgifna yttrande, i följd af åter-remiss från
tvänne Respectiva Riksstånd.
Härmed förenade sig samteliga Vällofl,
BorgareStandets närvarande Ledamöter, utom
Herr Ebel, samt med det tillägg af Herr
Schotte, att han ansåg de i detta ämne nu
gällande Författningar vara för ändamålet
tillräckliga. Ut Supra.
N:r 124.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekon. Utskotts förslag till jemkning
Eesv. och Ekon. TJtsh. Betnkcinden. 8125
uti Respective RiksStändens serskildt fat•
tade Beslut, rörande Husbehofs-bränvinsbränningen
och dermed sammanhang
tigande ämnen.
Under den 21 sistlidne Februari har Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskott afgifvit Betänkande öfver
föreslagna ändringar uti Författningarne
rörande Husbehofs-Bränvinsbränningen
och dermed gemenskap ägande ämnen, til 1-  •Styrkande ett bufvudsakeligt bibehållande af
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den 6
September och den 23 December 1815, samt
den 24 Augusti 1813, med undantag af följande
deruti föreslagna ändringar, modiEcationer
och tillägg.
1:0 Bränvinsbränningens inskränkning
till Nio månader om året, och således dess
inställning under de 3 Sommarmånaderna.
2:0 En nogare bestämmelse af de omständigheter,
hvarunder Riksens Höglofl. Ständer
skulle inför Konungen frambära Nationens
underdåniga önskan, att något tillfälligt
och temporairt Bränvinsförbud endast
må kunna komma i fråga.
3:0 Försvinnande af all tillsten Pannerymd
utöfver 90 kannors belopp på Landet
vid egendomar af 15,000 Rds. värde och derutöfver
uti en ägares hand, på sätt och med
vilkor, sjelfva Betänkandet utförligare detaillerar;
samt i Staden uti ett och samma
Verk eller Hus.
4:0 Kronobränneriemas indragning i
32j Ees v. och ]&kon. Utsk. Betänkanden,
Götheborg och Carlskrona, eller dessa Städers
försättande i lika tillverkning srättighet
och skattskyldighet med de öfriga Svenska
Städernas, så vidt da sådant sjelfva åstunda.
Sedan samtelig» RiksStånden, 1 följd af
dervid gjorde anmärkningar, återreoiittat
detta Bstänkande; så afgaf Utskottet, under
den 3 derpå följande April!, sitt förnyade
Utlåtande- i ämnet, hvaruti det, utan ändring
i sina förut gifna tillstyrkanden, uppgaf såsöm
det andra alternativet för blifvande beslut,
att alldeles oförändrade bibehålla ofvannämnde
'Nådigst utfärdade och nu gällande
Författningar, såsom en utväg att förena
allas önskningar, så vidt, nämligen, och i
■.J ' * O <
den mon de kunna förenas.
Med beslut häröfver hafva inkommit:
Hög!ofl..IUdderskapet och Adeln uti Protocollsötdrag
af den 8 Maj med förklaradt fullkomligt
bifall till Utskottets första Betänkande;
Högvördige
PrestStåndet, samma dag med
accession till det föreslagna andra alternativet,
om bibehållande af 1815 års Författningar
5 dock med ds såsom nödige ansedda
förändringar: att alldeles icke mer än engö
kannors panna, eller flera mindre till sammanräknadt
belopp, må på någon eller några
egendomar, uti en ägares hand belägne
inom en mils omkrets, få begagnas ; och att
det föreslagna underdåniga yttrande, om de
emständigheter, hvarunder Bran vinstillverkningens
inställning endast må komma i fråga,
måtte underdånig»! framföras;
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. Q2$
Vallöf]. BorgareStåndet den 9 Maj, under
bibehållande af samma Författningar,
allenast med den ändring, att ingea på landet
ma tillätas på en och samma egendom
af hvad storlek och värde sorn helst begagna
större pannerymd än tili go kannors belopp
; och
Hedervärda BondsStåndet, den l\ Mai,
med odeladt bifall till Utskottets sednare alternativ,
att nu gällande Författningar i förenämnde
ämne blifva oförändrade.
Enär det enligt Riksdagsordningens 75
§. åligger hvarje Utskott, som med målet
befattning haft, att i elén händelse PaksStånelen
i sina beslut öfver någon fråga stadna
uti Imf v uclsa k elig en eller till vissa delar
skilj aktiga meningar, då, så nära möjligt är,
samman jemka mening arne och med förslag
deröfver till Riksens Ständers plena inkorrt7na,
så anser Utskottet en sådan händelse
nu inträffa* och får följuktelxgen denna pligt
härbos fullgöra, hvarvid Utskottets Ledamöter
icke kunnat anse sig annat än frie och
obundne af de redan fattade besluten uti
hvarje respectivt Riksstånd, emedan, thy
förutan, den ålagde jemkningsskylöigheten
icke skulle kunna äga någon tänkbar verkställighet.
Då man efter grundlagarnes föreskrift
bestämmer förhållandet af RiksStåndens ofvan
anförda serskildta utlåtanden, så uppkomma
följande resultater:
1:0 Bränvinsbränningens inställning på
de tre sommarmånaderna är bifallen af ett
826 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Stånd, men afslagen af de 3ne öfriga, förfaller
således, det är, förblifver efter hvad
uti 1815 års Författning stadgadt ar:
2:o Den nogare bestämningen af de
omständigheter, hvarunder temporairt branvinsförbud,
må endast kunna komma i fråga,
är bifallen af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
serskildt yrkad af HögvördigeFrestStandet,
men af de öfriga öne Stånden icke tili
utlåtande upptagen, således odeciderad :
g:o Den föreslagna indragningen af alt
till nyttjande tillåten pannerymd utöfver 90
kannors belopp är bifallen af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln efter ordalydelsen
uti Utskottes första Betänkande; af Högvördige
PrestStåndet, med tillägg af förbudets
utsträckning inom samma omkrets, som förra
Författningen bjuder} af Yällofl. BorgareStåndet,
med Villkor, att denna indragning
må äga rum endast jjå Landet,, men ej i
Städerna; och af Hedervärda BondeStåndet
afslagen: Således är äfven denna punkt till
sin bestämning hufvudsakligen odeciderad i
4:0 Kronobrättneriernas indragning uti
Götheborg och Carlskrona är af 3ne Stånd,
afslagen, och förhålles således dermed efter
förra stadgandet.
■:: ■ När dessa Resultater närmare betraktas
och med hvarandra jemföras, visar sig klarligen,
att uti alla de omständigheter, hvaruti
Respective RiksStånden förenat sig, har det
skett efter de grunder, sorn uti 1815 års
Författningar äro stadgade. Detta har gifvit
Utskottet fuil anledning, att såsom jemk*
Ecsv. och Ekon. Utsk. Eetänkanäen. Q27
ning föreslå ett i allo oförändradt bibehållande
af nämnde Författningar, samt att de
Respective RiksStånd, som derifrån i mer
eller mindre mon afvikit, behagade med de
öfriga inbördes förena sig uti detta Beslut,
såsom dels öfverensstämmande i det heU
med espriten af alla Ståndens Utlåtande, och
dels tjenande till att undvika svårighet samt
tids utdrägt med en ny Bevillnings organisation,
som till fyllande af en i annor händelse
uppkommen betydlig brist blifver nödvändig.
Hvad åter beträffar den nogare bestämningen
af skälen till ett tillfälligt och temporairt
bränvinsförbud, såsom ett ämne, hvil-'
ket egenteligen icke tillhör hvarken den
förra eller blifvande Författningen, utan är
blott ett uttryck af det förtroende, hvarmed
Riksens Ständer nalkas sin Öfverhet, sä tror
Utskottet sig närmast hafva träffat de flesta
RiksStåndens tanka, då det tillstyrker en till
Konungen underdånigst afgående serskild
skrifvelse, hvaruti framföres den lika underdåniga
önskan, att Husbehofs-Bränvinsbfänningens
inskränkning aldrig måtte komma i
fråga, utom i det enda fall, då sådan brist
på Spamnål, både hermna i landet och på
de utrikes orter, hvarifrån säd vanligen hemtas,
inträffar, att verkelig hungersnöd befaras.
Då för öfrigt samlelige RiksStånden lemnat
enhälligt bifall, ej mindre till allt hvad
de åberopade Författningar, utom ofvan detaillerade
frågor, innehålla, än äfven till
gEQ Bcsv. och Ekon, UtsJt. Betdnkandert.
Utskottets uti 8de och n:te momenterne af
dess första Betänkande föreslagna förtydligande
och tillägg, rörande kolcrummets beräkning
vid afgifternas erläggande samt justerares
tillsättning och skyldigheter; så hafva
alla desea stadganden redan erhållit sin lagliga
och bestämda form.
Det återstår derföre för Utskottets handläggning
icke mera, än att vördsammeligen
öfverlemna detta sitt jemkmngs-förslag till
Riksens Högloll. Ständers afgörande beslut $
under den förmodan, att, i händelse dit i ka
bifalles, Riksens Höglafl. Ständer lara finna
i sin ordning vidtaga den åtgärd, hvartill
sista perioden af RiksdagsOrdningens 73 §.
föranleder. Stockholm den 225 Maj 1818.
N:r 125.
Riksens Högloft Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Utlåtande bfr er Herr
Holms Memorial om Odlings Län och
Corrections-hus.
Uti Protocolls-Utdrag af den 16 dennes har
Väliofl. BorgareStåndet till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet behagat remittera ett
Memorial af Herr Holm, författadt och ingifvet
med anledning af do ventilerade Betänkan
den om Odlings-Lån, samt Correctionshus.
Och, »huru Författaren förmodat, atc
dess Motion borde till Högloft. Stats- och
Banco* Utskotten» gemensamma yttrande
Besv. och Ekon. Utsk. Betänhcnden, £>29
miucras; sä har Vällofl. Ståndet likväl funnit
för godt, att Memorialet till EkonomiUtskottets
ens.arnma behandling öfverlemna.
Men, då motionen afser tvänne ämnen,
■hyaraf det ena klarligen tillhör Högl.ofl. Banco-Utskottets
åtgärd, och det andra redan
är af Höglofl. Stats- och och detta Utskott,
enligt tillförene erhållen remiss, gemensamt
behandladt, samt Betänkande deröfver ej blott
afgifvet, titan äfven af de -liesta bland Respectiva
RiksStånden bifallet; så anser Utskottet
sig icke kunna, uti ett sådant sakernas skick,
ensamt upprifva och ny ventilation, inpå
Riksdagens upphörande, underkasta ett så beskafFadt
gemensamt beslut, hvarföre Utskottet
äfven tror sig med det öfversända Memorialet
icke böra taga någon annan befattning,
än att, såsom, leornad upplysning, det
samma till handlingarne foga, hvilket för
Vällofl- BorgareStåndet skulle vördsamt tillJsännagifvas.
Stockholm den 15 Maj 1S18.
N:r 126.
Riksens Högloft Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts Utlåtande öfver återremiss
af Prosten rn. m. Pierr Doctor
Stenhammars under TU:o 6 intagna Memorial.
C
Oamteliga Respective RiksStånden hafva nu
aflemna t sina Utlåtanden öfver Riksens Hö»-.
fe?
Bihuvg till Riktat. Pr»t jSI7-i8*8Sand. JJkVr 105. io6»
gjo Hes v. och Ekon. Utsi. Betänkanden.
loll. Ständers Allmänna Besvärs och Ekonomi*
Utskotts Memorial N:o 6, hvarmedelst Utskottet
återlemnade, såsom dess befattning ej
tillhörande, Trosten m m. Herr Doctor
Stenhammars, under den 5 sistlidne Januari
till Utskottets åtgärd remitterade Memorial
om saknad och fördröjd verkställighet
ef Konungens och Riksens Ständers uti åtskilliga
Rikets inre hushållning rörande ärenderi
vidtagna beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har under
den 4 i denna månad förklarat sitt bifall
till Utskottets åtgärd, utan att för öfrigt
utlåta sig, hvarthän målet anses hQra.
Högvördige Prest- och Hedervärda BondeStånden
hafva, långt för detta, åter-remitterat
Målet till Utskottets handläggning, och
Vallöf!. BorgareStåndet har, den 16 dennes,
ansett det samma, så vidt det innehölle ämnen,
hvilka kunde under Riksens Höglofl.
Ständers öfverläggning och pröfning komma,
vara af egenskap, att endast böra väckas uti
Höglofl. Co nstitutions-Utskottet.
Och, då Utskottet följakteligen saknar
den RiksStånden6 pluralitet uti Beslut, som
Riksdagsordningens 44 §• bjuder, så vidt Utskottet
skall kunna motionen å nyo upptaga,
och Utskottet redan tillförene, medelst
flere Utlåtanden, förklarat de orsaker, hvilka,
af dess åtgärder oberoende, vållat den
sällsamma Cirkel-gången af detta mål 5 så har
det ansett sig nu böra genast om ofvannämnda
förhållande vördsam underrättelse meddela,
på det tillfälle måtte öppnas, atthårutin
-
Resi). och Ekon. Tit sk. Betankanden, 331
han vidtaga de ytterligare mått oell steg,
hvartill Riksens Höglofl. Ständer, i stod af
samma §., kunna sig befogade Tinna. Stockholm
den 25 Maj 1818-
N.-r 127.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och Ekonomi Utskotts Utlåtande, i anledning
af gjorda anmärkningar viddess
af Ivänne Respective Riksstånd återremitterade
Betänkande, rörande yrkade
upphäfvande af Stockholms Stads rättighet
att uppbära Parm-, Torg-, Braach
Renhållnings penningar, då Hö, Halm,
Ved och Brännkol införas, samt af
Landtmannens åliggande, att i vissa Städer
erlägga Håg- och Mätare-penningar
för inkommande varor,
Detta Betänkande har till Utskottets förnyade
åtgärd blifvit återförvisadt.
l:o Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
genom ProtocollsUtdrag af den 4 innevarande
månad, med anmodan att bestämdt
uppgifva, huruvida de så kallade Torg-och Renhålliiings-afgifter,
hvilka till Stockholms Stad
erläggas, grunda sig på några äldre privilegier
eller icke, hvarjemte a? Herr C. J. Hertzenhjclm
i Serskildt anförände blifvit anmärkt,
att han icke anser ifrågavarande afgifter undgå
benämning af Constitutions-vidrig beskatt
-
052 Besv, och Fikon. TJtsk. Betänkandcn.
ning, att de uppkommo först g år efter sedan
Landt-Tullafgiftens erläggande vid Tullarne
upphörde, att de tili beloppet är o mycket
högre och mera tryckande, samt att endast
tvänne ställen blifvit utsedde iill deras
erläggande, hvaraf skall följa, att Lsndtmannen
ofta vid svårare väglag mäste färdas
jjudels mils längre väg än annars, för att
komma till oågotdera sf de anvista Torgen.
Vidare har Herr Hertzenhjelm yrkat en förnyad
handläggning af detta mål på den grund,
att i Utskottets Betänkande icke skall blifvit
tillräckeligen utr^ddt, i stöd af hvilka äldre
författningar Stockholms Stad grundar
sina anspråk på en sådan af gifts uppbärande
för vissa Landvägen kommande varor, icke
oller huruvida sädåne varor, som på Landet
äro betingade, och således icke på Torgen
till Sahi utbjudas, äro underkastad© densamma,
samt ändteligen, huru den skulle kunna
med minsta besvär afbördas. Uti detta Herr
Tlertzenhj elins anförande hafva Herr Grefve
Jacob de la Gardie och Herr Friherre Carl
Henrik Anckarsvärd förklarat sig instämma.
2:0 Från Hedervärda BondeStqndet, deruti
blifvit anmärkt, 1:0 al Johan Hessing: stt,
om någon Stad, i stöd af sina Privilegier,
skulle fortfara med -Våxg- och Mätare-afgiftens
affordrande, måste der nödvändigt finnas Våg
och Mätarehus vid det torg, dit Landtnjannen
får föra sina Landtmanna Producter, och
hvarest han får aflägga sin afgift, sedan han
försålt varan; varandes i Hessings tanka ingenting
obilligare, än att Landtmannen skall
Bes v, och Hilton, Utsk. B et ankan den. 333
erlägga afgift för den vara, för hvilken han
blir så missbjuden, att han nödgas föra den
hem igen. Vidare har Vessing yrkat, atti alla
slags hemmans onera, sorn i Stad skola
lemnäs, böra från denna afgift alldeles vara
befriade, och att Utskottet måtte föreslå en
bestämd Lag, innefattande alla omständigheter
i detta afseende. Uti detta Vessings anföran
de hafva samtliga Fullmäktige frän Vesterås
Lan förklarat sig instämma. 2:0 Af
Anders Danielsson från Elfsborgs Län, att
om än förberörde rättighet skulle vara ett
Privilegium, det han ej medgifver, hade i
alla fall Utskottets pligt varit, att ingå i pröfning
oell bedömruande om billigheten och
rättvisan deraf, samt onj möjligheten af dess
upphäfvande, på d t Riksens Höglofl. Ständer,
i detta afseende, måtte komma i tillfälle,
att derom meddela sitt beslut: att han
ansett sig vara fullkomligen öfvertyga:!, det
Stockholms Stads ifrågavarande rättighet ej
kan under något sken af rättvisa försvaras 5
ty hvad Staden behöfver för sin renhållning,
bör bestridas af Stadens Gassa, roen ej utpressas
af Landtrnannen för det han med sina
produeter vill fylla Stadens behof; samt slutligen
att det väl ej vore afgiftens belopp,
som kunde vara serdeles känbar, utan egenlligen
det uppehåll, som af uppbörden
förorsaka,;, samt rle besvärligheter, som alltid
åtfölja Stadens Police-Controll. g:o Af
Matts Ericsson från Stockholms Län: att
lian till alla delar instämmer med hvad Herr
Hertzenhjelin uti dess Utskottets Betänkande
Beni. och Ekon. Etik. Betänkanden. ^54
vidfogade reservation anfört, och derjemte
tillägger: att, om oftanämnde afgift blifver
såsom olaglig uppiiäfven, hvilket han förutsätter,
bör Landtmannens förbindelse att endast
på Adolf Fredrics och Ho- Torgen sina
varor införa, äfven försvinna, och Landtmannen
få rättighet att, på hvilket To;g
sorn b eldst, dem utan afgift föryttra. Häruti
hafva förenat sig Gustaf Larsson, Fehr Pehrsson,
Matts Pehrsson och Jacob Ersson från
Stockholms Län,
Utskottet bär tagit under noggrann
pröfning hvad desse anföranden och anmärkningar
innehål'a, och går nu att,
vid besvarandet deraf, först yttra sig i afseende
på Högloll. Ridderskapets och Adelns
anmodan: att bestämdt uppgifva, huruvida
de så kallade Torg-och Renhållnings af gifter,
som till Stockholms Stad erläggas, grunda
sig på äldre privilegier eller icke.
Utskottet har redan i dess afgifna
Betänkande upplyst , att den öfverklagade
Parqa-.Bro-, Torg-, och Renhållnings-afgiften
för inkommande Ted, Hö, Halm, och
Brännkol väl till benämningen är ny,
men étt densamma dock grundar sig på äldre,
genom flera Kongl Resolutioner förunnade
rättigheter. Stockholms Stad ager nämligen,
i stöd af de Kongl. Rescripten af år
1636, 1668, och 1686, sorn i Betänkan
det
finnas åberopade, att uppbära Mätarepenningar
för inkommande Ved, Hö och Bränkol,
utan att någon skilnad är iakttagen, om
dessa varor komma Sjö- eller Landvågen,
Besv. ochr Ekon. Utsli. Betänkanöen, §53
Att Staden således, för längre tid tiilba»
ka än 5 år, varit berättigad till denna afgifts
uppbärande, äfven för Landvågen ankommande
varor, bestyrkes, utan att nämna
alla serskilda Kongl, och andra Resolutioner
för mätningen af dessa varor och afgifterna
derföre, i synnerhet af ÖfverStåthållare-Embetets
kungörelse den 25 Maj 1785, sorn i
allmänhet föres krifver i 1 §. Alla mätbara
vahror, som bill Stockholms Stad ifrån theller
Inrikes orter, sjö- eller landvågen ankomma,
ehvad de skola till salu hållas, eller
till eget behof nyttjas, böra af Stadens tillförordnade
och. Edsvurne Mätare och med
Stadens krönta mål~käril mätas ■— — -—
Mätareafgiften var, enligt Stockholms Magistrats
Taxor den X2 Juli 1680, samt den 28
juli 1690 och deras 6 §. §,
För en famn Kastved T öre Snit.
För —- — Bryggved -§• —• —
För en Läst Brännkol 1 ij — - —
För en Parm Hö 1A —• —
Stockholms Magistrats Ordning af den 16
Mai 1785 upplyser derjemte, att, sedan Kongl.
M«j:t under den 6 Juni 1780, i Nåder tillåtit,
att dessa afgifter till 3 Daler Smt Riksdalern
finge uppbäras, så eriades i Mätarepenningar
:
För en famn Kant- eller Löfved 2 rst.
Ett mått Bryggved . , t —
En läst Brännkol , , 8 -—
Ea parm Hö , . t sk,
Hvilka till hälften skulle betalas af Kö7
paren och Säljaren, samt fördelas mellan Sta»
ggö
den och Mälarne.
Dessa afgifter, som tid efter annan blifvit
ökade, harva äfven oafbrutet, för förenämnde
sjöledes inkommande varor, blifvit
erlagde ända till år 1812, då de erhöll o en
förändrad benämning, under hvilken de sedermera
utgått; Men af samma varor, då de
ankommit Landvågen, lärer mätningen likasom
uppbörden blifyit tidtals försummad eller
uraktlåten, titan att Utskottet är i stånd
att dertill bestämdt uppgifva orsaken. •— —
•— För Utskottet har blifvit uppgifvet, såsom
skäl, det både tillförseln af sådana varor,
Landvågen, och afgiften för deras inätande
varit så ringa, att Staden vidkänts en årlig
förlust genom underhållet af målkäril och
Mätarebetjente. Sant är åtminstone, det de
Committerade, hvilka Kongl.Maj:t’under den
20 Maj 1811 i Nåder tillåtit att uppgöra
förslag till en ny StatsReglering för Stockholms
Stad, anfört: att sorn efter ett taget
medium af dessa Mätarepenningars belopp,
jemte det för Kalk, Stenkol och Krita för'
de 7 sista åren, Stadens ärliga andel deraf
blott utgjort 500 Rd., sä har ock Staden,
dels genom Farmmätares och deras Inspectors
aflöning, dels genom anskaffande af
nya och underhållande af gamla Farmar,
Famnar och Tunnor, årligen tillsatt, utöfver
inkomsten, 284 bld. 47 s^' 5 r5t• Derjemte
hafva Committerade erinrat, att, genom Höförsäljarens
betänksamt fattade beslut, mycket
pundadt Hö, i synnerhet under de sednare
åren, blifvit inföYdt och ännu införes till Sta
-
Vinv. och Ekon. Utsk. Betänkande». 837
1lens Torg och Hamnar, hvarigenom hoparmningen
å dessa ställen minskas, och derigenom
äfven Stadens andel i Mätnreafgijten;
att Staden, jemte förlusten af denna,
äfven försummat yrka och begagna en annan
rätt: den nämligen, att för allt till försäljning
hit inför dt eller införande Hö, antingen
i lösa Lass eller pundadt, uppbara
skälig afgift. På dessa grunder, och som
härtill kommit den omständighet, rtt af giften
för ved och kol, i anseende Lili gracie*
ringen deraf, saknar ali gruva a. billighet,
dä af giften är större, för det mindre värde,
och mindre för det mera värdi är, hafva
Committerade äfven funnit lämpligt, att, mecl
afseende å dessa varuarticlars nu ytterst förhöjda
pris, emot den derå i förra tider gällande,
föreslå, det mätarepenningarne för
hit till försäljning uti hamnar och på torg
ankommande Hö, Ved och Kol må, under
namn af Parm-, Bro -, Torg- och 11 enhållningsafgift
erläggas efter en förändrad och något
förhöjd Taxa; uti hvilken Taxa Committerade
ansett billigt, att äfven, efter lika
grunder, intaga och beräkna afgift för Hedin.
Kongl. Maj.t har äfven sedermera under
den 5 Juni 1812 i Nåder behagat stadga och
. förordna, att Mätarepenningarne' för ved,
hö, kol, halm, kalk, stenkol och krita böra
hädanefter under namn af Parm-, Bro-, Torpedi
Renhållnings afgift utgå, till det förhöjda
belopp och i enlighet med hvad Committerade
föreslagit.
Sedan Utskottet sålunda uppgifvit och
03$ Betv. och Ekon. TJtsh. Betclnhänden.
framställt förhållandet roed den öfverklagada
Parm-, Bro-, Torg- och Renhållningsafgiften,
samt de äldre Stadganden, hvarpå den sig
grundar, får Utskottet erinra derom, att Kong!,
Maj t, uti 7 §. af Dess den 23 Februari 1789
Rikets Städer och Borgerskap meddelda Nådiga
försäkran, har, ehvad rättigheter och
Jcrmoner af samina allmänna beskaffenhet,
sorn de i nämnde Kongl, försäkran förut
införcle, hvarje Stad serskildt, i stöd af Jie*
gerings Lagar, Privilegier och Resohitioner
innehade, elem alla i gemen och hvar en i
synnerhet tillsagt, och under helgd och Priviiegier
bekräftat, och synes således i Utskottets
tanka Stockholms Stads, genom Berfalldiga
äldre Kongl. Resolutionar och Stadganden
förunnade rättighet till oftanämnda
mätarepenmngars uppbäraude, och följaktligen
till den öfverklagade afgiften, äfven
böra innefattas uti samma Privilegii Skydd,
så vida icke en förändring i benämningen,
hvilken förändring Kongl, Maj:t behagat
gilla, kan vålla sjelfva rättighetens förverkande,
Härvid möta likväl 2ne omständigheter:
1:0 ett afgiften blifvit betydligen 0’-  kad, och 2:0 att varorne icke mätas.\ Men
Utskottet anser sig, i afseende på den förra,
böra erinra, att en viss förhöjning af denna
likasom alla andra afgifter, torde vara båda
billig och grundad i saken» egen natur, alldenstund
afgiften alltid bör bibehålla samma
förhållande, dels till myntvärdet, dels till
raran, hvars pris »tädae undergått förändring.
1 afseende åter på den sednare omstänuighe.
Eesv, celi Ekon. Utsk. Betänkan Jen. 839
ten, kan Utskottet icke lemna oupplyst, att
den nya benämningen äfvensom den förändrade
Taxan, som innefattar en olika betalningsguind,
eller åtminstone ett annat uppbördssätt,
än det förut varande, synes just
föreslagen för att dels förekomma, dels underlätta
mätningen. Dä nämligen den nya
Taxan föreskrifver en viss afgift, för hvarje
Enbets- eller Par-iass, blir vidare mätning öfverflödig
5 och torde man dervid haft i beräkning,
att å ena sidan Landtmannen icke
onödigt skulle uppehållas och Staden å den
andra ej besvära* med kostsamma mätareanstalter.
Om dessutom den underrättelse, Utskottet
inhenitat, icke är grundad, skall fråga
varit, för några år sedan, om att vid Booch
Adolf Fredrics-Torg, anskaffa målredskap
till sådana varors mätande 5 men någon
verkställighet lärer icke hafva följt på den
grund, att Allmogen då ensågs, genom en
sådan mätning, lida ett onödigt hinder och
uppehåll, 6OU1 troddes blifva mera besvärande,
än sjelfva atgiftens erläggande.
Utom de egentliga grunder för ifrågasatte
rättighet, hvilka redan blifvit anförde,
har Utskottet ansett sig derjemte böra upplysa,
att Stockholms Stad äger från äldre tider
rätt tilluippbärande af Bropenningar, af
Torg- och Packarepenningar, äfvensom i sednare
tider af Renhållnings pennin gar-. Den
första af dessa, eller Bvopenningeafgifpm
är försäkrad genom Carl Knutsson.r Privilegium
1456, Konung Gustaf den ,'Irs Stadga
om Stockholms Byggnader den 7 Maj 1557
84® Picsv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn.
§ 6., Konung Eric den XIV:s Privilegium
den 12 Apriil 1563 §. 6, och Kongl. Privilegierna
för Stockholms Stad den 10 Mars
1636' §. 9. Att Torg- och Packarepenningar
erlades, synes tydligen af Borgmästare och
Råds i Stockholm Ordning a£ är 1637 för
Stadens Bro-Kikare, hvars 7de §. förbjöd,
ätt föra salt Jisk i Sjögården vid Södermalin
eller i bodar annorstädes, innan det
på tid förordnade Packar etorg blifvit pdckadb
och besigtigadt, samt Torg- och Packarepenningar
deraf gifne. Ifrån början synas
Torgpenningame blifvit Staden, anslagne, såsom
en erkänsla af de Säljande, för det de
till sina varors föryttrande och packning
lingö nyttja Stadens Allmänna Torg; Hvilket
äfven öfverensstäioraer med Kongl. Brefvet
till OfverStåthåliären den 25 December
1697, som redan dä bestämdt föreskri fver,
att för de Torgpenningar, som erlades, borde
torgen, hvarest packningen skedde, alltid
hallis rene. Renhällningsafgiften linnes äf
ven
genom Kongl. Brefvet lil] ÖfverStåthalJare-Embetet
den 9 Aprill 1793 stadgad.
Likväl är det Utskottet obekant, och har
icke af några handlingar kunnat upplysas,
huruvida någon af dessa afgifter blifvit före
år 1812 erlagd, för inkommande Yed, Hö,
Hilm eller Brännkol.
Efter behörigt öfvervägande af allt detta,
och med tillämpning af hvad sålunda
upplyst blifvit, tili de vid Betänkandet gjorde
anmärkningar, har väl icke Utskottet funnit
desamma kunna föranleda Utskottet, att
Besv. och Ekon. Ulsk. Betänknnclen.
frångå dess redan yttrade mening, i afseende
på Stockholms • Stads rättighet tji] den öfverIdagade
afgiften, såsom, ehuru under ett nytt
namn, likväl grundad på äldre Författningar;
men, söm ostridigt är, att Landtmannen mycket
besväras och uppehälles derigenom, att
han för dess erläggande vid fia- och Adolf
Fred ries-Torgen ofta måste göra en lang omväg,
och Utskottet icke helier är i tillfälle,
att upptänka ett lämpligare sätt, hvarpå densamma
till mera lättnad för Landtmannen,
skulle kunna utgöras; så finnér lig Utskottet
i detta afseende endast kunna föreslå, att
Rik sens' HöglofL Ständer rnå i underdånighet
anhålla, det Kongl Majrt täcktes i Nåder
anbefalla Ofverstålläfe-Embetet, så väl vidtaga
sådana åtgärder, hvarigenom nu öfverkiagade
olägenheterna, i afseende på uppbördssätt-jt,
må i möjligaste måtto kunna förekomma*,
sorn äfven noga tillse, det en sådan
afgift ej affordras för de varor, som redan
pä I,andel till viss person äro betingade,
eller till eget behof införas, och följaktligen
icke pä Torget utbjudas och föryttras,
held-t de samma i dylika fall, enligt ÖfverStathållare-Embetets
Kungörelse den 14 Juli
1815, icke synas vara ifrågavarande afgift
underkastade.
Vidkommande sedan hvad af Wessing
blifvit yrkadt: att, om någon Stad, i stöd af
sina Privilegier, skulle fortfara med våg- och
mätareafgiflens afFordrande, måste det nödvändigt
linnas Väg- och Mätarehus vid det
Torg, dit Landtmannen får föra sina produ
-
J3/,2 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
eter, och Lsndtmannen icka åläggas lemna
sin afgift, förrän han försålt varan, heldst hatt
stundom blir så missbjuden, att han nödgas
återföra densamma ; får Utskottet anföra, att,
i Utskottets tanka, afgiftens åläggande tydeiigen
påkallar och förutsätter, det anstalter
för vägning och mätning böra finnas på tjenliga
ställen; men deremot, kan Utskottet icke
tillstyrka, att afgiften först efter varans försäljning
erlägges, då flere Städer äro berättigade,
att af alla inkommande varor, utan
att de mätas, vägas, elier säljas, åtnjuta vågoch
mätarepenningar. Bland dessa Städer
må exempelvis anföra* Vesterås. Enligt 169S
och 1720 årens Kongl. AflöningsStater för
denna Stad äfvensom Magistratens Taxa
den 8 Maj 1784, erläggas för alla tnätbara
/varor, sorn ifrån andra orter, Sjö- eller Landvågen,
till Staden ankomma, ehyad frie ma>
tas eller ej, 6 rst», samt dessutom för; utmätningen
i serskildt arfvode åt Mätarerl, 1 rst.
Tunnan. På lika sätt och efter samma grunder
betalas för vagningen af vågbara varor,
ehvad de vägas eller ej.
Utskottet kan ej heller understödja hans
vidare yrkande, att alla hemmans onera,
som i Stad skola lemnäs, böra från denna
afgift befrias, då sådant vore en icke mindre
kränkning af vissa Städers ägande Privilegier.
I afseende på hvad Wessing slutligen
föreslagit, att Utskottet måtte uppgifva en
bestämd Lag, som innefattar alla dessa omständigheter
äfven för den enfaldigaste, så
JZesv. och Ekon, XJtsk. Betänkanden.
torde en sådan Lag redan finnas och vara
gällande i hvarje Stads serskildta Privilegium.
Utskottet, som hvarken tror sig tillhöra, ej
heller är i tillfälle, att utarbeta en afhandling,
sorn bestämdt innefattar en uppgift,
så väl på de Städer, hvilka äga sådana rättigheter,
äfvensom på de Privilegier, hvarpå
de grunda sig, har likväl trott sig icke böra
underlåta gifva Wessing anvisning på /.
A. Flintbergs år 1795 från trycket utgifna
Arbete: Örn Städernas nied Handel, Sjö•
fart och Bruksrörelse gemenskap ägande inkomster
af Tolag-, Våg-, Hamn-, liro , Mätare
och Packare penningar nu m., såsom innehållande
på ett ställe det hufvndsakligaste,
sot» i alla dessa afseende» kan vara nödigt
att känna.
Fur öfrigt torde någon vidare åtgärd,
rörande Wes sin gs gjorda motion, så väl af
Utskottet 801U af Riksens Höglofl. Ständer
vara öfverflödig, då Kongl. Maj:t, i anledning
af Riksens Höglofl. Ständers vid 1815
års Riksdag gjorda underdåniga hemställan
i samma ämne, redan i Nåder anbefallt Dess
och Rikets CommerceCollegium, att deröfver
afgifva underdånigt Utlåtande, samt detta
Collegium, sedan Konungens Befallningshafvandes
i Länen och Städernas Magistraters
yttrande blifvit infordrade, nu är i tillfälle,
att denna underdåniga pligt fullgöra.
Stockholm den 15 Maj 1818.
jBesv. och Ekon. Utsit. Betänkande».
N:r 128.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtshotts Utlåtande, öfver de
hos Högvärdiga PrestS tande t gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 5 sistlidne
Agrill afgifva Betänkande, i anledning
af åtskilliga väckta Motioner och gjorda
förslag, om vidtagande af nödiga ätgärm
der till förekommande af Härf vade Krigsmäns
permitterande och kringvandrande
i Ilandet, samt upphörande af Handtverks
Gesällers lika beskaffade vandring
frän den ena Staden och Orten i Riket
till dea andra.
Enligt livad ett fräd Högvördiga Prest-Ståndet
till Utskottet ankommet Protocolls - Utdrag
af den 27 sistlidne Apriil innehåller,
hafva anmärkningarne blifvit gjorde af Herrar
Biskopparne Doctor Ahnqvist, Friherre
Doctor Mörner och Doctor Faxe, Lectorn
Arenander, Professorerne Doctor Wijkman,
Forssell och Thyselius, samt Prosten Eli, hvilka
hufvudsakligen anfört:
Herr Biskoppen Almqvist, ett, då permitterade
krigsmän och kringvandrande Gesäller
tilläfventyrs icke kunde genom författningar
hindras att tigga, hvilket väl vore
önsbansvärdt, dessa personer icke borde
till bestraffning derföre anmäla.», utan i de
esv. och Ekon. Utsk. Ijetäukandcn, gjy
fall, då de med pockande eller hotande fordra
Understöd.
Herr Biskopen Friherre Mörner, att
Utskottets förslag, det den permitterade jarlen
inom 8 dagar efter ankomsten till- den
församling, dit han är permitteradskall
hafva skaffat sig försvar hos någon godkänd
person, vöre i den grad hårdt, att
verkställigheten icke syntes möjlig, knappt
tänkbar, äfvensom att förslaget, det värfvad
Nummerkarl, om han under permissions-tiden
får afsked eller blifver utur Compagniets
Bullor utstruken, icke skulle få qvarstadna
i den Församling han då vistas, vöre
nog hårdt och obilligt; och trodde Herr
Biskopen för öfrigt, att en noggrann efterlefnad
af de uti Utskottets Betänkande åberopade
General-Ordres af den 26 Aprill 1817
borde tillräckligen svara emot det önskade
ändamålet.
Herr Biskopen Faxe, att, i händelse någon,
underdånig skrifvelse till Kongl. Majrtkomme
atti detta ämne expedieras, alla de olägenheter,
hvilka permitterade Soldaters kringvandringar
medföra, deruti mätte blifva detai lierade»
Herr Lectoren Arenander, att, utom
hvad Utskottet föreslagit, det tillägg
borde göras, att den permitterade karlen uti
passet uttryckligen förbjudes» att med tiggande
och pockande på Allmosor under sin
vandring från och tili Garnizons-orten ligga
Allmänheten till last, och att, om han dermed
beträdes, sådant måtte få på passet af
Bihang till JXiksSt. Pr«$} *S*7-*8*8? Sami. &;r 107 108.
846 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäelt.
flen förolämpade antecknas, med äfventyr för
Soldaten, att antingen genast varda gripen
och återförd, eller ock vid återkomsten till
Regementet derföre till ansvar ställd} hvarjemte
den permitterads Soldaten icke borde»
utan gilltiga skäl och erhållen tillåtelse af
Pastor, under permissionstiden, få begifva
sig bort till andra ställen inom Länet, och
éj heller af Konungens Befallningshafvande
erhålla Pass till andra Lans besökande. Beträffande
ater Handtverks-Gesäller} så hade
Herr Lectorn önskat, att Utskottet föreslagit
några Polis-anstalter, sorn kunnat återföra
dem til! ordentlighet och förbättring, hvilken
Herr Lectoren ansett dem så väl behöfva.
Pierr ar Professorerne Forssell och Wijk*
inan, att de voro af enahanda tankar med
Herr Lector Arenanderoch ansåge Herr
Professoren Doctor Wijkman Handtverks.Gesällernas
kringvandringar vara för Landsbygd
den mera skadliga och betungande, än permitterade
Soldaters, hvarföre ock Herr Doctoren
förnyat dess förut gjorda yrkande,
att Handtverks-Gssällen måtte ställas under
Tj enstehjons-Stadgan, emedan Herr Doctoren,
lika med Herr Lector Arenander, icke kunde
inse, att Gesällers kringstrykande och
tiggerier har något det minsta sammanhang
med näringsfriheten.
Herr Professor Forssell hade dessutom
tillstyrkt, att i författningen måtte bestämde
utsättas, det kronobetjeningen bör åligga till.
synen deröfver, att permitterad Soldat inom
ftiésv. och Ekon. Utsk. Itctankanden.
8 da gar efter ankomsten till permissionsstäl
let
förskaffar sig behörigt försvar.
Herr Professor Thyselius hade yttrat
den önskan* att värfvade Soldaters rättighet
till permission mätte inskränkas mera än
Utskottet föreslagit, och blott en gång om
året beviljas; samt att den permitterad? Soldatert
måtte under vandringstiden få behålla
hälften af sitt gage.
Hefr Prosten Ek hade förenat sig med
Herr Lector Arenander, och tillagt, att Utskottet
äfven borde föreslå några medel till
förekommande af HandtverkS-GesäUers kring*
tandringar.
Utskottet, som af ofvan intagne yttranden
anser sig böra förmoda, att det Högvördiga
PrestStåndet, hvarest nu ifrågavarande
ämnen blifvit motiverade, lärer, lika med
Vällofl. BorgareStåndet och Hedervärda BondeStåndet,
hvilka i alla delar bifallit Utskottets
förra Betänkande, som af Höglofl. Iiidderskapet
och Adeln ä'r äfslaget, gilla de
grunder, hvarpå Betänkandet hvilar, och hvaruti
Högvördiga Ståndet torde igenkänna Utskottets
bemödanden, att, förnämligast vid.
sådana tillfällen, då omständigheterna kunna
hafva föranledt till väekandé af frågor, sorn
röra mer eller mindre tvång eller inskränkning
af Medborgares frihet i afseende på deras
utkomst och hittills begagnade, icke directe
förbudna medel och utvägar att förskaffa
sig den, föreslå medelvägar, hvilka likväl
icke alltid äro de mest lätta att linna, får,
i anledning af de vid Betänkandet gjorde an
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Betcinkanaen.
märkningar anföra, att, ehuruväl det utaf de
2me Respectiva RiksStånden, hvilka de bägge
nu förevarande ämnen närmast röra, lemiiade
bifall åt Betänkandet, synes/ utmärka,
att de a£ Utskottet deruti gjorde, förslag äro
grundade på billighet och Tidehvarfvets
fordringar, och att Utskottet således icke bör
hvarken mildra eller skärpa de medel, som
för ändamålens vinnande blifvit tillstyrkte,
Utskottet likväl anser sig kunna föreslå den
enda ändring uti förra Betänkandet, att, hvad
permitterade Krigsmän beträffar, den uti i:a
puncten af samma Betänkande föreslagna skyldighet
för Soldaten, att under vistandet i
Församlingen icke öfvergifva den Interimshusbonde,
hvars försvar han njuter, förr än
han kan visa, det han erhållit annat lika
godkändt försvar, matte mildras på det sätt,
att, sedan karlen inom 8 dagar skaffat för
sitt uppförande en eller 2:ne Mäns borgen,
som af Pastor och Församlingen samfäldt
godkännes, han må äga frihet, att uppehålla
sip och arbeta hvar heldst inom Församiin
O
gen
honom för godt synes, utan något tvång
af den elier de personer, hvilkas borgen han
erhållit. Men någon annan ändring uti sitt
förra Betänkande anser Utskottet, på ofvananförde
skäl, sig hvarken böra eller kunna
föreslå, enär Betänkandet är af 2:ne Riksstånd
bifallet, och de hos Högvördiga PrestStåndet
gjorle anmärkningar icke heller gifva
Utskottet någon anledning till frågornas
annorlunda behandlande i det hela. Stockholm
den 15 Maj röi8.
JBesv. ock Ekon, Utsk. Betänkanden.
N:r 129.
Riksens Hbglofl. Ständers Allmänna Besvärs»
och EkonomiUbskotts Utlåtande, i anlccU
ning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, rörande medel till
öfverflöclets hämmande, samt yrkaclt för+
bud mot yppighetsvarors nyttjande och
förbrukning m. m,
H öglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördiga
PrestStåndet och Hedervärda BondeStåndet
hafva till Utskottet återremitcerat dess
ofvannämnde Betänkande, hvarvid anmärkningar
blifvit gjorde: hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, af Herrar G, af Brinkman
och P. G. Cederschöld y hos Högvördiga
PrestStåndet af Pierr Prosten Svedelius,
Pierr Comminister Bergegren, Herr Professor
Forssell och Pierr ProsLen Doctor Froberg;
samt hos Hedervärda BondeStåndet af Riksdagsfullmägtige
Nils Månsson frän Malmöhus
Län, Berg från Bohus Län, Anders
Danielsson från Elfborgs Län och Johan
Longberg från Gefleborgs Län.
Herr af Brinkman anser Utskottet hafva
omfattat sådana förslag, som ej med dess
yttrade grundsatser stå i förening, enär
LTtskottet först antagit, att vid all Lagstiftning
den största möjliga consequence bör
iakttagas, hvartill, enligt Pierr af Brinkmans
tanka, hörer, att inga andra Lagar göras, än
de, som innehålla bestämda föreskrifter och
850 Besv, och Ekon, Utsk, Betänhanden,
åsyfta enkel verkställighet, men sedermera
tillstyrkt förbud emot bruket af sädana utländska
varor, som äro till införsel i Riket
•förbudne. Herr af Brinkman förmenar, alt
ett sådant förbud vore ganska svårt, om ej
omöjligt, att handhafva, underkastadt så mångå
illusioner och åtföljdt af så många chicaner,
att han för den executiva tuagtens
lugn afstyrfeer dess antagande. Den åtskillnad,
som Utskottet antagit emellan förbrukning
af Caffe i eget hus med eller utan sällskap,
anser Herr af Brinkman mindre redbar,
och tror att den, som ej sjelfvilligt mägtar
lyfta sig till oberoende af andras fördomar
och bruk, skall äfven ej genom tvångslagar
kunna förbindas till tarflighet och sparsamhet,
utan söka anledning att gäcka Författningens
afsigt, då antingen Lagen måsta
hvila, eller angifvelser och åtal intränga i
husliga kretsar. AnmärkningsFörfattaren yttrar
vidare, att alla tiders exempel och de
under Sekler tillskapade ÖfverflödsFörodnin*
gars öde tala högt emot möjligheten af sådana
förbuds efterlefnad, med hvilka ingenting
kan uträttas, förr än deras utfärdande
påkallas af tidens anda och de gå i bredd
med den allmänna öfvertygelsen; Och anser
Herr af Brinkman dessutom så mycket mindre
nödigt att nu besvära Kongl. Majit med
någon underdånig önskan i sådant ändamål,
som Kongl. Majit har tillgång på alla Comitéers
i Landsorterna yttranden och förslag
i detta ämne, i den händelse Kongl,
Majit i Nåder skulle finna för godt att nå
-
Lesy. och Ekon. Utså. Betänhanden, 851
gon ÖfverflödsFörordning besluta och utfärda.
Herr Cederschöld har förmenat, att en
ConcursStadga, tillräckligen sträng för att
afskräcka ifrån att lefva på andras bekostnad,
vore det bästa Correctif emot Luxe och
Öfverflöd j men deremot ansett en ÖfverflödsFörordning
vara den skadligaste af allt öfverflöd.
Likväl har Herr Cederschöld instämt
med Utskottet deri, att allt hvad som
anses nödigt förbjudas till införsel, bör äfven
till bruk och nyttjande förbjudas, heldst ett
annat förhållande vore en uppenbar motsägelse.
Hvad Utskottet föreslagit i afseende
på Caffe, synes Herr Cedersköld endast leda
till oredor, i synnerhet som orden samqväm
och sällskaper skola sakna tillräcklig bestämdhet.
Och, då för öfrigt den vinst för
det Allmänna, som Utskottets förslag möjligen
kunde medföra, vore alltför obetydlig,
för att kunna motväga de dermed förknippade
olägenheter, önskar Herr Cederschöld,
att allt hvad Utskottet sagt om Caffét måtte
alldeles förfalla, heldst en inskränkt tillåtelse
är mycket skadligare an ett fullkomligt förbud.
Herr Friherre Ludvig Boye har deremot
hemställt, att Utskottets tillstyrkande
rörande confiscerade varors försäljning till
export mätte antagas; deruti Hefr af Brinkman
instämt, med tillägg att utskeppningen
, deraf må få verkställas ifrån alla Städer, der
varorna blifvit förbjudna,
Herr Prosten Svedelius har väl gillat
Utskottets antagna grundsats, att allt sorn är
052 Besv. och Ekon. lTtsk. Betei nkanden.
förbjudet till inFörsel, äfven bör vara förbjudet
till förbrukning; men deremot ansett
Utskottets tillstyrkande i fråga om Cafféförbudet
ej kunna medföra åsyftad verkan, hvilket
tillräckligt skall blifvit ådagalagdt af, i
detta afseende utfärdade och ännu gällande
Författningar. Herr Frosten förmodar dessutom,
att ordet samqväm ej skulla kunna
bestämmas, och att ett sådant partielt förbud,
som Utskottet, i afseende på dessa, föreslagit,
skulle bereda tillfälle för de ledsammaste
chicaner, utan att någon hufvudsaklig vinst
deraf vore att förvänta. På dessa skäl, och
enär Riksens Ständer redan fattat det beslut,
att bruk af öfveiflödsarticlar, hvaribland Caffe
visserligen kommer att räknas, skall taxera»
till Bevillning; tror Herr Prosten ej, att en
ÖFverflödsFörordning kan tillstyrkas, så framt
Statens påräknade inkomster skola utgå, och
anser rådligast, att tili Kongl, Maj:ts Eget
Nådiga godtfinnande öfverlemna denna sak,
utan att dervid något till- eller afstyrka.
Pierr Comminister Bergegren har föreslagit,
att öfverflödsvaror må till förbrukning
tillåtas, men under villkor af beskattning, i
synnerhet på Utländska öfveiflödsarticlar,
hvilken beskattning likväl ej borde blifva så
ringa, att det derigenom sökta vigtigaste ändamålet,
förminskningen af de Utländska öfverflödsvarornas
förbrukning, ej förfelades.
Hvad Caffe beträffar, h ar Herr Comministern,
i anseende till dess höga pris för de mindre
bemedlade, äfvensom förnämligast för dess
skadliga inflytelse på .handelsvågen, önskat,
Besv. och Ekon. Utsk. Betunkanden, (355
att det, jemte alla dess surrogater, måtte helt
och hållet förbjudas.
Herr Professor Forssell har förklarat,
att han trodde Riksens Ständer ej kunna
hos Kong!. Majrt anhålla om någon ytterligare
Författning emot Yppighet och Öfverflöd.
Om Caffe skulle förbjudas, förmenar
Professorn, att man skulle begagna något annat
surrogat, som kanske vore lika kostsamt,
men mindre helsosamt, och tror för öfrigt,
att, då hvarje enskild Ledamot i samhället
icke ville hushålla för sig sjelf, skola alltid
Regeringens omsorger och åtgärder i denna
del till det mesta blifva frugtlösa.
Herr Prosten Lector Fröberg har trott,
att, då Riksens Ständer ej sjelfva kunna uttänka
tjenliga medel till hämmande af luxe
och öfverflöd, det vore olämpligt att besvära
Kongl. Majrt med någon underdånig anhållan
x detta hänseende, serdeles som Prosten
befarade, att Kongl. Majrts härom utfärdade
fadérliga förmaningar saknat önskad
verkan; på hvilken grund Herr Prosten äfven
tillstyrkt, att Utskottets Utlåtande måtte
ogillas.
Dessa anmärkningar hafva blifvit besvarade
af Herr Prosten Doctor Vijkman, Herr
Prosten Flasselroth, och Herr Prosten Almqvist,
hvilka instämt i de grunder, Utskottet
i sitt Betänkande antagit 3 och har Herr
Prosten Öhrvall förenat sig tued ^Prosten
Wijkman och Prosten Ahnqvist.
Hos Hedervärda BondeStåndet har Riksdags!
ullmägtigen Nils Månsson från Malmö
-
854 SesV’ och Ekon. Utsk, Betänkanden.
hus Län förnyat sitt påstående, att Caffét,
hvars import skall öfverstiga hele Jernexporten,
måtta helt och hållet till införsel
och förbrukning förbjudas • deruti Riksdagsmannen
B et'g från Bohus Län instämt, med
åberopande af de i dess reservation anförda
grunder,
BiksdagsFullmägdgen Johan Wessing
från Vesterås Län har deremot béstridt det
yrkade förbudet, på den grund, att Bevillningsutskottet
ernade å ifrågavarande artikel
förseslä en consumtions-afgift, beräknad tili
dubbelt belopp för Ståndspersoner emot allmogen
* och skulle äfven, i händelse &f förbud,
Bevillningen betydligen förökas, genom
minskningen af da för Statsverket påräknade
inkomster för Tullafgiftau å inkommande
Caffe.
RiksdagsFuUmägtigen Anders Danielsson
från Elfsborgs Län har ansett vid Utskottets
behandling af den väckta motionen förtjena
anmärkas dess underlåtenhet att närmare
detaillera hvad som borde för öfverflöd anses
och förbjudas, samt förmenat, att Utskottet
bort inkomma med ett bestämdt Förslag
till ÖfverflödsFörfattning, grundad på. de
serskilda Comitéers åsigter i ämnet, hvilka
deröfver afgifvit Utlåtanden ; hvarförutan
Riksdagsmannen trott, att Utskottet ej bort
ingå i något yttrande rörande Gårdfarihandeln,
då motion härom ej blifvit väckt.
Och har Riksdagsmannen för öfrigt ansett
Ekonomiutskottets Utlåtande i detta ämne
vid 1815 års Riksdag ej innefatta nå
-
Hes v. och Hilton. Ut sk. Het änkan den. Q55
got, som ådagalade farhåga för Gårdfarihan.
delns skadeliga inflytande,
RikdagsFullmägligen Johan Longberg
har yrkat återremiss af Betänkandet i den
del som angick Caffet, i afseende på hvars
totala förbud han helt och hållet inBtämt uti
Riksdagsmannen Bergs yttrade tanka.
Dessutom har Hedervärda BondeSlåndet
i allmänhet understödt den af Berg yttrade
mening, hvarvid Ståndets Taleman gjort det
tillägg, att han ansåg det vara BondeStåndet
värdigt, att genom Förslaget, om totalt Caffe -  förbud göra första steget till öfverflödets
hätnmandc, samt derigenom ådagalägga sitt
nit för Fosterlandets väl och sin förmåga,
att utan uppoffring lemna ett Utländskt öfverflöd,
lika opassande detta Stånd, som
skadligt för det Allmänna,
Dessa sålunda gjorde anmärkningar har
Utskottat med noggrann uppmärksamhet öfverväga!,
och får nu med anledning deraf
vördsamt meddela sina tankar.
Hvad först angar den anmärkningen, att
Utskottet sjelf felat emot dess antagna princip
rörande vigten af en consequent Lagstiftning,
då Utskottet tillstyrkt, att Utländska
Öfverflödsvaror, som äro till införsel förbjudne,
älven böra till bruk och nyttjande förbjudas
5 emedan till consequencen skall höra,
att inga andra Lagar göras, än de som innehålla
bestämda föreskrifter och åsyfta enkel
verkställighet, så får Utskottet härvid förklara,
att, enligt Utskottets tanka, är ändamålet
med förbudet emot Utländska Öfver»
85<5
Bast), och Ekon, Utsk, Betankanden,
flödsvarors införsel att hindra deras förbrukning.
Att tillåta denna, är således att motarbeta
det ändamål, sorn man vill vinna;
och, som consequence är en alltid likstämmig
utveckling af en antagen princip, måste ostridigt
hvarje åtgärd, som hämmar eller
motverkar denna utveckling, vara incoRsequent.
Bestämda föreskrifter och enkel verkställighet
äro visst hufvudpakliga kännemärken
på en god lag ; men dessa torde förnämligast
angå dess former, hvilka ej med
Lagens grundprinciper böra förblandas. Erfarenheten,
som förr eller senare lägger i
dagen de stadeliga följderna af origtiga eller
försummade åtgärder, har äfven visat det
menliga inflytande, som ifrågavarande tillåtna
förbrukning och försäljning medfört, ej
mindre på den inhemska industrien, än på
sedligheten. Lurendrägeri och Tullförsnillning
måste ovillkorligen uppmuntras derigenom,
att den till införsel förbudna varan ^får
brukas och begagnas. De inhemska Fabrikerne
och Näringarne, som ännu ej kunna uthärda
concurrence med Utländningen, hafva fått vidkännas
de känbaraste förluster härigenom, enär
i sådana fall icke en gång en afpassad Tull
jemkar försäljningspriset å den Utländska
varan; och bidrager denna tillåtna förbrukning
äfven att hos Nationen underhålla den
kallsinnighet för egna producter, och det
begär efter Utländsk yppighet, hvarföre hon
ej orättvist torde tadlas. Missbruk och öfverträdelser
af Lagar kunna ej undvikasj men
dessa missbruk äro ej ett skäl emot Lagens
JBzsi). och Ekon. Jjtsk. Bétänhanäen. §57
Stadgande, ty i sådant fall skulle sluteligen
all Lagstiftning komma att upphöra. Rättvisa
och nyttiga Författningar kunna alltid
handhafva? utan chicabsr, då deras verkställighet
grundar sig på bestämda föreskrifter,
som ej förnärma medborgerliga rättigheten
Skulle verkställande magt en öfverträda gränsorna
af sin myndighet, finnas äfven band
på dessa öfverträdelse!'. Genom de villkor,
som Utskottet antagit för sitt tillstyrkande i
dietta ämne, har Utskottet äfven sökt att
förekomma dessa olägenheter, äfvensom Utskottet
väl insett svårigheten af den härvid
förekommande Controlleu, men likväl vid
granskningen af de mångfalldiga Artiklar, nu
gällande Sjötulls-Taxa å till införsel förbjudna
varor upptager, trott den i allmänhet
kunna verkställas, och en befarad eludering
af Författningen genom dess uppmärksamma
handhafvande till det mesta förtekommas.
Af dessa skäl kan Utskottet ej frångå det
tillstyrkande, Utskottet i denna del meddelat.
Vidare anmärkes, att, enär flere Seklers
erfarenhet talar högt emot möjligheten af
ÖfverflödsFörordningars efterlefnad, med hvilka
ingenting kan uträttas, förr än deras utfärdande
påkallas af tidens anda, och de gå
i bredd med den allmänna öfvertygelsen, bör
Kongl. Majit nu ej besvaras med någon underdånig
önskan i sådant ändamål. Till svar
härå får Utskottet vördsamt anmäla, att
Utskottet med sitt tillstyrkande i denna del
ej egentligen åsyftat utfärdandet af en Öf
-
g^g Besv. osli Ekon. Utsk. Betänkandeit,
verflödsFÖrordning, utan endast af en Författning,
som står i oskiljaktigt samband med
ett redan gällande påbud, och som skulle
tjena att i hög grad medverka till det ändamål,
som med detta åsyftas. Att tidens anda
och allmänna öfvertygelse» ej nu skulle
gynna framgången af en sådan Författning,
har Utskottet svårt ått finna, då öfverllödeta
hämmande lange varit ett hufvudsakligt föremål
för Kongl. Maj:ts Nådiga omsorger 5 då
Riksens Ständer för 5ne år sedan tillstyrkt
en verklig ÖfverflödsFörordning; då äfven under
nu påstående Riksdag kraftiga medel
blifvit offenteligen yrkade af dem, som tolkat
Ständernas tänkesätt 5 och då sluteligen
motioner härom ^blifvit hos gne respectiva
RiksStånd väckte och remitterade. Om ej
allt detta vittnar, att nationens tankesätt och
tidens anda synas gynna kraftiga åtgärder
till öfverfiödets hämmande ; så vet Utskottet
ej, på hvilka tecken en sådan tidsanda
skall igenkännas. Att efterkomma dessa allmänna
och offentligt yttrade tänkesätt, var
äfven ett af hufvudmotiverna för Utskottets
tillstyrkande, hvarvid det likväl sökt iakttataga
alla försigtighetsmått, att den sanna
medborgerliga friheten på minsta sätt måtte
förnärmas. Genom hvad nu blifvit anfördt,
tror Utskottet sig äfven hafva besvarat de
anmärkningar, sorn några Ledamöter inom
Högvördiga PrestStåndet i detta hänseende
meddelat.
Med anledning af hvad som blifvit an»
mäikt deremot, att Utskgtt^t ej uppgjort
Et sv. och Ekon. Utsk. Belcinkänden.
Förslag till en detaljerad ÖfverflödsFörordning,
får Utskottet förklara, att det endast
åligger Utskottet, enligt grundlagens föreskrifter,
uppgifva grunderna för Ekonomiska
Författningar, men ej att ingå i specialiteter,
som erfordra vidlyftiga undersökningnr och
en fullständig kännedom af serskildta förhållanden
och omständigheter, hvilkas närmare
utredande ej ligger inom gränsort}# för Utskottets
befattning.
Hvad angar de gjorda anmärkntngarne
emot det af Utskottet föreslagna CafFéförbu*
det; så, enär Utskottet inhämtat, att Högloft.
Bevillningsutskottet tillstyrkt en lämplig afgift
för consumtionen af denna Artikel, förmodar
Ekonomiutskottet, att en betydelig
förminskning i Cafle-consumtionen skall genom
detta medel ernås på samma gång,
som för Staten derigenom beredes en betydlig
inkomst; och har Utskottet på dessa skäl
ansett sig böra frångå sin härom gjorda hemställning.
På det en säkrare controll matte kunna iakttagas
vid utförseln af confiscerade förbjudna
utländska varor, har Utskottet tillstyrkt,
att de endast skulle få utföras från Stockholm
och Götheborg, men, då flere olägenheter
genom den längre transport, som härvid
blefve oundviklig, skulle uppkomma, får
Utskottet, med ändring af sin förut yttrade
tanka, nu föreslå, att utförseln af förbrutna
utländska varor må ifrån de större stapelstäderna
i Riket få verkställas.
Då Utskottet fästat sig vid Gårdfari
-
g<5o Besil, och Ekon. Utsh. Eetänkandcn.
handelns skadlighet, har detta endast skett
vid den allmänna framställningen af de orsaker,
sorn Utskottet ansett bidraga till Öfverflödets
kringspridande; och, enär Gårdfarihandel
, enligt Utskottets tanka, står i ganska
nära samband med frågan om öfverflödet,
har Utskottet ansett sig med fullt skäl kun*
na deröfver i allmänhet meddela sina tankar,
ehuru någon serskild motion ej derom blifvit
väckt; och har Utskottet ej heller nu funnit
anledning att förändra sitt häröfver afgifna
yttrande.
Sluteligen får Utskottet vördsamt tillkännagifva,
att dess ifrågavarande Betänkande
blifvit af Vällofl. BorgareStåndet bifallet.
Stockholm den 22 Maj 1818.
N:r 150.
Päksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomi Utskotts Utlåtande, i anledning
af anmärkningar vid återremitterade
Betänkandet rörande Exclusiva Privilegiers
meddelande.
(J enom ProtocollsUtdrag af den fade Maj,
har Högvördiga PrestStåndet behagat återremittera
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
af de öfriga 5ne RiksStånden gillade
Betänkande, rörande inskränkning i Exclusiva
Privilegiers meddelande, på, grund af
fiäre Ledamöters inom Ståndet gjorde anmärkningar,
inneha Hände, att den af Utskot
-
Eesv. och Ekon. UtskBetånkanden. q6i
tet föreslagna underdåniga hemställan om
utgifvandet af en Författning, som bestämmer
grunderna och villkoreii för meddelandet a£
vissa uteslutande rättigheter m. m., både vore
öfverflödig och olämpelig.
Utskottet, som icke kan erkänna rigtigheten
af de förutsättningar, som ligga till
grund för dessa anmärkningar, har följakteligen
af dem icke kunnat hemta anledning
att förändra dess i det återremitterade Betänkandet
yttrade tanka, som af de öfriga
5:ne RiksStånden redan blifvit bifallen. Stockholm
den 22 Maj 1818.
N:r 151.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besoärsoch
Ekonomiutskotts Utlåtande) i anledning
af anmärkningar tiel återremitterade
Betänkandet om Export-af Landtmanna-produeter.
^enom ProtocöllsUtdrag af den 4 innevarande
Månad, har Höglofl. Ridderskapet och
Adeln behagat återremittera Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottets Betänkande, rörande
väckt motion om frihet För Landtmannen
att mot låg eller ingen Tull få exportera
sina produeter, i anledning af följande
dervid gjorde anmärkningar :
1:0 Af Herr Cederschöld: att han finner
Bihang till RiksSt. Protf i8t7*«-S'8> 8-'^e Sami. Nr: i.0.9. 110;
gés Besv. och Ekon. Utsk. Eetänhanden.
i högsta grad obilligt hindra utförseln a£
Landtmanna - Producter, under det samma
slags varor äro till införsél tillåtna. Om utförseln
och införseln vore lika fri, skulle i
hans tanka handels-balancen säkrast bibehållas
i jemvigt, och den stora skiljaktighet i
prisen på serskilda Orter, som man nu ser
inträffa, ej kunna aga rum: f
2:0 Af Herr Grefve Mörner, A. G., att
Utskottet måtte anmodas närmare uppgifva
på hvad sätt, och med hvad villkor en fri
export af Landtmanna-varor må kunna befordras.
Vid besvarandet häraf, har Utskottet
icke trott sig böra underlåta att tillkännagifva,
huru oväntadt Utskottet funnit, det någon
kunnat anse Utskottets Betänkande in
nefatta
antingen direct, eller indirect tillstyrkt
hinder emot Svenska producters utförsel, då
så väl det åter-rerrJtterade Betänkandet, som
äfven en blott flyktig kännedom af Författningarne
i detta afseende, i Synnerhet den
om en fri Victualie-han del af den 31 Augusti
1815, tillräckligen upplyser, att utförseln
af sådana slags varor, som i Herr Friherre
WrångeIs motion nämnas, med högst få undantag,
och hvilka nästan ensamt innefatta
Skogs-efFecterna, icke allenast icke är förhindrad,
utan ej en gång belagd med hälften
så stora Tullumgälder, sorn införseln a£
samina slags varor.
För öfrigt, och af samma anledning, har
Utskottet, sorn uti frågan om SkogsefFecternas
export afgifvit serskildt Betänkande, is
-
Besv. sch Ekon. Utslc. Betänkande».
te ku-.nat eller behöft nu föreslå några nya
villkor för samma varors export, eller i något
afseende göra tillämpning af de, till vinnande
af samma ändamål, författade anmärkningar
vid det återremitterade Betänkandet,
hvilket dessutom de Öfriga 3:ne RiksStånden
behagat gilla. Stockholm den 22 Maj 1818.
N.-r 132.
Riksens Högloft. Stanclers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar vid dess
afgifna Betänkande om inrättande af ett
Be s-p arings Butik till förmon för fattiga
arbetare.
Detta Betänkande, som af Höglofl. Ridderskåpet
och Adeln samt Hedervärda BondeStåndet
är gil! ad t, har ifrån Högvördige
PrestStändet och Vällofl. Borgare - Ståndet
blifvit återremitteradt på grund af följande
dervid gjorde anmärkningar:
Att den högsta möjliga säkerhet ar ett
hufvudsakligt villkor för den yrkade besparingsanstalten,
och, som allmänheten icke kan
hafva så oinskränkt förtroende för enskilda
personer, som för ett allmänt penningeverk,
hvilket står under Riksens Ständers Styrelse
och öfverinseende, bör Inrättningen ställa
s under Riksgälds-Contoirets vård och förvaltning
j att försök med denna inrättning
g64 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn.
böra skyndsamt anställas, åtminstone i Stockholms
Stad, hvarjemte af serskilda Ledamöter
blifvit yrkadt, att densamma måtte förenas
antingen med Fattigförsörjnings-anstätterna,
Seraphimer-Ordens Gillet eller ock uppdragas
åt öfverståthållare Embetet, äfvensom
för Landsorterna, åt Konungens Befallningshafvande,
eller Länens Hushållnings»?. llskaper
j att Postfrihet för de medel, som ifrån
Landsorterna till besparingsfonpen härstädes
in<ändas, må äga ruth; samt slutligen att den
af Utskottet föreslagna öfversättning af Engelska
Brochurer till spridande af kännedom
och upplysning rörande detta ämne är öfverflödig
och utan nytta.
Efter noggrant öfvervägande af hvad sålunda
blifvit anmärkt vid det återremitterade
Betänkandet, får Utskottet anföra, det Utskottet,
som redan erkänt nyttan och värdet
af i fråga varande anstalt, icke kan frånträda
den då yttrade mening, att en större uppmärksamhet
först bör beredas åt det gjorda
förslaget, och att en i allmänna opinionen
stadgad kännedom om dess ändamål bör före
gå verkställigheten deraf. Skulle likväl Biksens
Höglofl. Ständer, i enlighet med hvad
af flera blifvit yrkadt, icke anse saken behöfva
en sådan förberedande åtgärd, utan
vara af allmänna rösten så påkallad, att den
genast kan bringas i verkställighet med den
nytta och fördel sorn åsyftas; så förutsätter
detta ett förhållande, sorn Utskottet, för sin
del mera kan önska än förmoda ; och lärer
då detta, likaså säkert, som andra dylika l«f
-
Besv. och Ekon. Utsi. Eetähkanclcn. Q6$
liga och nyttiga företag, af sig sjelft, och titan
all åtgärd af Konung och Ständer, snart
vinna en fullbordan, hvilken af inga allmänna
nu gällande författningar kan anses vara
hindrad. Men, hvad det förnyade yrkandet
angar, att Inrättningen skulle ställas under
BiksgäldsContoirers administration, får Utskottet,
som för sin del förblifver vid den
tanka, att en sådan utväg är mindre lämplig,
endast tillägga, att detta Utskotticke Kr i tillfälle
känna, huruvida Riksgälds-Contoiret skulle
kunna emottaga denna befattning, och föreslår
fördenskull, att Riksens Höglofl. Ständer,
till utrönande af förhållandet härmed,
ville inhemta StatsUtskottets Utlåtande.
Slutligen vill Utsko'tet hafva erinrat,
att Utskottet med den föreslagna öfversättningeu
visserligen icke haft i ögnasigte opinionen
eller upplysningen af de lägsta Classerna,
som anmärkningsförfattaren förmodat.
Utskottet har tvertom trott, att de mera odlade
och bildade Classerne af Allmänheten,
som det egentligen tillhör att nitälska för
Inrättningens befodran, och hvars omdöme
.alltid mäste verka på de ringare FolkCIassernas,
för hvilkas nytta oftanämnde anstalt
egentligen är ämnad, sjelfva icka böra sakna
upplysning, då de skola upplysa de andra
och leda öfvertygelsen till begagnande af en
anstalt, som har deras välfärd till ändamål.
Stockholm den 22 Maj 1818.
Besv, och Ekon- Utsk. Betilnkapden.
N:r 135.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och Ekonomi-Utskotts ytterligare Utlåtande,
angående förvaltningen och, Redovisningen
af de till Hospitaler m. m. anslagna
medel,
G
enom Protocolls-Utdrag af flen 21 uti
jiästlidne Månad, har Högvördig® Prest-Ståndet
till Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs-och Ekonomi-Utskott återvemitterat
dess Betänkande, angående yrkade förändringar
uti förvaltningen och redovisningen
af de till Hospitalers, Läzaretters och Barnhus
underhåll anslagna medel; med anledning
af gjorde anmärkningar emot samma
Betänkande utaf Herrar, Biskopen m. m. Doctor
Faxe, Prosten m. m. Kolmodin, Domprosten
Dootor Graffman och Theologi* Le*
ctorn, Doctor Knös.
Dessa' såmedelst meddelade anmärkningar
äro alla ställda mot Betänkandets i:sta
moment, rörande disposition af de, genom
privata donationer och för någon viss landsort
gjorda fromma stiftelser, inflytande
medel, hvaröfver Utskottet tror sig hafva uti
det återremitterade Utlåtandet uppgifvit
jå grundads skäl, att Utskottet icke fean derutinnan
förändra sin öfvertygelse. Och, då
härtill kommer, att detta Utlåtande blifvit
af de 3:ne öfriga Respectiva RiksStånden gilladt
och godkändt, nämligen af Högloft. Rid.
derskapet och Adeln under den i6:de, af Väl
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
lod. BorgareSfåndet den 2g:de, samt af Hedervärda
BondeStåndet den i5:de Maj ; så
finnér Utskottet icke något ytterligare tillhöra
sin åtgärd, än att ett sådant förhållande
vördsamligen, och enligt Högvördiga PrestStåndets
anmodan, skyndsamligen uppgifva.
Stockholm den i Juni 1818.
N:r 134.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekon. Utskotts Betänkande, i anledning
a t uppgifvet Förslag att erhälla
för vissa år faststäldt sädespris.
Höglofl. Riddersfcapet och Adeln har till
Utskottets handläggning öfverlemnat 2:ne Memoria
ler af Herr Friherre Achates Carl von
Flaten, deruti, till förekommande af de olägenheter,
som i synnerhet den mindre bemedlade
Iöandtmannen, får vidkännas deraf,
att han ej kan beräkna något visst pris för
den Spannemål, han kan hafva att aflåta, vitan
ofta nödsakas, till bestridande af oundgängeliga
utgifter och onera, föryttra sin säd
åt personer, som begagna sig af hans förlägenhet
och missbjuda honom, föreslås: att
bestämdt pris, hvarföre ett medium af förra
årens gångbara priser borde sökas, må under
mellantiderna af hvarje Riksdag stadgas för
uppköpet af den Spannemåi, sorn af Allmänna
Magasins Directionen besörjes och förmenar
Memorialens Författare, att Landtmannen
härigenom skulle kunna göra en säker
(563 Ees)). och Ekon, Utsk, Betänkande».,
beräkning både För sina inkomster och be~
hofver, äfvensom ali jord erhålla ett bestämdt
värde, samt ej för vanpris blifva bortsåld.
Utskottet, som under öfverläggning före»
Iiaft detta mål, medgifver helt och hållet nyttan
deraf, om ett efter tidernas förhållande
jemkadt pris å spannemål kunde stadgas;
men, ehuru ej något detailieradt förslag blifvit
i Memorialerna uppgifvet, förmodar Utskottet,
att det åsyftade ändamålet ej kunde
på annat sätt vinnas, än att Magazins-Directionen
för det fixerade priset uppköpte ^11
den Spannemål, som Liefve densamma till salu
utbjuden.
Följden häraf blefve ovillkorligt den,
att, i händelse af goda sädesår, Magazins-Diaectionen
öfverhopades ined en ofantelig
Spannemålsquantitet, möjligtvis genom missbruk
äfven af Utländsk production. För att
liunna besörja ett sådant uppköp, fordrades
ostridigt en så stor fond, alt den troligen ej
af Statens tillgångar kunde bestridas, hvarvid
uppbyggandet och underhållandet af en oräknelig
mängd Magaziner, samt aflöningen till
Tjenstemän och Betjening betydligen skulle
oka utgifterna. Af des*a anledningar, och
då så många svårigheter skulle möta verkställigheten
af det uppgifna förslaget; finnér
Utskottst, oaktadt det goda ändamål, som
derigenom blifvit åsyftadt, sig sj kunna
åden gjorda motionen tillstyrka bifall; hvilket
dock till Riksens Högfall. Ständers egen
Besa. och Ekon. Utsk. Betankanden, (j6p
pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den l Juni 1818.
N:r 155.
Fåksens Högloft. St cinders Allmänna Eesvärsoch
Ekon. Utskotts ytterligare utlåtande
öfver väckt fråga om förändring i Församlingarna
skyldighet att vårda de
'fattiga.
Uti ProlocolIsUtdrag al den 24 uästlid»0
Februari bär Höglofl. Ridderskapet och
Adeln återremitterat Utskottets Betänkande
i anledning af väckt fråga om förändring i
Församlingarnas skyldighet att vårda de fattiga.
De anmärkningar, som föranledt till
återremissen, äro gjorde af Herr Grefve Mörner,
Adolf Göran, H*trr af Brinkman, Gustaf,
samt Herr Flach, Carl Fredric, och innefatta
hufvudsakligen den erinran, att ifrågavarande
ämne hade ett omedelbart sammanhang
med ett annat af vida större omfattning
och betydenhet, nämligen det, som angår
enskilda personers rättigheter till försvar
och tili inflyttning ur den ena Församlingen
i ea annan; hvarföre Utskottet bort
behandla ämnet i sammanhang med den allmänna
Fattigvården och utarbeta ett förslag,
bygdt på sådana grunder, att å ena sidan
enskildas^ personliga säkerhet hlefve bevarad
och å den undfå Församlingarnes rätt i
afseende på Fattigvården iakttagen, och haf
-
g7® B^sv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
va dessutom åtskilliga andra grunder blifvit
uppgifne till ledning för Utskottets äskade
åtgärd'.
I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt,
får Utskottet vördsamt tiilkän nagifva,
att, enär den motion, som gaf anledning till
Utskottets Betänkande, endast åsyftade en förändring
i den del af Fattigvården, sorn 1788
års Förordning upptager, ansåg Utskottet
sig serskildt böra behandla detta ämne,
och ej utsträcka Betänkandet längre, än som
af den gjorda motionen påkallades 5 Och har
Utskottet uti 2:ne sednare utlåtanden N:ris 85
och 86, rörande allmänna fattigvården, meddelat
sina tankar i anledning, af öfriga i detta
ämne remitterade Memorialer, till hvilka
utlåtanden Utskottet nu får vördsamt hänvisa.
För öfrigt får Utskottet anmäla, att dess
ifrågavarande Betänkande redan blifvit af 3:ne
Riksstånd bifallet.' Stockholm den 1 Juni
I8i3.
N:r 156.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvnrsoch
Ekonomiutskotts ytterligare Utlåtande,
rörande beståndet af sådana Contraeter
om Presträttigheter, hvil ka emellan
Pastorer och Församlingarna upprättas.
•tiögvördige PrestStåndet har uti ProtocollsUtdrag
den r:a nästlidne Aprill återremitterat
Utskottets Betänkande, rörande bestån
-
Besa. och Ekon, Btsk, Betänkanden. 871
det af sådana ContTacter, som emellan PaStorerna
och Församlingarne upprättas, deremot
anmärkningar blifvit gjorde af Herr Biskopen
Friherren Doctor Mörner, Herr
Professorn Doctor Wijkman, Herr Biskopen
och vice Talemannen Doctor von Rosenstein,
Herr Biskopen Doctor Faxe, hvaruti
Herrar Biskoparne, Doctorerne Muray och
Eberstein samt Herr Prosten, Lector Fellenius
sig förenat. — Omförmälde anmärkningar
äro hufvudsakligen rigtade emot Utskottets
tillstyrkande, att sådane Contracter, hvilka
uppgöras emellan Pastorer och Församlingar
endast för den tid Pastor inom Församlingen
qvarblifver, böra få upprättas, utan
att Krono- och Consistorii-Fullmägtige äro
tillstädes; hvilken hemställan blifvit ansedd
möjligen ledande, ej mindre till menliga följder
för efterträdare, än äfven till oordningar
vid skeende Prestval, hvarvid någon gång
dylika Contracter skola blifvit ingångne, såsom
beredande pluralitet för någon till en
lägenhet missiverad Prestman. — Med anledning
häraf tillstyrkes, att vid alla generella
Contracter om Presträttigheter, vare sig vid
hvad tid som heldst afs lutade, de af Konungen
föreskrifne omständighet må ovillkorligen
iakttagas och efterlefvas. —■
Pierr Professorn Thyselius och Herr
Biskopen AUrnqvist hafva deremot trott skillnad
nödvändigt böra göras emellan de Contracter,
hvilka uti Allmän Sockenstämma på
en gång med hela Församlingen afslutas,
samt emellan de Contracter, hvilka Pastorer
872 Eesv. odi Elion. Utsh. Betänkcinden,
uppgöra med en eller flere af sira åhörare;
och med anledning häraf ansett Krono-* och
Consistorii-Fnllmägtiges närvaro endast i
förstnämnde fail behöflig, meri vid de sist*
nämnda Contraetenias upprättande, om icke
omöjlig, åtminstone hinderlig; heldst sällan
tj en liga öfverenskommelse!’ med hela Försatnlingarne
kunna träffas, men deremot enskildt
med flera hemmansägare ofta blifvit uppg joxade,
hvilka serskilda ofverenskommeljser skulle
mota betydliga hinder, i händelse Kronooch
ConsistoriiFullmägtige dervid måste vara
närvarande, och äfven lända till upphäfvande
a i de billiga Contracter, hvilka redan
på flere ställen blifvit träffade.
I denna tanka har Herr Prosten Lector
Fröberg och Herr Prosten Hagberg instämt.
Herr Prosten Aspelin har ansett mindre lämpligt
och nödigt, att Consistorii- och KronoFnllmägtige
äro närvarande vid tillfällen, då
en tillträdande Pastor förblifver vid de cfverenskommelser,
som af ålder emellan Pastorer
och deras Församlingar ägt rum: uti
hvilken tanka Herr Prosten Öhrvall sig förenat.
—
Med anledning af dessa anmärkningar
får Utskottet förklara sitt tillstyrkande vara
grundadt på den Princip: att hvar och en
har rättighet till en annan efterskänka den
fordran ejder inkomst, som honom med rätta
tillkommer, och hvaröfver han äger full
disposition, utan att han vid ett dylikt tillfälle
bör bero af tredje mans tillåtelse eller
föreskrifter» Så snart efterträdare» rätt kan
Eésv. och ILkon, Utsi', Betänhanäen.
Ö73
komma i fråga, anser Utskottet behöriga
Fullmägtige böra anlitas; men Utskottet kan
omöjligen inse, att genom öfverenskommelser,
som endast äro ingångne på den tid, rättigheterne
af Pastor innehafvas, andras rätt
kan förnärmas. -— iOm han ock genom alltför
lindriga villkor grundläde en vana hos
Församlingen, jorn den äfven på efterträdaren
ville göra gällande; skulle likväl samma
följder äfven uppkomma genom hvarje efterlåtenhet
vid Pastoraliernas indrifvande,
den må härleda sig ifrån hvad bevekelsegrund
som heldst; och kan eller bör ej af någon
författning förekommas, heldst hvarje Pastors
rättigheter äro i lag bestämdt grundade, och
kunna när som heldst göras gällande. Hvad
betrfiffar den gjorde anmärkningen, att i följd af
Utskottets tillstyrkande öfverenskommelse^
emellan Sökande Pastorer och Fiirsamlingarne
skulle möjligen träffas, hvilka kunde leda
till stora missbruk vid Prestvalen; så får
Utskottet härvid anmärka, att enligt dess
tanka sådane missbruk ej på minsta sätt
kuDna förekommas, derigenom alt ICronooch
ConsistoriiFullmägtige- öfvervara upprättandet
af sedermera skeende Contract, dels
emedan intet påbud kan bestämma motivet
för Församlingens val, till hvars rigtande
mångfalldiga olika utvägar varit och alltid
skola blifva begagnade; dels emedan, om sådane
Contracter blifvit ingångne och sedermera
postdaterade, äro de troligen grundade
till förmon för åhörarne, hvilka i sådant Fall
enligt den högsta sannolikhet ej torde vilja.
874
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkande#.
jnga något nytt Contr/ict, der ConsistoriiFullinägtig
ej lärer underlåta, att göra Pastors
rättigheter fullt gällande, och hvarigenom
hans biträde ej heller kan blifva satt i fråga.
För öfrigt får Utskottet vördsamt tillkännagifva,
att dess Betänkande redan blifvit
af Trenne Respective Riksstånd till alla
delar bifallet.— Stockholm den i. Juni 1818.
N:r 137.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Utlåtande i anledning
af Resp. RiksStåndens Beslut Öfver
Utskottets jemkningsförslag rörande Hus•
behofs-Bränvin sbränningen.
O
iver Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomilJtskotts under den 24
sistförflutne Månad afgifna Förslag till jemkning
emellan Respectiva RiksStåndens Utlåtande
öfver Författningarne rörande Husbehofs-Rränvinsbränningen
och dermed gemenskap
ägande ämnen, hafva Besluten så utfallit:
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Väliofliga BorgareStåndet detsamma afslagit,
samt förblifvit vid sina förra i ämnet afgifna
yttranden, men Högvördiga PrestStåndet
och ^Hedervärda BondeStåndet hafva förslaget
bifallit och antagit.
Jemte det Utskottet om detta förhållande
bort aflemna vördsam inberättelse, får
det tillika uppgifva sin mening, sorn är: ett,
Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanclen.
då alla andra omständigheter äro genom RiksStandens
pluralitet förklarade i samma skick
Som tillförene, men skiljaktighet endast uppstått
om rättigheten att, under viss villkor,
få begagna någon pannerymd utöfver 90
kannors sammanräknådt belopp, och uti denna
omständighet Två Stånd stadnat emot
Två; så bör denna fråga, enligt Riksdagsordningens
75 §., förfalla, och saken förblifva
vid det, som tillförene stadgadt varit, beläst
den icke synes kunna hänföyas till någon af
de i samma Grundlagens rum omnämnde undantag,
ej heller i någon nion förändrar Bevillningen,
hvilken i detta hänseende genom
ett sådant Beslut förblifver orubbad, och
hvad den förut varit.
Den till Konungen underdånigst afgående
serskilda skrifvelse, innehållande Riksens
Högloll. Ständers underdåniga önskan om de
villkor och omständigheter, hvarunder HusbehoFsbrän
vinsbränn ingens temporaira inställ-*
ning endast må kunna komma i fråga, är
genom Respectiva Riksståndens pluralitet redan
bestämd, enligt ordalydelsen uti det i
detta afseende bifallna JeinkningsFörslaget.
Stockholm den 8 Juni 1818.
N:r 138.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts ytterligare Utlåtande,
öfver föreslagne ändringar uti författningarne
rörande Skogarna i Riket•
870 Eesv. och Ekon. Utsh. Betankanden.
Uti Protocolls Utdrag af den 11 sistlidne
April), har Hedervärda BondeStåndet behagat
återremittera Riksens Höglofl. Ständers
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotts Betänkande,
angående föreslagna ändringar u«
ti författningarne rörande skogarna i Riket,
med deremot gjord© anmärkningar utaf flere
bland Hedervärda Ståndets Ledamöter. —■
Men — då detta Betänkande blifvit af de
3:ne öfriga Respeotive RiksStånden etter ordalydelse
gilladt oell godkändj så återstårej mer
för Utskottets åtgärd än att härom meddela
vördsam underrättelse, hvilket förut icke kunnat
ske, då Höglofl. Ridderskapet och Adeln
först den 2:dra uti innevarande månad behagat
sitt Utlåtande i detta ämne afgifva.
Stockholm den 8 Juni 1818.
^^c«aocxc€>coooco»pox^oootcc?ocoo<ooo»figaaee^^^»»
Riksens Högloft. Ständers Serskildta utskotts
Utlåtande i anledning af gjorde anmärkningar
vid de af T jtskottet uppgifna
Allmänna grunder för en ny reglering
af Rikets Embeten och Tjenster.
Emot det af Serskildta Utskottet, den 6 sistlidne
Maj afglida Betänkande, rörande grunderna
för en allmän ny reglering af Rikets
Embeten och Tjenster, har Utskottet fått ifrån
Högloft. Ridderskapet och Adeln emottaga
Anmärkningar, fram tällde af Grefve Spens,
J. M., Grefve Gyllenborg, J. H., 'Friherre
Boye, Ludvig, och Herr Rothlieb, Carl Fredric,
i anledning af hvilka anmärkningar Betänkandet
blifvit, den '27 i nyssnämde månad,
till Utskottet återremittcradt.
Då Herr Rothlieb, uti dess till Utskottet
ankomna yttrande, icke fästat sig vid någon
del af Utskottets 'uppgifna plan till
Tjensteregleringen, utan, med fullkomligt förbigående
deraf, blott instämt uti det af andra
Ridderskapets och Adelns Ledamöter
gjorda bestridande ef Betänkandets Remiss
till ConstiiutionsUtskottet, såsom icke med
formerna öfverensstämmande, så, och då sistnämde
fråga, hvilken endast beträffar det
sätt hvarpå det Högloft- Ståndet kan finna,
för godt att fatta sitt beslut till ärendets afSikafig
till lliks St. Fröt 1817.18.18? &'-dt m, u»
Serskildta Utskottets Betänkanden.
görande, ingalunda tillhör Serskildta Utskottet
att till utredning upptaga, anser sig Utskouet
kunna, utan hinder deraf, öfvergå till
besvarande af hvad Grefvarne Spens oeh Gyllenborg
samt Friherre Boye i ärnnet anfört.
Sedan Grefve Spens främst i början a£
sitt anförande förklarat: ”att det sätt, hvarpå
Utskottet fullgjort sitt uppdrag, vore det
som Grefven, och flere med honom, från
början ansågo vara det enda, hvarpå Utskottet
med framgång och någon sådan båtnad
för det Allmänna, som kunde rättfärdiga dess
sättande, skulle kunna behandla det dem uppdragna
vigtiga värf;” hastar Grefven att omedelbarligen
derefter strängt ogilla just det
sätt, på hvilket Utskottet valt att uppfylla
sin af Riksens Högloft. Ständer ålagda skyldighet.
Grefvens egna ord äro: ”Om Utskottets
förslag inskränkt sig till en Comités
skyndsamma förordnande och oafbrutna bibehållande
i verksamhet, med uppdrag: att
föreslå en förändring i de Embetsverks organisation,
som med den Inrikes Styrelsen
skulle komma att äga befattning; om Utskottet
endast till Riksens Ständer framställt
hvad som genom Organisationen af vår Statsförvaltning
bör åstadkommas, på det att vår
Statsförfattning må rätt kunna uppfylla sitt
ändamål; om Utskottet dermed för den blifvande
Comitén endast fastställt målet,dit dess
arbeten borde syfta att leda Statskroppen,
icke vägen, som dervid utan afvikelse borde
följas; om Utskottet, i stället att uppgifva
uppränningen till en plan, hvars detaillerade
Serskildta tJtskottets Betänkandeni
utförande skulle öfverlemnas åt Comitén, blott
föreslagit bestämd fastställelse af Riksens
Ständer på oundgängligheten af uppgörandet
af en sådan plan och successiva införandet
af förbättringar i administrationssattet, fastställelse
af de brister, hvilka såsom Sådana
vidlåda det nuvarande i grund af dess sammansättning
och beskaffenhet, och de välgörande
verkningar man fordrade af förändringen
deruti ; om Utskottet sålunda endast
uppgifvit problemet, sorn skulle solveras af
Comitén; skulle jag visserligen éj å Utskottets
förslag hafva tillstyrkt annat än bifall;
inen, då nu frågan är, att Comiténs arbeten
endast skola få till föremal »»passningen a£
den gamla materien i de nya fastställda formerna,
kan jag icke underlåta etc, etc.’"
Att vidtaga detta nya satt att fullgöra sitt
uppdrag,'har Utskottet ansett stridande så
val emot sin egen, som sina Committentcrs,
Riksens Ständers värdighet ; emedan det icke
t*
lär finnas innefatta annat, än ett fullkomligt
underlåtande att ens försöka efterkomma de
gifna föreskrifterna. Att förklara nödvändigheten
af en Comité, för hvilket ändamål som
helst, dertill behöfva Riksens Ständer leka
förordna ett Serskildt Utskott, lika litet somt
för dess begärande af Konungen. Det förra
tarfvar endast motion och beslut derom i
Ståndens Plena och det sednare blott en underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit, Denna
erfarenhet äger man från förra Riksdagar;
och svårligen latér det tänka sig, att Riksens
Ständer vid denna Riksdag skulle trott sig
88» Serskildta Utskottets Betänkandets.
behöfva omgången af ett Utskotts hörinde,
för att uträtta hvad 1809, 1812 och 1815 års
Ständer redan på kortare väg försökt. Att
Utskottet icke underlåtit att framställa hvarken
de brister, som vidlåda nuvarande Administra
ti onssätt, eller hvad en god Organisation
deraf borde åstadkomma, det visar
6)elfva Betänkandet, hvilket, så ofullkomligt
det må vara, likväl varit föregånget af sorgfällig
pröfning och de flera förekommande
afseendens ömsesidiga öfvervägande, utan afsigt
att hylla hvarken det gamla eller det
nymodiga. Detta behandlingssätt är äfven
orsak dertill, att Utskottet icke, såsom Grefven
önskat, ”till Riksens Ständer föreslagit
fastställelse af de brister, hvilka sdsom sådana
vidlåda det nuvarande i grund af dess sammansättning,
” utan tvärtom, till bristernas
af skaff ande, föreslagit en förändring i sjelfva
sammansättningen. Att Utskottet vidare
icke inskränkt sig blott till den åtgärd,, att
till Comitén öfverlemna ett problem att solvera,
som det sjelf erhållit i uppgiften alldeles
fullständigt ifrån Riksens Ständer, utan
försökt att för sin del verkställa Solutionen
i dess största all manlighet, det härrör från Utskottets
fattade begrepp om dess erhållna
förordnande, samt, sorn ofvan är sagdt, om
Riksens Ständers och sin egen värdighet,
med hvilken det icke kunde instämma, att,
$åsom ett blott figuratift eller ÖfverflödsUtskott,
lemna ifrån sig det uppgifna ämnet i
samma skick sorn det blifvit emottegit.
Serskildta Utskottets Betänkanden. ggi
Grefve Spens har derefter, under förutsättande
att Utskottet ansett da Ekonomiska
Lagarhes genomseende och förenkling endast
nödvändiga för bibehållandet af den föreslagna
nya methoden, sedan den hunnit införas,
funnit sig böra tillägga, att nyssnämdo åtgärd
lika nödvändigt fordras för sjelfva införandet.
I sammanhang med detta tillägg
har GreFven uppräknat flere olägenheter,
som skulle uppkomma dera", att den nya
administration- n infördes, innan Författningarne
hunnit att derefter lämpas. Allt detta
har Utskottet icke kunnat undgå att äfvenså
väl inse, och har af sådan anledning i dess
Betänkande uppfört i första rummet, biand
vilkoret! för den nya organisationens antagande,
hvad Grefven i form af tillägg, sålunda
andragit. Ordalydelsen i Betänkandet
(sid. 21 i den särskilta upplagan, och sid.
675 i Bihanget till RiksStåndens Protocoll)
är följande: ”men, för att uppnå detta mål
och försäkra sig om dess bibehållande, fordras
nödvändigt uppfyllandet af tvenne htifvudvilikor,
nemligen Författningarnas genomseende
och förenkling, samt Embets- och
Tjenstemännens förseende med löner, som
förslå till deras anständiga utkomst.” Här
är tydligen först fråga om att uppnå det sökta
målet, och dernäst att bibehålla sig der; äfvensom
Författningarnes Revision m. m. förklaras
för det första af tvenne oundgängliga
vilkor, af hvilka det sednare, eiler Embetsmännens
tillräckliga lönande, efter vanligt
språkbruk, bär egentligen lämpas till dpt i
88® Serskildta Utskottets Betankanden,
försatsen sist omnämda bibehållandet, Då
det således i Utskottets Betänkande icke finnes
något spår till den detsamma påbördade
”m o-sagelse sorn skulle blifva genom ett icke
samtidigt förändrande af Lagen och Lagens
tillämpnings- och bandhafningssält,"
följer äfven deraf, att Utskottet mätte haft
helt annan afsigt med det föreslagna frånskiljandet
af judiciela mål ifrån Ministratnes
handläggning, än att förekomma nyssoämda
motsäg. Ise ; och likväl lil i agge r Grefven
Utskottet bestämdt en sådan afsigt. De egentlipa
motiverne tili denna del af Utskottets
förslag får Ut kottet tillfälle att längre
nedanför utveckla, och tillägger nu endast,
att, hvad beträffar oftanämde genomseende
och förenkling af de Ekonomiska Författningarne,
anser Utskottet och har alltid ansett
densamma vara ett arbete, som nödvändigt
måste gå parallalt med utarbetningen af de
nya Verkens Stater, hvilket äfven föijer deraf,
att det kommer att verkställas af samma
Comité, i samråd med Lag-Comitén, och bör
till samma tid vara absolveradt, som allt etet
öfriga, hvilket kommer att Coroitén åligga.
Da återstående anmärkningar, sorn Grefven
emot Utskottets förslag anfört, synas alla
åsyfta ett ådagaläggande deraf, att det nya
Administrationssättet icke komma att innebära
tillräcklig Controll på de blifvande Autoriteterna,
och i denna del tyckas Grefven
och Friherre Boye dela enahanda öfvertygelse.
Utskottet hade förmodat, att ett moget öfvervägande
af dess gifne Betänkande skulle hos
Serskildta Utskottets Esetäkanden. (303
*
så fördomsfria granskare varit tillräckligt*'
att häfva de betänkligheter, hvilka det, till
sin förundran, finner å nyo framställda. Då
det vid mänskliga inrättningar icke kan blif- -rjjj.
va fråga om absolut fullkomlighet, lärer icka
heller i denna omständighet komma an uppå
annat, än utröna hvilkendera metboden, den
gamla eller den nya, förenar de mesta fördelarne.
De anmärkande hafva icke tvekat
att tillerkänna företrädet åt den förstnämda,
och ganska tydligen låtit förstå, alt den föreslagna
MinisterialStyrelsen, såsom varande
utan all Controll, antingen sjelf innebär ett
upphäfvande af all frihet (en Vizir-regering),
eller på genaste vägen måste föra till Envälde,
Mångvälde eller Fåvälde. Då ingendera
af de anmärkande egentligen valt att
hevisd detta föregifvande, utan snarare ganska
vidlyftigt framfört en mängd satser och
åsigter, utan bestämd ömsesidig verkan på
hvarandra, och, som det vill synas, utan tillräcklig
giltighet hvar för sig, kan Utskottet
icke ingå i upptagande och vederläggning
af hvarje särskilt mening, utan tror sig, med
egentligen fästad uppmärksamhet på den medelpunkt,
omkring hvilken resonnementet
röres, böra försöka att positift ådagalägga
ett annat förhållande än det i anmärkningarne
föregifna, då, om försöket lyckades, desse
med detsamma vöre vederlagde, så vidt ämnets
egen natur det medgifver.
Huruvida den allmänna och enskilta säkerheten
skulle något äfventyra vid CollegiglStyrelsens
upphäfvande och om någon verk
-
884 Serskildta Utskottets Betfinkanden.
*
^(ig controll dervid ginge förlorad, är hrad
Utskottet således ainar undersöka. Coilsgiernes
functionar äro tregge anda: dämman
de,
administrerande och rådgifvande. Det
å’r genom den första som Collegierne egentligen
yttra sitt inflytande på den enskifte
Medborgarens rättigheter och vä!. Här är
det således framför allt nödigt, att alla utvägar
äro den fer.skilte försäkrade till bevarande
eilar återvinnande qf sin rätt. Här
Amre det som de sa högt begärda Instanserna
skulle vara nyttiga, sorn det Collegiala rådslåendet
och ömsesidiga upplysandet vid frågornas
afgörande skulle visa sina välgörande
verkningar. Allt detta vinnes i vida större mån
genom den method Utskottet föreslagit. Derigenom
att all domsrätt fråntages de admirsiStratifva
Verken och öfverlemna® ti}! de ordinarie
Domstolarna, komma rättsökande Parter
i fullt åtnjutande «f aliade rättegångsförmoner,
tom den civila processen medgifver. Uti Col«
legiernas beslut sökes nu ändring hos Kongl.
Maj:t, genom Besvär, .sorn föredragas af StatsExpeditionerna.
Då detta slags må! hädanefter
kotnme att afgöra® i Hofrätterna och slutligen
i Högsta Domstolen, så vunne den enskilte
dymedelst, utom förmonen att, alla
Instanserne igenom, dömmas af oberoende
Embetsman, hvilket nu icke är förhållandet,
då Coilegiernas Presidenter och samtlige Stats3\ådets
Ledamöter innehafva förtroendeposter,
dessutom i sista Instansen äfven den,
att begagna publiciteten, hvilken oändligt
mägtiga Controll Domstolens protocoller äro
Serskildta Utskottets Betankanden< 085
lin 8 erli a sta de, hvaremot de, som foras i StatsBadet,
äro, enligt Grundlagarne, tillslutne för
hvar och en, utom ConstitutionsUtskottets
Ledamöter vid Riksdag vrne. Det är af denna
anledning, samt för att afskaffa den oformlighet,
att t. ex. ett Collegium siler Verk,
som egentligen är Kronans Ombud i någon
viss del af den allmänna hushållningen, skall
kunna dörama emellan denna • sin principal
och den
på er gång Domare och Part (såsom då
KamraarCollegium dömmer i tvister om fullgörandet
af Arrenden å Kungsgårdar, eller
om Arrendecontracternas rätta förstånd, dem
det likväl sjelf å '.ronans vägnar utfärdat,
eller KrigsColiegium om fullgörandet och
beskaffenheten af Lefvftranser, dem det sjelf
contraherat och emoftagit), och om ett sådant
Verk fattat Maximer i administrationen,
skadliga för den ensluite, likväl med Domslut
befästa sin egen opinion emot denne 3
som Utskottet tillstyrkt all domsrätts skiljande
från de administrerande Verken. På
detta sätt kommer äfven på afgörandet af de
Ekonomiska ärendena att falla någon del af
den helgd, som, enligt Grefve Spens'5 försäkran,
Opinionen och Grundlagarne i större
mått tillägga Dömstolärne, än Verk med annan
benämning, utan att derföre, för de olika
kunskapernas skull hos Domarena, ”nässon
ny sort ordinarie Domstolar och Ofverdomstolar"
blefve nödig. Då det i alla fall
vore efter Författningar som Domsluten skulle
fällas, och dessa Författningar icke kunna
ggÖ Serskildta Utskottets Betänkanden.
annat än vara tillgängliga, lär den ena Domstolen
så väl första att göra tillämpning der*
af som den andra; och Svensk* Lagfarenheten
är dessutom, i jemförelse nied andra
Landers, ett so medhinneligt studium, att det,
i synnerhet af Ledamöter i HofRätterne, icke
kan väntas obekantskap med den ekonomiska
delen deraf, hvilken, äfven vid nuvarande
förhållanden, står med de öfriga i ett ganska
nära sammanhang. Det gifves redan
så många punkter, der ds vanliga DomstoJarnes
befattningar inträffa på det ekonomiska,
att möjligheten af det föreslagna redan
är öfverflödigt bevist. I ganska mänga ekonomiska
mål dömoia HäxadsRätterne i första
Instansen, i andra åter verkställa de den första
underäökoingen och insända utlåtanden
till Konungens Befallningihafvande, för hvilka
endast återstår att på grund deraf gifva
Utslag. Kännedom af ekonomiska Författningar
är således redan för UnderDomaren
nödig. Exemplet på särskilta slags Domstolar
har man annars uti den år 1805 inrättade
Bjäre Härads Ägoskilnadsrätt, utan att
man kan uppgifva något tillfredsställande
skäl, hvarföre icke HäradsRätten, om dess öfriga
göromål det medgifva, skulle kunna verkställa
hvad den nya Domstolen åligger. För
öfrigt synes den omständighet, att denna nya
ÄgoskilnadsRätt icke har under sig, eller
emellan sig och Konungen någon Instans,
ådagalägga att man i sednare tider vänt sig
vid tanken på rättvisans möjlighet, utan någon
lång kedja af Instanser, allenast det
Serskildta Utskottets Betänkandets. 0C7
linne*; en, som verkligen är den yttersta.
Den förmenta kontrollen, sorn skulle,
enligt Friherre Boyes försäkran, ligga i beI
andlingen hos Allmänna Beredningen, blir
för de öfverflyttade jtidiciela målen mer äa
tillräckligt ersatt, genom den granskning do
hädanefter komma att undergå i Nedre Ju8titieRevis>'onen;
och att JustitieCanzIerenS
controll öfver ordinarie Domstolarna är Ojemförligt
större och obestridligare, än den
han iöges äga öfver Collegiesna, det behofver
ej här vidlyftigt omförmälas. Att Friherre
Boye, efter är 1809, föredragit i Högsta
Domstolen en af JustitieCanzlereu anställd
Action emot en Ledamot i ett Collegium,
må vara ett historiskt factum, sorn likväl,
om det än så manga gånger förnyades, icke
förslår att uppfylla bristen på bestämdt stadgande
i RegeringFormen, hvarest och huru
sådana frågor skola afgöras. Friherren har
icke upplyst, huruvida i den uppgifne Casus
Högsta Domstolen ansett sig Competent att
i egenskap af första Domstol verkligen afgöra
Mål t, och huruvida i sådant fall slutlig
Dom öfver den actionerade blifvit utfärdad.
Skulle med ifrågavarande action menas den,
som innefattas i JustitieCanzlerenS AnmärkningsMemorial
af den 2 December 1812, i
anledning af underlätet besvarande af flera
Kongl. Maj:ts nådiga Remisser å en Gevärsfabriksägares
underdåniga ansökningar, och i
hvilket mål Friherre Boye, der 21 October
1813, föredragit Vederbörandes underdåniga
förklaringar, hvilka samma dag till Justitie.
088 Serskildta. Vtskottits Betänk anden*
CanzdersEmbetets underdåniga yttrande remilteradss,
så har sig Utskottet af inhämtade
upplysningar bekant, att hela denna Action
blifvit, med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd,
nedlagd, innan någon annan åtgärd än
den nyss nä inde ägt rum 5 hvadan, och då nå.
got slut i saken uti Domstolsväg icke följt,
någon bevisning; emot Utskottets af sjelfva
Regeringsformen hämtade tanke, icke lär af
det uppgifna prejudicatet kunna hämtas. Då
för öfrigt Friherre Boye om de oskattbara
fördelar, sorn skola vara medborgare och det
allmänna beredde genom Allmänna Ärender■nes
Beredning, hyser en så liflig öfvertygelse,
att han skulle anse Svenska Friheten vara
förbi dea stund furslaget till dess afskaffandc
ginge igenom, Iean det till äfventyrs
icke vara öfverflödigt att något närmare
betrakta beskaffenheten af denna gå högt
prisade Corporation. Allmänna Beredningen
inrättades af Konung Gustaf d. III., förmodligen
icke i afsigt att på sjelfva Regeringen
bereda den controll, som Friherre Boye finner
i de der förda Protocollers genomdragning
och sigillring m. m. Allt det regulatifva
vid Beredningens arbeten är sådant,
sorn sakens natur förutsätter, så snart protocoll
der skall föras och formlig föredragning
ske. Att hvarken förste Stiftaren, eller
1809 års Ständer, som i Regeringsformen
bibehöllo denna Beredning, måtte hafva tänkt
sig densamma som något Frihetens Bålverk,
tycker sig Utskottet kunna sluta deraf, att
yid intet allmänt Verk är så litet sörjdt i
Srskildta Utskottets Eetankcinden. QQq
sjelfva principen för Ledamöternes oväld oell
oafhängighet. Dasse Ledamöter äro icke
Rikets Embetsman annorlunda än sä. vidt de
tillika innehafva något annat Embete 3 de erhålla
i och för danna function inga 'Fullmagter
och kunna af Konungen, efter behag, tillelier
afsättas 3 de njuta derföre ingan.lön, utan
arfvoden 3 de fleste af dem äro vanligen dessutom
ordinarie Ledamöter i Collegier eller
andra Verk, hvilkas åtgärder egentligen komma
i Beredningen under skärskådande; korteligen
: Beredningen är i ajeifva verket
hvarken mer eller mindre än en Comité,
tillförordnad att lemna sitt yttrande i de
mål, som vederbörande Statssekreterare behaga
densamma förelägga 3 och, om man tänker
sig möjligheten att StatsSecreterarne för
någon tid icke funne nödigt att inhämta
Beredningens tanka, så vore Beredningen under
denna tid att anse såsom icke existerande,
emedan det icke stod i dess förmåga att
sjelf sätta sig i verksamhet. Hvad sammanhang
en sådan inrättning kan hafva med
Svenska friheten, inser ieke Utskottet; och
af hvad skäl den skulle bibehållas, när, efter
Utskottets förslag, alla tviste- och rättsfrågor
komme att i domstolsväg afgöras och
således på annat ställe tillräckligen beredas,
är ännu svårare att inse. Om under förra
Regeringssättet, och för att i någon mått
ersätta det upphäfda Rådet, en sådan Corporation
kunde göra någon nytta, så är nu
förhållandet annorlunda, sedan Konungen är
pmgifven af att constitutionelt StatsRåd,
g (jo Serskildta Utskottets Setänkanden.
hvars ovillkorliga åliggande, enligt 9 §. Rea
geringsFormen, är, att om de förekommande
ärendena sig yttra till protocollet, och Be*
redningen kan således numera ioke annorlun*
da betraktas, ä'n som en öfver efva från ett
förfluten tid, föga passande för det' närvarande,
så vida man ej vill anse den sorn en
StatsRådets Suppleant och låta på händelserna
ankomma, hvilkendera af dessa Corp orationer
skall göra den andra Öfverflödig.
Utskottet anser sig nu hafva ådagalagt,
att alla Regeringsärenden, som innefatta ett
afgörande af enskifta personers rätt, nödvänvändigt
måste, genom den föreslagna metho*
den, vinna en vida fullkomligare och ändamålsenligare
behandling, än hittills. Att, se*
dan de judiciela frågor:.& blifvit till Dow*
stolarna öfverlsmnsde, ändå, enligt Grefve
Spens1 s yttrande, en mängd för drn enskilte
vigtiga frågor af mera administratif natur
skulle återstå, de der, skilj de från den styrelse,
åt hvilken de hittills varit uppdragna,
kunde komma att anses antingen Som för
mycket öfverhopande och besvärliga för högsta
magten, eller ock som alltför obetydliga
att fästa Dess uppmärksamhet, och af sådan
anledning någon gång i framtiden varda öfverlemnade
till obehöriga personer, elier till
sådana, af hvilka ansvar antingen alldeles
icke, eller åtminstone med svårighet kunde
1 räfvas, för att af dera blifva afgjorde ; det
förmodar Utskottet icke vara att befara, mea
föres af denna invändning till betraktande af
det andra slaget bland Collegiernas hittills
Serskildta Utskottets Eetänkanden.
lia fila Functioner, nemligen de adniirästreran~
de. Om någon del af Styrelsen ovillkorligen
fordrar att föras både med skyndsamhet
och conseqvens, sadan vissa enkla och
allmänna principer, i stället för tidtals vexlande
tillfälliga maximer, blifvit antagna, så
är det otvifvelaktigt den aåminiatratifva.
Mötas på detta gebiet myndigheter, sorn, under
förevändning af ömsesidiga bestämda Råmärken
och Opevationsiinier, af olika Näringars
eller MedborgareClassers stridiga men
välgörande intressens bevakande, o. m. s. falla
hvarandra ständigt i Embetet, för att nyttja
delta ord, och till undvikande af det vådliga
skådespelet, som en uppenbar fejd dem
emellan skulle lemna, vidtaga i stället den
utvägen, att vid hvarje förefallande fråga
ömsesidigt underhandla om utrymme för sin
verksamhet, så är vid ett sådant förevetande
onekligen det Förtro gningsSy stern i all sia
vidd realiseradt, om hvilket Utskottet i det
afgifna betänkandet kanhända icke sagt allt det
onda, som torde kunna och böra sägas. Detta
System, hvars hela hemlighet består i konsten
att jemka tillsamman och hålla i en
skenbar jemvigt de mest stridiga Elementer,
under sorgfälligt förebyggande af deras innerliga
förening, skall då, i den ännu icke
organiska kroppen, så godt det förmår, söka
ersätta den enhet, som aldrig kan vinnas,
så länge icke rörelsen derinom beror på ett
den dirigerande kraftenS utgående från en
enda punkt och återverkningens uteslutande
sigtning dit tillbaka, Denna punkt bildas i
grj2 Serskildta Utskottets Betcinkanden.
vår Administration af; Konungamakten, mert
huruvida ali adminitratif v rk amhet derifrån
utgår och dit återvänder, det är en annan
fråga, som utan tviivel lär n kande basvaras.
Utskottet behof ver icke dölja sin redan
nog tydligt yppade öfvertygelse, att ofvan
beskrifne f'i runde ili g en kon-tiga och just
derföre onaturliga System tagit rotfäste inom
vår administratifva styrelse, ehuru det
synbart lutar af sin egen tyngd och lider af
de bräckligheter, sorn en längre nötning tillfogat
de särskilta styckena deraf. Om någonsin
den, flitigt brukade jemförelsen, emellan
en enskilt persona förhållanden och Statens,
kan äga giltighet, så är det i frågan
om begges administratifva angelägenheter.
Icke ser man exempel derpå, att en enskilt,
eller en Corporation, såsom moralisk person
betraktad, öfverlemnar ledningen af sin
Economi åt hvarken §må Rådkamrar, för att
få den efter möjligheten intrasslad, eller åt
en mängd af hvarannan oberoende och utan
föreningspunkt hvar för sig dirigerande fogdar,
för att göra redogörelsen och öfversigten
af det hela omöjlig, eller åtminstone försvåra
verkställigheten af principalens afsigter
till förbättring. Och likväl är, hvad
Sveriges administratifva styrelse beträffar,
denna orimliga method ännu gällande, utan
att man ens inser någon anledning dertill af
sjelfva göromålens beskaff nhet. Att det t.
ex. skall behöfvas en CollegialStyrclse för
att utfärda Turkiska Sjöpass och hålla reda
på Fabrikernas atjt&l och beskaffenhet» torde
Serskildta. Utskottets Betänkandert, 893
man i andra länder anse för otroligt. Emedlertid
är förhållandet sådant, att, om från
CornrnarceCollegium skiljes dess domsrätt,
så återstår ej mera Administrativ, som förtjenar
nämnas, än nysshecagde göromål, jemte
styrelsen af ManufactnrDis mntenj ty den
närmare tillsynen med Eskilstuna Fri tad,
Spinnhusen och HaliRätterna, w. n». tord®
allt kunna få anses som otillräckligt eller
olämpligt att sysselsätta ett RiksCollegiura.
Hvad M a n uf a e tu r D isconten angåi-, så, enär
Reglementet är så till alia delar bestämdt,
att Collegii göromål egentligen inskränkas
till pröfning deraf, om de derutinnan föreskrifne
villkor för låns erhållande och den.
antagliga säkerhetens beskaffenhet äro uppfyllde,
men
Discontens Kamererare och Betjening, lär
denna Öfverstyrelse ganska lätt kunna på annat
sätt inrättas. Att annars den åsyftade
kunskapen om Rikets Fabriksrörelse, oaktadt
den Collegiala Inspectionen deraf, icke efter
önskan vinnes, och troligen vida säkrare
kunde stå att på annan väg inhämta, genom
en enda persons befattning dermed, dertill
har Utskottet full anledning af det förhållande,
som vid denna Riksdag blifvit af Bevillningsutskottet
uppgifvit, hvilket Riksens
Högloft. Ständers Utskott äfvenledes måst
förblifva alldeles i saknad af åtskilliga från
KammarColiegium begärda statistiska upplysningar,
hvaraf med något skäl lär kunna
slutas, att jemväl i sistnämds verk den ColBihufig
till RiksSt, Prot, »8‘7-*8*8> 8;<h Sami, N;r 115 1x4.
ff)4 Serskildta Utskottets Betänkanden,
Jegiala formen icke förslår för att hålla full
reda på de för Administrationen oundgängligen
nödiga data. Det ater af KammarCollegii
göromål, sorn sjelf är Administration, och ingalunda
är så betungande sorn det vill anses,
besörjes lika val och förmodligen bättre
af en enda person, med sina underlydande
Embetsmål!, sedan Kronans Domainer, Fisken
och öfriga härligheter för det mesita bortarrenderas
på längre tid, och egentligen endast fråga
är om Inspection deröfver, attgifna föreskrifter
i detta och andra afseenden varda iakttagne.
Att dessutom administrativa göromål,
der de verkligen äro hopade, icke egna
sig dertill att af ett Collegium besörjas,
det visar tillräckligen förhållandet med KrigsCollegium,
hvilket Verk, med bibehållande
af Collegiinamnet, varit nödsakadt att upplösa
sig i Departementer, hvilkas inrättning
och sammanhang likväl torde vinna en för
ändamålet ännu lämpligare utbildning, när
en gång, vid Ministerialstyrelsens införande,
tillfälle blefve att organisera hela detta Verk
på nytt, med frånskiljande af åtskilligt, som
vid den sista omstöpningen icke kunnat bortskaffas.
Med de öfriga Collegiala Verken, så
vidt de hafva administrativa befattningar,
är förhållandet i större eller mindre mån
enahanda, och Utskottet tror sig derföre icke
böra uppehålla Riksens Höglofl. Ständer
med en vidlyftigare framställning deraf, utan
blott, för att af Administrationen i Collegialform,
då den icke är åtföljd af andra göromål,
lemna en passande bild, i förbigåen
-
Serskildta Utskottets Beteinkanden.
de påminna om beskaffenheten af t. ex. den
talrika Corporation, som collegialiter ripp*
handlar presenter åt Barbaresque-Regeringarne.
Utskottet har vid ett sådant förevetande
icke kunnat annat än tillstyrka all administrations
öfverlemnande åt särskilta Embetsman,
såsom Ministrar. Det enda slags Controll,
sorn för administrativa autoriteter kari
linnas, och hvilken, enligt sakens natur, är
en helt annan, än den som på Domstolarne
måste äga rum, vinnes derigenom fullkomligen.
Här är frågan om en sådan organisation
af det hela, att ingen administrateur,
lian må stå på en högre eller lägre plats,
kan utgöra en isolerad Autoritet, eller utsträcka
efter godtycke sin verksamhet åt sidorna.
Utrymmet för hvar och en skall a£
fastställda Instructioner vara utstakadt, och
dessas ovilkorliga iakttagande controlleras o*
undgängligen genom den för hvar och en öfverallt
befintliga högre Inspectionen, ända
upp till Ministern, som åter har sin högsta
controll hos Konungen, hvilken genom detta
kedjelika utgrenande af administrationen
sättes i tillfälle, att hvarje ögonblick taga
kännedom af döt hela, eller hvilken del honom
godt synes. Vill Konungen icke begagna
denna honom alltid öppna utväg, så är
sådant visserligen illa; men deremot finnes
naturligtvis ingen bot. Vår Constitution har
dock, genom det sätt, hvarpå StatsRådet är
organiseradt, sörjt derföre, att Konungen kan
i underdånighet göras uppmärksam uppå
Serskildta Vskottets Betänkandeh.
hvad honom han undfalla, äfvensom underdåniga
föreställningar kunna göras emot förhastade
Beslut eller åtgärder. Mera medgifver
ej helgden af Konungens Majestät, och
mera tillåter ej Regeringsformen, som deremot
uttryckligen stadgar, att Konungen skall
ensam styra Kikct, hvilket stadgande, ehuru
det just beträffar d t administratifva, exnedan
Dotrieremagtéu är af Konungens person
oberoende, likväl endast äger en skenbar
giltighet, sä lar/ge, på den väg, uppå
hvilken Konungens vil!ja emanerar till de
yttersta administrationens punkter, finnas
särskilta hvilostälien, der verkställigheten,
utan alt i det hela kunna förhindras, likväl i
vederbörlig ordning och på flerahanda sätt
uppehälles, och -vericcingarne, utan att någon
menniska behöfver med vett och villja dertill
vara vållande, antingen genom fördröjande,
glömska och saknad eftersyn, helt och
hållet uteblifva, eller försvagas, eller blifva
helt andra än de påräknade. Detta allt ligger
i ColIegialStyrelsens natur och kan ej,
med dess bibehållande, hjelpas. Emellan
Konungen och Coliegiema är, så till sågandes,
ett tomt rum, som icke medgifver annan
inverkning å de sednare, än den ett vidlyftigt
skriftvexlande, communicerande och remitterande
kan innefatta} och öfver de i anledning
deraf uppkommande åtgärder är knappast
reda, mindre någon Controll möjlig. Vore
nu icke med Collegiernas administratifva äfven
en dömande magt förenad, som gör att
Kongl. Majit af inkommande underdåniga
Serskildta Utskottets Eetänkanden.
Besvär sättes i nödvändighet att pröfva de»
ras öfverklägade Domare-åtgärder, så skulle
Konungen nästan aldrig höra omtalas deras
administration. Förhållandet blef hell annorlunda,
då en Minister, ständigt närvarande i
Konungens StatsRåd, besörjer den administration,
som nu åligger ett eller flera Collegier.
Gretve Gyllenborg har troligen förmodat
möjligheten af ensidiga eller egenmäktiga
åtgärder genom Ministrarnes våTande,
emedan Grefven klandrar hvad han, vid
en flygtig genomläsning af Betänkandet, som
hans egna ord lyda, trott sig der finna föreslaget,
att nemligen Allmänna Ärenden skulle
till afgörande hos Konungen kunna förekomma
endast i närvaro rf Föredraganden och
den Statsminister, till hvilkens Departement
ärendet hörde; Men detta förmodande hvilar
tydligen på ett misstag vid genomläsningen.
Utskottets Ord (sid. 665 i Bihangen) äro klara
och tydliga : I deras (Ministrarnes) närvaro
skulle alla ämnen, sorn höra till deras befattning,
föredragas inför Konungen i StatsRådet.
" Utskottet har på intet ställe föreslagit
någon annan mer eller mindre ensidig
föredragning, och den conditionelt projecterade
StatsRådsBeredningen, som, ehuru icke
oundvikligen nödig, likväl kunde vara tjenli.
gare än den till indragning fcresiagne Allmänna
Beredningen,, skulle ju endast tjena
till alt af målen sätta de StatsRådsLedamöter
i kännedom, som icke öfvervarit dem i
Departementerna. Att annars de lägre Embets-
och Tjenstemännen skulle komma i ett
898 Serskildta Utskottets Betänkanden.
närmare beroende af de högre, medgifver Utskottet
gerna, och tillägger, att i den administratifva
delen af Styrelsen sådant påkallas
af nödvändigheten och sakens natur; men
deraf följer icke, hvarken att ett sådant
förhållande dem imellan skulle uppkomma,
som det Grefve Spens, förmodligen mindre
rigtigt, förmäler äga rum emellan StorVizijren
och hans Effendi, att nemi. den förre
först af Sultanen erhåller några slag under
fotsålarna och sedan går hem och låter gifva
Effendi dubbelt så många; ej heller att ärendena
skulle etter behag kunna, mer än nu,
öfverlemna* till handläggning eller afgörande
åt obehöriga personer. Hvad det sednareinVectifvet
beträffar, så förmodar Utskottet
tvärtom, att hvars och ens göromål skulle
vid den nya sakernas ordning blifva vida skarpare
bestämda än nu, och möjligheten att derifrån
afvika förebyggd. Föreslår ej Comitén
dertill ledande bestämda Stadgan-den och Instruetioner,
så är det dess fel, oell Riksens
Högloft. Ständer lära då vid pröfningen icke
vara färdige, att åt ett så ofullständigt arbete
lemna sitt bifall. För öfrigt får Utskottet
upprepa sitt ofta gjorda andragande, att emellan
Domaremagt och Administration, samt
den för hvardera naturliga Controllen, är en
vid åtskilnad, och, om för den förra, såsom oberoende,
icke kan finnas annan Controll, än
dan Revision, som genom instanser beredes,
hvilken icke kan gå i oändlighet, emedan någon
Instans måste vara den sista; så ligger
administrationens Controll just i sjelfva de
Serskildta. Utskottets Betänkt tiden. 399
Administrerande® beroende af hvarannan, än»
da uppföre till Konungen, sotn dikterar principerna,
och Hvars högsta intresse måste vara
att efterse och hålla hand deröfver, att inga
missbruk ske, hvaraf skadan närmast träffar
Honom sjelf, såsom ägande i denna del samma
Intresse som Staten, hvars högsta Chef
han är. Nödiga råd och upplysningar i detta
afseende skola påräknas af StaisRådet och
de föredragande. Försumma de härutinnan
sin pligt, så hafva Ständerne, genom sitt ConstitutionsUtskott,
medel i hand att ställa dem
till ansvar; och underlåter äfven detta Utskott
att göra sin skyldighet, så är det ytterst
Riksens Ständers eget fel, som sig icke bättre
föresett vid val af Ledamöter dertill; hvadan
Friherre Boyes inkast i denna del endast skulle
träffa det af Riksdagsordningen föreskrifne
valsätt inom Riksstånden, hvilket ligger
utom Särskilta Utskottets bedömmande.
Utskottet tror sig rörande detta ämna
annu böra tillägga följande. Den del af Rikets
nuvarande administratifva Styrelse, som
närmast svarar mot sitt ändamål, är förmodligen
LandtRegeringen. Hade äfven denna
blifvit satt på Collegial fot, så vore otvifvelaktig!
den förändring, som nu i det hela
blifvit af Utskottet föreslagen, långt för detta
inträffad, emedan administrationen då icke
länge kunnat reda sig ur de garn, hvarmed
den omgifvit sig sjelf. Då man sätter ärendenas
mängd vid LandshöfdingeEmbetena och
den skyndsamhet, hvarmed de afgöras, äfvensom
det ringa antal Embets- och Tjenstemän,
Serskildta Utskottets Betänkanden.
soni bestrida dem, i jemförelse med hvad som
uträttas i Collegierna och med den dertill erforderliga
ansenliga attirai af arbetande händer
och skrifmaterialier, så må man visserligen
förundras. Men man finner allt begripligt,
så snart man besinnar, att vid de förra allting
anordnas och styres af en enda person,
utan att derföre denna behöfver vara, sorn
Grefve Spens tror om de föreslagna Ministrarne,
någon. Engel. Oaktadt den stora
mängd göromål af så olika slag, som åligga
och i många mansåldrar ålegat Landshöfdingarne,
hvaribland äfven får räknas deras flerahanda
Domareåtgärder, bör man dock desse
Embetsmähs handlingar icke mer öfverHagas
än Collegiernas eller andre Verks, äfvensom
det icke förspörjes, att de under dem
lydande Tjenstemän försmäkta under något
tyngre ok än deras vederlikar på andra ställen,
mycket mindre få pa Turkiskt sätt plikta
för deras formans möjligen ådragna ansvar.
Likasom nu Landshöfding arne äga tillfälle
att inhämta Secreterarens ocls Kauaererarens
råd vid de förfallande ärendenas afgörande,
utan att dérföre bindas deraf vid Beslutens
fattande, så knöde de blifvande Ministrarna
höra sina Departementschefers tankar, äfven
med rättighet och pligt för dessa sednare att
sig i förekommande fall reservera. Skulle,
vid.synnerligen vigtiga mål, ellar der ämnet
vore mer än vanligt inveckladt, Ministern åstunda
en rådplägning, liknande den nu
varande collegiala, så ägdg han ju, efter Utskottets
förslag, att dertill kalla samtliga si
-
