# ID: svediakorp-gov1826
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,988
# sentences: 2,115
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


B1HANG
till Riks-Ståndens Protokoll
\id Urtima Piik.sdagen i Stockholm
1817 ock 1318* .
8:de Samlingen,
Innehållande Riksens Ständers Allmänna
Besvärs* och Ekonomi-Utskotts Betänkanden
och Förklaringar, __
,><ceooocttM^K»M^o«»9aaoo«xooC(»ccxxMeeo»<g
STOCKHOLM, ifli8,
hos Zaiharias H a t g g s t r ii m.
(Stora Nygatan, 3;e Huset tili venster ftin Kornhamn)
lOOOCeOOOCXXX^OOOOOOOoCglOOOOOOOöOCXlOOOOiCCXX)»——~
N;r l.
Wårås arnt Memorial!
D ..
k^edan Allmänna Öesvärs- och Ekonomiutskottet,
till vinnande af erforderlig skyndsamhet
i behandlingen af den mängd olikartade
mål, som till Utskottets åtgärd remitteras,
funnit lämpeligt, att i likhet med
hvad vid föregående Riksdagar skett, inöm
sig utvälja 3ne Berednings Divisioner,
der Målen böra utarbetas, innan de till Utskottets
sluteligä ompröfvandé förekomma;
och Utskottet, på sådan grund, enligt hvad
RiksdagsOrdningens 24 §• medgifver, antagit
gne Kanslister, hvilka, hvar och en
uti sin Division, komma att, i egenskap
af Notarier, tjenstgöra; så får Utskottet
vördsamligen anhålla hos de Respektive
RiksStånden, att, då desse Notariers trägna
befattning icke medgifver dem någon tids
upptagande med renskrifning, Utskottet måtte.
tillåtas antaga, utöfver hvad Riksdagsordningen
föreskrifver, fyra Kanslister med ett
deremot svarande arfvode, hvilka äga att
Sekreteraren och Notarierne i Renskrifhingsgöiomålen
till handa gå. Stockholm
den 12 December 1817.
4 Best), eeh Ekon ZJtsk, Bettinhanden
Å Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Ledamöters
vägnar.
C. S. Mörner.
A Vällofl. BorgarSiåndets
Ledamöters
vägnar.
A. Fredin.
o
A Högvördige Preste»
Ståndets Ledamöters
vägnar.
O. Ferlin.
A Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters
vägnar.
Nils Mänsson,
Å. F n i x t i t,
N:r 2.
Riksens Högloft- Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekonomi Ut shott s Betänkande
i anledning af flere särslulte
ifrån Respective RihsStånden
remitterade Memorialer, rörande
Bränvins bränning en och dermed
sammanhang ägande ämnen.
Ett ibland de vigtigare och allmännast yrkade
öfverläggning^ämnen, hvilka först ådragit
sig I\. H. Ständers uppmärksamhet
vid innevarande Riksmöte, och hvaröfver
Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanclen r}
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit uppdragit, att med sitt Betänkande
inkomma, är frågan, om fortfarande af
den fria HusbehofsBränvinsbränningen efter
derom stadgade och nu gällande Författningar,
eller Dess inskränkning och förändring
med afseende på en sednare tillkommen
erfarenhet och tidens närvarande skick.
Till Utskottets Utlåtande hafva följande
H andlingar i detta hänseende blifvit remitterade;
Ifrån
Högloft. Ridder skap et och Adeln.'
Memorial af Herr Svedenhjelm, Hans
Leonhard, under den 6 December 1817.
Memorial af Herr Flach, Carl Fredrik
under samma dato.
Anförande till Protocolleb den 10 December
af Herr Grefve Mörner, Carl Stellan.
Memorial af Herr Grefve Hamilton,
Gustaf Wathier, samma dag.
Anförande till Vrotocollet, samma dag,
af Herr Ilejkcnschöld, Adolf.
Dito samma dag at Herr Sköldebrand,
Pehr Eric.
Dito samma dag af Friherre Nauchoff,
Hernik Johan.
Memorial ytterligare af Herr Svedenhjelm
den 13 December,
Dito a£ Herr Estenberg, Pehr, samma
dag.
6 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden
Ifrån Högrör dige FrästeStåndet.
Anförande till Frotocollet, af Prosteri
Herr Doctor Stenhammar den 10 December
femte föfklaradt instämmande af Herrar
Doctor Knös samt Prostarna Hagberg
och Ahnqvist, med manga andra. —-
Memorial af Herr Professor Agardh
den 13 December.
Dito af Herr Prosten Backman den
15 December.
Ifrån Wälloflige BorgareStåndet.
Memorial af Herr E. M. Leffler den
2 December.
Anföranden till Frotocollet af Herrar
Torsell, Nyberg, Ahlin, Eckhoff, Winberg
och Arfvidsson.
Utdrag af Wälloflige Ståndets. Frotocoller
den 2 och 4 December, innehållande,
jemte ofvannämde skrifteliga anföranden,
de derstädes i afseende på Husbehofsbränningens
inskränkning skedda munteliga
discussioner.
Memorial af Herr Laurell, den 8 December.
Ytterligare Memorial af Herr Leffler
samma dag. innehållande Förklaring af
Dess förut ingifne yttrande.
Ifrån Hedervärda BondeStåndet.
Frotoeolls Utdrag af den 13 December,
innehållande skrifteliga anföranden
Besv. och Ekon TJtsk. Betdnkanden 7
af Riksdagsmännen Wessing från Westmanland,
samt Botvid Jonsson från Östergötland,
jemte förklarande af Ståndets allmänna
bifall till dessa anföranden.
Då alla nu uppräknade Memorialer,
Anföranden och Protocolls Utdrag, hufvudsakligen
behandla samma ainné, nemligen
Fria HusbehofsBränningen, men för öfrigt
innehålla särskilta och efter hvarje Författares
olika synpunkter, ganska skiljaktiga
uppgifter och Förslager; vågar Utskottet,
med hänseende till; hvad nedanföre anföres,
icke nu upptaga R. H. Ständers dyrbara
tid, med upprepande af hvarje Memorials
särskilta innehåll, utan utbeder sig att framdeles,
efter vederbörlig Beredning, häröfver
i sammanhang få afgifva sitt Utlåtande,
För det närvarande har Utskottet fästat
sin uppmärksamhet dervid, att de remitterade
Hamllingarne, tydeligen omfatta
2:ne särskilta frågor: En är:Om för när
varande
tids ögonblick, Landets behof,
med lemnadt afseende på den inbergade
skörden, öfver höFvan uppjagade Spanmålspriser,
samt derigenom för de behöfvande
befarad brist på tillräckeligt förråd till
brödföda; föranleder R, H. Ständer, att hos
Flans Majit Konungen nu genast anmäla sin
underdåniga önskan öm inställelse af all
slags Bränvinstill verkning, antingen tills
vidare eller på viss gifven tid, och intill
dess Kongl. Majist linner med Landels bä
-
8 Besil, och Ekon. Utsk. Eetönkanden
sta förenligt att den åter frigifva. Z)en
andra är: Hvilka för Landets Hushållning
gagneliga förändringar, tillägg eller inskränkningar
uti Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordning af den 6 September 1815, jemte
de deröfver sedermera Nadigst afgifne
förklaringar, böra hos Kongl. Majit un»
derdånigst af R. H. Ständer föreslås, såsom
säkrare ledande till ändamålet'. Jordbrukets
trefnad, ar hvarje enskilt Hushållares
deraf beroende välstånd.
Ej mindre föranledt af de allvarligaste
diskningar uti några af de remitterade
Memorialerna, än af egen öfvertygelse om
den nödiga skillnaden emellan dessa 2ne
frågor samt vigten af den förras ofördröjeliga
afgörande; har Utskottet fattat det enhälliga
beslut, att utan vidare beredning,
eller a Ibid an de af officiella utlåtanden och
endast med afseende å de upplysningai', sorn
genom Ledamöternas från alla landsorter sammanstämmande
uppgifter kunnat inhämtas, till
R. H, Ständer öfverlemna sina tankar.i detförra
hänseendet, Huruvida Husb eliofsBr än.
vinsbränningenbär för det närvarande inställas.
Saken synes ej tåla minsta dröjsmål, då
ryktet redan är utspridt om detta hos Respective
RiksStånden varande öfverlägg.
ningsämne, och, efter högsta sannolikhet,
Speculanter, ehuru ock Riksens H. Ständers
önskan och Konungens Nådiga beslut må
utfalla, använda värtriingstiden, att efter
möjlighet utsträcka tillverkningen, troligen
Bes v. och Ek. Utsk. Betcinkanden 9
af de mest gifvande Sädesslageti, i fruktan
för ett hastigt åkommanöe förbud. Tvärtom,
då hvar och en vet hvad han har
att påräkna, skola sinnena lugnas, saken
återtaga sin naturliga gång och hvarje
Hushållare nu, och hädanefter som hittills,
hufvud sake! igen till Bränvinsbränning
använda Rotväxter och den slöare
Säden, hvaraf de önskade följderna, ökad
tillgång på brödföda af de stridare Sädesslagen,
och efter tillgången ' modererade
spanmålspriser, böra i naturlig ordning härledas,
*.
Samvetsgrant och med största omtanka
har Utskottet samlat de skäl, som synas
böra grundlägga R. H, Ständers beslut,
och får dem nu vördsamt framställa.
Dessa skäl äro dels allmänna, alltid
och allestädes gällande, och åt hvilka man,
sysselsatt ined afhjelpande af ögonblickets
behof, må hända icke alltid lernnat vederbörlig
uppmärksamhet, och hvarigenom
man allt längre skiljt sig ifrån det rätta
synmålet och satt sig i nödvändighet att
tillgripa palliativer. Dels äro de temporäre,
" och bestämmas i detta fall af de trovärdigaste
och lättast tiilgängelige calculer
öfver närvarande tidens behof och tillgångar.
Till de förra höra, korteligen uppräk«
nade: »
Ecsv. och Kkon, Utsk. Betänkanden
1:0 Den af alla välbetänkta Statsmän
anförda samt obestridda sats, att täta ombyten
af ekonomiska författningar förorsaka
oberäknelig skada för åkerbruket,
kulturen och näringarna. Landtmannen,
omtänksam för erhållandet af bränvin till
sitt husbehof, och drank för sin ladugård,
men oviss om den tid och tillfällle, han
härtill kan begagna, vilseföres uti all slags
beräkning af sina krafter samt nödgas tillgripa
de tillgångar, han med visshet om
ett fortfarande fritt utöfvande af sina rättigheter,
säkert sparat åt andra behof. ,
£2:0 Den af erfarenheten bestyrkta
sats, att Spanmålspriserna icke alltid nedsättas
af förbud emot bränvinsbränning,
utan tvertom ofta till ett högre belopp
uppiagas, Detta later ock lätt förklara
sig, då man å ena sidan besinnar den fyllnad
i verklig spanmåls åtgång, som måste
blifva surrogat för den till Ladugårdens utfodring
bristande dranken, och å den
andra, den starkare tillverkning af de ädlare
sädesslagen, som, lönbränning oberäknad,
alltid varit och skall blifva utöfvad
under den kortare tillåtna tiden. Härtill
kommer äfven den af sjelfva förbudet väckta
fruktan för uppjagade priser, hvilken
annars, åtminstone i den grad, sig troligen
icke inställt, och af hvilken Ockrare förstå
att sig förträffligen begagna. Noggranna
och inbördes relativa calculer kunna i
denna väg icke ägas; men Utskottet före
-
Bcsu. och Ekon. Ut sk. Betcinkanden. n
ställer sig, att, om på ett helt års tid, under
hvilken brännvinsbränningen vore tillåten,
och på ett annat, under hvilket den
vöre förbuden, i 8 månader, men tillåten
blott i 4, man jemförde consumtion af
H vete, Råg och Korn; skulle en större
qvantitet deraf åtgå på det senare.
Orsaken härtill är klar. Behofvet af bränvin
är detsamma, men föremålet för vinningslystnaden,
i afseende på stegrade priser, vida större.
Den på hela året fördelade tillverkningen,
som nu sker af rotfrugter, bafra, slösäd
och sådane ämnen, hvilka allmänneligen,
åtminstone i de flesta Landsorter, icke användas
tili brödföda, skall sammanträngas
på en kortare tid och således nödvändigt,
till vinnande af det åsyftade ändamålet,
medtaga den påräknade och till brödföda
annars troligen sparade stridare säden,
3:0 Införsel af utländsk säd skall
följaktligen, om den föregående calcolen
får tagas för rigtig, icke vid fortfarande fri
bränvinsbränning okas, åtminstone i vida
mindre proportion, än hvad det utrikes ifrån
i motsatt händelse införskrifne bränvinet
rikeligen fyller, i hvilket fall förädlingen
äfven blifver Utlänningens vinst, och
dranken förloras för Ladugårdsskötsel^
Utskottet tror sig kunna antaga för säkert
och af erfarenhtten bestyrkt, att om, vid
inträffande af bränvinsföibud, belopp«t
sammanräknas under ett år för den införskrifne
Spanmålen och bränvinet, skall
12 Beiv. och Ekon. Utsh. Betänkanden
det i värde vida öfverstiga blotta spanmå.
lens införsel de år, då Husbehofsbränningen
varit oinskränkt. Klart följer af sakens
natur, att man vid dessa relativa beräkningar
icke får afse den absoluta qvantitetaf
införskrifven spanmål, såsom beroende
af missväxt, krig och andra tillfälligheter,
må hända äfven stundom af enskild vinningslystnad,
hvilket allt Lagstiftaren lika
litet kan förekomma, som den absoluta
bränvinskonsumtion i ett land, för hvars
nation denna drycks måttliga förtäring, både
i afseende på klimatets hårdhet och
längre vana, blifvit ett oåterkalleligt behof.
4:0 Att ett temporärt bränvinsförbud
icke verkar hvarken på nationens moralitet
eller det öfverdrifna begäret till njutning,
hvilket foljakteligen bör genom andra
medel hämmas; är så tillräckeligen
bestyrkt, och följer så rakt af sakens natur,
att Utskottet tror sig icke böra upptaga någon
tid med dess vidare bevisning.
Af alla dessa allmänt verkande orsaker
föranleddes 11. H. Ständer vid 1S15
års Riksdag, att hos Hans Majit Konungen
nnderdånigst anhålla, det inskränkning
i bränvinsbränningen icke måtte äga rum
vid andra tillfällen, än då krig och hungersnöd
inträffa. Då vi genom Försynens nåd
och vår Örverhets visa åtgärder äro befriade
från det förra, återstår blott att undersöka,
om den senare är för handen, eller billig
Eesv. och Ekon. Utsk. Betankanden. ijj
farhoga derföre, genom fortfarande af fria
Husbehofsbränningen, kan uppkomma; hvilket
utgör senare delen af framställningen.
Det är och förblifver alltid en svår sak,
att inom vår fosterbygd med full säkerhet
bestämma den erhållne skörden, så till
qvantitet som afkastning, äfvensom der»
tillräckelighet för Landets behof. Få ibland
Svenska Åkerbrukare nyttja sjelfve, uti
någotdera af dessa fall, pälitelige beräkningar
för sina enskilta hushåll, och dessutom
gifva så högst olika Landsorters klimat
och tillfälliga väderlek olika resullater
nästan för hvatje Landsort. Man ser sig
derföre nödsakad, att taga sin tillflykt till
uppgjorde slutsatser af den allmänna rösten,
hvilken i thy fall förblifver säkraste och
nästan enda måttstocken för all möjelig
beräkning. Allmänna öfvertygelsen synes
hafva stadgat sig derom , att innevarande års
skörd varit medelmåttig och i flera provincer
snarare närmat sig till förmonlig
än svag årsväxt; att höstsädet,såsom Råg
och H vete, väl någorstädes felslagit, och i
allmänhet är mindre gifvande; men att deremot
vårsädet; Korn, Blandkorn, Ärter och
Hafre, nästan utan undantag gifvit en ymnig
och strid skörd; samt att afkastningen
af Potates, åt hvars odling och användbarhet
sednare tider gifvit en i flera hanseenden
så förtjent uppmärksamhet, allestädes
varit ovanligt gifvande, hvadan landet
häraf äger ett ansenligt förråd.
j4 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänk anden
Enskilt hafva RiksdagsFullmägtige, dels
nti de remitterade Memorialer, dels uti
till Utskottet afgifne Utlåtanden, intygat,
att uti Skåne och Blekinge, samt, i afseende
på vårsäden, uti Halland varit en ymnig
årsväxt, och att följaktligen där ar öfverflöd
af Spanmål, hvilket ibland annat
äfven styrkes af den Tacksägelse-adresse,
som Skånes innevånare till Körningen underdånigst
ingifvit för Kongl. Ma;:ts LandsFaderliga
Nåd och visa anstalter, till förekommande,
nleddelst uppköp för Kronans
räkning* af Spanmåltnis derstädes annars
blifvande vanpris: — Att förhållandet nästan
är enahanda i Småland, hvarest Rågen
hela hösttiden blifvit såld för 8 Rd. Banco
samt helt nyss, troligen i fruktan för bränvinsförbud,
stigit till g å g— Att i Östergöthtand
alldeles icke försports några
ovanligt höga Spanmålspriser, utan att skörden
i år varit på Slättlandet medelmåttig
och i Skogstrakterna särdeles gifvande: —
Att i Skaraborgs Län ymnig tillgång på
Spanmål gifves, men ingen annan afsättning
ännu förspörjés, än till de Allmänna
Magasinerna: — Och sluteligen att uti Dalarna,
denna för inträffande Spanmålsbrist
så ofta utsatta Province, samt uti de längre
i Norr, till och med Vesterbotten belägne
orter, Vårsäden varit härlig, ehuru
Rågen, som här mindre begagnas, äfven;
tarit mindre gifvande.’
Best), och Ekon. Etsk. Betänkanden 15
Af aila dessa dels sammanstämmande*
dels för enskifta Landsorter gällande uppgifter,
synas följande slutsatser kunna härledas:
1:0
Att vanlig tillgång på Spanmål
linnes inom Landet, särdeles vårsäd, hvaraf,
jemte Rotfrugter, en klokt beräknad
BränvinsBränning bör kunna verkställas.
2:0 Att om ovanlig och på Husbehofsbränningens
inställning verkande brist
någorstädes skulle yppa sig, vore denna
brist partiel, och bör ifrån de öfriga Provincerna,
hvarest skörden blifvit ymnigare*
kunna till fördel för båda, utan särdeles
svårigheter fyllas.
3:0 Att, ehuru problematisk äfven verkan
af 1812 års Bränvinsförbud på Spanmålspriserna
och tillgången kan visa sig,
likväl, i alla fall, icke samma skäl dertill
förete sig nu som då, när hela Rikets gröda,
så i afseende på Säd, som Rotväxter,
var af kölden förderfvad, och i detta hänseende
framställde en fruktansvärd bild af
brist och hungersnöd, i stället för att innevarande
års skörd obestrideligen är medelmåttig,
samt till större delen välbergad;
och
4:0 Att den erhållna rika skörden a£
Potates, samt besparade tillgångar af Slösäd,
skulle till större delen för Landtniannen
förlora sitt värde, om den ej, efter
redan gjorda beräkningar och träffade anstalter,
genom förädlande till Bränvin fin
-
16 Bern. och Ekon. Utsk. Eetänhanden,
ge användas för att ernå medel till utskyldernas
bestridande, till Husbehof och till
Ladugården» utfodring.
Fördt af dessa framställningar, tror
Utskottet sig på goda skäl böra afstyrka
R. 11 Ständer från alla beslut för det när»
varande, hvilka leda till någon hastig inskränkning,
än mindre upphäfvaode af den
fria Husbehofs Bränvinsbränningen, eller
att hos Kongl. Maj:st i denna del anmäla
någon underdånig önskan; hvarjemte Utskottet
får framföra sin öfvertygelse, att
ju hastigare farhågan kan skingras för ett
så beskaffad! förbud, ju förmonligare skall
verkan blifva på den nu framkallade öfverdrifna
Bränvinsbränningen.
Ett helt annat företeende visar sig uti
de öfriga ämnen, hvilkas undersökning sysselsatt
Respective Författarne af de remitterade
Memorialen — Dessa afse en öfversigt
af nu gällande författningar om
fria Husbehofs Bränningen i hänseende
till pannerymd, locaiitet i Städer eller på
Landet, grunderna för afgifternas beräkning,
vidtagande af förändrade Ekonomiska
och moraliska åtgärder m. rn. Men som
dessa åtgärder icke synas äska någon skyndsamhet,
icke heller^, äfven om möjeligheten
skulle det tillåtä, böra så behandlas;
får Utskottet förnya sin ofvan yttrade anhållan,
att deröfver framdeles uti ett helt
sammanhang få angifva sitt betänkande;
underställandes för öfrigt vördsamligen,
Besv. och Ekon. Etsk. Eetänkandcn. 17
så det ena, som det andra, jemte 2:ne ledamot
ers i ämnet afgifne särskilta tanka,
R: H. Ständers mogna öfverläggning och
visa beslut. Stockholm den 20 December
1817.
Transumt af Protocollet hullet i R. IL
Ständers Allmänna Besvärs och EkonomiUtskott
vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den 20 December 1817.
II err Hök yttrade:
”Att då Kongl. Spannemåls och MagazinsDirectionen
hos Kongl. Maj:t ansett sig böra
tillstyrka inställning i BränvinsBränningen,
grundad på de från Landshöfdingarne i
Länen inkomna berättelser om detta å.rs
Skörd och Spannemålstillgången, ansåg han
sig dertill böra sätta större förtroende, än
hvad enskilte personer, hvar och en för sig,
kunna linna förhållandet. Han yrkar således
för sin del, det måtte all BränvinsBränning
för de trenne första månaderne af instundandande
år så mycket heldre inställas, sorn
mycken anledning till Spannemålsbrist nästa
Vår och Sommar, åtminstone i flere Landsorter,
vore att befaraj men då pluralitetens
mening nog tydeligen visar sig för en fortfarande
BränvinsBränning, afstår han gerna
från Votering, och ätnöjes dermed, att dess
särskilta tanka får i rrotocollet inflyta'’.
Härmed instämde till alla delar Herr
Ebel.
Billan" till RiksSt, Prot. iSI7-i8>8i 8:äe Sami. 3, 4.
ig Be sv t och Ekon. TJtsk. Beiänkandeti,
N:t 3.
Riksens Högt. Ständers Allmänna Bé■>
svärs och EkonomiUtskotts Utlåtande,
i anledning af hoS Högh Ridderskåpet
och Adeln samt Väll o fl. BorgareStändet
gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 20 nästlidne December
afgifne Betänkande i den frän samtliga
RiksStåndfn till Utskottets handläggning
öf verl enni a de fr äg a, om fortfarande
eller inställning af den frid
HusbehofS Bränvins Bränningen,
13e med återRemissen af Utskottets förenäinda
Betänkande följaktige handlingar innefattas
uti:
1:0 Utdrag af Högh Ridderskapets och
Adelns Protocoller för den 27 och 30 sistlidne
December med bifogade särskilta Memorialer,
deruti anföres:
af Friherre Foch, Bengt Wilhelin, att
dess öfvertygelse om nödvändigheten af ett
Bränvinsbrännings-förbud för det närvarande
är så mycket mera grundad, som Herr Friherren
haft tillfälle inhämta tillförlitlig kunskap
derom: att de gamla Sädesförråden äro
uttömda: att detta års gröda, särdeles i anseende
till Rågen, varit mindre gifvande: att
betydliga fastän partiela olyckor träffat de
Norra Provincerna: att Spannemålen nu redan
uppstigit till ett alldeles ovänligen högt priss
fiesv. oih ÉJiöh. T7tsk. Betänknncten.
att femton af Rikets Provincer förära
Undsättning med ett ungefärligt belopp
af 60,000 Tunnor säd; att för fyllande af
Hufvudstadens behofver, som ähnu icke äiö
försedde, åtgå, såvida Allmänna Magazins Direclionen
skall fortfara att bispringa Bagarhe,
i det minsta 50,000 Tunnor, samt, att
för Värfvade Arméens* Fästningarnes, Garnisonernas
Och Flottornas underhåll erfordras
omkring 30,000 Tunnor, eller tillsammans
i 20,000 Tunnor, utom hvad för KronoBrännerierha
i HufvudStadeh särskilt behöfves;
Hvaremot hela den qvantitet, som för dessa
behofver högst är att påräkna* skall utgöra
endast 80,000 Tunnor; äf hvilket förhållande
Friherren ansett följa, att* såvida olägenheten
af Utländska Spannemåls-Förråders anskaffande
skall undvikas, måste sparsamhet
med det, som sista Skörden lemnat, iakttagas,
hvilket åter, vid en fortfarande fri Biärtvinsbränning,
ej kan vara att förvänta, enär
det ertskiltå Intresaét vanligen är böjdt* ätt
ritan afseende på framtiden och det helas väl*
Söka sin vinst på närmaste håll* och bland
Landthushållare få lära Rnnäs, som till Bränvinsbrähhing
nyttja andra ämnen än säd.
Och som Friherren i öfrigt ansett Bränvinsbränningens
inställande på en kortare tid*
hvarken kunna föranleda till SpannettiåisFriSernås
allt för betydliga nedsättning, enär till
en ny Skörd |-delar af året ännu återstå, ej
heller innefatta något menligt för Ladugårdardå*
genom ert* åtminstone meddelmåttigt
£0
J)esv» och Ekon. Utsk. Retdnkanden.
god tillgång på foder, ringare behof af drank
till kreaturens utfodring nu, än de förflutne
åren, företer sig; så har Friherren trott sig
äga fullt skäl till påstående om förbud emot
Bränvinsbränning på irenne månader, räknadt
från den lid, Kongl. Maj:t i Nåder kunde
finna lämpligast att bestämma.
Af Friherre Falkenberg, C. G-, att han
af fruktan för en vidare uppstegring af de
redan nog höga Priserna å Spannemål, härledde
från skördens mindre goda beskaffenhet
innevarande år, äfvensom till förekommande
af en möjlig brist å denna lifvets
första nödvändighetsvara, vöre föranlåten
föreslå, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
måtte anhållas om skyndesamt inställande
af all Bränvinsbränning intill April Månads
början, då den, till underhjelpande af
ett vanligen knappt vårfoder för kreaturen,
torde böra åter 'frigifvas; Hvarjemte Friherren
framställde allmänna Reflectioner, om
»klokheten af en fullkomlig frihet i Bränvin
sbränningens utöfning, såsom ofta medförande
dyr tid och brist, om de äfventyrliga
följder för allmänna lugnet eller enskilta
säkerheten, som af sistnämnde fall uppkomma,
om det menliga för åkerbruket och Culturen
af utsvultna arbetare och om Samhällets
pligt, att vaka öfver möjligheten för den
fattigare folkklassen, att se sina behofver uppfyllda;
Hvilket allt Friherren ansett kunna
antingen förekommas eller vinnas genom en
inskränkning i den nu tillåtna Bränvinsbrän
-
Besv. och Ekon. TJtsh. Betänknnden. ii
nings rättigheten, hvadan/Friherren ock "trott
det Stadgande nödigt, att tillverkning af Bränvin
aldrig borde tillåtas, med mera än en 90
kannors panna; samt
Af Friherre Ankarsvärd, Carl: att han
väl ej ansåge någon ändring i det Reglementariska
af nu gällande Bränvinsförfattning,
så vidt fråga vore om pannerymden och vilkoren
för dess begagnande, vara norlig eller
nyttig, sedan med gällande bevis redan blifvit
ådagalagdt, att de täta förändringar’, som
häruti öfvergått Landtmannen, för honom varit
högst betungande och af ett skadligt inflytande
på hans välstånd; men trodde deremot,
Regeringens rättighet att inställa Bränvinsbränningen
vara i samma författning allt
för inskränkt, samt nödvändigheten påkalla
en rättelse deruti, så att befarad hungersnöd
eller krig, icke samfällt, utan hvar för sig,
hädanefter måtte anses såsom tillräcklige anledningar
till en slik inställelse.
2:o Utdrag af VälloH. BorgareStåndets
Protocoller för den 27 sistlidne December
och den 2 innevarande månad, innefattande
så väl muntliga som skriftliga yttranden tili
Protocollet af Herrar Krull, Eneroth, Hök,
Arfvidsson, Hulphers, Leffler, Westin, Mitander
och Schwan, H. N. Bland dessa har Herr
Eneroth anfört: att, som, enligt Allmänna
MagazinsDirectionens i sistvekne November
Månad, till Kongl. Maj.t i underdånighet aflåtne
skrifvelse angående förhållandet med
årsväxten, utsigten för brödföda under in
-
S* Besv. och Ekon, Utsh, Bettinkanden,
stundande sommar är bekymrande eiler be-»
drullig, och Directionen pä sådan grund i
underdånighet hemställt nödvändigheten af
Bränvinsbränningens inställning några månader;
så oell enär af Herrar Landshöfdingars
i ofvanberörde amne afgifne Embets-berät»
telser äfven inhämtas, att Rågskörden nästan
öfverallt varit klen, och, i det hela betrak-,
tad, under medelmåttan, samt de redan till
en ovanlig höjd uppstegrade Spannemålspriserne
synas gifva styrka åt denna uppgift,
hvaraf farhåga för hungersnöd bör uppkomma;
har Herr Eneroth trott sig pligtig, att,
i MagazinsDirectionens förutnämda hemställan
instämma; Hvarmed Herr Hök sig ock
förenat, under upprepande af hvad Herr
Krull andragit, i afseende på nödvändigheten
för RiksStånden, att före fattandet af något
definitivt Beslut i frågan, äga tillgång till:
MagazinsDirectionens samt Herrar Randsh fdingars,
om årsväxten, meddeldta utlåtande.
Herr Arfvidsson har yttrat, att han med
Utskottet ej kunde dela öfvertygelse!! om
nödvändigheten af Hushållsförfattningars permanence,
att Han, tvärt emot hvad Utskottet
antagit, ansåge förbud emot Bränvinsbränning,
då det i rättan tid vidtages, leda till
nedsättning i Priserna å Spannemål, att Ilan,
såvida gräns för Pannerymden finnes utstak
d, ej kunde instämma i den tanka, som
Utskottet framställt, att, under en blott på
fyra månader afåret frigifven Bränningstid,
mera Bränvin skulle produceras, än om till-»
Besv, och Ekon, Utsk. Betänkanden, ag
verkningen under hela året vore tillåten: att
behofvet af drank till Ladugårdarnes utfodring
för innevarande år ej borde vara stort,
då Foderväxter af alla slag sistliden höst
vunnits i den ymnighet, att Landtbrukare ej
kunnat Hnna utrymme derföre i sina Lador,
samt sluteligen, att Herr Arfvidsson, afvikande
i sitt omdöme om följderna af en fortsatt
Bränvinsbränning från Utskottets yttrade mening,
fruktade, att om densamma ej genast
blefve inställd, hungersnöd i vissa delar af
Riket oundvikligen skulle uppkomma, och
dess inträffande ej vara långt borta, då en
tidig och sträng vinter redan lagt hinder i
vägen för de behöfvande Provincernas undsättning
med Spannemål, ej mindre från de
orter inom Riket, som deraf hafva något att
aflåta,xän ock från utländska platser,
Herr Hulphers har med Herr Arfvidsson
instämt deruti, att Ekonomiska Författningar,
endast så länge de befinnas gagneliga, böra
äga bestånd: att förbud emot Bränvinsbränning
lemnar den säkraste garantie emot Spannemålsprisernas
uppstegring; att Ladugårdarne
genom den senaste rika skörden af Foderväxter
äro satte i tillstånd, att till kreaturens
utfodring ej behöfva något annat ämne,
och att åtgången af Spannemålen under en
kortare Bränvinsbränningstid mäste vara mindre,
än under en oafbruten tillverkning; hvarjemte
Herr Hulphers särskilt anfört: att, då
för närvarande tillräcklig tillgång på Bränvin
inom Landet finnes, synes något behof
24 Eesv. och Ekon, Utsk. Betänkanden.
af denna varas iuförskrifvande utifrån, i händelse
af förbud emot dess tillverkning, icke
förete sig; Hvilket förbud Herr Hulphers så
mycket hellre trott vara nödigt och ansett
sig böra tillstyrka, sorn a ena sidan, vid betraktande
af de upplysningar, Allmänna MagazinsDirectionen
och Herrar Landshofdingar
om årsväxten meddelat, samt den ringa tillgäng
å Spannemål, som uti Allmänna förråder
ne förefinnes, hungersnöd i de flesta orter,
med skäl är att befara, och å den andra
sidan, att ett af de tvänne vilkoren, krig
och hungersnöd, som Riksens Ständer vid
1815 åt* Riksdag fästat vid Bränvinsbränningens
inställande, bör, efter den mening
Herr Hulphers fattat om detta stadgande, vara
tillräckligt, att i tillverkningen vålla uppehåll:
Dock har Herr Hulphers tillika uppgifvit
sig om Hungersnöd äga det begrepp, att:
derunder bör förstås icke allenast allmän
missväxt, utan sådant pris å Spannemålen, att
den fattige ej mägtar densamma .köpa; hafvande
Herr Hulphers slutligen anmärkt, att
om öfverflödet på jordfrugter och endast deras
användning till Bränvinsbränning i vissa
orter, är sanna förhållandet, hade Utskottet
bordt föreslå, huru derstädes denna fördei
kunde få begagnas endast i den mån, det
Allmänna deraf ej blefve lidande.
Utan att ingå i någon egentlig vederläggning
af Utskottets afgifne Betänkande eller
directe påstå, dess ogillande, har Herr
Leffler framställt fördelen i ett visst fall af
Eesv. och Ekon. TJtsk. Belitnkdnäen. £5
Bränvinsbränningens inställand* och ansett
de olägenheter, som derigenom tilläfventyrs
skulle kunna uppkomma, icke motsvara den,
som af en fortfarande tillverkning kunde alstras;
men då Herr Leffler förutsatt olika
omdömen härom hos olika Personer, har
Herr Leffler för 3in del ansett bäst, att frågan
till Kongl. Maj:ts Nådiga afgörande öfverlemnades.
Herr Westin har uti ett utförligt anförande
eller rättare en vidlyftig Afhandling
sökt utreda och visa Bränvinets olika inflytande
på vårt Jordbruk, på vår Handelsvåg,
på den enskifta hushållningen, på den djuriska
organisationen samt på Svenska Folkets
Seder och Lynne; Hvarefter Herr Westin
slutligen öfvergått till det egentliga ämnet
för Hans yttrande, i anledning af Utskottets
ifrågavarande Betänkande, enär Herr Westin
framställt de skäl, som verkat dess öfvertygelse
om nödvändigheten af Bränvinsbränningens
snara inställande.
Då Utskottet förbigår att upptaga hvad
i förra afseendet är anfördt, har Utskottet endast
till syftemål, att undanrödja behofvet af
sådana ämnens pröfning, som åtminstone för
det närvarande ligga utom gränsen för dess
befattning; hvarföre Utskottet ej heller tror
sig genom en slik underlåtenhet böra äfventyra
någon förnyad förebråelse för en allt för
lätt behandling af målet, så mycket mindre,
som Herr Westins Anförande genom trycket,
ej mindre för Riksens Höglofl. Ständers än
*6 Bcsv. och Ekon TJtsk, Betänkanden,
liela Svenska Allmänhetens ögon är framlagdt,
Af hvad Herr Westin i senare afseende^
andragit, anmärkes åter: att Kongl. AHnaänna
MagazinsDirectionens förut omförmälda
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj :t blifvit
af honom ansedd såsom vitsordande, att
de Sädesfattigare Provincernas behof af undsättning
icke kunna fyllas genom de i en del
Provincer varande aflåtliga SpannemjUs-tilb
gångar: Att i anseende härtill Han, med fortfarandet
af den fria Husbehofs Bränvinsbränningen,
förenat nödvändigheten af Utländsk
Spannemåls införskrifvande till betydlig qvantitet,
såvida hungersnöd eljest skall kunna
undvikas; att lian a£ denna utväg åter ansett
de skadligaste följder för Landet, genom
Coursens försämring m. m,, inträffa: att han
ej trott höga Spannemålspriser vara särdeles
fördelaktiga för Jordbruket, då, efter dess
mening, högst en fjerdedel af dem, som bruka
jorden, äga någon Spannemål till afsalu,
och genom det missförhållande, som visar
sig emellan Spannemålens närvarande värde
och de förra priserna å dagsverken, stegring
å alla Slöjdevaror måste uppkomma, samt
svårighet möta, att hålla vår hufvudsakligaSte
exportvara — Jernet, i pris med Utländtlingen:
att han, under framställande af den
sats, att enskifta Considerationer böra vika
vid frågor om det Allmännas väl eller bestånd,
förklarat sig icke till alla delar kunna
gilla hvad, särskilt till stöd för Bränvinstillyerkningens
fortfarande i Blekinge, blifvit
Besv, och Ekon, Etsk. Betänkanden. if
aafördt, helst Potäterne, hvaraF dehnaProvinca
äver en så ymnig tillgång, till annat lika lo*
namie och mera gagnande bruk skulle kunna
användas; samt ändtligen, att han funnit
den invändningen, att Kronan genom ett
Bränvinsförbud skulle komma att sakna Bränvinsafgiften,
ej förtjena afseende, såvida det
alltid vore bättre, att densamma ej existerade,
än att genom dess fortfarande, Statens
välstånd skulle undergräfvas; och som Herr
Westin i öfrigt ansett de af enskilta Personer
meddelade underrättelser, hvarå Utskottet
j sitt afgifna Betänkande grundat sitt omdöme
om beskaffenheten af förflutna årets skörd,
icke kunna lemna den visshet och tillförlitlighet,
som i ett så grannlaga ämne böra sökas,
men alla nödiga upplysningar i detta
afseende deremot stå att vinna af Herrar
Uandshöfdingar, samt Allmänna MagazinsHirectionen,
som för rigtigheten af sina uppgifter
måste vara ansvarige; så har Herr Westin
yrkat återremittering af Utskottets Betänkande,
i ändamål af ämnets närmare undersökning
samt infordrande af de autentika
handlingar, hvaraf förhållandet med årsväxten
kunde upplysas; Hafvande Herr Westin
slutligen yttrat sig instämma med de Stånds
Ledamöter, som påstått Bränvinsbränningens
inställande samt i förening härmed föreslagit,
att Riksens Höglofl, Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande
af ett förbud emot all Bränvinstill
-
29 Besv. och Kkon. Utsh. Ectankandcn.
verkning, till dess Resultatet af nästa skörd
hinner blifva kändt.
Endast på grund af den uppstegring i
priserna på Spannemål, som nu nyligen tillkommit,
och ej i följd af någon farhåga för
inträffande hungersnöd, har Herr Mitander
funnit sig föranlåten, till hemställningen om
Bränvinsbränningens inställande 2 å 5 Månader;
Och har slutligen Herr Schwan emot
Utskottets Betänkande anmärkt, att Utskottet
deruti väl omnämt de lägre priser å Spannemål,
wta strax efter Skörden i en eller
annan Province tilläfventyrs ägt rum, men
deremot med stillatigande förbigått de närvarande
högt uppdrifna Sädespriserna.
Utom hvad af ofvannämde Herrar Stånds
Ledamöter således blifvit anfördt, hafva inom
Högh Ridderskapet och Adeln, Herr
Friherre Wrangel, Henning, och Herr Friherre
Sparre, Sixten, samt inom Vallöf!. BorgareStåndet,
Herrar Malmberg, Tunell och
Schwan, A. L., till de Respective Ståndens
Protocoller afgifvit särskilta yttranden i frågan;
med hvilkas upptagande Utskottet likväl,
enär desamma fullt instämma med Utskottets
Betänkande och endast åsyfta ett
ytterligare utredande af de skäl, hvarpå
detta grundas, icke tror sig böra öka vidlöftigheten
af detta utlåtande.
Allt hvad uti de nu uppräknade Memorialer
och anföranden, emot Utskottets Betänkande
i den enkla frågan om Husbehofs»
Besv. oth Ekon. Utsi;. Betänk anden.
Bränvinsbränningens raomrnte-h inställning,
är vordet anmärkt, har Utskottet noga granskat
och öfvervägat. Efter Utskottets åsigt
föranleda de till besvarande af fyra särskilta
frågor:
1:0 Her förlidna årets skörd varit a£
sådan beskaffenhet, att den gifvit missväxt
och följaktligen kan hänföras till de gällande
orsaker af tillstundande Hungersnöd, hvilka
Riksens Höglcfl. Ständer vid 1815 års
Riksdag, uti sin till Kongl. Maj:t underdånigst
afgifna önskan, endast ansett böra föranleda
Husbehofs Bränvinsbränningens inställning,
då något krigstillstånd hvarken inom
Fäderneslandet eller angränsande Länder varit
eller är i fråga?
2:0 Gifvet en e ter nu gällande Författningar,
fortsatt fri husbehofsbränning grundad
anledning att befara, det någon ovanlig
brist derigenom uppkommer, siler att Span*
nemålspriserne i och för denna orsak uppstegras
till högre belopp än hvartill Conjuncturen
annars föranleder, och som med
Jordbrukets samt allmänna Näringarnes bestånd
är förenligt?
5:0 Är Bränvinsbränningen från sin absoluta
synpunkt betraktad gagnelig för Svenska
Nation, Landets Hushållning samt Åkerbruket?
och
4:0 Om detta bejakas, hvilka jemkningar
eller förändringar uti författningarne böra
föreslås, såsom ledande till dess rätta och
fördelaktigaste begagnande?
$4 Besv. och Ekon. Utsh. Eetänkanddti.
Till förberedande af det hiöjligästé läka
ra och ined verkliga förhållandet feriligå Svar
på första frågan, har Utskottet förskaffat sig
officiel del af Herrar Landshöfdingars till
Kongl, Allmänna MagazinsDirectionen afgifrie
och derifrån till Konungen under deil
10 sistlidne November underdånigst ingifne
Berättelser om årsväxtens beskaffenhet. De
finnas för ämnet så upplysande och med dö
af Utskottets Ledamöter ifrån särskilta Landsorter
lerrinäde utlåtanden, så nära instämman^
de, att Utskottet icke tvekat dem vördsamligeh
in exteriso under Litt. Å. bifoga, såsom
förnämsta stödet för det redan uppgifna förhållandet.
Hufvudsakligen och enkelt upp*
fattade, gifva dessa Berättelser följande Resultater:
I
Stockholms Län har Rågen gifvit tili
och med y:de kornet, Hvetet eri god afkastning
och all Vårsäd, jemte jordfrugter, ert
rik och förmånlig skörd. —- I Uppland, Råg
och Arter till och nied 6:te kornet, Hvetet
och all Vårsäd jåe, Samt jördfrugtér g:de. —
I Södermanland Rågeri under medelmåttan*
trien Vårsäden strid och väl gifvande samt
jordfrugter af ymnig växt. — I Westm ani anel
Rågen enahanda, meri Vårsäd och jordfrugter
gifvit ymnig afkastning. —- I Östergöthland
Höstsädet gifvit mindre, meri Vårsädet
jemgod skörd och fullgod Spannemåi till
afsättning. — I Småland, allmänt taget, allt
säde vackert och lofvande god skörd, med.
Undantag af Jönköpings Län, hvarest Råge»
Best), och Efton, Utsk. Betänkande/i. gt
till haitum ymnig är mindre gifvande i spann;
trien jordfrugter hafva deremot gifvit så ymnig
afkastning, att på något stalie efter 2
‘Tunnor Potatoes utsäde erhållits 6/j. Tunnor.
-—■ J Blekinge Höstsädet svagt, men Vårsädet
lyckats förträffligt samt vida öfver vanligheten,
och jordfrugter i den mängd, atfc
de förslå både till föda och Bränvinsbränning*
hvartill de ock ensamt nästan med uteslutande
af all annan säd nyttjas — 1 Christi*
änstads Län har Höstsädet gifvit till och
med 7:de och Yårsädet dito 6:te kornet —
1 Malmöhus Län nästan samma förhållande,
dock med ett korn mindre öfverhufvud taget,
men med trolig minskning i Spannemåls åtgången
genom Fotatoesplanteringen —-1 Hallands
Län Rågen ej så gifvande, sorn förra
året, men Vårsäden ganska god, dock Potatoesafkastningen
ej svarande mot förmodan—*
X Götheborgs och Bohus Län har Höstsädet
icke befunnits gifvande, men Vårsädet och
jordfrugter i det hela hugnat med medelmåttig
skörd — I Elfsborgs Län anses Höstsädet
på det hela under meddeltnåttan, meö
ali Vårsäd och jordfrugter hafva lemnat rik
afkastning -— I Skaraborgs Län Hvetet i det
hela godt och all Vårsäd skördad till ovanlig
myckenhet, ehurtl ej af allmänt god beskaffenhet.
Råg och Ärter uppgifvas ej till
afkastning, endast såsom odryga till brödföda
och mindre tjenliga till utsäde — I Nefiket
Hvetet i det hela medelmåttigt, men
på somliga ställen gifvit ovanligt rik skörd;
52 Besv. och Ekon. Utsh. Betänkanclen.
Rågen åter endast hälften af förra årets, men
Vårsädet deremot en ganska rik afkastning —
1 Vermland Höstsädet ringa och under medelmåttan,
men Vårsädet och jordfrugter hafva
en god afkastning. — J Stora Kopparbergs
Län har Rågen varit mindre gifvande,
men Vårsädet, om man undantager några ställen,
som lidit af Nattfroster, gifvit en kärnfull,
ehuru ej mot qvantiteten i goda år,
svarande afkastning — I Gefleborgs Län
har årsväxten väl icke svarat mot det rika
skyltalet, dock i allmänhet ansetts för medelmåttig
—r- I Vester Norrlands Län har Rågsädet
på Svedjeland gifvit ovanligt förmånlig
afkastning, ehuru det på trädesåkrar mindre
lyckats: kornet godt och stridt, utom vid
några fjellbyar, der frosten skadat, äfvensom
Ärtsädet fått full mognad och Potatoea
skörden lemnat ett godt understöd för födan
— I Jemtlands Län har Rågen varit
högst medelmåttig, kornet Landets hufvudsäde
varit dels ymnigt och kärnfullt, dels
svagt och mindre matadi; men den öfriga
Vårsäden jemte rotfrugterna, den förra till
Skyltalet ymnig, synas, såsom omogna inbergade,
blifva medelmåttigt gifvande. — I Vesterbottens
Län är ingen uppgift skedd. —■
I Norrbottens Län, ehuru kölden på några
ställen skadat, har likväl all slags skörd varit
god och ymnig samt förmodas tillräcklig
för Länets behof} och slutligen ifrån Gottland,
att skörden derstädes i allmänhet varit jemn
och förmånlig, samt är ej allenast tillräcklig
.Bcsv. oeh Ekon, UtsJi. Betänkanden, 35
till egna förnödenheter, utan lemnar äfven
öfverskott till utförsel. Nästan på alla orter
har Höfångsten varit särdeles ymnig och väl
bergad.
Utskottet har trott, att detta korta sammandrag
här ägde sitt rätta ställe. Då dessa
officiella uppgifter jemföras med de redan
afgifna och härigenom hefästade enskilta underrättelser,
gifva de på den framställda frågan
den säkraste upplösningen. Om Sverige
alltid kunde framvisa denna tafla, skulle troligen
missväxt och deraf uppkommande hungersnöd
varit mindre kände till sin verkliga
betydelse, än de nu ofta beklagligen finnas.
Härtill må läggas den gjorda och efter Utskottets
öfvertygelse val grundade anmärkningen,
att då missväxt verkligen är för handen,
hjelpes den ej med inställning af fria
Husbehofsbränningen, såsom endast för ögonblicket
ett Palliativ, och i sina följder grundläggande
nya missväxter genom den lucka,
som då uppkommer uti en väl inrättad Landthushållning
och Ladugårdsskötsel.
C? O
Den andra frågan, huruvida brist och
uppjagade Spannemålspriser kunna blifva att
under årets lopp befara, bör först i allmänhet
besvaras och sedan öfvervägas, huruvida
och i hvad mån Bränvinsbränningen dertill
bidrager.
Alla positiva beräkningar, hvarigenom
man 6 a 7 månader förut vill noggrant bestämma
tillräckligheten af en mer eller min*
Bihang till RiksSt. Prat. 1217.1818, 8i<h Sami, N:i' $< 6.
54 Besil, och Ekon. TJtsh. Betllnkanden,
dre förmånlig och mot Ilandets behof sva»
rande skörd, måste vara i hög grad osäkra.
Mera trovärdighet synes man böra lemna åt
Resultatet af den öfver hela Landet i allmänhet
rådande opinionen i detta ämne; och
hvilken skulle yäl äga större rätt och upplysning
att bestämma en sådan opinion ära
Nationens samlade Representanter, i synnerhet
af de Landtbruk ande Klasserna? De som
emot Utskottets betänkande å nyo framföra
sin farhåga för uppjagade Spannemålspriser
och deraf uppkommande brist, åberopa sig
Herrar Landsbofdingars Berättelser i detta
ämne; och ofvan före har Utskottet haft äran
visa deras noga öfverensstämmelse med dess
egna uppgifter, hvilka sedermera blifvit ännu
mera stadfästade genom Högvördiga PrestStåndets
och Hedervärda RondeStåndets
enhälliga erkännande af deras vigtighet och
dertill lemnade odelade bifall.
De af Friherre Fock uti dess Memorial
i egenskap af Ordförande i Kongl. Allmänna
MagazinsDireetionen, uppgjorde Calculer, kunna
af Utskottet icke granskas och följaktligen
icke bestridas, såsom upptagande ett ungefärligt
behof af 120.000 Tunnor och tillgång
af 80,000 Dito, hvilka beräkningars
grunder, hvarken den ena eller den andra.
Utskottet är i tillfälle bedomina, äfven så litet,
som Herrar Landshöfdingars, för olika Län,
så olika uppgjorda Reqvisitioner. Men Kongl,
MagazinsDirectionens eget uppgjorda Resolf
tat i stöd af de bifogade års-berättelser är^
Besv. och Fkon, Utsk. Betänkanden. 55
Ått 8 Län anses hafva erhållit förmånliga
skör,dar med. öfverskotter frill afyttring — att
7 Län, ehuru tilläfventyrs utan tillgångar
till afsättning, likväl blifvit välsignade med
tillräcklig Säd, för egna behof; och att 9
Län behöfva större eller mindre undsättning
lili brödföda och utsåning för nästa år. —
Då nu 8 Län hafva öfverskott och 9 brist,
synes det ena förhållandet någorlunda jemna
det andra och sålunda ingen absolut brist
vara att frukta. Dessutom kunde väl flere
Calculer, som visade det verkliga Resultatet,
anställas, medelst Skördens och personalens
jemförande; men de fordra mera tids utdrägt
och större tillgång till uppgifter, än Utskottet
har varit i tillfälle att begagna. Dock
må endast nämnas att, vid granskningen af
de uppgifter man i detta hänseende äger,
bristen endast på få ställen öfverstiger, men
på många understiger en> kappe på personen.
Och då ifrån Vårens början vid pass
3 månader återstå till nästa års skörd, under
hvilken lid Sjöfarten är öppen: så måste tid
och rådrum gifvas att fylla dessa befarade
brister, hvilka ej förr än den lista månaden
böra inträffa.
Om också, hvilket Utskottet icke kan
antaga som tillräckligen bevist, bristen för
året skulle blifva efter uppgift 4°.°°o Tunnor,
eller till och med stiga till alla de
12o,ooo; så utgör denna qvantitet ej mer än
högst en veckas consultation för hela Riket
«ch måste ej blifya omöjlig att fylla, om ic
-
36 Eesv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden.
ke genom besparing, åtminstone genom tillförsel,
då förr flera 100,000 Tunor säd blifvit
införskrifna, utan att missväxt kunnat sägas
vara för handen, och utan att Bränvinsbränningen
varit inställd.
Huruvida, genom flere sammanstämmande
och ifrån förevarande ämne skiljda orsaker,
Spannernälspriserne kunna uppjagas till
högre belopp än vanligt, hvilken fruktan utgör
föremålet för en del anmärkningar, tillhörer
ej Utskottet att utreda. Dessa lära till
en del vara allmänna och härleda sig dels
ifrån nu varande Conjnnetur, dels ifrån Analogien
med utländska Spannemålspriser,
dels ifrån ett föregående svagare år; till en
del åter äro de locala för vissa orter, hvilka
till följe af sitt läge och sin hushållning
nästan alltid äro i samma belägenhet, i hänseende
till pris och tillgångar, ehvad skörd,
som öfrigt må inträffa. Södermanland skulle
således troligen icke vara i brist detta år,
om de 10,000 Tunnor, hvilka kunna anses
till salu och årligen derifrån utföras åt Bergslagerna,
vid inskränktare skördar bibehöllos inom
Provincen, samt em det; ej, emot Naturen
af fria husbehofsbränningen, utsträckte
både till ämne och qvantitet sin Bränvinstillverkning
för granskapet med Hufvudstaden,
på ett sätt att denna deraf lider i sin
påräknade Spannemålstillförsel, och äfven de
öfriga Provincerna i sin lofliga speculation
på måttlig afverkning. Likformigt synes förhållandet
vara uti Skaraborgs Län, då uti
Besv. och Ekon. Utsi:. Betinkandcn. 37
förliden Lidköpings Marknad Spannemål såldes
dels för Contant dels pä Contracter till
ett säkert belopp af omkring 8 å 9000 Tunnor,
samt till ett ftiedefpris af 10 1\:clr. Banko
för Rågen, 5 för Kornet ocb 5 R:dr. 16
sk. för Hafran efter Sädens godhet. Ds
Provincer som försälja sig, synas dela ett lika
missräknadt och felande förhållande nied
dem som förbränna sig. För öfrigt tillkännagifva
de senast inlupaa enskilda underrättelser
åtminstone ännu icke någon ytterlig
stegring i Spannemålspriser, torde hända deraf,
att ryktet om ett förestående Bränvinsförbud
börjar afsvalna.
I Uddevalla, som till större delen förses
af Elfsborgs och Skaraborgs Län, skall Rågen
hafva fallit från 15 R:dr. 16 sk. till 11 R:dr.
16 sk. och i Kronobergs samt flere angränsande
Län skall Råg nu kunna köpas för 8
R:dr. 16 sk. 1 Carlskrona Stad har Plågen
hela året blifvit såld och säljes ännu
för omkring 10 R:dr., Korn, utan någon särdeles
efterfrågan eller afsättning, för 6 R:dr.,
Hafre till 5 och Potatoes till 1 \ R:dr., allt
Eanko beräknadt; Och bar en värd Ledamot
af det Vällofl. BorgareStåndet tydeligen framlagt
de skadliga följder, som för Blekinge
och Rikets Södra Provincer skulle uppkomma
af husbehofsbränningens hastiga inställning.
Då Friherre Fock anför såsom orsak till
ett Bränvinsbränningsförbud de betydliga
fastän partiella olyckor som träfFat de Nor
-
33
Bmv, och Ekon. UtsJi. Bctankanäen.
ra Frovincerna, synes det ha^va undfallit. Herr
Fi i herrens uppmärksamhet, att dessa olyckor
härleda sig ifrån omogen bergad Spannemål
och frostskadade iordfruvt.er, samt att således
Priserna skola uppjagas och tillgangarne till
deras bestridande försvåras, i saijma mån,
som ofvannämde producter icke få användas
till Bränvinsbränning, det enda hvartill
de med fördel kunna begagnas.
Den sednare delen af fråsan, om och huruvida
i händelse af brist och uppjagade
Spannemålspriser frict husbehof sbränningen
dertill bidrager, har Utskottet i sitt förra
Betänkande så tillräckligen sökt utreda, att,
då icke några nya och vederläggande skäl
blifvit uppgifna, som kunnat rubba Utskottets
öfvertygelse, det icke vågar med några
ytterligare detailler upptaga Riksens Högloft.
Ständers dyrbara tid, helst då tvänne Respective
Riksstånd redan med sammanstämmande
bifall afgjort hufvudfrågan.
Säkerligen skulle en noga jemförelse af
TullSpecialerne för de år, som Bran vinstillverkningen
ömsevis varit tillåten eller förbuden,
gifva i detta ämne ett oväntadt ljus.
Men i brist deraf, äro verkningarne af i8t2
ars förbud hos en hvar i friskt minne, då,
utom Landets behof af Spannemål, «fter en
af tidig köld nästan alldeles förstörd årsväxt,
utländskt Bränvin och Rimm införskrefvos
för flera millioner. Troligen skulle nu samma
scener förnyas och särdeles Handeln öfver
Qvarken få en obehindrad gång, till sä
Eesv. och Ekon. Utslf. Eetcinkanden.
mycket större underbalance än den ' redan
gifna uti Handeln på Finland, om icke liberalare
och med Landets sanskyldiga fördel
mera förenliga grundsatser linge råda.
Efter naturens vanliga ordning medför
allt ondt merendels sitt eget botemedel. Hö*
ga Spannemålspris verka en ökad tillgång
jemte en minskad Gonsumtion af ett födoämne,
som är dyrt och hvars rum då till en
del fylles af Potäter. En fortsatt Bränvinsbränning,
då denna Product nu redan genom
sin ymnighet på manga orter saknar afsättning
och ansenligen fallit i pris, måste snart,
under ett fortfarande högt Spannemålspris,
blifva föga lockande och således minskas eller
sjelfmant afstanna förutan till husbehof.
I upptagande och besvarande af 3:dje
och /(.:de frågorna vill Utskottet icke ytterligare
missbruka Riksens Höglofl, Ständers
tålamod. Om Bränvinets tillverkning, i sitt
bela skick betraktad, är gagnelig eller skadlig
för Svenska Nationen, hvad inflytande
den kan äga på Landthushållningen, Åkerbruket,
Näringarne och Folkets Moraliska
karakter, huru den skall jemka®, förändras,
fördelas och omstöpas, för att uppnå ett slags
philosophiskt skick m. m. •— derom är så
mycket taladt och skrifvet, att troligen icke
något är att tillägga, äfven om man ifrån
Frankrikes Vinberg ville göra de mest
excentriska språng till Levantens Risfält och
Vestindiens Sockerplantager. Förmodligen skola
icke heller dessa klingande ord och ljudan
-
4a Besv. och Ekon.. Utsk. Betänkandan.
elei fraser upphöra, förr än en obehindrad
Husbehofsbränning och derom gällande oförändrade
Författningar fått fortfara något tio
tal af år — en period hvars hälft den ännu
aldrig fått upplefva — i händelse Svenska
nationella Lagstiftnings åhågan lemnar den
så lång lifstid. Då, men ej förr, skola sanna
Resultater framstå, grundade, icke på
föregående förnuftsslut, framtvingade utur
främmande Folkslags historia, utan på verkliga
facta, b emta de fran Landets individuella
erfarenhet om förmonligaste användandet af
egna Naturalster. — När största delen af
Herrar Anmärkare rigtat sina åsigter åt denna
sakens generella sida, synas tvänne omständigheter
hafva undfallit dem. Den ena,
att härom nu alldeles icke är frågan, utan
helt enkelt, om Bränvinsbränningen, sådan
den nu är, bör, för närvarande tid, periodiskt
inställas; den andra, att allsintet är vunnit
dermed, om man ock förmådde, som lätteligen
kan medgifvas, bevisa, att Sverige var
lyckligare den tid, det icke ägde BränvineL
Hela Nationer hafva sina åldrar i likhet med
enskilta menniskor; mea lika litet, som hvarje
sådan klok menniska, ehuru den kände
sig lyckligare som barn, följer enahanda grunder
för sitt handlingssätt, som fullväxt, eller
känner sig föras af samma motiver och tvångsmedel;
lika litet torde den djuptänkte Lagstiftaren,
till beredande af sin Nations sanna
väl, fördjupa sig i aflägsna tider och dess
sätt att vara, utan i dess ställe lemna sin
Beiv. och Ekon. Utsh. Eetiinkanden. 41
odelade uppmärksamhet ät närvarande tiders
skick och deraf uppstående fordringar.
Hvad åter slutligen beträffar den å nyo
uti de återremitterade Memorialer yrkade
Revision af nu gällande Författningar om
fria husbthofsbränningen, så har Utskottet
redän tillförne begärt och erhållit tillstånd,
att framdeles få uti ett sammanhang derom
meddela sitt Betänkande.
Utskottet har för öfrigt intet att anföra ,
utan får, med oförändrad öfvertygelse, vördsamligen
aflemna sitt utlåtande, åtföljdt af
ett ProtocollsUtdrag, innehållande en Ledamots
särskilta tanka, jemte 5:ne andras reservation,
till Riksens Höglofl. Ständers vidare
ompröfning. Stockholm den 7:de Januari
1818.
Transumt af R. II. Ständers Allmänna
Besvärs och Ekonomil)t skotts Protocoll,
hållit vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 7 Januari iftiSS.
D. - - - - Herr Bergen
creutz,
L. Alger, inlemnade ett skriftligt anförande
så lydande:
Angående frågan, om Husbehofsbränningen
skall inställas eller ej? är så mycket
talat, skrifvit och utredt mot och för, att
rätta svaret är lätt funnit om man oväldugt
vill. Att enbart Bränvin är för menniskans Physique
skadligt och för dess moralitet ofta fördärfveliget
lärer ingen, med öfvertygande
skäl kunna bestrida.
42 Bcsv. oclilEkon. Utsk, Bctankanden.
Drankens beprisade egenskaper och nytta
är likaledes af ärfarenhet och kundskap
vederlagde.
Att både Bränvin och Drank kunna i
vårt Land umbäras, visar forntiden, då desse
ej voro kände.
Derom öfvertyga ärfarenheten under de
tider då de varit förbudne samt för närvarande
intygas af manga och stora Landtbrukare,
som aldrig begagnat Bränningstillåtelsen.
Smaken för Bränvin och vinningslystnaden,
att få sälja Bränvin blifva således enda
skälen för en äskad fri tillverkning och
försäljning; och desse äro verkeligen frestande;
men jag är det oagtadt öfvertygad, att
hvarje redlig och rättskaffens Svensk har både
vilja och styrka att kufva smak och vinst,
då de ej äro förenlige med Fäderneslandets
och den fattiga Medborgarens väl.
Vi hafva inhämtat af Landshöfdingarnas
och MagazinsDirectionens Berättelser, Sädestillgångar
och brister, de förra obestämda
till qvantiteten, de sednare mer gifna.
Att årsgrödan, omän den vore jemt fördelad
på Riket, blir otillräcklig, är ty värr
en bedröfvande sanning och Regeringens farhåga
för brist på groft bröd bekräftar denna
olycka och torde vara en vink åt de Vige
att visligen hushålla med brödfödoämnen.
Vår goda, ömsinta och välgörande Öfverhet
skulle omöjligen kunna, utan medlidande
se en uthungrad undersåte än mindre
Best), och Ekon. Utsi:. Betänkanäen. 45
länna hela trakters lika uselhet — men medlen
att afhielpafdetta måsfeiNfttior.en bereda.
För min del är jag öfvertygad, att ingen
af Utskottets värda Ledamöter, äfven Bränvinets
vänner icke häldre bispringer den behöfvande
nästan, med sina mångå Potates,
Slögkäd äfven skämd Säd, alla bättre än BarkBröd,
än förvandla desse födoämnen till Bränvin
och Drank.
I det stånd jag har äran vara en Medlem,
torde upplysningen äfven i detta ämne
få råda.
Det Högvördige PrästStåndet, hvars egentliga
yrke är att predika Moralitet, lärer
ofelbart framställa egennyttan och fylleriet,
såsom afskyvärde.
Vallöf!. BorgareStåndet har manligen stridt
mot Bränvinet och dess skadliga följder och
Segren blir hedrande; Och det Hedervärda
BondeStåndets älskade Bränvinstill verkning
inskränkt inom sin rätta gräns, endast till
husbehof, ej förande och försäljning, blir sä
obetydlig, att detta Hedervärda och Redliga
Stånd gerna uppoffra den, om en god gerning
derigenom beredes.
Min slutliga proposition är till Herr
Grefven och Ordföranden samt Höglo!!. Besvärs-
och Ekonomiutskottet, att hela denna
angelägenhet rörande Bränvinet, lika som andra
öfverflödsArticlar helt och hållit nu och
framdeles öfverlemnas till vår goda Ofver»
hets faderliga omvårdnad. — Den känner
aldrabäst det hela och tillgångarne; och om
Eésv. och Ekon. Etsk. Ectänhanden.
de medgifva mer än bröd, så få vi helt säkert
äfven bränvin, hvar om icke, får man
vänta och bereda bÄttre tider.
Hvad utväg Öfverheten finnér nödig att
vidtaga till Landets och Folkets väl, blir säkert
understödd af hvarje Redlig mans hederskänsla-
Och skulle några vanbördingar
finnas bär och der, så har en Rättvis Regent
tillräckliga peli säkra medel att göra sig lydd
och tygla vanarten.
Om åter Allmänna rösten ropar och får
Bränvin och Brödnöd inträffar, huru skulle
man då utan blygd, våga anlita Öfverheten*
bistånd, när man sjelf, envist, beredt sitt
onda.
Herrar Ebel, Hök och Eneroth, de förstnämnde
under åberopande af deras förut, under
den 20 sistlidne December afgifne och
Utskottets Betänkande bifogade särskilta votum,
anmälte äfven sin reservation, såsom icke
instämmande uti Utskottets nu fattade
Beslut om afstyrkande af fria Husbehofsbränvinsbränningens
inställning.
Litt. A.
Transumt af Kongl. Allmänna Magasins
- Directionens, under den 10 November
1817 afgifne underdåniga Berättelse
om samma års Skörd.
Efter fulländad iabergning hafva Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande med slutliga berät
-
Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. 43
telser inkommit, rörande beskaffenheten at
innevarande års Skörd, efter hvilkas föranledande
det alltså åligger Eders Kongl, Majus
Allmänna MagasinsDireetion, att om särskilta
förhållandet i hvarje Län underdånig anmälan
göra, hvaraf inhämtas huru Utslaget,
uti denna för Riket vigtiga del, i det hela
utfallit.
Uti Stockholms hän har Rågen blifvit
väl inbergad, men funnits mer och mindre
gifvande efter utsädets duglighet och jordmånens
godhet, emellan 5:te och 6:te, och till
en del 7:de kornet. Hvetet skall lemna god
afkastning och Yårsädet af Korn, Hafva och
Blandsäd så förmonligt, att å de flesta trakter
8:de och 9:de kornet kunnat beräknas,
men också på somliga endast /jude och 5:te.
— Höfångsten har varit jemn, så att om
icke sparsam hushållning iakttages, skall foderbrist
kunna befaras. Af Ärter, Boner och
Jordfrugter är vunnen en rik skörd, och i
det hela en medelmåttigt god Äring, så att
något synnerligt understöd ifrån Kronan ej>
kommer att erfordras.
Ifrån Upplands Län är vid handen gifvit,
att Rågen ^ öfver hufvud lemnat 5:te till
6:te kornet, Arterna 6:te, Hvetet, Hornet,
Blandsäden och Hafran 7:de, och Potatoes
g:de kornel; att inbärgningen för sig gått
under sa gynnande väderlek, att ingen ting
tagit skada; och att ängarnes afkastning varit
fördelaktig. Likväl skall Sädesafkomsten
ej vara tillräcklig i Länets 5:te och 6;te Fög
-
45 Besv. och Ekon. Utsk. Bctänf; anden.
derier, der en mindre frugtbar Jord och Allmogens
förut åsamkade skulder för irtsäde
och föda göra deras sädestiilgångar otillrächeliga
och undsättning nödvändig, uppgifven
till ungefärligt belopp af 1,200 Tunnor Råg
och Korn för 5:te Fögderiet och af 400 Tunnor
för det 6:te; hvaremot de öfriga Fögderierna
förmodas hafva Öfverskottar till afsalu.
I Södermanlands Län anses Hvetet och
Rågsodet hafva gifvit affeastningar under medelmåttan,
och skall mycken till dessa säden
ämnad Aker ej kunnat för otjenlig väderlek
dertill användas. Höfangsten har varit skäligen
god, men på somliga ställen, såsom i
Vestra Vingåkers Socken, förderfvad af Regn.
Deremot skall Vårsädet af Korn, Blandsäd,
Hofra och Arter vara väl inbergadt, samt
i allmänhet stridt och väl gifvande; äfvensom
Potatoes, Rofvor och Kålrötter varit af
ymnig växt och lemna en god tillgång för
de behöfvande. — Undsättning af Råg skall
erfordras.
Af uppgifterna från Vestmanlands Län.
inhämtas, att Hvetet, ehuru ej mycket till
utsåning brukligt, gifvit god äring; — —•
—- Att Rågen, som blifvit väl inbärgad,
varit åkertunn och vid aftröskningen litet
gifvande; att jemväl deraf mindre jord kunnat
förra hösten besås, af brist på dugligt
utsäde, men att den Råg, som skördats, är af
god och kärnfull beskaffenhet; — — —
-— Att Vårsäden af alla slag gifvit en ymnig
afkastning; Äfvensom jordjrugterne) Och
Resv. och Ekon. Vuk. Betånkaitclen. 47
att Höfångsten varit någorlunda förmonlig.
*— Understöd af Råg till omkring 600 å
1000 Tunnor anser Landshöfdingen nästa
sommar behöfva anlitas, från Kronans förråd.
(Höstbrodden nämnes ej).
Ifrån Östergöthlands Län är berättadt,
att Hvetet och Rågen blifvit mindre gifvande,
och att, som Rågutsädet förliden Höst
på många ställen ej kunnat till vanlig myckenhet
verkställas för väderlekens vidrighet,
alcali afkastningen på det hela ej kunna
skattas öfver medelmåttig och ringare ärt
förra året. Äfvensom Artsädet utfallit svagt
och under medelmåttan, hvaremot Korn,
Blandkorn och Ilafra säges vara förmonligare
och anses, utan undantag lika med jerngod
skörd, samt att den Spannemål Länet
kan aflåta, bör blifva af fullgod beskaffenhet.
I Calinarc Län hafva Hvete och Höstrågarne
i allmänhet blifvit vackra och hvarken
under växten eller inbergningen lidit
af väderleken, så att öfverhufvud kan antagas,
att 6te kornet utgör afkastningen deraf.
Så skall ock all Vårsäd vara väl inbergad
och lemna god och ymnig skörd, till visst
beräknande af 5te till 6te kornet, och Länets
Sädesförråd förslå äfven till afsalu, ehuruväl
efter vanligheten behöfvande nästa vår
skola finnas, som hafva undsättning från
Kronan af nöden, '•— Höbergseln har öfver
allt blifvit medelmåttig. Potatoes i synnerhet,
och jemväl andra j or clj rugter hafva
48 Besv. och Ekon. Tjuk. Betänkanöen,
varit gifvande; och skall förstnämnde slag
nu mera till det mesta nyttjas lill bränvinsbränning,
hvarigenom säd bespares, och hvaraf
erhålles 7, 8 till 10 kannor 6-gradigt
bränvin efter en tunna Potates med tillsats
af ett Lisp. Kornmalt.
Landshöfdingen önskar, att denna HusJiållsmethod
allmänt antoges, anförande en
uppgift af Länets Hushålls Sällskap, att endast
för innevarande år 10,000 Tunnor Säd,
sorn efter förut vanligt bruk skolat förvandlas
till bränvin, blifvit använda till försäljning.
Jönköpings Län har fått skörda Hösteller
Vinter-Rågen ymnig till Halmen, men
mindre gifvande i Spann, att deraf ej skall
kunna räknas mer än 5te kornet. — —*
— Vårsäden, så väl Korn som Hafrn, har
åter befunnits både frodig till växt och gifvande
i Skeppan, och räknas i allmänhet till
6te Kornet. — Höborden hafva ock lemnat
så rik afkastning, att minskningen genom
det Hö, som gått förloradt under en infallen
svår bergning, skall föga kännas.
Det samma gäller om Votntces och andra
Rotfrugter, att deraf erhålla ymnig afkastning,
hvarom exempelvis nämnes, att i Vessbo
Härad, den magraste delen af Länet, på
12 Geometriska Kappeland, der 2 Tunnor
Potatoes voro planterade, 64 Tunnor blifvit
skördade. — Landshöfdingen tillägger, att
Länet för det kommande året skall kunna
Besv. och Ekon, Utsh. Bctanhanden.
försörja sig af egna tillgångar, och att ingen
Sädesbrist beFaras.
Om Kronobergs hein är anfördt, att
alla Säden derstädes innevarande år blifvit
Val bergade och skola allmänneligen lemna
god afkomst, med undantag af den så kallade
Vårrågen, som är mindre gifvande.
Höväxt en bar varit förmonlig, men inbergnings
vädret ej i det hela så gynnande, att
ju en del hö blifvit städadt af Vätan.
I Blekinge Län har II o st-Plågen i allmänhet
befunnits svag och Hvctet i lika förhållande,
icke lemnande större afkomst öfver
hufvud, än 3:dje till /^de Kornet, utom i en.
Socken, der Landtmannen erhållit till och
med det 6te.
Kornet åter och Hajran samt Arterna,
hvilka sistnämnde likväl ej utgöra betydligt
säde, hafva, efter Landshöfdingens yttrande,
lyckats förträffligt, vida öfver vanligheten, och
kan beräknas till 6te å ^de kornet. — Äfvensom
Potatoes fångsten uppgifves ifrån och
med 7de och 8de till i4de å i5de samt i
en Socken till 2ode och 24de kornet och
skall förslå både till föda och bränvins tillverkning,
hvartill den med liten tillsats
af Korn eller Malt, med uteslutande af ali
annan säd, allmänneligen nyttjas. På Hö och
Halmjoder, som blifvit val bergade, skall
jemväl tillgången för kreaturens födande vara
tillräckelig.
Af uppgifterne ifrån Christianstads Län
Bihang till RiksSt, Trot, g i Q, g: de Sami. N:v 7*8»
JBesv. och Ekon. Vtik. Ectankanåeri.
inhämtas, att Sädén af alla slag blifvit myö-»
het väl bärgad, meri vid verkställda proftröskningar
gifvit mkidre än man väntat 5
alt af Hvete och Råg allmänneligen erhållits
5te, 6te till 7<ie, af Kornet 6te, af Hafrart
5te och 6'te, men af Trindsäden endast 3dje
och /(.de kornet. Hvad H fodret angår, har
det under längre tids regn på många ställen
med svårighet kunnat skördas och till god*
heten funnits försämradt.
Angående Malmöhus Län anföres, ätt
inbergningen blifvit väl fulländad, men att
afkastningen i det hela ej utfallit lika fördelaktig,
som Halmen fyllt Ladorna ; Att
Höstsäden varit jemnogd, men mindre gifvande,
Vårsäden i flere orter svag och ärternci
kring Malmötrakten icke sakra till utsäde;
Att antagas kan, det Rågen och Kornet gifva
5te till 6te, men Hajran och Trindsäden
4de till 5te kornet. Halmtillgången och
Höfångsten hafva deremot varit förmånliga,
och den tilltagande Potatoes- planteringen
förmodas skola ansenligen minska åtgången
af Spannemål till branvinsbranning.
Efter berättelsen ifrån Hallands Län
skall sädesväxten i allmänhet och särdeles
Vårsäden varit ganska god ; Rugen dock icke
så gifvande, som förväntats, och något
deraf, äfvensom en del Korn och
måst fugtiga i Ladorna, införas. Trindsädett
som likväl ej så allmänt nyttjas, skall mycket
lidit af långvarig väta ; Och Potatoes
skörden ej motsvarat det hopp, man gjort
Besv. oeh Ekon. Utsi. Betänkanäeh. *ji
'sig derom. Höj ångsten skall deremot varit
mycket förmånlig och båttre än Förlidet årj
ehuru på mångå ställen illa inbergåd. Landshöfdingen
anser undsättning af Råg nödig
för Länet* innan nästa Höst, till ett ungefärligt
belopp af 1200 Tunnor* fördelade på
Länets Mägaziner i Halmstad och Varberg.
Uti Götheborgs och Bohus Län hafvå
Hö och Foderväxter, ehuru på lågländtare ställen
af vattenflöde hindrade i växten, vunnit
i allmänhet god framgång* så att tillgången
deraf skall betydligen öfverträffa dé
föregående arens 5 liv etet, som i obetydlig
mängd odlas, lemnar ingen vacker afkastning*
och Rågen, som gehom förra årets väla
varit mindre jin vanligt utsådd, har vid
tröskningen icke befunnits gifvande och anses
knappt tillräcklig för Länets behof; Korhet,
som utgör ortens hufvudsäde, har blikå
Utfallit* men skall i det hela hugna ined medelmåttig
skörd, och i det närmaste förslå
till Länets förnödenheter;
El t lika förhållande anföres öm Arter
och Bönor Saint örn Hafräng men då allmogen
är föranlåten af Penningebrist, att
använda alla utvägar till Penningars anskaffande
för oundvikliga utgifter, är anledning
befara, att Länet nästa Vår kommer i nödvändighet'att
återköpa den säd* som dessförinnan
försäljes. Potatoes och andra )ordfrugter
hafva lyckats på högläridtare ställen}
mern på de lägre blifvit å£ väta och kyla förtvinade,
så att tillgången på dé förra khäps
past skall ersätta bristen på dé sednare;
Best). oth Ekon. Utsk. Bitlinlihnåen.
Elfsborgs Län har fått inberga en ymnig
Hö fångst, fastän en del deraf tagit skada
af väta, och skall den jenne Sädeshalmen
förslå till kreaturens utfodring utan att Spannemål
dertill behöfver användas. Rågen och
Jlvetct, som likväl i ilera Härader litet nyttjas,
skola, efter anställd tröskning, gifva vida
mindre, än hopp varit att förvänta, och
anses pä dst hela under medelmåttan.
Deremot har all Vårsäden, Korn, Arter
och Hafra, i synnerhet den sistnämnda,
lemnat ganska rik afkastning både till trafta!
och i skeppan ; äfven Potäternci, som allmänt
och mycket edlas, hafva lyckats förträffligt,
men Linväxten, som särdeles i Marks
Harad är af betydenhet, skall ej utslagit till
fördel, emedan den, skadad af långvarigt regn,
och tvingad af ogräs, blifvit kort och tunn
samt otillräckelig för ortens tillverkningar.
Landshöfdingen säger sig äga den glada
förmodan, att Länets innevånare skola hafva
tillgång af egen gröda tili brödföda och
utsäde för nästa år, utan understöd af Kronan,
om de iakttaga sparsam hushållning med
spannemllen, och ej för vida utsträcka Husbehofsbränningeti,
hvilket Landshöfdingen
dock befarar, och förty önskar, att den ännu
för hela året tillåtna fria bränvinstillverkningen
Hnge, åtminstone på några månader,
der i Länet blifva indragen.
Ifrån Skaraborgs Län är meddeladt, att
Råggrödan blifvit knapp, ojemnt mogen, ganska
odryg till brödföda och i allmänhet ic
-
Besv■ och Ekon. Utsk. Betänkanden.' 53
te rätt tjenlig till utsäde, samt att en stor
del af vanliga Rågjorden ej blifvit besådd.
På dugliga Arter skall ock blifva brist, äfven
till utsåning nästa år. Deremot äro
Korn, Blandsäd och Hafra skördade till ovanlig
myckenhet, men ej af allmänt god beskaffenhet,
och Hvetet i det hela godt och
gifvande, fastän på sina ställen något skadadt
a£ vätan. Höbergseln i Länet har varit svår
och dess i början allmänt vackra växt förderfvad
aF regn, eller bortförd och förstörd,
af öfversvämmande sjöar och strömmar 5 Och
skall den betydliga minskningen i denna gröda
på nästa vår mycket medtaga Landtmannens
Sädesförråd och öka Spannemåls priserna
5 I följe af hvilket allt Landshöfdingen,
anser Länet sannolikt kunna blifva i beho£
af 2,000 Tunnor Råg, 2,000 Tunnor Arter,
1,000 Tunnor Korn och af 2,000 Tunnor
Blandsäd eller Hafra.
I Orebro Län har skörden så utfallit, att
Höfångsten i allmänhet varit ymnig och öfverallt
väl inbergad, samt på åtskilliga ställen
utomordentligt lönandej Hvetet har i det
hela .gifvit medelmåttig äring, men ock pä
vissa trakter ovanligt rik skörd 5 Och sorn.
mycken till Råg ämnad, men genom väta
otjenlig jord blifvit med Hvete besådd, blifver
tillgången af detta äfven väl inbergade
Sädesslag större än den brukar vara. Rågen,
som utgör Provincens hufvud*Säde, finnes
så litet gifvande, att deraf ej kan räknas
mer än högst något öfver hälften emot
«;4 Rcsy» och Ekon. TJtsk, Bctänkandcn.
förra årets skörd, Landtmannen skall da.okhafva
funnit en betydlig ersättning i Yårsädens
ganska rika afkastning af så val Arteroch,
Korn sorn af Blandsäd, fricker och ElafTfa.
Ett lika förhållande har inträffat med
Potates, Kol och andra Jordf rugter. Landshöfdingen
förmoda-: således, att då dessa födoämnen
mäste mycket bidraga, till besparing
af spannemål, sorn ej heller behöfves för
Ladugårdarna synnerligen tillitas,t skall bristen
på Råg kunna genom tillförsel från angränsande
Län, der detta Säde slagit mindre
felt, godtgpras och verka till Spannenjåls pri^
sernas nedsättning.
För Vermlands Län är uppgifvit, att
Aringen af Råg och Hvete, är ringa och under
medelmåttan 5 Att Vårsäden åter, deraf
mycken Haft a ännu den yda October icke
var inbergad, syntes i allmänhet lofva god
afkastning, äfvensom Jordfrugterne gifvit fördelaktig
skörd.
Likväl måste härifrån undantagas vissa,
delar af Elfvedahls Härad, der * Hafre-Sädet
bortfrusit, samt de vid Vänern liggande Hemman,
hvars ägor af vattnets uppstigande mycket
lidit. Höfångsten skall deremot öfver
allt varit ymnig 5 Men som alla Spannemåls
förråder från förra året voro uttömda, den
nya sädén således tidigt mäste tillgripas, mycken
jord ej blifvit sistlidne vår besådd, och
en stor del af den utsådda sädén stått under
vatten och förderfvats; så skall ovilkorligen
fö? denna province uppkomma behof af span-.
Best>• och Ekon. Utsk. Betänkandeh. 55
jiemåls undsättning, den Landshöfdingen ville
ofördröjligen uppgifva.
Om Stora Kopparbergs Län inhämtas,
att Rågen varit mindre gifvande och skall ej
heller hafva den godhet, som anledning varit
att vänta 3 Men att, med undantag af Elfdahls
och Lima Socknar, som lidit betydlig skada
af Nattfrosten, och några dels frostländta, dels
sent besådda ställen, uti det egentligen så kallade
Dalarne ofvan Fahlun, har i allmänhet
Yåfsäden hunnit till mognad och, ehuru till
qvantiteten ej svarande emot goda år, likväl
gifvit en afkastning af kärnfull beskaffenhet;
-— Att Gräsväxten utfallit ymnig, hvilket
ock är af största vigt för Allmogen, som Vintertiden
måste söka sin arbetsförtjenst genom
körslor. Men Landshöfdingen tillägger,
att om de i orten gångbara höga Spänne
måls priserna ej kunna fällas, utan efter
vanligheten än vidare höjas, skola Bergshandteringen
och andra näringar lida i deras gång
och aftyna, samt otvifvelaktigt behofvet a£
allmänt understöd för en Allmoge af den stora
Folkmängd, sam bebor den öfra delen af
detta Län och sorn af egna tillgångar innevarande
år icke kan anses äga mer än högst
halfva årets föda, blifva större än under de
missväxter, som nyligare derstädes härjat,
emedan utvägarne då upphöra, att genom
arbete och körslor söka medel till betalande
både af äldre och kommande oundvikliga skulder,
för undsättningsspannemål, som Landshöfdingen
redan för nästa år reqvirerat..
§6 Besv. och Ekon. TJtsk. Betankandtn,
Årsväxtens förhållande i Gefleborgs Län
t inberättadt salunda, att afkastningen, hvarken
af Råg, Korn, Blandsäd eller Hafva
svarat emot skyltalet, som varit rikt, titan
kan den i allmänhet anses medelmåttig. Beskaffenheten
skall ock vara enahanda med
de öfriga växterna, såsom Arter, Lin och
Hö, hvilket senare dock antages blifva jemte
Halmen för behofvet tillräckligt. Och sorn
Spannemåls undsättning, ehuru icke allmänt»
skall blifva nödig, har Landshöfdingen tillstyrkt,
att Länets Afrad och Krono-Tionde
må, efter vanligheten, få lösas, att till något
understöd inom Landet qvarblifva.
Uti Hester Norrlands. Län har Rågsädet
på Trades åkrår ej särdeles lyckats, men på
Svedjeland gifvit ovanligt förmånlig afkastning.
Kornet skall ock vara godt och stridt»
utom i några Fjällbyar, der frost skadatj
Äfvensom Artsädet fått full mognad och
Botatesplanteringen skall lemna ett godt understöd
för födan. Hvadan Landshöfdingen
förmodar, att genom sparsam hushållning
och inbördes bispringande, Landtmannen
skall finna tillgångar för behofven öfver, året
och till utsäde nästa Vår » men begär dock
i detta senare afseende, att Kronans Tionde»
Afrads och Gärdes Spannemål må in natura
till Länets Magazin ingå, med undantag af
de aflägsnare Socknar och Byar samt sådane,
der Sädén blifvit frostskämd, emedan erfarenheten
lärt nyttan deraf, att hafva tillgång
pä Sädeskorn af Landets egen växt,| -v
Bes v. och Ekön. Utsk.
Ifrån Jemtlands Jan är anmäldt, att Rågen
föga på något ställa gifvit till Skyltal
och afkastning mera än högst medelmåttigt;
att den blifvit mer och mindre mogen inberg
ad, på flere orter skadad af frost och
på få ställen duglig till utsäde; Att med
Kornet, Landets hufvudsäde, ett olika förhållande
förefinnes, efter åkrarnes läge och jordmån
samt tidigare eller sednare förrättad
sådd; att det utfallit dels ymnigt och kärnfullt,
dels svagt och mindre matadt, samt på
åtskilliga ställen, der det ej redan blifvit skadadt
af frost, måst af fruktan för köldens
åverkan i förtid och grönt upptagas; —- —
•— Att Arterna nästan öfver allt felslagit
och till det mesta blifvit gröna och frusna
afhämtade samt till föda otjenlige; — —
— Att likaledes Blandsäden och Hafran,
sorn mindre brukas, ehuru till Skyltatet ymniga,
äfven måst gröna och omogna inbergas;
Att Pofates-växten, Kål och Bätter samt
Humla, upptagne efter smältningen af en 8
dagars påliggande snö, synas blifva medelmåttigt
gifvande; — •—• — — —. — —
•— Att Höbergningen varit god och förmånlig,
så att med tillhjelp af Halmen utfodringen
för vanligt antal kreatur bör blifva
tillräcklig och verka minskningjji Sädesbehofvet,
för hvilket Landshöfdingen redan begärt
understöd, både till brödföda och utsäde
nästa år.
Ifrån Vesterbottens Län har Landshöfdingen
kortligen yttrat, att innevarande års
58 B Afl», och. Ekon. Ut sk. Betänkanden.
Skörd, med det af Directionen, efter förvik
skeda Reqvisition, beviljade Spannemåls un?
derstöd, skall blifva svarande mot Länets
innevånares behofj och
Ifrån Norrbottens Län är inberättadt, att
koldén väl på lågiändig Mark och sumpiga,
trakter något skadat säden, men att skörden
af både Råg och Korn i allmänhet varit
god och ymnig, och förmodas blifva för Länet
tillräcklig, samt att Gräsväxten äfven
utfallit ovanligt gifvande.
Slutligen förekommer från Gottland, att
Rågsädet, ehuru ej så ymnigt inbergadt, som
skälig anledning varit förvänta, likväl skall
förslå för Landets behof och kunna lemna
något öfverskott till utförsel, samt att Kornet
likaledes gifvit så jemn och förmånlig
skörd, att den ej allenast blifver tillräcklig
för Länets egna förnödenheter deraf, men äf-.
ven medgifver någon del till försäljning.
Yid jemförelse Länen emellan efter dessa
Berättelsers föranledande, synes årsväxten
i Riket visa sig sålunda, att Stockholms, Ostergöthlands,
Calmare, Blekinge, Christianstads,
Malmöhus, Orebro- och Gottlands Län
kunna anses i det hela hafva erhållit förmånliga
skörder, äfven med Öfverskotter, i synnerhet
af Vårsäd, till stöd och undsättning
för andra Län, som komma i saknad af erforderlig
Spannemålj Att likväl Rågproductionen
varit allmänneligen i hela Riket knapp
och skulle blifva otillräcklig, om icke britten
kunde af den lyckligare utfallna inberg*.
Be sy, och Fkon, Utsh, Betänkande»*,
?iing af ali slags Vårsäd och jordfrugter ersättas
5
Att Jönköpings, Kronobergs, Elfsborgs,
Götheborgs, Orebro, Vester Norrlands, Vesterbottens
och Norrbottens Län, ehuru tilläfventyrs
utan tillgångar att afyttra, likväl
blifvit välsignade nied tillräcklig Säd för egna
behof, om den väl användes;
Att deremot Upplands, Nyköpings, Vestmanlands,
och Hallands Län skola tarfva understöd
af Råg, och det förstnämnda äfven
nf något Korn, för viss? fögderier; Men att
Skaraborgs, Vermlands, Stora Kopparbergs,
Gefleborgs och Jemtlands Län komma alla
i förlägenhet om större undsättningar, både
a,f Höst- och Vårsäd, till brödföda och utsåning
nästa år.
B. IV. Fock,
G■ Snoilsky,[ J. B. Redin.
J. Fr. sigrell, F. G. Welin,
L. S.
C, NI. Elfstedt.
Lika lydenda med det till R, II. S.rs Allmänna Besvärsoall
EkonomiUtskott inkomna Orginal, betygat
A. Fryxell,
N:r f
R. H. Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotts Betänkande, i anledning
af ett, xttaf Borgmästaren
Herr Fr. Thure Eneroth författadt,
Qch frän Väll o fl. BorgareStåndet re
-
60 Besv. ock Ekon, Ut sk, getinkanden.
mitteradt Memorial angående ändring
uti i. art. 3. §. af- Kongl. Förordningen
den 20 Dec. lfti5 — om hvad
iakttagas bör, till behörig verkställighet
af Kongl. Kunclgörelsen den 6te
Sept', samma år, rörande Bränvinsbränni
ogen, samt om Ansvar för öfverträdelse
deraf. —
•Herr Eneroth har i detta Memorial förmält,
att vid efterlefnaden af förstnämde Kongl,
Förordning, en omständighet inträffat, som
varit och är mycket betungande för Kopparslagare
i en del af Rikets Städer. Uti 1. art.
2. §. af berörde Kongl. Förordning ålägges
tillverkare af Bränvinspannor vid 20 Rd.
vite, att besörja, detj pannorna varda uppmätte
och stämplade af dertill förordnade
Landtmätare och Justerare; hvilket äfven bör
ske, då pannor ändras eller nya bottnar insättas;
— Och i 5. §. samma art. hafva Herrar
Landshöfdingar blifvit ålagde||förordna,
till en dylik mätning och stämpling af Brän»
vinsredsfcap, ett behöfligt antal af Landtmätare
och Justerare i|Länen, och tilldela dem
vissa District, lämpade efter hvars och ens
hemvist. Yid en dylik fördelning inom Elfsborgs
Län har händt, att en Landtmätare,
som har sitt hemvist 2:ne miP från Staden
Åmål, der ingen dylik person finnes, blifvit
förordnad mäta och stämpla den Bränvinsredskap,
som förfärdigas i nämde Stad, hvari
-
Best), och Ekon. XJtsk. Betänkande», 6).
genom Kopparslagare tillskyndas en dryg
kostnad, och hela arbetsförtjensten åtgått, då
de ofta måst föra 2 å 3 Bränvinspannor om
12 å 16 kannors rymd hvardera, med legd
häst till Landtmätare, Sedan 2:ne Kopparslagare
af RådstuguRätten blifvit fällda till
2o Rd. böter hvardera, för det de afyttrat
Bränvinspannor, dem Landtmätare ej uppmätt,
ehuru de icke varit större än till. upp»
gifven rymd, så hafva de väl hos Konungens
Befallningshafvande anhållit, att någon Magistratsperson
måtte förordnas verkställa mätningen
och stämplingen, men hvilket blifvit
afslaget äfven hos Kongl. Kammar-Collegium.
Af sådan anledning, och som flera Städer
i detta afseende torde dela lika öde med Åmål,
har Herr Eneroth föreslagit en sådan
ändring uti 1. Art. g. §. af berörde Kongl.
Förordning den 20 Dec. 1815, att uppmätning
och stämpling af ny eller förändrad
Bränvinsredskap i sådana Städer, der ingen
Landtmätare bor, måtte uppdragas åt någon
Magistratsperson, helst en af dem, sorn besörja
Controlleringen af Guld, Silfver o‘ch Tenn,
på det icke en obillig och "mot ändamålet
stridande kostnad mera må tillskyndas den
ena än den andra Stadens Kopparslagare.
Utskottet har tagit detta i behörigt öfvervägande;
och som det icke kan nekas, att
Kopparslagare tillskyndas betydlig kostnad
och tidspillan, så väl i de Städer, der Landtmätare
icke finnas, då Bränvinsredskapen måste
fraktas till ett stundom flere mil aflägset
<52
Ställe för att uppmätas beli stämplas, som ah
ven i de Städer der Landtmätare är boende*
enär han till följe af sin tjenstebefattning är
frånvarande en betydlig del af året, och hans
åtgärd under dennä tid icke kän af Kopparslagaren
utan samma olägenhet begagnas, äå
har Utskottet trott sig äga grundade skäl'ått
tillstyrka någon ändring af deh gifna Föreskriften
i ofvanberörde Nådiga Förordnings
i. Årt. g. §., och föreslår fördenskull, att genom
Riksens Höglofl. Stander i underdånigt
het hemställas, det .Kongl. Mai:t i Nåder må
täckas anbefalla dess Befallningshafvande, ätt
till uppmätning och stämpling af Bränvinsredskap
förordna, utom det bebÖJfliga antalet
af Landtmätare och Justerare i Länen och
Städerna* äfven en Magistratsperson i hvarjé
Stad, samt att, till förekommande äf de öfverklagade
olägenheterne, Kopparslagaren må
vära tillåtet att denna person i förberörde afc
seende anlita, så ofta Landtmätare i Städeii
icke är att tillgå. Dock varder detta Riksens
Jdöglofi. Ständers pröfning vördsamligöÄ
Understälät; Stockholm den 16 jan. 1818;
,rv ,“rrT‘”
N:r 5.
Memorial till Hedervärda Bonde Ståndet
med återlemnamde af Erik
Svenssons Memorial om Kyrko Ordningens
eft er lefnad och verkställighet.
B*sv. och Ekon. TJtsh. Betänkanden.
Under den 12 uti innevarande Manad har
till Riksens Högloil. Ständers Allmänna Besvärs-
jjoch Economi-Utskott inkommit ett
Utdrag af Protocollet, hållit hos Hedervärda
BöttdeStåndet den 5 föregående dato,
hvaruti Réspective Ståndet till Utskottet remitterat
ett Memorial af Riksdagsfullmägtigen
från Bohus Län Eric Svensson, yrkande
en underdånig anhållan hos Kong!. Maj:t,
att låta sig föreläggas omständeliga upplysningar
om Kyrko-Ördningeris efterlefnad
och verkställighet i hvarje Stift, på det frugten
och följderne af denna höga omvårdnad
må af Riksens Högloil. Ständer vid nästa
Riksdag med underdånig erkänsla kunna emottagas.
Efter Memorialets föredragning har Utskottet
jemfört dess innehåll med de ämnen*
som utgöra föremålet för Utskottets verksamhet,
och hvilka bestämmas uti Grundlagarne*
särdeles uti 54 §. uti Kongl. Maj:ts och Riksens
Ständers fastställda Riksdags-Ordning^
Men som allt hvad Kyrko Lag och Ordningar
vidkommer, hvarken linnes ibland dessa
ämnen, eller lämpligen med någon analogi
af Grundlagen kan dit hänföras, och än
mindre redogörelsesättet för deras handhafVande,
hvilket likväl är egentliga föremålet
för det uti remitterade Memorialet uppgifna
Förslag; Så får Utskottet, enligt Riksdags
Ordningens 44 §•> detta Memörial, såsom ej
tillhörande dess befattning, vördsammeligen
återlemna. Stockholm den 19 Januari 1818*
64 Eesv, och Ekotu Utsk. Betänkcttiäen.
N:r 6.
Memorial till Högvördiga Pvc st Stenledet
med återlemnande af- Doctor Sten»
hammars Memorial angående saknad
till Rikets Höglofl. Ständers Allmänna Be-*
svärs- och Ekonomi-Utskott inkommit ett
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högvördiga
Prest-Ståndet den 5te föregående dato, hvaruti
Respective Ståndet till Utskottet remitterat
ett Memorial af Prosten och Ledamoten
af Kongl. Nordstjerne-Orden Herr Doctor
Stenhammar, angående saknad eller fördröjd
verkställighet af Kongl. Maj:ts och
Rikets Ständers vidtagna beslut uti åtskillig
ga Rikets inre hushållning rörande Ar ender.
Efter föredragning ooh uppläsning af
detta Memorial, har Utskottet jemfört dess
innehåll med Regeringsformens Öjdje, 8gde
och gode §§. samt Riksdags Ordningens 34de
§., hvilka bestämma halten och beskaffenheten
af de ämnen, som tillhöra Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets befattning.
Och då af dessa Grundlagar klart följer, att
det blott åligger Utskottet gifva sitt Utlåtande
öfver förslag till bristers afhjelpan&e i Allmänna
hushållningen, med de flera i förbearörde
Lagens rum uppräknade inrättningar
ech anstalter, men ej att taga någon befatt
-
eller fördröjd verkställighet af Kongl.
Majlis och R. H.
U„dei den 12 Uti innevarande månad har
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 65
*
liing med åtgärder, som afse dessa Lagars
verkställighet, hvilket ämne uti det remitterade
Memorialet egentligen yrkas ; så får
Utskottet, enligt Riksdags-Ordningens 44 §•*
detta Memorial, såsom dess handläggning
ej tillhörande, vördsamligen återställa. Stockholm
den 19 Januari 1818.
N;r 7.
Utdrag af Riksens Högloft, Stånders AIR
manna Besvärs och EkonomiUtskotts
Protocoll, hållit vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den 12 Januari 1818»
$• 4-
,dF öredrogs och upplästes ett ifrån Hedervärda
Bondeståndet till Utskottets utlåtande
remitteradt Memorial af Riksdags Fullruag
t i gen Gustaf Gustafsson; orri nödvändig*
heten af den nya och förbättrade Psalm*
och Ii v 11 ng ciri-B okens utgifvandc.
På tillkännagifvande af Högvördigé
Prest-Ståndets Herrar Ledamöter, att inom
Hespective Ståndet ett Écelesiastiqve Utskott
Vöre formeradt, som hade sig uppdraget, att>
jemte andra åtgärder, äfven taga befattning
om föranstaltande af en ny och förbättrad
Psalmboks utgifvande, tog Utskottet med
Ledamöternas bifall af Hedervärda Bonde*
Bihang till fifksSt, Pren. J3170S181 Slät Sami. N:r g. 10.
C6 Bes v och Eläan. TJtsJc. Bctänkanclen.
Ståndet, det Beslut, att Memorialet återremittera,
med vänlig erinran om tillvarelsen
a£ ofvannämnde Högvördige PrestStåndets
Ecclesiastique Utskott och dees föremål*
jemte underställning, om icke det Hedervärda
Ståndet skulle linna för godt, att
Gustaf Gustafssons Memorial till detta Utskotts
■upptagande och handläggning öfverlemna*
hvilken underställning skulle genom Protocolls
Utdrag för det Hedervardå BondeStåiG
det tillkännagifvaSi Ut Supra;
skotts Protocoll hållit vid Uftimct
Riksdagen i Stockholmt den 21 Jalinar
i lQiö
-
BondeStåndets ProtocollsUtdrag af den 1^
innevarande Månad, hvaruti tillkännagifves
Respectiva Ståndets beslut, att för sin del
deltaga i Högvördige Prest-Ståndets Remiss
till Allmänna Besvärs och Ekonomiutskottet
å Herr Doktor Stenhammars Memorial*
angående saknad eller fördröjd verkställighet
af Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers
vidtagne Beslut uti åtskillige Rikets inre
hushållning rörande ärenden. Men som Utskottet
redan enligt Riksdags-Qrdningens 44^#
N:r 8;
Utdrag af Riksens Ilo glo fl. Stånders
Allmänna Besvärs och EkonomiUt
-
i, 5-
S. D. -U öredrogs och ftpplästes Hedervärd^
Besil;, och Ekön. JJish Betänkanden.
§. till Högvördiga PréstStåndet återleniUat
detta Memorial, såsom omfattande ett till Utskottets
befattning ej hörande ämne; skullé
Hedervärda BondeStåhdet genom Utdrag af
Protocollet och bifogad afskrift af den afgångna
Expéditionen härom vördsammeligeft
'Underrättas. Ut Supra.
(‘Bilagan finnes tryckt här of vanföre under N:r 6.) \
N:r 9.
^Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi- Utskotts Betan*
hände, ”angående yrkad rättighet, att
a Marknaderna i Bdket få på deri
utsatta Marknadsdagen köpa och sålja
lofgifna Producter, som af Landtmannen
sjelf förfärdigas, utan att
\af bida Marknadens kungörande -vid
Trumslag
■Riksdagsfullmägtige Laur. Carlsson, J. Åndersson,
och Petter Svenssob fran Skaraborgs
jLän, med hvilka RiksdagsFullmägtigeh Måns
Pehrsson från Blekinge Län sig förenat, hafva
uti ett den idde sist). Decemb. till Meder*
Varda BondeStåndet ingifvit och genom Protocolls
Utdrag derifrån till Utskottet reinit*
teradt Memorial begärt, ”att, till fiirekömman*
de af de olägenheter medelst confiscationer^
hinder och uppehåll, sorn tillfogas Marknads*
arån de personer, derigenom, att Handeln å
6Q Bcsv. och Ekon. Utsk. Bctänianden.
de i Riket tillatne Marknader icke får begagnas
förr än kl. 10, eller innan Marknaden
genom föregånget Trumslag blifvit utlyst,
hvarje Svensk Undersåte måtte lemnäs
fullkomlig och oinskränkt frihet, att å den
utsatta Marknadsdagen köpa och sälja, utan
afseende på tid eller åtlydnad af Trumslag,
«de Producter som lofliga äro och af Landtmannen
sjelf kunna förfärdigas.”
I anledning häraf får Utskottet vördsammeligen
anföra, att ehuru hvad i ofvanberörde
måtto blifvit yrkadt, åsyftar ändring
liti Allmänna Lagens Stadgande i 7. Cap. 2.
§. HandelsBalken och jemväl i någon del af
6. §. samma Cap. och Balk, anser Utskottet
sig likväl, till följe af den erhållna Remissen
böra deröfver afgifva utlåtande för så
vidt ämnet rörer nyttan eller skadan af Marknads
utlysande. —
Det torde icke behöfva bevisas, att dä
nyssnämde 2. §. i 7. Cap. HandelsBalken stadgar
böter för den, både Köpare och Säljare,
som i någon handel inlåter sig förr än Marknaden
lyst är, sådant måste föranleda till
hinder, kostnad och tidsspillan i synnerhet
för en enfalldig Allmoge, som icke så noga
kan hafva sig detta Allmänna Stadgande bekant
och således lätt kan dexemot begå förbrytelse.
Lagstiftarens mening lärer likväl
hafva varit en helt annan, eller dels att införa
en viss ordning vid våra Marknader, och
dels att förekomma förköp; detta inhämtas
ock af 19. §. uti Kongl. Resolutionen på
Beil). otWEkon.
Allmogens Besvär elen 2 Januari 1748; men
då Folket sedan elen tiden undergått betydlig
förändring i afseende på skickligheten att
tillverka egna varor, och antalet så väl a£
Säljare, som af Köpare jemväl ansenligen ökats,
så att Concurrencen nu för tiden måsta
var,a vida större, är ock tiden att sälja och
köpa, helst vid de Marknader, som stå blott
en enda dag i Månadern8 October, November,
December, Januari, Februari och Mars,
ganska kort och inskränkt; och ehuru fråga
nu är endast om Landtmannens egna tillverkningar,
linner Utskottet likväl ingen betänklighet
vid att tillstyrka, det all Handel å?
Marknad uti den Stad eller å det ställe pa
Landet, der den är tillåten att hållas, matte
fritt få börjas så snart Marknadsdagen inträdt,
utan afbidande af Marknadens kungörande eller
utlysande vid Trumslag; dock torde, för
Marknadsfridens skull, sådan lysning böra
oförändradt bibehållas både vid Marknadens
början och vid dess slut.
Skulle denna Utskottets tanka vinna bifall
af Riksens Höglofl. Ständer, till hvilkas
pröfning densamma vördsammeligen öfverlämnäs;
så lärer frågan om förändring uti här
ofvan åberopade Lagrum komma att Remitteras
till Riksens Höglofl. Ständers Lag-Utskott.
Stockholm den 16 Januari 1818.
Utsy. och Efton,* lj;tsk. Bqtjlnkandey,'
N:r 10.
Rikstens Högloft. Ständers Älhnänncs,
Besvärs- och EkonomiUtskotts- Betan-,
hände i anledning af yrkad t förhud\
för Tjenstedr ängar i Halland och
andra Orter, att utvandra från Lä-,
lien, i ändamål att söka arbete.
T
-»-frän Vallöf!. BorgareStåndet hafva tyäpn©
Merrorialer i d^tta ämne blifvit remitterade:
l:mo af Herr H. Faurell, deruti öfverklagas^
att i Halland från längre tider tillbaka
dt Bruk skall inrotat sig hos den tjenande
FolkClassen af Allmogen, att i September
månad företaga utvandring till andra Lands-i
orter, för att söka arbete, hvarifrån de ej
återkomma förrän vårmånaderna, tinder hvil-,
ken tid den, Halländske Jordbrukaren är |
mistning af de hos honom skattskrifna ocl\
Jagstad/la tjsnstedrängar, hvilket Herr Fatt-,
rell anser vara ej mindre stridande mot
LjenstehjonsSiadgan, än ock bidragande tili
Hallands mindre frugtbara tillstånd} af hvilka,
med flere anförda skäl, yrkas, att ett
förbud emot nämnda utvandring måtte utfärdas.
2.:o Memorial af Herr J. Lindberg
Petterson, innehållande en framställning af de
skadliga följder, som uppstå genom den alltför
vidsträckta tillåtelsen för Allmogen i Elfsborgs
Län, att få utvandra till nästan alla Orter i
Riket för att söka sig arbete, hvilket den så
mycket mindre skall sakna inom Länets
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn.
gpm flere arbetare från Fryksdalen och DahJarne
der skola begagnas till åtskilliga Landttnanna
göromål} i anledning hvaraf yrkas, att,
Utom Allmogen från Dahlarne och Fryksdalen,
hvar och en annan Landsorts innevånare,
så val Sallpeter-sjudare, som alla andra
hvilka söka arbete, ej måtte erhålla pass,
sora tillåter en vidsträcktare utvandring i
detta afseende, än inom det Län, der de
är o boende.
Utskottet har under öfvervägande tagit
detta ämne, sorn äfven vid sistlidne Riksdag
varit ett föremål för Ekonomiutskottets
granskning 5 Och enär Utskottet befarar att
bestämmandet af sådana gränser för en laglig
verksamhet och arbetsförmåga, sorn i de
anförda Mernorialerna föreslås, skulle strida
mot grunderna för samhällsfördraget, och
förnärma den frihet, som derigenom åt hvarje
medborgare äy förvarad; finner ytskottet
ej skäl att derå tillstyrka bifall; men da
missbruk, stridande mot Tjenstehjons Stadgans
föreskrifter, alltid skola medföra skad-i
liga följder, i afseende på den allmänna ordningens
bibehållande, anser Utskottet eji
sorgfällig granskning, vid utfärdande af pass
till Legodrängar och arbetsfolk, som ifrån
Halland och lika beskaffade orter gå utur
Länen för att annorstädes söka sig arbete,
vara af särdeles vigt; så att ej till sådana
personer pass böra utlemnas, utan husbondens
uttryckliga tillåtelse, äfvensom att passet,
vid Innehafvarens återkomst till Länet
72 Be fp. och Ekon. TJtsk. Betänkanden.
ordentligen återställes; Och hyser Utskottet
den öfvertygelse, att Kongl, Maj:ts Befallningshafvande
derå lära fästa all den uppmärksamhet.
som ormtändigheterne påkalla; hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers eget
bedömmande vördsamt öfverlemnas. Stock»
holm den 17 Januari 1818.
N:r 11.
'Riksens Högloft. Ständers Almänna Besvärs-
oell Ekonomi-Utskotts Betanhände,
i anledning af Eiksdagsfullmägtigen
för Siende och Tuhundrad
Härader i Westmanlands Län, Joli.
JVIagn. Wessings med fteres begäran,
”att Westmanlands Begemente icke
,ymåtte commenderas till arbete vid
”Gotha Canal.”
Trän Hedervärda BondeStåndet har uti Frotocolls
utdrag af den 18 sistlidne December
blifvit till Utskottet remitteradt ett Memorial
af Riksdagsfullmäktige Joh. Magn. Wessing,
Olof Olofsson i Siggesta, Anders Pehrsson
i Dömsta, Han3 Andersson i Bråfrost,
Jan Jansson i Ulfstad, Jan Pettersson i Österbo
och Gustaf Olsson i Timmelsta, med hvilka
Riksdagsfnllmägtige från Skaraborgs Län sig
förenat uti besvärs anförande öfver de olägenheter,
förluster och lidanden, som skola
tillskyndas ej mindre RotehålJarne, än ock
Ttesv. och Ekon. Vtsk. Betankanden. {73
Soldaterne vid Vestmanlands Regemente derigenom,
att desse sistnämnde commenderas
till arbete vid Götha Canal, och såmedelst
ej allenast betagas allt tillfälle, att gå Rotebonden
tillhanda med nödigt arbete å hans
egna åkrar och ängar och vid skötandet a£
Soldat-torpet, der Hustrun med många Barn
hjelplös ech i de torftigaste villkor, qvarlemnas
åt Rolehållarens medlidande och underhåll,
ofta för ändamålet otillräckligt,
men alltid i afseende på medlen känbart och
tryckande, utan ock genom de långa mardierna
i svårt väglag, samt det tunga och
vådliga Canal-Arbetet blifva till helsa och
krafter så försvagade, att Afsked blifver oundvikligt,
hvarefter sådana Soldater tillika
med deras Hustrur och Barn skulle ligga
Roten och Församlingen till last, och annan
karl i den afgångnes ställe mäste af Roten,
till hvad pris som helst, anskaffas; i
anledning af hvilket allt Riksdagsfullmäktige
ansett det vara af högsta vigt, att, till förekommande
af åtminstone Vestmanlands Regementes
Rotehåliares befarade undergång,
ändring sökes uti det Regementets årliga
Commenderande till Canal arbetet.
Utskottet, sou», vid detta tillfälle, anser
sig böra uti Riksens Höglofl. Ständers minne
återkalla, att en alldeles lika beskaffad
fråga, som den nu förevarande, blifvit i afseende
på Helsinge Regementes fritagande
från ArbetsCommendering till Götha Canal,
vackt uti Hedervärda BondéStåndet vid 1815
74 Bfsv. och Ekon. Utsk. Betänkande#.
års Urtima Riksdag, derom Utskottets, updef
den i Juni samma år? afgifna vördsamma
Betänkande, så vidt det rörde Regementet^
Commeipderande, blifvit af de Respectiva RiksStånden
enhälligt bifallit, får älven nu uppgifva
lika skäl för tillstyrkande af afslag, å
den i frågavarande motionen, nemligen, att
då Riksens Höglofl. Ständer åt Hans Majit
Konon gen underdanigst öfverlemnat att förordna
ora det Reglementariska vid Götha Canals
anläggning, och Kongl. Majit i kraft
deraf Nådigst behagat, under den i April 1810,
utfärda ett Reglemente för Canal-Boiaget,,
hvarest i 15 §. Nådigt löfte är gifvit, att Kro^
nans Manskap skall få till Canal-Arbetets bedrifvande
nyttjas emot den betalning, sorn antingen
efter beting kan erhållas, eller ock af
Kongl. Majit för hvarje år blifver i Nåder
bestämd, lärer något serskildt undantag för
Vestmanlands Regemente så mycket mindre
få äga rum, som sådant vore stridande emot
den Allmänna grundsats, att lika Skyldigheters
utgörande böra, så vidt möjligt är, och
Författningars helgd derföre icke lägger hinr
der i vägen, fördelas lika emellan alla Medborgare
i Staten, och att prejudicat i detta fall
dessutom skulle kunna medföra förderflig
inflytelse på fortgången af ett företag, hvilkets
nytta Riksens Höglofl. SLänder en gång
funnit, och för hvilkets bringande till slut
äfven en viss tid blifvit utsatt. Då, för öfrigt,
enligt yde §. i Regerings-Formen, Rikets
krigsmakt är ställd under Hans Majit
-Peil'.] och Ekon. Utsjt. Betänkande». 75
konungens Eget omedelbara Befäl, och Hans
&qngl, Maj:t således eger rättighet att deröfver
befalla på sätt för Rikets bästa finnes
tjenligast, kan denna fråga icke betraktas annorlunda,
än såsom ett Commandomål, deruti
Riksens Höglofl. Ständer någon pröfningsyätt
icke tillkommer,
Utskottet bl ifver alltså vid sin öfvertygelse,
ett Riksdagsmannen Wessings m d de
fleres ofvanomförmäldta Memorial icke får
eller kan förtjena afseende, oeh tillstyrker
derföre vördsamlingen, att Riksens Höglofl.
Ständer täcktes meddela afslag derå; hvarjemte
Utskottet upplysningsvis får anföra, att,
utom det manskapet, såsom de kungjorda Officiella
Berättelserna visa, blifvit undcp Capal-arbetet
väl vårdadt till helsan, hvarföre
ock mortaliteten bland Manskapet varit ganska
obetydlig, kan genom de olika arbeten,
hvartill det vid Canalen nyttjas, nämnde Manskap
få inhämta kunskap och kännedom om
åtskilliga methoder att gräfva, dika, spränga
sten, mi m, som sedermera både vid förefallande
Krono-arbeten och i Hemorten kan
komma dem till nytta, hvilka dermed kunna
sysselsätta sig, har erfarenheten visat, att
Brängen Soldat, långt ifrån att, såsom Riksdagsmannen
Wessing jemväl föregifvit, åtnjuta
en otillräcklig dagspenning, tvärtom under
arbetstiden samlat och hopspart en för
honom icke obetydlig summa, den han hetnsändt
till Hustrun för att till deras gemensamma
nytta användas. Då nu härvid tillika
B csn. och Ekon. TJtsk. Betclnkanäen.
får komma i beräkning, att på flere Orter i
Vestmanlands Län Rotehållarne nu för tiden
contrahera med deras Soldater, ätt, utom
Torpstuga med en kåltäppa, samt nödiga uthus,
gifva dem något visst i Spannemål och
foder, i stället för åker och äng, följer ock
deraf, att Soldatens Hustru» som af Roten
njuter lönen, icke kan genom karlens bortovaro
lida nöd eller behöfva ligga Roten till
last. Hvilken tanka dock varder vördsamlingen
underställd Riksens Höglofl. Ständers
ompröfvande. Slockholm den 117 Januari
1818.
N:r 12.
Riksens Héglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskots, Betänkande,
angående väckt fråga om det
”Arfvode, sorn vederbörande Läkare
”köra åtnjuta för Besigtningar å kar”lar,
hvilka af Bote- eller Rusthållare
”anskaffas för att uti Båtsmans hål”let
eller hidelda Arméen införlifvas.
U"li ProtocollsUtdrag af den go:de sistlidne
December, har från Hedervärda BondeStåndet
blifvit till Utskottet remitteradt ett Memorial
af RiksdagsFulImägtigen Olof Månsson
från Blekinge, deruti anmäles, att, ehuru
genom 5:te §. i Kongl. Resolutionen af år
Besv. och Ekon• Utsk. Eetänkanden.
1743 uppå Allmogens Besvär blifvit bestämå
en afgift af åtta öre Silfvermynt, som Roteoch
Rusthållare skola till Regements-Fältskären
betala för besigtningen å hvarje karl»
som till inskrifning i Kronans Tjenst anskaffas,
det likväl ofta. om icke allmänt, skall
hända, att då Allmogen i RiksdagsFulimägtigens
hemort kommer till Carlskrona för att
låta inskrifva Båtsmän i afgågnes ställe, Läkaren
efter godtycke utkräfver en öfver höf.
van betungande vedergällning för Besigtningen,
på hvilken Embetsåtgärd Allmogen icke
sällan jemväl skall i flera timmar få vänta,
utan att Läkaren har giltiga skäl för dröjsmålet
att uppgifva; i anledning hvaraf RiJksdagsFtillmägtigen
begärt, att en Taxa efter
tidernas nu förändrade Conjuncbur, i förhållande
till den förut åberopade, måtte blifva
utfärdad, soia bestämmer Fält Läkarens arjvode
för Besigtning af det manskap, som
vid Båtsmanshället eller Indeldda Arméen i
Kronans tjenst, pu Rust- och Rotehållarnes
bekostnad, inshrifves; uti hvilken begäran
RiksdagsFullmägtigen Nils Månsson från
Malmöhus Län äfven instämt.
Utskottet får i anledning häraf anföra,
att, hvad beträffar Läkarens arfvode för Besigtning
af nylegdt manskap, något annat af
Utskottet kändt Stadgande derom icke är
utfärdadt, än det som innefattas uti 5:te §.
af Kongl. Resolutionen den 10 September
1743, der för sådan Besigtning bestås åtta
ere Silfvermynt, hvilka af Roten eller Rust
-
78 Besv. och Ekon. utsk. Betähkandan.
hällaren böra betalas, och får, sedan karlen
ten gång blifvit besigtigad och betalning derföre
till Amiralitets, Regements- eller StadsFältskären
erlagd, Allmogen icke vidare med
samma afgift betungas, om ock karlen skulle
komma, att flera gängor visiteras; men på^
Står eller tager Fältskären högre betalning,
bote första gången 50 Daler Silfvermynt, och
andia gången miste Tjensten: ägandes Roteoch
Rusthållarne, att icke allenast sjelfve bivista
Besigtningen, utan ock, att dertill kallå
öne goda män, som kunna vittna, huru mycket
Fältskären för Besigtningen begär.
Sådant är innehållet och ordalydelsen
uti den åberopade §:n; så att Författning för
ifrågavarande ämne redan är tydlig och bestämd;
men då RiksdagsFullmägtige Oiof
Månsson och Nils Månsson ansett det sålunda
bestådde arfvedel böra lämpas efter närvarande
tid och omständigheter, och att ten
Taxa bör utfärdas, hvilken dock borde stå
i förhållande till den ofvannämde af år 1745,
tror Utskottet sig bötå vördsamligeri föreslå,
att vederbörande Läkare, som besigtigar nyvärfvadt
Manskap, bör för hvarje karl åtnjuta
i arfvode Tolf (12) Skillihgar Banco, i ett
för allt, Attesten derunder äfven inbegripen,
och att i afseende på Läkarens skyldighet
och ansvar, samt Rote- eller Rusthållarnes
rättighet, att öfvervara Besigtningen och dervid
medtaga vittnen, föreskriften uti ofvan
högstberörde 1745 års Kongl. Resolutions J
§>. bör få lända tili underdånig efterrättelse*
Besv. och Eliott. Utsh. Betänkahden;
Vidkommande åter den anelia öfverkiagä&é
olägenheten; eller att Båtsmäns Rotehållare
skola vid Besigtning å deras karlar
blifva af Läkaren obefeörigén uppehållne, anser
Utskottet sådant kunna förekommas, derigenom,
att Kongl. Majrts Befallningshafvande,
efter samråd med vederbörande RégementsBefälhafvare
bestämmer vissa dagar och ställen
för besigtningéns verkställande af Läkaren
och derom hvar i sitt Nådigst anförtrodda
Län Utfärdat Kungörelse med underrättelse
för Båtsmäns Rotehållare; att deras
hyvärfdä kärlar då komma att af Läkaren
besigtigas, emot det Arfvode, sorn uti den
na föreslagna Taxan skulle komma att bestämmas}
hvarjemte uti sagda Kungörelse torde
böra till Allmogens kännedom införas beloppet
af samma arfvode, och att Rotehållariie
äga rättighet, att i händelse de ås trin dä;
dervid medtaga vittnen; Hvilket allt likväl
vördsamligen underställes Riksens Högloft;
Ständers närmare profning; Stockholm deii
16 Januari 1818.
N:r 15.
JL H. Ständers Allmänna Besvärs- öch
EkonomiUtskotts Betänkande, angåen»
de förhöjning i betalningen till Intjvarterihgsgifvare,
för det underhåll
dé lemna tågande Trupper m. ni.
80 JSesv. och Ekon. Utsk. Bctdnkanden.
m
J- ill Utskottets handläggning hafva följande
handlingar i detta ämne blifvit remitterade,
nemi.
Frän Vällofl. BorgareStåndet:
i:o Memorial af Herr I. P. Norström,
deruti anföres, att, ehuru Kongl. Maj:t med
Nådigt bifall till Riksens Ständers vid 1815
års Riksdag gjorda underdåniga önskan, om
vidtagande af en sådan Författning, hvarigenom
Inqvarteringsgifvare, lör det underhåll
de lemna tågande Trupper, må tilläggas full
betalning, efter ett visst vid de årliga Markegångssättningarne
bestämdt pris, genom
Kungörelsen af den 27 Augusti 1816, åsyftat
en billig lindring i den tunga, som vid Tågoch
Durch-Marcher drabba Inqvarteringsgifvare;
denna Kongl. Maj:ts Nådiga afsigt likväl
helt och hållit skall förfelats, derigenom
att Kongl. Majrls och Rikets KammarColIegium,
vid granskningen af de från Länen insände
Markegångs Taxor, understundom skall
nedsatt priset ä Rationer och Portioner i
den nion, att Inqvarteringsgifvaren ej en gäng
erhållit betalning derföre till hälften emot
det af Deputerade vid Markegångssättningen
fastställda pris, hvarigenom ersättningen för
Inqvarterings kostnaden blifvit vida mindra
än den var, innan berörde Kongl. Kungörelse
utfärdades; i anledning hvaraf en sådan rättelse
yrkas, att Kongl. Majrts Nådiga afsigt
med bestämmandet af priset på portioner och
ratjoner icke mä förfela ändamålet, eller, såt
Besv. och Wiön. Utsk. Bstänhanäen, gi
sorn nu handt, inqvarteringsskyldigheten blifva
annu mer tryckande.
2:0 Anförande af Herr C. W. Nyberg»
som instämmer uti Herr Norströms yttrande,
och dessutom yrkar, att de Städer, hvilka,
i anseende till deras lagen, mest äro besvärade
utaf Inqvttrteringar, hvaribland Arboga
Stad serskildt nämnes, mätte uti Inqvarteringsskyldigheten
erhålla någon lindrings
genom bidrag eller understöd utaf angränsande
Socknar eller af Länet.
3:0 Anförande af Herr I. P. Hellström»
deruti han, i egenskap af Full magd g föc
Örebro Städ, hemställer, att de Trupper, sorn.
hädanefter genom sistnämde Stad till och ifrån
enskilda Arbets-Commenderingar passera,
måga under Marcher vara och blifva så
aflönta, att de, för erläggande betalning af1
minst 12 Sk, B:co Person, kunna i Qvarteren.
eller Marketenteri-Bodarne njuta sitt uppehälle,
hvarigenom det fattiga Borgerskapeft
kunde erhålla en efter tiden jemkad ersättning
för den till Trupperna lem na de föda»
Ifrån Hedervärda BondeStändet:
4:0 Memorial af Kiksdagsmannen Nils
Månsson från Skåne, deruti han anförer, ate
Oaktadt Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga Kungörelse
den 27de Augusti 1816 Nådigst förordnat,
att inqvarteringsgifvare, för det underhåll
de lemnat tågande Trupper, må tilläggas
full betalning, efter ett visst vid
de årliga Markegångssättningarne bestämde
JBjhung till RiksSt, Brot, 18*7-1818, 8:t’* Sami. u,ife,
(32 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkandan,
pris, oell med en sådan betalning, efter Riks»
dagsmannens tanka, onekeligen måste förstås»
ej mindre ersättning för sjelfva Persedlarne»
som utgöra födan, utan äfven de vid dess tillredning
förekommande kostnader för kokved»
lärils nötning rn. m., ej mindre ändamålet»
än Kongl. Majifcs Nådiga vilja blifvit förfelade,
derigenom att Kongl. KammarCollegi*
um skall förändrat Mar kega ngsTaxan på det
sätt, att inqvarteringsgifvaren ej erhållit stör*
re ersättning, än rätta beloppet af hvar och
en Persedels värde, räknadt efter hel Tunna
eller helt Lispund, oaktadt med all utminUtering
alltid är förenad minskning, och följ*
akteligen äfven förlust} på hvilka grunder
hemställes, att Deputerade till Markegångssättningen
aiå erhålla full rättighet att bestämma
betalningen för en Mans portion under
ett dygn för det löpande året, och att
detta pris må blifva gällande och icke kunna
förändras, hvarken af Kongl. KammarCollegium
elier någon annan Auctoritet.
5:0 Anförande till Protocollet af Riksdagsmannen
Jonas Pettersson från Jönkopings
Län, deruti yrkas den förändring i nu gällande
Stadgar för Inqvarteringar på Landet,
att de samma icke hädanefter som hittills
må verkställas efter matlag, utan efter hemmantal,
på det en billigare jemkning i In*
qvarteringsskyldigbeten måtte vinnas och en
Innehafvare af mindre Hemman ej betungas
med lika stor Inqvartering sorn Innehafvaren
af ett större Hemmantal.
Besil, och Ekoii. Etsk. Betänkändeh. 'gg
Vid pröfningen af detta Mål har Tits kö ti
Vet funnit, att hvad uti flere serskilda Förordningar
härom blifvit stadgadt, tydéligen.
åsyftar en lättnad Uti Inqvarteringsbesväretj,
hvilket onekeligen är ganska tryckande, i synnerhet
för de orter, sorn i anseende lill sitt
läge äro oftare derföre blottställde; och då
'en fullkomlig jemkning tui denna tunga, einellan
aila Rikets Innevånare, enligt Utskottets
tanka, svårligen kän äga rum, anser Utskottet
sådana mått och steg böra vidtagas»
sorn hålla Inqvarterihgsgifvåifeh fullkomligt
skadeslös för sina hafda utgifter och kostnader;
På sådan grund, och enär den uti KonglMaj:ts
Nådiga Kungörelse den 27de Augusti
1816 åsyftade lindring uti Inqvarterings-ba'sväret
vid flera tillfällen förfelats derigenom
att Kongl. Majlis och Rikets KammarCollegiuxn,
vid granskningen äf den Markegång;,
sorn af Deputerade i Länen blifvit utstakad»
alltför mycket och understundom ända till
hälften nedsatt det deruti åsätta priset för
'dag-portioner och fationer; hvarigenom 'ett
kanbart lidande tillskyndats Inqvarteiingsgifvarén;
alltså finner Utskottet sig böra tillstyrka,
rit ersättningen till Xnqvarteringsgifvare
för dagportioner och rationer hädanefter
må bestämmas efter de af Deputerade till
Mafkegångssättningén uti hvarje Län derföre
utsatta priser, hvilka i sådant fall oförändrade
och utah någon slags jemkning borå
tjena till grund och rättelse; dock ätt denhä
Ersättning ej ina öfverstiga de priser* sorn
(34 JEcsv. och Elion. TJtsk. Betänkanden.
Kongl. Maj:t oell Kronan derföre erlägger,
genom Passevolance-Inrättningen och för Beväringans
underhåll.
Vidkommande dernäst den gjorda hemställan,
att de Städer, som i anseende till sitt
läge mest äro besvärade af Inqvarteringar,
måtte erhålla någon lindring, genom bidrag
af närgränsande Socknar eller af Länet; sä
förtnodar Utskottet, att ett sådant bidrag ej
skall blifva af nöden, då genom den nu föreslagna
förändringen äfv#n Städernas Inqvarteringsgifvande
Innevånare böra kunna påräkna
full ersättning för sina hafda kostnader;
hvarjemte Utskottet hyser den öfvertygelse,
att Kongl. Majrts Befallningshafvande, hädanefter
som hittills, vid Durchmarcher af större
antal Trupper, sorn i de smärre Städerna
svårligen kunna inrymmas, jemka Inqvarteringsbesväret
emellan dessa Städer och närgränsande
Byar, samt att dervid äfven göres
billigt afseende på det fattigare Borgerskapets
råd och lägenhet.
Hvad sluteligen angår den väckta frågan,
att Inqvarteringar på Landet hädanefter må
verkställas, icke efter matlag, utan efter hemmantal;
så anser Utskottet sig ej kunna tillstyrka
en sidan förändring, emedan en Åbo
sned större Gårdsbruk ändock sällan har större
utrymme, än den som innehafver en mindre
hemmansdel, och då, i händelse detta
Stadgande skulle förändras, på sätt yrkadt
blifvit, ofta måste inträffa, att allt för många
Personer blefvo inqvarterade i en träng och
Besv. och Bikon. Utsh. Bctänkaitden,
låg stuga, hvilket kunde medföra de menligaste
följder för Soldatens hälsa 5 —\ Och förmodar
Utskottet, att hvad i denna punkt öfverkJagas,
skall blifva mindre betungande, dä
Inqvarteringsgifvaren erhåller full ersättning,
efter Länets orubbade Markegång; Hvilket
dock allt till Riksens Höglo fl. Ständers egen
pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 16 Januari 1818.
N:r 14
Rksens Högloft. Stanclers Allmänna Eesvärsoch
EconomiUtskotts Betänkande, angående
väckt fråga om skyldighet för Götha
Canal-Bolag, att besörja underhållandet
af de vägstycken i Skarabotgsoch
östergöthlands Län, hvilka tillhört
sådana Hemman, som genom Gancd-anläggningen
blifvit in dr agne t ni. rn.
I^iksdagsfullmägtige Lars Carlsson, Petter
Svensson, Anders Svensson och Z. Andersson
från Skaraborgs Län, med' hvilka Riksdagsfullmägtigen
Anders Joachimsson från
Östergöthlands Län sig förenat, hafva uti ett
till Hedervärda BondeStåndet ingifvit, och
genom ProtocollsUtdrag af den i8de sistlidne
December derifrån till Utskottet remittera
dt Memorial andragit, hurusom, vid bestämmandet
af ersättningarne för hvad en
-
Besv. oth Ekon. Ulsk. Betänkaiulen._
skilda personer uti Jord na. m. förlorat ge=.
norn Götila Canal-anläggning, en hufvudsak»,
lig omständighet skall blifvit förgäten, nemligen
hvilken sorn borde vidkännas skyldig-,
heten att underhålla de vägstycken, sam. tillhört
sådana Hemman, de der genom Canalanläggningen
utgått, och hvilkas förut tillhörige
vägar sa mycket mindre borde komma
att underhållas af exsättningstagarn.e, sorn,
desse icke fått ersatt mer än de förlorat,
©ch en sådan underhållsskyldighets åläggande
dessutom skulle vara olaglig, då den,
föranledde till en beskattning, hvilken icke
hnge Svenska Folket påkördas, utan med
dess eget fris b- gifvande, i anseende hvartill
liiksdagsEhllmägtige föreslagit, att Götha Caxial-B.
olag både nu och framgent måtte besöria
merberörda väglotters underhållande
öfver Canalens hela sträckning inom de begge
Provincer, der den framgår,.
För att kunna fullständigt uppfatta och
rigtfgt bedönrma detta ämne, hvilket Utskottet
anser förtjena afseende, hade Utskottet
val önskat, att Riksdagsfullmägtige meddelat,
närmare upplysningar om hvad i samma ämne
blifvit tillgjordt vid de undersökningar
och värderingar, hvilka, i underdånig följd
a£ Kongl. Mai:ts Nådiga Förordning den 11
April löto, blifvit förrättade, i ändamål att
bestämma ersättningar för de förluster, sorn
gentina Götha Canaianläggning uppkommit i
Jordägor, och vid hvilka undersökningar vederbörande
Jordägare ålegat, att sjelfve elfer
-
Besv. och Ekon. Utsk. Bctänkandeii. 87
genom lagligen befullmägtigade ombud sig
inställa, och vid förlust af vidare talan, anföra
till Protocollet hvad de nödigt ansett}
men då så beskaffade uppgifter saknas, har
Utskottet inhämtat, att Kongl, Maj:t, efter
föregångna undersökningar och värderingar
inom Gullbergs och Bobergs Hälläder i Östergöthland
och Vadsbo Härad i Vestergöthia
nd, uti Nådiga skrifvelser till Dess och
Bibels KammajrCollegiutn af den i2te Maj
1812: samt den i8de Februari och /\de Mars
1813 förordnat, att hvad beträffade den väganläggning
och delning, som genom CanaJanläggningen
inom sagde Härader blefve nödig,
Canal-Bolaget borde påkosta densamma,
hvarefter desse vägar, sedan de af Kronofogden.
med 2ne namndeman blifvit synte
och godkände, borde öfverlemna* till Häradet'att
underhållas; hvarjemte Utskottet funnit,
att Kongl. Maj:ts förstberörde Nådiga
skrifvelse af den I2te Maj 1812 föranleder
dertill, att de Hemman, sorn genom Canalanläggningen
utgå, böra utur Jordeboken
försvinna med Renta och alla öfriga skyldigheter;
dock sorn ej allenast allmänna Dagen
i 25 Cap. 8 §. ByggningsBalken bjuder,
att alla Hemman å Landet skola rödja vägar,
ifrån hvilken skyldighet ej en gång Konungens
Gårdar och Ladugårdar äro fritagne,
utan ock 52 §. uti Kongl. Resolutionen på
Allmogens Besvär den lyde December 173^
ålägger förmedlade Hemman, att utan afseende
på deras i öfriga onera vunne förmed
-
83 Eesv. och Ekon, Utsk. Ectänkanden.
ling, vara ansvarige för deras förra vägstycken,
anser Utskottet, på dessa skäf, enahanda
grundsatser böra få gälla äfven för de
H emman, hvilka, ehuru de i och för Canalanläggningen
upphört att äga något visst
Hemmantal, och jemväl af samma orsaker
kunnat i ägo området blifva förminskade,
likväl derföre icke helt och hållet försvunnit
eller upphört att vara till.
Utskottet har således trott sig kunna
föreslå, att hvad de gamla vägarna beträffar,
de samma måga af Hemmanen underhållas,
till så lång sträcka eller famntal, som före
Canal-anläggningen tillhört hvarje Hemman,
inen att de vägstycken, som derefter öfverblifva
och för hvilka en motsvarande underhållsskyldighet
förut ålegat de genom Canalanläggningen
utur Jordeboksn utgångna Hemman,
böra af CanalBoIaget underhållas, utan
att afseende torde få göras derpå, om de ära
samme elier andra vägstycken, än dem, CanalBolags
Hemmanen tillförne ägt, endast att
de i ersättning gifne Hemmanen icke betungas
med större väglotter, än som tillhört
de till Canal-Bolaget afstadde hemman.
Vidkommande åter sådana vägar, sorn i
och för Canalanläggningen måst öppnas och
förut icke varit till, så är Utskottet af den
tankan, att samma vägar böra ensamt af
Canal-Bolaget underhållas, i händelse de
endast för Canalens räkning och för dess
behof nyttjas, men att, der sådane vägar
kunna vara gagnelige äfven för Landsorten
och bidragande till en lättare communication
Besv. ock Eken. Utsk. Bctäukanden. 89
och transport, underhållandet af dem da l>ör
fördelas emellan CanalBolaget och vederbörande
Hemmans innehafvare efter Konungens
Be falin i ngshaf vandes pröfning. Och som
den nu föreslagne väg-reglering är en följd
af Canalanläggningen, sä har Utskottet ock
ansett det vara billigt, att Canal-Bolaget
vidkännes alla till en sadan reglering åtgående
kostnader. Hvilket allt vördsammeligen
hemställe3 RiSrsens Höglofl. Ständers bepröfvande.
Stockholm, den 21 Janu ri 1818.
N:r 15.
R. 11. Ständers Allmänna Besvärs- och EkonomiUbskobbs
Bebelnkanch, i anledning af
Herr Friherre Wran breis Memorial om
O
angela genheben abb förekomma Riksdags•
ärendernas afgörande mellan Riksdagarna
711. m.
U nder den 24 innevarande månad hav till
R. fl. Ständers Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskott
inkommit ett Utdrag af Protocollet,
hållit hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
den lcrde föregående dato, hvaruti till
Utskottets Utlåtande remitteras ett Memorial
af Herr Friherre Wrangel, Henning, angående
aageläge*heten att emellan Riksdagarne
förekomma afgörandet a£ sådana mål, hvilka
tillhöra Riksens Ständers öfverläggning.
Yid anställd jemförelse emellan detta Memorials
innehåll och de föreskrifter, hvilka uti
Regeringsformens 5gdje, 8gde och gode
o6,
Bcsn, och Ekon. Ut sk. Bftänkanden..
saint Riksdags Ordningens
utgöra föremålet för Allmänna Besvärs- och,
Ekonomiutskottets åtgärder, har Utskottet
funnit, att utlåtandet öfver det remitterade
Memorialet icke kan hänföras under dessa
föreskrifter, såsom ondast yrkande afskaffandet
af ett föregifvet missbruk och dess förekommande
vid Grundlagarnas verkställandej
allmänhet, men icke beskaffenheten af Förslag
till nya Lagar, eller de gamlas förändring,
i hvad som rörer Rikets hushållning
och dermed sammanhang ägande ämnen.
I stöd af dessa skäl får derföre Utskottet
nämnde Memorial,, såsom dess befattning
ej tillhörande, enligt RiksdagsOrdningens 44^e
§. vördsammeligen återlemna. Stockholm,
den 26 Januari 1818.
N;r 16.
Riksens, Högloft. Ständers Allmänna "Besvärs
och EkonomiUtskotts, Betänkande, rörande
skyldigheten, att fortskaffa Bref och
Ordres inom Regementerna.
H..
edervärda RondeStåndet har genom Pro»
tocolls Utdrag af den 2dra nästlidne Januari
till Utskottet öfyerlemnat ett Memorial af
Riksdagsmannen Olof Håkansson från Elfsborgs
Län, innehållande påstående, att, enär ingen
Författning stadgar, det Rotarne under den
tid, deras Soldater äro bortcommenderade,
antingen i Fält eller på arbeten, skola vidkännas
någon förbindelse, att i deras ställe.
Ecsv. och Ekon. Utsk. Eetjinkandtnpr
fortskaffa Befälets bref och ordres, och då
ffoldaternes bortovaro under commenderingar
icke för Rotarne medför någon fördel,
utan tvärtom merendels en ökad tyngd af
Roterings-besväret, ifrågavarande betungande
icke mer må Rotehållarne åläggas, utan desse
få njuta till godo den dem tillkommande
befrielse från förskaffande af bref och ordres
inom Regementet, i annat fall, än då
deras Rotar äro vacante.
Utskottet har, vid pröfningen häraf, granskat
de flere Författningar, rörande denna fråga,
sorn tid efter annan, blifvit utfärdade; och
da Utskottet äger full kännedom derom, att
den ålagde skyldigheten, att fortskaffa Bref
och orffres inom Regem.enterna, ofta är i
icke ringa rann betungande, så har Utskottet,
med iakttagande af de serskilda omständigheter,
sorn härvid förekomma, bemödat
sig att uppfinna sådana grunder vid fördelningen
af denna skyldighet, sorn i möjligast
ö måtto böra uppfylla rättvisans och billighetens
fordringar; i hvilken afsigt Utskottet
nu får föreslå, att när ett helt Regemente
är commenderadt och från hemorten uppbrutit,
Rotehållarne för samma Regemente ej
irra kunna förpligta* att fortskaffa bref eller
ordres, enär de hvarken äro härtill igenom
något stadgande förbundne, ej heller under
Soldatens bortovaro åtnjuta någon förmon,
som kan tala för billigheten af ett sådant ökadt
besvär, och att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i nämde fall böra om, fortskaffane
p2 Besv. och Ekon. JJtsk. Betänkanden.
det af sådana bref och Ordres besörja5 att då
större eller mindre del af Regementet qvarlemnas,
Regements Cheferne så föranstalta,
att så många Soldater inom hvarje Compagnie,
hvilkas Torp äro i ett sådant ändamål
tjenligt belägne, qvarlemnas, som för en ordentlig
brefföring kunna erfordras, samt att
alla bref och Ordres ät denna trakt och ej
någon annan må afsändas 5 att aila KronoVacar.
cer, då Rotarne betala Vacance-afgift
till Kronan, eller äro anslagne till andra tillåtna
Vacancer, enär de erlagt sådan afgift,
i ändamål att frikallas ifrån alla, Roteringsskyldigheten
åtföljande kostnader och besvär,
böra ifrån oftanämde skyldighet befrias
3 hvarunder likväl ej tillfälligtvis vacante
Rotar, som disponera Torpet och njuta Lönen
i behåll, böra inbegripas, utan må dessa
lika med Soldaten besörja brefföringen j samt
änteligen att Soldat-Hustrurne ej må, under
den tid Soldaterna äro commenderade, åläggas
någon brefföring, såsom, enligt hvad ofvanföre
föreslås, varande öfverflödigt och ofta
ej medförande den säkerhet och skyndsamhet,
som härvid erfordras5 Hvilket dock
till Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den 26 Januari
1818.,
N:r 17.
Pdksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EhonomiUtskotts Betänkande, rörån*
Besv. och Ekon.' Utsk. Betänkanden. 9g
de vissa omständigheter vid Indel dt a liegementcrnas
beklädnads-sätt.
G enom ProtocolIsUtdrag af den 2dra nästi.
Januari har Hedervärda BondeStåndet till
Utskottets handläggning öfverlemna! ett Memorial
af Riksdagsmannen Samuel Andersson
från Östergöthland, deruti, till förekommande
af den drygare kostnad, som genom inköp
af kläde och foder till Manskapets beklädnad
skall tillskyndas Rusthållarne vid Rusthållsfördelningen
i Östergöthland, föreslås, alt dä
beställning för Compagnie! eller Regementet
erfordras, de Rustande mätte äga den rättighet,
att hvarje Nummer finge tili karlens
beklädning sjelf tillverka erforderligt hvitt
Valmar, hvilket pä föresatt tid finge till CornpagnieCIieferne
eller CompagnieFullmägtige
inlemnas, hvilka, emot serskildt arfvode, besörjde
om färgningsanstalterna hos någon närmast
boende Färgare; och hemställes i sammanhang
härmed, att då munderingen blifvit
efter företedd Modell förfärdigad, samt
af Vederbörande granskad och approberad,
densamma sedermera måtte få äga bestånd,
så att de många ändringar, som hittills inträffat,
må förekommas, hvilka vid flera tillfällen
skola förorsakat dryga omkostnader, så
väl för de Rustande, som för karlen; hvaremot
RiksdagsFullmägtige Nils Månsson från
Skäne, .Ton Jonsson från Blekinge, Olof Nilsson
från Jemtland samt flere af Ståndets
Ledamöter förklarat, att de ansågo Samuel
'94 Besil, och Ekon. Utsk. Betänkahäen.
Anderssons Förslag, i afseende på färgningéA
af Munderings» Vålm aret, mer skadeligt ari
nyttigt, samt möjligen föranledande till nya
utgifter; och har Änders Danielsson från Elfsborgs
Län härvid gjort det tillägg, att häri
endast ansåg Samuel Anderssons förslag af
hufvudsakelig nytta, i hvad det angick fastställandet
äf en viss oföränderlig Modell på
Manskapets Munderings persedlar; hemställande
för öfrigt, att Rotehållare må af eget
Valmar* hvars färgning och förfärdigande dé
sjelfve må besörja, fä Munderingen anskaffar
Utskottet har till pröfning förehaft detta
Mål; Och hvad först angår det gjorda yrkandet,
att de Rustande måtte sjelfve ra för
Manskapets Beklädnad tillverka erforderligt
bvitt Valmar, som sedermera, genom Corn»
pagnie-Chefernås eller Compågnie-Fullmägtiges
omsorg, och emot serskildt arfvode*
blefve behörigen fargadt; så har Utskottet
inhemta!, ätt det alldeles icke är hvarken Rusthållare
eller Rothållare betaget, att sjelfva
för Manskapets mundering tillverka Valmar*
och att detta, derest det befinnes vara af full»
god beskaffenhet, får i stället för kläde i sådant
ändamål begagnas ; af hvilken anledning
något tillstyrkande i detta fall torde
finnas ej vara af nöden; men då Utskottet*
i afseende på den föreslagne anstalten med
Valmarets färgning, ej fannit den kunna medföra
någon fördel för Rust- eller Rothållare*
titan deremot möjligen kunna tillskynda deni
oförutsedda förluster, samt Compagnie-Ches
Besv och Ekon. Utslt, Betänlianden. 95
ferne eller Compagnie Fullmägtige ett ökadt
besvär; finnér Utskottet sig böra så mycket
mindre härå tillstyrka bifall, som, enligt hvad
ofvan blifvit upptaget, flere medlemmar a£
Hedervärda BondeStåndet sjelfve delat de
tänkesätt, sorn Utskottet i detta afseende framställt.
Beträffande åter den senare frågan, om
fastställandet af en viss oFöränderlig Modell
för Manskapets Munderings persedlar, har Utskottet
inhemtat, att Ekonomiutskottet vid
hästlidne Riksdag, i anledning af härom väckt
motion, tillstyrkt det R. H. Ständer hos
Kongl. Maj:t framförde den underdåniga önskan,
att förändringar af MUnderings-persediarne
måtte, såsom ganska mycket betungande,
så sällan som möjligt påläggas, samt dä
endast efter Kongl. Mai:ts eget Nådiga förordnande
kunna anbefallas ; Och enär Utskottet
ej kan annat än med behjertande anse
det lidande, som, genom de öfveiklagade täta
förändringarne, tillskyndas Rust- och Rothållare,
tror Utskottet sig äga full anledning,
att nu förnya detta vördsamma tillstyrkande;
Hvilket dock allt till Riksens Högloft, Ständers
eget godtfinnande vördsamt öfverlemnas»
Stockholm den 26 januaii 18184
N:r 18*
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvär Stoch
Ekonomi-Utskotts Betänkande, i an
-
pö 'Eesv. ock Ukon. Etsk. Betänkandaru
ledning af gjord hemställan om Corntni•
nistrarnes befrielse ifrån SkjutsningsshyU
digheten jör sina Boställen under Krigs*
tider.
T^H Utskottets? handläggning, har ett Meinorial
i detta ämntj af Herr Prosten D. Aspelin
ifrån Hogvördiga PreatStåndet blifvit
remitteraut, deruti, med åberopande afPrestStåndets
den 28de juni 1809 gjorda Concessioner,
och det derstädes anförda villkor,
att Comministrar icke derigenom måtte med
någon för dem ny tunga besväras, hemställes,
om icke både med rättvisa och billighet vore
öfverensstämmande, att Comministrarne befriades
från all Skjutsning ; och såsom stöd
för rättvisan af ett sådant yrkande åfaeropas
1 i4de §. uti Regeringsformen, som låter
det bero vid samtliga Ståndens öfverenskommelse!-
ock Konungens bifall, om ändringar
och jemkningar i Smedens Privilegier skola
ske; hvadan Cömministrarnes skjutsningsskyldighet,
såsom ett Privilegii-mål, ej kunnat
dem åläggas annorlunda än med samtliga
Ståndens, det vili säga, äfven PrestStåndets
begifvande; hvilket enligt ofvannämnde
samma Respectiva Stånds Protocoll icke ägt
rum, utan voro Comministrarne deruti, äfvensom
uti Concessionen, från skjutsningsskyldigheten
befriade; hvarförutan, såsom
grund för billigheten häraf, anföres, att Cornministrarne
böra alltid hafva en häst att med
säkerhet påräkna vid de mångfalldiga Tjenst
-
Eesv. och Ekon. (Jtsk. Retänkahåeru
Förrättningar, hvartill de hunna påkallas, och’
hvarvid de enligt Herr Tröstens tanka böra
i Lag vara fredade ifrån den möjeliga nödvändigheten,
att under det deras och helai
bygdens hästar äro i skjuts, antingen gå till
fots, eller försumma någon del af sitt Em,
bete; förmenande Herr Prosten slutligen, att
omförmälde skjutningsskyldighet härledt sig
från en misskrifning i Riksdagsbeslutet, hvilken
Riksens Höglofl. Ständer äga gifven magt
att med rättelse och ändring afhjelpa.
Utskottet har vid granskningen af detta
mål väl å ena sidan funnit, att det Protocoll,
som i Högvördiga PrestStåndet blifvit
hållit den 28 Juni 180g, såsom förbehåll
vid Ståndets då gjorda Concessioner, upptager,
att Comministrarne ej derigenom måtte
med någon för dem ny tunga besväras; men
då härvid å andra sidan förekommer, att
hvarken uti Kongl. Maj.ts Nådiga KuogärelSe
den 6te April 1810, angående jemkningät
och förändringar i RiksStåndenS Privilegiet
eller uti RiksdagsBeslutet den 2dra derpå föl*
jande Maj, något undantag för Commiaisträrne
uti den åtagna skjutsningsSkyldigheten.
förefinnes, utan deremot uttryckligen förklaras,
att Prestbord och Stommar, samt den.
Ecclesiastique Jord, som af Innehafvaren.
fritt disponeras, till hvilken sistnämnde Glass:
Comministrarnes Boställen ostridigt böra räknas,
må under krig deltaga i Kronoskjuts!
till hälften emot Skatte; Fördenskull och di
fiihang till RiksSt. Prat, X217*j8»8, S;dt i'ami’ tär ig i4*
98 B csv. och Ekon. TJtsk. Bctänkanden.
ett Riksdagsbeslut, hvilket så väl af Högvördig©
1’r^stStåndet, som de öfriga RiksStånden blifvit
undertecknadt, onekligt bör vara det säkraste
rättesnöret för beskaffenheten' af de
gjorda concessionerna; finnér Utskottet Cernius
trar nes yrkade befrielse från Skjutsningsskyldigheten
under krigstider väl ej vara
lagligen grundad; Men detta oaktadt kan
Utskottet ej annat än instämma i afseende
på billigheten af de grunder, som för en sådan
befrielse finnas i Memorialet upptagne,
Och hvad för öfrigt angår den yrkade hufvudfrågan,
huruvida vid Expeditionen af Riksdagsbeslutet
någon misskrifning förefallit, och
i thy fall, om och genom hvilken Auctoritet
en sådan misskrifning må andras, derom anser
Utskottet sig icke tillständigt att afgifva
något Utlåtande, utan öfverlemnar detta till
Riksens Höglofl. Ständers e^en mogna pröfning
och afgörande. Stockholm den 26 Januari
1818. .
N:r 19.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotbs Betänkande, i anledning
af yrkad befrielse för flere KronoHemman
i Norra Halland ifrån skyldigheten
att aflemna Bränntorf till Härbergs
höstning.
^-Jenom FrotocollsUtdrag af den £:te den
-
JScsv. och Ekon. Utsk. Bttankandcn. <39
tieg, har ifrån Högvördiga PrestStåndet ett
Memorial af Herr Prosten Öhrvall blifvit till
Utskottet remitteradt, deruti yrkas att enär
flere KronoHemman i Norra Halland äro ålaggde
att aflemna Bränntorf till Warbergs
fästning, men af dessa några skola finnas, som
hvarken hafva torf eller annat bränsle, utan måste
med möda och kostnad från längre håll anskaffa
hvad som fordras för deras behof,
dessa hemman antingen måtte ifrån detta
onus befrias, eller, om detta ej kan ske, åtminstone
berättigas till mindre lefverans,
än de hemman, som hafva .torf-tägt på sina
ägor.
Utskottet har tagit detta mål i öfvervägande;
Och då, enligt hyad Utskottet äger
sig bekant, ej endast de i Memorialet anförde
Hemman, utan äfven flere andra på serskilda
orter af Riket hafva sig ålagd skyldigheten,
att i skatt lefverera sådana rentepersedlar,
på hvilka de dels äga ingen, dels
obetydlig tillgång; så skulle, enligt Utskottets
tanka, i händelse den i Memorialet sökta
lindring eller befrielse beviljaues, detta
kunna blifva ett prejudicat, som möjligen
skulle leda till en väsendtlig rubbning af
grunderna för Rikets beskattning, hvarföre
bifall till den gjorda Motionen ej kan af
Utskottet tillstyrkas; —- Hvilket dock till
Riksens Höglofb Ständers eget bedömande
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den 26
Januari 1818.
100 Eesv. och Ekon. Utsk. Betankandeu;
N:r 20.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Eesvärs-
och EkonomiUtskotts Betänkande,
angående yrkadtl förbud för Jordägare,
att icke annorledes antaga Tor-påve
å deras ägor, än att sådane Personer
kunna af lägenheten hafva deras
bergning.
Hedervärda BondeStåndet har till Utskottet
remitterat ett Memorial af RiksdagsFulImägtigen
Sven Svensson fran Elfborgs Län,
deruti blifvit anmäldt, hurusom en del Hemmansägare
skola hafva för plägsed att upptaga
på deras ägor, och lemna forsvar åt en
mängd Personer under namn af Torpare, utan
att desse i sådan egenskap erhålla andra
förmoner, än husbergning, och icke heller
uppdragas något visst arbete, eller lemnäs
utväg att förskaffa kläder och föda åt sig
sjeffve samt hustrur och barn, hvaraf således
följden skall vara, att desse sistnämnde
vandra omkring i Orten, för att genom tiggande
hos Allmogen söka deras lifsuppehälle^
i anseende hvartill Riksdagsfullmägtigen begärt,
det mätte hvarje Hemmansägare varda
förbudet, att icke annorledes eller med andra
villkor antaga Torpare, äa att de af lägenheten,
eller af dermed förenade förmoner
kunna hafva nödtorftigt underhåll och
bergning för sig och de sina: genom hvilken
Besv. och Ekön. Utsk. Betänkanäen. xoi
författnings vidtagande Riksdagsfullmägtigén
ansett tiggerier kunna förekommas eller åtminstone
att nödlidande Personer icke obehörigen
flytta från en Socken till en annan.
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad
uti ofvanberörde måtto blifvit anfördt och
yrkadt; och som genom flere Kongl. Bref och
Författningar, bland hvilka hufvudsakligen
böra nämnas Kongl. Brefvet till samteliga
Landshöfdingarne den 15 Juli 1775, Kongl.
Kungörelserne den 5 December 1788, och
den 17 Februari 1803, samt Kongl. Förordningen
den 27 Februari 1804, ganska tydligt
och fullständigt blifvit föreskrifvit, huru
bör förfaras till förekommande af Tiggerier,
löst folks kringstrykande, och den
ena Sockens Fattiges inflyttande uti den andra
Socknen; så anser Utskottet någon ytterligare
författning i dessa fall icke vara af
nöden, och att vederbörande Sockneboar hafva
att skylla sig sjelfve, om, genom bristande
efterlefnad af hvad i synnerhet Kongl.
Majrts ofvan Högstberörde Nådiga Kungörelse
den 5 December 1788 innehåller, mindre
arbetsföre Personer få inflytta i Socknarne,
och derstädes till Mantalsskrifning uppgifvas
för andra yrken, än hvaraf de kunna hafva
deras bergning;5 hvilket dock vördsamligen
hemställes till Riksens Höglofl., Ständers o niprö
f vande. Stockholm den 26 Januari 1818.
jeg Besv. oeh Ekon.3 Utsi;. Bjänkanden.
N:r 2 x .
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Yttrande angående yrkad befrielse
för gifta Personer från Beväringsskyldigheten.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterat ett af Herr Munck af Rosenschöld
författadt, så lydande anförande:
”Jag föreslär, att gifta Personer må vaxa
befriade frän Beväringsskyldigheten, och anhåller,
att denna motion må till vederbörligt
Utskott remitteras”; men som Herr Rosenschöld
icke med några skäl beledsagat
sin motion, och Utskottet icke heller funnit
anledning att den understödja; så torde Riksens
Höglofl. Ständer pröfva skäligt, att
samma motion afslå; hvilket likväl vördsaraligen
underställes Riksens Höglofl. Ständers
godtfinnande. Stockholm d. 26 Januari 18x8.
N:r 22.
jRiksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Betänkande,
i anledning afl väckt fråga om Mantalsskrifningars
och UppbördsStäinniors
förrättande inom hvarje Socken serskildt'
Fran Hedervärda BondeStåndet har till Ut
-
Besv. beli Ekon. Utsk.[]Betänkanden. 103
skottet blifvit remitteradt ett Memorial af
Riksdagsfullmägtigen Leonhard Roman från
Carlstads Län, deruti begäres, att till vinnande
af tid och förekommande af Allmogens
onödiga uppehåll vid sådana tillfällen,
då Allmogen af Kronofogdar och Häradsskrifvare
sammankallas till Mantalsskrifningen
Uppbörds- och andra Skatte-Stämmor,
KronoBetjeningen måtte få sig ålagdt, att
hädanefter verkställa Skättskrifnirigs- och
UppbördsStämmor inom hvafje Socken serskildt,
samt, i händel se'folkman g den skulle
vara så stor, att den ej på en dag kunde
antecknas, då genom Kungörelser sådant
förut tillkännagifva, på det Allmogen måtte
slippa uppehålla sig i flere dagar på Samlingsstället;
öfver verkställigheten hvaraf Konungens
Befallningshafvande borde hafva behörig
tillsyn.
Utskottet får i anledning häraf anföra,
att då, hvad Mantalsskrifningarne angår, tiden
för deras förrättande blifvit genom 4
Art. 1 §. 1 Mom. i Bevillningsförordningen
af den 8 Augusti 1815 bestämdt utsatt till
medlet af November månad hvarje år, och
samma §. och Mom. jemväl föreskrifver, att
Mantalsskrifningen skall förrättas serskildt
inom hvarje Stad, Pastorat eller Socken, anser
Utskottet sig icke kunna tillstyrka, att
uti ett Pastorat, hvilket består af flera Socknar,
hvarje Sockens Ledamöter böra sammankallas
serskildt, emedan sådant skulle kunna
hafva den påföljd, att Mantalsskrjfningar
-
io4 Besv, och Ekon, Utsk. Betänkande)*;
ne icke skulle kunna medhinnas att slutas,
dörr än tiden för Uppbörds Stämna orna redan
vore inne, att förtiga, det KronoBetjeningens
många andra trägna och angelägna göromål
icke medgifva sådana Kringfärder från den
ena Socknen till den andra.
Hvad åter UppbördsStäramorna beträffar,
så enär tiden för deras hållande äfven blifvit
lika bestämdt utsatt i Högbemälda förordning,
lärer någon ändring deruti för de Skattskyldiges
beqvämlighets skull icke böra äga rum,
iielst Utskottet finnér det blifva för Kronans
Uppbörd gaaska osäkert, om Uppbördsmannen
skulle nödsakas, att med KronoMedlen
färdas omkring på aflägsne och föga
befarne vägar, der han både tfll sin Person
och de, medhafvande peaningarne skulle
kunna lätteligen blifva blottställd,—< Då för
öfrigt åt Konungens Befallningshafvande är
öfverlemnadt, att genom utfärdande Kungöi'elSer
underrätta vederbörande om tiden till s|
val Mantalsskrifningarnes, som UppbördsStämmornas
företagande, är Utskottet fullkomligen
öfvertygadt, att Herrar Landshöfdingar
nogsamt lära hålla hand deröfver, att
Allmogen vid dylika tillfällen icke af ICronoBetjeningen
varder onödigt uppehållen, i
hvilket senare fall det icke är någon förment
att deruti hos Konungens Befallningshafvande
söka ändring och rättelse. Dock
varder detta allt vördsamligen hemstäldt till
Jliksens Höglofl. Ständers pröfning. Stockholm
den 26 Januari 1818.
Eesv. och Ekon, Utsk, Betänkanden,
N:r 23.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna csvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande i anled~
ning af väckt fråga om allmänna Landsvägarnes
rätande och förkortande.
H ögvördiga PrestStåndet har till Utskottet
remitterat ett Memorial af Pierr Prosten
J. C. Osterman, deruti, såsom en lättnad uti
vaghållningsbes väret ®ch ett Medel att befordra
vägens vackrare utseende, föreslås den
förklaring eller det tillägg uti Lagens stadgande
om Landsvägs-indelning och underhåll
att der en eller flere på egen bekostnad igenom
anläggande och rätande af Landsväg
öfver egna eller andras ägor, dock med de
sistnämrides tillstånd, bidraga till allmänna
Landsvägens förkortande, utan att någon annan
dervid förlorar eller lider, skall sådan
förminskning uti vägarnes längd i afseende
på dess framtida underhållande, vid en blifvande
ny vägdelning komma den eller dem,
som det bekostat, enskildt till godo genom
afräkning, på dess eller deras hemmansandel
uti väghållning, under förbehåll likväl, att
den nyaa vägen är åtmintsone fullkomligt
lika god i sig sjelf och att underhålla som
den gamla, och attingen ny vägdelningskostnad,
ensamt af den orsaken, tillskyndas öfriga
väghållare, kunnande emedlertid, och till
dess sådan vägdelning annars kommer i fråga,
utbyte af vägstycke få äga rum, med un
-
I
ioö Eesv. celi Ekon. Ut sk. Betänkande».
^erhållande af gamla vägen, till vinnande af
åsyftade lindringen för anläggaren af den
nya.
Utskottet har vid handläggningen häraf
tydligen insett de skäl, sorn Memorialets
författare , anförer för nyttan af landsvägars
förkortning, med iakttagande af de uti Memorialet
upptagna villkor; Men da Utskottet
ej mindre vid granskningen af de författningar,
sorn röra detta ämne, funnit dem icke
innehålla något, sorn kan lägga hinder i vägen
för det gjorda yrkandet, än ock af flera
samlade erfarenheter har sig bekant, att på
flera ställen å serskilda orter en sådan förkortning
blifvit verkställd, dels af Bylag,
dels af enskilda personer, samt att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, df anmälan af en
sådan förändring skett, långt ifrån att motarbeta
densamma, derest ej lagliga hinder dervid
mött, alltid sökt att befordra ett så nyttigt
företag; Och enär häryid dessutom tydligen
följer, att efter verkställandet af en sådan
förkortning, väghållare», sorn då ej mera
be'öfver underhålla det gamla, härigenom onyttiga
vägstycket, till godo njuter så stor
minskning i väghållningen, som genom skillnaden
emellan det förra och det senare vägstyckets
längd uppkommer; Alltså finner Utskottet
ej anledning att tillstyrka något tillägg
till hvad Lagen i detta afseende stadgar-,
då ett sådant tillägg af, hvad Utskottet nu
anfört torde finnas öfverflödigt; Hvilket dock
till Riksens Ilöglofl. Stånders egen pröfning
Bes v. och Ekon.^Utsk. Betänkanäen. 107
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den 26 Januari
1818.
N:r 24.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets Yttrande
angående ett SpannemålsMagazins
inrättande i Borås.
Ifrån Hedervärda Bondeståndet har uti P10-  tocollsUtdrag af den 2dra nästlidne Januari
ett Memorial af RiksdagsFullmägtige A. Danielsson
och Olof Hakansson från Elfsborgs Län
blifvit öfverlemnadt, innehållande hemställan,
att, med afseende å de sädesfattiga Härad rna
omkring Borås, hvilka årligen behöfva köpa
flera looode Tunnor Spannmål, ifrån serskildta
och ofta aflägsna orter,' och hvarvid
Allmogen ej är i stånd att om hösten begagna
det lindrigaste sädespriset, utan skall nödgas
frampå sommaren köpa spannmålen af
Köpmännerna i Borås, hvilka då sälja den
med vinst ofta till dubbla beloppet, med säkerhet
att vinna åtminstone några Riksdaler
på Tunnan, en underdånig anhållan måtte
hos Kongl. Maj:t framföras, att ett Magazin
Jinge inrättas i Borås, der Kronan redan skall
äga en härtill användbar byggnad.
Vid handläggningen af detta Memoria!
har Utskottet ansett det innefatta ett enskildt
på undersökning beroende mål; Och enär Utskottet
omöjligen kan vara i tillfälle att in
-
io8 -Bera. och Ekon. Utsk. Eetankanäcii.
hemta alla de upplysningar, rörande localförhållanden
och andra omstäsdigheter, sorn
till ett närmare utredande af denna fråga äro
högst nödiga5 så finner Utskottet sig ej nu
ku nna härmed taga någon annan befattning
än att till Riksens Höglofl. Ständers egen
profning öfverlemna detta vördsamma yttrande.
Stockholm den 26 Januari 1818*
N:r 25.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUcskotts Betänkande i anledning
af väckt fråga om upphäfvande af
Kongliga Förbudet emot bruk och nyttjande
af arbetadt silfver utöfver 10 lods vigt.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Utskottets handläggning remitterat ett Memorial
i detta ämne af GeneralMajoren m.
m. Herr Grefve Lantingshausen, deruti Herr
Grefven anförer, att lagar och författningar,
hvilkas verkställighet icke handhafves, utan
tvertom uppenbart och opåtaldt öfverträdas*.
hafva den skadliga verkan, att bereda förakt
för Regeringens bud och befallningar, hvilket
förr eller sednare mäste medföra vådliga
följder för samhället. I anledning häraf
leder Herr Grefven uppmärksamheten p& den
författning, som vid 1800 års Riksdag ansågs
nödig till befrämjande af den utaf Riksens
Btsv. och Ekott. Utah. Beta/ikauden. *09
Högloft. Ständer för RikSgäldsSedlarna fast»
ställda realisationsplan, och hvarigenom allt
nyttjande af arbetadt silfver utöfver 10 lods
vigt, blifvit förbudetj Och då denna författning,
efter några års förlopp, sedan den ut»
färdades, upphört att efterlefvas och beifras;
samt enär hvarken ändamålet med detta Silfverförbud
vidare fordrar dess tillvarelse, eller
myckenheten af arbetadt silfver lärer kunna
anses som någon Skadlig luxe; hemställer
Herr Grefven, att ifrågavarande Förordning
må blifva återkallad och upphäfven.
Vid granskningea häraf, har Utskottet
inhemtat, att Kongl. Maj:ts Nådiga förbud, a£
den 2 Augusti 1800, emot bruk och nyttjande
af öfverflödigt silfver, haft för ändamål,
att vid den föi-mögenhetsafgift, som Riksens
Ständer vid nämnde Ers Riksdag åtogo sig
till Creditsedlarnes inlösen och realiserande,
bereda tillgång för Riksens Ständers Rank
på behöfligt silfver vid den tiilstundande realisationen.
Utskottet anser ej här vara stället
att ingå i någon undersökning, huruvida
öfverlemnandet af silfver till Banken, som
var en fri och på egen vilja beroende handling,
då bordt igenom, ehuru endast indirecta
tvångsmedel befrämjas; men hvad angår sjelfva
hufvudfrågan, huruvida förbudet emot
nyttjande af större siifverpjeser bör1 fortfara,
oaktadt hufvudsakliga. ändamålet med
förordnigens utfärdande nu mera lärer hafva
upphört; så får Utskottet härvid förklara,
att Utskottet anser ett sådant fortfarand®
1I6 Besv. ock Ekon. Utsk. Betiinliandcn.
så mycket mindre lämpligt, sorn, enligt dess
tanka, ett större Förråd af silfver, som tillika
innebär en reel förmögenhet, merendels
alltid, åtminstone i de lägre Samhällsklasserna,
tillkätinagifver en omtänksam, sparsam
hushållning, hvarvid de ej böra förmenas den
tillfredsställelse, att, till ett uppmuntrande
efterdöme offentligen framställa frukten af
sina mödor och sin sparsamhet} och i händelse
ett större Förråd af silfver skulle anses
såsom öfverflöd, så vore detta det enda öfverflöd
som Utskottet önskar måtte sprida
sig kring alla Rikets Landsändar.
Då Utskottet dessutom, lika med Memorialets
Förfaltax-e, anser sådana Förordningar,
hvilka uppenbart och opåtaldtr öfverträdas,
ledande till förakt både för Lagstiftande
och Verkställande MagtenS åtgärder, och således
högst skadeliga för Samhället} så finner
Utskottet äfven deruti en ökad anledning att
tillstyrka, det Riksens Höglofl. Ständer, hos
Kongl. Majit anmäla den underdåniga önskan,
att omförmäldte Kongl. Förbud emot bruk
och nyttjande af öfverflödigt silfver, måtte
till all kraft och verkan upphäfvas. Hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 26 Januari 1818.
N:r 26.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs
och EhonömiUtskotts Betänkande
Best. och Ekon. Ufsk. Betänhanden. m
"i anledning af yrkad rättighet för Städernas
Magistrater att få utfärda Resepass
V..
V ällofl. BorgareStändet har till Utskottet
remitterat ett af Herr S. M. T. Cederborg författadt
Memorial, deruti hemställes, om icke
till förekommande af hinder, tidsspillan
och kostnader, som skola tillskyndas aflägse
från Landshöfdinge Residencet i Orten boende
Personer, derigenom, att de icke hos
Magistraten i någon Stad, utan å LandsCancelliet
bunna erhålla Resepass, de af Herrar
Landshöfdingar i vissa Län utfärdade förbud
för Magistraterne, att lemna Tass åt andra,
an Stadsboar, borde så mycket hellre
upphöra, sorn dylika förbud icke skola vara
öfverensstämmande med Kongl. Majts Nådiga
Påbud af den 14 Augusti 1812 angående Resandes
skyldighet, att förse sig med Pass; i
anseende hvartill Herr Cederborg jemväl yrkat,
det Magistraterne malte varda tillåtet,
att, likväl med förbindelse af ansvar, i händelse
missbruk göras, få utfärda Resepass
för i Orten val kända Personer, antingen da
äro boende i Staden eller på Landet; dock
att sådan rättighet icke finge sträckas till
utfärdande af Pass för Ulländningar, Glasförare,
Lumphandlare, och flere dylika.
I anledning häraf får Utskottet anföra,
att ehuru den af Herr Cederborg såsom grund
för dess väckta Motion åberopade Kongl.
Författning icke ovillkorligt inskränker den
Städernas Magistrater förut tillhörda rättig
-
lifi Besv. och Ekon. Utsh. Bctankanden.
het, att utfärda Resepass, anser Utskottet lik»
väl'den 4 §• uti samma Kongl. Författning i
afseende på Magistratens Förpassningsr?ttig»
het icke kunna tydas annorlunda, "än att en.
sådan rättighet sträcker sig till meddelande
af Pass åt endast Innevånarne uti de Städer*
der Herrar Landshöfdingar residera, emedan,
i motsatt fall, en bland hufvudafsigterna med
den höga Författningen, nemligen ett noga
och vederbörligt handhafvande af Policen
inom hvarje Län utaf Herrar Landsböfdingarne,
skulle förfelas, och den speciella controllen
å de Personer, som för deras Resor
uttaga Pass, således blifva för Herrar Lands»
höfdingarne försvårad. Men sorn Utskottet
nogsamt finner, att det medförer både tids»
spillan och kostnad, då Resepass skola från
LandsCancellierna förskaffas; så får Utskottet
till dylika olägenheters afhjelpande föreslå,
att så kallade PassContoir, hvilka, med Kongl,
Maj:ts Nådiga tillåtelse, redan blifvit uti åt»
skilliga Län af Herrar Landshöfding arna inrättade,
der vederbörande Landtboer kunna
erhålla från LandsCancelliet utfärdade, och
af Herrar Landshöfdingarne egenhändigt underskrifne
Resepass, måtte inrättas uti alla
de Län, der sådant icke redan skett, och att
desse PassContoir placeras å sådana ställen
i Länen, att Passtagare kunna med minsta
möjliga kostnad och tidsutdrägt Resepass
derstädes erhålla; dock torde dessa Contoir
icke få utlemna Pass åt Utländningar, eller
till Resor å Utrikes Ort, utan så framt Kort»
Bisv. och Ekon. XJtsk. Be-tclnkanieh. tig
smngens Befallningshafvande af localä, ellet’'
andra omständigheter föranledd, dertill le nina
t Pass Contoiret serskildt tillstånd. Hvilket
likväl v rdsamligen Riksens Högloft. Ständers:
pröfning underställes-. Stockholm den 2 g
Januari 1818.
N:r 27.
Riksens Höglofl. Ständers yJUmärcna besvärs-
och EkonoiniUtskotts Betänkande
i anledning af väckt fråga om befrielse
från skyldigheten att afskala barken <t
utsynta Ekar.
T ill Utskottet har ifrån Hedervärda BondeStåndet
blifvit retnitteradt ett Memorial i detta
änVne af Riksdagsmannen Nils Svensson i.
Håknarp fran jönköpings Län, deruti RiksdagsFullmägtige
Lärs Olsson från Calhiare*
Änders Christoffersson från Kronobergs* jon
Jönsson fran Malmöhus Län, Olof Månsson
och Måns Pehrsson från Blekinge, Beht
Bengtsson från Halland, samt Fullmägtigé
för jönköpings och Gottlands Län sig förenat*,
och i hvilket Memorial yrkas, att, enär deruti
Kongl. Maj:ts och Rikets CommercsCollegii
Kungörelser den 2 Maj 1774» oc^
5 Octon r 1776 gifne, samt genom Kungörelsen
af den 14 Juni 1815 förnyade stadgande,
att Bark af Ekar, sorn utsynas, skall ä£
Bihang till RiksSt. Prat, i8«7->8i8! 8:de Saini. N:r iéf
114 B*sv. och Ekon. Vtik. Betinkanden.
den, 6om utsyningen erhåller, aftagas och
hållas Garfvare tillhanda, medför, enligt Riksdagsmannens
tanka, störte olägenheter* än
nytta, alldenstund Garfvare icke på alla Orter
kvinna vara i behof af Barken, i hvilket
fall den, sorn verkställt Afbarkningen, haft
sitt besvär för intet, hvarför Barken ligger
till ingen nyttaj så borde ofvannärnnde Kungörelser
i hänseende till dessa föreskrifter
upphäfvas, och allt ansvar för försummad afbarkning
upphöra.
Vid granskningen af denna fråga har
Utskottet funnit, att afsigten med den Allmänna
Författning, sorn ovillkorligen föreskrifver
Barkens aftagande på utsynte Ekar,
ostridigt äger till sin grund, att uppmuntra
Garfverierna i Riket, och i synnerhet de så
kallade Engelska, vid hvilka, likmätigt Kongl.
Brefvet den 27 April 1774* och Kongl. CommerceCollegii
Kungörelse den 5te derpå följande
Maj ingen annan slags bark än Ekbark får
vid beredningen nyttjasj och alldenstund, i
händelse Ekbarkningen försummades, brist
på denna Artikel vore att befara, hvarigenom
en nyttig och loflig näring kunde råka
i obestånd, och slutligen i lägervall, så anser
Utskottet sig ej kunna tillstyrka bifall
till upphäfvande af nU gällande Författningar'
rörande skyldigheten att afbarka Ekar^ Men
då harvid äfvenledes bör komma i betraktande,
att Landtmdiinén erhåller behörig ersättning,
ej mindre för barkens eget värde,
än för arbetet, vid dess aftagande, och Träns*
Besa. ooh Ekon. Utsk. BetänkanHen. iij
'porten till äfsättningsorten, hvilken ersätt*
ning likväl nu. sällan erhålles, 1 synnerhet
vid de från kusterna aflägsna Ekeskogar» del?
i många Fall alldeles ingen afsättning för
Barken gifves, och aftågarens möda således
är förspilldj Och enär det låga pris, hvartill
Barken i allmänhet föryttras, härrör af dea
inskränkta afsättning, som derå inom Riket
'gifves, då, enligt nu gällande författningar»
denna Product ej får exporteras till andra
Örter, der den skulle säljas till ett flerdubbelt
pris} alltså får Utskottet hemställa, att
'utförsel af Ekbark, emot den Tull, som Kongl,
Majit i Nädér kan Hnna för godt att derföre
bestämma, jemte fri disposition vid försäljningen
deraf, hädanefter må blifva tillåten.
Härigenom anser Utskottet en utväg vara för
Skogsägaren beredd, att genom deh exporterande
Köpmannen eller Skepsreöaren för eli
på Utrikes Orter så begärlig vara söka dell
förmonligare afsättning, Sorn inom Riket Saknas,
ooh således både Staten genom bkad
Rrodu.tion» och Landtmannen, genom beloiit
möda, kunna vinna förkofran: hvarjenate, då
frakten af så stor Volume nödv ndigt mast*
flerfalldigfc öfverstiga dess värde, Garfveri-ldkafen
derigenom ägde säkerhet att erhålla
varan hemma till vida lägre pris, än Utländ*-  ningen skulle nödgas erlägga, om ocik sistnämnde
pris blefve mer svarande ediot värdet
och Productionskostnaden, än det nti allmänt
gångbara. Dock anser Utskottet, att, i händelse
den hu föreslagna Exportfrihetexi ej
Ii6 Ees v. ocli Ekon. Utsk. Eetankanden.
skulle bifallas, den författning, att vid Vite
aftaga Barken å utsynta Ekar, då bör
till kraft och verkan upphöra. Hvilket allt*
Jemte några Ledamöters serskildta Yttranden
i ämnet, vördsamt öfverlemnas till Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning,
Stockholm den 26 Januari 1818.
‘Transumt af Vrotocollcrna, uti Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
JLhonomi- Utskott vid Urtima Riksda_
gen i Stochholm den 21 och 26 Januari
1818,
S. p.— *— -— — — Härvid yttrade
sig Herr Malmberg: ”Jag får för min enskilda
del ödmjukast till Frotocollet anföra, det
jagt med dubbel åsigt af Svenska Ekeskogarnes
trefnad och Lädergarfveriernes behof
af Ekebark, ej kan antaga dess exportfrijhet
såsom någonsin af gångbarhet, om icke
för att befordra vår egen förstöring; jag tror,
<att en fri handel med inhemsk Bark behöfvande
inrättningar skulle fullkomligen föra
de Besvärande af Hedervärda BondeStåndet
till de fördelar, de sjelfva åsyfta.”
Härmed förenade sig Herrar Hök, Zetterberg
och Ebel, den sistnämnde med tillägg;
”att om författningen om Ekbarkens aftagning
upphör, så lärer svårligen finnas Bark, hvarken
till Export eller för Garfverierna,”
JBesv, eck Ekon. Utsk, JZitänJiandm. 117
•— ■— — -— —- Herr Hjärne, Herr
Prosten Hultin, och Herr Fredin reserverade
sig till Protocollet såsom ej deltagande i det
a£ Utskottet tillstyrkta förra Alternativet,
nemi. Exportfrihet af Ekebark under något
$lags villkor.
N:r 28.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
peli EkonomiUtskotts Betänkande, i anled/
ning af väckta frågor, och gjorda för.
slag ”om ändring och inskränkning i
Kr onoBr ef bärning e 11 \
I^iksdagsfullmägtigen Anders Christoffersson
ifrån Kronobergs Eän har titi ett till Hedervtrda
BondeStåndet ingifvet Memorial
hemställt, om icke, till beredande al någon
lindring uti den, vissa Hemman ålagda Kronobrefbäring,
och till förekommande af de
misshruk, sorn a£ KronoBetjente, och andra
till KronoBrefbäring berättigade Personer
ofta skall begås, den författning skulle böra
vidtagas, att alla Bref, emellan KronoBetjeningen
inbördes, finge åtfölja de Kungörelser,
som i alla fall nog ofta från Kronofogdarna
till Kyrkorna afsändas; dock att derifrån
borde undantagas MarcheRouter och
andra angelägna ärenden, hvilka icke tålde
något uppehåll; förmenandes Riksdagsfullmägtige»,
att om KrouoBetjeningen tillika blef
-
UQ Sesv, och Ekont lTtsk% Betänkandet!^
ve förbuden,"fatt icke,, utan vid angelägna
tillfällen, afsända serskildta Bref med Krono-,
Brefbäraren,dessas Brebärings,skyldighet skulle
kunna inskränkas till endast 2:ne gångo.ri
veckan, hvilket Onus ändå nog drygt uppvägde
de få förmoner Bref bäring stiernman,
framför andra blifvit tillande,
Rrksdagsfullmägtige Jan Göransson från.
Öland, Per Bengtsson och Börje Börjesson,
från Halland, Anders Danielsson från Elfsborgs
Län, Gustaf Gustafsson från Söderman*
land och Johan Longberg från. Gestrikland,
med flere af Ståndets Ledamöter hafva härn*
ti understödt Anders Christophersson, hvarvid
Gustaf Gustafsson, Longberg och Anders.
Danielsson gjort de serskildta tillägg, att vissa
dagar, en eller 2ne gångor i veckan, borde
utsättas, på hvilka Kron ©Bref bäringen
skall inträffa, och att ingen till sådan Brefbäring
berättigad Person ägde, att annorlundaänpå
nämnde dagar afskicka Bref med KronoBrefbärare,
så vida icke derimelfan hastigt
påkommande Kronoskjutsning, eller något
dylikt angeläget ärende inträffade, då likväl
sådant medelst påskrift å Brefvet borde utmärkas.
Sedan detta ämne blifvit till Utskottet
remitteradt, får Utskottet anföra, hurusom,
i anledning af flere, vid 1815 års Urtima
Riksdag, af åtskilliga Ledamöter inom Hedervärda
BondeStåndet öfverklagade olägenheter
vid KronoBrefbäringens utgörande, detta
Utskott, uti afgifvet Betänkande af den
Besv. och Kkon, Utsk. Betänkanden. 119
18 Maj nyssnämnde år, tillstyrkt, bland
annat, att ingen till KrönoBrefbäring berättigad
Person måtte af en sådan rättighet få.
sig begagna vid andra tillfällen eller oftare
än då ärendets vigt och angelägenhet så oundgängeligen
fordrade, och tillfälle till Brefs
aisändande med Ordinarie eller Allmänna
Posten icke gåfves- till hvilken ända noga och
ordentliga Förteckningar på Brefvens antal
och innehåll, samt tiden då de afgå, borde
hållas utaf de Personer, som af Brefbäringen
sig betjena: hvarefter sagde För
teckningar
skulle vid hvarje års slut inlemras
till Konungens Befallningshafvande, för
att undergå granskning i DandsContoiret.
Detta Betänkande har af samteliga Respective
RiksStånden blifvit bifallet, i anledning
hvaraf underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
från Riksens Höglofl, Ständer i ämnet afgåit.
Men då Kongl, Majit af orsaker, dem Utskottet
ej har sig bekanta, ännu icke lärer hafva
fattat dess Nådiga beslut härom, anser
Utskottet någon annan åtgärd nu icke kunna
vidtagas, än att Riksens Höglofl, Ständer i
underdånighet ingå till Kongl. Majit med ytterligare
underdånig anhållan, att Nådigt afseende
måtte hafvas på de i Riksens Ständers
förra underdåniga Skrifvelse gjorda framställningar
rörande KronqBrefbäringen; hvarvid
Riksens Höglofl, Ständer torde finna för
godt, att i Underdånighet tillika anhålla, det
Kongl. Majit täcktes i Nåder förordna, att
KroooBrefbäringen icke skall oftare än högst
iXö Bi'.sv. ocli Ekon, Utsk, Betiinkanäm
gne gängar i veckan utgöras* och att defr
pä Kongl. Maj:ts Befallningshafvande matte
fä ankomma, att derföre bestämma dagarna;
dook att undantag härifrån matte få aga runa
Vid sådana tillfällen, då Durch -Marcher, Kro»oskju&sningar
eller andra angelägna ärenden
påkomma, hvilka icke kunna, uppskjutas till;
dess den Ordinarie BreFbäringsdagen inträffar.
Hvilket, allt likväl vördsamligen öfverlemna^
iill Riksens Höglo fl Ständers ornp r öf V an de.,
Stockholm den 26 Januari x8t8>
N:r 2g.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs
och Ekonomi Utskotts betänkande rörån-,
de upplifvande■ af Kongl. Resolutionen
på PrestStåndéts Besvär, hvarigenom,
stadgas, att inga sådana Marknader, som
allenast en dag påstå, må begynnas dagen
före eller efter någon Sön- eller stor
Helgedag.
T
ill
Utskottets handläggning hafva 2:ne
Metnorialer i detta ämne blifvit öfverlemnade:
1:0 Ifrån Högvördiga PrestStåndet ett anförande
af Herr Prosten Ek, deruti Herr Prosten,
med fästad uppmärksamhet derpå, att
Söndagen mätte hållas i behörig aktning, samt
denna Gudaktighetens och dygdens högtidsdag
ej förvandlas till girighetens, egennyttans* och
EtSu. och Ekon. TJtsk. Bctcinkanden. 121
sjelfsvåldets, yikar, att en Ekonomisk anstalt,
hvilken synbart gynnar Söndagens missbruk
och motverkar både Gudomliga och menskliga
bud om Sabbatens helgd, nemligen marknaders
utsättande att hållas på Måndagen,
hädanefter måtte upphöra, och att, då det för
en marknad vanligen bestämda Månadsdatum
en Söndag inträffar, Marknadsdagen, genom
vederbörande auctoriteters försorg, må varda
åtmindstone till påföljande Tisdagen förflyttad,
och i öfrigt vid marknadsdagars bestämmande
Sabbatens okränkta helgd alltid må
komma i beräkning, samt i anledning döraf
nödig ansedd dagförändring i de årligen utkommande
smärre Almanachorna till Allmänhetens
rättelse uppgifvas. Härvid har äfven
ett yttrande af Biskopen Herr Doctor Faxe
blifvit bifogadt, innehållande, jemte instämmande
uti ofvannämnde påstående, upplysning
derom, att Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Malmöhus Län vanligen föranstalta genom
Kungörelse, att de marknader, hvilka i Almanachorna
äro utsatte att hållas å Måndagarne,
förflyttas till annan dag i veckan; samt ett
andragande af Herr Prosten Lector Fellenius,
somäfven instämmer uti hvad Herr ProstenEk
anfört, med serskildt afseende å vissa marknader
i Mora och Leksands Socknar i Dalarne,
2:0 Ifrån Hedervärda BondeStåndet ett
Memorial af Riksdagsfullmägtigen Olof Håkansson
från Elfsborgs Län, hvarmed Riksdagsmannen
Sven Svensson från samma Län
sig förenat, deruti öfverklagas, att stadgan-.
122 Betv. och Ekon. Utsk. Betänhanden,
det uti Kongl, Resolutionen på PrestStåndets
Besvär den 12 Januari 1757, att inga sådana
marknader, som allenast en dag påstå, må
begynnas, hvarken dagen före eller näst efter
någon Sön- eller stor Helgedag, synes hafva
kommit i glömska, och åtmindstone ej i
Elfsborgs Län skall efterlefvas; af hvilken anledning
yrkas, att omförmälda Nådiga Resolution,
såsom grundad på religionens helgd,
må bibehållas i verksamhet, och åter till un-s
derdånig efterrättelse upplifvas.
Utskottet har vid granskningen af dessa
Memorial funnit vigten oph nödvändigheten
deraf, att Sabbaten må hållas i vederbörlig
helgd; och då Kongl. Maj.-ts ofvannämnda
Nådiga Resolution tydligen åsyftar ett sådant
ändamål, samt att den stillhet, sorn nyss före
och under en sådan dag bör bibehållas, må
behörigen iakttagas; så, ehuru Utskottet för
sin del skulle önska, att äfven sådane marknader,
sorn räcka flere dagar, ej linge taga,
sin början hvarken dagen före eller efter någon
Sön-| eller stor Helgedag; likväl och då Utskottet
äger sig bekant, att flere Marknader
af denna beskaffenhet, från uråldriga tider,
å^en och samma dag hvarje år blifvit började,
hvarigenom sådana landsseder och vanor
uppkommit, hvilka ej utan större olägenheter
torde kunna rubbas, har Utskottet nu anSettTig
böra inskränka sin åtgärd till det
vördsamma tillstyrkande, att Riksens Höglofl.
Ständer hos Kongl. Maut i underdånighet
hemställa, det Kongl. Resolutionen den 1%
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkandeh. 125
Januari rörande detta ämne måtte å nyo till
full kraft och verkan upplifvas, samt att
JCongl- Majrt behagade i Nåder anbefalla vederbörande
Atictoritet att iakttaga, det icke
någon marknad, sorn allenast en dag påstår,
må i de årliga Almanchorna utsättas, såsom
tagande sin början hvarken dagen före eller
efter någon Sön- eller stor Helgedag; Hvilket
dock till Riksens Högloll. Ständers eget
godtfinnande vördsamt öfverlemnas, Stockholm
den 26 Januari 181S,
N:r 30
fiks ens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs«
och EkonomiUtskotts. Betänkande i anledning
af; inkomna Memorialer om anstalters
vidtagande, till förmon för vissa
Fabriker och Fappers-Brukcn.
Tm Utskottets handläggning hafva, rörande
detta ämne, blifvit remitterade;
i;q Ett af Herr Bager ingifvet, och uti Vallöf!.
BorgareStåndet upplåst, Memorial,^innehållande,
att, ehuru visse Fabriksidkare hafva
t sednare tider fått anledning fägna sig deröfver,
att mångå enskilda personer beslutat
alldeles icke förbruka annat än inhemska
producter, och fastän derom på flera ställen
träffas formliga öfverenskommelser, samt
Kongl, Maj:t, uti dess Nådiga tal på Rikssa
-
124 Etsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden
-
len den 27 sistlidne November, behagat gifva
klädesfabrikanterna Nådig försäkran, att a£
dem, under loppet af 3:00 Ar, uppköpa 300,000
alnar kläde för Armeens behof, har Herr Bager,
med anförande deraf, att detta icke torde
göra tillfyllest,® hemställt, att de Respective
MedStåmlen måtte inbjudas förena sig
om en underdånig hemställan hos Kongl,
Majit, att, till Armeens och Sjöstatens beklädnad
och armering, endast Inhemska Fabriksoch
Manufactur-arbeten måtte få begagnas, äfvensom
att vid alla, så Militaira som Civila
verk ej bruk måtte göras af annat papper a£
någon sort, än det sorn inom Riket tillverkas.
Till Pappersbrukens upphjelpande har
Herr Bager dessutom föreslagit, att Riksens
Höglofl. Ständer måtte, i händelse de icke skulle
finna skäl, att hos Kongl. Majit i underdånighet
söka utverka förbud mot införsel af Utländskt
papper, åtminstone tillstyrka en betydlig
förhöjning i tullen å denna artikel,
och att premier, för införande af Papperslumpor
utifrån, mätte uppgifvas för en tid af
1 å 2:ne år, eller intill dess bristen pa
Papperslumpor annorledes kunde afnjelpas,
2:0 Herr Grefve C. E, Lewenhaupts hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln upplästa
Memorial, deruti, jemte åberopande af den
allmänna stagnation, som skall uppkommit
vid de Svenska pappersbruken af tillåten
pappersinförsel utifrån, hvarigenom en stor del
Pappersbruksägare redan upphört och de 9%
Ben), oeh Ekon. TJtsk. Éetänkanden. •/ jg5
Hge snart mäste upphöra, att drifva sina vert,
så framt ej medel vidtages till hämmahde af
denna införsel, har blifvit anfördt, att en
stor vinst skulle tillfalla Kongl. Maj:t och
Kronan, om de inhemska Papperssorterna i
stämpelafgift uppskattades efter samma taxa,
som nu i Tull erlägges för de Utländska, och
införseln af de sistnämnde deremot inskränktes
till Telin och så kalladt färgadt ritpapper,
hvilka sorter ej med fördel i Landet
kunna produceras.
Utskottet har tagit i noga betraktande,
hvad desse Memorialers författare andragit,
Det är ostridigt, att hvarje tillfälle bör begagnas,
som kan leda till inhemska Fabrikernas
verkliga förkofran; men då, i afseende på
hvad Pierr Bager föreslagit om förbud mot
begagnandet af andra, än inhemska Fabriks*
ochmanufactur-arbetenjtiSl Armeens och Sjöstatens
beklädnad och armering, samt af utländskt
papper vid Civila och Militaira verk,
Kongl. Majit frän dess höga ståndpunkt bäst
är i tillfälle att skärskåda och bedomina, till
hvad grad inhemska Fakrikerne redan hunnit
det efterlängtade mål och tillstånd, att
de på ett uteslutande sätt hunna och böra
begagnasj så synes det böra öfverlemnas till
De ss eget nådiga godtfinnande att ompröfva,
huruvida, på det föreslagna sättet, Svenska
konstfliten må kunna befordras; och torde 1
detta afseende en underdånig hemställan så
mycket mindre vara nödig, som Kongl. Majit,
enligt hvad Herr Bager i Memorialet anfort,
12Ö Be sv. och Ekon. IJtsk. Betänkandeh.
nu beliagat visa ett förnyadt prof af Dess Nå^
diga nit för klädesfabrikernas förkofran, oeh
Kongl. Maj:t framdeles icke lärer i Dess
Landsfaderliga omtanka underlåta* att till ali:
mannå behöfver begagna inhemska pröducter*
så vidt det med Kongl. Maj:ts Höga äfsigter
och det allmänna bästa i andra angelägna äfseenden
kan vara förenligt,
t Vidkommande dernäst, hvad sorn i öfrigt
blifvit föreslaget, till förmon för Svenska
Pappersbruks-tillverkningen; så finner Utskottet
ganska betänkligt, att, genom tillstyrkande
af ett bestämdt förbud mot införseln
af papper utifrån, förhindra den täflan Och
commerce, sorn alltid torde böra anses såsom
förnämsta villkoret, ej mindre för productionens
förädling* än för stadgandet och
bibehållandet af ett jemnt varupris. I Utskottets
tanka torde det åsyftade ändamålet
lättare vinnas om, på sätt som Herr Bager
föreslagit, genom betydlig förhöjning i tullen
å papper, som utifrån införes, importen
af denna artikel försvåras. Åf sådan anledning,
och då det blifvit upplyst, att pappersbruken
inom Riket för det närvarande
uppgå till ett antal af 70, hvaraf synes böra
följa, att den sammanslagna summan af dessa
brukens tillverkningar bör vara tillräcklig
för landets behof, anser Utskottet sig äga
grundade skäl tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer,
att i underdånighet anhålla, det Kongl;
Maj:t i Nåder täcktes belägga utländskt papi
Eesv. och Ekon. Utsk, Betilnkanden. 137
per, som hit införes, med en lämpligan förhöjd
tullafgift.
Hvad slutligen angår det gjorda förslaget
ätt genom premier uppmuntra införseln af
PappersLumpor utifrån, så har iJtskottet icke
anledning att derå tillstyrka bifall, då
det tvärtom vöre mera ledande till ändamålet*
att genom någon belöning vända
Allmänna uppmärksamheten på nödvändigheten
och nyttan, att med sorgfällighet samla
lumpor inohi landet* der denna vara troligen
ej skulle saknas, om hon tillbörligen tillvaratoges
och vårdades:
Detta allt varder Riksens Höglofl. Ständers
upplysta pröfning vördsamligen underjstäldti
Stockholm den 4 Februari 1818;
N:r 51.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande, i anleda
ning af väckt [råga ”om förändring i
de antagna grunderna f ör bestämmandet
af arrendcafgiften å Militaira och Civila
Tjenstmnns Boställen, i förhållande,
till öppna åkerjorden, och äskad öfversigt
af de i detta ämne utkomna föffatt*
fångar''.
Till Utskottets åtgärd häri detta ämne från
Hedervärda RondeStåndet blifvit remitteradt
Éesv. och Ekon. TJtsk. Éetankandeiii
ett, af Bikdagsfullmägtigen från Skaraborgs
Län C. Forsenius ingifvet Memorial, deruti
han anförer, att han anser den uti nu gällande
författningar stadgade princip, enligt
hvilken arrendet för Militaira och Civila
Tjenstmäns Boställen, i förhållande till öppna
åkerjorden, bestämmes, icke kunna med
billighet och rättvisa uti alla landsorter tillämpas,
bch framställer i detta afseende exem*
pelvis Skaraborgs Län, hvarest, då i Allmänhet
hemmanens ägör till största delen best!,
af öppen åkerjord, som, dels blott i Gärde
och Träde, dels uti circulation, bebrukas, arrende
afgiften för bortarrenderade Boställen*
efter den stadgade beräkningsgrunden, oftast
skall uppgå vida högre, än Sorn med en Arrendators
framtida bestånd är förenligt, deraf
åter blifver en följd, antingen att Arrendat
torn nödgas vidtaga étt, för egendomen skadligt
brukningssätt, till undvikande af egen
förlust, eller att Bostället, genom ombyte af
Arrendatorer och deras utarmande, sluteligen
alldeles råkar i lägervall; i anseende hvartill
han ock yrkar, att förändring häruti matté
Vidtagas, och en allmän öfversigt af de, angående
Boställens bortarrenderande utkomna
författningar besörjas.
Då Utskottet noggrannt öfvervägat hvad
Memorialets författare, rörande detta ämne*
andragit, har det väl icke undfallit Utskottets
uppmärksamhet, att, genom bestämmandet af
arrende afgiften för Boställen, i förhållande
till arealen af öppna åkerjorden, eller, efter
och Ekon. Utsk. Éetänkanden, 129
nu gällande grunder, till visst mått af Spannemål
för hvarje tunneland, drygare arrendeafgift
synes uppkomma för sådana Boställshemman,
som äro belägna å skoglösa orter, och
hvilka till Innehafvaren icke lemna annaa
afkastning än hvad af den odlade åkerjorden
och Ladugården kan inbringas, deraf en del
ofta måste användas till uppköp af Byggnads»
snaterialier för åbyggnadens underhållandet
ocji vedbrand m. m., då åter å andra hemmaa
utaf de åtskilliga förmoner, sorn dervid äro
förenade, icke obetydliga fördelar, utom Span»
nemåls och Ladugårds afkastningen, kunna
Arrendatorn tillskyndas} men då vid bestämmandet
af Arrende Spannemåls afgiften, för
hvarje tunneland af ett Boställes öppna aker
behörigt afseende blifvit fästadt å den olika
bördigheten i serskilda delar af Riket*
samt afgiften, med afseende derå, är vorden
fastställd till det nedsatta belopp, att den, å
hvad ort som helst, synes böra kunna utgå utan
arrendatorns förlust, så vida någon underlåtenhet
å hans sida vid jordens brukning icke
äger rum, och det, jemte Spannemålen* för
hemmanen utgående penningearrende, hvarå
belopp uteslutande beror på Inroparens egen
uppgjorda Calcul öfver egendomens afkastning,
jemka den olikhet i arrendevillkoren*
som skulle uppkomma, Arrendatorerna imellan,
vid olika förmonliga hemman, i händelse
arrendet endast med Spannemål, i förhållande
till öppna åkerjordens areal, utginge,
Bihang tili RiksSt, Prot. igi7->8>8,81^ Sami. AT,->' 17. 18*
ljö Éesv. och Ekori. XIt sk. Betänkandtti,
så anser Utskottet, med tillämpning häraf
till hvad i Memorialet är anfördt, sådana
skäl der icke förekomma* som kunna förän*
leda Utskottet tillstyrka Riksens Högloft.
Ständer att bifalla, hvad Forsenius i detta
ämne föreslagit» Dock varder detta till Rik*
sens Höglofl. Ständers eget afgörande vördsamligen
öfverlemnadt» Stockholm den 4
februari 1818»
N:r 52.
iiiksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärj
Och EkonomiUtskotts Betänkande, i anledning
af väckt fråga om förbud för Städernas
Borgerskap, att med sina till Afsalu
hållande varor och effecter besöka frimarknaderna
på Landet utom de district, som
fordom, innan de enskilda marknadernci
aflystes, varit Städerna tillaggde.
Vallöf!» BorgareStändet har, under den 15
sistlidne December, till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottets handläggning öfverlemnat
ett, af Herr P. Fogelmark författadt
Memorial* deri han öfverklagar de menliga
följder, som, genom inrättandet af FriMarknader,
skolat träffa en del* vid Hafs*
kusten belägna, smärre SjöStäder, i synnerhet
Vestervik. Såsom skäl till en sådan klagan
anföres, att, genom Vesterviks afskilda läge,
$iesu. oell Ekön. Utsk. Beuinkähdeh.
flera af dess förnämsta, och dit fordom homa*
'de, enskilda Marknadsplatser ligga ännu när*
mare, eller lika närä andra Städer* sorti följ alet*
ligen med mindre kostnader dela dén förtjenst
Vestervik ensamt åtnjutit; härtill kommet
äfven, att denna Stads Borgerskap ej skall
kunna, genom besökande af andra Marknader*
hemta ersättning för det sålunda lidna intrån*
get, då Vesterviks afstånd från dessa Mark*
nadsplatser är 2, 5 å 4 gungor längre ari
'de öfriga Städernas, sorn i orten äro belägnej
hvaraf, enär den långväga kommande icke kart.
få mera för lika vara, än den närboende*
känbara förluster skola förorsakas genom Iler*
dubblade resekostnader och tidspillan.
Till afhjelpandeaf dessa olägenheter, herti*
Ställer Memorialets författare, om icke,med bi*
behållande af frimarknader t städerna ochallå
andras frihet att besöka hvilka marknåder
Sorn helst, det endast kunde förbjudas Städet»
nas Borgerskap i allmänhet, att med sina,
till afsalu hållande, varor och effecter besö*
ka Landtmarknaderna utom de districts sorti,
fordom varit Städerna tilldelade.
Utskottet har, efter ett sorgfälligt öfvervägande
af detta ärende, trott Sig icke böra
Underlåta att fästa Riksens Högiofl. Ständers
synnerliga uppmärksamhet på de hinder och
svårigheter, sorn alltid och naturligen skola
möta näringarnes upphjelpande och den ali*
manna varuproduetionens befrämjande* genom
hvarje inskränkning, eller hämmande äi
tillförseln och den fria concurrencen, köparö
Och säljare imellan. Det är ostridigt denia?
133 Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden.
fria Concurrence, som, i Utskottets tanka,
förnämligast befordrar, ej mindre en lifligare
afsättning på konstflitens och idoghetens
alster, än en lättare tillgång på Landtmannens
både förnödenheter och proaucter; och
då, på denna grund, Kongl. Maj;t, genom
dess Nådiga Bref den 11 Juni 1788, redan
lixehagat stadga, att alla enskilda Marknader
såsom hinderliga för en större samling af
folk och varor, samt för gynnande handelsspeculationer
och ett, på billighet gruncladt
jemt varupris, böra a/lysas, och inga andra
tillåtas än de sä kallade Frimarknader, till
hvilka säljare och köpare i hela Riket, utan
minsta skillnad, äga ett fritt och obehindradt
tillträde, så finner Utskottet, med åberopande
af så många års allmänna och öfvertygande
erfarenhet, om denna Nådiga föreskrifts välgörande
följder, sig icke kunna tillstyrka
Riksens Högled. Ständer6 bifall till den, af
Herr Fogelmark i detta Memorial gjorda
hemställan, som åsyftar en förändring eller
inskränkning af hvad berörde Kongl. Bref
tydligen stadgar. Hvilket dock Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning
vördsammeligen underställes. Stockholm den
Februari 1818.
N:r 53.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
JZkcnomiUtskotts Betänkande i anled
-
Best. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 133 ,
ving af vacht fråga om ett shyndosamb
kringspridande af de, för Landtbruket
nyttiga, redskaper, som, genom Kongl•
Landtbruks Akademiens försorg, i Stock_
holm blifvit förfärdigade, ef ter inkomna
Engelska modeller,
Uti Memorial, som från Hedervärda BondeStåndet
blifvit hit remitteradt, har Riksdagsmannen
Johan Leiditz hemställt, om icke,
sedan en mängd nyttiga redskaper för Landtbruket
i Stockholm blifvit förfärdigade, efter
de Engelska modeller, som, genom Kongl.
Landtbruks Akademiens försorg, inkommit,
och ett, icke obetydligt, antal deraf lärer
under medlet afår 1816 afgått till LäneHushållningsSällskapet
i Götheborg, hvilket Sällskap
skall af Kongl. Maj:t fått emottaga en
Summa af 5000.Rd. Banko, hälften till skänks,
hälften mot låg renta, som Leiditz förmodar
böra användas till förmon för Länets Vettgirige
Landtbrukare, den anstalt matte vidtagas,
att ett exemplar af de nödvändigaste
bland förbemäldta redskaper, till befordrande
af Allmogens kunskap om dem, vore att tillgå
i hvarje Härad af Bohus Län, eller, som
de äro så ovanligt dyra, åtminstone en omgång
deraf, utom i Götheborg, äfven funnes i
Uddevalla, och att från Predikstolarne kungjordes,
när och hvar dessa redskap af Allmogen
obehindradt kunde få beses; tilläggande
derjemte den önskan, att merberörde nyt
-
^340 Bet», och Ekon*' Utsh. ftetänknnäen.
tiga Åkerredskap malte, ej blott inom Bo,-.
Ju isLän, utan inom hela Riket skyndsaK&k
kringspridas.
Utskottet får j anledning häraf vördsamligen
xspplysa, att Kongl. Maj:t, genom Dess Landtbruk
sA ka demi, redan behagat föranstalta derom,
att hvarje Läns Hushållningssällskap,, dels;
redan af sådana modeller erhållit ett exemplar,
dels kommer att erhålla dem, så fort
de hinna förfärdigas, och att Hus hålin in gs Säl U
skaperne blifvit anmodade inrätta verkstäder,,
för att till Länens behof låta förfärdiga nödi-,
ga redskaper efter dessa modeller, och tilli
lindrigare pris, än i hufvudstaden är möjeligtj
beroende det således dessutorppå hvarje Hus-.
hållningsSällskaps eget nit och åtgärd, att,
intill dess sådana Verkstäder hinna fullkomnas,,
inrätta sin Modelkammare, och befordra de
försända redskapernas kringspridande på ett,
<erpot Länens olika localer och innevånarnes;
beqvämlighet motsvarande sätt, utan atU nå-,
gra allmänt gällande föreskrifter i detta falk
böra, eller lämpligen kunna vidtagas. Och
då således, i Utskottets tanka, tillräckliga
åtgärder till vinnande af det, i Memorialet
åsyftade, ändamål, synas vara redan vidtagne,,
finner Utskottet icke anledning, att, rörande
detta ärende, något vidare tillstyrka eller föreslå.
Dock varder detta Riksens Högloft.
Ständers eget ompröfvande vördsamligen öf~
yerlemnadt. Stockholm den 4 Febr.1818..
Beit, och Ekon. Tjuk, Eetänkanäcn. 5-35
N:r 34.
Besvärs-och EhonomiUtskottets utlåtande ian'
ledning af väckt fråga om utfärdandet af
en förordning' rörande Vattenverks Ägares
åliggande.
Uti ingifvet Memorial, som blifvit uppläst
i Hedervärda BondeStåndet, och derifrån till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet remitteradt,
genom ProtocollsUtdrag af den
i8de sistlidne December, har Riksdagsfullmägtigen
från Nyeds Bergslag i Carlstads Län
Olof Olofsson anhållit, att Hedervärda BondeStåndet
ville, i förening med Respectiva
MedStånden, hos Kongl. Majit i underdånighet
utverka en förordning, som ålägger hvar
och en ägare af Vattenverk, att så inrätta
Byggnaden deraf, att de kunna gå med möjligaste
minsta Vattenmassa.
Utskottet utber sig vördsamligen i Riksens
Högloft. Ständers minne få återkalla, att
Kongl. Maj:t i dess Nådiga Skrifvelse till
Riksens Högloft. Ständer af den 28 Juni 1815
liehagat tillkännagifva, det Kongl. Maj.-t, i
anledning af Riksens Högloft. Ständers, vid
1812 års Riksdag yttrade, underdåniga önskan,
anbefallt arbetande Ledamöterna af dess UagComité,
att\ utarbeta en författning, angående
Jordägares rätt att söka förändring, eller
utdömande af Vattenverk, som genom
uppdämning skada jord, eller^ hindra dess
jjö Besv. och Ekon. Utsh. Betclnknnderi.
nyttiga Odling, och att sedan, till underdånig
följd häraf, arbetande Ledamöterne af
LagGomitéen afgifvit förslag till en sådan
författning, Kongl. Maj:t funnit nödigt, innan
Dess hufvudsakliga Beslut i detta vigtiga ämne
fattas, att ej allenast inhemta Dess' och
llikets BergsCollegii underdåniga Utlåtande,
samt infordra åtskilliga upplysningar från
samtliga Landshöfding arna i Biket, utan
ock att det afgifna förslaget till författning
bör till Trycket befordras, för att således
undergå en allmän granskning; förklarandes
Kongl. Maj:t slutligen sig icke, på förenämnda
skäl, kunna företaga detta vigtiga ärende
tiil slutelig handläggning, förr än till nästa
Riksdag.
I anledning häraf, och då Kongl. Majit
redan behagat gå i författning om att bereda
och vinna det ändamål, som i detta Memorial
synes åsyftadt, finner Utskottet sig icke
kunna i förväg taga någon vidare befattning,
än att vördsamligeu på detta sätt erinra om
förhållandet med denna fråga, hvaröfver ^Riksens
Höglo fl. Ständer torde böra i underdånighet
afvakta Kongl. Maj:ts Nådiga beslut..
Dock varder detta till Riksens Höglofl. Ständers
eget afgörande öfverlemnadt. Stockholm
den 4 Fabr. 181B
N:r 35.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande i anled
-
Be sv. och Ekon. Utsk. Bctånkanden. 157
ning nf vackt fråga angående rättigheten
för Lumpsamlare att omkringresa i
Landet, samt om sättet till Lumpors anskaffande
för Pappersbrukens behof.
Genom ProtocollsUtdrag af den adra sistlidne
månad har Hedervärda BondeStåndet
till detta Utskott remitterat ett af Riksdagsmannen
från Kronobergs Län, Pehr Johnsson,
ingifvet Memorial, deruti lian öfverklaga!
antagandet af så många Lumpsamlare, ofta
af löst folk och lättingar, hvilka kringfara
orten och genom tjuf-bands sammansättande
förorsaka allmän osäkerhet5 hvarjemte han
anhållit, att samtelige Pappersbrusägare måtte
åläggas inom hvarje Pastorat antaga en
känd person, som för deras räkning upphandlar
Lumpor. Vid detta förslag hafva tillägg
och anmärkningar blifvit gjorda: 1:0 af Riksdagsmannen
Nils Månsson från Malmöhus
Län, som förklarat, det han i så målto varit
af skiljaktig mening, att han trott det vara
tillräckeligt, om en sådan person utsåges i
kvai’je Härad. 2:0 Pehr Nilsson5 att då man
måste för dessa Fabriker äga rudimaterier,
har han ansett lämpeligast, att deras ägare
sjelfve besörja Lumpornas uppsamlande, helst
det förslag, som i detta afseende blifvit uppgifvet,
skulle medföra den stora olägenhet,
att hvarken full tillgång på Lumpor kunde
påräknas med säkerhet, ej heller de, sorn blifvit
upphandlade, anordnas och fördelas på
Besv och Ekon. Etsk, Betänkandef?,
Pappersbruken i förhållande till hvardera
papperstillverkning; och att de »lägenheter,
somöfverklagats, tillräckeligen skola förekom^
nias derigenom, att Konungens Befallnings,
hafvande infordra Prestbevis om dessa Personers
frägd och ej förpassa sådane, af hvilka
Lagbrott och olägenheter under kringvandrandet
kunna befaras, 3:0 Af Anders Danielsson,
att han ej insett, på hvilken grund Allmogen
kan åläggas skjutsa uppsamlade Lumpor
från det ena uppsamlingsstället till det
andra; samt slutligen 4;o af Leiditz: att, i
afseende på skjutsningen af Lumpor i hans
hemort, Bohus Län, så tillgått, att KronoBe»
tjente låtit genom Kungörelse från PredikStolarne
i Kyrkorna tillkännagifva, när och
livar Kronoskjuts bör uppbådas för att fortskaffa
uppsamlade Lumpor; hvarefter den
Skjutsande, emot uppvisande af Qvitto för
skjutsningens verkställande, vid nästa Uppbördsstämma
undfått Liqvid af Kronofogden.
Vid öfvervägande af detta ärende inser
Utskottet väl å ena sidan de olägenheter, Al 1 -  jnogen på flera orter möjligen kan vidkännas
derigenom att de, till Lumpors insamlande
af pappersbrukens ägare utsände, ehuru med
vederbörandes pass försédde personer, ofta af
mindre god frägd och således under skydd
af deras ifrågavarande yrke, begagna tillfället
att begå oordentiigheter och vara Allmogen
till tunga och besvär; men utbeder sig å
den andra få fästa Riksens Höglofl. Ständers
synnerliga uppmärksamhet på vådan af* att
Besty., oth Ekon% TJtsk. Ectänkanclen..
nvi inskränka hvad Allmänna Stadgar föreskrift
va i afseende på Lumpsamlingsrättigheten.—
Kongl, Commerce-Coilegii på Kongl, Maj:ts
J^ådiga befallning utfärdade Kungörelse af
den 11 Februari 1757 medgifver uttryckelit
ger.: citt hvar och en, hvar helst han vill
Q.ch lägenhet finner, må, utan intrång, få
dylika Samlingar gära, på det Riket en gång
må till sitt behof af egen papperstillverkning
tillra cheli gen blifva för sedt och äfven
flere Pappersbruk kunna anläggas; och dä
de, genom denna föreskrift, åsyftade ändamål
af hvarje patriotiskt sinnad Medborgare i
närvarande stund lika allvarligt önskas och
påkallas, så torde det vara så mycket betänkligare
att bereda något tvång i utöfningen
af denna rättighet, sorn det blifvit upplyst,
att inom Riket nu kunna läknas mer än 701
Pappersbruk; hvaraf föijer, att i samma mon
behofvet af rudimaterien för dem ökas, blifyer
äfven en oinskränkt frihet vid insamlingen
mera nödvändig, samt ett villkor både för
nuvarande Pappersbrukens bestånd, och för
möjligheten af fleras anläggande.
På sådana grunder afstyrker Utskottet
Riksens Höglofl. Ständer att bifalla hvad
som blifvit föreslaget till inskränkande af
Lumpsanvings rättighetens fria utöfning; men
får derjemte tillägga, att det i Utskottets tan*
lea skulle mycket bidraga till förekommande,
af de i Memorialet öfyerklagade ol ägenheterna
genom Lumpsamlares omkringfarande <
Landet, om, uppå skedd underdånig hemstäli
lAo Besv. och Ekon. Utsk. Betllnkandcn.
lan af Riksens Höglofl. Ständer, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, såsom Pehr Nilsson fö»
reslagit, anbefalltes att noga tillse, det Allmogen
icke besväras med ett öfverflödigt antal
af sådana personel', samt att ej lemna Pass
till några andra, som anmäla sig i egenskap
af Lumpsamlare, än dem, hvilka äro försedde
med bevis från Presterskapet i orten om
god frägd.
I afseende på hvad Bancofullmägtigen
Anders Danielsson serskildt andragit rörande
den, åtminstone i hans ort Allmogen åliggande
skyldighet att skjutsa uppsamlade Lumpor
från det ena stället till det andra, får
Utskottet erinra, att Utskottet icke känner
något allmänt Stadgande som föreskrifver
Allmogen ett sådant onus; och om Allmogen
på vissa ställen måst vidkännas denna olägenhet,
såsom Leiditz anfört fallet vara, afven i
Bohus Län; förmodar Utskottet detta' skett
till följe af enskildta påbud eller locala föreskrifter,
deröfver Utskottet icke anser sig
tillkomma att ingå i någon pröfning, utan torde
den eller de, sorn i sådant afseende finna
sig befogade till anförande af besvär, böra
dem i laglig väg fullfölja.
Dock varder detta, jemte en Ledamots
serskilda mening i ämnet, Riksens Höglofl.
Ständers upplysta pröfning vördsamt underh
stäldt. Stockholm den 4 Febr. 1818.
Transmnt af Protoeollet, hållit uti Riksens
llöglofl. <Ständers Allmänna Besvärs- och
Eesv. och Ekon. Utsk, Betänkanden. 141
1 . Ekor omiZJtskott vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 4 Febr. l8i8>
Riksdagsfullmägtigen från Malmöhus Län
Nils Månsson inlemnade ett så lydande skriftligt
anförande:
Genom Protocoll sUtdrag af den 2 Januari
har Hedervärda BondeStåndet till Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskott remitterat ett Memorial
af Riksdagsmannen Pehr Jansson från Kronobergs
Län, deruti han, till förekommande
af de olägenbeter, sorn åtfölja det nu brukliga
sätt till Lumpors insamling, föreslagit en
ny ordning vid de så kallade Lumpsamlares
antagande, dertill Högloft. Utskottet likväl ej
funnit skäl lemna bifall.
Delande lika tänkesätt med Pehr Jansson,
Jtar jag ej med Utskottet kunnat instämma i
det fattade Beslutet, samt utbeder mig derföre,
att få framställa min serskilda mening,
med vördsam anhållan, att den, ehuru ofullkomligt
uttryckt, mätte få åtfölja Plöglofl.
Utskottets Betänkande till de Respectiva Riks.*
Stånden.
Jag känner ingen större belöning eller
glädje, ?n den som skänkes af öfvertygelsen
om förmågan, att genom egen flit förvärfva
sig alla Lifvets förnödenheter, samt att kunna
göra hvar man rätt. Jag känner icke heller
något mera svårt eller påkostande, än att
blifva beröfvad dessa med svett förvärfda fördelar
af lättingar, sorn icke äga någon lust
JujS Beil», och Ekön. Utsk. fattaiikåhdth.
teller åhaga, att sjelfve förskaffa sig födatu 1
Detta onda skall ej heller upphöra, så längé 1
Ågare eller Förvaltare af Pappersbruk ägå i
rättighet, att till Lumpsamlings verkställande j
antaga hvad slags folk som helst, och så man- 1
ga häraf, som de åstunda. Landet skall der- ]
före hädanefter som förut öfversvämmas a£
sysslolösa personer, hvilka mindre angelägnä
om att uppfylla det uppdrag, sorn förskaffat
dem skydd, af sjelfva friheten att fara från
ort till annan, skola hemta anledning, att i
Compagnie med hvarandra föröfva hvarjehanda
brott af stölder och annat dylikt. Det öfverdrifna
antalet af Lumpsamlare, som i Lan- !
det finnes , gör sådana sammansättningar j
ganska lätta, och vill jag härvid endast nämna, j
att bland de 7 Pappersbruk, som i Skåne finnas
och hvilka inom kort torde ökas med anim
ett nyligen privilegieradt, blott ett enda äger
Vida öfver ett hundrade Lumpsamlare, söm
kringfara landet. Het skall således ingen
ting uträtta att förbjuda Glas- och Postlins*
förare, samt Hästbytare att kringstryka, då
desse inörri den kortaste tid kunna förvandlas
till Lumpsamlare, utan att likväl till seder
och lynne undergå någon förändring.
Med en innerlig önskan, att se dessa olägenheter
af Lumpsamlares kringfarande! Landet
hämmade Och tillintetgjorda, ville jag derföre
önska, att Inbyggarne inom hvarje Härads
LänsmanS-District, eller,som Per Jausson förslagit,
inom hvarje Pastorat af de större, måtte
tillåtas Utse ogIi välja en Lumpsamlar*,
' MesVi Och EkoiU Visit-, Betiinkanåérii
feom ägde rätt* att endast å deri orten och ef
annorstädes upptagå Lumpor* med frihet, att
Få försälja dem till hvilken Pappersbruksägare*
som helst. En sådan Persons besök skulle
för egendomssäkerheten tej vara vådligt,
helst då han kunde påräkna en sådan betalning
för sin möda, att han deraf kunde hafva
sio näring. Detta skulle ej heller förfelas*
då lian* som vore i tillfälle känna sitt District,
icke skulle behöfva göra några frugtlösa besök
till insamling af Lumpor* oeh genom
onödiga resor förspilla tiden* hvilket, efter
det förut brukliga insamlingssättet, måst
hända, då alla de till ett Pappersbruk hörande
Lumpsamlare merändels blifvit förpassade
till en och samma ort, dit den ene kommit
förr och de andra efter i ordning, utah att
likväl desse sistnämnde kunnat erhålla någrå
Lumpor, då den först komne dem redan e•mottagit.
Då man närmare öfvervägar denna
omständighet och tillika ihågkommer, att
Riket äger öfver 70 Pappersbruk* hvilkas
Lumpsamlare troligtvis utöfva en lika method,
skall man förvånas öfver dén förlust
af flera tusen dagsverken* Som på sådant
sätt tillkommer, till skada för jordbruket,
så ofta i brist af arbetande händer. Men
denna olägenhet uppväges icke af den, som
sysslolösheten hos detta slags mehniskor alstrar,
och för hvilken Allmogen under de
två eller tre besök i hvarje vecka, som ä£
flem göras, alltid mäste frukta att se si§
blottställd*
X44 Besv. oeh Ekon. Utsk. Betänhanåeii.
Med dea högaktning jag hyser för Högloft.
Utskottets upplysta Herrar och Män,
och med den kännedom jag äger om mia
egen ofullkomlighet, blygs jag för mig sjelf
att vara af skiljaktig mening i denna sakj
men tinder öfvertygelse om de ledsamma
följder af förutvarande sätt till lumpors upptagande,
samt lumpsamlares kringstrykande,
af hvilka man ej känner någon till person,
eller frägd, är det, som jag vågat bifoga dessa
mina enfalldiga tankar vid Högloft. Utskottets
Betänkande till Riksens Högloft.
Ständers upplysta bepröfvande.
N:r 36.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EhonomiUtskotts Betänkande rörande
vackt fråga om upphörande af Dykeriets
befattning med Skepp och gods, då
Skeppet i Lotsmans farvatten af Lotsen
sättes på grund.
U ti ett till Vällofl. BorgareStåndet ingifvet
och till Utskottet öfverlemnadt Memorial, har
Herr H. W. Eckhoff föreslagit, det måtte
till Kongl. Maj:t Riksens Högloft, Ständer
ingå med underdånig ansökning, om upphäfvande
af Dykeri- och Bergnings-Compagniets
rättighet, att utan Skeppares och Godsägares
medgifvande taga befattning med sådana Sven.
%esi>. och Ého‘ft. Utsk. Bitankanden. i 45
ska fartyg, sorn under lastning och i Lot s*>
inans farvatten kunna af KronoLots blifva
satte på grund, och att, i följd deraf, de Dybenet
tillerkände afgifter, livi1 ka skola betydligt
öka en oskyldigt redan iråkad olycka*
mätte upphöra, då biträde af Dykeriet icke
begäresj förmodande Herr Eckhoff, att, då.
Kongl. Maj:t genom nådigt Bref af den 5
Mars 18xi behagat i Nåder förklara, att vid
Strandningar, hvilka af hvad orsak som helst
inträffa inne i Stapelstädernas hamnar, Skeppare
samt ägare af skepp och gods må vara
tillätet, att sjelfva på det för dem förmonligaste
sätt verkställa berg ingen, utan någoa
rättighet för Dykeriet att dermed taga befattning
i annat fall än då sådant af vederbörande
sjelfmant begäres, Kougl. Maj:t jemväl Värdes
nådigt bifalla att, vid inträffande olyckshändelser
af ofvan omförmälda beskaffenhet*
Dykeriets åtgärd må upphöra.
Utskottet har tagit detta ämne i öfvervägande
och, ehuru härvid å ena sidan förekommer,
att Dykeri- och BergningsGompagriet,
hvilket genom Kongl. Reglementet a£
den 22 December 1802 är octroyeradt på 25
års tid, räknadt från samma års början till
J827 ars slut, äger uti Högstberörde Reglemente
enahanda säkerhat, som den hvarje enskild
bör kunna påräkna af ett ingåhgefc
Contract, så länge det å hans sida icke brytes*
och hvaraf synes följa, att Dykeriets rättighet,
att taga befattning jemväl med sådåhå
fartyg och sådant gods, som genom en KröBiliaii-g
till RiksSt. Fröt. 8-de Sarai. N:r 19. 20»
Besvi och Ekon. JJlsk. Betänkande»ö
tiolats’ vållande kan sättas på grund, bör
vara obestridlig; likväl och sorn å andra sidan
1802 års DykeriReglemente icke innehåller
någon bestämd eller tydlig föreskrift, hurn
vid nu ifrågavarande händelser bör förfaras*
oaktadt Sveriges hela sjökust är uti vissa lotsdistricter
indelad; alltså och då Utskottet
anser Herr EckhofFs motion hafva billigheten
för sig i synnerhet om* såsom han tillika
uppgifvit, de till Båk- och Lotsinrättningen
anslagne afgifter äro så betydliga, att de ej
allenast skola vara tillräclige till bestridande
af alla utgifter, utan jemväl lemna ett årligt
öfverskott till StatsCassan; får Utskottet tillstyrka,
att en underdånig skrifvelse till Kongl.
R3aj:t, i öfverensstämmelse med Herr EckhofFs
förslag, måtte få afgå. Hvilket likväl
vördsamligen hemställes R. H. Ständers ompröfvande.
Stockholm den 10 Februari i8i8h
N:r 57.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande, rörande
föreslagen ny Reglering af socknarna i
Riket.
Hedervärda BondeStåndet har till Utskottet
öfverlemnat ett af Abraham Jönsson, såsom
Riksdagsfullmägtig för Skärkinds, Åkerbo
och Memmings Härader i Östergötlands
Län, ingifvec Memorial, hvaruti herpställes,-  om icke Riksens Högloft* Ständer linna det
r ,’ ; • ? - * ♦-> •• •',*
Besil, och Eikon. XJtsk. Betänkandeiu
Vara nödvändigt, att hos Kongl Mart i underdånighet
föreslå, det en så beskaffad Reglering
Län, Härader och Socknar emellan;
inom Riket finge företagas, att åtminstone
Socknarne så indelas, att de hädanefter finga
tillhöra ett och icke flera Län och Häråder;
såsom förhållandet skall vara med Yxnerum»
Socken, hvilken är belägen i ane Län och 4
'serskilda Härader, och att Allmogen samt
andrå Hemmansägare således icke matte betungas
med vidsträcktare Bro- nea Vagu iderhålining,
än inom det Härad, hvartill hemmanet
hörer.
Utskottet, sorn funnit, att Riksdagsmannen
Abraham Jönssons omförmäld!a förslag;
ehuru det är af en ganska vidsträckt syftning;
likväl icke blifvit un d erstöd t af Hedervärda
Bondeståndet gemensamt, eller af någon dess
enskilda ledamot, får i anledning häraf förklara,
att, då nämnda förslag synes hvarken
häfva deri allmänna rösten för sig, ej hellof
i verkställigheten medföra någon väsendtlig
nytta, men väl föranleda till stoia och betydliga
kostnader både för staten och ériskildå
medborgare på Landsbygden, Utskottet trott
sig icke böra tillstyrka bifall till förslaget, så
mycket mindre, som förändring och flyttning
rif ett eller flera hemman i afseende på deras
sorterande under andra Län, Härader och
Socknar; icke plägar afslås, enär ansökning
derom i låga ordning göres och omständigheterna
derföre icke lägga hinder i vägen.
Såsom bevis härpå får Utskottet åberopa
Kongl. Maj:ts under den 9 Augusti 1814 till
Besv. och Ekon. Ulsk. Betänkanden
-
Kong!. KammarCollegium aflåtna nådiga skrifvelse,
hvarigenom, efter föregångna undersökningar
och gjordt underdånigt tillstyrkande
af välbemalte Kongl. Collegium, åtskilliga
Hemman, hvilka hörde till Mo socken och
Tossbo Härad af Elfsborgs Län, men i Ecclessiastique
ärender till Silleruds Socken och
Carlstads Län, fått förläggas och räknas till
sistnämnde län , utan att berörde Hemxnansrentor,
Kronotionde , SoldatRotering,
Väghållning eller Skjutsningsskyldighet derföre
utgjort något hinder; Dock varder detta
vördsamligen hematäldt till Riksens Höglofl.
Ständers närmare ompröfvande. Stockholm
den 10 Februari 1818.
N:r 58
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Betänkande
i anledning af väckt fråga om förän.
äring i Församling arnes skyldighet att
vårda de fattiga,
tJti ProtocoIlsUtdrag af den 5te nästlidne
Januari har Högvördige PrestStåndet till Utskottet
remitterat ett Memorial af Herr
Prosten Öhrvall, deruti öfverklagas, att genom
Stadgandet uti Kongl. Maj:ts Nådiga författning
af 1788, rörande vården af de fattiga,
som bestämmer, att i den församling, der
Fattighjonet sist varit skattskrifves bör det
Besv. och Ekon. Ulsk. Betänkanden. 149
under återstående lefnastiden vårdas, e; sällan
skall hända, att den församling, der Fattig-,
hjonet varit sin mesta tid och uppoffrat sin
mesta arbetsförmåga, blifver befriad ifrån
dess framtida underhåll, då deremot en annan
Socken, dit Tjenstehjonet flyttat och blott
varit en liten tid, men under samma tid,
genom sjukdom eller svaghet, blifvit satt utur
stånd att arbeta, måste draga försorg
om dess orklösa ålderdom} och på hvilken
grand Memorialets författare föreslår, att en
viss tid, af 10 å 12 år, borde bestämmas för
Tjenstehjonets vistande inom en församling,
innan det kunde blifva berättigad!, att af samma
församling njuta vård under en annalkande
ålderdom; Samt att då ett sådant Tjenstehjon
ofta flyttat ifrån den ena församlingen
till den andra, hvarigenom kan blifva svårt
att bestämma, hvarest det tillbragt sin bästa
tid, Födelseorten i sådan händelse bör vidkännas
dess vård.
Vid handläggningen af detta Mål, har
Utskottet väl å ena sidan funnit, att i den
gjorda Motionen sådane skäl äro anförda, sorn.
vid första ögonkastet ej synas sakna grund;
men då Utskottet, å andra sidan, ansett den
åberopade Kongl. Kungörelsen af den 5te
December 1788 innefatta så vigtiga och öfvervägande
motskäl, hvaribland må anförast
att en sadan urskillning, rörande den församling,
som haft största nyttan af Fattighjonet
under dess arbetsföra tid, utom att den vöre
svår att lätteligen påfinna, skulle blifva ett
ämne för ständiga tvister, Fattighjonet till
$esv. och Ekon, Utsk. Betanhctnchn.
alojsia känning; och enär härvid dessutom;
förekommer, att, mi samma Kungörelse, den,
köttighet är hvarje församling förunnad, att
icke något Inhyseshjon får sig der nedsätta,
eller något gammalt oell mindre arbetsfört
Tjenstehjon a tagas, innan sådant förut blifvit
i Allmän Sockenstämma anmäldt, och församlingen
dertill lemnat sitt bifall; alltså,
och då, genom detta senare stagdande, ert
Säker utyäg synes vara beredd, alt hindra sådana
personers inflyttning, sorn kunde ligga
församlingarne till last, i hvilket fall en sadan
olägenhet äfven måste blifva reciproque för.
a'ia församlingar,- Thy finnér Utskottet ej
skäl att å det gjorda yrkandet tillstyrka bifall,
Dock har Utskottet i sammanhang härmed
trott sig böra hemställi, att sådane Soldater
af fiani/. o lislie gern en tern a, sorn 1
vaihedrande strafF, ej mätte derefter förpassas
till sin födelsebygd, hvarigenom denna
ofta blir en skådeplats för de befriades förnyade
laster och förbrytelser; Och får Utytskottet
af sådan anledning vördsamt tillstyrka,
att Riksens Högloft. Ständer hos Kongl.
Majit framföra den underdåniga önskan, att
äfven denna omständighet måtte i INåder afses
vid de anstalter, sorn redan äro vidtagne,
eller framdeles kunna komma att vidtagas,
till förekommande af den skada, Sorn af
försvarslösa och vanfräjda le personer kunna
samhället tillfogas. Hvilket dock till Riksens
Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnas: Stockholm den 26 Janu
ari
1818.
Best). och Ekon. Utsk, Betänkandeh, 151
N:r 59,
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiTJtskotts Betänkande i anledning
af väckt fråga om Spekt akternas
inställande på de större Högtidsdagarna
m. m.
Genom ProtocollsUtdrag af den 5te nästlidne
Januari har ifrån Högyördiga PrestStåndet
till Utskottet blifvit remitteradt ett Memorial
i detta ämne af Tjenstförrättande' Öfver-HofPredikanten
m, m. Herr Doctor Hedrén,
deruti anföres: att, om i ett bildadt
samhälle det icke allenast är lofligt, utan
pck nyttigt, att med valda och anständiga
nöjen uppmuntra de, af den hvardagliga
mödan nedtryckta sinnen, förmildra det sträfva
och tröga af ett svårmodigt lynne, och genom
framställningen af det sköna i dess bildliga
former, förädla det nationella lanke- och
lefnadsSättet, så vill dock vara nödigt, att denna
omsorg subordineras den högre omtankan
för Samhällets religiösa och moraliska förädling;
att det icke kan vara likgiltigt, om motsatsen
inträffar, om det heliga icke blott får
sitt rum bredvid, utan sättes efter det profana,
om den ena delen af Allmänheten, ömtålig
i sin Gudsfruktan, blifver stött och förargad
vid åsynen af Kyrkans vanhelgd, och
den andra, lättsinnig och vacklande i sina
grundsatser, förvillas till glömska och förakt
af heliga inrättningar, då de fastmera
gemensamt borde hällas till beständig åtan
-
JBesv. och Ekon. Utsk. Eetänkantfttt*
ka och vördnad f6r det ena nödvändiga, Sara-,
Jiäliets och menSklighetens yttersta mål:*
Religionen.
Med anledning häraf leder Memorialets;
författare uppmärksamheten på det i senare
tider mer vanliga missbruk af de allmänna
Spektaklerna, icke blott på den hvarje vec-,
ka inträffande Sabbaten, utan ock på vår Kyrkas
större oell märkvärdigare Högtidsdagar,
samt yttrar vidare: att ehuru Skådespel, med
omsorg valda, med skicklighet utförda, och
med grannlagenhet styrda, böra räknas icke
allenast såsom ett oskyldigt nöje, samt en,
vederqvickande och muntrande förströelse,
ritan i sjelfva 'verket, såsom ett godt och
■verksamt bildningsmedel; är dock, med alla
dessa medgifna fördelar, Theatren vida skild
från Kyrkan, så till beskaffenhet, som föreställningssätt,
och tror Herr Doctorn det
vara öfverensstämmande både med sakens natur
och med anständigheten, att det ena Lärohuset
må vara tillslutet på en dag, då det
andra är öppet, och åtminstone icke, som nit
sker, de heligaste dagarne användas till Repetitioner,
just på samma stund, då Församlingen
i Kyrkan bredvid sjunger, beder och
betraktar Herrans ord. På dessa, med flere
anförda grunder, hemställes, att å Sabbaterna,
eller åtminstone de större Högtidsdagarna,
alla Skådespelshusen må vara tillslutne,
samt att, i händelse de skola fortfara om.
Söndagarna, sjelfva Gudstjensttimmarne likväl
icke må ohelgas genom repetitioner och
förberedelser dertill; hvarvid Herr Pastor
Beit», ock Ekon. Etsk, Ettanfianäen, 353
Primarius Doctor Drysén, med instämmande
tili omförmäldte Memorials yrkanden, gjort
det tillägg, att enligt dess tanka, borde d&t
föreslagna förbudet emot S äd spe!S anställande
a Sön- oell Högtidsdagar älven utsträckas
till de aftnar, sorn föregå dessa dagar,
I sammanhang härmed har äfven Högrördiga
PrestStändet, uti FrotocoHsUtdrag den
i5:de sistlidne Januari, öfverlemnat ett yttrande
af Comministern Bergegren, deruti,
jemte instämmande uti det anförda Memorialet,
dessutom ifras emot den oordning, att
annoncer ej sällan skola, dagen före Söndagen,
blifvit införde uti Dagpapperet Allehanda, der
Allmänheten, emot en ringa afgift, inbjudes
sjelfva Helgedagsförmiddagarna till sinliga
njutningar och åskådningar. -i
Utskottet, som förehaft detta mål till
granskning, får härigenom förklara, att det
helt och hållet delar de tänkesätt, hvilka gifvit
anledning till ifrågavarande motion. Utom
de Gudomliga bud, sorn anbefalla Sabbatens
helgd, har äfven den verdsliga Lagstiftaren,
i hvarje väl organiserad Stat, sökt
att genom lämpliga föreskrifter bibehålla
denna dag i den vördnad, sorn dess vigtiga
bestämmelse påkallar. Erfarenheten visar, att
en aftynande och förlamad vördnad för Religionen
nästan alltid först yttrar sig i liknöjdhet,
Sorn Snart öfvergår till förakt för den
yttre Gudstjensten och de heliga bruk, hvilka
dermed äro förenade. Sedan Samhällets
medlemmar, under arbete och verldsliga omsorger,
tillbragt den föregående veckan, sam
-
154, Besv. och Ekon. Utsk. Bctcinkanchn.
las de om Söndagen för att i församlingens;
sköte påminnas om sina pligter emot Gud och
ttienniskor. Ehuru förträfflige anstalter än
kunna i. en Stat vidtagas, och ehuru visa författningar
der än kunna påbjudas, skola de
likväl alltid förblifva frugtlösa, så länge de
ej verka i förening med känslan och öfvertygelsen
örn nödvändigheten af dessa pligters
uppfyllande» Då således den allmänna Gudstjensten
är ett af de vigtigaste medlen att
väcka och underhålla sådana dygder, på hvilka
Samhällets bestånd hvilar, böra ostridig!:
alla hinder uryägenrödjas, sorn kunna försvaga
eller motverka detta stora ändamål. Ibland
dessa hinder torde- rättvist böra räknas sådana
oordningar, som i omförmäldte anföranden
öfverklagas. Det är äfven af sådan anledning,
som Utskottet ansett sig böra fästa Riksens
Höglo fl. Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten
deraf, att så val Sabbaten må hållas
i tillbörlig vördnad, sorn att en del af Församlingens
medlemmar ej måtte igenom mindre
lämpeliga anstalter hindras ifrån den allmänna
Gudstjenstens bivistande. Och får
Utskottet till befrämjande af ett sådant ändamål,
efter en sor-gfällig granskning af närvarande
fråga, nu vördsamt tillstyrka, det
Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t
framföra den underdåniga önskan, att ing%
Skådespel hädanefter må, hvarken de större
Högtidsdagarna eller aftonen förut, varda til -  låtnej repetitioner ej heller böra om Söndagen
under Gudstjensten håPlas, saint att ett
Eesv. oth Ekon. Utsk. Ettihikandtn. xfå
dylikt förbud afven mätte stadgas emot an*
$ra offentliga lustbarheter och åskådningar.
Hvad åter angår det yrkade förbudet emot
dessa nöjen å aftnarne af de vanliga
Söndagarna, så anser Utskottet en väsendtlig
skillnad äga runi emellan dessa och Högtidsdagarna,
emedan de senare, såsom Memorialets
författare anmärker, påminna om Christna
församlingens märkvärdigaste händelser,
och derigeom uppmana dess medlemmar, att
i husligt lugn egna sin tid och sina betraktelser
åt högre och heligare föremål; då deremot,
i afseende på de förra, inga synnerliga
skäl synas förekomma, att å aftnarne förbjuda
Väl afpassade allmänna nöjen, helst de fleste
af de lägre FolkClasserna endast hafya ledighet
att på dessa aftnar söka vederqvickelse
efter arbete och m dor, Enligt Utskottets
tanka, böra derföre de vanliga Söndagsaftnarne
ej i det föreslagna förbudet inbegripas.
Utskottet har slutligen, till undvikaude
af en möjlig misstydning af dess åtgärd,
trott sig böra förklara, att ULskottet, långt
ifrån att vilja lägga hinder i vägen för valda
offentliga nöjen, då de på en passande tid
förehafvas, tvärtom anser dessa bidraga till
Samhällets högre odling och sedernas förädling,
på samma gång, som de gifva åt S a nikalls!
if vet en friare och lifligareUtveckling.
Utskottet öfverlemnar föröfrigt detta sitt
vördsamma yttrande till Riksens Höglofl.
Ständers egen pröfning och bedömmande.
Stockholm den 26 Januari 1818.
156 Bcsv. ock Ekon, Utsk. Betänknndcn,
N:r 40.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs«
och EkonomiUtskot^s Betänkande, i anledning
af yrkad skyldighet för ägare till
Bruk och Tullijvarnar, att deltaga i vägrödj
ning,
Tm Utskottets handläggning har ifrån Hedervärda
Bondeståndet blifvit remittera dt ett
Memorial, af Riksdagsmannen Olof Olsson
från Carlstads Län, deruti samtelige Fuilmägtige
från samma Län, jemte Eric Johansson
och Pehr Abramsson från Vester-Norrlands
Län instämt, och hvarest hemställes, att,
som ingen af Sveriges inbyggare mera begagnar
Landsvägarne än Brukspatroner och
Bruksidkare, samt de, hvilka äga Manufacturverk
och tullqvarnar, men dessa hafva ingen
andel i Landsvägarnes underhåll, alla sådana
borde deltaga i upparbetande och underhållande
af, så val allmänna, som andra nödiga
Landsvägar.
Detta Mål, som äfven vid nästlidne Riksdag
valdt öfverlemnadt till Ekonomiutskottets
granskning, har Utskottet tagit i öfvervägande;
Och får nu förklara, att Utskottet
funnit sig ej kunna antaga andra grunder för
sin åtgärd än dem, samma Utskott vid berörde
Riksdag i detta afseende yttrat; I följd
hvaraf Utskottet å nyo får åberopa Kongl.
Resolutionen på Allmogens besvär, den 2ode
November 1789, samt Kongl. Brefvet den
2g October 1793, hvarigenom ägare till bruk
Eesv. och Ekon. TJtsIu Bctäfikandcn.
oell qvarnar uttryckelig en äro från vägrödjning
frikallade; och då en rubbning af dessa
Stadganden skulle förnärma de fri- och rättigheter,
som med ägande rätten af så beskaffad
egendom från längre tider tillbaka
varit förenad, och hvilka derigenom liksom
ingått i egendomens värde; anser
Utskottet, oaktadt de flere talande skäl, som
för det gjorda yrkandet förekomma, sig ej
kunna derå tillstyrka bifall; Hvilket dock till
Riksens Högloft. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnas. Stockholm den 4 Februari
1818.
N:r 41.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomiutskotts betänkande angående
yrkadt utbyte och jemnkning af
Roteringen i Tossbo och Wedbo Härader,
af Elfsborgs Län.
Riksdagsmannen Eric Svensson, Fullmägtig
från nyssnämnde Härader, har uti ett till Hedervärda
BondeStåndet ingifvet Memorial,
föreslagit, att, till förebyggande af de flera
olägenheter och kostnader, sorn både Rothållare
och Soldater uti Tossbo och Wedbo
Härader skola få vidkännas, derigenom
att In- och Ut-Rotarne derstädes på flera
ställen äro från hvarandra aflägsna ända till
2 å 3 naii och ännu längre, en sådan jenank
-
558 Besv. och Ekon. TJtsk. Eetänkandeh.
ising och utbyte af Rotar kunde vidtagas, ätt
de närmaste Hemman fingo förenas öm eii
Soldat, och att, så. vida möjligt vöre, ingeli
Rote skulle få sin Soldat boende utom Socknen.
Detta Memorial Kar af Hedervärda BondeStåndet
blifvit remitteradt till Utskottet;
sedan Bancofullmägtigen Anders Danielsson
från Elfborgs Län, tillika med sämteliga Riks;
dagsfuilmägtige från Vestmanlands, Kronobergs,
Jönköpings, Hallands och Gottlands
Län, med Eric Svensson sig förenat, och det
Hedervärda Ståndet äskat, att Utskottet mätte,
i sammanhang med ofvannämnda motion;
afgifva yttrande angående en allmän öfversigt;
jemnkning och reglering af Roteringén i alla
de Landsorter, der sådant ej redan föregått;
Vid öfvervägande af Riksdagsfullmagtigeh
Eric Svenssons i ofvariberörde måtto, gjord®
Förslag, har Utskottet väl funnit, det kunna
blifva både nödigt och nyttigt, att én jemrik•hing
Rotarna emellan företages; soth kunde
befordra ett närmare samband och beqvämligare
läge af de Rotar, som äro inroterade
för en och samma Soldat; men då Utskottefc
har sig bekant, att Kongl. Maj:ts och Rikets
KammarCollegium äger rättighet att till
pröfning upptaga alla så beskaffade frågor
och att, utan någon föregående underdånig anmälan
hos Kongl. Maj:t, jemväl hufvudsakligen
afgöra dem, hvarpå Utskottet bland mån-:
ga exempel af det slaget, endast vill anföra;
att välbemäldta Kongl. Collegium, medelst Utslag
af den 14 Augusti 1809, bifallit vederbörande
Rotehållares ansökning öm utbyte
Best), och Ekön, Utsk. Beänkandeit,
rich förändring af Rotarne N:r 545 och 571
■vid Åhs Compagnie af Elfsborgs Regemente,
och den 29 Juni 1810 likaledes utbyte och
förändring af Rotarne N:r 102 och 117 vid
ändra Majorens Compagnie af Kronobergs
Regemente; anser Utskottet dylika frågor vara
af en så alldeles enskild beskaffenhet, att
de icke böra eller kunna blifva föremål för
Riksens Höglofl. Ständers öfvérläggningar,
énär hvar och eri Rotehållare som af locala
omständigheter finner sig befogad, att Önska
förändring eller utbyte af större eller mindre
del af dé för en Soldat inroterade Hemman,
är obetaget, att med ansökning derom 1
laga ordning vända sig till Kongl. KammarColiegium.
Utskottet kan således icke annorlunda
tillstyrka bifall till Eric Svenssons
motion, än att, då så beskafFade Ansökningar
vägras, Vederbörande Autoriteter böra med
skyndsamhet afgöra målet, och att inga hinder
måtte läggas i vägen för den äskade
jemnkningeri eller utbytet; och kan Utskottet
dessutom ej meddela något yttrande, angående
jemnkning och Reglering af Roteringen
i allmänhet, emedan det Hedervärd^
Ståndet icke bestämt eller uppgifvit, i hvilka
fall, eller för hvilka Provincer en sådan,
allmän jemnkning och reglering skulle äga
rum, ej heller föreslagit, hvilka nya eller
andra grunder böra följas, med de, sorn af
RoteringsVerkets stora och odödliga Stiftare
blifvit laggde. Dock varder detta allt vördsammeligen
tinderstäldt Riksens Höglofb
1 öo Ses v. och Ekon. Utsk. Betänkandeh.
Ständers pröfning. Stockholm den ic Ffe*
bruari 1818.
N:r 42.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsa
och EkonOmiUtskotts Betänkande, "rörån*
de yrkad rättighet f ör Städernas Magi“
strater att få förrätta alla så kalladt
Hy kerie-Auctioner."
Från Vallofl. BorgareStåndet har till Utfekottet
blifvit remitteradt ett Memorial af
Herr Niclas Joh. Palmborg, hvaruti yrkas
den ändring i I802 ärs DykeriStadga med
1805 års Förklaring deröfver, att det ensamt
måtte tillkomma Städernas Magistrater, att
förrätta alla så kallade Dykeri-Aiictioner i
hvarje Stad å det gods, som i dess Tullfeam*
mare-district strandar och skall försäljas, heldöt
Tull- och Stad1 umgälder i aila fall skola derstädes
utgöras, och alla sådana Auctioner dä
kunde komma till Stadens Invånares kunskap,
hvilket, dä Auctioner af KronoBetjeningen
förrättas, icke alltid skall ske, och ganska
ofta så sent, att Speculanter icke hinna inträffa
å Auctionsstället,
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad
sålunda blifvit anfördt och yrkadfc, men finner
sig böra så mycket mindre tillstyrka bifall
till Herr Palmborgs väckta motion, sorn,
utom det, att Kongl. Maj:ts under den 22
December 1802 för Dykeri- och Bergnings
-
Besv. och Ekon. litsle. Betanhandeni
Compagnie! utfärdade Nådiga Reglemente uttryckelig!
föreskrifter, det samma Reglemente
bör tjena till noga efterlefnad, alldeles efter
dess ordalydelse, Utskottet in hemta t, att
Kongl. Majit, i anledning af underdåniga besvär,
som Magistraten oell Stadens Äldste i
Visby anfört deröfver, att Dykeri- och Bergnings-Compagniet
under den 20 Augusti 1806
förklarat KronoFogdarne på Gottland berättigade,
att ensamme förrätta alla der å Landet
utom Visby StadsGebiet förefallande Auctioner
å strandadt gods samt AuctionsProcenten
deraf sig till godo beräkna, uti hvilket
teål Förvaltningen af Sjöärenderna, Kongl.
CommerceCollegium och DykeriCompagniet
afgifvit underdåniga Utlåtanden, har uti Nådig
Skrifvelse af den g Juli 1811 förklarat,
det Kongl. Majrt icke funnit.skal göra något
afseende å den aF Visby Stads Magistrat
och Äldste gjorde anmärkning, att den i fråga
komne förauetioneringsrättigheten blifvit
utan deras hörande tillerkänd Kronofogdarna
i Länet, samt, hvad sjelfva hufvudsaken beträffade,
ansett genom g §. uti 1802 års
Kongl. Reglemente för Dykeri- och BergningsCompagniet,
en tydlig och fullständig föreskrift
i afseende på de af Dykeriet bergads
varors försäljning vara meddelad} hvadan
nämnds §s innehåll borde då och Framdeles:
tjena till efterrättelse} och att i händelse a£
skiljaktighet emellan Dykeriets ombud, jemte
Godsägare, Skeppare och Befraktare eller
deras ombud, angående valet af person till
Bihang till RiksSt. Prat, 1317-1818,8;ile N;r Sti.
i6ä Be sv. o$h Ekon. Utsk. Betänkande)!,
förrättande af Auction å sådant gods, som
enligt nämde § får på Landet försäljas, ert
Sadan Audiens förrättning då borde Kronofogden
i orten uppdragas.
Då nu uti 9 §. af ofvan högstberörde Kongl.
Reglemente, hvilket blifvit anbefaldt till uppläsande
å Predikstolarne i Riket en gång om
året, tydeligen är föreskrifvet, att det ber
gade
gods, Sorn är underkastadt en Svår transport,
tnå få på Landet å den ort, der
strandningen skett, förauetioneras, likväl ej
annorlunda, an efter en månad förut i Länet
och i Allmänna Tidningarne gjord Kungörelse,
och att den Stad, i hvars Tullkammaredistrict
strandningen inträffat, skall åtnjuta
sin Tolag, Bro-, Hamn- och vägare-penningar
af varorna, anser Utskottet den af Herr Palrnborg
gjorda begäran äfvensom hans anmärkningar
emot underlåtenhet af DykeriAuctionets
kungörande, redan vara afhulpne och
något vidare stadgande i det fallet således
icke af noden; börandes Utskottet icke med
Stillatigande förbigå, det den af Pierr Palmborg
åberopade förklaring af dr 1805 öfver
1802 års Dykerisbadga icke linnes; men väl
en Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Kongl.
CommerceCollegiurn af den 27 November
1807, i underdånig följd hvaraf välbemäldte
Kongl. Collegium under den 18 Januari 1808
utfärdat Allmän Kungörelse, angående vissa
omständigheter i fråga om Bergning af strandade
fartyg, hvilken Kungörelse likväl icke
rörer det ämne, som varit egenteliga föremålet
för Herr Palmborgs motion.
i esit. ■och. Ekön. Etsk. Pctdhkänden.
Deta allt jemte några Ledamöters i arti»
åiet serskildt yttrade tanka underställés vördsammeligen
Riksens Högloft. Ständers här*
Inare orhpröfvande. Stockholm den lo Re*
'■bruan 1818.
Transumt af ProtocoUet, hållit uti Riksens
Högloft. Stänclérs Allmänna Besvärs- ock
Ekonomi Utskott vid Urtima Riksdagen i
Stochholm den lo Pehr. 1818.
Herr Prosten m. m. G. Kolmodin anförde:
Då om detta Mål öfVerlades uti Välloft,
Allmänna Besvärs- och ÉkonomiUtskottets an*,
dra Afdelning, hvaraf jag har den äran Vara
Ledamot, sökte jag af flere anförda exempel
bevisa, huru genom ensidigt förhållande Vid
de så kallade DykeriAuctioner, och de strän*
dadé varornas försäljande till ett högst betyd*
ligt underpris, ej allenast Kongl, Maj:t och
Kronan förlorar på Tullen äf dessa Värö?»
Och Städerna på de dem tillfallande StadsafgiFter,
Utan i synnerhet Godsägare och ÄSSUradeurer
derigenom lida högst betydligå
förluster. Och då DykeriFörfattningärne til*
låta, att DykeriCommissarien äfven får Varå
Godsägarens Ombud, hvilket äfven ganska
ofta inträffa?» så kan vid dessa auctioner ert
sådan ensidighet så mycket lättare ägå ritm»
när det afven står i OykeriCommisSarienS
fria val, att till dessa Äuctioners förrättande
antaga hven, han vill, och detta Val kan fälla
på personer, sorn i^ke ens kännä Alictiotts®
164 Besv. och Ekon. TJtsk. Betänk anden.
Författningarna, än mindre fråga efter deras
iakttagande, då de i sjelfva verket ej kunna
anse sig annorlunda, än såsom de der fått
sig ett privat ärende uppdragit af Dykeri
Commissarien, hvars ordres de således måste
ätiydaj och följaktligen ej heller behöfva
frukta, att ställas till något ansvar, om än
vid Auctionerna emot gällande författningar,
de uppenbaraste fel blifvit begångnej men
då, vid ett sådant förhållande, Dykeriets och
Godsägarens Ombud och äfven AuctionsFörrättaren
kunna anses förenade i samma person,
tyckes ingen vederbörlig Controll vid
dessa auctioner äga rum, hvarföre jag för min
del tillstyrkt, att dessa Auctioner böra förrättas
af Städernas AuctionsKammare, af hvilka
man, såsom auctoriserade Verk, ej allenast
kan vänta fullständig kännedom och ett
noggrannare iakttagande af Auction sförfattningarna,
utan jemväl fordra ansvar och ersättning,
i händelse deremot blifvit feladt. I
anseende till dessa, af mig anförda skäl, förenade
sig i samma mening afdelningens Ledamöter
af det Vällofl. Borgare-Ståndet; och
af samma skäl, som, efter mitt omdöme, ej
under de förefallna discussionerna blifvit vederlagde,
anser jag mig förbunden, att vid
denna yttrade mening förblifva.”
Vidare anförde Herr Malmberg: ”att han
för sin del så mycket mindre kunde lemna
bifall åt Höglofl. Utskottets Betänkande, som
han af erfarenheten ägde den obehagliga undervisningen,
att, utom det att dylika Auctiontr,
beroende endast af DykeriBetjeningens
Bcsv. och Ekon. TJtsk. Betänlianden. 165 j
godtfinnande, stundom blifvit utsatte för tidigt,
stundom för .sent, stundom på otjenliga
både tider och platser, hvarigenom både
ytterligare förderf å de förolyckade varorna
och ett orimligt > vanpris vid försäljningen
varit en oundviklig följd. Det borde ej heller
Jernnäs utan afseende, alt då icke sällan så
beskaffade Auctioner ske för Assuradeurens
räkning, deras säkerhet borde vara på det
möjligaste bästa vis förvarad, om, och då Auctionerne
förrättades genom Städernas- AuctionsKammares
försorg} och torde här lämpligen
kunna tilläggas: att det bör förekomma
en hvar litet bakvändt, att sistnämnde Antori
te ter få vidkännas besvär med det, som hörer
till Skepparens och Besättningens Sjöförklaring,
hvaruppå ej annat är att vinna, än
afhöra Edgång; men då fråga är om en liten
vinning genom Auctions provision, anser man
Magistraterna alldeles icke behöfliga. dag
matte än tillägga, det jag vet mer än visst,
att utländske Assuradeurer skulle gerna betala
litet högre Auctionsprovision, och äga
mera tillförlitlighet uti anstalten, än om den
förra nu befinnes vara lindrig och den sednare
ingen.”
Med dessa, af Herrar Prosten Kolmodin
och Malmberg nu aflemnade, yttranden
förklarade sig Herrar Faurell och Eneroth
till alla delar instämma. Ut supra.
i 64 Besvi o.dk Ejton*, Risk-, Betänkanden*.
N:r 43..
Riksens Högloft, Ständers. Allmänna Besvärs*,
peli EhonomiUtskotts, Betänkande rörande;
Vackt fråga örn de i Riket brukliga Vigt*,
sorters reduetion till enhet..
Frän Väl 1 o fl. BorgareStåndet har till Ut-.
Skottet blifvit remitteradt ett Memorial af
Herr J. Uilberg, hvaruti han förnyat sin vid;;
11809 års Riksdag gjorda motion uti nyss.
nämnda ämne, och derjemte anfört, att, sorn.
olägenheterna af de i Riket brukliga Vigt-,
sorters mångfalldighet då blifvit, enligt detta
Utskotts Betänkande, af Riksens Högloft,
Ständer erkände, och underdånig anmälan
hos Kongl. Majit derom gjord, men någon
Resolution deröfver ännu icke meddelad; så
Önskade Herr Ullberg, att ytterligare under*
dånig anmälan hos, Kongl, Majtt matte i det*
ta ämne göras.
Utskottet, sam förskaffat sig de för den*
na frågas handläggande nödiga upplysningar,
har i anledning deraf trott sig böra endast
åberopa det af detta Utskott under den 15,
Juli 1815 afgifna, och af Högloff. Ridderskapet
och Adeln,' Högvördjga RrestStåndet,
samt Vä 11 o fl. BorgareStåndet bifallne, men af
Hedervärda BondeStåndet afslagne Betänkan*
de öfver ett af Rjksdagsfull ruag tigen för Falu
Bergslag, Herr Lagmannen J. Noreus till
Vällofl. BorgareStåndet inlemnadt Memorial
angående en ny och allmän Reglering af de
uti Riket antagna serskilda Yigtsorter, hvilket
Besv. och Ekon. TJtsJc. fictänkanclen.
Betänkande, enligt Utskottets omdöme, är st
fullständigt och nöjaktigt upplysande om allt
hvad i detta ämne sig tilldragit, och blifvit
af Kongl. Maj:t Riksens Höglofl. Ständer,
samt Vederbörande Kongl. Collegier, jemte
åtskilliga Embetsman, förordnadt, beslutadt och
tillgjordt allt sedan i78otalet, att Utskottet
nu icke tror sig böra något ytterligare dervid
tillägga, än vördsamt föreslå, det Riksens
Höglofl. Ständer täcktes låta till Kongl,
Maj:t afgå en med detta Utskotts ofvan åberopade
Betänkande af den 15 Juli 1815, så
vidt samma Betänkande rörer de allmänna
vigtsorterna, öfverensstämmande underdånig
skrifvelse och anhållan, att hvad af Herrar
Committerade uti deras redan år 1789 afgifna
underdåniga Förslag är tillstyrkt, rörande
Vigterna, måtte få antagas, och att Kongl,
Maj.'t i Nåder behagade låta en allmän författning
derom utfärda; och varder, i sådan
afsigt, härhos vördsamt bifogadt ett bestyrkt
Transumt af merberörda betänkande.
För öfrigt får Utskottet tillkännagifva,
att, sedan Kongl. Maj:t, uti Nådig Remiss af
den 26 September 1806, infordrat Dess och
Rikets Kammar-, Bergs- och CommerceCoIlegiers
underdåniga Utlåtanden öfver , 1789 års
Herrar Committerades ofvannämnda underdåniga
förslag, och Kongl. Bergs- samt Commerce
Collegierna, såsom Utskottets Betänkande
af år 1815 omförmäler, redan då inkommit
med deras underdåniga utlåtanden,
Kongl. KammarCollegium ännu icke fullgjort
den Nådiga Remissens innehall, derföre hin
-
16Q Eesv. och Ekon. Utsfc. Betäukanclen,
diet skall vara, att de i nåder remitterad»
handlingar, hvilka af Kongl. KammarCollegiura
blifvit communicerade med Herr Öfver»
directeuren vid Landtmlteriet, som åter begagnat
dem uti den Comité, hvilken varit
förordnad att utarbeta project tili en ny
UandtmäteriFörordning och Taxa, ännu icke
blifvit af sistnämnde comité återlemnade.
Hvad Utskottet .sålunda yttrat, varder
vöråsamligen hemstäldt till Riksens HöglofL
Ständers pröfning. Stockholm den 12 Februari
1818.
Tran$u,mt af Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs och EkonomiUt skotts Betänkande
— -— —• — —
angående en ny och allmän reglering af
de uti Riket nu antagna serskilda vigtsorterna,
gifvit vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 15 Juli i8i5«
Tid Utlåtandes afgifvande häröfver får
Utskottet vördsamligen upplysa, att, sedan
Högstsal. Hans Maj-t Konung Gustaf den III.
på i78otalet förordnat vissa Committerade,
att undersöka och med underdånigt utlåtande
inkomma, huru Mål och Ti g t er i Riket må
kunna så inskränkas, att målet på sädestnnnan
innefattades i cuben, och att ingen annan
vigt blefve allmänt gällande, än victualievigten;
så hafva committerade, uti ett den
12 Maj 1789 aflåtet Betänkande, häröfver i
underdånighet sig utlåtit och beträffande vigternas
inskränkning yttrat, att om, af åbero
-
Eesv. och Ekon., TJtsk. Betänhanäen. i6g
pad orsaker, slitningsmarkerna skulle anses
ej böra upptagas vid Bergs- och Uppstadsvigtens
reduction till Victnalievigt, så vöre vid
beräknandet af skillnaden imellan Victualieoch
Bergsvigt, den samma e] mera invecklad
än att förstnämnda vigt förhölle sig till den
sednare, som 25 till 22 eller 100 till 80, sä
att Bergsvigten vore jemt 12 proCent tyngre
än Victualievigten och kunde således dertill
förvandlas, om 12 proCent af ett
gifvet Qvantum Bergsvigt afdrogos; att enär
Uppstadsvigtens förhållande till Victualievigt
vore, slitningsmarkerna oberäknade, som 21 till
25, eller 84 till 100, och Uppstadsvigten följ.
akcligen ägde 16 proCents större tyngd än Victualievigten,
kunde äfven Uppstadsvigtens reduction
utan synnerlig svårighet ske; Stapelsiadsvigten
åter gjorde vissa delar af Victualiévigten,
så att 20 lispund af den förra utgjordd
16 lispund i den sednare, och bestode
alltså skillnaden dessa vigter imellan endast
i sjelfva räkningssättet, vid hvars förändring
hvarken svårigheter eller olägenheter
kunde möta; Tackjernsvigten vöre grundad
på Bergsvigten, så att 26 Lispund af den
sistnämnda räknades för ett skeppnnd Tackjernsvigt,
och Råkopparvigten, som, efter 1759
års förordning oril Mått, Mål och vigt, borde
vara alldeles lika med bergsvigten, torde
ej hafva annan skiljaktighet derifrån, än som
åstadkommes genom bruket af något tyngre
likarevigter vid Råkopparens vägning,'lärn.
padt efter afgången vid dess ytterligare beredande,
men dertill skulle ej serskilda vig.
ter behöfvas, utan kunde skillnaden genom vis*
lyas Besv. och Ekon. Utsk, Bctiinkanäen,
sa procents afskrifning lättare utsättas, och
således vöre vid denna Vigtreductioo ena-*
handa grunder användbara, som i anseende
till bergsvigten blifvit åberopade. Af dessa
skäl, och då inskränkningen af Rikets mångfalldiga
slag serskilda vigter, till Victuaiievigten
allena, e| vora med så mångå och
stora svårigheter förknippad, som fördomar
och okunnighet torde afmåla, hafva C.ommitterade
1 underdånighet tillstyrkt Kongl. Majit
att samma vigtförändring i Nåder antaga och
till allmän efterrättelse påbjuda; men på det
denna förändring, som endast hade för ändamål,
att införa redighet, ordning och säkerhet
i Allmänna Rörelsen, ej må på något sätt
mindska Bruksägares rättigheter eller förorsaka
tillökning i de, jern och andra varor
påförda afgifter, hafva Committerade derjemte
i underdånighet hemställt, det Kongl. Majit
täcktes anbefalla Dess och Rikets Bergscollegium,
att, vid hammarskattens förvandling
till Viktualievigt och Bråkens jemrande,
enligt Kongl. Brefvet af den 17 Juni 1755,,
på det nogaste iakttaga, att inga Bruksägares
Hammarskatt eller smidesrättighet mindskas,
utan tvärtom efter omständigheterna så okas,,
att ej annat än hela Lispund i Hammarskattslängderna
inflyta, samt att för öfrigt alla vederbörande,
högre och lägre embetsman,
skulle vara skyldige så reglera alla utgifter
efter Victualievigten, att jernet eller andra
varor ej må med någon större förhöjning belastas,
än efter en rätt proportion sig belöperj
och om, vid afgifternas uträknande efter Vi
-
JtesvA och Ekon* TJtsk. BetÄnkandcn.
Ctualievigten, små och obetydliga bråk af rim*
$tycken förekomma, då icke måtte vara tillåtet,
att, till bråkens jemhande, någon tillökning
iern och varor påföra, utan borde i
sådant fall, för Kronans och Städernas Yågars
räkning, eftergift ske, och kunde, innan Vigtförändringen
skulle gå i fullbordan, Taxor
upprättas, och af vederbörande Kongl. Maj is
Collegiér fastställas på alla afgifter, så väl
till Kronan som Städerna, lämpade efter
Victualievigten, så att ingen ovisshet härutinnan
mera då agde rum; hvarförutan Comtnitterade
underdånigst gjort följande förslag,
nämligen: att, på det vederbörande måtte
kunna undvika kostnad till nya Lödjors
anskaffande, tillåtas måtts, det Lödjor, af
hvad form och skapnad de vara inå, kunde
till bruk och nyttjande medgifvas, allenast
de till Victualievigt justerades, men att den
skilnad i formen, som 1739 års förordning
om Mått, Mål och Vigt utsätter af runda Lodjur
för Victualievigten och ökantiga för de öfriga,
mätte förfalla så vida, sedan ingen annan
Vigt än Victualievigten blir tillåtlig, den
förut befarade blandningen då mera ej egde
rum: att, om denna vigtförändring antoges,
anbefallas mätte att, efter 1791 års bönan,
ingen annan vigt linge på något ställe i Riket
gälla och nyttjas än Victualievigten, och
alla Räkenskaper, så hos enskilda som vid
Kronans verk, derefter rättas, Mynt- och Medicinalvigterna
likväl oförändrade; samt att
en förbättrad och efter de nya grunderna 13mpad
Förordning om Mått, Mål och Vigt i
172 Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Nåder mätte utfärdas, hvilken framför allt
borde hafva för ändamål att utestänga underslef
och i det stället bibehålla redlighet och
noggrannhet Säljare och Köpare imellan.
N:r 44*
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkortomiUtskotts Betänkande i anledning
af gjordt yrkande att förlänings- och
löningshemman i Hedland må tilläggas
samma förmoner som Kronohemman i
allmänhet, eller få lösas till skatte.
"Uti ProtocollsUtdrag af den 5 nästlidne Januari
har Hedervärda Bondeståndet till Utskottet
remitterat ett Memorial af Riksdagsmannen
Pehr Bengtson frän Halland; deruti
blifvit anfördt, att, då Kronohemman i
Halland merändels äro förläningshemman till
Kronans Embetsman, och dessa hemmans åboer
äga rättighet med Arfsrätt behållas af
slägten till städjning, hvarvid städjan tillkommer
Kronan och icke Embetsmannen,
som tager rentan, hvarförutan en del hemman
skola erlägga någon renta till kyrkorna,
men de öfriga rentorna uppbäras af Kronan,
såsom Jordeboksrenta, Ordinarie BåtsmansContract
m. m., berörde hemman böra anses
vara af Krononatur, desto heldre, som äfven
Riksdagsmanna arfvode af dem fordras; Och
enär, i händelse det blefve Presterskapet til
-
Besv och Ekon. TJtsk. Betänkandcn. 173
iStet, att utbjuda dessa hemman pä 50 års
tid, åboernas undergång derigenom skulle
förorsakas och hemmanen vanskötas, yrkas,
att hemmansåbo er på ofvannämnda Hemman
måtte blifva förunnade samma förmoner, sorn
Kronohemman i allmänhet äga ehvad de skola
städjas af kyrkan eller af Kronan. Härvid
har Riksdagsfullmägtigen Anders Christoffersson
från Kronobergs Län gjort det ti 1-  lägg, att de i Memorialetomförmäldte löningshemman
äfvenledes må, i likhet med öfriga
Kronohemman, få lösas till skatte.
Utskottet har vid handläggningen af detta
mål funnit det innefatta sådana ämnen,
hvilka erfordra en närmare undersökning, rörande
de i fråga varande hemmanens natur
oell de Contracter, på hvilka Innehafvarnes
rättigheter och skyldigheter sig grunda; Och
då Utskottet hvarken är i tillfälle att inhemta
alla härvid nödiga upplysningar, eller finner
skäl, att tillstyrka någon ändring, i de
grunder, som för skatteköp i allmänhet blifvit
stadgade, så anser Utskottet sig ej kunna
härmed taga någon hufvudsaklig befattning.
Utskottet äger för öfrigt sig bekant, att
frågan rörande de Halländska Löningshemmanens
lösande till skatte för närvarande är
dragen under Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning,
som dervid säkert lärer fästa det afseende,
hvilket den kan anses förtjena; Dock varder
detta Utskottets utlåtande till R. H. Ständers
egen pröfning vördsamt öfverlemnadt. Stoskholm
den 10 Februari 18x8.
174 Beil), och Ekön. TJtsk. Betänkan deri.
I*:t 45-*
Biksens Högloft. Ståndets jillmåiiiiaÉSSVärS*
och EhonomiUtskotts Betänkande i anledning
af väckt fråga om Krono Uppbördens
öfverlemnande till KyrkoIUidet i
hvarje Församling.
U"ti Protocolls Utdrag af den £te nästlidnö
Januari har Hedervärda BondeStåndet till Utskottet
remitterat ett Memorial af Riksdagsmannen
Garl Fredric Berg från Bohus Lä Oj
deruti, tili förekommande af de försnillningar
af allmänna Medel, sorn ofta skola in*
träffa* och de Förluster Staten deraf får vidkännas,
och hvilka åter med nya tillskott af
Nationen måste fyllas, föreslås, att ICrönoUppbördeh
öfverlemnades sill K.yrkoRådet i
hvarje församling, hvars Ledamöter, enligt
Författningens Föreskrift, böra väljas af redligå,
förståndiga och bofaste Män bland Hära*
dets Innevånare, sorn skola ansvara alla för
éft och en för alla; och anser Riksdagsman*
nen derföre dessa i hvarje afseende kunna
åtaga sig en sådan befattning, sätnt förmodar,
alt de ej skulle neka att derföre
uppoffra tre eller fyra dagar hvarje år,
eller göra afseende på någon betalning,
Deremot 1 Piiksdagsfullmägtigen Jon Jonsson
från Blekinge anfört, att om denna än*
Stalt möjeligen Vöre af behofvet påkallad i
Bohus Län, syntes den för det öfriga Riket
alldeles olämpelig, så väl för den intrassling
af Uppbördsverket, som derigenom skullö
Eesv. etli Ehon. Utsk. Eetankancleil. 175
uppkomma, hviket behöfde, om möjligt vöre*
ännu mer förenklas och utredas, som för
den föga större säkerhet, sorn derigenom skulle
vinnas, emedan det cj vöre att förmoda*
det de säkraste och pålitligaste af Häradets
Innevånare skulle vill ja befatta sig med ert
Sak, som blott inbragte besvär, och sorn kunde
på annat lika förmonligt sätt verkställas;
hvarvid Måns Persson från Blekinge tillagt,
att om man satte Kronofogdarnes säkerhet i
fråga, kunde man blott ålägga dem, att förnya
den borgen, Som de vid inträdandet till Syslan,
enligt redan gällande föreskrifter, bordö
erlägga, Riksdagsmannen Leiditz från Bohus
Län har åtet förmenat, att genom denna förnyade
borgen ingenting uträttades, då Kronofogdarne
ej behöfva ställa borgen för mer än
1500 Riksdaler och uppbörden 1 det fögderi,
der han har sift Riksdagsmanna uppdrag, årligen
uppgår till omkring i2ö,ooo Rd. Banco;
hvarjemte Riksdagsmannen Berg ytterligare
andragit, att han ansåg den af honom föreSlagne
anstalt så mycket angelägnare, Söm
exemplen af Balancer ej behöfde letas, då i
Götheborgs Län en sådan nyligen förefunnits
af 100,000 Rd. Banco.
Yid den pröfning, Sorn Utskottet i anledning
häraf fÖrehaft, har Utskottet trott sig
linna, att anledningen till den gjorda motiotionen
härleder sig ifrån de enskildta exempel
å försnillning af Kronans UppbördsMedel, som
någon gång kunnat äga rum, och den förlust för
Statsverket, som derigenom uppkommit. Utskottet
lår härvid anmärka, att ehuru full*
176 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandén.
komlig en Ekonomisk anstalt än må vara,
kunna likväl missbruk dervid ej alltid förekommas.
Med anledning af en sådan synpunkt
bör föijakteligen, i händelse exempel
på sådana missbruk någon gång skulle förefinnas,
dessa ej kunna leda till den säkra
följd, att sjelfva anstalten är fotad på origtiga
grunder.
Vid granskningen af nu gällande uppbördsmethod
och den säkerhet, som derigenom
är Kongl. Maj:t och Kronan förvarad,
har Utskottet trott sig finna, att den i möjligaste
måtto är lämpad efter ändamålet. Genom
den borgen, sorn författningarne åligga
KronoFogde, att ställa , och som enligt Utskottets
tanka ej billigt kan fordras till högre
belopp än det nu föreskrifna; genom den
ersättningsrätt, som vid förskingringen af
Kronans ingäld är i allmänna lagen stadgad,
och genom det stränga straff, som i sådant
fall drabbar uppbördsmannen, synas härvid
alla försigtighetsmått vara iakttagne, sorn
genom författningar kunna beredas. Det i
Memorialet föreslagna uppbördssättet är dessutom,
enligt Utskottets tanka, i flere afseend<
n mindre lämpligt, dels derföre att err
sådan uppbörd erfordrar en noga kännedom,
ej mindre cm landets beskattning, än öfriga
med Uppbördsverket gemenskap ägande ämnen,
dels emedan den föreslagna methoden
skulle leda till en betydlig utveckling af upbördssättet,
hvartill äfven skulle kunna läggas,
att den större säkerhet, som Kronan derigenom
kunde erhålla, ej torde vara så all
-
Bisp. otti Ekon, Ut sk. Betänkandeti.
Gieles gifven, enär exempel ej heller saknas
af Corporationer, som genom sin förvaltning
af främmande medel förorsakat de känbaraste
förlusterj och finner Utskottet, på dessa
grunder, så mycket mindre skäl, att till det
väckta förslaget tillstyrka bifall, som, enligt
Utskottets öfvertygelse, de största svårigheter
skulle mota för emottagandet af en lönlös och.
i hög grad ansvarsfull befattning. Hvilket
dock vördsamt underställes Riksens HöglofL
Ständers egen pröfning. Stockholm den io>
Februari 1818.
N:r 46.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Betänkande rörandeyrkad
jemkning i träns por t skyldigheten;
oj Tionde- och Afradsspannemålen.
Ett Memorial i detta ämne af Riksdagsman*
nen Eric Svensson från Elfborgs Län håt
uti Pro tocoll sUtdrag af den adra nästlidnös
januari blifvit från Hedervärda BondeStåndet
till Utskottet remitteiadt, uti hvilket Memorial
anföres, att den Kronan besparde Ti*
onden ofta får lösas efter Markegång» och
när den in natura mäste utgöras, det icke ätf
fråga om att transportera den längre än till
närmaste KronoMagazin, hvilket för TdsbOh1
och Vedbo Härader i Elfsborgs Län icka>
skall utgöra mer än ungefärligen hälften af
Bihang till RiksSt, Brot, SamU Nu Säj 24*
178 Bery. och Ekon. Utsh. BetänkånåeH.
den Transportskyldighet enskilde Rentetägare
äga fordra, då deremot den lill Embetsmannen
anslagne Tionden ovillkorligen måsté
transporteras Sex mil, eller ock lösas efter
de priser, Rentetagarne bestämma, som vanligtvis
med mindst 50 proCent öfverstiga Markegången;
Och af den anledning, att denna
Statsbörda bör, så vidt som möjligt är, dragas
lika a£ alla Tiondeskyldiga Hemmansägare,
yrkas, att vederbörande måtte så uppgöra
repartitionen, att Tiondens utgörande till
Kongl. Majt och Kronan samt Civil- eller Militair-Staterna
mindst hvart annat eller hvart
gdje år omvexlas för hvarje hemman.
Utskottet, som förehaft detta mål till
granskning, har dervid inhémtat, att genom
Kongl. Förordningen af den 22 Juli 180g,
angående Afrada- och Kronotionde- spannemålenS
forslande, Transportskyldigheten, sorn
förut sträckte sig öfver hela Lagsagan, blifvit
inskränkt till 8 mil i Svea och Götha
Rike, samt 10 mil 1 Vesterbotten och VesterNorrland,
hvarefter denna skyldighet, genom
Kongl. Majrts Nådiga förordning af den 20
September 1815, blifvit ännu ytterligare förminskad,
i Rikets Norra ProvinCer, till högst
8 mil, samt i de öfriga lill högst 6 mil från
Tionde- och Rentegifvarens hemvist. Då alla
dessa stadganden, som i anledning af Riksens
Höglofl. Ständers underdåniga hemställan
blifvit utfärdade, tydeligen åsyfta en billig
lindring uti Rentegifvaren i detta afseende
ålaggda besvär, anser Utskottet några ytterligare
anledningar till klagomål, rörande
Bcsv. och Ekon. Utsk. Bétänkahdeh.
denna omständighet, ej skäligen böra äga
rumj och hvad angar det i Memorialet upp*
gifna förslaget till repartition mellan Tionde*
gifvare till Kronan och Tiondegifvare till Civil-
eller Militair-Staterna, så linner Utskottet
delta förslag så mycket mindre lämpligt*
sorn en sådan omvexlande beskattning dels
skulle förändra egendomsvärdet, dels förorsaka
den största oreda i hela det för Riket antagna
BeskattningsSystemet; på hvilken grund
Ltskottet tror sig äga full anledning, att i.
det gjorda yrkandet afstyrka bifall; hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 10 Februari 1818.
N.-r 47.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs*
och EkonomiUtskotts utlåtande öfver för*
slag till en jeinnare fördelning af P~äg*
hållningsskyldigheten vid och omkring
Norbergs Grufvor.
1 ill Utskottets handläggning har af Hedervärda
BondeStåndet blifvit remitteradt ett Memorial
af Riksdagsmannen Hans Andersson
fiån Vesterås Län, uti hvilket anföres, att
Malmin ifrån Norbergs Grufvor afgår till
nästgränsande Bergslager, för att användas
till Tackjerns tillverkningar, enligt deras irinehafvande
Privilegier, hvaraf följden bliv»
xgo Bcsvt och Ekon. Utsk. Bctunkanäen.
att vintervägar skola hållas öppna och farbara
i alla väderstrek, hvilken tunga ensamt
träffar Hyttelagen, sedan Grtifvelagens vägstycken
sluta, då deremot andra, som äro
boende nära Landsvägarna, alldeles icke
Jeanna denna tunga, utan Vägens vidmagthållande
sker på allmän bekostnad, ehuru
vägbyggnadsskyldige kunna hafva i å 2
mil till sina vägstycken, samt, då snöfall
eller urväder inträfFa, äro ålaggde, att i
bast sätta Allmänna Landsvägen i stånd, och
Sfven vid ansvar hålla de så kallade vintervägar
farbara; på hvilken grund yrkas, att
väghållnings besväret å nämnde Ort måtte
|emnkas, att tyngden deraf lika kännes åtmindstone
inom hvarje Härad och Socken.
Utskottet har vid handläggningen af detta
Memorial funnit det innefatta ett enskildt
mål, som ej, utan en närmare kännedom af
de öfverklagade olägenheterna och derom anstäld
undersökning, kan utredas; hvarföre Utskottet
ansett sig ej kunna dermed taga någon
hufvudsaklig befattning; hvilket dock
till Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlämnäs. Stockholm den 10
Februari 18x8.
N:r 48.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Betänkande i anledning
af åtskilliga väckta frågor, rörande
Markegångssättningen.
Eesv.”cc,li Ekon. Illak. Betänkanden. 1Q1
Hedervärda BondeStåndet har uti ProtocollsUtdrag
den 13 nästlidne December öfverlemnat
till Utskottet ett Anförande af Riksdagsmannen
J. M. Wessing, deruti yrkas, att enär
de som till Markegångssättningarne blifvit
kallade af Medbröders förtroende och af
Kongl. Majrts i LandsOrterna tillsatta Hogsta
Styresmän, bäst böra vara i tillfälle att känna
de i Länen gångbara priser, och äfven
tilltros ett samvetsgrant förhållande, Kongl.
KatnmarCollegium helt och hållet måtte befrias
ifrån dess ägande åtgärd vid de årliga
Markegångssättningarne; hvarjemte Hedervärda
Ståndet uti ProlocollsUtdrag den 23 sistlidne
December ytterligare remitterat ett
Anförande af Riksdagsmannen Gustaf Gustafsson
från Södermanland, innehållande, jemnte
instämmande häruti, det tillägg, att tiden
till Markegångssättningarnes upprättande måtte
blifva framflyttad ifrån November till Januari
månad, vid hvilken tid alla varupriser
kunna vara mera stadgade, än så tidigt på
Hösten, då Allmänheten icke hunnit uttröska
sin Säd eller afyttra sina Victualievaror.
Vid handläggningen häraf, har Utskottet
först skärskådat de serskildta stadganden, som
rörande Markegångs-Taxornas upprättande
blifvit utfärdade, och derefter trott sig böra
i korthet upprepa de åtgärder, som härvid
äro föreskrifna. Den nu gällande förordningen,
rörande detta ämne, stadgar: ”att, innan
Markegång sättes, och då Städernas Torgpris
blifvit uppgifne, skola Kranofogdarne i Länet
B:sv> och Ekon. Visit. Bfit“cnknn$en,.
fas? hvarje Härad göra sig noga underrättade
om varupriset, och desamma uppgifva till
det verheliga värde, hvarje persedel i orten
dä sigt eller äger, och för hvilket pris den
till salu hålles; att dessa varupris, sedan de
af Kronofogdarne blifvit underskrifna, o o af
bofaste samt inom Häradet boende trovärdiga
män bestyrkte, i hvilket ändamål äfven
Räntegifvare få anlitas, böra till Kongl. Martts
Befallningshafvande i Länet insändas, och vid.
MarkegångsTaxans upprättande jemte Torgprisen
i öfvervägande tagas, hvarvid de Deputerade,
Som skola bestå af alla Stånden i
Riket, och med iakttagande af de i Förord lingen
deni Octoher 1810 utstakade grunder, kun-!
na väljas, hälften af Räntetagare och den andra
hälften af Räntegifvare, må vara obetaget,
att ej allenast pröfva de uppgifna prisens
förhållanden emot ds i Orten verkeligen gångbara
varuvärden, utan ock att dervid hafva
afseende på det föregående och löpande årets
vext, bergning och beskaffenhet, samt i anledning
så val deraf, sorn hvad eljest ona den
tidens gängse pris med visshet kunde uppgifvas,
så inrätta Markegången, att 5 ena sidan
Kongl. Majrts och Kronans samt Indelningshafvarens
rätt måtte blifva bevarad, och
å den andra Rentegifvare ej emot skäl och
billighet betungas.” Qå, genom dessa noggran-»
na föreskrifter, den sorgfälligaste uppmärksamhet
synes vara fästad derå. att så väl
Kongl, Majrts och Kronans som Rentetagares
ooh Rentegifvares rättigheter och skyldigheter
må i möjligaste måtto blifva iakttagne, har
Jiesv. och Ekon, IJtsk, Ps£tcinlianden. lflg
Utskottet trott, att någon granskning af den
sålunda verkställda Markegångssättningen ej
bör vara af nöden, hel dst erfarenheten visat,
att den genom Deputerade i Länen föreslagna
Markegång, efter en sådan granskning,
hlifvit så betydligen förändrad, att Deputerades
åtgärd synes nästan helt och hållet varit
onyttig eller förfelat sitt ändamål. Utskottet
kan för öfrigt ej finna annat, än att den
Markegång, sorn i sjelfva Länet upprättas,
bör för det samma vara den mest passande,
och der tjena till efterrättelse, i synnerhet då
de noggrannaste anstalter till utrönande af
dess rätta belopp vidtagas, i förening med
de största säkerhetsmått till iakttagande af
inbördes rättigheters orubbade helgd.
På sådana grunder tror Utskottet sig
böra tillstyrka, att den i Länen, på föreskrifne
sätt, stadgade Markegång bör för hvarje
Län orubbad blifva gällande, och ej af någon
Auctorité kunna förändras, samt att i följd
häraf, Kongl. Majus och Rikets KammarCollegii
befattning, med Markegångs Taxorna
hädanefter må komma att upphöra i alla
andra fall, än då fråga är om Riksmarkegångens
upprättande, eller upptagande och afdömande
af de besvär, som antingen af enskilda
Rentegifvare och Rentetagare, eller å fromma
Stiftelsers vägnar, eller af Kongl, KammarCollegii
AdvacatFiscal, till iakttagande af
Kongl, Majus och Kronans rätt, kunna anföras;
hvarföre Kongl. Colleginm, i sådant afseende,
på vanligt sätt bör erhålla del af Comtnitterades
åtgärder.
BeS v. och Ekon. Utsk. Betänkanden*
Vidkommande ater det gjorda yrkandet»
ätt tiden för Markegångssättningen må framflyttas
till Januari manad, så får Utskottet
härvid erinra, att flera Ekonomiska Författningar
äro af den beskaffenhet, att de i vissa
fall måste tillskynda mindre olägenheter»
hvilka, om de genom nya stadganden rättades»
ostridigt skulle medföra ännu större svårigheter,
än dem man velat undvika. Ur denna
synpunkt torde äfven närvarande fråga böra
betraktas. Det hufvudsakligaste skälet, som
för Marke gångssättningens framflyttande till
Januari månad anföres» är att alla varupriser
vid denna tid kunna vara mera stadgade, än
tidigt på hösten, då Allmänheten icke hunnit
Uttröska sin Säd, eller afyttra sina Victualievaror.
Utskottet vill medgifva, att detta påstående
i visst hänseende ej saknar grund;
men enär härvid torde kunna anmärkas, att
grödan redan i November är inbergad, och
genom proftröskningar lätteligen kan utrönas,
i hvad mon Säden är gifvande eller
icke, och Spannemålspriset derigenom någorlunda
säkert förutses, hvarjemnte, hvad VictuaJievarorna
angår, priset derå äfven torde kunna
temmeligen nära bestämmas, ehuru någort
full säkerhet hvarken då eller i Januari månad
kan vinnas, enär erfarenhet ådagalägger»
att priserna ofta flere gångor om året kunna
förändras; Och då härtill läggas de grunder»
som Ekonomiutskottet äfven vid 1815 års
Riksdag åberopat, nämligen nödvändigheten,
att en så lång tid bestämntes, emellan dagen
iör Markegångssättning^, och den dag då
fiesv. och Ekon. Ut sk. Bclankanden. 153
Räntetagare och Rentegifvare böra lemna
hvarannan underrättelser om Tiondeafraden
eller Rentan skall in natura eller med penningar
utgör3S, samt att dä Besvär blifva öfver
Markegångssättningen anförda, desamma
ej allenast kunna hinna vara af Kongl. KammarCollegium
pröfvade, utan äfven bemäldte
Kongl. Collegii beslut hinna att till vederbörandes
underrättelse allmänneligen kungöras,
innan Terminen för tillsägelsen om sättet för
Rentornas utgörande infaller; anser Utskottet
sig äga grundade anledningar att ej tillstyrka
bifall å den i detta afseende väckta
motion. Hvilket dock till Riksens Höglofl.
Ständers eget godtfinnande vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 10 Febr. i8i8«
N:r 49
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna £esvärs-
och EkonomiUtskotts Betänkande
i anledning af väckt fråga örn Boskapsafvelns
uppmuntrande i Blekinge.
Uti ett till Hedervärda BondeStåndet ingifvet,
och derifrån till Utskottet remitterade
Memorial af Riksdagsmannen Måns Persson
från Blekinge anföres: att sedan Kongl.
Maj.‘t i Nåder behagat infordra Dess Befallningshafvandes
i nämnde Län underdåniga yttrande
om sättet att uppmuntra Boskapsskötseln
inom samma province, samt Landthushållningssällskapet
i orten afven deröfver af
-
jfiéj -Beil).. cck Eåoit, Utsk. Betänknni»^
gifyit sitt betänkande, skall derigenom blifvit
utredt, att, då slagtcreatur efter fredens
återställande och ett deraf föranledt inskränktare
behof, icke kunna så fördelaktigt afyttras,
som svarade emot Örtens prodiietion,
samt någon, säker afsättning med insaltadt
kött icke vore beredd; så hade såsom följd
inträffat dels att creaturens värde fallit ända
till vanpris, och dels att denna gren af Landthushållningen,
såsom icke behörigen uppmuntrad,
ej heller blifvit uppdrifven till den höjd,
sorn annars varit möjlig. J sådant fall anser
Riksdagsmannen ' Boskapsafvel lämpligast
kunna uppmuntras genom en förmonlig afsättning
af saltadt kött; men tror ett stort
hinder derigenom böra häfvas, att Finnarne
förbjudas hit i landet föra antingen kött eller
andra victualievaror, så länge sådana, med tillbörlig
säkerhet om afsättning, inom oss
sjelfva kunna anskaffas, eller ock så hög
tull å deras varor bestämmas, att de icke vidare
blifva i stånd, att, såsom hittills skett,
vid mindsta täfling, genom prisets nedsättande
tillskansa sig denna handel.
Enär Utskottet äger sig bekant, att å flere
orter af Riket, förnämligast i Blekingen,
Boskapsskötseln utgör en hufvudsaklig näringsgren,
på hvars förkofran dessa orters
välstånd och trefnad i betydlig mon bero,
har Utskottet fästat allt det afseende på den
väckta motionen, som den tyckes förtjena;
men då Utskottet vid målets pröfning inhämtat,
att uti ij §. af det emellan Sverige och
Ryssland den 17 September 1809 i Fredrics
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande/!.
hamn afslutade fredsfördrag, uttryckligen är
vordet öfverenskommet oell stadgadt, att handeln
emellan båda Rikena ej skall under
hvad förevändning sorn Jieldst, kunna beläggas
med fprbud eller andra afgifter än dem,
50m före nämnde krig kunnat vara pålaggde,
hvilka handelsförhållanden,genom Kongl.Kungörelsen
den 26 Juni 1811, samt den under
den 10 September 1817 slutne, additionela
akten till Fredstractaten i Fredrikshamn,
blifvit ytterligare förnyade; Och alldenstund
ifrågavarande handelsartiklar är o uti ofvanrtämnde
Fredsfördrag uttryckligen upptagne,
anser Utskottet ej för sig tillständigt, att ingå
uti något hufvudsakligt tillstyrkande rörande
detta ämne; Men då Utskottet äger
den lyckliga kännedom, att Kongl. Maj:t under
Dess öfriga omsorger för landets val äfven
fästat Nådig omtanka på utvägar, hvarigenom
Riket, så mycket sorn möjligt, må
blifva oberoende af sådana Utländska produeter,
på hvilka det äger erforderlig tillgång
inom sina gränsor; så hyser Utskottet
den underdåniga öfvertygelse, att Kongl,
Maj:t, då tid och omständigheter det medgifva,
lärer vidtaga sådana mått och steg, som
Kongl.. Maj:t kan anse mest tjenliga till det
åsyftade ändamålets befrämjande. Dock varder
detta Utskottets Utlåtande till Riksens
Jdöglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öf-,
yerlemnadt. Stockholm den ro Februari 1818,
108 Beni. och Ekon. Utsk. Betänkanåtn.
N:r 50.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Yttrande i anledning
af Frosten lornanclers Memorial om undersökning
efter stenkol pä Öland.
tXti remiss af den ödra 6istlidne Januari har
Högvördige PrestStåndet till Höglofl. Statssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
gemensamma åtgärd remitterat ett Memorial
af Herr Prosten A. Fornander: om
undersöknings anställande pä Oland till finnande
af stenkol, jemte jrkadt anslag härtill
af Statsmedlen.
Genom meddeladt ProtocollsUtdrag ifrån
den af Stats- samt Ekonomiutskottens Ledamöter
sammansatta beredning, till hvars
handläggning detta mål var förvist, har Utskottet
blifvit underrättadt, att detsamma redan
blifvit, förmodeligen efter enskildt Remiss,
af Höglofl, StatsUtskottet afgjordt och
betänkandet derom vunnit samteliga Respective
RiksStåndens bifall. Vid ett sådant
förevetande, och då Ekonomiska nyttan af
Stenkols tippflnning icke kan betviflas, men
således endast frågan blifver om anslag dertill
af Statsmedel} så har Utskottet ingen ytterligare
åtgärd att häruti vidtaga, än att
om sakens förhållande lemna Riksens Höglofl.
Ständer sitt vördsamma tillkännagifva^»
de. Stockholm den 18 Februari 1818.
Besv. och Ekon. XJtsk, Eetänhandcn. 189
N:r 51.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och EkonomiVtskotts utlåtande om en fri
Tackjernshandel.
f^iksdagsmannen från Örebro Län Eric
Ericsson har uti Memorial, som blifvit ingifvet
i Hedervärda BondeStåndet, och derifrån
till detta Utskott remitteradt, förnyat
hvad han vid sista Riksdag andragit,
nämligen att, fastän en fullkomlig frihet i
Tackjärnstillverkningens försäljning redan
vid 1809 och 1810 årens Riksdag blifvit yrkad,
skall likväl i detta ärende någon åtgärd
icke vara vidtagen5 Och har han, med åberopande
af flera uppgifna skadliga följder
af den öfverklagade inskränkningen, nu föreslagit:
Att hvar och en må få köpa och säl
ja
tackjern af och till hvilken han åstundan;
Att Bruksägaren må lemnäs rättighet att fylla
sitt behof genom hvad sort af denna vara,
han för sig nyttigast finner; Att handlande
och andre personer må kunna uppköpa, upplägga,
försälja och utföra tackjern till den ort,
hvar och en för sig anser tjenligast, samt att
näringen således lossas från de bojor, som
egennytta eller skråanda tillskapat. Härmed
hafva sig förenat Riksdagsmannen Pehr
Pehrsson från Gammelhyttan af Örebro Län
jemte öfriga Fulimagtige från Bergslagsorterna.
Utskottet får anmäla, att Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet, rörande denna
ipo Eesv. och Ekon. Vtsk. Betankandén.
fråga, vid 1815 års Riksdag afgifvit deSs
betänkande* deruti finnes anfördt, att, då Rik*
sens Höglofl. Ständer redan vid 1809 och
i8iö arens Riksdag i underdånighet anmält
dess önskan och förslagi att en fri handel
med. Tackjern inom Riket må i Nåder, på an*
förda grunder, under vissa villkor, tillåtas,
och då det blifvit i underdånighet öfverlåtet
åt Kongl. 3VIaj:t, som i Nåder inhemtat Dess
och Rikets BergsCollegii, jemte öfriga vederbörandes
underdåniga yttranden och för*
klaringar i detta ämne, att, ined afseende å
Rikets allmänna ställning, bestämma både
sättet och tiden för denna Dess Nådiga pröfning
underställda frågas afgörande* enär
Kongl. Majst i sin vishet anser Bergshandteringens
sanna fördel det fordra; så troddé
Utskottet sig icke äga aiiledningi att till ny
pröfning upptaga detta mål, utan böra tillstyrka,
det saken mätte förblifva vid hvad
då redan var tillgjordt; Men sool den önskade
åtgärden* i anledning af hvad sorn redaii
för längre tid i detta afseende blifvit hemStäldt,
ännu icke följt, finner Utskottet anledning
att tillstyrka* det Riksens Höglofl;
Ständer ville förnya denna Detas underdåni.
ga anhållan derom, att Kongl. Majit nied af*
seende å Riksens Ständers vid flere Rikt dagar
yttrade underdåniga önskan, täcktes fat*
ta Dess nådiga beslut, till befrämjande äf en
friare Tackjernshandel.
Dock Varder detta Riksens Högloft;
Ständers eget upplysta ompröfvande vörd*
Best. och Ekon. Tjuk. Betahkahåen. igi
Samligen ttnderstäldt Stockholm deri iS
Februari 1818*
N:r 52»
Riksens Ilöglofl. Ständers Allmänna Bestarsoch
EkonomiUtskotts Betänkande, i anledning
af väckt fråga öm förbud "emot införande
af utländskt spunnet Boinulls~
garn.
Till detta Utskotts handläggning har Vallöf!.
BorgareStåndet, genom ProtocollsUtdrag af
den 2 sistlidne månad remitterat Herr Lindes
i Ståndet upplästa Memorial om förbud
mot införsel af Utländskt spunnet Bomullsgarn.
Såsom skäl till denna motion har
Herr Linde anfört:
l:o Att sådana yrken böra befordras,
hvilka af Qvinnokönet, till och med i Medel*
Classen, kunna öfvas» såsom icke gifvande en
tinga vinst på Handelsvågen, i anseende till
Coursehs fällande, och såsom medverkande
att afhjelpa de brister* hvilka genom sysslolöshet
uppkomma;
2:0 Att uti Riket befinnas, Utom de
Större spinnerier, sorn i Fahlun, Leksands,
Gagnefs, Åhls och flere Socknar Uti Stora
Kopparbergs Län, samt på andra orter ära
anlaggde, flere Mekaniska Bomullsspinnerier,
hvarigenom sysselsättas öfver 2000 personer,
hvilka komma att sakna bergning, om fri in«
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
försel af Engelskt Bomullsgarn skall fort-i
faraj
3:0 Att Bergslags Arbetarnes i Fahlun
efterlemnnde Enkor och barn, stadde i största
fattigdom, hafva vid de der befintliga 2ne
större Spinnerier, en betydlig hjelp och arbetsförtjenst,
hvilken, jemte Spinnerierna, förmenas
skola upphöra i samma Ögonblick, som
det Engelska Bomullsgarnet kan säljas för
bättre pris.
Till bestyrkande aE dessa uppgifter, har
Herr Linde åberopat de till Kongl. Cömmer*
ceCollegium inlemnade berättelser öfver tillverkad
spånad af Bomullsgarn uti Fahlun
och nästgränsande Socknar år 1816, hvaraf
befinnes, att vid Rådmannen Korsbergers
privilegierade Spinneri varit sysselsatte 1096,
vid Fabrikören Bergmans 511 och vid Notarien
Corneers 298 personer, och att förmo*
deligen ett lika stort antal dessutom varit
sysselsatt till spånad, dels genom Handlande
Och Hushåll i Fahlun, dels ock genom Corn*
missionairer, hvilka ifiån andra orter åtagit
sig att anskaffa Bomullsgarn.
Uti hvad Sålunda blifvit andraget, hafva
Herrar Arfvidsson, Vestin och Ebel genom
munteliga anföranden till BorgareStåndets
PrOtocoll den 2dra i sistlidne månad, hvaraf
Utdrag remissen åtföljt, sig till alla delar förenat,
med hemställan, det Rikets församlade
Ständer ville deltaga i underdånig anhållan
hos Kongl. Maj:t derom, att införseln af Engelskt
Bomullsgarn mätte, så skyndsamt som
möjligt, förbjudas^ heldst som de förmenat
Best). Och Ekon. Tjtsk. Betankanderi.
Sig med säkerhet förutse, det en fortfarande
tillåtelse i detta afseende fullkomligen skall
ruinera de bär i landet anlagda Bomullsspinnerier.
Utskottet, som erkänner de Svårigheter,
hvilka ej sällan möta vid afgörande af ämnen
af denna beskaffenhet, der flere Allmänna
intressen synas i strid med hvarandra,
anser sig böra fästa Riksens Köglofl. Stan™
ders uppmärksamhet derpå, att om å ena
sidan, genom en fri införsel af Engelskt
Bomullsgarn, Svenska BomullsSpinnerierna
måste vidkännas en mindre gynnande afsättning,
så är det å den andra icke mindre säkert,
att af ett gifvet förbud de menliga följder
i framtiden icke skola uteblifva, som alltid
uppkomma genom hämmande af den fria
Concui-rencen, i afseende så väl på varuprisets
bestämmande, som på konstflitens till®
vext och Producternas godhet*
Då det medgifves, att Handspinneriernå
äf Bomull omkring Fahlun och några andra.
Landsorter mäste lida genom införseln &£
det Utländska garnet, bör det tillika märkas»
att denna följd redan uppkommit genom inrättandet
af Mekaniska Spinnerierna i Sverige.
Ingen Bomullsspånad för hand kan»
hvarken i godhet eller lindrigt pris, täfla med
den Mekaniska, och denna spånad bland Allmogen
måste således i samma mon blifva
mindre lönande, som våra mekaniska Spinnerier
fortfara att utvidgas. Den måste sale»
des, hvilket ej kan vara svårt, småningom
Bitens titt BihfSt, Prut. T8*7**8a&?;<*# $mh N-r 25*
Besv. och Ekon. Utsk. *"Betnnkäiiden.
utbytas mot finare Spånad af lin, eller, soth
vora iin fördelaktigare för det Allmänna, mot
väfnader af alla slag, hvilket redan med mycken
framgång begynt att ske.
De skäl, som man vill hemta af Harn
delsBalancens undervigt och verkan deraf
på Vexelcoursen, förfalla helt och hållet, då
ihan besinnar, att värdet af det garn, sorn importeras,
måste vara mindre än värdet af de
väfnader, som deraf tillverkas inom Riket,
och hvaraf all införsel utifrån nu genom
Kongl. Maj:ts Nådiga och visa beslut är
förbjuden.
Detta förbud och deri stora Consumtion
af sådana varor, som äger rum bland alla
Classer af Nationen, gör således en stor mängd
af garn nödvändig, som ännu omöjligen kari
af några få hittills inrättade Mekaniska Spinnerier
anskaffas, hvilka likväl genom andra
medel böra på allt sätt uppmuntras, och äfven
redan genom författningarna njuta deri
uppmuntran,, att de Utländska gröfre garnsorterne
äro belagde med 25 procent i tull
och de finare med en, i proportion af finhet
ten minskad afgift.
Härtill kommer äfven, att, då ej blott
Kongl. Majtis egen Nådiga uppmuntran, utan
äfven Kongl. LandtbruksAkademiens och LäneHushållnings
Sällskapernas förenade åtgärder
synas hafva bidragit hos Ällmänheteri
till en högre uppdrifven konstflit uti heim
väfda tygers förfärdigande af finare och vackrare
mönster, sairit fastare sammansättning,
än förut varit kändt och öfvadt, denna nit
Bein. och Ekon. Utsk. Eeclnkanderi.
började och sä lyckliga sinnesstämning kurtde
nedsättas antingen genom brist på Bomullsgarn
äf vederbörlig finhet, hvilket är så
bundgängeligen nödigt till sådana tygers fötfärdigande-,
eller Ock genom ett så öFverdrifVet
pris, ått de talrika kring landet spriddå
idoga Husmödrar och ogifta Qvinnor icke
kunna förena tillverkningen med deras Utkomst,
hvarken till beklädnad, eller äö mindre
till försäljning. Örn derföre Utländska,
homullsväfnaders införsel i Sverige én dåg
skall kunna upphöra, anser Utskottet Bomulls
spå nåd en ännu behöfva mycken förbättring
och förökelse inom Landet, och tror att tillåtelsen
för införsel af Engelskt garn emot
'en temmelig betydande Tullafgift ej bör upphöra,
förr än Svenska Boittullsväfveriernä
Sjelfva medgifva, det Inländska spirtseln är
både tillräcklig och förfinad nog, för att Underhålla
deras garnbehof. - t
På dessa anförda skäl, anser Utskottet
sig e) äga anledning att tillstyrka förändring
uti Korigl. Maj:ts gifna Nådiga tillstånd för
inFörseln emot bestämd Tull af Utländskt
Bomullsgarn, så mycket mindre, sorn, på dett
korta tid denna författning ägt rum, redån ert
märkeligén tilltagande industri i väfnader beVist
dess välgörande verkan, och i allt fall
täta ombyten af Ekonomiska författningar synas
vara både emot erfarenheten och allmänna
opirftonen stridande. Dock varder dettå
Riksens Högloft. Ständers eget upplysta ottipröfvande
understäldt: Stockholm deri i§
Febr* 1818.
1^6 Besv. och Ekon,. XJtsk. Eetankanäert.
N:t 55.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och EkonomiUtskotts Betänkande rörande
en förbättrad Posternas reglering på
åtskilliga Orter i Riket, samt vissa Öfverklagnde
olägenheter vid Postforingen em
mellan Norrige och Dannemark.
"Uti detta ämne hafva följande handlingar
blifvit till Utskottets handläggning remitterade:
Ifrån
Vallöf!, BorgareStåndet:
1:0 Eft Memorial af Herr J. U. Vinberg,
deruti anföres, att redan länge en förbättrad
Posternas reglering varit af behof vet
påkallad, hufvudsakligen i Södra och Östra
delarne af Götha Rike, der de Correspondexande
Invånarne lika länge varit underkastade
olägenheter af (Postens närvarande långsamma
skick, hvilka olägenheter-, under Ulligare
handelsförhållanden, till en del kunnat
afhjelpas genom Expresser; men då
en ej obetydlig kostnad dermed varit förenad,
hade denna utväg blott vid serskildta
vigtigare tillfällen kunnat begagnas, då deremot
närvarande inskränktare rörelse sällan
lemnar tillfälle tili ersättning för dylika kostnader.
Såsom exempel på den öfverklaga de
långsamma Postgången anmäles vidare: att
man i vissa delar af Piiket kan, 2/j. timmar
Sednare än Posten bör vara aflemnad på PostContoiret,
sända ett gående bud, Sorn hinner
inhemta den på 6 mils afstånd, hvilken
Eesv och Ekon. Utsk, Betänkanden. 197
väg den således tillryggalagt under loppet af
ij dygn, och hvilket förhållande skall inträffa
med' afgående Södra och Tyska Posterna
emellan Carlshamn och Christianstad: att
5 dagar behöfvas, för alt 18 mils väg transportera
den ankommande Tyska Post från
Helsingborg, som passerar genom Carlshamn:
att Inrikes Städer emelian Poster, som 2ne
serskilda Postdagar af är,das, ankomma på en
gångtill sin bestämmelse, och att likaledes från
samma ort 2 poster på olika postdagar affärda*
utan att på mellantiden någon motsvarande eller
tillbakagående Post afgår, hvilket skall vara
händelsen med Posten emellan Carlskrona och
Carlshamn. I anledning af allt detta yrkar
Memorialets författare en jemnkning häruti, sorn
han anser vara både behöflig, billig och önskad.
2:0 Ett anförande af Herr F. T. Eneroth,
deruti öfverklagas, att på den stora Landssträcka
af mindst 12 mils längd och bredd,
från Norrska gränsen till Städerna Carlstad
och Amål, ej mer än en Post i hyarje vecka
finnes, ocii hvilken postgång skall vara
så inrättad, att den endast afsett beqyämligheten
på Carlstad och der ofvanföre belägna
orter, men alldeles icke på Götheborg, Uddevalla
och södra delen af Sverige, hvaraf
händt, att Correspondenter, som blott hafva
5 mil till Amål, måst afbida Postens fart uti
till och med 25 mils krökning från nämnde
Stad till deras Ort, hvarifrån Postgången är
lika lång, när brefven måste besvaras. Såsom
grund för dessa besvär anföres, att ifrågavarande
trakt, Vesterlandet i Yermeland kallad,
äger inom sig en stor folkmängd och mån
-
B t sv. och Ekon. Uph Bctänkanden,.
0a Jernverk, derifrån Comrotxnicationer med
Stapel stad erna Götheborg och Uddevalla skall
vara åtmindstone lika nödig, sorn med Norra,
Orterna, heldst försäljningen af Jern och trädeffecter
alltid sker åt förstnämnda Städer, och
hvarföre äfven ej sällan enskilda. Expresser .
miste affärdas till närmaste PostContoir i;
Amål, för så väl emottagande, sorn affärdan-,
de af angelägnare bref; hvilka olägenheter
den nyligen uti nämnde Ort anlagde Oscars,
Stad äfven skall dela. Af dessa anledningarföreslås,
att ridande Post en gång i veckan
må afsändas från redan varande Posthemmanet
Afvelsäter stora Landsvägen, genom Gillbar
gs Härad, till Hemmanet Berga i Glafva,
Socken, sorn förer den förstnämnda Posten
till Carlstad, samt alltså redan är ålaggd Postförings
skyldighet; och skola derföre, då Ökne
Postgård äfven är belägen, på denna väg,,
som endast utgör något öfver 5 mil, högst
gne nya Poststationen erfordras. Denna föreslagna
nya Post borde afgå från Afvelsäter
Onsdags morgon, ©Iler så snart Götheborgs
Posten dit anländer, och samma dag förås,
till Berga, der den stadnade. Thorsdagen,
borde han återvända, för atti Afvelsäter natten
derefter åtfölja den då från Carlstad ankommande
Posten till Venersborg, Götheborg
och Uddevalla; hvarvid Postgången p|
Carlstad borde orubbad fortfara.
3:0 Memorial af Herr Em. Höök, deruti
öfverfelagas en olägenhet för Kongelfs Stad,
bestående deruti, att Höst och Vår, eller d|
Väglaget ej är gynnande, och Posten från
Best), och Ekon. XJtsk. Betänkanden.
Stockholm samt från öfriga Orter i Riket
till Götheborg ankommer något sednare, än
den Tyska och Skånska posten, hvilken endast
medför brefven till Bohuskindska Stä*
derna, blifva de andra öfverliggande derstädes
till nästa postdag, 5 a 4 dagar derefter,
ofta till känbar förlust för Staden och alla
Correspondenter i orten. Af sådan orsak hemställes,
att, i lall icke Skånska posten kunde
blifva qvarliggande i Götheborg, tills Stockholmsposten
ditkom, hvilket ofta skall ske
en eller par timmar efter den förras afgång,
Kongelfs postväskan då finge med Extrapost
afsändas, såsom endast varande ij mil från
Götheborg, och hvarigenom denna olägenhet
skulle förekommas, ofta medförande känbar
förlust för Kongl. Ma;:t och Kronan, derigenom,
att då Coursen, sorn postdagligen
till rättelse vid Tulluppbörden från Stockholm
till Tullkammaren afgår, stigit, Kronan
skall förlora Coursförhöjningen å de clareringar,
sorn på dessa dagar ske, och hvilken
möjligen för en enda postdag skall kunna
uppgå till bela års-depensen för en Extraposts
afsändande denna korta väg,
Ifrån Hedervärda RondeStåndet:
4:0 Memorial, undertecknadt af RiksdagsFullmägtige
från Bohus Län Joh. Henr. Leiditz,
G. F. Berg, Eric Svensson, Hans Andersson
och Börje Pehrsson, hvarmed samtelige
RiksdagsFullmägtige från Halland och Jacob
Ersson från Örebro Län sig förenat, och
hvaruti andrages: att inttan Konungariket Norrige
med vårt Fädernesland förenades, hade
so.® Besv. och Ekon, Utsk. Betänhonden.,
det förstnämnda meci Moderlandet Danne»
jnark en postgång», organiserad ungefär såsom
Svenska postgången, genom detta på Hamburg»
jnen att denna Inrättning efter Föreningen
upphört» dl Norrska och Danska posterne
med Svenska vanliga Posten passerade genom
Bohus Län, Halland och Skåne, hvarvid det
uppehåll, som förorsakades, då posten i
hvarje stad inom dessa Provincer något litet
måste dröja, för att aflemna och mottaga
postväskor, tjena! till anledning för en an»
nan reglering, hvars tyngd föll på Bonden»
i thy att ReserveSkjuts-lagen blefvo ål agde
att emot vanlig skjutslega fortskaffa Bref-.
Posterna mellan Norrige och Dannemark»
hvilket bruk, oaktadt alla klagomål, ännu
fortfar. Vid denna Reglering skall så hafva
tillgått, att Kongl. Maj:t först befallt, det
Brefposten från Norrige till Dannemark skall
på uppgifna sätt fortskaffas, men hvarvid GeneraiPostDirectionen
funnit sig föranlåtenatt
utsträcka påbudet till skjutsning af Posten
äfven från Dannemark till Norrige, allt på
Reserveskjuts, hvarefter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ålaggt Gästgifvarne, att ensamme
utgöra detta Onus. I anledning af de
stora olägenheter, som härigenom tillskyndas
de skjutsskyldige, dels genom väntning pä
posten, för hvilken ingen ersättning gifves,
dels derigenom att den fattige, ofta illa klädde
skjutsbonden är tvungen att i det grufligaste
väder och väglag risquera sin häst, sin helsa
och sitt lif; yrkas upphäfvande af denna nu
öfverklagade anstalt.
B«s«. och Ekon, JJtsk. Betänkandeu. 201
Utskottet har till pröfning förehaft detta
mål, och hvad först angar de flera i Memorialerna
öfverklagade olägenheter, som
serskilde orter skola få vidkännas genom en
långsammare postgång; så linner Utskottet,
att flere grundade skäl synas vara anförda
för de gjorda motionerna, heldst en trögare
postgång ostridigt lägger betydliga hinder i
vägen för sådana affairer, hvilkas förmånliga
afslutande foi'draren hastigare communication,
och derigenom i ingen ringa nion hindrar ej
mindre handelns än näringarnes förkofran.
Men då ett närmare utredande af de förslag,
sorn i Memorialerna uppgifvas, fordrar en
noggrann undersökning af de omständigheter
och serskildta förhållanden, som härvid
kunna förekomma, tror Utskottet sig böra inskränka
sin åtgärd till den vördsamma hemställan,
det R. H. Ständer hos Kongl. Majit
framföra en underdånig önskan, att Kongl,
Majit, som, efter vederbörandes hörande,
bäst är i tillfälle, att till hufvudsaklig pröfning
upptaga närvarande ärende, täcktes dervid
fästa det Nådiga afseende, som det kan
anses förtjena, och som omständigheterna
medgifva.
Vidkommande den sednare frågan, eller
de olägenheter, som genom härvarande reglering
af postföringen imellan Norrige
och Dannemark tillskyndas skjutsskyldiga,
har Utskottet härvid inhemtat alla de upplysningar,
som Utskottet för en hufvudsaklig
handläggning af målet ansett vara af nöden,
och får nu framföra sin öfvertygelse, att dcu
S0 2 o,$h Ekon. TJtsk. Betänkande$,
serskilda postgången mellan Norrige och
Dannemark ej stödjer sig på sådana grundade
skäl, sorn böra föranleda till dess vidare
fortfarande. Enligt tillförlitliga underrättelser
äger Utskottet sig bekant, att postgången
j Norrige är vida långsammare än i Sverige
och att lika lång tid erfordras, att ifrån Chri-?
stiania fortskaffa bref till Strömstad, sorn åtgår
att med Svenska posten befordra dem tili
Helsingborg, då likväl det sednare afståndet
är mer än tredubbelt längre, än det förra.
Att först i Sverige en skyndsammare anstalt
skall vidtagas, för att liksom godtgöra den
Norrska postens långsamma gång, synes vara
sa mycket mindre billigt, sorn Norriges
Corresponderande innevånare tyckas böra åtnöja
sig dermed, att deras, bref, vid fortskaf-,
fandet genom Syerige, befordras med samma
skyndsamhet som de Svenska, i synnerhet
då denna skyndsamhet så mycket öfverstiger
den, hvilken uti detta afseende i deras eget
land iakttages. Utskottet vill härigenom på
intet sätt lägga hinder i vägen för de förmoner,
som Norriges Innevånare kunna tillerkännås}
men Utskottet anser dessa förmoner
ej böra, såsom i närvarande fall, grunda sig
på Svenska Undersåters känbara lidande,
heldst båda brödrafolken alltid lära finna
sig skyldige, att ej öka, men inbördes lätta
hvarandra? bördor. Att skjutsningsskyldigheten
i allmänhet är en betydlig tunga för
Srvenska lahdtmannen, äfvensom att jordbruket
genom mistningen af dagsverken och gerona
utmattade eller ofta förderfvade dragare,
jftesv. och Ekon. Utsk. Betänka nelen. sog
sk jutsningsbes väre ts oundvikliga följder, tillskyndas
ds känbaraste förluster, är en länge
erkänd sanning. Hvarje ny tillökning i
denna börda bör derföre enligt Utskottets
tanka om möjligt undvikas; och hit torde
den öfverklagade olägenheten så mycket mera
böra räknas, sorn postföpngen, i anseende
till dess större skyndsamhet och nödvändigheten
att äfven i det dåligaste väglag och
den besvärligaste väderlek obehindradt fortgå,
gör denna serskildta åtgärd i synnerhet
betungande, Det är äfven af sådan anledning
som Utskottet vördsamt tillstyrker Riksens
Höglofl, Ständer att hos Kongl. Mai:t anmäla
dan underdåniga hemställan, det den ålaggde
skyldigheten, att med serskild post
fortskaffa brefven mellan Norrige och Dannemark
och åter tillbaka, mätte hädanefter
Upphöra; hvaremot öppet tillfälle torde lemnäs,
att då Norrska posten på vissa bestämda
tider affemnas vid närmaste PostContoir inom
Svenska gränsen, densamma då kan med
Sven ka posten till bestämda orter afgå.
Hvilket dock till Riksens Högloll. Ständers
egen pröfning vördsamt öfverlennäs. Stock*
Rohn den 10 Februari 1818.
N:r 54..
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs
och EkonomiUtskotbs Betänkande i anledning
af väckta frågor, sä väl om upphö
-
Besv. och Ekon. JJtsk. Eetclnkanclen,
rande af frikallelsen för Högloft. Ridderskaget
och Adeln från deltagande nied
Borgerskapet uti kostnaderna för clerus
Hus och Tomter i Städerna till KyrkoVrest-Scfiolae
och Rectorsboställs■ Byggna->
den samt öfriga StadsEgendomar ålagda
skyldigheter, som ock derom, att de onera,
hvilka tillhöra Gårdsägare bland Stridernas
Borgerskap, måtte utsträckas till alla
Fastighetsägare i Städerna utan undantag«
Uti ett till Vallöf!. BorgareStåndet ingifvet
och derifrån till Utskottet remitteradt Memorial
har Herr S. M. Th. Cederborg anmä!t,
att, ehuru Högloll. Ridderskapet och Adeln
skall vid i8i@ års Riksdag åtagit sig att för sina
Hus och Tomter i Städerna deltaga i kostnaderna
för Kyrko-Prest-Scholae- och Rectors
BoställsByggnader samt uti öfriga Stads-Egendomar
ålagda Utskylders utgörande, skulle
likväl syftemålet dermed icke vara vunnet,
emedan ett sådant åtagande hade afseende
på endast de Städer, der Borgerskapet ä~
ger Lösningsrätt till de gårdar, som af andra
än Borgare innehafvas, men hvilken rättighet
i sednare tider icke skall kommit i fråga,
då den ej grundade sig på någon allmän
författning, utan på Städernas enskilda Privilegier,
de der på de flesta ställen voro ofullständige,
hvaraf således följden skall varit,
att ovissheten, hvilka Släder Sorn äga
en sådan Lömingsrätt, åstadkommit tvister
Beiv. och Ekon. Utsk. Betänkande/i. éo^
oell oredor, i anseende hvartill och då Högh
Ridderskapet och Adeln äger rättigheten gemensam
med de Ofrälse Stånden, att votera
till Frest samt begagna Scholan för sina Barn,
Herr Cederborg hemställt, om icke HöglofL
Ridderskapet och Adeln borde anmodas, att
ovillkorligt och utan afseende på Städernas
så kallade Lösningsrätt åtaga sig utgörandet
af enahanda onera för sina gårdar i Städerna,
som om de ägas af Ofrälse personer^ hvilken
motion Herr Cederborg närmare utvecklat
uti ett munteligt anförande till Vällofiiga
BorgareStåndets Protocoll af den 13 sistlidne
December, äfven som Herr Gabriel
Kiellander till samma Protocoll för den 4
Dt Cember yttrat, det han icke allenast förenade
sig med Herr Cederborg uti allt hvad'
d nnes ofvan intagne Memorial innehöll, utan
ock ansäge det, sorn Herr Cederborg, rörande
Höglofl. Ridderskapets och Adelns ägande
Hus och Tomter i Städerna, föreslagit, böra
utsträckas till Flög vördig a Presterskapet och.
till alla dem af Städernas fastighet-ägande Invånare,
hvilka uti utgörandet af ifrågavarande
onera ännu njuta någon lindring i jemförelse
med Borgerskapet, hvarförutan billigheten
högeligen fordrade, att jemväl alla andra
onera som tillhöra Städernas Invånare
i egenskap af »Gård- och Jordägare, bordel
lika förhållande utgöras. — Häruti hafva det
Väliofb Ståndets samte!ige Ledamöter från
Städerna instämt, hvarefter ärendet blifvit
remitteradt till detta Utskott med anmodan,
att ej allenast utreda, huruvida Herrar Cederborgs
och Kjellawders gjorde yvkaaden kun-.
206 Beni. ochEkonUtsk. Betänkanden.
de anses innefatta blott åsyftad verkställig*
het af de Cöncessioner, Sorn Högloft. Ridderskåpet
och Adeln samt Högvördiga PrestSiåii*
det vid 1809 och 1810 årens Riksdag beviljat,
utan ock att fullständigt upplysa allt hvad
rörande detta ämne blifvit vid Urtima Riks*
dagarne åren 1812 och 1815 tillgjordt;
I anledning häraf får Utskottet anföra^
ätt sedan, vid 1812 års Urtima Riksdag, Herr
Gabriel Kjellander vackt fråga, om Högloft
Riddei-skapets och Adelns samt Högvördiga
PrestStåndefcs deltagande för deras Hils och
Tomter i Städerna uti öfvanberörde Byggnaders
uppbyggande och underhållande, och
denna fråga blifvit remitterad till Riksens
Högloft. Ständers serskildta Utskott) har Utskottet
medelst PrötocollsUtdrag åf den 27
Juni 181Ö förklarat sig icke kunna taga befattning
dermed, emedan Utskottet fått sig
uppdraget, att endast behandla de äf Heder*
värda BondeStähdet väckta tvistiga frågor mellan
välbemäldta Stånd och de öfriga Respectlva
RiksStånden, hvilket beslut blifvit af Hög*
lofl. Riddetskapet och Adeln, Vällofl. BoigäreSiåndet
och Hedervärda BondeStåndet ogilladt,
och ämnet således åter öfverlemnadt tili
det Serskildta Utskottets handläggning; men
Högvördiga PrestStåndet deremot har den 6
juli i8iö bifallit Serskildta Ut kottets Beslut.
Enär derefter bemäldte Utskott under den
§ Augusti samma år förehaft frågan, och, på
upptägne skäl, tillstyrkt bifall till Herr Kjella"ders
ifrågavarande motion, hafva Höglofli
Ridderskapet och Adeln den 14 Augusti och
Besil, och Eken. JJtsk. Eetänkanden. 2Ö7
Vallon. BorgareStåndet samt Hedervärda Boni
äeStåndet den 12 i samma månad gillat Utiskottets
åtgärd, hvilken åter blifvit den 15
Augusti förkastad af Högvördiga PrestSlåndet,
soth påföljande dag, eller den i6de beslutat*
det skulle Högloft. ExpeditiönsUtskottet underrättas,
att Ståndet så mycket mindre kuride
medgifva, det någon underdånig Skrifvelse
till Kongl. Maj:t Uppsattes i anledning af
serskildta Utskottets 1 hufvtidsakfen afgifnä
Betänkande, som en sådan Expedition skulle
leda till rubbning af i o §. Presterskapets
Privilegier af år 1725, Härvid städnade det
således, och någon underdånig Skrifvelse till
Kongl. Maj:t afgick icke, enär endast gné
BiksSiånd bifallit serskildta Utskottets Betänkande.
Vid 1815 ärs Biksdag, då detta ämne
blifvit af Pierr Kjellander å nyo motiveradt
bch till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
hänvisadt, har Utskottet* på sätt dess
under d;n 9 Maj samma år afgifna Betänkand
visar, ansett Sig, emot i2 f. uti Högloft.
Bidderskapets och Adelns samt 7§uti Högvördiga
Presterskapets Privilegier af år 1723*
hvilka genom 114 §• uti J809 års Begeringsform
blifvit stadfästade* icke tillständigfc att
föreslå någon slags förklaring, hvarigenom
Privilegi rne skulle kuntta gifvas en utöfver
deras ordalydelse sträckt tillämpning till den
i fråga satta byggnads- och underhållsskyldigheten;
enär för öfrigt Kongl. Majus Nådiga
Kungörelse af den 6 April 1810 tydligt
upptager i hvad nion de Bespectiva
3o8
jBest), oell Ekon. UtsE Éttankänden.
RiksStånden concederat till ändringar uti de»
ras undfångna Privilegier, •— Detta Betänkande
hafva Höglofl. Ridderskapet oell Adeln
samt Högvördiga Pi-estS landet den 22 Maj
och Hedervärda BondeStåndet den 16 1 samina
månad bifallit; äfven som Vällofl. BorgareStåndet
den 3 Juni deruti instämt, dock
med det tillägg, att som Högvördiga PrestStåndets
den ^2 Maj lemnade bifall till Ut*
skottets Betänkande vore beledsagadt af det
förklarande, att det Högvördiga Ståndet åto*
ge sig den ifrågaställa Byggnadsskyldigheten
för sådana hus och gårdar, sorn Ståndets Le*
damöter eller deras Enkor och Barn i Städerna
äga, men icke sjelfva bebo, så blefvo
Höglofl. Ridderskapet och Adelli samt Hedervärda
BondeStåndet inbjudne, att lika med
Vällofl. BorgareStåndet instämma uti Högvördiga
PrestStåndets nyssberörde förklarande,
på det sådant måtte i underdånig skrifvelse
anmälas hos Kongl. Majit, till erhållande
af Nådig författning, i det hänseendet.
— Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Hedervärda BondeStåndet hafva val den gde
och 19 Juni antagit inbjudningen; men någon
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit
har, efter hvad Utskottet kunnat inhemta, likväl
icke blifvit expedierad förmodeligen af
enahanda orsak, som vid 1812 års Riksdag
derföre lade hinder i vägen.
Detta är hvad Utskottet i afseende på
de äskade upplysr.ingarne, om ärendets behandlande
vid 1812 och 1815 årens Riksdagar,
har att meddela.
Besv, och Ekon. Utsk. Betänk anden. *09
Hvad åter hufvudsaken angår, så tror Utskottet
fullkomligen vara utredt, att de af
Högl. Ridderskapet och Adeln samt Högvördige
PrestStåndet vid 1809 och 1810 årens Riksdag
bevilljade concessioner icke kunna utsträckas
till ofta omförmälda byggnads- och
underhålls-skyldigheter eller till ett så beskaffadt
deltagande af dessa tvänne Respectiva
RiksStånds Ledamöter uti de fastighetsägare
i Städerna åliggande onera, som det, hvarom
fråga af Herr Kjellander först blifvit vackt;
Och detta Utskott är således jemväl nu a£
samma tanka, sorn vid förra Riksdagen, att
Välbemäldte 2ne stånd äga uti sina privilegier
en tillräcklig säkerhet mot deltagande uti
eller åläggande af alla ändra skyldigheter af
detta slag, än de, som kunna hänföras till
en gärd af den fria och oberoende villjam
Dock varder detta allt, jemte några Ledamöters
i ämnet yttrade serskilda tankar, vördsamligen
öfverlemnadt till Riksens Höglofh
■Ständers eget närmare bepröfvande. Stockholm
den 18 Februari i3i8.
Transumt af Vrotocollet, hållet' uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott vid Urtima Riksdagen
i Stochholm den 18 Februari 1818*
Herr Malmberg anförde; ”Jag kan ej
med Högh Utskottet fatta förevarande ämne
så, sorn vore det en privilegii-fråga. HvarBihang
till Riks St, Prat, i8i7-i2!S> Sami. N:i' 27. 23,
aio
lif sv, och Ekon, Vtsk. Betänkandeitt
je egendom bor ju bibehålla sin natur, !
hvars band den genom köp, eller annan tillfällighet
må komma, enär det ar skattskyldigheten,
som bör betraktas. Ägarens rätt
bör jii hvarken blifva mindre eller större,
an samma rätt egendomen före köpe-afhandlingen
ägde. De gärder, om hvilka här talas,
aro förnämligast Kyrko-, Prestgårds-, Skole»
busk, Rectorsgårdars, Publika och Allmänna
Byggnaders uppförande eller underhållande,
tillika med bidrag till PolicenS vidmakthållande
i Städerna.
Icke Borgerskapet allena, utan alla Stadens
Invånare benyttja utan gensägelse de
fördelar, kyrkan, undervisningsverken och Samhällsordningen
åt Samhället bjuda och bereda.
Om jag icke yttrar mig om de Städer-,
der Borgarejord och Borgaregårdar aro o«
skil jaktliga, ej heller om dem, der donerad
eller eljest gifven jord linnes, ville jag vinna
bifall för min tanka, då jag nämner 'Nyköping,
hvilkens både fastighet och odlingsbara
jord kan köpas och ägas af hvem sorn behagar,
utan afseende på stånd, granskap eller
fremlingskap.
Om och enär en Stads Borgerskap hunnit
blifva så förminskadt och försvagadt, att
det ej mera innehar utöfver en knapp tredjedel
af Stadens Fastigheter, efter det helas
Värde beräknadt, 4ivilket förhållande i flera
städer inträffar, då deremot samma städers
löningsstat nu är utöfver 8 gångor mer, än
livad den förr varit, så lär en hvar tänkare
snart finna , att dessa hvarje år förnyade tua*
B«i); och Mko Ht Utsk. ÉeiHnkdhiérl. lii
gå bördöt» i sällskap thed Bevillnirtgéä oek
Skjutsen och båtsmanShålihingen och fattigförsörjningen
ej länge karl barås äf Botgerskäpet»
hvilka till större delea thåst lernha
sina beqväma boningar med deras betjvämlighetér*
Och i dessas ställen förflyttat
sig till mindre och äflägsnare hemvist*
Uppförda vid SmåGatörna.
Man har emot mig anmärkt, ätt 1723
ars Privilegier ej tåla min mening; Och jag
Skulle shart medgifva det, om jag trodde» a ti:
meningen den tiden varit, det man Ville öfverföra
Privilegier ifrån personer på htiä
Och ifrån hils på personer. Allt hvad jag
Vet visst är detta, att om 1723 års Privilegier
uti sedan framflutna gQ år för Borgerskaperna
förblifvit orubbliga, så hade jag
titt icke Sett tolg i nödvändighet ätt framställa
Städernas handtVerkände Skattdragare
såsom rent af oförmögna att bära fastigheternas
Utskyldet, sedan dé äro skilde Vid
fastigheternas ägande och afkastning^. Uti
detta yttrande instämde Herr Schotte» mert
Önskade tillika, att, om det ansågs vata PriVilegii
fråga, Höglofl. Riddersknpet och Adeln
Samt Högvördige PrestStåndat, med afseende
å billigheten och rättvisan häri, 'ville medgifva
ändring, och Saken i énlighet dermed
då komma att behandlas;
Herr Pameli förenade sig till tilia delar
thed Herr Malmberg, under tillägg» att
uti iöi O åls Höglofl, Riderskapet och
Adelns åtagande aF Inqvarteringsskyldigheteii
Efven andra egendomen åtföljande oneta
219 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
ter dess tanka måtte vara inbegripne. Ut
Supra.
N:r 55-
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande öfver
föreslagna ändringar uti författningarna
rörande Husbehofsbränvin sbränningen,
och dermed gemenskap ägande
ämnen.
D e uti detta ärende från Respectiva Riks*
Stånden till Utskottets handläggning remitterade
Memorialer behandla gemensamt 2ne
serskildta ämnen: det ena, rörande äskad underdånig
tillstyrkan hos Kongl. Majit, att
all Bränvinsbräning genast och till en bestämd
tid måtte varda inställd, det andra, innefattande
förslag till förändringar i nu gällande
författningar om Bränvinstillverkningen,
och framtida reglementarisk^ föreskrifter,
hvilka böra vidtagas för att göra densamma
i möjligaste måtto gagnelig för nationen.
Då Utskottet redan afgifvit sitt betänkande
i anledning af den förra frågan, skulle
det äfven blifva utan allt ändamål, att
nu upprepa hvad de remitterade Memorialen
i denna del inehålla. Utskottet får derföre
inskränka sig till ett kort upptagande af
hvad i sednare hänseendet blifvit anfördt,
och hvilketiiufvudsakligen innefattas uti följande
Memorialer och Anföranden.
Besv, ock Ekon, Utsk• B et änka nelen, sig
1:0 2ne serskildta Memorialer af Herr
Svedenhjelm, H. L. hvaruti yrkas, en fullkomligt
fri och tillåten Brånvinsbränning för
hvarje jordbrukare a Landet, sorn äger en
tunnas utsäde, Torpare deribland äfven inbegripne;
med den inskränkning likväl i pannerymden,
att å sammanslagne egendomar, bestående
af flere mantal, samt å hela till och
med fdel» mantal, pannor af 30 kannors,
men å halfva hemman och derunder, samt
af Torpare med det bestämda utsädet, endast
af 15 kannors rymd linge begagnis. Och anser
Herr Svedenhjelm derjemte nödigt, att
all införsel och försäljning af Bränvin till
städerna förbjudeS, under den tid, då bränvinsbränningen
icke är tillåten, så att tillverkningen
då endast må till husbehof utsträckas,
samt föreslår, att då Kronobrännerierne
i de städer, hvarest sådane finnas,
förmodades kunna der uppfylla behof vet,
bränvinstillverkningen i de mindre städerna,
der inga Kronobrännerier äro inrättade, kunde
på arrende upplåtas, med rättighet för arrendatorn
att afverka så mångå tunnor spannemål
i månaden, som i förhållande till de
inom stad n varande mantalsskrifne personer
kunde anses nödigt; men att, till än ytterligare
förekommande af för vida utsträckt
Bränvinstillverkning, understöd af spanne-mål
ur Kronans magaziner skulle förvägras hvar
och en, sorn icke kunde genom edligt betyg
af jordägare, Prester» i socknen och Kronobetjeningen
styrka, det han icke genom för
vidsträckt brånvinsbränning råkat i förlägenhet.
*34 Bes v. och Ek (to. Utsk, Betänkawhft:
2:0 Ett af Herr Flach, C. Fr. till Hög!,
Ridderskapet or'h Adelös Protocoll den 6
gist!. December gjordt anförande, angående
nödvändigheten af åtskilliga betydliga för*
bättringar i nu gällande föreskrifter för verk*
$ Hillig beten af bräevinsbränningen. Hery
Flach föreslår i detta afseende, att bränningen
ovillkorligt må vara hvarje år tillåten
från den sista Mars till medlet af Maj må*
nåd; men deremot lika ovillkorligt för*
bjuden från den 1 Juni till den löde October,
samt att i afseende på dess idkande
under mellantiderna, det matte få ankomma
på Regeringens godtfinnande att efter omständigheterna,
och i man af spanmålstillgångarna
derom förordna. Dock borde uti de härom
årligen utfärdande kungörelserna, grunderna föy
dfet fattade beslutet omständligen uppfattas,
Anseendes Herr Flach för öfrigt betydlig
nytta i flere afseenden vara att förvänta af
det stadgande, att alla byänvinspannor skul*
le vid påföljd af confiscation inmuras.
3:0 Memorial af Grefve Hamilton, G,
fV. hvaruti, efter en historisk framställning
af de serskilda förändringar, sorn författningarne
angående Bränvin still verkningen tid
efter annan undergått, Herr Grefven rigtar
uppmärksamheten på de för Landtbruket men*
liga följder, som dessa förändringar nödvändigt
måst medföra; Och, i grund af sin yttrade
öfvertygelse, att haga spannemålspriser
alltid i sig sjelfva innebära medlen och orsakerna
till deras nedsättande, genom den öka*
Besv. och Ekon. Utsh, Betänkanden, *15
de prodnction, som de- åstadsomma, förklarar
sig anse alla tvångsmedel till befordrande
af deras nedsättning olämpliga, och
i sammanhang dermed äfven allt förbud emot
Bränvinsbränningen skadligt, undantagande
i det enda fall, då spannemålsbristen både inom
Landet och ä Utrikes Orter är så stor
att verkelig hungersnöd är att befara, I öfrigt
anser Grefven, vid fråga om inskränkning
af bran vinstill verkningen, det alltid böra
noggrant' öfvervägas, om verklig Spanrem
ålsbrist är för handen, eller om den samma
endast är partiel, härledande sig från saknad
elier försvårad communication mellan serskilda
dejar af Riket; men tror det äfven vid
inträffande spannmålsbrist blifva för Riketförmoniigr,
att, då bränyinet icke kan umbäras, tillverkningen
deraf inom landet får fortfara, på
det att förädling svins ten iöke må stadna hos
Utländningen.
4;o Uti anförande till Höglofl, Ridderskapet
och Adelns Protocoll af den 10 December
sisth år har Herr Heykensköld, Adolph,
yttrat den förmodan, att en för alla
provincer lämplig förordning för bränvinstillverkningen
vore nästan omöjlig, ochbränvjnsbränningens
inställning hvarken nödig eller
nyttig; men då tillverkningen efter hans tanka
icke borde få utöfver husbehofvet utsträckas,
och bränvinsconsumtionen i möjligaste
måtto inskränkas, har han uti anförandet föreslå
gil: 1:0 Att den största pannerymd, sorn
hädanefter finge begagnas, fastställdes till 60
kannor, 2:0 Att mer än en panna af denna
2lS Besv. och Ekon. Utsk. Belänhanden.
storlek icke linge brukas: 5:0 Att Pannerymden
borde bestämmas, icke såsom hittills
skett, efter hemmansvärdet, utan efter antalet
af de Personer, som ä hemmanet eller
Henamansdelen äro mantalsskrifna, samt 4:°
Att antalet af Krogar så i Städerna som på
Landet mindskades, och Lönkrögare med ytterligaste
stränghet förföl ides.
5:0 Friherre Nauckhoff, Henric Johan,
har äfvenledes uti ingifvet Memorial sökt
visa nödvändigheten af en inskränkning uti
Brån vin sbränn in gen, och enär den nu tillåtna
största Pannerymden af go kannor med»
gifver en alltför stor afverkning, vida öfverstigande
Husbehofvet, yrkat, att hädanefter bränvin
ei må få tillverkas med större än 30 kannors
Panna, och Bränvinstillverkningen endast
ene månader före och gne månader efter Jul
vara tillåten.
6:0, 7:0 och 8:0 gne serskildta Memorialer
af Friherr arne ,Ankarsvärd, Vrangel
> 7 C?
och Sparre, af hvilka den förstnämnde yttrar
farhåga, att hvarje ändring uti det reglementariska
för Bränvinsbränningen och inskränkning
af Pannerymden skall blifva af skadlig
verkan, och derföre endast yrkar rättighet
för Regeringen att förordna om Bränvinstillverkningens
inställande, <få antingen krig eller
fara för hungersnöd är för handen, sä att
icke bägge dessa orsaker gemensamt, utan
hvar för sig, må anses som tillräckeligt skäl
för ett beslut om inställandet,- Och har Friherre
Sparre häruti i så måtto instämt, som
Fiiherren äfven anser Bränningen böra vara
Best), och Ekon. TJtsk, Betänkandcn. si7
tillåten, med rättighet likväl för Kongl. Majit
att när som heldst, Provincevis eller Personelt,
vid inhemtad underrättelse om föröfvade
missbruk, densamma förbjuda; men Friherre
Vrangel egrnteligen yttrat skiljaktig tanka i
afseende på obestämdheten af uttrycket befarad
hungersnöd, enär omdömet i detta fall
alltid blefve af individuella åsigter beroende.
9:0 och 10:0 Ett Memorial af Herr
Estenberg och Anförande af Herr Gripenvald,
Aug. Idet förstnämnda innefattande hufvudsakligen
den sats, att en fri och obehindrad
tillverkning af Bränvin till den Qvantitet,
som för Landtmannens behof erfordras,
icke bör vara honom förment, men ingen
försäljning till Städerna tillåtas, utan behofvet
för dem genom Kronobrännerierna fyllas,
och BränvinsCousumtionen för öfrigt genom
inskränkning af försäljningen å Krogarna i
möjligaste måtto förekommas. Det sednare,
innehållaude anmärkningar i anledning af Herr
Heijkenskölds ofvanupptagna Memorial, och
bestridande af Pannerymdens minskning intill
nästa Lagtima Riksdag, enär Allmänna erfarenheten
lärt, att tillverkningen alltid mindre
förmonligt bedrifves med en mindre, än
med en större Bränvinspanna;
liro, 12:0 och 15:0 Inom Högvördiga
PrestStåndet hafva Prostarne Herr Doctor
Stenhammar, och Herr Kongl. Hofpredikanten
Backman samt Herr Professoren Agardh,
den förra uti ett anförande till Protocollet
och de 2ne sistnämnde uti ingifna Memorialer,
yttrat sina tankar i ämnet, Herr Doctor
$)Q Besv feli E hon, Ut sk. Betänkanden,
Stenhammar har ansett det i synnerhet böra
blifva ett föremål för Riksens Hög loll. Ständers
och Regeringens omtanka, att förekomma
den öfverdrifna Consumtionen af bränvin,
då det icke är uti Rränvinets tillverkning, utan
i den omåttliga förtäringen deraf, sorn
dess, både i Moraliskt och Physiskt hänseende,
skadliga verkan på Nationen miste sökas,
Och sorn Consumtionen af det Bränvin,
hvilket, i stöd af Tractaten om Finska
Producters införssel, kan frän utrikes Örter
i Landet inkomma, enligt Herr Doctorns
tanka, är så vida skadligare, som förädlingsvinsten
vid tillverkningen af detta Bränvin
stadnar hos Utländningen, föreslår Herr Doctorn
förbud emot ali införssel af Bränvin,
samt att de Lager deraf, som inom Riket
finnas, måtte, under strängt ansvar för ägaren,
genast åter utskeppas; uti hvilket Anförande
Herr Doctor Knös, samt Prostarne Hagberg
och Almqvist m, fl. sig förenat. Pierr Prosten
Backman och Professorn Agardh åter
hafva deruti öfverensstämt, att en inskränkning
uti Bränvinsbränningsrättigheten vore
till sina grunder orättvis och till sina följder
skadlig, då ett allmänt förbud skulle hindra
den omtänksamme och idoge Landtmannen,
att på ett för honom förmonligt sätt använda
sitt arbetes producter; men bägge framställt
nödvändigheten deraf, att Bränvinets öfverflödiga
förbrukning hammas. I detta ändamål
har Herr Prosten Backman föreslagit
Stadgande af nesliga straff för fylleri och
^ sträng uppsigt å Krog arna, hvilkas antal i
EfSVi och Ekon. Utsk. Betänkanden, filg
möjligaste måtto borde inskränkas, och Herr
Professorn Agardh yrkat, att så väl Krogarna,
som ännu mera Källare, der utländska drycker
och Likörer till salu hållas, borde försvinna.
Men med afseende på nyttan och
nödvändigheten deraf, att ett någorlunda jemnt
gpannemålspris inom Riket befordras, föreslår
Herr Professorn, att SpannemålsDireCtionen
genom en bestämdare organisation
och större utvidgning må försättas i tillfälle
att åstadkomma den välgörande verkan på
Jordbruket, som bör vata dess egentliga och
hufvudsakliga syftemål,
14:0, 15:0, 16:0, 17:0, 18:0, 19:0. Dels
Uti Memorialer, dels och uti Anföranden till
Protocollet hafva utaf VäUofl, BorgareStåndets
Herrar Ledamöter följande yttranden i
frågan om det reglementariska vid Bränvinsbränningen
blifvit afgifna, nämligen af Herran
Forssell och Nyberg, hvilka gemensamt
yrkat, att Bränvinsbränningen icke borde få
med större än 50 kannors Panna verkställas,
men Herr Nyberg serskildt, att KronoBrännerierna
måtte försvinna, och Bränningsrättigheten
förblifva lika i Städerna sorn på
Landet, deruti Pierr Thunell ock instämt; af
Herr Eckhoff hufvudsakligast, att han forsin
del ansåge till Landets väl bidragande, om
Transport af Bränvin från en Province till
en annan förbjödes; eif Herr Arfvidson, att
något förnyande af Riksens Höglofl. Ständers
stadgande i afseende på utöfningen eller inställandet
af Bränvinsbränningen icke vora
af nöden, utan. endast, att i följd af dessa
S2» Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande».
stadganden, en underdånig anhållan om inställning
på längre eller kortare tid, då Landets
gagn sådant kräfde, borde till Kongl.
Maj:t framföras: af Herr Lindberg, J. Persson,
att Husbehofsbränningen efter hans tanka
icke borde inställas, men likväl en inskränkning
i Pannerymden under go kannor
stadgas: af Herr Mitander, att något Bränvinsförbud
icke vore nödigt, men väl den
inskränkning i Pannerymden, att äfven å de
största Egendomar, af öfver, till och med
30,000 Rdrs värde, mer än 50 å 60 kannors
Panna ej finge begagnas, och sedermera i
proportion dertill å smärre Egendomar, dervid
den nu utgående Bevillningen borde blifva
bibehållen, men hela beloppet deraf fördelas
på dem, som idkade Bränvinsbränning i
förhållande till de begagnade BränvinsPannornas
storlek.
20:0 Herr laurell har väl yttrat sin
öfvertygelse om nyttan deraf, att Bränvinsbränningen
icke inställesj men såsom laedel
till förekommande af Bränningsrättighetens
missbrukande föreslagit: 1:0 att afgiften för
Bränvinspannor af öfver 50 kannors rymd ökas
dubbelt för hvarje total: 2:0 tillåtelse
för Städerna att efter deras Mantal få nyttja
mindre Pannerymd än 50 kannor: 3:0 att
Bränvinstillverkare vid ansenligt vite förbjödes
att uppköpa Spannemål till Bränvinsbränning,
hvartill endast Potatoes och andra tjenliga
ämnen borde få användas: 4att utminutering
och hemming af Bränvin så i Städerna
som på Landet endast vissa timmar
Eesv. och 'Ekon. Utsk. Ectllnkandcn. S2i
om dagen iinge ske, och 5:0 att till befordrande
af ordning och strängare tillsyn, så
i afseende på Bränvmsbränningen som minuteringen,
fyra väl kända Personer inom hvarje
Församling valdes att vaka öfver Förfaltningarnes
efterlefnad.
21:0 Såsom Medel, hvarigenom verkan
af ett Bränvinsbränningsförbuds öfverträdelse
skulle blifva oskadlig, har Herr Hulphers föreslagit
det stadgande, att allmogen någon
viss tid efter förbudets utfärdande icke linge
vid strängt ansvar till Städerna införa mindre
partier af Bränvin, och Transport deraf, endast
med ordentelig förpassning, tillåtas, då
osvikeligt bevis kunde företes, att Bränvinet
före förbudstiden vore tiilverkadt. Yrkandes
för öfrigt Herr Hulphers, Sika med Friherre
Ankarsvärd, att krig eller hungersnöd livar
för sig måtte blifva skäl till Bränvinsbränningens
inställning.
22:0 och 23:0 Herrar Lindström och
Lindberg Pehrsson hafva, den förre yrkat
Krogarnes indragande helt och hållet, men
den sednare blott afskaftandet af alla mellan
Gästgifvaregårdarna varande, samt att antalet
af Städernas i Bion af Folkmängden sålunda
inskränkas: att för 500' mantalsskrifne
Personer endast en Krog vöre tillåten, och sä
vidare, utom det synnerliga afseende, som
borde fästas å nödvändigheten af deras förbjudande
nära Kyrkorna.
24:0, 25:0, 26:0, 27:0, 28:0 Uti Hedervärda
BondeSlåndet hafva Memorialer och Anföranden
i ämnet blifvit afgifne af Riksdags
-
laz
Ecsv. och Ekon. Utsk. Eetänkändéii.
fullmägtige: Änders Christ offer sson från K rö*
nobergs Län, som yrkat rättighet för hvaf
öch eri* att af eget tillVerkädt Bränvin få för*
sälja så liten qvantitet som lie 1 cist: ai Botvid
jonsson från Östergöthland, söm ansett det
rädiigast att Bränvirisbränningen alltid* äfvert
titan afseende på miss vext * blefve frigifven?
äf Peht Bengtsson från Halland* efter hvarå
tanka hrtsbehöfsbränvinsbrririnirigeri icke bof*
de få med störte än 50 kannors parina verk*
ställas, öch noga tillsyn* så väl af Församliri-»
g arnes KyrkoREd, som Pupliqve Åklagare
hållas deröfver* att icke Hvete, Råg och Körn*
utan endast Slösäd och Rotfrugtet till Branvinsbränning
användas; men till Ijämmandé
äf den tilltagande smaken för stärka drycker
anset Memorialets författare något Säkrare
iriedel icke gifvas, än att man söker förekom*
tnä insteg af begäret dertill* vid den tipp ve*
xände Generationens uppfostrarn 1 Sammanhang
med dessa Memorialet hafva äfven lie*
re af Ståndets Ledamöter yttrat sina tankar
i afseende på Pannerymden, och Pliiralitetert
Varit af den mening* att icke större än 50
kannors Pannor borde ia begagnas* med Hat*
tar till -fdels rymd emot Pannan: hvarförutan
förre vice Talemannen Jon Jonsson från Bie*
hinge föreslagit, att deri, som ägde linder
ioö Rd. hemmansvärde, icke måtte tillåtas*
att i progressivt förhållande begagnå större
Panna, ärt af 55 kannors rymd* såsom deri
minsta, hvarmed Bränvin af Potatögs med någorlunda
fördel kunde tillverkas, och Jon
Viklund sökt leda uppmärksamheten på olämp®
BeSV. och Ekon. JjtSk. Bctänkäticle/t.
ligheten af det stadgande* att Ståndspersoner
å Landet* som ej äga hemman, äro fräii
rättigheten att tillverka Bränvin utestängda.
25:0 Vidare är af RikSdagsfuIlmägtigeri
Gustaf Larsson från Stockholms Län änfördt,
hurusom, genom tillsättande af flera Serskilda
Beslagare och Uppsyningsman, till har.dKafvände
af författningarne angående L11 shell
ofsbrän vinsbränningen och., dermed gemenskap
ägande ämnen, Allmogen mycken olägenhet
tillskyndas, heldst deSsa Personer ofta,
dels genom våldsamheten, dels ock genom
Svekfulla åtgärder Skola förorsaka hvarjehanda
oredor och kostnader för den enfält*
diga |Landtmannen, i anseende hvartill Riks*
dagsfullmägtigert ock yrkat afskafFande af dylika
serskildt tillsatte Uppsyningsman, såsom
efter hang tanka helt och hållet öfverflödi 2a*
-i -i - - t)
om cle Ordinarie Krono* Aklagarne i Orten
fullgöra sina tjenstepligter.
26:0 Riksdagsfullmägtigen Petter Anderå*
SOn från Halland åter har Uti ingifvet Memorial
äskat det stadgande, att Arrendator icke
må få utöfva Bränvinsbränning för annan arrenderad
Jord, än den han verkligen sjelf brukar,
på det att missbruk i detta afseende mi
kunna förebyggas, samt att Bränvinsrättighepen
endast må beräknas i mon af den Jord,
SvOih bebrukas, men å Qvarnar eller andra
dj lika lägenheter, vid bestämmandet af Panneuymden
alseende icke göras, Sluteligert
haf\'-’a
.27:0, 28:0, 29:0, i afseende på Bränvins*
thinu tv ringen, Riksdagsfullmäktige Johannes
224 Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden.
Olsson från Elfsborgs Län, och Jon Jönsson
samt Nils Mansson från Skåne anfört, den
förstnämnde, att han ansåge Bränvin? minutering
å Gästgifvareg årdarna böra emot lärn»
pelig afgift ti!latas: Jon Jönsson, att, efter
hans tanka, det borde vara hvarje hemmansägare
tillåtet, att till en och annan vägfarande
eller tågande troppar få föryttra Bränvin
af egen tillverkning, äfven till den ringa
qvantitet af halft qvarter eller jungfru- men
Nils Månsson deremot ansett olänapeligt, att
i allmänhet tillåta försäljning af mindre qvantum
än ett stop, hvilket han derföre såsom
ett Minimum föreslagit.
Med den sorgfälligaste granskning har
Utskottet genomgått, ej mindre de nu remitterade
Memorial, än hvad för öfrigt i detta
hänseende är anfördt uti de vid föregående
Riksdagar afgifna Betänkanden, samt påbjudet
uti de härom utfärdade Kongl. Förordningar;
hvad verkan de vidtagna och tid efter annan
förändrade åtgärder medfört för Åkerbruket,
näringarna och enskilda hushållningen, hvad
inflytande de ägt på det häruti rådande allmänna
tänkesättet och deraf beroende efterlefnad;
huru och i hvad nion de åstadkommit
brytning mellan den enskilda vinningslystnaden
och Lagens fordringar— allt detta
ingår så hwfvudsakligen uti ämnets pröfning,
att den thy förutan icke kan företagas, än
mindre med någon framgång fulländas. Det
kan likväl icke vara Utskottets tanka att fördjupa
sig i dessa undersökningar, då hvarje
serskild Ledamot af de Respectiva RiksSt|n
-
Beil), och Ekon. XJtsk. Betänkande»,. 22j
'dert endast b eliof ver återkalla i sitt minne
törflutna tider, för att med lätthet uppgöra
resultaterna. Uti ett mindre kändt ämne,
Vore en Historia om dess olika behandling
oeh en utveckling af följderna, samt de orsaker,
som dem framkallat, på sitt rätta ställe.
Här åter skulle den vara ej mindre onödig
än vidlyftig och tröttande, då alla skrifter
öfverflöda af dessa frasaställningar oell
snart sagdt hvarje individu uppgjort sin serskilda
åsigt af en sak, hvaruti en hvar må
Ilända icke alltid sjelf kan göra sig reda för
det inflytande på omdömet, hvartill egna Interesset
eller förutfattade meningar kunna
föranleda. Genom dessa allmänna reflexioner
är således Utskottets enkla syftemål, att
blott utmärka den väg Utskottet följt, vid
dessa sakers behandling, nämligen erfarenhetens,
förenad med möjligheten för beslutens
verkställande, och att tillika väcka Riksens
HöglofL Ständers upplysta uppmärksamhet
derpå, att detta torde vara den enda väg,
hvarpå så stridiga åsigter och intressen kunna
förenas till ett sammanhängande helt. En
tydlig och klar Lag, som genom sin ålder
vunnit helgd, samt genom sin oftare tillämpning
erhållit bestämda och allmänt kända
former, bör alltid föredragas framför de stundeligen
ombytta författningar, hvilka, framkallade
af ögonblickets skenbara, kanske äfven
någon gång verkeliga nyttor, likväl ickebestå
med den allmänna villjam fordringar,
Bihang till RiksSt, Brot. Igiy-igig, 8ub Sunil, N:r 20. gm
22.6 Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Troget dessa grundsatser, har Utskottet
utgått från den synpunkt, att de möjligaste
mindsta förändringar äfven vore de bästa, eller
rättare de enda med förmon verkställbara.
' Det har föreställt sig, att Författningen
af den 6 September 1815 vore en skäligen
jemnad medelväg mellan 1809 års öfverdrifvet
liberala Anda och 1812 års fruktande aningar,
bägge uppkomne af den rådande sinnesstämningen
och utur menniskolynnets vanliga
benägenhet till öfvergång från den ena
ytterligheten till den andra, lätt förklarade.
Det har äfven tyckt sig finna, att omförförmälda,
nu gällande författning, i sitt hela
tagen, ofceräknadt vanan att åtlydas, äger för
sig temmeligen enhälligt den allmänna rösten;
en förmon, som vid all lag är af utmarktare
värde än att den för några mindre betydande
olägenheter och skenbara brister bör
uppoffras.
De remitterade Memorialen befästa ytterligare
denna utsaga, då, med några få undantag,
de, i allmänhet och uti sjelfva grunderna,
icke yrka några hufvudsakliga förändringar,
utan till större delen endast åsyfta
en klarare bestämning uti föreskrifterna
och deras bättre tillämpning uti mindre detailler.
Då Utskottet derföre, i stället för att
serskildt upptaga och besvara hvarje Författares
uppgifter och förslager, följer ledningen
af ofvannämnda Författning; anser det
sig derigenom vinna ett dubbelt ändamål:
Besv. och Ekon. Utsk. Bettinkanåm.
Det ena, att lättare må synas, på hvilka anmälanden
Utskottet, med förbigående af de
öfriga, trott sig böra fästa något afseende;
Det andra, att Riksens Höglofl. Ständer
kunna hastigare och med en öfverseende
blick, i hvarje serskildt hänseende, fatta sitt
beslut, då förslagen upptagas i naturlig ordning,
än då de lemnäs åt sjelfva Memorialens
tillfälliga, och af fremmande anmärkningar
ofta afbrinna uppställning» Att Utskottet
anser de Articlar, Paragrapher och
Momenter uti förordningen, hvilka icke vidröras,
böra blifva oförändrade och i sin fulla
helgd, lärer knappast behöfva erinras.
i:o Vid i § i Mom» tillstyrker Utskottet
den förändring, att Bran vinsbränningen
må inskränkas till nio månader om året,
nämligen ifrån och med den 16 September
till och med den 15 Juni, samt således
vara inställd under de Tre Sommarmånaderna,
halfva Junius, Julius, Augustus och halfva
September. Detta stadgande, som, tilökt
med ännu en månad, i underdånighet tillstyrktes
af 1812 års Ständer oeh af Kongl.
Majit i Nåder då fastställdes, synes vara det
rätta och med charakteren af husbehofsbränning
mest öfverensstämmande. Rättigheten
att under dessa månader tillverka Bränvin
medför i allmänhet förlust. En omtä» ksam
Landthushållare använder icke dertill denna
tid, då yttre omständigheter göra tillverkninningen
mindre gifvande, då rotfrugter i brist
af förvaringsmedel föga eller intet kunna
användas, då kreaturen på Sommarbetet
22g Best), och Sion. ZJtsk. Betänkcmden.
icke behöfva dranken, och då alia användbara
dagsverken böra besparas för Jordbruket.
Det har väl icke undfallit Utskottets om»
tanka, att händelser gifvas, då någon gång,
äfven under denna årstid, ett bränvinsbrännt
kan af behofvet framkalla*. Men Utskottet
anser dessa händelser vara så få, att deras
afseende bör gifva vika för afskafiandet af de
vida större missbruk, som igenom denna inställning
förekommas, att förtiga, det hvarje
god Lags högsta ögnamärke bör vara, att leda
sinnena till fattande af rätta grundsatser,
om de förut saknas eller missledas af ögonblickets
falska beräkning. — Må hända kan
i en framtid detta förbud upphäfvas, då genom
fria husbehofsbränningens fortfarande
allmänheten kommit i erfarenheten om dess
rätta användande — men för det närvarande
tror Utskottet denna författning hufvudsakligen
ingå i ofvannämnda syftemål.
Skulle Riksens flögloll. Ständer gilla Utskottets
tillstyrkan, blifver likväl i sammanhang
dermed nödigt stadga: 1:0 Att något
afdrag för denna tid på Bevillningen icke
får ske, utan bör den utgå till sitt fulla
belopp efter helt år räknadt; 2:0 att
bibehållen och ifrån tillåtna tiden besparad
drank, såsom högst nyttig för kreaturen,
må utan åtal eller bevisningsskyldighet
få alla årstider ägas och användas, samt
sluteligen, att försegling å Bränvinsredskapen
under ofvannämnda månader ej må komma
i fråga, såsom, åtmindstone i detta fall, olämpelig
samt alltid för Kongl. Majit och
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Kroaan kostsam samt för Innejiafvaren ej
mindre besvärlig att besörja, än för de publiqua
Embetsman att verkställa. Skulle, genom
underlåtande af dessa försigtighetsmått,
något lagbrott i aflägsnare Orter och med
mindre Pannor framsmygas, är det af föga
betydenhet emot den åsyftade verkan i det
hela.
2:0 Uti det Land, hvarest ett hardt klimat;
åtfölj dt af stundom inträffande svåra naturhändelser,
bedrager Jordbrukarens hopp
och utsätter Landets innevånare för brist på
de till Brödföda nödvändigaste ämnen, lära
väl få kunna sätta i tvifvelsmål, att hogsta
magten bör aga medel till vidtagande af alla
de anstalter, hvilka kunna förekomma en
sådan, den rysligaste af alla belägenheter.
Men då Svenska Folket alltid med fullt
förtroende uppdragit sin Konung den rättighet,
att i sådana händelser bestämma, om
och när Kusbehofsbränningeris inställning under
den annars tillåtna tiden bör härtill
kunna bidiaga, har det tillika beledsagat detta
uppdrag med underdåniga önskningar, att
den icke måtte begagnas oftare än då yttersta
behof det kräfver. De former och ordalag,
som härvid blifvit nyttjade, hafva varit
föremål för många anmärkningar af alldeles
stridig beskaffenhet. Utskottet vågar för sin
del tro, att rätta medelvägen genom inga
vissa ordalag kan bestämmas. Vid förliden
Fiiksdag nyttjade Utskottet i s«tt Betänkande
till Riksens Högloft. Ständer: Total miss-.
vext i Rikets mest sädesgifvcmde provincer
830 och Ekon. Ulsk. Beteinkanden.
i en tid då krig hindrade ali tillförsel af
utländsk Spannemål. Men krig kan vara
af den art och förås med det Folkslag, att
införsel af utländsk Spannemål, i händelse
den tarfvas, icke derigenom förhindras. Tvärtom
kunna utan krig sådana omständigheter gifvas,
då denna införssel är stängd, antingen
genom missvext hos sjelfva de Spannemålshandlande
Nationerna, eller genom krigstillstånd
inom dem sjelfva. Missvext inom
Landet inträffar äfven ofta, dels partiel dels
total, utan att verkningarne deraf genom
bränvinsförbud förekommas. Snarare derigenom
grundläggas för de kommande åren;
hungersnöd, då varan icke står att emot contanter
eller i utbyte erhålla, är icke det samma
som dyr tid, eller genom conjuncturen
förhöjda Spannemålspriser, hvilka snarare
höjas än sänkas genom tillkommen dyrhet
å ett annat behof.
Då Utskottet uti 2ne afgifna, och af gne
Respectiva Riksstånd gillade, Betänkande»
redan yttrat sin tanka om de för Landets
hushållning högst menliga följder, sorn skulle
härflyta af Husbehofsbränniagens inställning,
annorledes, än i högsta nödfall, får
det nu endast hänvisa till de der åberopade
grunder, och tillika vördsamt föreslå, att sluteliga
bestämningen öfverlemnas åt Konungens
visa Beslut, under den i allmänhet yttrade
underdåniga önskan, alt sådan inställning
aldrig måtte kunna komma i fråga lita
n i det enda fall, då absolut brist på Spannemål,
både hemma i Landet och på de utri -
Besv och Ekon. Utsk. BetänkancLen. 231
kes Orter, hvarifrån Säd vanligen hemtas,
gör, att verkelig hungersnöd befaras.
Uti ett Memorial yrkas rättigheten til!
partiel inställning af Bran vinsbränningen uti
de provincer, hvarest missvext eller andra
orsaker sådant föranleda, under det den i andra
Rikets orter vöre tilläten. Utskottet
vågar icke härå tillstyrka bifall. Nationen
är ej van vid en sådan olika lottning, och.
den skulle troligen leda till split och missunsamhet,
samt är dessutom stridande emot
den inbördes handel och utbyte, som alltid
bör råda Rikets provincer imellan.
5:0 Då x §ns 2:dra moment ti listyrkes
att förblifva oförändradt, såsom i sig sjelft
klart och bestämdt, så innefattar det äfven
tydlig föreskrift, huru förhållandet bör vara
med Comministrar, Klockare, Arrendatorer
m. m. hvilkas rättighet till BränvinStillverkning
blifvit yrkad. Enär Förordningen nämner
Hemmansinnehafvare men ej ägare, föl -  jar deraf, att den som, med hvad rättighet
sorn heldst, brukar någon jord med åsatt
Hemmantal, eller utjord och annan lägenhet
med extra rotering, vare sig såsom ägare,
Boställsinnehafvare eller Arrendator, honom
tillkommer äfven den, samma lägenhet åtföljande
rättighet till Bränvinstillverkning. Och
om ofvannämnda Ecclesiastika Embetsman med
deras vederlikar icke innehafva några sådana
af jord åtföljda lägenheter, så hvarken
böra eller kunna de denna rättighet begagna.
Hvad åter beträffar den nödvändigheten, att
förekomma chimerika ArrendeContracter,
2 3 2
Ecsv. och Elon. Vtik. Betänkande»,
hvarigenom Torpare med flere kunna åtkom-»
ma oiaglig Bran vinstill verkning och hvarom
äfven blifvit erinradt; så lärer detta icke genom
Lagens bokstaf kunna förekommas, titan
beror pä vederböra*des tillsyn,*att Lagens
föreskrift i hvarje serskildt fall noga iakttages,
4:o Då uti gdje Momentet af samma §»
sjelfva grunden för till verkningsiättiglietens
qvantitet eller den tillåtna Pannerymden bestämmes
efter Hemmanets värde, anser Utskottet
sig häruti icke böra föreslå någon
förändring; Förslager fattas val icke på uppgifter
af andra beräkningsgrunder, såsom efter
Jordebok åsatt Hemmantal, Personal, utsäde
och produktion af jordfi ugter, antal af
framfödda kreatur m. m. Men ehuru flere
af dessa uppgifter visserligen äga för sig'taJanda
skal, en del af sammanhanget mellan,
tillverkningen och consumtionen, andra åter
af nödvändigheten att sätta denna tillverkning
i noga samband med ett väl inrättadt
jordbruk , finner Utskottet dem likväl icke
vara af öfvervägande vigt, och framför allt,
icke åtföljda af den säkra beräkningsgrund,
sorn gör dem för verkställigheten användbara.
De flesta och antagligaste innebära i
sin natur så mycken svårighet för sin rätta
bestämning, äro underkastade så vanskliga
ombyten samt lemna så öppet tillfälle för
osäkra uppgifter, hvars controllersnde nästan
är omöjligt, att deras antagande, såsom
grundprincip, troligen skulle göra dem tili
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 233
föremål för ständiga tvister och gifva tillfällen
till missbruk, hvilka verkställande mas
o
• O
ten pa intet sätt kunde förekomma, Utskottqt
tviflar således icke att tillstyrka, det
saken måtte förblifva vid hvad nu stadgadt
är. Likväl bör anmärkas, att då hemmanets,
hemmansdelens eller lägenhetens värde
namnes, vigar hela författningens esprit,
att dermed menas sjelfva jorden och thy åtföljande
tillhörigheter, meri ej de fabriker,
bruk, qvarnar och inrättningar, af jordbruket
oberoende, hvilka på egendomen kunna
finnas. En Sydligare bestämning torde således
finnas nödig, nätnl. att dessas värde icke
får ingå uti det, som utgör grunden för
rättigheten till pannerymden, och för en
nogare tillämpning häraf böra, vid bevillningstaxeringar,
sådane tillhörigheter serskildt värderas
samt uti jordens och hemmanets värde icke
upptagas. — Man har äfven velat påstå,
att beskaffenheten af det ämne. hvaraf bran»
insbränningen verkställes, borde afses säborn
bestämningsgrund för sjelfva rättigheten
dertill. Således har blifvit yrksdt, dels att
primitiva tillverkningsrätten och pannerymden
skulle regleras efter den areal, som vore
med potates och jordfrugler besådd, dels
efter den deraf skördade Qvantitet, och slutligen,
att vid någon gång inträffande oundgängeligt
förbud, det skulle vara tillåtet, att af
dessa ämnen fortsätta bränningen, men ic
o
'
ke af Spannemål. Till vidtagande af dessa
mått och steg kan Utskottet ingalunda tillstyrka.
Att förtiga, det Controllen knappast
*34 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
later tänka sig, än mindre kan verkställas, äro
sådana inskränkningar rakt stridande mot
jordens fria användande, som bör Sigga till
grund för alia Ekonomiska författningar,
samt föranleder dessutom till ständig förändring
i pannerymd, så menlig för ägande
rätten sorn vidrig för allmänhetens opinion.
Utskottet tror sig väl med säkerhet förese
den tid tillstunda, då hvarje omtänksam hushållare
dertill hufvudsakligen begagnar endast
dessa ämnen, äfvensom erfarenheten visar,
att denna verkan till en stor del redan
är framkallad, samt bör genom alla slags efter
döm en och upplysningar vidare gynnas.
Men att fortskynda den genom tvångslagar,
anser Utskottet hvarken nyttigt eller lämpeligt.
5:0 Men deremot tror Utskottet sig böra
väcka Riksens Höglofl. Ständers upplysta
uppmärksamhet på verkningarne af den i
detta Moment tillåtna ändra pannerymd, utöfver
90 kannor, på egendomar till ett värde
af 15000 Rd. och derutöfver. Denna pannas
tillvarelse synes uppenbart motsäga sjelfva
benämningen af husbehofsbränning5 och
om man allvarligen vill återföra tillverkningen
till en mot detta namn svarande betydelse,
lärer någon utöfver 90 kannors
sammanräknade belopp tillåten pannerymd
på en och samma Egendom icke kunna dermed
förenas. Med en dylik pannas oafbrutna
gång under nio månader af året kan så
mycket bränvin tillverkas, att visserligen
personalen, äfven på den största egendom,
Eesv. och Ekon. Ut.ik. Bctänknnden. 135
icke har af nöden mera till förtäring, och
ändå icke så obetydligt öfverblifver till
måttligt afsalu. Om någorstädes ett på jordfrugter
rikare åkerbruk skulle tycka sig behöfva
och med fördel kunna begagna en
större pannerymd, lära dessa fall åtmindstone
för närvarande vara mycket sällsynta, och
således ägarnes individuella intressen böra
vika för det stora missbrukets förekommande,
att utifabrikshus afverka en större mängd spannemål
oftast af stridare slag,'än med landets
väl är förenligt. Utskottet tillstyrker derföre,
att denna rättighet må försvinna samt
ingen tillåtas, att uti ett och samma hus, eller
på en och samma egendom af hvad storlek
och värde som heidst, begagna mer än
en panna om 90 kannor, eller flera mindre
pannor med en sammanräknad rymd af högst
samma belopp, då, i händelse af bifall till
denna tillstyrkan, alla ställen i förordningen,
hvarest denna tillåtelse medgifves, komma,
att i likstämmighet härmed förändras.
Likväl linner icke Utskottet skäl vara, att
i detta afseende föreslå annan förändring uti
5te momentet, än den som directe afser detta,
nu föreslagna förbud utöfver 90 kannors
pannerymd, på samma Egendom. Ty om flera
serskilda egendomar till ett värde för
hvardera af 15,000 Rdr och deröfver finnas
uti en ägares eller brukares hand, bör äfven
på hvardera, de må vara belägne på större
eller mindre afstånd, men då de brukas med
serskildt folk och serskilda dragare, tillåtas
denna pannerymd. Missbruk kunna visser
-
236 Bcsv. ochEkon Utsk. Betdnkanden.
ligen härvid förefall®: men retelsen dertill
förekommer till en stor del genom förbudet
att äga större pannerymd uti samma hus
eller på samma egendom. I alla fall uppvägas
de icke a£ det å motsatt sida uti fria
husbehofsbränrtingen annars införda tvång,
att en ägare äf flera egendomar, kanske
till flera hundrade tusende Rdrs värde med
deremot svarande folk och dragare, icke
skulle till husbehof, det är, till ett emot denna
förbrukning svarande qvantum och i sammanhang
med ett derefter afpassadt jordbruk,
få tillverka en vara, hvilken så hufvudsakligen
ingår uti dess påräknade hushållning.
6:0 Enär, uti följden af sdje momentet
är tillåtet, att äfven med det mindsta Egendomsvärde
begagna en 50 kannors panna
och derunder genom ingående uti maximum
af första klassen, så är derigenom den olägenheten
förebyggd, att någon tvingas nyttja
en mindre panna ä'n af 35 kannors rymd,
som är den mindsta, hvilken med någorlunda
fördel kan brukas vid användandet af potatoes.
Men att för öfrigt, enligt några Memorialers
yrkande, inskränka rättigheten inom
Classerna till mindre pannerymds begagnande
med erläggande af progressiv afgift,
än hvad samma Glassens maximum utstakar,
dertill tror Utskottet ingen anledning förefinnas.
Någorstädes skall gränsen vara: denna
synes naturlig, och tillstyrkes derföre att
få blifva orubbad.
Det äfven uppgifna förslag, att, till vinnande
af nödig controll, alla pannor både
/
Besv. och Ekon. Utsk. Eetunkanden. £3?
små och stora, skulle inmuras, anser Utskottet
vara emot ägares fria disposition af sin
egendom, i allmänhet, och mindre förmögne
hemmansägares fördel i synnerhet, så stridande,
att det till skärskådande icke kan uptagas.
7:0 Vid 6 momentet tillstyrkes den förändring,
att Pannerymden och afgiflen må bestämmas,
efter det af föregående årets
PröfningsComité fastställda värde, hörandes
derför® denna Comités Handlingar alltid
vid mantalsskrifningen vara att tillgå. Skälet
härtill är klart. Om någon af en. falsk beräkning
vill, för att ernå en större Bränvinstillverkningsrättighet,
uppsätta sin egendom
vid bevillningstaxeringen till ett större värde
än han verkligen äger, skulle detta, om Författningarne
derefter lämpades, kunna af PröfningsComitén
andras och missbruket förekommas.
Dess ultimata åtgärd synes således
vara rätta bestämningsgrunden.
8:0 Då uti 11 momentet, efter en viss
fastställd tariff, sedan upmätningen är verkställd,
afdragning tillätes för kokrummet till
2 å g kannor, hvilka icke få ingå uti afgiftens
beräkning, måtte meningen vara, att denna
afdragning sker, innan afgiftens storlek bestämmes,
och ej efteråt. Flerestädes skall
hafva handt, att genom ett motsatt förhållande
den skattskyldige kommit att beläggas
med större progressiv afgift, än hvartill han
är förbunden. Till exempel en panna) uppmätes,
sorn innehåller 57 kannor, derefter
taxeras ägaren till 8 sk. afgift per kanna. Sedan
aidragas 2 kannor, då han erlägger skatten
£30 Besv. och Ekon. TJtsk. Betti nkanden.
efter samma belopp för 55 kannor utom elen
progressiva förhöjningen af 50 procent då
denna äger rum. Hade afdragningen skett
före taxeringen, hade hans betalningsskyldighet
endast blifvit efter 6 proc. per kanna
och så vidare i tilltagande qvantit, ter. Detta
synes böra i författningen bokstafligen
förtydligas, så att ingen tvetydighet vid dess
rätta tillämpning kan äga rum.
Hvad för öfrigt angår de uti detta och
föregående moment gjorda stadganden om
tillåten Bränvinsredskap och sättet för dess
uppmätning, finner Utskottet, oaktadt flere
ingifna förslagex-, icke skäl, att deruti tillstyrka
någon förändring, Olämpligt skulle
visserligen vara, att lägga band på industrien
och derigenom förekomma sådana uppfinningar,
hvarigenom både tillverkningsämne»
bränsle, tid och dagsverken besparades, då
verkställande mag ten äger säkra medel att
med fästadt afseende å de för tillverkningens
qvantitet och afgifternas beräkning
stadgade grunder, anvisa det sätt, hvarpå sådana
inrättningar kunna begagnas och det
Ställe der de böra tillåtas.
9-0 Emot ingen punkt hafva flere anmärkningar
förenat sig än emot ödra §ns första
moment, som stadgar Städernas rätt att tillverka
bränvin, och sättet, att den utöfva.
Utskottet har derföre med största noggrannhet
samlat alla skäl, som tala för och emot
denna rättighet, för att derigenom bana vägen
för ett grundadt omdöme.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. £39
Efter Utskottets tanka härleda sig olika
påståenden i detta fall från de olika synpuncter,
hvarutur saken betraktas. De, sorn
utgå från den primitiva Theoretiska grundsatsen,
som bestämmgr naturen af Stadsmanna
näringen i allmänhet, och deremot bränvinsbränningen,
såsom helt och hållet tillhörande
jordbruket, samt bådas inbördes reaction
på hvarandra, äga talande skäl att yrka
den förras uteslutande från denna rättighet.
De åter, som, med tillhjelp af statistikens och
erfarenhetens ledtråd, betrakta Svenska städernas
local samt närr arande skick och läge, bestrida
detta uteslutande, såsom med deras bestånd
och öfriga omständigheter icke förenligt.
Och då denna sednare åsigt för lagstiftaren
synes vara den rätta, enär städerne böra
betraktas, icke efter hvad de kunde vara,
eller må hända för framtiden blifva, utan hvad
de nu äro, så bör väl ock förhållandet derefter
bestämmas.
Svenska städerna äro, med några högst
få undantag, jemte sin stadsmanna rörelse
äfven till större eller mindre del jordbrukare.
De fleste af dem hafva icke obetydlig,
sig anslagen jord, och ehvad som kan med mer
eller mindre skäl invändas emot deras förbindelse
att använda denna jord, lärer den nu
mera svårligen stå att skiljas från ett fritt
bruk, till framalstrande af behöfliga landtmanna
producter, utan att allt för mycket
såra ägande rätten och näringsfriheten, i
händelse man allvarligt önskar och kan hoppas,
att städerna återlemna till landtman
-
14® Beesv. och Ekon. Utsk. Betänliahclert*
nen elen del af denna frihet, som rörer slö?*
defliten och handtverkerierna. De åter, hvilka
icke hafva serskildt sig anslagen jord,hafva genom
arrenden och köp i sina grannskap åtkommit
såmånga jordlotter, att genom dessas kloka
bruk och ofta till största bördighet uppdrifna
afkastning de behof af färska lifsmedel kunna
fyllas, hvilka en glest bebodd kringliggande
landsbygd sparsamt erbjuder. De skulle derföre
finnas uti en svår belägenhet, om de ej
skulle framföda kreatur, dels till bestridande
af deras nödvändigaste körslor i och för deras
borgerliga yrken, samt för de fleste af
dem åliggande betungande skjutsskyldigheter,
dels till ernående af mjölk och. josdfrugter.
Och då man medgifver dem rättigheten eller
snarare nödvändigheten, att hålla en ladugård,
huru inskränkt den än må vara, lärer väl
icke, utan orättvisa, husbehofsbränningen, såsom
häruti hufvudsakligen innegående, kunna
dem betagas.
A en annan sida betruktadt, skall consumtionen
af bränvin uti Städerna nödvändigt
vara betydlig, dels för eget behof, 'dels för
fremmande arbetsfolk. Dä tillverkningen pä
Dandet är reducerad till hvad den egenteligen
ber vara, husbehof och icke afsalu, åtmindstone
ej i större partier, skulle, om man beto
ge Städerna denna rättighet, ett af de två
inträffa, att antingen brist visade sig och priset
öfver höfvan uppstegrades, eller, som är
ännu värre, tillfälle öppnades för införsel af
Utländskt Bränvin. Hvad åter den befarade olägenheten
af för vida utsträckt tillverkning
Besv. oek Ekon. Vtik. Betänkande». *4*
beträffar, så kan väl ej nekas, att den så väl
i denna som nästan alla saker af vigtig påföljd
icke kan fullkomligen undvikas. M> n
en stor del deraf torde förebyggas genom det
ofvan föreslagna förbud, som bör vara gällande
så väl för städer sorn för landsbygd, att,
under intet villkor, större sammanräknad pannerymd
än till 90 kannor får uti ett hus begagnas,
hvarigenom de större Fabriker äfven
i Städerna förekommas. Dessutom kan icke
Utskottet skilja sig från deh öfvertygelse,
hvilken redan af den hittills vunna ringa erfarenheten
är bekräftad, att under ett oafbrutet
fortfarande af fria husbehofsbränningen,
skall bränvin nödvändigt blifva på
landsbygden tiliverkadt, med vida ringare
koätnad än i städerna, och följaktligen skall
tillverkningen der så småningom af sig sjelf
afstadna, och slutligen icke drifvas vidsträcktare
än för eget behof, och till nödig motvigt,
i händelse landtmannen skulle för högt
uppsätta sina priser. — Till dessa skäl bör
äfven läggas, att det ansenliga belopp
villningen, sein utgår af städerna i och för
bränningsrättigheten, är omöjligt för Kongl.
Maj;t och Kronan att mista, men blifver ganska
svårt och känbart för de skattdragande, att
på annat sätt fylla, serdeles då den till indragning
föreslagna 90 kannors panna redan
förorsakat en icke obetydlig mistning.
I stöd af nu anförda skäl, hvilkas fulla
giltighet Utskottet trott sig icke kunna förneka,
tiilstyrkes, att städernas bränvinstilltill
Mike#*, fröt, >8»7»>8i8? 8;<i* Sml N;r 31. 32.
Besv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden.
verkningsrättighet efter nu gällande förfalt*
ning blifver oförändrad, endast med den allmänt
föreslagna inskränkningen af högst 90
kannors pannerymd uti ett verk. I sältet att
utöfva denna rättighet samt normen för dess
beräkning synes icke heller någon förändring
böra äga rum. De mer eller mindre användbara
förslager, som härtill blifvit gjorda,
uppväga icke skadligheten af en utan tillräcliga
skäl ombytt författning, hvaraf större osäkerhet
vid tillämpningen och mindre enkla
beräkningsgrunder, torde slutligen blifva den
enda vinsten.
10:0 Vidkommande kronobränneriernas tillvarelse
uti Stockholm, Götheborg och Carlskrona,
hvarom samma §. 3 momentet stadgar,
så förekomma derom uti de remitterade
Memorialen ganska olika, till och med
motsatta förslager. Någre önska deras fortfarande
efter nu gällande grunder, andra åter
deras afskaffande, andre deras utvidgande
efter en större skala, för att kunna styra
den enskilda tillverkningen. Då Utskottet
för sin del anser det sista förslaget icke vara
förenligt, hvarken med behofvet, eller
med naturen af husbehofsbränningen, såsom
varande, om den skall uppfylla sin bestämelse,
en fri landtmanna näring, sä tror det
tillika, att en medelväg rättast sökes emellan
de bägge första uppgifter. Det föreslår derföre
Riksens Högloft. Ständer den underdåniga
tillstyrkan, att Stockholms Kronobrännerier
måtte förblifva hvad de nu äro och efter
samma stadgande förvaltas under full
Besv. oeh Ekon. XJtsk. Bctlinkanden. *45
tillförsigt, att Kongl. Majit icke lärer underlåta
i Nåder anbefalla inställning af bränvinstill
verk ningen derstädes, då spannemålspriserna
inom Stockholms stad och angränsande
trakter öfver böf van uppjagas eller fara för
brist verkeligen inträffar; ehuru någon inskränkningförde
öfriga Rikets orter icke kommer
i fråga; men deremot Kronobrännerierna
Uti Götheborg, så snart det derstädes ingångna
Arrende-Contract slutas, och uti Carlskrona
indragas, sami» att bränvinstillverkningen
derstädes må upplåtas åt innevånarna efter
enahanda grunder som för de öfriga städarna
fastställde äro. Skälen härtill äro tydliga,
samt till en stor del bekräftade ej mindre af
sednare tiders erfarenhet, än dessa städers egen
önskan. Uti Carlskrona hav bränneriet,
i brist på nödig utkomst, icke burit sig och
är derföre nedlagdt, förmodeligen af det skäl,
att behofvet af bränvin lättare och för bättre
pris fylles genom inköp från Blekinge, hvarest
tillverkningen af jordfrugter är så högt
drifven. Hvad åter Götheborg beträfFar, torde
belägenheten för en lättare transport ifrån
flere Inrikes orter, sammanlaggd med en
måttlig egen tillverkning, hvilken med der
varande rikare tillförsel af rudimaterier, titan
skada kan förenäs, fullt ersätta Kronobränneriets
stalie. Ett helt annat förevetande
fram ter sig i Stockholm» Den der sammanstötande
folkmängd af alla slag skall naturligtvis
framkalla en ojemförligt större
consumtion af bränvin, än hvad man kan Öfverlemna
åt slumpen af en ojemnare tillförsel;
*44 Btsv. och Ekön. Ucsk. Betänkande»..
i händelse man ej genom öfverdrifna priser
skail föranleda den förderfliga införseln aF
utländskt bränvin, hvilken här så lätt i första
handen låter verkställa sig, eller ock
framkalla närliggande provincers förstörande
tillverkning, hvarpå icke saknas talande exempel.
En inrättning, som står under allmän
uppsigt och, oberoende af egna intresset,
efter säkra grunder styrer alla dessa ojemnheter,
synes följaktligen här vara på
sitt rätta ställe, att förtiga den constatéräde
sanning, det Kongl. Allmänna MagazinsDirectionen
behöfver densamma både för inrättningens
bestånd och för användandet af sjöskadad
eller förlegad spannemåi. Likväl anser
Utskottet Riksens Höglofl. Ständers underdåniga
tillstyrkan böra åtföljas af den
önskan, att vid inträffande större tillförsel
af potatoes, samt deraf följande nedsättning
i priset, Direc.tionen måtte deraf göra inköp
och använda dem vid kronobrännerierna, dels
för att uppmuntra produetionen medelst varans
hållande uti ett jemnt pris, dels för att
gifva efterdöme af en väl inrättad och sädesbesparande
bränvinsbränning.
11:0 Uti Kongl. Maj:ts Nådiga förordning
af den 20 December 1815» °m behörig
•verkställighet af hvad som är stadgadt, angående
bränvinsbränningen, samt om ansvar
för öfverträdelsen häraf, finner Utskottet
inga skäl att tillstyrka annan förändring än
hvad redan uti serskildt Betänkande är föreslaget
och gilladt, rörande rättigheten att i
städer, hvarest och i hvars granskap någon
Eesv. och Ekon. TJtsk. Eetänkanden. 245
landtmätare icke är boende, antaga en magistratsperson
till justerare för bran vinsredskapens
uppmätning och stämpling; samt att
vid slutet af gdje §., hvarest justerarens arfvode
bestämmes, tillägges: ”att justeraren
för samma betalning, utom stämplingen, är
skyldig meddela serskildt skrifteligt bevis,
när så äskas, öfver pannerymden”.
12:0 Den uti någre Memorialer yrkade
förmindskning af en kanna, hvilket mått är
utsatt såsom minimum af hvad hvar och en,
sorn ej har minutering srättighet, äger att försälja,
tror Utskottet icke böra antagas. Dä
hvarje jordbrukare äger tillverkningsrätt,
och minuterings-ställen finnas på alla gästgifvaregårdar
samt i alla Städer, hvarest den
mindre förmögne kan efter tillgång och behof
få köpa ett ringare qvantum; så synes
måttet af en kanna vara naturliga gränsen emellan
det salu, sorn bör åtfölja tillverkningen
, och det som tillhör minuteringen.
Det af en Ledamot inom - Hedervärda
Bondeståndet uppgjorda Förslag, att hvar och
en, sorn skattar för Bränvinstillverkning, eller
äfven dessutom vill åtaga sig denna skatt,
skulle aga rättighet, att försälja till och med
en jungfru bränvin, kan så mycket mindre
till besvarande upptagas, som ej allenast sjelfva
Hedervärda Bondeståndet detta Förslag
högt ogillat, utan äfven derigenom tillfälle
skulle öppnas för de största missbruk och all
skillnad upphäfvas emellan tillverkning och
minutering, eller emellan krögeri och Landtmanna-näring.
*4<S Best', eoll Ekon« Ut sk. BetSnkanden.
13:0 Det har icke heller undfallit
Utskottets uppmärksamhet, huru syårt det vill
vara att förekomma Lagbrott emot de 2:ne
Stadganden, att Bränvin på Gästgifvaregårdar,
Marketenteriet och Traktörsställen icke oftare
tillåtas till utminuteriug eller utlåning»
än då mat gifves, samt att uti ett Gästgifveri,
som äges af flera personer, endast den»
som efter tour besörjer Gästgifveri-hållningen,
äger minuterings rättigheten, om hvilka
stadgandes upphäfvande äfven flere motioner
blifvit gjorde. Men Utskottet anser ändå ic»
ke tjenligt, att häruti föreslå någon förändring»
då Lagens syftemål är klart, samt bör efter
hand vinnas, att, så vidt ske kan, afböja förvillelser
och införa en bättre anda hos båda
säljare och köpare.
14:0 Med anledning af 2. Articlens 8 §«.
har en Ledamot, under uppgift af åtskilliga
dervid förefallna missbruk, yrkat upphäfvande
af den rättigheten, att till förbrytelsers åtalande
i detta hänseende förordna andra per»
söner än ordinarie Lands- och Stadsfiscaler»
samt Kr a no* och StadsBetjente. Men ehuru
Utskottet tager för afgjordt, att Kongl, Majtts,
Befallningshafvande, så sparsamt som högsta
behof fordrar, tillsätter sådana serskilda Fiscaler
och Uppsyningsman, anser det likvisst
högst betänkeligt» att genom Lagen förbjuda
deras antagande och derigenom binda händerna
på vederbörande Embetsman» att med
all erforderlig och efter olika localer användbar
kraft, förekomma Lagbrott, samt illasinnades
försök, att genom förtydningar och un
-
Eesv. oth Ekon. Tjuk. Betänkandm, 247 i
derslef, förvända en i sig sjelf loflig liand*
tering till förstörande missbruk och vildsinta
oordningar.
15:0 Sist har Utskottet, med anledning
af de manga inkomna motioner, om ytterligare
och de allvarligaste medels vidtagande
till förekommande af bränvinets missbruk
och öfverflödig förtäring, genomgått den
sednastutkomnaoch nn gällande Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning, emot fylleri och dryckenskap,
af den 2/;de Augusti 18155 men då Utskottet
å ena sidan lika med hvarje re dlig
Svensk man fullkomligt delar den önskan,
att alla möjliga utvägar måtte vidtagas till
hämmande af fylleriets olycksaliga följder; både
på sederna, nationallynne! och kroppsstyrkan;
är det å den andra lika öfvertygadt, att
dessa utvägar alltid skola förfela sitt ändamål,
om de möta för stora svårigheter eller
snart sagdtomöjligheter i verkställigheten. All
Lag hämtar sin styrka af opinionen, och
blifver med säkerhet åtlydd, samt förbrytelser
deremot åklagade i samma nion, som
de ålaggda straffen äro med allmänna
rösten enliga. I motsatt förhållande förlorar
den all sin kraft och blifver en tom 1 skuggbild,
för hvilken ingen rädes, heldst den i brist
af Åklagare sällan träffar sin man, samt äfven
i detta fall, i stället för varnagel, framkallar
menedare, åklagares framtida aflägsnande
och ett otidigt medlidande, det farligaste
för ali laglydnad. Utskottet anser de i ofvannämnda
Kongl. Förordning ålaggda pligter
ech straff varå så allvarsamjna samt den åt
j/(g JBcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
executiva magten uppdragna Domsrättighe»
ten sä enlig med sakens fordran, att icke något
annat lemnäs öfrigt, än en ifrig önskan,
att denna Författning oförändrad alltid och
allestädes må i hela sin kraft handhafvas.
Hvilka heldst Lagar kunna vidtagas, så ligga
förnämsta medlen till oinåtilighetens förekommande
uti Länestyrelsernas egna händer, och
så val Hufvudstaden, sorn flera Län i Riket,
Lafva i sednare tider bevisat kraften och verksamheten
af dessa åtgärder.
Af icke mindre omfattning och lycklig
påföljd, anser Utskottet alla de frivilliga anstalter
vara, hvilka, genom det Högvördiga
Presterskapets nitfulla bemödande, hvarje
Församling kan inom sig sjelf vidtaga til!
Sedernas helgd och Lagarnas verkställighet.
Att tillsätta vissa Uppsyningsman inom hvarje
Socken eller att i detta hänseende, enligt
ingifna motioner, uppdraga KyrkoRådet någon
annan auetoriter, än hvad enligt Kyrkolag
och dithörande författningar åt det samma
redan är uppdraget, lärer väl icke genom
allmänna Lagen böra eller kunna bestämmas,
heldst religiösa och moraliska verkningsmedel
uti ett väl inrättadt samhälle aldrig böra
med verldsliga Policemagten sammanblandas.
Men huru gagneliga de, i sig sjelfva och på
rätt ställe använda, är o, lärer väl icke kunna
betviflas, hvarföre Utskottet äfven på det högsta
tillstyrker deras vidtagande; Då dessa å
ena sidan verka på opinionen, viljan och det
sappvexande slägtets uppfostran, samt strängt
handhafda PoliceFörfattaingar å den andra
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkan dm. *49
aldrig tillåta Lagbrytaren att undkomma ostraffad,
så lärer menskliga ofullkomligheten
icke äga liera eller kraftigare medel till danande
af ett bättre tänkesätt.
16:0 Förmindskning af tillfället till Lagbrott
och förförelser, har alltid med rätta varit
ansedt såsom hufvudsakligen ingående i
detta ändamål. Flere Memorials Författare
hafva i sådant hänseende om krogar och näringsställen
yrkat, dels att de böra finnas annorstädes
än på Gästgifvaregårdar och i Städer,
dels att de böra vara på ett visst afstånd
från hvarandra belägne, dels att de i Städerne
böra rättas efter en viss personal, och
dels att de alldeles icke och ingenstädes böra
existera.
Då man med ömsesidigt afseende påförfattningarnas
möjliga handhafvande och den
vägfarande Allmogens behof betraktar saken,
synas de tvänne första Förslagen icke kunna
tillstyrkas. Vintervägar och Segelleder gifvas,
hvarest en större mängd än på stora
Landsvägarna färdas, serdeles sådana menniskor,
hvilka icke ens sjelfva hafva tillverkningsrätt
af bränvin och salunda icke heller
kunna åläggas medföra sådant- till sitt eget
behof; på vissa vägar är antalet af vägfarande
mångdubbelt emot å andra, hvarest snart
sagdt ganska få eller inga minuteringsställen
behöfvas; _ I några städer är en större
personal åtföljd af en ringare rörelse med
fremmande arbetsfolk, och behöfva de således
mindre minutering, då i andra åter, såsom
Bergstäder och större HandelsStäder, cn störr*
ejo Ef sv, sch Ekon. Utsk, Eetdnkandin,
tillströmmande Folkmängd äfven fordrar flera
näringsställen, dels till Herberge, dels till erhållande
af en måttelig förtäring. Att derföre
fastställa någon viss norm efter ställe,
afstånd, eller Personal, för alla localer lika
gällande, skulle somligstädes framkalla öfverflöd
och annorstädes brist. Att åter inga
Krogar eller minuteringsstälfen skulle Annas,
vore visserligen önskansvärdt, men lärer
lika litet kunna verkställas, sorn, i händelse
det vore möjligt, det säkerligen iclte framkallade
annan verkan, än att hvart annat
Hemman vid större vägar på Landsbygden
och de flesta kojor i Städerna blefvo Lönkrogar,
hvarest Policen saknade all möjlighet
till sådan tillsyn, som den på Gästgifvaregårdar
och de få privilegierade Näringsställen
nu äger.
Såsom ett resultat af dessa slutsatser,
kan Utskottet icke annat Anna, än att nuvarande
stadgande är det rätta, nämligen att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på landet,
och efter Magistratens hörande i Städerna
tillåta fösäljning af Bränvin i minut, på sätt
och vilkor Författningen vidare utstakar, samt
med den möjligaste förmindskning uti minuteringsställenas
antal både i Städer och på
Landet. Att denna rättigheten endast upplåtes
till ordentliga och välfrägdade personer,
att den blott meddelas sparsamt och efter
högsta nödtorft, samt att tillsynen dervid
sker med yttersta sorgfällighet, ingår så hufvudsakligen,
ej mindre i medborgerlig dygd
än Lagens fordran, att dess underlåtande hvar
-
"Besv- och Ekon. L'tsk. Betcinkanden« 551
ken kan eller bör hos någon redlig Embetsman
sättas i fråga.
Då härtill kommer en aldrig hvilanda
efterspaning af Lönkrögeri samt dess befordran
till välförtjent strafF, så synes saken
hafva ernått den fullständighet, som med
dess beskaffenhet möjligen kan förenas.
Slutligen kan Utskottet här icke underlåta
en anmärkning, som, efter dess tanka,
sprider icke ringa ljus i detta tvisteämne,
och hvars rigtighet är bestyrkt af alla tiders
Historia : Vilda Folkslag återhållas ifrån utsväfningar
genom brist och föregående tvångslagar
—■ hyfsade der* mot endast genom religiösa
bevekelsegrunder, utvidgad upplysning,
förbättrad uppfostran och påföljande
strafflagar. Någon gång måste, uti sakens
närvarande skick, då Bränvinets förtäring
blifvit vana och behof för Svenska folket,
nationen genomgå det prof, som andra folkslag,
hvilka äro i besittning af rudimaterier
till starka drycker, redan genomgått; att nämligen
icke absoluta tvångslagar eller brist på
ämne för öfverträdelsen, utan egen eftertanka
och känsla för moralitet, samt medborgerlig
pligt, skall afhålla den ifrån begär efter
öfverdrifven njutning. Likaså litet, som
en kraftfull yngling kan undvika en sådan
tidepunct, eller hans Fostrare gagna honom
med, att sorgfälligt undanrödja alla tillfällen
till förförelser, hvilka han ändå en gång skall
lära känna och genom egen sinneskraft bestrida,
lika litet kunna Nationerna undgå, att någon
gång befinna sig i en dylik ställning. Att i
aga Ber,v. och 'Ekon. TJtsk. Betänkanden.
detta fall upplysa, att underhjelpa det egna
bemödandet, att genom allmänna tänkesättets
ledning och tjenliga, men framför allt säkra
och genast verkställbara strafflagar, bereda
tankan till eftersinnande af handlingens påföljder,
bör väl vara Lagstiftarens förnämsta
syftemål, men icke att genom fåfänga förbud
reta lystnaden, eller genom uppgjord brist på
ämne, sorn ändå aldrig kan uteblifva, söka aflägsna
en epok, hvilken likväl sloteligen
skall inträffa i hvarje Folkslags Historia, under
dess framskridande genom tidehvarfven.
Hvad de remitterade Memorialen för öfrigt
innehålla och här ofvanföre till besvarande
icke är upptaget, har Utskottet ansett
hufvudsakligen innefattas uti dess utlåtande
vid hvarje dithörande punct af de granskade
Författningarna, och vågar således med deras
ytterligare 'serskildta upptagande icke öka
vidlyftigheten af ett Betänkande, hvaraf
ej mera återstår, än dess vördsamma öfverlemnande,
jemts några Ledamöters i ämnet serskildt
yttrade tankar, till Riksens Höglofl.
Ständers egen pröfning och mogna Beslut.
Stockholm den 21 Februari 1818.
Transumt af Protocollerna, haline uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs.
oell EconorniUtskotk vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den 21 och 2 2 Februari 1818-  -— — —• — Såsom icke instämmande i Utskottets
tillstyrkan af Bränvinsbränningens
inställning under någon tid af året, reserve
-
Besv. och Ekon. Utsh. Betänkanden. 253
räfle sig RiksdagsFullmägtige af Hedervärda
BondeStånflet Nils Månsson, Olof Håkansson,
Carl Fredric Berg, Lars Andersson, Olof Månsson,
Jacob Oisson, Gustaf Lär sson, Eric Johansson,
från Stora Kopparbergs Län och Olöf
Olsson. — Herr Flack, Philip, anförde:
1 :tno att om och när förbud af Brän
vinsbränningen
kunde komma i fråga, borda
först Kronobränneriernas tillverkning inställas;
och i händelse Kongl. Allmänna MagazinsDirection
afgåfve det yttrande, att denna
inställning ej vore tillräcklig, då borde Städernas
Bränvinsrätt upphöra, innan förbudet
sträckte sig till Rikets Jordbrukare på landet:-
2:do Att personalen af Mantalsskrifne
personer i Städerna för en viss pamierymd
borde ökas, så att, till exempel, 120 sådane
erfordrades för tilllåtelsen af en 50 kannors
panna, och så vidare uti gifvet förhållande.
Med detta yttrande instämde Herr Prosten
Hagberg.
— —. — — Pierr Prosten Säve aflemnade ett
skrifteligt anförande, så lydande:
”Förenande nvig med Högloft. Utskottet i
antagande af förra BränvinsFörfattningens Pltuvudgrunder,
önskar och föreslår jag i ödmjukhet
endast ändring i de 2:ne puncterna, angående
den större Pannerymden utöfver 50
kannor samt rörande bibehållandet af krogarna,
och jag anhåller ödmjukast att härutinnan
få anföra mina tankar och skäl.
Rikets Ständer hafva funnit skäligt, att
upprätta och stadga en allmän frihet i Husbehofsbränvinsbränning,
för det olyckligtvis
«54 Besv. och Ehon. Utsk. Betankanclen.
nödigt blifna bränvinsbehofvet för menniskof,
samt för Hushållningsnyttan af dranken för
Ladugården. När denna Husbehofsbränning
är fri gifven och dessa åsyftade ändamål vunne,
så lärer af den förnuftige medborgaren
och Hushåilaren ej mera fordras, och det återstår
utan tvifvel pligten, att tillse, att denna
bränningsfrihet ej må missbrukas, antingen
genom för stark tillverkning till beredande
af Spannemåls dyrhet, eller brist för
i synnerhet den fattigare delen af menigheten,
eller genom ett sjelfsvåldigt sjelfva varans
nyttjande, till skada för sederna.
Sedan vi nyligen knappt undgått faran
eller farhågan för Spanmåls trångmål, hvaraf
bränningens inställande nästan skulle blifvit
en följd, då Spannemålen i allmänhet
verkeligen är i högt pris, då man är här i
Stockholm bekymrad i anseende till priset å
grofva brödet, och mjölet säljes här dyrare
än någonsin förut, då jemväl i vissa tracter,
ej långt härifrån, spannemålen berättas
nog svår för den fattige att åtkomma och
lösa, oaktadt förlidet år ingen missvext i landet
varit, bör man tvifvelsutan både med afseende
på det närvarande och hvad en annan
tid ännu mer kan inträffa, vara betänkt
på Bränvinsbränningens hållande inom vissa
gränsor; och lära flere bland oss hafva tillstyrkt
Bränvinsbränningens oafbrutna fortsättande,
just i hopp om en sådan inskränkning.
Det är en sanning, som icke kan nekas
eller betviflas, att stora Bränvinspannor,
förmonliga för sina ägare, både afverka ha»
Bes v, och Ekon. Utskotts B et iink anden. 155
stigare och mera Spanmål, och hädanefter,
såsom hittills, i synnerhet stola begagnas af
egennyttan och vinningslystnaden, utan afseende
på folkets eller det större antalets behof;
Hvarigenom, och särdeles vid inträffande
klenare årsvext, på åtskilliga stallen lätteligen
skall yppa sig den Ledröfliga följden,
nämligen öfverflöd på Bränvin och brist eller
uppstegring af lifvets första nödvändighetsvara.
Frågan blir nu helt enkel, om ej
för denna vigtiga synpunct af ett allmänt
väl, alla mindre och enskildta afseenden böra
vika, och den som ärligt vill hufvudändamålet,
måste ock tåla medlen, medgifva äfven
vissa olägenheter eller någon mindskning i den
enskilda hushålls-fördelen. Det är väl billigt,
att man, i ett land af så sparsamma Sädestillgångar,
hushållar äfven något sparsamt
med en öfverflöds-tillverkning deraf, och
man må ej undra, om folket väntar och begär
denna anda, på en gång af patriotisk
menniskokärlek och af vishet i hushållsförfattningarne.
— Man föreställer olägenheten
eller faran af ofta förändrade Hushålls-Stadgar.
Jag tillstår, att jag röres ännu mer af
faran genom Spannemåls dyrhet och nöd i
hela tracter genom uppdrifven Bränvinsbränning:
Jag tror, att man bör framför allt söka
förändring i ett sådant förhållande eller
anledningarne dertill, samt att tidens och erfarenhetens
osvikeliga lärdom måtte få till
Lagarnes rättelse gälla. Man har sett Riksens
Höglofl. Ständer mer och mer allvarligt
förena sig om principen af stadighet och
256 2äejv. cch Ekon. Utsk. Betänkanden*
jemnhet i föreskrifterna, rörande detta Husfcållsmål;
men bör man då icke, just i afseende
på en sådan föresats och önskan, söka
så laga, att till äfventyrs till följd af e!t inträffande
svårt år, och vid en stark Spanmålsupphandling
och förslösande förmedelst
stora pannor, man icke åter vid nästa Riksdag
måtte blifva satt i nödvändighet att på
nytt rådslå om bränningens inställande? IVJan
erinras, att man bör frukta genom panneförändringen
resa ärestoder åt Kopparslagare}
men man bör lika omtänksamt frukta att resa
dem åt några mägtiga och vinningslystna
BränvinsFabrikörer på den öfriga Nationens
bekostnad, som heldst dervid bör hafva,
hvar och en i sin moa, en någorlunda jemnad
vinning. Det är ej heller meningen och
afsigten att ändra och omgöra alla pannor
under 5° kannor proportionaliter för olika
Hemmansägare; ty derigenom skulle, jemte
stor kostnad, en mindre hushållsnytta genom
allt för små Bränvinsredskap förorsakas, utan
endast att utdömma och afskafFa pannorna
öfver 50 kannor, hvilkas ägare, förmodligen
ännu måttligt talrika, torde redan i det mesta
hafva gjort sig för en sådan ändring betalde.
Jag har ock blifvit styrkt i min tanka
om denna större Bran vinsredskaps umbärlighet
för allmänna hushållningen genom vittnesbörd
och instämmande yttrande af en vördnadsvärd
Ledamot, åt hvilken detta Utskott
har förbindelsen af så redbara upplysningar,
näiiiligen att äfven för behof vet af storrå
Landtegendom!' pannor af mindre än 90
Besv och Ekon. Tjtsk. Betänkan den. £57
kanner kunna vara ganska tillräckliga, eler ej
försäljnings- och vinnings-speculation ingår i
beräkningen. Men, invänder man, större
Bränvinspannor å 90 eller 70 kannor äro för
tillverkningen förmönligare och nödvändiga
i synnerhet i afseende på Potates-Brän.vinsbränningen.
Jag lemnar åt andras afgörande,
om vi ännu äro komne så långt, att endast
bränning på potates i riket kan tillåtas och
påbjudas, så vigtigt och önskeligt detta vore,
samt huruvida sådant skulle kunna handhafvas
och controlleras: i hvilket fall jag
visserligen skulle hafva mindre emot den
starkare afverkningeu. I närvarande tillstånd
af mestadels bränning på säd, må erinras
och medgifvas, att vissa enskilda förmögnares
högre hushållsvinst icke får sättas i
jemförelse med eller öfverväga hela Allmänheten?
trångmål, och kanske en och annan
tracts uthungrande. Det kan frågas, om icke
bran vins tillverkningen är lönande, och
dess idkare i vårt Spanmålsfattiga land
nog uppmuntrade, då, enligt hvad jag af egen
hushållserfarenhet känner, blott af en
tunna potates med 4 kappar malt genom en
50 kannors panna, omkring 7 kannor Bränvin
erhållas? Jag har jemväl härvid hört
åberopas och befaras införskrifning af utländskt
Bränvin genom smygvägar, i fall ej
större Bran vinspannor och ansenliga BranVinstillverkare
här och der i landet skulle
finnas o::h tillåtas; och jag öfverlemnar detta
skäl till alla opartiskas redliga och mogBihan£
till RiksSt. Prot, .1817-18181 8-'£h Sami. N;r 33- 54*
25S F«Jr. och Ekon. Vt sk. Betänkanåen*
na granskning och bedömande. För min del
vågar jag hoppas, att Nationens olyckligt
ntbrec!da Bränvinsbagär och behof måtte ännu
kunna tillfredsställas och fyllas genom ett
allmänt och g månader af året fortfarande
Bran vinsbrännande med 45 å 50 kannors
panna på Hemmanet öfverhufvud på Landsbygden,
och tillika i Städerna, samt att genom
stadighet i de en gång vidtagna Bränvinsförfattningarne,
priset af bränvinet skall
efter hand jernnäs och nedsättas till det måttliga,
hvarigenom införsel utifrån Säkrast lärer
förekontinas och allas fördel någorlunda
lika befordras. Tilläggom en enkel beräkning.
Med en 50 elier 45 kannors panna
på ett Hemman, brännes lätteligen en tunna
Spannemåi i veckan, till mindst en ankare
bränvin, som gör för blott 9 månader 56
ankare, och om det behagas med tillhjelp af
flera mäskkar, dubbelt, eller 72 ankare på 9
månader; hvilket synes, äfven för en ansenlig
possesionats behof förslå: Detta åter vidare
proportionaliter utsträckt, gör för hela
Riket en nästan förfärande årlig Bränvinstill*
gång, blott efter 50 kannors panna.
Jag har antagit och föreställt såsom
grundsats för BränvinsFörfattningarne fri
tillverkning af Jordbrukarens Sädesproduction
jemväl till Bränvin för behofvet och nyttan,
men utan att tillskapa Spannemåls dyrhet
och nöd för folket; och jag tillägger
härvid äfven villkoret af den mindsta möjeliga
skada för sederna. Angelägne att hafva
upprättat och bevarat Bränningsfriheten*
Bav. öa/i Ekoii. Utsk. Betankaiiden. 259
tös-en om nu äfven omtankan och bemödandet
att Virma den sidstnämnda angelägenheten.
Ätt krogarae, ställen der Bränvin stipes och
säljes utan att mat der förtäres, äro osedligketens
och i synnerhet UngdomsförförelSens
verkeliga Skolor, det är af alla kändt,
tued rysning medgifvet, och hvad här endast
borde behöfva nämnas. Ändock skola
de bibehållas och pä visst isätt legitimeras!
—- För blott några Sekler sedait blef Bränvinet
af Sveriges folk ansedt och kalladt för
en ny oerhörd plåga. Ännu på tiotalet
'ej allenast kunde BränViftets allmänna inställande
och förbjudande talas, utan flere aktningsvärda
män, jemväl af Hedervärda BondeStåndet,
i serskilda Landsorter, ännu långt
efter, hafva hörts under tårar välsigna denna
tid, innan, med Kronobränaerierna, krögarne
kotnmo. Osli nu redan efter knappast /^ö
år, skulle för Nationen ej vara nog med en
fri och oinskränkt Bran vinstill verkning, förtäring
och åtkomst inom, snart sagdt, alla
hus'? Man talar om medel till den fordna
Nationalkraftens och karakterens åfcerlifvande.
Monne ej en hiifvUdörSak till dess upplösning eller
försvagande ligger i Bränvinsöfverfl ödet och
krogumgänget? Kanske var aldrig erfarenheten
härutinnan mera öfvertygande, missbruket
och Sede-tillståndet mera eftertänklig^
och behöfvet mera uppmanande till afsägande
och afskaffande af ett öfverflödsbruk,
förderfvande ju längre ju mer både enskildta
hushåll och det allmänna. Och hvad i
isynnerhet i tider af allmän våda, allvarsam
-
tCo Besv. och Ekon. Utsh. Betankaiulcn.
ma lagar, understödde af efterdomen, verlseJigen
kunna till efterföljd uträtta, har man
någon gang sett. Mea det är ej mera den
tid, då ett folk uppstår och enhälligt förkastar
en sak, på en gäng den nyttigaste och
för moraliteten den förderfligaste. Bekla»
gande mitt tidehvarfs svaghet, går jag ej att
strida mot ett öfverhandtagande ondt. Allenast,
sedan man erfarit och erkänner det onda,
och då man har för sig prospecten
af de rysligt progressiva följderna på hela
folkmassans förderf, önskar och yrkar
jag, hvad min öfvertygelse och dubbla
pligter mig ålägga: nämligen en måttlig inskränkning
i bränvinsutbjudandet och af de
dertill anlagda och lagligt tillåtliga näringsställen.
Jag vågar alltså i största ödmjukhet
föreslå, att, då menigheten på landsbygden
har rättighet och tillfälle att af egen tillverkning
medtaga och förskaffa sig för sina
resor nödigt vägbränvin, det skulle anses
vara nog, att Gästgifvaregårdarne hade Bränvinssalu
och att inga andra krogar der blifva
tillåtnej att i städerna, der sådana förläringsställen
blifva mera oumbärliga, dessa likväl
skulle få samma skick, som nu här i hufvudstaden,
så att Bränvin finge derstädes
blott under vissa mattimmar på dagen försäljas
och dessinsellan inga gäster till supande
der ingå och församlas. Jag tillägger, att
om detta på en gång synes iör hårdt och
någorstädes på landet mindre antagligt, krogarnes
antal åtmindstone, genom författningarnes
uttryckliga stadgande, samt Herrar
Bcsv. och Ekon. VtsJi. Betänkanäen, 3.61
Landshöfdingars fria åtgärd och föranstaltande
måtte småningom ytterst inskränkas, men inom
en viss tid af år alldeles upphöra. Det
vore i min tanka att förmoda, att den förnuftigare
delen af menigheten skulle gilla och
välsigna denna författning; att lockelsen och
förförelsen till oordentligheter och tygellösa
utsväfningar skulle blifva mindre, äfvensom
att de vägfarande, ej lefvande nu under hårdare
klimat, med andra kroppar, eller med.
mindre vederqvickelse-tillfällen än förr, då
bränvin och krogar ej funnos, ingalunda skulle
hafva skäl att klaga. Det är mig ock
försäkradt, hvad här blott exempelvis mi
nämnas, att den aktningsvärda Norrlands
Allmogen, som gör med sina varor kanske
de längsta och svåraste vinterresor, vanligen
medförande sitt vägbränvin, och nyttjande
blott sina ordentliga nattqvarter, föga behöfva
och tillita krogarne. Hvem må ej ömma
vid föreställningen, att-, såsom nu talrika
krogar på vissa ställen tillkommit och anses
oundgängelige, så skall äfven krogbruket
och dess förderf snart spridas till alla dessa
allt hittills för detta onda skonade tracter.
Men jag mötes af flora inkast och motskäl,
såsom olägenheten äfven här af rubbning
i förra författningar, ohinderligheten af
de skadeliga Lön-krogarna, Statens mistning
af krögeri-skatten ; Jag förbigår att upptaga
och besvara det sista inkastet; Jag får dernäst
erinra, att man må icke så frukta all
förändring, att man äfven skyr hvarje förbättring,
och att man icke fordrar, hvad sorn
i6z flem, och Ekon. Ucsk,, LetHnkanden^
aldrig kunnat äga rum: Menniskoverk» och
Stadgars oföränderlighet. Att Lön-krögeri
elier bränvins försäljning i husen är ett o rulf.
Svårt elier omöjligt att förekomma, är sant
och en nödvändig följd af det öfriga. Men
det är för mig ock svårt att inse, att i före*
slagna fall skulle verkeligen mera och oanstän*
digare supas än nu, då på en gång gifves både
Jhon-Krogar och Lagliga Krogar, som locka og
skydda kroggäster. Det synes icke mycket vara
derigenom vunnet, att en större mängd af Snöpare
på ett ställe samlas, sorn det heter, för
Sitt roa sig, men oftast för att under inbördes
täflan, pitan tillsyn oell blygsel, blott under
anförande af Krögar en, sorn vinner på
oordentiigheten, inöfvas i dryckenskapslasten,
för att, här rätt bildade i konsten, sedermera
utsprida samma smak och oordentligheter
i husen. — Man får emellertid icke heller
i en svår sjukdom genast förtvifla, och, utan
försök af botemedel, låta den flitt rasa. Vi
hafva verkligen sett hvad senaste Kongl. Författningen
mot Dryckenskap», der den blifvit
uppmärksamt och allvarsamt hatjdhafd, tili
ordning och rättelse verkat; och vi hafva
allt skäl, att af våra aktningsvärda Lärsstyrels.
ers verksamma åtgärder vänta bärpitirman
de bästa följder. Nu hvilken skenbar
motsägelse i föreskrifter, hvilken ökad. svårighet
för Krono-betjeningens uppsigt, och
hvilket oftast frugtlöst bemödande af Läraståndet
att söka till nykterhet och seder tillhålla
dem, sorn utan tilltal kunna och fått
vanan att sitta större delen af dagen pä Kia
-
Besv, och Ekon. TJtsk, Eetänkanden,
gen. — Men här är ej frågan blott om tvångsmedel,
Här bör sökas förnämligast att verka
på tänkesättet, att i förening med uppfostran
och Christelig undervisnings bemödande,
genom sjelfva Lagarna gifva skam
och vanära åt fylleri-lasten. Men huru skall
den obildade menniskan bringas till blygd
öfver kroglefvernets, då det synes till någon
del af författningar vara tillåtet? Jag tror klemig
h ert och eftergifvenhet, lika litet i Lagstiftning
sorn i uppfostran, vara godhet. —
Förenam derföre på en gång Undervisningens,
Lagarnes och Embetsmanna tillsyns allvar;
och man har gjort åtmindstone allt hvad
man kunnat. Försäljning och missbruk a£
Bränvin i löndom kan ej förekommas,; men
skola derföre krogar af Lagen tillåtas,, tillstädjas
och authoriseras? Huru långt vill man
gå i denna slutföljd? Om lättfärdighet tilltager
i ett Samhälle, böra genast inrättas
allmänna nästen för osedligheten, för att minska
den som öfvas enskilt? Om bandet och
säl Iheten af huslig förening börjar mindre
aktas, om missnöjde Makar här och der finna*,
månne man handlar visiigt, att äfven
genom Lagarne lätita tillfället och utvägarna
till Äktenskaps upplösningar? Man skulle snarare
förmoda och dämma, att man kunde och
borde i tid sätta dam för den stigande och
eljest allt öfverSvämmande floden. Olyckligt
visserligen det folk,-sorn kommit derhän, att
kunna fördraga hvarken sitt onda eller botemedlen!
I närvarande tidepunct skulle det
kanske ännu vara möjligt att hejda det onda;
Besy, veit Ekon. Utsi;. B et link anden.
efter 10 år skall det blifva ännu Svårare., —-  Jag har smickrat mig verkeligen med föreställningen,
att Svenska folket, som ej mera
kan sakna Bränvinet för sin nytta, skulle kunna
umbära ferogarne till sitt förderf. Jag har
hoppats, att man, allvarsamt betraktande ämnet
jemte de anförda skälen, skulle icke allenast
vilja mindre afse den enskilda vinningen
än Menighetens sjelfva bergning och bestånd,
samt de Christeiiga Sedevnas oell Dygdernas
vård, utan verkeligen, genom en inskränkande
författning, försöka ett steg till
deras räddning. Jag åberopar mig bär alla
deras vittnesbörd, sorn genom sjelfva åsyn
känna det alltmer på Landsbygden till taganden
Sjelfsvåidet och skadan af Krogidkandet»
så mycket mer förledande, då det tros lagligt
och hederligt. Jag påkallar i synnerhet
efter sinn ande t härutinnan af Mediemmarne
af det hedervärda Bondeståndet, hvars barn,
hvars Ungdom ofta blifva detta ondas första
offer, med förstöring af hushållsordning, lugn
och trefnad, samt af alla frug ter af den Högstes
välsignelser. Och med djupaste vördnad
sluteligen underställer jag dessa tankar de
upplyste Domares pröfning, på hvilka tilläfventyrs
en icke ringa del af den framtida Allmänna
Välfärden, just i detta ögonblick beror,
som jemte tillgift åt min svaga framställning,
allena kunna genom sin samvetsgranna
vishet gifva säkerhet åt besluten, och
som visserligen icke derföre skola underlåta
en nyttig och helsosam författning, att den
kan i löndom öfverträdas: utbedjande jag
Eesv. och Ekon. Utsk. B Hinkanden. s6j
mig tillika ödmjukast att detta anförande
måtte få Högloft. Utskottets Betänkande till
HiksStånden vördnadsfullt åtfölja.
Med Herr Prosten Säve förenade sig
Herr Comministern Bergegren, Herr Doctor
Hultin, Herr Prosten Grandelius, samt Her
Prosten Kolmodin, under tillägg, att, efter
Herr Prostens tanka, Gästgifvare ej må tillåtas
annan Bränvinsminutering än till vägfarande,
och det endast då mat gifves, emedan
annars all skillnad upphäfves emellan Gästgifvare
och Krögare.
-—- ■— — — Slutligen uppläste Herr
Doctor Hultin ett så lydande anförande:
”Antingen måste alla band lossas för en
fri och oinskränkt bränvinsbränning, eller
ock böra vissa boinmar sättas för den omåttliga
och sädesförstörande utofningen af densamma,
så att en åt åkerbruket och ladugårdsskötsel
egnad rättighet återföres till en
klok och omtänksam hushållshandtering. Hvarje
nittio kannors bränvinspanna blir i sednare
afseendet en fabrikspanna. Den större
förödelse af spannemål, som, genom ett natt
och dag idkadt bran vinstill verkande, med en
90 kannors panna, uppkommer, kan ej annat
än förorsaka en öfver höfvan stigande dyrhet
på alla sädesslag, och en tilltagande brödbrist.
Måtte heldre den mägtigare possesionaten
använda sina större spannemålsförråd
till landets inbyggares undsättning, uti lifvets
första och angelägnaste behof. Han
gifver på ett sådant sätt en ädlare och mera
båtande vinst åt Staten, som tilläfventyrs dä
t66 Besv. och Ekon, Utsk. Betänktwden,
skall undgå, alt utifrån köpa ‘panneinål, än
ali den bevillning han erlägger för sin tillåtna
BränvinsFabrik, med 90 kannors panna. En*
da och tillförlitligaste utvägen, att förekom»
ma den öfver husbehof drifna spannemålsförVandlingen
till bränvin, är, efter min tanka
den, att flere än ett, högst tvänne, tillmäskningskar
icke få begagnas vid pannor under
50 kannors rymd, samt att blott ett enda
biandkar tillätes vid pannor öfver 50 kannors.
Controllen på biandkaren är lika så
möjlig och säker genom st-ämpling, som på
sjelfva bränvinspanr.orna. På landet, der flera
egendommar af 15,000 Ildrs värde, eller
derutöfver, inom en mil af samma ägare in»
nehafvas, må ägaren, ellar dess rätts innehafvare,
icke utöfva bränvinstillverkning för
alla egendomarne tillhopa, eller serskildt,
utan endast med en 90 kannors panna, vid
den af gårdarne, som honom beqvämligast
Synes. Vid hvar och en af da öfriga egendomarne,
som tiljhöra samma ägare, eller af
dess rätts innehafvare brukas, må ingen större
panna begagnas än af 50 kannors rymd.
Spannemålens besparing eller afsättning till
brödföda är den hufvudsakliga förmon, sorn
härigenom åsyftas och vinnes. Då rättigheten
till husbehofsbränningen på landet icke
är fästad vid personalen, utan vid verklig
egendomsbesittning, finnér jag strida emot
sanna och rätta principer för bränvins*
tillverkningens tillåtelse, att städerna i Riket,
Stockholm, Götheborg och Carlskrona undantagne,
hvilkas förhållande är mycket
Eesv, och Ekon, Utsk. Betänkandenf 26j
$feiljaktigt ifrån de öfriga, utöfva Bränvins
bränning efter personalen — De flesta Städer
i Riket äga Jordbruk. Jag lemnar derhän,
om icke deras jord är mer ämnad till
plantering af jordfrngter, färgvexter, tobak,
Din och Hampa m. m. än Sädesproduction,
Atminsone är väl ingen stad i Riket med så
vidsträckta jordägor begåfvad, att den kan
öfver och utom egna behof tiil afsalu föryttra
Spannemål, eller Skogse decter; Städerne
utgöra nu, i likhet med landet, efter
jen viss hemmantals beräkning, i nion af deras
ägande jord, både Saltpetergärd och Extra
Rotering. Hemman på landet af ett mantal
äga ungefärligen rättighet, att begagna
en 50, af Två mantal en 75, och af Tre mantal
en 90 kannors panna. Etter samma heräknigsgrander
synes Bränvinspannornäs antal
i Städerna kunna bestämmas, samt pannelagen
der inrättas och begagnas. De Städer,
som icke äga någon åkerjord eller Skog,
frambringa ej heller någon Spannemål, utan
mäste köpa deras behof af Säd oah vedbrand}
Rättigheten för dem, att tillverka bränvin,
kan ej annat, än trycka den fattigare folkClassen
och i allmänhet göra brödfödan för
orten deromkring ganska dyr och uppstegrad.
Köpa dessa Städer Spannemål och andra
Landtmannavaror; så tyckas de med ännu
större skäl kunna köpa Bränvin, heldst_transporten
deraf alltid är förenad med mindre
omkostnad, än Tranpsorten af Säd. Likaså
borde de Städer, som idka Bränvins bränning,
aldrig i större partie få utföra eller afyt
-
sög Btsv. och Ekon. XJtsJi. Betänkanäen.
tra rått och odistilleradt bränvin, derest icke
en sådan bran vinstransport, på någon viss
köpares requisitum, med vederbörande Lands»
Iiöfdinges,.eller Magistrats förpassning blifver
affardad. — Dessa högst ofullständigt
fattade tankar anhåller jag aldraödmjukast
matte få åtfölja det Betänkande, som Högh
Utskottet till Rikets Ständers visa och högt
upplysta granskning kommer att afgifva.’’
Ut Supra.
N:r 56.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och EkonomiXJtskotts Betänkande i anledning
af vackt fråga, "om en Fristads inrättande
för sådana personer, hvilka, min.
dre af verklig ondska och elakhet, an af
andra tillfälliga orsaker, förlorat Medmenniskors
aktning' m. ni.
O
Högl.
Riddersknpet och Adeln har till Utskottet
remitterat ett Memorial af hans Excellence,
Utrikes StalsMinistern m. tv. Herr
Grefve Lars von Engeström, hvaruti hans
Excellence, ledd af ett ädelt nit för samhällsnyttans
och moralitetens befrämjande, gjort
lifliga framställningar om nödvändigheten
deraf, att fäderneslandets Regering och Lagstiftare
fästa uppmärksamhet vid de olägenheter,
som redan i lång tid varit och troligen
aldrig skola upphöra att blifva följder
BeSv, och Ekon. Utskotts Betänhanclen. °6p
af bristen på någon serskild fristad eller
tillflyktsort inom Riket för sådana olyckliga
personer, hvilka genom lättsinnighet, vårdslösad
uppfostran, ungdoms-obetanksamhet eller
andra förvillelser och passionernas hänförelser
blifvit bragta till felsteg, hvarigenom
de, utan att vara verkeligen elaka, förlorat
medborgerlig aktning; och hvilka personer,
öfverlemnade åt sitt sorgliga öde, merändels
icke kunna undgå att blifva, hvad deras anlag
och bestämmelse icke egentligen varit,
förlorade för både samhället och sig sjelfva,
samt således farliga gåfvor åt den Landsort,
dit de antingen frivilligt begifva sig eller
blifva försända.
Hans Excellence har anfort, hurusom till
bufvudstaden årligen strömma tusentals menniskor,
af hvilka, då icke aila kunna få tjenster,
som de söka, ett stort antal, vid ankomsten
utan tillgångar för sitt underhåll,
skulle förgås, om icke Regeringen lemnade
dem understöd, hvilket, då medel för så oförutsedda
behof, icke äro anslagna, nödvändigt
måste blifva en ny lunga. Men icke
nog dermed, utan ett dylikt årligt tillopp
medförer äfven skada för Landtmannen, sorn
derigenom förlorar en mängd arbetare och
blifver satt i nödvändighet, att öka arbetslönerna
åt dem, han ännu har att tillgå; till
hvilket allt kammer, a-tt de sålunda sysslolösa
tjenstsökande antingen alldeles eller för
någon tid och under den termin, som af
Policen lemnäs dem att söka arbete, förfalla
tii|l liderlighet, laster och brott, samt slate
-
'270 Besi). och Ekon. Utsk-. Bctänkartåen-.
ligen befolka arr ester na och CorreetionshusérU
Ätt förekomma sådana hitflyttningar af
Ogift och arbetsfört folk från landet, anSet
Hans Excellence icke låta gora sig eller åtmindstöne
blott till en viss obetydlig grad;
ty sådant vöre* om ock det kunde ske, likå
inycfeet att förnärma Fria menniskors rättighet,
sorn Hufvudstadens innevånares verkeliga
fördelar, och så långt borda eller villo
den Styrande Magten icke sträcka sina åtgärder;
men då frågan nu vore icke så mycket
om dylika personers aflägsnande från
Hufvudstaden, soto fast mera om deras nyt*
tiga sysselsättning och sedliga förbättring på
den ort, dit de sändas; och Statens vård ont
sysslolösa eller förvillade ej är inskränkt inom
vissa Råmärken, har Hans Excellence ansett
det vara både billigt och nödigt, att deri
del af Landets population, som Hufvudstaden
icke behefver, må, i mer eller mindre
taon förderfvad, återkomma landet till godo,
så förbättrad som möjligt är, hvartill, i HanS
Excellences tanka, blott ett enda medel gifVes,
det: att i någon af Rikets allägsnaste,
mindst uppodlade och befolkade provincer,
(heldst någon af de Norra) ett slags Koloni,
Asylum eller Anstalt, liknande den, soto
finnes i Förenta Staterna, inrättas, dit sådana
sysslolösa eller för mindre förseelser och vartarter
tilltalade personer kunde skickas, orri
hvilka man ännu äger hopp, att de kunna
återföras till dygden, de förra för att genast
sättas i tjenst eller arbete hos deto af Allmogen,
sorn behöfde och ville emottaga dem,
lUiV. oell Ekon. XJtsk. Eetänhanden,. 271
och de sednare, att, under nitiska Föreståndares
tillsyn,vid inrättningen sysselsättas så
länge, till dess äfven de, efter visade prof
af förbättring, kunde ingå uti classen af nyttiga
menniskor; dock skulle detta förslag
endast ofullkomligt uppfylla sitt ändamål,
om det icke sträckte sig äfven till alla andra
dylika personer, i hvad Stad eller Ort
af Riket, som heldst. — Då de der, på en
aflägsen och glest bebodd ort, lingö lefva
skilda, icke allenast från fordna skadliga
bekantskaper och de många frestelser och
tillfällen till vanarter, laster och förbrytelser,
som i en stor Stad förekomma, utan äfven
ifrån hvarandra; då de der, såsom alldeles
okända, icke hade att uppbära anhörigas
eller vänners förebråelser för sina förvillelser,
icke beböfde blygas deröfver inför
bekanta, så kunde de, efter den försoning med
Gud och sina samveten, som en nitisk och
örn Själasörjare icke lärer underlåta, att I10S
dem verka, åter med förnyad kraft inträda
på dygdens och flitens bana, och genom sin
nya vandel, så långt möjligt är, godtgöra samhället
för det förflutna.
Föröfrigt har Hans Excellence yttrat,att,
om Riksens Högh Ständer till en så beskaffad
inrättning lemna bifall, Hans Excellenco
ville meddela den eller dem, som komma att
lägga hand vid verkställigheten, alla de underrättelser
och upplysningar, som Hans Excellence
anser nödiga, men hvilka nu icke
egentligen utgjorde föremålet för Hans Excellences
motion.
672 BeSV. och Ekon. Etsk Éetänhanderta
Utskottet, som uti Hans Excellences,
Herr Grefve von Engeslröms ofvan berörde
förslag högaktar den Statsklokhet och menniskokärlek,
hvarföre Hans Excellence på ett
så utmärkt sätt hos Nationen är känd, har
tagit detta ämne i ett noga och samvetsgrant
Öfvervägande} och om Utskottets Ledamöter
skulle vid detta tillfälle icke behöfva rådfråga
annat, än sina hjertans känslor och allvarliga
önskan för vils ef örda och förvillade
medmenniskors återg ifvan de åt det förolämpade
samhället såsom moraliskt förbättrade,
så skulle Utskottet icke ett ögonblick varit
villrådigt i afseende på det utlåtande, som
nu i ämnet skall afgifvasj men då ett ändamål
icke kan befrämjas, utan genom en rigtig
beräkning af medlen dertill, har Utskottet
funnit sådana svårigheter och betänkligheter
möta, hvilka hos Utskottet grundlaggt
den öfvertygelse, att förslaget, ätmindskone
för det närvarande, icke är verkställbar^
Inom gränsorna af Sveriges fasta Land
linnes, efter Utskottets omdöme, ingen lagénhet
för ett så beskaffadt Nybygge eller Koloni,
sorn det, hvarom här är fråga. — Det
skulle väl tyckas, som kunde någon af de
Nordligaste Provinserna, i anseende tjll vidden
af obebodda och ouppodlade nejder, vara
tjenlig till förvisningsort för mindre brottslingar,
men vid ett närmare eftersinnande af
dessa orters ofrugtbarhet i allmänhet och
svåra läge, har Utskottet trott samma Provincer
icke vara användbara för ändamålet,
och att fördelarne af brottslingars deporta
-
33äs«. och Hkoti. Utsfc. Bctankanclen.
273
tion flit ej i ringaste måtto skulla blifva sva*
rande mot kostnaderna till deras transport,
underhåll, beklädnad och nödiga bevakning
eller tillsyn m. 111.
Alt till en Brott-kolonie begagna någon
af öarne uti Rikets Insjöar, blir gerna icke
heller möjligt, ty, om ock Kongl. Maj:t och
kronan eller Staten skulle vara i tillfälle att
ensamt för sådant behof disponera någon
viss trakt derstädes, så skulle troligen ingen
väsendtlig nytta eller fördel derigenom beredas
åt Staten eller åt de felaktiga, sorn komma
att ditsändas: emedan, utom det, att Staten,
för det närvarande, icke torde äga tillräckeliga
medel till kostnadernas bestridande,
en sådan koloni hvarken skulle blifva
i tillfälle, att för framtiden underhålla sig
sjelf, ej heller dess tillvarelse väcka fruktan
för ditsändning, och såmedelst icke på något
sätt bidraga till illasinnade menniskors af—'
skräckande från brottsligheters föröfvande»;
Må hända, skulle tvärtom tusendetals menniskor,
sorn nu ligga i strid med behofverna
och nöden, blifva frestade alt begå sådana
felsteg, som medförde deportation tilF
den i fråga varande kolonien, der dessa, åt-'
mindstone i hoppet, skulle finna én utkomst*
den de saknat i deras fria tillstånd, och således
snarare anse sig försonade med den.
oblida lyckan. — På lika sätt skulle förhållandet,
efter ali sannolikhet, blifva med någon
af öarna uti Öster- eller Nordsjön, och
följderna af ett nybygge för mindre brottslin*
Bihavs till RiksrSt, Prat. ISi7->8i8, 8ide Sami, N;r 35, 36.
874 Besv. och Ekon. Utsk. Bctankanäen.
gar derstädes enahanda.
Utskottet liar sig bekant, att de Nord*
Amerikanska Staterna hafva inrättat Correctionsanstalter,
bland hvilka de i Pensylvanien
och Staden Philadelphia blifvit mycket
beprisade, såsom både i afseende på de
brottsligas moraliska förbättrande och Inrättiiingarnes
Ekonomiska beskaffenhet ojemforliga
med alla andra Instituter af det siaget5
och då Kongl. Maj t till Riksens nu församlade
Ständer behagat öfverlemna Nådig proposition
om inrättande af Correctionshtis i
Vadstena och Borgholm, är det att förmoda,
det ettdera af dessa, eller, må hända, bägge
varda organiserade så, att de kunna blifva
svarande emot det ändamål, Hans Excellenca
Herr Grefve von Engeström så ädelmodigt
framställtj och Utskottet anser derföre Resultaterne
af nyssnämnda anstalter böra afbidas,
innan några nya vidtagas.
Dock varder detta, jemte 2ne Ledamöters
serskilda tankar i ämnet, vördsamligen
öfverlemnadt till Riksens Högl. Ständers eget
närmare ompröfvande. Stockholm den 25 Februari
1818.
Transumb nf Riksens Häglof!. Ständers AlU
inanna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
Trotocoll vid Urtima Riksdagen i Stockholm
den 25 Februari 1818.
§-3 — — — — — — — - Herr
Prosten Rabe inlemnade till Protocollet ett
skrifteligt anförande så lydande: ”Det är för
Be sv. och Ekon, Utsk. Bettuikanden. s 75
hvarje menniskovän en glädje att omfatta
hvarje tanka till den förförda mensklighetens
förbättring. Uti den värma, hvarmed detta
ttöglofl. Utskotts res^ective Ledamöter ölvervägat
hans Éxcellence., Stats Ministern m.
in. Grefve L. von Engeströms ädla och, för de
fallna, eller på Lastens ban inträdande likar,
ömmande Förslag om en eller flera Orters
anordnande till deras moraliska förbättring,
för att återvinna värde i samhället, igenkänner
jag denna menniskokärlekens stämpel,
och, i förlägenheten om medel och bästa
sättet att utföra ett godt verk, —• den goda
viljans bryderi Och strid med sina tillgångar.
Jag är dock för min del icke af den tankan,
att Förslaget hindras genom de Correfctionsaiistalter
i vårt Fädernesland, som antingen
äro gjorda eller komma att göras. Tvärtom
tror jag, att många af dessa genom denna
blifva öfvérflödiga, äfvensom att den ena med
den andra kan framdeles sättas i förbindelse.
Icke heller kän jag finna, att denna kommer
ätt fordra så afskräckande uppoffringar: en
ouppodiad jordbit på fasta landet, en eller
annan obetydlig Ö i Östersjön* eller Cattegatt,
kanske ock i någon äf Sveriges Insjöar
eller större floder* är härigenom mera vunnen,
än förlorad för Staten. Och om derå påkostas
hvad hvilken heldst annan Correctionsanstalt.
äskar, så skall det öfverskjutande blifva
högst obetydligt och alltid väl utgifvet,
förmedelst större nytta. Denna föreslagna liar
Vid första åsigten den fördel, att syselsätt
-
&76 Bcsv. och Ekon.
ningar, vare sig Kolonisering, Trädplantering»
St nbuggning, Skeppsbygeri, m, m. s. sker i
fria luften 5 och ju mera denna anstalt placeras
i hjertat af Riket, ju mera skall hela landet
deraf draga nytta.
Man bör icke invanda, att genom detta
tillfälle för alla ät lasten böjda att komma
tillsammans, skall Sedeförderfvet ibland dem
mera tilltaga, än minskas _ och de mindre
brottsliga, eller mera oskyldiga skola härigenom
fullkomnas i det onda; ty dels är denna
Inrättning icke för, flera gångor dömde
och oförbätterliga brottslingar, dels kan sådant
här, bättre än i vanliga Correctionshus,
förekommas genom större utrymme
för nödiga afdelningar, skilda från hvarandra
efter brottslighetens grader — men i förening
genom samma styrelse. De mera förderfvade
få strängare bevakning och tillsyn —
de mindre handteras mildt — alla alltid sä,
att de skola finna sitt öde drägligt, och genom
eget bemödande så förbättradt, att det
ej annorstädes bättre kan beredas. Desertion
kan ock här mycket försvåras derigenom,
att alla Correctionshjon få bära en egen,
enkel, men icke skamlig drägt. Skulle
den ock någon gång inträffa, så har den icke
svårare följder, än rymning från våra öfriga
Corrections-anstalter. Det bör ock anmärkas,
att Inrättningen är icke heller för
dem, hvilkas förbättring, uppfostran och vård
Föräldrar, Förmyndare, Vänner vilja sjelfve
besörja.
Beil), och Ekon. Utsk. JBetÄnkandetT; £77
Vi hafva en kostsam anstalt för Blinda
och Döfstumma, som dock alltid äro förlorade
för Staten genom sitt ohjslpliga lyte;
hvarföre icke en påkostning, med långt större
uträkning, för den friska och färdiga ungdom,
sorn genom vanvårdnad tvingas att bli
lastbar och skadlig!
Jag vågar derföre föreslå, att uti HanS
Excellence Herr Grefve von Engeströms djupt
uttänkta Förslag, som visserligen både förtjenar,
och, enligt löftet, får en närmare utveckling
— frågan: om det skall antagas, mi
af Högloft. Utskottet genast tillstyrkas, meri
att frågan: huru det skall verkställas,'må i
underdånighet öfverlemnas åt Kongl. Majrts
faderliga och nådiga omsorg. Kanske finner
han i sin huldhet för godt att öfverflytta sin
nådiga tanka om en Corrections anstalt pä
Oland till en utvidgning från denna synpunkt,
när Statens tillgångar ej tillåta båda.”
Ytterligare inlemnade Prosten m. m. Pierr
Kolmodin ett skriftligt anförande, så lydande:
”då i Utskottets andra afdelning om detta
ämne öfverlänes, och de flesta Ledamöter
voro af den lankan, att det af hans Excellence
StatsMirustern Herr Grefve von Engeström
uppgifna Förslag om inrättandet af ett
slags koloni för sådana personer, hvilka förverkat
deras medborgerliga aktning, borda
afstyrkas, såsom, åtminstone i närvarande tid,
icke verkstälIbart, men deremot föreslås en
mera utsträckt inrättning af Correctionshus,
hvarigenom nyssnämnde personer kunde till sina
seder förbättras, och åter blifva nyttiga med
-
278 Öesn. och Eon. TJtsk. Betänkanden.
lemmar i det borgerliga Samhället, ansåg jag
för min del Herr Grefve von Engeström»
Förslag ej ännu vara med den utförlighet
och noggrannhet af’ Utskottet behandladt och
tindersökt, så att afslag derå borde tillstyrkas.
Efter min tanka hade Utskottet först från
Kongl. KammarGollegium, och kanske äfven
från Kongl, LandthruksAcademien bort söka
vinna närmare underrättelser, om i Rikets
Norra Provincer några, till en sådan ko*
loniieinrättning tjenliga, ställen finnas, och
sorn till slikt ändamål, utan förnärmande af
andras rätt, kunna disponeras. Afven har,
under öfverläggningen, en af Utskottets Le-,
damöter uppgifvit, att flera mindre öar inom
Riket finnas, sorn till en sådan koloniinrättning
skola vara tjenliga, utan att
Utskottet derom ingått i någon vidare öfverläggning
och närmare undersökning. I anseende
härtill anser jag för min del detta
förslag ej ännu blifvit med tillräcklig noggrannhet
behandladt, för att af Ut-sk atlet, kunna
afstyrka». Då under öfverläggningarn©
blef taladt om umbärligheten af en sådan
koloni-anstalt, genom en mera utvidgad inrättning
af Correctionshus, yttrade sig en
Utskottets Ledamot, Herr Lagman Malmborg,
att han, under sin mångåriga Embetsbefattning
såsom domare, alltid erfarit, att
de personer, som för mindre brott och förseelser
någon tid blifvit hållna på Correctionshus,
i stället för att der blifva förbättrade,
blifvit till seder så förderfvade och
så inöfvade att med illfundighet begå brott.
Besv. oeh Ekon. Utsk. Qetankanäcn.
och laster, att just de största hofvar, sorn
vid hans domstol förekommit, varit de, hvilka
på längre eller kortare tid vistats på Correctionshusen.
Då man ingalunda bör betvifla
hvad denna Hedervärda Ledamoten, enligt
sin mångåriga Domare-erfarenhet, yttrat, är
ock visserligen mycken anledning att förmoda,
det inrättningen af Correctionshus icke
svarar mot deras benämning och ändamål.
Sjelfva nödvändigheten synes alltså påkalla
en annan tjenligare utväg, och dertill har
Hans Excellence von Engeström uppgifvit ifrågavarande
förslag. Huruvida verkställigheten
deraf skall uppfylla ändamålet, erkänner
jag mig ej kunna bedömma, hel dst i
förslaget icke blifvit uppgifvet, med hvad sl-ags
arbeten de blifvande kolonisterna skola sysselsättas,
eller hvad slags ordning och Reglemente
i kolonien skall införas, hvilket allt
Hans Excellence förbehållit sig att utförligare
uppgifva, i händelse förslaget i allmänhet
vinner Riksens Ständers bifall. Man har
rinder disenssionerne anfört, att ej med säkerhet
kunde påräknas, det en sådan koloniinrättning
i Sverige skulle lyckas, och det
dermed asyftade ändamålet fullkomligen vinnas;
men en sådan ovisshet är ju ett från
alla menskliga företag oskiljaktigt vilkor,
och, om detta alltid blifvit ansedt såsom tillräcklig
orsak, att underlåta verkställigheten
af hvad enskilda individuel' uttänkt, och
såsom nyttigt föreslagit, så hade visserligen
de aldravigtigaste, och för mensklighe
-
£go Beesv. och Ekon. TJtsk. Betän&ancten.
ten mest gagneliga företag ännu varit ogjor»
da,” Ut Skifra.
N:r 57.
'Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Betänkande i anledning
af väckt fråga om förändring i mätt»
ningssättct af säd och halm.
Ifrån Hedervärda Bondeståndet har till Utskottet
blifvit öfverleimiadt ett Memorial i
detta amne af Riksdagsmannen Pehr Pehrsson
i Sätuna af Stockholms Län, deruti öf~
'verldagas, att då Spannetnål levereras antingen
i Kronans Magaziner, eller till försäljning,
skall dervid på de flesta orter tillgå
sålunda, att den ms dh a ida sädén störtas utur
säcken i målkärilet, hvarefter de 4 kappar,
sorn till utgörande af fullt mål
erfordras, derutur aftagas, samt att, dels genom
den tryckning och stötning, sorn Spanmemålen
i Målkärilet derigenom erhåller,
dels ock genom mindre noggrannhet vid kapparnes
afstrykning, ett mer eller mindre beivdligt
undermål skall uppkomma; och på
sådan grund yrkas, att, i stället för de nu
ln-ukliga mindre målkärilen, andra inrättades
sä rymliga, att de innehöllo en full tunnaj
hvarigenom ofvannämnde olägenheter, enligt
Riksdagsmannens tanka, skulle undvikas, och
mycken tid vid mätningen besparas; hvarjemte
i sammanhang härmed hemställes, att, enär
vid levereriagen af halm, den sorn e
mottager
halmen, skall genom en vid mät
-
JBcsv. och Ekon. Utsk. .Betankanäen. 2Q1
ningen använd tryckning, då halmen gifver
sig ut på bredden, kunna till hälften hop»
trycka Halmkärfven, det nu brukliga levereringssättet
af halm må upphöra, och i dess
ställe viss vigt för hvarje kärfve bestämmas.
Vid granskningen häraf, har Utskottet
inhemtat, att uti 7 §. af Kongl. Förordningen
om Mått, Mål och Vigt, den öqde Maj
1759, stadgas, att till förekommande af oreda
vid mätningen, ali Afrads-, Tionde- och rättigheis-Spannemål,
i uppbörd och leverering,
bör antingen sagta hällas ur säcken i tunnan,
om Säljaren eller Leveranten det åstundar,
eller mätas på sådant sätt löst, att mätaren,
eller den mätningen förrättar, står vid Tunnan,
samt med en skofvel, hvilken med bägge
händerna föres, öser öfver ändan af skofvelbladet
säden in i tunnan på en gång så
mycket, som på skofveln är, tätt öfver tunbrädden,
icke med någon konst, skakning,
skofvelns upplyftande, eller att tunnan med
foten eller med skofveln stötes, och enär
tunnan således är full, strykes hon jemt af
med ett rätt strykbräde”; och då ej mindre
härigenom alla försigtighetsmått synas
vara iakttagna, till förekommande af leverantörens
eller säljarens skada och förlust, än
ock likmätigt samma §., uti omförmälda
Kongl, förordning, de äga full rätt att, i hän*
delse de skulle tycka, att deni sker förnär,
genom detta föreskrifna mätningssätt, sjelfva
mätningen på berörde sätt förrätta; Alltså
finner Utskottet så mycket mindre skäl, att
tillstyrka någon ändring i nu gällande mät
-
$Qs, " Resv, och Ekon, Utsh, Betänlianden,
ningssätt eller målkäril, sorn en sådan för*
ändring skulle förorsaka rubbning uti hela
den för rikets mått, mål och vigt antagna
reglering utan att medföra den åsyftade fördelen,
emedan mätningen med ett större målkäril,
enligt Utskottets erfarenhet, genom den
starkare sammanpackning, sorn af en större
massa förorsakas, skulle tillskynda leverantören
en ännu betydligare förlust, än den
Memorialets författare vill förekomma; hvarförutan
den kostnad, som för nya målkärils
anskaffande måste uppkomma, äfven torde
böra af es.
Vidkommande den sednare frågan om
förändring af bestämmelsesättet vid levereringen
af halm, så har Utskottet vid målets
handläggning funnit, att denna fråga redan
vid flera förutgångna Riksdagar varit ett arn»
ne för Riksens Ständers öfverläggni 'gar, samt
att äfven Kongl Majit uti dess Nådiga skrifvelse
den 2/j.de Maj 1815 derå fastat Nådig
uppmärksamhet; och har Utskottet, efter ett:
noggrant skärskådande, af de i detta ämne
vidtagna åtgärder, inhemtat, att den profvägning
af halm, som Ekonomiutskottet vid
Sistlidne Riksdag, i likhetmeddetaf Kongl. CammarCollegium
och Rikets allmänna ärenders
Beredning uppgifna förslag, tillstyrkt, den
5te October 1815 för sig gått och så utslagit,
att maximum för vigten af en kärfve
blifvit 4 Lispund 18J marker, och minimum
3 Lispund g~ marker, i anledning hvaraf
Kongl. Majits Befallningshafvande föreslagit
ett medium af 4 Lispund; men då Utskottet
Sesv, och Ekon. Utsk. Betänkande. Egg
härvid tagit i betraktande, att all sådan halm,
som utgöres af hemman, antingen såsom Räntepersedel
efter markegång, eller efter Knekte-
och andra serskildt gällande contracter,
beräknas endast efter 2 Lispunds vigt på
hvarje kärfve, kan Utskottet ej för sin del
finna något grundadt skäl, att en Räntegifvare
till Kongl. Majit och kronan, i detta afseende,
bör vidkännas större tunga än andra
Rentegifvare, hvarföre Utskottet tror sig äga
full anledning att föreslå, att denna vigt, af
gine Lsp, för en torr halmkärfve, må antagas
såsom rättesnöre vid alla till kronan
skeende halmlefverencer, samt att Riksens
Höglofl. Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
hemställa denna nu föreslagna vigt
såsom stadigvarande grund, för en i detta
ämne blifvande författning. Dock varder detta
Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt understäldt. Stockholm den 2Q
Februari 1818,
N:r 58,
RiksensIIöglofl, Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Betänkande angående
väckt fråga om grunderna för en
föreslagen jemkning i BåtsmansBoteringen
i Halland.
Uti ett till Hedervärda BondeStåndet ingifvet,
och derifrån till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitteradt Memorial, har
284
Besv. och Ekon. Utsk. Betankands
Riksdagsmannen Pehr Benglsson från Halland
anfört, hurusom han, af Kong!. Maj:ts
Nådiga proposition till Riksens Ständer af
den 9:de sistlidne December, rörande jemkning
i Båtsmans-Roteringen inom Hallands
3Län, hemtat anledning till det förslag, att
det af 1815 års UppskattningsComite åsätta
hemmansvärde måtte blifva grunden för
den nya Roteindelningen, och att församlingarne,
efter i god lid, genom utfärdande
kungörelse, erhållen underrättelse om delningens
företagande, måtte genom deras Fullznägtige
få sjelfva föreslå Rotarne efter deras
beqvämlighet. Men som Utskottet uti dess
under denna dag till Riksens Höglofl. Ständer
afgifna serskildta utlåtande i anledning
af Kongl. Majrts högstberörda Nådiga proposition,
hemställt, att verkställigheten af
ifrågavarande Rotejemk*ing måtte i Underdånighet
öfverlämnäs till Kongl. Maj:ts eget
Nådiga godtfinnande} så anser Utskottet deraf
följa, att Riksdagsmannen Pehr Bengtssons
förslag icke tarfvar någon åtgärd. Hvilket
likväl vördsamligen underställes Riksens
Höglofl. Ständers ompröfvande. Stockholm
den 25 Februari 1818.
N:r 59.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
BkonomiUtskotts Betänkande, rörande
väckt fråga att, ined undantag af Såtevier,
Boställen och Posthemman, alla an
-
Besv. och Ekon. TJtsk. Eetånhanden. 285
dra hemman böra deltaga uti Krono„
skjut snings-, Bref bärings - och Kronoff er -  dingsmans - besväret, eller andra dylika
onera, sorn jord i allmänhet åtf ölja.
^■iksdaesmannen Lars Olsson från Calmara
Län har, uti ett till Hedervärda BondeStåndet
ingifvet och till Utskottet remitterade
Memorial anfört, att, då ägare af Frälsehemman,
oaktadt de k tran a vara ofrälse Personer,
icke deltaga uti Fångeskjuts-, Kronobrefbärings-
och Kronofjerdingsmans- befattningar,
men sådan befrielse vore så mycket mera
obillig, som dylika besvär äro för det
allmänna bästas skull och den som i ett
Samhälle är begåfvad med lika förmåga, och
af allmänna inrättningar drager lika fördelar»
jemväl bör vidkännas lika skyldigheter; så
förmodade Riksdagsmannen, att detta, i förening
med den benägenhet, hvarmed Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid förlidna Riksdagar
ingått, att med BondeStandet jemka
de förut så ojemt på jorden fördelade skyldigheter,
skulle ej mindre hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, än ock hos de öfriga
Respectiva Riks-Stånden bidraga till bifall af
Riksdagsmannens förslag, det mätte, med undantag
af Säterier, Boställen och Posthemman,
alla hemman, af hvad natur som heldst,
deltaga uti Kronoskjutnings-, Brefbärings-och
Krono Fjerdigsmans- besväret , eller andra
dylika onera, som jord i allmänhet åtfölja;
uti hvilket Lars Olssons förslag Riksdagsmannen
Leonhard Roman från Verme
-
28 Ö
Bein. och Ekon. U-tsk. Bctankanden
land förklarat sig jemväl instämma.
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad
1 ofvanberörde måtto blifvit anfördt, men sorti
ämnet rörer nya skyldigheters hvälfvande på
sådan jord, eller sådana Hemman, hvilka i
deras natur äga rättighet till befrielse från
allt vidsträcktare deltagande deruti, än det
som kan stå tillsammans med undfångnä
Privilegiers helgd, och de Concessioner, hvilka
uti Kongl. Ma;:ts Nådiga kungörelse af
den 6 April 1810 äro omförmälde; så anser
Utskottet detta vara en Privilegii-fråga, hvilken
icke lärer kunna upptagas eller ventileras.
Dock varder sådant vördsamligen öfverlemnadt
till Riksens Höglofl. Ständers närmare
ompröfvande. Stockholm den 25 Fe*
bruari 1818.
N:r 60,
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Betänkandé
i anledning af väckt fråga, om nödvändigheten
af Förklaring i vissa delar af
Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 3
April 1816, om öfverensko?nmelser rörande
Presträttigheter.
I^iksdagsmannen Olof Månsson från Blekinge
Län har uti ett till Hedervärda BondeStåndet
ingifvet och derifrån till Utskottet
remitteradt Memorial hemställt, om icke,
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanåen Eg?
till förekommande af rubbning uti de öfverenskommelser
emellan Kyrkoherdar och Församlingar,
hvilka rörande de förras Leiningsrättigheter
blifvit afslutade och lagiigeu fastställde,
redan innan Kongl. Majit genom
Nådiga Kungörelser af den 21 Sep tein h r 1810
och den1 5 April 1816 bestämt sättet för
verkställigheten och tillvägabrihgandet af dylika
öfverenskommeker, den Förklaring i
sistnämnde Nådiga Kungörelse kunde hos
Kongl. Majit af Riksens Ständer i underdånighet
sökas, att redan före detta upprättade
och sanctionerade Conventioner om Pastorernas
rättigheter icke få rubbas utom ömsesidigt
åsämjande, eller frågan utan sådant
föresatt villkor ens vinna ringaste handläggning;
hvilken Nådiga Förklaring Kongl.
Majit torde så mycket mer finna skäl att
i Nåder bevilja, son. grunden derföre redan
blifvit lagd uti Kongl. Kungörelsen af den 21
September 1810, fastän sådant icke kommit
att inflyta uti den sednare Nådiga Kungörelsen
af den 3 April 1816.
Uti denna Olof Månssons motion hafva
förre Vice Talmannen Jon Jonsson och Riksdagsmannen
Måns Persson, bägge från Blekinge;
sig förenat, heldst det i deras hemort skall
inträffat, att försök blifvit gjorde, till rubbande
af den i Blekinge Län redan år 1747 ingångna
Convention.
Utskottet får i anledning häraf anföra,
att då det ej allenast är öfverensstämmande
med meningen uti Kongl. Majits Nådiga Kungörelse
af den 21 September 1810, utan ock
egg Besv. och Ekon. Utsk, Bctdnkanäen
uti sakens natur ligger förvaradt, att på de
orter eller i de Församlingar-, der Contractef
elier öfverenskommelse! emellan Pastorerna
och Församlingarne, rörande Presträttigheter,
blifvit afslutade, ingångne och för framtiden
lagligen stadfästade, innan Högstberörde 1810
års Kongl. Kungörelse utfärdades, sådane äU
dre Öfverenskommelse!- böra så mycket
heldre blifva orubbade, som genom dem re»
dan blifvit undanröjde de orsaker och anledningar,
hvilka vid 18x0 och 1815 årens Riks»
dagar föranlåtit det Hedervärda BondeStån»
det, att begära, och det Högvördiga Prest».
Ståndet, att medgifva ingåendet af frivilliga
öfverenskommelse! mellan Presterskapet och
Församlingarne, rörande deras ömsesidiga rättigheter
och skyldigheterj anser Uttkottet sig
böra tillstyrka bifall till Olof Månssons ifrågavarande
motion 3 i följd hvaraf Riksens Hög»
loll. Ständer torde hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära, att som, uti den Nådiga
Kungörelsen af den 5 April 1816, icke är bestämdt
föreskrifvet, det, på sätt berördt är,
redan stadfästade Conventioner emellan Presterskapet
och Församlingarne, rörande Presträttigheter,
böra blifva orubbade och oförän»
dradt bibehållne, för den tid de blifvit ingång»
ne, Kongl. Maj:st värdes genom utfärdande
Nådig Kungörelse sådant förordna. — Hvilket
likväl vördsammeligen öfverlemnas till
Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande. Stockhom
den 25 Februari 1818.
Bese. och Ekön- Utsk. Betdnhandert. s.Qy
N:r 61.
Riksens Högloft. Ständers Allmanna Besvärs-
och EkonomiUtskotts Betänkande i
anledning af väckt fråga om jemkning i
Roteringen vid Vesterbottens Regemente.
De till denna, uti Hedervärda BondeStåndet
af RiksdagsFullmägtigen från Norrbottens
Län Johan Jacob Rutberg väckta motion
hörande handlingar, sorn till Utskottet
blifvit remitterade, äro:
l:o Rutbergs Memorial af den 51 December
sistlidet år, hvaruti han, på grund
ad Riksens Höglofl. Ständers under den 07
Juli 1815 till Kongl. Majit aflåtna Underdåniga
skrifvelse och anhållan, det Kongl. Majit
i Nåder måtte täckas, att intill näst inträffande
Lagtima Riksdag låta anställa behörig
undersökning, rörande Soldats- och BåtsmansIndelningen
i Rikets provincer, på det Kongl,
Majit och Riksens Ständer derefter kunde
blifva i tillfälle att i ett sammanhang sig yttra,
om och hvad jemkningar derutinnan kunde
finnas nödige, yrkat att Rotejemkning
inom Vesterbottens Regemente måtte beviljas.
— De af Rutberg härföre uppgifna skal
äro hufvndsakeligeni att, sedan Kongl. Majit
g nom Nådig Remiss af Riksens Ständers
ofvannämnde Underdåniga skrifvelse anbefallt
Kongl. Krigs- och Kammar-Collegierna
samt Fiirvaltningen af Sjöärenderne, att deröfver
inkomma med underdåniga utlåtanden,
Bihang till RiksSt. Pro t, iSi7-18i8> 8'‘h Sami. N;r 37. 33.
2go Besv. och Ekön, Utsk. Betänkanden.
hvilka jemväl blifvit infordrade från Kongl,
r ö
Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens och
Vesterbottens Höfdingedömen samt Chefen
för Vesterbottens Regemente, så väl Kongl.
Maj.-ts bemälde Befallningshafvande, som äfven
Regementschefen förklarat, det jemkning
«f Soldatroteringen inom Regementet vore
nödig, att Norrbottens och Vesterbottens Höfdingedömen,
efter 1780 års Kongl. Afvittxings-Instvuction,
blifvit afvittrade, icke efter
Soldateroteringen, utan efter hvarje hemmans
innehafde mantal, på det sätt, att da
hästa hemman erhållit qtt område af 700
tunnland å mantalet, samt de, sorn ansetts
vara af sämsta beskaffenhet, 1,400 tunneland,
men de medelmåttigt goda hemman eller sådane,
som icke kunnat anses vara hvarken
de bästa eller sämsta, ett efter deras godhet
lämpadt område för hvarje mantal: att
den hvarje hemmansägare, vid afvittringen,
efter hemmantalet tillagda jord, nu vore den
enda förmon, sorn Rctehållarne äga, oaktadt
Roteringsverket af den 51 Martii 1796 upplyser,
att hemman blifvit till Rotering taxerade
med afseende å de biförmoner, som
kunde erhållas af Fisken, Fäbodar och Holmar,
hvilka likväl vid afvittringen till största
delen hemfallit Kronan och blifvit använde
till nyhemman eller intagne uti Byarnes
afsatta ägo-områden, så att ingen af nämnde
biförmoner nu mera skall återstå, oaktadt
Roteringen är den samma, som den a£
ålder varit: att enär således vore påtagligt,
Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkanäen. 291
det, Roteringen vid Vesterbottens Regemente
nu mera endast hvilade på liemmans-skatten,
borde den ock derefter rattas, hvilket
likväl icke skett, enär hvarje Soldatrote i
Calix Härad utgöres af hemman, som äga
föga mer än \ mantal jord, då deremot i
andra Härader skola finnas hemman af ett
helt mantal och derutöfver, hvilka i ke heller
underhålla mer än en soldat: att Rotehållare
vid Vesterbottens Regemente, som
ägt att af de i Skatt ingångne nyhemman
uppbära afgift till sina RoteringsCassor, eller
att få de samma i svagare Rotar insatte,
nu skola kommit i saknad af denna förmon,
derigenom, att dylika nyhemman blifvit
till Extra Rotering indeldte, och ändteligen,
att Rotar, sorn äro anslagne till utgörande
af en Soldat, icke blifvit vid Roteringen
sammanparade, utan äro belägna ända
till 15 å 20 mil från hvarandra, till största
besvär och olägenhet både för Rotehållarne
och för Soldaten; i anseende lill hvilket
allt Riksdagsmannen Rutberg hemställt, om
icke Riksens Höglofl. Ständer ville hos Kongl,
Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täc’:tes, efter från Dess och Rikets Rrigsoch
KammarCollegier inhemtadt serskildt underdånigt
utlåtande hvad Rotejemkningen
inom Vesterbottens Regemente angår, i Nåder
utse vissa Coinmitterade, hvilka, på sätt
i Skåne nyligen skett, skulle, efter erhållande
Instruction, den önskade Rotejemkningen
föreslå, samt Förslaget till Kongl, Maj:ts Nå*
Besv. och Ekon. Etsk. Betänkanden.
digapröfning och fastställande 1 underdånighet
öfverlemna.
2:o Anförande till Hedervärda BondeStåndets
Protocoll för den 5 sistlidne Januari
af Riksdagsmannen I. L. Wicklund, som
för Vesterbottens Län på det högsta protesterat
emot den af Hutberg yrkade Rotejemkning,
på deri grund, att en sadan jemkning
redan år 1765 blifvit gjord och fastställd,
och att, om det nu blefve jemkning på jemkning,
sådant skulle föranleda endast till oreda
och osäkerhet för Rotehållarne; dock, om
B.utbergs Hufvudman hade något att jemka,
Lunde de göra det inom sig sjelfva, utan
någon rättighet att begära jemkning för andra.
3:0 Anförande till nyssnämnde dags Protocoll
af Riksdagsmannen Olof Wickström
från Norrbottens Län, som förmenat, att, då,
enligt så väl den år 1696 uti Vesterbotten
skedda Rotering, som ock det med Högst saligHennes
Majit Drottning Christina är 1649
ingångna Knekte-Contract, Allmogen i Vesterbotten
skall åtagit sig att Sockenvis hålla
ett visst antal Soldater inom hvarje Compagnie,
utan någon sammanblandning med de
andra Compagnierna, mycket mindre med
hela Regementet, och hvilken Rotering sedermera
blifvit följd ända till år 1765, då,
jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande af
den 26 November 1763, ny Rotejemkning vid
Vesterbottens Regemente inom hvarje Compagnie
blifvit företagen, någon ytterligare
Bisv. celi Elion, Ut il;, Bciä-ik emden, 293
jemkning, såsom endast medförande betydlig
kostnad, besvär och tidspillan för allmogen,
så mycket mindre borde få aga rum elier
kunna bifallas, som den år 1765 vederbörligen
fastställda Rotejemkning icke haft någon
annan påföljd, än att de,n ringa olikhet, som
kunde hafva tilldragit sig vid roteringen innom
vissa Compagnier, då blifvit, tillika med
andra nödiga omständigheter, rättad, likväl
utan att någon förändring i sjelfva Roteringen
kunnat göras, eller det ena Compagniet
dervid haft med det andra att skafta 5 till bevis
hvarpå Wickström vid sitt anförande bifogat
afskrifter af Rotejemknings Commissionens
Protocoller för den 21 och 26 Martii
år 17655 hvilka anledningar Wickström
alltså bestridt all ny Roterings-jemkning innom
Lif> och Piteå Compagnier.
4:o Anförande till BondeStåndets Protocoller
för den 9 Januari af Johnn Jacob
Rutberg, hvaruti han, dels till vederläggande
af .hvad Riksdagsmännen Wicklund och
Wickström i ofvanberörde måtto invändt,
dels ack till ytterligare stöd för sin motion,
yttrat, att han så mycket mindre ämnade bestrida,
det hvarje Socken bör efter dess storlek
deltaga uti Roteringen, som detta vore
just hvad han i sitt Memorial sjelf yrkat 5
men han kunde deremot icke medgifva, att
1646 års Rnekte-Contract skall innehålla, att
allmogen Sockenvis åtagit sig hålla ett visst
antal Soldater, enär samma Contract blott
upptager de orden, att s.amfelige gemene allmoge
uti 10 Socknar af Vesterbottens Län,
294- Eesv. och Ekon. tysk, Betänkanätn.
nämligen Umeå, Bygdeå, Löfånger, Skellefteå,
Fiteä, Luleå, ÖfverCalix. Nederkalix,
ÖfverTorneå och NederTorneå, åtagit sig, att
till Kronans tjenst beständigt hålla ett Regemente
af 1056 gemena knektar,* och sorn
.Riksdagsmannen Wickström påstått, att den
år 1765 verkställda Rotejemkning blott skett
för hvarje Compagnie serskildt, så vöre ock
deraf påtagligt, att det dermed åsyftade ändamål
icke vunnits, hvilket verk ligen skall
varit, att få Roteringen jemn och icke mer
betungande för den ena Socknen, än för elen
andra. Då Rotejemknings - Corn missionen af
år 1765. yttrat, att Skatten vöre grunden för
Ro.te>ringen, deruti Kongl. Mårts Nådiga
Skrifvelser till Dess ocb Rikets KarmnarCollegium
af den 26 November 1763, o h den
50 Martii 1767, jemväl instämde, hade Cornmissionen
bort fullständigt uppgifva de skäl*
som föranledt dertill, att uti én del Socknar*
i den Södra och alltså bästa delen af Länet*
äfven hela hemman blifvit taxerade till utgörande
af blott En Soldat, då deremot Allmogen
x Calix föga mer än •§ mantal ansetts böra
utrusta jemväl en Soldat, hvilken uppgift
varit sä mycket mer angelägen, sorn, enligt
hvad Roteringsverket visade, allmogen i Calix
hos Commissionen anmält, att den i berörde
frostaktiga Landsort vore nog högt skattlagd,.
För öfrigt har Riksdagsmannen Rutberg
anmält, att, sedan genom sista fredsslutet
med Ryssland och de sedermera skedda GränsRegleringar,
115 rotar af Vesterbottens Regemente
fått deras läge inom Ryska områ
-
1
Best', och Ekon. Utsk. Eetånkanäen. £95
clet, Regemente1; nu mera endast består aE
945 raan 5 och att, ehuru Riksdagsfullmägtigen
för Calix Socknar vid 1800 års Riksdag
gjort ansökning derom, att alla nya hemman
i berörde Socknar måtte komma dem
till understöd i deras svåra Rotering, dertill
Kongl. Majit uti Nådig Resolution af den g.
September 1801 förklarat Rotehållarne, likmätigt
4de puncten i 1765 års Roteringsverk,
lagligen berättigade, icke desto mindre
ska1' händt, att Bruksägare blifvit i Calix
Socknar tillagda minst 12 hela hemman a£
den vid afvittringen uppkomna öfverloppsmark,
med beviljad frihet från all Rotering
för berörde hemman; hvarjemte de nya, sorn.
varit indeldte till understöd för gamla Ro terin
gen derstädes, blifvit laggde till ExtraRoteringen,
så att de gamle Rotehållarne nu
skola vara i saknad af det understöd, de deraf
förut ägt.
Detta, med hvad mera de i detta mål
ingifne flere handlingar vidlyftigt innehålla,
har Utskottet med noggrannhet öfvervägt och
granskat; hvarvid Utskottet inhemtåt, huru
sorn allmogen uti Vesterbotten samt följande
Tio Socknar, nemligen Umeå, Bygdeå, Löfånger,
Skellefteå, Piteå, Luleå, ÖfverCalix,
NederCalix, ÖfverTorneå och NederTorneå,
deraf någre nu äro belägne inom det för få
år sedan inrättade Norrbottens Län, med
Högstsalig Hennes Majit Drottning Christina
under den 16. April år 1649 afslutat ett
Contract, hvarigenom bemälde Allmoge åtagit
sig hålla till Krigstjenst 1056 gemena
•cjjj B av. och Ekon. Utsk, Betänk cm cl en.
knektar med Corporaler: att, då oredor och
stridigheter emellan Socknarne årligen uppkommit
så väl om knektarnes tillsättning,
som ock om de pretentioner, den ena Socken
dervid gjort på den andra, Kongl. Majit under
den 22 Januari 1695 i Nåder förklarat,
det Allmogen uti Vesterbotten skulle, sorn
annorstädes i Riket, blifva uti vissa Rotar,
till det 'öfverenskomma antalet eller 1056 man,
indeld, ~pu det, som orden lyda, en likhet nied
detta knehtehållet öfver hela landet vara
mätte, och ej den ena iner än den andra dermed
betungas ; att vid en, i följd af Kongl,
Maj:ts Nådiga förordnande den 26 November
1765, år 1765 verkställd jemkning af
Roteringen vid Vesterbottens Regemente, en
sådan jemkning ägt rum endast serskildt
innom hvarje Socken och de derstädes befintlige
Rotar, hvarvid likväl den olikhet
blifvit bibehållen, att den ena Fioten består
af i§-|-dels Mantal, då deremot den andra
utgöres af endast f^dels Mantal; att
Kongl. Maj:t uti 4de puncten af det för Vesterbottens
Regemente den 50 Martii 1767
stadfästade Roteringsverk i Nåder försäkrat,
det skattlaggde oroterade hemman skulle uti
Roteringen deltaga med de roterade, hvilket
Kongl. Majit, i anledning af ÖfverCalix
och NederCalix Socknars, genom deras fullxnägtig
vid 1800 års Riksdag, derom gjorda
underdåniga ansökning, ytterligare i Nåder
fastställt genom Resolution af den 9 September
1801, och dervid tillika i Nåder förklarat,
att sådant borde lämpas jemväl på de
Bcsv, och ILhon. Utsk. Ectcinkanden. £97
1
ny-Iiemman, hvilkas åtnjatne Frihetsår sedermera
löpa till ända; att ieke desto mindre
ny-hemman blifvit serskildt indeldte till
utgörande af Extra Roteringsmanskap, i krigstider,
i anledning af Riksens Höglefl. Ständers
Beslut vid 1809 och 1810 årens Riks.
dagj att, i följd af 1809 års fredslut med Ryssland
och derefter skedde gränsreglering, 113
SoldatRotar bortgått från Öfver- och NederTorneå
Socknar, hvilka, i stal let föraog, mi endast
utgöra 90 Rotar, och hvarmedelst Vesterbottens
Regemente blifvit mindskadt till
94.3 Soldater med Corporaler: samt sluteligen,
att de inom ofvannämnde 10 Socknar
belägna Fisken, Skogstrakter, Fäbodar och
Holmar, hvilka enligt 1695 års Roteringsverk
blifvit ansedde äfven böra bidraga vid utpörandetaf
de mindre hemmanstalens Rotering,
sedermera blifvit för Kongl. Maj:t,s och Kronans
räkning disponerade lill Statens förmon
och på Arrende-auclion åt den högstbjudande
upplåtne. t
Enär nu häraf är uppenbart, att de 10
Socknar, hvilka åtagit sig utgöra manskapet
vid Vesterbottens Regemente, ingått ert sådan
förbindelse gemensamt, men ingalunda
Socken vis, följer ock deraf, att Roteringsskyldigheten
bör på enahanda sätt drabba
hemmanen, samt att hvarje hemman bör i
möjligaste måtto deltaga lika uti ett sådant
onus. — Utskottet anser sig derföre äga
största skäl tillstyrka, det Riksens Höglo!!.
Ständer till Kongl. Majit i underdånighet
frambära den önskan och anhållan, att Kongl*
Spg JSesv. ock Ekon. Utsk. Betdnkandcn.
Majit, efter inhemtade rander då niga Utlåtanden
från dess och Rikets Krigs- och KarnmarCollegier,
om allt hvad som angår Roteringen
och förut skedda Rotejemkning vid
Vesterbottens Regemente, täcktes i Nåder
utse och förordna vissa Committerade, hvilka,
efter den Nådiga Instruction Kongl. Majit
lärer för dem låta utfärda, skulle i orten noggr
nnt undersöka och derefter i underdånighet
föreslå, samt till Kongl. Majits Nådiga
pröfning öfverlemna en ny Roteringsjemkning
vid Vesterbottens Regemente, dervid afseende
skall hafvas på alla hemman inom
Regementets liela stånd eller lage, utan att
Sosknarne hvar för sig dervid borde få komma
i beräkning annorlunda, antili hemmantalet
samt hemmanens mer eller mindre för»
monlighet; och anser Utskottet det äfven vara
en följd af redan meddelade Nådiga Resolutioner,
att de inom Socknarne befinteliga
Skattlaggde ny-hemman böra indelas i nu
varande ordinarie knektehållet af 943 man
samt alltså befrias från extra Roterings utgörande.
Beträffande åter Fisken, Skogstrakter,
Fäbodar och Holmar, hvilka icke tillhöra något
visst hemman, och på sådan grund antingen
redan äro, eller ock framdeles kunna
blifva för Kofigl. Majits och Kronans räkning
disponerade, så finner Utskottet sig icke
kunna tillstyrka, att dessa Lägenheter jemväl
inroteras, dels emedan sådant skulle förorsaka
mindskning uti kronans påräknade inkomster,
i händelse de om berörde lägenhe»
Besv och Ekon. Utsi', BelänJianden.
ter afslutade ArrendeContracter skulle kunna
rubbas, hvilket likväl icke torde låta sig
göra, dels ock derföre, att en jemn och lika
fördelning mellan Rotarne af dylika bidrag
vore omöjlig att åstadkomma.
Dock varder detta allt vördsammeligen
understäldt Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande.
Stockholm den'25 Februari 1818.
N:r 62.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna 'Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Betänkande, "rörande
en föreslagen' ny LandtmäteriTaxa".
Högloflige Ridderskapet och Adeln har
till Utskottet remitterat ett Memorial a£
Herr Friherre Henning Wrangel, hvarvid
Herr Friherren bifogat ett tryckt exemplar
af det utaf förste Landtmätaren i Malmöhus
Län I. Akerblom författade Förslag till
en ny Landtmäteri Taxa, hvilket Herr Friherren
vid 1815 års Riksdag framlemnat,
men då blifvit af Riksens Höglofl. Ständer
afslaget, utan att Herr Friherren, som vid frågans
afgörande skall varit bortrest från Riksdagen,
hade fått tillfälle besvara de mot Förslaget
då gjorda anmärkningar.
I anledning häraf får Utskottet anföra:
att som, efter hvad Utskottet har sig bekant,
Förslag till en ny Landtmäteri-Förordning
och Taxa redan är utarbetadt och sist
-
goo Besv. och Ekorn. UtsL Betarikanften.
lidet år till Kongl. Majit i underdånighet inlemnadt
af de Herrar Committerade, hvilka
för ett sådant ändamål blifvit af Kongl.
Majit i Nåder utsedde, och det således icke
lärer kunna betviflas, att ju desse Committerade,
efter infordrade upplysningar från alla
Province-Landtmäteri-Contoren i Riket,
varit bättre i tillfälle uppgöra förslag i det afseendet
än Förste Landtmätaren Åkerblom ensam,
hvars verkningskrets och Jocala kännedom
icke kan hafva varit så vidsträckt, som
för ett arbete af i fråga varande beskaffenhet
erfordras; så. anser Utskottet sig icke
kunna tillstyrka bifall till Herr Friherre
Wrangels motion; Hvilket likväl vördsamligen
underställes Riksens Höglofl. Ständers
pröfning. Stockholm den 25 Februari 1818.
N 63.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi- Utskotts Betänkande, rörande
beståndet af sådana Contracter,
som emellan Pastorerne och Församlingarne
blifvit upprättade, och hvarmed
båda förklarat sig nöjde.
Högicn. Ridderskapét och Adeln har till
Utskottet reniitte?at ett Memorial i detta ämne
af Friherre Henning Wrangel, deruti an.
föres, att, oaktadt vid alla Riksdagar ifrån år
1809 yrkats, det Contracter skulle trälFas e
-
