# ID: svediakorp-gov1825
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 16,352
# sentences: 566
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Serskildta. Utskottets Eetiinkanden, 901
na underlydande Dopartetnent?Chefer, hvilka
dä (ör tillfället utgjorde ett Collegium. Erhålla
dessa Chefer Troma ovärdighet, så upphojes
derigenom detta sålunda organiserade
Collegium till nära jemlikhet med de nuvarande,
ehuru några särskilta RådplägningsEmbeten
och någon dem åtföljande öfverrpstningsrätt
icke komma att bestås. I det skick
äter, hvaruti CoIIegierne nu befinnas, kan föga
något olämpligare och med Svenska Statsförfattningens
rätta anda mindre öfverensstämmande
förhållande tässkas, än det sorn
uppkommer genom deras aå kallade rådgifvande,
hvilket är den tredje *f deras i allmänhet
åliggande funktioner. Så snart Collegierne
inrättades, såsom Inspactioner öfver
vissa administrationens afdelningar, blef af
denna inrättning en naturlig följd, att de upplysningar
o:h data, som för vissa måls utredande
innan afgörandet nödvändigt erfordrades,
skulle af dem lemnäs, emedan de uteslutande
voro af dessa data i kännedom.
Men, som Konungen i sittråd icke saknade
män, hvilka, om det behöfdes, kunde, med full
kunskap om Lagar och författningar, upplysa
om deras rätta tillämpning i förekommande
fall, så behöfdes icke att rörande
denna tillämpning rådfråga några Col*
legiér, hvadan ock, der egentliga upplysningar
för målens fullständighet icke erfordrades,
dessa directe hos Konungen afgjordes titan
några Collegiers hörande. Genom 1720
års Regeringsform, som, under sken, att förefeygga
enväldet, införds i Regeringen på en
Serskildta Utskottets Betcinkanden, t
gång både Fåvälde och Mnngvälde, stadgades
ett så i oändlighet fortsatt Vederbör andes
hörande, att föga något mål kunde hos Konungen,
eller rättare Rådet, tili afgörande före
omma, som icke genomgått alla tänkbara
granskningar och blifvit af hvarje höra autoxitet
försedt med tillämpnings- och sccommodations-
grunder och mångfalldiga på en
mängd stadganden grundade af. eller tiiRstyrJjanden,
Fröst till den Collegiala oredan befordrades
härigenom tili snar växtlighet, och
cfet onda grep 1 stillhet omkring sig, under
hela den så kallade frihetstiden, för att längre
fram göra sig för kommande generationer
tätt känbar t. Att under den tid, sora
förflöt efter 1789, det sålunda införda behandlingssättet
af Ärendena fortfor, var en
naturlig följd deraf, att, sedan Rådet var af»kaffadt
och Konungen icke fattade sina beslut
i någon constitutionel Rådkammare, utan
i för tillfället sammankallade Conseiller,
någorstädes råd och tillstyrkanden af ansvariga
Embetsman skulle hämtas. Men, sedan,
nuvarande Constilution blifvit införd, som åter
försett Konungen med ständigt tillstädesvarande
ansvarige Rådgifvare, synas Collegiernas
råd nu mera ej vara af nöden. Också
föranleder icke Grundlagen till deras inhämtande,
Konungen, heter det i 4 §» skall ensam
styra riket, men hämta, på sätt som närmare
blifvit stadgadt, underrättelser och råd
af sitt StatsRåd. Allt hvad grundlagen innehåller,
som kan lämpas till Collegiarnas
hörande, förekommer i xo som bjuder, att
Serskildta Utskottets Betdnkandm.
nödiga upplysningar skola af vederbörande
Co 1 legiér och Embetsman inhämtas. Med
dessa nådiga upplysningar kan för ingen del
förstås uppgift på de till det förevarande Målet
lämpliga författningar, emedan det ovillkorligen
mäste förutsättas, att Konungens
föredragande, framför andra Embetsman, derom
äga kännedom, Icke heller kan dermed
menas upplysning om huru ett eller flera Gollegier
tänka om dessa författningars slutliga
tillämpning i frågan, eller hvilka considerationer
dervid kunna förekomma, hvilket vöre
att gå Stat^Rådet i förväg, Återstår således
§ndast den tydning, att föredraganden, genom
vederbörande Gollegiers och Embetsmäns
hörande, äger att skaffa sig sådana felande
uppgifter eller handlingar, sorn foidras för
att sätta målets historia i full dag, och honom
sjelf i tillfälle att på grund deraf föreslå
användning af gällande författningar, hvaröfver
StatsRådets Ledamöter åter äro, enligt
9 §. RegeringaFormen, ovillkorligen förbundne
att sitt yttrande afgifva. År denna
tydning, som det vill synas, rigtig, så kunna
de nådiga upplysniogarne från Verken
yinnas, utan att desse styras af ett stort antal
Ledamöter. Skallåter det vanliga rådgifyandet
från Collegierna fortfara, så vöre det
mindre underligt, om i en framtid derigenom
bildades tröge och oduglige föredragande,
hvilka, *i förlitande på d«n utveckling af hvarje
inål, sorn kan vara att förvänta genom
Remiss till ett Collegkim, knappast bevärdigade
Acten med ett ögonkast, utan körtel*-
■9°4
Serskildta Utskottets Betdnkanderu
gen återsägandé Collegiérnas yttranden, gåf.
ve sin så kallade tanke, genom denna
förutvunna auctoritet, en vigt, sorn tilläfventyrs
oförtjent kunde verka till bestämmanda,
både af StatsRådets tillstyrkande och
Konungens beslut. Huruvida, om ett slik*
förhållande en gång hunne inträffa, det verkeiigen
vore Konungen, sorn styrde Riket,
eller icke fastmer några få personer, sorn
inom de ansvarslösa Coliegierna hunnit uppkasta
sig till ledare af Medbröders öfvertygelse,
det torde kanhända vara en fråga värdig
att eftersinna. Om det är vigtig*, hvad
Grefve Spens säger, att det ligger i Svenskens-
lynne att tåla allt af sin Konung, mea
endast rättvisa afsina likar, så vore det minsta
som kunde befaras, att fölk»t verkligen
trodda allt böra tillskrifva Konungen, som
af honom blifvit undarsimfvit, och således,
då det för Konungens skull trodde sig böra
tåla något, sorn ansågs för mindre rättvist,
undandrog* Honom med suckan en del af
den kärlek, som Han fört,ant att odelad åtnjuta.
Utskottet tror sig nu hafva visat, ett de fördelar,
som skulle uf ColI«gialstyr*Isen och allmänna
Bersdningan vara att förvänta, antingen
alldeles icke finnas, eller, om de finnas,
blifva tner än tillräckligen, ersatta genom den
administrationsform, som Utskottet föreslagit.
Det egentliga af de meddelade anmärkningarne
kan således anses vara härmed besvaradt,
och Utskottet fritaga sig från vidare förtydligande
af ett ämne, som, genom sin natur
Serskildta. Utskottets BetänJtanden. 905
att vara allmänt fattligt, och tillika på det
närmasje intressera hvar medborgare, försäkrar
sig sjelft om att finna ett grundelig!;
bedömande, då tiden medgifver den lugna
granskning, som nödvändigt förutsätter ett
mer än flyktigt genomögnande. Att det förvånat
Utskottet att finna de till indragning
föreslagna Collegier och Verk beskrifva* såsomdyrbara
värn emot despotisrnoch förtryck,
torde ej finnas underligt, när man erinrar sig,
att Sverige, lid efter eiman, fått vidkännas
flere brådstörtade ombvälfningar i sitt Regeringssätt,
ifrån souveraine monarki till så
godt som anarki, och derifrån till ett nästan
lika tillstånd tillbaka, utan att Collegierna,
såsom med allt detta icke ägande något rakt
sammanhang, försport deraf någon skakning
inom sig, eller förlorat någon del af den lugna
fattning, hvarmed de varit vane att uträtta
gina dagliga sysslor, utan att de ens haft någon
aning om dessa hastiga öfvergångar,
mycket mindre fått tid att öfverlägga om
fleremot vidtagande medel; ja utan att de
hvarken tyckts ingjuta hos de souveraina Regeringarne
någon synnerlig betänklighet, eller
hos de så kallade fria någon utmärkt
tillgifvenhet, hvadan de ock af bägge delarne,
med kallsinnighet, blifvit lemnade i ro
på sina gamla ställen, utan att man ansett
flem hafva något med tidens händelseratt
skaffa. Både Collegierna och Beredningen äro
dessutom inrättade af Regenterne sjelfva,
och det i tider då dessas makt var temligen
oinskränkt, således föraödeligen icke i än
-
90Ö Serskildta Utskottets Betänkanden.
danill att skapa motvigter mot maktens ina
flytelse. Att man annars på vida hafvet griper
me.d begärlighet deri minsta spilta, till
räddningens försök» ar naturligt; och af «å*
dan anledning kan Utskottet väl fatta» hurti
man i tider, Utan constitutionel rätt att fartdra
ansvar af Regeringens första organer och
utan egentlig publicitet, kunnat hysa de begrepp,
dem Utskottet nu beitridt; men hitrU
man ännu kan af isolerade Coiporationet
hoppas något till frihetens värn» i fall de
nyssnämnde ojemförligt vigtiga nationalrättigheter
icke skulle dertill förslå, eller icke
begagnas, det lär alltid blifva svårt att fötklara.
Ds slutsatser, deni 1 synnerhet Friherre*
Boye dragit af Utskottets anställda jemförelse
mellan 1634 års Regeringsform och den
föreslagna Administrationsmethoden, äfvensom
flere af de omdömen Friherren fällt öfver
förstnämnde Regeringsform, äro redan vid
discussionerna besvarade af Herrar Rothlieb
och Munck af Rosenschöld. Utskottet vill
härtill lägga, att det aldrig förklarat sitt förslag
för ett och samma med meranämnde Regeringsform,
utan blott att det dermed instämmer,
och har Utskottets afsigt dermed
icke varit någon annan än den, att förebygga
tanken, det förslaget vore en blott eftar*
härmning af utländska mönster, som kunde
för detta land vara ajldelea främmande. Att
för öfrigt 1634 års Regeringsform, den må
vara författad af hvem som heldit, icke varit
annat än »n Instruction för Regeringen, kai*
iSerskildta UtskottttS Bttänkandtri.
i så måtto medgifvas, som ett lika omdöme
kan fiillas om Kvar och sn Regeringsform»
hvilket sjelfva benämningen utvisar. Men
att Svea Rifees Ständer densamma antogo och
besvuro, icke blottsom en regulatif stadgafor
Drottningens förmyndare, utan som en Rikets
grundlag, bindande sch giltig för dem.
och deras efterkommande, det läses i sjelfva
den deröfver utfärdade akten. Allt detta har
dessutom på UUkottetg förslag och dess användbarhet
intet inflytande.
Friherre Boye har äfv#a uppehållit sig
vid da Exempel på MinisterialStyrelse i andra
fria länder, dem Utskottet i förbigående
anfört. Friherren har under Discussionerm
invändt, att England och Amerika ick#
hafva Ministrar, utan blott StatsSecreterare.
Utskottet ville gerna tro, att namnet icke
gör till saken, allenast Embetet innefattar
ett Chefskap för något Regeringens hufvuddepartement.
Friherren är också sjelf af
samma tanka vid ett annat tillfälle, och anför
att, ehuru vi till namnet hafva en Justitie-
StatsMinister, är dock denna Embetsmans
makt icke svarande mot en Ministers,
och anser det icke löna mödan att i
frågan härom tvista om ord. Emedlertid yttrar
sig dock Friherren, att det vore roligt
att veta, hvad Krigsministern i England heter,
eller hvad Financeministern i Norra America.
Utan att behöfva elior kunna besvara
dessa frågor, hemställer Utskottet, om det
icke är en bekant sak, att i England Rnnes
ett krigsdepartement med sin Chef, samt att
Serskildta Utskottets Betdnkanden.
vid den Congress, som i America sammanträd*
de första gången(d. 4 Mars 1789) sedan constitutionen
blaf införd, inrättades genast ett Utrikes,
ett Krigs- och ett Gassa- elier Finan eDepartement,
hvilka sannolikt ännu fortfara.
Beträffande EordCanzleren i England,
upplyser Friherren, «tt han icke är Minister,
och att den Embetsman åter, som egentligen
utöfvar högsta Contrellen öfver Domarexnagten,
och således kan anses äga en befattning,
svarande emot vårt JustitieCanzlersEtnbete,
är icke tillika Ordförande i någon Domstol.
Häremot får Utskottet, äfven upplysningsvis,
anföra hvad en godkänd Engalsk publicist
(Blackstone) med egna ord härom yttrar;
”Englands LordCanzler, eller St or sigillb ev a"rare,
har bland Embetsman den största betydenhet
oell myndighet, som för närvarande
”äger rum i Riket. Han hör, i kraft af sitt
”Embete, till Konungens hemliga råd (pri*
”vy council) och är, genom häfd, Taleman
”för ÖfverhuSet. Honom till kommer att för'’ordna
alla Fredsdomare i hela riket ; han är
”å Konungens vägnar uppsyningsman öfver
”alla af Kronan _stiftads Hospitaler och
”linderhållsinrättningar• han har rätt att bortgifva
alla prestlägenheter, sorn stå under
”Kronans disposition och ej öfverstiga 20 L.
”årlig inkomst; han har Allmänna vården öf”ver
minderåriga eller vansinniga, och högsta
”inseendet öfver alla fromma Stiftelser i Ri”ket;
— och detta allt jemte och förutan den
,,stora och vidsträckta Jurisdiction, han utöfvar.
i kraft af sitt DomareEmbete i den hör
Serskildta Utskottets Bettimkanden.
ga CanzliRätten (ett slags, lustitieRe vision)
hvaruti äro tvenne afdelningar, nemligen elen
allmänna, eller den som anses för egentlig
laga domstol (Court of Co rumon Lcw) och
den särskilda, sorn kallas Billighets domstol
(Court of Ecjyity).
Det hufvudsakligaste inkastet, som a£
friherre Boye blifvit gjordt, ej mindre mot
dessa jemförelser, än mot Utskottets förhoppning,
att den bästa, ja den enda rätta contr
>11 måtte ligga, jemte publiciteten, uti nationens
rätt att pröfva Ministrarnes åtgärder,
innefattas i följande: ”Der (i England
och America) samlas lagstiftande magten
en gång hvarje år, och utöfvar sjelf ®n sträng
granskniugsrätt; då vi åter kunna hafva fem
år imellan hvar Riksdag, och hafva i dessa
dagar hört, att vår granskningsratt icke ens
tillhör oss sjelfva, utan personer, som våra
JSlectorer äga att utnämna” Med förbigående
af hvad sista hälften af inkastet innehåller
och åberopande hvad Utskottet längre ofvan
derom yttrat, får Utskottet rörande förra
hälften deraf anföra, alt den författning, som
gäller om tiden för Engelska Parlamentets
sammankomst, stadgar eodaat, att ett nytt parlament
skall kallas inom tre är efter det förras
upplösning. Det är sant, vanligen ställes
Bevillningen så, att regeringen nödsakas.
kalla nytt parlament hvarje år; men lika
sant är äfven, att vi, sedan vår Constitution
infördes, icke sett den fastställda Terminen
af fem år förflyta efter den ena Riks.
Bihans till RiksSt. Prot. IS*7">8‘8 8-de Sami. N;ro 115, ufe
910 Serskildta Utskottets Betanhanden.
Sagen, innan,en ny varit i verksamhet 5 och
skulls täta Riksdagar i en framtid komma
att a: ses för välgörande, så är det att förmoda,
att de äfven lära inträffa.
Då Särskilta Utskottet i de gjorda anmärkningarne
således hvarken funnit uppgifr
ter, som kunnat vederlägga dess egna, eller
trott sig der varseblifva Deductioner eller
Skäl ledande till en annan öfvertygelse, än
den Utskottet redan, såsom tillhörig dess
pluralitet, i Betänkandet framställt, är det för
Utskottet angenämt att nu få förklara, hurusom
Utskottet, utan ändring, förblifver vid
dess ofvannämnda, med berådt mod och i
bästa afsigt gifna Betänkande. I sådan sinnesförfattning
blir det äfven möjligt för Utskottet
att bestå den af någon bland de anmärkande
gifna vinken tili jemförelse med
ett Utskott vid någon föregående Rikedag,
sorn varit nog Svenskt att afslå förslag af
förment lika beskaffenhet med det sonaN Särskilta
Utskottet nu haft äran uppgifva. Afven
Särskilta Utskottet är nog Svenskt för
att i Fädernerlandets sak fatta omdömen ogh
tillstyrkanden efter dess ledamöters bästa förstånd
och öfvertygelse; och, då, såsom en
lätt förklarlig följd af olika förmögenheter
eller tänkesätt, det, som Utskottet tror leda
till Svenska friheten* bibehållande och Nationalkraftens
utveckling, af andra blifvit ansedt
som farliga försök deremot, och en framställning
i sådana ämnen funnits oväntad
och egentligen förtjent af ett kort afslag, så
•Unner sig Utskottet i dessa hårda be^öm*
Serskildta Utskottets Eetiinkandetti 911
mandén icke så mycket böra se ett oförtjent
misskännande, som tittryck af den ifver
för Sverige och allt Svenskt, sorn kan lifva
en Talare äfven till misstag i sjelfva den
Sak som diseuteras. Utskottet, som förnummit
huru förra Ständer önskat att den begärta
Gommitcr, för att så mycket säkrare vinna
ändamålet, måtta arbeta utan hinder af
gällande lagar och författningar, har af sådan
anledning trott sig, med bibehållande af
all tillbörlig aktning för lagarne, likväl kunna
föreslå utvägar, de der möjligen medföra
nödvändigheten att ändra några ord i Regeringsformen,
då ändamålet är att med rent
Svenskt intressse befordra afskalFandet af en
ruängd tjer.ster, utan synnerlig nytta, dem
Natiocen ej har råd eller ens utväg att underhålla.
Skulle Utskottet af denna c» ledning
hafva gjort sig förtjent att icke anses
för nog' Svenskt, så star det Riksens Ständer
öppet, att förkasta desa Betänkande, och Ledamöterne
skola då åtnöjas med den egna
tillfredsställelsen att hafva med redligt sinne
börjat och fulländat sitt arbete.
Till Riksens Höglofl. Ständer varder
detta vördsamma utlåtande härmed öfverlemnadt,
under tillkännagifvande, att Herr nort
Rosen och Biskopen Doctor Ahnqvist, äfven
vid detta tillfälle, hvar för sig, åberopa dera*
vid sjelfva Betänkandet fogade Reservationer.
Stockholm den 17 Juni 1818.
giz Serskildta Utskottets Betänkanden.
Vördsamt Memorial!
Då Serskildta Utskottet den 9 Mars innevarande
år första gången sammanträdde, beslöt
Utskottet, på grund af Riksdagsordningens
24 §•, att endast antaga en Cantzlist» till
bestridande af de vid Utskottets Cantzli förefallande
renskrifnings-göromål. Imellertid,
och då, under Riksdagens lopp, svårigheter
yppades, att ifrån Boktryckeriet, som äfven
sysselsattes med tryckningen af Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottets Expeditioner,
erhålla, utan allt för stor tidsutdrägt,
färdiga de från Utskottet efgående Betänkanden,
och dessas vidd gjorde det omöjligt för
en enda Cantzlist att utskrifva alla Sex exemplaren
deraf, nödsakades Utskottet att den 7
derpåföljande Aprill antaga till biträde härvid
en Extra Cantzlist} och,som denne Tjensteman
till Utskottets nöje och med ospard
flit i Cantzliet tillhandagätt, föranlåtes Utskottet
att härmed hos Riksens Höglofliga
Ständer vördsammeligen anhålla, att arfvode
måtte honom beviljas ifrån antagningsdagen,
efter den grund, som blifvit följd vid andra
Utskotts Cantzlier, der ett lika förhållande
inträffat. Stockholm den 17 Juni 1818.
Serskildta Utskottets Eetdnkanden. 91g
Riksens Högloft. Ständers Serskildta Utskotts
Betänkande, angående föreslagen
förändrad reglering nied nflöningen för
Krono uppbärdsmännen i Rikets Städer.
Uti ett från Vällofl. BorgareStåndet den 30
sistl. Aprill till Särskilta Utskottet remitteradt
Memorial liar Herr M. L. Eklund, i
sammanhang med de under detta Riksmöte
väckta motioner om biträde af Statens medel
tili aflöning för KronoUppbördsmännen i Rikets
Städer, och sedan £IöglofL Stats- och
Bevillnings-Utskolten, uti deras öfver detta
ämne afgifna Betänkanden, icke funnit skäl
tillstyrka antagandet af det uti dessa Motioner
för bemälte Uppbördsman föreslagna aftöningssätt,
med anledning af 56 §. Riksdagsordningen,
uti ytterligare motion på anförde
skäl föreslagit, att, der så ske kan, Kronans
Uppbördsman måtte komma att verkställa
både Stads- och Lands-uppbörden, eller ock
att, der, i anseende till Städernas större betydlighet
och folkmängd, sådant icke låter
sig verkställa, hvarje person, som är med
KronoUppbördsverket i desamma sysselsatt,
måtte, såsom varande i Statens allmänna
tjenst, utan åtskilnad på Stad och Land, a£
Staten aflönas.
Särskilta Utskottet, sorn endast fått sig
af Riksens Högloft. Ständer uppdraget att
föreslå grunder för en förändrad reglering
af den inre Administrationen i allmänhet,
och som, enligt dess i öfverensstämmelse med
detta uppdrag antagna grundsats för dess åt
-
914 Serskildta Utskottets Betiinkanden,
gärder, icke ansett sig böra föreslå förändringar
eller tillökningar å några vissa Tjenstemanna
Stater, hvilkas bestämmande torde
böra tillhöra en för detta ändamål blifvande
Comité, har så mycket mindre funnit sig böra
ingå i pröfning om det uti ofvanberörde
remiss gjorda förslag i afseende på aflöningssättet
för Kronouppbördsman nen i Städerna,
som Riksens Höglofl. Ständers Stats- och
Bevillnings-Utskott, till hvilkas utlåtande de
af åtskilliga Städernas Fullmäktige vid detta
Riksmöte i samma ämne tillförene gjorda
motioner blifvit remitterade, uti deröfver afgifna
Betänkande!!, hvar för sig, redan anfört
de skäl, Utskotten ansett leda till afslag å
yrkadt biträde af Statens medel för bemälte
Uppbördsmän. Det förra, eller StatsUtskottet,
har uti Utlåtande af den 12 Februari innevarande
år förklarat, att, som Rikets Städer
i allmänhet, vid deras pri viligierande,
fått sig tillagde vissa inkomster och förmoner,
som blifvit upptagne och beräknade att
utgöra tillgång för deras Tjenstemän» aflönande,
StatsUtskottet funnit sig på »adan grund
icke kunna tillstyrka, att någon aflöning på
Rikets Stat för Städernas Uppbördsbetjening
bestå»; äfvensom Bevillningsutskottet, i hvad
särskilt angar föreslagen förhöjning å Procenten
af Bevil In inga med len för deras uppbörd
och redovisning m. m., uti Betänkande
af den 11 sisth Mars förklara t sig hvarken
kunna föranleda till minskning i den påräknade
Bevil!ningsSumman, eller tillstyrka särskilta
afgifter för Uppbördens bestridande.
S erskildta. Utskottets Betiinkanden. 915
Vid sådant förhållande, och då dessa Utskott
■bäst varit i tillfälle att ifrågavarande ämne
till alla dess delar pröfva, har Särskilta Utskottet,
med åberopande, afven för dess del,
af de uti förbemälde Utskotts öfver detta ämne
afgilna Betänbanden anförde skäl till afslag
för närvarande å det gjorda förslaget om
UppbördsBetjeningens i Städerna aflönande
af Staten, ansett sin åtgärd i denna del böra
inskränkas inom Vördsam Hemställan till
Riksens HögloH. Ständer, att detta ämne
måtte till den Comité, hvilken Kongl. Majit
och Riksens Ständer kunna komma att uppdraga
utarbetandet af en detaljerad reglering
af Embeten och Tjenster m. m., öfverleinnas,
till bedömmande, huruvida, vid skeende
reglering äfven med Uppbördsverket, det föreslagna
biträdet af Statsmedlen för merbemäldte
Uppbördsmän kan finnas vara af nöden,
äfvensom huru, i sådan händelse, tillgångar
dertill kunna utfinnas och beredas.
Hvilket dock Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning vördsammeligen underställes. Stockholm
den 17 Juni 1818.
Riksens Höglofl. Ständers Serskildta Utskotts
Betänkande angående föreslaget antagande
af ett ökadt antal Betjening vid LandsCantzlierne
och LandsContoiren.
U"ti ett från Höglofl. Riddcrskapet och Adeln
den 24 sistlidne Februari till Särskil
-
gi6 Serskildta Utskottets Betänkanden.
ta Utskottet remitteradt Memorial, har Friherre
Fock, Berndt Wilhelm, på skäl, som
det förut, den 5te Januari, rörande samma
ämne uppläste och till StatsUtskottet remitterade
Memorial innehåller, förnyat sin af
sistnämnde Utskott afslagna begäran, att utvägar
måtte sökas till aflöning för ett öfcadt
antal betjening vid LandsGantzlierne och
LandsContoiren; anseende Friherren, genom
de i senare årets, af flerahanda anledningar»
mer än dubbelt ökade göromåleti vid dessa
Verk, hafva blifvit nödigt, att tvenne LandsContoirsskrifvare
och en LänsNotarie med
Löner på Stat och befordringsrätt antagasj
hvarförutan det förmodas blifva omöjligt att,
med den drift och ordning, som vede.rbör,
sköta de ärenden af mångfalldig art och angelägenhet,
som på Landshöfdingarnes afgörande
ankomma.
Särskilta Utskottet, som ansett sig böra
med besvarandet af denna Remiss uppskjuta,
till dess det allmänna Betänkande, hvilket
tillhört Utskottet att afgifva, rörande grunderna
för en ny reglering af Statens Embeten
och Tienster, blifvit öfverenskommet och
affattadt, får, sedan nyssnämnde Betänkande
numera blifvit till Riksens Höglofl. Ständer
vördsamligen öfverlemnadt, härmedelst äran
att öfver Friherre Focks förslag yttra
följande:
Att göromålen vid LandsGantzlierne och
LandsContoiren i senare tider betydligen
tilltagit, anser Utskottet vara onekligt, utan
att Utskottet derföre vågar af denna enda an
-
Serskildta, Utskottets Betänkanden.
ledning tillstyrka ett tillsättande af flera
Tjenstemän derstädes, hvarmed förlägenheten,
enligt Utskottets tanka, endast till en
del och för någon tid hlefve afhulpen. Denna
öfvgrklagade tillväxt i göromål förspörjes
nästan utan undantag inom samtelige Rikets
administrativa Verk, allt efter deras olika
beskaffenhet och vidden af deras befattningar.
Att genom Tjenstemännens förökande
komma Verken till hjelp, vöre i StatsVerkets
närvarande belägenhet omöjligt, och Riksens
Ständers allvarligt förklarade önskningar åsyfta
tvärtom indragningar och minskning
af Tjenstemännens ental. Af enahanda tanka
med Friherre tock, att den tilltagande
mängden af göromål egentligen har sin grund
i de täta förändringarne af Ekonomiska lagar
och stadganden, har derföre Utskottet,
som bort , till följe af Riksens Höglofl.
Ständers uppdrag, afgifva förslag till en med
ofvannämnda åsyftning instämmande ny reglering
af EmbetsVerken, antagit som nödvändigt
vilkor, att genom utarbetningen af
ett nytt ekonomiskt Lagverk, som skulle innehålla
få men bestämda stadganden och föranleda
enkelhet och redighet vid deras tillämpning,
en sådan görotnålens oformliga
tillväxt för framtiden måste förebyggas. Då
denna åtgärd hunnit att af den föreslagna
Comitén vidtagas och, i sammanhang dermed,
den sålunda möjlig blifvande nya methoden
för ärendenas behandling kommit i utöfning,
förmodar Utskottet, att det nu uppgifna behofvet
af en större betjening skall, äfven
918 Serskildta Utskottets Betånkanden.
vid Landshöfdinge-Embetena , försvinna. I
alla fall lär det endast kunna tillkomma den
blifvande Comitén, att, vid uppgörandet a£
de nya Staterna för framtiden föreslå en sådan
tillökning, sorn den begärda, derest den
skulle finnas nödig, och Comitén genom indragningar
på andra ställen skulle vara i
stånd att anvisa utvägar till lönings-ansisg.
Af dessa sammanlagda orsaker, finner sig
Utskottet, sorn icke kan pröfva några detaljer
af dea blifvande Tjenstemanna-Staten,
och till hvilket det ingalunda kan höra, att,
oafsedt dess för framtiden gifna allmänna
förslag, projectera ändringar eller tillökningar
i någon vias af de nuvarande Stater, så
mycket mindre kunna tillstyrka de föreslagna
2ne LsndsContoirsskrifvarnes antagande,
som LandsContoiren redan är o försedde ined
en LänsBokhållare och göromålen med
den redan befintelige Betjeningen torde kunna
medhinnas under den tid, som kommer
att förflyta innan den nya regleringen varder
till Kongl. Majit och Riksens Ständers
pröfning öfverlemnad.
Beträffande den andra delen af Friherre
Focks förslag, nemligen att vid LandsCantzlierne
en LänsNotarie måtte å Stat varda tillförordnad,
så ser sig väl Utskottet af ofvan
anförda grunder hindradt, att i denna detaljfråga
något bestämdt tillstyrkande afgifva;
men, då Utskottets yttrande häröfver blifvit
fordradt, får Utskottet, tili följe deraf, anföra:
att, ehuru sjelfva mängden af göromål
vid LandsCantalierne icke lämpligen torde
\ .
Serskildta Utskottets Betänkanden. 919
lunna åberopas såsom skäl till flen föreslagna
tjenstens inrättande, då LandsSecreterarne,
mera än de fleste andre Tjenstemän i samma
förhållande, äro genom de ansenliga extra
inkomster, som för Corn mun i ca tioner, Expeditionslösen
ni. in. dem tillflyta, i tillfälle
att antaga, mot särskilt betalning, så många
personer till enskilt biträde, som dessa
Expeditioners utskrifvande brafver 3 andre
anledningar förekomma att i denna del taga
förslaget under närmare öfvervägande. Det
har synts Utskottet, som fordrade den allmänna
och enskilda säkerheten, att de vigtiga
frågor, son/ vid LandshöfdingeEmbetena
afgöras, aldrig fingo till slutlig och hufvudsaklig
handläggning ofverlemnas åt personer,
sorn icke äro i Rikets tjenst anställda, till
kunskaper och skicklighet bepröfvade och
för deras åtgärder vederbörligen ansvarige.
Idkväl är vid nuvarande sakernas ordning,
då LandsSecreteraren är vid Länets Cantzli
den ende ofFentlige Tjensteman, ofta oundgängligt,
att nyssnämnde obehöriga förhållande
inträffar, och det åtmindstone hvarje gång
som LandsSecreteraren af sjukdom eller Embetsresor,
de der icke sällan påkomma, hindras
att sjelf sin tjenstebefattning utöfva. Hans närmaste
man är då en LandsCanlzlist, hvilken,
ehuru ägande ett ringa biningsanslag af 66
Rd. å Stat, icke aestomindre är att anse endast
som Secreterarens enskilde skrifvare, emedan
han hvarken är med fullmagtj försedd, eller
äger befordringsrätt, eller, lika med andra
Tjenstemän, är i och för sitt antagande un
-
Serskildta Utskottets Betankanden.
derkastad några prof till utrönande af skicklighet
eller kunskap. Emedlertid inträffar
merändels, då t. ex. LandsSecreteraren är
Landshöfdingen på Embetsresor följaktig, att
denna person pröfvar och afgör de Cantzliärenden,
som icke kunna till Landshöfdingens
återkomst uppskjutas, utan måste af Effi*
betet, under dess frånvaro, med slut afhjelpas.
Att detta kräfver ändring, lär icke bestridas;
och det är af sådan anledning, sorn
Utskottet för sin del finner lämpligt, att den
Comité, som kommer att utarbeta planen
för tjensteregleringen, göres uppmärksam på
nödvändigheten att vid LandsCantzIierne tillsättes
en LänsNotarie på Stat, med Full magt,
ansvarighet och befordringsrätt, emellan hvilken
Tjensteman och Secreteraren en sådan
fördelning af göromålen komme att af Lanås
\3
£5
höfdingen göras, som localoinständigheter
kräfva. Såsom vilkor för antagandet härtill,
borde då stadgas sådana prof. som äro föreskrifne
för dem, hvilka söka inträde i Andra
Ilikets Publika Verk; och till den nödiga aflöningen
torde något serdeles betydligt anslag
icke erfordras, då, genom nyssnämnds
göromålen» fördelning, en del af Sportlarne,
hvilka nu ensamt tillfalla LandsSecreteraren,
toyde blifva för LänsNotarien att påräkna,
och det arfvode, sorn nu uppbäres af-LandsCantzlisten,
kunde inbegripas i den nya Lönen,
helst skrifvarehjelpen bör af Secreteraren
och Notarien, hvilka uppbära Lösen, bestridas,
och således LandsCantzlist-arfvodet från
Staten utgå.
Serskildta Utskottets Betcinkanden. gzi
Dock varder detta allt Riksens Höglofl.
Ständers egen pröfning vördsammeligen understäldt.
Stockholm den 17 Juni 1818.
R. H. S. Serskildta Utskotts Betänkande i
anledning af gjordt förslag till de Norrländska
Länens sammanslående.
TT • -
'-'ti ett från Hedervärda BondeStåndet den
18 sistlidne månad till Serskildta Utskottet,
med anledning af 56 §. RikdagsOrdningen,
Temitteradt Memorial, har Riksdagsfullmägtigen
Pehr Abrahamsson från WesterNorrland
andragit, hurusom den Ir 1810 i Norrland
skedde Länefördelningen, hvarigenom
de tvenne Länen VesterNorrland och Vesterbotten
blefvo delade i tvenne Län hvardera,
eller tillsammans fyra, icke skall hafva uppfyllt
det dermed åsyftade ändamål, som förmodas
hafva varit, dels att bereda lnvånarnes
lättnad medelst en närmare väg till Residenset,
dels äfven befordrande af större
ordning och landets skyndsammare uppodling.
Beträffande det förra anföres, att de,
som bo längst uppe i Ångermanland, ännu
skola hafva lika långt att färdas neråt till
Residenzet i Hernösand, som Jemtlänningarue
hafva dit, om de återförenas med Ångermanland;
äfvensom i Vesterbotten, om Residenzet
skulle, efter hvad förut ofta varit påtänkt,
Hyttas till Piteå Stad, det för hela
Länet vore lika beqvämligt sorn nu pä ane
922 Serskildta Utskottets Betänkanden.
särskilta stallen. Vidkommande åter det
sednare, eller befordrande af mer ordning
och odling 1 landet, anses sådant icke kunna
vinnas genom ökade Residenzer, utan,
jemte god styrelse, hufvudsakligen genom
Invånarnes egna bemödanden} i sammanhang
hvarmed den förmodan blifvit framställd, cte
desse, hvilka aldrabäst känt och känna d*n ena
och andra omständigheten, samt verkan deraf
föx Ortens väl, aldrig lära hafva anhållit
om förenämnde delning, utan tvärtom gerna
skulle se, att allt återställdes i sin förra
ordning. Af sådane anledningar, och då Rikets
behof för närvarande synas öfverstiga
dess tillgångar, och utvägar sökas till indragning
af Embeten och Tjensterj har i Memorialet
blifvit föreslaget, att meranämnde fyra
Län måtte återigen sammanläggas, på sätt de
före i3ro voro, så att Herjeådalen lägges
till Gefleborgs Län, och Jemtland, tillika
med Nordmalings socken i Ångermanland, till
YesterNorrlands Län, samt nu så kallada
Vester- och Norrbottens Län återförenas under
en Höfdingestyrelse, med Residenzet uti
Piteå Stad. Genom denna sålunda föreslagne
åtgärd, som förmenas kunna, utan någons
olägenhet, äga rum, skulle kostnaden för tvenne
LandshöfdingeStyrelser komma att Staten
besparas, hvilket förmodas så mycket
mer förtjena att med allvar behjertas, som
ej allenast Jemtland, utan äfven Vester- och
Norrbotten ännu sakna Residenzer, och fråga
om medel till deras uppbyggande redan
varit under Riksens Högloft. Ständers prof
-
Serskildta Utskottets Betänkandets. 925
ning. För den händelse, att göromålens
mängd vid dessa Länstyrelser skulle häremot
komma i öfvervägande, har, i sammanhang
med det gjorda förslaget, den utväg blifvit
uppgifven, att med ännu en Canzlist förstärka
den på Stat bestädde Canzlibetjeningen.
Särskilta Utskottet, som ansett ifrågavarande
motion beträffa ett ämne, hvars vigt
påkallar ett noggrant öfvervägande af de ej
mindre för än emot förslaget talande omständigheter,
har visserliga insett, huru afsigten
med den sedan några år tillbaka bestående
nya Indelningen af Landshöfdingedömena i
Norrland, förmodeligen varit den att bereda
både en lättare communication mellan LänsStyrelserna
och landets invånarna, och derjemte,
medelst flere Landshöfdingars tillsättande,
befordra en säkrare öfversigt af odlingens
tillstånd och lnspection af det påbörjade,
för framtiden så vigtiga Nybygges-Systemet;
men, då å andra sidan förekommer, att
denna Indelning och läget af de nya LandshöfdingeResidenzerne
icke synas svara emot
ändamålet, alldenstund, som Chartan öfver
Norrland utvisar, dessa Residenzer äro belägne
nästan ytterst vid endera gränsen af
Länen, eller ock vid Hafskusten långt ifrån
Riksgränsen, upp till hvilken dessa Län sig
sträcka, så att, alldeles på sätt Memorialet
innehåller, vägen till LandshöfdingeSätet är
från flere trakter ännu lika lång som före
delningen, och då härtill desslikes kommer,
att Statens tillgångar icke medgifva anslåendet
af så tillräckliga Löningsförmoaer för
924 Serskildta Utskottets Betänkanden.
Landshöfdingarne i de nya Länen, att desse
Embetsman dervid finna sin passande utkörnst,
hvaraf äfven lär bända, att de begagna hvarje
lägligt tillfälle att söka transport till en
Jförmonligare tjenst och ett blidare klimat,
hvilket allt måste medföra den verkan, att
Landet, vid de täta ombytens af Styresmän,
icke kan vinna den jemna eftersyn och styras
med den conseqvens i principer, som vore
önskeligt, så har Utskottet för sin del icke
kunnat annat än biträda den i Memorialet
framställda tanka, att det torde vara förmon»
ligare att sammanslå de bägge Länen Vesterbotten
och Norrbotten, och förlägga Residenze.
t till Piteå, såsom liggande nästan lika
långt från det sålunda blifvande Länets Norra
och Södra Gräns, äfvensom att förena Herjeådalen
med Gefleborgs Län, och Jemtland
samt Nordmalings Socken med VesterNorrlands.
Likväl, och på det de aflägsnare
trakter i Jemtland och Herjeådalen icke måtte
komma att sakna den Speciellare tillsyn,
som, i synnerhet för Nyodlir.gsVerket, är af
vigt, tror Utskottet, att det borde fastställas
som en bestämd skyldighet för Landshöfdingarne
i Gefleborgs och VesterNorrlands Län,
att uppehålla sig hvarje år, den förre minst
fjorton dagar i Herjeådalen och den sednare
en månad i Jemtland, samt om tiden dertill
hvarje gång förut kungöra i Orten, pa
det innevånarne måtte äga rådrum att bereda
sig lill hvad de i hushållnings- och andra
mål kunde hafva att personligen hos deras
Höfding* andraga- I detta fall torde äf»
Serskildta Utskottets Bettinkanden. 925
ven billigheten fordra, att till dessa bägge
Landshöfdingar och da Tjenstemän, sorn dem
åtfölja, i och för dessa vistanden anslå en
särskilt Summa i Resepenningar, till ex. 500
lid. för Landshöfdingen i VesterNo irland
och 500 hir den i Gefle, då Staten i alla
fall på indragningen komme att gära en betydlig
besparing genom upphäfvandet af 2ne
hela LäneStyrelser och slippa att bekosta
iner än en enda Residenzbyggnad i Piteå, i
stället för de Jne,^ sorn efter nuvarande indelning
skulla erfordras.
Då detta salunda uppgifna förslag icke
har något direct sammanhang med den plan,
som tillkommer den blifvande Comiten för
Tj, msteregleringen att utarbeta, och dessutom
lär ankomma på Kongl. Majts Nådiga
godtfinnande att antaga eller icke; har Utskottet
trott sig böra vördsammeligen hemställa,
huruvida Riksens Höglofl. Ständer
skulle finna för godt att, i detta afseende,
framställa hos Kongl. Majit någon underdå- '
nig önskan, i händelse Utskottets tanka skulle
af Riksens Höglofl. Ständer bifallas. Hvilket
allt till Riksens Höglofl. Ständers eget
bepröfvande vördsammeligen öfverlemna*.
Stockholm den 7 Juli 1818.
/
Bihang till RiksSt. Prof. »Si7-i8j8i Sami. N:r 117 lig.
©cxx ®ooc ocsx: cxx>ceoocoooooo©oeooa oocc oocxjoooocoo*
N:r 159.
Riksens Högloft, Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Betänkande öfver
det af Kongl. TabellCoirunissionen, uti
underdånigt Utlåtande under den 25
sistlidr.e Januari, aflemnade sammandrag
af Tabellverket Jer sednast förflutna
Quinquennium, jemte Förslag till ändringar
och förbättringar uti Tabellernas
framtida inrättning, hvarigenom de skulle
vinna mera fullständighet och tillförlitlighet
uti de äskade uppgifterna.
Kongl. Majit faar uti Nådig skrifvelse af
den 7 nästlidne April! i nåder behagat till
Riksens Höglofl. Ständer öfverlemna ofvannämnda
Kongl. Tabell-Corn missionens underdåniga
Utlåtande, med tillhörande handlingar,
hvaröfver Riksens Höglofl- Ständer, i
frågan om kostnaden för Tabellernas tryckning
och de i sammandrag deraf lemnade
upplysningar, redan lära hafva inhemtat Höglofl.
StatsUtsfeottets serskildta Utlåtande. Det
tillhörer följaktligen Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet i detta hänseende ej annat,
än att, efter erhållen remiss och vederbörligen
anställd granskning af de i Nåder
lemnade Acter och Tabellex-, vitsorda den
utmärkta nytta, som en sådan tryckning skul
-
Besv. och Ekon. Ut sk". Betcinkanden. 927
la medföra för kännedom'en, ei mindre af Fosterlandets
Statistik i allmänhet, än de upplysningar,
hvilka kunna leda Riksens Hcglofl.
Ständers öfverläggningar och arbeten rörande
en förbättrad representation; varandes det
Utskottets fulla öfvertygelse, att, genom sådana
arbetens allmängörande, mera sann upplysning
skall spridas, än genom de flera
styckade statistiska afhandlingar, i Text författade,
hvilkas Calculer ändå icke kunna
uppnå den säkerhet och det oafbrutna samband,
som närvarande välberäknada Utdrag
de facto framvisar. Utskottet kan derföre icke
undertrycka den lifliga Önskan, att Rikets
tillgångar både för närvarande och framtiden
måtte tillåta dessa Utdrags årliga tryckning,
i ju större scala, ju bättre, heldst
förhållandet efter Län, och uti hvarje Stad
icke annorlunda, än genom sjelfva Tabellsammandragens
ingifvande, kan blifva synbar,
till förtigande af den Controll, som endast
härigenom vinnes, då på hvarje serskild Lo*
cal de meddelade uppgifterna blifva känd©
och till sin fullständighet bedömde.
Hvad åter de för nästa Quinquennium
och sedermera framgent af Kongl. TabellCommissionen
föreslagna ändringar och förbättringar
uti Tabellernas inrättande beträffar;
så fidner Utskottet dem hufvudsakligen
uppgifna uti 2ne Förslager.
1:0 Att Kongl. Majit i Nåder skulle
täckas anbefalla d ss Eefallningshafvanden i
Läven, att, igenom Kronobetjeningens åtgärd,
insamla och TabeliComrnissionen meddela de
Besv, ock Ekon- Utsk. Betänkan den.
årliga uppgifterna om utsädets och skördens
förhållande, då Presterskap©!:, som nu har
sig denna befattning uppdragen, derifrån
kunde befrias oftare, ån hvart femte år.
2:0 Att emot en sådan befrielse åläggas
en vidsträcktare och noggrannare ciassihcation
af folkmängden efter näririgarne, samt
mera detaillerade uppgifter, i afseende på
helsovården.
Till delförra förslagetlärer Kongl. Commissionen
herntat anledning af den Acten bifogade
underdåniga inberätfelse ifrån Landshöfdingen
i Upsala Län, Herr Friherre Fock, rörande
den åtgärd Friherren i detta afseende, för
det honom i Nåder anförtrodda Län, vidtagit.
Men vid granskningen af denna åtgärd,
samt öfriga thy åtföljande uppgifter befi tines
först, att icke blott genom Kronooetjeningen,
utan ock under hand, så småningom
och i privat väg, de summariska anteckningarna
blifvit samlade; och för det andra, att
Friherre Fock föreslagit denna utväg, icke
med upphäfvande af det nu anbefallda sätt,
att i denna del upprätta Tabellerna, utan endast
såsom en Cor. troll för hvart tredje är å
HiksTabellen, efter förra vanligheten författad.
För sin del kan Utskottet icke inse, hvad
fördel denna förändring, i och för sig sjelf
alltid vådelig, skulle medföra. De af Kongl.
TabellCommissionen uppgifna och allmänt
kända hinder för dessa uppgifters säkerhet
och fullständighet, liggande i Allmogens fördomar
och farhåga för ökad beskattning,
Besv. och Ekon. IJtsk. Bet. ärik anden. 929
skulle troligen icke häfvas, må härda snarare
tilltaga, genom Kr onoBet jemn gens directa
och oilicieia åtgärd/ hvilken kunde hos
en icke fördomsfri allmänhet gifva saken ett
ännu obehagligare anseende. Utskottet anser
derföre nied ändamålets möjliga vinnande
förenligast, att Vördiga Presterskapet
hädanefter, som hitintills, med biträde af Sexmän
och Rotemästare, årligen besörjeiv dessa
uppgifters insamling och anteckning. Dock
tror Utskottet, att det skulle visa en serdeles
god verkan, om Kongl. Maj:t, på Riksens
HögloR. Ständers underdåniga tillstyrkan, i
Nåder behagade till allmänheten utfärda en
Kungörelse, som, jemte ytterligare upplysning
om Kongl. IYt»j :ts visa och Uandsfaderliga
afsigter med infordrandet af dylika uppgifter,
tillika lemnade Presterskapet rättighet
att, vid tredskande med deras afgifvande,
eller påtagliga mindre fullständighet och
säkerhet, anlita KronoBetjeningens åtgärd till
deras anskaffande. Troligen skulle härigenom
det dubbla ändamål vinnas, att Allmogen
å ena sidan finge en rätt fattning om de
välgörande följderna af sådana anteckningai*,
samt å den andra anade en helsosam fruktan,
i händelse ax deras uppsåteliga ofullständighet
eller försummande.
Då Kongl, TabellGommissionen icke
uppgifvit sattet för den i andra Momentet
yrkade vidsträcktare och noggrannare classification
af folkmängden efter näringarne,
samt mera detaillerade uppgifter rörande helsovårdenj
sä kan deröfver icke något Utlå
-
950 Besv. och Ekon. Vtik. Betänkanden.
tande aFgifvzs.— Såsom en slags motsvarighet
S Presterskaoets sida för befrielsen ifrån
anteckningarne af utsäde och skörd, böra de
väl icke antaga?, då Utskottet ej kunnat tillstyrka
denna befrielse. Men om dessa noggrannare
classificalioner och uppgifter medföra
i något hänseende redigare samt fullständigare
x.pplysning, än tillförene; så hyser Utskottet
den fulla öfvertygelse, att Yördiga
Presterskapet i aila fall, enligt dess kända
nit och oförtrutenhet för Fosterlandets kännedom,
icke lärer undandraga sig att dem
verkställa.
Lika med Kongl. TabellCommissionen
anser Utskottet både de årliga samt Ouinquennii-Tabellerna
mycket kunna förbättras,
och ina hända just derigenom till sin sammansättning
förenklas, genom onödiga Controllers
undvikande, hvilka mera motarbeta
än befordra den sökta pålitligheten. Men
då Kongl. Commissionen är i bästa tillfälle
att härtill uppgifva formulairer och utvägar,
hvilka då vid nästa Quinquennii början år
3821 kunde realiseras- så tillstyrkas Riksens
Höglofl. Ständer, att till Kongl. Maj:ts eget
höga skärskådande i underdånighet öfverlemna
de således inkommande Förslager, dock
under en lika underdånig anhållan, att Kongl.
Maj t öfver dem täcktes infordra samteliga
DomCapitlens underdåniga Utlåtande, innan
Kongl. Majit i Nåder finner för godt, att
deröfver fatta något definitift beslut.
Slutligen bör Utskottet tillkännagifva,
att, då af dessa handlingar och Tabellariska
Besv. ock Ekon. Utsh. Betänkan/len.
sammandrag icke funnits mer än ett exemplar,
hvilket, enligt den gemensamma remissen,
Höglofl. SatsUtskottet haft af nöden
att begagna till sitt särskildta utlåtandes angifvande;
så har Utskottet deraf ej erhållit
del förr, än den ista uti innevarande Månad
och följakteligen ej förr än nu kunnat meddela
sitt Betänkande, hvilket för öfrigt vördsammeligen
underställes Riksens Högloft.
Ständers ytterligare pröfning. Stockholm
den 8 Juni 1818.
N:r 140.
Riksens Ilo glo fl. Ständers Allmänna Besvärs•
och EkonomiUtskotts Förslag till jemkning
emellan Res-pective RiksStånden i
deras fattade beslut, rörande frågan om
skyldigheten att afskala barken & utsynta
Ekar.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskott har, till följd af
derom meddelad remiss, under den ö6te nästlidne
Januari afgifvit Betänkande, i anledning
af väckt fråga om befrielse ifrån skyldigheten
att afskala barken å utsynta Ekar,
deruti Utskottet till Riksens Höglofl. Ständers
pröfning öfverlemnat 2ne Alternativer:
1:0 Att utförsel af Ekbark, emot den Tull
Kongl. Maj:t kunde i Nåder finna för godt
att derföre bestämma, jemte fri disposition
Besv. och JZlion. Utsk. Beta tikanden.
af försäljningen deraf, hädanefter må blifva
tillåten; 2:o Att, i-händelse detta förslag ej
jpkulle bifallas, den författning, att vid vite
aftaga barken å utsynte Ekar, tlå bör till
kraft och verkan upphöra.
Utskottets oir.förmäldte Betänkande bär
sedermera blifvit återremitteradt af Häglof!.
Ridderskapet och Adeln den i7de nästlidne
Februari, samt af Högvördige FrestStåndet
och Vällofl. Borgareståndet den gde i samina
månad; hvaremot Hedervärda BondeStåndet
detsamma bifallit.
De anmärkningar, på hvilka åter-rein
issen sig grundat, öfverensstämma alla deruti,
att exportfriheten af Ekbark skulle tillskynda
de Inhemska Garfverierna de känbaraste
förluster, om ej helt och hållet bereda
deras undergång, derigenom att Engelska
Garfveri-Idkärne säkert skulle begagna tillfället,
alt genom uppköp af Ekbark emot
högt uppstegrade pais r, beröfva de på Engele
a sättet i Sverige inrättade Garfveriet’
ett oumbärligt råämne, och blottställa dem
för en Concurrence, som de på intet sätt
voro vuxne; hvarförutan äfven någre anmärkningar
voro rigtade emot Utskottets sednare
Alternativ, angående befrielsen från. afskalningsskyldigheten,
i händelse Exportfriheten
ej skulle tillåtas.
Med anledning af dessa sålunda gjorda påminnelser
har Utskottet, uti, ett sednare Utlåtande
af den ödra nästlidne April!, förklarat sig frångå
sitt uti förra Alternativet gjorda tillstyrkande,
rörande Exportfriheten, men deremotiöreslagit,
Eesv. och Ekon.
att en Jordägare eller Hemmans-Innehafvare,
som bevisligen erbjudit närmast boende Garfvare
barken a utsynte Ekar, men ej derföre
kunnat erhålla skälig betalning, så att hans
arbete och möda någorlunda blefve ersatt,
bör helt och hållet ifrån af'kalningsskyldigheten
och allt Laga ansvar befrias.
Vid föredragning af detta Utlåtande, har
Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 4-de
nästlidce Maj funnit för godt bifalla Utskottets
i dess förra Betänkande gjorda hemställan,
att utförsel a£ Ekbark, emot den
Tull som Kongl. Majit i Nåder kan pröfva
skäligt derföre bestämma, jemte fri disposition
vid försäljningen deraf, hädanefter må
blifva tillåten. Högvördige PrestStåndet har
under sistnämnde dag bifallit Utskottets sednare
Betänkande, hvaremot Vällofl. Borgarståndet
den 8de Maj afslagit detsamma, med
förklarande, att Ståndet ansåg de nu i ämnet
gällanda författningar böra bibehållas: och
har Hedervärda BondeStåndet uti ProtocolisUtdrag
den 50 nästförflutne April! förklarat
sig vidhålla sitt redan förut till Utskottets
första Betänkande leinnade bifall.
Då i sakea3 närvarande skick det, enligt
Grundlagens föreskrift, åligger Utskottet, att,
så nära möjligt är, sammanjemka meningarne,
och med förslag deröfver till Riksens Stanners
Plena inkomma, har Utskottet i sådan
afsigt förehaft målet till förnyad pröfning,
och dervid funnit, att de motiver, som föranledt
till de i RiksStånden förefallna skilj,
»ktiga meningar, grunda sig på Jordbruka
-
934 Besv. och Ekon. Cisk. Betänkande)!.
rens och Garfverildkarens olika interessen,
hvarvid de, som gynnat dan förre, sökt, att antingen
erhålla en skälig ersättning för det
råämne, som han enligt författningarna är
skyldig att hålla Garfverildkaren tillhanda,
eller åtminstone befrias ifrån skyldigheten
att helt oci hållet förspilla sitt arbete, utan
att detta länder hvarken honom sjelf eller
någon annan till nytta; hvaremot de, som åt
den sednare velat bereda fördelar, ansett
GarfveriNäringens bestånd stå i närmaste
sammanhang med nu gällande författningar
om Ekbarkens samlande, och derföre yrkat,
att desse måtte bibehållas, om än medförande
de olägenheter för Jordbrukaren, hvaröfver
klagan blifvit förd.
Enär Utskottet afgaf sitt Utlåtande i anledning
af de vid dess Betänkande gjorde
anmärkningar, hade Utskottet redan då till
ögonmärke, att så mycket som möjligt söka
förena dessa olika intressen; och har Utskottet
äfven nu vid jemförande af Respective
RiksStåndens utlåtanden ej funnit sig kunna
föreslå någon annan jemkning, än den Utskottets
sednare Utlåtande hufvudsakligen
upptager.- att nämligen en Jordägare eller
Hemmansinnehafvare, som bevisligen erbjudit
närmast boende Garfvare barken å utsynta
Ekar, men ej derföre kunnat erhålla skälig
betalning, så att hans arbete och möda
kian blifva ersatt, bör helt och hållet ifrån
afskalningsskyldigheten befrias , eller, om
Garfvaren ej åstundar barken, det då må vara
ägaren fritt, att försälja den till hvilken
Besv. och Ekon. Uti!;. Betänkanden, 935
sorn Ii el <3 st inom Riket, eller att disponera
den till hvad bruk honom för öfrigt
godt Synes.
Denna således föreslagna jemkning, utgörande
Högvördige PrestStåndets redan fattade
beslut, synes äfven vara ett medium emellan
de öfriga Respectiva RiksSlåndens
utlåtanden, hvilka innefatta de ane ytterligheterna,
exportfriöet eller författningarnas absoluta
bibehållande, sådana de nu äro. Och
lära Ri sens Höglofl Stander finna i sin ordning,
att, örn detta jsmkningsförsiag icke bifailes,
vidtaga den åtgärd lill Beslutets afgörande,
hvartill Grundlagarne kunna föranleda.
Stockholm den 8-de Juni 1818.
N:r 141.
Riksens Högloft. Stänclers Allmänna Besvärsoch
EkonondtJtskotts Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar vid dess
afgifna Betänkande rörande väckta motioner
om en f riare handel med Svenska
Skogsproducter.
Detta Betänkande har blifvitåterremitteradt:
1:0 Från Höglofl. Ridderskap:t och Adeln,
under den 2r sist!, månad, till följe af
flera Ledamöters, nämligen Herr Friherre
Boyes, Herr Rosenschölds, Herr Mannerstams,
Herr Wingårds, Herr Friherre Cederstroms,
950 JBesv. och Ekon. Utsk. Betänk anden.
Herr Grefve Spens’s, Herr Silfverstolpes,
Herr D. v. Schultzenheims, Herr Grefve De
la G ar dies dervid gjorde anmärkningar, hvilka
alla innehålla: att Utskottet, sorn i premisserna
af Betänkandet upptagit de skäl,
hvilka kunna anföras för en friare TrädvaruIiandel,
äfven i Resultatet bordt hafva bestämdt
yttrat sin tanka: att, som frågan i alla fall
skolat öfverlemnts till Kongl. Mai :ts Nådiga
ompröfvande, hade Utskottet dertill icke behöft
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer, samt
-slutligen att Betänkandet borde förändras till
enlighet med de af Friherre Edelcrantz upp»
gifna grunder. Serskildt har blifvit anfördt
af Herr Wingård: att i Vermland, der hemmansklyfningen
är drifven till sådan höjd,
att från 20 till 50 hushåll och derutöfver
finnas på ett hornman, armod är att vänta,
derest de på dessa orter boende olyckliga
varelser förmenas hemta en billig fördel af
sina skogsproduoter; a£ Herr Grefve Spens:
alt serskiidte stadganden för de orter, der
skogsbrist befaras, kunna intagas i de Provinciella
Skogsordningar, hvilka Ekonomiutskottet
vid denna Riksdag radan förut föreslagit;
samt af Herr Mannerstam: att upphäfvandet
af Kongliga Förklaringer af d.n 28
Februari 1726 olver Productplacatet icke bordt
af Utskottet afstyrka*, i synnerhet med fättadt
afseende på innehållet af samma förklarings
sista moment. Deremot har Herr
Grefve Mörner samma dag talat för Utskottets
Betänkande, under anförande, att Utskottet alldeles
icke i allmänhet afstyrkt en större han
-
Eesvl och Ekon. Etsk. Betanlanclen.
delsfrihet med Svenska Sko g spröd uc ter, utan
endast ansett tiden för en sådan förändring
härutinnan icke förr kunna inträffa, än en fullkomlig
reciprocitet emellan Sverige ock andra
handlande nationer blifvit gifven.
2:0 Från Hedervärda BondeStändct af
den 21 i sisth månad, i anledning af hvad
Nils Månsson och Johan Oisson Bonnberg
C7 O
anfört d ämnet, deruti Ståndet gemensamt instämt
och yrkat, att Utskottet måtte anmodas
yttra sig öfver Herr Friherre Edelcrantz’s
och Garl Fredric Bergs, Betänkandet åtföljande
anföranden, samt öfver Långbergs uti återreinissen
intagna ÅnmärfenirigsMemorial.
Utskottet har tagit allt detta i noga öfvervägande
och får, efter behörig pröfning
deraf, vördsamt anföra, att Utskottet, fullkomligen
efvertygadt om nyttan af en större handelsfrihet
i allmänhet, alldeles icke i det öfverklagade
Betänkandet afstyrkt densamma
i afseende på exporten med Svenska Skogstprodueter;
men, sorn Utskottet icke är i tillfälle
att äga nog kännedom om de commercielia
förhållanden emellan Sverige och andra
handlande Nationer för att döma, huruvida
en ömsesidig likhet i beräkningen af
Skepps- och Tull-umgälder dem im olian verkligen
äger rum, och Utskottet ariett denna
omständighet förtjena en synnerlig uppmärksamhet,
så hade Utskottet icke vägat föreslå
något till alla delar bestämdt Resultat i ämnet,
utan trott lämpligast vara att tillstyrka,
det frågan, efter en sådan föregången framställning
af de egentliga grunderna för och
938 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
nior, sorn i Betänkandet finnes intagen, öfverlämnäs
tili Kongl. Maj:t, sorn från dess höga
plats bäst, ser dessa förhållanden i deras
rätta sammanhang.
Utskottet, som af de gjorde anmärkningarne
icke hetntat några närmare upplysningar
rörande berörde förhållanden, har följakteligen
af d m icke funnit sig föranledt att
ändra denna sin mening, och kan således
icke nu tillstyrka någon bestämdare önskan,
än den som Betänkandet innehöll, nämligen
att, om en större handelsfrihet med trädvaror
bevilljas, nyttig reciprocitet dä må iakttagas.
Derjemte får Utskottet rörd arnt tillkännagifva,
att Betänkandet blifvit af Högvördige
PrestStandet och Vällofi, BorgareSfåndet
under den 21 sisth månad bifallet.
Stockholm den 13 Juni 1818.
Transsumt af ib II. St. Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Protocoll hållet vid
Urtima Biksdagen i Stockholm den 13
Tuni 1818.
Herr von Kock anförde: att, som Utskottet
uti Betänkandet ibland annat tillstyrkt
fri handel med alla sorter Trädvaror mellan
Sverige och Norrige på gränseorterna, men
densamma i afseende på Sågblock vore
ytterst menlig för alla på dessa orter varande
Svenska Sågverk, sorn derigenom skulle
gå under och upphöra, så trodde han sig
Betv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 939
*
tyärpå höra fästa Utskottets uppmärksamhet
til 1 vinnande af nödig ändring i denna punkt;
likväl, då härom ingen anmärkning blifvit
gjord af någorf Ledamot i de Stånd, som återremitterat
Betänkandet och följaktligen Utskottet
i eke lämpligen kunds förändra sin tanka
i detta afseende,förklarade han sig åtnöjas, om
denna hans mening finge i Protocollet intagas,
och såsom hans Reservation till Respectiva
RiksStånden åtfölja Utskottets svar
i anledning a£ de gjorde anmärkningarna;
hvartill han fann sig så mycket mer befogad,
som han, då beslutet rörande denna fråga
fattades, ännu icke var ledamot af Utskottet,
och således utur tillfälle att sig
deremot reservera.
Herr Prosten Säve åberopade sin förut
i ämnet afgifna mening.
Riksdagsmannen Nils Månsson yttrade:
att han trodde, det Högloflige Utskottet bordt,
i enlighet med alla anmärkningarne vid Utskottets
förra Betänkande i ämnet, tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer att hos hans Maj:t
Konungen frambära deras underdåniga önskan
om en friare export af trädvaror i synnerhet
från norra orterna, då den, med iakttagande
af reciprocitet, säkert skulle föranleda
till Sveriges förmon. Ut Supra.
Besil. och Ekon. Utsk. Betänkan elen. é
N :r 142.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts förnyade Utlåtande
angående jörsutna Bergsmans- pri i"
legiers ersättning, samt inrättandet af
en ny Bergs a g i Norrbottens Län.
Uti Protocolls-Utdrag af den 27 sistlidna
Maj har Hedervärda Bonde-Ståndet återremitterat
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotts Betänkande,
t anledning af väckta motioner om fbrsutna
Bergsmans- Privilegiers ersättning och
inrättande af en ny BergsLag uti Norrbottens
Län, med deremot gjorde anmärkningar
af Biksdagsfullmägtige Eric Ericsson från ÖTebro
Län, ILans Andersson från Yestmanland,
Olof Carlson från Östergöthland och
Banco-Fullmägtigen Anders Danielsson från
Elfsborgs Län ; uti hvilka anmärkningar flere
af Hedervärda Ståndets Ledamöter sig förenut.
Riksdagsmannen Eric Ericsson anser Utskottets
förslag att förvandla våra Lappmarker
och glest bebodda Norra Provincer till
florerande Bergslager, vara serdeles berömvärdt
och Patriotiskt, samt lätt verkställbar^
endast Staten kan uppoffra några få millioner,
eller åtminstone ett bidrag, sorn Götha
Canal åtnjutar af 3, å 400,000 Rd. i 20 ä 30 år,
eller, som är ännu enklare, transportera de
uppgifna Malmbergen 4 å 5 grader längre
i söder. Sedan derefter tvifvelsmål blifvit
Besil. celi ICkon. Utsi, Betänkanden. 941
förklarad!:, huruvida Staten förraår, att serdeles
bidraga till dessa ändamål; så föreslås,
att första motionens författare, Herr Borgmästaren
Örnberg, må, i likhet med den aldrig
utur sigtet lemrade Götha Canal, inrätta
ett Actie- Bolag på vissa föreslagna villkor,
sedan sä måtiga millioner blifvit af enskilda
tecknade, som för det hela erfordras;
och, sedan desse villkor till sina hufvudsakliga
beståndsdelar blifvit uppgifne, anmodar
Utskottet inkomma med ett förnyadt utlåtande,
innefattande deras utarbetning, hvarvid
alltid Götha Canal bör blifva motstycket.
Då Utskottet uti det argifna Betänkandet
grundat sina uppgifter på säkra Chartor,
authemiqva baskrifningar oell ordentligt hållna
locala Undersökningar; då det utförligt
uppgifvit de både physiska, commerciella
och statistiska omständigheter, som kunna
sätta Lagstiftaren i tillstånd att rätt bedöma
detta företag; och då det, framför allt, titan
afvikelse yrkat den grundsats, att så
småningom och aldrig utan säker ledning a£
precisa kostnadsförslager använda endast de
medel, som till ett sådant ändamål af Staten
redan äro anslagne, eller utan dess serdeles
betungande framdeles kunna användas ; —så
lära Riksens Högloft. Ständer lika med Utskottet
finna, alt det icke bort vänta sig
anmärkningar af denna art uti en sak af sä
allvarlig natur, som lagstiftningen, och att
följaktligen sådana illusioner, hvarest några
strömrensningar och en enda slussinrättB
i hang till RiksSt, Vrot, 1317-1818 8 tde Sami• N:ro »19 i2«p
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden.
ning ställas i bradd med kostsamma Canalanläggningar,
icke kunna till något slags
skärskådonde eller vederläggning upptagas.
Utskottet har trott sig bera anföra dem endast
såsom en historisk märkvärdighet uti
Statens representation och ett verkeligt motstycke
till de grundsatser, förmedelst hvilka
Sveriges framfarne Lagstiftare förvandlat Fosterlandets
Berg och Skogar till bcfolk-ade
Landskap, samt till trefna hemvist för en idog
och manlig Nation.
Sedan Riksdagsfwllmägtigsn Eric Ericsson,
och ytterligare Hems Andersson förklarat
sig icke känna, att några serdeles Bergsmanna
privilegier, till förmon för Tackjernstillverkningen,
gifvas, och följakteligen icke heller
annorstädes kunna Byttas, elier med förmon
användas5 så framstår Riksdagsmannen
Olof Carlsson och, dermed i rak motsats,
yrkar nödvändigheten, att den nya Bergslagen
icke må inrättas på bekostnad af de
gamla Bergslagernas öfverflyttade privilegier
och serdeles de narnngifna Orternas Vånga
och Hellestad-, hvarest anmärkningens författare
lärer hafva sitt hemvist. — Desse
således uppkomne sins imellan alldeles stridiga
utvecklingar af ämnet tror Utskottet böra
förklara» utur olika individuella lägen
och intaressen, samt af den, alldeles utan
grund, injagade fruktan, att de äldre Bergslagerna
skulle på något sätt kunna lida af den
nyås inrättande, då tvärtom, i anseende till
belägenheten och afståndet, de aldrig kunna
med hvarandra komma uti någon slags con
-
Best), och Ekon. Utsk. Betänhctnden. 943
takt. Om inga Bergsmanna-privMegier eller
förmon r gifvas, hvilket likväl är ett ganska
sällsamt påstående, så kunna de icke flyttas
och således en dylik omöjlig flyttning lika
litet tillföra den gamla Ägaren någon förlust,
som den nya någon vinst. Hvad för
Öfrigt beträffar den i anledning af Vånga och
Hellestads Bergslager särskilt gjorda insimulätion,
att Kongl. Bergscollegium, sorn åser
derom en tillförlitligare kännedom, än Ut*
skottet, skulle, i händelse dess Utlåtande
blifvit infordradt, varåt i tillfälle att lemna
närmare upplysning; så får Utskottet, med
förtigande af alla eftersökta och enskildt hem*
tade upplysningar uti Kongl, BergsCollegii
Archiver, hänvisa till Betänkandets ingre
s, hvarest just citeras och åberopas den
i detta Collegium om ofvannämnde Bergslager
hällne undersökning, jemte tillägg, att
den nu hvil ar på Konungens eget höga skärskådande.
Till undvikande af sådana förebråelser,
hade Utskottet anfört alla de officiella
Acter, handlingar och documenter, hvarpå
de grundade sitt Utlåtande: men Utskottet
har likväl icke hos Hedervärda BondeStåndet
lyckats att vinna sin dermed sökta afsigt.
Sluteligen framträder Bancofullmägtigen
Auders Danielsson och, efter anställd
jemförelse emellan Jordbruket och Bergsrörelsen,
yrkar den oväntade sats : att de ar*
m'ar, som sysselsätta sig med jernets tillverkning,
höra till den tärande Classen, och.
att Svenska jernexporten tjenar att utifrån
tillbyta sig nya Luxe articlar. Denna framställning
anser Utskottet vara af serdeles
944 Eesv. och Ekon. Utsk. Betcinkcinclen.
märkvärdighet, ej klott i förevarande mera
inskränkta hänseende utan i synnerhet för
de vådliga följder, den, utur sin absoluta
synpunkt betraktad, för hela vårt financiella
förhållande troligen skulle medföra. Sällinge
Sverige, äfven betraktadt såsom oberoende
af alla Luxe-Artiklar, icke producerar salt
och drogaerj så länge ett svårare climäL äfven
med det bäst inrättade Jordbruk, pålägger
den hårda lag att i missvextår importera
spannemål till förekommande af hungersnödj
och så länge Landet icke äger tillräckligt
förråd af ädla metaller till den solida
myntrepresentation af dess varumängd 5 —•
lika länge måste det väl blifva en öppen ensidighet,
alt till umbärlighet nedsätta jerntillverkningen
uti sjelfva jernets fosterland,
och dessutom en gifven missräkning, innan
man äger något surrogat att sätta uti exporjens
ställe. Skulle åter anmärkaren alludera
derpå, att man påstått, det hela Svenska
jerntiliverkningen icke svarar emot importen
af blott en enda luxe-artikel j så lärer
det ej undfalla dess uppmärksamhet, att man
på detta sätt kan bortargumentera sjelfva Spanmåls
productionen, emedan den och alla andra
både naturens och konstflitens alsterkunna
orätt användas och missbrukas. I England
och Tyskland, hvarest visserligen Landthushållning^
är längst drifven, skulle den Statsman
blifva föga välkommen, som, till förmon
för Landtbruket, ville undanrödja Skottska
Blygrufvorna och de Saxiska Bergverken.
— Med fullt erkännande af dea sanning, att
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 945
åkerbruket är icke blott Sveriges, utan äfven
alla Länders modernaring, hvarest Spatmemål
möjligen kan produceras, anser Utskottet
densamma säkrast befordras genom sådana
fabriksrörelsers inrättning, sopa förädla lan*
dets egna Rudimaterier och befordra afsattningen
på jordbrukarens production, serdeles
om sådana rörelser efter hand förflyttas
ifrån de redan uppodlade till de oländigare
tracter, hvarest ■ sjelfva naturen åtmindstone
ännu på lång tid icke erbjuder någon annan
hufvudnäring, för att åter i sin ordning blifva
uppodlade och befolkade. Så hafva de
Svenska Bergslagsorterna uppnått sin nu varande
cultur:, och, om en Ladulås, Vasa och
Oxenstjerna icke afsett detta synmål, så
skulle troligen de välmående Bergsmän icke
äga tillvarelse, hvilka nu synas misskänna
medlen till sina yngre bröders uppkomst
samt ädelheten och vigten af deras mödosamma
yrke för Fosterlandets bestånd.
Sist får Utskottet vördsimt underrätta,
att de trenne öfriga Respectiva RiksStånden.
redan ovillkorligen bifallit ifrågavarande Betänkande,
hvilket således icke kan blifva föremål
för någon ytterligare öfverläggning.
Stockholm den 15 Juni 1818.
Eesv. och Ekon. Vtsk, Betänkandetu
N:r 143.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs»
ogIi ElionomiUtskotts Betänkande i anledning
af- väckt fråga om en ny alimän
vägdelning, samt utvidgad rättighet
till grushemtning.
Ifrån Högloft. Ridderskapet och Adeln liar
ett Memorial i detta ämne af Friherre C. M.
Carpelan blifvit till Utskottets handläggning
remitteradt; deruti öfverklagas den disproportion,
och den mannamon, som vid skedd
vägdelning i åtskilliga orter skall vara begången,
då några possessionater och hemmansåboer
fått sina vägstycken tilldelade helt
nära sina hemvist, men andra åter på 2 å 3
nols af tand, derifrån; och, till lättande af
denna för den medellösa högst kännbara tun*
ga, föreslås:
i:o Att vägdelning må öfver hela Svea
Land af vederbörande pröfvas, och, der sådant
äskas, en ny vägjemkning efter de samv
tsgrannaste grunder skyndsammeligen företagas,
iavarvid hufvudsakligen bord© tagas
till norm hemmanens mer och mindre aflägsenhet,
vägstyckets beskaffenhet samt närmare
eller fjermare afstånd till laggildt vägogrus
afhemtande m. m.
2:0 Att ingen, som på sina ägor har
öfverflöd på lämpligt fyllningsgrus, må äga
rätt förneka väglagande sig deraf begagna,
dock vid laga ansvar för afhemtaren, att ta«
t
Besh. oeh Ekon. Etsk Betcinknjiäen. 147
ga det der, och enligt den föreskrift, som
egendoinsegaren meddelar.
5:0 Att alla sådana afvägar ifrån landsvägen,
sorn leda till flera serskilda egendomar
eller bondhemman, hvilka ej åro ind,eldta
.i ordentliga Byalag, och således ännu icke
kommit under benämning af Byaväg, niå
behörigen hemmanen imellan proportionaliter
skiftas, i lika godt stånd med Landsvägen
hållas, -samt årligen v<d laga ansvar samma
tider lagas och iftåndsättas.
Utskottet har till granskning förehaft
detta mål: och, hvad angår den i första puncten
föreslagne vägdelning, öfver hela Riket, samt
ett skyndsamt företagande af vägjemkning, dar
sådant äskas, så får Utskottet härvid framföra sin
öfvertygelse, att en sådan allmän vägdelning,
utom att den skulle medföra de största kostnader,
n ödvä’ndigt måste gifva anledning till otaliga
Rättegångar, och svårligen kunna verkställas
utan kränkande af rättigheter, som af ålder
varit haline i helgd; af hvilken orsak Utskottet
så mycket mindre anser sig till den
härom väckta motionen kunna tillstyrka bifall
, som icke allenast uti Kongliga Resolutionen
uppå Ridderskapets och Adelns Besvär
den 8 Januari 1755, än uti den för Kongl,
Maj:ts Befallningshafvande utfärdade Instruction,
jemte flera Resolutioner, tydjiga föreskrifter
linnas, huru vid vägdelning och de
förändringar eller jemkningar, som dervid kunna
anses vara af nöden, bör förhållas, i likhet
hvarmed sådana jemkningar ofta blifvit på
serskilda orter verkställde, enär skälige anledningar
dertill förefunnits; och lä'gga desse
Be av. och Ekon. Utsk. Betänkanåen.
stadganden ej heller på något sätt hinder i vägen
för framdeles skeende vägjemkningar, då
de med rättvisans iakttagande kunna företagas
och fullbordas, hvarvid vägalolteägaren dessutom
äger frill rätt, att, om han anser något
hafva skett sig för när, i laga ordning deröfver
anföra besvär.
Hvad dernäst angar den gjorda hemställan,
angående en friare grushemtning, så anser
Utskottet sig ej .kunna tillstyrka en meia
utsträckt rättighet i detta afseende, änden
Kongl. Brefvet den 25 November 1802, och
Kongl. KammarCollegii derpå grundade Circulair
den 5 Aprill 1805 medgifva. Deruti
loreskrifves, att, då vägbyggare villja hemta
sand å andra hemmansinägor, åkergärden, ängar
och hagar, bör Jordägaren deröfver förut
ofelbart höras, men att, vid alla stridigheter
om väglagningsämnens lagande, det må tillhöra
Domarens i orten pröfning, huruvida
de förebragte skäl kunna verka deremot något
lagligt och gälland i hinder. Genom en sådan
pröfning synes Utskottet den möjligaste
utväg blifvit begagnad, att, utan intrång i andras
rättigheter, förekomma, det jordägaren^ j,
utan grundade anledningar, må vägra grushemtning;
och detta är äfven allt hvad genom
en Ekonomisk författning kan och böx
i detta afseende åsyftas.
Beträffande slutligen den väckta frågan
om delningen af sådane afvägar ifrån landsvägen,
som leda till hemman, hvilka ej äro
indeldta i ordentliga byalag; så får Utskottet
härvid vördsamt förklara, att delning, till underhållande
af så beskaffade vågar, enligt
Besv. och Ekon. Utsk. Betiinkanden. 949
Utskottets öfvertygelse, ej bör i Lag stadgas,
enär densamma helt och ballet synes böra
bero af deras fria öfverenskommelse, för hvilkas
nytta vägen egentligen är anlagd, och
sorn måste densamma oundgängligen begagna;
äfvensom några föreskrifter, när och på
hvad sätt dessa skola grusas och underhållas,
pä samma grunder ej torde böra äga rum.
Dock varderdetta allt till R. H. Ständers egen
prö fni ng vördsamt öfverlemnadt. Stockholm
d. 19 Juni 1818.
N:r 144.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och Ekonomi Utskotts Utlåtande öfoer väckt
motion om ett f örändradt sätt uti KronotiondC‘Spannenuilens
utgörande till Stockholms
Stora Barnhus.
II os Hedervärda BondeStåndet har RiksdagsFullmägtigen
från Malmöhus Län, Jon
Tonsson, uti ingifvet Memorial anmält, huruedes
hans hemmavarande Committenter de
gistförfiutna 2ne åren måst, till sitt kännbara
lidande, betala den Stockholms Stora Barnhus
anslagne del af Kronotionden med 1 Rd.
på hvarje Tunna Råg och Korn, samt 32
skilling B:co på Tunnan Hafra, utöfver Markegången;
och, som detta Lösningspris skall
öfverstigit Spannetnålens allmänna värde i
orten, har Jon Jonsson hemställt och föreslagit,
om icke vederbörande kunde tillåtas, att
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkan den.
antingen in natura lefverera ifrågavarande
Kronotionde Spannemåi ti lin arni a ste KronoMagazin
inom Februari månads slut årligen,
eller ock med penningar lösa densamma efter
årligt Markegångspris och den stadgade
förhöjningen, 16 sktllingar för tunnan.
Detta ärende har Hedervärda Ståndet
remitterat till Höglofl. StatsUtskottet, som,
uti meddelat Utlåtande af den 5te sistlidne
Mars, förklarat sig icke kunna detsamma
till pröfning företaga, såsom innehållande
ett ämne af Ekonomisk beskaffenhet, hvilket
på sådan grund borde, i likhet med hvad
vid 1815 års Riksdag blifvit iakttaget, af
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet behandlas.
Med anledning häraf har Motionen
blifvit å nyo remitterad till detta Utskott,
hvilket likväl ej fått emottaga sjelfva handlingarr.
e förrän den jöde dennes, och följafcteligen
icke heller förr än nu kunnat sitt
utlåtande deröfver afgifva.
Vid ärendets granskning befinnes, att
uti alla de Förordningar och Kongl. Rescripter,
hvilka de sednaste 50 åren blifvit i Nåder
utfärdade, rörande skyldigheten att i allmänhet
utgöra Kronotionden, Stockholms
Barnhus alltid varit undantaget, och OfverStäthållareEmbetet,
såsom Disponent af dess
TiondeSpannemål, bibehållet, vid dess ägande
rätt, att, när så förmonligt finnes, ti l an~
nor man densamma öfverlåta, hvadan Spannemålen
då bör ovillkorligen till de anviste
ställen inoin Lagsagan af Tionde gifvaren
framföras. Häremot har Kongl. Maj:ts Be
-
Besv. och Ekon. (Jtsk. Betänkande/u 951
fallningshafvande i Christianstads Län under
den 19 d e Aug. 1.815 inkommit med underdånigt
förslag till rätt ises vinnande uti de
härmed för Länet åtföljande flera olägenheter,
hvarpå Kongl. Majrt, sedan ÖfverStåtbållar
Embet t hörd t blifvit, under den 22 påfölande
September i nåder förklarat det bora
förblifva vid den af välbemälte Embete
yrkade fria Dispositionsrätt af ofta nämnde
Spannemnl p.f sätt Instructioner och ordningar
tillförene stadga.
Sedermera hafva Riksens Höglofl. Ständer
vid 1815 års Riksdag derom väckt enahanda
motion, samt, efter bifallet tillstyrkande
af Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
uti underdånig skrifvelse af den 2
Juli samma år, anhållit, att, så framt icke
serdeles vigtipa omständigheter sådant hindrade,
med förhöjning i priset af ifrågavarande
Spannemål måtte få förhållas på lika
sätt, sorn i anseende till öfriga fromma stiftelser
blifvit genom Kongl. InstruCtionen för
Seraphimer-Ordens Gillet den 28 Apr. 1791
samt Kongl. Katnmaroollegii Kungörelse af
den 2t Mars 1815 stadgadt och förordnadt,
hvarigenom det lidande, som, genom Spannemålens
forslande, Tiondegifvarne förorsakades,
anses säkrast kunna afhjelpa®.
Sedan vederbörande häröfver hörde blifvit,
föredrogs åter detta ärende genom Kongl.
Ecclesiastik-Expeditionen den 1 Nov. 1815^
då Kongl. Maj:t fann, att någon ändring,
uti hvad den 22 September 1813 i detta af
-
pij2 Ijfsjj. och Ekon. 1'tsTc. Eetänkanden.
seende blifvit i nåder för or dnadt, icke borde
tiga ruin.
Vid ett sådant sakens förhållande, och då
den ej allenast flere gångar tillförene, utan
äfven vid secfnaste Riksdag, inom irenne års
förlopp, bisfvit Kongl. Majt i underdånighet
föredragen, som afven deröfver täckts i Nåder
fatta sitt höga beslut, samtinga omständigheter
under denna tid sedermera inträffat,
hvilka åt den samma kunnat gifva något
förändradt skick; så anser Utskottet sig
icke kunna tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer
att dermed antaga någon befattning, eller
Kongl. Majit med ytterligare förnyad
skrifvelse i detta ämne besvära. Härtill
kommer äfven, hvilket Utskottet tror sig icke
böra obemäldt lemna, att den öfverklaga®
de förhöjningen öfver markegången af i Rd.
per Tunna å Råg och Korn, samt 52 skillingar
å hafra icke synes svårare, än hvad de fleste
andra Tiondegifvare, vid anställd och allmänt
medgifven jemförelse, få vidkännas,
enär man beräknar forsselskyldigheten in
natura och det lägre pris på Spannemålen,
sorn i anseende till Höstetiden vanligast bestämmer
bänens Markegångar. Dock varder
detta Riksens Högloft. Ständers vidare
pröfning vördsamligen understäldt. Stockholm
den 25 Juni 1818.
Besv, och Ekon. Ut sk. Betänkanden.
N:r 145.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsock
Ekonomiutskotts Memorial, angående
Högloft. Ridder skåpets och Adelns deltagande
med Borgershapet uti Borgerliga
Onera.
T.
-* ili Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskott har Hedervärda
BondeSiånd't återremitterat Utskottets
den 18 sistl. Februari afgifna Betänkande,
i anledning af väckta frågor, så väl om upphörande
af frikallelsen för Höglofl. Ridderskapet
och Adeln från deltagande med Borgerskapet
uti kostnaderne för deras hus och tomter i
Städerne till Kyrko- Prest-, Scjholas- och Rectois
Boställsbyggnader, samt öfrige Stadsegendomar
åliggande skyldigheter, som ock
Rerom, att de onera, hvilka tillhöra Gårdsägare
bland Stadernas Borgerskap, måtte utsträckas
till alla Fastighetsägare i Städerna,
utan undantag; vid hvilket Betänkande åtskilige
anmärkningar blifvit gjorde af Riksdagsfullmägtige
Anders Danielsson från Elfsborgs
Län, Nils Månsson från Malmöhus Län, Jo»
han Wessing från Vesterås i An, Anders Jochimsson
från Östergöthlands Län och Eriv
■iccson från Örebro Län, med flera till
namnen icke uppgifna Ledamöter af Hedervärda
BondeStåndet, hvilka alla, af anförda
skäl, ansett den ifrågavarande motionen böra
bifallas, och Höglofl. Ridderskapet och A
-
954
Eesu. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
deln således icke, på sätt Utskottet förklarat,
uti Srivilegierna äga någon säkerhet mot
deltagande uti, eiler åläggande af andra skyldigheter
utaf detta slag, än de, sona kunna
hänföras till en gärd af den fria ocn oberoende
villjan.
Utskottet, som redan den 15 Mars erhållit
del af ofvanberörde återremiss, hvars
besvarande blifvit fördröjd deraf, att Utskottet
icke förr än den 21 uti innevarande månad
emottagit Höglofl. Ridderskapets och
Adelns yttrande öfver Utskottets i ärna t
afgifna Betänkande, får nu tillkännagifva, att
nämnde Betänkande är af de 300 Respectiva
RiksStånden gilladt och bifa ietj Hvarföre
ock det Hedervärda BondeStändets anmärkningar
icke lära fordra någon vidare åtgärd
å Utskottets sida. Stockholm den 27 Juni
1818.
N:r 146
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs«
och 'EkonomiUtskocts Betänkande, i anledning
af Hällo fl. BorgareStåndets återremiss
af Betänkandet om Götha Canal arbetets
inskränkning inom Linien emellan Vennern
och Vettern.
Under den 25 sistlidpe månad har Vallöf!.
BorgareStåndet, i anledning af flera Ledamö
-
Besv. och Ekon. litsle. Beteinkandm. 955
ters dervid gjorde anmärkningar, behagat
återremittera Allrnänna Besvärs- och E ;onomiUtskottets
Betänkande, rörande väckt motion:
Om Götha Canal arbetets inskränkning
tills vidare inom Linien imellan Vennern
och Vettern. Men, som Hedervärda BondeStåndet
redan den 2 Maj bifallit detsamma,
och Höglofl. Ridderskapet och Adeln under
den 16 innevarande, samt Högvördiga PrestStåndet
under den 29 sistvikne Maj tillkännagifva,
att detta Betänkande blifvit lagdt
till handiingarne, såsom redan afgjordt genom
dessa Stånds fattade beslut, i anledning
af Stats- och Banco-Utskottens förnyade Utlåtande,
angående Götha Canalarbetets fortgång
och befrämjande; hvilket beslut innehåller,
att arbetet må fortsättas efter den af
Riksens Höglofl. Ständer år 1815 fastställde
plan; så har Ekonomiutskottet icke trott sig
kunna nu taga denna fråga under pröfning,
ej heller ansett någon vidare åtgärd Utskottet
tillkomma, än att om detta förhållande
Riksens Höglofl. Ständer vördsamligen underrätta.
Stockholm den 27 Juni 1818.
N:r 147.
Riksens Höglojl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Utlåtande i anledning
af Respective RiksStåndens Beslut öfver
Utskottets tillstyrkta åtgärd rörande
9^(5 Besv. oeh Ekon, Utsk■ Betänkanclen.
en friare handel med Svenska Skogsprodueter.
C
Oedan Utskottet under den 24 sistlidna Äprill
afgifvit Betänkande, deruti Riksens Höglofl.
Ständer tillstyrkas, att öfverlemna frågan
sä val om ProductPlaeatets suspension,
sorn om en friare handel med Svenska SkogsProducter,
till Kongl. Maj:ts visa pröfning
och afgörande, samt detta Betänkande blifvit
gilladt af Högvördiga PrestStåndet och Vällofl.
BorgareStåndet, men äterremitteradt af
Högloft. Hidderskapet och Adeln samt Hedervärda
BofldeStåndet på grund af flera i
dessa Stånd dervid gjorde anmärkningar, hade
Utskottet i förnyadt Utlåtande af den i3:de
i sistlidne månad förklarat sig icke af de
gjorde anmärkningarna kunna hemta anledning,
att förändra sin förut afgifna oaening.
Denna Utskottets åtgärd gillades af Respective
Prest- och BorgareStånden) men
Högloft. Riddcrskapet och Adeln hade, under
den i8:de innevarande månad, vänligen inbjudit
de öfriga Respectiva Stånden förena sig i
dess beslut, att godkänna de, af Herr Presidenten
Friherre Edel crantz uti åess serskildta
yttrande, i ämnet uppgifna grunder, med
tillägg, det borde hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållas, om vidtagande af de Correctiver,
hvilka emot missbruk af en för vidsträckt
handel med ifrågavarande Producter
kunde linnas nödige, hvarjemte äfven underdånig
hemställan borde göras derom, att
ProductPlacatet af den 10 November 1724
Ecsv. och Ekon. Utsh. BetänJtanden. 957
oell Kongl, Förklaringen deröfver af den 28:d®
Febr. 1726 måtte blifva hvilande, intill dess
Landets ökad* pro du tion kunde medföra en
för Riket mera fördelaktig Utrikes handel.
Hedervärda BondeStåndet, som i Lufvudsaken
fattat lika beslut med Högjofl.
Ridderskapet och Adeln, ar g.nom Protocolls
Utdrag af den 27 i .i tlidne månad
förklarat sig i det f reslagna tillägget instämma;
men Högvördig® Pre tStåndet,
som redan förut förklarat <ig förblifva vid
dess den 21 sistlidne Maj tilt Utskotsets första
Betänkande i mälet lemnad* bifall, har
icke ansett sig uti nämnde beslut l unna deltaga
; Och Vallöf!. Borgar^Ståndet har, 1 anledning
af berörde inbjudning, icke meddelat
Utskottet något Utlåtande.
Vid pröfningnn af detta sakens förhållande,
har väl hos Utskottet till öfvervägande
kommit, att dess i Betänka..det tillstyrkte
åtgärd af saujteliga Rik. Stånden är
gillad i så måtto, sorn allmänt afgjordt blifvit,
det målet, med erkännande af ' andelsfrihetens
stora vigt för Rikets välstånd i allmänhet,
bör öfverlämnäs till Kongl. Maj.-t,
men derjemte, att tväone Ständ, nämligen
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
BondeStåndet, yrkat- underdånigt
framförande af en bestämd önskao, om ent
större handelsfrihet för Trädvaror, hvaruti
likväl de öfrige 2:ne Med-Stånden sig icke
förenat. Af sådan anledning hafva inom
Utskottet äfven olika meningar uppstått, huBikaxg
till PiiksSt. Prot. i8i7-Jä»8i 3Suml.&ir 121. 122.
6$3 Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden.
juvida det borda åligga Utskottet, att, enligt
RiksdagsOrdningeus 73 afgifva förslag till
jemkning mellan Respectiva Ståndens i berörde
afseende skiljaktiga beslut* eller om
någon vidare åtgärd, rörande, denna fråga,
hvaruti två Stånd synas hafva stadnat emot
två, hörde till Utskottets befattning. Efter
härom 1 laga ordning framställd proposition
och skedd votering, har Utskottets pluralitet
stadnat i den tanka, att förevarande mål,
enligt Riksdags Ordningens 75 §.* icke vore
jemkning underkastadt: Hvarom Utskottet
affsett vördsam underrättelse, jemte flere Ledamöters
serskilda tanka i ämnet* böra meddelas
Riksens (Iöglofl. Ständer. Stockholm
den 6. Juli 1818.
Pl Högloft- Ridderskapet
och Adelns Ledamötar
vägnar:
C, Stellan Mörner.
På Högvördig» PresfcStåndets
Ledamöters
vägnar:
Olof Ferlin.
På Vällofl. BorgäreStåndets
Ledamöters vagnar:
And. Fredin
PS Hederv, BondeScåft'
dets Ledarn, vägnar.
Nils Månsson
A: J?ry%etU
Utdrag af Protocollet, hållet i Riksens Flög?
loft. Ständers Allmänna Besvärs- och
tiesv. och Ekon. Utsk. Éetankanden. 9j$ \
Ekonomi- Utsrotts Plenum vid Vrllmä,
riksdagen i Stockholm den 6 Juli 1818.
S. D: Ingåfvos skrifteliga Anföranden
i:o Af Presidenten nn nn Herr Frihet*
te Edelcrantz, så lydande:
”Det är icke för att blott försvara mitt
enskilda tanka, icke n gang derföre ;:tt det
mål, sorn nu af Diskots et behandlas, är af
Stor vigt, sora jag nödgas reservera mig etnot
både formen af den nu förrättade Votering
och det derigenom erhållne resultat.
Det är för att söka bibehålla en riklig tillämpning
af sjelfva giundlagens både ordalydelse
och esprit angående målens behandlingssätt
i detta Utskott, ö:h för att ej Försumma
något enda af grundlagen leninadt
medel, till vinnande af det stora ändamålet i
enighet i besluten.
5G §. i Regeringsformen säger bestämdt*
och utön undantag för Ekonomiska Utskottet,
att hvarje förslag, söm icke första gått»
gett, och utan förändringar eller tillsatser»
antages eller ock förkastas i Stånden, bör återgå
till Utskottet, för att ytterligare granskas
och jenlkas; men att först, när det sålunda
beredt till Ståndett återkommer, äga de magt
att detsamma oförändradt eller med förändringar
antaga eller förkasta.
I enlighet härmed mäste afven 75 och
orra bjude^ att genom FrotocoilsUtdrag de
Ees,v. och Ekon. Utsk. Betänkan den.
vid Ståndens Beslut uppkomna skiljaktiga
meningarne böra sedan commnniceras Utskottet,
för att, så mycket möjligt är, dem
sammanjemka (hvarvid ingen skillnad ar
gjord, i fall nieningarne äro två, tre eller
fyra)} hvarefter Utskottet bör med förslag öfver
jemkningen till Plena inkomma, hvilka
sedermera först då definitivt besluta. Sådant
har äfven förut verkeligen skett med
flera i detta Utskott förekomna mål.
Det påstående, att jemkning icke skulle
äga rum, då endast två skiljaktiga meningar
linnas, vore i min tanka att utesluta densamma,
dä den lättast kan vefkställas. Icke heller
synes det rätt och med förnufts-grunder
enligt, att låta en allmän fråga förfalla, så
länge ett medel återstår att försöka meningarnes
förening, hvilken endast i det fall kunde
anses omöjlig, då de i sjelfva hufvudsaken
linnas hafva genom afslag och bifall
kommit i rak motsats mot hvarandra.
Stadgandet uti 75 §. att, om två Ständ
stadna mot två, målet skall antingen förfalla,
eller, om det icke det kan, afgöras genom
Nämnd, linner således efter min tanka icke
tillämpning förr, än stadgandet uti 73 §. af
Riksdagsordningen blifvit uppfyldt, det vill
säga icke förr än det förestrifna jemkningsförsöket
i Utskottet verkeligen skett, men
frugtlöst aflupit, och Stånden kommit i tillfälle
att enligt samma §. definitivt beslut a,
emedan också derefter, men icke förr, Stånden
kunna i sina Beslut definitivt stadna två
mot två.
Ecsv. •ch Ekon. Utsk. Eetcinkanäen. 95i
I afseende pä den frågan, huruvida när»
varande inål skulle bora alldeles förfalla, iliandelse,
efter skedt jemkningsförsök, två Stånd
definitivt stadna mot tvä, anser jag den böra
ined Nej besvaras, emedan alla fyra Stånden
i huf aidsaken förenat sig, och bifallit, att
en Underdånig hemställan till Kongl. Majit
bör göras, med generelt yrkande af Handelsfrihetens
stora vigt i allmänhet för Rikets
välstånd, såsom Ekonomiska Utskottets första
Betänkande innehåller.
Skulle detta Betänkande oförandradt antagas,
blifver tvä Stånds mening radande öfver
två andra Stånds, hvilket ej synes vara
enligt med rättvisan. Till undvikande af ett
i min tanka så olämpeligtresultat gifvesej an*
nan utväg, å'11 att bägge förslagen till Kongl.
Majit i Underdånighet frambäras, eller att
valet dem emellan genom Nämnd afgöres,
IntetdeTa synes mig stridande emot Grundlagens
föreskrifter, och 75 §. i Riksdagsordningen
förbjuder icke att äfven uti Ekonomiska
mål vidtaga den utväg, som 75 §. i
allmänhet letnnar, då två Ständ stadna mot
två, att genom Nämnd bestämma, hvilken af
två skiljaktiga framställningar bör hos Kongl.
Majit i Underdånighet amnälas.”
2:0. Af Riksdagsfullmägtige 'Nils Månsson
och C. F. Berg, innehållande:
Emot Högloft. Utskottets Beslut, att emot
75 §. i Riksdagsordningen afslå all
jemkning i frågan om friare utförsel af Trävaror
och productplacatets hvilande eller upphäfvande,
fä vi oss ödmjukeligen reservera'-
962 Sesv. p(h Elon, Utsk, Bctänkanden,
J3en Votering, härvid skett, och s©m hänvist
frågan till 75 §. af nämnde Grundlag, må ic*
he kinna tillämpas på ds delar i Högloft,
Utskottets Betänkande, hvilka af Besp,ective
JUksStånden redan äro godkände, nämligen
att genom Underdånig skrifvelse öfverlemna
fråsan till Kongl, Majas Nådiga pröfning,
Nils, Mansson, C, F. Berg,
Uti hvad Nils Månsson och C, F. Berg
sålunda anfört, instämde samtelige LedaiwW
terne af Hedervärda BondeStåndet,
Ex Protocpll*.
A. Fryxell,
, i^rnmJOOfjOOOOgr..,- M
Förteckning
på 8:^e Samlingens innehåll,
Allmänna Besvärs- och EhonorniUtshottens
Betänk anden och Förklaringar angående;
N-I 1. HUökt antal Canzli-Betjening Sid. 3
g, Bränvinsbranningens fortfarande eller
inställning -*» 4*
5, Anmärkningar vid sistnämnda Betänkande llj.
4. Ändring i i:a Art. 3 §. af Kongl. Förordningen
om Branvipsbrä,aningen den 20
Dec. 1314 59-
<j, BondeStlndets remiss af ett Memorial
om KyikaOrdningens efterlefnad och
verkställighet 62,
6, Brest Stan dets remiss af Doctor Stenhammars
Memorial 0111 saknad eller fördröjd
verkställighet S Kongl. Maj:ts och
Riksens Ständers Beslut <54'
7, BondeStåndets remiss ä ett Memorial om
.dea n> a Psalmbokens utgifvande 65.
g. BondeStåndets remiss ä Doctor Stenhammars
ofvannämnda Memorial 66,
9. Mandel vid Marknader före utlysningen 67,
ro. Yrkadt förbud för Tjenstdrängar att ut*
• vandra från Länen Och söka arbete 70.
jl. Yrkad befrielse för Vestmanlands rRegemente
att fominenderas till arbete vid
Götha Canal 72'
X2. Arfvode för Läkare, vid besigtningar u
nylegdt manskap 70.
X3. Förhöjning 1 betalningen till Inqvarteringsgifvare
för underhåll till tågande
trupper 79.
14. Göta Canal.Bolags skyldighet att underhålla
vägstycken i Skaraborgs och Qstergöthlands
Län 85'
15. Ett Memorial om angelägenheten att
förekomma Riksdagsärendenas afgörande
imellan Riksdagarna m. m. 39;
16. Skyldigheten att fortskaffa Bref och Order
inom Regementena 90.
143- ^äckt fråga om en ny allmän Vägdelning
samt utvidgad rättighet till
Grushemtnirtg 94 6.
144* Föreslaget förändrådt sätt till KrOnoTionde-SpantnSlens
utgörande till
Stockholms Stora Barnhus 949‘
*4S Äterremiss i frågan 0111 Ridderskapets
och Adelns deltagande med
JBorgérskapet uti Borgerliga Ortera 953»
14Atérremiss i frågan örn Götha Canal
arbetets
inskränkning 9541
147. RiksStånderts Beslut i frigän öm ön
friare handel med Svenska Skogsproductet’
95^*
Serskildta Utskottets Retänkandtn och
Förklaringar.
1. Öm hittills vidtagne åtgärder i frågan onl
indragning och sammanslående af öfverflödiga
Embeten och T|enster
2. Om ghirtderne för en'allmän reglering af
Statens Embeten och Tjenster 6$6i
3. I anledning af anmärkningar Vid sistnäm
da
Betänkande 377»
4. Om ytterligare en Canzlxst 912.
5. Angående föreslagen förändrad reglering
med aflöningen för Krono-Uppbördsmän
neti
i Rikets Städer 91g.
6. Om föreslaget ökädt antal Betjening vid
LandCanälierne och LandsContoren 91^*
7. Om ett förslag till Norrländska Länsns
sammanslående 921»
•3>-eQ»“*SE'
Förteckning
på Ö'.cle Samlingens innehåll,
jilhnänna Besvärs~ och EhonorniUtshottens
Betänkanden och Förklaringar angående?
Ebr i. tiilökt antal Canzli-Betjening Sid. 3
g, Bränviosbranningens fortfarande eller
inställning **■ 4«
5, Anmärkningar vid sistnämnda Betänkande lU
4.
Ändring i r:a Art. 5 §. af Kongl. Förordningen
om Bianvipsbränningen den 20
Dec. iö 1.4 59-
g, BondeStiindets remiss af ett Memorial
om KvrkuGrd ningens efterlefnad oell
verkställighet 62.
6, PrestStändets remiss af Doctor Stenhammars
Memorial om saknad eller fördröjd
verkställighet ä Kongl. Majitsoch
Riksens Ständers Beslut 6^,
7, BondeStåndets remiss å ett Memorial om
.den nya Psalmbokens utgifvande 6g,
g. BondeStSndets remiss ä Doctor Stenhammars
ofvannämnda Memorial 66,
9. Handel vid Marknader före utlysningen 67,
ro. Yrkadt förbud för Tjenstdrängar att ut*
■ vandra frin Länen och söka arbete 70.
Ii, Yrkad befrielse för Vestmanlands rRegemente
att $ominendecas till arbete vid
Götha Canal 72*
j2. Arfvode för Läkare, vid bes.igtningar å
nylegdt manskap 76.
ig. Förhöjning i betalningen till Inqvarteringsgifvare
för underhäll till tagande
trupper 79.
14. Göta Canal-Bolags skyldighet att underhålla
vägstycken i Skaraborgs och Qstergöthlands
Län 85-
ig. Ett Memorial om angelägenheten att
föiekomma Riksdagsärendenas afgörande
imellan Riksdagarna m. m. 89;
16, Skyldigheten att fortskaffa Bref och Order
inom Regementena 90.
— 964 —
17. Vissa omständigheter vid Indeldta Regementenas
Beklädnadssätt
38- Co.nministrarnes befrielse fran skjutsningsskyldighet
för sina Boställen
19. Yrkad befrielse från skyldigheten att
lemna Bränntorf till Warbergs Fästning
20. Vilk oren för Jordegare .vid Torpares antagande
1
21. Yrkad .befrielse,för Gifta ttersorier från
Beväringsskyldig b eters
22. Mäntalsskrifningars och Uppbörds-Stämmors
förrättande
£3. Allmänna LandsvHgarnes rätande och förkortande
£4*
SpanmåUMagazins inrättande i Borås
25- Uppbäfvantfe a t färb det emöt bruls och
nyttjan.le af arbetadt Silfver utöfver ro
Lods vigt
£6 Yrkad rättighet för Städernas Magistrater
att ut 'arda Respass
£7. Skyldigheten att sfskala Barken 5 utsvnta
Ekar
£8- Åudring och inskränkning i Kronobrefbä
ring en
29. Förbud emot Marknaders början dagen
före eller efter någon Söndag eller Helgedag
30.
Anstalter till förmon för vissa Fabriker
och PappersBruken
gr. Grunderne för ArrendeAfgiften å Militaire-
och Civile-Ti-nstemäns Boställen
32. Inskränkning i Borg erskapens rättighet
att besöka FriMarknader på Landet
33 Kringspridande af nyttiga Landtbruksredskap
34.
Förordning om vattenverks egares åliggande
33.
Lumpsamlares Reseråttigbet
gö. Upphörande af Dykeriets befattning med
Skepp ocb gods, då skeppet i Lotsmans
farvatten af Lotsen sättes på grund
37. Föreslagen ny reglering af Socknarne i
Riket
§3. Skyldigheten att vårda Fattiga
92.
95-
90-
100.
102.
102.
103.
107.
' /
108-
no.
115*
117.
120.
123*
127.
130.
132.
155-  13Ö.
144.
34 ö248.
i- 965 —
39. Spectaklens inställande pa de större Högtidsdagarne
och näst föregående aftnar
40 Bruks- och Tnllqvarns-egares deltagande
i vägrödjning
41. Jemkning af Roteringen i Tossbo cch
Vedbo Härader af Elfsborgs Län
42. Yrkad rättighet för Städernas Magistrater
att förrätta alla DykeriAuclioner
43- De i Riket bruklige Vigtsorlefä återförande
till enhet
44. Förläning»- och Lönings-Hemmans förmöner
i Halland
45. Väckt fråga om KronoUppbördens öfverlemnande
till KyrkoRådet i hvarje Församling
46.
Yrkad jemkning } Transportskyldigheten
af Tionde- och Afrads-Spanraålen
47- Fördelning af Vägbållningssky Idigheten
vid och omkring Norbergs Grufvor
48- Markegångssättningen
49. Boskapsafvelns uppmuntran i Blekinge
,50. Undersökning efter Stenkol på Öland
51. Fri Tackiernshandel
52. Yrkadt förbud emot införande af utländskt
spunnet Bomullsgarn
53. Förbättrad reglering af Posterna
54. Ridderskapets och Adelns deltagande i
Kyrko-, Prest-, Scholae- och Rectors-BoslälIs-byggnader
m. m.
55. Husbehofs-btänvinsbrånningen och dermed
gemenskap egande ämnen
56. Fristad för personer.*hvilka mindre af
verklig ondska och elakhet än af andra
tillfälliga orsaker förlorat medmenniskors
aktning
57. Förändring i mätningssättet af Säd och
Halm
58. Jemkning i Bltsmans-Roteringen uti
Halland
59. Deltagande i Kronoskjutsnings-, Brefbärings-
och Kronofjerdingsmans-Besväret
m. m.
60. Förklaring öfver Kongl. Kungörelsen den
3 Apriil jgiö om öfverenskonunelser
rörande Presträttigheter
151.
35*5-
157‘
160.
166,
172.
174.
177.
179.
180.
i85-  188.
189-
191.
19Ö.
203.
£12.
2 6q.
28 O.
283*
284-
atfts
— $66 —
6l< Jemkning i Roteringen vid Vesterbottens
Regemente
6z. Föreslagen ny Län dt mät e'ri-Taxa
63. Beståndet af Contracter emellan Pastorer
och Församlingar
6/f. Taxering för Spanmåls- vph Victuälie-handel
å Landet
<55. Yrbadt förbud emot Krämares kringstrykande
66.
Brandförsäkring af Boställsjord
67, Jemkning uti RåtsmansRoteringen i
Halland
60. Ändring i ode 5. af Kongl. Seglation*-  Ordningen 1774
6g- Väckt fråga om medel till Luxens
hämmande oci> Inländska Fabrikernas
upphielpande
70. LandtbruksÅkademieiij dess CentralVerkstad
och Fonder
71. Förbudet mot Utländska Öfverflödsvaror
och derr till verkställighet
deraf förordnade Kustbevakning
72. Yrkad förhöjd Tullafgift för Boktryck^riStilar
73.
Parm-, Torg , Bro- och RenhållningsPenningar
i Stockholm samt Vägoch
Mätare-JPenningarnei andra Städer
74. Förslag om Committeer till utdelande
af Snamnäls understöd
75. Skogarne i Riket
76. Fpreslagne åtgärder till Veneriska
smittans utrotande
77. Förändring af Tjenstehjons Flyttningstid
70.
Anmärkningar vid Betänkandetom inrättandet
af ett Spanmålsmagazin i Borås,
79. Medel till öfverflödets hämmande
go. Afskaffandet af Guld och Silfver S
Militäre- och Civile-JJniformer
01. Aterreiniss i frågan om befrielse för
Gifta Personer från Beväringsskyldigheten
02.
Aterreiniss i frågan om DykeriCompaniets
befattning med strandadt
Skepp och gods
2C9-
m
500.
302-
3°7-
309.
3U-.
3t3s
31Ö.
3i7*
326-
33°”.
332-
344-
34S'
373,-.
57&
397-
39Ö
452*
474-
475-
-
— 967 —
83‘ Åtgärder att förekomma Värfvad*
Krigsmän? och HandtverksGesällers
kringvandrande
8^. Äterremiss i frågan om yVestmanlands
Regementes befrielse från Ar,
betscommendering vid Götha Canal
85. Frovisoriska anstalter i afseende pä
Fattigvården
{56, Fattigförsörjningen af Torpate, Lagkarlar
ro, m.
87' \ estefbottniska Alhnogens Seglationsfrihet
88'
Äterremiss i frågan om Götha CanalBolags
skyldighet att underhålla Väg-,
®tycken i Skaraborgs och Östergötlands
Län
89- Äterremiss i frågan om skyldigheten
. att afskala Barken å utsynta Ekar
90' Yrka dt upphäfvande af en Författning
om T/rädplantering i Skåne
91. Äterremiss i frågan om Lumpsamlres
kringresande
92. Landtmannens rättighet att exportera
sina varor
93. Insk rankning i uteslutande Privilegiets
meddelande
94. Äterremiss från Ridderskapet och
Adeln i frågan örn Vattenyerksegares
åliggande
93. Yrkad inskränkning tills vidare af
Götha CanalArbetet
96- Äterremiss i frågan om förbud emot
.införande af utländskt Bomullsgarn
97, Äterremiss i frågan om en friare
Tackjernshandel
98, Anstalter till besparing af Skogseffecter
99,
Jndarne
5Q0« Aterrremiss i frågan om grunderna
för Arrendeafgiften å Boställen
roj. BesparingsBanker för Arbetsfolk
l@g. Förvaltningen af medel till Hospitals,
Lazaretts och Barnhus underhåll
m. m.
478'
487-  491,
49 6.
500.
30 6.
511.
52t'
52 7.
528.
55®-
533,
533'
53Ö'
538-
539-  542-
544'
545'
553?
loj.
io4-
io5*
lod.
107.
103.
109.
110.
111.
112.
113-
114
115.
116.
117.
118.
119.
120.
121.
122.
988 —
Yrkad friare handel med Svensea
SkogsProducter
Äterremiss i frågan om Comministrars
befrielse från skjutsningsskyldighet
for sina Boställen.
Yrkade TabellFormuiärer för Landsböfdingarnes
Berättelser om Ärsvexten
Äterremiss
i frågan om ändring uti
Tjenstehjons flyttningstid
Äterremiss i frågan om förhöjd
Tullavgift på BoktryckeriStilar.
Äterremiss i frågan om BåtsmansRoteringen
uti Haland
Delningen af ölands Allmännings*
Marker
Äterremiss i frågan om Förklaring
öfver lvm ',i. Kungörelsen 1816 örn
Prssträttigbets-Öfverenskommelser
Förändring uti Skjutsväsendet och
de derom gällande Författningar
Anmärkningar vid Betänkandet om
Husb éhofsbränvinshränningen
Doctor Stenhammars Memorial, hvilket
i afskrift bifogas till ane Stånd
Samma ämne
Äterremiss i frågan om Skjutsväsendet
Äterremiss
i fråsan om rättighet för
Städernas Magistrater att förrätta
DykeriAuctioner
Äterremiss i frågan om SeglationsOrdningen
Uppfyllande
af Bergsmanshemmans
skyldigheter och inrättande af en
Bergslag i Norrbottens Län
Äterremiss i frågan om Landsvägarnes
rätande och förkortande
Äterremiss i frågan om transportskyldigheten
af Tionde- och AfradsSpanmål
Äterremiss
i frågan om skyldigheten
att aflemna Bränntoif
Äterremiss i fråga om PostföriDgen
583-
650,
631-
643.
645-
646.
647.
650.
717.
7<5ö.
773-
774-
778’
78i.
783-
78d.
805.
808.
807.
8o8-
— 9*9 —
123.
i*4-
125-
12(5.
127-  120.
129.
130,'
131-
132-
133-  134,
135*
»3*-
837-
138-
128-
140.
141.
142.
©
A te rr emi ss i frågan om åtgärder till
Veneiiska Smittans utrotande
Jemkning af Ståndens Beslut om
Brän vi nsbränn ingen
OdlingsLån och Correcl.ionshus
Aterremiss i frågan oni Doctor Stenhammars
Memorial
Aterremiss i frågan om Parm-, Torg-,
Bro- och Renhållnings-, Våg- och Mäs
tare penningar
Aterremiss i frågan om förekommande
af Krigsmäns och HandtverksGesällers
kringvandringar
Aterremiss i frågan om medel till
ÖfVerflödets hämmande
Aterremiss i frågan om uteslutande
Privilegier
Aterremiss i frågan om export af
Dandtmanna varor
Aterremiss i frågan om BesparingsKank
för Arbetsfolk
Aterremiss i frågan om Hospitalens
och Lazarettens medel
Förslag att erhålla ett faststäldt Sädespris
för vissa år
Aterremiss i frågan om skyldigheten
att vårda Fattiga.
Aterremiss i fragap om beståndet af
Contracter emellan Tastorer och Församlingar
Ståndens
Beslut öfver JemkningsFörslaget
om Bränvinshränningen
Aterremiss i frågan om Skogarne
Tabell Commissionens sammandrag
af TabellVerket
Jemkning af Ståndens Beslut om
skyldigheten att afskala Barken 3
utsynta Ekar
Anmärkningar vid Betänkandet om
en yrkad friare handel med SkogsProåucter
Anmärkningar
vid Betänkandet om
försutna Bergsmansprivilegiers ersättning
-
811.
822/
828-
829.
831-
844-
849'
8*0.
8*i.
8*3-
Q66:
8*7*
8*9-
870,
874-
875**
92 6.
931.
9S5--  94o.
lfå- ^"äckt fråga om eh ny allmän Vägdeining
samt utvidgad, rättighet till
Grushemtning 94$.
144* Föreslaget föräildrädt sätt till KrönoTionde-SpantnSlens
utgörande till
Stockholms Stora Barnhus 949*
*4S Äterremiss i frågan 0111 Ridderskapets
och Adelns deltagande med
JBorgérskapet uti Borgerliga Onera 9534
146* Aterremiss i frågan om Götha Canal
arbetets
inskränkning 954»
147. RiksStåndenS Beslut i frågårt öm en
friare handel med Svenska Skogspto*
ducter 95^*
<Serskildta Utskottets' Betlinkandén och
Förklaringar.
i. Om hittills vidtagne åtgärder i frågan orri
indragning och sammanslående af öfverflödiga
Embeten och Tjenster 4^14
S. Om grunderne för en-allmän reglering af
Statens Embeten och Tjenster 65^
3. I anledning af anmärkningar vid sistnam
da
Betänkande 87?*
4. Om ytterligare en Canz.list 912.
5. Angående föreslagen förändrad reglering
med allöningen för Krono-Uppbördsmän
nen
i Rikets Städer 913.
6. Om föreslaget ökadt antal Betjening vid
LandCanzlierne och LandsContoren 91^4
7. Om ett förslag till Norrländska Länens
sammanslående
