# ID: svediakorp-gov1827
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 72,570
# sentences: 2,315
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Besv. och Eko/p, Uisk. Bctänkandm. 501
mellan Presterskapet och deras Åhörare, sådant
likväl, Herr Baron veterlig!:, ej skett i
dess ort, med undantag af en Församling i
Halland, hvarest så väl Pastor sorn Åhörare
varit nöjde med villkoren, men att sedermera,
under föregifvande, attalia Former ej voro
iakttagne, ny Sockenstämma blifvit utlyst,
hvarvid alla Parterne förklarat sig nöjde
utom Consistorii Fullmägtig, som påstått,
att Pastors rättigheter ej blifvit iakttagne, e*
huru Pastor i Församlingen förklarat, att honom
tillkommit större inkomster än vanligt
varit. Till förekommande af ett sådant hinder
för nämnde contracters ingående, hemställer
Herr Baron, det R. H. Ständer hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att,
så snart Församlingen erbjuder fullt ut, hvad
Pastor efter vanligheten erhållit, eller då både
Pastor och Åhörare äro ense om villkoren,
ej hinder må läggas i vägen för antagandet
af ett sådant contract, utan Konungens
Nådiga sanction derå kunna i underdånighet
begäras.
Utskottet har vid pröfningen af detta
mål funnit, att den gjorda föreskriften, det
Krono- och Consistorii-Fullmägtige böra vid.
i fråga varande Contracters upprättande tillstädes
vara, tydligen åsyftar, dels att för
framtiden bevara Kongl. Maj:ts och Kronans
rätt i afseende på sådana Prestbohl, som af
Kronans hemman blifvit till Pastors aflöning
anslague, dels att förekomma, det ej vid sådana
öfverenskommelsers ingående efterträdares
rättigheter måtte förnärmas; och enär Pastor
goé Ecsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
val oslridigt äger full rätt att, för den tid
han i denna egenskap uti Församlingen qvar»
blifver, med samma Församling öfverenskomma
om de inkomster och rättigheter,
som honom kunna tillfalla, men en sådan
frihet deremot ej kan honom tilläggas, då
fråga är om annor mans rätt, eller för en
tid då han ej mer disponerar dessa inkomster,
heldst dervid möjligen skulle kunna inträffa,
att en Pastor, emot honom enskildt
tillerkända hemliga fördelar, kunde låta uppgöra
Contractet till största skada och förlust
för sina efterträdare; så anser Utskottet, att
Pastor och Församling väl må äga rätt att,
utan Krono- eller Consistorii-Fullmägtiges
närvaro, uppgöra Contract för den tid, den
förre pastoratet innehafver, men att, så snart
Contractet uts trä ekes längre än till denna
tid, eller då efterträdares rätt möjligen kan
komma i fråga, bör Contractet upprättas
med iakttagande af de formaliteter, som Författningarne
i sådant afseende föreskrifva.
Hvilket dock till Riksebs Höglofl. Ständers
egen pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 20 Februari 1818.
N:r 64.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och EkonomiVtskotts Betänkande, rörande
väckt fråga, att Spannemåls- oeh Vieto.*
alie-handel å landet rnå taxeras och be
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betånkonden,
läggas med enahanda Utskylder, sorn
dessa handels-näringar uti Städerna åtfölja.
T)
•*^en till Utskottets handläggning remitterade
Motionen härom har blifvit väckt af Herr
Ekstrand T. H. uti ett Memorial, hvari han
anförer: det den genom äldre och nyare författningar
landtmannen tillagda frihet att
hundla med Spannemål och Victualier skall
för Strängnäs Stad medföra så menlig verkan,
att Stadens Invånare ofta sakna tillförsel af
dessaLandtmanna Producter, heldst flere bland
Allmogens Söner å Landet deromkring skola
företagit sig att idka serskild handel med Victualier,
för hvilka de tillbyta sig, eller ofta
för Contant uppköpa Spannemål, den de sedermera
så använda, att densamma kan af dem
med god vinst föryttras, och hvaraf särdeles
intrång för Stadens näringar skall uppstå5 i
anseende hvartill Herr Ekstrand yrkar, att, i
händelse en sådan handel icke skulle kunna
förbjudas, Landthandlarne åtminstone må åläggas,
att till näringens begagnande anmäla
sig hos Magistraten i närmaste Stad, der
taga bevis öfver anmälandet, och sedan årligen
taxeras, i förhållande till sin handel, till
samma utskylder, som för lika beskaffad handels-näring
i Staden utgå. Och i händelse
deraf skulle anses blifva en följd, att Landthandlarna
i öfrigt skulle i Borgerliga Privilegierna,
såsom i rösträttighet m. m. deltaga,
så förmodar Herr Ekstrand sådant böra
jnedgifvas, då deraf afven fpljde betalnings
-
Beit», och Ekon, Utfk. Bcliinkanäen.
skyldighet i afseende på Riksdagsmanna-arfvoden
och dylika utgifter, hvaruti han anser
Städernas Borgerskap, såsom aftagande både
till antal och förmögenhet, behöfva något deltagande.
Häremot hafva åtskilliga utaf Vällofl.
BorgareStåndets Herrar Ledamöter uti muntliga
anföranden andragit, Herr Noreus: att
han för sin del ansåg sig böra göra rättvisa
åt de principer, hvilka grundlagt författningarna.
om en fri och obehindrad Spannemålsoch
Victualie-handel för Landtmannen, i synnerhet
som han med största tillfredsställelse
erinrade sig det välgörande inflytande, som
den af Högstsalig Konung Gustaf III: jes härom
utfärdade författning haft på Sveriges
jordbruk, och med afseende hvarå Riksens
Ständer äfven vid 1815 ars Riksdag föreslagit
det stadgande om en fri Victualie-handel,
som sedermera blifvit utfärdade anseendes
han icke lämpeligt, att Riksens Hoglofl.
Ständer, i anseende till den förlust, sorn
derigenom kan Strängnäs enskildt,' eller någon
annan Stad, tillfogas, föreslå någon rubbning
i de visa principer, som ligga till grund
för dessa Riksgagneliga författningar; hvarförutan
han, jemte den anmärkning, att Bevillning
tili Staten, i förhållande till den behållna
inkomsten, utaf en sådan handel äfven erlägges
af hvar och en som idkar densamma
å Landet, framställer olämpeligheten deraf,
att, genom en Landtbrukaren åläggande beskattning,
och genom intrång i deras naturliga
frihet uti sina producters användande,
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 3°5
hvilken frihet han anser lända till, det allmänna
bästa, söka upphjelpa Städernas, genom
en vexlande conjunciur till äfventyrs
tinder någon tid uppkommande mindre fördelaktiga
belägenhet, eller att i detta afseende
uppgöra något beskattnings-sy stern, då
indirecte Städerna väl i mångå afseendert
skatta till landet, men landet också ä sin sida
till Städernaj Herr Schvan, H. N.: att, ehuru
det icke kan nekas, att Städerna i allmänhet
äro drygt beskattade och måsta vidkännas
åtskilliga olägenheter genom, intrång
i deras rörelse, Ivan likväl icke "kunde tillstyrka
inskränkning i fria Spanrnåls- och Victualie
handeln, enär frågan derom skulle gifva
anledning till obehagliga omdömen utan
redbar nytta för Ståndet, samt då detta
till äfventyrs kunde föranleda Landtmannen,
att för åtskilligt annat fordra skatt af
Städerna 5 Herr Mahnberg: atthen, med kännedom
deraf, att åtskilliga Memorialer, åsyftande
en alldeles oinskränkt näringsfrihet
blifvit från Högloft. Ridderskap?! och Adeln
till Ekonomiutskottet remitterade, ansåije
o O
önskligt, att Herr Ekstrands motion, såsom
till äfventyrs föranledande obehagliga uppträden
och söndring bland RiksStåndens Herrar
Ledamöter, icke till Utskott remitterades,
deruti Herr Eneroth instämt, och i anledning
hvaraf Herr Vinberg hemställt, om icke
Herr Ekstrand skulle finna för godt att Memorialet
återtaga.
Till denna frågas behöfriga upplysande
Bihang till Riktat, ProJ. 1817-1313, Q:dt Sami. N:r 39. 40,
go6 Besv. och Ekon. TJcsk. Betänkanäen.
får Utskottet meddela, att Kongl. Majit hade
under sista Riksmöte,genom Nådig skrifvelse
till Riksens Ständers utlåtande öfverlemnat
ett förslag, sorn ej mindre Rikets Collegier,
än Rikets allmänna Ärenders Beredning med
vissa jemkningar i underdånighet tillstyrkt,
angående den vid 1809 och 1810 årens Riksdag
af Högloft. Ridderskapet och Adeln gjorda
underdåniga ansökning om en med Spanmålshandel»
lika fri Victualie-handel; och sedan
Riksens Ständer, med afseende å den betydliga
nytta för allmänna Rikshushållning
gen och en för Landtbrukarne härigenom
lättad afsättning af sina pvoductioner, sorn
en fri Victnaliehandel ostridigt medför, yttrat
den underdåniga tanka, att Riksens
Höglofl. Ständer funno de stadganden, hvilka
Kongl. CommerceCollegitim i underdånighet
föreslagit, skola, jemte några dervid
gjorda tillägg, leda till det ändamål, som genom
berörde handelsfrihet och med upphäfvande
af de derå nu laggda band sökesj så
hade Kongl. Maj:t, under den 51 Augusti
1815, behagat utfärda, rörande detta ämne,
en Förordning, i enlighet med det af Riksens
Höglofl. Ständer godkända underdåniga förslag.
— Vid detta förhållande finnér Utskottet
sig icke kunna fästa afseende på ,en enskild
persons gjorda motion om upphäfvande
eller inskränkning af hvad sålunda, enligt Konttngens
och Riksens Ständers förklarade vilja
blifvit genom utfärdade Författningar gällande,
och saknar således anledning att tillstyrk
abifall till hvad Memorialets författare
Besv. och Ekon. Zftsk. Betankandtn. 307
begärt. Hvilket dock Riksens Höglofl. Ständers
eget upplysta omptöfvande vördsamt
underställes. Stockholm den
N:r 65.
Miksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtshotts Utlåtandef rörande
•väckt motion om förbud mot krämare,
kringstrykande.
•Riksdagsmannen Sven Påhlsson ifrån Christianstads
Län har, uti ett till Hedervärda
BondeStåndet ingifvet och derifrån tili detta
Utskotts handläggning remitteradt Memorial,
anfört: att uti Skåne och nästgränsande
provincer kringstryka flere personer, sorn
till den enfaldigare Classen af Allmogen utprångla
en mängd kramvaror, samt derjemte,
under deras så kallade färder, begå stölder,
merändels på ett så listigt sätt, att de ej utan
svårighet och kostnader kunna upptäckas, heldst
dessa krämare, hvilka äfven kalla sig Con~
tingentBorgare, och äro med pass af Sölfvitsborgs,
Cimbritshamn», Falkenbergs eller andra
småstäders Borgmästare försedde, hastigt
efter brottets begående begifva sig Från en
ort till en annan, der de äro okände och äga
tillfälle att, under benämning af välfången
egendom försäljas hvad de på förra stället
tillgripit. Af hvilken anledning Sven
Påhlsson hemställer, om icke allt kringvandrande
af krämare måtte förbjudas, och des
-
goö Besv. och Ekon. Utsi;. Betanlianden
se, hvar de anträffas, gripas, och såsom lös»
drifvare utan skonsmål behandlas, samt Sta*
demas Borgmästare vid strängt ansvar åläggas,
att hädanefter icke utfärda Pass till deras
Contingent-Borgare, utan i stället tillhålla
dem att drifva ett ädelt bandtverk i den
Stad, der de äro Skattskrifne och onera utgöraj
och har denna motion blifvit understödd
af Måns Pehrsson från Blekinge och
Jon Jonsson från Skåne.
Utskottet får härvid upplysa, att BiksenS
Högiofl. Ständer vid 1815 års Riksdag, i
anledning af vackt fråga om vidtagande af
mått och steg till bestämmande af Glas- och
Porcellainsförares samt Smideshandlares handelsrättighet,
och förekommande af de olägenheter
som åtfölja deras obehindrade kringstrykande,
förenade sig, att hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla om utfärdandet af
ett ovillkorligt förbud för GlaS-, Porcellainsoch
Smideshandlare, att i ändamål af sådana
manufacturvarors försäljning uti Landsorterna
kringstryka, samt att Kongl. CommerceCollegium,
hvars underdåniga Utlåtande, jemte
andra Vederbörandes, Kongl. Maj:t behagat
infordra, detsamma afgifvit, i följd hvaraf
detta ärende, såsom fullständigt beredt,
»u endast beror på Kongl. Maj;ts slutliga
ompröfvanöe; Och finner Utskottet, vid ett
sådant förhållande, rörande den åter väckta
motionen, så mycket mindre anledning, att
å nyo något föreslå, som genom Riksens
Högiofl. Ständers berörda underdåniga hemställan
vid sista Riksdag tillräckliga åt
-
Sesv. och Ekon. Utsk. Beteinkanclen
gärder synas vara fattade till vinnande af det
ändamål, Memorialets Författare åsyftat.
Hvilket dock, jemt® en Ledamots serskildt
yttrade tanka, Utskottet Riksens Höglofl.
Ständerseget upplysta ompröfvande underställer.
Stockholm den 4 Mars 1818.
Transumt af Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotts Protocoll,
hållet vid Urtima R.iksdagen i
Stockholm den"4 Mars 1818.
§,4- — — —t —• — Herr Zetterberg
anförde: ”Hvad smides-handeln i Riket vid
kommer,
önskar jag den måtte vara så fri,
som möjeligen kan medgifvas. Jag känner
lifligt, hvad Eskilstuna Manufactur skulle
komma i lidande genom inskränkning i dess
rättigheter, att begagna alla möjliga utvägar
till kringspridande af sina tillverkningar. —>
Denna för Riket så nyttiga manufactur skulle
i annat fall afstadna 5 Jag anhåller derföre
vördsammast, att denna Manufacturtiliverkning
måtte obehindrad få föryttras, på sätt
Kongl, Maj:ts Nådiga Kungörelse och Reglemente
för Fristads-inrättningen i Eskilstuna
na 1771 och 1787 föreskrifva.
N:r 66.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna, Besvärs,
och KkonomiUtskotts Utlåtande, i anled
-
£ 3io Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkanäcn.
ning af Grefve Schverins väckta motion,
om möjlighets beredande för Innehafva,
vare af Boställsjord, att låta försäkra
den ä sådan jord befintliga Åbyggnad i
allmänna Brandförsäkrings anstalter.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
jliar emottagit ett till dess åtgärd Irån Högloft.
Rid dr skap et och Adeln, genom ProtocollsUtdräg
af d n 10 Januari, remitterade,
och af Herr Grefve Schverin , Fredric Bogislaus,
ingifvet Memorial, så lydande: — —
”Jag föreslår, att Högloft. Besvärs- och Ekonomiutskottet
måtte anmodas föreslå de grunder,
som kunna bereda möjlighet för Innehafvare
af Boställsjord, att låta den å Botstälisjorden
befintliga åbyggnaden försäkras
a allmänna Brandtörsäbrings-anstalter. Enligt
det för husägare i allmänhet gällande
.Reglemente är inbetalningen de första åren
betydlig och mindskas sedan smånigom. För
Boställs-Innehafvare synes förhållandet böra
<vara tvärtom. Ingen Boställs Innehafvare
itorde tveka, att. med uppoffring af en obetydlig
årlig utgift, bereda en säkerhet, Som
han sjelf möjeligen kan äga gagn utaf. Ett
Stadgande, att efterträdaren må ersätta den
af företrädaren förskjutna assurance-premien,
torde ej med lika säkerhet kunna befordra
klet sökta ändamålet”.
Efter behörigt öfvervägande af hvad sålunda
blifvit andtaget, får Utskottet anföra,
att Utskottet väl delar med Memorialets för
-
B t sv. och Ekon. XIt sk. Betankanden. 3x1
fattare öfvertygelsen om nyttan af Boställeo*
Brandförsäkring uti den för hela Fiiket inrättade
allmänna fond 5 —men dä hvarken Herr
Grefven dertill uppgifvit något sätt, ej heller
Utskottet är i tillfälle att i sådant afseende
föreslå några lämpliga grunder, som
kulle kunna vara förenliga med planen till
nu varande allmänna Brandförsäkringsverket
och de der stadgade villkor och afgifter, emedan
osäkerheten af besinningstiden för en
Bostalls-innehafvare, ej mindra än ovissheten
om ersättning af eftei trädarne för de förskott,
han för Brandförsäkringen nödgades
göra, skulle sällan tillåta någon, att uti de
föreskrifna villkoren ingå ; finnér Utskottet
sig icke kunna uti detta ämne taga någon åtgärd,
svarande mot det nyttiga ändamål, Memorialets
författare åsyftat. Dock varder
d-tta R. H. Ständers eget upplysta ompröfvande
vördsamt understäldt. Stockholm den
4de Mars 1818.
N:r 67.
Riksens Höglo/l. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande om jemkning
ati Båtsmans Rotering i Halland.
Uti Nådig Proposition af den 9de sistlidne
December, har Kongl. Maj:t behagat gifva
Riksens Ständer tillkänna, att då Kongl.
Maj:t utaf berättelsen rörande de förlidet år
verkställda General Mönstringar med Flot
-
312 Ses v. och Ekon» TJtsk. BctXnkandtrt»
tornäs Båtsmanshåll haft tillfälle inhemta, hurusom
Botehållarne i Hallands Län sig ofta beklagat
öfver de serskilda olägenheter, hvilka
i så måtto skola åtfölja Ordinarie Båtsmartsroteringen
i Länet, att, uti anslaget af Hemman
till utgörande af en Båtsmansrote, så stor
olikhet råder, att detta anslag varierar imellan
l^dels osh Fem hela mantal, utan att,
likväl hemmanens mer eller mindre goda beskaffenhet
ligger tilt grund för en sådan olikhet,
samt att hemman till utgörande af en
Rote ofta äro spridde i serskilda Socknar,
Härader och Fögderier, ända till ett afstånd af
Fern-mil och deröfver från hvarandra, Kongl.
Maj:t väl i Nåder funnit jemkning och rättelse
derutinnan både billig och angelägen y
inen Kongl. Maj:t hade med anledning af
Grundlagens stadgande om Indelnings-och Roteringsverkets
orubbade bibehållande till eina
hufvudgrunder, sådant oaktadt .icke tagit
någon omedelbar åtgärd till berörda olägenheters
afhjalpande, utan ville Kongl. Maj:t i
Nåder hafva öfverlemnat Ärendet till Riksens
Ständers förutgående pröfning.
Sedan ofvan högct berörde Nådiga Proposition
blifvit tild Allmänna Besvärs - och
Ekonomiutskottet remi tt er ad t, får Utskottet
vördsam!igen yttra: att, då Riksens Högloft.
Ständer uti densamma lära med djup vördnad
och erkänsla igenkänna dea Landsfaderliga
kärlek och omvårdnad, hvarmed Kongl.
Majit städse behagat omfatta alla dess trogna
Undersåter i allmänhet, och dem i synnerhet,
hvilka, i ett eller annat afseende,
Besv. och Ekon* Utsk* Bctänlmnåen, 313
tryckte tinder Samhällslifvets bördor, deruti
sökt en billig lindring samt mera jemn fördelning,
och Riksens Höglofl. Ständer jemväl
torde linna, att den af Kongl. Majit i Nåder
proponerade jemkning och lättelse uti Båtsmansroteringen
i Hallands Län är högst nödig,
i anseende till både den stora olikhet,
sorn nu äger rum imellan Rotarnes storlek,
och deras spridda samt ofördelaktiga läge
sinsimellan inbördes ; så torde Riksens
Höglofl. Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att den nödig furina Rotejemkningen
i Hallands Län måtte gå i verkställighet,
och att Kongl. Majit täcktes i
Nåder låta vidtaga sådana åtgärder, sorn för
ett så vigtigt ändamåls befrämjande kunna
finnas lämpelige. Hvilket Yttrande Utskottet
vördsamligen underställer Riksens Höglofl.
Ständers pröfning. Stockholm den 25te Februari
1818.
N:r 68.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs*
och EkonomiUtskotts Betänkande i anledning
af väckt fråga om förändring
uti g de §, af Kongl. Maj:ts förnyade
Seglationsordning den 15 Juni 177/p
U"ti Memorial, som till Vallofl. BorgareStåndet
blifvit ingifvet, och derifrån till detta
Utskotts åtgärd hänvisadt, anföres af Herr
Arvidsson, S,; att, då pfvau berördg Förord
-
514 och Ekon. Utsk. Eetankandcn.
é
nings 6. §. före6krifver, det en Skeppare skall
uppgifva sin märkrulla och den samma underteckna,
samt 9. §. fastställer det straff,
sorn följer, i händelse att något af Skeppets
laddning ej ä märkrulla blifvit uppfördt, det
likväl ej sällan händer, att Skeppare af försummelse
och vårdslöshet, vid ankomsten till
Svensk hamn, underlåta att på märkrullan
upptaga allt hvad Skeppet innehåller, hvilket
lättast skall inträffa, då Styckegods medföres,
hvartill många ägare eller mottagare
linnas, och det derjemte understundom tilldragit
sig, att Skeppare, som denna uraktlåtenhet
och försummelse af ren åliggande
skyldighet begått, ej ägt tillgång att ersätta
varans ägare för den förlust, honom för sådant
Skepparens fel genom godsets confiscaiion
eller beläggande med högre tull oskyldigt
samt utan mindsta eget förvållande träffatj
så hemställer Herr Arvidsson, att Ståndet
täcktes hos Kongl. IYlaj:t i underdånighet
anhålla, det förenämnde Nådiga Seglationsordning.
1; föreskrifter i så måtto undergin
g o förändring, att Skepparen med sitt
Skepps och enskiidta gods må blifva Kongl.
Majit och Kronan ansvarig för det begångna
felet, utan att tredje mans Egendom derföre
Ijeslås, eller confisceras, så framt han ej
lan bevisas vara uti Skepparens förseelse eller
underlåtna skyldighet delaktig.
Vid öfvervägande häraf har väl Utskottet
funnit, att som 9de af 1774 års Seglationsordning
stadgar: att tilt införsel tillatet
gods, som ej ä märkrulla uppfördt blif
-
Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkandcn. 315
vit, Ur förbrutet, så kan en obillig förlust
ofta tillfogas godsägare genom Skeppares uraktlåtenhet,
att å märkrullan uppgifva allt
det gods han i fartyget intagit, men inser
äfven den möjliga förlust för Kongl. Majit
och Kronan, sorn skulle inträffa, om godsägaren
frikändes från all motsvarande skyldighet
och åliggande i detta afseende. Utskottet
tror fördenskull de ifrågavarande olägenheter
å ömse sidor bäst kunna förekominas,
i fall Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla om den förändring
i berörde SeglationsOrdnings föreskrift,
att Skepparen väl med sin enskilda
egendom må vara Kongl. Maj;t och Kronan
ansvarig för det begångna felet, men godsägaren
derjemte förpligtas, efter inhändigandet
af Connoissementet genast till Tullkammaren
i Orten, elit varan är destinerad, afgifva
Förteckning å det gods, han med någon
Sk ppare väntar; eller ock i händelse Skepparen
möjligen anlände före Connoissementet,
och sådan försummelse skulle yppas,
hvarom nti är fråga, godsägaren då må edeligen
få styrka sin oskuld, derest han ej
med andra lagliga bevis kan densamma ådagalägga.
Hvilket dock Utskottet till Riksens
Höglofl. Ständers eget upplysta ompröfvande
öfverlemnar. Stockholm den 4
Mars 1Ö18.
3x6 Best). ®e7i 'Ekon. XJtsk., Betthikanden.
N:r 6g.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och EkonomiTJtskotts Utlåtande i anled.
ning af väckt fråga om medels vidtagande
till Laxens hämmande och inländska
Fabrikernas upphjelpande.
Uti Memorial, sorn från Hedervärda BondeStåndet
blifvit hit remitteradt, liar Riksdagsmannen
från Christianstads Län, Per Nilsson,
anfort: att ibland de ämnen, som vid nu varande
Riksmöte i synnerhet böra fästa hvarje
mans uppmärksamhet, är dst, att utfinna och
vidtaga medel till luxens hämmande och
våra fabrikers uppbjelpande. I anledning häraf,
och då den i Rikets Penningeverk uppstådda
allmänna förlägenhet hufvudsakligen, en,
ligt hans tanka, härrör af undervigten i Handeln,
samt då till dess uppbjelpande några
andra och kraftigare medel icke lära finnas,
än våra egna Producters förökande och förädlande,
hvilket endast genom fabriker kan
åstadkommas, har han hemställt: att, till fabrikernas
och andra inhemska Näringars upphjelpande,
förbud måtte utfärdas mot infö*
randet och begagnandet af alla sådana utländska
varor, hvilka här kunna tillverkas, äfvensom
att Låneunderstöd måtte lemnäs dem,
sorn anlägga nya Inrättningar, då de kunna
visa, att dei-med för det allmänna beredes en
framgen inkomst.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet
väl funnit Per Nilssons hemställan vittna
Éésv. och Ekon. Ut sk. Betänliånäen. 317
om en berömlig Patriotisk omtanka; men da
sjelfva ämnet cäger ett så nära sammanhang
ined hvad Riksens Ständer vid sistlidna Riksdag
i underdånighet hemställt, rörande en öf»
Verflödsförordnings utfärdande, och Utskottet
erhållit elen säkra underrättelse, att på Kongl.
Majus Nådigsta befallning ett underdånigt
förslag till en sådan blifvit af Kongl, Commerce
Collegima. utai'fcetadt och i underdånighet
ingifvet, ehuru Kongl. Maj:t ännu icke
deruti fattat dess Nådiga beslut, samt
för öfrigt Memorialets innehåll är allt för obestämk,
för att kunna serskildt pröfvas, så
linner Utskottet icke anledning att i följd
deraf tillstyrka någon ny åtgärd, utan anser
detta ämne, hvarvid inga nya skäl eller åsigter
blifvit af Memorialets författare framställde,
nu bero på Kongl, Maj;ts Nådiga
pröfning, gemensamt med dem af lika beskaffenhet,
som redan förut blifvit Kongl.
Maj:ts Nådiga ompröfvande underställe, eller
som vid detta Riksmöte, i sammanhang
med den å nyo väckta frågan om en ÖfverRödsFörordnings
utfärdande, kunna Kongl.
Maj:t i underdånighet underställas. Hvilket
dock till Riksens Högloft. Ständers eget upplysta
afgörande öfyerlemnas. Stockholm deri
4 Mars 1818.
N:r 70.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EJiQnomiUtshotts Betänkande, öfver
%
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande»..
gjord motion om Kongl. Landtbruks Akademien,
dess CentralVerkstad och redovisning
för de under Akademiens disposition
stående fonder.
Uti ett från Högloft. Ridderskapet och Adeln
under den 24 sistlidne Januari remitteradt
Memorial, framställer Herr Friherre
Wrangel, Henning, likväl under yttrad tvekan,
huruvida det egenteligen tillhör Riksens
Höglo!!. Ständer ait häröfver ventilera, sina
tankar om ändamålet i allmänhet för en
Landtbruks-Akademies stiftelse, och huruvida
detta är vunnet genom den här inrättade
Kongl. LandtbruksAkadsnii, hvars åtgärder
efter Friherrens åsigter borde annorlunda inrättas.
— Först, i stället för de bitar, hvilka
nu i Annalerna införas, och med hvarandra
icke äga någon gemenskap, föreslås en sviverad
Afhandling om de pä fleras erfarenhet
grundade facta, Uti så val Jordens behandling,
som Ladugårdsskötsel^ och organisation
af Egendomars administrativa förvaltning;
samt sedermera utgifvande af en sadan
Landtbruks Cours, som genom enskilda
skrifters upptagande, i hvad de förtjena, kunde
completteras. Ändamålet skulle, efter
Friherrens tanka, vidare befordras, genom
det projecterade uppdraget åt ett par kunniga
män, att resa kring Landet, och uppgöra
en Statistisk berättelse om Riket, samt ytterligare,
i nion efter sådana upplysningars
systematiska ordnande, genom föreläsningars
Ees v. och Ekon. Utsh. Betänhanden, 31a
hållande pä vissa tider och dagar, hvarigenom
Landtmanna yrket skulle komma att,
mer än nu sker, vetenskapligt behandlas.
Derefter undersöker Friherren den närvarande
be kaffenheten af Akademiens CentralVerksfcad,
och finner den samma beklasligen
lysande, men redskaperna illa gjorda
och så dyra, att Hemmansdelar erfordras till
deras lösande. Enligt Friherrens yttade öfvertygelse
fordras, för att, så mycket möjligt
är, förekomma klander: 1:0 Att i LandtbruksAkadeiniens
CentralVerkstad icke förfärdigas
andra redskaper, än de som äro gagneliga
för åkerbruket; 2:0 att verkstäderna, till erhållande
af bättra pris, flyttas in i Landet,
men Magasinet här i Stockholm likväl alltid
finnes fullt; och 3:0 att värdet bestämmes
efter rigtiga och ej på slump antagna grunder,
samt att en viss taxa uppgöres, hvarefter
priserna årligen fastställas och kungöras.
Sluteligen, och ehuru Friherren anförer sig
känna, att Kongl. Maj . t af enskilda medel anslagit
fonden för Kongliga LandtbruksAkademien,
tillstyrkes likväl en underdånig hemställan,
alt redogörelse för dessa medel måtte,
på sätt Hans Kongl. Maj:t i Nåder för
godt finner, blifva af vissa utsedda personer
anställd och bernnad till allmänhetens kunskap.
Häremot har Herr von Schultzenheim,
Daviel, uti ett Memorial och uti ett serskildt
Anförande till Protocollct, visat de skäl, till
en del de samma, hvilka nedanföre åberopas,
i stöd hvaraf Herr von Schultzenheim icke
anser Kongl. LandtbruksAkademien af I\. H.
Beij), ock FJion. Utsk. Bétänkdilcléft.
Ständer kunna emottaga instrttctioner, och
iföljakteligen icke heller den väckta motionett
böra till öfverläggning upptagas, än mindre
till något Utskott kunna remitteras.
Då Höglo!!. Ridderskapet och Adeln till
Utskottets handläggning likväl remitterat
denna motion, har Utskottet icke ansett, sig
tillständig! att undandraga sig upptagandet
och handläggningen af ett föremål, som äger
så nära samband med allt slags Landthushållning,
ehuru Utskottet fullt instämmer i dett
af Herr von Schultzenheim framställda öfvertygelse,
hvilken Memorialets författare äfven
sjelf synes dela, att Kongl. LandtbruksAkademien,
såsom varande ett verk, hvilket
leder sin upprinnelse och äger sitt sjelfbestånd
ifrån för detta Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens, nu vår Ållernådigste Konungs,
aldrig nog vördade omsorg och liberalitet,
samt stående under dess närmaste inseende
och höga beskydd, visserligen icke behöfvet?
Riksens Höglofl. Ständers granskning eller
åtgärder, till uppfyllande af det med Akade*
imens stiftelse åsyftade ändamål.
De gjorda anmälanden reduceras hufvudsakligen
till Irenne serskilda framställningar:
1:0 Ett yttradt tvifvelsmål, huruvida Akademien
fyller sin bestämmelse med lifgifvande!
af sina Annaler och andra genom dess
försorg utkomma Ekonomiska skrifter. 2:0 Ögillandet
af Akademiens här i hufvudstaden inrättade
centralverkstad, dess närvarande skick,
dess utlemnade arbeten och deras försäljningspriser}
hvaraf allt 5:0 hemtas slutelig anled*
Sist), och Ehen. XJtsk. Beiankanäcn. 521
ning till förslag af den genom Riksens Håglöf!.
Ständer skeende underdåniga hemställan»
om allmän redogörelse för Kongl. Akademiens
fonder ock sättet att dem använda.
Ehuru de uppgifter, h vilka i detta fall
bestämma omdömet, ligga så öppna genom
Akademiens utgiftja skrifter och för allmänheten
alltid framställda handlingsgrunder,
att någon serdeles möda icke behöfves för atte.
deraf uppgöra resultaterna, har Utskottet
likväl ansett sin pligt fordra, att med omsorg
Samla och granska alla hit hörande upplysningar,
och får i följd af dem uppgifva sina
tankar i ett ämne, hvars framställning ur
sina rätta synpuncter är af vigt för ledandet
af den allmänna opinionen, och blifver just
derigenom ett villkor för möjligheten hos
sjelfva Akademien att kunna framkalla de
verkningar, hvilka utgöra perspectiver i en
framtid för dess icke mindre valgörande än
för nationen hedrande stiftelse.
LandtbruksAkademiens Annaler äro en
periodisk skrift, och kunna icke vara en utarbetad
bok öfver ett visst ämne. Der emottagas
och införas rön och afhandlingar af
Svenska Landtbrukare från alla orter i Riket,
hvilkas namn alltid utsättas, och således
sjelfve böra vara Riksens Ständer ansvarige
för värdet af hvad de ekrifvit, om, såsom
Memorialets författare synes tro, Riksens
Ständers granskning äfven bör sträcka sig
till böckers innehåll.
Akademien har dessutom besörjt öfverBihang
till RihsSt. Pro t, i8l7-*8»g, 8 :i?« $“ml- N;r 41 42.
gsg Besv, och Ekon, Ulsk, Betankanden,
sättning af flere nyttiga Ekonomiska böcker*
ibland hvilka Thuers stora arbete i Landthushållningen
hittills varit ansedt för det
vigtigaste. Skulle någon af Svenska Landthushållare
känna någon bättre eller af samma
värde, synes han derom böra underrätta
Akademien, som ej blott för spridande af
upplysning, utan äfven för att sjelf erhålla
^len, valt Corresponderanda Ledamöter, ej
mindra bland de erfarnaste landtbrukare inom
Riket, än de för dessa slags insigter förmonligast
utmärkte Vetenskapsmän i andrai
Länder, Genom denia Gorrospondance synes
lättare en förbättring eller ledning af
Akademiens åtgärder kunna vinnas, än genom
anmälan hos Riksens Ständer, hvilken måsta
förorsaka omvägar och dröjsmål. Endast
vid ett dylikt oafbrutet samlande, af andra
uti Landthushåll ningen långt framskridna
Länders uppgifter och erfaren
alltid åtföljde af egna rön och försök, huruvida
de äro användbara för Sveriges jord och
luftstreck, tror Utskottet möjligheten vara
fästad, att framdeles ernå den föreslagna Systematiska
Afhandlingen om Svenska jördens
behandling och Ladugårdsskötsel!), hvilken,
i förtid framkallad, säkert skulle förfela Akademiens
väl beräknade ändamål.
Författarens anmärkningar om Landtbr
ukets vetenskapliga behandling är alldeles
enlig med hvad Akademiens egna utgifna
skrifter på manga ställen yrka. Men att
föreläsningar, hällne på vissa dagar, utgöra
egenteliga Carakteren af en Akademi, kan
Besv. och Ekon, TJtsk, Betcinkanden. 323
Utskottet icke inse, då dessutom vid samma
Akademi icke finnas några med lön försedda
lärare, hvilka skyldigheten till sådana
Föreläsningars hållande Iian åläggas. Memorialets
förtattare synts för öfrigt icke hafva
rönt eller ock ej erinrat sig de Kongl. LandtbruksAkademien
Nådigst gifna Stadgar och
Reglementen, hvilka vidare uppgifva förhållandet
i afseende pä Akademiens föremål och
äro för anmärkningarnas besvarande tillräckeligen
upplysande.
Hvad för det andra vidkommer beskaffenheten
af Akademiens Central-Verkstad, sä.
känner Utskottet och kan med säkerhet uppgifva,
att denna inrättning är lick och hållet
ett privat företag af Directeuren Blom. Akademien
är endast ägare till byggnaderna,
dem hon till Entrepreneuren afstått, med vilkor,
att han på eget ansvar skall efter leornad
modell förfärdiga och för egen risk försälja
de redskap som requireras. Hela kostnaden,
utgift och inkomst, äfven som behållning
och vinst, om någon erhålles, blir för
hans räkning. Akademien är icke säljare af
något enda redskap, utan endast köpare, mot
lika betalning som allmänheten. De redskap,
Akademien således köpet', täckes Kongl.
Majit af gide Hufvndtiteln i Nåder låta betala,
för att skänkas åt Hushållssällskaperna,
hvilka enligt Akademiens yttrade begäran
böra i Landsorterna anlägga egna Verkstäder,
der samma redskap kunna tillverkas för ett
lindrigt pris, som icke kan begäras i hufvudstaden,
der jern och vilke, men i syn
-
524 Br.sv. och Ekon• Tjuk. Betänhanden,
nerhet bränsle samt arbetslöner, äro vida dyrare
än på landet. Utskottet, Sorn om dessa
redskapers allmänna kringspridande redan
till Riksens Höglo!!. Ständer afgifvit sitt utlåtande,
har sig älven bekant, att i flera
Landsorter, genom hushåll ningsSällskapernäs
försorg, Kongl. Laudtbruks-Åkademiens försända
modeller blifvit eftergjorde och allmänheten
tillhanda hällne; hvartill äfven
kommer, att allmogen i Landsorterna, till
icke ringa egen förmon, förfärdigat sådana
redskap efter den föresyn, sorn de till allmänt
åskådande ifrån Hushållnings-Sällskaperna
framställde modeller i detta hänseende
lemnat. Akademiens afsigt kan och bör således
icke vara, att Svenska allmänheten skall
i Stockholm förse sig med dylika redskap.
Det är endast Modeller för f-^erkstäderi Landsorterna,
som måste göras här, emedan Akademien
icke kan gifva directa föreskrifter åt
en Verkstad, som vore långt aflägsen, än mindre
sjelf flytta sig dit.
Af det nu anförda torde Riksens Högi.
Ständer intaga, att Akademien ej kan föreskrifva
den private Entrepreneuren, hvilka arbeten
han ej får göra. Han måste få göra
det, hvarigenom lian har sin utkomst och
bergning, allenast han tillika verkställer Akademiens
beställningar, som icke ensamt
kunna underhålla honom. Utskottet känner
äfven, att priserna på redskapen äro af Akademien
betingade vida under hvad deras införskrifning
utifrån, äfven utan tullafgift, kostar;
men taxor på Landtbruksredskap synas
Besv. och Ekon. XJtsk. Bctänkilnclen.
äfven så litet lämplige, sorn på andra slöjdeprodueter,
hvilka hittills Ijos ingen policerad
Nation blifvit taxor underkastade, och
dessutom ali dyrhet medför sitt eget enrrectiv
genom saknad afsättning. Den framställningen,
att de på' Centrai-Verkstaden förfärdigade
redskaper skola vara illa gjorda, tillhör
ej Utskottet att till besvarande upptaga,
då hvarje om sitt yrke nitfull Landtbrukare ,
som dertill ager tillfälle, icke lärer underlåta
att på stället göra sig underrättad om
Sanna förhållandet, och jemföra det med
svårigheterna att förfärdiga nya och förut
här okända modeller.
Hvad sluteligen beträffar den yrkade redogörelsen
för de under Kong!. Akademiens
disposition stående fonder, så får Utskottet
upplysa, att Akademien äger intet anslag af
Allmänna Statsmedlen, utan dess inkomst består
uti, och dess underhåll bestrides utaf
re itan af en serskild fond, uppkommen genom
donation af enskilda personer, hvilka
hos Franska Regeringen ägda en fordran för
uppbragta skepp, och år 1811 sjelfviliigt afstodo
en tredjedel af denna fordran till disposition
för något allmänt nyttigt ändamål,
af dåvarande Hans Kongl., Höghet Kronprinsen,
sorn täcktes Nådigt anslå densamma åt
den kort derefter stiftade LandtbruksAkademien.
Då sålunda Akademiens intrader icke
hafva sitt ursprung af allmänna medel, synas
Riksens Högloft. Ständer icke kunna fordra
någon för dem inför sig skeende direct re»
526 23esv. och Ekon. Ut sk. Betänhanden.
dogörelse. Men Utskottet bör erinra, att
enligt den års-berättelse, som den 28 sistlidne
Januari uti Akademiens Allmänna sammankomst
inför vår nu varande Allernådigste
Konung, samt Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
upplästes, och för Memorialets författare,
såsom varande Kongl. Akademiens Ledamot,
ej bör vara obekant,- det är beslutadt:
att en allmän redogörelse för Akademiens
medel ifrån dess stiftelse intill sistlidne års
slut, kommer att oförtöfvadt genom trycket
utgifvas, och således underställas icke blott
vissa personers, utan hela Svenska Allmänhetens
granskning.
Hvad Utskottet i detta ämne med tillförsigt
känner och följaktligen bort uppgifva,
får det vördsamt öfverlemna till Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning.
Stockholm den 5 Mars 1818. _
N:r 71.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiVtskotts Betänkande, angående
vackt fråga om fortfarande af det
emot Utländska öfverf löds-varor utfärdade
förbud, och den till verkställighet
deraf fdrordnade kustbevakning.
Afrån Välloll. BorgareStåndet har uti detta
ämne blifvit till Utskottet remitteradt ett Memorial
af Herr Thunell, Martin, hvaruti han,
Essi), och Ekon. tltsk. Éetånhanaeri. 3*7
Med åberopande af egen erfarenhet om de
fördelaktiga verkningar, sorn den af Kongl,
Majrt i nåder organiserade kustbevakning
till förekommande af Utländska öfverflödsVarors
införande i Röket, medfört, fäster uppmärksamhet
på nödvändigheten deraf, att lurendrägeri
rned till införsel förbudet gods
i möjeligaste måtto forekommes, och, i hänsigt
till detta ändamål, yttrar den förmodan,
att Tullförsnillning, som ännu till någon del
torde kunna äga rum, än ytterligare skulle
kunna förekommas, om Cheferne för kustbevakningen
anbefalldes, att detachera någon
Officerare eller väl kände Underofficerare att
åtfölja betydliga utländska laster till deras
lossningsort och aflasthingen öfvervara, derom
blotta författningen, enligt Herr Thunells
tanka, redan skulle medföra helsosam verkan t
hvarjemte Herr Thunell föreslår, alt Riksens
Högloft Ständer mätte hos Kongl, Majit i
underdånighet anhålla om fortfarande af förbudet
emot utländska öfverflödsvaror samt
den till verkställighet och handhafvande deraf
förordnade kustbevakning, med förutnämnde
tillägg, i afseende på den sednare; derigenom
han förmodar, att icke blott den uppjagade
Coursen efter hand skull® nedsättas,
Utan ock hendel och näringar ifrån det trånande
tillstånd, hvaruti de sig nu befinna, återkomma
till den verksamhet, som är för Rikets
Välstånd så oundgängelig. —
I anledning häraf har Herr Schvan, H. N,
muntligen anfört till Vällofl. Borgare-Ståndets
Protocoll, att han väl funnit kustbevak
-
328 Besv. och Ekon. Utsk, Betänk änden.
ilingen ganska verksamt bidragande till| la*
rendrägeriers förekommande;- men, då nu
redan, för år 1817, 62,500 Rd. B:co till densammas
underhållande åtgått, och icke mindre
än 100,000 Rd. årligen torde erordras,
i hvilken händelse Bevilinings Utskottet borde
föreslå ersättning för den härigenom uppkommande
brist af Tulk Intraderna , har Herr
Schvan tillika önskat, att det med bevakningsanstalterna
åsyftade ändamål måtte kunna pä
sparsammare sätt vinnas.
Efter att hafva behörigen öfvervägat
hvad sålunda blifvit föreslaget, får Utskottet
anföra: att Utskottet delar med Herrar Thu77eli
och Schvan öfvertygelsen om de fördelaktiga
verkningarne af den kustbevakning»
som blifvit af Kongl, Majit i Nåder organiserad,
i anledning a/ Riksens Högloft. Ständers
vid Jgi5 års Riksdag underdåniga hemställan
att till vinnande af större säkerhet emot
Lurendrägeri och Tullförsnillning, en
del af Tullbevakningen, sorn heror -på tillsyn
genom Tulljakter, posterade på vissa
distanser i Skärgårdarna, Liefve uppdragen
åt Kronans Manskap, sorn inom korta terminer
ombyttes. Men som Utskottet hvarken
är i tillfälle att uttänka något annat sätt,
hvilket, enligt hvad Herr Schvan önskat, med
mindre kostnad skulle leda till samma ändamål,
ej heller, i Utskottets tanka, tillräckelig
anledning förekommer, att serskildt
tillstyrka underdånig hemställan derom, aft
Offiic erare eller väl kände Under-Officerare
matte detacheras att medfölja betydliga laster
Eesv. och Ekon. TJtsk. 'Betänkanden. 329
till deras lossningsort, och lossningen öfvervara,
då allmänna staögarne tydligen förmå,
att ingen lossning Jäv ske utan i Tullbetj
euin gens närvaro, och 5ulje §. i 1774 års
6'eg lat iöns Ordning före skrifver, att Jakt
l ieutenant eller uppsyningsman eller betjente
äga att luckor och tillgångar till lasten
försegla; samt då dessutom härtillkommer,
att denna åtgärd icke skulle kunna verkställas
utan betydligen ökade kostnader, anser
Utskottet sig böra tillstyrka Riksens Höglofl.
Ständer, dfct så väl kustbevakningens fortfarande,
som de dervid möjeligen nödiga förändringar
må öfverlämnäs till Kongl. Maj:ts
egen Nådiga åtgärd, sorn, efter inhemtad erfarenhet
af hvad redan i detta afseende blifvit
tillgjordt, är i tillfälle att lättast finna
och säkrast pröfva de mått och steg, hvilka
lill det med denna allmänna anstalt åsyftade
ändamål kunna vSra bäst ledande. Dock varder
d tta, jemte 2:ne Ledamöters serskilda
mening, Riksens Höglofl. Ständers eget upplysta
ompröfvabde vördsamt under täldt.
Stockholm den 4:de Mars 1818.
Transurnt af Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs• och EkonomiUtskotts Protocoll
hållet vid Urtima Riksdagen i Stockholm
den 4:de Mars 1818.
§- — ■—- •—* — — Herr Prosten Rabe
reserverade sig, såsom ej kunnande dela Utskottets
förtroende till kustbevakningen, den
Vlerr Prosten ansåg mera kostsam, än med
ändamålet vore enligt.
t 35° t c sv. o,eli Ekon. Utsk. Betcinknnäen.
Härmed förenade sig Herr Prosten m. m.
Kolmodin. Ut supra.
N:r 72.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs,
och EkonomiVtskotts Utlåtande, i anledning
af en inom Vällofl. BorgareStSndet
väckt fråga, 0111 förhöjd tidiof gift för
Boktrycheri stilar, som inf or skrif vas.
Herr Norström, Carl Fredr., har till Vällofl,
BorgareStåndet ingifvit ett Memorial, som
derifrån blifvit till detta Utskotts handläggning
remitteradt, och hvaruti finnes anfördt:
att sedan Boktryckaren, Directuren. J. P.
Lindh, tillhandlat sig fran Köpenhamn alla
de betydliga och kostsamma stilgjuteri-instrumenter
och inventarier, hvarmed det
stilgjuteri varit försedt, som hittills skall fourperat
Dannemark, Norrige och Sverige med.
deras behofver, samt dessutom gjort serskilda
kostsamma byggnader och inrättningar för
denna tillverkning vid Mariaedal, anskaffat
Utländska fullärde arbetare i detta yrke, och
betydligt ökat detsamma med ytterligare
införskrifna matricer för ännu nyare stilsorter,
så att han skall kunna täfla med utländska
stilgjuterier 1 arbetets fullkomlighet samt
Vara i tillstånd, ej allenast att fournera alla
Rikets Boktryckerier, utan äfven dermed
kunna förse andra länder, hvartill äfven kommer,
att förträffligheten af denna inrättning
Besv och Ekon. Utsli. Bctänkanden, 331
blifvit af Kongl. VetenskapsAkademien vitsordad;
så anser Herr Norström betnälde Directeur,
som sålunda skall beredt Nationen
ett oberoende af främmande biträde i denna
del, hafva gjort sig förtjent af en skälig uppmuntran;
i anledning hvaraf lian föreslår
den underdåniga hemställan hos Kongl. Maj:t,
att, till förmon för detta redan anlaggda och
framdeles i Landet anläggande stilgjuterier,
en någorlunda afpassad tull på utifrån införskrifna
stilar må komma att äga rum.
Efter föregången öfverläggning och slutlig
pröfning af detta ärende, bar Utskottet
ansett sig böra fästa Riksens Ständers uppmärksamhet
på vigten o.ch nödvändigheten
deraf, att i ett så folkfatiigt land, som Sverige,
der en författare i alla fall har stora
svårigheter att motstå och öfvervinna, samt
liten afsättning på sina arbeten, den allmänna
upplysningen icke förhindras, genom ökade
afgifter och kostnader för Boktryckeriers
inrättande, samt nyttiga skrifters lifgifvande
och kringspridande. I Utskottets tanka
är det icke med tillräckliga bevis styrkt,
att Herr Lindks nu anlagda Stilgjuteri kan
till erforderlig mängd och utan förhöjda priser
med stilar förse de Svenska Boktryckerierna,
hvilkas antal i Sednare tider betydligen
ekats. Att vid ett sådant förhållande
försvåra införseln af Utländska stilar, genom
förhöjda tullafgifter, skulle utan tvifvel vara
att motverka upplysningens stora ändamål.
I anseende härtill, och ehuru Utskottet finner
Directeur Lindks företag nyttigt och för
-
5J2 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
tjent af uppmuntran, tror Utskottet sig icke
böra tillstyrka bifall å Herr Norströms sålunda,
till förmon för honom, väckta motion,
helst införseln af Utländska Stilar redan i nu
gäiiantie taxa är belagd med 5 procents tull.
Dock underställer Utskottet denna dess tanka
Riksens Höglofl, Ständers eget ompröfvande.
Stockholm den 4 Mars 181Ö.
N:r 75.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Betänkande, rörande
yrkaät upphäfvande af Stockholms
Stads rättighet, att uppbära parm , torgoch
renhåUniugs-penningar, då hö, halm,
ved och brännkol införes, samt af landtmannens
åliggande, att i vissa städer erlägga
våg- och mätare-penningar får inkommande
varor.
Hedervärda BondeStåndet har genom Utdrag
af Protocollerna för den 30 sistlidna
December och 5 Januari innevarande år, till
Utskottets handläggning, rörande detta ämne,
remitterat:
1:0 Riksdagsmannen från Stockholms Län
Matts Ericssons Memorial, deruti anföres,
att han icke inser, på hvilka grunder Stockholms
tad kan, för inkommande \ted, kol,
hö och halm, upptaga så kallade torg- och
renhållning s-penningar, då Sveriges inbyg*
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 533
gare, enligt RegeringsFormens 57 §., äga
rättighet att sig sjelfva beskatta, och i synnerhet,
då ett sådant onus iéke skall blifvit
vid något sednare Riksmöte faststäldt. I
Matts Ericssons tanka gör Stadsboen icke
för mycket, om han besörjer plats för utställningen
och försäljningen af en vai-a, den
Landtmar.nen ensamnödgasinföra; heldst man
i vidrigt fall skulle föranledas tro, det stadsboen
sjelf bör besörja anskaffandet af landtman
na-pr o duc ter, och dertill med erlägga
skäliga vägpenningar för den vägsträcka, han
öfverfar, men hvilken a£ landimannen under-*
hålles; och, som detta, ej allmänneligen kungjorda,
onus skall förorsaka mångå hundrade
personers iidande, först genom dess utgörande,
och sedan genom oerhörda böters vidkännande
för dem, som, okunnige om ett sådant
stadgande, utan att erlägga ifrågavarande
afgift, borttingat eller försålt sina varor,
har han ansett sig åligga att söka ändring
i en författning, hvilken redan visat lika menliga
följder, som den har ett emot billighet
stridande ursprung.
Derjemte yrkar Matts Ericsson upphäfvande
af det i hans tanka lika hårda och
tryckande åliggande för landtmannen, att ovilkorligen
till stadens vågar föra och läta väga
de vågbara varor, han införer till staden,
innan han ännu är säker att kunna dem afyttra,
hvaraf, utom sjelfva afgiftens erläggande,
den olägenhet uppkommer, att, sorn varan
från aflägsna ställen, der hon kunde säljas,
och hos köparen vägas, oundvikeiigen
534 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
mäste föras till stadens väg, en för landtmannen
dyrbar tid åtgår, oberäknadt hvad han
mäste vänta dels på vågbetjeningens ankomst,
dels på vågens ledighet; Förmenandes Riksdagsmannen
denna vägningsanstalt vara Bastan
umbärlig, då nu tullafgifteh för till städerna
gående varor', åtmindstone specifikt, är
försvunnen.
Om innehållet af hvad i detta Memorial
blifvit andraget hafva förenat sig: Gustaf
Gustafsson och Pehr Olsson från Södermanland,
Gustaf Larsson från Stockholms Län,
Pehr Bengtsson från Halland, Samuel Andersson
från Östergötland, samt Jon Jonsson och
Olof Månsson från Blekinge.
2:0 Riksdagsmannen J. M. JVessings
anförande, deruti, till upphäfvande af Landtmannens
skyldighet att i vissa städer erläg*
ga en afgift, sorn fordom i Tullarne uppbars,
af Våg - och Mätare - penningar för alia till
®Forgs inkommande varor, utan att hvarken
Våg eller Mätare anlitas, den olägenhet
blifvit öfverklagad, såsom ägande rum, åtminstone
i Vesterås, att, då den ene Skatte»
bonden får aflemna Rente-Spannemålen till
Löntagaren på landet utan Mätare-penningar,
skola likväl sådana aftvingas den andra,
för det han häfver besvär infrakta till staden
sin afrad, och vid upplagsmagazinet leverera
densamma för Kongl. Majlis och Kronans
räkning; hvartill äfven kommer, att stundom
besväret skall vara känbarareän sjelfva afgiften,
enär dén, som ensam kommer till Torgs,
ofta med ostyrig häst, nödgas öfvergifva både
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 335
häst och ]ass, för att springa till UppbördsContoiret,
der icke alltid är ledigt emottaga
afgiften, hvilken äfven, i vissa fall, ej Isatt
Stipuleras, t. ex. då Bonden ej hemma kun*
nät väga den vara, han medförer.
Utskottet har, till dessa frågors behöriga
utredande, granskat de nn gällaude äldre
och nyare stadganden och författningar i samma
ämne, och deraf inhemtat, att uppbärandet
af mätarepenningar är en rättighet, som
blifvit Städerna tillagd redan på iGootalet,
genom flera Kongl. Resolutioner och Riksdagsbeslut,
hvaraf må nämnas Kongl, Resolutionen
den to Mars 1636, 5 §. 5 mcwtteateij
Kongl. Resolutionen på Adelns Besvär
år 1663 §. 59, samt på Allmogens Besvär
1636 §. 54- Stockholms Magistrats Taxor den
12 Julii 1680, samt den 28 Juli 1690 upptaga
uti 6:te §. Mätarepenningar för Yed, Kol,
Hö, Kalk, Bränkol och Krita; Och Kongl,
Maj:ts Nådiga Skrifvelse af den 5 Juni 1812
till ÖfverStåthållare-Embetet stadgar uttryc*
keligen, att desse mätare-pcnningar skulle,
efter sistnämnde' tid, utgå under namn af
Farm-, Bro-, Torg- och Renhållnings-afgift.
Det upplyses således häraf, att samma, af
Matts Ericsson öfverklagade, afgift icke är,
enligt hans förmodan, någon i sednare tider
skedd beskattning, utan har, såsom grundad
på Stockholms Stads, tid efter annan, erhållna
privilegier, från ålder ägt rum; på hvilken
grund Kongl. Maj.-t äfven, under den 9*.de
December sistlidet år, behagat afslå RiksdagsFulliaägtiges
för Allmogen från Stock*
55 6 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden
holms Län undei-dåniga anhållen om' dess
upphörande. Utskottet; anser sig dt-rjemts
böra fästa Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet
derpå, att Stadgandet af en sådan
afgift till förmon för Stockholms Stad,
torde, i och för sig sjelft, kunna så mycket
mindre anses för en allmän beskattning, som
det ej innehåller något tvång för Landtman»
nen, att dit införa sina varor till afsalu,
hvilket han äger full frihet att underlåta,
äfvensom frihet, att vid införandet, genom
ett högre pris hålla sig för afgirten skadeslös*
— Vid hvilket förhållande, och då härtill
kommer, att Kongl. Maj:t pröf^at nödigt,
till iakttagande och vidoiagthållande af tillbörliga
Ordnings - och Polis - ansta Iter, då
Landtmanna - Producter till Stockkolms Stad
införas, stadfästa ifrågavarande afgifter, och
sättet för deras erläggande, hvarmed åsyftats
befordrandet af en handels.täflan, som
med den önskade fria Gatuhandeln icke är
förenlig, samt någon lämpligare utväg till
vinnande af samma ändamål, hvarken blifvit
uppgifven, eller synes vara lätt att upptänka,
Utskottet icke Anner sig kunna tillstyrka
undexdänig hemställan om uppbäfvande
af hvad i detta afseende blifvit öfverklagadt;
men föreslår, till förekommande af okunnighet
om författningens innehåll, att
Riksens Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Allmogen uti de närmast
hufvudstaden belägne Län måtte, ej
blott genom anslag på Tullarne, såsom hittills
skett, utan genom allmän Kungörelse
Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkancten. 337
underrättas om den dem åliggande skyldig*-  het, då de införa till Stockholms Stad sådana
varor, hvarföre Pann-, Bro-, Torg - och
Renhållnings-afgift bör erläggas.
I afseende på hvad Matts Ericsson yrkat
om upphörande af vägpenningar erläggande,
sedan Tullafgiften är försvunnen, får
Utskottet upplysa, det Kongl. Maj:t i Nådig
skrifvelse till Öfver-Ståthållare-Embetet, under
den 16 September sistlidet år, behagat
förklara, att, sorn genom Riksens Ruds, den
6 Maj 145b, utfärdade Privilegier, Stockholms
Stad, redan den tiden, af Alder ägt
rättighet till Vågpenningars upphäv ander,
hvaraf följer, att inrättningen aj Våg i
Stockholm ingalunda skett i ändamål att
med säkerhet hunna för vägbar t gods bestämma
Tull- och Accis-afgifter, hvilka icke.
förr än nära 200 år derefter under Konung
Gustaf II. Adolphs Regering påbödos ;
och som dessutom finnes, att Kronans och.
Stadens rätt ansetts lika angelägne att vårda,
deraf, att 2 §. i Våg-Ordningen af den.
16 April 1646 innehåller : att vägning skall
ske af Stadens vägare i Kronans Tjenares.
närvaro, uppå det Kronans, så väl som Stadens
Interesse, desto rigtigare måtte iakttagas,
hvarf öre Kongl. Maj:t, också, på sådana
grunder, ansett Eandt-Tullcirnes af skaffande
icke hafva förminskat den rätt till
Vågpenningar, sorn Staden äger5 Så har
Kongl. Maj:t funnit Stockholms Stad vara
berättigad, att, hädanefter såsom hittills, uppBihang
till RiksSt. Prat, i8i7->8!8.- 8'^e Sami. N:r 45- 44*
538 BfJt). och Ekon. Utsk. Setänkanåen.
härn vågpenningar af allt det vågbara gods,
sorn till Staden införes till Salu. Och kan
Utskottet, tiil följe af allt detta, och de sålunda
anförda grunder, icke tillstyrka ändring
eller upphäfvande af en rättighet, som i
Stockholms Stads Privilegier tydeligen af ålder
finnes intagen.
Vidkommande sluteligen J. M. Wessings
väckta motion om upphäfvande af vissa anora
Städers rättighet, att uppbära Våg- och
Mätare-penningar för inkommande varor, ehvad
de matas eller ej; får Utskottet vördsamligen
erinra, det Riksens Höglofl. Stän
O
' O
der, vid 1815 års Riksdag, då samma fråga
äfven förekom, väl å ena sidan funnit,
att dessa, på meddelade Privilegier grundade,
rättigheters upphäfvande icke kunde tillstyrkas:
men å den andra förmodat, att, då
ostridigt det uppehåll och. andra olägenheter,
som vid erläggande af oftanämnde Vågoch
'Mätarepenningar kunna tiilskyndas, synas
innehålla flera talande skäl till den, innom
Hedervärda BondeStåndet väckta motion,
de Städer, som till denna afgift äro berättigade,
skulle med afseende å dessa omständigheter,
antingen till en del eller helt
och hållet, eftergifva densamma, der sådant
utan betydligare hinder kunde verkställas;
I anledning hvaraf Riksens Ständer i underdånighet
hos Kongl. Majit anhållit, att Vågoch
Mätarepenningarna, å de ställen, der de
nu erläggas, icke måtte till beloppet förhö»
jas, samt att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
måtte åläggas noga tillse, så väl, det de
-
Be5V.~ochytEkon. Utsk. Betankanden.
Samma ej få uppbäras i de Städer, hvilka
dertill ingen rättighet äga, sorn äfven, det
Allmogen, der en sådan afgift lagligen äger
rum, med dess uppbärande icke allt för
mycket betungas.
Vid öfvervägande häraf anser val Utskottet
detta mål htifvudsakeligen böra bero vid
hvad af Riksens Höglofl. Ständer redan deruti
är tillgjordt, heldst Kongl. Maj:ts förnyade
förordning angående Mått, Mål och
Vigt, af den 29 Maj 1759, i 7 §. uttryckeligen
stadfäster, att uti de Städer, hvarest Matar
pp enning arne, Stadsens Stat till aflöning,
likmätigt Kongl. Fiesoliitioner> anslagne äro,
böra Mätarepenningarne efter vanligheten
betalas, men i the öfriga Städerna ankommer
thet på then, att betala mätarepenningar,
som mätning hafva vill; men finner
sig likväl i afseende på de, af Wessing öfvei'-  klagade, sig företeende omständigheter, vid
Kronospannemålens levererande böra föreslå
hos Riksens Ständer tilläggandet af den
underdåniga hemställan, att, i sistnämnde Städer,
inga Mätare-penningar hädanefter må
erläggas för Krono- och Lönings-Spannemål,
som till Stad införes, på den grund, att, enligt
flere Författningar och Kongl. Resolutioner,
det synes hafva varit ett serskildt förhållande
med Kronans Spannemål, och mätarepenningar
derföre icke fått, åtminstone 1
Bera städer, uppbäras till så högt belopp,
sorn för annan Spannemål. I hvilket afseende
kan åberopas Kongl Maj:ts Nådiga Resolution
och Bref tilli CommerceCoIlegium, den
34° Besv. och Kkon. Utsk. Betånkanden.
5 Maj 1792, som innehåller, att då den af
Magistraten i Carlshamn åberopade Taxa,
af den 19 Juli T720, hvilken i anledning
af Stadens privilegiers 27 §. efter Stockholms
Stads Ordinantier skall blifvit utfärdad,
endast vore att anse såsom enskilda
personer {-öreskrifven, och i Stockholm, ifrån
äldre tider tillbaka, allenast 1 -§ runstycke
i mät are pennin gar för kronans Spannemål
blifvit till MätareFmbetet betaldt, intill dess
denna afgift år 1787 forökts tills 2 runstycken
för hvarje tunna, fann Kongl. Maj:t
Carlshanm ej heller äga rättighet, att fordra
högre mätarepenningar för. den ij rågav ar ande,
dit ankomna, och Kronan tillhörande, Spcmneniåls
post] äfvensom Kongl. Brefvet den
12 Februari 1746, deruti Kongl. Majit rörande
en af Carlskrona Stad väckt fråga
om mätarepenningar af de proviantpersedlar,
hvilka med befraktade fartyg,för Amiralitetets
behof, blefvo ditsände, i Nåder förklarat,
att dermed borde på lika sätt förhållas,
som det skedde vid Slotts-Magazinet i Stockholm,
så att Kronan allenast betalte den andel
af Mätare-penningar, som Mät ar ne till
lön njöto, men icke den andel, som Staden,
anslagen vore, så snart icke Staden skulle i
de mål hafva något serskildt Privilegium.
Sluteligen får Utskottet, till förekommande
deraf, att Landtroannen ej allt för
mycket må betungas genom afgifter och böter,
dem han ofta endast af okunnighet om
författningens innehåll, i detta afseende kan
komma att vidkännas, tillstyrka, det Riksens
BeSV. och Ekon, litsle. Betänkanden. 541
Höglofl. Ständer ville hos Kongl. Makt i underdånighet
anhålla, att vitén för Säljaren#'
försummelse, att erlägga våg-och mätare-penningar,
icke Kia äga rum i andra fall, än dä
genom lagliga bevis kan intygas, att han, om
denna skyldighet behörigen erinrad, likväl
densamma underlåtit. Dock öfverlemnar Utskottet
detta allt, jemte några Ledamöters i
ämnet afgifna serskildta utlåtande, till Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning.
Transsumt af Riks'. Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotts Pro~
tocoll, hållet viel Urtima Riksdagen i
o
Stockholm den 4de Mars 1818.
§. 4- '— '— — — Herr Hcrzenhjelm inlemnade
ett så lydande skrifteiigt anförande: ”1
det af Höglofl. Allm. Res v. och Ekon. Utskottet
afgifna Betänkande, i frågan om upphörande
af den så kallade Torg- och Renhållningsafgiften,
som af en värd Ledamot
i Hederv. BondeStåndet blifvit väckt, och
hvarmed flere Ledamöter af samma Stånd
sig förenat, kan jag för min del så mycket
mindre instämma, sorn jag icke kunnat i
gamla författningar finna någon anledning;
till denna för få år sedan ålagda afgift, för
ali till Stockholms Stad Landvägen inkommande,
hö, halm, ved, och bränkal, eller att
en sådan beskattning grundar sig på några
samma Stad meddelade privilegier j — Väl namnes
redan i ett påbud af år 1657 jemte pac
-
34* Besv. och Ekon. Utsk. Betfinkanden•
kare-afgift äfven Torg- och Renhållnings-pjmningar;
men eler gifves tydeligeri tillkänna,
att de skulle erläggas för Lakegods, som
den tiden på Torgen, förnämligast Packare.
Torget, besigtigades och ompackades, hvarvid,
till snygghetens bibehållande, den anstalt
var fogad, att kärl skulle vara tillhands,
för att samla och bortföra salt-laken; och till
hvilken kostnads bestridande dylika medel
borde användas. I en sednare Förordning ålägg°s
mätarepenningar för inkommande Hö,
V^d och Kol, men der är uttryckeligen nämndt,
vid Broar och Hamnar, där Stadens Parmooh
Ved-mått finge begagnas. I Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning af År i8t2 stadgas, att
ofvannämnde mätarepennirigar skulle hädanefter
utgå under namn af Torg- och Renhållrings-afgift,
som då undergick en betydelig
förhöjning, och med tillägg af halm, utsträcktes
ti11 äfven Landvågen inkommande varor
af nämde clng. I Högl. ÖfverStåthållareF,
mbetet c Kungörelse af år 1815, förordnades
tvänne Torg, der denna nya afgift borde erläggas,
ehuru der inga sådana mätt finnas
eller äro behöflige. —- Utom sjelfva afgiften
medför detta den olägenheten, att ehuru
Landtroannen, sorn inkommer med dylika
varor, måtte äga full rättighet, att på det
närmaste Torg, han träffar, dem till salu utbjuda,
måste han nu ofta i menföre, hvilket
ej sällan om vintren, men alltid flere veckor
fdrst på våren, inträffar, på stengatan framsläpa
sitt lass till Adolph Fredriks eller HöTorget
blott för att der afbörda sin afgift.—*
tJKSiUi
Besv. och Ekon. Utsk. Betänk and en. 345
Det tvetydiga i oidet: all inkommande, ger
ock anledning att utsträcka innehållet af Författningen
utöfver hvad meningen måtte vara,
eller billigheten medgifverj ty det påstås,
att afgiftsn bor erläggas för sådana varor,
som föras från Ägarens. Landtgård för eget
behof till dess hemvist i Staden, äfven som
för en på Landet uppköpt eller betingad vara,
som direct föres till köparen, och således
ej behöfver till salu utbjudas. I okunnighet
om en sådan pretention blef nyligen en Landtman
pligt fälld till 5 lid. 16 sk. för det han
trodde sig ej vara underkastad en betungande
skyldighet att föra sitt halmlass en fjerdedels
mil fram och tillbaka, utan annat ändamål
än att få erlägga 2 sk. afgift.
Om detta skulis tyckas ett ämne af
mindre varde, så bör den tanken försvinna,
och saken vinna ett allmännare intresse, om
man ihoghommer tvänne omständigheter:
Den värda Ledamoten, som väckt frågan,
har ansett detta som en beskattning, constilutionsvidrigt
tillkommen, och jag måste säga,
mig tyckes, han äger dertill full anledning,
då den före år 1813 var okänd, men
då först tillkommen, heldst jag förmodar,
om Stockholms stad dessförinnan ägt en sådan
rättighet, den nog begagnat den, och förut
kändt, att, som orden lyda i DrätselCommissionens
utlåtande, denna inkomst varit oundgängelig
för Stockholms Stads f astställdci
Stat, Det andra torde vara af ej mindre
vigt. Då det ej lär kunnajnekas, att importen
a£ förnödenhetsvaror ifrån Finland är
344
Besv. och Elon. Utsk. Bettinkanden.
högst skadelig, borde til! förminskning deraf
ingen uppmuntran åsidosättas, att förmå
egna medborgare att af inhemska alster, så
mycket sig göra låter, förse HuFvudstaden
med sådana varor, sora den ej kan umbära;
men huru detta sker, då genom sådane
tryckande band och ofta fiendteliga behandlingar
af Policebetjenter olust och afvoghet
måste uppkomma hos dem, sorn äga något
att afyttra och dem derifrån afhålla, lärer
vara lätt att inse.
Jag önskar således, att Riksens HöglofL
Ständer ville hos Kongl. Makt i underdånighet
anhålla, det befrielse från oftanämnde
afgift måtte äga rum, likasom innan Dess nådiga
förordning af år 1812 utfärdades.’’
Uti detta Herr Herzenhjelms yttrande
instämde RiksdagsFullmägtige Gustaf Larsson
från Stockholms och Olof Olsson från
.Vesterås Län. Ut supra.
N:r 74.
Riksens Högloft, ^tanders Allmänna Besvärsoch
och EkonomiVbskotts Betänkande, i
anledning af gjord hemställan om en
Cornites inrättande i hvarje Församling,
till utdelandet af det Spannemåls»
understöd, som af Kongl. Allmänna M‘agazins
Hirectionen lemnäs m. rn.
Tjll Utskottets åtgärd hår ifrån HöglofL
Best), och Ekon. Utsk, Betänkanden. 345
Ridderskapet och Adeln blifvit remitteradt
ett Memorial af Herr Friherre C. M. Carpelan,
deruti andrages, att, då Kongl. Maj;t
och Riksens Höglofl. Ständer, till förekommande
af de olyckliga följder, sorn missväxtår
medföra, beredt för Landtmannen ett medel
till mildring medelst Spannemåls-Magaziners
anläggande, syntes det, om ändamålet
skall bestämdt vinnas, vara af vigt, att
Länen efter deras vidd och folkmängd och
efter årsgrödans qvalité och qvantité blefvo
hulpne, samt att, om icke alla tillräckeligen
skulle med Spannemål kunna undsättas, då
först må komma i åtanka den verkeligt behöfvande
åkerbrukaren, den mindre framför
den mera förmögne, när de undergått samma
missöde. — Till vinnande af detta ändamål
föreslås: 1:0 Det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Nåder anbefalldes, att till
Kongl. Allmänna MagazinsDirectionen inkomma
med tidiga och detaiilerade årliga Berättelser,
om tillståndet i Länen, hvilka uppgifter
torde insändas inom en viss fastställd
tid, kanske inom November månads utgång,
då så väl all skörd, som proftröskning af diverse
sädesslag bör kunna vara verkställd.
2:0 Att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande låta
i god tid pålysa Socknestämmor, som
välja Sex redlige och bepröfvade män af Församlingen,
att noga granska hvarje medlems
verkeliga behof och förhållanden, samt derefter
samvetsgrann! uppgöra och fördela dividenden
af den Församlingen tilislagna undsättnings
Spannemål. 3:0 Att Ordföranden i
3j6 Bes v. och Ekon, Utsk Eettinkanaen,
dessa Comitéer, som torde tillerkännas rösträttighet,
och, vid inträffande lika röster, vo
O
7
tum decisiyum, borde med urval inorn Socknens
område utses och tillförordnas af Landshöfdingen,
hvarjemte det för öfrigt skulle åligga
närmast boende behörig KronoBetjent,
att dervid, till upplysningars meddelande,
tillstädes vara.
Utskottet har förehaft detta mål till pröfning;
Och hvad först angår det gjorda yrkandet,
att Kongl. Maj;ts Befallningshafvande
böra inom en viss fastställd tid inkomma
till Allmänna Magazins-Directionen med tidiga
årsberättelser om tillståndet i Länen;
så får Utskottet härvid anmärka, att Kongl.
Majrts Befallningshafvande redan länge haft
ett sådant åliggande sig uppdraget, och då
Utskottat ej äger sig bekant, att någon af
Herrar Landshöfdingar uraktlåtit att med behörig
noggrannhet fullgöra denna för Länet
magtpåliggande åtgärd, Unner Utskottet ej
nu någon anledning vara för handen, att
tillstyrka bifall till förnyandet af en Ekonomisk
anstalt, som redan är vidtagen och
grundad på de noggrannaste föreskrifter.
Vidkommande åter den väckta frågan om
väljande af en Comité i hvarje Församling,
till fördelande af den tillslagna undsättningsSpanmålen,
så får Utskottet härvid erinra,
att till utrönande af hvarje Orts Spannemålsbehof
vanligen så tillgår, att hvar och en af
Församlingens medlemmar, som åstundar ett
sådant understöd, anmäler beloppet deraf vid
£ detta ändamål utsatt Socknestämma, hvar
-
Besv- och Ekon. Ut sk. Betänkande/t.
347
efter Protocollet till Kongl. Maj ts Befallningshafvande
öfversända?, som, efter granskning
a.f alla sålunda insända reqvisitioner,
häst blir i tillfälle att utröna Länets behof
af Spannemål, och sedermera, i enlighet dermed,
fördelar tillgångarna Församlingarne imellan,
i förhållande till deras gjorda uppgifter.
Utskottet kan, för sin del, ej finna, att
en Comité skulle bättre kunna känna en
Sockens Spannemåls-behof än Pastor i Församlingen
i förening med Kyrko Rådet, hvilka
dessutom böra tilltros, så väl nödig förmåga
att granska reqvisitionernas behörighet,
som samvetsgrann vilja, att efterse, det understödet
rättvist och utan någons förfång utdelas
; Och kan Utskottet ej heller inse, hvarföre
dessa egenskaper skulle i större mon
böra förmodas hos en Comité, om än understödd
af en Krono Betjents upplysningar,
hvilka, enligt det uppgifna förslaget, anses
härvid vara af nöden. Dessutom får Utskottet
tillägga, att, enligt hvad Utskottet inhemtat,
reqvisitionerne af Spannemål understundom
blifvit så högt tilltagne, att, då Spannemålen,
i likhet dermed, ankommit, ej sällan
inträffat, att de reqvirerande icke en
gång uttagit tredjedelen af det fordrade beloppet.
Utskottet tror sig ej behöfva anföra
de olägenheter, som häraf måste blifva en
följd, och hvilka bäst lära kunna förekomma?
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, Som,
genom samlad erfarenhet, i förening med en
noggrann kännedom af Länens Statistiska förhållanden
böra i detta hänseende kqnna vidtaga
de lämpligaste åtgärder.
548
Besv. oell Ekon. Uiik.
Det är af dessa skäl, sorn Utskottet an»
ser sig böra tillstyrka ogillande af det härom
gjorda förslag, samt att de anstalter, sorn
i detta afseende redan är o vidtagne, måtte
orubbade fortfara. Dock varder detta
till Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlemnadt. Stockholm d,
20 Februari i3i8<
N:r 75.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs•
och Ekonomiutskotts Betänkande angående
yrkade rättelser och förändringar
uti författning arne rörande Skogarna i
Paket.
Uti detta ämne hafva till Utskottets granskning
blifvit från Respectiva RiksStånden
remitterade följande Memorialer och anföanden,
nami.
1:0 Ett af RiksdagsFullmägtigen Olof
Månsson frän Blekinge Län till Hedervärda
BondeStåndet ingifvet Memorial, hvaruti författaren,
med åsigt af de hinder för skattemanna
skogarnes trefnad och tillvext, sorn
han anser vara en följd deraf, att endast Lagarnes
tvång, utan medverkan af ägarnes intresse,
skola bidraga till skogarnes bibehållande
och fredande, föreslår att, då ändamålet
af en förbättrad skogshushållning, efter
hans tanka säkert bör kunna vinnas, om jordägarens
fördel sättes i förening med det AIL
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
549
mannas, Skattemannen måtte förunnas en lita
fri och obehindrad dispositionsrätt öfver
Skatteskogen,som Frälsemannen åtnjuter öfver
FrälsehemmanS-skogar, med villtor, att
af sådan Ek, Mast- eller Storverksträd, hvil.
ta för allmänna behof skulle kunna användas,
hembud borde ske till Kongl. Maj:t och
Kronan, som, i händelse de hembudna träden
för publiqua behof erfordrades, skulle
för de samma erlägga lika betalning, sorn
vid köp imellan enskilda vore gängse, och
hvilken antingen genom öfverenskommelse
eller efter markegång kunde bestämmas; yrkandes
Riksdagsfullmägtigen tillika, att, i
hvad fall som hel dst, skogsbetjeningen, hvilken
i afseende på sina knappa löne-villkor altid
faller allmogen till last, under det skogarne
mer och mer .förstöras, måtte blifva
indragen, enär ändamålet med dess underhållande
helt och hållet förfelas. Häruti hafva
samte!ige Riksdagsfullmägtige från Halland,
Pehr Pehrsson frår Calmars och Nils
Månsson från Malmöhus Län instämt; äfvensom
.Riksdagsmännen Johannes Arvidsson
och Jonas Pettersson från Jönköpings Län
dervid tillagt det yrkande, att i händelse
en lika obehindrad dispositionsrätt öfver
skogen, som Frälsemannens, icke skulle kunna
skattemannen tilläggas, den förändring
åtmindstone måtte ske uti nu gällande författningar,
att Ekebuskar eller förtorkade
träd, sorn stå åker och äng till skada, utan
att kunna komma till någon nytta i framtiden,
matte få af närmaste Kronobetjent me^
352' Eesv. ock Ekon. Utsk. Betankanden.
nämndemännens biträde utsynas, och den
vidlyftiga och kostsamma omvägen, att från
Carlskrona requirera en Constapel för utsyningens
verkställande, undvikas, till lindring
för den fattige jordägaren, som nu ofta af
de dermed förenade kostnaderna ‘afhålles från
att begära och erhålla utsyning af odugliga
och för odlingen af hans jord hinderliga
Träd.
2;o Uti ingifvet Memorial har Riks»
dagsfullmägtigen Sven Mansson från Calmar
Län tillkännagifvit, hurusom inom dess hemort
den författning blifvit af Landshöfdingen
i Länet vidtagen, att svedjande icke får före
Olsmessan anställas, men tillika anfört, att
en sådan inskränkning, i anseende till tiden
för svedjandet, oftast skall medföra de olägenheter,
dels att svedjelandet för inträffande
regnväder icke kunnat i rätter tid afbrännas,
dels ock att det brukliga utsädet af
råg och fodervexter på den afsvedjade marken
stundom måste så sent verkställas, att
skörden derigenom äfventyras; ijif hvilken
anledning Riksdagsfullmäg tigen pck yrkat,
ett, med förändring af ett sådant7 stadgande,
det må vara Landtmannen tillåtet att afbränna
svedjeland å hvad tid på året som heldst,
då sådant låter bäst verkställa sig, med villkor
att dervid noga iakttaga och efterkomma
hvad Allmänna Lagen i 15 Cap, r
Byggningabalken förmår} Och har Riksdags»
fullmägtigen Lars Olsson sig häruti förenat.
3:0 RiksdagsfulImägtigen Botvid Jonsson
från Östergötland har, äfven uli ingifvet
Besv och Ekon. Utsk. Betähkanien. 3,51
Memorial, öfverklagat de olägenheter, som
förorsakas af påbjuden trädplantering utmed
Landsvägarna derigenom, att å de ställen, der
Landsvägarne genom åkrar och ängar framlöpa,
de planterade trädens rötter, jemte dropp
och skugga, hindra och förqväfva Sädes- och
gräsväxten^ och i ansende dertill yrkat, ej mindre
att en sådan trädplantering hädanefter måtte
blifva afskafFad och förbuden, utan ock ett
Stadgande utfärdat, det de träd, sorn blifvit
vid landsvägarna uti åkrar och ängar planterade,
genast böra till förekommande af de
omförmälda olägenheterna borthuggas.
1 4:0 Af Riksdagsmannen Olof Carlsson
från Östergötland är uti ingifvet Memorial
yrkadt, att det förbud emot svedjande å
sandmo samt bergaktig stenbunden mark,
som uti 53 och 54 §§. af Kongliga SkogsOrdningen
innefattas, måtte till sin kraft och
verkan upphäfvas, enär många orter finnas,
hvaribland Riksdagsfullmägtiger, räknar sin
hemort, der Landtmannen icke kan äga sin
bergning af den inskränkta öppna åkerjord,
som till hans hemmansdel hörer, så vida
det icke honom tillåtes, att genom svedjande
öka sin afkastning och förbättra sommarbetet,
hvilket af den uppvexande Ljungen
merändels förqväfves, om denna icke som
oftast afsvecfejas; uti hvilket anförande Fehr
Nilsson från Christianstads Län och Jacob
Andersson från Kronobergs Län sig förenat.
5:0 Riksdagsfullmägtigen Ephraim Larsson
från Elfsborgs Län har äfvenledes uti
ett till Hedervärda Bondeståndet ingifvet
352 Eesv. och Elion. Utsk. Betänkande.n
Memorial hemställt, om icke de utsynirigar
till torfskörd, som å Allmänningar för
kringliggande hemmans behof hittills blifvit
verkställde, kunde anses helt och hållet
öfverflödige, och de å Allmänningarne belägne
torfmossar till de närmaste hemmanens
fria begagnande upplåtas, heldst något
missbruk af en sådan upplåtelse icke
möjligen skall kunna äga rum: uti hvilken
mening Fehr Bengtsson från Halland och
Göran Jönsson från Skåne äfven instämt.
6:0 Inom Högvördiga PrestStåndet
har Herr Prosten JU. Hasselroth uti Memorial
anfört, att då 5 §. af Kongl. SkogsOrdningen
d6n 1 Aug. 1805 lörsskrifver, det
Militaire och Civile Boställens Innehafvare eller
Prester skola framför andra äga rätt till
utsyning å Krono- Allmänningar, enär Skogstillgång
å deras boställen Saknas, Herr Prosten
äfven ansåge enahanda skyldigheter böra
vara förenade med åtnjutandet af ntsyningsförmonea,
så väl för prester, som öfriga Boställsinnehafvare.
Men då genom Kongl. Majtts
Nådiga bref till Öfver-HofJägmästareEmbetet
den 5 April 1808 blifvit stadgadt, att
stubbelön borde erläggas vid utsyning för
Prestgårdarne, emedan dessa, såsom icke varande
Kronans tillhörighet, skola efter Allmänna
Lagen af Församlingarna byggas,
anser Her Prosten ett sådant stadgande endast
kunna lämpastill de hus, Som Församlingarne
bygga men ingalunda till dem, som Pastorerne
eller Comministrarne sjelfve underhålla; och
hemställer på sådan grund, om jcke dessa
sednare böra från stubblönens erläggande
Bfijj). och Elion. ZJtsJc. Betänkande)!. 353
vara befriade, då denna afgift icke af Civile
och Militaire Boställs-innehafvare utgöres.
7:0 Ett af Riksdagsmannen Gustaf Olsson
från Vestmanland författadt Memoria!»
hvaruti äckas den förändring i afseende på
utsyning å Allmänningar, att Hemman, soia
äro belägna å samma trakt och inom samma
Socken, så vidt möjligt är, måtte undfå utsyning
å samma och närmast belägna Allmänning,
samt att tiden för utsyningars verkställande
måtte förflyttas till före Vinterns
början, på det att den, som utsyning' erhåller,
må kunna i lid upphugga Virket, och,
sedan det hunnit torkas, detsamma med storrå
lätthet på Vinterföret till sitt hemvist framföra.
8:0 Efter en framställning af de åtskilliga
missbruk, som äro förenlige med rut
gällande Skogs-Ordning, har En af Rikets
Herrar, Herr Grefve Wachtmeister, Claésr
yrkat en noggrann öfversigt af densamma,
och utfärdandet af sådana nya Stadganden i
ämnet, sorn, efter Hans Excellences tanka, tidens
närvarande skick kräfver, och hvilka
Hans Excellence ansett hufvudsakligen innefattas
uti följande punkter, näml.
1:0 Att misshushållning med nu varande
Skogar i möjligaste måtto förekomma*?
2:0 Skogsplantering befrämjas; 3:0 Att ali
åverkan efter 4° Gap. 5 §. M. G B. ansesj
och bestraffas, eller ock böter till en eiler
flera gångor värdets belopp stadgas, med
skyldighet derjemte till ersättning och återBihang
till RihsSt, Prat, *8i7-*ö*8j 2;<V Sami, N:r 45 46.
r 354 Besv. och Ekon. Utsk. Bctankanäen.
plantering; 4:° Att ansvaret för all åverkan,
utan afseende på person och ställe, må blifva
jemförlig till brottets beskaffenhet, samt
bevisningen deraf göras lika latt för Målsägare
i allmänhet: 5:0 Att til! hvad 64 §. 2 Mom.
af Skogsordningen innehåller, jemväl må läggas
skyldighet vid misstänkt åverkan, att, efter
grunderna i 49 CaP* -• §• MissgerningsBalken,
åtkomsten af det klandrade bevisa;
och 6:0 Att itererad åverkan må med ökadt
straff beläggas.
9:0 Uti ett i Hedervärda BondeStåndet
uppläst Memorial, har BankoFullmägtigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län anmärkt,
alt den vid 1809 års Riksdag utaf
Riksens Höglofl. Ständer gjorda underdåniga
önskan, att samtelige Konungens Befallningshafvande
måtte få sig uppdraget att höra Länens
Innevånare och förbereda förslag, antingen
till en allmänt gällande Skogsordning,
eller flera Serskildta för olika Orter i Riket,
ännu ieke blifvit till verkställighet befordrad;
och af denna anledning, med åberopande af
hvad dess vid sistiidne Riksdag, i afseende
på enskilda Skogshushållningen, och RiksdagsFullmägtigen,
Lars Carlssons, i afseende
på Allmänningarnes begagnande afgifna och
i afskrift bifogade Memorialer innehålla, ytterligare
påyrkar upprättandet af, för alla
Orter i Riket lämpeliga, Författningar till
befrämjande af Skogarnes framtida bestånd,
och att i sådant ändamål en fördelning på
hemmanen af Kronskogarne och Allmännin
-
Sesv. och Ekon. Etsk. Betänkanden.
garne måtte för sig gå, och de lotter, som
tillfalla Hemman, så aflägset belägna, att de
ej kunna Skogen behörigen begagna eller värda,
måtte till försäljning ät den mestbjudande
upplåtas, med stadgad skyldighet för köparne,
att årligen till de säljande aflemna
nödigt Skogsfång, och med bibehållen rättighet
för dem af kringboende, som förut ägt
begagna betet å marken, att en sådan förmon
äfven framgent tillgodonjuta; deruti Per Jonson
från Elfsborgs Län och Botaid Jonsson
från Östergöthland sig ock förenat; hvaremot
Riksdagsmannen Börje Börjesson från Halland
varit af den tanka, att den föreslagna
fördelningen af Allmänningarne skulle hafva
den påföljd, att de blifvande ägarne, efter
erhållen fri disposition öfver Skogen, inom
kort tid förstörde densamma, och sedan icke
sjelfva ägde sina Skogsförnödenheter, än mindre
kunde dermed förfe de öfriga Jordägarne;
i anseende hvartill han ock anhållit, att,
i h ändelse Anders Danielssons Memorial skulla
vinna bifall, undantag måtte ske För Halland
och de Allmänningar inom Elfsborgs Län, på
hvilka Halländske Hemman kunna äga rättighet
till utsyning; Äfv nsoin RiksdagsFullmägtige
J. M. Wessing, Gustaf Olsson m. fl. från Vestmanland
och Gustaf Olsson från Södermanland
anfört, att en fördelnirSg af allmänningarne
uti dessa Län alldeles icke skulle vara
lämpelig, eller af fördelaktig verkan i framtiden.
Ett ämne af större vigt för Svesiges bå
-
356 Besv. och Ekon. Utsk. Betclnkanden.
de enskilda ovh allmänna hushållning lärer
väl icke finnas, .än skogarnes vård och skötsel,
samt de rättigheter, under hvilka denna
Nationens rikedom af dess medlemmar innehafves
och disponeras. Om någonsin, så skola
misstag uti denna del af den ekonomiska
Lagstiftningen föranleda de svåraste följder,
antingen genom ett obehörigt tvång på den
enskilda industrien och ägande-rätten, eller
genom införande af Författningar, hvilkas inflytande
på det hela icke röjes förr än det är
för sent att förekomma deras förstörande
verkningar. Utskottet har derföre trott, att
en kort framställning, huru detta ämne varis
behandladt vid de föregående Riksdagar, skulle
säkrast vägleda Riksens Höglofl. Ständers
upplysta omdöme vid afgörandet af de åtgärder,
hvilka nu böra vidtagas.
Sedan framlidne Hö gstSalig Konung Gustaf
lil. genom dess Nådiga förordning af den
21 Febi-. 1789 förklarat innehafvare af Kronoskatte
och FrälseSkatte-Hemman äga lita
orubbelig ägande- och fri dispositions-rätt
öfver sin Skog med dess tillhörigheter, som
Frälseman öfver Frälse-hemman, dock alltid
med undantag af de för Kongl. Maj:ts och
Kronans behof tjenliga Ekar, Bokar och Masteträd;
blef detta stadgande fastställdt uti
den allmänna Förordningen om Skogarne i
Riket af den 10 Decemb. 1793. Men som
denna Förordning under verkställigheten och
tidernas skiften tarfvade flere ändringar och
förklaringarj så utfärdades i Nåder en ny
Uesv, och Ekon. Utsh. Betänkanden. 357
förordning af den 1 Äng. 1805, som, med
intagande af ofvannämnde vilikar om skattehemmans
fria dispositionsrätt, samt med
upphäfvande af alia dittills om Rikets skogar
ntkomne författningar, är den ännu gällanda
lag i detta hänseende, samt innefattar alla
tliy åtföljande påbjudne iakttagelser.
Vid 1809 och 1810 årens Riksdag ingåfvos
flere motioner, yrkande, dels en ytterligare
utsträckt dispositionsrätt aF all slags
skog, dels Jägeri-Statens totala afskaffande,
dels kronoskogars ni. m. försäljning for StatsCassans
räkning, samt Härads och Sockne- Allmänningars
fördulning mellan vederbörande
delägare. Sedan allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
uti afgifvet Betänkande yttrat
sina tankar öfver ofvannämnda förslag och
deras antagande Sill största delen tillstyr k tj
befunnes vid åter-remiss af detta Betänkande
så många och sinsemellan stridiga anmärkningar
vara gjorde, att Utskottet uti ett sednare
Utlåtande, jemte några mindre detailler,
stadnade uti den hufvudeakliga tillstyrkan:
1:0 Att Riksens Höglofl. Ständer matte i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t
i Nåder anbefalla Landshöfdingarne, att hvar
och en i sitt Hän, der allmänna skogar finnas,
höra invånarne genom deputerade, en
eller flere från hvarje Socken, öfver olla med
skogs-hushållningen derstädes gemenskap ägande
delar, om vården och tillsynen deröfver,
och om bästa sättet att titöda odjuren,
der de finnas, samt dermed, jemte eget utlå*
§58 Eesv. och Ekon. Ut sk. Eetcinkanden.
tande, till Kongl. Majit skyndsammeligen inkomma
; hvarefter, och sedan Kongl. KarnmarCollegium
samt Öfver - Hof - JägmästareEmbetet
äfven blifvit hörde, en Comité
kunde i Nåder förordnas, för att af alla inhemtade
upplysningar och utlåtanden uppgöra
föjlrslag, antingen till en fullständig allmänt
gällande Skogs- och Jagtordning eller
till flere serskilda för olika orter i Riket.
2:0 Att äfven den underdåniga anhållan måtte
göras, det vederbörande Collegier och Em*
betsmän blefvo anbefallts ofördröjligen inkomma
med fullständiga uppgifter och yttranden:
a) angående huru många och af olifva
namn varande Kronans skogar, som ännu
finnas vara odisponerade, samt huru många
eller stora delar deraf, hvilka nödvändigt böra
bibehållas för publika behof, och huru
vården af dem bör förrättas5 b) Om, af de
så kallade Härads-Allmänningarne, några till
hela deras vidd, eller till vissa delar böra
bibehållas För Kronans behof, med uppgift
af skalen dertill; samt c) Äfven hvad Ekonomi
- Utskottet förut föreslagit om dessa
Allmänningars delning mellan socknarne. —
Med uteslutande af Bokskogarna, hvilka ansågos
böra vara jordägarnas tillhörighet, tillstyrktes
serskildt om Ekeskogen, att hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det alla
för Kronans räkning stämplade Ekar å sådana
Hemmansägor, der Aboen är jordägare,
måga inom 1813 års slut antingen för Kronans
räkning fällas, eller ock, der de ej för
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkande.n. 359
dess behof äro erforderliga, gerom Allmänna
Auciioner till StatsCassans förmon föryttras,
och att efter den tiden alla hemmans agara
må äga fri dispositions- och ägande rätt till
deras Ékeskogar, dock att aldre författningar
om Ekebarkens samlande må förnyas och
förbättras.
Denna tillstyrkan blef af Riksens Hög1
o fl. Ständer gillad, samt af Kongl. Maj:t i
Nåder, hvad dess förra Moment vidkommer,
i så måtto bifallen, att under den 14. Maj
1810 målet remitterades till Förvaltningen
afSjöärenderna, Kammar och BergsCollegierna,
för att sig yttra, sedan Landshöfdingarne blifvit
hvar i sitt Län hörde.
Vid 1812 års Riksdag yrkades till en
del samma, till en del nya motioner 5 hvaröfver
afiemnades, utan att på minsta sätt åberopa
eller afse det förra vidtagna beslutet
om föregående undersökningar Lane - eller
Province-vis, följande tillstyrkanden : 1:0
Att Härads-allmänr.ingar, såsom tillhörande
Kongl. Maj:t och Kronan, samt stående under
Dess och Riksens Ständers gemensamma
disposition, borde under vissa villkor för dess
räkning försäljas, börande skatte-löse Skillinges
bestämmande, jemte flera dithörande
omständigheter, i afseendo på olika Localer,
till Kongl. Maj:ts egen Nådiga pröfning öfverlämnäs
: 2:0 Antalets förmindskning af
Embets- och Tjenstemän vid Jägeristaten så
vidt ej Kongl. Maj:t skulle i Nåder för godt
finna att denna Stat framdeles alldeles upplösa
5 5:0 Att ej de för Kronans^ behof du
-
360 Besv, och Ekon. TJtsk. Bctänkanden,
g eli ge utan odugelige Ekar måga till förekommande
af syra stämplas : 4:0 Att rättigheten
till svedjande, utom inägor och rätter
Be teshage, ej må utsträckas öfver hvad skogsOrdningen
innehåller, samt 5:0 Att den vid
1809 års Riksdag föreslagna prescriptionstid
för Ekars utsyning och anställande Auction
för kronans räkning må förlängas till 1814
års slut, dock under åtskilliga dels inskränkningar,
dels tillägg vid det förra tillstyrkandet.
Öfver den sista punkten behagade Kongl,
lVEaj:t, genom Bref till Dess o: -. Rikets KaminarCollegium
af den ix Jan. 1814» Sig i Nåder
utlåta, att Kongl. Maj:t ej linner deri
fcegäida utsyningen vara af nöden, utan kommer
att förblifva vid det, sorn i skogsordningen
uti detta ärende stadgadt är; viljandes
Kongl. Maj:t sig framdeles utlåta, efter
vederbörand cs börande, om rättigheten för
ägare af utsynta Ekar att vid närmast belägna
kronans Varf eller hamn få dem partivis
afyttra.
I sådant skick förblef saken till 1815
års Riksdag, då åter förnyades samma, sins
emellan mer eller mindre skil jäktige, yrkanden
och förslager, dels om skogarnes vård i
allmänhet, dels om Ekeskogens en skildra användande,
utan något afseende å Konungens
i denna hänsigt emedlertid utkomna Nådiga
författning.
Uti afgifvet Betänkande öfver de gjorda
Jnotioner tillstyrkte då varande Allmänna Begvärs-
och Ekonomiutskott, att i fprra hän
-
Besv. och Ekon. TJtsh. Betcinkanden. 551.
seendet matte förblifva vid den af 1809 års
Siänder gjorda och Nådigst bifallna hemställsffngen
om Innevånarnes i Länen hörande
genom Konungens Refallnigshafvande för
hvarje serskild province, och detta ärendes
i enlighet dermed ytterligare föreslågne behandling;
samt, hvad Ekeskogen beträffar, att
ofvannamnde Kongl. Maj:ts Nådiga Bref borde
så mycket mar tjena till underdånig och
orubbad efterrättelse, sorn på så kort tid
säkerligen inga omständigheter kunnat sig
förete, hvilka skalle förmå verka ändring uti
Kongl. Maj:ts på visa grunder fattade beslut.
Hvad åter upplåtandet af Kronoskogar
och delningen af Härads-Allmänningar
vidkommer, hyste delta Utskott den tanka,
att sådant skulle leda till inånga svårigheter,
och afstyrkte derföre derifrån, äfvensom det
ansåg Skogs- och Jägeri-Betjeningons upphörande
befattning, serdeles med Allmännningarne
och Ekeskogen, skola medföra de vådligaste
följder.
Uti skedd åter-remiss af detta Betänkande
lick Utskottet till besvarande emottaga
ännu flere anmärkningar, än de förra Mcmoxialerne
innehålla, hvilket dock medförde
någon hufvudsaklig ändring uti dess redan
afgifne utlåtande, ej heller föranledde
hos Riksens Ständer annatbeslut, än hvad i närmaste
enlighet dermed, uti underdånig skrifvelse
af den 4 Augusti samma år, till Kongl'
Maj:ts nådiga ompröfning i underdånighet
öfverlemnades.
Då man å eea sidan tager för afgjordt,
f 562 Besv. ock Ekon. Utsk. Eetänkanden.
att inga andra motioner hos Riksens Stander
väckas än de, sorn åtmindstone hafva någon
local syftning till nyttiga förändringar, och
än mindre att sådana motioner upptagas och
tillstyrkas, som icke äro med allmänt väl förenlige;
så har nu varande Allmänna Besvärs*
och Ekonomiutskottet trott, att ofvan sam.
jnamlragne Historiska framställning vöre
på sitt rätta ställe, för att klart ådagalägga,
att närvarande öfverläggnings* ämne
angående skogshushållningen och en dervid
allmänt gällande författning icke är af
sådan beskaffenhet, att kunna, med åsigt af
det hela, allmäningen behandlas, och minst
då det ej blifvit förberedt genom undersökningar
om serskilda orters serskildta behof,
De härvid fattade och sinsemellan stridiga
beslut visa tydligen, att de varit föranledde
af lika stridiga önskningar och localförhållanden*
samt kunna endast ifrån en sådan upprinnelse
förklaras. De nu ingifna Memorialer
utvisa ytterligare samma åsigt, då de yr*
ka alldeles motsatta förslager, och likväl
hvar och en med rätta grundar dem på sin
hembygds fördelar. Således önskas från
Skaraborgs, Östergöthlands och Elfsborgs
Län, att Kronoskogarna och Allmänningarne
böra försäljas, eller emellan vederbörande
fördelas. Riksdagsfullmägtige från Halland
och Södermanland anse åter detta icke vara
fördelaktigt, och de från Vestmanland rent
af för skadligt, hvarföre de förena sig i den
önskan, att det på dessa orter måtte förblifva
vid hvad som nu stadgadt är. Efter Utskot*
Besv ock Ekon. JJtsk. Betänkanden.
tets full a öfvertygelse, kvilken det äfven
tror blifva hvarje tänkares, som med uppmärksamhet
följer sakens ledning, gifves ingen
annan reda utur denna irrgång, än att
med all kraft fullfölja den af IV. H. Ständer
vid 1809 års Riksdag gjorda och af Kontingen
i Nåder bifallna, samt vid 1815 års
Riksdag å nyo yrkade underdåniga hemställning,
att i anseende till de serskilda omständigheter,
sorn med hänsigt till provincernas
högst olika localer och derifrån härflytande
skiljaktigheter i skogshushållningen kunds
vara att iakttaga, Kongl. Maj:t täcktes anbefalla
samtliga dess Befallningshafvande,' att
genom deputerade, eller på hvad sätt tjenjigast
finnes, häröfver infordra Länens innevånares
yttrande, samt deras förslager till de
ändringar och förbättringar, sorn vid nu varande
författningar rörande allmänna skogshushållningen
kunde för hvarje serskild ort
vara gagneliga och användbara. Men som
Utskottet icke har sig bekant, om och huru
långt detta måls behandling fortskridit; så
tillstyrker det R. H. Ständer, att å nyo hos
Kongl. Maj:t framställa sina ifriga och underdåniga
önskningar, det Kongl. Maj:t i nåder
täcktes foga de kraftiga anstalter, som
enligt deas eget visa godtfinnande anses tjenligast
att befordra saken till ett skyndsamt
och lyckligt slut.
Ehuru Utskottet tror, att äfven ett eller
annat års utdrägt, innan en sådan beredning
hinner fullbordas, vore förmonligare
än hvarje annan åtgärd, hvilken endast skul
-
5^4 Besv. ock Ekon.
le leila till samma ovisshet som förut, osli
troligen inom lika lang tid försätta lagstiftaren
i nödvändighet att förklara, förändra
oell förbättra hvarje härom utgifven allmän
författning; så anser likväl Utskottet
af största vigt, att härvid förfares så skyndsamt
och ändamålsenligt, som sakens natur
och vidlyftiga omfång tillåter. Härtill skulle
enligt Utskottets tanka cerdeles bidraga,
om, efter den ledning Bancofullniägtigen
Anders 'Danielsson år 1815 > silt då ingifna
Memorial uppgifver, skogsordning upprättades
för hvarje serskild provinc®, samt efter
Kongl. Maj:ts Egen höga pröfning omedelbart
stadfästades, så snart det för densamma
utarbetade förslag hunnit inkomma.
Skulla 11. H. Ständer finna detta förslag
a-tagligt, torde vara nödigt alt detsamma
för Kongl. Maj.-t uppgifva och dess höga
godtfinnande i underdånighet underställa.
Sedan Utskottet eåleåes uppgifvit sina
tankar, ora sättet att jlutligen ernå en för
hvarje af Rikets provincer passande skogsordning;
anser det sig derigenom hafva besvarat
alla da i detta ämne yrkade allmänna
förändringar. Då hvarje Läns innevånare
efter utredning af dervarande Hushållssällsfeap
och under inseende” af Konungens Befallningshafvande
böra komma i bästa tillfälle
att upptäcka de locala brister, sorn i närvarande
allmänna skogsordning hunna vara
ätt anmärka, samt att deruti föreslå nödiga
förbättringar ; så har Utskottet icke heller
nu trott sig bura ingå i någon pröfning af
Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden. 365
den gällande skogs ordningen, eller genom
»agra bestämda föreskrifter och precursori$ka
åtgärder lägga band på den frihet, som
ovillkorligt bör tillhöra dessa öfverläggningar,
och hvilka böra, så vidt det med Kong!.
Maj:ts och Ki-onans rätt samt Rikets behof
kan förenas, stödja sig på en friare dispositionsrätt
för skogisrnes ägare, än den de fordom
varande och nu gällande författningar
icke alltid SynaR hafva gynnat. Med full
tillförsigt om det rigtiga uti ett sådant förfarande,
vågar det derföre äfven tillstyrka
R. H. Ständer, att emellertid och intill dess
ofvan föreslagne beredning hinner utarbetas,
icke till något bestämdt afgörande upptaga
de i detta ämne gjorda allmänna motioner-.
Men då uti de remitterade Memorialen
yrkas några sådana mindre stadgande» och
föreskrifter, hvilka icke synas bero a£ den
allmänna skogsordningsn, utan endast afse
genast verkställbara åtgärder; så bör Utskottet
deröfver afgifva sitt utlåtande.
1:0 Den af Riksdagsfullmägtigen Sven
Månsson från Ordinär 3 Län påstådda rättighet,
att icke blott efter Olofsmässotiden, utan
hvad tid af året sådant låter sig verkställa,
Landtm?» nnsn måtte äga att afbränna ett i
l9glig ordning inrättadt svedjeland; så finner
Utskottet, hvarken Allmänna Lagen uti
Byggningabalkens 15 och 16 Capitel, eller
1805 års skogsordning, eller någon annan
nu gällande författning emot en sådan rättighet
lägga något hinder i vägen. Skulle
åter, enligt lemnad upplysning, denna rät
-
366 Bcsv. och Ekon. Utsk B et ankan cl ett t
tighet vara genom serskild åtgärd af Kon»
iingens Befallningshafvande för Cajmare Län
inskränkt till ofvannämnda tid; så kan Utskottet,
såsom icke ägande kännedom om
förhållandet eller de motiver, hvilka dertill
kunna i thy fall föranleda, ej heller deröfver
utlåta sig, utan bör sådant enskildt besvär,
om någon sig dertill befogad finner, i laga
ordning ingifvas och fullföljas.
2:o Beträffande Riksdagsmannen Botvid
Jonssons från Östergötland väckta motion
att först de löfträd, som äro planterade vid
Allmänna Landsvägarne, böi'a, såsom medförande
skugga, syra och i allmänhet skada
för den bredvid liggande åkern, nedhuggas
och sedermera hemmansägare ifrån sådan
ålagd planteringsskyldighet för framtiden
befrias; så finner Utskottet ingalunda skälatt
derå tillstyrka bifall. Att förstöra sådana
planteringar, hvilka lända ej mindre till
prydnad och svalka i den vackrare årstiden
än till efterrättelse om vintervägarne på slättbyggden,
är ej tänkbart. Hvad åter angår
de nya påbjudne planteringarne eller skyldigheten
att vårda och vidmagthålla de gamla,
så tillhörer det, såsom i allmän lag ej
stadgadt, Länens enskilda police, hvars författningar
och åtgärder böra behandlas i enlighet
med hvad i föregående moment derderöfver
är anfördt.
gro Beträffande rättigheten till bräntorfs
skärande å allmänningar, samt sättet att den
utöfva, hvarom Riksdagsmannen Ephraim
Larsson från Elfsborgs Län gjort den fram
-
Besv. och Ekon, Utsk, Betänkanden. 36?
Ställning, att en till torfskörd åt några vissa
byelag anslagen mosse matte, med undvikande
af årlig utsyning, en gång för alla
till begagnande, så länge den räcker, emellan
dessa byar fördelas} så kan Utskottet dertill
icke styrka. Äfven detta bränningsämne, ehuru
af mindre allmänt värde, dock af bety.
denliet för dem, hvilka ej äga annat bränsle,
afser tillräckligheten för ^tt framtida behof
och afsalu, och synes således ej böra handlöst
åt slumpen eller det enskildta hugskottet
öfverlämnäs, helöst icke här såsom med skogen,
hvilken äger ett vida högre värde både
till eget behof och afsalu, den enskilda
ägaren alltid torde linna samma nödvändighet
af sparsamhet och omtanka. Dock anser
Utskottet detta böra vidare, samt i sammanhang
med allmänningarnes fördelning, vid de
ofvan föreslagna öfverläggningar provincevis
efter hvarje landsorts serskildta läge, behof
och tillgång på bränntorf behandlas och afgöras.
Zj.:o Då enligt Prosten Hasselroths andragande
den, irti 14 § af nu gällande
Skogs-Ordning, stadgade betalning eller så
kallade Stubbelön blifvit afFordrad Prester,
hvilka, i och för deras egen i Lag utsatte
byggnads*skyldighet å sina Boställen, fått pä
allmänningar utsyning af dertill nödigt byggnadsvirke;
synes sådant hafva tillkommit af
missförstånd. Man har ej erinrat, att Byggnads-skyldigheten
å Prest-Bostäilen är af
tvänne slag. Det ena tillhörigt Församlinj
gen, gom af egna tillgångar byr å Bostället
g6g Besv. och Ekon. Etsk. Betunkandcn.
bestå vissa lius5 Det andra tillhörigt sjelfva
Innehafvaren. Och då Miiitaire och Civila
Boställeas Innehafvare äro frie för ofvannämnda
Stubbelön eller någon betalnings erläggande;
så följer klart deraf, att äfven Prestman
äro i samma predicament. Utskottet tillstyrker
derföre, att R. H. Ständer hos Kongl.
Majrt i underdånighet anhålla om en sådan
Nådig förklaring af detta Förordningens rum,
som fritager Prester från^erlsggandet af någon
afgift i och för den SkogSutsyning, de
på allmänningar erhålla till bestridande af sin
å Prest-bordet åliggande byggnads-skyldighet.
5:0 Till RiksdagsFullmägtigen för Snäfringe
Härad i Vestmanland Gustaf Olssons.
begäran: 1:0 att all« inom en Socker, befintelige
Skoglösa hemman, hvilka äga utsyningsrätt,
måtte i möjligaste matte få sitt virke
tilldeladt i en och samma trakt på närmaste
afstånd från sinn hemvist och alltid på samma
allmänning} samt 2:0 att utsyningarne
måtte eke föro Vinterns början, på det Virkets
ägare må efter sin beqvämlighet, samt
med afseende på tjenlig årstid och väglag,
kunna det samma afhemta; ånner Utskottet
fulla skäl att tillstyrka bifall. Och torde
derföre Riksens Höglofl. Ständer i sin
ordning underdånigst anhålla, det Kongl.
Maj.-t i Nåder täcfetes anbefalla dess Befallningshafvande,
att vid ofvannämnde åtgärder
gå Länens Innevånares önskningar och Locala
behof till mötes, så vidt Orternas Läge
och öfriga omständigheter ej deremot lägga
oundvikeliga hinder.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen.
6:0 Hvad slutligen En af Rikets Herrar
Herr Grefve Wachtmeister, Claes, anfört, angående
Skogarnas nu ofta inträffande vanvård
och skyldigheten att den efter görligheten
förekomma medelst en, efter tidernas förändrade
skick och myntvärde, skeende nogare
tillämpning af pligter och ansvar, finner Utskottet
vara af ej mindre vigt, än behof af
skyndsam åtgärd. Men som detta är ett ämne,
hvilket äger tydligt sammanhang med
Allmänna Lagens Stadgande, i Byggnings- och
MissgerningsBalkarne, hvilka Lagrum äfven
blifvit af Hans Excellence åberopade; så har
Utskottet, enligt sin Constitutioneila föreskrift,
ej kunnat detsamma till ensam åtgärd
företaga, utan har öfverlemnat Memorialet
till serskild behandling af den med Hö glo fl.
Lagutskottet sammansatta gemensamma beredning:
ankommandes det sedermera på R.
Högloft. Ständers upplysta pröfning, om och
livad del af de föreslagna åtgärder böra genast
till verkställighet befordras, eller i sammanhang
med Länestyrelsernas utlåtanden för
hvarje serskild Province upptagas och bedömmas.
—
Då Utskottet anser allt hvad för öfrigt
da remitterade Memorialerne innehålla böra
hänföras tili den provincevis ofvan föreslagna
beredning; har det icke något mera
att tillägga, utan Öfverlemnar vördsamt sitt
utlåtande, jemte 2:ne Ledamöters i ämnet
yttrade serskilda tanka, till Riksens Högloft.
Bihons tiU BiksSt. Brot. i8»7-»8‘S> Sami. N:r 47. 48*
c—o Besv. och Ekon. TJtsk■ Betänkanäert.
\)/
Ständers mogna ompröfning och visa beslut.
Stockholm dan 4 Mars 1818.
Transsumt af Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs och EkononiiUtskotts Protocoll,
hållet vid Urtima Riksdagen i Stockholm
den 5 Mars 18x8.
§, 4 EiksdagsFulimägtigen från Eohus Län
Carl Fredric Berg inlemnade ett så lydande
skrifteligt anförande: ”Då frågan omSkogarnes
fria disposition på Krono Skattejord och
om en förbättrad Skogsförordning i Högloft.
Utskottet ventilerades, hade jag icke lyckan
att med detsamma vara af enahanda mening
och kände det missödet att, genom felaktigt
framställningssätt å min sida, icke rätt förstås,
och naturligtvis det andra missödet derutur,
att mina grundsatser orätt bedömdes. Ea
kort framställning af mina tankar i ämnet
är jag derföre skyldig åt Saken, åt Högloft
Utskottet och åt mig sjelf.
Att Skog, lika med Åker och Äng, af
hvarje Jordägare, som den med fullkomlig
ägande rätt innehar, fritt bör få disponf ras,
och att alla TvångsLagar, som inskränka
denna Naturliga rättighet, äro skadlige, tror
jag vara oemotsägeligt. JägeriStatens bemödanden.
om den gjort sig några, har kunnat
på få ställen förekomma fullkomlig förstörelse
af en ©ch annan Krono-Skog; men i
allmänhet hafva de varit menliga för både
Skog och villebråd. Oaktadt deras uppsigt
har Sverige snart inga Ekar, utom på Frälse
Besv, och. Ekon. XJtsk. Betänkanden. 371
maris, dit tillsynen icke fått sträcka sig: och
kuru skulle det annorlunda kunna vara, dä
kvar Skatte jords ägare anser detta Trädslag
för sin fiende. SkogsFörordningen af år 1805
har gått en medelväg genom Stubblöns anslående
för vårdade Ekar, men verkan deraf
har varit lika med den af andra halfruesurer:
Kriget är förklarad t, och Ekarne under stark
xetraile springa dagligen öfver klingan; och
det gifves ej mer än ett botemedel deremot?
det är fri dispositions-rätt.
Men, invänder man fruktande, skulle ej
med ett sådant Stadgande sä med denna sorn
annan skog allmän brist derpå en dag inträffa.
— Jag tror detta händer i vissa piovincer,
som det redan handt i andra: men derföre
har man ej frihet att inskränka en dels
ägande rätt5 och brist etthundrade år förr
eller sednare betyder ingen ting i allmänna
vigtskålen. Landet och menniskorna försvinna
ej, och Trädens vext-kraft upphör i ke, och
för öfrigt hvilar jag vid den maximen: att
Rättvisan måste handhafvas om ock verldarsie
ramla.
Kronans behof af Skeppsvirke kommer
dernäst bland inkaster mot en fri Skogshandl
tering — detta behof kan nu mera ej fås af
Krono- eller Skatte-jord, om en Flotta skall
byggas och kostar, då Jägeri-Stat och allt
beräknas, mer än vid fri upphandling, hvilken
alltid mäst vidtagas, då något i stort
skolat uträttas.
De öfriga inkasten förtjena ej besvaras.
Jag tror derföre, att Högloft. Utskottet kan
372 Besv. och Ekon. Utsi;. Betänkande*.
icke endast föreslå och önsta, titan med ovillkorlig
rättighet begära Styrelsens kraftiga
åtgärd till lossande af da fjättrar, egennytta
och falska åsigter så länge lagt på dispositions-rätten
af Skogarne, och förklarande af
en fullkomlig frihet uti deras bruk och nyttjande.
—• Samma åtgärd bör äfven upphäfva
Jägeri-Staten och endast anställa uppsyningsman
vid vissa Jagtparker och Skogsstycken,
nödiga till röje för den Höga Kongl. Familjen.
Att Skog å Boställen ej fritt få handhafvas,
föijer ur det vilkor jag förutsatt:
nami. att äganderätten till jorden skall vara
afgjord. Dessa Skogar kunna vårdas af
KronoBetjeningen bättre än hittills af Jägeristaten.
Sedan detta blifvit afgjordt, och hvartll
inga vidare höranden, Utlåtanden eller Förslager
behöfvas, uppstår fråga om Krono- och
Härads-Allmänningarnes behandlande, fördelning
eller försäljning, och det är här som
Konungens Befrde, åt hvars Nit och ljus i
alla sådane saker vi äga otaliga förbindelser,
ha fält för sin verksamhet och komma att
Läns-eller Häradsvis, såsom nödigt kan pröfvas,
efter Allmänhetens hörande, föreslå de
Reglementen härvid finnas lämplige och hvars
nytta endast denna Auctorité är i tillfälle att
efter Localen bedomina.
I en så vigtig fråga, som den förevarande,
vore brottsligt att ej efter förmåga deltaga
i dess behandlande: Jag kan misstaga
mig; men mina afsigter skola alltid bli
goda.
Besv. och Ekon. XJtik. Betänkanden. 373
Jag anhåller Ödmjukl., att detta anförande
får i Protocollet intagas och Högloft. Utskottets
Betänkande åtfölja.
Uti detta anförande förenade sig RiksdagsFullmägtigen
Olof Månsson från Blekin*
ge. Ut Supra.
N:r 76.
Riksens Höglo/l. Ständers Allmänna Besvärsorh
EkonomiUtskotts Betänkande, i andledning
af föreslagna åtgärders vidtagande
till den Veneriska smittans utrotande.
Uti ett från Vällofl. BorgareStåndet den 50
Deeémber sistlidet år uppläst Memorial, som
till Utskottet blifvit remitteradt, her Herr Ebel,
Fritz, framstält nödvändigheten deraf, att
medel och utvägar vidtagas till förmindskande
och, om möjligt är, utrotande af Vefteriska
smittan, hvars verkningar äro så förfärliga,
och hvarmed äfven de oskyldigaste menniskor,
utan eget förvållande, kunna blifva
behäftade. I anseende härtill har Herr Ebel
föreslagit:
1:0 Att Manskapet å alic de Skepp, som
ankra i Svenska Hamnar, borde, innan dem
tillåtes gå i Land, besigtigas af en kunnig
och för pålitlighet känd Läkare, på det att,
om någon skulle befinnas med Venerisk smitta
behäftad, en sådan då genast må på Kurhus
införas och der vårdas på hans egen
kostnad,^den SkeppsCapitainen förskjuter, och
574
Eesv. oeh Ekon. Vtik. Betänkanden.
från hvilken anstalt Folket å de ifrån Finnland
ankommande Vedskutor ej heller borde
undantagas.
2:0 Att hvarje Husbonde och Matmoder
borde, antingen sjelfvé, eller genom Läkare,
noga tillse och efterspana, örn deras TjensteFolk
äro fria från Veneriska åkommor,
samt, vid afflyttning utur Tje -sten, anteckna
deras Hälso-tillstånd uti Orlofssedel; hvarförutan
den, sorn derefter emottager dem,
borde, innan 24 timmar sedan de kommit i
Tjenste», visitera ejler låta visitera dem. Skulle
någon Husbonde, Fabrikant. Bruksägare,
eller annan person, sorn har Tjenstefolk, eller
arbetare, underlåta förenämnde försigtigjhets-mått,
och det befinna , att någon af
Folket är med Venerisk Smitta behäftad så
borde Husbonden sjelf betala ali den kostnad,
sorn kan åtgå, icke allenast till den sitt*
bas botande, utan ock för andra personer,
sorn han under tiden kai hafva smittat.
350 Att bland Arbets-klasserna FabriksArbetare,
Tjenstefolk, Sjöfarande och gemenskapen
vid Miiitairen ingen borde få inga
äktenskap, innan Sundhetsbevis blifvit hos
Kyrkoherden i Församlingen förstedt; och
4:o Att å Åuctioner inga Linne-., Gångeller
Sängkläder, sorn tillhört döda personer,
borde få säljas förr än dylika persedlar först
blifvit rentvättade, emedan det i annat fall
lätteligen kunde hända, att smitta och sjukdom
utspriddes.
Då detta Memorial den 9 sistl. Januari
å nyo blifvit föredraget hos Välloll. Borga
-
Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. ' 375
reStåndet, hade Herr Falchnnn deremot gjort
den anmärkning, att, utom det den af Herr
Ebel fores!agne visitation å Tjenstefolk icke
skulle medföra någon nytta, om den. gjordes
af någon annan än en Läkare, vore en sådan
undersökning inom de 2/j. timmarne, efter
det Tjenstehjonet kommit i Tjensten, icke
verkställbar, knappt uti Stockholm, hvarest
likväl är god tillgång på Läkare, och
nästan omöjlig uti de öfriga Städerna och i
synnerhet på Landet. Dessutom skulle en,
dyiik åtgärd bidraga till, att hos Tjenstehjon
af Q vinn o kön et förtaga all blygsamhet, och
såmedelst snarare befordra, än utrota det onda,
hvaremot man ifrade: och trodde Herr
Falchnan för öfrigt, att man icke vore berättigad
till en så skamlig behandling emot
den tjenande Classen, så länge dess uppförande
icke föranledde till så beskaffade undersökningar;
hvarföre ock Herr Falckman afstyrkte
bifall till hvad Herr Ebel i det afseendet
föreslagit.
Med Herr Falckman hade Herrar Leffler
och Fahnberg sig förenat; hvarjemte den
sistnämnde ansett öfverflödigt att låta anställa
de af Herr Ebel föreslagna visitationer, enär
vederbörande Embetsman och jemväl
Husbönder för det närvarande äga rättighet
att låta visitera alla de Tjenstehjon, som skäligen
misstänkas vara med Venerisk smitta
behäftade.
Häremot hade Herr Ebel anfört, att,
som en hvar Husbonde, hvilken äger flera
Tjenstehjon, merändels plägar vara försedd
376 Besv. och Ekon. Utsk. Betdnkanden,
roed Husläkare 5 så torde den föreslagna visitationen
icke blifva så svår att verkställa;
och Herr Ebel hade ej heller kunnat finna,
att berörde mesure skulle blifva så smältande,
som Herr Falchnnn ansett den. Dessutom
förmodade Herr Ebel, att han uti sitt
Memorial tillräckligen ådagalagt nödvändigheten
af visitation, hvilken borde ske kort
efter det Tjenstehj an et ingått i ny tjenst, på
det veneriska giftet icke måtte inrotas.
Detta allt har Utskottet tagit i noga öfvervägande
; och som, vid jemförelse emellan
de fördelar ä ena, och olägenheter å andra
sidan, hvilka skulle uppkomma, om det
af Herr Ebel gjorda förslag, så vidt möjligt
är, befordrades till verkställighet, UtskoUet för
sin del funnit de förra, eller fördelarna, i betydlig
måtto uppväga de sednare: så har Utskottet
ansett förslaget förtjena uppmärksamhet,
så mycket mer som Kongl. Maj:t behagat
i Nådår göra proposition tiil Riksens
Ständer om en viss afgift af hvarje mantalsskrifven
person för anstalter till veneriska
smittaps utrotande, och erfarenheten, styrkt
af de uppgifter, hvilka i Tidningårne årligen
blifvit Allmänheten meddelade om »ntalet af
de å Lazaretterna i Riket intagne sjuke och
arten af deras sjukdomar, dessutom nogsamt
intygat, att denna smitta, i synnerhet på vissa
orter i Riket, gör farliga och förödande
framsteg, och att den allvarligt påkallar kraftiga
åtgärder till dess hämmande.
Utskottet får derföre vördsamligen tillStyrka:
-
Besv. och Ekon, TJtsk, Betänkande.n 377
1:0 Att, på sätt och med villkor, sorn
Herr Ebel föreslagit, visitation ovillkorligt
matte verkställas ä Manskapet på alla sådana
fartyg, som från Utrikes orter ankomma
till Sve ska hamnar, vid det äfventyr, ett, om
någon af Manskapet, undantagandes Capitaine»
Iler Skepparen, sorn nödvändigt måste
gå i land för att bestyra om fartygets angelägenheter,
men hvilken likväl äfven bör visiteras,
sfulle begifva sig från fartyget, innan
hans hälsotillstånd blifvit af vederbörlig
Läkare undersökt, en sådan genast bör
gripas och förblifva under bevakning, till
dess han blifvit af Läkaren visiterad och befunnen
frisk, aller i annat fall aftöras till Kurhuset
i orten.
2:0 Att, hvad Tjenstefolk och Fabriks.
Arbetare beträffar, hvarje Husbonde, eller den
hans plats företräder, måtte, såsom redan
utkomne författningar stadga, vara förbunden
att, så snart han har anledning misstänka någon
a£ sitt Folk, vara med sjukdomen behäftad,
genast tillkalla Läkare, för att låta den
misstänkte visiteras.
5:0 Att, om uti någon församling, i Stad
eller på Landet, anledning till Venerisk smitta
skulle visa sig, Pastor tillika med Kyrkoledet
i församlingen då gemensamt böra rådgöra
och besluta, om antingen blott den
misstänkte personen, eller ock hvärja menniska
inom hela Församlingen bör undergå
visitation. Skulla Pastor och Kyrko-Rådet
då anse nödigt, att visitationen biifver
allmän, bör anmälan derom“genast göras hos
378 Besv. och Ekon. Utsk. Betånkanien.
Kongl Makts Befallningshafvande i Länet,
som besörjer om Läkares sändande till Stället.
4_:o Att å Auctioner inga Linne-,Gång-eller
Sängkläder, som tillhört eller varit nyttjade
af någon med smittosam sjukdom behäftad
och genom döden afgången perion, böra få
säljas förr, än de blifvit renlvättade, eller
på annat tjenlig! sätt befriade från allt, som
«kuHe kunna utsprida smitta. —
1 händelse Riksens Höglofl. Ständer finna
för godt bifalla, hvad sålunda blifvit föreslaget
och tillstyrkt; så torde underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj.*t få härom afgå,
sned underdånig anhållan, det Kongl. Majrt
i Nåder täcktes låta utfärda en sådan kungörelse,
hvarigenom det härmed åsyftade
ändamål kunde i möjligaste måtto vinnas. —
Hvilket allt likväl vördsamligen hemställes
till Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande.
Stockholm den 13 Mars 1818.
N:r 77.
Riksens Högloft. Stänclers Allmänna Besvärsoch
EkonoviiXJtskotts Betänkande rörande
föreslagen ändring af Tjenstehjons
flyttningstid.
Uti detta ämne hafva till Utskottet blifvit
remitterade,
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln'.
1:0 Memorial af Herr T. Elgenstjerna,
B av. och Ekon. Vtik. Betänkanden. 579
sorn föreslagit, att flyttningstiden för Tjenstehjon
måtte förändras tift slutet af Juni
månad, i stället för den nu varande i slutet af
September, hvilken sistnämnda årstid skall
vara ganska olämplig, i anseende, dels dertill,
att L,a idtmannen då är mest i behof a£
dagsverkare till inbergning a f vårsäd och
jordfrugter, hvilka på de åtta dagar, som till
tjänstefolkets af- och tillflyttning då förspillas,
ofta blifva bortskämde och färderfvade
genom regn oell frost, dels ock derigenom,
att de Landtbrukare, som bo i trakten af staden
Södertelje, hvarest årligen vid Michaelitiden
hålles marknad, icke kunna ifrån
marknadens besökande afhålla, hvarken de
afflyttande Tjänstehjonen, ej heller dem, som
stadna qvar i tjensten, och hvaraf således
förluster för husbondfolket beredas.
2:0 Memorial af Herr Bo Oxehufvud,
som ansett Tjenstehjons flyttningstid böra
utsättas till den 1 Juni, då vårarbetet vanligen
är slutadt, och de inflyttande tjenstehjonen
kunna få inberga och uttröska grödan
samt uppstilla fodret. — Dessutom tror Herr
Oxehufvud, att nu gällande tjenstehjonsstadga
torde behöfva någon granskning och förbättring,
hvarefter den genom flera Exemplars
kringspridande borde för tjenstefolk
göras mera kunnig, hvilket ändamål äfven
skulle befrämjas, om nämnde stadga blefve
vid de årliga husförhören uppläst och förklarad.
5:0 Memorial af Herr G. A. Liljehorn,
sorn yttrat, att den uti i/j Cap. 2 §. Han
-
500 Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkandeiu
delsBalken utsatta tid för Tjenstehjons flytt»
ning vid Michaelsmässan vore nu mera alldeles
olämplig, sedan dan så nyttiga och
gagneliga Potatesplariteringen blifvit i Riket
införd, och de i sednare tider påbörjade circulations
methoder, uppodlingar samt moss.
lupna ängars upptagande blifvit jordbrukarens
trägna och angelägna höstarbeten. —■>
Bergningen och upptagningen af potates,
som vanligen inträffar i slutet af September
och början af October, skall icke kunna verk.
ställas d«n tiden, emedan tjenstehjonea då begagna
deras så kallade frivecka; hvarföre
ock det ofta, likasom våren 1814 och 1816,
skulle inträffat, att denna vext, hvilken Herr
Liljehorn ansett i värde och gagn vara svarande
emot fdel af hela brödfödan för den
arbetande Classen, blifvit förderfvad af regn
och fro t.
Circulationsarbetet och nyplöjningar skola
påbörjas om hösten vid Michaelitiden, så
framt dermed skall medhinnas, innan frost
och käla göra sådant omöjligt. Grödan å nyplöjningar,
hvilken merändels sent mognar,
och vid inträffande regnaktig väderlek, un*
der de nu mera tidigare vintrarne, till stor
del står ute vid Michaelitiden, skall, af
brist på arbetsfolk, då icke kunna inbergas;
och ofta blifver sådant för sent, då nya
Tjenatefolket ankommit, och skörden redan
är af regn och väta bortskämd; hvilket förhållande
af enahanda orsaker skall inträffa,
jemväl med vårsäd och sen vårsådd i sidländ
åker. — Månaderna September, October
Best). och Ekon. Vtik. Bclänkanclen.'* gg t
och November, följaktligen äfven Michael ismässo-veckan,
hafva således blifvit förvandlade
till de mest angelägna och dyrbara arbetstider
för jordbrukaren, medelst det samfäldta
vårsädets inbergande, vårfrugters upptagande,
vårjordens tillbrukaade, plöjningars
och dikningars verkställande rrs. m., hvilket
allt i Herr Liljehorns tanka gjorde Michaelitiden
till den mest otjenliga af alla årstider
för tjenstfolks ömsande; utom det, ait
mörka qvällar, och merändels svåra vägar,
samt stormväder till sjöss, alltid skola göra
flyttningar och transporter om hösten svåra
och obeqväma: — deremot har Herr Liljehorn
ansett Midsommartiden vara den lämpligaste
för folkflyttningen; hvarföre såsom
skäl blifvit uppgifna: att Landtmannen då är
mest ledig från de angelägnaste gÖromålen,
vägarne torra, nätterna ljusa; folk och dragare
mera umbärliga; de nya tjenstehjonen
sjelfva Anna fördelar af handläggningen vid
sädens, höfodrets och jordfvugternas oskadade
inbärgande, m. m. och att man alltså borde
kunna påräkna mera flit, drilt och arbetsamhet
hos de nya, än hos de gamla, som
ännu bortflytta. För öfrigt trodde Herr Liljehorn,
att, om Midsommaren blefve bestämd
till tjenstehjons flyttningstid, hvilket vore
hans önskan och förslag, då skulle förekommas
den för jordbrukare ooh Bönder stora
skada, som de nu få vidkännas derigenom,
att de, till anskaffande af tjenstefolkslonerna,
Michaelsmässotiden nödsakas bråska med
att till städerna införa en del af den för
502
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande».
ut nyligen inbergade grödan, hvilken i detta
hänseende mäste säljas till underpris. Och
om hinder för den föreslagna flyttningstidens
entagande skulle anses möta genom den nu
varande tid til! husförhörens och mantalsskrifningarnes
förrättande, så kunde de förra
allt för val flyttas och jemka* framför Midsommaren,
och de sednare något efter Michaelitiden;
äfvensom, i händelse någon viss
landsort skulle vara i behof af annan tid för
Tjenstehjons ombyte, sådan termin då kun»
de serskildt för ders provincen bestämmas,
på det en enda orts fördel icke måtte bereda
ofta oersättliga förluster för nästan alla
andra orter i Riket.
Ifrån HögvÖrdiga PrestStåndet:
4:0 Memorial af Herr Comministern
Eric I. Bergegren, som anfört, att då ingen
anledning eller orsak vore känd, hvarföre
Lagens ord i 14 Capitlet 2 §. HandelsBalken:
att rätta legostämman skall vara från Mi~
chaelsmcissodag till sannna tid året derefter,
så i staden som å landet, icke få gälla äfven
för Stockholm, så hemställde Herr Comministern,
om icke, till fördel både för Husbondfolk
och Tjenare, en enda flyttningstid
jemväl i Hufvudstaden borde iakttagas.
Från Vällofl. BorgareStåndet:
5:0 Memorial af Herr Ebel, Fritz, som,
efter gjorda framställningar, i det hufvudsakligaste
af enahanda beskaffenhet, som Herr
Liljehorns här ofvan intagna, emot olämpligheterna
af nu varande flyttningstid för tjenstefolk
på landet, föreslagit, det tiden för
Besv. beli Ekon. Utsk. Betänlcanclen. ggr
tjenstcfolks uppsägning och efterhörande derstädes,
måtte utsättas att radika från den i
April till den 5 eller 6 i samina månad och
sjelfva flyttmngstiden förändras tili den 15
Juni, och räcka i fyra dagar, eller till och
med den r8de; till styrka för hvilket förslag
Herr Ebel anfört samma skäl, som dem Herr
Liljehorn uti sitt ofvannämnda Memorial
begagnat. — Och hvad beträffade tjenstehj
ons flyttningstid i städerna, så trodde
Herr Ebel, att den borde blifva olika med
den på landet, emedan en lång och bedröflig
erfarenhet nogsamt skall visat de skadliga
följderna deraf, att en och samina flyttningstid
på Landet och i Städerna är bibehållen,
och att just denna omständighet vore orsaken
dertill att så många menniskor, som
begifva sig från Landet till Städerna för att
söka tjenster, blifva olyckliga, enär icke
alla kunde få employ, utan till betydlig
del måste blifva lösdrifvare, och såsom sådana
falla Correctionshusen och Fattigvården
till last, genom hvilket allt Jordbruket
förlorade en mängd arbetande händer, utan
att Städerna, hvilka bland sina egna lägre
folkklassers barn kunde äga tillgång på Tjenare,
vunno något genom det stora tilloppet
af tjenstsökande från Landet.
Brån Hedervärda BondeStåndet:
6:0 Memorial af Riksdagsmannen Olof
Månsson från Blekinge, som af skäl och anledningar,
hvilka vid Herr Liljehorns Memorial
bär ofvan blifvit intagne, föreslagit,
att flyttning stiden för Tjenstefolk på Lan
-
304 Essi), och Ekon. Utsk. Betänkande/i,
det måtte förandras från Michaeli till medlet
af Juni månad, såsom för Jordbrukets hand*
teringar mera lämpelig osh nyttig; och, på
det svårighet att vid den tiden anskaffa penningar
till de afflyttande Tjenstehjenens löner
icke måtte anses blifva ett hinder för
den nya flyttning sti dens antagande, så kunde
tiden för orlofssedlarnes ingifvande och de
nya T;enstehjonens städslande utsättas till
slutet af April eller början af Maj, eller
ock förr, med lemnad rättighet för husbonden
att vid den tiden utbetala, antingen hela
lönen eller någon del deraf, allt efter som
Tjenstehjonets uppförande varit.
Emot detta förslag har Riksdagsmannen
Johnn Magnus Wessing, med hvilken samtelige
Fullmägtige från Malmöhus och Carlstads
samt Pehr Nilsson från Christianstads
Län sig förenat, gjort den anmärkning, att
för skogsorterna, der kreaturen tidigt om
våren på obanade stigar afföras till fäbodarna,
ofta flere mil från bostaden, skulle folkÖmsning
midsommartiden blifva högst olämplig
och förderflig, samt dessutom de längsta
dagarne på hela året gå bort uti så kallade
slinkdagar; hvaremot, om den nu varande
flyttningstiden framflyttades en månad, eller
om det ej vore mer än trenne ( 3 ) veckor,
Jordbrukaren sluppe att, såsom nu sker, vara
i saknad af nödiga arbetare till inbergning
af vårsäden och jordfrugterna, hvilka nu öf*
ta blifva förderfvade, dä de af brist på folk,
måste stå ute och bortfrysa.
Besv. erch Ekon. Etsk. Betnnkanäen. 385
Riksdagsmannen Gustaf Gustafsson frän
Södermanland har önskat, att .flyttningstid?!!
måtte bestämdt utsättas tili den i November;
äfvensom Riksdagsmannen Hans Michaelsson
från Gefleborgs Län förklarat sig icke
hafva nå-got att påminna dervid, att flyttningstiden
blefve utsatt till in uti September eller
till den i November; men Elans Michaelsson
hade af samma skal, sorn Riksdagsmannen
Wessing, alldeles bestridt flvttningstidens
utsättande till mediet af Juni Månad. Dock
ansåge Michaelsson bäst vara, om den vanliga
tiden för folkömsningen blefve bibehållen;
Och häruti hade Riksdagsfullmägtige
från Vester Norrland, Jemtland, Norrbotten,
PehrPehrsson från Stockholms Län, Jon Jöransson
från Öland och Fehr Bengtsson från
Halland instämt.
7:0 Memorial af Riksdagsmannen Leonard
Roman, frän Carlstads Län, som förklarat,
alt, då Tjenstehjons flyttningen vid Michaelitiden
ofta medförer Sädens samt Jordfrugternas
förderfvande genom brist på nödiga
arbetare, att vid inbergningen i rätter
tid biträda, och flyttningstidens utsättande
till den 1 Novembor eller till Nyåret skulle
i hög grad medföra hinder och skada för
Eergsbruksidkaren, som, till anskaffande af
Materialier för sitt yrke, förnämligast påräknar
sistnämnde årstider, dä Tjenstfolket är
för honom lika oumbärligt, som vid bergningstiden
för Jordbrukaren, vore Roman af
den öfvertygelse, att Midsommaren är den
Bihang till RiksSt. Prot, >8>7_l8:3i Sami. N;r 49- 5°*
306 Besv. och Ekon. Utsk Betänkcinden.
tjenli gaste tiden för Tjenstehjons flyttning,
em dan det vore af vigt, att samma Tjenstefolk,
som inbergar årets gröda, jemväl toge
befattning med fodrets uppstillande under
vintern5 och trodda Riksdagsmannen Roman,
att de anmärkningar, hvilka emot den sålanda
föreslagna flyttningstid kunde göras för
de Landsorter, der kreaturen öfver sommaren
betås och vårdas vid de så kallade fäbodar,
förtjente så myckst mindre afseende,
som det vore allmänt kähdt, att vallhjonen
derstädes bestå nf antingen mycket ungt eller
mycket gammalt Folk, sorn visst icke
bunde komma under benämning af lagstadde
Tjenstehjon och föliaktligen icke heller höra
till d eras Glass. — Riksdagsmannen Romans
förslag hade likväl blifvit bestridt utaf flera
Ledamöter af det Hedervärda BondeStåndet,
hvilka ansett förslaget alldeles olämpligt';
och Riksdagsmännen Nils Månsson från Malmöhus
- samt Anders Christophersson från
Kronobergs Län hade bestämdt yttrat, att
den x November vore i deras tanka den
tjenligaste Folkflyttningstid.
Med föranledande af de flera skal, som.
af Författarne till ofvanberörde Memorialer
blifvit nyttjade för tilivägabringande af bifall
till deras gjorda förslager, hvilka alla,
med undantag af Herr Comminister Bergegrens,
gå derpå ut, att flyttningstiden på
landet för Tjenstefolk måtte blifva bestämd
till Juni månad, har Utskottet företagit en
noga granskning af berörde skäl, och dersvid
funnit Resultaterna sådana, att de, efter
Besv och Ekon. TJtsk, Belänkanden. 387
TJtskottets omdöme, lära pä intet sätt kunna
föranleda det åsyftade bifallet.
Det nu i fråga varande vigtiga ämne
har äfven vid 1800, 1809 och 1815 årens
Riksdagar utgjort föremål för Riksens Hög
1
o 11. Ständers öfverläggningar5 och ehuru
Riksens Höglofl. Ständer då icke funnit för
godt, att antaga någon annan flyttningstid
för Tjenstehjon på landet, än den i 14 C3P
2
§. HandelsBa!ken utsatta, tror Utskottet likväl,
med fästadt afseende på de förändringar
sorn Jordbruket och Lan dt hushåll ningen un*
dergått sedan år 1734. då Sveriges Allmänna
lag gillades och antogs, sig nu böra föreslå
en annan tid till ifråga varande flyttning;
men att Juni månad icke är dertill tjenlig,
det torde Riksens Höglofl. Ständer benäget
inhemta af följande omständigheter, bland hvilka,
utom dem, sorn Utskottet nu får tillägga,
en del hafva vid ofvannämnde 3'.ne Riks.
dagar blifvit af Riksens Höglofl. Ständer ansedde
såsom hinderliga för den, jemväl dä
yrkade förändring af Tjenstehjon? på landet
flyttningstid till Midsommaren.
1:0 Är för Jordbrukaren i allmänhet
Juni Månad den svåraste tiden att anskaffa
penningar till Tjänstefolkets löner; och följaktligen
skulle mångå besvärligheter, och
jemväl Rättegångar eller lagsökningar derigenom
kunna uppkomma.
2:o Om TjenStehjons flyttningstid inträffade
i Juni månad, då ej allenast sjöfarten är
1 bästa gång, utan ock ombyte af Tjenstefolk
plägar ske i Danmark, der Svenska Tjen
-
308 -Bera. och Ekon. Ut sk. Betänhandsn*
steh jon gerna ernof tagas, och äga ett "stort
företräde, skulle sådant befrämja utflyttningar
till utrikes orter, serdeles vid sjökusterna,
och fölidsn deraf blifva, att, i detta folkfattiga
Land, Jordbrukaren komme att sakna
nödiga arbetare, och arbetslönerne 'att ornatejigeii
uppstegra?.
5:0 Ilar uti Juni månad, dä de längsta
och vackraste dagar för vårt klimat inträffa
den idoga och omlän samma Landtmannneu
så många och angelägna göromål för sig eller
sitt Folk, att Utskottet anser det skola
blifva ett stort förderf, om åtta dagar den
tiden skola frugtlöst förspillas på Tjenstehjens
ombyten. Då infaller Trädesjordens
beredning, husbyggnad, stängning, dikning,
rödjning, nyodling i allmänhet, vedupphnggniug
och kolning i Bergslagrorterna, fikerier
i Skärgårdarna, till hvilkas yttersta gränsor
Folket derstädes tidigt om våren utflytta,
Linsåning i de Norra Provincerna, Torfskäring
till bränsle, L .rslåning i Skåne, och
flere andra nådiga göromål.
4:0 Uti cfc Norra och Vestra orterna,
Dalarne, samt några Bergslager, der en del
a£ Tjenste folkel tillika med Boskapen öfver
Sommaren vistas vid de så kallade Fäbodar,
ofta på flera mils afstånd från Bostäderna,
skulle betydliga olägenheter inträffa i afseende
på hjordavård och vallgång, om Tjenstefolket
skulle bortflytta i Juni månad; och
enahanda biefve förhållandet på de Orter,
der stora utmarker nyttjas till gemensam betesplats
för flera Hemmans och Byalags kreatur.
jBesv. och Ekoni TJtsk. Betankanden. 3Q9
5:0 På de ställen, fler en del af Innevånarne
nrödsakas söka uppehälle medelst arbete
utom Orten vissa tider på året, såsom
t. ex. Fryksdals Harad i Vermland, några.
Socknar i Dalarne, med flera Provincer, skulle
flyttning i Juni månad blifva högst besvärlig
och olämplig.
6:0 Som i flera Landsorter den osed
redan börjat insmyga sig, att Tjenstehjon,
heldst da gifta, söka undandraga sig årstjenst,
i hopp att genom Spanntalströskning eller andra
betings-arbeten föda sig öfver vintern; sä
vore all anledning att befara, det Tjenstefolk^
ombyte i Juni månad skulle ännu mer'skada
Jordbruket, och fresta sådana personer att sätta
sig inhyses, då de ej allenast skulle under
de långa arbetsdagarna och
ningen ti Ipreja sig öfverdrifven dagspenning,
utan ock kunna hopsamla så mycket, som
kunde behöfvas, för att någon tid af året
lefva i lättja; och hvarigenom således äfven
skulle uppkomma mindskning i Tjenstefolkets
antal, och förhöjning i Lönevillkoren för
dem, som kunde blifva Lagstadde, och
7:0 Att den af somliga befarade brist
på nit och omtanka vid bergning, insamling
och uppsiillning af säd och foder, hos ett
Tjenstehjon, som skall bortflytta, ej kan
blifva något, till den föreslagna tidigare
flyttningen, föranledande skäl; emedan det
alltid skall bero på en vaksam husbonde,
att så väl i dessa, som andra fall, hålla Tjenstefolket
till'deras skyldigheters fullgörande
antingen det skall öfver vintern <]varbli£va,
3Q0 Besv. och Ekon. Utsk. Bctiinkandcn.
i bans tjenst eller derifrån bortflytta.
På dessa skäl och grunder kan Utskottet
alltså icke tillstyrka bifall till Tjenstebjons
på Landet flyttning i Juni månad.
I afseende åter på dylika Tjenstehjon»
nu varande flyttningstid, Michaelsmässan; får
Utskottet anföra, att då erfarenheten nogsamt
visat, det ej allenast mycken vårsäd, i synnerhet
ärter och hafra, ulan ock Jordfrugtcrne,
bland hvilka den på i7Öo:talet i Riket
införda Potatesvexten förtjenar ett utmärkt
ruin, kunna blifva bortskämda och gå förlorade
derigenom, att vid Michaelitiden, då
Tjenstefel ket bortflyttar, Jordbrukaren ick e
äger tillgång på tillräckligt antal arbetare till
sädens inbergande och Jordfrugt. rnas upptagande
i rätter tid, innan de af regn o h
frost angripas, och stundom på 2 å 3 dygn
förderfva?, förmodar Utskottet, att Riksens
Häglof!. Ständer benäget torde inse, det sådana
medel och utvägar böra vidtagas, hvarigenom,
så vidt i mensklig förmåga står, åt
den idoge och omtänksamme Jordbrukaren
bör förvaras hoppet, att icke genom brist på
nödiga arbetare se sig betagas tillfället, att
i god tid rädda och insamla det betydligaste
ef hans lifsuppehälle till nästa skörd. —
Det nu för tiden antagna sätt, att bruka jordén,
samt våra tidigare vintrar, föregångne
af mera regnaktiga och kyliga höstar, r.u än
förr, lära äfven fordra, att Jordbrukaren derefter
lämpar sin arbetsstyrka och icke genom
en för tidig inindskning af densamma förstorar
följderna af klimatets hårdhet. Våra för
-
Besv. och Ekon. UtsJi. Betänkanclen. 391
fäder, hvilkas lärdomar alltid skola i månpa
af eenden vara oS'S nyttiga, räknade, allt tills
år 1755, deras ira October 12 dyga sednare,
än vi efter så kallade nya Stylén nu räkna
vår. De hade deras Tjensiehjoos flyttningstid
äfven vid Michaelsmägsan; men huru betydliga
och vigtiga för Landlmannen äro icke
12 dygn om hösten, då dagarne ännu äro
temmeligen långa, och mycket vid Jordbruket
återstår att göra, innan regn, snö och
frost infalla, — Detta allt i förening med
den, vi 1 så väl sednare årens Riksdagar, som
jemväl vid den nu varande, af flera bland
Riksens Höglofl. Ständers Ledamöter yttrade
önskan och åstundan, alt få tiden till Tjenstehjons
på Landet flyttning utsatt till slutet
af October eller början ef November, har
föranlåtit Utskottet, att härpå göra allvarligt
afseende. Det är derföre, som Utskottet nu
får hos Riksens Höglofl. Ständer vördsammeligen
föreslå och tillstyrka, att Tjenstehjons
flyttningstid måtte blifva bestämd till den
24. October, hvarefter T;enstehjonet sednast
innan månadens slut bor hafva ingått uti
dess nya tjenst, och således vara på stället
innan den i 1815 års Bevillningsförordning
utsatta Termin till Mantals- och Skattskrifningen
infaller.
Skulle Riksens Höglofl. Ständer finna för
godt, att gilia och antaga detta, till befrämjande
af jordbrukets förmoner, gjorda förslag;
så torde deraf äfven få följa, att tjenstehjon i
Stockholm, der 2ne flyttningstider på »ret äga
J3esv. och Ekon. JJtsk. Betänkanden.
rum, böra få flytta flen 24 April och flen
z[\ October, men uti fle öfriga städerna på
samma tid som på Landet. Och hvad uppsägnings*
och städseitiderna beträffar; så finnér
Utskottet ingen anledning; att deruti föreslå
någon ändring, emedan Utskottet icke
har sig bekant, att fle nu varande medföra
någon olägenhet, och icke eller tror, att den
föreslagna förändrade flytiningstiden kan förorsaka
någon sådan.
För öfrigt får Utskottet nämna, att genom
utsättande af tjenslehjons flyttningstid
i Städerna till ofvanberörde tider, städernas
invånare skulle tillskyndas den fördel, att
vid flyttning ur hus och i hus flen 1 April
och r October, blifva biträdde af eget tjenst
folk,
och således undvika den stora olägenhet,
som saknaden af de på samma tid b ortflyttande
tjänstehjonen nu mast* medföra.
Slutligen och hvad angar Herr Comminister
Bergegrens hemställan om en enda
flyttningstid om året för tjenstefolk i hufvudstaden,
och Herr Ebcls tillstyrkan af olika
flyttningstid i städerna och på landet;
så, enär det förra skulle kunna medföra de
olägenheter, hvilka velat förekommas genom
de i Publica tiorierne af den g Augusti 1732,
och den 27 Januari 1735, samt 3 §. 6 Art*
af 1759 års Tjenstehjonsstadga, jemförd med
4 §. 8 Art. af 1805 års Legostadga, tillåtna
2:ne flyttningstider i Stockholm, och det
sednare skulle ej allenast inskränka flen tjenande
cJassens rättighet, att inom landet söka
förskaffa sig sin bergning, hvar held st dess
Besv. och Ekon. IJtsk. Eetänkcindcn. 393
sjenst kan bebqfvas, utan ock betaga Städernas
Innevånare dan förmon, att äga tillgång på
dugtiga och i deras näringar andvändbara
Tjenare; anser Utskottet betänkligt, att tillstyrka
bifall till Herrar Ber gegrens och Ehels
i dessa afseenden gjorda motioner; äfvensom
Utskottet finnér den af Herr Oxehufvud
väckta fråga, om nu gällande tjenstehjonsstadgas
granskande -och förbättrande, samt
uppläsande vid husförhöreu, ligga utom gränsen
för Utskottets befattning; förmodandes
Utskottet, att Herr Oxehufvuds Memorial,
hvilket blifvit remittéradt tili Lag» och EkonomiUtskotten
gemensamt, lärer, om så
nödigt anses, få af förstnämnde Utskott i det
afseendet upptagas. — Dock varder detta
ålit, jemte några Ledamöters serskilda tankar,
vördsamligen öfverlemnadt till Riksens Högh
Ständers närmare ompröfning. Stockholm
dan 15 Mars 1818.
Transsumt af Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskotts
Frotocoll hållet vid Ultima Riksdagen *
Stockholm den 13 Mars 1818*
§.4.
Herr Comminister Bergegren inlemnade
ett så lydande skrifteligt Anförande:
Jag skulle förmoda, att naturen af denna
sak ar i sig sjelf nog talande till dess försvar.
Täta ombyten och förändringar afen godsak
kunna väl aldrig anses, ännu mindre i sjelfva
verket vara och förblifva nyttiga. Sä ock
394 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
täta ombyten af tjenstår. De blifva i san»
ning en otjenst. En tjenare, sorn är van
vid, och känner ett hushålls inre tillstånd
och yttre Ekonomiska angelägenheter, är alltid
i. tillfälle att bättre uppfylla sina pligter
än den ovane och okunnige. Jag ville ock
förmoda, att erfarenhetens röst afven här icke
är så alldeles svag. Mången tjenare har
af obetydliga anledningar, genom ett förhastadt
och sedan ångradt steg, uppsagt tjensten,
då försynthet, eller ock må hända litet
högmod å ömse sidor, hindrat återföreningen.
Också har det handt och händer, att,
utan något missförstånd emellan HusbondFolk
och Tjenare, dessa begärt Orlofssedel
irr det tvetydiga skälet, att vilja se sig om
i %’erlden. Dessutom ville jag gerna hafva
uppmärksamheten fästad på stridigheten af
denna sak i förhållandet emellan Sveriges
Rike i allmänhet, oell dess Hufvudstad; en
stridighet som öfvergår tili en förvånande
förundran, när man fäster tankan på Kongl,
Patriotiska Sällskapet, jemte Sällskapet pro
Patria. A ena sidan uppkallar och uppmuntrar
man till, samt högtidligt prisar, lofvar
och belönar trogna och långvariga tjenster,
å den andra synes man deremot hafva förgätit
sjelfva principen. Skulle man då för
några olägenheter, som dock aldrig borde
blifva af den beskaffenheten, att ej kunna afhjelpaS,
se förbi redbarheten af ett godt och
nyttigt ändamål? Ägde man ock ej att hoppas
en förändring till det bättre och nyttigare
hos Tjen tefolket, i samma nion d#t af«
Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkanden.
395
lägsnades från det flyktiga och ostadiga i
lynnet, som alltid, det må vara med skäl elter
oskäl, föreställer sig någon glädje eller
nytta i begagnandet af Lagens bokstaf.”
Uti detta yttrande förenade sig Herr
Iler tzenhj elin.
Herr Flanck yttrade sig skrifteligen:
”Jag anser förändring af Tjenstehjons
flyttningstid på Landet, och i de Städe*, sorn
hafva Jordbruk, vara nödvändig, och får vid
förslaget endast göra den anmärkning, att
flyttningen borde utsättas till den 25:te, eller
slutet af Mars månad, på de grunder att
Vinter-arbetet är då gemenligen förrättadt,
och något mellanstånd, till utbyte af Tjenstehjon,
inträffar, innan Vårarbetet eller såningstiden
infaller, och ått, enligt min förmodan,
de Tjenstehjon, sorn sjelfva måste
besörja jordens tillredning, såning, grödans
afbergning och utfodring, skulle med mera
flit, skicklighet och ansvar förrätta dessa,
på hvarannan följande, vigtiga arbete", då
de sjelfva i ena afseendet draga nytta af sitt
välförhållande, eller, i det andra, skada af
sin vårdslöshet, än om det ena Tjenstehjonet
förrättar utsädet, och oftast blott till en
dl bergningen, samt det tillflyttande ulfoddringen
och kreaturens skötsel med det foder,
som vårdslöst och illa blifvit bergadt.
Denna tid öfverensstämmer äfven med Landtbrukares,
Aboers och Torpares stadgade lämpliga
flyttningstid. Ut Supra.
Éesv. och Ekon.
N:r 78.
M. IL Ständers Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotts
ytterligare Utlåtande ont
inrättande af ett Spannemåls-magazin i
Borås.
Sedan Hedervärda BondeStåndet under den
2dra sistlidne Januari tili Utskottets åtgärd
remitterat ett Memorial, undertecknarn af
RiksdagsFullmägtige Anders Danielsson och.
Olof Håkansson från Elfsborgs Län, angående
inrättande af ett Spannmålsmagazin uti
Borås, afgaf Utskottet häröfver, under den 26
uti samma Månad, sitt Utlåtande. Detta har
under den 9 Februari blifvit giiladt af Högvördiga
Frest- och Vällofl. BorgareStånden^
men af Hedervärda BondeStåndet under den:
7 i samma Månad till Utskottet återremitterädt,
i anseende till några dervid af Memorialets
författare gjorda anmärkningar jemte
löften om mera detaillerade uppgifter, hvilka
Utskottet likväl sedermera icke fått ernet-'
taga. Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
åter under den 17 Februari till Högloft.
StatsUtskottet remitterat denna motion, jemte
de af Herrar Schulzenheim, Oxhufvud och
von Stahl anförda Yttranden, af hvilka detta
Utskott icke erhållit någon del.
Då Utskottet, vid ett sådant sakens förevetande,
icke emot Riksdagsordningens 75 §
kan med detta mål, uti dess nu varande skick,
taga någon ytterligare befattning; så har det
Bihang till Fvks$t, Prpt. »8f7-*Si§, Quie Sami. N:r 51 52. ;
598 Besv. och Ekon. Utsk. Betånkanden.
ansett sig endast böra vördsamt upppgifva
förhållandet för Hedervärda Bond Ståndet,
Sorn, i händelse motionens vidare l a d;ägg»
r.ing äskas, ieke lärer underlåta vidtagandet
af de medel, hvilka Hedervärda Ståndet finner
till ändamålet säkra.t ledande. Stockholm
den 2 April 1818.
N:r 79.
Riksens Hö glo fl. S tönder s Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande, i an*
ledning af väckta frågor om medel till
» Ofverflödets hämmande, samt yrkadtför*
bud mot yppighets-varors nyttjande och
förbrukning m. m.
Till Utskottets handläggning hafva följande
Memorialer i detta ämne blifvit remitterade;
Ifrån
Höglofl. Ridderskapet och Adeln;
1:0 Memorial af Herr Georg von Heijne,
deruti anföres, att Sverige äger inom sitt
sköte en ännu fruktansvärdare fiende, än alla
utländska, hvilken, under det han af oss hyllas
och älskas, gör oss hastigare eller långsammare
oförmögna att försvara oss. Denna
fiende är smaken för yppighet och en skimrande
granlåt. Memorialets författare tror,
att orsakerna till våra Financers närvarande
olyckliga belägenhet ej endast bör sökas deruti,
att Disconterna upphört att honorera si
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden. 599
tia Sedlar» utan äfven deruti, att vi, för att
tillfredsställa begäi-et för yppighet, sträckt
behofverna öfver gränsen af tiligångarne, och
derigenom bidragit att göra det medborgerliga
förtroendet vacklande, hvilket Herr von
Heijne anser ej kunna återstå!las, utan att en
ÖfverflödsFörordning sätter gräns för behofverna,
samt för den fattigares viviga eller
tvungna täflan med den rikare;, och då en
fullkomlig efterföljd af Kongl. Majits Nådiga
Förmaning till Rikets Inbyggare svårligen
kan förmodas; så hemställes, ait Rikets Ständer
i denna vigtiga del gå Konungens viga
afsigter till mötes, och sjelfve uppgöra, samt
till Kongl. Maj:ts Nådiga sanction framlägga
en förordning, för hvilken kunde tagas
till grund den ännu existerande, oupphäfda
sista ÖfverflödsFörordningen.
2:o Memorial af Herr Friherren C. G.
Falkenberg, som, med fästadt af; eende på Rikets
närvarande skadliga Hnanciella ställning,
föreslår som medel till tryggande af Statens
välfärd: göromålens förenklande i de flesta
tjenstevägar, såsom ett villkor för indragning
af vissa, Staten betungande Embeten; en kraftig
och snart utkommande öfverflöds-förordning,
och sluteligen upphäfvande af alla både
små och stora Skråordningar.
3:0 Memorial af Herr T. Bergenstråle,
uti hvilket visas öfverflödets olika relativa
förhållanden till rika eller fattiga Stater; den
skada, ,sotn det i de sistnämnda, både i moraliskt
och ekonomiskt hänseende, förorsakar,
och nödvändigheten, att igenom behof
-
382 Betti. och Ekon. Utsk. Betänkande»,
vernäs inskränkning motarbeta det ondas
framsteg. Herr Bergenstråle anser, att, i
händelse Kongl. Maj ts Nådiga proposition
om financerna antages, en öfverflödsförordning
är ett hufvudsakeligt villkor dervid,
h ld t Kongl, Majrt i samma Nådiga proposition
yttrar sin önskan om en större sparsamhet
och tarfliga seder. Med anledning
häraf hemställes: 1:0 att en öfverflödsförordning
må författas: 2:0 att Rikets Ständer
nedsatte ett Serskildt Utskott, som fr ige sig
nppdraget, att en sådan utarbeta; och 3:0 att
den med det snaraste fullbordades, samt under
Ständernas sammanvaro underställdes
Kongl. Majus Nådiga sanction.
4:0 Memorial af Herr C. Herzenhjehn,
som väl instämmer uti ofvan upptagna yttranden
om Luxens skadliga verkningar, men
förklarar sig vara af olika tankar i afseende
j)å medlen till dess hämmande. Herr Her■zenhjelm
anser med yppighet och öfverflöd
höra förstås det skadliga begär, att genom
alla slags beqvämligheter och dyrbarheter,
prakt och en lysande lefnad, utmärka sig och
öfverträffa sina likar, hvarvid tillgångarne
icke rådfrågas, ej heller huruvida medlen till
deras anskaffande äro tillåtlige; eller med andra
ord: fåfängans, högmodets och skrytsamhetens
bemödanden, att på alla upptänkliga
sätt framställa en verklig eller förställd rikedom,
för att derigenom vinna anseende och
ett förment företräde framför öfriga medborgare.
Efter att hafva framställt Luxens moraliska
och ekonomiska skadlighet, och de
Besv. och Ekon. Utsi;. Betänkande!). 401
flera bevis på dess menliga verkningar, sorn
inom Fäderneslandet förete sig, visar Herr
Herzén}.'jelin, att orSakerne till de dyra tiderna
ej enda: t böra sökas i myntets fallna
värde, utan äfven så mycket i närvarande ti.
dens tanke- o .b lefnadssätt, och i nödvändigheten
för dem, som villja underhålla en orimlig
Lux, att till möjligaste höjd beskatta sina
medborgare. Memorialets författare anser
dessa olägenheter likväl ej kunna genom
en ÖfverflödsFörordning öfvervinnas, då detta
så väl af vår egen som andra länders historia
tydeligen bevittnas. Lagstiftaren, yttrar
Herr Herzenhjelrn, bör så mycket sorn.
möjligt akta sig, att ej allt för nära beträda
den gräns, som naturliga Lagen utstakat för.
hvarje fri och moralisk varelses verksamhet;
ty örn ej detta iakttages, blifva Lagarne titan
verkan. Deremot äger Styrelsemagten
den högsta rätt, att genom kraftiga anstalter
förhindra åtkomsten af sådana utländska konstflitens
produeter, hvilkas förbrukande inom Riket
skulle vara menligt för dess financiel la ställning,
eller hämma den inhemska näringsfliten.
Då Kongl. , Maj:t dessutom i Nåder
sökt att genom faderliga förmaningar, heldre
än stränga påbud, inplanta den smak för
tarflighet och ärbara seder, utan hvilken alla
prohibitiva författningar förblifva frugtlösa; så
tror Herr Herzenhjelrn, att ifrån en landsfaderlig
Regerings sida allt är gjordt, hvad nationen
kan äska, och att det nu tillhör undersåtarne
att ställa sig dessa faderliga råd
till efterrättelse.
4o2 Besv. oek Ekon. Utsk. Betänkanden.
Såsom resnlsat af dessa tankar hemställes
slutligen, att R. H. Ständer, i stället för
det föreslagna Serskildta Utskottet till utarbetande
af en Öfverflöds-förordning, öfverlemnade
detta vigtiga ämne till Kongl. Maj:ts
egen landsfaderliga omsorg, hvarförutan föreslås,
att det Kongl. Påbud, som i detta ämne
är utfärdadt, måtte åtmindstone en gång om
äret offentligen kungöras.
5'o Memorial af Herr C. af Stenhoff,
deruti han instämmer med Herr von Heyne
uti hvad som angår inskränkning af alla ej
mindre onyttiga än skadliga öfverflöds-articlar.
Genom anförda ställen utur Kongl.
Ma :ts Nådiga proposition angåe nde mv tväsendets
förbättring, och Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens tal den 14 nästlidet
år till Hans Kongl. Höghet H rtigen af Södermanland,
visar H rr af Stenhoff, hutu vppighetens
och öfverfl ödets hemmande äfven
vöre ett hufvudsakeligt föremål för Kongl.
Mapts nådiga uppmärksamhet. Memorialets
författare hemtar vidare ifrån förra tiders
historia upplysningar, huruledes Luxens missbruk
alltid varit ett ämne för Regeringarncs
omsorger. Han yttrar, att dessa tiders vidtagne
författningar varit härledda ifrån en
Sann upplysning, varm fosterlandskänsla,
samt klok och mogen behandling; och tror,
att nationen ej sedan den tiden blifvit mera
benägen till ett sjelfvillig! uppfyllande af
medborgerliga pligter. Denna tanka söker
han att ådagalägga genom en allmän öfvertygelsc
o.m dess sanning, bevittnad genom
Besv. och Ekon. Utsk. Belänkanden. 4°3
Riksens Höglofl. Ständers enhälliga önskan
vid 1815 års Riksdag om återupplifvande
af 1794 års Öfverflödsförordning; hvarefter
flera 'skäl anföras till bestyrkande af verkligheten
utaf det uppgifna förhållandet. Herr
af Stenhoff tror slutligen, att det af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid näst förflutna
Riksdag fattade beslut, att hos Kongl. Maj:t
genom en stor Deputation framställa de medel,
Riksens Ständer ansett nödiga till af hjelpande
af förlägenheten i allmänna penningerörelsen,
ej nu skall möta några hinder, då
RiksStåndens, genom deras Taleman yttrade
tänkesätt synas åsyfta gemensamt önskade
åtgärder till hämmande af Luxen och dess
skadliga följder.
Ifrån Vällofl. BorgareStåndet:
6 0 Memorial af Herr N. Limnelius, deruti
anföres, att nyttan af Nådiga förbud emot
införseln af utländska öfverflödsvaror
ej kan vinnas, så länge dessa varor ej äro
till bruk och nyttjande förbjudne, i synnerhet
då sådana confisc.erade varor få å Tullauctionerna
till qvarblifvande i Riket försäljas
; af hvilka, med flera anförda skäl, hemställes,
att Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl,
Maj:t i underdånighet anhålla, det alla Utländska
varor, som äro till införsel förbjudna,
jemte kaffe måtte hädanefter oeh för alltid
äfven till bruk och nyttjaade förbjudas,
hvarigenom all försäljning af sådana varor
komme att upphöra, och Landt-Tullbetjenin*
gen kunde ansenligen förminskas.
7:0 Memorial af Herr J. Lindberg,
404 Besv. och Ekon. TJtsk. Betankanden,.
Persson, deruti yrt as, att då den belägenhet»
hvaruti Rikets Financer blifvit försatte genom
Luxe och öfverflöd, påkallar Rik ens
Högloft- Ständers kraftiga åtgärder, att återställa
myntet till dess ursprungliga värde,
oell enär detta icke är verkställbar^ utan en
betydlig' uppoffring och försakelse af deri
smak för kaffe, som vunnit burskap i vårt
kära fädernesland, och hvaraf consumtionea
betydligen skall ökas, i d r» mon smaken
derföre hos den arbetande klassen tilltager,
ett förbud emot så val införsel, sorn bruk
och nyttjande af ifrågavarande ofverfföds dryck
jnåtte utfärdas; uti hvilket yrkande Herr
tideberg till Protocollet instämt, med tillägg,
att. ett dylikt Förbud emot Tobak äfven
iunde anses nödigt.
Herr Limnelius har förenat sig med Herr
Undberg och Herr Videberga hvarvid Herr Alin
erinrat, att om frågar» vore angående så beskaffade
inskränkningar, sorn Herr Lindberg
föreslagit, skulle mac äfven kunna tillägga
The och Socker. —-
Herr Linström har yrkat, att äfven
dessa öfverflöds-articlar måtte förbjudas; af
livilka tankar Utskottet genom Protocolls Utdrag
erhållit del.
8-o Memorial af Herr Fritz Ebel, sorn
anser, att ibland de anledningar, hvilka förorsakat
nationens iråkade nöd, i financielt
afseende, en öfverdrifven förbrukning af en,
mängd utländska varor intager ett vigtigt rum.
Herr Ebel visar härefter nödvändigheten deraf,
att med ali kraft undanrödja de an led
-
Bes v. och Ekon. ZJtsk. Betänkanden. 4°5
»ingar, som bidraga till Nationens utarmande,
samt den välgörande omtanka, som Sveriges
Regeringar i detta afseende ådagalagt,
och hvilken äfven tydeligen röjer sig i Kongl.
Förordningen emot yppighet och öfverflöd
af den irsta Januari 179/p Enär genom
omförmälda Kongl. Förordning i synnerhet
bruket af kafle blifvit afskafFadt såsom
en högst umbärlig dryck, men ganska
förderflig i anseende till dess ofördelaktiga
inflytande på handelsvågen, och då importen
deraf ensam upptager en betydlig del utaf
värdet af Rikets jern-export; hemstäiles,
att Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl.
Majrt anhålla om förbud emot allt bruk och
nyttjande af kaffé.
9:0 Ytterligare Memorial af Herr Frits
El>el, deruti yrkas, att då både han och flera
Ledamöter af det Vällofl. Borgare-Ståndet
redan visa!, de skadliga följderna af den i
Kongl. Brefvet den 26:te Juli 1807 gifna
tillåtelse, det sådana till införsel i Riket förbudna
utländska varor, som blifvit inpractiserade
och dömde confiscable, skulle endast
på försök under en tid af ett eller tvä år få
till qvarblifvande i Riket försäljas, under
förmodan, att en sådan anstalt genom sin
verkan på Beslagarnes lifligare tillsyn, sannolikt
i möj igaste måtto bidrager till hämmande
af den förderfliga smyghandeln; Riksens
Höglofl. Ständer täcktes hos Kongl.
Maj:ti underdånighet anhålla, det denna försäljnings
anstalt, hvaraf profåren äro förlängde
från 2 till 10, genast måtte upphöra, och
( 4°^ Besv. och Ekon. JJtsk, Betänkanden.
Utländske i beslag tagne varor hädanefter
försäljas till Export. Härmed hafva, genom
anföranden till Protocollet, Herrar Schvan,
Arfvidsson. Viderberg, Limnelius, Lundgren,
Vestin, Noreus, Lund, Malmberg och Holm,
sig förenat; hvarvid Herr Malmberg gjort
det tillägg, att så framt Kongl. Maj t och Riksens
Ständer nu icke komma att ändra det
Öfverklagade sättet med Tnll-auctionerS verkställande,
Rikets öfrige Städer, utom Stockholm,
i sådant fall måtte få förvara sia
rätt till andel i de co'fiscerade varornas försäljningssumma
till förmon för deras fabrikers
fattigkassa; och har Herr Holm dessutom
yttrat, att så länge confiscerade varor få
till qvarblifvande försäljas, borde försäljningen
ske på det ställe, der confiscationen skett.
Det ämne, hvaröfver nu åligger Utskottet
att yttra sina tankar, har redan vid sist
förflutna Riksmöte varit ett hufvudsakligt
föremål för Riksens Högloft. Ständers uppmärksamhet,
och öfverlemnades då till handläggning
af Serskildta Utskottet, som uti dess
Betänkande angående den öfverklagade förlägenheten
i Allmänna Rörelsen och om medlen
till dess afhjelpande, jemte förslag till inskränkning
af främmande varors införsel och förbrukning,
deröfver meddelat yttrande.
Till föMd af Kongl. Maj:ts Nådiga Circulairbref
till dess Befallningshafvande, den
14 Augusti 1816, hafva sedermera samtlige
Uänens invånare blifvit hörde, öfver nyttan
och behofvet af en Öfverflödsförordning,
och deröfver, genom deputerade, afgifvit
underdåniga Utlåtanden; hvarjemte uti Kun»
•*
Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkanden. 407
görelsen flen 30 April 1817, angående nödvändigheten
af inskränkning uti införseln och
förbrukningen af utländska yppighetsvaror,
Rikets Inbyggare erhållit en Nådig uppmaning
till iakttagande af tarflighet och enkla Seder.
Då denna fråga nu å nyo blifvit väskt och
till Ekonomiutskottets pröfning remitterad, har
Utskottet, med fästad uppmärksamhet på redan
vidtagna åtgärder, efter den sorgfällig»
granskning, sorn ämnets vigt påkallar, deröfver
stadgat sina tankar, hvilka Utskottet
nu får vördsamt meddela.
Begreppen om yppighet och öfverflöd,
om dess skadlighet eller nytta hafva alltid varit
underkastade så skiljaktiga meningar, att
en kort utveckling deraf ej torde vara öfverflödig,
för ett närmare utredande af sjelfva
hufvudfrågan. — Genom Samhällsföreningen
sattes menniskorna i stånd att, medelst
förenade krafter, lättare tillfredsställa r.äringsomsorgernas
fordringar. Sedan de bebofver
blifvit uppfyllda, som äro oundgängliga
för lifvets bestånd, utvecklades småningom
nya behof af beqvämlighet och njutning.
Det nödvändiga blef ej mera måttstocken
för dessa behof; utan det prydliga,
det som fägnade sinnena, utgjorde föremål
för gemensamma bemödanden. Så uppstod
Småningom, under tidernas lopp, den ena
näringen, den ena konstproducten efter den
andra, och menniskosnillet tröttnade aldrig
att försöka sig på nya och vexlande föremål,
Genom gemenskapen fremmande nationer esnsilan
påskyndades culturen, och med hvarje
4o8 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen.
steg framåt blef dess väg mera banad och beqväm.
Men under utvecklingen af denna cnltur,
erhöll den en högst olika rigtning, och det
var denna, sora slutligen till en stor del bestämde
samhällets sällhet eller olycka.
Vi lafva Sitt nationer, som fria och sjelfständiga,
tryggade för näringsomsorger, upphö
de genom snillen, som de försiodo att
värdera, ej egt mera öfrigt, än att arbeta på
förökandet af sin storhet. Hos dessa nationer
liksom samman malte det nskildta lifvet
med det o fl ntliga: hos dem yttrade sig
lux n i herrliga konststycken eller i präktiga
byggnader, och blef således det skönaste
resultat asamhällets odling. Men vi hafva
» ven sett nationer, soxn derigenom, att de
fritt ofverl mnat sig åt alltid otillfredsställda
begär, åt fåfänga, sinnlighet och vekliga
njutningar, undergräft samhällets byggnad
och påskyndat dess fall. Desse hafva småningom
kommit så långt, att de hyst förakt
för allt inhemskt, att de liksom blygts
för att tillhöra sitt fädernesland, och
under en obegriplig glömska af sin egen
national-ära, infört utländska seder,
språk och njutningar, utan att en gång ana
sin egen förnedring. Den ädlare anda, som
ar grundvalen för samhällets bestånd, och
som endast kan höja det till välstånd och anseende,
har småningom utslocknat hos dessa
nationer, som omsider äfven förlorat känslan
för sin frihet, och under tanklösa förströelser
smyckat sig till offw; för sin lättsin»
Best), och Ekon. Utsk. Betankanden. 405
niga obetänksamhet. Såsom vasaller åt deri
Furste, som försökt att underkufva deni,
hafva de ock slutligen försvitnnit ibland antalet
af sjelfständiga nationer.
Efter denna framställning, grundad pä
historiens uppgifter, torde yppighetens och
öfverflödets verkan på samhällets cultur och
nationalandan någorlunda kunna bestämmas.
Det följer nu i ordningen, att uppdi*aga
grundlinierria för dess ekonomiska inflytanda
på olika stater och under olilia förhållanden.
Man finner lätt, att i de länder, der naturen
sjelf med rik hand utdelar sina håfvor',
och der menniskorna i bekymmerslös maklighet
njuta frugterna af dess frikostighet, der
måste Naturens öfverflöd göra menniskornas
Öfverflöd mindre skadligt. Men der menniskan
genom outtröttlig möda måste liksom
aftvinga jorden de alster, som äro nödvändiga
för lifvets uppehälle, och, under enbeständig
strid med ett hårdt klimat, arbeta
sig upr> till ekonomiskt välstånd, der kan öfverflöd
och yppighet ej annat än medföra da
skadligaste följder, så länge de reella behofven
åsidosättas för yppighetens fordringar.
Sverige bör ostridigt hänföras till den si tnämnda
klassen' af Stater. Riket står ännu
på den punct, att dess krafter hufvudsakeligen
behöfva begagnas för de productiva näringarne;
men då Capitaler och arbetsstyrka
alltför mycket användas på sådana sptculationer,
sorn yppigheten framkallat, och hvilka
alltid måste räknas till de inproductiva
näringarne, förlora de productiva härigenom
4io Be sv. och Ekon. TJtsh Betiinkanclen.
de medel och den arbetsstyika, som de i annat
fall bort kunna påräkna. Utskottet bar
härigenom velat lästa uppmärksamheten derpå,
att en alltför långt drifven Lux äfven
kan blifva ekonomiskt skadlig, ehuru Öfverjlöds-Articlarne
produceras inom Landet,
Då Sverige hemtar största delen af sina ofverllödsvaror
ifrån andra länder, måste naturligtvis
öfverflödet blifva i mycket större
grad förderfligt för detta land, än för de Riken,
som sjelfve producera sådana varor; e*
medan vinsten derföre ej stadnar inom Riket,
utan går till den producerande Uti andningen.
Enär den besparing, Som Ri ets reela
behofver oundvikeligen erfordra, ej dervid iakttages,
utan dessa medel i dess ställe användas
på öfverflodiga och umbärliga saker,
måste härigenom Statens ekonomiska obestånd
grundläggas. Yppighetens väsendteliga
kännemärke är slöseri, eller en öfver tillgångarne
sträckt consumtion. Likasom en enskild
medborgare ofta consumerar antingen
hela sin inkomst, eller derutöfver, så i .träffar
understundom samma förhållande med
Staten. I förra fallet kan den väl någon tid
bibehålla sig på samma punct af välmåga;
men genom en försummad beräkning af oförutsedda
händelser rubbas den snart ur sin
jemnvigt. I sednare fallet måste den tillgripa
sina Capitaler, och förmindskar derigenom
sina inkomster, går miste om den vinst, som
genom det öfverflödigt consumerade Capitalet
kunnat erhållas, och beröfvar industrien
de medel, den kunnat begagna till nyttiga
Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkanåen. 4it
företag. Ett vårdslösadt jordbruk, förfallna
näringar, en fÖrmindskad export, en aftagande
befolkning, blifva följderne häraf, och Statskroppen
framsläpar ett aflynande lif, lik den,
som täres af en långsam och mattande sjukdom.
Staten måste derföre antingen äga något
öfverskott af inkomster, eller ock hos
dess medlemmar kunna påräkna utvägar till
Stat^hehofvernas fyllande. Men om de productiva
Näringarna vårdslösas, om den reela
förmögenheten går till Utländningen för öfverflöds-articlar,
kan hvarken Nationen uppfylla
sina egna eller Statens nödvändiga behofver.
Så framt nationen ej i tid besinnar
dessa följder, heröfvar hon sig äfven utvägarne
till de medel, som kunnat hindra Statskroppens
förstöring.
Utskottet har trott, att i ett ämne, sorn
Står i så nära sammanhang med opinionen,
och så mycket beror deraf, en noggrannare
utveckling utaf beskaffenheten och följderna
af det onda, som man vill förekomma, ej
bör anses öfverflödig; heldst botemedlen, först
efter en sådan forskning, kunna med behörig
noggrannhet undersökas. Det är en sådan
undersökning, som nu skall blifva föremålet
för Utskottets åtgärd.
De medel, som allmännast blifvit begagnade
till förekommande af yppighetens och
ofverflödets skadliga verkningar äro :
1:0 Förbud emot införsel af Utländska
öfverflödsvaror.
2:0 Tillåten införsel deraf, emot höga
Tullafgifter.
412 Besv. och Ekon. TJtsk. Eetänkanäm.
3:0 Förbud emot dessa vai'ors begagilande
och förbrukning.
4:o Tillåten förbrukning emot höga Taxor
eller afgifter.
5:0 Medel, som verka på allmänna opinionen.
Étt af de mest directa medel till yppighetens
hämmande är ostridigt det i lista
punkten anförda förbudet emot införsel a£
utländska öfverflödsvaror. Genom stadgandet
uti Kongl. Maj:ts SjöTulls-Taxa för
inkommande varor af den 20 Mars 1816
med flera utgifna serskilda författningar, har
äfven denna utväg blifvit begagnad, och skulle
troligen vara tillräcklig för det åsyftade
ändamålets befrämjande, om en fullkomlig
efterlefnad af dessa stadgar alltid kunde påräknas.
De correctiver, som i sådant hänseende
blifvit vidtagne, äro Kust- o~h Tullbevakningen.
En efter local - förhållanderna
lämpad organisation häraf är således i hög
grad nödvändig; men då fråga härom serskildt
blifvit väckt och öfverlemnad tili Statsoch
Ekonomiutskottens gemensamma handläggning,
anser Utskottet sig nu endast böra
i allmänhet vidröra detta ämne, såsom en
nödvändig länk i kedjan af närvarande framställning.
Det ödra medlet, eller tillåten införsel
af utländska öfverflödsvaror emot höga tullafgifter
medför äfven, enligt Utskottets tänka,
väsendtlig nytta, då det behörigen begagnas.
Dessa höga tullafgifter torde lämpligast
böra läggas på sådana utländska produk
-
Besv. och Ekon. ZJtsk. Betänkanden, 4I5
ter eller fabricater, som till större delen,’
men ej tillräckligt kunna tillverkas eller finnas
inom Riket, och hvilkas införande under
detta vilkor ej undergräfver den inhemska
industrien, utan genom vackt täflan gifver
den en lifligare verksamhet och en störr *
fullkomlighet. Men, i händelse Tnllafgifterne
origtigt tillämpas, eller så högt beräknas,
att ali speculation på laglig införsel upphör,
innefattar en sådan anstalt endast ett indirekt
förbud, som, långt ifrån att lägga band
på Tullförsnillaren, endast uppmuntrar honom,
att äfven tillskansa sig den vinst, sorn
till en del kunnat hålla staten skadeslös för
varans införande.
Då ingen Tullbevakning Van vara sä
fullkomlig, att ej utländska cfverflödsvaror
kunna i Riket införas, af Lura-dragaren eller
Tullförsnillaren, så har amu ett tvångsmedel
blifvit begagnadt till hämmande a£
de skadliga följderna af ifrågavarande onda.
Detta är d t i tredje punkten anförda: Förbud
emot utländska yppighet svarors begagnande
och förbrukning. Större delen af ofvan
upptagne Memorialer innefattar den hufvudfrägan:
bör ett sådant förbud utfärdas
eller icke? Utskottet har allt för väl insett det
maktpåliggande i denna fråga, och svårigheten
att deruti fatta ett beslut, som i allt vore
öfverensstämmande med det rätta. Utskottet
känner äfven allt för väl de delade tänkesätt,
som råda i detta ämne, och fruktar omöjligheten,
att i sådant afseende kunna uppBihang
till RiksSt. Prat. »8*7-iS«8, Q:de Sami. N;r £5 54
414 Besv. och Ekon. Utsk. Betäiihanden•
fylla allas önskningar. Det är således endast
Utskottets öfvertygelse, grundad på en sorgfällig
pröfning, som varit rättesnöret för dess
tillstyrkande.
Ett af hufvudvilkoren för en god Lagstiftning
är ostridigt, att den största möjliga
consequence dervid iakttages. Det är i stöd
af denna regel, som Utskottet hyser den tanka,
att, då en vara är till införsel förbjuden,
bör den äfven till bruk och nyttjande förbjudas.
Ett sådant' Förbruknings - Förbud
står, enligt Utskottets tanka, i så nära sammanhang
med införsels-förbudet, att det sednare
blott i ringa mon kan uppfylla sitt ändamål
utan i förening med det förra} beldst
i sjelfva den tillåtna förbrukningen ligger
en indirect uppmuntran till förbudets öfverträdelse.
Utskottet anser derföre ett. sådant
förbud så mycket nödvändigare och billigare,
som Utskottet, vid granskningen af nu gällande
Tulltaxa, iunnit den innefatta, dels sådana
articlar, som i tillräcklig qvantitet kunna
inom Riket tillverkas, dels sådana, för
hvilka nödiga surrogater linnas, eller ock sådane,
hvilka äro högst umbäflige för der,
tom för Fäderneslandets bästa vill göra den
obetydligaste uppoffring. På dessa grunder
får Utskottet tillstyrka, att utländska varor,
Sorn äro till införsel förbjudne, äfven bora,
der controll å förbudets efterlefnad möjligeit
kan äga rum, lill försäljning samt bruk och
nyttjande förbjudas.
Ehuruväl kaffe ej kan hänföras till klassen
af förenämnde varor, anser Utskottet
Best. och Ekon. Utsk. betänkande». 4l5
likväl, enär importen deraf är i så betydlig
inon betungande för Rikets handelsvåg, någon
ytterligare inskränkning i afseende på
dess nyttjande böra äga rum. M n, då ett
långvarigt bruk häraf öfvergått till en sådan,
vana hos nationen, sorn Svårligen, om icke
genom tjenliga surrogater, lärer helt och
hållet kunna häfvas; anser Utskottet etl författning,
som helt och hållet förbjöd bruket
af kaffe, ej möjligen medföra åsyftad efterlefnad,
utan endast leda till lagbrott, hvilket
förra tiders kaffe-förbud tillräckligen bestyrkt.
Utskottet har derföre ansett sig ej
böi'a tillstyrka ett totalt kaffeförbud; men, dåf
en förrr.indsknirg i d.ss förbrukning redan
medförer väsendtliga fördelar, får Utskottet
föreslå, att, med bibehållande af det uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse den 50 April
1817 angående Förbud emot försäljning a£
tili re cd t kaffe, utfärdade Stadgande, kaffe hädanefter
äfven måtte till nyttjande i alla
samqväm och sällskaper förbjudas. Utskottet
tror, att förmindskningen i kaffe-consumtionen
skulle genom ett sådant förbud blifva
ganska betydlig, äfvensom att härigenom
en utväg beredeS för deni, som nu anse sig
ej skäligen kunna skilja sig från det allmänna
bruket, att spara sig en betydlig utgift.
Utskottet har ganska väl erinrat sig svårigheten,
att, i en för alin medborgare-klas*
Ser lika förbindande Författning emot yppig*
het och öfverflöd, vidtaga de Stadganden,
som kunde på en gång svara mot allmänhetens
önskningar, och tillika nöjaktigt upp•
4i<5 Ecsv. och Ekon. UtrA. Betänkanden»
fylla ändamålet; men Utskottet hyser den
öfvertygelse, att, om härvid iägges till grund
den af Utskottet ofvan anförda princip, att
till införsel förbjudne varor böra äfven till
bruk och nyttjande förbjudas; om för öfrigt
Författningen undviker sådana föremål, der
ej controll, utan för nationen motbjudande
medel, kan äga rum; om Lagstiftaren ej allt
för långt utsträcker Författningens föreskrifter,
och undviker sådana obetydliga föremål,
som öka förbrytelsernas antal, utan att medföra
någon hufvudsaklig nytta; om de för öfverträdeisen
stadgade straff lämpas efter sakens
natur, och stå i ett afpassadt förhållande
till brottets storlek och beskaffenhet;
om dessa omständigheter iakttagas, tror Utskottet,
att en Författning emot yppighet och
öfverflöd kan stadgas, som, utan att såra den
allmänna opinionen, skall medföra en väsendtlig
båtnad.
Sedan Utskottet nu uppgifvit de grunder,
tom Utskottet ansett lämpligast för en författning
i detta ämne; tror Utskottet sig £
sådant afseende hafva i möjligaste måtto uppfyllt
sitt åliggande. Utskottet hyser den förmodan,
att Riksens Höglofl. Ständer allt för
väl inse de svårigheter, som skulle möta
Utskottet, i händelse det ville försöka, att
i närvarande fråga ingå i några vidlyftiga
detaiiler, eller uppgöra ett förslag till den
tillstyrkta författningen; äfvensom Utskottet
är öfvertygadt, att Riksens Höglofl. Ständer
med Utskottet dela de tänkesätt, att Kongl.
Majit med Dess F^derliga omvårdnad för
Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkanäen. 41?
Ilandets val, och med en säker kännedom
om Rikets ställning och behofver, bäst skall
härvid kunna vidtaga det Nådiga beslut, sorn
med saken och omständigheterna är öfverensstämmande.
Det är äfven af sådan anledning,
som Utskottet får vördsamt tillstyrka,
att Riksens Höglofl. Ständer jemte underdånig
önskan, rörande ansedd nödvändighet af
en Författning emot Yppighet och Öfverflöd,
t fverlemnade det Reglementariska deraf till
Kongl. Maj:ts Nådiga omsorger.
Det i 4:de puncten omnämnda medel till
yppighetens hämmande, genom höga taxor
eller afgifter, har ofta med fördel blifvit
användt; men som denna fråga ej direct tillhör
Utskottets befattning, och Utskottet dessutom
äger sig bekant, att Bevillningsutskottet
derå fästat nödig uppmärksamhet, torde
något vidare yttrande' rörande denna punct
ej vara af nöden.
Utskottet går nu till granskningen af de
i sista puncten anförda medel, som verka på
allmänna opinionen• Enligt Utskotters tanka
skola alla tvångsmedel aldrig tillfyllest
kunna befordra yppighetens hämmande, så
snart de ej verka i förening med öfvertygelsen
och villjam Att rigta och bestämma denna
vill ja är föremålet för de i 5te puncton
föreslagna medel. Ibland de verksammasto
i detta afseende torde utan tvifvel böra räknas,
en uppmaning af Landets Fader till Dess
Folk. I hvarje sann medborgares hjerta äro
ännu dessa ord förvarade: "M I amnanc Svea
Rike* Innebyggare, såsom en Fader sina Barn,
413 Best), och Ekon. Utsh, Betänhanäen*
att medverka till ifrågavarande stora ända•
mål: och VI förvisse Oss, att den känsla af
medborgerlighet, den kärlek för Konung och
Fosterland, hvarföre Svenska Folket af ålder
sig utmärkt, ej nu af Oss förgäfves påhallas.
"
Utskottet tror sig med full tillförsigt
kunna meddela sin erfarenhet, att denna anmaning
på de flesta orter och i flera afseende
medfört en ganska fördelaktig verkan,
och Utskottet hyser den öfvertygelse, att, om
vår nu varande allernådig te Konung täcktes
förnya denna Nådiga anmaning, skulle Rikets
Innebyggare, som med hvarje dag röna nya
prof ai Dess outtröttliga omsorger, med ännu
fastar; föresats gå Kongl. Makts hulda
och Nådiga af igrer till mötes, då de igenom
t.ppfvllandet deraf endast h redd; sin egen
välfärd. Men på det de tta medel måtte beständigt
fortfrra att sprida sina välgörande
verkni gar, får Utskottet tillstyrka, att en sådan
Nådig uppmani g må mind-t en gång
om året, på någon starr; Högtidsdag, ifrån
predikstolarne uppläsas, hvarvid predikanten
borde, genom lämpliga föreställningar, framställa
för sina åhörare vigten af Kongl, Majus
Nådiga förmaniag, och uppmuntra dem till
dess orubbliga efterlefnad.
Tili d; mest kraftiga medel, sorn ver~
ha på allmänna opinionen, bör äfven räknas:
ett gagnande efterdöme af de högre och rikare
Folkklasserna. Om man går tillbaka
till yppighetens och öfverflödets upphof, skall
man Aana, au de härleda sig ifrån dessaB
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 4l3
sorn dels af böjelse, dels af en viss nödvändighet
att representera, gynnade af större tillgångar
att tillfredsställa yppighetens fordringar,
smånigom grundläde vanor, hvilka äfven
af de öfriga samhälls-klasserna, genom
begäret att likna de förra, snart blefvo antagna.
Men samma begär att efterfölja de
högre oth rikare Samhällets medlemmar,
hvilket förorsakat de öfverklagada olägenheterna,
Skulle säkrast blifva deras botemedel,
om desse medlemmar beflitade sig, att
genom uppmuntrande efterdömen föra de lägre
folk-klasserna tillbaka till deras första
enkelhet i seder och lefnadssätt. Det skulla
dessutom, enligt Utskottets tanka, medföra en
väsendtelig nytta, om Kongl. Maj:t i Nåder
täcktes anmana dess Embetsmän, att både
föregå med goda efterdömen, och att med allvare
söka befordra alla frivilliga ^öfverenskommelse!-,
rörande medel till yppighetens
inskränkning.
Med anledning af den serskildt väckta
Motionen, att den i Kongl, brefvet den 26
Juli 1807 gifna tillåtelse till försäljning innom
Riket af conliscerade utländska varor
måtte upphäfvas, får Utskottet härvid förklara
sin öfvertygelse, att denna tillåtna försäljning
i ganska betydlig mon bidrager till
yppighetens och öfverflödets kringspridande,
på samma gång, som den länder de inhemska
Fabrikerna till det känbaraste förfång.
Det skäl sorn blifvit anfördt för berörde författnings
nytta är, att Tullbetjeningen, genom
ett högre försäljnings pris å de confi
-
^20 Bcsv. och Ekon. JJtsk. Betänkande/!.
scerade varorna, skall annu mera uppmuntras
till iurendrägeriets hämmande; men detta
skäl är enligt Utskottets tanka ej nog vigtig
t, för att böra afses. Ett ibland do förnämsta
ändamålen med förbudet emot Utländska
öFverflödsvsror är, såsom ofvan är anförd
t, laxens och yppigbetens hämmande ; Det
jnedel, sorn härvid begagnas, är Tubbevakningen.
I händelse det uppgifna skalet för
ifrågavarande Författning vöre galande, skulle
således medlet vara mera huf vudsakeligt
än Ändamålet, och det sednare subordinera
tinder det förra. Det torde vara öfverflödigt
att närmare visa origtigheten af en sådan
slutkonst. Utskottet anser sig, af hvad
nu är anfördt, äga full anledning tillstyrka:
att sistnämnde Kongl, bref måtte belt och hållet
till kraft och verkan upphäfva?, och att
*1 la eoiifiseerade varor hädanefter må endast
till export försäljas.
På d: t att alla missbruk vid utförseln
af d essa sålunda till export försålda varor
måtte förekommas, får Utskott t föres!å:att
endast ifrån Stockholm och Götheborg export
af de försålda confiscerade varorna må
tillåtas: då de böra utföras till någon sådan.
Utrikes ort, der Svensk Consul, Agent, eller
Commissarie är förordnad, sedan godhet, i
vederbörandes närvaro, blifvit noga besigtigadt,
med den deröfver upprättade specifiqva
förteckning jemfördt och inpackadt, samt
packan, kistan eller fastaget med behöriga
auetoriteters Sigiller förseglad : att köparen
derefter^ålägges, £å> saligt Auctions vilken
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 421
ren godsets utskepping genom hans försorg
skall verkställas, att inom en viss bestämd
tid ifrån auctions-dagen, godset, sorn förblifver
under Kronans vård, till dess det
varder utfördt, under bevakning inlasta, samt
för utförselns Jagliga fullgörande ställa borgen
5 hvarförutan det fartyg, som godset intagit,
bör af Tullbetjent till öppen sjö bevakas
: att behörigen styrkt förteckning å
Godset, genom Commerce Collegii försorg,
öfversä des till Svensta Handels.Agenten å
den ort, der varorna skola lossas, och sa
snart Skepparen dit anländt, antingen köparen
sjelf elier genom Ombud genast gör anmälan
derom, hos nämnde Tjensteman, som dä
har, att vid ansvar godset med förteckningen
jemnföra, samt bevis öfver förhållandet till
Kongl. CommerceGollegium insända; att, i
händelse köparen skulle uraktlåta gifva tidig
underrättelse oro godsets ankomst tili utländsk
ort, eller något missbruk under transporten
eller lossningen föröfvas, bör han eller de,
sorn dertill gjort sig skyldige, derföre ställas
till strängt ansvar, hvarjemte den HandelsAgent,
sorn vid sitt åliggande befinnes hafva
oredligen förfarit, bör skiljas ifrån tjensten,
och dessutom beläggas med det ansvar, hvartill
han kan prölvas skyldig. Utskottet anser
likväl, att Tu!l*Directionen, utan hinder
af nu föres!agne anstalt, bör äga frihet, att
vid förekommande serskilda omständigheter,
låta confiscabelt dömdt förbudet gods å
Utrikes Ort till den mestbjudande försälja,
Pa det för öfrigt Tullbetjeningcns inkomster:
422 Best. och Ekon. Utsk Bctänkanclcn,
ej må igenom nu föreslagne försäljnings method
afkortas, får Utskottet föreslå, att den
förminskning deruti, som genom en lägre försal
jnings-summa kunde uppkomma, borde genom
en större andel uti nämnde summa, eller
i böterna, eller på något annat lämpligt
sätt godtgöras; äfvensom Utskottet hemställer
om icke nåvot förskott kunde Beslagaren
.
af TullDirectionen tilläggas, till dess Auctions-medlen
för da förbrutna varorna hunnit
inflyta.
Slutligen har Utskottet, vid betraktande
deraf, att Gårdfari - handeln i så betydlig nion
bidrager till yppighetens kringspridande, serdeles
bland Allmogen, och de flera skadliga
följder som derifrån härflyta, trott sig, i sammanhang
med närvarande ämne, böra tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer, att hos Kongl.
Majit förnya den underdåniga anhållan, sora
Riksens Ständer vid sistförflutna Riksmöte i
detta hänseende redan framfört.
Utskottet får dessutom tillkännagifva, att
sådane frågor, som uti de remitterade Me*
morialerna äro upptagne och ej här besvarade,
hafva redan blifvit af Utskottet serskildt
eller i för ning med andra Utskott handlagde
5 Och varder för öfrigt Utskottets utlåtande,
jemte flere Ledamöters i ämnet afgifne
serskildta anföranden, till Riksens Höglofl.
Ständers egen upplysta pröfning vördsamt
öfverlemnadt. Stockholm di_n 2 April 1Q1Q.
Transumt af Protocollerna, hållna uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs• och
Besv. och Ekon. Etsk. Betänkanden. 423
EkonomiUtskott, vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den 2 och 5 April 1818.
Herr Prosten Rabe uppläste ett så ly~
elände skriFtligt anförande:
”Vi hafva snart i 350 år arbetat med
OFverflödsförordningar. Stränga förbud hafva,
alltsedan Herredagen i Södertelje år 1491*
blifvit i serskilda conjuncturer utfärdade,
och likväl har Ofverflöclet och Luxen, efter
hvad man påstått, alltid rasat i vårt kära
Fäd rnesland. Vi hafva då alltid kämpat mot
en förfärlig Bjesse, och de tappra Svenskarne
hafva ej kunnat besegra honora: tvärtom
de tappra Svenskarne erkänna sig i denna
Stund för dess slafvar.”
”Detta Slafveri måste till en början ej
vara farligt, när vi kunna fägna oss, att vårt
Land ännu försvarar sitt rum ibland Stater.
D t mäste antingen förebrå öfvernaturliga
krafter att ö vervinna, eller ock strida vi
mot ett hjernspöke. Det sednare alternativet
har väckt hos mig allehanda skrupler,
och det är för att få dem upplösta, jag omfattar
detta tillfälle, att yttra mig i ett ämne,
som hittills —• jag tillstår det — blott
upptagit mina allmänna Reflexioner. Monre
striden i sig sjelf annat är, än ett utbrott af
den gamla Svenska afunden? lios den högre
öfver den lägres njutningar, hos den lägre,
att ej kunna likna den förre? Monne vi göra
väl med Öfverflödsförordningar, Sorn bortskämma
våra Embetsmän och skada vår Laglydnad?”
-
4*4 Resv. och Ekon. Utsk. Betånkanåen.
”Öfverflöd af njutning är och hlir alltid
skadligt, kan och bör alltid förbjudas,
genom goda och handhafda PolilieFörfattningar.
Men om tillgång på njutningar skall
bibehålla namnet af öfverflöd — så tror jag
det aldrig böra förmenas den arbetsamme och
omtänkte, så framt man e; vill upphäfva sig
till förmyndare äfven för de kloka, och göra
alla medborgare till overksamma Barn.”
”Tilläfventyrs är ingen ling svårare än
att rätt bestämma hvad Öfverflöd är. Om
man så kallar allt hvad en menniska -påkostar
sig utan behof och nytta, tvertom till
skada för sin fysik och sitt bestånd, så är
jag strax ense med alla dem, sorn yrka förbud,
och det gör ingenting i hufvudsaken,
om jag blott yrkar, att ett sådant förbud ej
må få namn af öfverflödsförordning. Utan
att hafva detta bestämdt, och saken uppfattad
med alla sina omständigheter, kan man
näppeligen undgå att vara orättvis. Hvad sorn
är behof för en, är det icke för en annan: Och
ingen lärer bestrida, att många saker, som anstå
den ena, äro ett öfverflöd för den andra.Men
medafvägninghäraf och ett dermedförenadtafseende
på nyttan, komma vi lätt till det begrepp,
att allt hvad sorn ej påkallas af behof,
som jag ock för de högre Stånden vill
kalla Convsntion, och allt hvad som ej är
nyttigt för något ändamål, det är skadligt.
Tobak är nu mera ett behof, kaffedrycken likaså.
En finare klädsel, val arbetade möbler,
en bättre tillagad usat är ett behof för
Besv. och Ekon■ Utsk. Bctankandcn. 425
den cultiverade menniskan o. m. s. Men att
hålla 12 hästar, då jag ej behfifver mer än 3;
att föda en svärm hundar, då jag behöfver
ingen, att upptaga 3 våningar i ett hus, när
ett anständigt lefnadssätt ej tarfvar iner än
en; att hafva 16 rätter på mittbord, när jag
kan tillräckligt förnöja hvarje gäst med 6
på den märkligaste Högtidsdag; att så i mat
sorn drick förtära mer, än kroppen tål, sä
att man deraf hindras i sina förrättningar,
att älska höga spel, att göra stora kostnader
på en likkista; detta med oändligt mera sådant
må kallas skadligt öfverflöd. Det bör
ej komma under denna benämning, att fruntimren
då och då kläda sig i siden och lina
tyger. Hvarje land och hvarje hushåll har
vissa Galadagar. Landets klimat och Innevånarnes
allmänna hushållning förbjuder, att
deraf göres hvardagsbruk. Om deraf göras
flera klädningar, om färgerna variera, för
hvilket sednare Skaparen sjelf gifvit oss känsla
i markens beklädnad, så är det allt för
obetydligt, för att komma i beräkning. Dan
rika damen kan med aflagda kläder hugna de
fattigare. I medel-klassen vandra sådane i
ari till Barn och Barnabarn, och blifva alltid
nyttiga.”
”Med öfverflöd, såsom man allmänt förstår
det, är Lux i ett det närmaste samband,
och bägge blifva alltid och allestädes en
måttstock för ett Lands Cultur. Jag kallar
Lux konstens uppfinning att förfina våra
njutningar. Jag kan bo i Jordkula och jag
kan bo i Fallats. Jag kan sitta på en trädt
426 Besv. och Ekon. Utsk. Bctänkanåen.
Stol och jag kan intaga hörnet af en divan»
Jag kan värja mig mot vädrets våldsamhet
med djurens råa skinn ; jag Lan ock svepa
mig uti en Purpurmantel. Jag kan skydda
mina fotsålor med bark5 jäg kan ock vandra
med blanka Stöllor och dito Galoscher. Jag
kan komma skäligen fort på en kärra" med
trädaxlar och femkantiga hjul — Jag lider
dock mindre af ett beqvämare Åkedon. Om
man utgår ifrån den principen: at: naturen
cr nöjd nied litet, och skall tvingas att va»
ra det, så blifva alia des^a nuancer, ifiån den
knarrande trädstolen, intill Sultanens präktiga
Soffa, ifrån dagsverkarens Blaggarnsrock
intill Stora Mogols Baldakin, lika myc et Lux,
och man felar icke, att förevita dc-n rike
och förnäme dess dyrbara kläder och fina
möbler m. m., som att förekasta den valma*
ende Bonden, att han ombyggt och målat
sitt hus, och han ej går i trasor och tiädskor.
Må de herrar, sorn äro så beställsamtne
att uträkna, huru många millioner
dagsverken landet skall vinna genom några
helgedagars indragning, äfven upplysa o s
om den ofantliga dagsverks-vinst Land t
skall erhålla genom ett lefnadssätt efter den
enkla naturen. Men må alla besinna: att
vildén sofver sin mesta tid: att det ej är menniskans
bestämmelse, att framsläpa ett uselt
och djuriskt lif: att Skaparen utbredt så 0-  tnliga njutningar för att mildra och full.
komna tidens pröfning: och att han valsig»
nät Länderna olika,på det menniskor må ha t»
f>a gemenskap med hvarandra.
Besv. och Ekon. Utsk. Betankanäen.
42?
’’Jag tycker mig finna i vederbörandeS
rop om öfverflödsförordning, att de ej hafva
rätt betänkt hvad de vil!ja. Yilija de hafva inskränkningar
blott för vissa stånd och klasser?
Det vore en uppenbar oi’ättvisa. Skulle deri
ena Medborgaren göra uppoffringar, så bör
ock den andra göra det. Det blir ©ck annars
icke annat än halfmesure. Är det då
deras mening, att förvandla oss till Samojeder?
Skola vi plötsligen nedstiga från den höjd af
Cultur, till hvilken vi med möda hunnit? Samojeden
är ej slaf af Utländningen. Hans han1*
del är ej i underbalans- Om han någon gång
skulle väsnas att vill ja förtära något öfverflödigt
af sin delikata Tran, eller af det dyrbara
Prajstoyet, så uppbär han genast straffet
i några dagars svält. Är det denna lycka
vi skola afundas? Sättom, att ibland Särö
ojeder finnes en och annan, som sett mera
än de andra, är bättre Jägare och har flera
skinn att afyttra. Han vill lefva något
bättre. Han hänger några flere Snäckor på
sin Hustru (jag behöfver icke anmärka att
hafssnäckor och Guldnipper vahdra lika på
domedagen) hans grannar klandra hans öfverdådighet,
men de önska dock hemligen,
att kunna lefva såsom han 5 De börja blifva
mera omtänkta, de sofva mindre, de jaga flitigare,
de förbättra sin redskap — Allt för
att ernå dessa njutningar, — De komma till
känsla deraf och lifvet blir drägligare. Ju
finare njutningar ju mera deltager själen:
jag frågar, har denna mannen, sorn bragt sin
krets till ett slags Cultur, gjort en så förfär
-
428 T^esv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
lip synd ? Han har sett den i ett visst beroende
af utländningen, men icke kan den gå under,
för det man fäller flera djur och so^ver
mindre, för det man anstränger sina krafter
tiil att få mera tillgång att bättre lefva. Kai
val försynen hafva en så inskränkt plan för
vårt jordiska lif? Sättom, att de fortskrida i
sin Cultur. De inrätta Embetsman och handlande,
för att lättas i egna näringar. De måste
underhålla dem, men de böra ej kallas tärande
medlemmar derföre, att de göra ett
offer af sin naturliga frihet, att på ett enklare
oell mindre bekymmersamt sätt söka sin
bergning, just för att befordra de andras näringsfång.
Om, efter sakernas naturliga gång
nied handel och Cultur, Luxen skulle sprida
sig och medtaga en stor del af deras kostbara
skinn, landets bästa produet, är väl så
mycket förloradt, då dess flera anskaffas? Kan
någon menniskorace fritagas från dårskaper,
och kunna väl dessa tillbakahållas med magtspråk.
Hvarje misshushållare straffar sig
sjelf genom saknad njutning; och när Samojederne
ej hafva skinn att lemna, så upphörer
utländsk införskrifning af sig sjelf. En öfverflödsförordning
förändrar blott Öfverjlödssättet,
enligt 500 års inhemsk erfarenhet, och
förmår likså litet hjelpa det onda, som den,
gifven utan åsigt af Folkets lynne, förnärmar
mänskliga friheten, omtankan och idogheten,
hvilka dock alltid öfverväga dårars rättelse."
Till dem, som åberopa Förfäders taiflighet,
har jag blott ett par ord :
1:0 Att de låtit bedraga sig af ett falskt
Eisv, och Ekon. Utsk. Betankanäen.
sken, och icke nog åtskilja Öfverflödssätten.'
Den rika Enkefrun Ingebor Tott lät upplysa
sitt eget rum blott med en dank, meti hort
lät hela fastlagen dagligen brinna 1555 vaxljus
i närmaste klosterkyrka. Konung Eric
den helige späkte sin lekamen med en Tagelskjorta.
Här sparades alltså mycket Hollands
lärft och kammarduk; men mer än hela Rikets
besparing gick till Påfven i Rom. —
Jag tror mig ej fela, då jag påstår, att våra
gamla Förfäder hafva, 1 mon af sin cultur,
varit mera öfverflödiga än vi. Nu för lidea
allöper i Landsorternas Städer ett Bröllopp
med en måttlig aftonvard, ett barndop ined
ett glas vin, en begrafning ofta utan allsköns
förtäring. Historien upplyser, huru omättligt
och länge vid sådana tillfällen hos vaxa
förfäder förtärdes. Deras kläder voro stoja
och vidlöftiga. Blott af Farfars dykränger
får nu en välbeställd Småherre ett pär
behållna byxor. Af Farmors brokadklädning
får man nu tillräckligt öfverdrag till soffa,
Stolar, ja äfven gardiner i ett rum.
2:0 Att 0jverflöd och lux går i jemn
bredd med upplysningen. Då så har tillgått
i Grekland och Rom, hos Judar och
Christna, så tror ;ag icke, att någon dödlig
xna ;’t hädanefter kan hindra det. Och när
hvar och en i våra tider vet att tala om tidehvarfvets
upplysning, så bör ingen undra,
att upplysni gens följeslagare bland oss utbredt
sina vingar. Att från öfverflöd och
lux härleda Staters omedelbara undergång,
hang till ÄihSt, Prat, j8.I7'*8‘8> Qide Swii.N.r 55 56
430 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen.
är utan tvifvel en förhastad slutsats. Det
sparsamma Sparta har så val måst följa vägen
i alla staters öden som det fina Athén
och det yppiga Rom. Om det vöre möjligt
för en stat att isolera sig från andra, hvarföre
lyckades det ej för Sparta? Och om
Sparta funnit såg verkligen lyckligt med sin
styrelse och sitt hårda lefnadssätt; om detta
varit enligt med menniskonaturen, hvarföre
lät Sparta förföra sig? Men att piskas, för
att härdas, att ej njuta annat än groft bröd
och svart soppa, för att ej bero af utländningen;
att så underkasta sig åkarehästars
lott — för att bibehålla sitt bestånd, det
Sr en allt för trångtänkt plan och måste alltid
och allestädes taga afträde för upplysningen,
som föraktar en välmåga utan njutning.
’'
”De som äska en öfverflödsförordning,
framdraga skäl, som böra betraktas.
1:0 Vi äro beroende af utländningen.
Ja på samma sätt, som den ena menniskan i
samhället beror af den andra — efter Försynens
anordning. Våga vi ändra den? Är
fulkomligt oberoende möjligt? Och än mer,
är det så afundsvärdt? Hafva vi då jnga
ljufvare passioner att förnöja, än det usla,
öfver allt odrägliga högmodet? Monne Alexander
hada mening med sin önskan att vara
i Diogenis plats, af annat skäl än känslan
af herrsklystnadens omåttlighet?”
2:0 ”Vårt land utsuges. Detta skäl fordrar
en säkrare blick af en bättre kännare. Jag
mäste inskränka mig blott till bevis a poste
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 43*
riori. Det har till sitt stöd Rikets sila
Tull Journaler, sorn skola upplysa, att
hela vår jernexport ej förslår att betala
vår starka import af blott kaffe
och socker. Hvilken ofantlig brist mäste
icke uppstå, när vi ‘ till denna import
tfcåste lägga alla utländska dryckesvaror, klädesvaror,
allt annat kram, ända till knappnålar
och svinborst? Huru härmed Lä ger
tillhopa, må kännaren utreda, och förena
hvem som kan, denna uppgift med hvad ögat
ser. Sedan jag återkallat uppmärksamheten
på den omständigheten, att hvarje omtänkt
menniska förökar sin verksamhet i samma
nion hon öker sina behof, och att af sådan
förökning kan ej landet lida, så tröstar
jag med Sesemans säkra Aritmetik. Ty antingen
har i 500 år vårt öfverklagade öfverflöd
på den lättare skålen i vår handelsvåg
hafL en kraftfull oah välgörande Genius, eller
har Utländ.ningen halt den artigheten att
ej taga betalning. Med undervigt 1 handel
några år skall naturligtvis, och med den Silfvermåttstock
för varor, som alla Nalioner
fastställt, ej synas en Nagel af den reella
metallen. Men att vårt land härpå 500 är
fördubblat dessa Realiteter, visar sig för cgat
å adliga familiexs, Ståndp^rsoners och
Stadsboars bord, tyngde af Silfver, oaktadt
all den mängd arbetadt Silfver, sorn i början
af d.tta Sekel så besynnerligt inkom i Banken:
det visar sig i landtboarnes kök, tapetserade
med kopparkitiar: det synes af Bondens
Gårdsredskap och lätta jembeslagna
452 Eesv. och Elkon. TJtsk. Betänkanden«
vagnar. Jag vill således heldre tro, att ds
allmänna Calculer äro rent af, och likväl
helt oskyldigt, falska, kommande till äfventyrs
deraf, att införskrifna Ardclar äro till
för högt pris uppförda, och kanske efter
hvad de i landet gälla; vira utgående varor
deremot upptagna till samma beräkning, och
icke till det prss sorn utländningen betalar.
Om således af värdet för t. ex. kaffe och
socker blott % går till utländningen, och
om han för våra utgående varor betalar 4
gånger mera, så jernnar handeln sig sjelf och
Binomerna sprida ett välgörande lif i Landets
rörelse. Om en Fruntimtners-spel uth/udes
för 800 Bd. Banko, så får man ej derföre
tro, att Rudimaterie» å utrikes ort kostat
mer än åttondedelen. Hvarföre misstycka,
att inhemska handtverkare och säljare förtjena
på narrar? Hvarföre icke fägna sig öfver
hufvudstadens Rikedom och välmåga? Ty
*ndast derifrån kan härledas, att ett så dyrt
plagg offentligen utbjudes.”
5:0 ”Genom öfverflöd och Elix blir Nationen
vekligare och svagare, och mångå
familier förstöra sig. Det medgifves gerna,
att vildmenniskan lill sin kropp är starkare,
och mera härdad, än den hyfsade. Deraf
följer likväl icke, att han lefver längre. Vildmenniskans
lifstid är i allmänhet kort. Det
medgifves gerna, att förfining i njutning
medför förfining i seder och lefnadssätt; men
deraf följer icke, att Invånarne derigenom
bereda sin politiska undergång. Må man
icke framdraga till bevis, att Hannibals ar
-
Beil’, och Ekon. Utsk. Ettänhanclcn. 433
nies såg sin ära begrafven i Kapuas vällust.
Ty denna njutning kom för tidigt, och hade
det stora felet, att vars ett krigsbyte — ickä
sjelfförvärfvad — icke förtjenad eller beredd
genom mödan. Glommen icke, att Scipio
med samma Romare., som gatt långt framom
sina bender i lifvets njutning, besegrade
Carthago. Menniskans lefnadsålder är nu
för tiden i lika förhållande som i Davids
tid, då den sträckte sig till 70, högst 80 år.
Om vi försvagas eller förvekligas af finare
njutningar, så dela våra grannar samma öde.
Och vi komma alltid genom vårt Nationella
lynne, att stå på samma punct, när vi mäta
oss med dem. Om några obetänksamma ilösare
förstöra sig, hvad har Staten att befatta
sig dermed; som heldre bör afse, att dårens
penningar spridas bland idoga och kloka medborgare.
”
”Sålunda granskadt, hvad som skulle föranleda
till ett förbud mot öfverflöd och Lur,
villja vi öfverse, hvad som talar deremot.
1:0 Sedan en menniska vant sig vid en
hop njutningar från barndomen, är det icke
så förenligt med dess natur att förbjuda
sig dem. Kaffe, Socker, Tobak, vissa
spirituosa drycker, en finare drägt, ett commodare
åkdon m. in. äro saker, sorn de flesta
ej hafva styrka alt aflägga. Just detta
skall alltid vålla Förbudets jemna öfverträdande:
oell Lagstiftaren har ingen ting värre
att frukta. Den store allsmägtige Lagstiftaren
eftergifver sjelf för menskliga hjertats
böjelser. Om en aktningsvärd del af
434 Besvi^och Ekon. Utsk. ; Betänkande».
Medborgare, Embetsman och Ståndspersoner
upprigtigt önska förbud derföre, att de nu
tvingas lefva lika med andra, enligt sitt Stånd,
oaktadt deras löner och tillgångar ej till?ta
det, så anser jag det icke för skäl. De skola
visserligen, dessa Medborgare, blifva mycket
mera aktningsvärda, om de med den
frihet, som alla förunnas, så allvarligt fruk*
ta armodet, att de förakta opinionan och lefva
som de kunna, man säge derom, hvad
man vill. Men det är en naturlig orättvisa,
och skulle verka en icke önskad tröghet att
tvinga alla att gå sagta, på det den halte
må följa mad.
2:o Om de till d°nna dag utfärdade ÖfverflödsFörordniagar
blifvit noggrant åtlydda.
— Jag begär en blick derpå: huru ’ ade
våra inhemska Fabriker sett ut? Monne Svenska
Fabri' anten af sin egen industri kunnat
upphinna den höjd han nu i inehar? Örn utländska
Fabrikater hädanefter förbjuda", och
förbudet kan handhafva®, så skola våra Fabriker
nödvändigt stadna på sin punct, hvilket
sr stridande mot menskligetens önskan, att
upphinna högsta fullkomlighet. Jag Linnar
derhän, I uruvida Fabriksrörelse i alla sina
grenar är nyttig för vårt Land, som natur
n danat för Åkerbruk, Skogsrörelse, Bergsbruk,
Sjöfart och Fiske. Det är dock mia
öns :an, att våra nu varande Fabriker måtte
snarare uppmuntras, än nedläggas. Men en
uppmuntran genom förbud af utländska Fabriksvaror
skulle falla allt för tungt på Consumenten
och ovillkorligt hindra inhemsk*
Ekon. Utski Betänkanden. 435
fullkomligheten, som behöfver äggas genom
concurrens. Jag ville heldre, att en proportionerad
högre Tull erlägges för de fritt inkommande
utländska Fabriksvaror, som i vårt
Land kunna produceras, och denna Tull blefve
för sig sjelf en Fond till lika bestämda
premier för de inländska varor, sorn våra Fabriker
kunna exportera. Härigenom skall
Consumenten alltid få god vara, och våra Fabrik,
r böra kunna hålla pris med utländningen.
Och jag tror, att detta är enda och
rätta sättet, att förekomma behofvet och fördelen
af utländska Fabrikater. Vid granskning
och bedömande häraf, ber jag den sanningen
må tagas i betraktande, att en nation
icke alltid förlorar genom bruk af utländska
Fabriksvaror, ej heller alltid vinner på egen
tillverkning. Likså litet en enskild person
kan sjelf åstadkomma alla sina förnödenheter,
likså litet bör man äska det af en nation,
som lika med den förre, skall förlora vid 0-  rigtigt användande af naturliga anlag, eller
sysselsättning med saker, som ej öfverensstämma
med dess fallenhet och natur-tillgångar.
”
3:0 Det lär ej kunna bestridas, att öfverflöd
och Lux äfven har sin goda sida.
Girigheten tadlas allmänt, ty den känslan är
allmän, att man bör njuta det man förvärfvar,
på det andra äfven må njuta. Om alla
voro giriga, så behöfver ej öfverflöd förbjudas.
Men så skulle ock Fabrikanter, konstnärer,
många handtverkare, tusendtals arbetare
stå handfallna. Alla vackra konster
/[3 6 Be SV. och Ekon. JJtsk. Betänkanäen.
skulle fly. Jag vädjar till sjelfva de klagande,
att de ej villia hafva sina medborgare
sådana. Är det ej vida bättre och lyckligare,
att här och der en rik offrar åt 6in fåfänga,
så att hans Rikedomar spridas, och
andra få del deraf? Om sådant förbjudes, så
skall han hopa skatter på skatter, och slutligen
blifva farlig för Staten, hvarpå i Fädernesland
ts Historia icke saknas bevis. Man
invänder, att här blott ifra* mot utländskt
öfverflöd, och man förgäter, huru nära det
inhemska dermed står i samband. Man
glömmer, att dat första som njutningen äskar
— är frihet. Af alla menskliga känslor
fr smaken den, som man mindst kan
för- lara eller tvinga. De rika och liberala,
som är i landet : indras att lefva efter sitt
sätt, skola söka främmande orter. De skola
allestädes ernottagas med öppna armar, och
dessa orter skola le åt vårt land, sorn, lik
linndén i Fabeln, grejer efter skuggan, sä
att han mister stycket
Af dessa reflexioner, som förtjente kan
hända en ful!korn1 igare utveckling af en skickligare
hand, har jag kommit i den ställning,
att, med den varmaste Fäderneslandskänsla,
snarare glädjas öfver tillståndet i vårt land,,
än något befara för dess undergång från densia
sidan. Jemte det jag tror, att all handel
styrer sig sjelf, och att utländska öfverflödsarticlar
skola uteblifva af sig sjelfva, så snart
de här lika goda kunna tillverkas, så förmodar
jag, med erfarenheten på min sida, att
det är rådligast upphäfva den gällande Ö£-
< T esv. och Ekon. Ut sk. Betänkanden. 4,37
verflödsfcrordnipgen,'för att bibehålla aktning
för lagen, och i öfrigt icke befatta sig med
något sådant förbud, aom väl kan hafva en
skenbart nyttig afsigt, men är orättvist i sin
grund, och blir skadligt genom möjligheten
af strafflös öfverträdelse, och genom följderna
i fall det lydes. Låtom oss icke så älska
Silfver, att vi förakta ädla njutningar. Slösaren
är be ki agansvärd, men girigbuken är
föraktlig, o^h en dålig medborgare.
Huruvida en rätt beräknad Öfverflödsbevillnine,
som jag tillstyrker, må åläggas
Consuinenten, och öfverflöd a[ njutning genom
goda Politie Författningar, hvaraf vi redan
hafva en och annan, må hämmas eller
förekommas, lärer icke höra till detta Höglofl.
Utskotts åtgärd.”
Harr P rosten Hagberg anförde :
.Alf han, för sin del, o h utan att i öfrigt
ogilla betänkandet, hvilket Herr Prosten
ansåg ganska grundeligt forfattadt, trodde den
serskilda framställningen om partiella Caffeförbudet,
antingen icke hafva bort nämnas, eller
ock frågan derom behandlas med större stränghet,
än nu skett, hvarmed ock Herr Prosten
Friman instämde, under båda dessa Herrar
Ledamöters yttrade öfvertygelse, att, då det
öfrigas reglementarisk a föreskrifter öfveriemuades
åt Konungens välbehag, borde, un der iakttagande
af nödig Cönsequence uti principerna, äfven
denna sakens reglerande Dess höga godtfinnande
i underdånighet underställas.
Herr Prosten Kolmodin yttrade:
>’É'mru jag för min del anser det nu upplasta
Betänkandet såsom ganska väl förtal
433 Besv. och Ekon. Uisk. Betcinkanden.
tadt i anseende till de der anförda grunder,
fruktar jag likväl, att det torde blifva anSedt
såsom ofullständigt i sjelfva detaillen,
emedan i detta Betänkande ingen ting blifvit
yttradt om förbud eller inskränkning i bruket
af de utländska öfverflödsvaror, hvilka uti
flera i detta ämne inkomma Memorialer i
synnerhet blifvit uppgifna, såsom för handelsvågen
betungande, och så val för det allmänna
Sorn för enskilda personers bästa högst skadliga,
då det likväl, efter mitt begrepp, tillhör hvart
och ett Utskott, att upptaga och utlåta sig öfver
, hvad de till detsamma remitterade Memorialer
innehålla. Och då Kongl. Maj:t redan
för mer än ett år sedan genom serskildt vidtagna
anstalter sökt inhemta så väl Nationens,
som vederbörande Embetsmäns, och Dess
Commerce - Collegii tankar i detta ämne;
tror jag för min del, att Riksens Höglofl.
Ständer af det Utskott, till hvars handläggning
detta mål blifvit öfverlemnadt, torda
förvänta en utförlig, eller noga bestämd uppgift
på de öfverflöds articlar, som till bruk
och nyttjande icke böra tillåtas. Att dessa
samma slags varor äfven till införsel i Riket
böra förbjudas, är ganska naturligt; men dä
grunden till detta sednaxre förbud ligger i det
förra, så synes mig, att i ett förslag till en
öfverflöds-förordning alla till bruk och nyttjande
otillåtliga varor böra uppräknas oell
noga bestämmas. Detta synes åtmindstone,
efter mitt begrepp, vara den naturliga ordningen
vid detta målets behandling.
Men, då af Höglofl. Utskottet den
Besv. och Ekon. Utks. Betänkanden. 439
grundsats synes blifvit antagen, att, utan
någon cl tai lerad beredning, hos Kongl.
Ma':t Riksens Högloft. Ständer i underdånig
et skulle anhålla om utfärdandet af en
Öfverflödsförordning, sådan som Han i sin
v«s'et linner nytti 9, anser jag åter för min
del ieke vara lämpeligt, att, då i detaille ingrn
annan slags inskränkning i Betänkandet
blifvit omnämnd, föreslå, att nyttjandet
af kaffe endast i offentliga samqväm skall
förbjudas. En sådan slags inskränkning synes
mig utomdess vara en verklig småsak;
ty om nyttjand t af kaffe för öfrigt blir
tiMätet, så vinnes genom denna inskränkning
al t för litet, emedan förbrukningen af denna
vara vid dessa högtidliga samqväm är
allt för obetydlig emot hvad som under det
dagliga nyttjandet i den enskilda lefnaden
åtgår. Besynnerligt torde det äfven förefalla,
att, då vid högtidliga måltider så myck
t annat öfverflöd af dyrbara viner och
kostsamm?, af utländska varor tillredda rätter
nyttjas, det icke skulle vara värden tillåtet,
att efter måltiden undfägna sina gäster med
en kopp kaffe, Som de likväl, om de varit
hemma i sina hus, haft rättighet att nyttja.
Min tanka är derföre ingalunda den, att
bruket af kaffe skal! blifva tillåtet, utan får
jag åberopa mig hvad jag under första öfverlaggningen
vid detta mål yttrat, nämligen att,
om det åsyftade ändamålet med en öfverflödsförordning
skall kunna vinnas, anser iag
för min del de af Kongl. CommerceCollegium
uppgifna förslag i det närmaste kunna följas.
44o Besv och Ekon. Utsk. Betankanäe.n
Herr Prosten Säve inlemnade följande
skriftliga Anförande:
Förenande mig hufvudsakligen med Hedervärda
BondeStåndets Fullmågtige i deras
önskan af ett allvarsamt och ändamålsenligt
motverkande af det inritade öfverllödet, får
jag vördnadsfullt åberopa mina förut i detta
ämne yttrade tänkesätt och grunder.
Sedan urnder våra öfverläggningar luxen
i allmänhet blifvit försvarad och på det fördelaktigaste
föreställd, kan det icke af Höglofl-
Utskotet finnas otjenligt eller oangenämt,
att detta grannlaga ämne äfven på en motsatt
sida skärskådas och granskas. Jag kan icke
hvarken vara blind eller känslosös för oord'
bingarne och skadan inom vårt land af ett
öfverdrifvet yppighetsbegär, grundadt lika
mycket i högfärden som i njutningsålrån.
Jag misskänner ej källan till detta onda, denna
urartade böjelse i mennisko na turen och
vår sinnlighet. Jag känner väl, att hvad
man kallar öfverflöd oeh förfinad lefnadsart,
är relativt och måste efter olika tid och
samhällsskick olika dömmas, att Luxen j emväl
kan synas medföra vissa fördelar. Men
hvarföre blott tala om dessa fördelar? -—•
Hvarföre öfverdrifva dessa, ända till att nästan
berömma Luxen? Hvarföre till en motsats
af den rättelse och måtta, deri billigt
önskas, anföra vildars och Kamschadalers
seder? Hvarföre ur historien framrycka och
gäcka vördnadsvärda Lagstiftare, hvilkas
statsförfattniagar, just genom deras inrättningar
längst bibehållit sitt bestånd och sin ära?
Eesv. och Ekon. JJtsk. Betilnhanden. 44*
Jag erkänner, att begär till beqvämlighet
och välmåga är lofligt och nyttigt. Men
hvarföre förvillande söka rättfärdiga sjelfva
öfverflödet och yppigheten, sorn, i kraft af
ordet, uttrycker det utsväfvande och omåttliga?
Om öfverflödsbegär och fåfänga äfven
visa sig i sällskap med vissa förmoner och
välgörande omständigheter, så är det i znin
tanka ej yppigh*ten och det öfverspända begäret,
utan den ännu tillika bland folket öfverblifna
dygden som alstrar det goda. Det
säges och anmärkes med sanning, att Gud sjelf
härligt inrättat och begåfvat vår jord äfven
för beqvämligheter och njutningar; men det
heter ock, att han ur sällhetens hemvist Jordref
ds obetänkta och lystna njutarena.
Menniskan har fått och förvarar alltid sällbetsbegäret
såsom drilFjeder och uppmuntran
till verksamhet och fnlikomning; men
hon fick ock förnuftet till dess ledare och
väktare •— för att hejda och begränsa det.
Hon öfverträdde denna gräns, och hon känner
helgden af en högre Lagstiftning
i de straffande följderna. Inför moralitetens
domstol, inför den heliga lära, som förkunnar
dygd och pligter som menniskans mål
och rätta sällhetsgrund, som sätter dygdens
väsen och kraft i Sträfvandet mot begären,
i uppoffringens förmåga, inför Erfarenhetens
högljudda intyg, som visa, att i samma mon
znan intages af njutnings- och praktlystnad,
destomer obekymrad och Svag blir man för
dygd, arbetsamhet, Patriotism — desto lättare
all slags Coruption underkastad, och
442 Eesv. och Ekon. Utsk. Bt t änkan Jen.
dessmindre förmögen af inre och yttre val,
inför dessa stränga domare och vittnen, säger
jag, huru bestå de, som så högligen försvara
och prisa rjutnings* och yppighetsbegäret
och dess förmoner för samhället? Men.
sedan, genom tidens och sammanlefnadens
fortgång, genom civilisationens, förfiningens
och yppighetens ohämmade verkningar, slägtet
försvagats och framryckt allt längre i
flärd, var dtt tid att denna äfven bia id författarena
skulle linna loftalare. Man har
sökt föreställa : att yppigheten, sådan
den hos oss nu finnes, eller vidare
fortgår, mera gagnar än skadar, både i moraliskt
och ekonomiskt afseende: att den,
införlifvad i menniskonaturen, blott bidrager
till vår bildning och utvecklingen af vår
industri : att den, i hvarje tid och äfven i medeltiden,
högre än nu funnits: att vi, tid efter
tid, fåfängt anklagat den, u^der det vi
allt fort äro lika välmående och rika, äro,
genom våra seder och b^qvämlighetir, meia
lyckliga än någonsin.
En utmärkt föifattare har anmärkt: "att
de fordna Lagstiftarena talade förnämligast
oni seder; de nyare merandels om handel,
Jinancer, lax och konster". LA väl, oaktadt
Calculerne, de sköna målningarne o b Pi.raserna,
qvarstå de gamla enfalldiga sanningarne,
samt erfarenhetens eftertänkeliga lärdomar
om enskildas och samhällens omärkliga,
men säkra fortgång från yppighet till sedeförderf
och derifrån tili upplösning. Om
hvarje tid känt inträngande öfverilödsbegär,
Besv. och Ekon. Utsk. Ect ankan den, 443
hafva ock de visare i hvarje tid sökt hejda
det, och om sjelfva medeltiden haft en otyglad
lux, visar just exemplet, alt luxen är t j
ett' nödvändigt vilkor för sinnesodiing oell
förädlade seder. Om exempel af historien skola
citeras, må några lika så mägtiga scm andra
anföras. Det mägtiga, verldens skatter uppslukande
Rom, länge tvinande, föll, oaktadt
sitt, säkert ända till slutet förvarade silfver
och guld, sin prakt och sin fåfänga inbildning
om välstånd, emedan det förlorat en enda sak
•— sina dygder, förtärda i yppighetens och
veklighetens sköte. En annan nation, närmare
vår tid, reste sig med jättestyrka, tjusade
och förvånade veriden med bragder, och
mången gladde sig redan åt det nya exemplet
af ett förvekligadt folks hastiga ormkapning
och stigning; men det var ett bländverk.
Detta folk åter lika hastigt och ömkligt föll;
ty det hade hunnit blifva mer än andra yppigt,
utsväfvande, lättsinnigt och sedelöst. Funnos ej,
och torde ej en längre tid bibehålla sig odling
och seder i det allt hittills för sin tarflighet
utmärkta Schweitz, och bland Nordens inbyggare?
Verkeligen, dessa offentliga försvar
och recommendationer af en tilltagande yppighet
äro något fremmande för Svenskars eiron,
äro helt olika vår visa och goda Öfverhets
oförställda och oförgätliga grundsatsatser
och tilltal till Svenska Folket i
ÖfverflödsFörordningen af år 1794. och den
Kongl, anmaningen i samma ämne af år 1817,
der det inträngande öfverflöds- och yppighetsbegäret
anses förstörande den fordna manlig
-
444 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
heten och arbetsdriften, utsugande och förtärande
nationalväimågan, jemte d? n>: stkraftiga
och faderliga uppmuntringar tili motsatta
tänkesätt. Och huru kan n a vä: för
sig sjelf elier någon annan dölja den ti 1 vexande
njutnings- och praktlystnaden alltför
synbara verkningar inom ett af naturen fattigt
land, der roan af fruktan för minsta ökning i
nödvändiga Statspålagor, hafvar för hvarje
Riksdag, der roan för vära ödemarker: odling,
för undervisningsverkets rigtiga organi-string
ej har behöfliga urderstödsmedel, men utbetalar
millioner för fremmande yppig;’.tsarticlar,
der penningvingleri och rörel der! genhet,
concurser och utsökningsmål, pappersmynt,
brist och misstro i hand~lsafFair«»r öfverflöda
— och år efter år frukta isvärdt ökas,
der genom det öfverflödiga lefnadssättet
ingåendet i lagliga äktenskap allt mer och
mer försvåras, hvaraf följdern; på sederna äro
tydliga? Staten är ett hushåll i stort.
Den sorn blott vill tillåta sitt husfolk obegränsad
frihet och njutning, skall snart se
följderna. Den, sorn i tid varnar och hammar
oseder och öfverdrift genom ordningens
band, plägar icke vara den, sorn ser sitt hus
i obestånd. •— Det är likväl icke dessa yppighetens
yttre bedröfliga verkningar, sorn mest
böra bekymra. Det är spridandet af dessa
läror, sorn skydda, bemantla och upphöja yppighetsförförelsen
och som, om de skulle synas
utgå från de äldsta, visare och vördnadsvärdare
i nationen, kunde göra en obotlig skada.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänhanclen. 445
Men ändtligen, med antagande af dessa
allmänna grunder, hvad är d t man egentligen
vill? Jo, icke samhällets orin» iga återfjrande
några århundraden tillhaka till förr tida bruk
och seder, utan erkännande och återlifvande
af den oumgängc liga lefnads och hushållsmaximen,
att ej villja njuta och Iv a mera,
jin hvartill förmåga o~h loflig förv rfnings.
omtanka medgifva, måtta i lefnadssätt, viss3
gransor och förbud mot utland ka yppighets.
articlars införande, jemte ett sammanhang af
aila härtill hörande föreskrifter och anstalter.
Det är uppfostran, det är de högres
upplysning och efterdömen, d t är Dagarna,
och, genom allt detta, det allmänna tänkesättet,
sorn skall härtill sammanverka. Så
snart ettdera häraf brister eller förslappas,
så rubbas kedjan af det hela. Om Lagstilningen
för ett folk, i synnerhet i denna del, är
en svår konst, så måtte derföre i :ke bemödandet
derom uteslutas och öfvergifva'. Det
måtte icke vara omöjligt, emedan vår vördade
och äls ade Öfverhet så ofta och allvarligt
uppmanat oss härtill, då den sjelf gifvit
oss denna Konungsliga och upplyftande
försäkran: ”allt bådar, att vårt lugn och vår
lycka bero af oss sjelfva": Och då just nu
aila Rikets Landsorter, efter redan gjorda
yttranden, begära och vänta nya och kraftiga
åtgärder till den inre rörelseförlägenhetens
och ölverflödets hämmande.
De stadgas och förökas dessa förhoppningar
för mig än mer i denna stund, då
Bihang till RiksSt. Prat, «8*7-i8»8> 2'^* Sami. N;r 57 58
446 Besv. och Ekon. Ursk. Tietcinkanden.
jag förnimmer af Rikets Ständer, från hvilka
den kraftfulla National-villjan först måste
yttras och utgå, ett så lofvärdt Replut fattas
och snart skola gå i verkställighet; då jag
med lika aktning och glädje nyss afhört detta
Höglofl. Utskotts grundligt författade Betänkande
och försiag till den blifvande Öfverflödsförordningen,
med underdånigt öfverlemnande
af det närmare Reglementet till
Kongl. Maut. Jag har för min ringa del
deri igenkänt de enkla Och sanna grund atserna
och villkoren för en sparsammare hushållning,
utan afvikande till ytterligheter på
ena eller andra sidan, med lika betänksamt
afseende på det mest önskliga och på det
verkställbara, en oumgänglig eftergifvenhet
för tidens kraf och stadgade bruk, samt ett
allvarligt motstånd mot de svåraste och
skadligaste missbruken i allmänhet. Detta
För lag är i min tanka, icke tillfälligt och
inskränkt, i jemförelse med förriga yppighetsförbud,
då man betraktar sjelfva dess framställda
grunder samt alla de öfverflöds-articlar,
hvilka densamma, såsom i Tulltaxan förbjudna,
omfattat och utmärkt.
Må mig imellertid tillåtas härvid göra
några itå anmärkningar. Då Höglofl. Utskottet,
af flera skäl, tillstyrkt öfverlemnandet af
sjelfva Författningens utarbetande och redigerande
åt Regeringens omsorg, har jag dock
trott, att man kanske bort icke så blott stadna
vid sjelfva allmänna grunderna, utan kunnat
åtmindstone uppgifva några serskildta
betydligare öfverflödsämnen, vissa underdå
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betånkanden. 447
niga anvisningar eller önskningar. Det hade
varit kanhända för Kongl. Maj.t behagligare,
att se anledningen till åtskilliga mera
grannlaga förbud gifven af Folkets Representanter,
i stället att kasta allt ammans på Regeringen;
så mycket mera, då man sett att
Konungen, genom anbefallande af ProvinsComitéer
i detta ärende, sednast just velat i
Nåder inhemta sitt Folks tänkesätt härutinnan.
Af Öfverflödsämnen förekommer och
omtalas i Förslaget endast knjjet. Denna
article står här nu alldeles enstaka, och dess
anförande har synts mig göra ett afbrott mot
deri åt hela Betänkandet i öfrigt gifna cvarakteren.
En annan fråga torde blifva om rådligheten
och nyttan af det föreslagna kafFeforbudet,
liksom till hälften. Ett abso ut
kaffeförbud, beslutadt och antaget af alla klasser,
af en hvar, skulle charakterisera och bevisa
Nationens ännu verksamma uppoffringsf
>rmåga i de ömtåligaste ämnen, samt betydligt
lätta vår handelsvåg. För mig synes
im llertid kafLts bruk, genom tid och vana,
redan blifvit en oumbärlighet, nästan likasom
bränvinet, ehuru för en annan del af
allmänheten. Nyttjandet af denna utländ ka
vara, likasom af sockret, hämmas troligen ej
1 r’ f
godt, att söka motverka missbruket, icke genom
tvångsmedel utan genom efterdöm n
och utvägar, som kunde verka på tänkesätten.
I stället att strida mot en redan stadgad
smak, redan nästan allmänna vanor eller
i ■
eqvival nt, och nu mera tilläfventyrs lika ä
jf43 Beij/', och Ekon. Etsk. Eeillnkanäen.
behof, skulle jag i synnerhet önska noggrannhet
och stränghet i förbud mot hvarje ny
och börjande yppighetsosed, samt mot det
öfverflöd, som, utan att tillfredsställa förtäringsbehofvet
eller nöjet, blott tillhör fåfängan
och ett tomt praktbegär. Jag ville ock,
i förening härmed, nämna och tillstyrka den
möjligaste inskränkning i den för Riker kostsamma
blåa färgen, serdeles för militairen
och den arbetande klassen: och jag skulle
icke förmoda den manliga Nationen, eller
någon medborgareklass nog lättsinnig, att
för allmänt gagn icke kunna umbära en serskildt
färgad yla.
Dessa mina tankar, föranledda genom behandlingen
af detta vigtiga ämne, har jag ä~
rån vördnadsfullt framställa, för att af Höglofl.
Utskottet med öfverseende dömas, och för att
det öfriga härutinnan anförda i Protocollet
bifogas.”
Efter uppläsningen af Herr Prosten Scives
anförande, yttrade sig Herr Prosten Rabe:
att han, med det i går upplästa anförandet,
alldeles icke uppträdt såsom försvarare af
yppighet och öfverflöd. Han har blott genom
historiska facta och erfarenheten i vårt
eget land velat vi-a, att Laxen alltid följer
upplysningen, hvilket ock af ingen dödlig
magt bör kunna hindras. — Blott med afseende
på upplysningen, anser han Luxen innebära
något fägnande. Hvad angår det till
exempel framdragna tnrfliga Sweitz, så tror
iian en nödvändig skillnad böra göras emellan
Sweitz i sina Bergstrakter och dalar, samt
Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden. 449
Sweitz i sina större Städler, af hvilka lian tror
Geneve, Bern, Basel täfla med de yppigaste
Europas Städer. Om för öfrigt tarflighet anses
gifva styrka mot fremmande makters invasion,
så begäres ett annat Ideal — ty Sweitz
blef af Fransmännen förr inkräktadt än Bayern.
Rjksdagsfullmägtigen från Bohus Län
Carl Fredric Berg uppläste följande dictamen:
Emot Höglofl. Utskottets förleden gårdag
upplästa, och af Piuialiteten antagna Betänkande,
angående öfverflodets hämmande,
gjord, jag då åtskilliga anmärkningar, hvilka
jag nu får närmare utveckla.
Utskottet har, såsom hufvudvillkor för
en god Lagstiftning, antagit, att den största
möjliga Conseqvence dervid bör iakttagas, och
i stöd deraf fattat den grundprincip, att den
vara, som är till införsel förbuden, bör ock
tili förbrukning förbjudas. Jag gillar fullkomligt
detta villkor, och har med ledsnad märkt,
att Utskottet så hastigt i ett annat fall glömt
danna Conseqvence, då fråga är om den olyckliga
kaffedrickningen, som endast förmenas
större eller mindre samqväm.
Mig förefaller det likgiltigt, antingen
kaffeförbudet har afseende på en viss tid af
dagen, eller på ett visst antal församlade
menniskor. Ändamålet skall genom en sådan
inskränkning aldrig vinnas. Här kunna, efter
min tanka, inga andra medel verka, än
ovillkorligt förbud emot införsel och förbrukning
af nämnde vara. Den qvantitet deraf,
i Rilset nu finnes, bör då af de handlands
45® Besv. ock Ekon. Uttje. Betänltanden•
uppgifvas och blir troligen snart conntmerad,
om ej den kan exporteras. Öfver Förbudets
helgd må sedan val handhafda Författningar
verka, hvarvid jag äfven vågar
räkna på Nationens öfvertygelse om nyttan af
detta förbud.
Det inkast, som göres: att Kronan derigenom
förlorar en af sina betydliga te inkomster:
Tullen å kaffe, besvarar jag med vigten
af de millioner, som nu årligen utgå för
denna vara, och hädanefter stadna inom landet;
och Nationens vinst var väl aldrig Kronans
förlust. En ersättning har StatsCassan
hittills kunnat hafva uti öfverskottet på hufvud
Articlarne, och utvägar hafva utom dess
alltid måst finnas, då behofven fordrat dem.
Det är dess värre allt för sannt, att, i
min hemort, och, jag vill tro, i flera andra
provincer, den förderfliga kaffédrycken spridt
sig, ej mindre till de förnämares och förmögnares
kretsar, än till de lägres och fattigares.
Knappt någon Torparehustru vill vara
utan denna njutning, och mången husbonde
måste gifva sitt tjenstefolk kafFé eller se
dess missnöje. Med ett ord; vanan att förtära
denna dryck är så inrotad, att endast
tvångsmedel kunna återföra vanan att umbära
den.
Jag hade för öfrigt önskat mera Resultat
i Utskottets betänkande, hvars sakrikhet
jag ej förbiser, oaktadt jag ej finner dess
grannlåt behöflig. Den förra, förenad med
kraft oc h ali var i framställningen, fordras
Strängt hos Tolkarne af Nationens röst, då
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande)!. 45*
de samiats för att inför Thronen frambära
sina bekymmer.
Dessa grundade bekymmer, hörda från
alla orter och alla Folkklasser, hafva länge
vittnat, att en öfverflödsförordning allt mer
och mer påkallas af behofvet, och, då H"g!ofl.
Utskottet hänskjutit allt till Kongl. Maj:ts
Nådiga afgörande, måste jag, under kännedom
af Kongl. Majts rätt, att i Ekonomiska
ämnen handla efter nådigt behag, fråga : om
det icke är en skyldighet för Folkets Representanter,
att gå R geringens omsorger till
mötes mad upply ningar, råd och förslager,
om hvad Folket elltr den sjuka saken kan
klåfva? Är det icke dessa Representanters rättighet,
att ytira sin öfvertygelse? Och om vår
älskade Konung, efter för my ket sparsamma
åtgärder, stundom kan bli villrådig, e) mindre
om bristerna, än medlen att dem afhjelpa,
böra då de misstag, som häraf kunna
föranledas, icke skrifvas på vår räkning?”
Med detta yttrande förenade sig Olof Håhansson
från Elfsborgs, Olof Månsson från
Blekinge, Joran Jönsson från Christanstads
och Jon Jönsson samt Nils Månsson från
Malmöhus län 5 den sistnämnde med tillägg,
att han så mycket heldre förenade sig med
hvad Riksdagsmannen Berg anfört, som, efter
uppgifter år 1815, införseln af kaffe skall
svara emot hela vår Jernexport, oberäknadt
hvad af det förra genom lurendrägeri hitföres,
och Kongl. Commerce Collegium, hvilket
bäst bör känna våra handelsförhållanden,
föreslagit ett förbud emot denna vara
45* Bil), oeh Ejton. UtsJt. Betånkanclen,
och framställt detsamma till vår Nådiga Konungs
pröfning. Ut supra.
N:r 80.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonorniUtshotts Betänkande, i anledning
af väckta motioner, om af skaffande
af Guld och Silf?:er, sä väl å militaira
som Civila Uniformer, in. m.
XTörzlofl. Rid ler'kappt och Adel i har till
U skott- ts åtgärd r mitt rat följande Ma"
moritler rörand» detta ämne. nämligen:
t:o Memorial af Herr G. A. Liljehorn,
deruti, m*d anledning, ej mindre af Kongl,
Ma>rts Nådiga Proposition af den 2pde
si tlidne November, rörande en Lönerörhättring
för Militaire Stat ma, än ett af Herr
Friherre Björnstjerna i d tia ämne uppläst
3VT morial, anföres, att den Officer elier Tj nsteman,
sorn frikännes ifrån en utgift, armera
i behåll nnd hvad han har, utan L;'netillökning,
än med en sådan, sorn litet eller
intet svarar emot den Summa, hvilken måste
användas till öfverflödiga utgifter. Härifrån
leder H»rr Liljekorn uppmärksamheten på
H errar OtTicerares och en d l af Trouppernas
ornering med Guld och Silfver, och linner beklagligen,
att tinder dessa tryckande pennioge
tider Herrar Officerares uniformer betungas
med Guld och Silfver, soui, i högsta utåt
-
P,esv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 453
to dyrt i anseendetill arbetet, blir det ännu iner,
enär den metall, hvaraf det förfärdigas, visst
icke uti dertill behöflig qvantitet är en Nationalprodukt.
Pa dessa skäl, och då dessutom Guldoch
Silfveipryd aderne å uniformerna kunna
anses som det största öfverflöd, oell sådant a£
vår vi a Regering påyrkas ti' 1 indragning,
hemställa, att Riksens H gloil. Ständer, genom
en Deputation hos Kon l. Majit i un*
f derdånighet anhöllo, att, om ej förr, åtminstone
enär Officerares med fleres uniformer
\ kunna anses utnötta, de då måtte erhålla uniform
r, mera enlige med deras och landets
tillgångar, således utan allt guld och silfver;
och lörmt-nar Herr Liljehorn, att, om desse
prydnader afskaffas, d n d rigenom tillskyndade
behållningen skaU öfverstiga den lör tillökning,
som dem skäligen skulle kunna tilläggas.
2:0 Anförande af Herr Piper, innehållande
anmärkningar vid det uti ofvan upplagra
Memorial gjorda yttrande, att Officerar s
IJr.i örmer med öfverflödigt Guld och Siifv r
betungas, hvilket Pierr Piper så mycket mera
bestrider, som Kongl. Majit i de senare åren
i Nader anbefallt en ganska betydlig förmiulskning
derutaf, så att, när nu mera Epauletter
och Guld på underkläderna blifvit
aflagde, bestå Guld- och Silfver prydnaderna
för Indeldta Regementerna af en Cordon
på Hufvudbonaden och gradmarqueringen,
hvaremot af Trouppen sldane prydnader alldeles
icke nyttjas. Då för öfrigt, enligt uppgjord
Calcul, utgiften för dessa prydnader kao
454 Besv. och Elkon. Utsk. Betänhanden.
beräknas till omkring Fem Riksdaler om äret,
förmodar Herr Piper, att den ej af någon bör
anses såsom tryckande, och anser orimligt att
en besparing deraf för OfFicerarne skulle kunna
medföra vida större behållning, än den löntillökning.
som skäligen kunde dem tilläggas.
Herr Piper förmenar slutligen, att bruket af
Guld- och Silfver-prydnader inom Arméen
ej så urartat till öfverflöd, att Riksens Ständer
derå behöfva fästa derag af så mån- ,
ga vida vigtigare ämnen påkallade, uppmärksamhet,
utan anser detta ämne kunna till f
Kongl. Majrts nådiga godtfinnande i underdånighet
öfverlemnas, utan fara, att, om de
nu brukliga Guld- oell Silfver-prvdnader innom
Armém komma att bibehållas, detta
skulle i li ancielt afseende medföra några
skadliga följder för Staten.
5:0 Anförande af Herr Friherre Koskull,
som i likhet med Herr Piper, uppgifver,
att vid Infanteriet en MössCordon och 2ne
galoner på kragen utgöra de enda Guldprydpaderna.
Då denna Cordon, som kostar
Fyratiotvå R:dr Banco, kan nyttjas minst Sex
år; och Galonerne på kragen, som kosta Två
Riksdaler Banco, kunna brukas Ett år, blifva
Oflicerarnes Lönevillkor, i händelse dessa
prydnader aflades, årligen förbättrade med
Nio Riksdaler Banco- hvarföre Friherre Koskull
smickrar sig med det hopp, att, sedan
af Friherre Björnstjerna blifvit bevist, det en
Löneförhöjning för SubalterneOfli'erare vid
indeldte armeen vore af nöden, den, som i
Herr Liljehorns Ekonomiska plan uppgifves,
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden, 455
ej matte anses tillräcklig.
4:0 Ytterligare anförande af Herr Liljehorn,
deruti han anser öfverflödigt att vederlägga
Herr Pipers och Friherre Koshulls
yttianlen, samt dessa Herrars oriktiga beräkning,
och vädjar till föräldrars o.h deras vederlikars
sanna kännedom om den kostsamma
prydnaden, för deras söner eller myndlingar;
förnyande för öfrigt sin hemställan,
om icke nödig inskränkning så val i det
öfverklagade, sorn i mycket annat är högst
angelägen oh bör kunna förväntas.
5:0 Anförande af Herr von Heyne, deruti,
med anledning af hvad i detta ämne blifvit
anfördt, hsmställes, om icke de Militaira
och Civila uniformerne äro, i jemförelse
med enskilda och allmänna tillgångar, med
Rikets dåliga mynt och påkallade löneförhöjningar,
alltför dyrbara och lysande. Memorialets
författare framställer vidare till
hvarje fars bedömande och hvarje Sons eftersinna
de, om icke den för omma föräldrar
sälla .te tidepunkten, då deras son, efter fulländade
studier, inträder på ärans bana, skall
af dem motses med en blandad smärta, dä
de måste taga den nu så betydliga summan
till sin sons beklädnad, antingen ifrån deras
nödtorftiga bergning, eller från öfriga barnsunderhåll,
eller, värst af allt, skuldsätta sig derföre.
Herr von Heyne anförer vidare, att
qvantiteten af guldet på de civila uniformerna
väl kan anses obetydlig, och att Svenska
händer tillverka broderiet; men han anser
dessa kunna nyttigare sysselsättas.
Eesv. Och Ekon. Utsk. Bctiuikanclen.
Di dessa prydnader, sorn förr voro distinctionstecken
för Statens Embetsman, utsträckt
sig till de lägre Tjenste männen, till Capellet
och Theatern, kunna de, enligt Herr von Bleynes
tanka, ej medföra en sådan distinction,
sorn torde vara nödvändig fcr opinionen,
och såsom en rättvis belöning b: ra tillerkännas
utmärktare förtjenst,rj pä hvilka
m d flere grunder Herr von Heyne äfven
yrkar Guldbroderiernas inskränkning på de Ci«
vila uniiormerna.
6 0 Yttrande af Herr Friherre Bjern«
stjerna, deruLi Herr Friherren medc ifver Herr
Liljehorns tanka, att uniformer, b ra vara
simpla, enkla och sa litet kostsamma som
möjligt, på det ida lönte SubalternOfficerare
må kum a b strida dessa utgift rj Men, då
Kongl. Maj:t i Nåder bifallit afläggandet af
al.t guld och silfver på uniform pantaloner
samt Guld-epaul etter för alla officerare i armeen,
med undantag af Ge.!eralitetet och Öfverstarne,
hvarigenom Arméen således föregått Ridderskåpet
och Adeln med ett vackertefterdöme, och
enärnu mera endast ett par små guldknapphål
på kragen, hvilka distinguera graden, och en
guldcordon återstå, hvilka prydnader tillsammans
ej til1 skynda större kostnad, än omkring
Tre Riksdaler Banco om året, så förmodar
Herr Baron, att genom deras indragning
hvarken lönförhöjningen blefve betydlig
eller att Rikets Financer genom sådana
småsaker kunna på något sätt förbättras.
D ssutom har, ifrån Högvördig» PrestStåndet,
blifvit remitteradt;
Eesv. och Ekon, Utsk, Betänkande)!. 457
7:0 Ett Memorial af Herr Prosten C. G.
Almquist, deruti, förtslås, att Riksens Högt.
Ständer förenade sig uti en gemensam underdånig
anhållan hos Kongl. Maj't om utfärdandet
af en öfverflödsförordning, hvarvid
den hufvudprincip kunde läggas till grund,
att allt, som är till införsel förbudet, borde till
bruk och nyttjande förb/udas och för hvilket stadgande
17.94 års förordning emot yppighet
och öfverflöd med de tillägg och modificationer,
som innehållas i Riksens Ständers Serskildta
Utskotts för år 1815 afgifna Betänkande,
anses kunna tjena till ledning. I sammanhang
härmed hemställer Herr Prosten
för öfrigt, att soldaten vid indeldta Arméen
på Landet måtte få grå, i stället för blå uniform,
samt att, sedan samtelige corpser och
stater nu mera erhållit stadgad uniform, en
sådan äfven må fastställas för det Hedervärda
BondeStåndet, så att den gamla ärbara grå
drägten måtte allmänneligen antagas af Sveriges
respectabla Allmoge liksom den af ålder
utgjort och ännu på de flesta ställen utgör
deras vanliga klädedrägt.
Sedan Utskottet förut meddelat sina tankar
rörande medlen till Yppighetens och Öfverflödets
hämmande, har Utskottet funnit de
yrkanden, som i ofvanupptagna Memorialer
innefattas, och hvilka nu tillhöra Utskottets
handläggning, hufvudsakligen kunna hänföras
till följande puncter:
1:0 Att Guld och Silfver,så väl åmilitaira
Sorn civila uniformer, må försvinna
2:0 Att indeldta Arméen på landet må
458 Besv. och Ekon. Utsk. Belänkandcn.
fa grå i stället för blå uniform, på det den dyra
blå färg. n så mycket som mb;li^t kunde sparas*
3,0 Alt för Hedervärda Bonds.Ståndet en
grå uniform måtte fastställas.
Hvad angar den i första puncten upptagna
hemställan, att guld och silfver å Militaira
uniformer måtte borttagae, så får Utskottet
härvid erinra, att guld- och silfverprydnaderneå
de Indeldta Infanteri-Landtregementernas
uniformer under s . .are åren blifvit i
betydlig mon förmindsksde; Och då Kongl.
Map.t, genom denna formindskning, tydeligen
visat det afseende Kongl. Majrt i Nåder
täckts fästa ä Riksens Ständers härom förut
yttrade underdåniga önskningar: så anser Utskottet,
att en ytterligare underdånig hemställan
i denna del ej torde finnas vara af nöden,
heldst Kongl. Maj:t, i allt fa'1, lärer, i
afseende på den indeldta armeens beklädnad,
i Nåder vidtaga sådane anstalter, sorn blifva
i mindsta möjliga mon betungande; Och har
Utskottet, med anledning af väckt fråga om
mindsta möjliga förändring af redan antagna
uniformer, förut meddelat sina vördsamma
tankar rörande denna omständigfeet.
Hvad åter de civila Uniformerna beträffar,
så hyser Utskottet den öfvertygelse, att
de Guldbroderier, hvarmed en stor del af
dessa är smyckad, i allmänhet medföra ett
ofördelaktigt inflytande. Det är ej egentligen
den kostnad, som dessa broderier tillskynda,
hvilken bestämt Utskottets öfvertygelse,
ehuru denna kostnad, hvad vissa Uniformer
angår, ej bör anses obetydlig; men
det är allmänna rösten, som allvarligt yr
-
Besv. och Ekon. Utsk. Belunkanden. 459
kar utrotandet af en öfverdrifven yppighetsanda,
och införandet af tarfliga seder; det är
nödvändigheten att ej genom den ena åtgärden
motarbeta den nytta, sorn man genom
en annan velat bereda: det är dessa vigtiga
skäl, på hvilka Utskottets ofvan yttrade tanka
sig grundar. En prydnad, som, utan att
medföra nytta, eller vara härledd ifrån behof
att representera, blifvit antagen endast
för att lysa, kan lätteligen misstänkas leda
sitt ursprung ifrån böjelse för yppighet, och
att befordra dess utspridande. Den lägre och
illa lönte tjenstemannen kunde möjligen under
sin glänsande yta glömma sina små tillgångar,
och bereda sitt ekonomiska obestånd,
genom nöjet att föreställa hvad han verkeligen
icke är. Afven denna möjeliga missräkning
bör, enligt Utskottets tanka, förekommas,
och en anstalt upphäfvas, hvilken liksom
sanCtionerar praktbegärets fordringar. Stat
ns förmon torde ej i ringa nion befordras
derigenom, att hvar och en medlem iakttager
den plats i Samhället, som honom verkeligen
tillhör, att han söker hedra denna,
och ej liker att inom gränsorna af en högre
Samhällskrets, och genom dess efterföljande
vinna näring för sin fåfänga. Utskottet
förmodar, att dessa anmärkningar äro så mycket
mindre utur sitt ställe, som de stå i närmaste
sammanhang med de tankar, Utskottet,
rörande medlen till yppighetens och öfverflödets
hämmande, redan meddelat; och, då
Utskottet härigenom tror sig hafva ådagalagt
det menliga inflytande, som ifrågavarande
bruk medför; anser Utskottet sig äga full an
-
45o
Besv. och Ekon. Utsk Eetänkanden.
ledning tillstyrka, det Riksens Höglofl. Ständer
hos Kongl. Maj.-t framföra den underdåniga
önskan, att Kongl. Maj:t i Nåder täcktes,
så mycket som möjligt, inskränka tillåt
isen, att begagna sådana Civila Uniformer,
Som med Guld-och Silfver-broderier äro förSedde.
Vidkommande den i 2-dra puncten anförda
motion, att indeldte Rcgementerna må
erhålla grå i stället för blå uniformer; så
får Utskottet väl medgifva, att den grå färgen
skulle tillskynda mindre kostnader, men,
då häremot göres ett bi ligt afseende derpå,
att den blå i längre tider varit Svenskarnes
Nationalfärg, och att denna kanske är nöddig
för det prydligare utseende, som både
är uppmuntrande för Soldaten, och alltid bör
vara oskiljaktigt ifrån en Militair-Corps, så
torde Uts;cottet af sadan orsak äqa tillrä'klig
anledning, att ej »illstyrka bifall till den
härom gjorda moiionen.
Hvad sluteligen beträffar det i j-dje
puncten anförda yrkande, att för Bonde Mandet
en grå uniform mätte fastställas; så, enär
någon fråga häromicke blifvit bos BondeStåndetväc1
t, anser Utskottet sig ej skäligen kunna
meddela något tillstyrkande, eller framställa
förslag i ett ämne, som helt och håll t synes
böra bero på BondeStandets eget fria val
och godtycke. Dock varder detta allt till
Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnadt. Stockholm den 2:dra Aprill
1818.
ooooooooooooooöoöäcciscMttöoööoodSKXseooQ*-*^' v<«
Serskildta Utskottets Betänkande vied upp*
lysningar om de hittills vidtagna åtgärder
i frågan om indragning och sammanslående
af öfverflödiga Embeten och caster.
H os Riksens Högl. Ständer kar Serskildta
Utskottet, som fatt sig uppdraget att utarbeta
allmänna grunder för indragning och
sammanslående af öfverflödiga Embeten och
Tjenster samt en förbättrad arbctsmethod, ansett
sig böra vördsamligen anmäla en om-tändighet,
som vid granskningen af de till Utskottet
inkomna handlingar, rörande detta arrendes
hittills vunna handläggning, väckt
Utskottets synnerliga uppmärksamhet, och
hvilken synts detsamma nog vigtig att böra,
på förhand och innan Utskottet hunnit afgifva
sitt slutliga Betänkande, komma lill Riksens
Ständars kännedom, till vinnande af det
afseende Riksens Ständer kinna finna densamma
förtjena. Utskottet anhåller att, f>r mera
tydlighet skull, få aflemna fel ande korta
öfversigt af det sätt, hvarpå frågan om Embetens
o h Tjensters lämpligare reglering
blifvit behandlad, ifrån d t den först vid 1809
och 18 to årens Riksdag väcktes, intill närvarande
stund.
Uti den Nådiga Propositionen till Riksens
Ständers Statsutskott, den 5 Juli 1809,
täcktes Kongl. Makt förklara Dess nådiga benägenhet
att sorgfälligt iakttaga alla utvägar
Bihang tillRiksSt. Brot, i8*7-»8i3j o:<^e Sami. N;r 59. 60.
4Ö2 Serskildta Utskottets Betdnkandett.
till indragningar i StatsVerkets utgifter, som
vore förenliga med RiksStyrelsens tillbörliga
handhafvande, och tillika uppdraga åt Statsutskottet,
att uppgifva de besparingar, som
enligt dessa grunder kunna finnas nyttiga och
rättvisa; då Kongl. Majit tillika i Nåder yttrade
den förmodan, att vid en förbättrad
gång af de allmänna ärenderna, dessa skulle,
med lindring i Statens kostnad, kunna lika
noggrant som förut vårdas och behandlas af
färre, dock till en del bättre lönade Embetsoch
Tjenstemän, än de nu antagne. Men dä
Utskottet, i anseende till de härvid erforderliga
många och grannlaga undersökningar
och pröfningar af Ärendernas och Verkens
beskaffenhet, ansåg sig omöjligen kunna
medhinna ett arbete af denna vigt och omfattning,
funno sig Riksens Ständer föranlåtne
att, uti skrifvelse af den 3 Januari 18x0,
i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t
måtte i nåder utnämna en Comité af nitiska,
driftiga och kunniga män, hvilka finge sig
uppdraget att, med iakttagande af de grunder,
som i ofvan högstberörda Kongl. Majrts Nådiga
proposition blifvit uppgifne, utarbeta
en fullständig plan i detta afseende. Tillika
beslöto Riksens Ständer att utfästa tvänne
belöningar, den ena af 500, och den andra
af 5250 R:dr, för den som uppgåfve det tjenligaste
proiect till reglering af arbetet inom
Rikets HofRätter, Collsgier och StyrelseVeik,
och anhöll o, att dessa pro jecter måtte få in lemnäs
till Committerade, för att af dem pröfvas och
granskas, samt, i sammanhang med Comitéens
Serskildta Utskottets Betänkande/u 463
yttrande deröfver, vid nästa Riksdag komma
linder Riksens Ständers skärskådande.
Vid föredragningen af denna Underdåniga
hemställan, den 15 Januari 1810, förklarade
Kongl. Majit sig framdeles vilja vara i Nåder
betänkt på att utse och förordna de-perSoner,
hvilka skulle komma att utgöra dea
underdånigst föreslagna Comitén; och bl ef,
på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, underrättelse
i Tidningarne införd om de af Riksens
Ständer utfästa B iöningar, med föreskrift,
att de täflande borde, inom 1811 års
slut, insända sina skrifter under adress till
Committ crade för regleringen af dt t fullkomligaste
sätt téll ärendernas behandling i Rikets
Collegier och Publika verk. D.11 10
derpåfö! janda December erhöllo samtlige
Collegierne och HofRätterne befallning att
inkomma med underdåniga Betänkanden om
de utvägar, som inom dessa verk kunde vidtagas
till det åsyftade ändamåleta vinnande.
Sedan, tid efter annan, dessa betänkande^
hunnit inkomma, behagade Kongl. Maj;t den
4 October 1811 förordna ledamöter till den
af Riksens Ständer Föreslagna comitén, och
dertill i Nåder kalla Presidenterna i Dess
och Rikets Krigs-, Kammar-, Bergs- och CommcrceCollegiér,
samt Förvaltningen af Sjöärerderna
SiatsContoiret och Kamma*Rätten,
jemte en ledamot från hvarje CoIIegium, den
Presidenten ägde att utse; och skulle denna
Comité sammanträda under ordförande af
StatsMinistern för Utrikes Årenderra, samt
till Kongl. Maj:t i underdånighet insända
464 Serskildta Utskottets Betdnkandert.
det förslag i ämnet, Sorn sluteligen kunde
af densamma utarbetas.
Tiil Comitén öfverlemnades de från
Collegierna och Verken inkomna underdåniga
yttranden, äfvensom en, till föl je af Kungörelsen
i tidningarr.e insänd prisskrift, hvilka
handlingar blefvo af Committerade granskade,
hvarefter deras underdåniga Betänkande,
den 2 Maj 1812, afgafs samt den 12 påföljande
Juni i Nåder meddelades Rikets då
församlade Ständers Statsutskott.
De uti Coniitén förde Protocoll, hvaraf
Serskildta Utskottet haft del, synas, äfvensom
sjelfva Betänkandet, ådagalägga, att de flesta
af Committerade hyst den öfvertygelse, att
någon hufvudsaklig förändring i allmänna
ärendernas behandlingssätt icke’ kunde tillstyrkas,
och att Collegiernas samt Embetsverkens
bibehållande i deras dåvarande skick
vore i Grundlagen fdrsäkradt. Det lär hafva
varit af sådan anledning, som Committerade
s hela åtgärd stadnat i föreslående af ett
eller annat Contoirs eller Departements flyttning
från ett Collegii in«pection till ett anuats,
samt någon obetydlig indragning vid
vissa Verks personal, hvarmed doclt i hufvudsaken
föga eller intet kunde sägas vara vunnet.
Sedan Riksens Ständer vid 1812 års Riksdag
erhållit kännedom af detta förhållande,
funno de sig föranlåtne att, på sätt deras
underdåniga skrifvelse af den 24 Juli samma
år utvisar, till Kongl. Maj:t underdånigst
hemställa, att, då Committerade saknat både
tjd och ledighet ifrån andra Embetspligter,
Serskildta Utskottets Bctänkanden. 465
för att kunna ingå i den utförligare behandling
af sitt uppdrag, som ämnet fordrat, en
serskild Comité, till utarbetande af en fullständig
plan för en enklare, säkrare och mindre
kostsam förvaltning af Rikets allmänna
ärender, samt en rutgående dertill nödig
granskning och utgallring at utkomna mångahanda,
mer och mindre till tidehvarfvet
lämpeliga ekonomiska författningar, och deribland
äfven bestämmandet af gränsen för de
juridiska och ekonomiska angelägenheterna,
måtte tillförordnas, bestående af några, om
de åtskilliga StyrelseVerken kunniga och i
allmänna hushållningen erfarna män, hvilka
skulle äga att, utan hinder af gällande lagar
och författningar, föreslå sådana ekonomiska
stadganden, samt den ordning för de allmänna
ärendernas handläggande i dessa delar,
som med Rikets närvarande skick och förhållanden
kunde instämma, hvarjemte Riksens
Ständer för verkställigheten häraf hade
beslutat, att till påföljande Lagtima Riksdag
för i fråga varande behof anordna 5000 Rd.
med underdånig anhållan, att, i händelse
denna summa i ke skulle vara tillräcklig,
Kongl. Maj t täcktes af öfverskotterna på inkonxst-titlarne
förskjuta medel härtill.
Öfver denna underdåniga hemställan,
samt hvad Riksens Ständers Skrifvelse i öfrigt
innehöll, behagade Kongl. Majrt i Nåder
höra StatsBeredningen, som, enligt hvad dess
till S rskildta Utskottet nu mera öfverlemnade
underdåniga Utlåtande innehåller, fann,
genom det gjorda penninge*anslaget, utväg
466 Serskildta Utskottets Betänkanden.
vara för Kong!. Maj t beredd, att till den föreslagna
Comitén, lika med hvad i afseende
på LagComitén ägt rum, kalla och belöna
skickliga män, äfven från Landsorterna; och
trodde StatsBeredningen någon annan inslruction
icke böra ti! 1 en början lemnäs Gom*
mitt"råd?, ån att, efter öfverläggning med
1,3 C ■ altéen, så vidt ske kunde, föreslå gränsen
emelian de juridiska och ekonomiska
angelägenheterna, samt i öfrigt til! Nådig
pröfning uppgifva Förslag till förändring i
Rikets Styrel verk, och den plan, efter hvilken
Corn mi i terade an så ge ett ekonomiskt
Lagverk böra utarbetas, och de grundsatser,
som dervid forde följa , för att vinna det
dermed päsvftade stora och vigtiga ändamål.
Vid föredragningen häraf, förklarad* Kongl.
Makt, på sätt. D*ss Nådiga Bref till StatsBeredningen
af den 3 December 1812 innehåller,
Sig Framdeles ?• iIja vara betänkt pä att
förordna den af Riksens Ständer föreslagna
Comité och dertill irtnäm a Ledamöter, hvilket
likväl icke vunnit nå,von verkställighet
innan Riksdagen år 1815 inföll, då Riksens
Ständer åter förnyade sin u derdåniga anhållan
om den of a föreslagna Comiténs förord,
nanda, i ändamnl, som ordin lyda uti Riksdagsbeslutet:
att utarbeta förslag till en allmän
ny reglering af Statens Embeten och
Tjenster, Tjänsters indragande, Tjenstemännens
löningssätt och pensionerande samt befordringslagarnes
förbättring. Då Riksens
Ständer härmed trodde sig böra förena den
önskan, att Comitén icke mätte komma att
Serskildta Utskottets Betänkanden. ifij
bestå af blott Embetsman, som Kongl. Maj:t
i Nåder förordnar, utan ock af Riksens Ständers
Ledamöter, dem de sjelfve dertill utse
bland sina Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContorot,
en af hvart Stånd från hvardera
Verket; så blef äfven Riksens Ständers
förordnande härom i RiksdagsBesIutet intaget,
med tillägg att Riksens Ständer, till
kostnadernas bestridande för arbetet, och utgifvar.
de
förslag, denna Comité komme att utarbeta,
jemte dertill hörande handlingar, intill nu
inträffande Riksdag, då Riksens Ständer skulle
sig deröfver yttra, anslagit 5000 Rd. årligen,
hvilka borde afsättas och Comitén oförryckte
tillhandahållas.
Hvad i anledning af dessa Riksens Ständers
hemställningar och beslut intill närvarande
stund blifvit åtgjordt, består deruti,
att Kongl. Maj.t, den 24 Januari 1816, i Nåder
förordnat Ofver-Directeuren Rönbeck
att företaga åtskilliga för nödiga ansedde
förberedande undersökningar, med honom i
dess Instruction gjordt föreläggande, att en
gå*g hvarje Qvartal uppvisa sitt arbete för
en granskande Comité, den Kongl. Maj:t
förklarade sig framdeles vilja utnämna; och
bar bemälde ÖfverDirecteur, den 5 Juni
1817 erhållit Nådigt tillstånd, att utse och
sig till biträde antaga en skicklig person, som
af de medel, Riksens Ständer i ofvanberörde
måtto anslagit, komme att åtnjuta ett årligt
arfvode af 250 Rd.
Då, enligt hvad tillförordnade Stats-Seereteraren
för Kongl. Kammar Expeditionen,
g4<5 Serskildta Utskottets Betänkandem
Herr Friherre Ehrenborgh, till Utskottet
skriftligen förklarat, desse äro alla de åtgärder,
som blifvit i ämnet vidtagne, men
Riksens Ständers vid flera Riksdagar yttrade
och förnyade önskan om en allvarsam och
driftig behandling af denna aldraförst af
Kongl. Maj:t väckta oell till Riksens Ständer
Nådigst öfverlemnade fråga, synbarligen
finnes derigenom icke hafva skridit närmare
sin uppfyllelse, heldst den arbetsordning.
som uti der Nådiga Instru tionen blifvit
OfverDirectcuren Rönbeck föresferifven,
tyckes, äfven med den bästa vilja och arbetsförmåga,
fordra en längd af år, för att
medföra något användbart resultat, och berna!
de ÖfverDirecteurs af Utskottet gerna
xättvisade moda icke ännu kunnat verka ens
den aflägsnaste fördel, då det redan färdiga
arbetet icke kunnat, efter föreskrift, till allmän
känn dom genom trycket ku göras, i
brist på den granskande åtgärd, sorn skulle
tiMkomma den hittills icke förordnade Comitén;
så har Serskildta Utskottet, som af
de erhållna Handlinrarne m d underdånigsta
erkänsla inhemtat, huru Kongl. Maj t flere
gånger förklarat sig sinnad att, genom Comité
ns tillsättande, i Nåder gå Riksens Ständers
billiga önskan till mötes, icke kunnat
annorstädes söka anledningen dertill, att denna
Kongl. Maitts Nådiga afsigt, äfven efter
1815 års Riksdag, föj blifvit ouppfylld, än
i föl ande med Expeditionssättet af Riksens
Ständers då fattade beslut, rörande lönetillökuingen
för penninge-lör.tagaade Civila Embets-
och Tjenstemän, inträffade förhållande,
Serskildta Utskottets Betänkanden. 469
Dä vid sistnämnda års Riksdag, uppå
aF Kongl. Majit derom gjord Nådig Proposition,
StatsUtskottet, uti Betänkande af den
27 Juni, föreslog för Civila Embets- och
Tje nstemän en sådan tillökning i deras otillräckliga
pennir.gelöner, som ansågs i någon
nion svarande mot tidernas förändrade skick,
förklarade Utskottet att: ”då Kongl. Majit”,
enligt hvad den Nådiga Propositionen innehöll,
”vöre beredd att, så vidt möjligt vore,
genom jemkningar i det hela och en förbättrad
organisation, söka vinna ändamålet,
samt den vid 1809 och 1810 årens Riksdag
ifrågasatta reglering af Styrelseverken uti
dess åtskilliga grenar, om verkställigheten
hvaraf, genom en serskild Comité, Riksens
Högh Ständer jemväl, både vid 1812 års och
då påstående (1815 års) Fviksdag, funnit sig
böra i underdånighet anhålla, komme att omfatta
alla frågor om Verk?ns oell LöningsStaternas
förändring; så hade Utskottets åtgärd
då hvarken bort eib r kunnat sträckas
längre, an att föreslå den tillökning å förra
Statsanslagen, som i atel lertid vöre nödvändig
och Statens tillgångar funnes medgifva,”
med tillägg af följande mening :
”Men hvilken tillo knins sålunda endast
kan blifva -provisionel intill nästa Riksdag;
hvar förinnan Förslaget till berörde reglering
komitier att utarbetas."
Detta StatsUtskottets Betänkande blef
den 2 Juli af Prest- och BorgareStånden, den
9 af BondeStåndet och den 17 i samma månad
af Ridderskapet och Adeln bifallet, hvar
-
470 Serskildta Utskottets Betänkanäen,
vid BondeStåndet gjorde det tillägg: ”atthos
Kongl. Maj:t skulle i underdånighet anhållas, det
den af Ri sens Ständer beslutna Comité till
reglerande af Statens Embeten och tjenster,
genast måtte sättas i verksamhet, och att
denna reglexi. g matte ske, innan den blifvande
löntillökningen tagit sin böljan”.
Vid jemföreisen imellan dessa Riksens
Ständers beslut och den om löntillökningen
afgångne underdåniga skrifvelse af den ag
Juli samma år, uppdagas den väsendtligt olikhet,
att det uti StatsUtskottets bifallna Betänkande
gjorde förberörda tillägg icke finnes
pa nå got satt uti samma skiifvelse omfövmäldt,
och således förblifvit Konni. Maj:t obekant.
Detta allt har Serskildta Utskottet ansett
sig böra vördsatnligen anmäla, på det Riksens
HögloJfl. Seander, om de så nödigt
pröfva, må i unna vidtaga den utväg, att antingen
med antagande af den Proposition,
som Kongl. Maj t lill 1809 års Statsutskott
gjort, Sjelfva, genom sina egna medlemmar,
låta utarbeta ett förslag i detta ämne, för att
derefter till Kongl. Majits Nådiga pröfning
öfverlemnas, eller ock, med anledning af ofvannämnde
uteslutna viikors anmälande,
hos Kongl. Makt anhålla om Comiténs snara
tillsättande, hvaruti Riksens Ständers
Ombud äfven böra deltaga; på det något
hinder ej må möta för den provisionelia
Lönetillökningens vidare fortfarande.
De allmänna giunder, som Utskottet framdeles
kommer att uppgifva, kunna derefter
aflemnas till den Comité, som antingen af Kongl.
Majit eller Riksens Höglofl. Ständer tillsattes.
Serskildta Utskottets Betcinkanden.
Den serskilda mening, som af Utskottets
Ordförande, Herr Friherre eif Wetterstedt,
blifvit yttrad, varder genom ProtocollsUtdrag
härjemte bifogad. Stockholm den 2 April 1818-
På Högi. Ridderskapet På Högv. PrestStånoch
Adelns Ledamö- dets Ledamöters
ters vägnar. -vägnar.
Eric af Wettterstedt. E. A. Almquist.
På Vällofl. BorgareStån- På Hsderv. Bondedets
Ledamöters Ssändets Ledamö*
vägnar. ters vägnar.
Jac. Linström. Eric Ericsson.
> J. C. Askelöf. .
Utdra" af Pr otocollet, hållet i Riksens Ständers
Serskildta Utskott Torsdagen den 2
A pr ill 1818.
S. D. J-^å Herr Borgmästaren Holms, sedan
den 23 Mars hvilande motion om en
serskild skrifvelse till Riksens Ständer, hvaruti,
jemte berättelse om den handläggning
frågan om Embetens och Tjensters lämpligare
reglering hittills vunnit, anmälan skulle
göras om den befunna olikheten emellan
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Majrt, af den 23 Juli 1815, och det
till grund för densamma antagna Stats Utskottets
Betänkande, af den 27 förutgående
Juni, rörande Lönelillökning för Civila Embets-
och Tjenstemän, till afgörande före
-
472! Serskildta Utskottets Betänkande!!.
tom, uppläste Herr Friherren och Ordföran*
den ett så lydande anförande :
”För min del Finnér jag ingen skiljaktighet,
utan tvärtom en fullkomlig enstämmighet
emellan Riksens Höglofl. Ständers
StatsUtskotts, under den 27 Juni 1815, afgifna
Betänkande, angående tillökning i Civila
Etnbets- och TjenstemannaCorpsens lönevillkor,
och Riksens Höglofl. Ständers, i anledning
deraf, den 25 derpå följande Juli till
Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse.
Uti det förra liar Höglofl. Stats Utskottet
förklarat, att, som en närmare reglering om
det nödiga Émbets- och Tjenstemannaanta1
et i Rikets serskildta Styrelseverk vore satt
i fråga, och äfven redan under utarbetning,
men Utskottet ansåg den föreslagna Lönetillökningen
i högsta måtto billig och nödvändig,
måste Utskottet, till grund för densamma,
följa gamla löningsstaten, hvilken
tillökning således blefve provisionel!, intilldess
regleringen nästa Riksdag, som då troddes
inträffa den 15 Januari 1820, kunde vara
fullbordad, men utan att Utskottet häftat
något förbehåll, att Lönetillökningen skulle
upphöra, i fall merberörde reglering då ej
vore färdig.
Likaledes hafva Riksens Höglofl. Ständer
i ofvanberörde deras underdåniga skrifvelse,
jemte erkännande, både om rättvisan
och behofvet af den föreslagna Löneförhöjningen,
densamma till det belopp, Höglofl.
Stats Utskottet föreslagit, ovillkoiligen gillat,
ochjemväl beslutat, att den ifrån 1816 års
Serskildta Utskottets Ectänkanden. 473
början skulle komma samtelige vederbörande
tiLl godo, samt till denna Lönetillökning
nödiga medel anslagit.
Någon origtighet med Expeditionen af
detta Rikets Högiofl. Ständers beslut, äger
således icke rum, och står ännu mindre att
förena hvarken med 72 §. Riksdagsordningen,
eller med det förtroende och den aktning,
Riksens Högiofl. Ständers, af Landtmarskalk©!!
oell Talemännen underskrifna Expeditioner
böra äga.
Jag för min del afstyrker derföre, att
Riksens Högiofl. Ständer, innan några grunder
för t jenstindragningar hunnit af Utskottet
utarbetas, må med någon motion härom
besväras, emedan den icke angår det ämne,
Serskildta Utskottet egenteligen tillhörer, eller
kan tjena till mindsta nytta och upplysning
för Högiofl. StatsUtskottet, hvilket
aldrabäst Länner ofta berörde dess tillstyrkande
af den 27 Juni 1815, och äfven satt
i verkställighet hvad Riksens Högiofl. Ständer
derom beslutit.” Ut Supra.
e
Ex. Protocollo.
J. C. Askelöf.
oooaQooca
474 Ben. och Ekon. Utsi. Betänk enden .
Rikets Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomiutskotts ytterligare Utlåt ande
om yrkad befrielse för gifta personer
fran Beväringsskyldighetqn.
1 ill Riksens Hoglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskott har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln återremitterat Utskottets
uti Memorial af den 36 sistiidne Januari
afgifna Betänkande, angående den af
Herr Eberhard Munch af Rosenschöld yrkade
befrielse för gifta personer från Bevärings-skyldighetefij
hvarvid Anmärkningar
blifvit gjorda af Herrar Munck af Rosenschöld
och Carl Ulric Nauckhoff, hvilka bägge ansett
de piigter, som den gifte mannen har
att uppfylla emot maka och barn, böra medföra
rättighet för honom till befrielse från
Beväringsskyldighet, eller att han, efter Herr
Nauckhoff s tanka, åtmindstone borde uppflyttas
i den 5:te Classen, såsom den der till Fäderneslandets
försvar sist uttages; hvaremot
Herrar Grefvartle Carl Stellan Mörner, Jacob
Melcher Spens och Albrecht von Lantingshausen
samt Friherre Thure 'Drufva och
Herr Gustaf af Brinkman på flere anförda skai
ansett Utskott ts Betänkande böra bifallas.
Utskottet får i anledning häraf förklara,
det Utskottet anser sig icke böra afvika från
den antagna oell gällande grundsats, att så
väl den gifte, sorn den ogifte bör deltaga i
Fäderneslandets försvar, enär hans ålder och
krafter sådant medgifva; Och att denna tanka
äfven är den hos piuraliteten af derespectiva
Besv. och Ekon. Utsk. Betänka/idén. 475
Riks Stånden allmänt rådande, det bevises
dermed, att Högvördige Pre t-Ståndet, Vallöf!.
BorgareStåndet och Hedervärda BondeStåndet
enhälligt; bifallit Utskottets nu ifrågavarande
Memorial. Stockholm den 5 Aprill
1818.
N:r 82.
Rikets Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts Ytterligare Utlåtande
om upphörande i vissa fall af Dykeri-och
Bergnings-Compagniets befattning
med strandadt skepp och gods.
1 anledning af de hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln utaf Herrar Hans Blomstedt och
Ingemar August Ankarsparre gjorda anmärkningar
vid Riksens Högloft. Ständers
Allmänna Besvärs*och Ekonomi-Utskotts den.
io:de sistlidne Februari afgifna Betänkande
rörande hagan om upphörande af Dykeri-och
BergningsCompagniets, befattning med Skepp
och Gods, då skeppet i Lotsmans Farvatten
af Lotsen sättes på grund, har nämnde Betänkande
blifvit till Utskottet återremitteradt,*
hvarvid Utskottet inhemtat, att Herr Blomstedt
hemställt, det matte uti den meningen
i Utskottets Betänkande, hvarest förekommer
Ordet Svenska Fartyg, uteslutas Ordet Svenska,
och således Dykeriets befattning eller så
kallade hjelp, enär den är öfverfl dig, inskränkas
och upphöra, afven i anseende till Andra
Best), och Ekon. Utski Betänkanden,
Nationers fartyg, och att meningen af Lots»
mans farvatten måtte närmare bestämmas genom
en sådan Redaction: upphäjvande af
Dykeriets befattning med sådana Fartyg, sorn
under segling och kryssning långs Svenska
kusten, på längre eller kortare distance från
densamma, eller under lotsning eller i Lotsmansfarvatten
komma på grund; hvarjemte
Herr Blomstedt serskildt anliåUit, att vid
framställningen af Riksens Ständ rs underdåniga
önskningar i detta ämne, äfven måtte
fogas det tillägg, att, vid O tioyens slut,
Dykeri-Inrättningen, såsom Bolag, och sådan
den nu är, måtte till kraft och verkan upp«
höra.
Såsom utlåtande häröfver får Utskottet
vördsamligen anföra, det Utskottet så mycket
mindre är i tillfälle att tillstyrka bifall
till hvad Herr Blomstedt i ofvanberörde måtto
föreslagit, som sådant icke äger någon
direct gemenskap med den motion af Herr
Eckhoff, hvilken föranledt Utskottets nu ifrågavarande
Betänkande5 och som för öfrigt redan
är a£ de trer.ne andra Respectiva RiksStånden
oförändradt antaget och bifallet.
Stockholm den. 3. Aprill 1818.
N:r 83*
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts Betänkande i anledning
af åtskilliga väckta motioner och
gjorda Förslag, om vidtagande af nödiga
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
’’åtgärder till förekommande af Värf"vade
krigsmäns permitterande och kring’’vandrande
i landet, samt upphörande
''af Handtverks-Gesällers lika beskaffade
''vandring från den ena Staden och Qr~
"ten i Riket till den andra."
Från Vällofl. BorgareStåndet och Högvördige
PréstStåndet hafva i des a ämnea
blifvit till Utskottet remitterade:
1:0 Memorial af Herr Lagmannen , G.
Kjellander, hvaruti anfores, hurusom i Landsorterna
nog allmänt skall klagas deröfver, att
VoJontairer från Regementerna uti Carlskrona,
äfvensom Soldater frän andra Regementen,
permitteras till och med på år till något
visst Län, Stad eller Socken, utan föreskrift
af någon sysselsättning och med den
enda för dem uppgifna anledning, att besöka
sin hemort, hvarefter sådaae personer, oftast
halfnakne, drifva omkring i landet och, då
sällan något arbete vågar dem anförtros, uppehålla
lifvet genom hvarjehanda illgrepp,
stölder och nidingsverk, derom Domstolarnes
ransakningar skola bära vittnesbörd, i anseende
hvartill Herr Kjellander framställt den
önskan, att, i händelse ofvannämnde personers
permitterande skulle utgöra någon beräknad
lön eller inkomst för vederbörande Chefer,
en motsvarande ersättning af Staten då
måtte dem bestås, emot det att landet blefve
förskonadt från dessa kringvandrande krigs,
iBihang till RiksSt. Fröt, i8X7-r8ig, 8^* Sami. N.rGi. 6a
48» Best), och Ekon. Utsk. Bctänhanden.
män5 och, skulle åter sådane vara utöfver be«
hofvet antagne, så kunde antalet mindskas till
det nödvändiga.
2:0 Memorial af Herr Lectorn och Prosten
Per Arenander, hvaruti, efter gjord framställning
om fördelarne och nyttan af de författningar,
som blifvit vidtagne till förekommande
af Tiggeriet utaf orklösa fattighjon,
öfverklagas de olägenheter, hvilka i hög grad
skola tillskyndas Invånare pä Jandet derigenom,
att Handtverks-Gesäller och permitterade
Krigsmän kringstryka utan bestämda ändamål,
krigsmännen ofta åtföljde af Hustrur
och Barn i det mest torftiga och utblottade
tillstånd, under hvilka vandringar en del af
dessa personer nied häftighet, roen andre åter
med pock och hotelser fordra af Allmogen
och den enfalldigare icke blott föda, utan ock
penningar, hvilka gåfvor det icke skall vara
rådligt att neka dem, i synnerhet då flere sådane
gäster förenat sig i ett sällskap. På
detta sätt underhåilne af allmosor ofta under
hela året, skall det jemväl icke sällan inträffa,
att, dä den permitterades Pass är stäldt
till någon viss af honom uppgifven Socken,
der han är född eller fordom vistats,och hvarest
han följaktligen anser sig berättigad att
under perniissionstiden uppehålla sig, han
omsider blifver Socknens fattigvård till tunga
och i det tillståndet kringsprider sjukdomar
och laster samt stundom utöfvar de grofvaste
brott. Till förekommande af detta nornadigka
lefnadssätt, som i ungdomsåren skall
grundlägga sede-förderf, oduglighet och olust
B«V. och Ekon. Utsh. Betclnkanden, 431
Vid arbete under de kommande, och b varigenom
ej allenast flere tusende dagsverken skoja
för fäderneslandet gå förlorade, utan ock
allmänheten vara nödsakad underhålla unga,
arbetsföra lättingar, de der frånrycka och förmindska
för den verkligt tor lige det bröd,
som han bättre behöfver, föreslår Herr Lector
Arenander', att en förändring i skrå-författningarne
måtte göras, genom hvilken
Gesäller borde förbindas, att 1 ngre qvarblifva
på de verkstäder, d«r de antoges, och att
mera arbeta, än vandra- a i t värfvade krigsmän
måtte på stället sysselsättas och användas
till nyttiga arbeten, dä de äro ledige
från tjenstgöring; att vederbörande Chefers
permitterings-rätiighet ins vänkes, och att
vissa föreskrifter vid utfärdande af Pass bestämmas.
5:0 Memorial af Herr Prosten P. Friman,
som förenat sig med hvad af Herr Lector
Arenatider i ofvanberörde måtto blifvit
yttradt, men derjemte tillstyrkt, det måtta
hos Kongl. Maj:t en sådan författning i underdånighet
föreslås, hvarigenom för«am!ingarne
tillerkändes rättighet, att blifva hörde,
innan Befälet för värfvade Soldaten finge utfärda
Permissions Pass ; äfvensom Herr Prosten
ansett permitterad© Soldater höra vid
bort- och återgåendet vara för edde med Marcheroute
och traktamente efter Tägordningen.
4:0 Utdrag a? HögvördigaPrest-StåndetsProtocoll
för den 23 och 30 sistlidne December,
innehållande anföranden af Pierr Biskopen
482 Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkanden.
Doctor Faxe, Herr Prosten Billdahl, Herr
Prosten Doctor Stenhammar och Herr Professorn
Doctor Vijkman.
Herr Biskoppen Doctor Faxe har besvärat
sig öfver de olägenheter, som. landsbygden
i Skåne skall, framför andra, få vidkännas
genom permitterade Soldaters kringstrykande
med Hustrur och Barn och ohöfliga
påfordrande af gåfvor utaf säd och matvaror,
hvilka ofta skola utgöra ett större belopp,
än som för Socknarnes egna fattiga årligen
erfordras,
Herr Prosten Billdahl har anfört ett
exempel derpå, att, sedan värfvad. Soldat gift
sig inom den församling, der han under permissions-tiden
uppehållit sig, och sedermera
tagit Hustrun med sig till Garnisons-orten,
hvarest han efter några års förlopp genom
döden afgått, hans Enka med 4. barn uti ett
alldeles utblottadt tillstånd blifvit förpassad
till hemorten, och den församling, der hon
var född, för att med husrum och underhåll
förses; och, då besvär deröfver hos Konungens
Befallningshafvande blifvit anförde samt
Enkan med Barnen återsände till Garnizons.
orten, att der qvarstadna och vårdas, hade Kongl.
Maj.'ts och Rikets KamtnarCollegium, uppå
deröfver anförda klagomål, medelst utslag
förklarat, att Garnizons-orten icke kunde förbindas
försörja Enkor och barn efter aflidna
värfvade Soldater, utan borde sådant ske i
den ort, hvarest Enkan var född och sin
mesta tid vistats. Denna tunga har Herr Prosten
ansett böra upphöra och permissions-rät
-
Bcsv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. 4(33
tigheten inom värfvade Arméen följaktligen
inskränkas.
Herr Doctor Stenhammar har gjort åtskilliga
anmärkningar emot obehörigheten
af handtverksarbetares kringstrykande 5 till
förekommande hvarafjHerr Doctorn föreslagit, ,
att ingen sådan person må äga rättighet öfvergifva
den Stad, der han på verkstad blifvit
antagen, utan så vida han gitter med bevis
styrka, att han lega och skjuts elier åtmindstone
tillräckliga underhålls-penningar för
rese-tiden erhållit af den nya Husbonden, genom
hvilken ordnings införande en verklig
båtnad förmodades böra uppkomma för Handtverkerierna,
der hvar och en desto samvetsgrannare
måste vinnlägga sigom flit och trohet
i sin tjenst, ju större han funne sitt ©get äfventyr,
i händelse han genom lättja, vårdslöshet,
sturskhet eller fylleri skulle råka förverka
sin Husbondes aktning och tillgifvenhet.
Herr Doctor yijkman har till älla delar
förenat sig med Herr Doctor Stenhammar
och för öfrigt tillagt, såsom ett, i Herr
Doctorns tanka, säkert botemedel emot Gesällers
sysslolösa kringvandrande och pockande
hellande, samt derunder någon gång bidragande
till Veneriska smittans utbredands
på landet, det måtte handtrérksgesäller hädanefter
varda satte under Tjenstehjons-stadgan
och förpligtade, att tjena halfva eller hela
året ut, utan att. såsom nu sker, löpa Landet
kring, och blifva för det allmänna en betungande
och tärande i stället för en närande
484 Eesvt och Ekon. Vilk. Blänk anden,
meälem.
Detta allt bär Utskottet tagit i öfvervägande;
Och, hvad forst engar frågan om inskränkning
eller upphörande af permittrrings-rättigheten
vid de värfvade Regeunenterna; sa,
ehuru Utskottet nogsamt har sig bekant, att
ett alltför vidsträckt begagnande af en sådan
rättighet medfört flera olagenheter för detri»
som bo p^ landet, och i synnerhet nätä intill
Garnizotis.orterna eller vid stora Landsvägen,
anser Utskottet likväl samma rättighet
icke böra eli r kunna upphöra, emedan den
e allenast blifvit af Kongl. Majit i Nåder
tilläten, utan ock de värfvade Regtmenternas
bestånd derpå för* någon del beror, i så måtto,
som det nästan skulle blifva omöjligt att
vid nämnda Regementer erhålla någon väl
fräjdad Soldat, om i :ke denne ägde det hopp»
att få permission och att under Capitulationstiden
få besö .a sina anhöriga och vänner i
den ort, hvari rån han kommit. Da i of"
vanl erörde arseende öfverklagade olägenheter
3 ra iraellertid rudan blifvit i betydlig nion
tnindskade, sedan Kongl. Ma it genom nådiga
Genera! Ordres af den 26 April 1817 befallt»
det vederbörande Regements befälhafvare skola
noga vaka deröfver, att ej annat än välfrägdadt
Manskap må från Garnizons-tjenstgöring
parmitteras, och att lie gifte Soldaterne
i möjligaste måtto qvarhållas till ständig
Garnizons tjenst. Dock, sorn derigenom icke
upphört de för Städerna och Landet besvärande
omständigheter, som uppkomma i synnerhet
deraf, att permitierade Soldater icke
Besv. och Ekon. Utks. Bctänkanden. 485
äro förbundne, att under permissionstiden
hafva något serskildt försvar, utan äga frihet
att uppehålla sig hvar som heldst å den ort,
dit de äro permuterade, och att jemväl medtaga
deras Hustrur och Barn, hvaraf följden
ofta blifvit, att alla dessa permissioner omsider
kommit att ligga den Stadens eller Församlingens
fattigvård till last, der de någon
tid fått uppehålla sig, så har Utskottet ansett
sig böra föreslå:
1:0 Att värfvad Nummer-karl, som till
någon viss stad elier socken permitteras, bör
genast för Pastor nå stället uppvisa sitt Pass
eller Permissions Sedeloch sednast inom åtta
dagar efter ankomsten till församlingen
hafva förskaffat sig försvar hos någon inom
Församlingen godkänd person, hvilken ä
näst derefter infallande Söndag bör sådant
Församlingens Ledamöter tillkännagifva ;
hvarefter den sålunda försvarade karlen icke
får under permissions-tiden öfvergifva sin
Interims-Husbonde förr, än karlen kan visa,
att han erhållit ett annat lika godkändt försvar;
och detta allt vid äfventyr för karlen,
att, oaktadt sitt pass eller permissions-sedel,
genast gripas och återföras till Regementet.
2:0 Att, om värfvad Nummer-karl skulle
under permissions-tiden få afsked eller
blifva utur Compagniels Rullor utstruken,
han icke bör få qvarstadna i den församling,
der han då vistas, utan så vida församlingens
Ledamöter dertill samtycka ; äfvensom
att en afskedad eller utstruken Nummer-karl,
sorn tjenat vid Värfvadt Regemente, icke bör
esv. och Elion. Utsk. Betdnkanden.
få försändas eller förpassas till någon viss
Stad eller Socken, utan qvarstadna der han
såsom Krigsman sist varit skrifven, så framt
icke församlingen bifaller hans emottagande,
hv ilken Regel Utskottet tillstyrfeer böra få gälla
jemväl i afseende på sådana karlars Hustrur
och Barn samt Enkor, de der äfven under karlarnes
Permissions-tid icke böra få medfölja
till permissions-orten, utan dertill f ont af
försatt. lin gen letnnadl bifall, på sätt och i den
ordning, som Kongl. Kungörelsen af den 5
December 1788, samt Kongl Förordningen
af den 27 Fcbruarri 180j. förekrifva.
5:0 Att, då genom redan utfärdade författningar
är fore«kuiVet, det uti Soldaters
Pass eller permissions-sedlar bör utsättas karlros
fi a d och uppförande uti Garnizons-01-  ten, samt att han bör förse sig med bevis af
P ester-kapet, huru hon uppfört sig i den
församling, der han under permissions-tiden
vistats, det jemväl bör åligga den, som Persxsissions-sedeln
utfärdar, att deruti förelägga
karlen viss bestämd lid och väg för bort-och
återgåendet, vid äfventyr att, i händelse af
öfverträdelse deremot, genast gripas och till
Regementet återföras.
Skulle Riksens Höglofl. Ständer finna
för godt att gilla och antaga hvad Utskottet
sålunda föreslagit, och underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj :t i följd deraf komma att
afgå ; så torde dervid tillika fogas den underdåniga
anhållan, att Kongl. Maj:t i hela
vidden af detta ämne täcktes i Nåder vidtaga
sådana åtgärder, hvilka, med bibehålla*!-
B esil. ech Elion. Utsk. B et änkan c!en. 48 7
de -af de värfvade Regementernas Permitterings-rättighet,
lära i möjligaste matto undanrödja
de olägenheter för Landets Invånare,
hvaröfver man klagat.
Vid; ömmande åter Handtverks-Gesäller;
så, emedan detta ämne har ett oskiljaktigt
sammanhang med den hos Lag- och Ekonomiutskotten
redan handlagde och till Riksens
Höglofl. Ständers afgörande öfverlemnade
fråga, angående en Allmän Näringsfrihet;
ty anser Utskottet det skola blifva utan ändamål,
att afgifva något serskildt utlåtande,
rörande den af HandlverksGesäller hittills
begagnade frihet, att hvad tid som heldst
på året få flytta från den ena Mästaren och
Staden till den andra. Dock varder detta
allt vördsaniligen öfverlemnadt till Riksens
Höglofl. Ständers närmare ompröfning. Stockholm
den 5 Aprill 1818.
N:r 84-
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Utlåtande, i
anledning af gjorda anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, rörande väckt
motion om Vestmanlands Regementes
befrielse' frun ArbetsCommendering
vid Gotha Canal•
Höglofl. Ridderskap^! och Adeln har till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet ä
-
488 -Eesv. och Ekon. TJtsk. Betänkandeni
terremitterat Utskottets Betänkande af den
17 sistlidne Januari, rörande den af Riksdagsfullrr.
ägtigen för Siende och Tuhundra Härader
i Vestmanlands Län, Joli. Magn. Vessing,
m. fl. gjorde begäran, att Vestmanlands Regemente
måtte befrias från att blifva com
menderadt
till arbete vid Götha Canal; vid
hvilket Betänkande anmärkningar blifvit
gjorde af:
1:0 Herr Grefve Johan Henning Gyllenborg,
sorn ansett Utskottet hafva bort
upptaga och vederlägga de Författningars föreskrift,
hvilka tala för den yrkade befrielsen;
heldst 70 §, uti Kongl. Resolutionen af
år 1766 på Allmogens Besvär innehåller, att
ingen uppbudning af soldater får ske till enskildt
arbete eller enskilda personer till nytta,
hvilket ock i förra Resolutioner vore uttryckeligt
förbudet, och Kongl. Reglementet
af den 11 April 1810 för Götha Canal icke
heller bestämdt föreskrifver arbetsskyldighet
af Kronans indeldta manskap vid nämnde
Canal; hvarförutan Herr Grefven såsom origtigt
anmärkt, att Utskottet yttrat sig, det denna
fråga icke annorlunda än soia commando-nuU
vore att anse; hvaraf således skulle
följa, att Utskottet funne en annan tillämpning
af Grundlagen i detta afseende böra
vara, än Konungen sjelf i Nåder funnit, enär
Dess Nådiga Befallningar om indelda soldaters
arbeten vid Götha Canal utfärdas genom
vederbörande Expeditioner i vanlig Embetsväg,
men icke såsom corona andomåh
Besv. och Ekon. Utsk. Eelänkanden. 48f
2:o Herr Eberhard Munch af Rosensköld,
som, utan att inga i någon pröfning deraf, huruvida
Vestmanlands Regemente borde till arbete
vid Gotha Canal commenderas eller icke,
endast ansett frågan ingalunda böra betraktas
såsom ett corn man do mål.
3:0 Herr Friherre Carl Henric Ankarsvärd,
som, pa de af Herr Gretve Gyllenborg
anförda grunder, anhallit om återremiss
af Betänkandet.
4:0 Herr Ambrosius Magnus Berghman,
som påstätt frågan icke vara ett Commando*
utan ett Ekonomi-mal, och
5:0 Herr Friherre Ludvig Boije, som
väl ansett Diskottets Betänkande vaia till alla
delar rigtiet, meri önskat, att allt utlåtande
i ämnet matte af Diskottet uppsk utas, intill
dess den hu vudsafcliga frågan om sjelfva
Canalarbeiets bedrifvande förut blifvit afgjord,
på det icke ärenderus måtte i omvänd ordning
afgöra?.
Häremot ha va Herrar, Friherre Jacob
Cederström, Grefve Baltzar Bogislaus von
Platen, Friherre Thure Drufva och Friherre
Adolph Lagerbjelke talat för bifall af Betan
an de t; hvarvid Herr Grefve von Flaten
tillika upplyst, att Kongl. Majit ej allenast
uti Nådig skrifvelse till Directionen öfver
Götha CanalBvggnad af den 12 Februari 1811
fötklarat, det Canal arbetet vore att anse lika
med andra Krönans arbeten, såsom å fästningar,
hamnar och dockor, och att arbetsmanskap,
tillika med nödigt befäl, finge genom
Konungens tjenstgörande General Adju
-
491J Besv. och Ekon. XJcsk. Eetänkanclen.
lanter beordras till Götha Canal, utan ock
uti en sednare Nådig skrifvelse af den 23 Februari
1813 förordnat, det ersättning för beldädnads-slitningen
borde äga rum och vederbörande
tilldelas.
I anledning af detta allt får Utskottet
anföra, att, då Riksens Högloft. Ständer uti
underdånig skrifvelse till Kongl.|Maj:t af den
30 Octo ber 1809 anhållit, det Kongl. Maj:t
i Nåder täcktes vidtaga nödiga anstalter till
Götha Canal arbetets-utförande, och att arbetsmanskap
af Infanteri Regementerna måtte
dertill lemnäs, har Utskottet ansett sig böra
taga såsom alldeles gifvet, att det varit denna
Riksens Höglofl. Ständers egen underdåniga
begäran, sorn grundlagt deras öfvertygelse
om rättvisan och billigheten uti det
beslut, hvarmedelst Riksens Höglofl. Ständer
vid 1815 års Riksdag gillat och bifallit detta
Utskotts den 1 Juni samma år afgifna Betänkande,
hvilfeetitillstyrker afslag å den vid nämnda
Riksdag georda anhållan om Helsinge Regementes
befriande från arbete vid Götha
Canal.
Då för öfrigt ej allenast 14 §• uti 3809
ars Regeringsform tillägger Kongl. Maj:t
Högsta Befälet öfver Rikets Krigsmagt till
Lands och Vatten, utan ock Kongl. Maj:t, uti
Dess ofvan omförmäldt» Nådiga skrifvelse af
den 12 Februari 1811 förklarat, att Tropparnes
Commenderande till Canalarbetet skulle
ske genom Konungens tjenstgörande! GeneralAdjutanter,
tror Utskottet det vara utan
allt tvifvel, att denna fråga äfven innefattar
1lesv. och Ekon. TJtsk. Betcinkandcn. 491.
ett commandomål; och uti denna öfvertygelse
styrkes Utskottet ännu mera deraf, att de
öfriga 5ne Respective RiksStänden gillat och
godkänt de skäl, på hvilka Utskottet uti
Dess under den 17 sistlidne Januari afgifna
Betänkande, tillstyrkt afslag å Riksdagsmannen
Wessings med de Heres ifrågavarande
motion. Stockholm den 5 Aprili 1818.
N:r 85-
Riksens Höglo/l. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Utlåtande öfver
en i Högvördige PrestStåndet gjord motion
om vidtagande af vissa provisoriska
anstalter till befordrande af mera
enhet och likstämmighet i afseende på
Fattigvården.
Tm detta Utskotts åtgärd har blibvit remitteradt
ett af Primaria Theologi* JL.ectorn
Doctor Knös författad t Memorial, deruti,
med erkännande af den landsfaderliga afsigt,
och de visa grunder, som innehållas uti
Kongl. Kungörelsen af d n 14 Februari 18H*
angående den allmänna skyldigheten att bidraga
till de fattigas vård och försörjande,
anföres, att de flista församlingar, åtrnindstone
i Författarens hemort, hafva väl
velat fatta beslut för att afhjelpa ögonblic*
kets behof, men icke ingå i sådana förenin"
gar för längre tid, hvarå de kunnat söka stad*
4gse Beiv. oeh Elon, Utsk Betänkande».
fästelse; i anledning häraf, och sorn ännu
icke den Lagtima Riksdag inträffat, vid hvilken,
enligt ofvanberörde Nådiga Kungörelses
före kri't, en allmän Fattigvårdsförfattning
skall pröfvas och antagas. Herr Doctorn anser,
att vissa provisoriska staclgandcn tills vidare
böra vidtagas till befordrande af den
enhet och likstämmighet, hvilken nu, mera
än man förmodar, skall saknas5 och i sådant
afseende föreslår:
1:0 Aft en bestämd anvisning på fattigcassornas
ständiga o h sakra inkomster må
stadgas, och en ringa fattigpro’ent erläggas,
äfven vid fastighet köp, likasom öfligt är
vid Bouppteckningar5 och att det bör bestämmas,
under hvilka villkor fattigunderstödet
får åtnjutas, samt i hvad förhållande församlingens
invånare äro skyldige att dertill bidraga.
2:o Att vid afgörande af stridigheter
församlingarne imellan om skyldigheten
att vårda någon, sorn genom ålderdom eller
sjukdom råkat i tryckande behof, stadgandet
i Kongl. Förordningen af den 5 December
1788 lättast kan verkställas, saint att,
till befordrande af skynd arnt slut på sådana
tvister, Embetsbref afginge från Läns-Styrelsen
till Pastorerna i de tvistande f rsatnlingarne,
med underrättelse, huru saken blifvit
afgjord, då den, sorn missnöjes med utslaget,
borde vara skyldig, att det lösa till
Sakens vidare fullföljande, och, i händelse
besvären finnas ogrundade, gälda de dermed
åtföljande kostnader, sorn nu ofta gravera
Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanäcn. 493
fattigcassorna endast för andras trätgirighet.
3:0 Att, vid. återförvisandet till församlingars
fattigvård af sådana, hvilka såsom
obotlige utgå ifrån Lazaretter, underrättelse
föreginge ti1 Pastor, som kan foga anstalt
om försigtighet vid deras emottagande, i
händelse smitta vora att befara.
4:0 Att en viss lämplig belöning, jemte
bestämda års friheter från utskylder, bör tilldelas
åt dem, hvilka, efter att såsom värnlöse
hafva niutit en af fattig.Comiténs Föreståndare
vitsordad Föräldra-vård inom någon
famille, der qvarblifva i Fosterföräldrarnes
tjenst, samt uppföra sig troget och
redligt.
Utskottet, som i Författarens sålunda
gjorda förslag erkänner nitet för ett vigtigt
ändamåls befordrande, anser sig dock för
bibringandet af ett fullständigt sammanhang
i detta ärendes framställning böra erinra,
det den åberopade Nådiga Kungörelsen innehåller:
”att sedan Riksens Ständer vid
Riksdagen i Stockholm genom underdånig
skrifvelse af den 2480 November 1809 hos
Kongl. Majit i underdånighet hemställt, det
Kongl. Majit i Nåder mätte täckas tillförordna
en Comité, hvilken, efter inhemtad kunskap
om fattigförsörjnings-anstalterna i Riket,
till nästa Lagtima Riksdag borde utarbeta
ett förslag till en fattigvård, allmän för Riket
och lämpad efter serskilda orters enskilda
beskaffenhet och behof, samt Riksens
Ständer tillika i underdånighet anhållit, att
Kongl. Majit i Nåder täcktes imellertid
494 Besv. ock Ekon. Utsk. Eetänkcmdcn.
vidtaga de provisoriska a ~sta’ler, I;1 ilka kunde
finnas nödiga och nyttiga; i dda Kongl.
Majit, sä väl i afseende hä.n, som övad Riksens
Ständer i sednare tind i danira skrifvelser
i enahanda afsigt andragit, . arnt hvad vid.
serskildta frågor om fattig vä i tl n förekommit,
i Nåder ansett nödigt, att till befrämjande
af de nyttiga och välgörande ändamål,
Riksens Ständer åsyftat, genom Proposition,
gifven vid Urtima Riksdagen i Örebro den
51 Augusti 1810, i Nåder inhemta Riksens
Ständers underdåniga utlåtande, huruvida
icke skyldigheten att försörja de fattiga, vare
sig äldre eller barn, må anses åligga
hvar och en, som icke sjelf är i behof af
andras hjelp, samt huruvida i fö 1 |d häraf de
beslut, som af Städer och Församlingar pä
Landet genom pluralitet vidtagas, om afgifter
till de fattigas försörjande, sedan desamma
blifvit af Kongl. Majit pröfvade och
gillade, må anses förbinda dem, hvilka, oaktadt
föregången offentlig kallelse, varit frånvarande,
eller ock till beslutet nekat, äfvensom
dem, hvilka sedermera inflyttat till
Staden eller Församlingen. Och .-om Riksens
Ständer uti skrifvelse af den lydi October
1810 i underdånighet andragit, att de
så mycket heldre gilia och aftaga dessa
grunder' till de fattigas försöija de, som de
voro enliga, ej mindre med ännu gällande
allmänna Författningar i detta ämne, än med
Samhällsordningens ostridiga fordringar 5 så
har Kongl. Majit för godt funnit, att allmänneligen
kungöra, hvad af Kongl. Maj;t
Besv. ock Ekon. TJtsk. Betänkanden. 495
och Riksens Ständer på detta sätt blifvit
föreslaget, gilladt och antaget, för att tiena
till grund och rättesnöre vid de serskilda
frågor, som i Städer och Församlingar pä
Landet kunna uppkomma om de fattigas försörjande,
intill dess den af Riksens Ständer
önskade allmänna författning i detta ämne
vid näst instundande Lagtima Riksdag kari
blifva stadgad; Förklarandes Kongl. Majrt
sig alltid i Nåder vara benägen, att, efter
föregången pröfning, stadfä ta de öfverenskotnmelser,
hvilka emedlertid i Städer och
församlingar på Landet kunna träffas.
Ehuruväl Utskottet, vid ett sådant förhållande,
i så målto icke kan tillstyrka bifall
å den af H rr Doctor Knös framställda
motion, sorn i Utskottets tanka ingen anledning
förekommer, att nu hos Riksens Hög loll.
Ständer föreslå vidtagandet af vissa allmänna
provisoriska anstalter i afseende på fattigförsörjningen,
då redan, enligt Kongl.
Maj:ts och Riksens Ständers gemensamt fattade
beslut, på sätt som den Nådiga Kungörelsen
innehåller, sådana provisoriska anstalter
och öfverenskommelse!- till fattiges försörjande
kunna emedlertid, och intill dess
en allmän fattigvårds-författning blifver utarbetad,
på serskilda orter vidtagas, och
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning underställas.
Men då nödig enhet och likstämmighet härutinnan
i framtiden endast torde kunna påräknas
eller vinnas genom ett allmänt stadgande,
ehuru lämpadt efter serskilda orters
Bihang till RiksSt. Prat. 1317-1813, g:de Sami. N;r 63. 64.
Besv. oell Ekon. TJtsk. Betänkanden.
enskilda beskaffenhet och behof; så anserUtskottet
det af Doctor Knös åsyftade vigtiga
ändamål både påskyrdas och lampell,
gast befordras, om Riksens Höglofl. Ständer
i underdånighet anhölls, det Kongl. Maj:t
täcktes i Nåder utsätta en bestämdare tid
än nästa Lagtima Ri’ “dag för utfärdandet af
en sådan allmän fattigvårds-förordning: dertill
förslag, efter inhemtad kunskap om fattigförsörjningsanstalt
rna i Riket, skall utarbetas
af en Comité, hvilken, i anledning a£
Riksens Höglofl. Ständers vid 1809 års Riksdag
derom gjorda underdåniga hemställan,
redan blifvit tillförordnad, och således äfven
denna Comité inom en viss bestämd tid sättas
i verksamhet. Dock varder detta Riksens
Höglofl. Ständers eget upplysta ompröfvande
vördsamligen i.nderstäldt. Stockholm
den 5 April 1818.
N:r 86.
R i'sens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs*
och E otiomi Utskotts Betänkande, i anledning
af väckt förslag om bidrag till
fattigförsörjningen af Torpare, Dagkarlar,
Backstugusittare m. fl.
XXögvördige PrestStåndet har, under den
5ode December sisth år, till Allmänna Besvärs*
och Ekonomi-Utskott ts åtgärd remitterat
ett af Primarie Lectoren och Prosten
Bern. och Ekon. Utsk. Betänkatiden.
Herr Doctor Euren ingifvet Memorial, deruti
Herr Doctorn, med anförande af de många
obehagliga och ofta kostsamma tvister, sorn.
nu uppstå församlingar emellan, angående
stället, dit en hjelpbehöfvande rätteligen
skall höra, samt af den olägenhet att jordägaren
nästan ensam skall vidkännas fattigFörsörjningsskyldigheten,
föreslår, att Riksens
Höglofl. Ständer täcktes hos Kongl.
Majit i underdånighet anmäla önskan om
det stadgande, att hvarje mantalsskrifven
Torpare, Dagkarl, Backstugusittare, Gerningsman,
Inhyses- och Tjenstehjon, som ingen
jord äger, så på Landet sorn i Städerna,
skulle tillförbindas årligen erlägga i dess _
friska arbetsföra tid till den Socknens fatticassa,
der han vistas, några sk i Ilin ga r af sin
lön eller arbetsförtjenst, om det äfven ej
klefve mer an 5 å zj sk. Banco 5 och att den
afgift, sorn stadgades, upptoges bland dess
årliga utskylder af vederbörande Uppbördsman,
som redovisade densamma till Socknens
Pastor eller FattigvårdsDirection» Härigenom
anser Herr Doctorn en sådan person
småningom hafva bidragit till lättnad för den
församling, hvars fattigvård han en gång
kunde komma att anlita, samt att tvister för*
samlingarne emellan om fattigförsörjningsslcyldigheten
likaledes skola upphöra; Ty,
när sådane personer betalt denna afgift, hvar
heldst de vistas under deras arbetsföra tid,
så blir det i Herr Doctorns tanka likgiltigt,
på hvilket ställe de stadna i behof af
Fattigvård, heidst den Socken, der sådant in
-
49ö Besv. ock Ekon. Vtik. Betänkandem
träffar, får sin ersättning i hvad andre tili
detta ändamål erlagt.
Utskottet har, vid pröfningen af Författarens
i detta afseende uppgifna förslag, funnit
betänkligheter och svårigheter, som torde
förtjena en allmännare uppmärksamhet.
E uru Kongl. Kungörelsen af den 14 Febr.
1811 stadgar, det skyldigheten att försörja
de fattiga åligger hvar och en, som sjef
icke är i behof af andras hjelp, linner Utskottet
sig deraf icke kunna hemta tillräcklig
anledning att tillstyrka åläggandet af en
sådan afgift, sorn Författar, n föreslagit, då
densamma skulle blifva en serskild beskattning
på en viss obemedlad dass af medborgare.
Den föreslagna åtgärden torde dessutom,
om den än gillades, svårligen kunna
leda till df.t åsyftade ändamålet. Ty antingen
är d nna afgift alldeles otillräcklig, då
den, i enlighet med det framställda förslaget,
endast skulle uppgå till högst 4 sk. för person
om året, eller ock, om den ökades till
ett betydligare belopp, skulle den icke kunna
utgöras af sådana medellösa personer,
som ej sällan arn i föga bättre tillstånd,
än kringvandrande Tiggare, och hvaraf den
följd skulle inträffa, att Husbönder och jordägare,
tvärtemot hvad Författaren åsyftat, komma
att vidkännas denna afgift, och densamma
lalla dem till ny last, alldenstund inga betydliga
afdrag af ifrågavarande personers små
löner och ringa förmoner med säkerhet kunna
påräknas.
I stöd af dessa skäl, och då härtill korn
-
Bes v. och Ekon. TJtsk. BetänkanHen. 499
mer, det Kongl. Maj:t uti den ofvanåberopade
Nådiga Kungörelsen förklarat sig, enligt
hvad af Kongl. Maj.-t och Riksens Höglofl.
Ständer vid 1810 års Riksdag blifvit föreslaget
och antaget, vilja med Nådigt välbehag
för det närvarande anse, att provisoriska
anstalter och överenskommelser t i! 1 de
fattigas försörjande i Städer och Församlingar
på Landet träffas, och Kongl. Majtt.S
Nådiga stadfästande underdånigst under täljas,
intill desr, efter utarketadt oc.. i underdånighet
ingifvet förslag af en deri i l i Nåder
förordnad Comité, ett allmänt stadgande
i detta anré, enligt Riksens Höglofl. Ständers
i underdånig' et yttrade önskan, vid nästa
Lagtima Riksdag, kan komma alt utfärdas;
så finner Utskottet, som dessutom för
sin del anser fattigför.-örjnings-skyldigheten
lämpligare bestämmas, sålunda att d. n förmögnare
biträd r den medellöse, än att de
fattige skola hj lpa hvarandra, sig icke äga
anledning, att hos Riksens Höglofl. Ständer
något föreslå, i afseende på den af Memorialets
Författare framställda motion, utan
böra, i likhet med hvad Utskottet föreslagit
i dess betänkande öfver den af Herr Doctor
Knös väckta motion, rörande fattigvården,
inskränka sig till den underdåniga önskans
yttrande, att Kongl. Ma;:t skulle täckas i
Nåder närmare bestämma, så val begynnelsen
af ofva nämnde Comités arbete, sorn tiden
för den Nådiga F ifattningens vidtagande.
Do~k varder detta till Riksens Högloflige
Ständers eget upplysta ompröfvan.
£©o Eesv. odi Ekon. Utsk. Betänkanden.
de vördsamt öfverlemnadt. Stockholm den
5 Aprill 1818.
N:r 87.
Riksens Högloft. Ständerj Allmänna Besvärs*
och Ekonomi-Utskotts Betänkande i anledning
af en inom Valio fl. Borgare
Ståndet vackt motion derom, att den åt
Vesterhottniske Allmogen beviljade seglationsfrihet
antingen må upphof vas, eller
sättas under nadia: Controll.
O
ill detta Utskotts handläggning har blifvit
remitteradt ett af Herr Carl T. Örnberg
ingifvet Memorial, deruti han anför, aU den
seglationsfrihet med fartyg af till och med
50 lästers drägt, sorn blifvit Vesterbottens
Province, det vill säga, Vesterbottens och
Norrbottens Höfdingedömmens Landtbrukare
eller Bönder i Nåder förunnad, skall vara
i närvarande ställning, och då Finland ej
mera tillhör Sverige, oförenlig med StatsEkonomien;
och att alla Luren drej eri För*
fattningar måste blifva frugtlösa, så länge
denna af inga Controller utaf Tull och Uppsyningsman
begränsade seglationsrätt existerar;
i anledning hvaraf han vördsamt föreslår,
att Riksens Höglofl. Ständer måtte taga
detta ämne, såsom en sak af högsta vigt
och nödvändighet, i öfvervägande, och antingen
upphäfva denna så länge, och så of*
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkande». 501
ta missbrukade seglationsfrihet, eller åtmindStone
sätta densamma under nödig Co :tro 11.
Utskottet, sorn tagit detta ärende i behörig
pröfning, har låtit sig föreläsas de stadganden
och fi fattningar, sorn till det sammas
närmare kännedom och upplys ing höra,
och deraf inhemtat, att denna segiationsfrihet
är en rättighet, Som ftån ålder tillbaka
varit Vesterbottens Almoge, gemensamt
nied Sveriges i ai mänhet, förunnad, och
sedermera genom flere Kongl. R solutioner
för Vest rbotten sei kildt bekräftad. I hvilket
afseende Utskottet anser sig böra åberopa,
utom flera författningar på 1600 talet,
1:0 Kongl. Kungörelsen den 20 November
1766, så lydande ; att Landtmannen bör öga
rätt or.li frihet ti l seg'ations idkande på
alla orter inom Riket, att der afsätta sina
varor och LandtbruksaJ kastningar, pä hvad
ort och ställe honom lägligast faller, utan
att denna frihet må vara inskränkt inom
någon viss tid af äret.
2:0 Kongl. Brefvet till Kammar- och
CommerceCollegierne af den 5 October 1786,
deruti allmogen\ i Oster- och Vesterbotten
förunnas att till större beqvämlighet och
säkerhet vid dess seg'ations idkande, samt
de meahafvancle laddningarnes bättre conservation,
betjena sig af dä ekade fartyg,
likväl till högst 50 lästers drägt.
5:0 Kongl. Försäkran på Allmogens fri•
och rättigheter, dat. den 4 Aprill 1789.
Och sluteligen 4’° Kungl. Maj.ts Nådiga
skrifvelse den 4- September J8tl till
Q02, Be sv och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
Kongl CommerceCollegium i anledning af
vice' Landshöfdingens i Norrbottens Län
underdåniga hemställan om inskränkning i
Vcsterbottniske Allmogens seglationsfriket,
af innehåll: att, då den af ålder Vesterbottnisk&
Allmogen beviljade Sjöfartsrättighet
äger sin grund i ett billigt afseende på
Allmogens behof att afsätta sina producter,
och med möjligen minsta kostnad förskaffa
sig oumbärliga köpmanna varor; dä vidare
en minskning i Fartygens lästetal skulle,,
långt ifrån att befordra ändamålet, verka
en större skogsåtgång, och flere personers
sysselsättning med segel farten, och då antingen
denna, vid åtski.liga tillfällen ifrågasatta
seg!ationsfrihet blifvit genom flere Kongl.
Resolutioner, och i synnerhet genom Högsa ig
Kongl. Maj:t Gustaf den lills Nådiga försäkran
af den \ Aprill 1789 bekräftad, har
Kongl. JSla\:t funnit, uppå dessa och öfrige
af Kongl. CommerceCollegium i underdånighet
anf örda skäl, ingen anledning förekomma
att i Nåder bifalla någon mindskning,
hvarken i låstetalet af de fartyg, Allmogen
i Norrbotten äger att bygga oeh nyttja,
eller i den samma Allmoge förunnade rättighet
till handelsresor och sjöfart.
Med anledning häraf, får Utskottet, som
nu gar att yttra sig öfver det förra af de i
denna motion framställda alternativer, förklara,
att då, till upphäfvande af ifrågavarande
seglationsfrihet, som genom så många
Kongl. Rescripter blifvit Vesterbottniska Allmogen
försäkrad, några bestämda skäl af
Besv. och Ekan. litsle. Betänkanden. 503
Memorialets Författare icke blifvit uppgifna
eller anförde, så finnér Utskottet sig icke
kunna till den föreslagna åtgärden tillstyrka
bifall.
1 afseende på det af Memorialets författare
föreslagna Alternativ: att denna,
hvarken af Tull- eller Uppsyningsman begränsade
Seglationsfrihet ätmindstone måtte sättas
under nödig Controll, sä anser Utskottet
sig böra upplysa, att Kongl. Brefvet till
Kammar- och CommerceCollegiun den 15 Augusti
1801 uttryckligen stadgar hvad Allmogen
i Öster- och Vesterbotten bör iaktta a,
då den vill försända sina produeter till södra
orterna, nämligen: att, om varor sjöledes
affärdas till sådana orter, der fart förbi främmande
kust inträffar, och inlastningsstället
icke är iner än fem mil från närmaste
Stad beläget; bör nödig betjening från LandtTulls-kammaren
derstädes bevaka en sådan
inlastning, samt Tull vid samma Tullkammare
erläggas, och pass derifrån uttagas, men
allmogen deremot äga fiihet, när inlastningsstället
är belägetpålängre än fem mils afstånd
från närmaste stad, att varorne ulan bevakning
inlasta} dock med förbindelse att med samma
fartyg och gods inlöpa till närmaste Stad i
vägen till den ort, dit det ärnar gä, der betala
tull och förse sig med LandtTullkammarens
förpassning} äfvensom derest, vid ankomsten
till destinerad ort, varor bland lasten
skulle finnas, hvi Ika icke blifvit förpassade,
och i afsändningsorten förtullade,
att slike varor då böra beläggas med sexdubbel
504 Besv. och Ekon. TJtsk.. Betankanäsit,
Tull, oc'i Tullbetjent igen deraf njuta hälften,
men af forpassadt gods blott draga enkel
Tu'l. Om åter de händelser härvid inträffade,
att Skepparen, sorn förer allmogens
fartyg, antingen i förstnämnde fäll hade
underlåtit att taga bevakning öfver inlastningen
och vid närmaste Tullkammare erlägga
tull, samt förse sig med förpassning,
eller i sednare fallet, utan anmälan vid någon
Tullkammare, afseglat. till annan ort;
så skall den, som passtagning alldeles försummat,
derföre, på sätt uti Seglationsordningen
a den 15 Juni 1774 §• 27 samt förenämnde
I.andt Tulls och Accisstcidga 13 Capitlet
6 fi. jemf örde med 6 art. 2 §. uti Kongl. Förordningen
till förekommande af Lurendrägeri
och tullförsnillning den 6 Aprill 1799, finnes
stadgadt, böta 200 deder Silfvermynt,
och för det inländska oförpassade godset,
som rigtigt angifves, er ägga Gdubbel Tull
till Treskiftes mellan Kronan, och den som
äta1 derå gör; mett förtegaclt e ler undanclöljdt
gods vare förverkadt. Och är i 'öfrigt kronobete
eningen förbudet, att hädanefter utfärda
bevis eller förpassningar för varor, som
föras förbi främmande kust till och emellan
Södra orterna.
H^ad redan blifvit anfördt synes vioa,
att nödig Control! icke saknas mot underslef i
afseende på bortresan och Kongl, brefvet den
8 Januari 1807 föreskrifver hvad Almogen i
Allmänhet åligge fullgöra till förekommande
af det missbruk, att under återresan Utländsk
handelsplats må besökas, och varor der inta»
Besv. och Ekon. XJcsk. Bclänkanden. 505
gas, sorn sedermera å Landet utlastas, och
till oloflig förbrukning derstädes insmygas;
.Af detta Nådiga bref är ödra Momentet så lydande:
För att desto nogare bevaka efterlefnaden
af hvad sorn blifvit stadgadt till
hämmande af Allmogens sjöfart på utrikes
orter, skola utan undantag, alla de, sorn föra
Svenska fartyg större eller mindre, öppna
eller dä chade, vid vite af 50 I{:d.r, angifvarens
ensak, vara skyldige, att vid ankomst till någon
af de i Östersjön belägna främmande hamnar,
der Svensk HandelsAgent eller vice/lgent finnes,
sig hos honom anmäla; åliggandes Handels
Agenten att Månateligen till GeneraltullarendeSqcietetens
Fullmägtige i Stockholm
insända dylika uppgifter på alla ankomna
fartyg, med hvad mera efter Tull Journalernas
f öranledande han tjena till vidare upplysning
om de varor och effecter, som både
till o eli från stället varda transporterade.
5dje Momentet. En hvar af allmogen,
som i anseende till fart förbi främmande
kust varit enligt ofvannåmnde Kongl. Förordnande
d. 15 Augusti 1801 förbunden, att
vid afresan taga Tullkammarepass, skall ock
åligga, att icke allenast för återresan sig förse
med förpassning af LandtTullk ammar en i
den stad, till hvilken hem varit bestämd och
ankommit, utan och derefter inlöpa till den
intill hemorten närmast belägna Stad eller
tullplats, för att der uppte samma förpassning
och undergå visitation, innan mer eller minfre
af de medförda varor å något stolle
utlastas.
qo6 B esti. och Elon. litsa. Betänhanden.
Till följe af dessa upplysningar, hvar»
igenom Utskott t tror sig hafva kommit i
tillfälle att vi a, d t i fråga varande Segiationsfrihet
verkligen är begränsad af sådana stadga"den
och författningar, att deras behöriga
eft rlefnad borde blifva en tillräcklig Controll
mot öfverklagade missbruk; anser Utskottet
sig icke kunna något föreslå i afseende
på hvad Memorialets fö rfattare yrkat;
Och får deijemte tillägga, att, om grundade
skal till ofvannämnde rättighets öfv rklagan»
de möjligen skulle gifvas, torde de samma
snarare böra sökas i en försummad, än i en
bristande controll; I hvilket afseende dtt icke
lärer tillhöra Uts‘ ott t att rörande detta
ärende taga någon vidare befattning. Do k
varder detta allt R. H. Ständers Eget upplysta
ompröfvande vördsamt understäldt.
Stockholm den 5 Aprill 1818.
N:r 83.
Riksens Tlögl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Utlåtande i anledning
af de hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln samt Högvördige P restStändet
gjorda anmärkningar vid Utskottets den
21 sistlidne Januari afgifna, och från
välbemäldta sine Riksstånd återremitterade
Betänkande, angående vackt fråga
om skyldighet för Götha CanalBolag, att
Ecsv. och Ekon. Utsk. Betankanden, 507
besörja underhållandet af de vägstycken
i Skaraborgs och Ostergötlands han, hvilka
tillhört sådana hemman, som genom
C anal anläggningen blifvit indragne m. m,
II os Håglöf! Ridderskapet o h Adeln hafva
anmärkningar emot Betänkandet blifvit gjorde
af Herr Grefve Baltzar Bogislaus von
Platen, som, på grund af de utaf Kongl.
Maj t år 1810 för Göt’ a Cana'Bo!ag utfärdade
Privilegier, och de i ista, 2dra, 5<1; och
4-de Momenterna af 5dje §. deruti lemnade
Nådiga före: krifter, ansett d n ifrågavarande
vägunderhåPnings-skyldigheten icke
b ra eller kunna Bolaget åläggas, så mycket
mindre, sorn, då Bolaget kommer att,
utom sjelfva Canalen, underhålla en 8 mils
grusad dragväg af 6 alnars bredd lä''gs Canalen,
på hvilken väg de betydligaste Transporter
skola fortskafYas, Bolaget måste anse9
som den största väghållare i Riket; och, om
Bolaget nu skulle förpiigtas, alt deltaga uti
den allmänna vägunderhållningen, så borde
nyssnämnde väg deruti äfven ingå.
I afseende på antalet af de hemman, som
genom Canalanläggningen utgått, har Herr
Grefven anfört, att Vadsbo Härad i V.st.rgöthland,
hvilket består af 97/iJd Is hemman,
hade förlorat /pg-dels hemman- Aska Härad
i Östergöthland, bestående af 533-g-dels hemman,
hade förlorat intet; Bobergs härad, af
502-fdels hemman, förlorat 2-J; Gullbergs
Härad i82-|dels, förlorat 2 Memmings Härad
lä/pfcUls förlorat 13 Hammarkinds Hä
-
.503 Eesv. och Ekon. VtsL Betänkanåen.
rad 4263-Iels, förlorat och Björkekinds
Härad 26o|;dels forioral 1 hemman. Dä nu
Kongl. Maj:t uti nådig skrifvelse till Götha
CanalDirection af den 19 September 3815
förordnat, huru med ds använda hemmanens
väglotter bör förhållas, o c antalet af nyhemman,
heidst i Vadsbo Härad, beständigt
ökas, kunde Canalbolaget icke b j lastas med
den i fråga satta vägunderhållningen, emedan
Canalen, en gäng färdig, icke äger
hvarken dragare, redskap tller folk till väglagning
utom sitt område, äfvensom ej heller
något hemmantal, hvilket är grunden för all
väglagning; och skulle berörde onus tor öfrigt
blifva ett prejudicat för andra pålagor
och utskylder, hvilka skulle göra privilegiernas
föreskrift och skattfrihet till intet,
H OS Hög vördiga PrestStåndet har Herr
Biskopen m. m. Doctor Carl von Rosenstein
uppläst Kongl, Maj.ts högstberörde Nådiga
skrifvelse af den 19 September 1815 af innehall:
att, i händelse de ny hemman i Skaraborgs
Län, hvilka efter redan slutade eller
snart upphörande frihetlår, väghållning åläggas
kan, icke skulle anses tillräckliga eller
tjenliga att besörja den väghållning, sora
förut ålegat de genom Götha Canalanläggning
bortgångne hemman och Lägenheter, ny vägdelning
borde anställas, dervid kostnaden
skulle af Kongl. Majrt och Kronan samt
CanaiBolaget, till hälften hvardera, bestås;
men den ökade väghållningen Häradets
samtelige vägrödjningsskyldiga Hem
-
Besv. och Ekon. 11 t;k. Betiinkandeit. 50^
^länsinnehafvare till last falla. — För öfrigt
liar Herr Doctorn och Bi köpen anfört nahanda
skäl för Bolagets futagelse från vägunderhållning,
sorn dem Herr Grafve von
Platen begagnat, endast med den skillnad i
afseende på antalet af de hemman, hvilka
genom Canalanläggningen gått förlorade, att
desse hemman, enligt Herr Doctorns och Biskopens
uppgift, sko'a utgöra blott 15-g-dels
mantal.
Utskottet får 1 anledning häraf anföra,
ätt, ehuru, på sätt uti Utskottets under den
21 sistlidne Januari afgifna, och af Vällofl.
BorgareStåndet samt Hedervärda BondeStåndet
till alla delar bi allna Betänkande, är
upptaget, Utskottet i detta ämne icke fått
sig meddelade några till upplysning ledande
uppgifter eller underrättelser af de värda
Ledamöter, hvilka väckt dea nu förevarande
motion, har Utskottet likväl icke haft någon
möda ospard, att samla upp ysningar om
hvad i målet blifvit tillgjordt; och att Utskottet
ibland de flera af Kong1. Maj:ts till
Götha CanalDireetion aflåtna Nådiga Skrifvelser,
ej åberopat den af den 19 September
1815, torde icke böra, såsom Herr Biskopen
Doctor von Rosenstein förm nät, tillskrifvas
brist på vil;a att undersöka, enär de Nådiga
skrifvelserna icke fått någon publicité, och
således endast genom Utskottets eget bemödande
blifvit för Utskottet kunniga.
Utskottet skulle likväl, äfven med kännedom
om Kongl. Maj;ts nådiga förordnande
510 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkcmden,
uti ofvannämnda skrifvelse af den 19 September
1815, icke ansett sig böra afvika från
den grundsats, som bestämt Utskottets omdöme,
uti det redan afgifna Betänkandet, heldst
Riksens Ständer uti frågor af så Ekonomisk
beskaffenhet som denna, äga rättighet att,
utan afseende på något af Kong!. Majit fattadt
Nådigt beslut, hos Kongl. Maj:t deruti
i underdånighet begära ändring.
Utskottet blifver således vid sin redan
yttrade tanka om Götha CanalBolags väghållningsskyldighet,
emedan det icke lärer kunna
bestridas, att iu Bolaget på ett eller annat
satt drager fördel af de Hemmans jordägor,
hvilka i och för Canalanläggningen
användas, och att de tillkomna, eller framd
les tillkommande ny-hemmanens väghållning
är en förmon, hvilken bör kunna påräknas
lika så väl af hvarje annan väghållare,
sorn af CanalBolaget. Stockholm den 15
Aprill 1818.
Rest). och Ekon. TJtsk. Betcinkanäen.
N:r 89.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonorniTJbskotts Utlåtande i anleda
ning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, rörande yrkad be.
frielse från skyldigheten att afskala barken
å utsynta Ekar.
nr1
i- ill Utskottet har Höglo/!. Ridderskapet
och Adeln den 17 nästlidne Februari samt
Högvördiga BrestStåndet och Vällofl. BorgareStåndet
den 9de i samma månad återremitterat
Utskottets oFvannämnde Betänkande,
hvilket af Hedervärda BondeStåndet blifvit
bifallet5 och hafva följande anmärkningar
dervid blifvit gjorda, nämligen:
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
af Herr P. Estenberg, som öfverklagar, att
Utskottet tillstyrkt ett upphäfvande af alla
de välgörande Författningar, som i förflutna
tider blifvit utfärdade till garfveriernas befordrande
och framgång, å hvilken näringsgren
Regeringen för omkring 50 år tillbaka
fästat så mycken uppmärksamhet, att äfven
premier till dess uppmuntrande utdelades,
hvarigenom äfven Näringen kommit till den
fullkomlighet, att mycket Svenskt Läder nu
mera utskeppas, i stället för att det förr
måste i betydlig qvantitet införskrifvas. Herr
Estenberg tror ej, att brist pä afsättning a£
Ekbarken äger rutn, då garfveriet- öfver hela
Bihavg till IiiksSt, Frat. i3l7-*8>8> Q:‘le Sami. AVr 65. 66.
Jie sv. och Ekon. JJtsk. Set ani-abele#4
B i ket äro anlaggde och flera utvägar finnas,
att å niångfalldiga ställen utåt sjökusterna
få flen föryttrad, heldst brist derå ofta skall
yppas, äfven i Stockholm, der tunnan skulle
betalas med 1 Bd. 16 sk. Banco och deröfver.
Om Ekbarken fick exporteras, förmenar
Herr Estenberg, att Englands garfveriidkare
första åren skulle för hvad pris sorn
heldst uppköpa Svensk Ekbark för att, genom
det uppstegrade priset, undergräfva de
Svenska Lädergarfverierna, hvarefter utländningen
kunde efter behag nedsätta priset å
Ekbarken, och äfven nödga oss, att införskrifva
läder af Engelsk tillverkning. Enär
dessutom genom barkens försummade aftagning
de menligaste följder skulle tillskyndas
ej mindre Svenska Garfverierna, hvilkas
under beredning varande hudar, af bristande
beredningsämnen, förderfvades och blefve
oduglige, än äfven Rikets handelsvåg gerom
den inom Landet saknade varans införskrifning,
skulle betydligen betungas;
hemställes om afslag å Utskottets i detta
ämne uppgifna tvänne alternativa förslager.
Hos Högvördiga PrestStåndet : af Herr
Prosten Pnltn, som anser den föreslagna friheten,
att till utländsk ort försälja Ekbark,
medföra de skadligaste följder för de inhemska
Fabrikerna, som, i brist af denna vara,
skulle råka i lägervall, eller ock, priset
å Lädret, till allmänhetens kännbara skada,
uppstegras; hvarförutan Herr Prosten förmenar,
det skyldigheten att afskala barken
å utsynta Ekar innefattar en Ccjntroll å E
-
Besv. och Ekön. Tjuk. Betänkanclen. 513
keträdens behöriga fällande 5 och yrkar på
dessa skäl, att de härom utfärdade Författningar
må ovillkorligen bibehållas.
Pierr Prosten Doctor Wijkman har till
alla delar instämt i Prosten Palms yttrande,
och derjemte åberopat Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse af den 11 Juni sistlidet år, deruti
Kongl. Maj:t ansett såsom ett hufvudföremål
för en väl inrättad Statshushållning, att uppmuntra
och gynna de tillverkningar, som £
ett land äro oundgängliga, och der kunna åstadkommas,
för hvilket ändamål ett af da
kraftigaste medel onekeligen ar, att bereda
säker tillgång på de råämnen, som dertill
erfordras. Herr Prosten anförer vidare, att,
i stället för det vi förr årligen införskrefvo
flere hundrade tusendedelar, efter den tidens
beräkning, så kalladt Engelskt läder, har i
Sednare tider Svenskt läder blifvit exporterädt,
och någon gång i sjelfva landet pä
Auction försåldt. I händelse Ekbarken skulle
få utföras, anser Herr Doctorn såsom en
oundviklig följd deraf, att Engelsmännen da
första åren skulle uppköpa denna rudimateria
till enorma priser, för att derigenom förstöra
de Svenska Garfverierna, då vi åter
skulle, till ej ringa undervigt på handelsvågen,
nödgas införskrifva Engelskt läder, hvarjemte
Herr Doctorn förmodar, att, om barken
i råttan tid afskalades, skulle arbetet
blifva ganska lönande.
Herr Prosten Raabe har, i anledning
häraf, upplyst, att flere medlemmar af Hedervärda
BondeStåndet i Utskottet uppgifvit,
§i4 Besv. ock Ekon. TJtsk. Betänkatiden.
att de för intet erbjudit Ekbark till dem, Som
ville draga försorg om afskalningen.
Hos Vällofl. BorgareStåndet af Herr
Westin, som jemväl ansett exportfriheten a£
Ekbark i stor mon skadlig, såsom undergräfvande
de inhemska Garfverierna och på
samma gång upphjelpande de Engelska- Herr
Westin har derefter i korthet framställt de
åtgärder, som i Sverige, ifrån längre tider
tillbaka, blifvit vidtagne, för att genom lättad
tillgång på rudimaterierna och utestängande
af utländsk medtäflan bereda Garfveriernas'
förkofran, hvarigenom de äfven blifvit
bragte till åtminstone lika höjd med,
hvilken annan näring sorn heidst, så att, i
stället för att tusendetals Skålpund Engelskt
läder förr måst införskrifvas, det nu kunnat
exporteras och äfven i Landet på auctioner
forsäl as. Herr Westin anser det gjorda yrkandet
om befrielse ifrån skyldigheten att
afskala barken å Ekar härleda sig ifrån bristande
industri, och tror att allmogen ytterst
9ä!lan saknat afsättning ä den bark,
den haft att aflåta, heidst brist derå ofta skall
yppa sig. För öfrigt förmenar Herr Westin,
att Engelsmännen skulis med glädje begag*
*ia detta tillfälle, att genom uppköp af Rikets
förråd af Ekbark, beröfva Sveriges garf»
vener denna nödvändighetsvara, osh förstelna
en näring, som ej kunde uthärda en så
olika täflan 5 hvarförutan han fruktar, att den
återstående Ekskogen, genom en fri export
och genom begäret efter en större vinst, som
härigenom kunde uppkomma, skulle inom
Eesv. och Ekon. TJtsk. Betdnkanden. 515
kort uthuggas. Pä dessa grunder anser Herr
Westin sig ej kunna gilla den föreslagna exportfriheten
af Ekbark, utan önskar, att alla
nu gällande Författningar om dess samlande
måtte i deras förra kraft fortfara.
Herr Arfvidsson har helt och hållit instämt
uti Herr Westins yttrade tanka, och
vittsordat Garveriernas vunna förkofran i
den mon, att nu mera endast obetydliga
partier af läder till Paket införas.
Pierr Bager har förklarat sig vara förekommen
ef Herr Arfvidsson, isted hvilken
han i alla delar instämmer.
Herr Schwan II. IV. önskar, att Utskottet
ville ifrån General TullDirectionen infordra
uppgift å qvantiteten af utländskt läder,
både för längre tid tillbaka och under
sednare åren, för att genom denna jemförelse
öfvertygas om nyttan af nu gällande Författningar
rörande Ekbarkens samlande.
Utskottet, som med behörig noggrannhet
skärskådat ofvanupptagne anmärkningar, får
nu förklara, att, dä Utskottet meddelade sitt
utlåtande i ämnet, ansåg Utskottet, så väl i
anledning af anförda klagomål öfver de olägenheter,
hvilka genom skyldigheten att alskala
Ekar tillskyndats Lanatmannen, sorn
af noga kännedom om de grundade anledningavne
till dessa klagomål, sig böra föreslå
sådana medel, som Utskottet ansåg mest
lämpliga till olägenheternas afhjelpande.
Utskottet trodda detta ändamål kunna vinnas,
antingen genom fri export af Ekbarken, emot
behöriga Tullafgifter, eller genom den
5iö Eesv, och Eko», UtsE Bit&nkanclen.
öfverklaga*!© skyldighetens upphäfvande. Des»
sa medel framställdes derföre såsom alternativer,
utan att företräde åt någotdera lemnades.
Ehuru Utskottet för sin del ej kan inse
de stora faror, sorn genom en fri export a£
Ekbark skulle tillskyndas Riket, har Utskottet
likväl, med fästadt afseende å den allmänna
tanka, sorn hos de respeetiva Stånden
synes vara rådande, trott sig nu böra frångå
förslaget rörande exporten, och deremot en-,
dast tillstyrka, att en jordägare eller hemmansinnehafvare,
sorn bevisligen erbjudit
närmast boende Gaifvare den å utsynta Ekar
afskalade barken, men ej derföre kunnat er-,
hålla skälig betalning, så att hans arbete och,
möda någorlunda kan blifva ersatt, bör helt;
och hållet ifrån afskalningsskyldigheten och.
allt laga ansvar befrias.
Utskottet kan ej förmoda, att någon
vill åsyfta den ena näringens uppkomst pä
den andras bekostnad, eller att den, kanske
allt för mycket betungade, Modernäringen,,
jordbruket, skulle beläggas med bördor, på
det Garfverieyna måtte florera. Då Utskottet
äger tillförlitlig kännedom derom, att.
på flera orter i Riket Ekbarken är så litet
efterfrågad, att Garfveriidkare© ej en gång
vill antaga Jordbrukarens anbud, att utan
pen minsta afgift erhålla barken till fri disposition,
om han endast åtager sig afskaljingsbesväret
5 och enär i sadan händelse
ordbrukaren ej mindre ser Ekbarken onyttigt
bortruttna, utan ersättning för arbete
och möda, än äfven sig sjelf blottställd för
Resv. och Ekon. ITtsh. Betankanden, 517
Rättegångar och böter, i händelse han •; till
alla delar skulle uppfylla Författningens, för
ingen nyttiga, men för honom högst skadliga
föreskrift; så tror Utskottet sig äga lull
anledning, att i dessa fall anse ifrågavarande
skyldighet såsom ej i ringa moa betungande,
och hyser derföre den öfvertygelse, att Riksens
Höglo!!. Ständer finna den lättnad, Utskottet
nu föi-eslagit, vara både med billighet
och rättvisa öfverensstämmande5 Hvilket
dock, jemte tvänne JLedamöters i ämnet afgifna
serskildta utlåtande, till Riksens Högloll.
Ständers egen pröning vördsamt ölverJemnas.
Stockholm den 2 Aprill 1818.
Transsumt af Protocollet hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott dea 2 Aprill r8i8*
§ 4-
—• —■ — RiksdagsFuIlmägtigen Berg ifrån
Rohuslän reserverade sig, såsom bibehållande
samma öfvertygelse om nyttan af
Ekbarkens expoi futtighet, hvilken Utskottet
1 sitt förra Betänkande, sorn alternativ, framställt.
Herr Friherre Edelcrantz A. N. framförde
den anhållan, som bifölls, att till Respective
RiksStånden måtte, såsom dess
serskilda tanka, få åtfölja Friherrens den 21
sistiidne Januari till Protocollet i detta ämne
afgifna anförande, så lydande : Den allmänna
författning, som ovillkorligen föreskrifter bar
-
5xS Bes v. och Ekon. Utsk. Be: änh emden.
kens aftagning på utsynta ekar, äger ostridigfc
till sin afsigt att uppmuntra och befordra
de så kallade Engelska Garfverierna i Riket,
för hvilka Ekbarken är ett oundgängeligt
råämne, hvilket de genom denna anstalt
tlifva försäkrade att i tillräckelig myckenhet
och till lindrigt pris erhålla. Denna åsigt
af saken, och ändamålet att gynna en loflig
och nyttig näring, hafva föranledt det förslag
till betänkande, som sedan Utskottets förra
sammankomst hvilat på bordet. Med erkännande
af principens rigtighet, ensamt
och för sig betraktad, skulle äfven jag vara
beredd att dertill bifalla, om jag ej trodde,
att flera åsigter af denna sak gåfves, och
att flere intressens anspråk borde tillika
komma i fråga. Dessa intressen äro, dels de
enskilda personers, som äga att disponera
Ekarne, dels Rikets samt Skogshushållningens
i allmänhet, hvartill kunde läggas garfveriet»
nas eget, betraktadt under en annan synpunkt.
Rättmätigt synes utan tvifvel det anspråk
vara af Landtmanr.en, att kostnaden
för arbetet både vid barkens aftagande och
fless transport till afsättningsorten, bör ägaren
godtgöras, om ock intet värde för sjelfva
varan skall honom beräknas. Denna ersättning
erhålles likväl nu sällan, i synnerhet
vid de frän kusterna aflägsna Ekskogar,
der i många fall alldeles ingen afsättning för
barken gifvas, och aftagarens möda således
helt och hållet är förspilid.
Enligt LäneStyrelsgns uppgifter i Mai
-
Eesv. och Elion. UtsJi. BetänJictnden.
mö, Christianstad, Kalmar och Carlskrona
förlidet år, finnes medelpriset af en tunna
Ekbark, på dessa ställen, transporten inberäknad,
ej hafva utgjort mer än 43 sk. 5 rst.
Efter en i Carlskrona upprättad calcul af en i
Skogshandteringen ganska erfaren man, skill*
le en tunna Ekbark, från dessa orter transporterad
till Stockholm, ej kunna utan ägarens
förlust försäljas för mindre än 1 lid.
45 sk., och då densamma vanligen här gäller
omkring 1 Bd. 16 sk. är förlusten på
arbets- och transportkostnaden gifven, utom
den af sjelfva varans eget värde. Följden
dex-af måste nödvändigt blifva, att barkaftagningen
på flera orter antingen alldeles försummas,
eller, der det af fruktan för åtal ej
låter sig göra, verkställes så hastigt, och
med så liten omsorg, att bärken finnes föga
duglig, och följaktligen denna nyttiga product
både för det allmänna, och för Engelska
Garfverierna är förlorad.
Det låga pris, hvartill barken i allmänhet
föryttras, härrör af den inskränkta afsättning
som derföre inom Riket gifves, under
det, enligt nu gällande Författningar, denna
product ej får exporteras till andra orter,
der den skulle säljas till ett mångdubbelt
pris. Detta export-förbud motverkar äfven
anläggningen och vådan af nya ekplantager,
a £ hvilka i de första 20 å 50 åren ingen annan
inkomst kan dragas, än genom försäljning
af den bark, som rotskott och spädare
grenar, vid Ekskogens rensning och utgallring
kunna leoina. I hela Riket finnas vid
$?.a Btsv, och Elion TJtsk, Betänkande^
pass 40 så kallade Engelska Garfveriet grun-.
dadé på Ekbark, hvilka således omöjligan
kunna använda, föijakteligen ej upphandla»
och till sitt värde betala hela den qvantitet
deraf, som frambringas på Södra hälften af
Rikets areal, hvars jordmon och klimat ära
tor detta trädslag tjenlige. Af alldeles samina
orsak härleder sig äfven denna saknade,
tillgång på Ekhark, hvaröfver man stundom
i hnfvudstaden hört felagas; ty ingenting är
naturligare, än att en vara ej utbjudes till
försäljning, då ej productions» och transport,
kostnaden, än mindre dess eget värde genom,
det gångbara piiset ersättes. Skulle deremot
utförsel af bark vara tillåten, så funné
Skogsägaren en möjlighet att, genom den,
exporterande Köpmannen eller Skeppsredaren
för en på utrikes orter så begärlig vara,
söka dep förmonliga afsättning, sorn inom.
Riket saknas, oell således både Staten genom
ökad production, och Landtmannen genom
belönt möda och arbete, kunna vinna förkofran.
Derjemte, då frakten för en vara af så.
stor volume nödvändigt skulle flerfallt öfverstiga
dess värde, ägde Svenska Garfveri-Idkaren
derigenom en säkerhet, att erhålla deri
hemma till vida lägre pris än utländningen
skulle nödgas erlägga, om ock förstnämnda
pris klefve iner svarande mot värdet och
productions-kostnaden.
Det är på dessa skäl, jag vågar yttra
jnin öfvertygelse, att Randtmannen endast
med det villkor borde åläggas skyldigheten
till barkens aflagande, att en ny utväg till
Beit’, och Ekon, Utsk. Bstänkanden 521
dessförsäljning tillika för honom öppnades genom
tilläten export: men att, så länge nu varande
export-förbud är gällande, ekbarkens
aftagande bör blifva en ovilkorlig sjelfvillig
följd af den utväg, han finner till dess förxnonliga
användande eller försäljning, utan
sin förlust, emedan all slags industri och
dess production otvifvelaktig! mindre säkert
befrämjas genom befallningar, vitén eller
tvångsmedel, än genom Producteurens eget
intresse, samt en förmonlig afkastning af
hans flit och mödor.
Nr 90,
Riksens Uöglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts Betänkande, i anledning
af vackt motion om upphäfvande
af den författning, som påbjuder hvart
frode Tunnlands plantering med Träd pS,
slättbygden i Skåne.
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln under
den 5te sistlidne Januari till detta Utskotts
åtgärd remitterat ett af Herr Munck
af rosenschöld, Eberhard, ingifvet anförande,
deruti han föreslår, att R. H. Ständer hos
Hans Maj:t Konungen måtte i underdånighet
anhålla, det den författning, som påbjuder
hvart 50 tunnlands plantering med Träd
på slättbygden i Skåne, måtte blifva upphåfven,
eller åtmindstone betydligen inskränkt,
har samma Stånd, genom remiss af den 2dra
522 .Emi’, och Elion. Utsi:. Betänkande».
Mars öfverlemnat ej mindre ett tillägg af
nyssnämnde författare, innehållande uppgifna
grunder för den redan gjorda motionen, än hans,
Friherre IJ, Wrangels, Herr Stussen/eldts
och Herr Ceclershölds anföranden, i anledning
af förekomna discussioner rörande ämnet.
Herr Rosenschöld har, såsom skal för
upphäfvande af berörde författning, åberopat,
att en sådan plantering är:
1:0 Overkställbar5 da hvarken tillgång
pä plantor ej heller anstalt till bekommande
deraf, för framtideu linnes för ett så vidsträckt
ändamål, utan att förstöra en del af
dan skog, som redan existerar, och då stängsel
omkring så många ställen skulla blifva
högst svär, ja ofta nästan omöjlig i en ort,
der enskiftsn redan skola ålagt Hemmansägare
en alltför tryckande stängselskyldighet.
2:0 Shadelig: ty många byar skola linnas,
hvilka icke hafva något tunneland, sorn
ej mera gagnar, då dst användes till åker
och äng, än till skog, och många af slättbygden,
äfvensom Riket i det hela kan anses
vinna mera deraf, att hvart jordstycke
användes till det, som lemnar den förmon ligaste
afkastning, och de olika bygderna kunna
utbyta sina proaucter mot hvarandras, när
afståndet ej är allt för stort. Härtill kommer
äfven det skäl, att, om skogsplanteringen på
slättbygden bereder för dess invånare ett oberoende
af skogsbygden i afseende på trädvaror,
så ökar den Rikets i dethela beroende af ötländningen
för Spannmål och andra jordbrukets
Besv. och Fkon. Utsk. Betänkande/!* 523
prodncter. Herr Rosenschöld medgif ver, att den
påbudna planteringen kan vara gagnelig i de
orter af slättbygden, som ligga längst frän
skog, nämligen om den till åker rnindst dugliga
jord dertill användes och icke större oftugtbara
fält finnas i granskapet, som böra
helt och hållet planteras med skog, men han
anser följden af dess allmänna verkställande
blifva, att slättbygden slutligen skulle producera
kanske mera skpg än den egentliga
skogsbygden, der produetionen af skog och
vården om denna i allmänhet skulle i samma
mon aftaga, som Skogsplanteringen på
slättbygden tilltog, samt skogsboen, äfven
då tillgängen på spannmål på slättbygden minskades,
nödsakas öka sin åkerrymd, om slättboen
ökte sin skogsrymd: hvaraf den slutföljd
skulle kunna dragas, att nian ville uppmuntra
skogsplantering pä bördig jord och
åkerbruket på oländig.
5:0 öfverflödig, ty om slättboen icke
bör få vära i behof af att, i utbyte mot
egna produeter taga någon del af Trädvaror
från skogsbygden, så kan tillgång på dessa
inom slättbygden beredas honom: 1:0 genom
plantering pä de stora sandhedar och andra
ofrugtbara mycket stenbundna markel', som
finnas äfven på slättbygden, 2:0 genom
plantering vid boningarna, på gärdesgårdar,
och landsvägar, hvilken sistnämnde icke bör
vara /så tät som påbudet var, emedan deraf
blåstj och sol hindras att upptorka vägarne,
5:0 genom skogarnes i skogsbygden bättra
524 Besv. celi lilion, XJtsk. Betänlitinöen.
Vard,4-:o genom Höganäs Stenkolsverks bibehållande,
och 5:0 genom veds likså fria införsel
till Skåne från Blekinge, sorn till Sverige
frän Ryssland.
H err Rosenschöld slutar detta anförande
Smed den tillönskan, att man en gång i dell
inre Rikshushållningen måtte hinna att se
vidt omkring sig, att betrakta alla denna
hushållningens delar i deras förhållande till
hvarandra, och således undgå att se hvarje
serskild hushållsgren isolerad utan sitt behöriga
sammanhang med de öfriga.
Uti hvad sålunda blifvit andräget hafva
Herrar Cederschöld och Strussenf eldt med Herr
Rosenschöld förenat sig: hvaremot Herr Friherre
Henning Wrangel anfört, att, i hans
tanka, berörde författning icke synes, obillig,
då tillgång på plantor genom anläggande
Trädskolor bör kunna erhållas och nödig
stängsel uppföras af vallar af jord och lera.
Utskottet, som nu går att yttra sig öfver
de i denna motion framställda skäl till
upphäfvande eller inskränkande af ifrågavarande
öfverenskommelse samt deraf följande
påbud otti hvart 5ode tunnlands plantering
med träd på slättbygden i Skåne, får, i afseende
på hvad forst blifvit anfördt om overkställharheten
deraf i brist på tillgång af plantor
och i saknad af anstalt till Plantors erhållande
för framtiden, upplysa, att sådane
planteringar aldrig böra kunna lämpligen
verkställas genom redan af naturen frambragta
plantors flyttande från ett ställe till
annat, utan genom frösåning i stort, samt
Besv. och Elion. Utsk. Beiinkanätn.
ätt, till detta ändamåls befrämjande, Kongl.
LandtbruksAkademien anmodat samteliga Lä»e-hushållningssällskaperne
att draga försorg
om insamlingen af alla vanliga sorter frön,
på det att de orter, som af några slag kunna
vara i behof, må dertill erhålla tillgång,
hvarigenom således ingen olägenhet i detta
afseende synes vara att befara. Derjemte anser
Utskottet sig böra erinra, att Utskottst
väl d«jlar med Herr Rosenschöld den öfvertygelsen,
att en genom berörde plantering
Uppkommande större stängselskyldighet skall
Vara serdeles tryckande på en skoglös ort,
men tror likväl, det densamma i någon måtto,
åtmindstone småningom, torde kunna Underlätta*
genom anläggande af jord- och lervallar
och sä kallade lefvande gärdesgårdar af vide
och andra trädslag, i hvilket afseende tillräckliga
efterdömen kunna åberopas från
Tysklands skoglösare orter, der sådan hägnad
är bruklig.
Vidare har Utskottet till den öfverklagade
författningens skadlighet icke kunnat
hemta tillräckligt skäl af det anförandet, att
Skånska slättbygdens jord i allmänhet mera
gagnar, om den användes till åker och äng
än till skog, då det är bekant, att samma
orts öfverflöd på spannemål ofta tvingar till
utbjudande af denna vara för ganska lågt
pris, men skogen deremot alltid måste köpas
dyrt, och således det ofta blir möjligt, att
af en väl anlaggd plantering, som, utom i
dess första början, medför ringa kostnader
för årliga underhållet, större afkastning kaa
52(5 fiesv. och Ehott. XJtsk. Bctänkanäeni
vinnas än af åkerbruk på svag jordmon.
Det är dessutom i motionen medgifvet, att
den påbudna planteringen kan vara gagnelig
i de orter af slättbygden, som ligga längst ifrån
skog, om den till åker roindst dugliga
jord dertill användes} äfvensom det är sannolikt
för öfrigt, det den befarade skadliga
följden, att slättbygden skulle komma att
producera mera skog än skogsbygden, aldrig
någonsin lärer inträffa.
Slutligen får Utskottet tillägga, att, efte
behörig pröfning af Herr Rosenschölcls anförda
skäl, Utskottet väl trott sig finna fler
förtjenande mycken uppmärksamhet} men, d '
Malmöhus Läns samtelige Invånare, sammankallade
inför samma Läns hofdinge, ingått
en frivillig öfverenskommelse, på sätt sorn.
redan förberördt är, och denna öfverenskommelse
blifvit af Kongl. Maj:t under den 8
Aprill 1813 i Nåder gillad och bekräftad
samt några underdåniga Besvär emot Commit
terade till verkställigheten häraf, inom de
föreskrifna tiden, så vidt Utskottet har sig
bekant, ej blifvit anförde, och ej heller seder
mera några olägenheter eller menliga följder
vid verkställigheten blifvit anmälde, uta
tvärtom flere af Länets vid denna Riksdag
närvarande ledamöter förklarat sig med denna
allmänna anstalt fullkomligen nöjde, så
anser Utskottet sig icke berättigadt att gör
afseende på hvad en enskild person föreslagit
till upphäfvande eller inskränkande af den
samma, och saknar således, åtmindstone för
det närvarande, tillräcklig anledning att å mo»
Se sv. och Ekon. Utsk. Eetankanden. 527
tiotien derom tillstyrka bifall. Härtill kommer
äfven det skäl, som Utskottet trott sig
icke böra förtiga, att, då detta är en inont
en enda province träffad, ehuru af Kongl.
Maj:t i Nåder stadfästad, frivillig öfverenskommelse,
så—synes frågan om ändring häruti
först böra genom en dylik öfverenskommelse
väckas, och endast derefter blifva föremål
för Riksens Höglofl. Ständers öfverläggningar
och afgörande. Dock varder detta
allt Riksens Höglofl. Ständers egen upplysta
pröfning vördsamt understäldt. Stockholm
den 18 Aprill 1818.
N:r 91.
Riksens PVöglofl. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomi-TJtskotts Utlåtande i anledning
af gjorda anmärkningar vid dess
afiätna Betänkande, rörande väckt fråga
om rättigheten för Lumpsamlare, att omkringresa
i Landet, samt om stallet till
Lumpors anskaffande för Papp ers Brukens
behof.
leetta Betänkande har blifvit återremitterade
af Högvördiga PrestStåndet och Hedervärda
BondeStåndet, til! följe af de anmärkningar,
sorn flere bland dessa Respectiva Ståndens;
Ledamöter dervid behagat göra, och hvilka
Bihang till RiksSt.Prot, 1817-18181 8!(le Sami. N;r 67. 63.
£28 Bav. och Ekon. Utsk. Betänkamlen.
hufvudsakligen åsyfta, att, enligt hvad Utskottets
Ledamot, Ri sdagsmanneri Nils Månson,
till sin reservation serskildt anfort, en
inskränkning i Lumpsamlares antagande måtte
foreskrifvas, så att visse Lumpsamlare
antoges antingen för hvarje Härad, eller för
hvarje PappersBruk, med afseende på dess
tillverkning, och så, att för öfrigt de Socknar,
hvilka med vissa Pappersbruk ingått ackord
om Lumpors samlande, måtte slippa
Besök af Lumpsamlare frän andra Pappersbruk.
Efter en noga pröfning häraf får Utskottet,
med åberopande af de grunder, sorn
innehållas uti ifrågavarande Betänkande,
hvilket redan vunnit de 2na öfriga RiksStåndens
bifall, till vördsamt besvarande anföra,
att Utskottet icke anser de öfverldagade olägenheterna
på lämpligare sätt kunna föreIcommas,
än om, såsom Utskottet redan föreslagit,
Konungens Befallningshafvande, som
bäst känna Slöjdernas och Näringarnes tillstånd
och verkliga behof i hvarje Län, anmodas
noga tillse, det Allmogen icke med
ett i förhållande till Pappersbruken öfverflödigt
antal af Lumpsamlare besväras. Stockholm
den 16 Aprill 181S.
N:r 92.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsooh
Ekonomi- XJtskotts utlåtande i anledning
af väckt motion om frihet för Landt•
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 5^9
mannen, att mot lag eller ingen Tull fil
exportera sina producter.
II öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
dietta Utskotts handläggning behagat remittera
ett af Herr Friherre Henning Wrangel
ingifvet Memoria!, deruti han hemstäl-.
ler, att Landtmannen inå äga rättighet, att
mot låg eller ingen Tull exportera sina producter
och derigenom få en ny källa till
välmåga. Som få Provincer utom Skåne
skola redan kunna begagna sig af denna förmon,
och som onekligen denna frihet skail
bidraga till Productionens förökande, så anim
Iler Friherren, att, åtminstone för Skåne,
må blifva tillåtet, att med modilicationer,
som för ett eller annat tillfälle kunna finnas
nödi ga, , exportera deras producter, af hvad
namn som heldst, och i synnerhet ladugårdens
ssfkastningar.
Utskottet, som tagit detta i behörig
pröfning, har, i likhet med hvad Utskottet
yttrat i dess Betänkande rörande flera dylika
frågor, äfven i anseende till denna motion
icke ansett det tillhöra sig, att föreslå förändringar
uti Tullafgifternas bestämmande, eller
deras upphäfvande; Och får derjemte, t
afseende på friheten att exportera Landtmanna~producter
i allmänhet äfvensom de af Författaren
serskildt uppgifna Ladugårds-afkastningar,
erinra, att, ehuru de fleste af deni
redan genom gällande Författningar äro till
export tillåtne, sådana tvingande orsaker likväl
kunna inträffa, i synnerhet i afseende på
g30 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanclen,
export af Spannemål, att desamma, åtmin-;
stone för en kort tiel, stundom avedersägeJigen
kräfva inskränkning, hvilket äfven Författaren
sjelf synes medgifva j i anledning
hvaraf Utskottet icke finner lämpeligt tillstyrka
den oinskränkta exportfribet, sorn af
Friherre Wrangel blifvit i allmänna termex',
Samt egentligen för en enda Provins, yrkad.
Dock varder detta Riksens Höglofl. Ständers
eget upplysta afgörande vördsamt understäldt*
Stockholm den 16 Aprill i3i8.
N:r 93.
Riksens Huglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi- Utskotts Betänkande i anledning
af vacht fråga om. inskränkning
i Exclusiva Privilegiers meddelande.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har under
den 24 sistlidne Januari hit remitterat ett
af Herr H. E. Mannerhjerta författadt Memorial,
deruti han anför, att, sedan han vid
ene Riksmöten förut gjort Motioner omförändrad
rigtning vid Exclusiva Privilegiers
lifgifvande, hvarå Riksens Höglofl. Ständer
behagat lemna sitt bifall, och, lill följe deraf
i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit
täcktes derå göra Nådigt afseende, men ännu
icke någon följd visat sig, går han nu
att för tredje gången för Riksens Höglofl.
Ständer framställa samma grunder, nämligen
Eesv och Ekon. TJtsk. Betänkuiden. ,55
att de Privilegia Exciusiva, som uppfinnare
af någon inrättning, eller förfärdigare af något
arbete för mer än 20 år tillbaka undfått
och sedan tillgodonjutit, böra förlora deras
exciusiva egenskap, och andra personer tillåtas,
att med production af samma slag*
arbeten sig sysselsätta 5 att icke något Privilegium
exclusivum hädanefter måtte beviljas
för längre än tio år, eller om uppfinningen
fordrat serdeles möda och kostnad, högst
Eemton år, utan prolongation, hvilken i sådant
fall aldrig bör meddelas, samt att, sedan
en person gjort någon ny uppfinning,
men en annan bevisligen upptäckt någon
gagnande förbättring uti samma ämne, den
förres privilegium exclusivum icke bör ligg»
den sednare i vägen att erhålla en dylik förmon,
om han behörigen kan styrka, att förbättringen
varit en följd af hans egen och
icke någon annans skicklighet. Derjemte
har a f smma Författare uti ett sednare Memorial,
sora under den 24 sistlidna Februari
till Utskottet remitterades, blifvit öfverlemnad
en berättelse om de i Frankrike gällande
Brevetter för uppfinningar, äfvensom en
underrättelse om Engelska Patenterna, dem,
han ansett bidraga till ämnets fullständigare
utredning.
Utskottet har, efter behörig pröfning af
detta förslag, icke kunnat annat än förblifva
vid den öfvertygelse, som vid 3809 och 1815
årens Biksdagar föranledde Utskottet att tillstyrka,
det måtte Riksens Höglofl. Ständer
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
53® Besv.' och'Ekon. UtsJi. Belankanäen,
om inskränkning i Exel u-iva Privilegiers
meddelande i enlighet med de grunder, som
af Herr Mannerhjerta nu blifvit anförde;
men som efter den, på sådan anledning af
Riksens Högloft. Ständer i underdånighet
framställde önskan, någon åtgärd ännu icke
inträffat, så, ehuru tillika a a :dra sidan ej
blifvit anmäldt, och Utskott t icke heller
kunnat erhålla und rrättelse, att under denria
tid några exclusiva Privilegier af den skadliga
beskaffenhet, hvaremot Memorialets Författare
med skäl ifrar, blifvit i Nåder bevill*
jade; anser Utskottet sig' böra, jemte gillande
af Författarens grunder, till Riksens Högloft.
Ständer hemställa, om ic e hos Kongl.
Maj:t den underdåniga önskan må anmälas, att
Kongl. Majit i Nåder täcktes, genom utfärdande
af en allmän Författning i dftta ämne,
till allmänhetens upplysning och föreskrift
bestämma grunderna och villkoren
för åtnjutande af en sådan uteslutande rätt,
som kan förena det allmännas intresse med
de enskilde personers billiga anspråk, hvilka
dels först uppfunnit eller förbättrat, dels forst
i Riket infört någon inrättning af mer eller
mindre värde. — Dock varder detta
Rik ens Högloft. Ständers eget mogna ompröfvande
vördsamt understäldt. Slockholm
den 13 Aprill 1818.
N:r 94.
Vördsamt Memorial;
IKA
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 555
Högloft. Ridderskapet och Adela har, under
den lyde sistlidne Februari, behagat Sterremittera
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
utlåtande, rörande vackt fråga
örn utfärdande af en Förordning, angående
vattenverksägdres åliggande, rn. in. pä grund
af en utaf Herr Grefve F. B von Schverin
dervid gjord anmärkning, som innehåller,
att Utskottet icke lemnat underrättelse, huruvida
den fråga, hvaröfver Kongl. Maj:t behagat
anbefalla D:ss och Rikets Bergscollegium
samt Dess samtliga Befallningshafvande
i Länen att afgifva underdåniga yttranden,
sedan år 1815 skridit närmare möjligheten
af sin utveckling.
Med anledning häraf får Utskottet till
vördsamt besvarande anföra, att Utskottet vid
det återremitterade utlåtandet, hvilket de 5ne
öfrige RiksStånden redan behagat bifalla,
icke har att göra vidare tillägg än det: att
Kongl. Majtts och Rikets Bergscollegium,
under den 16 Maj 1816 afgifvit sitt infordrade
underdåniga Betänkande i ä
att flere Landshöfdingars underdåniga yttranden
ännu saknas. Stockholm den 16
Aprill 1818.
N:r 87.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi- Utskotts Betänkande i anledning
af Herr Ombergs Motion om
efelf Besv. och Ekon. TJtsk. Bctänkanäen.
GöihaCanalarbetes inskränkning tills vidare
inom Linien mellan] Venern och
Vettern.
Yälloil. BorgareStåndet har till detta Utskott
behagat remittera ett af Herr C. T.
^Ornberg ingifvet Memorial, deruti anföres,
att, då Riksens Högloft. Ständer icke lära böra
opponera sig emot allmänna Opinionen, och
ilen sistnämnde redan i flere års tid och
mest uti närvarande villervalla i penningeväsendet
bestämdt lärer yttrat den öfvertygelsen,
att Götha Canalarbete blifvit efter en
alltför vidsträckt plan företaget och forceradt,
torde tidepuncten vara inne att bestämma
Samma arbetets inskränkning tills vidare inom
Linien mellan Venern och Vettern. —•
Derjemte hafva följande yttranden till Ståndets
Protocoll blifvit anförde af
Herr Cederborg, att Herr Ornberg misstagit
sig om allmänna opinionen, rörande
detta ämne, att densamma varit fördelaktig
i anseende till Canalanläggningen men deremot
ogillande Canal- och Discont-Directionerna,
och sluteligen att nationaläran fordrarl
Götha Ganalanläggningens fullbordan i
hela sin vidd 5
Herr Laurell, att han lika med Herr
Ornberg, anser Canal-arbetet böra inskränkas
tills vidare inom linien mellan Venern och
Vettern, som styckevis kunde fullbordas;
Herr Leffler, att han så mycket mindre
kan instämma med Herr Ornberg, som ingenting
-sedan 1815 års Riksdag förefallit af
Besv. och Ekon. TJtsk. Betånkanden. 535
den beskaffenhet, att den då yrkade och gillade
arbetsmethod derföre behöfver att ändras.
Utskottet får, efter noga öfvervägande
af hvad salunda blifvit yrkadt, vördsamligen
anföra, att Utskottet val, lika med
Memorialets Författare, anser allmänna opinionen
vara en Auctoritet, hvarå tillbörligt
afseende bör göras, men linner tillika
uppmärksamheten böra fästas derpå,
att, utom det densamma ofta är osäker
och alltid svår att rätt utreda och bestämma,
gifvas det en ännu högre och större
Auctoritet, nämligen : Nationens, genom Konungen
och Fdksens Ständer gemensamt förklarade
vilja och sanctionerade beslut- Och,
då, enligt ett sådant vid 1815 års Riksdag
fattadt beslut, Canal inrättningen erhållit försäkran
om ett, efter uppgjordt kostnadsförslag
erforderligt understöd till arbetets drifvande
efter dess första vidsträckta plan, samt
Kongl. Maja derjemte, i dess Nådiga proposition
den 13 December 1817, behagat yttra
den säkra förmodan, att Riksens Höglofl.
Ständer, vid nu varande Riksdag, förena sig
om det beslut, hvarigenom företaget må
kunna utan afbrott fortsättas, så tror Utskottet
sig icke uti Herr Örnbergs anförda skäl
finna anledning, att tillstyrka inskränkning af
Canalarbetet efter den förändrade plan, som
han föreslagit. Dock varder detta Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning
vördsamt understäldt. Stockholm den 16
Aprxll 1818.
336 Be SV. och Ekon. Utsts. Betänkanden.
N:r 96.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och EkonomiUtskotts Utlåtande i anledning
af gjorda anmärkningar vid dess af
Uällofl. BorgareStåndet och Hedervärda
BondeStåndct återremitterade Betänkande,
rörande yrkadt förbud emot införande utifrån
af utländskt Bomullsgarn.
U"tskottet har tagit i noga öfvervägande de
serskildta yttranden og!i anföranden, som af
flere Ledamöter i Vallöf!. BorgareStåndet
och Hedervärda BondeStåndet blifvit gjorde,
ömsom tili ogillande och ömsom till försvårande
af den i det återremitterade Betänkandet
yttrade mening: af.t tillåtelse för införseln
af utländskt Bomullsgarn, emot betydlig
Tulla f gift, ej mä upphöra, och får till
b svarande häraf vördsammeligen anföra, att
Utskottet, i afieende pä ds skäl, sorn mot
denna mening blifvit andragne, funnit desamma
dels grundade på o åkra gissningar,
dels måhända äfven på origtiga uppgifter.
Utskottet anser nämligen difet vara en gissning,
att här i Riket redan skulle fnnas förråd
af Bomullsgarn för flera ur; äfvensom
Utskottet såsom origtig bestrider den uppgiften,
att Svenska Bomulls Spinnerierna skulle
kunna för det närvarande fournera aila
våra behof.
I afseende på hvad som blifvit in vändt,
att den mängd medellösa personer, som nu
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 537
sysselsätta sig med Bomullsspånad, skulle,
under en fortfarande införsel af samma vara
från England, sakna tillfälle till arbetsförtjenst
och således lifsuppehälle, har Utskottet
icke velat lemna oupplyst: att, utom det
samma följd ofelbart skall med tiden inträffa
genom Svenska mechaniska Spinneriernas
utvidgande, hvilkas product nödvändigt skulle
säljas till bättre pris än hand-spunnet
garn, så kunna dessa personer, med mera
förmon för det allmänna, och lika stor för
sig sjelfva, med deras redan ägande skicklighet,
företaga spånad af Ull och Lin, hvilka
äro Svenska rudimaterier o:h i Utskottets
tanfea förtjente af den största uppmuntran
inom Fäderneslandet, då de kunna erhålla
en ganska betydlig utsträckning, och slutligen
blifva ett föremål för Export.
Till följe af dessa åsigter hav väl Utskottet
icke funnit några skäl förekomma,
som kunnat föranleda Utskottet att ändra dess
yttrade tanka om nyttan af fortfarande tillåtelse
för Engelska Bomullsgarnets införsel,
men får likväl, i afseende på Svenska BomullsSpiflneriemas
billiga anspråk till säkrare
skyddande af den förmon, desamma genom
tullen på utländskt garn erhållit, vördsamligen
föreslå, såsom tillägg i det redan afgifna
Betankandet, att Riksens Höglofl. Ständer
i underdånighet anhålla hos Kongl. Maj:t
om tillåtelse för Svenska Bomulls-spånadsFabricanterne,
att till bevakande af sin rätt
och förekommande af underslef, hafva, ont
de så för godt finna, ett ombud närvarande,
£33 Besv. och Ekon. Utsk. Betankandcn»
derinkommande Bomullsgarn-varor borde till
förtullning värderas. Stockholm den 16 Aprill
,18x8.
N:r 97.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts utlåtande angående
väckt motion om en friare Taekjernshandel.
Vai o fl. BorgareStåndet har rinder den 7de
i sistlidne månad behagat återremittera Allmänna
Besvärs- och Ekonomi Utskottets under
den 18 sistlidne Februari afgifna utlåtande
i anledning af väckt motion om fri*-  re Tackjernshandei; hvarvid af flera bland
Ståndets Herrar Ledamöter anmärkningar
blifvit gjorde till ogillande af Utskottets föreslagna
åtgärd, att Riksans Höglofl. Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om dess Nådiga beslut till bafräm*
jande af en friare tackjernshandeij alldenstund
i dessa Herrar Ledamöters tanka en
sådan förändring skulle i flere afseenden medföra
vådliga följder för hela Rikets Jernhandtering,
och rubba den ordning, som i
Secler fortfarit och upprätthållit densamma j
hvilket deremot af andra inom det Respectiva
Ståndet, som med flera skäl understödt grunderna
för en friare Tackjernshandei, blifvit
be strid t.
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkancbn.
Utskottet har tagit under ny pröfning
hvad sålunda i ämnet å ömse sidor blifvit
yrkadt, och får derefter anföra, att Utskottet
icke linnar sådana nya grunder uppgifna,
som kunna föranleda Utskottet, att förändra
dess afgifna utlåtande, hvilket redan de
öfrige gpe RiksStånden behagat bifalla. Stockholm
den r6 Aprill 1818.
N:r 98.
(Riesens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande, i anledning
af Herr Leff ers väckta Motion,
örn vidtagande af vissa anstalter till besparing
af Skogseffecter.
Tii, detta Utskotts åtgärd har från Vällofl.
BorgareStåndet blifvit remitteradt ett af Herr
E. M. Leffler ingifvet Memorial, deruti han
fäster uppmärk»amheten på vigten af Skogarnes
vård och besparing, och i sammanhang
dermed öfverklagar de så kallade Skides-gardesgårdarne,
hvilka han anförer ofta
på liten terrain finnas till ett sådant antal,
att man vid deras åskådande kan förundra sig
deröfver, att Skog i dessa tracter gifves qvar.
I Herr LeJJlers tanka skulle befordrande af
Enskifte samt Stengärdes-gårdars läggande
mycket bidraga till mera hushållning i
detta afseende, hvarförutan han, som anser
högst angeläget vara, att, genom skälig upp
-
54» Besv och Ekon. Utsk. Betänkanäcn,
muntran berecia möjlighet till SkogArnes till -  växt och förkofran, löreslår, att sfidane tracter,
som ligga öde och tillhöra Kronan, och
Som icke i ännat afseende äro duglige, skulle
i lotter tilldelas den eller dem, sorn voro
hugade att plantera trän derpå, med villkor
af ägande rätt för all den plantering, som
bevisligen vore skedd och fortsatt vårdades;
äfvensom att större och mindre premier
skulle ulsattas för till viss grad drifven plantering
af nyttiga frön i de öde-tracter, som
tillhöra privata personer.
Utskottet, som tagit detta i noggrant
öfvervägande, har icke funnit ett ämne af
denna beskaffenhet böra blifva föremål för
ett allmänt stadgande, eller för en öfver allt
gällande författning, utan ansett de dermed
åsyftade ändamål lämpligare vinnas genom
enskilda öfverenskommelse^ och Länens'
Hushållnings-Sällskapers åtgärd; enär hvad
som i detta afseende vore nyttigt på ett
ställe, icke derföre vore användbart på ett
annat. De tracter gifvas, der Skidesgärdesgårdar
äro de minst kostsamma af alla, och
der den Skog, som dertill användes, skulle
till något annat vara föga dugelig; äfven
Sorn anläggandet af Stengärdesgårdar på flere.
ställen fordrar betydliga kostnader, då
detsamma å andra, af ortens local och beskaffenhet,
föreskrifver sig sjelft. Utskottet
anser således i detta afseende vara bättre att
följa och begagna de olika utvägar, som naturen
på olika orter kan erbjuda, än att
uppmuntra anläggningar af Stengärdes-går
-
Btsv. och Ekon. Utsk. Betänliaiiöcn. 541
tiar i allmänhet o:h öfver allt utan afseende
på locala omständigheter. Också synes erfarenheten
långt för d: tta hafva visat, att det
icke titan olägenhet låter verkställa sig. Exempelvis
må anföras, att Kongl. Maj:t genom
Resolution af den 9 December J766 uppå
Allmogens allmänna Besvär fann sig föranlåten,
i anledning af allmogens i Kronobergs
Län u iderdåniga klagan öfver tvång till stt
upprätta gärd sgårdar, upphäfva Dess Befallning
halvandes, för uraktlåtenhet häruti
ålagde vitén och lemna hvarje Landtman i
Kronobergs Län frihet, att så gärda och stänga
sina ägor som han nyttigast linner.
I afseende på hvad Herr Lejjlcr anfört
om uppmuntran till befordrande af Skogarnes
tillvext och vård, har Utskottet ansett
något så mycket mindre böra tillstyrkas af
hvad han föreslagit, som en skälig uppmuntran
icke saknas uti nu gällande Författningar
om dispositionsrätt å jord till uppodling,
och Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
den 1 Augusti 1805 om Skogarne 1 Riket uttryckligen
medgifver i dess 7 §. "det skall
ock Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förbudet
vara, att hädanefter låta någon' å
Allmänning sig nedsätta, Sågqvarn bygga
eller någon uppodling göra5 den händelse
undantagen om mark till Skogsvaktare Boställen
och till skogsplanteringars anläggande
o allmänning rödjas bör.”
Vidkommande slutligen de premier, hvilka
skulle utdelas till uppmuntran för trädplantering
å privata ägares ödetracter, så an
-
542 Eesv. och Ekon. Utrk. Betnnkandenc
ser Utskottet de bästa premier beredas derigenom,
att Skogsägaren erhåller af sin vara
den största m jeliga vin*t, då lian icke
lärer underlåta att befordra Skogen* tik växt
och förkofran ; och tror för öfrigt, att, enär
Kongl. LandtbruksAkademien på ett lämpligt
sätt börjat bidraga till uppmuntran af insamlingen
af vilda träns fren, och dessutom
enskildte samt Länehushållnings-Sällskaperne,
äfvensom Patriotiska Sällskapet, i ke underlåta,
att på serskilda orter befordra samma
ändamål, några ytterligare eller mera allmänna
åtgärder i detta afseende icke synas
påkallade af nödvändigheten. Dock varder
detta allt Riksens Höglofl. Ständers eget mogna
ompröfvande vördsamt understäldt. Stockholm
den 16 Aprill 1818.
N:r 99.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiTJtskotts Betänkande, i anledning
af väck,ta Motioner, rörande Judarne.
Tin detta Utskotts åtgärd har Vällofl. BorgareStåndet
behagat remittera.
1:0 Ett af Ilerr Linström ingifvet Memorial,
deruti, med anförande af de här i
landet bosatte Judars skadlighet, hvilken äfven,
genom de sedan sista Riksdag inom denna
nation inträffade Bankrutter, skall ännu
mera upplysas, föreslås ;
Eesv. och Ekon. TJtsk. Bstänkanden 543
1:0 Ått någon vidare inflyttning af Ju*
dar på längre eller kortare tid i Riket ovillkorligen
och bestämdt må förbjudas :
2:0 Att de här varande Judars yrken.
Kia inskränkas till Fabrikers anläggning och
drifvande, samt förädling af endast sådana
råämnen, som här i landet, kunna produceras j
3:0 Ått ali befattning med handel både
af vexlar och utländska varor, af hvad nama
det vara må, varder förbuden vid äfventyr a£
exportation och förlust af rättighet att å Riket
någonsin inkomma;
4:0 Att alla Judebarn, som hädanefter
här i Landet födas, skola i den Evangeliska
Läran uppfostras, vid äfventyr för deras för-*
äldrar, alt ur Fiiket varda utdrifne.
2:0 Herr Tunells Memorial, deruti, med,
fästadt afseende pä Judarnes handel i Carlskrona,
äfven yrkas, att Judarne, så framt de
skola titan skada för Fäderneslandet härstädes
kunna bo och vistas, må utestängas från
handelsyrket, men uppmuntras till Fabrikers
anläggande och drifvande, och att deras barn.
böra uppfostras i den Evangeliska läran.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
sorn inhemtat innehållet af så väl Ser-<
skildta Utskottets vid sistlidna Riksmöte*
rörande detta ämne afgifna Betänkande, Sorn
af sainteliga RiksStåndens, i anledning deraf*
förehafda öfverläggningar och underdåniga
skrifvelse till Kongl. Majit, har, efter, noggrant
öfvervägande af alla de skäl mot och,
med, som vid denna fråga förekomma, trott
Eilvin^ till RiksSt. Prat, j8i7a8»S) 8'^*’ Suml. N:r 6g. 70,
544 Be sv. och Ekon Utsk. BetSnkanden.
sig böra inskränka sin åtgärd endast till
föreslående deraf, att, enär Kongl. Majit i
anledning af Riksens Högloft. Ständers vid.
nästlidne Riksdag i underdånighet framförde
hemställan, rörande samma ämne, behagat
utfärda en Kungörelse, att inga Judar
hädanefter må få inflytta, utan serskildt af
Kongl. Majit i Nåder erhållet tillstånd, Riksens
Högloft. Ständer ville i underdånighet
hos Kongl. Majit anhålla, det förberörde
Nådiga tillstånd måtte så sparsamt, som möjligt
är, blitva beviljadt. Dock varder detta
Riksens Högloft. Ständers eget mogna ompröfvande
vördsamt understäldt. Stockholm
den 16 Apri]l 1818.
Nr 100.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Utlåtande efver de
anmärkningar, som uti Hedervärda Bondes
tande t blifvit gjorda vid Utskottets
derifrån återremitterade Betänkande, angående
väckt fråga om f urändring i de
antagna grunderna för bestämmande af
Arrendeafgiften å JS/Iilitaire och Civile
Tjenstemäns Boställen.
I anledning af de anmärkningar, som vid
detta Betänkande blifvit författade af Riksdagsmannen
C. Torssenius, och uti hvilka,
till upplysning om den antägna Arrende me
-
Bes v. och Ekon. Ut sk. Betänkanden. 545
thodens felaktighet i beräkningsgrunden åberopas,
att de fleste Boställsarrenden blifvit
verkställde i den lockande och farliga epok,
då lättad penningetillgång, höga Spannemålspriser,
vidsträckt och lönande Bränvlnsbränning
samlade så tillsagandes alla Speculanter
på jordbruksnäringen, att de nya Arrendatorerne
tömt sina krafter på vidsträckta
odlingar, att man ingått i dryga arrenden, i
hopp att ändå skörda vinst m. m. tills man
sluteligen erfarit, att detta med jordens rätta
brukning icke varit förenligt} får Utskottet
anföra, att dessa uppgifna följder, sorn
Författaren sjelf medgifvit härrört af för vida
sträckte odlingsföretag och speculationer,
således i Utskottets tanka- icke synas bevisa
någon felaktighet i de öfverklagade principerna
för den i nu gällande författningar stadgade
arrendemethoden, i anseende hvartill
Utskottet icke linner sig ega anledning atf
frångå den mening, som innehålies i dess an
gifna Betänkande, hvilken dessutom af de
öfriga trenne RiksStår den blifvit gillad.
Stockholm den r6de Aprill i8r8.
N:r toi.
liil.sens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtshotts Betänkande i anledning
af Herr StadsMajoren och Riddaren
Westins väckta Motion, om inrättande
af en BesparingsBank, hvarigenom
§'\6 Best). och Ekon. TJtsk. Betänkande?f*
han anser tillfälle för den fattige arbetaren
vara lemnaät, att med fördel an™
vända sin erhållna förtjenst.
T ill Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
Utlätande^har Vällofl. BorgareStåndet
remitterat Herr Vestius gjorda Motion, angående
inrättandet afven i Sverige a£ de i
England införda Besparings-Banker för de
fattigare ai'betande Classerna, hvaruti Herr
StadsMajoren anför: att det förderfliga yppighetsgiftet
tillika med den sedeslöshet, som
deraf alstras, mest griper omkring sig i större
Städer hos de lägre Classerna, att klagan
öfver slöseri och tilltagande misshushållning
och utsväfningar bland den arbetande
hopen och i synnerhet bland tjenstehjon
blifvit mest allmän, och att öfverilödsförbud
till hämmande häraf ingenting uträtta 5 I
anledning hvaraf, och som i hans tanka det
bästa medlet att förekomma ett ondt är att
låta det goda intaga dess plats, och att man
i stället för att förbjuda yppighet gör bättre
att uppmuntra till sparsamhet, har han, föranledd
af de i England inrättade BesparingsBanker,
der arbetare mot laglig ränta få deponera
det öfverskott af lön eller annan inkomst,
som han möjligen kunde vinna, fou
att på detta sätt småningom samla ett capital,
såsom understöd vid sin bosättning eller
början af någon egen rörelse, ansett det förtjena
mödan att inrätta en sådan anstalt till
förmon för den fattiga arbetaren5 Herr Vestin
tillägger derjemte, att, ehuru han icke
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betankandem
ogillar det sätt, hvarpå inrättningen blifvit
Utförd i England, der den nämligen blifvit
öfverlemna åt enskilda välgörenheten och
Patriotismen, likväl under Publik Auctorisation,
anser han likväl det förtroende, sorn
en sådan anstalt från början borda in gifva,
bäst befordras, om den uppdroges åt, eller
förenades med något Allmänt Verk, i hvil»
ket fall han föreslår:
1:0 Att i IliksgäldsContoJrct, hvarest
åtskilliga Embetsman finnas, som tjena pä
IndragningsStat och som i detta hänseende
borde kunna användas, (således med obetydlig
tillökning i Tjenslemanna*Personal derstädes)
en depositionsrakning kunde öppnas,
och att redovisningen för densamma vora
ställd under Riksens Ständers Revisorer*
granskning, hvarefter en tryckt berättelse
om hvarje Revision borde allmänheten meddelas.
2:0 Att Tjenstehjon af båda konen och
personer utur de ringare folkclasserna vore
tillåtet, i denna Bank insätta, sä mycket afsina
besparda penningar, som åstundades,
dock ej under 1 Rd. 2 sk.
5:0 Att för hvai'je jemna 50 skillingar
åtnjutes 6 procents renta, som vid hvarje
halft års förlopp lägges till Capitalet, hvilket
således beständigt derigenom ökas, dock
att för de skillingar, hvarmed summan kunde
öfverstiga jemna femtiotal, räknas ingen
renta, till dess den vidare hunnit vexa eller
blifvit förökad till fulla 50.
4:0 Att Rentan upphör att läggas till
548 Besv. och Ekon. lisk. Beiänkanden.
Capitalet, så snart summan genom omsättning
eller upplupna Rentor hunnit till 1000
Rd. Banco, hvilket till förekommande af
missbruk torde vara nödigt att stadga.
5:0 Att Ipsättaren icke kunde utbekomma
sin i BesparingsBanken ägande fordran,
innan med säkra betyg styrktes, att hart
börjat något slags yrke vid Landtbruk, Handtverk
eller annan näring, elier blifvit gift»
eller satt sitt eget hushåll,
6:0 Att de personer, som redan då insatsen
gjordes uppfyllt dessa villkor, ägde
att sedermera när som hel dst utbekomma sin
fordran.
7:0 Att, om någon för sitt Barn insatt
Penningar, må de utur BesparingsBanken lyftas
efter samma grunder, här förenämnde äro;
men är Barnet lytt, s;ukligt eller svagsint
och dess Föräldrar eller Förmyndare
kunna styrka, att penningarne äro oundvikeligt
nödige för dess uppehälle, då må desamma
när som heldst kunna utlagas,
8:0 Att, då den dör, som penningar i
BesparingsBanken insatt utan att dem derifrån
hafva åter bekommit, dess arfvingar äga
att de samma erhålla, dock att denna rättighet
ej sträcker sig längre, än till efterlefvande
Maka, äkta eller oäkta Barn, Föräldrar
och Syskon. I annor händelse tillfalla
medlen BesparingsBanken, såsom någor slags
ersättning för den kostnad, Staten i anseende
till Intresset och en ökad Tienstemannaallöning
skulle komma alt vidkännas.
Denna allmänna vinst, som genom den
-
Ees v, och Ekon. Utsk. Betänkanden. 549
na inrättning skall uppkomma, anser Herr
Vestin öfverväga de svårigheter, sorn kunna
möta vid dess utförande, äfvensom den kostnad
sorn Statsverket kan komma att vidkännas.
Men, om man skulle misströsta
härom, föreslår han en försökningstid af 10
å 15 ar, under hvilkas förlopp en säker öfvertygelse
borde kunna vinnas.
För att sträcka fördelarne af en Besparings
Rank tili alia Landsorter, hoppas Memorialets
Författare, att Högvördige Presterskapet,
som förvaltar fattigcassor, och Husbönder
i allmänhet af nit för saken och det
med denna inrättning åsyftade goda ändamål
ej undandraga sig att insamla sådana penningar,
som i förberörde afseenden kunna
och böra deponeras, och att, då de växt till
något belopp, som förtjente Postporto-Summan,
dem till RiksgäldsContoiret öfversända,
hvarest Rentan från insättningsdagen skulle
beräknas.
Detta förslag, som utvisar «n berömlig
omtanka för trefnaden af den ringare och
obemedlade classen af nationen, har Utskottet
ansett förtjent af mycken uppmärksamhet.
Möjligheten att se sin ringa dagspenning
omsider förvandlad täll ett Capital, som öppnar
för den meddeilöse arbetaren eller den ringa
tjenaren en utväg att sluteligen erhålla oberoende
och sjelfbestånd, kan icke annat än
lifva hans omtanka, väcka förut må hända
slumrande krafter och meddela åt hans lefnad
en rigtning, lika förmonlig för honom
550 ' Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande it.
sjelf, som för Fäderneslandet. Då han af
den lilla förtjensten för dagens mödor, insatt
och mångdubblad i en sådan bespari gsanstalt,
möjligen kan hoppas i framtiden att
se en boning upprest, en Maka förvärfvad,
sjelfbeståndet tryggadt, eller åtminstone ålderdomen
försäkrad för nöden, så är det
mer än troligt, att en sådan förhoppning
skall afhålla honom från att tanklöst förstöra
hvad han förvärfva*,, i utsväfningar och
förströelser. Må hända begås dessa ofta just
af felande förtröstan på bättre öden. Dea
hopplöse arbetaren eller tjenarsn, i ständigt
beroende, slösar ej sällan, under förtviflan
om ändring af hans tunga lott, dea sista
penningen, på en döfvande njutning eller
förströelse, för att åtminstone ett ögonblick
bringas till glömska af hvad han är, och hvad.
han icke kan upphöra att vara. Om vidare en
sådan anstalt är nyttig i allmänhet, så mäste
den vara det så mycket mera i en nation, tiLl
hvilkens karakteristiska lynne man ej utan
skäl räknar den svagheten att ej kunna spara.
Det torde således ej behöfvas någon
bevisning, huru vigtigt hvarje förslag till
sparsamhetens uppmuntran bör vara, och att
deruti torde linnas det kraftigaste medel till
utrotande eller förekommande af den sedelöshet
hos de ringars folkclasserna, hvaröfver
en allmän icke ogrundad klagan höres i
synnerhet i de större Städerna. Förgäfves
söker man genom allmänna anstalter inplanta
sedlighet hos uslingar och tiggare, bland
hvilka alltid behofvets röst tvingar till tyst
-
Bcsv. och Ekon, IJtsJi. Eetänkanäen. 551
nåd Moralens. Ett visst Physisbt och Ekonomiskt
sjelfbestånd måste grunda hvarje
moraliskt, så val för Stater, som för den enskilda.
Hoppet och öfvertygelsen att genom
arbetsamhet och flit ej allenast för ögonblicket
utan för framtiden medelst egna
krafter kunna blifva oberoende af andras
hjelp, är den kraftigaste uppmuntran för det
nyttiga användandet af arbetarens tid, som
betager honom tillfället att förstöra den genom
dårskaper och laster om icke brott.
Att göra dett2 hopp förtroligt hos nationen,
är att i första hand befrämja dess moraliska
förädling och tillika minska en af dess mest
tryckande allmänna omsorger: den om fattigförsörj
ningen.
Med dessa åsigter har Utskottet icke
kunnat annat än erkänna värdet och vigten
af Herr Vestins framstäldta förslag, så mycket
mer, som flera enskilda i ‘dylikt ändamål,
ehuru med olika plan, i Fäderneslandet
inrättade små föreningar och cassör till understöd
för behöfvande personer, grundade
på egna sammanskott, redan visat en välgörande
verkan, bland hvilka exempelvis må
nämnas en af ägaren till Arnäs Glasbruk inrättad
Besparings- och Pensions-fond för arbetarne
vid samma Verk.
Den nu föreslagne inrättning skiljer sig
från de ofvannämnda egenteiigen derigenom,
att densamma icke är inskränkt inom någon
viss association eller bestämd Class af deltagare,
utan öppen för hvilken som heldst,
samt derjemte, att insatserne icke eller äro,
§5* Besv.och Ekoiu Utsk. Ect&nkandcn«
hvarken till tid eller storlek bestämde utan
bero af hvar och ens behag och tillfälliga öfverskott
vid ögonblicket.
Således, då inrättningar med sådana
vilkor kunna anses såsom nya eller åtminstone
föga kände i Fäderneslandet, har Utskottet
ansett ännu vara för tidigt, att om
deras organisation föreslå några reglementariska
föreskrifter, innan allmänna omdömet
om deras nytta och .sättet till deras användande
hunnit stadga en öfvertygelse. Utskottet
anser dertill mycket bidraga, om hos
Kongl. Maj:t den underdåniga önskan blefve
anmäld, att någon skicklig person, emot
lämpligt arfvode, linge sig uppdraget att genom
öfversättning i sammandrag aftryckta
Skrifter öfver detta ämne, gifva allmänheten
fullständigt begrepp om dessa inrättningars
organisation utrikes och den verkan de visat
på de lägra Classernas arbatsflit, sedlighet
och trefnad.
Utskottet kan likväl nu ej underlåta att
yttra sin öfvertygelse vara, att sådana inrättningar,
äfvensom deras förvaltning, lämpligast
böra öfverlemnas åt enskilda Patriotismens
omsorg och vård, och således icke genom
allmänna Statsanslag, understödjas, icke
heller genom Allmänna Embets-Verk förvaltas,
äfvensom att en i Hufvudstaden organiserad
inrättning af detta slag, som under
publik administration skulle emottaga insättningar
från alla Rikets Landsorter, måtte, i
anseende till vidlyftighet af correspondance,
osäkerhet och tidsutdrägt genom postgång*
Fesv. och Ekon. Ucsk. Betänkanden. 553
brist eller kostnad af Commissionairer, möta
oöfvervinneriiga hinder i verkställigheten.
Hvad Utskottet sålunda andragit, får
Utskottet till Riksens Höglofl. Ständers egen
mognare pröfning öfverlemna. Stockholm
den 16 Aprill 1818.
N:r 102.
Päksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och Ekonomi-Utskotts Betänkande i anledning
af åtskilliga väckta Motioner om
förvaltningen och redovisningen af de till
Hospitalers, Lazaretters och Barnhus underhåll
anslagna medel, samt föreslagna ändringar
uti dessa under Kongl. SeraphimérOrdensGillets
Styrelse nu stående Fonder.
Uti detta ämne hafva följande Memorialer
och Anföranden blifvit afgifna, och till Utskottets
handläggning remitterade, nämligen:
Ett Memorial af Herr Prosten Säve,
hvari Herr Prosten anfört, huru sorn de Fonder
och Stiftelser, hvilka inom åtskilliga
Län funnits, och varit för sjukvården inom
dessa Län mar än tillräckliga, blifvit af
Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet till andra
Orters undsättning disponerade, deraf ofta
skall handt, att de Län, för hvilkas behof
Stiftelserna varit gjorda, blifvit blottstälda
för brist på nödvändiga Sjufeanstalter. Ett
dylikt förhållande skall, efter Pierr Prostens
554 Besv. och Ekon, Utsa. Betankanäen.
yttrande, vara för handen vid Staden Wisby,
der ett Hospital blifvit grundlagdt med fond
af betydlig Jord och deraf utgående renta,
uttryckligen egnadt åt fattiga barns underhåll
och sjukas skötsel, samt någorlunda svarande
mot Provincens behof, men hvarifrån
Kongl. SeraphimerOrdens-Gillet årligen uppbär,
och annorstädes disponerar omkring
1000 ä 1,100 Rd. Banco under namn af Öf~
verskottsmedel. Då Herr Prosten ansett ett
sådant disponerande af enskildta personers
till fromma stiftelser ägnade medel, tvärt
emot Stiitares eller Testators syftemål
och uttryckliga fork 1 aranden, icke kunna förenas
med den hos alla Folkslag respecterade
lie!gden' af Testamenten, utan tvärtom vara
emot Lagens stadganden och l/j. §. af Kongl.
Seraphimer-Ordens-Gillets Instruction af år
1791 stridande, och hvad af Kongl. Seraphimer-Ordens-
Gillet från vissa Orter under
namn af Öfverskottsmedel uppbäres, för öfrigt
i sjelfva verket icke utgör något öfverskott
utöfver hvad för dessa orter oundgängligen
erfordras 3 har Herr Prosten yrkat, dels
i allmänhet, att redan befintelige barmhertighetsverk
måtte för sin bestämmelse bibehållas,
och gjorda donationer rakt komma
de lidande och behöfvande till godo, åt
hvilka de blifvit af en forntida menniskokärlek
anslagna; dels för Gottland enskilt,
att antingen de derstädes genom Privatas
Donationer anslagna Plospitals-medel och
rentor måtte der efter deras bestämmelse få
till fattiga barns understöd och sjukas hjelp
Besv. och Eken. TJtsk. Betånkanäen. nrr
(qvarblifva, eller ock åt Kongl. Seraphimer
ÖrdensGiilet måtte uppdragas, flit af dess
Allmänna Fond anslå hvad för Pro vincens
behof är aundgängeligt, under den förvaltning
och tillsyn, som lämpligast pröfvas.
I anledning af detta Memorial hafva
uti munteliga anföranden till Högvördiga
PrestStåndets Protocoll Herr Biskopen Doctor
Faxe, Herr Professorn Doctor Wijkman
Herr Domprosten Doctor Wåhlin, Herr Biskopen
Doctor Eberstein, Herr Lectorn
Arenander och Herr Professorn Thyselius
yttrat sina tankar i ämnet. Pierr Biskopen
Doctor Faxe har anfört, stt fordom uti alla
Skånska Städer funnits Hospitalet, grundade
dels på privata stiftelser, dels på anslag af
Krono Tionde, och uti Malmö dessutom ett
Barnhus, hvarest fattiga barn intogos och
uppföddes. Dessa inrättningar blefvo omkring
år 1777 indragna på Konung Gustaf
III:s befallning, och i deras ställe ett Hospital
inrätta dt i Malmö, som för det närvarande
icke är annat än dårhus, och till hvars
underhållande knappa medel äro anslagna,
Öfverskottsniedlen, som från Skåne utgå till
Kongl. SeraphimerOrdens Gillet, skola deremot
under 5 års lid uppgått till öfver 50,000
Rd. Banco. Då Herr Doctorn och Biskopen
icke lintter någon rättvis, billig, eller
naturlig anledning, hvarföre ett visst Län
skall bidraga till underhållandet af andra
Läns inrättningar med medel, hvilka det för
dylikt ändamål sjelf behöfver, har Herr Doctorn
och Biskopen förenat sig med Hers
556 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Prosten Säve i hemställan, om vidtagande
af sådan åtgärd, att Hospitalsmedlen måtte
användas för den Orts behof, hvartill de
från början varit ansi agne.
Professoin Doctor bVijkman har yttrat,
att han så mycket heldre instämmer uti
hvad Herr Prosten Säve och Biskopen Herr
Doctor Baxe yrkat, sorn Herr Professorn
hade erfarenhet deraf, att uti Weckholms
Församling af Upsala Stift, donationer blifvit
tili en del disponerade både utom Församlingen
och Stiftet, och ett sådent förfarande,
enligt Herr Professorns tanka, måste
medföra den påföljd, att enskilde afhållas
från barmhertighets Verk genom osäkerheten
af deras bibehållande för bestämda ändamålet.
Med Herr Prosten Säve och Biskopen
Doctor Faxe har Herr Domprosten Doctor
Wåhlin så mycket mer förenat sig, som
Herr Doctorn redan vid 1812 års Riksdag
väckt dlylik Motion i afseende på Barnhuset
i Malmö, och i öfrigt önskade, att allmänheten
måtte erhålla upplysning om de medel,
hvilka ifrån hvar och en Landsort blifvit
till Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet insända,
samt på hvilka ställen de blifvit använda.
Biskopen Herr Doctor Eberstein har
instämt med Herr Prosten Säve, heldst Herr
Biskopan kände, ej mindre Gottlands tryckande
behof, afen mera utvidgad Sjukvård,
och Fattighus-inrättning, än äfven att åtskilliga
medel, som blifvit för Gottland primitivt
donerade, måst till Kongl. Seraphimer
-
Bcsv, och Ekon. XJlsli. Betanhanclen.
557
Ordens Gillet uppsändas. Af Herr Lector
Arenander är andraget, huru som I.Jnköpings
Stift, i Stället för 4 pä rika Fonder
och donationer af Ortens Jnvånsre fordom
grundade Hospitaler, nu, utom Läias-Lazarettet,
endast äger ett enda i Vadstena, hvaremot
årligen ansenliga öfversfeottsmedel ifrån
Stiftet till Gillet insändas. 1 afseende på
dessa Stifts medel har Herr Lectorn yrkat
deras bibehållande vid sin bestämmelse, och
roed Herr Domprosten Doctor Wählin föreslagit,
att Riksens Högloft. Ständer, som
erhållit den obehagliga underrättelse, att deras
Revisorer saknat tillfälle att granska förvaltningen
af dessa slags medel, måtte ytterligare
undanrödja hinderna för denna, vid
1815 års Riksdag beslutna Revision, och
fastställa en årlig tryckning af Kongl. SeraphimerOrdens
Gillets, af Svenska allmänheten
så högeligen väntade redovisning, sorn visserligen
icke behöfver eller förtjenar att
höljas med mörker, hvarmed Herrar Frostarne
Ek och Doctor Stenhammar sig conformerat.
Herr Professorn Thyselius har föreslagit,
att Riksens Högloft. Ständer måtte
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
så väl att Läns Lazaretterne och Kurhusen
måtte hädanefter tillgodonjuta åtminstone
icke mindre anslag än hittills till fria läkemedel
oell underhåll för fattiga patienter,
som ock att de under Kongl. SeraphimerOrdens
Gillets disposition stående fonder,
förvaltning och till tand må genom en of*
558 Besv. och Ekon. ZJtsk. BetanliCinäeni
fentelig revision allmängöra?, och Läns Ho»
spitalerna öfverlemnas i Konungens Befallningshafvandes
och de af dem för Lazaretterna
och Kurhusen tillkallade LänsDirectioners
vård, hvilka äga att emottaga dessa
Stiftelsers alla redan tillkomna eller tillkom»
mande fonder, dem efter gifven instruction
och bästa öfvertygelse för ändamålet använda,
Länens invånare om sin förvaltning underrätta,
och för den samma inför Kongl.
KammarRätten behörigen redovisa j hvarförutan
Herr Professoren föreslagit, att för
hvarje Hospital någon, heldst inom Länet
boende, Riddare af Kongl. SeraphimerOrden
måtte utses som Hospitalets beskyddare och
Directionens förman, hvilken hade att vaka
ofver Ordningen vid inrättningen. Häruti
hafva Herrar Prostarne Hasselrot och Hagberg
instämt, hvaremot Herr Prosten Kolmodin,
hvad Wisby Hospital-fond beträffade,
med Herr Prosten Säve och Biskopen
Herr Doctor Eberstein sig förenat.
Uti den af Pierr Professorn Thyselius
gjorda motion har Herr Prosten Billdahl instämt,
under åberopande af det efterdöme,
som blifvit lemnadt genom en så beskaffad
förmonligare inrättning af Skaraborgs Läns
Lazarett uti Mariestad, hvarest de sjuka numera
kunna, utan föregången anmälan, insändas
till Läns-Lazarettet, och blifva der
genast emottagne, de förmögnare mot någon
skälig afgift, och de fattigare utan ali slags
betalning, samt njuta tjenlig spis, medikamenter
och Läkaretillsyn, skötsel och om»
Besv. och Ekon. TJtsk. Betankanäen.
vårdnad, hvarigenom Herr Prosten vill visa,
huru mycket en verksam Länestyrelse kan
och bör uträtta till den lidande mensklighet
tens hjelp och lindring.
Uti samma motion har sluteligen Pierr Prosten
Fröberg förklarat sig utur flera skäl instämma,
men i synnerhet af det serskildta skäl,
att efter af Riksens Höglofl. Ständer fattadt
beslut, och af Kongl. Majit sjelf uti nådigt
kallelseBref, och till Revisorerna meddelad bestämd
föreskrift, att anställa Revision öfver
Hospitals- och Lazaretts fonderna, Kongl. Seraphi
mer-Ordens* Gillet, detta oaktadt, kunnat,
på Revisorernas reqvisition af Räkenskaperna
öfver dessa fonder, tillåta sig en vägran
att dem framlemna, och i stället presenterat
ett af Ordens-Gillets framställningar
föranledt, och af det samma utverkadt Konunga
Bref, som frikallar dess räkenskaper
från Revision af Riksens Ständer 5 genom,
hvilken oväntade åtgärd Herr Prosten anser
Ördens-Gillet hafva felat i aktning för Riksens
Ständers beslut, hvilken icke borde saknas
hos någon Embetsmanna Corporation,
samt ännu mer i vördnad För Kongl. Majits
i nådiga kallelse-brefvet bestämdt uttryckta
vilja, som genom Ordens-Gillets vägran göres
dementi, och hvilken dementi icke är
häfven genom ett nytt Konungabref af motsatt
innehåll med det förra. I anledning
häraf anser Herr Prosten ytterligare en förnyad
vägran af Ordens-Giliet mot Riksens
Ständers beslut vara radicalt förekommen
Bihang till RiksSt. Prat, jg 17-181 g, q:de Sand. N;ryi, 72.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
derigenom, att Hospitalen' oell Lazarelterna
i Riket, både til! Ekonomi och fondernes disposition,
hädanefter och för alltid skiljas
från Kongl. Seraphiruer-Oröens-Gillets styrelse,
hvarom tili Kongl. Maj:t en underdånig
skrifvelse tills,tyrkes. Häruti hafva äfven
instämt Herrar Domprosten Wåhlin,
Prosten J Wijkman, jemtö flera Ledamöter
af det Högv. PrestStåndet,
Under den sorgfälligt uppmärksamhet,
hvarmed Utskottet granskat de uti detta grannlaga
ämne inkomna Memorialer, har det funnit
motionerna härom hufvudsakeligen innehålla
fyra serskildta yrkanden :
1:0 Att åtskilliga af de Fonder, hvilka
nn under benämning af allmänna ifrån vissa
Län ingå tili Korfgl. Seraphim er-Ordens
Gillet och derifrån öfver hela Riket disponeras
till förmon för andra Läns Barmherilahets
inrättningar, måtte, såsom uppkomna
af privata donationer och fromma stiftelser-,
till den Landsorts förmon, der de varit
gifne, få inom samma ort orubbade f örbiifva.
2:0 Att äfven i det fall dessa fonder
skulle vara till större eller mindre
del uppkomne af framlidna Konungars anslag,
indragna kloster, kronotionde, eller andra
publika intrader, deras användande likväl
borda inskränkas inom den province,
hvarifrån de utgå, och till hvars behof af
»adana inrättningar de troligen ifrån första
Eesv■ och Ekon. Utsk. Betänkandcn. 561
upprinnelsen blifvit antingen skänkta eller anslagne,
ehuru under tidernas skiften deras
tillkomst förlorats utur minnet, och så mycket
mera utur all bevisningsförmåga.
3:0 Att närmaste och directa förvaltningen
öfver Läns-Hospitalerna, borde, i likhet
tued hvad om Lazaretterna i Nåder stadgadt
blifvit, öfverflytta» ifrån Kongl. SeraphimerOrdens
Gillet, och för hvarje Län lemnäs
uti Konungens Befallningshafvandes samt de
inrättade Län-Directioners vård.
4:0 Att disposition af alla de till Hospitaler
och Lazaretter anslagna eller ordinerade
och på hvad sätt som heldst tillkomna
medel, hvilka nu stå under Gillets styrelse,
måtte ställas under offentlig redogörelse och
Revision. — — —• — — — —
— — Uti alla dessa hänseenden anser Ut
skottet
sig böra serskildt utlåtande afgifva.
1:0 Den sanning, att alla Donationer’,
Testamenten och fromma stiftelser, hvilka af
enskilda personer till något visst ändamål
elier harmhertighets-verk blifvit anslagne, böra
orubbade användas t’H uppfyllande af denna
afsigt, som med stiftelsen blifvit åsyftad,
fordrar intet slags bevis, heldst den ej min'
dre vitsordas af allmänna rättskänslan, än
af beskrifven lag. Uti denna öfvertygelse instämmer
Utskottet så mycket heldre med
Memorialens författare, som ett motsatt förfarande
skulle medföra ej mindre en öppen
orättvisa, stridande mot helgden af samhällsförfattningen,
än äfven de vådliga följder, att
allt sinne och hug för dessa välgörande ästif
-
5<j2 Bern. och Ekon. Utsk. Betänkande»,
telser skulle afsvalna, hvilket äfven erfarenheten
visat hafva inträffat, så ofta nian lemna!
denna sanning utur sigtet. Sveriges fr a infam
e Konungar och Lagstiftare hafva derföre
aldrig sfvikit från samma grundsats. Afven
finnes den ordagrant iakttagen, uti de för
Kongl. Seraphimer Ordens Gillet tid efter annan
utfärdade stadganden och instructioner,
hvarutaf den sednaste och nu gällande af den
28 A piili 1791, 14 §• ut-tryckeligen stadgar:
Hvad enskilde personer till Hospitalerna
vdfvit, bor icke pä mindsta sätt rubbas eller i~
jrån Gifvarnes dervid hysta ändamål i narf
on de' dragas, utan blir den af Gifvaren
dervid lemnade föreskrift efter dess bokstafliga
innehåll följas. Då lagens fordran i
derfall är tydlig, så föijer äfven lika klart,
att alla afsteg derifrån tillhöra Lagskiparen,
och le re Lagstiftaren, att beifra och deremot
rättelse meddela. Enligt nu gjorda motioner
är det egentligen Gottland, Skåne och Östergöthland,
för hvilka yvkas inställelsen af så
kallade iifverskottsmedel, sorn årligen frångått
dessa orter, men hvilka förmenas, såsom
uppkomne af enskilda fonder, böra qvarblifva
till orternas egna, nu i detta afseende mer
än förr, vida utvidgade behof. Men, ehuru
verkeligen sannolika dessa framställningar
synas, och saken i följd deraf, serdeles hvad
Gottland beträffar, tyckes påkalla en nä ramare
undersökning} så kan Utskottet likväl
icke tillstyrka Riksens Höglo!!. Ständer att
taga någon direct befattning med detta ärende,
då dels inga bestämda uppgifter äro lem
-
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden, 56
nafle eller några enskildta facta anförde, hvarigenom
Kongl. Ordens-Gillet kan anses hafva
annorstädes disponerat några enskilda fonder;
dels sådant i alla fall rörer enskilda medborgares
eller Corporationers förhållanden i anledning
af beskrifjven Lag,hvilka emotgo §. Regeringsformen
icke kunna komina under Riksens
Högloft. Ständers eller deras Utskotts
pröfning, utan böra å behörig ort och efter
skedd undersökning till rättelse anmälas. Utskottet
styrkes så mycket mera i den öfvertygelse,
att något annat förfarande icke harvid
kan äga rum, som Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet vid 1815 Ars Riksdag uti
alldeles samma mål rörande Visby Hospitals
enskilda donationer och förvaltning afgifva
t ett efter samma grunder författadt Betänkande,
hvilket blef af Riksens Höglofl.
Ständer gilladt och antaget.
2:0 Hvad åter de till Lazarettet!, Hospitalen,
Barnhusen och andra fromma stiftelser
af publika fonder anslagna medel be»
träffar, de må bestå i jord ellar tilihörigheter,
hemmans rentor, kronotionde, indragna
kloster, Contanta penningar ellar hvad anslag
som heldst, hvilka antingen förr blifvit
gjorda eller hädanefter kunna ske; så synes
ingen tvifvel vara, att de ju äfven kunna
af högsta Magten, eller den Auctoritet, åt
hvilken dess rättighet uppdrages, användas efter
sig företeende omständigheter, tili de med
deras anslag åsyftade ändamål, utan afseende
på den ort, hvarifrån de inflyta; hvarföre äfven
Kongl. Seraphimer Ordens Gillets Dis
-
Ecsv. och Ekon. Utsi.’ Bctclnkanåen.
positionsrätt, efter nu gällande författningar,
af de sa benämnda Ofver skottsme
del
icke kan sättas i fråga. Detta är ock
tydeligen stadgadt genom Jnstructionen af
den 29 Mars 1778, jemförd med framlidne
Högstsalig Konung Gustaf den lilia bx-e£
till då varande öfverstyrelse, hvarest säsres :
Vi vele ock härmed lemna vårt nådiga Bifall
till det af eder uppgifna förslag, att inrätta
ett Hospital i hvarf'e Höfdingedöme i
Biket, till hvilken ända J efter hand, och då
det utan olägenhet ske kari, agen frihet att
indraga de mindre Hospitalen i de Län,
hvarest nu för tiden flere än ett f lines. Just
ifrån denna tid började också egentligen indragningarna,
hvarigenom uppkom trio öfverskottsmedel,
sorn till andra orters Hospitaler
diponerades, Det lärer icke eller kunna
förnekas, att, om sådana icke ägde rutil, skulle
många Län och alla de nya inrättningar,
hvilka derifrån leda sitt upphof, men icke äga
några forntidens stiftelser, komma uti en
ganska bekymmersam ställning, hvarföre någon
hufvudsakelig rubbning af detta förhållande
så mycket mindre kan tillstyrkas, som
ej allenast all Christlig sann välgörenhet a£-  ser den lidandes undsättning hvar heldst han
finnes, efter tillgång och ej efter slump,
utan äfven i Politiskt afseende alla allmänna
understöd böra någorlunda jemnt fördelas.
. Men likväl tyckes naturliga rättvisan
fordra, att den ort, hvarifrån medlen inflyta,
tiilerkännes någon förmons-rätt tillfyllande
af egna bevisliga behof, innan dessa öf
-
Besa- och Ekon. Utsk. Eetänknnäen.
verskottsmedel böra infordras och sålunda
rätteligen blifva svarande emot sin benämning.
I händelse Riksens Höglofi. Ständer
skulle i underdånighet tillstyrka, och Konungen
i nåder bi falla hvad Utskottet nedanföre
om närmaste vårdens uppdragande åt LäneDirectioner
föreslår; så synas dessa Directioner
lämpligast kunna uppgöra förslag på behofven
inom Länet, dä, efter vederbörlig pröfning
och afgörande rätt, de verkeliga öfverskottsmedel
af Gillet bestämdes och disponerades.
Dock framställer sig härvid tillika en
annan billig fordran, att vid dessa öfverskottsmedels
bestämmande och utdelning inga afdrag
ske för enskilda tillskott, donationer ocht
stiftelser, hvilka nu eller framdeles kunna inrättas
till någon orts enskiidta fördel. Igenom
lemnadt afseende deråt, skulle ej allenast
stiftarens välgörande afsigt tillintetgöras,
utan äfven ali hug dödas tili sådana bidrag,
då de nödstall te inom den krets, till
hvars understöd de inrättades, förlorade i allmänt
hänseende lika mycket som de kunde
vinna genom den enskilta uppoffringen, Sä
väl till erhållande af en klarerare åsigt härutinnan
sorn äfven till undanrödjande, efter
möjligheten, af de i första punkten öfverklagade
olägenheter, skulle efter Utskottets tanka
mycket bidraga, om uti alla sådana verks
räkenskaper, en noga skillnad gjordes emellan
publika fonder och enskiidta bidrag, så
vidt säkra underrättelser därom kunna erhållas,
hvartill LänsStyrelserna icke lära underlåta
att i sakeus då blifvande nya skick an
-
göö Eesv. och Ekon. XJtsk. Betänkande
-
vända allt sitt bemödande. Härigenom skulle
åtminstone för en framtid dessa fonders
sam ajan blandande förekommas, och verkställande
magten lättare kunna öfverse livad rätt
och billighet i hvarje serskildt fall bjuda.
5 0 Innan Utskottet ingår i något utlåtande
öfver de i flera Memorialer yrkade ändringar
uti förvaltningen och styrelsen af dessa
Barmhertighets verk, anser det sig böra i
minnet återkalla det förhållande, som dervid
pä serskilda tider ägt rum.
Enligt 1686 års kyrkolag voro Hospitalerna
i Riket den tiden egentligen ställde under
Herrar Landshöfdingars och Biskopars
värd och inseende, hvilka dervid hade sig
till biträde så väl Kyrkoherdarna i Församlingarna,
sorn Borgmästarne i Städerna, der
Hospitalerne voro belägna, och redogörelsenför
dessa verks inkomster åtföljde LandtRäkenskapernetill
Kongl. KammarCollegium, jemlikt
17 §. i 1688 års Läns-Bokhållare Instruction;
men vid 1756 års Riksdag blef en serskild
Deputation af Riksens Ständer utsedd,
som äfven emellan Riksdagarna hade sammanträden
och öfverinseende öfver alla Barnhus
och Hospitaler i Riket. —- Af den berättelse,
som 1761 från trycket utkom om
denna Deputationa göromål, inhemtas i hvad
tillstånd Hospitalerna då voro, och hvilka
anstalter Deputationen hade vidtagit till dessa
inrättningars bestånd och förkofran. Danna
berättelse gaf sedan anledning till Kongl.
Maj':ts nådiga förordning den 11 Maj 1763,
angående sä väl nödlidandes försörjande som
Besv. och Ekon. TJtsk• Betänkanden.
förvaltningen af Hospitalernas inkomster och
förläningar, hvilken likväl med 1766 års Riksdag
till en del ändrades genom Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga författning, angående Hospitalerna
och Barnhusen i Riket af den 11
December 176G, då ock en ständig Öfver-Direction
för Hospitalerna och Barnhusen förordnades,
med samma rätt och myndighet
som Kongl Collegierne äga. — — —■
— -—• Ar 1775 blef denna Kongl. Öfver
Direction
upplöst, och tvänne Herrar Seraphimer
Riddare i stället utsedde till ÖfverStyrelsen
vid Hospitalerna och Barnhusen,
för hvilka äfven Kongl. Maj:t, den 19 Mars
samma år, utfärdade dess nådiga Instruction 5
'men denna Öfverstyrelse fortfor dermed icke
längre än till år 1787, då det nu varande
Seraphi mer-Or dens Gillet instiktades och
under den 28 Apriil 1791 erhöll Kongl. Maj:ts
nådiga Instruction, hvilken ännu är gällande.
Af denna korta Historiska framställning synes
det, att redan den tiden, då vår nu gällande
kyrkolag blef utgifven, man var allmänt
öfvertygad om företrädet af den styrelse
öfver alla sådana inrättningar, hvilken,
med kännedom af Local-förhållanden, och
ett alltid lifligare intresse för afhjelpandet
af den för ögat varande jemmern, vore i det
bästa och närmaste tillstånd att dertill ofördröjligen
vidtaga nödiga och ändamålsenliga
utvägar. Om uti tidernas följd omständigheterna
påkallade och klokheten ålade
en allmän öfverstyrelse, för att erhålla enhet
i behaodlingcn och Controll på verkställig
-
5(58 Bese. och Ekon. TJtsh. Betänkan den.
heten; så har man ändå alltid varit betänkt
på uppdraget alden närmaste vården åt på stället
varande Äuctoriteter, hvilket äfven inhemtas
af nugällande Instructions 5 §'. sorn ålägger Konungens
Befallningshafvande och Biskoparne uti
hvarje Län och Stift att med vederbör andes
samråd deröfver hafva tillsyn.. Men det vill
synas, som ändamålet derigenom förfelats, att
man för mycket inskränkt de sednares åtgärder,
derigenom bundit deras händer, att uträtta
hvad ögonblicket fordrar, och i dess ställe
uppdragit dessa åtgärder åt en öfverstyrelse,
hvilken äfven med bästa vilja och sorgfälligaste
bemödande icke möjligen skall kunna
sträcka en så beskaffad uppmärksamhet uti
detailler till alla serskilda inrättningar af detta
slag inom ett så vidsträckt Rike. Öfverinseende,
Controil och utfärdande af allmänt
gällande Instructioner är något helt annat
än deras verkställighet och dertill nödiga
medels disposition, hvarförutan ännu aldrig
någon inrättning kunnat behörigen vårdas
eller vunnit allmänt deltagande och förtroende.
I full enlighet med den af Memorialens
författare yttrade öfvertygelse, att de
till dessa Barmhertighets-verk anslagna medel
blifvit hitintills så samvetsgrant, och
oegennyttigt till sina rätta ändamål använde,
som någonsin möjligheten och en så beskaffad
vidsträckt styrelse tillåtit, kan likväl Utskottet
icke annat än instämma uti de af
Herr Professor Thyselius gjorda framställ,
ningar ont nödvändigheten af en emot tider,
nas ombytta skick och den allmänna önskans
Besv. och Ekon. Utsk. Eetankanden. 569
yttringar svarande modification och förbättring.
En förnyad styrka för dessa grunder tror
Utskottet sig hafva funnit uti Kongl. Majrts
nådiga Instruction af den 17 sistlidna December
för Directionerna öfver Läns Lazaretterna
i riket, och öfver Kuranstalterna till Veneriska
smittans hämmande. Då denna i nåder
utfärdade författning, hvarigenom LänsLazaretterna
och Kurhusen blifvit ställde under
Konungens Befallningshafvandes och LänDirectionernas
friä styrelse, är lika allmänt
känd, som den blifvit med lifligast© undersåtliga
glädje emottagen, och ett säkert hopp
fattadt om de lyckliga verkningar, dem en
fortfarande verkställighet deraf skall föranleda
5 så får Utskottet tillstyrka den hos
Kongl. Maj.-t af Riksens Högloll Ständer skeende
önskan och underdåniga anhållan, att,
i öfverenstämmelse med nämnda föreskrifter,
Förvaltningen af alla Rikets Hospitaler jemte
disposition af de dem tillagda fonder måtte
uppdragas åt samma LäneDireciion och
under enahanda villkor samt öfriga bestämmelser,
hvilka för Lazaretteirnas styrelse äro
i Nåder stadgade. De fördelar, som böra väntas
af föreningen emellan tvänne hvarandra
så närslägtade inrättningar, den enhet i deras
Locala styrelse, som deraf bör blifva ett säkert
resultat, och den lifliga täflan som förmodas
uppkomma uti enskilta bidrag till
stiftelsernas utvidgande; — — Allt det
ta
äro tillräckligt talande skäl för denna underdåniga
önskan.
Ecsv. och Ekon. Utsk. Eetänkandeni
Då Utskottet således utmärkt de grunder,
hvarefter det anser en önskad förändring
kunna verkställas, så lära Riksens Högloft.
Ständer finna i sin ordning, att till . Kongl.
Majrts höga välbehag i lika underdånighet
hemställa de föreskrifter i reglementariskt
afseende och mindre detailler, hvilka vid en
så beskaffad förändring finnas nödiga. Enär
Kongl. Seraphimer-Ordens Gillet, hädanefter
som hittills, i likhet med hvad om Lazaretterna
är förordnadt, bibehåller öfverinseendet,
rättigheten att efter förslag tillsätta
Embetsman, utfärda Instructioner och göra
ändringar uti de från Directionerna i laga
ordning överklagande utslag; så synas icke
dessa i så måtto ändrade föreskrifter böra
blifva af något serdeles omfång. Dock anser
Utskottet till denna ändring hufvudsakeligen
höra, om annars det dermed åsyftade
ändamål skall vinnas, att på sätt g §.
uti ofvannämnda Instruction om Uazarettsinkomsterna
bjuder, alla ett Hospitals tillhörigheter
och intrader af hvad slag som heldst
vårdas, indrifvas och redovisas af Läne-Styrelserna,
utan att Gillet dermed tager någon
annan direct befattning, än att från Directionsrna
emottaga de öfverskottsmedel, hvilka
det efter pröining, och, på sätt ofvanföre
ar föreslaget, förbehållit den allmänna fonden,
att under Ordens-Gillets egen disposition
till utdelning bestämmas.
4:o Slutligen och beträffande den yrkade
Revisionen af Hospitals- och LazarettsRäkenskaperna
enligt det skick, hvaruti de
Be sv, och Ekon, Etsk. Belänkancten, §j\
För närvarande sig befinna, och det sätt hvarpå
de hittills blifvit förvaltade; så anser
Utskottet sig böra vördsamt erinra Riksens
Höglofl. Ständer om denna sakens sammanhang,
innan något utlåtande kan meddelas
öfver de mått och steg, hvilka för den
kommande tiden synas böra vidtagas.
Uti 29 §. af Riksdags-beslutet den 9 Augusti
1815 uppdrogo Riksens Högloft. Ständer
de af dem Förordnade Revisorer att öfverse
och granska Statsverkets, Bankens och
RiksgäldsContoirets tillstånd och förvaltning,
samt att i sammanhang med dessa Verk äfven
granska de under CommerceCollegii disposition
ställda fonder, Allmänna MagazinsDirectionens
Räkenskaper, hvilka äro ställde
tinder SeraphimerOrdens-Gillets Öfverstyrelse,
dessa sednare likväl under förbehåll af
Kongl. Majlis Nådiga gillande. Det ar'Utskottet
obekant, huruvida Kongl. Maut behagat
i Nåder meddela något serskildt utlåtande
öfver denna Riksens Högloft. Ständers
önskan, äfvensom det icke anser sig tillständigt
att ingå i någon pröfning, hvarken af
de skäl som föranledt Herrar Revisorer uti
sin anmälan af den 20 sistlidne November,
äfvensom de remitterade Memorialens författare
att anse och benämna för Riksens Ständer
Konungens i underdånighet tillkännagifna
beslut, hvad som, efter ofvan anförda villkor,
var hemstäldt och berodde på Konungens
höga välbehag; ej heller af de orsaker, i
följd hvaraf Kongl. Majit, enligt dess sednaste
förordnande till SeraphimerOrdensGillet
572 Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkanden.
af elen 10 sistlidne September, i Nåder funnit
för godt alt förklara, det afsigten med
den till Riksens Ständers Revisorer af den
14 föregående Juli utfärdade Nådiga kallelse
icke fordrade någon Revisions verkställande
i detta hänseende, sedan upplyst blifvit, att
Hospitals- och Barnhusfonden, hvaraf äfven
Lazai’etterne de sednare tider, i brist af andra
tillgångar, varit underhållne, icke består
utaf några af Riksens Ständer dertill lemnade
bidrag. Med öfverlemnande af sakens såmedelst
anförda förhållande tili Riksens Högloll.
Ständers egen ompröfning, fäster Utskottet sin
hufvndsakliga uppmärksamhet på det ändamål,
för framtiden bör säkrast vinnas.
Afsigten med all slags Revision är tvåfalldig,
dels ernående af nödig publicitet, dels
full säkerhet, att medlen blifvit använde till
sina rätta ändamål samt i detta hänsende behörigen
redoviste ock verilicerade. Genom
nu varande organisation af förvaltningen öfver
de till Lazaretters och Hospitalers underhållande
anslagna fonder, synes ingen utväg
för styrelser» beredd, att vinna dessa ändamål.
Ett annat förhållande blir åter
hädanefter, då Lazaretts medlens disposition
redan är uppdragen åt LäneStyrelserna, och,
i händelse Riksens Högiofl. Ständer skulle
gilla samt Kongl. Majit i Nåder bifalla Utskottets
ofvan anförda förslag, HoSpitalsmedlen
äfven blifva öfverlemnade åt förvaltningen
af samma auetoriteter. Då, enligt 14 §.
uti den för LazarettsDirectionerna nådiest
C3
utfärdade Instruction, föreskrifvas, att de af
Ees v. och Ekon. Utsk. Betänkahden. 573
dem förda räkenskaper skola årligen af valde
Revisorer inför Konungens Befallningshafvande
granskas, innan de till OrdensGillet
insändas, och derefter genom trycket allmängörasj
så synes den erforderliga säkerheten
och publiciteten vara vunnen, serdeles då den
meddelas å den ort, hvarest Läne»s innevånare
sjelfva hafva största intresset och äro i
bästa tillfälle att anmärka, om någon oordning
inträffat. Men, då Kongl. SeraphimerOrdensGillet
alltid behåller disposition,
utdelningen och ansvaret för de inkomster,
hvilka under namn af öfverskottsmedel blifva,
enligt Gillets Requisition, till detsamma
ifrån Länestyrelserna remitterade} så är det
af mycken vigt, att äfven denna del af förvaltningen
blifver allmänt känd. Detta anser
Utskottet likväl tillräckligen erhållas derigenom,
att OrdensGillet årligen till Konungen
i underdånighet aflemnar och sedermera
af trycket till Allmänhetens kännedom låter
utgifva en berättelse om inräitningarnes tillstånd,
tillika innehållande en summarisk redogörelse
för inkomst och utdelning, samt
anförande af de grunder, hvarefter denna sednare
blifvit på olika Län till olika belopp
verkställd. Om detta af Utskottet uppgifna
förslag finnes antagligt, så lära Riksens Högl.
Ständer i underdånighet anmäla sin önska»,
att Kongl. Må«:t behagad3 dertill lemna sitt
nådiga bifall.
De framställningar, Utsfcottetsåledes trott
sig med någon stötre omfattning böra göra
. uti ett ämne, som så nära förenar vanlottade
574 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänhanäm.
likars fordringar med lyckligare medborgares
pligter, underställas för öfrigt, jemte några
Ledamöters serskilda tankar, Riksens Högl.
Ständers egen upplysta granskning. Slockholm
den 24 Aprill 1818.
Transumt eif Riksens Höglo/l. Ständers Allmänna
Besvärs• och EkonomiUtskotts Protocoll,
hällne vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 16 och 24 Aprill 1818.
Herr Doctor Hultin anförde: att Herr
Doctorn ansåg förslaget till detta Betänkande
vara författadt ur rigtiga synpunkter, och
tillstyrkte derföre, till alla delar, dess antagande;
men trodde sig dock böra föreslå 2ne
tillägg: 1:0 Att, när sådana tydliga afsteg t'imat
med enskilda Donationers dragande ifrån
deras rätta ändamål, som Herr Doctorn
anförde hafva skett med den 1647 stiftade
Gyllenhejmska donationen i Strängnäs, sådant
borde genast och utan någon vidare
omväg underkastas rättelse: . 2:0 Att den
Stat och underbetjening, som blifvit Kongl.
SeraphimerOrdensGillet, serdeles i afseende ä
det aflägsnare Finland, hvilket nu likväl frångått,
anslagen, måtte, till vinnande af nödig
besparing, reduceras till ett emot det nu ingifna
förslag svarande behof.
Uti detta yrkande instämde Herr Prosten
Kolmodin, så vidt detsamma kan tillämpas
och äga gemenskap med Visby Hospital.
Herr Prosten Säve uppläste ett så lydande
anförande: ”Till mitt förra ödmjuka
Besv och Ekon. Utsk, Betänkanuen.
Memoriel i ämnet utbeder jag mig vördsamt
få tillägga. — Utaf de från Kongl. SeraphiznerGillat
meddeldta Handlingar har jag
funnit i allmänhet ovisshet och obestämdhet i
anseende till första uppkomsten af Hospitalerna
och deras fonder, dernäst åtskilliga
uppgifter om deras upprinnelse, dels från
indragna Kloster, dels ocfe från åtskilliga
privata Donationer, ehuru till osäkert belopp.
Jag får i anledning häraf upprepa
och yrka den lankan och önskan, att först
alla privata gåfvor och fonder, i kraft a£
Testamentens helgd, må för deras privata
bestämmelse inom hvarje ort oförryckt användas
5 äfvensom att de af Kronan någorstädes
gjorda anslag af förrig Kyrko- eller
Klosteregendom, såsom, i allt fall, uppkommen
från dervarande fordna invånares frivilliga
bidrag, må, enligt biilighetsgrund,
heldst inom samma landskap qvarstadna och
få begagnas.
Hvad Hospitalet på Gottland serskildt
angår, får jag likaledes ytterligare yrka, att
vid. dessa medels användande må Rätts-begreppet
i anseende till de närmast behöfvande
och egentligen berättigade först följas,
innan Nåd och varkunsamhets utöfning, emot
andra, kan komma i fråga. Det är ock i
sjelfva Kongl. Seraphimer-Gillecs Instruktion,
af den 28 Aprill 1791, samt 14 §• uttryckligen
stadgadt och föreskrifvet: att, hvad enskilda
Personer till Hospitalet gifvit, må
på intet sätt rubbas eller frän Gifvarenas å
Bihang
till RihsSt. Prot. i8»7-i8»8> S:^e Ställ. N:r 73' 74-
576 Eesv. och Ekon. Uti/c. Betänkande!’.
syftade ändamål dragas. Men att Stiftare
af ett Hospital inom någon ort skulle kunna
åsyfta annat ändamål, än undsättning för
samma orts nödlidande, är icke tänkbart; icke
helier lära Gifvarne på Gottland någonsin
ämnat eller tänkt, att deras Fattig- och Sjukgåtvor
skulle från deras O till fasta landet
öfverflyttas.
Men man förmäler och förklarar än, att
Visby Hospitals ålder och upprinnelse i anseende
till bristande historiska underrättelser
är obekant och tvifvelaktig; än åter,
att Hospitalets flere kringspridda lägenheter
erhållits af de, vid reformationstiden, ödelaggda
Kloster, hvartill säker anledning skall
hemtas af dessa lägenheters ännu bibehållna
namn. Och ändtligen åberopar man såsom
hufvud be vis: att uti Kongl. Brefvet af den
24 Maj 1757, såsom ock i Riksens Ständers
Berättelse om Hospitalérne af den 23 September
1756, är Visby Hospital för KronoHospital
vordet ansedt, allt på den grund
eller supposition, att Hospitalet är på klosteregendom
funderad. Jag ämnar här ingalunda
bestrida, att Regeringen äger rätt,
att om indragen Klosteregendom förordna. Jag
klandrar icke den vördnadsvärda HospitalsStyrelsens
åtgärd i stöd af Instruction och
uppdrag. Jag hyser inga småtänkta afsigter;
men, rörd af uslingarnes behof och nöd inom
Provincen, har jag vågat framställa
och yrka deras rätt till räddning; och har
trott, att hvad som hittills i brist på undersökning
och, under erkänd okunnighet om
Ees v. och Ekon.
rätta förhållandet, blifvit så ansedt, måtta
böra närmare granskas och, tilläfventyrs
bättre upplyst, kunna rättas. Jag har vågat
hoppas, att medel, hittills kallade öfverskottsmedelj
då de nu mera bevisligen ej äro öfverskott,
utan för Landets eget kraf oundgängelige,
måtte med Konungens nådiga tillstånd
hädanefter der få qvarblifva.
Det är icke mer än omkring 4° är se»
dan eller på i770talet, då Visby Hospitals
medel, genom Kongl. Seråphimer-Gillets anordning,
började derifrån föras och annorstädes
disponeras. Man linner af ofvant anföida,
och som äfven är till en del medgifVet,
att på ena sidan Bevisningen för Hospitalets
tillkomst af kloster verkeligen ännu
saknas eller stöder sig på ett: har så blifvit
ansedt. För att å andra sidan möjligast
titreda och visa, att Visby Hospital aldrig
af iilosteregendom uppkommit, titan redan
långt före reformationen och Klosterindragningen
ensamt från privat donation och stiftelse
leder sin upprinnelse, må föl/ande anföras
och öfvervagas. Visby Stad var under
medeltiden, som bekant är, verkligen nog
både förmögen ock andäktig, att hafva alla
de fromma inrättningar, som af tidens tänkesätt
och behof påkallades. Här fanns,
jemte 16 Kyrkor och öne utom staden belägna
kloster, äfven ett Hospital, Helge-Ands
hus eller Heilig Geists Hospital benämdt,
hvilket i de få ännu öfriga Historiska efterrättelser,
som af Strelov och Wallin äro
samlade, såsom urgammalt omtalas. Troligt
578 Besv. och Ekon Utsk. Betänkanden.
är oclc, att denna rikt begåfvade Barmhertigliets-Stiftning
snarare, samtidig med så många
andra dyrbara anläggningar, skett linder
Stadens väimagt och folklikhet, än sedan
den var förstörd. Äfven namnet, Heilig
GeLts Hospital, antyder och visar en anläggningsperiod,
då, under stadens flor före år
1360, en stor del af invånarne var Tyskar;
såsom ock de fleste nu varande Hospitalets
lägenheter och jordar ännu benämnas, icke
elter något Kloster, utan Spetals-åker, h.ellegäst-äng
xn. m. Tillika, enligt hvad inom
orten är allmänt kändt ech synbart, befinnes
ännu qvar inom Staden, sjelfva ruinen af
Helge Ands Hospital oeh Kyrka, der närvarande
Hospital är bygdt, alldeles skildt från
de bägge Klostrens lemningar. Ändtlig6n,
hvad som måste undanrödja all tvekan om
Hospitalets tillkomst och bestånd för sig
sjelf utom Klosteregendom, är : att de bägge
härvarande Roma och Solbjerga Klostrens,
det ena nära intill det andra, £ mil
från Visby, samtelige betydande jordar och
tillhörigheter, från längre tid tillhaka blifvit
och än i dag äro serskildt Länets Hofdinge
till boställe och löneförbättring anslagne,
såsom ortens Landshöfdinge, här vid Riksdagen
närvarande; säkrast kan upplysa och
bekräfta. Jag förmodar efter allt detta icke,
att man skall ålägga mig, att äfven genom
företeende af sjelfva de skrifteliga Stiftnings-
och DonationsBrefven, sannolikt från
12- och ^hundratalen samt från ett Land, så
ofta af flender hemsökt och härjadt, styrka
Beiv. och Ekon. Utsk. Betänkande».
och bevisa ett genom så många andra omständigheter
bevittnadt förhållande, eller att
jag borde jemväl kunna utreda, huruvida Regeringen
icke äfven i dessa tider möjligtvis
kunnat genom vissa anslag till Hospitalet
bidraga, samt till huru stor del detta kunnat
uppgå. Jag medgifver, att med detta villkor
skola Gottlands inbyggare icke kunna
bevisa och bibehålla rättigheten till deras
eget Hospitals begagnande. Jag erkänner äfven,
att man på samma grunder skulle kunna
bestrida, att Öns alla Kyrkor blifvit af
dess invånare ensamt uppbyggde, utan till
någon del äfven kunna tillhöra Kronan. Men
ingen lärer lätt finna rimligheten deraf, att
Sveriges Konungar eller Danska Regeringen
under Hanse-tiden och Unionsperioden någonsin
byggt, eller gjort fromma stiftelser på
Gottland. Jag skulle ock snarare föreställt
mig och hoppats, att man, i stället för användande
af dessa inkast, heldre skolat finnas
benägen, att med anledning af anförda skäl
och omständigheter försvara och understödja
Provincens både företrädesrätt och behof
till sin urgamla fattig- och Sjukhusfond.
Det är kändt, att Gottland, öfverlemnadt
af Norrby till Danmark vid Reformationen»
början, icke lydde under Svenska Kronan,
som här således vid denna epoque ingen ting
kunde förordna. Men Danska Regeringen
stadfästade och försäkrade då Visby Hospital,
genom ett af Konung Fredrik I., år 1552,
utfärdadt bref, härhos i vidimerad afskrift
bifogadt och innehållande:’’ att härvarande
38a Best), och Ekon. Ut sk. Betänkanden,.
Hospitals Ejendom, Eng, Aager och Jord
skall alleniste anvendis till dette Hospitals
arme, Syge och fattige menniskeu, og till ingen
anden mands nytte förvendis i nogen
maade” således dess fond, inom landet förblifva.
Hvarefter, genom samma Regerings
författning, först År 1557 elier 5 år sednare,
såsom handlingarne i Yallinska anteckningarne
upplysa, det Katholsfea väsendet och
Klostren störtades och dessa Munknästen,,
med bibehållande af alla dessa ägor, förmoner
och dagsverken, förvandlades och anslogos
till Boställe och Underhåll för ortens.
Länsmän eller Höfdingar, som. allt sedan
denna tid på Roma Klosters Kungsgård haft
deras säte. — Deruppå efter Frovincens.
lyckliga återförening med Sveriges Krona,
bl ef likaledes af Svenska Regeringen, en ligt:
de vid fredsslut och länders afträdande öHige
afhandlingar och beslut, Landets ecclesiastikförfattning
försäkrad och Visby Hospitals
inrättning och egendomsrätt i långa tider
bibehållen och förvarad. Det var först vid
år 1762 till 65, (sedan nyss förut Hospitalet
blifvit för Krono ansedt och förklaradt) då
den till sin nytta ganska problematiska hushållning
med detta verk vidtogs, att, till
förskaffandet af ett penningecapital, flera betydliga
jordegendomar mot en viss årlig
ringa afgift till Skatte bortauctionerades ; så
att, t. ex. ett stycke åker och äng, sorn, nu
för tiden utarrenderadt, kunnat i hyra inbringa
årligen 10 tunnor Spannmål och några
lass hö, nu endast renderar f tunna och
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. ggi
vissa marker smör. •— Att sedermera, eller
från år 1773, efter anordning af Kongl. Seraphimer-Gillet,
Hospitalsmedlen börjat från
Landet öfverstyras, för att på andra ställen
till Barmhertighetsverk användas, har utan
tvifvel då först kunnat gifva anledning till
Besvär och grundad klagan, sedan något öfverskott
der icke finnes, och sedan den både
mera lagliga rättigheten och det mera
trängande bejiofvet för Öns egna nödlidande
och serdeles de allt talrikare, den Veneriska
smittans olyckliga offer, måste härigenom
blifva lidande.
Man må här anmärka ett prof af tingens
vansklighet. Det gamla Visbys välmagt
har fallit. Dess herrliga Byggnader
och inrättningar äro blott ruiner. Och nu
ändteligen äräfven sista lemningen af dess invånares
fordna rikedom och välgörighet bl ifvan
till dess verklighet i fråga satt; Den
måttliga undsättnings Summan af omkring
1000 Rd. för dess nuvarande uslingar göres
dem kanske stridig och skall för alltid gå
för landet förlorad 5 så framt, i anseende tiil
anförda skäl, med stöd af den åberopade föreskriften
uti Instructionen för Kongl. Seraphimer-Gillet,
samt i enlighet med redan
gifna utlåtanden af Höglofl. Besvärs-Utskottet
vid sista Riksdag, denna nödhjelp icke
af den upplysta rättvisan och menniskofeärleken
i detta ögonblick skyddas. — Men,
det gifves härvid ett ännu vigtigare afseende:
det nämligen, att så vida enskilda Donationer
för bestämda orter och ändamål skola»
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
såsom i närvarande fail kunna förändras och
i andra händer flyttas, skall tillika grundsatsen
af Testamentens helgd störas, den ädle
Medborgarens bästa afsigt och yttersta önskan
beröfvas sin frugt och ljufvaste belöning,
och val görandets sköna och oumbärliga
dygd lida det svåraste nederlag. De
fromma stiftelser och utvidgade Fattig- och
Sjuk-vårdsanstalter, sorn på flera ställen i
Riket så högligen önskas och behöfvas, skola,
genom bristande förtroende till sådana
inrättningars bestånd, beklagligen uteblifva.
Skulle imellertid, oaktadt allt detta, min
vördsamma ansökning likväl inom Höglofl.
Utskottet möta olika omdömen, samt betänkligheter
och svårigheter; så nödgas, i denna
^knappast förmodade händelse, äfven jag med
åtskilliga andra värda RiksdagsLedamöter,
förena min önskan och ödmjuka anhållan,
att af Rikets Höglofl. Ständer må hos Kongl.
Maj:t ske underdånig underställan och bönfallan,
att så väl LänsHospitaleme som
Lazaretterne med deras samtliga fonder hädanefter
åter måtte ställas ensamt under
Konungens respective Befallningshafvandes,
jemte tillförordnade Läns Directioners förvaltning
och vård, med vederbörlig redovisningsskyldighet:
hvarigenom dessa angelägna
medel så mycket närmare och skyndsammare,
i mon af hvarje orts verkliga behof,
skulle kunna användas. •— Med vörd-'
sam anhållan om tillgift för både utförlig,
heten och värman i mitt yttrande, utbeder
jag mig ödmjukast, att detsamma mätte
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden, 5Q3
Höglofl. Utskottets Betänkande till Riks-Stånden
få åtfölja.
Utskottets Ordförande, Herr Grefve Mörner,
framförde, efter förklaradt bifall till
Betänkandets öfriga innehåll, sin Reservation
inot sednare delen af gdje Momentet, rörande
uppbörden af de till Hospitalernas och
Barnhusens underhåll anslagna medel, hvilken
Herr Grefven ansåg, med minsta rubbning
uti nu varande tjenlig befunna uppbörds-method
böra hädanefter, som hitintills,
säkrast förblifva under Kongl. Seraphimer
Ordens directa Styrelse och disposition. Uti
denna Reservation instämde Herrar friherre
Drufva, Hjärne, von Heijne, von Kock och
af Malmborg.
Ut Supra.
N:r 105.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs«
och TLkonomi-TJtskotts Betänkande i anledning
af flere väckta Motioner om en
friare Handel med Svenska Skogs-Froclucter.
'
De Motioner, som i detta afseende blifvit
väckta, innefatta egentligen 5ne serskildta
föremål:
ilo Tilstånd att med utländska Skepp
få utföra Svenska Skogs Producter emot lindrig
tull och utan inskränknipg i qvantitet.
584 Eesv.och Ekon, XJtsk, Betänkande
2:0 TroductVlacatets upphäfrande,
3:0 En friare handel nied Trädvaror
pä gränsen emellan Sverige och Norrige,
Den första Motionen har blifvit väckt
genom Memorial af Herr Öfversten Altera
hjelm, hvaruti anföres, att han vid sistlidna
Riksdag yrkat samma fråga; att sedermera
från flere Län och Orter, hos Kongl. Maj:t
enahanda Ansökningar blifvit gjorde, hvaröfver
Kongl. Majit inhemtat Comerce-Collegii
underdåniga utlåtande, hvilket innehöll
underdånig afstyrkan å bifall till de sökandes
begäran, men att Collegii President Herr
Friherre Edelcrantz i serskildt underdånigt
Betänkande vederlagt Collegii uppgifna skäl,
och framställt ojäfaktiga bevis på en Riksgagnelig
nytta och fördel deraf ; samt slutligen,
att Herr Friherre Edelcrantz, i sammanhang
härmed, den 17 sistlidne September
författat ett ytterligare underdånigt Betänkande,
som bevisar, att igenom denna export
Riket årligen skulle indraga en summa
af ej mindre än två och en half million,
äfvensom alt vår egen frakthandel i nu varande
ställning deraf mera skulle vinna än
förlora. Herr Åkerhjelm anhåller derjemte,
att dessa åberopade vidlyftiga handlingar
måtte få åtfölja motionen, för att tjena till
upplysning och grund för Utskottets Betänkande.
Härmed har Herr T. af Wingård förenat
sig, med den tillaggda önskan, att vederbörande
Utskott matte taga kännedom af
ett, utaf honom i enahanda ämne till Kongl.
Majit afgifvet underdånigt utlåtande.
Eesv. och Ekon. Utsk, Betänkan den, 5(55
Uti serskildt anförande har Herr Mannerstam
förklarat sig instämma i den af Herr
Åkerhjelm väckta motion, och i sammanhang
dermed till Ridderskapet och Adeln hem*
ställt, om icke FroductPlacatet af den 10
November 1724 och Kongl, Förklaringen af
den 28 Februari 1726 måtte upphäfvasj åberopande
dervid, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vid sistlidne Riksdag lemnat enhälligt
bifall till Lag- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande, deruti tillstyrktes, att Product-Placatet
mätte förblifva hvilande.
Vidkommande dernäst motionen angående
en friare export af SkogsefFecter till
Norrige, så har först af Eric Svensson från
Bohuslän blifvit andraget, att en fri och obehindrad
handel emellan Svenska och Norrska
gränsorternas Innebyggare varit en af
de första fördelar, soro väntades genom des.
sa Rikens förening ; men att man sedermera
med bedröfvelse erfarit, att, af små och en*
sidiga intressen, denna naturliga fördel, som
Regeringen i böi'jan syntes vara böjd att tillåta,
blifvit motarbetad; ty, som den följd
af en fri handel var nödvändig, att priset
på allmogens afsättningsprodueter skulle till
någon del stegras 5 så hafva en mängd enskildta
intressen uppstått, dels hos sådana
Possessionater vid gränsorterna, som behöfva
köpa, dels hos kringliggande Sågbruksägare,
hvilka alla motsagt det nyttiga förslaget
om fri Skogshandel, så att friheten blifvit
inskränkt endast till bjelkars samt Plankors
och bräders utförsel till Norrige från
585 Best. och Ekon. Utså. Betankanden.
Svenska sidan, men emot ei*läggande af tull
vid Gränsetullarne. Vidare har af Eric Svensson
blifvit yttradt, att han anser fritt skogsafsalu
på Norrige, långt ifrån att valia Svenska
skogarnes misshushållning, tvärtom befrämja
deras besparing j ty, då det är gifvet,
att en hemmansägare ej har andra resourcer,
för att erhålla penningar till sina skatter
och andra nödvändiga utgifter, än skogstillgångenj
så måste desto större qvantum häraf
årligen tillgripas och föryttras, ju mindre
betalning derföre erhålles, hvaremot mindre
skog behöfver användas, i samma mon
priserna stiga: Och, om det således är en
sanning, att gränsebonden får sin vara bättre
betald, när han tullfritt får förytta den
till Fredricshall, än om han derföre skall
söka en aflägsen afsättning, eller sälja den
mot varans halfva värde; så tror han häraf
följa, att skogen genom en fri försäljningsrätt
snarare besparas än förödes.
Få grund af allt detta föreslår Eric Svens,
son, att Allmogen på gränsorterna må tillåtas
till Norrige försälja äfven andra skogseffecter,
än Bjeltar, Plankor och Bräder, och
yrkar tillika, att all försäljning af Landtmanna
Producter må, bägge Rikena emellan,
vara tillåten, utan Tullafgifter eller
hinder och prejeri af den på gränsen varande
Tullbetjening; med åberopande för öfrigt
af hvad som i detta ämne blifvit vid
sista Riksdagen andraget af då varande Riksdagsmannen
Herr Prosten, Doctor Ekelund.
Härmed hade Börje Fehrsson, Riksdags
-
Btsv. och Ekon. Utsk. EetSnkanden, 537
man från Welle och Builarens härader, äf.
vensom Olof Olsson och Nils Nilsson från
Carlstads Län sig förenat; hvilken sistnämnde
uti ett serskildt Memorial derjemte till a g gC
den önskan, aat det måtte tillåtas dem, sorn.
bo vid gränslandet, och från hvilkas skogar
vattendrag löpa in till Norrige, att sälja deras
timmer till Norrska sågarna, eller mot
lämplig tu!!. Som de i Nordmarks härad
boende, nära gränsen, icke kunna afsätta
timret till Svenska handlande eller Sågare,
utan flere mils körning, blir dermed ingen
förtjenst; hvaraf följden är, att en betydlig
del deraf olofligen utsmyges; i anseende
hvartill det i hans tanka vore bättre tillåta
mot lindrig tull en utförsel af Timret, än
att det skall lurendrägas ut, som nu icke
kan förekominas.
Olof Olsson anför serskildt, att hans hemmavarande
Medbroder från Elfvedalen i
Vermland ålaggt honom väska fråga om lindring
i Tullafgifterna för träd varor, samt om
vidtagande af sådana åtgärder, hvarigenom
denna handel på Utrikes ort må kunna bedrifvas
med samma fördel, som under de
sednare krigsåren; att denna Landsorts enda
näringsgren är afsättande af sina Skogseffecter,
för hvilka de skola köpa sig säd, sorn
äfven i de bästa år icke skall kunna erhållas
till hälften af deras behof, äfvensom enda
medlet, hvarigenom de kunna förskaffa
sig penningar till utlagornas liqviderande $
att denna afsättning således är ett villkor
för deras bestånd,, och att genpm deras be-.
588 Besv. och Ekon. Utsh. Betänkanden,
iunganåe allmänt elände äfvensom miss»
hushållning med. Skogarne mäste uppkom»
ma, och således icke allenast denna arma
Landsort, utan hela Riket en verkelig förlust
tillskyndas»
Till följe häraf har äfven han herrtställt,
att af Herr Presidenten, Friherre EdelcräntzS
äfvensom Landshöfdingen af Wingårds förut
åberopade underdåniga utlåtande i ämnet,
grunderna må få hemtas för Utskottets afgifvande
Betänkande, hvartill han laggt den
begäran, att i händelse ej Utskottets svar å
frågan skulle utfalla enligt de grunder, hart
anfört, BondeStåndet ville linna för godt,
att göra denna sak till dess egen, och i förberörde
afseende hos Kongl» Majrt göra underdånig
anhållan.
Härmed har Pehr Abrahamsson från
VesterNorrland till alla delar sig förenat, under
anförande, att han af sina hemmavarande
Committenter vöre anmodad göra enahanda
motion.
Slutligen, och i afseende på PtoductVla*
cateks upphäfvande, har, utom hvad Herr
Mannerstam i dess ofvannämnda Motion rörande
detta annu yrkat, Riksdagsmannen
Olof Olofsson uti samma Memorial vidare
bland annat anfört, att hela frågan om en
friare handel med skogsefFecter skall bero
på upphäfvandet af en gammal, under krigsåren
hvilande författning, kallad ProductFlacatet,
behöflig kanske i äldre tider, för
att uppmuntra Skeppsrederierna, men nu ett
öfverflödigt band på inhemska näringsfliten|
Best), och Ekon, VJtsk, Betänhanrlen.
att om Skeppsrederierna genom dess upphafvande
skulle förlora, som ej lär vara afgjordt,
äga de lättare tillfälle, än en aflägsen
skogsägare, att vinna ersättning genom
mer eller mindre industris, hvilken ej blir
vackt,' så länge de igenom uteslutande rättigheter,
på andras bekostnad, kunna söka
sin fördel, hvarjemte lidandet i sådant fall
icke kan jemföras med deras, hvilkas hela
bestånd hvilar på friheten af denna handel.
Utskottet har i noga öfvervägande tagit
allt, hvad förenämnde Memorialer innehålla,
äfvensom de Betänkanden och öfriga handlingar,
hvilka dels blifvit åberopade, dels
kunnat bidraga till upplysning uti detta, för
Bikets hushållning, högst vigtiga ämne. Den
allmänna frågan om handeln med Svenska
skogsefFecter bör njuta samma frihet, som
handeln med nästan alla andra Svenska producter
åtnjuter, har redan varit så ofta, och
under så många åsigter framställd, med så
många mer och mindre vigtiga skäl, dels
bestridd, dels bejakad, att Utskottet i detta
omtvistade ämne hvarken anser sig kunna
uppgifva några nya grunder och slutföljder,
eller behöfva vidlyftigt upptaga och pröfva
de af Riksens Höglofl. Ständer förut nogsamt
kända skäl, som å ömse sidor blifvit
anförda.
Utskottet bör likväl icke underlåta,
att först uti sammandrag visa närvarande gränsorna
af handelsrättigheten med skogseffecterna,
och sedan i korthet nämna de skäl,
som blifvit yrkade på ena sidan, att bibe-»
59o Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden.
hålla dem orubbade, på den andra, att utsträcka,
om icke alldeles upphäfva, desamma.
Genom nu gällande allmänna Författningar
är stadgadt, att större delen af de
förnämsta trädvarorna dels icke får exporteras
med fremmande skepp, dels åtnjuta,
frihet dertill, blott till en viss mängd, eller
endast, då den öfriga lasten består af Jern,
och i sådant fall blott i bestämd proportion
till samma last, hvarjemte, i de fiesta fall,
utgående Tull dr, med utländskt skepp, tredubbel
emot den, som Svenska skepp erlägga,
och äfven 7ned Svenska skepp, i proportion
af värdet, mångfälldigt öf verstiger utgående
Tullen för andra Svenska produeter,
hvartill slutligen kommer, att vissa, i synnerhet
de dyrbaraste Skogseffecterna är o
äfven med Svenska skepp förbudna att utföras.
Såsom grund för dessa inskränkningar
och skäl för deras bibehållande anföres, att
Svenska skogarne äro på de flesta orter i
betydligt aftagande, och på några alldeles
utödda ; att de, som ännu linnas i godt tillstånd,
äro till det mesta otillgängliga; att
de likväl nästan öfver allt vanvårdas, och
ingen hog för återplantering visar sig; att
ej allenast Bergverken, Tjärubrännerierna
och andra näringar skulle sakna grundämnen,
om Trädvaruhandeln vore mera fri, utan
ock bränsle och byggnadsämnen snart tröto
för Rikets egna behof; att skeppsbyggeriernas
nödvändiga uppmuntran kräfver ett tillräckligt
förråd på egna byggnadsämnen, samt
Eesv. och Ekon, TJtsk. Betankanäen, 591
Skeppsrederierna en säker tillgång på utgående
laster för sin fraktfart; att således
den Svenska utrikes- eller så kallade activa
sjöfartens trefnad, äfvensom Svenska skeppsägarnes
frakt- och handelsförtjenst beror pä
egna fartygs företräde framför utländska,
vid trädvarornas upphandling och export;
att genom denna utländska sjöfart skickliga
Sjömän bildas för Örlogsflottans behof, samt
slutligen: att de inskränkningar elier avgifter,
som andra Nationer, i synnerhet England,
ålägga fremmande skepp, kräfva å vår sida
reciprocitet i författningar m. m.
A andra sidan har man anfört såsom
stöd för handelsfrihetens utvidgande, att flere
Provincer i Riket ännu verkligen äga
betydliga skogar, lika vidsträckta till sitt
areal, som tomma på Inbyggare och onyt«
tiga för det allmänna; att Markegångspriserna
i de flesta Län bevisa, att Skogseffacterna
der aga föga värde, och således, efver hufvud
taget, ej tryta för bebofvet, jemte det
desamma genom naturens egen åtgärd småningom
reproduceras; att alla nationers framsteg
i välmåga och folkökning, enligt historiens
vittnesbörd, bero på utvidgandet af
den odlingsbara jordens cultur, då, igenom
de öfverflödiga skogarnas minskning, bördiga
åkerfält intaga stället för skogbeväxta
kärr och frostnästen; hvarigenom tillika
klimatet förbättras, äfvensom behof af bränsle
förminskas; att skogarnes undanrödjande
måste ske, antingen med förstöring genom
Bihan" till RiksSt Fröt, 1317-1813, §:<le Sami. N;r 75.76.
Jjesv. och Ekon. Utik. Betänkande».,
eld, eller fällning och användande till varu»
byte och handel, hvilket ej låter sig göra,
utan emot ett värde, sorn ersätter arbetet
och transportkostnaden 5 att de Hesta skogar#
otillgänglighet endast kan afhjelpas genom
produeternas ökade pris, som kan ersätta en
högre transportkostnad, äfvensom kostnaden
för strömrensningar i flottleder; att miss*
hushållningen och vanvården af Skogarne
härrör af produeternas vanvärde, och endast
Iean afhjelpas genom större handelsfrihet och
Utlänningars Concurrence, som ökar delta
värde; att afsättningen inom Riket är högst
inskränkt, svår och ofta omöjlig, i synnerhet
för de gröfre produeterna, Bjelkar, Mastträd,
m. m.; att Bergverken ej använda till
kolning mogen skog, eller den, som till export
är förmonlig; att hvarken tjärubrännexier
eller andra näringar böra i de fall af
Staten uppmuntras, än mindre exclusivt, och
med andras inskränkning gynnas, då Rudimateriens
värde öfverstiger den tillverkade
produetens. Man yrkar vidare, att skeppsbyggarens
och skeppsredarens rättighet att
köpa till det lägsta pris ej kan vara större
än skogsägarens att sälja till det högsta, samt
att rättigheten, att exclusivt transportera
andras produeter, ej bör äga större anspråk
i samhället, än rättigheten att få sälja gina
egna; att en genom tredubbla tullafgifter till
Svenska skepp inskränkt exporträttighet skulle
oftast göra exporten, och således afsätthingen,
omöjlig; Man påstår dernäst, att
Inrikes Sjöfarten äfvensom Inrikes handeln
Besv. och Ekon. "Utsk. Betänkan/Jen.
är åtminstone lika vigtig för Fäderneslandet,
som den utländska, och erbjuder till Flottans
behof ett vida större antal Sjömän, hvaremot
utrikes sjöfarten oftast för alltid skiljer
dem från fosterjorden, eller förderfvar
dem till helsa och seder; Emot det skäl, som
hemtas af billig reciprocitet emellan nationerna,
har man anmärkt, att då flere nationer,
i synnerhet den Engelska, med dryga
skepps- och lästumgälder betunga Svenska sjöfarten,
består den rätta reciprociteten deruti,
att äfven i samma förhållande för deras sk.pp
öka lästumgälderna i Svenska hamnar, dock
utan afseende på lastens beskaffenhet; men,
då ingen känd policerad nation ännu förbjudit
andra nationer, att fritt köpa och afhemta
dess prodncter, så är fullkomlig reciprocitet
i detta afseende af oss iakttagen med
dem alla, cLå vi tillåta dem, att afhemta våra
producter.
Slutligen åberopar man till handelsfrihetens
försvar villkoren och ändamålet för
sjelfva samhällsinrättningen, såsom äldre
ecb mera orubbliga, än alla ekonomiska Författningar,
hvilka endast på dem kunna grundas,
och till deras bibehållande böra lämpas.
Man påstår, att äganderättens helgd, att säkerheten
om besittningen samt användandet /
af egendom och producter, är första villkoret
för samhällsförbundet, och att denna rätt
är lika helig för alla medlemmar, och för
all slags egendom eller product; att de inskränkningar
uti ägande rätten, som medlemmarnes
gemensamma bästa fordrar, böra lika
Eesv, och Ekon. Utsk. Eetunkanäeni
träffa alla medlemmar och all slags egendom
eller product; att dessa inskränkningar ej kunna
utan orättvisa grunda någras vinst och
intresse på andras eller Heras förlust och undergång,
några producters bibehållande i
pris på andra producters nedsättande i värde;
att likväl i närvarande fall denna följd
kan blifva oundviklig, då det ej är lika fritt,
att handla nied skogseffecter, som att handla
med Jern och de flesta andra Svenska
producter; då de förras export är dels förbjuden,
dels betungad med mångdubbel tull,
i proportion af värdet emot Jern och andra
producter, som emot lindruga afgifter fritt
få exporteras, hvaraf skall följa, att de medborgare,
som till sitt och sina barns torftiga
underhåll, samt sin gärd till Staten, ej äga
annan möjlig tillgäng än skogseffecterna, ofta
icke kunna förvandla dem till penningar
eller näringsmedel, utan nödgas uppoffra dem
för intet, eller med förlust, för att befordra
andra medborgares vinst och ofta äfven lita»
att detta ändamål kan vinnas.
Förenämnde, å båda sidor ömsom medgifna,
och ömsom bestridda skäl, hafva tillika
blifvit understödde af speciella uppgifter
och calculer, uti hvilkas detaillerade
pröfning Utskottet ej ansett sig böra ingå,
då sådana calculer dels nödvändigt mäste
vara till sin natur obestämda, och under tidernas
lopp föränderliga, dels blott vid individuella
förhållanden kunna äga bevisningskraft,
hvarjemte de väckta allmänna frågorna
synas kunna och böra efter allmänna för
-
Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkanden.
nuftsgrunder säkrast bedömas och afgöras.
Af det, som nu blifvit anfördt, torde likväl
Riksens Höglofl. Ständer finna, att Motionerne
om en fri export af Svenska trädvaror
med fremmande skepp, om en tillåten
utförsel af samma varor öfver Norrska gränsen,
samt om ProductPlacatets hvilanda eller
upphäfvande (åtminstone såvida det anses
inskränka Svenska Frodticters export)
stödjas på alldeles lika grunder och bestridas
af alldeles lika skäl, samt kunna följaktligen
gemensamt behandlas.
Vid pröfningen af dessa vigtiga frågor,
hvilka äfven vid sistlidne Riksdag varit framställda,
har Utskottet ansett sig böra, till
upplysning och ledning för sin närvarande
åtgärd, rådfråga den öfverläggning, som dä
förevarit, och dervid funnit, att Ihåg- och
Ekonomi-Utskotten uti afgifvet Betänkande,
rörande ibland annat den då väckta frågan
om ProductPlacatets upphäfvande, och lika
frihet för utländska som för Svenska skepp,
att både till Riket inportera utländska, och
härifrån exportera Svenska producter, yttrat,
att ”sorn Kongl. Maj:t i Nåder stadgat,
att ProductPiacatet så väl i krigstider, som
då andra serskilda orsaker sådant fordrade,
skulle blifva hvilande, hvilket jemväl för
närvarande, enär Kongl. Majit i Nåder detta
år tillåtit afhemtning med utländska fartyg
frän Rikeis Stapelstäder, af trädvaror,
Bräder, Bjelkar, Sparrar och Tjära, blifvit
förordnadt} alltså, och då Riket nu finner
sig i en tryckande underbalance, hvilken en
-
Best. och Rhon. Utsk, Betänkandet.
dast genom utvidgande af inhemska productionen,
och en fri afsättning af Landets tillverkningar
kan skyndsamt undanrödja , samt
flera städer i Riket icke drifva någon serdeles
activ uw'ike§ Sjöfart, hvilken icke eller
deraf lider mehn, om utländsk man från stapelstad
får utföra effecter af Stångjern och
förenämnde skogsprodueter, hvarigenom
Landtman^en ofelbart tillskyndas en vida
högre betalning, än om stadernas handlande
lemnäs tillfälle, att sjelfva bestämma effecternas
värde, och den derföre erläggande
betalning, tro Utskotten sig böra hemställa,
om icke den underdåniga anhållan må hos
Kongl. Maj:t af Riksens Höglo fl. Ständer
framföras, det må omförmäldte ProductPlacat
blifva till sitt innehåll hvilande, intilldess
Landets ökade produetion kan medföra en lör
Riket mera fördelaktig handel.”
Vid öfvervägande af de skäl, som grundlagt
föregående Betänkande, kan Utskottet ej
annat finna, än att desamma annu fortfara,
emedan så väl flere af Kongl. Maj:t vidtagna
nådiga författningar till mindskning af Rikets
importer, samt hämmande af utländskt öfverflöd
derom vittna, som ock Kongl. Maj:ts
Nådiga Propositioner vid denna Piiksdag till
afhjelpande af Rjkets förlägenhet i flere afseenden,
samt Riksens Heglofl. Ständers oafbrutna
öfverläggningar för samma ändamål.
Om, som ej lärer kunna nekas, det är en bedröflig
sanning, att Riket ännu befinner sig
i en tryckande lindelbalance, alt, oaktadt
alla bemödanden, den deraf beroende vexel
-
\
Et sv. och Ekon. Utsk, Eetänkanden, 597
coursen och det dermed förenade myntvärdet
ännu ej kunnat vinna en önskad förbättring,
så är det så mycket angelägnare, att
deremot söka och vidtaga tjenliga och kraftiga
botemedel, som verkningarne af dessa
olyckor, under en längre tids utdrägt, blifva
allt mer förstörande för fäderneslandet.
Ehuru minskning af Rikets importer och
ett allmänt hämmande af öfverflödet, som
utgiort föremålet för Kongl. Maj:ts Nådiga
omsorger, äfvensom Riksens Högloft. Ständers
egna åtgärder vid denna Riksdag, böra
till någon del bidraga att återställa jemvigten
och afhjelpa det onda, kan likväl Utskottet
ej smickra sig med det hopp, att ändamålet
genom dessa medel skall tillräckligen
vinnas, titan tror, i likhet med sitt, vid sistlidne
Riksdag afgifna Betänkande, att Rikets
underbalance endast kan genom utvidgande.
af Inrikes *■productionen och. en fri afsättning
af Landets tillverkningar skyndsamt
undanrödjas.
Med dessa åsigter går Utskottet nu att
yttra sig öfver de serskilda motioner, sorn
i detta ämne blifvit gjorda, och får först i
afseende på hvad, som blifvit yrkadt om productplacatets
upphäfvande,vördsamligen anföra,
att, som Kongl, Maj:t äger sig den rätt förvarad,
att ej allenast i krigstider utan äfven
eljest, då serskilda orsaker sådant fordra,
förklara FroductPlacatet hvilande, samt äfven
ifrån dess höga ståndpunct säkrast kan öfverse
dessa orsaker och deras förhållande, anser
Utskottet denna frågas afgörande böra
598 Besv. och Ekon. Utsk. Eelänhanden.
i underdånighet öfverlemnas till Kong],
Ma]':t, och således ett tillstyrkande af berörde
ProductFiacats suspension nu öfverflödigt,
då Kongl. Maj:t i sin vishet icke lärer underlåta,
att vidtaga denna åtgärd, när Kongl.
Maj:t i Nåder pröfvar den allmänna huchållsoch
handelställningen påkalla densamma.
Hvad dernäst angår frågan om en friare
utskeppning af Svenska skogsproducter med
främmande fartyg] så har väl Utskottet insett
handelsfriheten i allmänhet vara af stor vigt
för Rikets näringar och inre välstånd; men,
då hvarken Utskottet eller Riksens Höglofl.
Ständer torde vara i tillfälle att kunna pröfva
alla följderna af den nu yrkade friheten,
i afseende på Rikets förhållande till andra
magter, tror Utskottet, att Riksens Höglofl.
Ständer icke böra genom några bestämda
önskningar förekomma Kongl. Maj:ts egen
mognare pröfning af dessa förhållanden och
deraf följande Nådiga beslut; och tillstyrker
fördenskull, att äfven denna fråga må med
fullkomlig underdånig tillförsigt öfverlämnäs
till Kongl. Maj:ts visa afgörande, endast med
tilläggande af den underdåniga önskan, att nyttig
reciprocitet må erhållas emellan Sveriges och
andra länders handelsrättigheter, der densamma
ej redan finnes.
I förening med den nu förnyade motionen
om productpiacatets suspension har Herr
Manner st cim vid denna Riksdag serskildt yrkat,
att äfven Kongl, förklaringen deröfver
af den 26 Februari 3726 måtte få till sin
verkan förfalla; men, dä häraf skulle blifva
Hesv. och Ekon. Utsk. Eetiinkctnden. fry)
en följd, att äfven den inrikes Sjö- och Fraktfärden
emellan Svenska hamrar skulle af utländska
fartyg obehindradt delas, och det är
otvifvelaktig*, att den Svenska Sjöfart, som inom
egna pvovincer och egna kuster befordrar
handelsrörelsen emelian samma lands invånare,
bytet af deras Producter, och uppfyllandet
af alias behof, är ännu angelägnare än
den, som befrämjar coinmunication emellan
andra Länder; så anser Utskottet, att en sådan
frihet, hvilken ej af någon handlande nation
plägar beviljas åt fremmande, skulle ej allenast
för den vigtiga inre Svenska handeln
och sjöfarten medföra sfeadeliga följder, utan
äfven öppna nya utvägar för oloflig införsel
af fremmande varor, samt göra den, till hämmande
deraf tillförordnade kustbevakningen
svår, om icke omöjlig. I anseende till dessa
skäl finnér Utskottet sig icke kunna tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständers bifall till denna
del af Herr Mannerstams motion.
Beträffande de serskilda väckta motionerna
om tillstånd att exportera skogsefFecter
från Bohus- samt Carlstads Län till Norrige,
så, emedan en stor del af denna allmoge äger
föga annan utväg än denna för sitt uppehälle
och sina kronoutskylders betalande,
samt tillika en stor del af dessa orters vattendrag
löpa in' åt Norrska sidan, och således
transporten åt den Svenska är svår, om
icke omöjlig, hvarjemte Kongl. Maj:t redan,
genom flera serskilda Nådiga Resolutioner,
täckts bevillja en sådan frihet åt de längre
i Norr boende Svenska Invånare vid Norr
-
Co a Eesv. och Ekon, Utsk. Betänkande»,
ska gränsen, anser Utskottet sig böra till
Riksens Höglofi. Ständer föreslå, att till Kongl,
Maj;t frambära deras underdåniga önskan om
en dylik rättighets bevilljande för denna
allmoge.
Sluteligen har Utskottet äfven tagit i öfvervägande
hvad Riksdagsmannen Eric Svensson
från Bohus Län serskildt i förening härmed
yrkat, att all försäljning af Landtman»a-producter
emellan Sverige och Norrige
må, utan lullafgifter, vara tillåten, hvarvid
Utskottet funnit, först, att frågan om tullens
upphäfvande icke lärer tillhöra detta Utskotts
bedömande, och dernäst, att förslaget om
en å dessa sidor fri handel med Norrige,
såsom ett ämne rörande äfven sistnämnde
Lands Författningar och intresse, lärer nu
så mycket mindre af Riksens Höglofi. Ständer
böra upptagas, som Hans Mai:t vår nu Regerande
allernådigste Konung, hvilken genom
sin tapperhet och vishet grundat föreningen
emellan bägge dessa Riken, ej lärer underlåta,
att till verkställighet befordra alla de, dem bägge
gemensamt rörande, nyttiga hushållsförslag,
som med vilkoren för föreningen, och
bägges fördelar instämma.
Dock varder delta allt, jemte flera Ledamöters
serskilda tankar i ämnet, Riksens
blöglofl. Ständers eget mogna ompröfvande
vördsamt understäldt. Stockholm den 25
.April! i8t8.
£esv. och Ekon. Utsk. Be Länk anden. Gol
Transumt af Frotocollerna, hållna uti PiikSens
Högiofl. Stänclers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskott, tvid Urtima Riksdagen
i Stockholm den 17 och 24 dprill
1818.
Följande skriftliga anföranden inlemnade.
1:0 Af Herr Prosten Säve.
’’Ett yttrande i förevarande grannlaga och
för nationen vigtiga fråga, måste vara både
elen sorg fälliga undersökningens och den högsta
oväldighetens. Man har önskat och äskat
upplysningar för ämnets utredande, och
Herr Presidenten Friherre Edelcrnntz har
i sitt utförliga Betänkande i Kongl. CommerceCollegio
gifvit dessa med snillets klarhet
och omfattning, med djup kännedom af landet
och en öppen syftning på fäderneslandets
stora intresse. I hvad deremot blifvit
anfördt, har man sett åtskilliga olika uppgifter
eller rättelser, merändeis detaille-omständigheter
och beräkningar. I intet ämna
blir likväl nödigare, att vidga utsigten, att
betrakta ämnet i sitt hela, och väga skälen å
ömse sidor.
Jag finner mig härvid kunna utgå fran
de säkra grundsatserna om Jordbrukarens ägande
och dispositionsrätt öfver sin jord och
sina produeter, om vigten af frihet för näringsfliten,
och af obehindrad concurrence i
handelsrörelsen, såsom grundvillkor för industri,
folkökning och välmåga. Jag betraktar
derefter frågan om Skogsexpoiten i afseende
på Staten, i afseende på skogsägarne,
6o2 Eesv. oeh Eken. Utsk. Betänkanden,
och med jemförelse med andra länders hushållning
i denna del.
Jag fäster först uppmärksamheten på större
delen af Riket, skogbeväxt, ouppodlad,
ännu en ofantlig vildmark. Jag ser en omätlig
skogstillgång, onyttig, vanvårdad, årligen
uppbränd och förstörd genom brist af
export och nog lönande användning. Här återstår
kanske en tredjedel af Riket, att genom
odlingar eröfra, för att ersätta den dyrbara
tredjedel, som gått förlorad. Man tror
sig kunna genom ett förbättradt hushållssätt,
och lättad afsättning se Statens betydliga vinst
genom utbredd rörelse, tilltagande odlingar
och folkökning. Det är utan tvifvel denna
nya odlingsväg , som alla samhällen från
vildhet och armod gått, och detta skäl måste
först skola läggas i vågskålen mot de
mindre beräkningarne, de enskifta afseenden
och intressen.
Jag öfvervägar dernäst de enskifta hernmans-och
skogsägarnes belägenhet: Dessas,
omkring en million Svenska innebyggares
tvång och lidande, att ej kunna få begagna,
och till den möjligen mest betalande få afyttra
sin egendom, sina Trädvaror, och hvilka
serdeles i de norra, vidsträckta provincerna
äro dömde till armodets lif. Det är bovist,
att dessa skogsägare för sina effecter
återfå knappast arbetskostnaden, och alt
dessa varor, genom handelns stagnation, mer
och mer skola falla i vanpris 5 att svedjandet,
kolningen och askbranningen af skog
är den rysligaste misshushållning och blott
