# ID: svediakorp-gov1824
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,102
# sentences: 2,206
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Be sv. ock Ekon. Utsk. Betänkanäen. 6 03
jemförlig med dessa ofta inträffande tillfälliga
skogseldar, som ödelägga hela skogssträckor,
och omätliga Timmerförråd. Man fean
icke utan deltagande läsa om de Vermländska
skogs-inbyggarnes nöd och förlägenhet,
enligt Carlstads Hushållssällskaps berättelse.
Hernösands handelsklass har sjelf redan till
Kongl. CommerceCollegium föreslagit och begärt,
såsom medel till landets och rörelsens
lifvande, en friare afsättning. Man föregifver
Skogarnes afstånd och otillgänglighet
hela qo mil bort; men hvad växer da inom
dessa 20 milen? Utom hvad som genom berg
afstänges, lärer väl vara omätliga trädförråd,
som kunde åtkommas. Det är visadt, att
hvarje ökad Rd. i pris skulle främja transport
en mil längre in från Skogstracterna, då nu
blott kan huggas och fällas närmast stränderna.
Men till lättande och förökande af
afsättning, samt högre trädvarupris, lärer nå.
got annat medel ej kunna utfinnas, än öppnandet
och tillåtandet af en friare handelsconcurrence
för flere afnämare, äfven utländingar,
hvaraf billigheten visar sig ännu tydligare,
då man jemför hela missproportionen
af det pris, t. ex. på en bjelke, som skogsägaren
här erhåller, och samma bjelkes inköpsvärde
i England. Härtill kommer jemförelsen,
då Bruksägarne kunna låta sina Jernproducter
här inskeppas och exporteras på
fremmande fartyg, hvarföre ej lika så hemmans-och
skogsägare, hvilkas producter årligen
återväxa, och hvilka, såsom ofta ägande
ingen annan tillgång, hafva härtill de mest
trängande behof?
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Jag jemFör vidare vår antagna skogshushållning
med andra Fukens och Regeringars*
Desse använda och begagna sina skogar.
Frankrike bortsäljer till flere millioner kronoskogar
för att odlas. Norrige, Franssen*
med ojemförligt mindre sk gsry nder och
tillgång, tillåter fri utskeppning för att höja
värdet, skörda mångdubblad Statsinkomst,
och för att uppmuntra s ogshushå -'ingen.
Men man yrkar bär nödvändig inskränkning
i utskeppningen af våra skogar, som redan
börjat medtagas. Samma ikäl kunde da ook
användas om Jernexporten. Bristen och dyrheten
på ved och skogsvarOr i vissa Landsorter
och tracter blir väl härutinnan ej mera
skäl, än att här i Stockholm lägga beslag
på de förmögnas egendom och rörelse, derföre
att tillika manga fattiga linnas. För
öfrigt upplyser tillräckeligen både den utländska
och egna erfarenheten, att just den
säkra och fria dispo&itions-rätten gör hushållning
och vård om skogen, hvilken tvärtom
genom tvång och vanpris snarast torde
utrotas, om e; naturen vore mägtigare och
otömligax-e att återskapa, än menriskors oförstånd
och förtviflan att vanvårda och förstöra.
Är det billigt, att Mäste- och Storverks
träd beständigt skola heldre demas, att
på stället ruttna än att fritt få utskeppas j
är det förnuftigt, att det, som i andra Länder
främjar välmåga och omtanka om hushållning
med skogen, just hos oss skall anses
förstöra den? Men allt för länge i vårt
land har Bergshandtering, Handel, Författnin»
lie sv. och Ehen. Utsk. Betankanäen. 60 j
gar, allt tvingat och underkufvat Jordbruket
och Eandtmanna-idogheten, hvaraf följderna
ock äro synbara.
Jag anser 1 följe häraf grunderna för förslaget
om en friare trädvaru-utskeppning inför
hvarje fördomfri profvare vigtiga och
af tid och upplysning allt mer och mer bestyrkta:
vore allenast tillämpningen och verkställigheten
lika lätt funna. Förändringen
af det förra handelssystemet (som visst ej
är det aldrafuikomligaste och enda, derföre
att det hos oss är gammalt), förändri ngen
härutinnan, säger jag, skall likväl nödvändigt
i början göra en stark brytning och känbart
verka på våra egna handlande och skeppsredare,
på vår egen export, som ej skulle kunna
tälla med Engelsmännens, och som ej lärer
hafva i denna del stor utsigt för sig pä
andra länder. Hvem hvet, om utlandningarne,
en gång mästare af vår timmerhandel, ej skola
snart nog fälla priset på dessa producter,
och dessa varor således stadna i nära samma
vanvärde? Vår egen export, om också mindre
lönande och uppehållen förnämligast genom
fraktvinsten, vår handelsflotta, nu kanske
blott tillfälligtvis till någon del inactiv,
vår hela Skeppsredare- och SkeppsbyggareClass,
vårt Sjöförsvar, som med allt det förra
sammanhänger, allt detta, af så mycket
värde för Riket, fordrar helt visst det största
afseende. Statshushållningen är förbunden, att
så mycket möjligt jemna utländska handlandes
friheter hos oss med de rättigheter, osS
i deras land tillbaka lemnäs, ehuru det måst®
606 Bcsv. och Ekon. Ucsk. Betänkandetu
medgifvas, att vi ej lära kunna i denna del
tvinga Engelsmännen, och visserligen ingen
visshet bjuder, att utestänga dem med egen
fortfarande skada och förlust. Det tillhör
framför allt rättvisa och Statsklokhet, att
icke genom en brådstörtad frihets införande
tillstädja, att en hel, och så ganska vigtig
MedborgareClass, som våra handlandes, betydligen
skadas. Jag vet och erkänner likväl,
att härvid alltid kan erinras, att ruan
med fast blick på hufvudändamålet, och. den
talrikaste delens uppkomst och bergning,
måste söka, att i naturlig ordning främja
först landets uppodling, jordbruk och slöjder,
derefter handel, sjöfart och flottor, och icke
i omvändt förhållande.
Imellertid, för att nu färena så stora
och skilda intressen, och då verkligen vårt
vidsträckta Rikes provincer äro så skiljaktiga
i skogstillgångar och behof, då det är
hardt, att tinder sådant förhållande, genom
enahanda föreskrifter, jemna allas rörelser,
skulle jag vilja i ödmjukhet föreslå, att man
antoge Beredningens förslag, med en viss inskränkning;
att detta Höglofl. Utskott skulle
föreslå, och Rikets Ständer förena sig i den
underdåniga anhållan, att på ett försök, en
friare och af Kongl. Majit närmare reglerad
utskeppning af Trädvaror, äfven på fremmande
Fartyg, endast från vissa, de mest
skogbevexta och Norra Rikets provincer, samt
der belägna sjöstäder, hädanefter kunde i
nåder blifva tillåten; hvilken åtskillnad, i
anseende till olika provincer, äfven är öf
-
Bes v. och Ekon. Utsk. Eetankanden. 6 07
verensstämmande nied andan af Höglofl. Utskottets
öfriga öfverläggr.ingar och Betänkanden
rörande den allmänna skogshushållningen.
Är ett förbättradt hushållnings.system
grundadt och af behofvet påkalladt,
Synes det en gång böra börjas. Om imellertid
den angelägna näringsfriheten nu mojeligen
skulle kunna antagas och stadgas, sa
torde denna föreslagna medelväg i anses nd®
till export-handeln vara den rätta och verkställbaraste,
samt en vidsträcktare frihet ät
utländningar ej böra upplåtas, till dess erfarenheten,
mer och mer vunnen och stadgad,
säkrare än alla i förväg gjorda öfverslag,
kunde leda och trygga beslutet.”
2:0 Af Riksdagsmannen Berg:
”Till de sköna och grundliga afhandlingar,
som i frågan om friare utförsel af trädvaror
och Product-Placatets hvila eller upphäfvande,
äro framgifna, blyges jag nästan,
ett göra detta svaga tillägg, mesi skyldighet
och föresats, att, i en sak af så mycken vigt
för mitt Fäderneslands väl, icke vara alldeles
overksam, bjuder tystnad åt betänkligheten.
Om pligten fordrar en förmåga, som
den icke ger, så har sträfvandet dertill en
tillfredsställelse, åtminstone för mig sjelf.
Jag kan icke förmätet tilltro mig att bedöma
rigtigheten af alla de uppgifter, hvaraf
man lånar skäl för och emot de motioner,
i fråsan blifvit väckte. Dertill fordras en så
omfattande kunskap, en så skarp blick, att endast
fa kunna ä^a den, och mängden skall
Bill?.?g till RiksSt, Fröt, >8170818, 8“h SarnhR^ 77. 70.
6og Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanclen
alltid dervid stadna villrådig. Men de första
grunderna al naturlig rättvisa skola leda
mitt omdöme, och så länge dessa bestå, skall
jag icke kunna bringas till några, lör det
allmänna farliga, åsigter.
Ville man antaga ett fullkomligt isolerädt
samhälle, utan samband med andra, så
skulle jag tro, att alla dess krafter och förmoner
borde njutas i en evig Cirkel inom
detsamma, och dess behofver kunna med lika
så helig rätt inom dess råmärke begära
sin fyllnad, som dess njutningar skillde sig
från andras, och vore tillräckliga för dess
sällhet. Men communicationen emellan Folken,
och handeln som utbytt våra producter
och tillskapat förut okända behof, hafva förstört
dessa förhållanden, och hvarje medborgares
naturliga rättighet att draga fördel af
dessa nya Combinationer, är lika så gifven,
som det för hans bestånd är nödvändigt.
Frän denna synpunct betraktar jag den
nu under öfverläggning varande frågan, och
kan icke förena mig med Höglofl. Utskottets
Betänkande, såsom icke fattadt på rigtiga
grunder.
Första Producenten af en vara måste äga
en obestridlig rätt, att denna vara till sin
största fördel afyttra, och utan tvifvel sker
detta förmonligare ju närmare han står Consumenten.
Hvilken, som emellan dessa framtränger,
måste göra det på egen risque, och
kan aldrig fordra sitt bestånd på deras bekostnad
eller eftergifvenhet. Nedtvingar han
Besa. och Elon. XJtsh. Eetänkanden. 609
varans pris i första handen, för att dräga en
egen vinst deraf ur den sista, är han skadlig
för sitt samhälle, och hans Rikedomar äro
en betungande gärd på den medborgareklass,
hvarinom Statskraften hvilar. Om han tillika,
ur stånd att sjelf försvara sitt system,
fordrar dess skydd af samma klass, är detta
en ny orättvisa af honom.
Riktigheten af dessa grundsatser förnekar
man väl icke, men man bestrider deras utöfning
genom framkastande af alla de förluster
och svårigheter man fruktar ur deras närvarande
tillämpning. Lagstiftaren får likväl
icke hvila vid dessa inkast, vöre deras grundlighet
ock bevisad. Man betrakte dem dock
C5
på närmare håll, och man skall linna, att
de icke uthärda granskningens analyse.
Man säger, att våra handelsfartyg skola
ligga fraktlöse, om Trädvaror linge lika fritt
utföras med utländska, som med egna skepp.
Men berodde ock vår sjöhandel till så stor
del man vill påstå på export af nämnda effecter,
dem man i några få Rikets hamnar,
till nedsatta priser, af Skogsägaren vill tilltvinga
sig, så skall onaturligheten af ett sådant
system en dag upplösa döt. Och mönne
det ej redan skett, då jag hör Städer
i mitt granskap vara tillagde 50 å 4°
Fartyg, som icke äga fem, och andra lika
trogna uppgifter från andra håll. Märkvärdigt
är jti, att flere af våra Städer, som äga
stor trädhandel, i sina utlåtanden bifallit den
omtvistade friare utförseln. Deras handlande
Cio Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden
hafva ej kunnat neka den sanning, att, om
några skepp ruttna i våra hamnar, men millioner
träd, som nu ruttna i Skogarne, blifva
använde och säljbara, så är ingen ting dervid
förloradt. Sveriges vinst på sin activa
handel är ännu ej afgjord, oaktadt det intrång
den gjort i producenternas rättigheter;
åtmindstone är den en temporair skänk åt
oss, af Stater, som kunna, när da villja, förstöra
den.
Man säger vidare, att tillvandt sjöfolk
skall felas vår Flotta vid behof, men med
hvem skola vi sjökriga? Visare är vår Styrelse,
än att den låter våra Bröders blod
frugtlöst färja håfven, under Englands och
Rysslands krossande öfvermagt. Hvarje Svensk
strider med nöj» och förtröstan för sitt national-bestånd;
men hafvet är icke mera fältet
dertill.
Man klagar öfver brist på reciprocitet,
och att Englands system ej är liberalt; emot
detta skäl är jag ej känslolös, ehuru olika
lagen kunna fordra olika förhållanden; Och
jag vet icke, om det är vist, att för en småaktig
förtröstelse uppoffra verkliga fördelar.
Detta är vanligen icke handelns esprit. Antingen
måste vi, efter ett vördnadsvärdt exempel,
under ädel harm emot hafvets Tyrann,
afsäga oss en sjöhandel, den vi icke kunna
försvara, eller ock med tystnad hylla styrkans
Lagar, hvars utslag alltid äro gällande.
För att motsäga fri export, sammanhöpär
man i sin förlägenhet alldeles stridand*
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 611
inkast, såsom skogarnes utödande, brist pä
afsättning, ocb omöjligheten, att från vara
aflägsna skogstrakter, med fördel framföra deras
afkomsler; Sådana skäl upphäfva hvarandra
5 men man kan äfven lätt besvara dem
hvar för sig. Våra skogar kunna ej föratöra*
om de väl vårdas, och denna värd beror af
den inkomst man af dera kan draga 5 ty,
man misshushållar icke med en product, som
har något värde. Detta är en enkel sanning,
bevisad af skogshushållningen i de länder,
som deraf fått mindre lott än vi. Ofantliga
skogssträckor, som nu årligen afsvedjas,
skela, under fördelaktigare conjunctur, åter
betäckas af träd, och den fruktade bristen
skall allt mer och mer aflägsna sig. Jern-och
Bergverken skola ej sakna kol, då de betala
deras värde, och erhålla optionsrätt till
vissa skogar, vid försäljning 5 och. om Jernet
blir dyrare i min plog, stiger äfven sädestunnan,
och min förlust är ingen. Skulle
trädvarorna i våra hamnar ej finna afsättning,
då först tror jag, att skogarne skola minskas
genom vanvård; Men en sådan händelse förutsätter
en ändring i Europas politiska 6ystem,
och kan nu hvarken beräknas elior fruktas.
Aflägsenheten från hamnarna och svårigheten
att dit framföra skogseffecter må
bli ägarnes omsorg. Jag tror, ett det pris,
Enbland liar på en bjelke, välförståendes med.
afdrag af frakt och andra dylika kostnader,
skall ur våra skogar framkalla millioner sådana,
hvilka nu multna, och endast göda
612 Besv. och Ekon, Utslit Bctänkandcn.
den jord, som förgäfves frambringar dessa
naturens rikedomar.
Man befarar, att våra importer» skola
bli dyrare; Men vore detta ock följden, så
lian man väl ändå ej fordra, att skogsägaren
på sin bekostnad skall fälla priserna derå.
Min Iilla kännedom af handelns natur öfvertygar
mig derom, att en vara, som utländningen
tillför mig, alltid skall bli miwdre dyr
än den jag hemtar hos honom, ty det beror
ju af mig, att köpa den förra, och af honom»
att sätta pris på den sednare. Skulle hvar
Fraktfart vara så förmonlig som uppgifvet är,
så kan den nog bestå, om några trädvaror
försvinna ur dess exportladdningar. Dalkarlen
skall alltid gå till Stockholm på arbete»
och finna sin räkning dervid, om han ock
ej skulle kunna medföra på ryggen ett par
Lisp. Jernsmiden.
Till. styrka för bestridandet af oftanämnde
export, åberopar man Product-Placatet»
såsom ett privilegium ; men detta placat har
aldrig haft en sådan natur. Icke längesedan
blef allmänheten, på Kongl. Maj:ts Befallning,
genom HäradsRätterna åtfrågad, om det
skulle upphäfvas, och på detta sått kan intet
privilegium behandlas.
Jag har genomgått de vigtigaste skäl,
som emot friare export åberopas; de hafva
segrat i Utskottet, men deras rätta halt skall
af allmänheten bättre pröfvas. Det jag enrot
dem vördsamligen anfört, ökadt med ett kort
tillägg, må en gång bli mitt försvar inför
Bes v. och Ekon. Vtsk. Betänkanden. 613
den domstol, som skall granska våra representativa
åtgärder.
H ura skall nationens fattigdom och förlägenheten
i vårt penningeverk kunna häfvas,
om man ej begagnar landets naturliga förmoner,
och på allt sätt förökar våra exporter?
Hvarje hushåll blir rikt, då det säljer mera
än det köper, och Statshushållningen måste
afgifva ett lika resultat. Om Norrige, vårt
brödraland, utför Träd varor för fem millioner,
hvarföre skola vi stadna vid en? och
ligger ej i denna disproportion bevis nog
för nödvändigheten att vidtaga bättre utvägar?
hvarföre uppehålla sig vid sättet, huru
varorna komma bort? Nog att de bli sålda
till landets förmon. En jordbrukare vore
oklok, om han envisades, att sjelf transportera
bort sin spanmål, då köparen sjelf derom
ville dra försorg, och Sveriges ställning skall
länge motsäga möjligheten att drifva en stor
activ sjöhandel. Garthago kunde det fordom
med det rika Afrika bakom sig. Förenta Staterna
kunna det må bända nu, understödde
af det omätliga Amerika. Det var och är
inom deras förmåga, att underhålla en stor
krigsllotta, och denna mäste linnas bredvid
en utbredd sjöhandel. — Men om England,
med sin höga odling, sin förvånande industri,
redan vacklar under tyngden af sin sjömagt;
huru kunna vi vänta framgång på en sådan
bana? och bör ej förökad folkmängd, uppdrifven
odling och slöjdskicklighet föregå
ett sådant bemödande?
(5i4 Ecsv. och Elion. Utsk. Eetänhanäcn.
Denna min reservation anhåller jag ödmjukligen
få åtfölja Högloft. Utskottets Betänkande,
hvilket jag gillar i hvad det tillstyrkt
om trädhandeln på Norrige.”
3:0 Af Herr Friherre N. Edelcrantz:
”Ehuru jag, med den fullkomligaste tillförsigt
till Kongl. Maj.ts visa och ömma omsorg för
fäderneslandets väl, äfven för min del förenar
mig uti det resultat af Utskottets Betänkande,
som innehåller och föreslår, att frågan,
så väl om produktplakatets suspension,
som om en friare handel med Svenska skogseffekter,
bör till Kongl. Majrts visa pröfning
och afgörande öfverlemna3; så, emedan Kongl,
Majlts Höga rätt att ensam besluta öfver dylika
ämnen alldeles icke beror af ett sådant
öfverlemnande, och Utskottet således icke Lan
anses hafva uti detta mål vidtagit någon verklig
åtgärd, nödgas jag emot samma Betänkandes
resultat för öfrigt och i det afseende
reservera mig, att Utskottet icke, såsom
1 min tflftka bort ske, hos Riksens Ständer
föreslagit ett bestämdt underdånigt tillstyrkande
bifall till den sednare frågan, på samma
grunder och i likhet med Utskottets vid
sistlidne Riksdag deröfver afgifna Betänkande,
ehuru till ett sådant tillstyrkande full anledning,
efter min öfvertygelse, finnes uti jernförelsen
emellan de å ömse sidor åberopade
och uti Betänkandet upptagna skäl för och
emot denna för Fäderneslandets allmänna intressen,
nu mer än någonsin, vigtiga fråga.
Dess närvarande vigt för Nationen, förmodar
jag, att ingen lärer betvifla, som fäster
Ecsv. och Ekon. Utsk. Betånkaiiäen. 6l$
sin uppmärksamhet på anledningen, hvarföre
Riksens Ständer blifvit af Konungen denna
gång sammankallade, hvilken hufvudsakligen
är afhjelpandet af Rikets iråkade förlägenhet
i afseende pa allmänna hushållningen och
penningeverket. Oaktadt de nitiske och upplyste
mans oafbrutna bemödanden, sorn, både
inom och utom de samlade RiksStånden, sysselsatt
sig med förslag till financernas upphjcipande,
är det mycken tvifvel underkastadt,
om motfäderneslandets närvarande tärande sjukdom
andra botemedel på detta sätt kunna uppfinnas,
än blotta palliativ, alltid likväl nyttiga,
dä de ej förvärra tillståndet, utan bibehålla
det oförändradt, till dess en radikal kur kan
begynnas och blifva verksam. Alla de mångfalldiga
combinationer af ideer och förslag, sorn
kunna framställas, om minskning eller förökning
af sedeltnassan, om modilicationer af pappers-
eller speciemynt,under flere benämningar;
om papperets förvandling i silfver eller vexlar
och tvertom; om allmänna eller enskilta kreditens
användande, om utlåningar af eller
till Staten; om Riksgälds- eller Stals-obligationers
utgifvande, deras vilkor och olika be,
skaffenhet m. m., kunna väl befordra en större
ordning i penningeverkets allmänna förvaltning,
öka rörelsens hastighet, minska
misstroendet genom förbättring i formerna
och lifva hoppet om ett lyckligare tillstånd
i framtiden, men lära dock ej kunna direkt
frambringa en ny redbar förmögenhet och
säkert fortfarande kredit. Dessa förmoner
616 Besv. och Ekon. Ut sk. Betänk anderia
lunna, efter alla tiders och Nationers erfarenhet,
efter alla upplysta Statshushållares öfvertygelse,
endast vinnas genom bibehållande
och årligt ökande af reela produkter, och
dessa produkters befordrade omlopp och afsättning
genom en fri handel, — Då det nu
är ostridigt, att sådana frågor, som den närvarande
och andra dylika, hvilka egentligen
tillhöra Ekonomiutskottets pröfning, omfatta
möjligheten att för Riket bereda, öka samt
på det förmonligaste sätt använda en årlig
produktion af flera millioners värde, vågar
jag påstå, att på detta Utskotts , öfverläggningar
och visa beslut, lika mycket sorn på de
egentligen så kallade financiella Utskottens,
beror i denna stund framtida ödet af Sveriges
allmänna hushållning, äfvensom af Rikets
deraf beroende pennin gestälimng och myntförhållande.
Jag vågar dernäst inför detta
Utskott förklara att, till följe af dessa ostridiga
sanningar, iag anser mig, ej mindre än
hvarje Utskottets ledamot, ställd till ansvar för
Nationen och efterverlden,. om jag lättsinnigt
behandlar ett mål af denna vigt, örn jag försummar
något enda skäl, något enda tillfälle
till försvar för bibehållandet eller förökandet
af de produkter, fäderneslandets jord och
dess invånares arbetsflit kunna frambringa,,
än mer, om jag fattar beslut stridande deremot.
Såsom en följd af denna förklaring anser
jag för min skyldighet att upptaga och
närmare söka uplysa vissa uppgifter i detta
Cesv. och Ekon. Utsk. Betankanden. 6ij
amne, hvilkas beskaffenhet och förhållanden
ännu icke synas vara för allmänna omdömet
tillräckeligen utvecklade.
Man åberopar såsom ett skäl mot handelsfriheten
saknad reciprocitet i förmoner
emellan Sverige och andra nationer, i synnerhet
England. Detta ämne kan i allmänhet
betraktas med hänseende till följande gne
frågor,
1:0 Hvaruti beståren sådan reciprocitet?
2:0 Uti hvilka fall är den iakttagen eller
försummad?
3:0 Vore en fullkomlig reciprocitet oss
nyttig?
I allmänhet består reeiprociteten emellan
2 handlande nationer uti följande omständigheter;
iro
Ömsesidigt tillstånd att låta den andra
nationens produkter hos sig införas, och
sina produkter af den andra afhämtas.
2:0 Jetnlikhet i dels utgående dels inkommande
afgifter i dessa fall.
3:0 Jemlikhet uti Skepps- och Dästumgälder
för bägge nationernas Skepp i hvarandras
hamnar. —
Under omöjligheten att vid detta tillfälle
ingå uti detaljerad pröfning af alla dessa
omständigheter, får jag blott i allmänhet
anmärka, att nästan alla Engelska produkter
och bland dem stenkolen äro i England tillåtne
att utföras af främmande, som det åstunda,
då våra trädvaror äro här dels alldeles
förb adna att utföras, dels endast aj;
CiQ Besv. och Ekon, Utsk, Betei nkanåen.
vissa slag, och till viss qvantitet samt dimension
tillåtne för främmande att afhämta.
Hvad införandet ä ömse sidor angår, så tillåter
England införandet af Sveriges förnämsta
produkter, såsom jern, trädvaror, tjära, beck,
limrök, pottaska, koppar, färgmossor m. m.,
men Englands förnämsta produkter utom
Stenkolen, nemligen Manufacturvaror af alla
slag, äro i Sverige med fä undantag förbjuder
att införas.
Utgående Tullen i England på de produkter,
som derifrån utföras med Engelska
skepp, varierar från \ till 6 å 7 procent af
värdet, utom för stenkolen, sorn erlägga omkring
25 procent. — Utgående Tullen för
Svenska varor med egna skepp varierar ifrån
till 20 å 25 procent af värdet. Fremmande
Skepp betala i England för stenkolen fmer
i Utgående tull än egna, men i Sverige
betala främmande skepp i flesta fall dubbelt,
och för trädvaror nästan alltid tredubbelt emot
hvad egna skepp i utgående Tull erlägga.
Inkommande Tullen på Svenskt Jern i
England är, med Engelska skepp, emellan y
och y af varans värde, sedan alla kostnader
blifvit betalde; för bräder är den vid
pass § af samma värde. Svenska Skepp erlägga
en förhöjning i denna tuli för jernet,
af vid pass 25 procent, och för bräderna af
blott 5 procent, icke af värdet utan af sistnämnde
afgifter. De utländska produkter,
som äro i Sverige förbjudna, betala här, i fall
af tillåtelse, ifrån 50 till 100 procent uti
Eesv. och Ehoii, TJtsh. Bctankanäen.
tull, och alla, dä de med främmande skepp
här införas, en förhöjning af /(.o procent.
Vid noga jemförelse af alla dessa förhållanden,
kan Svenska Handelsintresset icke genom
den nu varande reciprocitetens beskaffenhet
anses vara lidande.
Sluteligenhvadreciprociteten uti Skepps- och
'Lästum gäl åer angår, saerlägga Svenska skepp
iEngelska hamnar betydligen mer än Engelska
i våra. Man kunde såsom orsak dertill anföra
dyrheten af materialier, dagsverken och andra
omständigheter, som göra underhållet af hamnarne,
Båkarne, Lotsverket m. m. kostsammare
i England än i Sverige, hvarföre äfven
dessa umgälder, såsom beroende af lokala förhållanden,
äro pä olika ställen olika; men
det beror helt och hållet af oss sjelfva att
i denna del införa en noga reciprocitet;
ty hvarje Lands Styrelse är ostridigt berättigad
att föreskrifva de villkor, under
hvilka den tillåter besök af främmande
nationers fartyg. Att Svenska Styrelsen
hittills ej förhöjt dessa umgälder för främmande
till fullkomlig likhet, härrör väl förnämligast
deraf, alt en sådan reciprocitet
skulle vara oss sjelfva skadelig, och minska
antalet af främmande skepp, hvilka, ehuru
de påstås göra intrång i vår sjöfart genom
det de afhämta vissa fäderneslandets produkter,
icke anses göra det genom afhämtandet
af de öfriga; och flere patriotiske män, som
nu yrka reciprociteten i Skepprumgälder
för de utländska fartyg, som exportera våra
620 Besv. och Ekon. Utsk. Belänkanden.
trädvaror, skulle säkert Hnna densamma
skadelig för vart handelsinteresse, vid exporten
af jern och andra Svenska produkter,
Sådant är i allmänhet förhållandet af den så
ofta yrkade reciproeiteten, och jag hemstället
till hvarje oväldig man, om deruti finnes
någon rättvis anledning att inskränka handelsfriheten
med en af Rikets produkter, mer än
med alla de öfriga,
Ibland de mest åberopade skäl emot export-friheten
af Skogseffekter med utländska
skepp, är det påstående, att denna frihet,
såsom stridande emot produktplakatet, är en
privilegiifråga, och som sådan icke kan a£
Riksens Ständer upptagas, än mindre emot
samma privilegii innehåll hos Kongl Majit
i underdånighet tillstyrkas. Detta alldeles
ogrundade påstående, såsom jag längre fram
skall bevisa, är ett sätt att söka bifall hos
personer, hvilkas upplysning och öfvertygelse
e; skulle tillåta dem att understödja ett emot
fäderneslandets bästa, och de tydeligaste
samhällsrättigheter stridande anspråk, om ej
detsamma, framstäldt under karakter af grundlag
eller privilegium, ansågs vara af Konung
och Ständer orubbeligen sanktioneradt. —
Om jag blott för ett ögonblick och emot
förhållandet skulle medgifva, att produktplakatet
är ett privilegium, en monopolisk rättighet
ifrån äldre tider, beviljad åt någon viss
klass af medborgare, så skulle först böra anmärkas,
att det gifvas rättigheter gemensamma
för alla klasser, ännu äldre än produkt*.
Besv. och Ekon. Ucsk. Betclnkanden. 62.1
plakatet, emedan de voro till före sjelfva
samhällsinrättningen, ännu mer orubbeliga,
emedan de grundas på sjelfva naturens lag,
pä hvilken sainhällsforbundets måste vara
byggd. Sådan är den rättigheten att uppehålla
sitt lif och försörja sig med sitt arbete,
och den deraf följande rättighet att äga
och fritt disponera produkterna af samma
arbete, eller det för alla menniskor gemensamma
privilegium, som är kändt under namn
af ägande rätten, och hvarifrån slutligen ej
kan skiljas det tredje, att få sälja sina arbetsprodukter
till den eller dem, som betala
dem efter sitt fulla värde.
Dessa äldsta af alla privilegier hafva ansetts
heliga och orubbeliga hos de folkslag»
der icke mängden består af slafvar eller 1 i fe g—
na, och hafva sällan hos policerade nationer
blifvit alledles upphäfna, utan genom anarchi
eller despotism.
Men det är icke svårt att bevisa, att produktplakatet
omöjligen kan såsom privilegium antagas.
Förnämsta skälet för detta påstående
hemtas af Kongl. Maj:ts Försäkran till Rikets
Borgerskap och Städer af den 28. Febr. 1789;
låtom oss rådfråga denna försäkran, och vi
skola tvertom linna densamma bevisa, att produktplakatet
icke är det: Kongl. Maj:t lofvar
och försäkrar härigenom, heter det i
usta Rikets Borgerskap och Städerna i
allmänhet att vid deras innehafvande privilegier
fri- och rättigheter oqvaldt och orubbadt
nu och i evärdeliga tider bibehållnt
och skyddade varda.
fes Besv. och Ekon. Utsi;. Betånhanåénj
Dernäst, uti 2:dra vill Kongl. Majit
äfven i nåder förklara, att det så kallade
jproduktplakatet alltid skall bli fr a i sin
helgd och till efterrättelse tjena, då Riket af
Krig icke är oroadt, eller då andra särskild
ta orsaker till dess hvil ande ej föranleda.
Blotta uppläsningen af dessa 2ns olika
stadganden är tillräckelig att öfvertyga hvarje
fördomsfri man, att ej allenast Kongl.
Majit sjelf tydeligen åtskiljt och särskilt
yttrat sig om Privilegierna och ProductPiakatet,
utan ock att skillnaden deremellan är
grundad i sakens natur, emedan Privilegierna
skola verkeligen förblifva oqvalda och orubbade,
då deremot ProduktPlakatet kan, såsom
andra Ekonomiska författningar, genom
förekommande omständigheter eller orsaker,
blifva hvilande.
Men, äfven om ProduktPlakatet skulle ä'-  ga kraft af privilegium, hvilket jag nu bevisat
att det ej kan äga, så är dess verkan alldeles
ingen, uti den särskilta frågan om exporten
af skogsefFekter, emedan ProduktPlakatet
ej vidrör samma fråga. Låtom oss i
detta afseende rådfråga äfven denna författnings
innehåll, så skole vi finna sanningen
af detta påstående.
ProduktPlakatet af den 10 November 1724
innehåller bokstafligen: De främmande måga
icke med egna eller befraktade utländska
fartyg, vid Confiskation af skepp och gods,
ifrån nästa års början /utföra andra än deras
egna Landsprodukter.
Mesv. ooh Ekon. Utsi;. Metani;anden 623
Då nu fråga om elen önskade handelsfriheten,
angår Trädvaror, som äro en Svensk
Produkt, dä den vidare angår denna Svenska
Produkts utförsel, men alldeles icke utförseln,
af någon utländsk Produkt, så är emeliam
ProduktPlakatets innehåll och denna fråga
alldeles samma skillnad som emellan export:
och import, det vill säga, som emellan norr
och söder, eller emellan dag och natt.
I afseende dernäst på Bergsrörelsens
yrkade anspråk, är det ostridigt, att, då äganderätten
i allt respekteras, kan denna nä- *
ring aldrig genom exportfriheten i sina rättigheter
förnärmas, emedan de skogar, hvilka
tillhöra densamma, härefter, såsom hittills,
orubbade dertill måste disponeras, så länge
ägaren det sjelf vill, äfven om det skulle
ske med hans verkliga förlust, äfven om deras
produkter kunde med större vinst på annat
sätt användas, eller samina jord, genom
odling och vattnets utsläppande, frambringa
större ren afkastning. Harvid bör likväl anmärkas,
att, dä endast ung och mindre aflägsen
skog användes till kolning, mäste det
%'ara Bruksägarens eget ostridiga intresse, att
för de träd, som hunnit förbi denna ålder,
och för dem, som genom afståndet ej till
detta behof kunna användas, kan genom handelsfriheten
beredas en afsättning, sorn betalar
deras rätta värde, hvilket under årens lopp
alltid tillväxer i en större proportion, än
transportkostnaden försvåras.
Bihang till RiksSt. Brot, »817-1813, Quie Samt/■ £t;t 79 8°*
<24 Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkan den.
Förgäfves åberopar man otillgängligheten
af en stor del skogar. Det kan ej nog
ofta upprepas, att denna otillgänglighet Hildrig
kan blifva ett skäl till allmän inskränkning,
äfven för de tillgängliga: att
denna otillgänglighet till en stor del
härrör af handelstvånget, och endast kan
aihjelpas genom handelsfriheten, som höjer
värdet af produkternaj att, då flottning
nu utan strömrensning eller andra allmänna
anstalter, på 30 och 4° mils afstånd, varit
xröjelig, måste densamma, understödd af sådana
medel, blifva ännu lättare verkställbar.
Den stora magt och rikedom, som England,
Frankrike och Holland vunnit genom
en utvidgad egen Sjöfart, och som hos flere
Patriotiska män födt den öfvertygelse och
det hopp, att äfven Sverige skulle genom
samma medel kunna vinna samma fördelar,
den vinst, fäderneslandet vid vissa förmonliga,
ehuru snart öfvergående conjuncturer verkeligen
skördat deraf, såsom vid förra Amerikanska
kriget, har uti närvarande fråga förnämligast
kallat uppmärksamheten att undersöka,
hvad verkan en fri export af våra
skogseffekter med främmande skepp skulle kunna
medföra för vår egen sjöfart. Denna sjöfart,
påstår man, skulle af en sådan frihet undergräfvas,
och dess undergångderigenom beredas. Jag
vill icke bestrida möjligheten, att Svenska sjöfarten,
oaktadt dess af Skeppsredarne sjelfva
nu temmeligen allmänt öfverklagade vanmagt,
kan för fäderneslandet bereda de fördelar,
Besv' och Ekon. Utskotts Betänknndtn. 625
hvilka man hos ofvannämde nationer hittills
ansett vara en följd af deras centrala läge,
blidare klimat, större fysiska odling, och
flera andra orsaker; jag vill hoppas, äfvensom
jag med hvar och en rättsint Patriot
önskar, att sådana Conjuncturer för vår sjöfart
som det förra Americanska krigets, måtte
Bnart återkomma, ehuru den allmänna navigationslag,
som Lagstiftaren på Verldshafven
med styrkans rätt i senare tider infört,
ej mera lärer i krigstider erkänna några neutrala
fartyg, ej heller underlåta att förklara
alla iiendtliga hamnar för blockerade. Men,
då inga bevis till stöd för denna befarade
undergång blifvit anförde, då aldrig Svenska
Skogsprodukter af denna orsak saknats för
Svenska skepp, som velat föra dem, då ej
allenast Svenska Sjöfarten under frihetsåren
varit med föga skillnad lika aktiv, och med
lika många skepp idkad, utan man ock uti
flera skrifter och anföranden sökt bevisa den
stora vinst, som tillfallit nationen af dess
Fraktfart, jemte det man påstått, att af trädvarornas
försäljning ingen handelsvinst uppkommit,
nödgas jag förklara ofvannämde yttrade
fruktan, om icke för en motsägelse, åtminstone
för en ogrundad gissning. Ty,
huru kan handelsfriheten med skogsefFekterna
bereda undergången af en sjöfart, som, i
sig sjelf och utan trädhandeln, mediör så
stora fördelar? Och, då denna frihet ej betager
Svenska Skeppsredaren tillfälle, än mindre
rättighet, att intaga sådan last, hvarföre
Ö2Ö Bcsv. och Ekon. TJtsk. Eetankanden.
skall han förmena skogsägaren, att äfven åt
andra få försälja, hvad han sjelf ej vill, ej
kan, eller ej hinner medtaga. Dernäst, dä
Svenska Skeppsredaren, som han sjelf erkänner,
inlastar trädvarorna, ej för någon handelsvinst,
utan endast för att ej sakna frakt
vid utgåendet, och derefter, obekymrad om
Svenska exporten, merendels fortsätter sin
fraktfart ofta i flera år, emellan fremmande
nationers hamnar, för att befordra afsättningen
af deras produkter, så är det för ändamål,
alldeles skilda från nationens vigtigaste
intressen, som denna sjöfart idkas, som detta
tryckande exklusiva handelstvång försvaras,
som möjligheten försummas att utvidga
vår egen produktion, att öka dess handelsvar»
de, att nära ett stort antal fattiga Invånare,
hvilkas behof eller nöd fordrar afseende, ehuru
deras klagan ej höres från djupet af deras
skogar.
Hvarje upplyst Regering, säger man,
bör gynna sin nations handel och på allt
sätt befrämja dess egna sjöfart, Men denna
handel gynnas rättast just derigenom, att
man utvidgar exporten af egna produkter
och befordrar deras försäljning till det högsta
pris. Deremot gynnas andra nationers
handel, då Svenska skepp, Svenskt sjöfolk
och Svenska penningar användas att transportera
den ena främmande nationens produkter
till den andra.
Äfvenså bör egna Sjöfarten befrämjas på
.allt sätt, likväl med undantag af det enda
Best), och Ekon. UtsJc. Betänkande6zy
sätt, ela det sker med andra näringars bekostnad
eller förtryck.
Att Svenska Fraktfarten icke beböfver
särskilt understöd af Regeringen, följer, såsom
nyss blifvit anmärkt, af de Calculer, som
vilja bevisa den stora inkomst, Riket dera£
drager årligen. Skulle det åter medgifvas,
att dessa Calculer äro öfverdrifna, att vinsten
ej är så stor, eller att denna rörelse ej kan
utan artificiel kraft bibehållas, äger densamma,
betraktad såsom enskild näring, alldeles?
ingen rättighet, att framför andra, eller med
deras förlust, befrämjas 5 ty de företag aÉ
enskilta industrien, som ej löna sig för idkaren,
böra aldrig af samhället understödjas,
än mindre uppmuntras och utvidgas. Anses
den åter nödvändig för samhällets bestånd,
så måste den ock af samhället gemensamt
upprätthållas, icke på bekostnad af blott en
enda klass medborgare: Skogsägaren; icke
med inskränkning af en enda produkt: skogseffekterna,
hvilken, för att blifva den vigtigaste
af alla, ej behöfver iner, än att det tillätes.
Om utländska fraktfartens politiska
angelägenhet är så stor, så bör hela nationen
genom en allmän särskilt bevillning
sammanskjuta en summa årligen åt Skeppsredarne,
för att kunna bibehålla densamma,
hvilket, ehuru orimligt det bör synas, i närvarande
fall, likväl vore det mindre, och i
alla fall mera rättvist, än att en viss klass,
till större delen den fattigaste i nationen,
skall, i stället för penningar till näringsme
-
623 Beil), och Ekon. Utsk. Betänkanden.
del och andra nödvändiga behof, utom sina
utskylder till Kronan, åtnöjas med barken
af de mastträd eller bjelkar, hvilka det nu
vägras honom att fritt använda och försälja.
Till följe af dessa skäl, jemte flera
som Utskottets Betänkande innehåller,
kan jag ej anse Utskottet hafva uppfyllt
dess åliggande , då det, ehuru under medgifvande
af handelsfrihetens stora angelägenhet
i allmänhet, för öfrigt endast öfverlemnat
detta mål till Kongl. Maj:ts visa
pröfning och Beslut. För min enskifta del
anser jag mig skyldig till Rikets Högloft.
Ständer vördsamt föreslå, att hos Kongl. Maj:t
måtte i underdånighet bestämt tillstyrkas
Nådigt bifall till följande förändringar i nu
gällande författningar angående handeln med
skogseffekter:
1:0 Att alla Skogseffekter, äfven masteträd
och gröfre bjelkar, må blifva tillåtne
att både med egna och främmande fartyg utföras,
utan inskränkning uti dimensioner eller
myckenhet.
2.0 Att utgående Tullen för dessa varor
med Svenska skepp må bestämmas till närmaste
likhet, i proportion af värdet, med
utgående Tullen för andra Svenska Produkter.
5:0 Att utgående Tullen med fr ammande
skepp, som nu för dessa varor är tredub.
hel, afven måtte nedsättas i jemförelse med
hvad Svenska Skepp erlägga, till närmaste likhet
med Svenska produkter, hvilka, efter sura
-
Besv. och Ekon, Utsk. BetänkandeiU 629
rånrle tariff, merendels betala blott dubbelt
utgående Tull med utländska fartyg.
Om dessa förändringar af Kongl. Majit
skulle i nåder bifallas, kan väl icke denna
handel sägas vara fullkomligen fri; men rättvisans
fordringar blifva uppfyllde, allmänna
jemvigten emellan flera näringars anspråk
och rättigheter blifver återställd, reciprociteten
emellan Sveriges och andra Nationers
handelsförmoner, hvilken äfven af Utskottet
som ett villkor blifvit yrkad, finnes ej allenast
iakttagen, utan äfven väga till vår fördel,
och framför allt finnes ett nytt värde
skänkt åt £ af Sveriges areal, utan hvilket
alla nu och ofta förut väckta patriotiska förslag
om Kronoskogars och allmänningars nyttigare
användande evigt skola förblifva endast
vackra luftslott.
Under Staters allmänna hvälfningar och
täta inre brytningar bland Nationerna, under
politiska eller ekonomiska Systemers resning
och fall, framgår sanningen, ledd af erfarenheten,
och allmänna opinionen följer troget
dess spår; fördomarne vika småningom, och
de villor skingras, som enskilta intressen utbredt
på dess väg. — Hvarje redlig Svensk
medborgare bär inom sig den öfvertygelse,
att en nation, som i constitutionella författningar
ställt sig i bredd med de friaste, ej
skall gå tillbaka uti upplysning, ej skall förneka
grundsatserne af frihet och rättvisa,
äfven uti de förhållanden som röra dess allmänna
hushållning.
Eesv. och Kkon. TJtsk, Eetänkanden.
Uti detta yttrande förklarade Herr ron
Heine och Herr Hertzenhjelm samt Respe»
c tive Ledamöterne af BondeStåndet sig instämma.
Ut Supra.
N:r 104*
liiksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts förnyade Utlåtande
öfver gjord hemställan om Comministrars
befrielse från Shjutsnings-skyldighet
er för sina Boställen under krigstider.
Ifrån Högvördig» PrestStåndet och V:.l!ofl.
BorgareStåndet har Utskottets i detta ärende,
tinder den z6te sistlidna Januari afgifna, Betänkande
blifvit återremittera dt, med anmärkningar
deröfver, att, då Utskottet rnedgifvit
billigheten af dan sökta b •fri.vren,
samt stridigheten emellan den skjutsrii^gsskyldighet,
som nu blifvit Commini trar ie ilagd,
och Högvördige PrestStåndets under den 2S
Juni 1809 gjorde Concessioner, likväl icke någon
utväg blifvit uppgifven, hvarigenom detta
onus, som förmenes vara uppkommet genom
en misskrifning uti Riksdagsbeslutet, kunde
i laga- ordning häfvas, och saken således
försättas i sitt fordna och rätta skick.
Utskottet har uti sitt förra Betänkande
angifvit de skäl och giunder, hvarföre det
då icke ansåg sig tillständigt ingå i någon
Besv, och Kkoti. Utsh. Betänkande». 651
öfverläggning, om, och genom hvilken auctoritet
rättelse härutinnan börtie sökas, utan
b nistai!C detta till Riksens Höglofl. Ständers
egen pröfning och afgörande. Men, då
rm af Respective RiksStänden blifvit å nyo
yrkailt, att något sätt till denna rättelses
vinnande måtts bestämdt uppgifvas; så linner
Utskottet intet hind r möta för dess vörd*
samina tillstyrkan, a . Riksens Höglofl. Ständer,
genom samfällt öfverenskommelse och
derpå grundad underdånig skrifvelse, hos
Kongl. Maj:t anmäla sakens förhållande, jemte
en lika underdånig anhållan, att denna
Comministrarne uti kungörelsen af den 6
April 1810 ålagde skjutsningsskyldighet måtte,
såsom troligen tillkommen af något misstag
vid Ständernas då aflåtne underdåniga
Skrifvelse, och det under den 2dra derpå
följande. Maj utfärdade Riksdags-Beslut, i
laga ordning upphäfvas, och Comministrarne
således komma i åtnjutande af den yrkade,
samt i Privilegier och billighet grundade,
befrielsen. Stockholm den 28 Aprill 1818.
N:r 105.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts utlåtande öfver yr.
kade Tabell.formulärer för Herrar LandsHÖfdingars
Berättelser om årsväxten,
7 n. 111.
Uti Protocoll af den 2 sistlidne Januari
6^2 Besv. och Ekon. Utsa. Betcinhanden.
har Högvördiga FrestStåndet fattat beslut
om tryckningen af Landshöfdingarnes berättelser,
rörande årsväxten, i form af Tabeller,
under likhet med de i allmänna Tidningarne
införde sammandrag af vexelsjutén å
Stockholms Beurs; och, sedan beslutets verkställande
blifvit uppdraget åt Riksens Högiofl.
Ständers Justitiae-Ombudsman, har det Högvördige
Ståndet anmodat Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet, att till RespectiveRiksStånden
inkomma med förslag, huru sjelfva
berättelserna och de deraf skeende sammandrag,
skola lämpligen inrättas, för att med
all möjlig likstämmighet lemna en kort,
men säker öfversigt af det Ekonomiska tillståndet
uti Rikets åtskilliga Provincer. Till
vidare upplysning, af det derigenom åsyftade
ändamål, är bifogadt ett Memorial af tjenstförrättande
Kongl. Öfver*Hopredikanten m.
zn. Herr Doctor Hedrén, hvaruti anföras de
olägenheter, som härflyta af dessa berättelsers
olikformighet, på det sätt de hittills
vanligen varit författade, några anvisningar
till den korthet, tydlighet och brukbarhet,
hvarmed de böra vara inrättade, och slutligen
förslag till tjenliga utvägars vidtagande
för att inhemta sådana bidrag och underrättelser,
hvarpå uppgifterna böra grunda»,
för att blifva likstämmiga, pålitliga och
upplysande både för Allmänheten och för
Styrelsen.
Då Utskottet nu går att afgifva sitt utlåtande
öfver detta uppdrag, lärer det icke
undfalla Riksens Högiofl, Ständers upplyst»
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 633
uppmärksamhet, att dylika formulairer och
föreskrifter, så enkla vid första påseendet,
likväl innebära en icke ringa svårighet att
uppgöra och en ännu större för vederbörande
auctoriteter och Embetsman att verkställa.
Då noggranna calculer och beräkningar
på åkerbrukets afkastning ännu äro i vårt
fädernesland en nästan okänd sak, då de på
ganska fä orter ens anställas, då de på andra,
af en falsk fruktan för ökade pålagor,
förtigas, och å andra åter. af vidskepelse
anses med vedervilja; så länge kan man icke
vänta någon fullständighet, ehvad helst föreskrifter
kunna meddelas. När härtill kommer,
att de första underrättelsernas frambärande
ofta bero af vissa enskilda Personers
dels intresse, dels inskränktare kännedom
och individuella åsigter, så kunna de än
mindre upphinna den erforderligå grad af
omfattning samt pålitlighet, som fordras till
en ändamåls-enlig upplysning.
Uti en sådan sakens ställning och med
hänseende till Allmänna Opinionens nu varande
skick, linner Utskottet tiden icke vara
inne att för dessa Slags uppgifter föreskrifva
några vissa och determinerade formulairer,
hvilka, utom den förökade möda
de medförde för Kongl. Maj:ts redan med
så mångsidiga göromål öfverhopade Befallningshafvande
och andra Corporationer, skulle
troligen snarare kunna missleda både Styrelsen
och den enskilta hushållaren, i anseende
till uppgifternas bristfällighet och opålillighet,
än gifva några verkligen upply
-
6^\ Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkande»,
sande och för ändamålets ernående säkra re6ul
later.
Utskottet anser derföre Riksens Höglofl.
Ständers närvarande åtgärd böra inskränka?
till en hos Konungen skeende underdånig
anhållan om Kongl. Maj:ts Nådiga befallning
till dess Allmänna Magazins-Directiun,
att i sammandrag af trycket utgifva Herrar
Landshöfdingars sista berättelser om årsvexten
för hvarje år, på det sätt, som Directionen
linner för ändamålet lämpligast, antingen
i Tabell eller Text, och lärer Directionen
icke underlåta att hos Konungen i
underdånighet begära de ändringar i uppgifterna,
som den anser behöfliga, och hvilka
Kongl. Majit då torde linna för godt, att
till vederbörligt afgifvande Dess Befallningshafvande
i Nåder anbefalla. Dock varder
detta jemte flere Ledamöters serskildt fattade
mening och förslag Riksens Höglofl. Ständers
vidare pröfning vördsamligen understäldt.
Stocholm den 24 Aprill 1813.
Transsumt af Vrotocollet, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- oell
Ekonomi- Utskott vid Urtima Riksdagen
i Stochholm den 24 Aprill 1818. —*
Herr Prosten Friman inlemnade ett skrifteligt
anförande så lydande :
Det har alltid förekommit mig, att
man såsom vägledning för dessa slags
Best), och Ekon. Utsk. Betänkanden. -<?35
undersökningar kan föreställa sig besvarandet
af tre särskilta frågor :
x:o Hvad önskar landets styrelse veta för
att derefter kunna reglera sina dispositioner?
och hvad den enskifte Hushållaren, för att
efter förhållandet på andra Orter kunna
lämpa sina spekulationer och företag?
2:0 Då man utgår från den almänt medgifna
och uti Höglofl. Utskottets Betänkande
motiverade åsigten, att sådana uppgifters ofullkomlighet
uti sakernas närvarande läge icke
får afses; huru böra de då påbjudas, för att med
hvarje år erhålla en säkrare bestämning?
5:0 Huru böra de inrättas, så att deras
inhenrtande blifver lätt och deras anförande
enkelt, samt till följe deraf enskilta personer
icke må förtröttas att samla och publika
Embetsman icke att ordna de samlade underrättelser?
—
Det lärer lätt medgifvas, att afsigten
med ifrågavarande uppgifter, de må ske i
Tabell fonn eller berättelse, kan icke vara
någon annan än den, att enligt naturen a£
all statistik, finna Pakets tillgångar och innevånarnes
medel till utkomst. Men denna
kunskap kan icke vinnas, med mindre uppgiften
sker i tnl eller ziffra, som säger förhållandet
bestämdt, eller, då fråga är om säd
eller årsväxt, huru denna förhåller sig till
årets medel skörd. Ingen, hvarken Styrelsen,
eller Magasins Directionen, eller den enskilte
Hushållaren är belåten med sådana uppgifter
som dessa: ”Skörden svag, medelmåttig,
ringare än förr, t emli gen god", o, 5. v. o c fe
6^,6 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
kan i alla fall icke göra något bruk af elen,
innan han gjort ett öfverslag i ziffra, hvad
dermed menas, eller af skördens sannolika
belopp. Denna ziffra är således det enda
som synes böra ingå i sjelfva Tabellen, men
som tillika bör åtföljas af anteckningar, hvilka
uppgifva grunderna till beräkningen med
hvad mera, som enligt sin natur icke kan
reduceras till Tabell - form. Ett schema för
den Tabell, som jag föreställt mig vara den
rätta, eller åtminstone närmast uppnå sin betämmelse,
får ;ag härhos förslagsvis vördsamt
bifoga. Den är byggd på de fyra Cardinal-puncter,
hvarvid statisten hufvudsakeligen
fäster sig: Utsäde, skörd, årsbehof, och
deraf uppkommande brist, tillräcklighet eller
Öfverskott.
Denna Tabell kan visst blifva felaktig och
skall troligen alltid blifva det, men ock lika
troligen allt mer och mer närma sig till rätta
förhållandet, samt sluteligen tjena till det
medel att, efter flere års anteckningar, och
en smånigom vunnen större visshet uti elemecterna
för dessa anteckningar, finna ortens
medelproduction. Enklare till sin construcs
tion har jag icke kunnat föreställa mig, och
tror den svårligen, till lättnad för Embetsman
och vid tryckningen, kunna ytterligare
förenklas. Men jag föreser, att, om å ena
sidan detta lätteligen af en hvar medgifves,
så skall den andra genast invändas omöjligheten,
att med någon grad af visshet erhålla
de anbefallta uppgifter, och således enkelheten
mångdubelt uppvägas af svårigheten. Innan
Best) och Ekon. Utsk. Betäckanden, 657
detta inkast kan besvaras, böra de utvägar uppgifvas,
hvilka jag föreställt mig kunna vidtagas
till ett probabel! vinnande af ändamålet. Enligt
Kongl. Maj:ts senaste Förordning rörande
Sockne-stämmor och dermed förbundna
åtgärd r, bör uti hvarje församling finnas ett
Kyrkoråd. Detta består, jemte församlingens
Prest, af Socknens mest ansedda Hushållare,
dels af Allmoge, dels af Ståndspersoner,
hvilka äga sina Soekneboars förtroende
och merändels sjelfva icke allenast
någorlunda känna sin Sockens Economiska
förhållande, utan ock fatta ett slags intresse
för dess ytterligare kännedom, samt
äro i stånd att bäst upplysa sina medbroder
om rätta afsigten med dylika uppgifter. Dessa
böra hvar i sin Socken anlitas att uti
sista medlet af October månad författa den
första uppränningen efter alldeles enahanda
formulair, som Tabellen utvisar, och vara förpligtade
att hafva insändt densamma inom
den 5 November, då Arets markegång sättes,
till Landshöfdinge Embetet, hvilket åter, efter
deraf lemnad del till Länets Hushålls.sällskap,
eller dess Förvaltnings-Utskotfc, samt
inhemtande af dess utlåtande och under årets
lopp samlade anteckningar, författar sammandrag
för hela Länet. Detta afsändes vid medlet
af December månad till vederbörlig ort,
för att vid årets slut vara allmänheten genom
trycket kungjordt. LäneHushållningsSällskapernas
bidrag till fullständigare och
mera detaillerade uppgifters erhållande ocib
ordnande synes val ingalunda böra forsum-»
638 Besv. och Ekon. Utsi;.
nias. Dessa sällskapet-, om de annars uppfylla
sin bestämmelse och svara emot det gifna
förtroendet, äro i bästa tillstånd att med
sin kännedom om landet, och sina i detta
ändamål gjorda samlingar gå Regeringens
önskningar till mötes. Men då dessa Sällskaper,
ehuru gillade och beskyddade a£
högsta magten, hvarken äro eller böra enligt
sin natur vara officiella Auctoriteter, hvilkas
göromål åtföljas af någon sådan ansvarighet,
som genom laga åtgärd kan utkräfvas, så synes
icke heller sakens verkställighet böra åt
dem uppdragas, emedan en lucka derigenom
kunde uppkomma, för hvilken ingen ansvarade
och hvarigenom hela anstaltens ändamål
kunde förfelas. Det kan väl icke undfalla
uppmärksamheten, att efter nu gällande
författningar kyrkorådet icke heller är pligtigt
till dessa uppgifters samlande och efgifvande.
Man då detta är en af &llmä.m» lagen
känd Corporation, och omöjligt någon
annan kan med framgång, lemna de första
uppgifterna, så torde de aktningsvärde män,
sorn utgöra Kyrkorådet, icke undandraga sig
detta åliggande, heldst det äger så mycken
gemenskap med årliga Tabellerna, hvilkas
upprättande ändå tillhöra det vördiga Presterskapets
Embetspligter. •—
För att nu återgå till Constructionen af
den uppgifna Tabellen, så linnes första Columnen
vara upptagen af Uksddet. Detta
bör förut genom de årliga Tabellerna någorlunda
vara kändt, och lärer för öfrigt innebära
minsta Svårigheten, att efter några års
Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden. 659
samlingar och anteckningar sakrare bestämma.
Den andra innehåller Skörden. Många år gä
säkert ännu förbi, innan Landtmannen torde
vilja uppgifva skördens belopp, hvartill äfven
kommer, att, efter sakens natur, han ic«
ke heller kan göra det, då uppgifterna, om
de skola vara gagneliga, måste lemnäs vid
en tid, när äringen ännu icke är aftröskad.
Man måste derföre söka dsnna qvantitet uti
Ziffertal, derigenom att man multiplicerar
utsädet med korntalet, hvarföre äfven nedanföre
den 5:te Columnen är anbragt, sorn.
visar medeltalet af af kastningen beräknad tili
korn efter utsädet. Ehuru det rätta vora
efter Arealen, synes likväl icke vara rådligt
att sådant föreslå, då denna beräkning påt
de flesta ställen är okänd och skall troligen
ännu en lång tid blifva obegagnad. Att efter
hvad beräkning som heldst mata äfkastningen
efter korn, blir väl aldrig fullt pålitligt;
men bor likväl närmast upphinna verkeliga
beloppet, då den anställes på så liten
Areal, som en Sockens område, och efter
jemförelse mellan de proftröskningar, som
denna Årstid af de flesta sädesslagen merandels
äro verkställde.
Den tredje Columnen utsätter ArsbehoFvet,
hvaruti ingår utsäde, brödföda, samt egentlig
Husbehofsbränning till egen förtäring,
men ej till afsalu. Då salubränningen
vanligen heror på Orternas läge, och tillfälle
till afsättning, samt varierar i mon der.
Bihang till RihsSt Brot. i8»7'*8i8> 8-'^£ Soini. N:rQ 1.82.
6^0 Bésv. och Eicon. TJtsk. Betanhanien»
efter; så bör den qvantitet Spannemål och
rotfrugter, som dertill åtgår, icke upptagas
i sjelfva Columnen utan, efter probabiliteten
och möjligheten af tillgängliga calculer, utföras
bland anmärkningarna. De uppgifter,
som erfordras för att med någorlunda säkerhet
determinera årsbehofvet, äro visserligen
svåra att inhemta, men ingå så hufvudsakeligen
uti afsigten med hela Tabeliinrättningen, att
de ingalunda kunna undvaras. Till deras erhållande
gifvas äfven flere sätt och utvägar
genom vanlig beräkning af vissa Tunnors åtgång
på personalen, efter olika åldrar och olika
landssed, intill dess upprepade locala
anteckningar kunna gifva en större säkerhet.
Dessutom, då den Ziffra, som uttrycker årsbehofvet,
en gång är för en gifven Socken
funnen, så tarfvar den icke synnerlig förändring,
om icke den ringa tillökning eller förminskning,
som beror af en till- eller aftagande
folkmängd.
p Den fjerde Columnen, brist eller öfvershott,
finnes då man drager skörden ifrån
årsbehofvet eller tvärtom, samt måste föl sakteligen
uttryckas genom ett vanligt och allmänt
handt Arithmetiskt tecken.
De bägge sista Columnerna innehålla
medeltalet af de gångbara priserna, hvilka äro
lätt samlade och antecknade. Då på de
flesta orter, i brist af nödig tillgång uti Kongl.
Allmänna MagazinsDirections fonder, eller
någon annan deremot svarande för landtmannen
tillgänglig inrättning, höst-priserna merandels
äro mer eller mindre understigande
Bes v. och Ekon, UtsJc. Betänkaiiden. 641
elem, som frampa året visa s>g; så synes
mig, att anförandet af fjolårs-priset vid den
tid, då spannemål vanligt uppgår till sin meddhöjd,
vore för ämnet upplysande.
Enär Tabellen construeras med den nu
föreslagna korthet, så blifver både på sidorna
och nedanföre tillräckligt runi för anmärkningar
uti Text. Dessa synas förnämligast
böra innehålla de beräkningsgrunder,
som vid Tabellens cönstruction blifvit nyttjade,
spannemålens allmänna vigt jemte beskaffenheten
i alseende på god elier elak bergning af
de sädesslag, fodervexter och rotfrugter, sorn
blifvit skördade, deras lörmodade mer eller mindre
tjenlighet till utsäde, och utsigten afHöstsädet
för tillkommande årets skörd, m. m. som
finnes upplysande och i erforderligt sammandrag
kan antecknas. För den åtföljande mera
detaillerade berättelsen, sorn upptager statistiska
uppgifter, t. ex. hurudan äringen varit
på olika Jordmoner, den rådande väderleken,
dess inflytande på skörden, m. m., Synas icke
kunna eller böra meddelas några föreskrifter,
utan bör dess innehållande ämnen och
construction öfverlämnäs åt hvarje författares
egna åsigter, så mycket mera, sorn, enligt
Riksens Höglofl. Ständers beslut, den icke
kommer att, som Tabellen, genom trycket
lemnäs till allmänhetens kännedom.—Efter olika
orters olika landtbruk skulle visserligen flere
artiklar, såsom Lin, Humla, Hampa, Bönor,
liera slags rotfrugter och trädgårdsväxter, olika
halmslag efter olika säden m. m. kunna i Tabellen
intagas,äfven sorn det troligen sker i en framtid.
64* Besv. och Ekon. Utsh. Betänkanden»
Men för det närvarande anser jag, att författarne
ej böra dermed belastas, då de äskade
uppgifterna redan i sig sjelfva medföra
icke ringa svårighet att bestämma, och deras
meddelande skäligen synes uppfylla den innevarande
tidens behof.
Slutligen bör ett inkast upptagas, sorn.
jag gjort mig sjelf och säkerligen skall göras
äfven af andra. Det skulle synas vådeligt
alt i en Tabell, hvars beräkningsgrunder, åtminstone
de första åren, äro underkastade så
mycken osäkerhet och följaktligen icke kunna
vara åtföljde af något ansvar, utsätta brister
eller öfverskott, och derigenom möjligtvis
framkalla en Styrelsens åtgärd, som icke
vore föranledd af sanna förhållandet. Detta
inkast är af verklig vigt. Men, då sammanhanget
är allmänt kändt, ej mindre af alla
enskilda hushållare ani publika auctoriteter,
så lärer Styrelsen för det närvarande icke
fästa något annat afseende dervid, än
hvad som genom jemförelse!! med andra kända
omständigheter kan utrönas och controlleras.
Och synes således saken, om den i
sig sjelf finnes god och verkställbar, icke
bora för dessa afseenden öfvergifvasj ty den
medför åtminstone ej mindre säkerhet än de
förut nyttjade obestämda uttrycken, oberäknad
den större visshet för kommande tider,
som derigenom bör efter hand kunna beredas.
Med fullt erkännande af svårigheten att
härutinnan meddela någon fullständig plan,
har jag vågat vördsamligen framlägga detta
förslag, under liflig önskan, att de Herrar
Besv. och1 Ekon. Utsk. Betänkanden» 643
och män, åt hvilka verkställigheten forslagsvis
är uppdragen, icke måtte afskräcka^ fråä
ett arbete, sorn likväl är tillfredsställande i
samma nion ändamålet upphinnes, men tröttande,
då, med lika uppoffring af tid och
mödor, det allt mera aflägsnar sig och slutligen
alldeles förloras ur ögnasigte.
Uti detta utlåtande förenade sig
af Högloft. Ridder skap et och Adeln:
Herrar Friherre Edélcrantz, Didron och Her•
z enhjelin,
af Högfärdiga VrestStåndet:
Herrar Prostar Grandelius och Säve, samt
Comminister Bergegren,
af Hälloft. Borgare Ståndet:
Ilerrar Lithe, Malmborg, och Schotte.
af Hedervärda BondeStundet:
Pdksdagsfullmägtige Hans Michaelsson,
Gustaf Larsson, Jöran Jönsson och Eric Johansson.
Anni. Den tillhörande Tabellen finnes serskildt tryckt
oell hit antecknad.
N:r 106.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotes ytterligare Utlåtande
angående föreslagen ändring uti Tjenstehj
ons flyttningstid.
H ögvördige PrastStåndet har till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet återremitterat
Utskottets Betänkande af den 15 sistlid
-
644 Besa. och Ekon. Utsk. Betänkande)!.
ne Mars, rörande ny flyttningstid för Tjenstehjon,
vid hvilket Betänkande anmärkningar
blifvit gjorde af Herr Doctorn och Biskopen
Friherre Mörner, Herr Biskopen Doctor
Faxe, Herr Pastor Primarius Doctor
Drysen, Herr Professor Thyselius, Herr
Prosten 'Billdahloch Herr Prosten Leffler,
hvilka alla ansett den af Utskottet föreslagna
flyttningstid icke vara lämpelig eller
tjenlig, dels i anseende till de många hushållsgöromål,
hvartill tjenstefolket i slutet af
October månad behöfver begagnas, dels ock
af den orsak, att sådant skulle lägga hinder
i vägen för mantalsskrifningens förrättande
inom November månad, hvarjemte Herr Prosten
Leffler förklarat, det han Anner intet
lämpeligare medel, än att Konungens Befallningshafvande
lemnades rättighet, att, i
samråd med Länens Hushälls-Sällskaper, bestämma
den tid, som för deras Läns distrieter
befinnes tjenligast till Tjenstehjons flyttning;
och uti denna tanka hade Herr Prosten
Ohrvall instämt.
Utskottet får i anledning häraf anföra,
att då nu i fråga varande ämne hos Utskottet
förehades till öfverläggning, så väl förenämnde
som ännn flere andra omständigheter
icke undfallit Utskottets uppmärksamhet;
,men som alla dylika considerationer, efter
Utskottets omdöme, vida öfvervägdes af de
många kraftigare skäl och anledningar, hvilka
grundlagt ej mindre de i ämnet väckta
motioner, än ock det förslag, Utskottet derom
afgifvit; så har Utskottet trott och fira
-
Ees v. och Ekon. Utsh. Bctänhanclen. 645
nit, att förändring i Tjenstehjons flyttningstid
är högst nödvändig, och att de föreslagne
liderne äro i allmänhet de bäst passande.
För öfrigt, och då de trenne andra Respectiva
RiksStånden enhälligt gillat och bifallit
Utskottets förslag, torde sådant utmärka,
att nämnde förslag är i sin verkställighet
det lämpeligaste. Stockholm den 28
Aprill 1818.
N:r 107.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts ytterligare Utlåtande
om yrkad förhöjd Tull-afgift på
Bohtrycheristilar, som införskrifvas.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln härunder
den 4 sistl. Aprill behagat återremittera Utskottets,
af de öfriga RiksStånden gillade
Betänkande rörande väckt fråga om förhöjda
Tullafgifter för Boktryckeri-Stilar, sorn utifrån
införskrifva, på den grund att Herr
Grefve C. G. Spens dervid anmärkt, det han
icke ansåg några procent ökad Tull på Stilgjuteriarbete-n
kunna öka Tryckningskostnaderne
af ett ark med någon beräknelig qvantitet,
och vid ett sådant förhållande, när intet
hinder för upplysningens kringspridande
derigenom skedde, trodde Utskottet hafva
bort fästa uppmärksamhet på den välgörande
principen, att uppmuntra alla de näringar,
hvartill inländska råämnen finnas, i synner
-
646 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
het om tillika ett inskränkt behof är gifvet.
Utskottet får vördsamt tillkännagifva,
att Utskottet delar med Anmärknings-Författaren
öfvertygelscn rörande vigten af den
åberopade principen, om Svenska industriens
företrädesrätt; men att vid tillämpningen
deraf till denna fråga förekommer den omständighet,
att, utom den Tull af 5 proCent,
Sorn för sjelfva Stilarne måste erläggas, kunna
andra kostnader vid Utländska varors införsel
antagas, till ett belopp af minst
procent; så att i nförskrif ningen af Utländska
Boktryckeri-Stilar kan anses besvärad med
2o procents förhöjning i pris ; och finner
Utskottet icke skäligt att, vid ett sådant förhållande,
till förmon för Herr Lindks Stilgjuteri,
sora till sina egenskaper är så litet
kändt, tillstyrka ännu högre tullumgälder5
hvartill äfven kommer den allmänt erkända
principen, att täta ombyten af Ekonomiska
författningar böra undvikas. På dessa grunder
anser Utskottet sig böra förblifva viå
den i Betänkandet yttrade jmening, sorn dessutom
redan af de öfriga BiksStånden är gillad,
Stockholm den 28 Aprili 181S.
N:r 108.
Riksens Höglo/l. Ständers Allmänna Besvärsock
Ekonomiutskotts ytterligare Utlåtande
angående jemkning uti Båtsmansboteringen
i Halland,
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. 647
Hä glofl. Ridderskapet och Adeln liar lill
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
återremitterat Utskottets den 25 sistlidne
Februari afgifna Betänkande, rörande den af
Kongl. Pilaj:t uti Nådig proposition af den
9 December sistlidet är nödig ansedda jemkning
uti Båtsmansroteringen i Halland, om
hvilket Betänkande Herrar Friherrarne Henning
brangel och Corfitz Ludvig Staél von
Holstein till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Protocoll för den Zj-de i denna månad
yttrat, att den af Utskottet föreslagna Rotejemkning
väl vore ganska rigtig, men att, i
afseende på ordningen för frågans afgörande,
deimed borde så tillgå, att Rote-jemkningen
först förslagsvis uppgjordes utan alt
likväl någon fastställelse derå borde äga rum
före nästa Riksdag, då Riksens Höglofl.
Ständer, enligt 57 och 80 §§. i Regerings.
Formen, tillkomma att granska förslaget.
I anledning af dessa anmärkningar, och
den deraf föranledda återremiss, får Utskottet
förklara, att, då Herrar Friherrarne Vrangel
och Staél von Holstein i bufvudsaken
gillat Utskottets Betänkande, och det samma
redan blifvit af de gne öfriga Respectiva
RiksStånden till alla delar bifallet, Utskottet
icke kan i samma Betänkande föreslå någon
ändring. Stockholm den 28 April 1 1818. ,
N:r 109.
Fdksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs
-
648 Bcsv. och Ekon. Utsk. Eetänhanden.
och EkonojniZJtskotts Betänkande i anleda
ning af Riksdagsmannen Jon Göransons
Motion, rörande den af Kongl. Majit i
"Kinder anbefallda delningen af Ölands
Allmännings Marker.
Hedervärda BondeStåndet har lill detta
Utskotts handläggning remitterat ett, af
Riksdagsmannen från Ölands Södra Mot Jon
Göransson ingifvet Memorial, deruti han
yrkar: att Utmarken Alvaret måtte få förblifva
odeld, på den grund att delningen af
Ölands Norra Mots andel i berörde utmark
skall förorsakat vissa hemmans undergång,
dels derigenom, att de blifvit utslängde frän
vattentillgång och bete, dels ock, att hägnadskostnaden
uppgått till flere hundra Riksdaler
på hemmanet. Derjemte tillägger han,
hvad Södra Mötet beträffar, att, om delning
af Utmarken derstädes skulle för sig gå,
skall vattutill gången för en delaf hemmanskreaturen
blifva alldeles stängd, hvilket icke
skall kunna ersättas genom brunnars gräfvande,
då Allvaret är beläget på en Stenhäll,
der en sådan utväg är omöjlig.
Utskottet, som tagit detta i behörigt
öfvervägande, har val funnit, att vissa olägenheter
och ömmande omständigheter möjligen
kunna förete sig för en del åboer genom
ifrågavarande Utmarkers fördelning; men,
då Kongl- Maj:t tydeligen behagat stadga
uti 15 §. af den för Comitterade till Utmarkernas
fördelning på Öland i nåder utfärda
-
Besv* och Ekon. Ut sk. Betnnkanden. 649
de Instvuction: Att hemmans innehafvare
på Oland, med de flere, hvilkas rätt vid
denna förrättning kan komma i fråga, äga
hos Committerade begära och emot lika lösen
till Secreterarne, som jer Lands Canzlierne
bestås, genom Frotocollsutdrag erhålla
del af Comitéens beslut i förefallande mål.
Den som dermed finner sig missnöjd, må
deremot författa till Kongl. Majit ställde
underdåniga Besvär, hvilka inom trettio dagar
från den dag Frotocollsutdraget kommit
honom tillhanda, samma dag dock oberäknad,
skola till Comitens Ordförande nflemnas,
som deröfver, om så nödigt pröfvas,
infordrar vederbör andes underdåniga Förklaring,
inom lämpelig tid och vid förelagdt
vite; Hvarefter och sedan Committerade för
egen del öfver sådana Besvär upprättat sitt
underdåniga utlåtande, alla dessa handlingar
böra till Kongl. Majit insändas 5 Så
har Utskottet ansett sig så mycket mindre
nu böra upptaga denna fråga och derå tillstyrka
bifall, sorn underdånigt förslag till
delning af Södra Motets Utmarker ännu icke
blifvit till Kongl. Majit ingifvet, och det i
alla fall är den missnöjde öppet att på nyssberörde
sätt anföra underdåniga besvär, deruppå
Kongl. Majit icke lärer underlåta,; att
i sin Höga rättvisa fästa det afseende, som
sakens beskaffenhet kan förtjena. I afseende
på hvad sorn blifvit anfördt rörande vattentillgångens
afstängande, anser Utskottet dessutom
Ölands hemmans innehafvare icke äga
något att befara, då allmänna författningarne
<55o Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
uttryckeligen stadga, att ingen delning får
ske ellsi- hägnad anläggas så, att tillgången
på Valten afskäres.
Dack varder detta Riksens Höglofl.
Ständers eget upplysta ompröfvande vördsamt
understäldt. Slockholm den 16 Aprili
1818.
N:r no.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna. Besvärsoch
Ekon. Utskotts Utlåtande efver de
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Hogvördiga PrestStåndet gj or delan.
märkningar vid Utskottets den 25 sistlidne
Februari afgifna Betänkande, i anledning
af vackt fråga, om nödvändigheten
af förklaring i vissa delar utaf
Kongl 31aj:ts Nådiga Kungörelse den g
Aprill 1816 om öfverenshommelser, rörande
Presträttigheter.
H0s Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
Herr Carl Gustaf Reinhold von Hausvolff,
med hvilken Herr Friherre Jacob Cederström
sig förenat, yrkat, att det af Uiskottet uti
dess afgifna Betänkande gjorda förslag: att
äldre redan stadfästade Conventioner melian
Presterskapet och Församlingarna, rörande
Presträttigheter, böra blifva orubbade och o
-
Besv. ock Ekon. Utsi;. Eetcinkanclcn. 651
K
föfänclratlc bibehållne, åtminstone icke i anseende
till Gottland måtte blifva gällande,
emedan derstädes, ifrån äldre tider tillbaka,
emellan Tiondetagare och Tiondegifvare varit
stridigheter, hvilka slutligen under Drottning
Christinas tid blifvit genom Regeringens
bemedling på sitt sätt bilagde eller rättare
sagdt tills vidare döfvade, medelst en
upprättad afhandling eller så kallad Conventions-Stadga,
hvilken dock icke vunnit sanction
för everdeliga tider utan, sedan Kongl.
Maj-ts och Kronans andel i Tionden blifvit
till Gottlands Presterskap öfverlåten, hadePresterskapet,
vid hvarje Regementsförändring,
söktoch vunnit ytterligare prolongation afförberörde
ConventionsStadga och donation} men
vid Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl
XIII:s upphöjelse på Svenska Thronen, vore
en sådan prolongation Presterskapet icke
tt förunnad, af orsak, att på Gottland, likasom
på flere ställen i Rikets öfrige Provincer, fråga
uppstått om en bestämd och mera lämpelig
Tiondesättning samt, i anseende till
åtskilliga obehagliga stridigheter derom, sä
val Högvördige PrestStåndet, som de öfriga
Respectiva RiksStånden vid sednare Riksmöten
i underdånighet begärt Kongl. Majus
nådiga bemedling, äfvensom angående meranämnde
Conventions-Stadgas kraft och verkan,
uppstått tvist, hvilken jemte serskildt förslag
till en lämpelig och billig utväg, att Presterskapet
på Gottland måtte hädanefter äga tillräcklig
utkomst utan Tiondegifvarens allt
för mycket betungande emot deras Likar ä
652 Besv. 0di Ekon. XJtsk, Betänkande».
Svenska sidan, blifvit i underdånighet öfverlemnad
till Konungens Nådiga skärskådande
och afgörande efter förut hällne socknestämmor.
Herr von Hausvolff trodde således, att,
om Utskottets Betänkande blefve utan undantag
för Gottland bifallet, så skulle genom
advocatorisk tolkning den slutsats kunna
framdeles uppgöras, att ofta omförmälde Conventionsstadga
jemväl derigenom vunnit
den Sanction, att alla öfverläggningar om Tiondesättningen
på Gottland tillika med Konungens
nådiga pröfning af de till Kongl.
Maj:ts afgörande i underdånighet hemställda
frågor i ämnet, borde förfalla.
Hos Högvördiga PrestStåndet hafva Herr
Biskopen Doctor Fa xe, Herr DomProsten Doctor
Hahlin, Herr Doctor Renström med flere,
Pierr Prosten Billdahl ochHerr Prosten Ohrvall
bestridt allt bifall till Utskottets Betänkande,
hufvusakligast af de skäl, att de äldre för
50 eller xoo år och kanske för ännu längre
tid tillbaka ingångna och då stadfästade Föreningar
om Presterskapets Löningsrättigheter
blifvit, uti de Landsorter, der de finnas,
med mycket skäl klandrade stundom af Lärarne
och stundom af åhörarne, och skola,
såsom sträckande sig till obetydliga ämnen,
innefatta flere anledningar att underhålla det
missnöje, sorn man ville förekomma, och att
Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af den 5
Aprill 1816, föranledd af PrestStåndets underdåniga
hemställan, uti dess under den 9
Juli 1815 till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga
skrifvelse och anhållan om en mera
Besv. och Ekon. TJtsk. Betcinkanden. 653
allmän och kraftfull verkställighet af LöneBeglerings
conventioner, således icke kunnat,
intaga något förbehåll om eller ytterligare
fastställelse på de äldre Conventioner, hvilket
icke heller skulle varit lämpeligt att begära,
enär sådant h..ade medfört flere olägenheter,
och någon fråga då icke heller kunnat
uppstå om en den billigaste jemkning i da
äldre för vissa Provincer ingångna Föreningar.
För öfrigt hade flere af det Högvördiga
Ståndets Hetrar Ledamöter yttrat den önskan,
att Ståndet ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
bönfalla, det Kongl. Majrt täcktes i
räder vidtaga kraftiga åtgärder och föreskrifva
viss tid, inom hvilken öfverenskotrmelser,
rörande Presträttigheter, bera vara ingångne
och till Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse
öfverlemnade, på de grunder och i den
ordning, sorn Kongl, kungörelsen af den 5
Aprill 1816 föreskrifver, heldst erfarenheten visat
huru föga benägna åtskilliga Församlingar
äco, att derom i vänlighet åsämjas. —
Sedan Utskottets Betänkande i anledning
af dessa anmärkningar och yttranden
blifvit återremitteradt, har Utskottet haft
detta allt under ytterligare öfverläggning.
Och, hvad först beträffar Herr von Hausvolffs
begäran, att ett serskildt undantag i ansetnende
till Gottland måtte göras j så tror Utskottet
sådant vara så mycket mindre nödigt,
som Utskottet uti dess i ämnet afgifna
Betänkande icke meddelat något yttrande öfver,
och än mindre tillstyrkt bifall till ett
orubbadt och oförändradt bibehållande af så
-
654 Besv. och Ekon. Utsk. Betänk anden.
dana Conventioner rörande Presträttigheter,
hvarom någon tvist redan uppstått och således
berodde på Vederbörandes pröfning och
afgörande. Utskottet har funnit den i ämnet
väckta motion, som föranledt Betänkandet,
icke angå eller hafva afseende på
andra Conventioner än dem, om hvilkas framtida
bestånd ännu ingen tvist uppkommit5
och längre har Utskottet icke heller sträckt
sitt yttrande, emedan i motsatt fall sådant
skulle hafva varit ett försök, att få hufvudgrunderna
uti Kongl. Majrts Nådiga kungörelse
af den g Aprill 1816 rubbade, hvilket
Utskottet anser lika så litet böra göras, sorn
det bör eller kan förmodas, det högstberörde
eller någon annan i detta ämne utkommande
Kongl. Författning kan medföra ea
retroactiv verkan och således hafva till följd
ett oförändradt bibehållande af de Conventioner,
hvilka man i laga ordning dessförinnan
sökt få ändrade, fastän målet då ännu
icke hunnit blifva hufvusakeligen afgjordt.
Vidkommande åter de hos Högvördiga
PrestStåndet gjorde anmärkningar; så anser
Utskottet dem vara besvarade uti det af Utskottet
här ofvan afgifna Utlåtande, och får
för öfrigt åberopa sitt Betänkande, hvilket
af Vällofl. BorgareStåndet och Hedervärda
BondeStåndet blifvit till alla delar gilladtoch
bifallet. Stockholm den 1 Maj 1818.
coocooccsooo-afÄe® oi
Riksens Högloft. Ständers Serskildta Utskotts
Betänkande angående grunderna för en
allmän reglering af Statens Embeten och
Tjenster.
5-Riksens Höglofl. Ständer hafva till deras
Särskilta Utskott öfverlemna! att utarbeta
och uppgifva allmänna gmnder, icke allenast
för indragning och sammanslående af öfver,
flödiga Embeten och Tjenster, utan ock för
en förbättrad arbetsmethod. Sedan Utskottet,
uti Memorial af den 2 Aprill, vördsamt
anmält det tillstånd, uti hvilket Utskottet
funnit hela frågan om denna angelägenhet,
samt de åtgärder, hvilka allt sedan 1809 års
Riksdag blifvit derutinnan vidtagne, hvaraf,
enligt Utskottets tanka, lär inhemtas nödvändigheten
af en särskilt Comités tillsättande,
för att med vederbörlig noggrannhet och
fullständighet utarbeta en detaljerad plan för
den åsyftade bättre organisationen af Rikets
Administrativa Verk» hvilket hvarken af Utskottet
bör kunna väntas eller instämmer
med dess af Riksens Höglofl. Ständer erhållna
föreskrift; får Utskottet nu härmedelst
öfverlemna de allmänna grunder, som UtskotBihaag
till RiksSt. Prat. Sami. A.t 83. 84-
656
Serskildta Utskottets Betankandent
tet, för sin del, tror tunna lemnäs den blifvande
Comitén till ledning, med vördsam anhållan,
att Riksens Högloft. Ständer, vid
granskningen af detta visserligen ofullkomliga
arbete, ville fästa uppmärksamhet på de
svårigheter, som i så många afseenden mött
e; mindre Utskottet, än da tillförene för
samma ändamål tillförordnade eller hörde
Autoriteter, och hvilka svårigheter ingalunda
kunna undfalla den, som bemödar sig att af
ärendet taga en närmare kännedom.
Den första och, må hända, största be«
tänklighet, som Utskottet haft att öfvervinna,
beträffar gränsen för den nu ifrågavarande
reform af Styrelseverken, Utskottet har haft
att välja mellan tvänne alternativer: det ena,
att, med hufvudsakligt bibehållande af hittills
gillande former och methoder, endast
söka utvägar att minska antalet af Embeten
och Tjänster, hvarigenom tillfälle kunde
blifva till Löners indragning åt Stats-Verketj
det andra, att, med afseende på förändrade
förhållanden och samtids samt efterverlds gemensamma
kraf, föreslå en alldeles ny form,
en hell och hållet förändrad organisation.
Det har ej undfallit Utskottet, att, när år
1809 den fråga först väcktes, som, efter flerahanda
olika framställnings, och behandlingssätt,
å nyo blifvit vid mx påstående Riksdag
föremål för Riksens Ständers och detta
Utskotts handläggning, något annat ändamål
dermed troligen icke åsyftades, än indragning
af öfverflödiga löner, till minskning i
StatsVerkets utgifter. I öfverensstämmelse
Serskildta Utskottets Betäntanclen. 657
med denna åsigt, tyckes icke heller något
tvifvel då hafva uppstått om tjenligheten af
detditintiIls antagna Administrationssättetj och
den år 1811 nedsatta Comitén, hvars instruetion
icke ålade någon skyldighet att föreslå
en förändring från grunden, synes i allt hafva
utgått från den princip, att CollegialSty1-elsen
i det hela vore nyttig, lampelig och
fullkomlig, så vidt nemligen fullkomligheten
kan tänkas i förening med vissa rnedgiftaa
ofullkomligheter. Äfven Riksens Ständer
vid 18i2 års Riksdag tyckas stillatigande hafva
erkänt, att en sådan föreställning dittills
Varit allmän 5 men, då de å ena sidan gillade
Comitterades åtgärd, såsom med GrundLagen
öfverensstämmande, anhöllo de å dea
andra hos Kongl. Majit om tillförordnande
af en ny Comité, som, ulan hinder af gällande
Lagar och Författningar, ägde att
inarbeta och Föreslå ett nytt sätt för de allmänna
ärendenas behandling, efter som dett
tttnde finnas nyttigast och tjenligast; ett bevis
att man för framtiden uppgifvit tron på
den Förutnämda fullkomligheten. Ifrån denna
tidpunkt, då man äfven till öfverflöd
hunnit blifva öfvertygad otti svårigheten,
eller omöjligheten, att göra indragningar af
tjänster, med bibehållande af redan befintlige
Administrationsformer, har också ständigt
den föreslagna Embets- och Tjensteregleringén
blifvit sedd ifrån en helt annan
synpunkt än förut, och besparingen genom
indragning af Tjenster upphört att nämnas
som htiivudändamål, hvilket deremot blifvit
558 Serskildta Utskottets Betänka/iden.
satt i en förmonligare och lämpligare inrättning
af den inre Styrelsen, tili vinnande af
mer skyndsamhet, enhet och ordning i de
allmänna ärendenas gång. Att detta kunde
förenas med minskning i utgifterna, lär man
äfven hafva föreställt sig, och Utskottets tanka
är, att man deri icke misstagit sig. Delar
en bekant sak, att göromålen i Collegierne,
om än icke sjelfva målens antal, är efter
år ökat sig i en förvånande progression»
hvadan äfven klagan icke sällan försports
öfver målens långsamma afgörande, i synnerhet
inom de Verk, som mest är© öfverhopade.
Till någon del skulle väl detta
kunna tillskrifvas SollicitationsPlacatets mindre
noggranna handhafvande eller underlätet
åläggande af böter för onödig Rättegång m.
m.; men ovedersägligen bör hufvudskälet
sökas uti något fel i sjelfva inrättningen och
Författningarnas ökade antal och mångtydighet.
Så länge detta fortfar, måste det öfverklagade
onda stiga i ett multipliceradt förhållande,
till dess hela machin;n sluteligen
stadnar af sig sjelf. Under tiden och intill
dess detta slutliga resultat hunne inträffa,
skulle nödvändigt, tid efter annan, ökning i
Verkens personal blifva nödvändig, för att
åtminstone medhinna de angelägnaste göroxnälen,
och, om man således det ena året
gjorde en indragning af några Tjänster»
hvarigenom Staten bespardes några få tusende
Riksdaler, skulle man dock ofelbart
ett annat år finna sig i nödvändighet att
skapa nya, med troligen dubbel kostnad emot
Serskildta Utskottets Eetiinkanden. 465
den man kort förut velat undvika.
Särskilta Utskottet, som noga öfvervigt
alla härvid förekommande skäl och förhållanden,
är fullkomligen öfvertygadt, att det
vore ett arbet utan ändamål att uppgöra
project till Embetens och Tjensters indragning,
så lähge Inrikes Administrationssättet
är detsamma som hitintills; och att det följakteligen
vore i högsta måtto olämpligt, att
påkosta medel till exhållande af ett sädant förslag.
Försöket är en gång företaget, och den
underdåniga framställning, som af Riksens
Ständer vid 1812 års Riksdag gjordes, utvisar
tillräckligt, huru liten anledning man
trodde sig äga, att vara tillfreds med verkan
deraf.
Det återstår således för Utskottet endast
den utväg att söka möjligheten af ett
förhållande, der de ändamål, som genom
den inre Administrationen böra uppfyllas,
voro vunna på det genaste och kraftigaste
sätt, genom den minst sammantrasslade utgrening
af Styrelsemakten ifrån dess medelpunkt
till alla delar af Statskroppen. Harvid
fuage då lemnäs å sido hvarje afseende
på hittills gällande former, tilldess utrönt
Idof, om dessa kunde inträffa pä det resultat,
som möjligen vinnes. Utskottet har förehaft
detta arbete, och dervid med synnerlig tillfredsställelse
erfarit, att den organisation,
som Utskottet ernar föreslå såsom den lämpligaste,
ehuru den afviker ifrån den nuvarande
i många delar, likväl på det närmaste
nstämmer med den första formliga plan i
' 66a Serskildta Utskottets Belänkanden,
detta afseende, som inom Fäderneslandet blifvit
fattad, och som i sjelfva verket utgör
fundamentet för närvarande tids Administrationssätt,
hvars ofullkomligheter just bestå
uti lika många afsteg från denna äldsta in*
rättning.
Då Rikets Collegier genom 1C3/}. års
Regeringsform erhöllo sin första egentliga
utbildning, utgjorde de icke några Instnntier
under Rådet utan endast särskilta afdel■ningnr
deraf; hvarföre de ock kallades Riksens
Consilia. Innehafvarne af de lem höga
RiksEmbeten, Drotset, Marsken, Amiralent
Canzleren och Skattmästaren, styrde hvar
sin afdelning af Rådet, och det så, att Justitie
Ärenderua hörde under Drotset, som
presiderade i IlofRätten, KrigsRådet elier
KrigsCollsgium under Marsken, AmiralitetsCoilegium
under Amiralen, CanzliCollegium
under Canzleren, saint Kanitnar-Collegium,,
eller RäkneKamrnaren, med alla dithörande
saker» under Skattmästaren. Dessa Råds-afdelningar
handlade å Konungens vägnar, med
skyldighet att årligen, emellan Kyndelsmessan
och Fasdagstiden, inför honom göra redo.
för sina åtgärder. Hvarje Chef, eller, om
man så vill, Minister, uppstod då, och, tillika
med sitt Coilegium, aliade Räkenskap
för sin förvaltning, hvilken af Konungen
alltid sjelf pröfvades. RiksEmbetena, med
deras Collegier, voro således ursprungligen
icke annat, än hvad man nu för tiden kallar
Minist erial Departement er. Vid öfverlägguingar
i lullsutet Råd inför Konungen, voro
■Serskildta Utskottets Betänkanden. 661
alla Ministrarne (CollegialCheferne) på en
gång tillstädes, och händelser nämnas, då
alla fern Coilegierne sammankallades att rådgöra.
På detta sätt vanns den enhet och helhet
i Styrelsen, som merändels är förenad med
Ministerialförvaltr.ing. Hvar och en Styrelsegren
hade i Rådet sin man, som fullkomligen
kände dess tillstånd och således kunde med en
blick öfverskåda hela dess sammanhang med
alla de öfriga grenarne, vid de otaliga frågor, i
hvilka den ena oundvikeligen måste hafva inflytande
på den andra. Man behöfde då icke befara,
att, genom Rescripter till det ena Colle*
gium, gripa in i det andras verkningskrets.
Detta Administrationssätt, ifrån hvilket
man, under tidernas längd, allt mer och mer
aflägsna! sig, med bibehållande af en skenbar
likhet i benämning och form, är i grunden
detsamma, som gäller inom de flesta vår
tids val organiserade Stater, och later ganska
väl förena sig äfv en med de liberalaste
Constitutioner, hvarpå England redan länge,
och Frankrike efter dess regeneration, gifvit
i ögonen fallande exempel,
Att historiskt utveckla, huru i Sverige
det nyssnämda aflägsnandet fränden ursprungliga
inrättningen bragt StyrelseVerkén i deras
nu allmänt öfverklagsde skick, anser Utskottet
för öfverflödigt. Det närvarande står
j ali sin skärande contrast emot det förflutna,
och de ifrån Styrelsens medelpunkt mer
och mer lösryckta Collegierna befinnas i ett
synbart, föga lyckligt bemödande att uppehålla
sig under tyngden af alla de särskilta ålig
-
66& Serdkhlta Utskottets Betänkanden.
gand en, som denna söndring och deraf nödvändigt
följande omgång vid sa! einas behandling,
gjort så svåra att uppfylla. För
att ur denna förlägenhet hjelpa ej mindre
Administrationen sjelf, än dem, som af densamma
äga rätt att fordra kraftiga och skyndsamma
åtgärder, gifves det, efter Utskottets
tanka, ingen annan utväg än den, ett, med
strängt frånskiljande af alla, tid efter annan,
gjorda tillsatser, åter införa den ordning, som
vid Collegiernas egentliga organisation stiftades,
och derjemte, genom ali domsrätts öfverlemnande
till de Ordinarie Domstolarne,
försäkra den enhet, som borde råda i den
egentliga Lagskipningen , men som svårligen
Iian vinnas uti ett chaos af myndigheter,
hvilka ömsom korsa och upphäfva hvarannan.
Detta återställande af den gamla ordningen
är för närvarande af omständigheterna
betydeligen underlättadt. Den nu gällande
Grundlagen har åter omgifvit Konungen
sned ett Råd, bestående af Nio Ledamöter,
sned dem åliggande skyldighet att upplysa
alla förekommande frågor och gifva rådslag
vid Besluten. Vore dessa Herrar i tillfälle,
att genom en närmare inspection af de, i
alla fall, allt för mycket splittrade Styrelsegrenarne,
taga speciell kännedom af de förekommande
ärendena, skulle det för dem
utan tvifvel vara lättare att fullgöra en sådan
pligt. Antager man som ett hufvudvilkor,
att alla Judiciela frågor skiljas från Collegiernas
befattning och hänvisas till de Or
-
Serskildta Utskottets Betänkanden. 665
dinarie Domstolarne, hvilka då, om så beIiöfdes,
kunde förses med en större personal,
så lär något hinder icke möta för indragningen
af alla förstnäinde Verks Presidents- och
Ledamotstjenster, såsom för ingen del erforderliga,
men snarare hinderliga, vid allmänna
frågors behandling, hvilka ntan tvifvel aro
mer belåtne att skötas af en, än ai flere.
Styrelsen af Collegierna kunde då öfverlemnas
åt Ledamöter af Stats-Radet, med benämning
af Ministrar, såsom Inrikes Minister,
KrigsMiaister o. s. v. — Desse Chefer,
eller Ministrar, komma då att stå i
spetsen af förvaltningen, och vöre i tillfälle
att öfverskåda det stora hela. I deras närvaro
skalle alla ämnen, sorn höra till deras
befattning, föredragas inför Konungen i StatsRådet,
hvarigenom de hnge en närmare kännedom
af alia Styrelsens grenar, och således
enhet och fasthet derutinnan borde beredas.
Innan Utskottet företager sig den närmare
tillämpningen af denna idé, anser sig
Utskottet böra upptaga och bemöta ett väsendtligt
inkast deremot, som icke sällan göres,
och utan tvifvel kommer att, vid förslagets
pröfning, af någon å nyo väckas. Det
»kulle vid första ögonkastet kunna synas vådligt,
att öfverlemna åt en enda person hela den
makt och det inflytande, som förut varit fördeldt
på ett helt Collegium. Friheten, kunde
man säga, råkar dervid allt för mycket i fara,
och dörren torde, innan nan föreser, dymedelst
öppnas för förtryck och despotism.
Denna fruktan förmodar Utskottet hafva sin
664 Serskildta Utskottets Bctänkarden»
rätta grund i en förväxling af de tvenne si
vidt skilda begreppen om en Despotisk och
en Gonstitutionell Statsinrättning. Under en
Envåldsregering, der Regenten» vilja är den
högsta Lag, der Statens Embetsman äro ingen
annan än honom ansvarige för sina handlingar,
och der således ingen annan motvigt finnes
för Embetsmamia-förtrycket än Regenten#
öfverlägsna förstånd, vaksamhet och kärlek till
rättvisan, der är en MinisterialFörvaltning visserligen
farlig och i samma ögonblick För»
derflig, sorn Regenten upphör att äga någondera
af de nyssnämda egenskaper. Uti en
så organiserad Stat betraktas derföre sorn en
klenod hvarje privilegieradt forum, hvarje
Collegium eller Embetsmanna-Corporation,
som genom den i dess natur grundade långsamheten
och betänksamheten vid ' ärendens
afgörande, bildar ett slags efterhängsen mot»
kraft, hindrande, så långt den förmår inflyta,
den utan uppehåll framåt verkande Minis
teriak Styrelsen. Ett exempel härpå lemna
de fordna Parlamenterne i Frankrike,
hvilka, sedan folkets friheter under en följd
af envåldsregeringar råkat i glömska, utgjorde
genom sitt, likväl mer på häfd och småningom
ökadt anseende, än på verkeliga prerogativer
grundadt inflytande, den enda öfriga
bom emot förtrycket, den enda makt,
sorn i någon måtto förmådde hejda Ministrarnes
och Hofvets vexande anspråk. Men
i Constitutionella Stater är ett sådant för»
trögnings-systern Icke blott öfverflödigt, utan
verkeligen skadligt. Organismen är der icke
Serskildta Utskottets Betänkanden. <505
jemförlig med ett mechaniskt verkande Machim-ri,
sorn, för att icke löpa för fort, behöfver
här och der en blyvigt till rörelsens
justerande den är tvärtom fett lefvande helt,
der rörelsekraften mäter och bestämmer sig
sjelf, och der jemvigten endast kan rubbas
af tillfälliga eiler yttre hinder, dem man derföre,
långt ifrån att vidhäfta, bör vara angelägen
att undanrödja. I Sverige, under dess
nu gällande lyckliga Fundamental-Lagar, ära
Ronungens Rådgifvare och Föredragande Nationen
ansvarige inför Lagen. För att med
värdighet och billighet kunna utkräfva en
sådan ansvarighet, måste Nationen satta dessa
högsta maktens närmaste Otganer i möjlighet
att uträtta allt det goda, som de, efter
sitt bästa förstånd och vilja, kunna förmå.
Något annat hinder bör för dem icke finnas,
■ J-j - ^ v.
än det moraliska, som AnsvarigbetsLagen,
rätt styliserad, alltid håller i paralell med deras
handlingar, Deremot böra alla materiella
tyngder, lemningar från äldre mer och
mindre ofullkomliga Regerings principer, borttagas.
Coliegierne, sådana de nu äro, bära
intet tycke af den Regeringsform, under hvilken
de existera. Fordom granskades deras
Protocoller och Berättelser af Ständernas Deputationer;
men nu kan Nationen af dem ingen
reda fordra. Deras Ledamöter kunna,
sorn billigt är, endast till följe af undersökning
och dom, straffas; Men, då nu gällande
Regeringsform, deruti alik de äldre, icke utsätter
något forum för en sådan undersökning,
så kan, i brist af Domstol, något lag
-
666 Serskildta. Utskottets Beteiakanden.
ligt åtal emot Collegier aldrig äga rum5 och
likväl ligger i deras händer det hufvudsakliga
af hela den inre Styrelsen, och domsrätten
medborgare emellan i alla frågor, sorn
icke äro rent civila eller critninella. Öfverlemnäs
denna deras domsrätt till de ordinarie
domstoiarne, så blefve, enligt hvad ofvan
föra är yttradt, den vidsträcktare makt,
som för Ministrarne medgåfves, endast af inflytande
på allmänna frågor, hvilka, långt ifrån
att derigenom utsättas för en ofullkomligare
behandling, ofelbart skulle vinna både
genom skyndsamheten och den likstämmighet
i grundsatser, som nödvändigt blefve
gällande. Först då blefve det möjligt för nationen
att till fullo begagna sin rättighet, att
af StatsRådet fordra redo för den inre Styrelsen.
Hvarje Minister skulle då blifva för
sitt Departement specielt ansvarig, oell ej
blott det som kunde vara origtigt anbefaldt,
men äfven hvad som vore försummadt eller
underlätet, blefve ett föremål för beifran.
En täflan skulle uppkomma mellan de särskilta
Departementerna att utmärka sig för
drift, ordning o~h skyndsamhet, och på detta
sätt skulle lifvet återvända i Statskroppens
minsta delar, och skicklige Embetsmäns danande
blefve deraf en otvungen följd.
För att visa det utseende, som den administrativa
delen af RiksStyrelsen, efter
denna organisationsgrund, skulle komma att
erhålla, får Utskottet framställa följande allmänna
fördelning al de hittills varande Styrelseverkens
göromål på de nya Departemen»
Serskildta Utskottets Uetänkanden. 66j
terne, hvarvid dock Utskottet vill söka und«
vika detaljer, sorn icke tillhöra dess af Riksens
Höglofl. Ständer gima uppdrag.
Alla Ärenden af icke judiciel natur, som
hittills tillhört Kammar-Coilegium, Cormnerce-Collegiutn
och Allmänna MagazinsDirectionen,
komina att bestridas af Inrikes Ministern.
Allt hvad som rör allmänna hushållningen,
näriugarne och handeln bör beredas
och afgöras på ett ställe, och den kanhända
alltför länge medgifna splittringen af
dessa i oskiljaktigt sammanhang stående elenienter
af den allmänna välfärden upphöra.
Ett stort steg göres dymedelst till ernående
af det länge sökta förhållande, der ingen näring
uppmuntras eller understödjes på den
andras bekostnad, utan hvarje särskilt endast
betraktas som en del af ett större helt och
vårdas och befrämjas endast i den mån den
bidrager till detta helas uppkomst och flor.
Bergs- och Sundhets-Collegierne upphäfvas,
och, då den vetenskapliga grund, på hvilken
deras egenteliga göromål hvila, förutsätter
Inspection af dertill särskilt qualilicerade
personer, så komma bergshandteringen
och Medicinalväsendet, att, lika med Landtmäteriet
och Postverket, ställas under hvar
sin Chef, hvilka åter närmast bero af Inrikes
Ministern. Det måste, enligt Utskottets
tanka, stadgas som regel, att hvarje, äfven
den mindsta afdelning af den Inrikes CivilStyrelsen
kommer att bero af denna Minister,
heldst, genom den method för uppbörden
och redovisningen af Statens medel, som
662 Serskildta Utskottets Betånkanden,
nedanföre uppgifves, en särskilt FinanceMinister
torde kunna umbäras* Till följe häraf
komma ej blott de Militie-Cameral-Ärenden,
som hört under KrigsCollegium och Sjöförvaltningen,
att handläggas i Inrikes CivilDepartementet,
utan aila för särskilta htishållningsdelar
förordnade Directioner och
Comitéer antingen upplösas och införlifva*
med afdelningar af detta Departement, elier»
om de af localomständigheter blifva nödige
att bibehållas, likväl alltid ställas under Inrikes
Ministerns directä inseende, så att de
af honom erhålla befallningar och till honom
inkomma med Berättelser och redogörelser»
Tabellverket och hvad i öfrigt hörer
till den Statistiska kännedomen af Rikets
styrka och inre tillstånd, bör, under lians inseende,
vara på ett ställe förenadt, I anseende
till Tullstyrelsen anser sig Utskottet
icke böra föreslå annat» än att densamma»
ehvad någon förändring deraf, till följd af
hos Riksens Ständer redan väckta motioner»
kan komma att äga rum eller ej, bör stå under
Inrikes Ministern» Men, hvad angar den
Canzdi- och Contoirs-Eetjening, som tillhör
de Verk, hvilka, enligt detta förslag, komths
att indragas, så lär, sedan antalet af de Tjenstemän,
hvilka efter MinisterDepartementernas
organisation oundgangeligen behöfva*»
samt beskaffenheten af de nya underafdelningarne
eller Contoren och Arbetsordningen
derstädes hunnit att af den blifvande Comité
n bestämmas, denna gamla Betjening bomma
att i Departementerne användas, efter behof
samt den Tjenstegrad gch skicklighet,
Serskildta Utskottets Betankanden. 669
hvar och en kan äga5 de ofverflödiga ater
att behålla på IndragningsStat de löner, hvarå
de erhållit Fullmakter, till dess de till annan
tjenst med motsvarande lön kunna förhjelpas.
Uppbörden afStatsVerkets Inkomster,hvilken
hittills tillhört Statskontoret, kunde derifrån
flyttas till Riksgäldskontoret, som då blifver
det ställe, der alla publika Intrader,
ej mindre de Ordinarie än Bevilloingen ,
inflyta. I stället för de hittills å RiksStaten
befintliga HufviidTitlar, får hvarje Minister
sitt anslag, hvarunder de till upprätthållande
och förkofran af de honom underlagda
Styrelsegrenar beviljade medel uppföras
och uaderafdelas. RiksgäldsContoiret
komme således att ersätta StatsContoiret,
hvilket till följe deraf upphäfdes, men den
oumbärliga Betjeningen vid det sednare Verket
komme af det förstnämde att användas.
Beträffande redovisningen för allmänna
medel och Revisionen af alla räkningar öfver
om händer häfd uppbörd, hvilken nu sker
hos KammarRätten, har Utskottet stadnat i
den öfvertygelse, att densamma hvarken bör
vara beroende af någon bland de disponerande
Embetsmännen, hvartill samtelige Mitmtrarne
komma att höra, eller stå under
en enda persons inflytelse. Utskottet, som
härvid öfvervägat, att Riksens Ilöglofl. Ständer
förbehållit sig att taga kännedom deraf,
huru de till Statens tjenst anslagne Summor
förvaltas, men tillika trott sig inse, huru o*
tillräcklige de hittills bruklige Ständernas
Revisioner äro, får i anledning deraf föreslå,
om icke KammarRättens RevigionsContoir
6jo Serskildta Utskottets Bctcinkandetu
kunde ställas under RiksgäldsContoirets inse*»
endje; till granskning ät HandSingarne och
medel; då, i fall tvist mellan Redogörarne
och Revisionen uppstår, densamma, efter fulländad
utredning, borde i vanlig Domstolsväg
afgöras. På detta sätt komme Riksens
Ständer i. tillfälle, att genom en af deras
Fullmäktige fortsatt ständig Revision, öfvertyga
sig om Statsmedlens rätta användande,
hvarom, med den hittills följda methoden,
tillförlitlig kunskap svårligen lär kunna vinnas.
LandtArméens samtelige ärenden komma
att öfverlämnäs till en Krigsminister, som
hos sig förenar de särskilta myndigheter,
hvilka hittills innehafts af Presidenten i KrigsCollegio
och GeneralAdjutarten för Arméen.
Likaså öfvertager en Sj öMinister styrelsen
af Flottornas ärenden, då den nu varande
Förvaltningen, äfvensom GcneralAdjutantsExpeditionen
för Flottorna, komma att upphöra.
Utskottet har visserligen ansett för möjligt,
att dessa bägge Ministerier kunde förenas
under en persons inseende; men, då tilläfventyrs
det ena vapnet kunde derigenom
någon gång blifva gynnadt på det andras bekostnad,
och någon egentlig besparing dessutom
icke kan af ett sådant sammanslående
föreses, har Utskottet trott sig böra för hvarje
af dessa FörsvarsVerkets hufvuddelar föreslå
en särskilt Minister med underlydande
Betjening och egen AnslagsTitel, hvarmed
sannolikt det Allmänna skall blifva bäst belåtet.
Beträffande personalen i ds collegiaJa
disposition under dess Hufvud-Titel ställda
Serskildta Utskottets Betänkanden. 6ji
Verk, sorn af dessa bägge Ministerdepartemenfcer
komma att ersättas, åberopar Utskottet
hvad ofvanföre rörande Inrikes Departementet
blifvit yttradt.
Ecclesiastique-vården och Uppfostringsverket
tarfva, efter Utskottets tanka, likaledes
deras egen Föreståndare. Då en del af
den befattning, som i andra Länder tillhör
Ministern för den allmänna upplysningen, i
Sverige redan utöfvas af HofCanzderen, tror
sig Utskottet böra föreslå, att denne Embetsman
äfven öfvertager det öfriga, och såsom
Minister ansvarar för beredningen och utarbetningen
af alla mål, som röra den Allmänna
Upplysningen, Litteraturen, Uppfostringen
och Ecclesiastique-Verket. CanzdiStyrelsen
blefve då öfverflödig, och dess göromål borde
fördelas efter deras olika natur på Utrikes
och Inrikes Ministerns samt HofCanzle
Departementer.
Då desse nu uppräknade Ministrar eller
Chefer komma att, hvar i sitt Departement,
låta i Contoren eller Bureauerna bereda de
till dem öfverlemnade saker, för hvilken åtgärds
ofelbara vidtagande de blifva specielt
ansvarige, sä bör äfven Allmänna Ärenderna»
Beredning, såsom en då mera öfverflödig och,
endast tidsutdrägt förorsakande inrättning,
upphöra. I dess ställe skulle en StatsRådsBeredning
kunna förordnas, bestående a£
StatsSecreteraren, som kommer att f föredrga
ås utredda målen inför Konungen, samt de
StatsRåd, sorn icke öfvervarit samma mål i
Bihang till RiksSt, Prat. *8‘7->8^8, Q-‘U Sami. &/;;■ 85, 36.
672 Serskildta Utskottets Betänkanden.
Departemerterna. En KrigsBeredning kunde
Konungen jemväl efter behag tillsätta.
StatsExpeditionerne af Konungens Canzli
böra vara Tre, nemligen en för Kammaroch
Handels^renden, hvilka icke böra åtskiljas,
en för KrigsÄrendena samt Ecclesiastique
Expeditionen, hvars Stats-Secreterare föredrager
de af HofCanzleren beredda mål. ColonialÄrendena,
såsom icke underkastade en lika
behandling med de öfriga, utan ofverl emnade
till Kongl. Maj.ts eget Nådiga afgörande,
kunde af Utrikes Ministern öfvertagas
och skötas med Kongl. Cabinettets Betjening,
då ColonialExpeditionen helt och hållet borde
indragas.
StatsSecreterarne förblifva i lika ansvarighet
som hittills5 och deras förhållande till
Collegierna såsom förberedande autoriteter,
lider ingen förändring deraf, att dessa Verk
hädanefter komma att styras af en Minister,
j stället för en corps Ledamöter med deras
President.
Utom StatsSecreterarens eller den Föredragandes
contrasignation lära från Konungen
utgående expeditioner böra vara försedda äfven
med vederbörande Ministers underskrift, emedan,
likasom StatsSecreteraren ansvarar för
målets rigtiga föredragning och Expeditionens
enlighet med Protocollet, Ministern blifver
derföre ansvarig, att ärendet är af honom
vederbörligen beredt, så vida det passerat
hans Departement.
Beträffande den så kallade LandtRegeringen,
tror Utskottet, att någon egentlig
Serskildta Utskottets Betänkanden. 675
förändring derutinnan icke lätteligen kan vidtagas.
Det lär komma att bero af den gränsskillnad,
som den blifvande Comitén, i samråd
med LagComitén, kan utarbeta mellan
de Juridiska och Ekonomiska angelägenhelerne,
huruvida Landshöfdingarnes domsrätt
skall förblifva vid hvad hittills varit förordnadt,
eller om någon ändring deruti bör äga
rum. Jägeri Staten anser Utskottet kunna indragas
med undantag af någon mindre Betjening
till vårdande af de betydligare Kronskogarne,
och Bergmästarnes judiciella göromål
kunna på Landet skötas af HäradsRätterna,
samt i Sala och Fahlu Bergslager af dessa
Städers EådstuguRätter, äfvensom Bergsfogdarnes
befattningar kunna öfvertagas af KronoFogdarne.
Att för öfrigt Landshöfdingarne
blifva pligtige att i förekommande frågor
communicera sig med vederbörande Ministrar,
och, i anseende till deras Embeten, stä
till Inrikes Ministern i samma förhållande,
som nu till KammarCollegium, blifver en
följd af den nya Inrättningens natur.
Vid hvarje års slut komma Ministrarne,
hvar för sig, att utgifva en tryckt Berättelse
om Ärendenas gång inom deras Departementer.
Comitén torde få sig uppdraget att närmare
bestämma, huru dessa Berättelser böra
vara beskaffade.
Den verkan till förändring, som den föreslagna
nya administrationen, om den antages,
kunde medföra för Domstolarne och
RättegångsVerken, finner Utskottet vara, till
674 Serskildta Utskottets Betänkclnden.
utredning och bestämmande, nF »å nära sammanhang
med den omarbetning af Allmänna
Tragen och särdeles Rättegångs- och Bygg»
ninga-Balkarna, som nu af LagComitén förehafves,
att Utskottet icke annat kan förmoda
än att Riksens Höglofl. Ständer lära finna
nödigt öfverlemna denna fråga i hela dess
vidd till gemensam handläggning af först»
nämnde Comité och den, som för Tjensteregleringens
vidare utarbetande kan varda tillförordnad.
Denna således i sin största allmänlighe!
framställda organisationsplan bar Utskottet,
icke utan sorgfälligt bepröfvande och först
efter öfvervägande af alla förekommande betänkligheter,
tilltrott sig att för Riksens Höglofl.
Ständer framlägga. Utskottet känner
tillräckligen den mängd svårigheter, som pläga
möta, då frågan är om ändring, eller total
omskapning af sådan® allmänna inrättningar,
som mägtigt ingripa i det allmänna
lifvet och genom gammal häfd vunnit utseendet
af orubblighet, sedan de på tusende
olika sätt liksom sammanväxt med Statskroppen.
Så väsendtliga än de föreslagna än»
dringarne måga vara, betraktar dock Utskottet
dem mindre såsom egentliga nyheter, än
»om reformer, ledande till sakernas återförening
i ett äldre, till sin fÖrmonlighet nogsamt
bepröfvadt skick, och tror, att denna
dess åsigt skall i det föregående vara rättfärdigad.
Af sådan anledning tror också
Utskottet med visshet, att utförandet kan föjretagas,
utan att möta några oöfvervinnelig
Serskildta Utskottets Bctankartden. 675
ga hinder. Att Rikets Allmänna Ärenden
derefter skola hinna skötas nied mera drift,
precision och skyndsamhet samt nied mindre
antal Emhets- ocii Tjenstemän, derom är
Utskottet öfvertvgadt; men, för att uppnå detta
mål och försäkra sig om dess bibehållande,
fordras nödvändigt uppfyllandet af tvenne
hufvudvilkor,nemligen Författningarnes genomseende
och förenkling, samt Embets- och
Tjenstémännens förseende med löner, som
förslå till deras anständiga utkomst. Att i
dessa delar föreslå tjenliga mått och steg,
lär blifva ett bland den önskade Comitén»
hufvudåligganden, och Utskottet hvarken bör
eller kan för sin del göra mer, än öfver hvarje
af dessa vilkor särskilt meddela d® allmänna
reflexioner, som kunna rättvisa des»
ofvan fällda omdöme och ådagalägga nödvändigheten
deraf, att Comitén härtill förses med
erforderliga föreskrifter.
Att Rikets Ekonomiska Lagar tarfva
en revision och utgallring, grundad pä närvarande
tidehvarf» behof, är redan så ofta
påstådt och af Rikets Ständer vid de sist
öfverståndne Riksdagar yrk&dt, att Utskottet
icke behöfver, rörande denna omständighet,
ingå i någon vidlyftig framställning. Om
det redan i och för sig sjelf är för både styrande
och lydande högst betungande att i
hvarje förefallande enkel fråga behöfva jemföra
en mängd på vida skilda tider utgitna Författningar,
hvilka beständigt på hvarandra
hafva afseende, och ömsesidigt åberopa hvarannan,
dertill blifva år ifrån år till större
6j6 Serskildta Utskottets Betänkanden.
och mindre del olämplige och i hehof aE
förklaringar, hvilka oftast, genom den sålunda
tilltagande mängden och invecklingen af
Stadganden, hära inom sig frön till nya förklaringar
och deraf följande större oreda 5 så
är det framför allt ovedersägligt, att, om någon
minskning och förkortning i Embetsrnänners
göromål, hvarförutan personalen icke
hellér betydlig n kan minskas, skall vara att
påräkna, och om således hvars och ens hilliga
anspråk på skyndsamhet och bestämdhet
vid ärendenas afgörande i de allmänna
Verken skall någonsin kunna uppfyllas, måste
denna sedan långliga tider tillhaka
grundlagda oell fortsatta oreda vederbörligen
afhjelpas. Att detta icke annorlunda
kan verkställas än genom utarbetningen af
ett Ekonomiskt Lagverk, som, efter skedd
granskning af de ännu gällande Författningarile,
upptager' under vissa bestämda Titlar
och i nödig korthet, hvad för framtiden
skall galla till allmän efterrättelse, tror Utskottet
inses af hvar man. Behofvet af ett
sådant Ekonomiskt Lagverk är temmeligen
allmänt erkändt, och Utskottet har sig bekant,
att äfven vid denna Riksdag Motioner
derom blifvit gjorda. Sedan ett sådant Verk
en gäng hunnit blifva antaget och kungjordt,
blefve det ganska lätt att genom en fortsatt
årlig Berättelse, eller ett Summariskt sammandrag
af utkommande nya Författningar,
sätta alla sednare stadganden i behörigt sammanhang
med de äldre, såsom det i andra
Länder sker genom så kallade Ilegierungs
-
Serskildta Utskottets het link anden.
Blätter eller Bulletins cles Loix. Det skulle
då vara antaget som regel, att hvarje ny
Författning bestämdt innehölle hvilken §.
eller moment af den Ekonomiska Lagen genom
densamma ändrades, eller, ännu rättare,
att Författningen egentligen utgjordes af en
alldeles ny redaction af det ändrade eller
upphäfna stället, så att, vid hvarje ny upplaga
af det Ekonomiska Lagverket, de nya
§. §. eller momenterne endast insattes i de
gamlas rum, hvarigenom äfven åberopandet
och jemförandet af flera Stadganden forsvunne,
och Utslag eller Expeditioner i Ekonomiska
frågor kunde reducera* till den
största möjliga korthet och enkelhet.
Utarbetandet af en sådan Ekonomisk
Lag, befriad från alla onyttiga och förvillande
stadganden, och rättad efter tidens behof,
som äfven påkallar förenkling af det
hittills så invecklade Beskattnings- och Uppbördssättet,
är hvad förra Ständer velat bland
annat öfverlemna till den så ofta underdånigst
begärda Särskilta Comitén, och Utskottet
delar i allt afseende den öfvertygelse,
att ty förutan hvarje steg till en önskad förbättring
i Administrationen endast kan betraktas
som palliativ.
Då, genom denna hufvudsakliga åtgärds
vidtagande, Comitén blifver i stånd, att med
visshet om utförandets möjlighet författa
fullständiga Stater och arbetsordningar för de
efterUtskottets framställda grunder blifvande
nya Styrelseverk; för hvilket ändamål Comitén
bör erhålla rättighet att tillkalla någon per
-
678 Serskildta Utskottets Betänliamlen.
*on från hvarje Verk, nrir den om det nuvarande
förhållandet behöfver upplysning» måste
i sammanhang dermed sådana löner för
Rikets Embets- och TjenstemannaCorpser
feresia?, att det allmänna kan af hvar och
en särskilt fordra användandet af hela hans
tid och verksamhet på ett enda ställe, då
titan tvifvel göromälen skola kunna medhinnas
af ett, i jemförelse med det nuvarande,
ganska inskränkt antal personer. Öm det å
ena sidan är säkert, alt Embets- och Tjensteiiiännen
i ett samhälle icke böra få vara
flere än ärendernas mängd och angelägenhet
fordrar, så måste det äfven å andra sidan
snedgifvas, att, om de ei äro så lönade, att
de af sitt Embete eller Tjenst kunna hvar i
sin stad hafva anständig och tillräcklig utkomst,
så mäste Sysslorne blifva illa och
försumligt skötta» det rätta Em bets ma ana-nitet
qväfvas och skicklige ämnen efter hand
aflägsna sig» så att den kraftfullaste och
»rest ömma och välsinnade Regent blifver
omsider hindrad att uträtta allt det goda
för sitt folk, som han ville och önskade.
Oansedt de vid förra Riksdagar beviljade förhöjningar
å Civil-Statens penningelöner» äro
dock desse i intet afseende svarande emot
tidernas skick, pch troligen äro ganska få
Statens löntagare i tillfälle att, utan särskilta
biförtjenster, skaffa sig fyllandet af de
behof, som öfverstiga det nödvändigaste»
eller njutningen af de becjvämligheter och
fördelar, hvarå de som belöning för deras
mödor borde kunna göra anspråk, och dera
Serskildta Utskottets Betlinkanden. 679
öe fleste af egen förtjenst lefvanda eller i
eriskiltas bröd varande personer icke behöfva
neka sig. Det är beklagligen en sanning,
att numera hvarje yngling, som inträder i
Statens tjenst och icke äger desto betydligare
egen förmögenhet, måste, då han finnér
de Allmänna Verken fyllda af Tjenstemän,
oftast äfven af redan anställde lönlöse aspiranter,
och således hvarken bergning för ögonblicket
eller utsigt dertill annorlunda än i
en aflägsen framtid, nödgas dels ingå i flere
Verk, för att tid efter eiman, kunna erhålla
på olika Stater några små lönevilkor, dels
sysselsätta sig med Commissioner för enskifta,
till vinnande af hvad sam brister i
nödig utkomst. Att det allmännas tjenst
härvid lider, säger sig sjelf. Ingen är på
«itt bestämda ställe och på bestämd tid att
påräkna, göromålen blifva eftersatte, nya
tjänster anses bohöfliga, föreslås och inrättas,
och denna cirkel af förlägenheter och palli*
ativer förnyas beständigt, utan annat resultat
än en mer och mer ökad stockning i
Administrationen, som slutligen icke kan
lösas, utan måste med kraftiga mått på en
gång afhjelpas. Uppskjutes denna åtgärd nu,
så blir den en annan gång så mycket oundvikligare,
och Riket lider under tiden af datta
mellantillstånd mer än framtiden kan ersätta.
Antaga Riksens Höglofl. Ständer de
nu föreslagna grunder, och får Comitén det
uppdrag alt, i sammanhang med sina öfriga
åtgärder, uppgöra passande LöningsStater, så
tror Utskottet, alt dessa måste Kero på löner
-
68o Serskildta TJtskottets Betänkanden.
»as beräkning i Spannemål och deras ingifvande
efter Markegångspris. Comitén torde
för sitt arbete i denna del icke kunna lemnäs
någon annan föreskrift, än att öfverse och
jemka alla löner, öka eller minska dem efter
Embetenas större och mindre vigt eller besvärlighet,
samt fastställa dem, som nyss
sades, uti Spannemål, och vid sådana tjenstår,
der sportlar och Expeditionslösen äga
rum, rätta Ordinarie lönen derefter. Äfven
borda då i allmänhet fastställas, att ingen
person finge innehafva mer än en Tjenst på
Stat, utan, så snart han på något ställe kommit
till första LöningsGraden, borde han der
odeladt använda sina krafter och af sin framtida
befodran inom detta eller annat Verk
vänta förbättrad utkomst. Då rensbrifning
ej kan annorlunda anses än som en näring,
sedan den dertill erforderliga skickligheten
år så allmän, bör någon Tjenst pa Stat för
detta göromål icke uppföras, utan vederbörande
Expeditionschefer, sorn erhålla lösen
för Expeditioner och handlingar, låta ora deras
skrifning besörja, då dertill kunde användas
sådane personer, hvilka ej kunna ingå
i tjenst, men med denna sysselsättning
vore i stånd att förtjena sitt bröd. Der Expeditionslösen
ej äger rum, måste å Stat
anslås Skrifvarhjelp, som af Expeditionschefen
för nyssnämnda ändamål disponeras. Att
de utgående handlingarne skola blifva sämre
skrifna, tror Utskottet ej vara ätt befara,
men den fördel att vinna, att Verken ej be
-
Serskildta Utskottets Eetdnkanden. 6Q1
lastades med en mängd Ordinarie och Extraordinarie
renskrifvare, hvilka väl aga
skicklighet till detta yrke, men mången
gång finnas oskicklige till andra egent eliga
Tjänstebefattningar, då de, i sin tour och i
kraft af BefordringsLagarne, dertill avancerat.
Dessa sistnämde Lagar anser Utskottet
jemväl vara i högsta behof af öfverseende
och förbättring, och tillstyrker derföre, att
Comitén äfven dertill erhåller uppdrag.. Det
blifver nödigt att vid befordringar till
tjenster förebygga i möjigaste måtto inflytandet
af enskilta considerationer och gynnares
förord. Utvägar böra sökas att försäkra
skicklige och flitige Tjenstemän, att, då
de söka beställningar, hvartill de äro Cornpetente,
icke varda förbigångne af oförtjente
personer. De Embetsmän, som utgifva vittnesbörd
till sina underhafvande, böra för
rigtigheten deraf ansvara, hvarefter inga
ensidiga tillägg äga ruin. Utskottet hoppas,
att Comitén kan finna utvägar att göra sådana
grunder gällande, att känslan för kraft,
skicklighet och förtjenst icke kommer att utrotas.
Utom den försäkran om skälig belöning
under Tjenstetiden, som genom den förutnämda
löneregleringen blefve för hvarje Embets-
och Tjensteman lemnad, är dessutom
billigt, att desse Statens tjenare erhålla utsigt
till nödig bergning pä deras ålderdom,
eller när bristande helsa nekar dem att vi
-
tfflz ' Serskildta Utskottets Betdnkandén.
dare egna det allmänna deras tjenst. Ut»
skottet anser det vara i sin ordning, att
hvarje Civil Embetsman, likasom vid Miliiairen
sker, erlägger något af sin lön tili
en Pensionsinrättning, till framtida understöd
antingen för sig sjelf eller för en
efterlemnad familj. Utskottet har visserligen
erfarit, att Kongl. Majit mer än en gång
behagat i Nåder vidtaga anstalter till verksamt
befrämjande af en så nyttig inrättning,
och förordnat högre Embetsman att
dermed taga befattning ; men huruvida någon
åtgärd i anledning deraf följt, är åtminstone
hittils obekant. Comitén torde derföre
anvisas att skaffa sig nödig upplysning
om do nuvarande Pensions-InrättningarneS
beskaffenhet, och derefter vidtaga utvägar till
en lämplig ny organisation deraf för hela
Civil-Staten, så att det allmänna ej belastas
med för dryga kostnader eller dubbla
löners utgifvande, och torde vissa indragne
löner för någon tid fä tillfalla PensionsCassan,
för att deråt bereda någon fond. Beträffande
tidepunkten, då en Embets- eller
Tjensteman skulle erhålla understöd från den»
na Inrättning, tror Utskottet, att fyratio års
Ordinarie Tjenst, utan afseende på lefnadsålder,
boide dertill berättiga.
Sluteligen torde Riksens Höglofl. Ständer
finna anledning att hos Kongl. Majit derom
göra underdånig anhållan, att, när någon af
de till indragning föreslagne tjepSter blifver
ledig, densamma ej måtte återbesättas, förr
Serskildta Utskottets Belankaiiden. äffi
än elen allmänna regleringen blifvit antagen;
men, om en sådan ledighet inträffade, att
tjensten ej han vara vacant utan hinder för ä«
rendenas gång, Kongl. Maj:t då i Nåder
ville provisionelt, eller med arfvode, som ej
öfverstiger lönebeloppet, constituera en der-,
till tjenlig person, på det den blifvande IndragningsStaten
ej må blifva för hårdt tryckande;
hvarjemte torde kunna hemställas,
om icke de vacante Tjensters löner, sorn
under tiden kunde besparas, Qnge tillfalla
den blifvande Pensionsinrättningens fond.
I fall Riksens Höglofl. Ständer skullo
finna godt antaga de nu framställda grunder,
torde de tillika pröfva nödigt, att lemna
deras Constitutions.Utskott del af detta
förslag, på det nyssnämda Utskott måtte blifva
i stånd att vid nu påstående Riksdag bereda
den förändring i redactionen af vissa
§. §. i RegeringsFormen, som tilläfventyrs
torde erfordras.
De till Utskottet remitterade Memorial
af Friherre Hjerta, Axel, och Riksdagmannen
Anders Sandsten från Jönköpings Län anser
Utskottet vara genom detta dess allmänna
Betänkande till fullo besvarade.
Till Riksens Högloft. Ständers ompröf»
vande varder detta allt vördsammeligen öfver-»
lemnadt, jemte Herr Munk af Bosenskölds,
samt Borgmästaren Holms och Riksdagsmannen
Anders Danielssons i ämnet afgifva
yttranden; äfvensom Biskopen Doctor
Almqvists till denna dagens Protocoll
<584 Serskildta Utskottets Eetänkanden.
gjorda oc'n i hosföljande Utdrag deraf intagne
reservation. Stockholm den 6 Maj 1818-
På Höglofl.Ridd. o.Adel. På Högv. PrestStåndet*
Ledamöters vägnar. Ledamöters vägnar.
Eric af Vetterstedt. E. A. Ahnqvist.
På Vällofl. BorgareStån- På Hedera. BondeStåndets
Ledam. vägnar. dets Ledam. vägnar.
E. G. Hohn. Eric Ericsson.
J. C. Askelöf.
Memoria1, uppläst af Herr Borgmästaren
Holm i Riksens Högloft. Ständers Serskildta
Utskott den 14. Aprill 1818.
Särskilta Utskottet har fått sig ålagdt att
föreslå de allmänna grunder, hvilka skulle
vägleda den blifvande Comitén, som
kommer att reglera Statens Embeten och
Tjenster.
Att uppgöra ett dylikt project eller Instruction,
ehuru provisionel den än må blifva,
dertill erfordras mera skicklighet och erfarenhet
och mera tid att använda än jag nu
äger. — Det är likväl min pligt att våga ett
försök.
Jag har inhemtat af handlingarne, att
både Konung och Riksens Ständer allvarligen
önskat och öhska, att en omskapning
bör ske uti det inre Styrelsesättet, icke allenast
för att göra ärendernas behandling lät
-
Serskildta Utskottets Betänkanden, 605
tare och säkrare, utan ock att för Staten bespara
utgifter till öfverllödiga Tjenstemän.
Statens belägenhet fordrar en dylik allvarlig
reform.
Att minska antalet af ledamöter och Betjening
i Collegierna och Styrelseverken,
sådana de nu äro, blir nästan omöjligt. En
omskapning måste ske, och såsom en hufvudregel
för’ Comiténs befattning måste stadgas,
att i bredd med denna omskapning måste
äfven de dertill hörande Författningar
jemkas och rättas.
Men — innan jag vågar framställa mina
egna åsigter i detta ämne, torde mig tillåtas
nämna något om Collegiernas första organisation.
Då, genom Regeringsformen år 1634,
Collegierne bildades, utgjorde de icke några
Instantier under StatsRådet, utan endast
särskilte afdelningar af sjelfva Rådet, hvarföre
de ock kallas Riksens Consilia (§. 30-58).
De förnämste i Rådet voro Rikets Högste
Embetsman : Drotset, Marsken, Amiralen,
Canzleren och Skattmästaren. Desse
,5 Embetsman styrde hvar sin afdelning af
Rådet, nemligen: 1:0 Drotset HofRätten
(JustitiaeRådet) 2:0 Marsken, KrigsColIegium
(KrigsRådet) 5:0 Amiralen, Amiralitetet,
Sjöväsendet, t\:o Canzleren CanzliCollegium
(Utrikes Departementet och Expedi.
tionsRådet), och 5:0 Skattmästaren Kammar
Collegium eller Räknekammaren (KatnmarRådet).
Dessa Råds*afdelningar handlade å Kon
-
6q6 Serskildta Utskottets Eetcinkandeiu
langens vägnar, med skyldighet att årligen
emellan Kyndelsmässan och Fastlagstiden,
inför honom göra redo för sina åtgärder.
Hvarje Minister i sin ordning uppstod
då, och tillika med sina Colleger aflade Räkenskap
för sin förvaltning, hvilken Konungen
antingen gillade, eller ock rättade i d®
delar, han ej fann för godt att godkänna.
Man ser häraf, att RiksEinbetena, nied
sina Collegier, ursprungligen icke voro an»
nät, än hvad man nu för tiden kallar MinisterialDepartementer.
Vid öfverläggningar i
Stora Statsllådet inför Konungen, voro alla
Ministrarne (CollegialCheferne) på en gång
tillstädes; — och händelser nämnas, då alla 5
Collegierne sammankallades att rådgöra (58 §.)
På detta sätt vanns den enhet och helhet
i Styrelsen, som alltid är förenad med
ministeriel förvaltning. Hvar och en Styrelsegren
hade i StatsRådet sin man, sorn
fullkomligen kände dess tillstånd och således
var i förmåga, att med en blick öfverskåda
hela dess sammanhang med alla de öfriga
grenarne, vid alla de otaliga frågor, i hvil»
ka den ena oundvikligen måste hafva inflytande
på den andra. —■ Man behöfde då icke
befara, att genom Rescripter till det ena
Collegium gripa in i det andras verkningskrets.
Jag vill förbigå Collegiernas och Styrelseverkens
vidare utbildning från deras första
inrättning till deras närvarande skick. —-  Jag vill genast tillkännagifva min öfvertygelse,
att jag finnér den första stiftelsen vara
Serskildta Utskottets Betänkanden, éQj
den mest lämpliga och nyttiga.
Såsom ett grundvilkor bör stadgas, att
alla Judiciela ämnen mäste skiljas från Collegierna
och förvisas till de ordinaira domstolarne.
Derefter anser jag ej något hinder
möta, att indraga alla Coiiegiernas Presidents*
och Ledamots-1 jens ter ; — hvaremot
StatsXlådets Ledamöter torde böra fä
denna befattning att vara Chefer för Collegierne,
i hvilket fall desse Ledamöter borde fä
benämning af Ministrar, såsom Inrikes-Minister,
Finance-Minister, Krigs Minister o. s.
v. för att beteckna deras Embeten. Dessa
Herrar stå på öfversta spetsen och kunna
öfverskåda det stora hela. I deras närvaro
böra alla ämnen, som höra till deras befattning,
föredragas inför Konungen, hvarigenom
de samfällt få en närmare kännedotrt
om allmänna ärender, och således beredes
enhet och fasthet i styrelsen»
Jag vill för öfrigt söka göra min tanka
begriplig med ettv exempel och fästa uppmärksamheten
på K a rn mar Coll eg i u m, söm,
med skäl kan anses för ett af ds’ vigtigaste.
De liesta mål, som der förekomma, måste
först undersökas och utredas i Prov.incaContoireo.
När ett mål omedelbarligen inkommer
till Konungen, infordras KammarCollegii
utlåtande, och Collegium infordrar
då först ProvinceContoirets utredning. Det
är kanske oftast sorn detta Contoirs Utlåtande
grundlägger både Collegii tillstyrkande
Bihaitg till RiksSt Prot.ii2i7"18i3) Sami, N;rQ?. Q3,
(jQg Serskildta Utskottets Betankanden.
och Konungens Beslut.
När det Judiciella är derifrån skiljdt;—
hvad hindrar då, att icke heda Collegium
kan borttagas och den Ledamot i StatsRådet,
som blir Chef för Räknekammaren, sjelf infordra
ProvinceContoirets utlåtande, Och directe
låta föredraga målet inför Konungen?
Om något mål af större vigt fordrar en vidsträcktare
utredning; så kan Ministern höra
alla ProvinceContoirens föreståndare, och de
utgöra då för tillfället ett Collegium.
Det kan ej bestridas, att indragningen
af Presidents- och Ledamöternas Löner gör
en ej obetydelig besparing, och jag vågar
tro, att allmänheten ej skall förlora något i
ärendernas snara och säkra behandling. —
Det måste anmärkas, att alla mål, som nu
gi. till Collegium, derefter gå directe till Konungen,
men af Ministern först beredas, och
aldrig få föredragas förr, än Contoirs Chefen
deröfver sig utlåtit.
På lika sätt torde kunna förfaras med
Kammar-Rätten. Endast Revisions-Contoiren
bibehållas under Styrelse af den Minister,
som förvaltar Kammarärenderna. Uppkommer
tvist i anledning af anmärkningar emot
Uppbördjmäns Räkenskaper; så kan den afcgörås
i vanlig dom tolsväg. Jag vill här likväl
erinra, att, om b^skattningslagarne och
de invecklade författningarne rörande Rikets
Kammarverk en gång, som man hoppas, blifva
förenklade, skola de göromål, som nu sysselsätta
och nästan öfverhopa KammarCollegium
och KammarRstten, ansenligen förminskas.
Serskildta Utskottets Betdnkanden. 6qq
StatsContoirets styrelse borde pckså upp*
böra på lika sätt. Om den enda rätta utväg
antages, att Statens alla inkomster inflyta i
RiksgäldsContoiret och derifrånutgifvas, så lärer
StatsContoiret ej behöfva mera heije ning,
än som erfordras för Förordningars expedierande,
och hvad dertill hörer, emedan redovisningen
och Contröllen kan verkställas afRiksenS
Ständer och'deras Revisorer.
Commerce Colletriutn kan ock försvinna.
O
De mål, som tillhöra detta verk i egenskap
af Domstol, böra öfvergå till HofRätten. De
öfrige åter eller de, som-röra handel, näringar
och sjörättsmål, äro af den art, att da
mäste tillhöra den Minister, som har allmänna
hushållningen under sin vård, och
kunna, om man så behagar, utgöra en särskilt
expedition af hans departement, hvarigenom
alla de Embetsman, som nu Ti nas
i CommerceCollegium, blifva öfverflödige.
Sundhebs-Collegiwn kan betydeligen för*
minskas. Det bör under tillsyn af Inrikes
Ministren bestå af en Öfverläkare med några
få skickliga Ledamöter, för att hålla en samlad
uppsigt öfver Läkare-vården. När åter
Vetenskapliga frågor förekomma, kunna ju
Läkare i hufvudsaken consultera* och Betänkanden
jemväl från Medicinska Faculteterne
infordras, hvilket synes vara långt tjenligare,
än att underhålla en Stor Colb gial-Stvrelse,
inom hvilken äfven i vetenskapligt afeende
ett slags Corporationsanda i längden torde
bilda sig.
Bergs Collegiinn bör ock kunna gå bort,
C90 Serskildta Utskottets Betänkanden:
och elen egentligaBei-gs-hushållningen förvaltas,
under Iniike Ministern, af en Öfver-Directeur
med en eller två andra kännare af Bergs-vetenskapen.
Domare - göromålen flyttas till
Hofrätten.
Ecclesiastique vardén och uppfostran borde
tillhöra Inrikes Ministern, men alltid hafva
sin särskilta Expedition i hans Departement.
De åtskilliga ämnen af Ekonomisk art, som
hafva gemenskap med Läro» och uppfostringsverket"),
fordra detta samband; — Men till
Expeditione-Chef borde heldst väljas en vetenskapsman.
Canzli-Collegium är i sin natur blott
en expedition och bör ej kunna blifva annat,
men ställas under Utrikes Ministern.
KrigsCollegiuni bör försvinna, och dess
göromål förestås af en militair StatsRådsLedamot,
som äfven kunde öfvertaga den Styrelse,
som nu innehafves af Förvaltningen
af Sj ö är en derna.
Allmänna Beredningen måste så mycket
heldre försvinna, som hvarje Minister sjelf
bör låta bereda sina mål.
Allmänna Maga%insDirectionen bör ej vara
ett Collegium, utan förestås af en enda Chef,
som lyder under Inrikes Ministern.
Tu Istyrelsen torde vid denna Riksdag
få en annan Organisation, i följd af derom
väckta motioner.
KrigsHcfrätten bör upphöra, och domsrätten
öfverflytta? på Hofrätten, som vid nödiga
tillfällen må kunna adjungera militair®
Ledamöter till biträde.
Serskildta Utskottets Betänlianden. 691
Shuligen torde jag få yttra den önskan,
att hvarje Minister vid årets slut borde utgifva
en tryckt berättelse öfver ärendenas
gång inom hans Departement. »
För öfrigt måste så väl Personalen och arbelsrnethoden,
som Lönevilkoren inom Collegiernas
Departements eller Contoirs af Comit)
i ten granskas och stadgas.
Man torde tycka, att en så stor reform
ej är möjlig; men jag delar ej en sådan Fruktan,
så snärt Författningarne derefter rättas
och jemkas. Dessutom försvinner en Instantie,
hvilket skall befordra större skyndsamhet.
Man torde äfven yttra farhåga för en
inrättning, hvarigenom ett helt Collegii makt
skulle läggas i cm enda Chefs eller Ministers
hand; men, jemte det ingen Embetsman o~
strafFadt får handla emot lagarne, och det i
alla fall är lika lätt att söka upprättelse a£
en, som a£ flera; så är dessutom i vår Constitution
förvarad en Controllerande magt för
Rådgifvare och föredragande inför Konungen.
I hvarje Land måste Embetsmannens göromål
controlleras af Regenten och Nationen,
eller ock af Regenten ensamt. Den större
magt, sorn Regenten i senare fallet fått sig
uppdragen, måste i allmänheticke varadyrbar,
emedan, om han ej förmår hindra Embetsmannens
sjelfsvåld och förtryck, hana egen magt
är i fara.
Angående den så kallade LandtRegsrirtgen
torde ej vara mycket att ändra. •— Likväl
skulle man helt och hållet kunna indra
-
Serskildta Utskottets Eetänkanden,
ga Jägeri-Staten och endast bibehålla någon
mindre betjening, till vårdande af stöna
Krono- allmänningsskagar. Bergmästare-och
B rgsfogde-tjensterne borde också- indragas
och deras göromål öfverflyttas på TingsRättrna
och Kronofogdar ne.
Magistrater i mindre Städer borde visserligen
upphöra. För ordningens bibehållande
behöfdes blott en Ord hagsman eller
Toli :■ mä tar^. Tings-Rätterne skulle öfvertaga
det ludi.ciela, —~ Men då Staten ej vidkännes
någon utgift till Magistraternes a fl ö»ing
: så ooror det af Städernas fria vilja att
häruti göra ändring.
I anseend till Krigsmagten till Lands
och Sjöss vöre indragningar vjss.rligen af ofantelig
nytta för Riket. Vi-sa kostsamma
Reg m nters, några högre BefälhafvaijeS Löners
och en del af Orlogs-Flottans indragni
g, skulle sätta Staten i stånd att uthärda
ett krig, i synnerhet Som Beväringen gifver
tillräcklig Armstyrka 5 hvaremot vår nu ägande
respectabla armes icke torde kunna
underhållas af Staten i ett enda Fälttåg, i
brist på besparde eller in-samlade tillgångar.
Men, som detta ämne är Politiskt, och jag
fullkomligt är öfvsrtygad, att Konungen nogsamt
inser, när och huru en reform härutinnan
kan verkställas för att göra Riket sjelfständigt
och oberoende; så torde tidpunkten
ännu icke vara inne att föreslå några generela
grunder, utan torde Gomben, under
tiden, pä annat sätt få ledning för sina arbeten
i detta oiagtpåliggande ämne»
Serskildta Utskottets Betänkanden. 693
För Committeradss åtgärd med LöneRegleringen,
lärer ej någon annan Instruction
kunna projecteras, än att Lön erne öfvcrses
och jemkas, okas eller minskas, allt
efter Embetets större eller mindre vigt. Lönerne
böra bestämmas i Spännemål och Victualie-persedlar
och ovillkorligen utgå i penningar
efter Markegångs-pris. — Då det fordras,
ait en Embetsman bör använda hela sin
verksamhet till Statens tjenst, så bör han ock
derföre åtnjuta tillräckelig bergning. — Han
bör icke heller lemnäs åt nöden, sedan ålder
och sjukdom hindrat honom att vidare vara
gagnelig*
Jag tror det vara i sin ordning, att hvarje
Embetsman bör årligen erlägga något af
sin Lön till Pensionsinrättningen, för att på
ålderdomen derifrån njuta understöd för sig
sjelf eller för efterlémnad behöfvande Famille.
Comitén, sorn måste skaffa sig upplysning
om de nu varande Pensious inrättningarnes
beskaffenhet, lärer vidtaga nödiga
utvägar för en sådan nyttig anstalt, så att
Staten ej belastas med för dryga kostnader
eller dubbla Löners utgifvande5 Och torde
vissa indragna löner för någon tid tillfalla
PensionsCassan för att deråt bereda någon
fond. — För öfrigt mäste vid Löneregleringen
observeras, att vid sådana tjenstår, der
Sportlar och Expeditionslösen äro oskiljaktige,
lönerne derefter rättas. För renskrifning
bör icke någon tjenst på Stat uppföras; ty,
då Lösen för expeditioner erhålles, böra till
renskrifning sådane vanlottade personer, hvil
-
794
Serskildta Utskottets Be t ani: anden. •
lea ej kunna ingå i tjenst, användas, och hvil*
ka med denna befattning kunna förtjena sitt
bröd.
För öfrigt vill jag framställa såsom en
JmFvudregel, att en person aldrig bör äga
iner än en tjenst på Stat. När en yngling
på flera ställeil skall använda sin tid,* får
han sällan någon grundelig skicklighet i något.
Så snart han kommit till första
Lönegraden på något ställe, bör han der
odeladt använda sina krafter, emedan han
«edan vid hvarje befordran ser sin utkomst
föroättrad.
Jag kommer nu till ett annat ämne, kanske
det vig tigaste af älla. — Det angår Befordrings*
agarne.
En Stats styrka och lycksalighet beror
hufvudsakeligen på en kraftfull och rättvis
styrelse; Och denna kan ej blifva sådan, om
den ej understödjeS af dugliga och oegennyt»:
tiga Embetsman.
Det mäste vara en Regents mest bekymmersamma
göromål att tillsätta Tjenstemän.
När den mest för t jn te Sökanden blir utnämnd,
så äro väl ej många tacksägelser att
vänta, emedan honom endast skedde rättvisa;
men, om denna person blir förbigången
af en oberättigad, så ser nationen derpå med
bekymmer eller missnöje. — Jag förmodar,
att en Regent, vid föredragning af dylika frågor,
skulle finna sig bäst belåten, att aldrig
få höra de Sökandes namn eller munteliga recommendationer,
utan endast få veta summan
af hvardera? skicklighet och förtjenster. De
Serskildta Utskottets Betänkanden. 695
Embetsman, sora utgifva vittnesbörd till sina
underhafvande, böra ansvara för rigtigheten
deraf, och att ingen ting blifvit undandöljdt.
Derefter böra inga ensidiga tillägg äga rumj
Och jag tror den fela,” som sätter tro till
uppgifter, hvilka ej offentligen våga framställas.
Menniskors välfärd och ära böra ej
sättas i våda för lömska accusationer.
Om det blefve en etablerad princip, att
all slags befordran skulle bero af Chefs eller
Styresmans godtycko, så ätt ingen kunde befordras
inom ett Verk eller District utan
Chefens vilja, så fruktar jag, att täflan i kunskapers
förvärfvande skulle förvandlas till
täflan att vinna de högås ynnest; Och, då
ungdomens uppfostran i allmänhet skullé taga
en sådan riktning, att ingen egen kraft
och förtjenst vore gällande, torde kommande
generationer sa småningom förvandlas till
svaga, listiga och krypande, så att detta Nordens
manliga folk, för hvilket Europa fordom
darrade, slutligen kunde komma att darra
för sin egen svaghet.
Jag hoppas, att Comitén kan finna
utvägar, att göra de grunder gällande, hvarigenom
känslan för kraft, skicklighet och
förtjenst icke komma att utrotas.
Comitén torda också finna angeläget
iakttaga, att inga tjenster på Stat komma att
anses såsom förtroende-tjenster, utom dem
sorn Constitutionen omnämner, oell hvaröfver
Konungen disponerar, När en Chef
icke har magt att efter godtycko entlediga
en Embetsman -} tå bör han ej heller få magt
6c)6 Serskildta Utskottets Betcinkanden.
att tillsätta en sådan efter andra grander,
än dem Befordringsiag.arne utstaka. — Ålla
lagar ära helige och förbinda till efterlefnad.
Ytterligare torde jag få tillägga den önskan,
att tili alla tjenster på Stat bör tillräcklig
ansökningstid kungöras och Förslag pågne
personer upprättas. Detta stadgande borde
ock äga rum till förtroonde-tjenster, som
Konungen till- och afsätter 5 ty, fastän Konungen
i detta fall ej behöfver antaga någon
af de sökande, bör äfven ansökningstid anslås,
så att hvar och en berättigad må kunna anmäla
sig till befordran, och Konungen derigenom
vinna nödiga upplysningar om de Sökandes
skicklighet, så att han ej förledes antaga
ÖijenligaEmbetsmän tili de vigtigaste platserna.
Slutligen torde Utskottet finna anledning
atthos Riksens Högloft. Ständer hemställa, om
ej hos Konungen bör i underdånighet anhållas,
att, när någon af de lill indragning föreslagne
Tjenster varda ledige, de samma ej måtte återbesättas,
förrän den allmänna regleringen
blifvit antagen; men, om en sådan ledighet
inträffade, att tjsnsten ej kan vara vacant
utan binder för ärendenas gång, Konungen
i Nåder då ville provisionel eller
med arfvode, som ej öfverstiger Lönebeloppet,
constituera denna Embetsman, på det
den blifvande indragningsstaten ej må varda
för hårdt tryckande; hvarjemte jag hemställer,
om ej de vacante tjensters löner, som
under tiden besparas, kunna lå tillfalla den
blifvande Pensions-inrättningens fond.
Dessa mina ofullständiga anteckningar,
kunna icke utgöra någon väsendtelig led
-
Serskildta Utskottets Betänkande k. 697
ring för Höglofi. Utskottets arbeten och ännu
mindre för Comiténs. J11 mera man
fördjupar sig i detta ämne, ju mera blir man
öfvertygad om ämnet* stora omfattning. Äfven
de ytligaste grunders bestämmande fordrar
tid och skicklighet hos författaren. —
Jag vågar knappt lemna ifrån ntig hvad jag
nu framställt till öfverläggningsämn.e,'
E. G. Holm
Tro Memoria, aflemnad af Herr Professoren
E. Z. Munck af Rosenschöld till Riksens
Höglofi. Ständers Serskildta Utskotts Pro.
tocoll den 13 Aprill 1818.
Hen administrerande eller verkställande
makten.
1. Af Stats-Rådet, som enligt nuvarande
Regeringsform bibehålies, blifva utom
Justitie-Stats-Ministern och Siats-Ministern
för Utrikes ärenderna 3:ne Stais Råd r Chefer
(med elier utan titel af Stats-Ministex-)
hvar för sitt Departement (som ock kunde
kallas Collegium), nemligen: en för Financerna,
en för de Inrikes civila eller KauimarÄrenden,
och en för Krigsärender
Af de Eeclesiastiqva ärenden skola Besvärs-målen
gå genom Justiiie-Revisionen,
och Befordringsmålen genom Departementet
för Inrikes Ärendena.
De särskilta Departementer indelas i Under-Departementer
efter behof, t. ex. (om arméens
och flottornas ärenden bestridas gemensamt
af en Minister) Krigs-Departementtft
i 2:ne Under-Departementer, ettför arméen
och ett för flottorna med General-Adjutanter
-
öpg - Serskildta Utskottets Éetänkanden.
na till Chefer för dessa CJnder-Departementer,
Under Departementerna kunna äfven, om
så behöfs, indelas i Fureauer.
Hvart Departement har sin särskilta
Expedition, Som äfven har detta namn, t. ex.
Krigs Expedition, Kammar Expedition o. s.
v. Hvar Expedition förestås af en StatsSecreter
och besörjes utomdess af ett efter behof
bestämdt antal Expeditions Secreterare och
Protocolls Secreterare o. s. v. Stats Secreteraren
bibehåller samma rättighet och pligt,
att neka sin contrasignatiön, sorn Regeringsformen
fores ,lifver. Stats-Ministern bör äfven
contrasignera, men dess ansvarighet
dervid beror af ett förslag dero7U till Constitutions
Utskottet.
I följe häraf upphäfves Cancellie-Stvrelsen,
och alla Presidents-Embeten i'(Collegierna
samt Ordförande Embetena i Tullstyrelsen
och Magazins-Directionen indragas.
Till Finance-Departementet höra alla
ärenden, hvilka förut gått till CommerceColle
ium', Ststs-Contoiret, KammarRätten och
Tullstyrelsen, med undantag af Domstolsfrågor.
Till Inrikes Civil-Departementet höra alla de
ärenden, som förut gått till KammarCollegium,
Bergscollegium, SundhetsCollegium och MagazinsDirectionen,
likaledes med undantag af alla
Tviste- elier Jutitite-mål.
Till Krigs-Departementet (eller Departementen)
höra de ärenden, som förut tillhört
Krigs Collegium.
Observeras: Man kunds ock förena under
ett Departement Financerna och de inrikes
civila eller Kammarärenden, i synner
-
Serskildta Utskottets Betänkan elen. , 699
het som de förra i det hnfvudsakli gasta bs»
stridas af Riksens Ständer sjelfva, i synnerhet
genom deras Stats-Utskott under Rilcsdagarne
och af Deras Fullmäktige i Banken oell
RikssäldsCqntoiret emellan Riksdagarne. Hela
r°> “ C5
Departementetskulie då heta Inrikes-Civil-Departementet
och bestå af ett Under-Departement
för Financerna och ett för Kamaiarärenden.
KammarColiegium vöre af alla Collegier
det enda, som tued skal kunde bibehållas,
i synnerhet om Financerne och Kammarärenderne
förenades under ett Departement.
En allmän Stats Beredning, bestående af
föredragande Stats Secreterare!], till hvars befattning
målet hörer, samt utomdess 5 StatsRåder,
de nemligen, till hvilkas Departement
målet icke hört, ersätter Allmänna Beredningen.
Härigenom äga minst 4 Medlemmar
af Stats-Rådet speciell kännedom af hvarje
fråga, innan den i Stats-Rådet förekommer.
Konungen tillförordnar efter behag en
särskilt KrigsBeredning.
2 Till Konungens Befallningshafvande
höra alla Exscutiva åtgärder samt, ekonomiska
ärenden och Allmänna ordningens handhafvande.
Men Domsrätt uti egentliga Rättsfrågor
skil jes så mycket som möjligtifrån deras
befattning, så att t. ex. tvister om Kronohemman,
anläggande af vattenverk m.m. pröfvas a£
Domstol. Allmänna ekonomiska ärenden mä
såsom hittills vid Domstolarne undersökas.
2 Den Lagstiftande magten
1 HögstaDomstolen, sammansatt enligt
Regeringsformen, profvar och afgör alla ifrån
ÖfverRätterna inkommande mål.
yo6 Serskildta Utskottets Betänkanden.
2 HofRätter och ÖfverRätter. De afgöra
alla ifrån första Domstolen genom vad
eller Besvär inkomna mål och deribland äfven
aliade Justitie-ärenden eller Rättsfrågor,
hvilka nu afgöras uti Rikets Collegier m. 11.
särskilta embetsverk och inrättningar, från
hvilka all domsrätt skiljes.
5 Första Domstolen a) på landet. Den
består af en Domare med en Nämnd, vald
af jordägare i de Härader, som utgöra domsagan.
Till den höra alla tviste* och brottmål,
emot hvilka personer och af hvilken
beskaffenhet som haldst, undantagandes Prestera,
Civila Embetsmäns och Krigsmäns
sådane Em be tafel, som förr derifrån varit
undantagne, och Högmålsbrott.
b) i Stael. Denna Domstol består af en
Domare (Borgmästaren) och en Nämnd, som
väljes af Stadens innevånare. Hit hora alla
mål, som förut afgjorts vid Kämnärs.Rätt,
RådstufvuRätt, Accis-, Sjötulls- och HallRätt
m. il. särskilta Rätter och Verk i Städerna,
som hittills haft Domsrätt. Om Nämnden
skall* som hittills, bestå af lÖnta Rådmän,
bör dessas antal i allmänhet inskränkas.
De minsta Städer kunde hafva en Domstol
gemensamt med det Härad, hvaruti de ära
belägne, samt för ordningens bibehållande en
slags Styresman,
Alla så kallade fora privilegiata, t. ex.
BergstingRätten m. fl, upphöra, undantagande
BorgRätten för de personer, som till Hofstaten
höra och på Kongl. Slottet bo’, i det,
som rörer deras tjenst-befaUning, samt d« A
-
Serskildta. Utskottets Betänkande». jol
cademiska Jurisdictionerne i afseende på Studerande
m. m.
LagmansRätterna indragas.
Förslaget till denna nya organisation är
bygdt på följande allmänna grunder:
l Den administrativa makten erhåller
en mer omedelbar och concentrerad befattning
med de till den hörande ärenden, och
Konungen besväras mindre med pröfning af
åtskilliga smärre högst obetydliga tvister och
ärenden utan mest med allmänna vigtiga frågor.
2. Alla medborgare Höra under samma
Domstolar, och all Domsrätt skiljes ifrån da
till executiva styrelsen hörande Embetsverken;
Domstolarnes och i synnerhet ÖfverRätternas
göromål ökas; men derföre torde
ej personalen betydligen ökas.
3. Embets- och Tjenstemän blifva i allmänhet
mera än hittills sysselsatte, men bättre
lönte. De borde lönas efter beräkning i
Spannemål, och alla lönas i samma grad något
nära lika.
4. Likasom redan skett med vår allmänna
Lag, verkställes en ny redaotion af alla Financiella,
Commerce- och Ekonomiska Förförfattningar,
former och föreskrifter hvaraf
en mängd måste dels upphäfvas dels
förenklas.
5 Äfven förenklas Uppbörds- och RedogörelseVerket.
En Comité nedsättes, hvartill Ledamö^
ter utnämnas af Konungen och Riksens Ständer
gemensamt, hvilken föreslår, på de a£
Särskilta Utskottet uppgifna grunder, en ny
Organisation samt indragning af Embeten och
fos Serskildta Utskottets Betankandcn.
Tjenster, samt samlar och redigerar de eko»
nomiska stadgar» som ur allmänna Imagen
böra uteslutas, äfvensom alla andra, så väl
ekonomiska» som handeln och slöjderna samt
drätselverket rörande Författningar. Den
skulle arbeta i bredd med den redan länge»
sedan nedsatta Lag-Comité, sorn utarbetar
en förbättrad organisation af’ Domstolarn®
och en ny redaction af de civila och brottmåls-lagarne.
Samma Comité bör äfven föreslå eli Censions-
inrättning för civila Embets- och Tjen»
steman samt löningssättet.
6 En Fensionsanstalt för Civila Embets»
och Tjenstemän inrättas.
7. Da tjenstsökande* och tjenstbehöfvandes
antal minskas genom mera stränghetvid dimissioner
från Scholoroch Gymnasiersamt vid Student-examina,
äfvensom vid andra examina.
8 Alla titlar, hvarmed icke ordinarie tjenst
och lön följa-, böra afskaffa* för alltid.
E. Z. Munck af Rosensköld.
Memorial, uppläst i R. II. St. Serskild0
ta Utskott den 22 Aprill 18*8 af Riks„
dagsmannen Anders Danielsson från Elfsborgs
Län.
Då det åligger mig, såsom Ledamot af detta
Utskott, att yttra mina tankar i det vigtiga
ämne, som Riksens Höglofl. Ständer till
Utskottets handläggning öfverlemnat, fullgör
jag denna pligt med fullkomligt erkännande
af mina insigtera otillräcklighet att lemna
något fullständigt eller utarbetadt förslag,
Serskildta. Utskottets Betänkanden.
sorn vid afFattande af det sluteliga Betänkandet
kunde läggas till grund. Det lär icke
heller kunna förväntas, att någon af mitt
Stånd, hvars deltagande i de Allmänna ärendena
inskränkes till vanliga RiksdagSgörottiål,
skulle vara i stånd till något sådant.
Men med den erfarenhet jag i en eller annan
del kunnat förvärfva, och med den ledning,
som af Herrar Munck af Rosenschölds
oell Holms Memorialer kan hemta», blifver
det mig kanhända möjligt, att tillägga några
anmärkningar, som jag ville önska icke vöre
alldeles oförtjenta af. Höglofl. Utskottet*
uppmärksamhet.
Först och främst torde jag få uttrycka
Ulin tanke om rätta innehållet af Riksens
Höglofl. Ständers ofta yttrade önskan af en
ny den inre Styrelsens och Embetenas reglering,
för att såmedelst för mig utstaka vidden
af hvad som bör undersökas och ändamålet
som bor eftersträfvas. Omöjligen kan
jäg föreställa mig, att hela frågan, ehuru den
först väcktes i anledning af Kongl. Maj:ts
år 1809 Nådigst förklarade önskan, att genom
möjliga besparingar å AflöningsStaten
bereda lindring i de tryckande utlagorne,
endast skulle vara om upptänkande och indragning
af möjligen befintliga öfverflödsEmbeten
eller Tjänster. Huruvida några sådane,
då närvarande sakernas ordning i allo
ansågs böra blifva orubbad, kunde utvisas,
lemnar jag derhän. I många publique Yerk
tillakrifves ju ärendenas mer och mer förseBihang
till liihsSt, Prot, i8t7-i8ig, %;d» Sand.&tr 89. 90.
yo4 Serskildta Utskottets Betiinkaiiden.
naile gang elén tilltagande mängden af göro3
mål, emot hvilka Ledamöters och Betjänings
antal icke skall vara tillräckeligen svarande.
Man hotas således snarare med en i framtiden
oundvikelig tillökning i tjensternas antal,
än man smickras med någon utsigt till
deras förminskning. Skulle också några
smärre indragningar vid ett eller annat Verk
kunna göras, utan fara för Styrelsens jemna
gång och utan deraf uppkommande nödvändighet,
att på ett annat ställe tillägga hvadwan
på det ena borttoge, så blefve dock, enligt
min öfvertygelse, fördelen eller besparingen
så ringa, att det föga skulle löna mödan
för Riksens Högloft. Ständer att sysselsätta
sig sjelfva eller sina Ombud med ett så
inveckladt och tillika så otacksamt arbete.
Vi hafva för oss ett lysande exempel i den„
år 1811 nedsatta Comité, hvilken verkställde
experimentet med Indragningsförsök, under
bibehållande af den hittills bestående formen.
S dan alla Collegiernas Presidenter och andra
ansedda ledamöter discuterat ämnet i flere
månaders tid, och inhemtat Betänkandets
från flere håll, blef resultatet i det närmaste
lika med hvad som ägde rum innan Comité
n sammanträdde, och man kunde gerna
säga, att det varit öfverflödigt att göra så
mycket buller af ingenting. Skulle den derefter
flerfaldigt begärda Comitén, då den en
gång hinner blifva verksam, utgå ifrån samma
grunder, så ser jag deraf ingen vidar©
verkan, än att några Tusende Riksdaler, beviljade
för detta ändamål, varda årligen ut*
Seiskildta Utskottets Retlirikanden. 705 .]
gifne, för att i skrift slutligerr bevisa, att genom
Indragningar icke så mycket vore att
bespara som sjelfva Comitén kostat. Väl bar
jag mig bekant, att 1812 års Stander medgåfvo,
att något annat resultat icke kunnat
af elen då upplösta Comiten vinnas, oell i det
hela instämt uti dess omdöme öfver_ett inkommet
och -granskadt förslag, hvilket ogillades;
men sådant mäste nödvändigt tillskrifva*
den öfvertygelse hos Sländerne, att felet
legat i Comiténs instruetion och arbetsgrund;
ty i annat fall hade det ju varit en orimlighet
att af Konungen begära en annan Comité,
som å nyo skulle företaga samma arbete.
D etta framgår äfven ovedersägligen af Ständernas
förklarande, att den nya Comitéa
skulle äga att utarbeta och föreslå nya forsner
och methoder, utan hinder af hittills
gällande Lagar och Författningar. Vid 1815
års Riksdag utvidgades ännu mer utrymmet
för denna städse pnskade, men aldrig nedsatta
Comité, och om man i dess helhet uppfattar
det redan beviljade omfånget för samma
Comités verksamhet, så lär det linnas
medgifva rättigheten och skyldigheten att föreslå
ett alldeles nytt sätt För de allmänna ärendenas
handläggning, oberoende af hvad
hittills varit förordnadt och gällande, samt
en ny Ekonomisk Lag, befriad från alla onyttiga
och förvillande Stadganden, och grundad
på en verklig gränsreglering mellan de
Juridiska och Ekonomiska angelägenheterna.
Också är det endast för ett sådant ändmål,
soth det vöre mödan värdt, att med ännu en
706 Serskildta Utskottets Betänkande/t,
ny Comité föröka de redan befintligas antal, och
dertillb evillja ett åriigtpenninganslag. Jag antager
derföre sorn gifvet, att Riksens Ständer
lika mycket afse en, redighet, enhet och
ordning^ beredande, omskapning af adtninistrationssattet,
sorn den dermed möjligen förenliga
besparingen i kostnader, hvilken dock ,
aldrig kan blifva så betydlig, att fördelen
deraf skulle uppväga den af en skyndsammare
och säkrare ärendenas gång, då det af
tryckta Handlingar årligen upplyses, att analagen
till samteliga Collegierna t det närmaste
äro fika med hvad ett enda föga manstarkt
Regemente af Stockholms garnison kostar
Staten. Igenom de redan gjorda förklaringar
i afseende på den blifvande Comitén, anser
jag äfven Riksens Ständer hafva på förhand
antydt, att, om den nya sakernas ordning
skulle fordra annan redaction af någon
i GrundLagarne, sådant icke borde verka
betänklighet, helst Konungen och Riksens
Ständer äga att vid förslagets pröfning deröfver
bestämma sitt beslut,
Med sådan öfvertygelse om rätta förståndet
af Riksens Ständers förklaranden och
önskningar, tror jag mig för alltid kunna
öfvergifva tankan på ett försök utan ändamål,
det nemligen att göra indragningar af
Tjenster, med bibehållande af det gamla
Administrationssätt t. Herr Borgmästaren
Hohn bar dessutom tillräckligen visat, att
det verkligen gamla sättet icke var det som
nu följes. Att återföra Collegierna och Styrelseverken
till deras äldsta form och be
-
Serskildta Utskottets Betänkande/i, 707
skafFenhet, medelst frånskiljande af hvad tid
efter annan blifvit tillagdt och förändradt,
är derföre hvad jag, lika med Herr Borgmästaren,
tillstyrker. En af de farliga te stötestenar
för förbättringen är derigenom borttagen,
jag 'menar fruktan för nyheten. Om
man later de i föryngrad gestalt framträdande
Verken behålla sina gamla namn, fast de
förlorat den vördighet, sorn kan härröra a£
ett antal Ledamöter kring bordet, finner jag
knappast behöfligt, att förändra någon annan
$. i GrundLagen än den 47^e oc^ denna
af det skäl endast, att en annan Organisation
af RiksRätten blifver i och med detsamma
nödvändig, som Qollegiernas Presidents- och
Ledaitiotstjenstår indragas.
Herr Borgmästaren Hohn har upptagit
det inkast mot den föreslagna Organisationen,
sorn kan förutses, att nemligen våda
för den enskiltes säkerhet kunde uppkomma
af en så vidsträckt myndighets öfverlemnande
åt en enda person, som den, hvilken
skulle tillkomma DepartementsCheferne. Herr
Borgmästaren har härvid, till en sådan ^ farhågas
Stillande, anfört, att jemte det ingen
Embetsman får ostraffadt handla mot Lagarne,
så bör det i alla fall vara lika lätt att
söka upprättelse af en aom af flere, heldst
Vi uti Grundlagarna hafva en controlleranda
magt förvarad emot Konungens Rådgifvare
och Föredragande. Jag, för min del, anser
icke blott Controllen vara bibehållen i lika
kraft som hittills, utan finnér fast mer, att
den nu föreslagna Styrelseformen innefattar det
7^)3 Serskildta Utskottets Betiinkanden.
enda medel att göra riktigt gällande i verkligheten
den ansvarsskyldighet, som Grundlagens
bokstaf utstakar, men som i nuvarande
sakernas skick torde oftast vara svår att
utkräfva. Jag vill ni uppehålla mig synnerligen
vid dst bekanta förhållandet, att ett
felsteg, gemensamt begånget af ett Collegium
eller Styrelseverk, om det afven rättas,
likväl sällan medför någon våda för Ledamöterna.
En bannstråle från högre Ort träffar
inom Sessionsrnmmet så många afledare,
att hvar och en särskilt föga skakas af stöten,
som redan på förhand är betydligt mildrad
af de i början förekommande orden:
Vnr synnerliga ynnest och Nådiga benägenihet,
och de likaledes på slutet ofelbart inflytande:
Vi be falle Eder Gud Allsmäktig synnerligen
Nådeligen, hvilkas uteslutande eller
förändring GurialStylen icke medgifvey.
Jag vill egentligen fästa mig vid den Corpoxation,
öf hvilken Nationen ägar, genom
«ina Ombud i ConstitutionsUtskottet, att diarecte
fordra redo, nemligen SbatsRådet. Utom
den sol klara omöjligheten, att vid nuvarande
förhållanden kunna klandra någon eller
aila Konungens Rådgifvare, för underlåtande
af sådana Rikégagneliga åtgärder, som
bordt och kunnat vidtagas, är svårigheten
lika synbar, a.tt alltid kunna, med bibehållande
af billighet och värdighet, göra eller
fullfölja en, anmärkning, för vei-keligen i
verket satta anmärkningsvärda steg, om ansvaret
skulle drabba hela StatsRådet gemensamt.
Antages det nu gjorda förslaget, så
Serskildta Utskottets Betankanden. 709
blifver hvarje StatsRåds Ledamot specielt
ansvarig för sin del af den Allmänna Styrelsen,
och ej mindre försumlighet eller oskicklighet,
än verkliga felsteg erbjuda sig såmedelst
sjelfmant till granskning och beifrande.
Blefve tillika den ordning stadgad,
att Protocollerne i StntsRådet ofelbart skulle
innehålla Ledamöternas yttrande i hvarje
fråga, och ej endast Konungens beslut, och
blefve dessa Protocoller, med undantag af
dem i Ministeriela mål, underkastade lika
publicitet som Högsta Domstolens och alla
andra Verk, så är jag öfvertygad, att för
framtiden, med få undantag, anmärkningar
mot högre Embetsmin skulle vax*a förebyggde,
emedan anledningar dertill sällan kunde
förekomma 3 ty, som en *f Sveriges förtjen»
tåste Embetsman, aflidne Hans Excellence
Grefve Liljencrantz uttryckt sig i Pro.t o collet
i 1811 års Comité för Tjensteregleringen:
”Då en ensam Embetsman, som har
att sköta vigtiga ärenden, «r för sina göromål
likasom ställd på Allmänhetens Skådeplats,
utkräfves helt annorlunda omtanka,
drift och bemödande att fullgöra dess pligter,
än då han i ett Collegium, eller ett
större samqväm, har tillfälle att lita på andra,
eller att dölja sin maklighet eller känslolöshet
med bifall till någon annans mening.
Hvarest straff och belöningar äro rätteligen
sammanpassade, eller der dygd, redlighet och
en rättskaffad Patriotism hedra':, me;i deremot
egennytta, maklighet ock vårdslöshet
utmärkas med föraktets stämpel, saknas al
-
710 Seiskilclta Utskottets Betänkanden.
drig skicklige, nitiske och arbetssamme Em*
betsmän."
Jag anser dessa ord, eller rättare, hela
det Anförande, hvaruti de förekomma, som
ett den vördnadsvärde mannens Testamente
till oss efterlefvande om de ljusa åsigter
af Statsförhåilandesa i allmänhet och
detta lands i synnerhet, samt det brinnande
nit för Fäderneslandets val, hvaraf han
tinder hela sin lefnad gaf så många och välgörande
vedermälen. Måtte vi vid detta
tillfälle visa, att hans på erfarenhet och ett
upplyst förstånd grundade lärdomar icke funnit
döfva oron eller halla hjertan!
Beträffande de särskilta delarne af Herrar
2Munck af Rosenschöld$ och Holms förslag
till det nya Organisationssättet, så har jag
naturligtvis svårt att deröfver yttra mig något
bestämdt. Min enskilta öfvertygelse,
som dock icke kan vara stödd på kännedom
af de olika Styrelsernas speciella förhållanden,
är den, att åtminstone det mesta af
hvad som blifvit föreslaget, Jåter verkställa
sig, Att svårigheter skola möta, det säger
sig sjelft, — ej mindre ämnets egen natur,
an passionsr och smärre intressen skola vålla
sådana. I en eller annan del har jag några
betänkligheter, dem jag anhåller få yppa.
Herr Munck af Rosenschöld vill, att den
blifvande FinanceMinistern skulle få befattning
med de ärenden, som hittills gått till
CommercéCollegium och KammarRätten, Dettackan
jag endast i det fallet gilla, om Kainy
inar- och Finance Ar eudenia blefvo samman
-
tSerskildta Utskottets Betänkanclen, 715
slagne linder samma Minister, som Herr
Munck af Rosenschöld äfven alternativt framställt.
Men i denna händelse blef e dock
alltid betänkligt att låta den controllerande
och redofordrande myndigheten, sorn hittills
tillhört KammarRätten, bert- af den disponerande
(FinanceMi. istern). Bibehålies
åter en särskilt Inrikes Mini ter, gå mäste
han också nödvändigt hafva InSpectionen öfver
Näringarne och Handeln, hvilket ämne
är för FinanceMinistern främmande.
Att låta både LandtArmeen och Flottans
ärender stå under samma Minister, befarar
jag blefve mindre lämpligt, äfven om de
finge under honom sina särskilta Rureauer,
Armeen eller Flottan blefve troligen endera
lidande, och det är svårt att säga, hvilken
af dem sorn bör hafva förstfödslorätten. Då
det vanligen alltid linnes i StatsRådet en
Amiral och en Generalsperson, så ser jag
intet hinder, att de kunde få under händer
hvar sitt Departement.
Den af Herr Munck af Rosenschöld föreslagna
beständiga StatsBeredningen kan
visserligen blifva ämne för mycken diskussion.
Då Allmänna Ärendenas Beredning bör
försvinna, så skulle jag af det skälet kunna
medgifva, att den föreslagna finge intaga dess
rum. Men i alla fall är val för den allmänna
säkerheten bäst, att målen icke blott
nämnas, utan äfven föredragas inför Konungen,
och jag b farar att, om den föreslagna
StatsBeredningen blefve antagen, så komm«
den egentliga föredragningen att skeder, och
712 Serskildta Utskottets Betänkanden.
alla mål, som rörde annat än befordringar
och Nådebetygelser, sluteligen afgöras i sjelfva
Verket icke af Konungen, utan af SlatsRådet,
som då blefve i tillfälle att småningom
bilda sig till en Aristokratisk Embetsmannacorps,
säker under Konunganamnets täckelse.
CanzliStyrelsen tror jag kunna helt och
hållet upplösas, och ej ens behöfva bibehållas
såsom en Expedition.
Dess få göromål hafva en gång förut
varit fördelta på andra särskilta Verk, ritan
att någon olycka deraf försports, och,
om Utrikes Ministern är Chef för ett Collegium
eller ej, tror jag att hans anseende
är lika väl förvandt.
Huruvida åter4 Ecclesiastique- och Uppfostringsärenderne
äro väl försörjde, om de
komma under Inrikes Ministerns förvaltning,
är en annan fråga. Jag tror, att deras vigt
är mycket större än deras mängd, och att
de derföre väl kunde få sin egen Styresman
inom StatsRådet, efter dervarande Ledamöters
antal medgifver sådant. För ordnings
och enhets skull borde då Academie-Canz,-  lererne afskaffas och Ministern bestrida da
functioner, desse hittills haft. Ibland andra
fördelar häraf tror jag vara den, att många
ambitionsfrågor mellan Universiteterna och
Läroanstalterna skulle försvinna, sedan desse
voro styrda efter lika principer och med
lika tillgifvenhet.
Att helt och hållet afskaffa Landshöfdingarnes
Domsrätt, torde blifva svårt, om ej
ogörligt. Detta ämne önskar jag måtte biif
-
Serskildta Utskottets Betänk anden. 713
va närmare utreddt, eller ock åt Oomitén fria
händer att derutinnan föreslå, sedan en sådan
utredning blifvit af densamma verkställd.
LagmansRätternas indragning finnér jag
till alla delar lämpelig, och förenar mig deruti
med Herr Munch af Rosenschöld.
I afseende på Städernas Jurisdictioner
®r jag a' lika tanka med Herr Borgmästaren
Hohn.
Vidkommande Borg-Tvättens bibehållande
såsom privilegierad Domstol i d» fall,
Herr Munch af Rosenschöld uppgifvit, ville
fag tillägga den inskränkning, att den endast
skulle få dömma i sådana mål, der Reglementen,
och ej allmänna Lagen, böra tillämpas.
Herr Borgmästaren IIol m Förslag, att
ingen tjenst pä stat borde uppföras för renskrifning,
bifaller jag oinskränkt, och önskar,
att det som allmän norm måtte blifva Coinitén
föreskrifvet vid upprättandet af nytt
förslag till de blifvande EmbetsVerkens Stater.
Hvad i de begge anförandena förekom,
mer om en Pensions Inrättning för Civilstaten,
om medel att förminska de tjenstsökan*
des antal, om Titlars afskafFande, som icke
motsvaras af verkligt innehafvande Embete,
om Befordringslagarne m. m. anser jag förtjena
den största uppmärksamhet, och tviflar
icke, att det HÖgloll. Utskottets Herrar Ledamöter,
som bättre än jag kanna förhållandet
i dessa delar, lära finna och föreslå
714 Serdklsita Utskottets Betinkanden,
tjenlig» utvägar, att häruti komma till ett
önskadt resultat,
Utdrag af Protocollet, hållet i Riksens Ilög.
lo fl. Ständers Serskildta Utskott den g
Maj 1Q18.
S, D, Efter skedd justering af Utskottets
till Riksens Höglofl. Ständer nu afgifvandg
Betänkande angående grunderna för en allmän
Reglering af Statens Renbeten och Tj änster,
afiemnade Herr Biskopen Doctor Ahli'
qvist ett så lydande skrifteligt anförande;
”Då jag instämmer i de allmänna åsigter,
sorn nu, enligt Plura!itet'ens beslut, blifvit
intagne, i Höglojl. Utskottets Betänkande,
torde dock. tillika mig tillåtas, att yttra
den särskilta mening: att allt hvad som
rörer speciella detaiiler och åtgärder, fogligen
tade kunnat och bort besparas, intill
dess man fått inhemta resultaterne af den
Comités arbeten och granskningar, åt hvilken
Kongl. Majit och Riksens Ständer lara öfverlemna
att söka en närmare och, så vidt
möjligt är, fullständig kännedom och öfversigt
af allt hvad sorn hörer till Rikets samiel
iga Collegiala Verk samt deras Tjenstemäns
både Embetsbefattningar och Löner”
Och skulle detta yttrande, uppå Herr
Biskopens derom gjorda anhållan, såsom dess
reservation åtfölja Utskottets Betänkande till
samteliga RiksStånde». Ut Supra.
.Ex Protocollo.
Carl 3 M af Lehnberg
Serskildta Utskottets Betänkanden< 7*5
Utdrag af Prdtocolleb, hållet i Riksens Hög'
lo/l. Ständers Serskildta Utskott den 16
Maj 1818.
S. D. Uppå Herr HofRättsRidet von
Roséns begäran, att dess till Protocollet för
den 6 i denna manad gjorde anförande måtte,
såsom dess reservation, få åtfölja Utskottets
Betänkande af samma dag angående grunderna
för en allmän Reglering af Statens Embeten
och Tjenster, fann Utskottet för
godt bifalla, att förberörde af Herr Hof*
RättsRådet gjorde anförande linge, såsom
bilaga till det redan afgångna Betänkandet,
blifva de respéctive RiksStånden meddeladt.
Ut Supra.
Ex Protocollo.
Carl M. af Lehnberg.
Utdrag af Protocollet, hullet i Riksens Hög~
lo fl. Ständers Serskildta Utskott den 6
Maj 1818.
S. D. Efter slutad justering af Utskottets Betänkande
angående grunderna för en allmän,
reglering af Statens Embeten och Tjenster, yttrade
Herr HofRättsRådet von Rosén, med förnyande
af sitt till Protocollet för den 22 sistlidna
Aprill gjorde anförande om i frågavarande
ämnens öfverlemnande till en utaf,
om de särskilta StyrelseVerken, erfarne och
kunnige män sammansatt Comités bepröfvan
-
r 716 Serskildta Utskottets Betåukanden.
de, att, som indragningar och förändringar
af Rikets Coliegier och Verk samt minskning
i Etnbets- och Tjenstmännens antal berodde
på den förenkling, så väl Allmänna
Lagen som Ekonomiska Författningar kunda
komma att undergå, det vore utan allt ändamål
att nu, och innan ett sådan förändring
af Lag och Författningar för sig gått, bestämma,
hvilka Verk och Embetsman borde
bibehållas för den nya Lagens och” Författningarnas
handhafvande och tillämpande, hvarföre
Herr HofRättsRådet, för sin del, icke
kunde understödja Utskottets i förnämnde afseende
afgifna Betänkande; Och begärde
Herr HofRättsRådet, att detta yttrande måtte,
såsom dess reservation, i Protocollet intagas.
Ut Supra.
Ex Protocollo.
Carl M. af Lelmberg.
Rättelser:
sid. 35. råd. 6. står: Förordningars läs: Anordningars
— 45. —- 4. nedifrån står; Lagstiftande läs: Lag
skipande
T
48* ~ il. står: Csnsions.inrättning läs: l’ea
sionsinrättning
-
ttr-flr 11 oocooooooooccocxa^oooooooooaoocjocoococxjoococxsi
N:r 111.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi- Utskotts Betänkande, i anledning
af åtskilliga väckta motioner om
förändringar eller förb ättringar uti skjut sväsendet,
och de i detta ämne utkornne,
nu gällande författningar.
3-^e i detta ämne till Utskottets handläggning
ifrån Respective RifesStånden remitterade
Memorialer och Anföranden äro :
i:o Ett hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln af Friherre Liljehorn G. A. uppläst
Memorial, hvari Herr Friherren anmärker,
hurusom stadgandet i 6:te punkten af Kongl.
Förordningen, angående några omständigheter,
som böra iakttagas vid Krono-, Kungs- och
Gästgifvare-skjuts m. m. af den 20 Juni 1809.
att efter en häst icke må åka mer än en -person
jemte den skjutsande, medförer den olägenhet,
att resande, som medhafver betjent,
nödsaka* för dess fortkomst taga serskild häst,
ehuru Kongl. Förordningen den n December
1766 uti 20 §. medgifver, att en tyngd
af 20 Risp. får äkedonet påläggas5 äfvensom,
i händelse den skjutsande icke finner
för godt sjelf åtfölja sin häst, utan anmodar
någon annan den återtaga, -len resande försattes
i nödvändighet, att sjelf köra ett ofta
okynnigt hästkreatur, och öppna de grin,
, Bihang f[11 i\ihs§t.^ Fröt. i8l7-i3»3 8“le 9imiL N:r 91 92.
718 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen.
öar, som under vägen kunna möta; i anseende
hvartill Friherren yrkat den förändring
i Gästgifveri ordningen, att det må vara
den resande tillåtet på en häst medtaga betjent,
mot erläggande af 6 sk. Banko ersättning
för milen till skjutsbonden, som nödgas
gå, för att återhemta sin häst, samt att,
om den resande icke är försedd med betjent,
der skjutsande icke må kunna vägra att vara
den resande följaktig tili nästa station,
då sådant fordras.
2:0 Memorial af Herr Elgenstjerna J.,
som öfverklagar det tryckande skjutsningsbesvär^,
i synnerhet i södra delen af Stockholms
Län, der Herr Elgenstjerna å sina
ägande Frälse-hemman skall sakna åboer, i
anseende till den betungande skjutsnings-skyldigheLn,
och ofta skall vara föranlåten erlägga
omkring 4 procent af ett hemmans
uppskattningsvärde till den, som efter accord
åtager sig att skjutsningen för hemmanet bestrida.
Till någon lindring för Landtmannen
i detta Onus, yrkar Herr Elgenstjerna skiutslegans
förhöjning till 16 sk. Banko milen,
och att författning måtte vidtagas om utbyte,
då sådant äskas, af Reserve-skjutsningen
emot Håll, såsom vida mindre betungande
för jordägaren.
5:0 Ett af Herr af Vingård, Johant
ingifvet Memorial, i likhet med dess vid sistliden
Riksdag uppläste, om förändring i nu
varande, för Jordbrukets förkofran hinderliga,
skjutsningssätt, samt i dess ställe inrättande
af Forvagnar; föreslåendes, att Forvagns
Inrättningen, afskild från Brefposten, till en
Eesv. och Ekon. Utsk. Betånkanden. 719
början blott infördes på vägen emellan
Stockholm och Götheborg, och att en Comité
sattes, som finge eig uppdraget, att anskaffa
nödigt antal vagnar med anspann, bestämma
Stationerna och tiden för körningen
emellan de således utsedda ombytesställen,
Upprätta Contracter, der sådane kunna träffas,
besörja inrättandet af ForvagnsContoir i Städerska,
der paketer kunna tili transporterande få
inlenmas, upprätta Reglementen och Taxor
till Kongl. Majlts Nådiga fastställelse, antaga
pålitliga postilloner och öfrig betjening för
inrättningen, hvilken Herr af Wingård anser
till en början endast böra begagnas under
sommarmånaderna, då det är af största vigt
för Landtmannen att få egua sin tid och arbetsförmåga
åt Jordbruket, Och förmodar
författaren, att man härigenom lätta t komöte
till erfarenhet, huruvida forvagns-inrättöingen
vore inom Riket anvnndhar, och i
hv^d mon den sedermera skulle kunna ytterligare
utvidgas,
4:0 Ett till fJögvördige PrestStåndet
af Herr Prosten J. C. Osterman ingifvet Memorial,
deruti, efter framställning af åtskilliga
exempel på den olikhet, sorn råder uti
de af Konungens Befallningshafvande inom.
serskildta Län vidtagne stadganden rörande
Gästgifverierna, oell de för resande samt
skjutsande meddelta föreskrifter, Herr Prosten
sökt visa bebofvet af enhet uti Författöingarne
i detta ämne öfver hela Riket, och,
i hänseende dertill, hemställt, om icke Karn.
marCollegium kunde få sig uppdraget, att,
efter jemförelse af dessa olika stadganden,
720 Besv. och Ekon. Utak. Betankamlen.
utarbeta en Författning, som borde gälla till
allmän efterrättelse, med rättighet likväl
för Kongl. Majrts Befallningshafvande, der
olika förhållanden och omständigheter sådant
nödvändigt påkallade, att i Ekonomiska och
PoliVemäl, likasom hittills, serskildt förordna.
5:0 Inom Vällofl. BprgareStåndet har
Herr G. A. Sjöstedt, såsom RiksdagsFulImägtig
för Staden Carlstad, i anseende till
de dryga utgifter, som denna Stads innevånare
måste vidkännas, i och för skjutsningen,
hvilken skall blifvit på Entreprenad upplåten,
yrkat dubbel skjutslega från Staden mot
hvad ä landet betalas, eller 04 ®k- Banco
för milen.
6:0 Likaledes har Herr Martin Thunell
uti ingifvet Memorial sökt visa otillräckligheten
af den skjutslega, som nu erlägges,
och föreslagit en tillökning deraf, så för
Staderna, som på Landet, någorlunda svarande
emot de besvär- och olägenheter, som
de skjutsskyldige äro underkastade.
7:0 Af Herr C. F. Linde, såsom Fiksdag.
Fullmägtig för Städerna Fahlun, Hedemora
och Säter, är anfördt, huru som Skjutsningsbesväret
tid efter annan blifvit för Städerna
fn.er och mer tryckande, samt att den
för dem gemensamma svårigheten att bestrida
skjutsningen i synnerhet är af känbar
verkan uti Fahlun, af de flera skäl, hvilka
han uti sitt Memorial anfört, 1 anseende hvartill
han ock yrkat rättighet för Städerne att
åtnjuta Skjutslega till dubbelt” belopp emot
hvad ä landet erlägges. Häruti hafva åtskilliga
af Vällofl. Borgare-Ståndets Ledamö
-
Best. och Ekon. TJtsk. Bctänhanden• 721
ter instämt, oell Herr Malmberg, uti serskildt
anförande till Protocoilet, i egenskap af
Fullmägtig för SöderTelje, yrkat, att skjutslegan
derifrån, som, i förhållande till de
stegrade utfodringspriserna, billigast bestämdes
till 32 Sk. Banco milen, alltid måtte utgå
till lika belopp, som från Hufvud;,taden,
enär skjutsningen, relatift, i intet fall skall
vara lindrigare för SöderTelje, än för Stockholm.
8:0 Uti Hedervärda BondeStandet bar
Riksdagsfulimägtigen Johan Earsson Filduncl
från Vesterbottens Län i ingifvet Memorial
framställt den önskan, att Ståndet matte till
Kongl. Maj:t omedelbart frambära en underdånig
anhållan om förhöjning i den för det
närvarande otillräckliga skjutslegan, heldst det
mera yore att önska, an hoppas, att Bondeståndet
kunde blifva från Siutsningsbesväret
alldeles frikalladt, och, efter Riksdagsmannens
tanka, Forvagnsinrättningen, åtminstone
i Norrland, omöjligen kunde bära sig. Och
har Riksdag»ful linägtigrn J. M. Hessing i
sammanhang härmed yttrat, det han ansåge
lämpligt, att fran de öfrige Respective RiksStånden
först äskades upplysning på hvad billig
grund ail slags skjutsning blifvit oprivilegierade
hemmansägare ålagd, innan Ståndet
med ärendet toge någon vidsträcktare
befattning.
gro Bancofullmägtigen Johan Olsson
Longberg har uti ett inom Hedervärda
BondeStåndet uppläst, och sedermera till allmänhetens
kännedom af trycket utgifvet, vid
-
722 Besv. och Elion, Utsk. Betänkanäen.
lyftigare Memorial, efter en historisk framställning
af Skjuts-Inrättningens öden och förändringar
ifrån dess uråldriga uppkomst
under Konung Magnus Ladulås, intill närvarande
tider, öfvergått till en omständelig
afhandling i 2:ne Momenter» först om de
förluster, Skjutsningen med 'jr för Landtmätaren
i dess enskilda hushållning, och sedermera
om de skadliga verkningar, deraf uppkomma
på Bondens moraliska värde och sedlighetj
hvarefter han sökt visa det lidande i
begge omförmälte afseenden, som Samhället
och hela Nationen derigenom tillskyndas.
Och då, i anseende härtill, han ock ansett,
det vara af högsta vigt för Jordbrukets bestånd,
näringarnes förkofran och sedlighetens
bibehållande hos allmogen, att nu varande
skjutsningssätt afskaffas, men de försök, sorn
på åtskilliga ställen blifvit gjorda att på enfcreprenade
upplåta Skjutsningen åt enskilda
misslyckats, hvilket han tror egentligen härledt
sig derifrån, att Entrepreneuren vid en
sådan inrättning merändels nödsakas lemna
dess Hästar, med hvilka skjutsningen bestrides,
till den resandes godtyckliga misshandling,
hvarigenom de inom kort tid förstöras,
och Entrepreneuren blottställes för nöd
vändigheten, att som oftast dyrt inköpa andra
i de afgångnas ställe, utom den kostnad,
sorn* till underhållandet af ett betydeligt antal
Skjutsgossar till Hästarnes afhemtnins,
åtgår; har BnncoFullmägtigen Longberg ansett
det öfverklagade onda, sorn åtföljer nuvarande
skjutaningssätt, icke kunna annorle
-
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden, 725
cles afhjélpas, än genom inrättande af Forvagnar
på de vägar, der tilloppet af resande
är starkast, och dervid föreslagit inrättningens
införande» på alla vä#ar, der minst 12
Hästar öfverhufvud dageligen utgå från hvarje
station, ehuru han anser densamma verkställbar,
äfven på de vägar, der mim t 6
Hållhästar äro arislagne, eller Skjutsning
med detta Häste-antal öfverhufvud dageligen
verkställes. Afståndet emellan Stationerna
föreslås till g:ne mil, och skjutsningen skulle
bestridas af en antagen Skjutshållare på
hvarje Station med en Vagn, dragen af gine
Hästar, och inrättad för 4 personer jemte
kappsäckar. Med denna anstalt skulle äfven
Postföringen förenas, och, hvad Staten derföre
borde betala, äfvensom hvad för förtskaffandet
af serskilda kappsäckar och paketer
kunde inflyta, borde tillfalla Skjutshållaren.
Härigenom skulle, efter författarens
uppgjqrda calcul, skjutsningsbesvär minskas
med |:lar af nuvarande Hållskjutsen,
och afskaflandet af liela Postföringsbesväret $
hvaremot Skjutslegan, som tillfölle Skjutshållaren,
om den, efter verkställd beräkning,
skulle förslå till Hästars inköp och utfodring,
formans föda och aflöning, Vagnars
underhållande m: rn: borde lill 18 Sk. Banco
milen för hvarje person förhöjas. Men, då
författaren befarar, att i början tilläfventyrs
vid åtskilliga Stationer skulle saknas personer,
sorn vågade åtaga sig den ännu oförsökta
befattningen, att på sådana villkor vara
Skjutshållare, har han föreslagit, att Förväg
-
724 Besv, och Ekon. Utslc. Bctänkanden.
narnes framskaffande viel de Stationer, der
dugelige Skjutshållare ej vore att tillgå,
skedde med Hållhästarne, sorn förut varit
till Gästgifvaregårdarne anslagne, då Gästgifvaren
borde erhålla 15Ö Rd., hvilka anses
motsvara Vagaens underhållande, hvaremot
Staten ägde til'godonjuta den besparda
Tostaflöningen, jemte afgiften för sådana
paketer och kappsäckar, sorn af andra
an resande medsändas. Sådant skulle
för de skjutsande, utom åtskilliga andra,
äfven medföra den förmon, att de på bestämd
tid finge verkställa skjutsningen, och
det vanliga väntningsdygnet försvunne, derigenom
en mängd Mans»och Hästedegsverken
öfver iliket samrnanlägdt bespardes,
hvarförutan det icke skulle vara af ringa
vigt för de skjutsande, att sjelfve få köra och
vårda sina Hästar. Memorialets författare
har likväl insett behofvet för en del resande
att anställa resor med egna åkedon, och,
med afseende derpå, föreslagit, att reserveskjutsen
till detta ändamål, på satt som hittills,
bibehölles, men skjutslegan för dess
begagnande skulle tiil 50 eller 100 procent
emot Forvagnslegsn förhöjas, och således med
27, eller till och med 56 Sk. Banco utgå.
I öfrigt har författaren sökt visa nödvändigheten
deraf, att Gästgifvaregårdar afskaffas
på åtskilliga smärre vägar, der de onödigtvis
blifvit inrättade, ofta till obetydlig genhet
för de resande, och tillika önskat att, utom
Embets- och Tjenstemän, då de resa
i Embetsärender, ingen sorn har egna fia
-
Besv. och Ekon. Utsk. Belänkanden. 725
star, der han bor eller vistas, må äga att
annorlunda, äb på Forvagnar eller till sin
liemresa fordra skjuto på närmare afstånd,
än 5*ne mi i fron‘sitt hemvist, samt slut. ligan
framställt det yrkande, att, ehvad ForvagnsInrättningen
bifailes elier ej, legan för ali
Gästgifvarskjuts genast må förhöjas till det belopp,
Sorn ofvan före blifvit för reserveskjutsen
föreslaget, eller minst 24 Sk. B:coför milen.
10:0 Riksdagsfullmägtigen Lars Olssofi
från Calmare Län har anfört, det han
för sin del ansåge möjligheten att i alla
landsorter inrätta Post- eller Forvagnar på
entreprenad-fot ännu. vara obevist och Outredd:
Meu under afvaktan af de resultaler,
som skola ådagalägga, huruvida inrättningen
vore inom Riket användbar eller icke, trott
det imellertid vara billigt, att den skjutsande
Allmogen någorlunda veder,gälles för de
tryckande olägenheter af närvarande Skjutsningssätt,
hvilka under en längre tid varit
föremål för dess gemensamma klagan; föreslåendes
i detta afseende, att Hedervärda
EondeStåndet matte förena sig uti en underdånig
anhållan hos Kong . Majtt om förhöjning
i Skjutslegan lil! 24 Sk. Banco milen,
och att de skjutsande må befrias från
skyldigheten att å annat ställe, än Gästgifvaregården
emottaga resande till fortskaiFande
annorledes, än efter, emellan den resande
och skjutsande ingången frivillig öfverenskommelse.
Uti hvilket anförande Riksdagsmännen
Svens Månsson och Pehr Pehrson
från Calmare, Matts Ericson från Stock
-
72(5 Eesv. och Ekon. Utsk. Beiänkanden,
holms, och Abraham Jönsson från ÖsterGöthlands
Län instämt.
11:0 Af Riksdagsmannen Per Benctsson
från Halland är uti Memoria! anfördt, hurusom
skyldigheten att bestrida fångars forslande
är i betydlig nion känbarare, än Gäst
*
O 7
gifveriskjutsen och nied vida större ansvarighet
förenad; i anseende hvartill Riksdagsmannen
ansett billigt och yrkat, dels att Fångskjutslegan
måtte fastställas lika som för
Gästgifveriskjutseri, dels ock att författning
mätte vidtagas, det till fångföringens bestri.
dande ej må an lås sådane hemman, som äro
mer än-gcdels mil från Landsvägen belägna.
12:0 Slutligen har Riksdagsfullmägtigen
Lars Olsson från Calmare Län yrkat förhöjning,
så väl i Krono- som Fångskjuts-legan med
50 proc. å dess nu vanande belopp eller 12
sk. Banco för milen å den förra, men å fångskjutsen
tili lika belopp med hvad för Gästgi.
veriskjutsen nu erlägges, eller framdeles
kan komma att bestämmas.
Då Utskottet, såsom en nödig förbere,
delse till fullständigt besvarande af den i
alla afseenden för Sveriges Jordbruk rich näringar
vigtiga fråga: Om dess uråldriga Skjutsinrättnings
bestånd eller möjliga förändring,
med omsorg granskat, icke allenast de motioner,
som i detta ämne vid innevarande
RiksMöte blifvit afgifne, utan äfven dan behandling,
som detta så ofta omtvistade föremål
fått vidkännas vid de föregående Riksdagar;
så har Utskottets uppmärksamhet
först blifvit fästad på det mindre lugn, som
alltid synes hafva åtfjijt dessa ofverläggnin
-
Besv, ock Ekon. Utsk, Betänkanden. 727
gar, och dernäst på de åtskilliga slutföljder,
hvilka, till hufvudsaken alldeles icke hörande,
likväl dermed blifvit oskiljaktigt framställda,
och således betydligen försvårat
omdömet i det hela; tvänne omständigheter,
af hvilka, vid all slags öfverläggning, den
senare merändels blifver en säker följd af
den förra.
Med ett tyst förbigående så väl vid de
inkomna anförandens upptagande, som vid
deras besvarande, af de mindre öfverlagd»
satser och ordalag, hvartill en del af Memorialens
författare låtit sig hänföras uti sin ifver
för den goda saken, och hvarigenom dea
fått det obehagliga, och alldeles icke behöriga,
utseende af något visst Stånds sak, kan
Utskottet likväl icke underlåta att vidröra en
■eller annan af dessa hänförelser, och söka ådaga'ägga
de misstag och orätta synpunkter,
sorn deraf föranledas.
I Sverige är det jorden, och ej någon
viss Samhcälls-Class, som skjutsar. En Ledamot,
af hvilket stånd som heldst, hvilken
är ägare af sådan jord, är äfven i detta fall
Skjutsbonde uti ordets rätta bemärkelse.
Sedan, efter nu gällande grundlagar, hvarje
Svensk man äger rättighet att besitta ali
slags jord, och således Bonden lika ofta kan
vara ägare af Säteri-jord, som Frälseman,
Prest eller Borgare af Kronoskatte, samt då
erfarenheten visar, att den så kallade Herremannen
ofta äger ett vida större Hemmantal
af sådan jord att ansvara, än bonden; så
kan Utskottet härutinnan icke inse något
sammanhang med den yrkade satsen, att
728 Besv. och Ekon. Utsk. Betiinkanden.
Skjutsningsbesväret är ett Onus, som endast
drabbar det Hedervärda BondeStåndet.
Skaile ater syftningen ledas derhän, att
Banden alltid blifver den, som lägger handen
vid Sjelfva skjutsningen, det är: ikläder
B i g beskaffenheten af Forman; så sker detta
under den aktningsvärda egenskap af Arbetare,
det vill säga, den seni på sådant sätt
redeligen förvärfvar sin utkomst, och ej i
egenskap af något visst Stånds Ledamot. Att
vara Forman, lärer således blifva den arbetande
Classens lott, hvad heldst skjutsinrättning
man ock må vidtaga. Och, då Svenske
Odalbonden icke egentligen karakteriseras
deraf, att han blott är Jordbrukare, ty det
äro äfven ofta de andra Stånden, utan deraf,
att han på en gång är sjelf' ägare, arbetande
Jordbrukare och Lagstiftare, ett * förhållande,
sorn, sa • ^et och fördelaktigt, framför
alla andra utmärker vårt Fosterlands Statsförfattning;
så synes detta Hedervärda Stånds
interesse blifva illa bevakadt, om man, genom
höjning eller sänkning a£ dess ståndpunkt
uti Samhället, ville rubba grundvalen
för dess tillvarelse såsom eget Riksstånd, och
derigenom förblanda dess medlemmar uti de
öfriga högie eller lägre SamhäilsCiasserna.
Då Utskottet å ena sidan visserligen inser
de olägenheter, som i sedligt afseende
härflyta af det sätt, hvarpå detta Orms, särdeles
Hållskjutsen, nu är inrättadt, samt alfvarligt
önskar, att dervid måtte vidtagas någon
fördelaktig förändring; kan det likväl,
å den andra, ingalunda medgifva, att, såsom
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. JQ.()
Jet uti Rikdflgsfnllmägtigen Långbergs Memorial
påstås, Sveriges Allmoge, i och får
sjelfva Skjutsinrättningen, blifvit föraktad
och förnedrad. Detta instämmer alldeles
icke med det omdöme, Som både in- och
utländska resande fällt öfver denna aktningsvärda
Allmoge, som är sjelfva grunden för
vårt samhällsbestånd. Tvärtom, bevisar aila
tiders Historia, och de i våra dagar utkommande
resebeskrifni.-gar, att just vår skjutsinrättning
är den, sorn af Utländningen varit
förmonligast bedömd. Genom denna inrättning
hafva den Svenska Allmogens urgamla
dygder, ärlighet, öppenhet, gästfrihet och
tjenstaktighet blifvit af Utländske män kände
och beprisade, såsom nadonaidrag, de der
icke äga samma upphöjda rum hos andra nationel-.
Hvad den omständigheten beträffar, att
Skjutsningsbesväret icke åtföljer all slags
jord, utan att vissa, så benämnda privilegierade
hemman äro derifrån undantagne, hvaruti
ändring, såsom en priliminaire-åtgärd, äfven
blifvit påstådd af Riksdagsmannen Wessing’,
så, ehuru icke Utskottet anser sig kunna detta,
såsom privilegii-mål, directe upptaga, bör
det likväl fästa uppmärksamheten derpå, att
denna åsigt icke heller hänför frågan mera
till det ena, än det andra Ståndet, så vida,
enligt hvad ofvan är anfördt, detta privilegium
icke afser ägaren, utan sjelfva hemmanet.
Att åter rubba en sådan jordens uråldriga
natur, hvarigenom olika onera blifvit
olika hemman älagde, skulle i detta, ej
730 Betv. och Ekon. Utsk. Bctlinkanäen.
mindre än i alla andra sådana hänseenden,
vara högst vådeligt för, äganderätten och den
säkerhet, hvarje enskild, såsom dess första
fordran af sa mhälls-inrättningen, äskar att
finna orubbelig. Det torde vara lika farligt
för allmänna säkerhetens bestånd, att
beröfva någon de förmoner, hvarunder han,
med derefter afpassad köpeskilling, sin egendom
innehafver, som att befria någon ifrån,
och på andra öfverflytta de skyldigheter, han
s eif genom fritt val iklädt sig vid inköp af
det hemman, hvars jord han gagnar.
Sedan Utskottet, dertill uppmanadt af de
inkomna Memorialens vidt omfattande fram*
ställningar, således sökt afleda de frågor,
hvil: a bortblanda sjelfva hufvudsaken eller
åtminstone gifva öfverlag gningarne derom
en orätt rigtning 5 så hillver det sökta resultatet,
att skjutsningsbesväret är ett onus,
som allestädes tillhörer jorden på landet, och
äfven i Städerna, der jord finnes, eljer dett
borgerliga rörelsen. Det verkelig» öfverlaggningsämnet
bl ifver då, om denna tunga, i
det skick den nu ar, fean förenas med jordbrukets
bestånd och huruvida, samt på hvad
Sätt den i thy fall bör förändras, så att landets
rörelse och öfriga näringar icke deraf
lida för våldsam skakning. Ehuru de olägenheter,
som åtfölja nu varande inrättning,
blifvit uti de ingifna Memorialen med nog
mirka färger skildrade, lärer likväl af ingen
kunna betviflas, att Skjutsinrättningen är,
utan jemförelse med något annat, den tyngsta
börda för Svenska jordbruket. Det éx
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande/t. 731
ej först i dag, man erkänt denna sanning,
och Utskottet skulle tro sig förgäfves upptaga
tiden med anförande af bevis för en sats,
om hvars fullkomliga enlighet mod förhållandet
och dagliga erfarenheten den allmänna
öfvertygelsen redan stadgat sig.
Utskottet anser derföre hcg t önskelig!:,
att några författningar och deraf följande utvägar
vidtagas, hvilka, om de ej genast och
för närvarande kunna afhjelpa det enda, åtminstone
uti en framtid öppnade för Jordbrukaren
några i detta hänseende mildrande
utsigter.
Men de medel, sorn härtill böra väljas,
äro icke lätta att bestämma. Upphäfvandet
af en inrättning, som från urminnes tider,
samt i så många Sekler tillhört nationen,
och liksom införlivat sig, ej mindre med
sättet att sköta handel och näringar, än med
sjelfva folkets vana och lynne, synes
böra med stor varsamhet företagas, om ej
brytningen skall blifva för' stark, resultaterna
falska, och det goda ändamålet just derigenom
förfelas. Af de tvänne utvägar,
sorn i detta fall framställa sig, nemligen enskilta
Entreprenader af skjutsinrättningen,
sorn den nu är, och Allmänna. Forvagn ar %
tror Utskottet Riksens Höglofl. Ständer hufvudsakeligen
böra fästa sig vid det sednare,
då den förra, tillstyrkt af 1809 års Ständer,
och på flera ställen utbjuden, samt äfven försökt,
icke synes hafva uppfyllt hvad man
väntat, ehuru den i en framtid, och sedan
Saken kommit i vederbörlig fart, troligen
732 Besv. och Ekon. Ut!K. Bctankanden.
här, som i andra länder, blifver det säkraste
botemedlet.
Då Utskottet således tillstyrker en hos
Kongl. Maj,t underdånigst skeende önskan,
att, i enlighet med hvad Herr nf Vingård
och Riksdagsfullmägtigen Longberg föreslagit,
försök måtte anställas på en eiler flere
af de största Stråkvägar med en Forvagnsinrättning,
som någorlunda svarar mot behofvet;
anser det af lika vigt, att denna önskan
åtföljes af es underdånig hemställan
om föregående undersökning efter Kongl.
Maj:ts höga godtfinnande, antingen genom
Dess Befallningshafvande uti dit hörande Län,
eller genom någon annan publik auctoritet,
till hvilken ärendets befordran i dat hela uppdrages.
Utskottet kan icke skilja' sig ifrån
den öfvertygelse, att sakens framgång, så
vigtig den äfven i och för sig sjelf må vara,
hufvudsakligen beror på en sådan förberedelse,
hvarförutan denna, annars härstädes alldeles
okända, anstalt skall misslyckas genom föreningen
af de nu gällande fördomar, och do
svårigheter, som ofelbart skola yppas vid
en oförberedd verkställighet. Det reglementariska
af en sådan inrättning, de noggranna
calculer, som böra anställas, och de öfverenskommelser,
sorn böra uppgöras till hafvand®
af alla förekommande hinder, allt detta beror
så hufvudsakligen på local-förhållanden,
att hvarken Utskottet, eller Riksens Höglofl.
Ständer kunna, med något hopp om
framgång, ingå uti pröfning, än mindre afgörande
af hit hörande detailler. Den till
-
Best) ock Ekon. Utsk, jBetänkandert. 733
styrkan, Utskottet i detta afseende gifvit, skil.
jer sig icke frän. det förfarande, Herr af Vingård
uti sitt nu ingi fria Memorial yrkat, mer
än- uti den omständigheten, att • undersökningar,
och derefter vidtagande anstalter böra
verkställas genom publica auctori teter. • Att
sådant kan utföras genom någon enskild Comité,
hvars Ledamöter vore utan arfvoden
för så mödosamma omsorger, och hvilken saknade,
de hjeipemedéi, Embetsman, äga till
Underrättelsers samlande och nödiga ordres
utfärdande, anser Utskottet föga troligt.
Hvad åter sjelfva inrättningen och de reglesnentariska
föreskrifterna beträffar, instäm»
-.mer Utskottet uti alldeles samma tankar,
med dem Memorialets författare sa väl nu,
sorn vid förra Riksdagen yttrat, och hvilka
föranledi åå varande Ekonomi-Utskotts Re-,
tänkande om Frakt- och Forvagns-inrättningen,
hvilket blef af Riksens Högloft. Stander
gilladt och antaget.
Ehuru fördelen af denna inrättning icke
kan sättas i tvifvelsmål, och således Statens
dertill skeendeallmänna bidrag,hvarförutan dea
knappast låter sig tänkas, synes' vara på sitt rätta
ställe, till undanrod jande af de- tyngder, hvarmed
Jordbruket basvaras 5 så kan likväl leks
Utskottet förneka vigten af Högloft. Statsutskottets
vid samma Riksdag afgifna Utlåtande,
att detta bidrag icke kan bestämmas,
eller någon tillgång för en inrättning af denna
art anslås, förr än planen hunnit utarbetas,
och ett bestämdt förslag, för Riksens HögBiJmg
till Riks§t, Prof, 18*7-18*81 8■■d«_ Saml, JHfer 93, 94.
654 Best). och Ekon. litsle. Betänkan den.
1 oH. Ständer framläggas. Men, åå företaget
alltid blifver för vågsamt för enskilda, och
för kostsamt och betungande för Staten, att
med blotta penninge-undergtöd besörja5 så
iinr» r Utskottet intet hinder möte, att, till
lättnad för bada, och såsom hjelpemedel till
sakens nödiga fart, den nu varande Hållskjut»
sen, der den finnes, och i vidrigt fall reservesk-utsen
må, på sätt Riksdagsfullmägtigen
l ongberg uppgifvit, få använda* till förväg*
n&rnes förskaffande, efter skedd undersökning
om dess användbarhet på hvarje serskild
Jocal. Likväl, då Utskottet tillstyrker
der^a utväg, tror defsig böra beledsaga den
med tvänne uttryckliga förbehåll : det ena,
att, till undvikande af collision, och intill
dess det blifver utrönt, huruvida Forvagns»
inrättningen kan uppfylla nu gällande Skjuts»
ordnings ställe, Håll- och Reserveskjutsen
icke a morlunda dertill upptages, än att deraf
öfverblifva tillräckliga medel till repandes
forts La lfa ada efter förra författningen 5 det
andra, att allmänna postinrättningen dermed
för det närvarande icke må sammanblandas, ej
heller de,densammas förskaffande rörande stad»
gaudeni någon mon rubbas, ehuru det må ankomma
på undersökning, huruvida båda inrättningarne
kunna förenas, och derigenom blifva
ett stöd för hvarandra inbördes. Men misstag i
nu anförda omständigheter skulle ej allenast
kunna förorsaka den vådligaste Stagnation uti
hela landets rörelse, utan äfven alstra en
fortfarande fördom emot inrättningen, sorn
Eesv. och Ekon, Utsk, Betänkanden, 735
tillintetgjorde alla de goda följder, kvilka
dermed blifvit åsyftade.
Sedan Utskottet i allmänhet, och efter
all den omfattning, ämnet,för det närvarande
tillåter, yttrat sina tankar öfver möjligheten
att förvandla nu varande skjutsfdifattning
till den med Jordbrukets fördel enlignre
Forvagns-inrättningen 5 så återstår att
afgifva serskildt utlåtande öfver de motioner,
som blifvit väckte lii! ändringar och förbättringar
i denna författning, med bibehållande
af det skick dsn nu äger.
1:0 Gemensamt uti flera Memorialer
yrkas Skjutsiegans förhöjning, af en del till
obestämdt, af en annan till utsatt belopp a£
16 till och med 24 sk. Banco milen, under
olika förbehåll at delta gällande pris, dels
för landet, dels för Staden, dels för beggedera.
Då Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskott vid 1815
års Riksdag, uti sitt då öfver detta yrkande
afgifna Betänkande, hvilket äfven af Respacliva
RiksStåndens pluralitet blef till alia daler
godkändt, så fullständigt utredt detta ämne,
att nu varande Utskott icke finner något
till sakens ytterligare utredning nödigt
att tillägga, så får Utskottet, med åberopande
deraf, såsom fullt öfverensstämmande med
dess egen öfvertygelse, endast afstyrka bifall
till den sökta förhöjningen. Då uti ofvannämnde
Betänkande med noggranna calculer blifvit
visadt, att skjutslega'., jemförd med 50 års
Markegång på Spanueuiål och ökedagsverken,
73^ Besv. och Ekon, Utsk. Betänkande»..
är fullt svarande mot hvad den i alla tider
varit, oberäkaadt den alldeles ej förmonliga
men väl menliga verkan, dess tillökning
medför för jordbruket, under Jemnadt afseende
pä den kortsyntes beräkning af ögonblickets
vinst, och ingen förändring sedermera
inträffat i något af dessa hänseenden;
så finnes intet skäl förevara, att nu, mera 5a
förr, tillstyrka en sådan förhöjning. Utskottet
kan likväl icke underlåta anförandet af
en anmärkning, hvilken, mer än alla andra,
framställer detta förhållande i ett klarare
ljus. Om fullt alfvare förefinnes, att,
medelst införande af Forvagnsinrättningen,
lindra jordbrukarens tunga af närvarande
skjutsningsanstalt, samt afleda dess håg ifrån
denna för dess åkerbruk oftast skadliga biförtjenst;
så skulle denna syftning rakt motarbetas
genom skjuts]egans förhöjning, i det
skick saken nu är. Att uti ett och samma
Memorial yrka båda dessa alternativer, synes
icke medföra full eonseqvence, då det ena
snarare föröker kärleken för gamla vanor, än
bidrager till att lifva hogen till undanrödjande
af de med det nya förslaget oskiljaktigt
förbundna svårigheter'. Ett helt annat
förhållande visar sig, när forvagnsinrättningen
en gång kommer till stadga och blifver
allmänt antagen. Då uppkommer en naturlig
fordran af betydlig skillnad i priset imellan
att färdas med denna inrättning och Ileservskjuts,
eller hvad sorn då kommer att
motsvara Extrapost, om någonsin Forvagnen
*kall blifva allmänt begagnad. Men för när
-
Beil), oeh Ekon, Utsk, Betånkandeii.
varande, och intill dess, tillstyrker Utskottet»
att skiutalegan matte förblifva, så i Staden
sorn på Landet, Hvad den nu stadgad är.
2:0 A»r gästgifvaregårdar o h skjutsnio
g.sanstalter måtte ,af.skaffas på de småvägar,
der sådane nu onödigt finnas, till icke
ringa försvårande för jordbruket, äfvensom
att afståndet okas till omkring tvänjae mil
emellan hvarje qvarblifvande Gästgifveri, har
äfven blifvit yrkadt. Utskottet kan icke annat
äo instämma uti denna önskan, sorn redan
vid föregående Riksdagar varit framförd
och bifallen, hvarföre det äfven lärer ankomma
på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att
efter Localförhållanden och skedda undersökningar,
i den ordning Författningarne utstaka,
med Länets innevånare samråda och beslut
fatta, efter den föranledaing Länets rörelse
fordrar.
5:0 Till det påstående, att ingen, sorn
har egna hästar, utom Embets- och Tjenstemän,
dä de resa i Embetsärender, måtte äga
rättighet att vid sin bortresa taga Gästgifvarskjuts
på närmare afstånd än 5 mil från sitt
hemvist, kan Utskottet icke tillstyrka bifall.
Det har val ej undfallit dess uppmärksamhet,
att missbruk kan göras af denna rättighet^
men ett i Lagen stadgadt totalt förbud skulle
i vissa fall å motsidan medföra ännu Större
olägenheter, hvarföre säkrast förblifves vid
dé, i detta fall, nu gällande föreskrifter.
4:0 Lika förhållande tror Utskottat * inträffa
med den af Riksdagsmannen Lars Olsson
yrkade motion, att en skjutsskyldig aldrig
738 Besv. och Ekon, Utsk. Eetänhanclen.
må kunna åläggas annorstädes, än vid gäst»
gifvaregården, emottaga den resande. Em»
bets- o h Tjenstemän skulle i detta fall, om
man ock åsidosatte alla enskildta förhållanden,
sakna medel till fortkomst ifrån det
ställe, dit deras förrättningar kallat dem.
M«', då Utskottet derföre tillstyrker, att nu
varande Författningar äfven i detta fall må
vara pallande, anser det likväl några af de
derifrån oskiljaktiga olägenheter Kunna förekommas
igenom det stadgande, sorn Kongl.
Maj:ts höga bifall torde underdånigt böra
hemställas: Att icke Gästgifvare vore skyldig
lemna hästar till något ifrån .sjelfva
©mbytet afskildt ställe, utan på skriftelig reqvisition
af Husvärden, eller den dess ställe
företräder, hvilken ifrån det ögonblick, då
skjutsen på dess gård anländer, ikläder sig
Gästgifvarens pligter och ansvar, såväl uti
hvad som angar den rasandes Pass, fortkomsträttighet
och öfriga uppförande, som de
Skjutsandes rättigheter och skyldigheter, i
enlighet med hvad Lag och Författningar härom
bjuda.
5:0 Att *på alla orter, så vidt möjligheten
raedgifver, ernå noga likstämmighet uti
Landets Lagar, anser väl Utskottet, lika
med Herr Prosten Osterman, vera af
mycken vigt. Men att, i afseende på nu varande
GästgifveriFörfattningars olika tillämpning
uti olika Län, uppdraga Kongl. KamxnarCollegium
någon Revision utaf dessa serskildta
stadgaaden, samt derefter skeende utarbetning
af en för hela Riket uti alla min
-
Eesv. och Ekon. TJtsk.% Betänk anden. 739
dre detailler allmänt gällande likstämmig
förordning, kan Utskottet icke linna
vara af nöden, utan anser Kongl. Maj:ts
Gästgifveri Ordning af 1754» jemte förfclaringarne
ax År 1766 och 1809, med flere i detta
hänseende utfärdade Kongl. Bref och Påbud
lemna tillräckliga föreskrifter, med undantag
af hvad som i Ekonomiska och mindre
Policemål är öfverlemnadt åt hvarje serskild
Länstyrelse, att efter olika lokalförhållanden
förordna. Min ds t tror Utskottet vara
lämpligt, att i närvarande tidpunkt anställa
en sådan revision, dä a las väntan är,
riktad på ,en förändring i Skjutsväsendet, som
troligen äfven skall påkalla behofvet af en,
ined derå fästadt afseende, förnyad och förbättrad
Gästgifveriförfattning
6:0 Någon förändring uti hvad. Kongl,
Brefvat af den 28 Juni 1809 uti 6:te punkten
föreslår, alt ejler en häst ej må åka mer än
en perlan jemte Skjutsbonden, eller att gångpenningar
ej i annat fall. bora mottagas än
då Ridhäst nyttjas, linner Utskottet icke eller
skäl att tillstyrka. Att föreslå någon tillökning
uti de skjutsandes skyldigheter på
en tid, då med så mycken anledning denna
tunga för åkerbruket öfverklagas, 6yneS
hvarken vara consequent eller, lämpligt.
Men, till undvikande af de uti Herr
Liljehorns Memorial uppräknade flere olägenheter,
uppkommande deraf, att ofta ingen
inställer sig till hästens återtagande, utan
en resande nödgas fara ensamj anser Ut
-
740 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanäen,
skottet den förklaring vara nödig, att, .såsom
en motsvara'd ' skyldighet, den skjutsande
bor åläggas ovilkorligen medfölja när och så
ofta han dertill af erin resande påkallas,.
7:0 Att, i enlighet med Herr Elgenstjcrnas
hemställan, ros Kongl. Maj:t i underdånighet
an å’Ia om utfärdande af en författning,
sorn tilläte vederbörande Landshöfding
gar att förändra Reserveskjutsen. tili Hållskjutsskyldigbet,
tiar derom af jordägaren begares,
finnér Utskottet så mycket mindre''nödigt,
sorn 8 §. uti of vananförde Kongl. Maj:ts
Nådiga 'förklaring af den 11 December ijfö,
Jemte flere derom utfärdade stadgande»!, tydell.
y en utstakar, huru Konungens Befallningslnafvand*.
''böra förfara, för att i laglig ordning,
afhjelpa en.'befunnen olika fördelning af
skjutsningsskyldighéten. Att åter, när som
heidst, och utan förebringande af andra skäl,
än sjelfva tungan, hvilken likväl ingått i beräkningen
vid hemmanets inköp, få reservskjutsen
förbvtt
föra cle skadliga följder, ätt all Reservskjuts,
dertill påkallad af belägenheten, skulle vid
någon Gästgifvaregård kunna alldeles försvinna,
hvilket gjorde omöjligt att skjutsen på
sådant ställe uppehålla.
Slutligen, och i sammanhang med detta
ämne, bör Utskottet yttra sig öfver de tvän»
ne Motioner, rörande lindring uti forselskyldigheten
af fångar och förhöjning uti kronoskiutslegan}
Men, då Kongl. Maj:t. uti
dess Proposition till Riksens Höglo!!. Ständers
Statsutskott af den 15 Januari inneva
-
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanäen. 741
rande år, i Nåder föreslagit ett nytt Regis®
mente, med dertill erforderligt anslag af
Statsmedlen för fångars forslande, och denna
Nådiga Proposition uppå StatsUtskottets tillstyrkan
blifvit af Riksens Högloft. Ständer
bifallen, hvarigenom ali direct tunga af fångföVselskyldighetcn
för de till detta ändamål an
l
■
slagne hemman upphört, så kommer denna lill
Ekonomiutskottet remitterade motion ätt alldeles
förfalla. Hvad atar beträffar den till
lika belopp med Gästgifvériskjutsen yrkade
förhöjning uti kronöskjutslegan; så, och ehuru
denna förhöjning, såsom utgående af Statsmedlen,
äfven egentligen tillhörer flög!. Statsutskottets
Utlåtande, ansar likväl Utskottet
för sin del den icke heller för Jordbrukaren
medföra någon serdeles fördel, i betraktande
deraf, alt hvad som ä ena sidan vinnes uti
en förhöjd lega, förloras å den andra medelst
förökad bevillning, och i samma proportion
förhöjda priser på kronospannmål och de flere
effecter, hvilka vanligen med Kronoskjuts
forslas.
Hvad Utskottet i alla dessa serskildta
hänseenden anfört, varder, jemte flera Ledamöters
enskildt yttrade tankar, Riksens Högloft.
Ständers pröfning och beslut vördsamligen
understäldt. Stockholm den 17 Aprill
1818.
742 Besv. och Ekon. JJtsk. Betänkanden,
Transsumt af Protocollet,hållet i Riksens Bog.
ty
lo fl. Ständers Allmänna Besvärs- och JE*
konomi-TJtskott vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 17 Apri l 1818.
Q
^krifteliga anföranden och reservationer
inlemnades
1:0 Af Riksdagsfullmäktige Carl Fredr.
Berg från Bohus Län och J. Andersson från
Skaraborgs Län, så lydande:
”Den reservation, jag och flere af mina
Stånds-bröder emot Höglofl. Utskottets Betänkande
rörande yrkad ändring i Skjutsinrättningen,
förhöjning af Skjutsiegan, tn. m.
anmält, få vi härigenom förnya, under närmare
anförande'af grunderna för vår serskilda
mening i ämnet.
Vi hafva ej be höft öfvertyga® derom,
att skjutsfrågan icke utgör någon ståndssak,
i hvilket fall dess afgörande icke vore något
önskoingsmål, utan vi veta nogsamt, att
det är jorden, och icke någon viss innehafvare
af den, som Skjutsningens Onus är
ålagdt.
Märkeligt är likväl, attingen af BondeStåndet
motsagt de motioner om lindring
deri, som äro gjorda, äfvensom att intet af
de öfriga Respectiva Stånden billigat dem.
D tta förhållande visar nog, hvilken saken
närmast rörer. Väl veta vi, att i senare tider
andra Jordbrukare än Bönder lagt sig
till skjutshemman, och' att Skjutslegans
trllvägabragte förhöjning från denna period
Jtan dateras. Om afseendet på vår sak, eller
Besv. och Elon. Utsh. Betänkande». 743
på. elem, som deri blifvit deltagande, ti! lynnnit
o‘s besogde fördel, Isan icke här utredas.
Om Höglofl. Utskottet funnit för mycken
värma, eller något mindre väl valdt uttryck
i de Memorialer i ämnet, sorn från
vårt Stånd inkommit, så vill det icke anslå,
att fästa oss vid ett misslyckadt drag,
om det ock skulle kunna finnas på en annars
saint och skönt tecknad tafla. Våra medbröders
r.it, redlighet och Fosteri ands-kär
•
O
lek äro oss kände, och en anmärkning på
deras Stil vore tn otacksamhet emot deras
möda. Då Riksdagsmannen Longberg säger,
att vi genom Skjutsinrättningen blifvit Uraktade
och förnedrade, har han haft tankan
mera fästad på d t behandlingssätt, Skjutsbonden
ofta röner, och de icke likgiltig^ följderna
deraf, än på det philosophiska i saken.
Sjelfva slafven blir icke förnedrad, 'då han
ger vika för våldet, och, om BondeStåndet
funne sig förnedra dt'genom skjuts-inrättningen,
hvad skulla hindra oss att afkasta en
hörda, som då vöre lika stridande emot våra
naturliga rättigheter, som den nu är emot
våra borgerliga? Om genott?, intrång på
dessas område vi äga en af utländningar för-7
träffas befunnen Skjuts-inrättning, så ersättas
vi föga af hans derpå slösäde beröm,
dä vi icke äro okunnige om den bedröfliga
contrasten i det vitsord, han lemnar åt vårt
Jordbruk, som genom nämnde inrättning sä
mycket lidit.
Under det vi följa Betänkandets gång,
anmärka vi derefter det lätta sätt, hvarpå
744 Eesv. och Ekon.
Högloft. Utskottet kommit från pröfningen
af elen så kallade privilegierade jordens yrleade
deltagande i Skjutsningsbesväret. Vi
finna denna Jords fritagande icke nog mati
vers dt, hvarken af faran att ålägga sådana
skyldigheter, ty den förtjenar ej afseende, ej
heller af den, att öfverflytta dem på andra,
ty det har ing na yrkat. Det ar ännu icke
bevisadt, att 6 Skjutsning en såsom ett allmänt
Onus någonsin blifvit af jordbrukaren anta~
gen, oeh om det än medföljt hans Hemman
i köp, så kan han ej betagas rättigheten att
pröfva dess1 grund, och söka efter omständigheterna
befrielse eli :r deltagande.
Det har ofta handt, att skjutslag blifvit
indragna och upprättade, på Hemman,
som från ålder ansett sig lika fria för den a
s jutcning sorn så kallad privilegierad jord.
Vi tro, att denna deruti bör deltaga, och att
skjuts ningen ej ensamt åligger den öfriga
jorden i Städerna o~h på Landet 5 och den
anmärkning. Högloft. Utskottet gör, att äfven
vi fä äga privilegierad jord, möta vi
med den öppna förklaring, att vi ej skola undandraga
oss skjutsning för densamma, då
andra ägare deraf lika billigt ingå i detta
åtagande.
Högloft. Utskottet, som nu kommit till
hufvudsaken, antar som en ovedersägelig
sanning, att skjutsningen är det tyngsta af
Svenska Jordbrukarens bördor, och önskar,
att utvägar måtto Annas till hans lindring.
Det är trÖ6tande för den betungade, att höra
en sådan grundsats, och man tycker sig va
-
Besv, och Ekon. Utsk. Bctankanden. 745
ra berättigad, att deraf vänta kraftiga resultater;
mea man återkommer snart från sin
lyckliga illusion, då Högloft. Utskottets åtgärd
till den skjutsandes hje!p består: '
1:0 I tillstyrkande af Forvagns-Inrätt»ing
på så svaga och vacklande grunder, att
dess v rkställighet till tiden ej kan beräknas,
och
2-0 Uti ovillkorligt afslag på all yrkad
förhöjning af Skjutslega». Man skall sannerligen
ej vara i my ket behof af hjelp,
om man blir belåten med denna.
Ett besynnerligt oblidt öde tyckes herrska
öfver dinna frågas afgöraade. Ekonomiutskottet
1S15, o»h det närvarande, utgår
ej från liba grundsatser; men deras beslut
blir enahanda. Det förra Utskottets Betänkande,
oaktadt godkändt af Pluraliteten i
Högloft. RiksStänden, och nu åberopa dt såsom
grundligt o :h öfvertygande, är efter
vår tanka grundfalskt, rikt på sopi ismer och
skäl, som icke äro några skäl. Mången redelig
man af 1815 års Högloft. Ständer hade
kunnat fälla lika dom deröfver, som den odödlige
Åtheniensaren öfver sin MedGenerals
anslag emot Grekelands flotta: ”det är
orättvist, men för oss nyttigt”.
Huru kan man i allmänhet vara känslolös
dervid, att den skjutsande får mindie
för sin skjutsning, än dea är värd? Vi vädja
derom till hvarje oförderfvad eller oförvillad
Landsmans samvete. På lika grund skulle
man ju kunna påstå, att Embetsmannen
ej bör ha mar än half lön, att köpmannen
74<5 Eesv. och Ekon. Ut sk. Betänkanden.
bör få mindre för sina varor än de kosta
honom, och Handtverkaren mindre för sitt
arbete, än det kan göras tili. Afvikelser från
sanningen och vridna framsta!iningar blotta
manga svaga sidor för anfallaren, och döda
den foglighet, som i hvarje fråga är borgen
för en rigtig undersökning.
Huru kan man så förvirradt påstå, att
skjutsen bör betalas ringa, för att hålla jordbrukaren
från HällS/tugan, då han, efter nu
varande ordning, nödvändigt skall vara der?
— På det sättet kunde ju en far gifva sin
son mångå varningar emot förförelse, och
likväl ålägga honom att hvar dag göra påhelsning
i ett vanryktadt hus.
Hvartill tjenar den länga jemföralsen emellan
Skjutslegan nu och för 50 år sedan.
Hvad bevisar denna undersökning annat, än
att legan aUtid varit för låg och jordbrukaren
alltid lidande. Hvarföre slösar man med
joller om' processer och Studentresor och
Forlegor. Man inhemtar deraf blott, huru
vanmägtigt invändningen slingrar sig, då den,
i brist af skäl, uppställer skenbarheter.
Detta vare sagdt om 1815 års Besvärsoch
Ekonomi Utskotts Betänkande. Dess
snärjande resonnementer skola ej förblinda
någon. Lindrigare måste vi dömnia om ett
inkast emot skjutslegans förhöjande, sorn
förekommer i nuvarande Höglofl. Utskotts
Betänkande och grundar sig på den farhoga,
att ett stadgande af deuna natur skulle motarbeta
den yrkade Forvagns* inrättningen. Den
logiska rigtigheten i detta arrengement kunna
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen.
vi ej motsäga, men elen öfverlägset kunniga
o;h skicklige - man, som framställt det, och
som här varit tvungen att behandla sitt ämne
emot den fina känsla af rättvisa, man vinner
på Philosophiens och Literaturens fält,
denne man skall förlåta oss, att vi erinra, det
Forvagnsinrättningen hufvudsakligen är föreslagen
som en lindring för den skjutsande, men
ej som en beqvämlighet för det allmänna. Vinnes
hufvudsaken genom en tillräckligt förhöjd,
skjutslega, så behöfves ej nämnde inrättning,
så biir alltid tillgång på Skjutshästar, utan
att inkalla dem på flere mils afstånd, så blir
skjutsaren ensam om denna näring, och den
egentlige Jordbrukaren blir ej mera i sådant
fall anlitad. Lyckliga utsigt, den vi ännu
hoppas af nationens rättvisa. Man skall ej
alltid yttra besynnerlig gensträfvighet vid att
betala skälig lega för Skjutshästen. Svensken,
i andra fall billig och frikostig, »kall ej alltid
härda sig emot sina Bröders klagan.
Nöjet att resa skall ej alltid anses lika med
behofvet deraf och detta senare ej dömmas
så vigtigt som Jordbrukets förkofran och
mångfalldiga medborgares trefnad.
Ehuru lifligen önskad, kan denna dag
vara fjerran, och imedlertid får man väl hålla
sig till det föreslagna hjelpemedlet, forvagnsinrättningen,
som af Höglofl. Utskottet
skall vara tillstyrktj men, man må genomläsa
Utskottets Betänkande så ofta man vill,
mer och mer skall den tanka födas, att Höglofl.
Utskottet icke uttryckeligen antagit planen.
Högloflig^ Utskottet länar all vigt åt Stats
-
748 Eesv. och Ekon, Utsk. Bctänkanäen;
Utskottets Betänkande 1815, sorn stadgar, att
undersökning bör ske och föreläggas Rikets
Högloft. Ständer, i nuta något anslag dertill
kan göras. Utskottet talar örn dessa undersökningar,
såsom villkor för verkställigheten,
hvaremot vi ej kunna anse d„ ssa åtgärder
vara andra än dam executionen brafver,
ty att denna är möjlig hafva Memorialen ådagal
åge. Höglofl. Utskottet skiljer vidare
Brefpostföringen derifrån; och vi räkna deremot
den som ett hufvud,vilkor för inrättningens
bestånd. Utskottet- yrkar gamla
skjutsinrättningens bibehållande intill dess
Forvagnslcrättningen vunnit stadga. Men
denna bör komma i gång och anlitas, och
detta kan ej ske, om icke vanliga skjutslegan
förhöjes, och, forvagnslegan sättes något
lindrigare. Låter man nu verkställigheten bero
på undersökningar, och dessas resultater
med eller utan afsigt blifva stridiga, så later
det sig icke beräkna, om siler när Inrättningen
kan komma i gång. —
Sedan Vi nu anfört våra anmärkningar
emot Höglofl. Utskottets Betänkande, utbedja
vi oss slutligen, att i korthet få upptaga
vår åsigt af saken i det hela, och hvad vi
deruti tänka och önska:
Att ålägga en viss del medborgare att
emot fastställd lega skjutsa de öfriga, var
och blir alltid en orättvisa, som aldrig kan
göras liden. Enda botemedlet vore alt upphäfva
all denna sfejntsningsskyldighet, och
endast bibehålla kronoskjutsen; men för denna
utväg tyckes ej allmänheten vara beredd.
Besv. och Ekon. Utså. Bétänkanden. 749
Att landtbruket och den enskilde lider af
sk jmstyngdeh är medgifvet, och då nu fångskjutsen
äfven blifvit lagd på reserv*- och.
hållskjutsaren, blir hans ställning sä mycket
svårare. Vi kunna ej föreslå någon annan
hjelp för honom, än skjutslegans förhöjning,
till mindst 24 sk. milen, och en forvagnsinrättning
till något lindrigare pris, på det
den så mycket mera måtte bii anlitad. Intet
skäl företer sig emot förhöjningen,
och intet lian bestå emot den fråga: hvarföre
skola en del medborgare betungas för da
ofrigas beqvämlighet och fördel? Forvagnsinrättningen
på stora stråkvägen, i förening
med postföringen och med de modificationer
af medbrodren Longberg foreslagne äro, anse
vi mycket verkställbar, och Statens bekostnad
derå blifva väl använd. Må hända skulle
månget Hållskjutslag sjelf hålla vagnar
vid betraktande af ds förmoner deraf vunnes.
I allt fall kan saken exequeras utan undersökningar,
sorn kunna bli länga och stridiga.
Ett påbud, att förslaget skall verkställas, häfver
betänkligheter, sorn annars alltid skola
stå i vägen. —
Vi äro bekymrade deröfver-, att våra Cornmittenters
uppdrag i detta ämne står i en så
svår contrast med öfriga R spe tiva RiksStåndens
önskan. — Vi kunna ej forsdala oss
lemo a dt förtroende, utan , genom oförklädd
framställning af sanna förhållandet i denna
länge omtvistade fräta, genom frimodigt forsvar
af en lidande medborgar-Glass, och geMihang
till liiksSt. IV v t, i8i7-*uL8 8 nå Sami, N;r 95 96
Eesv. och Ekon. TJtsk. Betahkanäetti
rom de oförfalskade och rättvisa afsigter, här*
vid leda oss.
Vi anhålla ödmjukeligen, att detta anförande,
med Högloft. Ut kottets Betänkande»
hvilket vi i öfrigt gilla, tili Respective RiksStånden
får åtfölja.
Härmed förenade sig Olof Olsson från*
Vesterås Län, Eric Johansson från Stora
Kopparbergs Län, Olof Hå katisson från Elfsborgs
Län, Lars Andersson från Carlstads
Län, G. Gustafsson fran Södermanland, Gustaf
Ifarsson från Stockholms Län, Joran
Jensson från Skåre och Ilans Michaelsson
ifrån Gefleborgs Län.
öro Af Riksdagsfu!Imägtigen Nils Månsson
fran Malmöhus Län:
”Då den så ofta omtvi tade frågan om
förändring af skjutsinrättningen i vart land
nu går att underkastas Högloft. Utskottets slutliga
prof i 'g, tord? det mig tilla tar, att i anledning
af beredningens afgifna'förslag till utlåtande
deröfver få framställa några anmärkningar.
Beredningen har ansett, att, innan den af
åtskilliga Stånds Representanter projecterade
Eorvagns-i* rättning kan till verkställighet befordras,
åtskilliga förberedande anstalter måste
vidtagas, samt det uppgörande förslaget
till denna inrättning förut underställas Riksens
Högl. Ständers ompröfvande. Jag vill ej erinra
något serdeles härvid, om ock det ytterliga
bemödande, mån visar för att uppfinna
hinder emot inrättningens snara iordningsbringande,
skulle gifva mig anledning till den
förmodan, att man icke äger någon allvarlig
Best). och Ekon. TJtsk. Betänkande/t,' 751
vill Ja att afhjelpa det onda, hvaröfver med så
mycket skäl klagas; men, i samma nion man
aflägsnar möjligheten, att i hela sin vidd se
©lägenheterna’ af närvarande skiutsningsanställer
håfne, tror jag, att man bort vidtaga
ett medel, sorn, åt minda to ne till något: del,
kunnat derföre hålla jordbrukaren skadeslös.
De redan anmärkta preliminaira åtgärder, sorn
'Beredningen till iakttagande föreslagit, skola
säkerligen föranleda dertill, att den önskade
radicalcuren länge uteblifver; och, vil! man
nu tillika för forvagnars införande stadga det
•vilkor, att dertill enda t får tagas den skjuts,
sorn ej behöfves för Besandes Bortskaffande
på förut vanligt sätt; så skall den ut-:r tvifvel
aldrig inträffa, ty hvar och en skal! för
sig anse förmonligast, att på .sistnämnde sätt
få göra sina resor, och forvagnarne blifva
då aldrig tillita de»
Jag kan således icke annat än yrka, att,
intill dess någon förändring i sk uirsnirtgsskyldigbetsn
Varder företagen, och jordbrukaren
befriad från det besvär han deraf nu
drager, betalningen för skjutsen måtte höjas
1 den mon, att detta besvär varder till fullo
ersatt. Beredning n har antagit, att närvarande
skjutsinrättning är en tunga för dem,
Sorn dermed äro baia^lade, eller, sorn vill säga
detsamma, att skjutsningen lör den dertill
indeldta, icke medför en vin< t, som kan
motsvara de kostnader, soto dess utgörande
erfordrar. Hvad värde äger då den slutsats,
man dragit af det förhållande, sorn * isai sig
vid jemförelse emeliam förra och närvarande
■752 Besv. och Ekon. Etsk. Bctänkanden,
tiders Spannemålsvärde, samt det under serskilda
tider olika belopp af skjutslegan.
Om concurrencen på vägarrie nu icke vore
större än förr, och skjutsningsbesväret således
nitra betungande, skulle den på sin höjd kunna
ådagalägga, att man nu icke äger mera skäl
än fordom, till klagan öfver för ringa betalning
för skjutsen, men ej att man tili en sådan
klagan saknar ali anledning. Alla Utländnin»
gar, som färdats genom Sverige, hafva förvånats
öfver det goda pris, hvarföre ilian här
kan göra resor. Landtmannen är således i
vårt Fädernesland mera betungad i detta afseehde,
än i något annat Rike; och likväl äger
lian äfven i andra fall lika svåra bördor som
de att draga. Mätte man besinna detta, och
att enda möjligheten att befordra jordbrukets
utvidgning och förbättring, är att lossa de
band, sorn genom den nu befintliga Skjutsinrättningen
trycka landtmannen, och lärer,
intill dess sådant skedt, ändamålet endast vinnas
genom förhöjning af nuvarande Skjutslega.
Efter uppläsandet häraf gjorde Riksdagsmannen
Nits Månsson det munteliga tillägg: att
han, ehvad Skjutslegan blifver förhöjd eiler
icke, ansågs CoopverdieSjömän icke böra såsom
hittills uciler deras resor i landet foits
af Fas med Gästgifveri kjuts; Och begärde
Riksdagsmannen i öfrigt, att dess nu gjorda
anföranden måtte till da Respact. RiksStänden
få åtfölja Utskottets afgifna Betänkande
i frågan. —
3:0 af Riksdagsfullmägtigen Olof Månsson
från Blekinge:
Besv. och Ekon. Utsk. Belänkanden,' 753
”Dl Höglofl. Utskottets pluralitet i så
ringa måtto behagat understödja de önskningar,
Sorn i flere af RiksStånden och hos Hedervärda
BondeStåndet allmänneligen varit
yttrade, om ändring och förbättring i Skjutsväsendet,
och Respectiva Utskottets derjemte
uti dess författade Betänkande om sättet och
medlen till olägenheternas afhjelpande hufvudsakligen
afvikit från de grunder, som jag för
min del anser vara de enda sanna och rätta; så
anhåller jag ödmjukast att deremot få reservera
tnig, igenom ett kort anförande af min
enskilda mening i saken.
Den är enkel och utan anspråk; mén, om
något hvar ålegat, efter sin inskränkta förmåga
följa öfverläggniogen, och deruti deltaga, hoppas
och tillförsel' jag mig benägna ursäkter
för det ofullkomliga uti mitt välmenta föredrag.
Höglofl. Utskottet har ej kunnat undgå,
att erkänna, och lägga till grund den obestridliga
sanning: att skjutsningsskyldigheten,
Sorn, betraktad i all sin vidd, omfattar, jemte
anstalterna för de P.esandcs fortskajjande
och beqvämlighet, äfven j>ostjörseln, sennt
Krono- och fångskjutsen öfver hela Riket, är
å landet ovillkorligen fästade vid jorden, och
med nu varande inrättning utgör den drygaste
och mest tryckande bland alla de tyngder,
hvarmed jordbruket annars i så många serskildta
afseenden finnes vara belastadt; Ett
förhållande, desto mera eftertänklig^- som
ingen med någorlunda kännedom af fäderneslandet,
lärer i sjelfva grundförfattningen kunna
vänta sig någon väsendteljg förändring.
7^4 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
I andra länder, gynnade af blidare feli»
mat, bättre jordmon, rikare population och
deraf
jean skjutsningen med. framgång öfvertaga» af
enskilda entrepreneurer och till stor del bescr;as
genom reglerade förväg nar j men hos
oss hembära, enligt alla tiders erfarenhet,
dessa slag" anstalter på långt när icke den
kostnad, som dervid är oundvikelig; utan måste
för skjutsningans bestridande de hemman
och lägenheter i allt fall vara påräknade, som
i.je om deras belägenhet och tillgång på hä«
siv dertill erbjuda nödiga bidrag.
Örn sådant af ingen sakkunnig kan motsägas,
gifvas ef t.r min tanka blott 2ne tillräckligen
verksamma medel att vinna den åsyfude
angelägna .förbättringen, nämligen:
i o att man utsträcker skjulstangsskyldi
g beten till all slags jord, som igenom dess
belägenhet i granskaptt af allmänna landsvägen
bör vara lika påräknad till deltagande
i detta allmänna onus, utan åtskillnad af dess
annars till äfventyrs olika natur, och derefter
genom skjutsiegans sammansättning, och ombytesSiationernes
omtänksamma inrättande, eftersträfva
den största möjliga jemlikhetvid
sk-utsbördans fördelning imellan Ilandets dertill,
efter min tanka, lika förbundna Jordbrukare;
och
2:0 att man förmedelst Sfe utslegans o"h
öfriga vilkorens förbättrande för de skjutsskyldige,
så vidt görligt är, efter hand söker
förvandla den hittills odrägliga Skjutsning»,
tungan till en åtminstone för . den arbetande
Bes v, och Ekon, Utsk. Betankanden. 755
klassen af Landets jordbrukare, någorlunda
gagnelig binäring,
Ju t derföre, att det slags privilegium,
hvarigenom en del hemman och lägenheter
för närvarande njuta lindring och befri*
else från skjutsningsskyldigbeteo, efter nu
gällande Regeriogslagar, är fästadt vid sjelfva
jordens olika Camera!-natur, och ej vid någon
viss medborgare-Glass ibland dess innehafvare,
synes inig denna, i sig sjelf orimliga
olikhet desto lättarp böra undanrödjas,
som intet serskildt Stånds interesse uppenbarligen
kan motverka den för ändamålet vigtiga
jemlikhéten. Vi vete, att jordens olika
natur ursprungligen härrör från medeltid
ens feodal-inrättning, hvilken i så mångå
andra, ännu vigti gare afseenden redan mäst
gifva vika för sednare tiders upplysning ; och,
om samma olikhet ej kunnat emotstå och.
hindra en billigare fördelning af Rustningsoch
Rotering sskyldigheten, eller utestänga den
privilegierade jorden från ett fullkomligen
jemlikt deltagande i Landets allmänna bevillning
efter föregången uppskattning af
dess värde; så ser jag icke, hvarföre den
skulle vara mera hinderlig vid uppkommen
fråga om nödvändig ändring och förbättring
af skjutsväsendet. Den consideration, sorn
vid detta tillfälle velat hemtas från egendomsrättens
föregifna helgd, är en lika stor sophism,
som att för grundskattens billiga
jemkning ovillkorligen vilja förutsätta nödvändighet
af en alldeles ny Landets afmätning
och fefning,. Hvar och en vet, gtt ia
-
75 6 B c sv. och Ekon. Utsk. Eethnkanden.
gen märkbar skillnad görns i köp och sala för
denna slags olikhets skald, utan att Frälsejorden
och sjelfva Säterierna endast efter ägornas
olika rymd och godhet dage!igen säljas
och kunna förvärfvas, till ungefärligen
samma pris, sorn Kronoskatte-jorden 5 och
jag kai pä alla dessa grunder ej begripa,
hvarföre icke all slags för skjutsningen lika
val belägen jord också skulle kunna förbindas,
att deruti för allmänt val taga lika del 5
med orubbeligt iakttagande af denna jern*
li hets princip, böra aila i gränskapet af
Stråkvägen belägna hemman och Lägenheter,
sorn hålla Hästar, vidare indelas, antingen
till Gästgifveri-Skjuts eller postförsel, och
Omby tes-Stationerna i allmänhet så afpassas
till u geiärligen 2;ne mils afstånd emellan
hvardera, att collision i möjligaste måtto undvikes,
och Gästgifverierna varda anlagda på
de ställen, der tillfället medgifver bästa tillgcncer»
för ymniga Reserve-Iag rundt, omkring.
på närmare eiler fjermare håll. —-  Hvad åter vidkommer Skjutslegans förhöjning
och villkorens förbättring för de
skjutsande, så påkallas den onekeligen i
högsta måtto af rättvisa och billighet, jag
har ej haft tillfälle närmare undersöka och
controllera de Calculer, hvarigenom Ekonomi-
och Besvärs-Utskottet vid 1815 års Urtima
Riksdag påstås hafva kommit tili det
1 e -nitat, att då varande Skjutslegan : skall
hafva stått i närmaste förhållande till Maikegångs-priset
på den förflutna tidens motsvarande
öfriga tjenstbarheter; men, om så
verkeligcn skulle förhålla sig, hav jag der
-
Bcsv. och Ekon. Utsk. Betånkanclen. 757
emot i grunden ingenting att påminna.
Då varuprisen i allmänhet genom våra
iinanciella operationer äro underkastade så
täta och betydliga ombyten ; gifves likväl
i min tanka ingen säkrare och mera billig
grund för skiutslegans bestämmande, än att
dbn, efer otternäs olika beskaffenhet, för längre
eller kortare tid regleras vid niarkegångssättningen,
och genom Konungens Befallningshafvandes
försorg tryckta Kungörelser och
Taxor anslås för resandes och skjutsandes gemensamma
efterrättelse. Ingen kan undgå
att känna den olikhet, som af liera giltiga
orsaker förefinnes emellan Arbets- och Ökedagsverkets
Allmänna pris i serskilda landsorter,
qch intet kan 1 sig sjelf vara mera rättvist,
än att denna olikhet, efter sanna förhållandet,
får komma så väl den resande, som den
skjutsande Allmogen, till godo. Mati har orätt,
att af en så beskaffad författning befara oredor
och confusion i verkställigheten, hvilka lika så
litet deraf skola uppkomma, som af alla andra,
efter fastställda Taxor och Varuprisens
olika förhållanden, skeende liqvider.
Deremot finnér jag för min del ingen
tillräcklig grund för den skillnad,
som nn för tiden existerar emellan skjuts3e?an
för Städerna och landet. Genom den
ymnigare tillförsel af alla förnödenheter,
hvarmed Städerna i allmänhet äro försedda,
och det frivilliga biträde, sorn kringliggande
allmogen, åtminstone de flesta tider pä året,
vanligen lemmar Städernas innevånare, äro
desse sednare oftast i tillfälle att, med lindrigare
känning än landsbygden, utgöra sin
Besv. och Ji.kon. Utsli, Betänkandet5,
andel i skjutsningen, hvarföre jag vördsam»
mast hemställer', om leke all skillnad i
skjutsleeaxis belopp emellan Städerna och Län»
det hädanefter bör försvinna, eller atniinstone
icke i annat fall äga ram, än dä en sådan
skillnad motiveras af locala omständig»heter,
som vid markegångs-sättningen kunna
oqh böra behörigen considereras,
Genom detta, i sakens natur grundade,
förslag undgår jag att närmare yttra mig om
beloppet, hvartill skjutslegan, efter min tänka,
nu genast bör förökas, såsom likaledes
beroende af olika local-förhållandej men obestridljgt
höjning i mun af öfriga varuprisens betydeliga
stegring i senare tider nödvändigt bör
äga rum; utom betalningen för Hästar, Ridsadel
och dea skjutsandes åkedon, eller egentliga
skjutslegan, håller jag före, alt en ny
och särskild afgift till den skjutsandes förmon
bör stadgas för sjelfva skjutsbodet, så
att hvarje resande, sorn hädanefter undgår
att uppehållas och vänta på skjuts, bör för
Skjutsbud lingen serskildt betala minst 4 s'c*
Råneo för hvar häst, och den, sorn vill nyttja
mer än 2,*ne Hästar, ovillkorligen vara förbunden
att skicka förbud.
Sedan de Skjutsandes villkor sålunda
blifvit förbättrade, tror jag Hällskjutsen öfver
allt kunna afskaffa* och indragas, och
-reserveskjutslagen deremot utvidgas och förstärkas,
samt med skäl åläggas, att efter den
åtgång erfarenheten gifver vid handen städse
hålla 2:ne eller flere så kallade Courirhästar
Best. och Ekon. Etsk. Betänkanden. 759
framme vidGästgifvar. gården till flen resandes
och skjutsandes samfällda beqvämlighet. Härigenom
vinnes den dubbla förmon, att skjutsfärd
der alltid box-jas med hvilade Hästar, och att
onödigt uppehåll i det närmaste förebygges.
Den enda Forvagps-inrättning, sorn i vårt
Iand möjligen skulle kunna bära sig, och %
betydlig matto komma allmänna skjutsinrättningen
till understöd, vore, att i förening
med Post-förseln tillåta 2:ne så kallade dubbla
Postvagnar med gine Hästar hvardera,
från och till hufvudstaden afgå hvarje vecka
pa de 2:ne stora stråkvägarne, Söder ut
tili linköping, och Ve- ter ut till Örebro,
På dessa 2: re punkter åts'.iljas och dela
sig, sorn bekant är, Stråkvägarne på sådant
sätt,att vanliga Postvägen från Jömköping
går öfver Jönköping, dirscte till Helsingborg,
hvaremot sido posten öfver Eksjö
och V xiö, på serskilda vägar afsändes till
Carlskrona,' Carlshamn, Christianstad och Y.
stad; likasom från Örebro en serskild betydlig
Postväg ligger igenom Christinehamn
och Carlstad, till Kongsvinger och Christiania
i Norrige, under det en annan, lika vigtig,
har sin direction öfver RJariestad, Skara
och Alingsås till Götheborg, Häraf föijer,
att de dubbla Postvagnar, sorn 2:ne gångor
i Veckan från Stockholm ankomma till Linköping
och Örebro, med anspann af 3:ne
Hästar och på sådan grund jemte Postväskan
beqvämligen kunna vara inrättade med
2:ne dubbla Stolar för 4 resande personer,
utom Postillons-platsen på kusksätet, uti
760 Eesv. och Ehon. JJtsk. EetanJcanden.
nyssnämnde 2:ne Städer, Linköping och Ö*
rebro böra, pä hvardera stället, delas i 2:ne
lättare och mindre Postvagnar, med anspann
af allenast 2:ne Hästar, och blott en dubbel
stol för två resande personer, utom Postillonsplatsen;
kommandes af dessa 4 mindre
Postvagnar den ena från Linköping öfver
Jönköping att gå till Helsingborg, och den
andra att taga vägen genom Eksjö till Nöbbelöf,
Stocketorp, Vexiö, Christianstad och Ystad,
lamt å behöriga ställen aflemna Postväskorna
till vanliga sidoposterna åt Carlskrona
och Carlshamn, likasom från Ör bro
den ena mindre postvagnen går igenom Christinehamn
och Carlstad till Norrige, och den
andra genom Mariestad, Skara och Alingsås
till Götheborg.
Genom dessa Postvagnars regulaira framoch
återgång fyra serskilda resor i veckan
skulle ett antal af 16 till 20 resande med
mera snabbhet och större beqvämlighet, än
nu för tiden sker, kunna åtfölja Bretposten,
till ansenlig lisa för Gästgifveri-skjutsen 5
hvarförutan Postverket i allmänhet,som med
rotfrihet oh flere andra betydeliga förmoner
för Fostförarne, ännu är i samma oförändrade
skick, som det i Drottning Christinas
tid aldraförst inrättades, i flere angelägna
delar kunde förbättras till Postcourserna,
efter senare tiders förändringar, anlagda nya
Städer och kortare väg)ar m. m. 5 dertill efter
min tanka i synnerhet hörer, att all postförSel
hädanefter på de allmänna vägar ovillkorligen
bör verkställas på lätta spjäl-kär
-
Best), och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 761
ror med en Häst och dubbel stol för tvänjie
personer, så att en resande derpå alltid
bredvid rostföraren bör tunna inrymmas,
och den tyngd af ettSkeppund, med Postväskan
och den resande inberäknade alltid forslas
af Bref-Posten, som Allmänna Lagen i iö
Cap. 5 §. Byggningsbalken i allmänhet förereskrifver,
och hvilken hittills vid Postverket
aldrig varit utkrafd.
Enär denna lyngdberäkning efter Hästarnes
antal öfver allt vid Post-förseln tages
i akt, uppkommer till båtnad för landets
och näringarnes inre Communication en ny
utväg, att jemte förenämnde anta! resafid',
med brefposten fortskaffa fyllnaden af större
paketer, efter serskild lindrigare Post-Taxa ;
en förmon, som för närvarande saknas, men
af allmänna behofvet länge varit efterlängtad
och påkallad.
Mycket vore väl i detaillerria af verkställigheten
att tillägga 5 men, då hela saken
efter sin Ekonomiska beskaffenhet är ett Regering
särén de, hvarom Riksens Höglo!!. Ständer
endast äga att afgifva underdåniga önskningar,
följer af sig sjelf, att alla reglemen.
tariska föreskrifter bero af Kongl Majrts
nådiga godtfinnande, och, efter vederbörandes
hörande, af Regeringen, med mognaste kännedom
af alla dit hörande considerationer,
bäst utstakas.
Imellertid hoppas jag lätteligen kunna
inses, hvad betydelig lättelse dessa angelägna
förbättringar af Postverket ofelbart skulle
medföra för allmänna skjutsinrättningen}
y<5ss Bésv. och Ekon. Utsk, BeUinkanäen.
och hvad utomordentelig vinst och tillökning
i Postintraderna, som genom sparade kostnader
och nya inkomster här, likasom i England,
måst* blifva en ganska fördelaktig påföljd
af danna hufyodsakliga förändring.
Vid sådana tillfällen, och då nya och
förändrade Ekonomiska anstalter påtänkas
till verkställighet, ankommer allt deruppå,
att det nyttiga nya tillskapas i sådan scala,
som fullkomligen öfver , nsstämmer med landets
egna tillgångar och behof, utan förvillelse
af andra Länders till våra omständigheter föga
passande exempel. AU Forvagns-Inrättning,
sorn i vårt land g4res vidlyftigare än
HU sagdt är, eller blott skiljas ifrån sin för
ändamålet högst nödvändiga förbindelse med.
Brefposten, bär sig aldrig, utan blifver i
längden en ny tunga för den skjutsande allmogen.
I frågan om Rronoskjutsn ingen tror jag
de flesta olägenh ter, så vidt görligt är, förebyggas
genom ett strängt handhafva fide af
de författningar, som i sådant afseende redan
äro stadgade, och, då Statsverkets tillgångar
Svårligen lära tillåta en allmän förhöjning
i Kronoskjutslegan ; önskar jag för min del,
att hvarje landsorts skjutsskyldige innevånare
kunde sins imellan åsämjas och öfverenskomma
om något lämp^ligt sätt," att, inom
hvart Län, genom så kallad lands-jemnad,
som i Rikets Norra Pro.vincer af ålder varit
införd, hålla hvarandra skadeslösa för den
olika tyngd, sorn hemmanens läge och öfriga
localoinständigheter ofta förorsakat bland
Éesv. och Ekon, Utsk. Br.tilnkandtn. 763
önftars, till deltagande i Skjutsningsbesväret*
lika förbundna medborgare. Om denna anstalt
1 allmänhet kom till stadga, skulle
det icke mer vara öbjet för Statsverket att
till lika och enahanda belopp, Sorn för Gästgifveri-Skjutslegan
bestämmes, betala kronoskjutsningen
på några få sådana serskildta
Stallen, der betydande inrättningar och depots
för landets försvarsverk, i förening med
sjelfva Landskapets egna läge och formation,
göra detta onus utomordentligt tryckande,
hvilket i synnerhet inträffar med Östra och
Medelstads Häraders Allmoge i Blekinge
Län, för hvilken jag har äran vara representant,
och hvilken i och för hemmanens belägenhet
närmast omkring Öriogsllattans hufvudstation
i Carlskrona under förflutna krigstider,
varit hugnad med förhöjd krono-skjutslega.
Dä Kongl. Majit Nådigst lärer vara
sinnad, att, under vissa stadgade förbehåll,
lägga FångförSeln på Gästgifverierna, torde
momentet minst vara inne, att deremot ntt
göra någon anmärkning; men annars, och
intill dess erfarenheten hunnit bestyrka ttya
Författningens nytta och användbarhet, Vore
jag för min d 1 mycket böjd, att i underdånighet
hemställa, om icke friska arrestanter
lämpligast kunde transporteras till fot, Fängelserna
imellan, under militairisk bevakning,
sorn med Krigsmagtens nu varande organisation
lätteligen syftes kunna åstadkommas
på alla behrifliga ställen i landet.
Dessa mina enfalldiga tankar Uti ett för
Vara hemmavarande Ståndsbröder sä ganska
764 Eesv. och Ekon. (Jtsh. Betänkande».
vigtigt ämne, anhåller jag vördsammast måtte
till Respectiva RiksStåndra få åtfölja Hög*
loll. Utskottets nu beslutade egna Betänkande.
4:0 Af Riksdagsfullmägtlgen Eric Johansson
ifrån Nyckelby och Stora Kopparbergs Län.
”Ifrån Fahlu Stad uti det Län jag är
Fullmägtig, får jag ailerödmjukast inför Höglofl.
Utskottet nämna, att, i anseende till deromkring
liggande flere Socknar, som äro
privilegierade för sin jord, Bergsfrälse kalladt,
och således frikända för all skjut-;, Allmogen
och öfriga, som äga skattejord, äro fördenskull
nödsakade icke allenast ansvara för
all kronoskjuts, utan äfven fångskjutsen till
och ifrån Landsfängelset genom förenämnde
Fräl se-Socknar. Gästgifveriskjutsen är äfven
Skatteallmogens enskilda tyngd, sedan
Fahlu Borgerskap slutar. Jag måste instämma
med mina Stånds-Cammerater. Skjutslegan
torde och bör vara motsvarande det
besvär, de så kallade skjutsskyldige lida, och
äro älagde fullgöra.
5:0 Af Riksdagsmannen Jon Jönsson
från Malmöhus Län:
’’Att medborgares rättigheter och skyldigheter
blifva jemt och lika förd dadé, bör
väl vara den Lagstiftande Magtens hufvudsakliga
föremål 5 äfvensom jemkandet emellan
den enas förmon och den andras bekostnad
och lidande; dessa äro de skäl och grunder,
hvarpå jag fäster denna min reservation
emot det af Riksens Höglofl. Ständers Ekonomi-och
Besvärs-Utskotts Anira Beredning
-Beil!, och Ekon* Utsk. Betänhanden.
fattade beslut att tillstyrka fortfarandet af
den ringa ersättning för utgörandet af Kronoskjuts,
som hittills varit stadgad.
Det ordas val, att skillnaden är ingen,
om denna ersättning är hög eller lag, emedan
den utgår af Stats-Cassan, och just de,
sorn utgöra denna skjuts, äro äfven skyldige,
att bidraga till StatsCassans intrader;
men denna princip har ingen i ig tig grund,
ty de fleste medborgare äro alldeles frie ffån
skyldigheten att utgöra kronoskjuts, och andre
så litet dermed besvärade, att det kan
vara dem likgiltigt, om derföre erhålles någon
betalning eller icke ; men deremot känner
jag orter, hvarpå detta besvär är ett verkligen
strängt Onus, samt Höst och Vär till
stor skada för dess åkerbruk, der Landtmannen,
i ofta svårt väder och våglag, får begifva
sig 2 å 3 mil bort til! det ställe, der
kronoskjutsen skall emottaga*, och derstädes,
utan all ersättning, får ofta bida i 8 å io
timmar, innan de uppgifna kronopersedlarne
ankomma, hvilka då, som oftast, äro af tungare
och svårare beskaffenhet, såsom Canoner,
gröfre virke, m. rn. kvilket skall fortskaffas
till ännu 2 mils, eller längre väg bort från
den skjutsandes hemvist. Är det då billigt,
att han, för utgörandet af detta svårare skjutsningsbesvär,
till råga på sitt lidande, skall
derföre erhålla en mindre betalning än dess
granne, som för sitt, af lika natur varande,
hemman är anslagen till utgörande af reservskjuts
vid den inom Byn, eller en fjerdedel,
högst en half mil, derifrån belägna
Bihang till RiksSt, Prot i8i7*i8<8j 8-de SupiL Å'-r 97. 98.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
GästgifvareGården, der han icke är skyldig,
att vänta mer än en timma utan, och 5 timmar
emot betalning ?
Jag, som icke kan Hnna någon billighet
eller rättvisa tili ett så olika bestämmande,
får derföre ödmjukast protestera emot alla
de beslut, som i någon mon föranleda till
fastställande af mindre lega för Kronoskjuts,
än hvad den är, eller framdeles blifver för
Gästgifveriskjutsen, samt anhåller, att denna
min reservation må i Protocollet inflyta och
genom Utdrag deraf komma till Riksens
Höglofl. Ständers kännedom och mogna bedömmande.
Ut Supra.
N:r it2. 1
Riksens Höglofl. Ständers A lmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts ytterligare Utlåtande
öfver föreslägne ändringar uti För_
fattningame rörande Husbehof s-bränvinsbränningen
och dermed gemenskap ägande
ämnen.
TT
Utskottets uti detta ärende, den 21 sistlidne
Februari afgifna, Betänkande har blifvit
årerremitteradi af samtliga Respectiva RiksStånden,
ined anmärkningar;
Hos Högt afl. Ridderskapet och Adeln:
Uti ProtocollsUtdrag af den 24 sistlidne
Mars, innehållande Memorialer och Anföranden
af Herrar Hummelhjelm, Friherre Wran*
Sesv. och Ekon. Utsk, Betänluindeh. <y6j
geh, Flach, Anharsparre, Grefve Hamilton,
Grefve von Lantingshausen, af Erin n an.
Friherre Boije, von Stael, Grefve Spens,
Manner stam och Ceder sch Id.
Ilos II gvordiga Pr estStåndet:
Uti ProtocolUUtdrag samilia dag af H°rrar
Professor Wiikman, Corn minister 'ierge»
gren, Professor Thyselius, Prosten Sv. Ahnqvist,
Professor Agardt, Prosten Renström,
Prosten Kolmodin, Prästen. Felenius, Bi köpen
Doctor Faxe, Prosten Ek, Professor horssell
samt Prostarne Sä" e Och linhe.
Hos Hällöf! Borgared t undet:
Uti ProtocollsUtdrag samma dag af Herrar
, Arfvidson, Kje lander, Leffler, Färdström,
Eckhoff, Fogelmark, Thunell, Ehlund,
Litthe, Schotte, Holm, linderberg och Westin.
Ilos Hedervärda BondeStåndet:
Uti ProtocollsUtdrag den 04 oc^ 31
Mars samt den 1 och 4 April! af Riksdagsfullmägtige
Anders Joachimsson från Östergöthland,
Jon Ionsson från Blekinge, Anders
Sandsten från Jönköpings Län, Johun Longberg
från Gestrikland, Nils Monsson från
Malmohus Län, vire Taleman en Hychert,
Anders Danielsson vrån Elfsborgs Län, Ber
Nilsson från Christianstads Län, Johannes
Olsson från Elfsborgs Län, Börje Borjesson
från Halland, Per Isacsson Myrång från
Gottland, Per Bengtsson från Halland, Måns
Persson från Blekinga, Lars Carlsson och
Petter Svensson från Skaraborgs Län, Petter
Persson och Jonas Jonasson fran Calmara
I
j6q B esv. och Ekon. Utsk. Betänkande!!.
Län, Abraham Persson från Stockholms Län,
Johnn hutberg från Norrbotten samt Johnn
Wiklund från Vesterbotten.
Då Utskottet, efter frenne i förevarande
ämne under denna Riksdag redan afgifna
vidlyftiga Betänkanden, nu skall yttra sig
för fjerde gången uti ett hushållsmål, nästan
lika mångsidigt, som de vidt åtskilda
åiigter och intressen, under hvilka det kan
betraktas, skulle det anse sig icke väl använda
Riksens Högloft. Ständers dyrbara och af
en vis Öfverhet till andra vigtiga öfverläggringsämnen
påkallade återstående tid, om
ofvannämnde anmärkningar, utgörande femtiotvå
fulla ark, upptogos och till sina serskildta
påståenden resumerades. De innehålla
utan undantag sådana med större eller
mindre vidlyftighet anförda yrkanden och
förslag, hvilka dels äro allmänt kända, dels
tillförne blifvit under flere olika former
framställda till Respective RiksStåndens kännedom
och ompröfning.
Men Utskottet önskade i dess ställe leda
Riksens Höglo fl. Ständers uppmärksamhet,
likasom de redan fästat sin egen, på beskaffenheten
af de gjorda motionerna. De innefatta
oftast rakt motstridande önskningar, af
hvilka den enas uppfyllande utesluter möjligheten
af den andras, och kunna följaktligen
lika svårligen sins imellan, som med
hvarje Författnings vederbörliga enhet uti
principer förenas. Ehuru hvarje anmärkning,
serskildt uppfattad, visserligen alser ett uti
vissa hänseenden nyttigt ändamål skulle de
Eesv. och Ekon. TJtsk. Betul;anden. 769
likväl sammantagna troligen ntgöra något
helt annat, och framkalla vida åtskilda verkningar,
ifrån dem, hvilka Memorialens Författare
sjelf vo sig föreställt, vid deras första
uppfattning.
De fleste äga likväl en märkelig och
må hända den enda möjliga föreningspunkt,
nämligen: ett fullkomligt bibchållajtde af nu
gällande Författningar, rörande den fria
Husbehofs-Bränvinsbränningen, samt dermed
förbundna R.eglementen och Folisemål. Med
undantag af de fall, då individuella fördelar
tydligen föranledt ofvarnamude derifrån a£-  vikande önskningar, synes allmänna opinionen
nästan hafva stadgat sig till förmon för
detta bibehållande.
En Ledamot af Hedervärda BondeStåndet
har yttrat sig: ”Jag tror, att 1815 års
Bränvins Förordning är den bästa vi någonsin
ägt, och hvarföre jag äfven skulle Önska,
att den vore Constitutionel, för att ej kunna
beständigt undergå sä många stridiga
förändringar eller vid hvarje Riksdag b ifva
föremål för så många vidlyftiga och onyttiga
öfverldggningär." Ehuru Utskottet
visserligen icke kan till pröfning upptaga än
mindre tillstyrka något afseende å en sådan
motion, rörande Ekonomiska Lagstiftningen,
har det likväl trott sig böra den anföra,
såsom ett enkelt och naturligt uttryck af
det bifall, hvarmed nämnde Författning varit
af Nationen emottagen, och som den ännu
bibehåller.
Att Utskottet äfven delat denna sakens
770 Ersv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden,
åsigt, tror det sig tillräckligen bafra ådagalagt
genom de premisser, framställningar
och slutföl ider, hvilka uti redan afgifna Betänkandet)
blifvit för Riksens Högloft. Ständer
framförde. Uppmanadt genom de derom
talrikt inkomna motioner och den då rådande
sinnasstätnmmngen, ansåg det sin pligt
likmätigt, att ingå uti pröfning af de förändringar
och förbättringar, hvilka yrkades såsom
gagnelige och kunde äga rum vid öfversigten
af hit hörande ämnen. Af sådan
föranledning och i delta hänseende, uppgjordes,
efter sorgfälligaste granskning, de förslager,
hvilka uti det återremitterade Betänkandet
äro upptagne och Riksens Högloft.
Ständers ompröfning underställde. Utskottet
finner icke heller uti nu åtfoliande Mcmorialer
nägra skäl anförda, som kunna verka
pä Utskottets öfvertygelse, hvilken det orubbad
bibehåller, och får derföre ytterligare
till tyrka Riksens Högloft. Ständer, ätt de
uti detta Betänkande uppgifna grunder antaga,
i händelse några ändringar nödvändigt
skola företagas. Men, leddt af ofvannämnde
framställningar, och de ingifna motionerna,
får Utskottet nu tillägga det andra Alternativet,
som är : att utan förändring tillstyr
ka
bibehållandet af Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordningar angående Husbehofs-Bränvinsbränningen
m. m. af den 6 September
och den 20 December 1815, samt emot
Svalg och Dryckenskap af den 24 Augusti
1813, såsom en tjenlig utväg att förena allas
önskningar, sä vidt nämligen och i den
Eesv. och Ilion. TJtsk. Betänhanclcn. 771
nion de möjligen kunna förenas. Utom den
tjenlighet för ändamålet, den precision och
den lyckliga medelväg, sorn dessa Författningar
visa; finner Utskottet till deras oförändrade
fortfarande ett nytt skäl uti den sig
annars företeende svårigheten af en ökad Bevillning.
En värd Ledamot af Höglofl.
Bidderskapet och Adeln har väl önskat upplysning,
"huru många de 'åro i lida Riket,
sota nu innehafva och nyttja ine Nittio
kannors pannor", samt följaktligen ”beloppet
af den deremot svarande afpiften." Men
Utskottet ser sig icke i tillfälle att en sädén
upplysning lemna, då vederbörande Collegier
och Embetsverk på efterfrågan gifvit
det svar: att beskaffenheten af de inlemnade
redogörelsers sammandrag, i brist af serskilda
specificationer, icke medgifver en sådan
detaillarad uppgift, blott alt hela summan
af Bevillningen i och för Bi anvinstillverkning
och consumtion år 1816 uppgick till
425,789 Bd. 16 sk. 8 rst. Banco ; — Dock
synes man icke utan skäl kunna antaga, att en
ej obetydlig del häraf, i anseende till den
större progressiva afgiften, utgöres af tillverk*
ningsrättigheten utöfver 90 kannor, igenom
hvilkens upphörande skulle visa sig en brist
uti den påräknade summan, som kunde blifva
ganska lurig och känbar, att i närvarande
finanpiella krisis på a^snat sätt fylla. Slutligen
torde det äfven blifva ett för framtiden
icke alldeles onyttigt prejudicat, om vid ett
enda Biksmöte dessa för Nationen i Ekonomiskt
afseende så vigtiga stadganden förblef
-
77'2 Eesv. och Ekon. Utsk. retänkanden.
vo oförändrade och derigenom försatte i
tillstånd att framvisa pålitliga och för ändamålet
verkligen upplysande Resultater,
Hvilken helst af de 2ne nu föreslagna
alternativer Riksens Höglofl. Ständer skulle
finna för godt att antaga, så lära de af Utskottet
uti 8 och it Momenterna i dess förra
Bvtän ande föreslagne och af Riksens Höglofl
Ständer redan bifallne åtgärder, rörande
Bränvinspannors uppmätning och justering,
böra förblifva i sin lulia kraft, såsom
icke innehållande några förändringar, utan
endast ett förtydligande af nu gällande Författningar.
Sist får Utskottet anmäla, att det väl
icke för sin del inser, huru någon tvetydighet
kan uppkomma af Betänkandets 6te Moment,
hvarest omtalas rättigheten för en
hvar att begagna till och med 50 kannors
panna, och således än mer 35, som är
den minsta, hvilken uppgifves med fördel
kunna användas vid Potatoesbrähningen. Men
då frågan om en sådan tvetydighet inom
Hedervärda BondeStåndet uppstått 5 så bör
Utskottet förklara, att dess mening är, och
icke kunnat vara annat än den, att till svar
på en derom inkommen motion upplysa, det
en sådan rättighet redan är i Lag gifven, men
ingalunda att rubba den för hvarje Svensk
medborgare i samma Lag förvarade rätt, att,
med hvad egendomsvärde sorn helst, begagna
en panna af 16 kannor och derunder, om
honom så godt synes.
Besv. och Ekon. TJtsk. Betäiikanden. 773
och förklarat, understa
te en Ledamots fortfarande aersKi o a mening,
Riksens Högloft. Ständers ytterligare
pröfning och afgörande. Stockholm den 28
X 'öYJ.<otut talades anfort, tillagt
Aprill 1818.
Transsumt nf Erotocollet, hållet yti Riksens
Ilo glo/l. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskott, vid Urtima Riksdagen
i Stockholm, den 28 Aprill 1818.
S. D. id Beslutets fattande om Utskottets
ytterligare utlåtande öfver föreslagna ändringar
uti nu gällande Författningar rörande
Husbehofs-Bränvinsbränningen och dermed
gemenskap ägande ämnen, åberopade Herr
Prosten Säve sitt förut ingifna Anförande,
såsom ännu varande dess tanka i detta ämne.
Ut Supra.
Uti ProtocollsUtdrag af den i5de sistlidne
Aprill, ankommet till Ptiksens Högiofl. Ständers
Allmänna Besvärs- ooh Ekonomiutskott
den 24de i samma månad, har Högvördige
Prästståndet, hvarmed Hedervärda Bondeståndet
uti en sednare expedition sig äfven
förenat, anmodat Utskottet, att skyndsam
-
N:r 113.
Vördsamt Memorial !
774 Ecsv. och Ekon. Vtik. Betänk anden.
ligen tillställa Högloft. Ridderskapet och Adeln
samt Yällofl. BorgareStåndet hvar sitt
exemplar af Utskottets under den % nästlidne
Januari till Respectiva Prest- och
BondeStånden aflåtna yttrande, äfven den af
Välbemäldta Stånd gjorda remiss af Prosten
m. m. Herr Doctor Stenhammars Memorial,
angående saknad eller fördröjd verkställighet
af Kongl. Maj-.ts och Riksens Ständers vidtagna
beslut, uti åtskilliga, Rikets inre hushållning
rörande, ämnen.
Utskottet finner, sig väl hafva handlat i
fullkomlig enlighet med Grundlagen, då det,
i följd af RiksdagsOrdningens 44 §• endast
till de remitterande Stånden aflemnat ofvan»
nämnde Utlåtande. Men, då Respectiva Prestoch
BondeStånden nu först, ehuru så lång
tid förflutit, meddelat sin begäran om Cornjnunication
roed de öfriga Stånden, har Utskottet
ansett sig icke böra densamma förvägra
3 utan får härhos vördsamligen bifoga
en afskrift af berörde yttrande, till den åtgärd,
hvartill Högloft. Ridderskapet och Adeln,
samt Vallofl, BorgareStåndet, enligt
ofvan anförde I,agens rum, kunna sig befogade
finna. Stockholm den x Maj 1818.
(Den Sberopade Handlingen finnes förut tryckt under
N:o 6 i denna Samling sid. 64.)
N:r 114.
Vördsamt Memorial !
Tm fullgörande af Högvördige PrestStån
-
Besv. och Ekon. Etik. Ectankanclcn,
dets anmodan tinder den 15 sistlidna Aprill,
hvarmed Hedervärda BondeStåndet, tinder
den 2*5 i samma månad, sig förenat, har
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet under
denna dag till Höglofl. Ridder-kapet och
Adeln samt det Vällofl. BorgareStåndet expedierat
hvar sin afskrift af dess under den
lg sistlidne Januari afgifna utlåtande öfver
Prosten Herr Doctor Stenhammars Memorial,
angående saknad eller fördröjd verkställighet
af Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers
vidtagne Beslut uti åtskilliga Rikets inre
hushållning rörande ämnen.
Ehuru Utskottet ansett sig icke böra i
så måtto vägra fullgörandet af de Respectiva
Prest- och BondeStåndens nu meddelade
begäran; kan det likväl icke förändra sin öfvertygelse,
att hafva laglikmätig! förfarit,
då det endast till välbemäidta Ständ, hvilka
nämnde Memorial remitterat, återlemnade
detsamma, jemte anmälan af de skäl, som
hindrade Utskottet, att det till någon åtgärd
upptaga. Utskottet får derom vördsamt erinra,
att den af Högvördige PrestStåndet åberopade
RiksdagsOrdningens 44 §. innehåller
2ne serskildta Stadganden, det ena : då någon
Konungens Proposition, äfvensom uti
RiksStånden väckte allmänna frågor blifvit
af behöriga Utskott till utredande upptagne,
i hvilket fall ett exemplar af Utskottens yttrande
må hvarje Stånd tilldelas ; det andra
åter, som här inträlFar : enär Utskott ' ill ^
återlemna något ifrån ett eller flera Riks
-
776 Bmi. och Ekon. Utsli. Betnnkanden.
Stånd remitteradt mål, såsom till dess befattning
ej hörande, då stadgas med uttryckliga
ord : att Utskottet bör afgifva sitt utlåtande
till clet eller de Ständ, som remitterat,
samt derefter afbida samtliga Ståndens, eller, i
händelse af bristande pluralitet, ConstitutionsUtskottets
yttrande, under hvilket Utskott
målet anses höra.
Då Hare månader förflöto, utan att någon
så beskaffad återremiss i detta hänseende
förspordes, i följd hvaraf Utskottet, utan att
handla emot Constitutionen, ej kunde ytterligare
upptaga detta Memorial: ansåg Utskottet,
ehuru det ingalunda var dess pligt, sig
böra enligt bifogade ProtocoIlsUtdrag vidtaga
den enda utväg, som stod i dess magt, för
att öppet för en hvar, som vill göra Utskottet
rättvisa, ådagalägga, att det icke undandragit
sig eller underlåtit något, för att kunna
målet i laglig ordning behandla.
Af denna recit om sakens förhållande
ifrån dess början till dess nu ägande skick,
lära Respectiva Prest- och BondeStånden nogsamt
intaga, att Utskottet i allo fullgjort sin
skyldighet. Men för det närvarande linner
Utskottet sig icke kunna lemna något ytterligare
utlåtande i sjelfva hufvudsaken, och
än mindre öfver några af dess delar, eller
hvad sorn vid dess återremiss blifvit tillagdt
och förklaradt, förrän samtlige BiksStånden
lemnat sitt utlåtande, hvarthän de anse målet
höra, hvilket Utskottet får härmedelst
Best), och Ekon. Utsk. Betänhanden.
vördsamt tillkännagifva. Stockholm den i
Maj 18x8.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Stcinders Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskotts Plenum vid Urtima
Riksdagen i Stochholm den 25 Mars 1818.
§ 4-
Herr Grefven och Ordföranden trodde sig
böra erinra Utskottet om det ännu besynnerligare
förhållande, som inträffat med Herr
Doctor Stenhammars uti Högvördiga PrestStåndet
den 5 Januari gjorda Motion rörande
saknad eller fördröjd verkställighet utaf
Kongl. Majrts och Riksens Ständers fattade
Beslut. Sedan detta Memorial utaf Respectiva
Prest- och BondeStånden blifvit till Utskottets
åtgärd remitteradt, återlemnade Utskottet,
enligt RiksdagsOrdningens 44 §• ^et*
samma, såsom sin befattning ej tillhörande,
hvarom nämnde 2ne Stånd uti afgångna Memorialer,
under den 19 och 21 sistlidne Januari,
underrättades. Sedermera har Högvördige
PrestStåndet, under den 9 Februari,
och Hedervärda BondeStåndet under den 27
Januari, nämnde Memorial till Utskottet
återremitterat, men från de öfriga 2ne Respectiva
RiksStånden har intet utlåtande, ehuru
så lång tid förflutit, blifvit förspordt.
Och då Utskottet, enligt ofvan citerade Grundlagens
rum, icke får ytterligare upptaga detta
mål, förrän Respectiva RiksStåndens plu
-
Besv. och Ekon, Utsk. Betänanien.
ralitet, eller i vidrigt fall, Höglofl. ConstitutionsUtskottet
deciderat, hvarthän målet
bör höra, ansåg Herr Grefven och Ordföranden
Utskottet böra vidtaga någon utväg, för
att ådagalägga sin oskuld uti en sådan utdrägt,
hvilket vöre så mycket mera i sin
ordning, som Memorialets Författare uti sitt
vid återremissen bifogade anförand*, ej mindre
för ds Respectiva RiksStånden, än genom
trypkning för hela Allmänheten, öppet insimulerat
den tillvitelsen, att Utskottet med
lamhet behandlat saken: en tillvitelse, som
Utskottet väl bäst kände icke vid en med
Grundlagen så enlig åtgärd bordt framföras,
men som i detta allmänna skick betraktad,
fordrade vederläggning, för att ej gifva rum
till ytterligare tadel.
Efter muntlig öfverläggning härom, och
under Utskottets förklarade fulla bifall till
Herr Grefvens och Ordförandens framställning,
beslöts, att vänligen anmoda Utskottets
äldsta Ledamöter af pögvördiga Prestoch
Hedervärda RondeStånden, Herr Prosten
Ferlin och Riksdagsfullmägtigen Nils
Månsson, hvilka Ledamöter ock härtill lernnade
sitt bifall, att hos sina Respectiva Stånd
efterhöra förhållandet och framföra orsaken,
hvarföre Utskottet ser sig hindradt, att detta
mål till någon åtgärd företaga. Ut Supra.
N:r 115.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs
-
Eesv. och Ekon. U'tsk' Eetänkanden. 779
och Ekonomiutskotts förnyade Utlåtande
öfver sökta ändringar uti nu gällande
Författningar om S kjutsningsskyldigheten
m. m.
U"ti ProtocollsUtdrag aF dein 25 och 50
sistlidne Aprill har He^ervärdla BondeStåndet
täll Riksens Höglo!]. Ständers allmänna
Bes/ärs- och Ekonomiutskott återremitterat
dess tinder den 17 i samma månad afgifna
Betänkande i anledning af väckta motioner
om ändringar eller förbättringar uti Skjutsväsendet
samt derom nu gällande Författningar.
De återremissen åtföljande anmärkningar
äro ingifne af Riks&agsfullmägtige
Johan Magnus Wessing från Vestmanland,
BancoFullmägtigen Longberg från Gestrikland,
Fer Nilsson från Christianstads Län,
Bengt Svensson från Östergötland, Fer Persson
från Stockholms Län, Olof Nilsson fran
Jemtland, Johan Wiklund från Vesterbotten,
Daniel Andersson från Upsala Län, och Anders
Danielsson från Elfsborgs Länv hvarjemte
tillika öfverlämnäs Riksdagsfullmägtiges,
Jon Jonssons från Blekinge och Gustaf
Larssons från Stockholms Län, i detta ämne,
under den 5 sistlidne Januari, ingifna, men förut
tillUtskottet icke remitterade Memorialer, under
bifogande af de 1 anledning häraf hos Hedervärda
Ståndet då förefallande discussioner.
Enär Utskottet anser, att något upptagande
af dessa vidlyftiga anmärkningar och
Memorialer, hvilka hufvudsakligen icke innehålla
något annat, än hvad förut är an
-
ngo Eesv. och Ekon. Ucsk Betcinkanden*
föråt och besvaradt, skulle medföra lika liten
tillfredsställelse för det Hedervärda BondeStåndet,
som ytterligare upplysning uti ett
ämne, hvarom öfverläggningarne, i det skick
saken rm förefinnes, må handa redan varit
sträckta öfver behofvet; så får Utskottet
allt svaromål inskränka ti! 1 det vördsamma
tillkänn c, gifvande, att ifrågavarande Betänkande
blifvit efter ordalydelsen bifallet af de
gne öfriga Stånden, nämligen af Höglofi.
Ridderskapet och Adeln den 4de, och af Högvördige
PrestStåndet den 3<lje innevarande
månad, samt a£ Vällofl. BorgareStåndet den
25 nästlidne Aprill, hvadan ämnet enligt RegeringsFormens
6pde §. är afgjordt och således
ej kan blifva föremål för någon ytterligare
handläggning.
Slutligen, och då Hedervärda BondeStåndet
anmodat Utskottet, att med sitt svar inkomma
inom 14 dagar; så bör Utskottet
uppgifva, att det härtill icke blifvit satt i
vederbörlig författning förr, än det undfått
del af alla de öfriga Respectiva RiksStåndens
Beslut i samma ämne, hvaribland det senaste
ankom den 13 dennes och således blott 2
dagar förr, än Utskottets Utlåtande nu afgif»
ves. Stockholm den 15 Maj 1818.
Besv. och Ekon. Ut sk. Retänkanden. 731
N:r 116.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts förnyade Utlåtande,
om rättigheten för Städernas Magistrater
att förrätta Dy keriauc tioner.
Efter åtskilliga, hos Vällofl. BorgareStåndet
gjorde anmärkningar, vid Riksens HöglofL
Ständers Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotts
Betänkande af den 10 sistlidne Februari
rörande yrkad rättighet för Städernas
Magistrater, att få förrätta alla så kallade
Dykeriauctioner, har Betänkandet blifvit till
Utskottet återremitteradt; uti ProtocoilsUtdrag
af den 1 April], hvaraf Utskottet inhomtat:
att Herrar Hellström, Cederborg
och Vestin ansett Betänkandet icke böra bifallas,
förnämligast af de skäl, att, vid de
tillfällen, då sådan? strandade och bergade varor
skola försäljas, hvilka äro snar förskämning
underkastade, såsom t. ex. Fisk, Spannmål,
Frug t, Lin, Hampa m. m., föreskriften
i 9 §. af 1802 års Kongl. Reglemente, rörande
Auctioners kungörande en månad förut,
icke efterlefves, och hvaraf således föijer,
att, om valet af Auctionens förrättare vid
dylika tillfällen skulle få bero på DykeriCompagniets
ombud och den antagne Cornmissionairen,
som ofta är en och samma person,
underslef möjligen kunde äga rum, utan
någon controll deremot 5 hvilket förhållan.
de, efter Herr Hellströms förmodan, varit
Bihang till Riks$t. Pre t, »-8»7-»8'8« 8'<h Sami. £J;r 99, it>®.
78a Eeiv. och Ekon. Vtsh. Betänkanåen.
orsak dertill, att uti 5 §. af Kongl Förklaringen
den 6 Mars 1739 blifvit bestämdt och
©vilkorligt stadgadt, att alla Auctioner S strandadt
gods skola, till vinnande af nödig controll
och förekommande af tvister, förrättas
af Städernas Auctionskamrar; att sistnämnde
höga Stadgande hvarken blifvit, ej heller
kunnat blifva fcrändradt genora Kongl. Be*
glementet af den 22 December 1802; att
större förtroende ofelbart måsta sättas till
Publiöufi och lagligen Autoriserade Verks
handläggning och åtgärd, än till enskildes;
stt den, med anledning af 9 §. i Högstberörde
Kongl. Reglemente, tillerkända rättighet
åt private, att förrätta Dykeriauctioner,
minskar den säkerhet, som från slika förrättningar
bör vara oskiljaktig, och att det nu
antagna auctionssätt, utan att medföra någon
allmän nytta, borttager från vissa Städer en
inkomst, sorn dö i nära Etthundrade år haft
att påräkna.
Utskottet får, i anledning häraf, anföra,
att, enär Utskottets i ämnet afgifna Betänkande
är, efter Utskottets omdöme, grundadt pä
billighet och öfverensstämmande med nu
gällande, till detta ämne lämpeliga Författningar^
och nämnde Betänkande redan blifvit
af de 3ne andra Respectiva RiksStånden
till alla delar gilladt; kan Utskottet deruti
icke tillstyrka någon ändring, hvilket, jemte
några Ledamöters fortfarande serskilda tankar,
till underrättelse vördsamt meddelas.
Stockholm den 15 Maj 18x8.
Besv. och Ekon. Utsh. Betcinkanien. ?83
1'Transsumt af Protocollet, hältet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskott vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 15 Maj' 1818.
Herr Prosten m. m. Kolmodin samt Her*
rarne Enroth, Malmberg och Faurell, hvilka»
då Utskottets förra Betänkande om rättighet
för Städernas Magistrater att förrätta Dykeriauctionet
meddelades, voro af serskilda
tankar, förklarade, det de vid deras då afgifna
yttranden'oförandradt förblifva. Ut Supra.
N:r 117.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid dess
Betänkande rörande väckt fråga om förändring
uti 9 j. af Kongl. Maj:ts förnyade
Seglationsordning den 15 Tuni
1774.
Detta Betänkande» sorn Vällofl. Borgare*
Ståndet behagat bifalla» men Hugvördiga Prest*
Ståndet ogilla» bar blifvit äterremitteradt från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt He»
dervärda BöndeStåndet på grund af följande
titi dess Respectiva Stånd dervid gjorda an*
märkningar :
1:0 Åf Herr Grefve Claés Cronstedt,
784 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
att all Lgg väl borde vara byggd på rättsgrunder,
om menniskan vore fullkomlig, men
som hon det ej är, måste Lagen snarare förekomma
brott, än genom eftergifvande slapphet
gifva anledning dertill: att följakteligen
det val kunde vara rätt, att Godsägaren befriades
från allt ansvar och skada genom
edgång, i händelse af Skeppares försumlighet,
att å märkrullan uppgifva om bord varande
saker, men att en sådan befrielse skulle,
leda till missbruk j att en Köpman, som
öfverlåter sitt fartyg med kostsam last, till
en Skeppare, bör känna denna persons skicklighet,
och således icke lemna detta förtroende
till någon opålitlig, af hvilken en sådan
försumlighet, är att befara, samt att, vid
trtöfningen af visitationer på sjön möter det
stora hinder, i fall Utskottets tillstyrkta ändiing
antages, det en tid af flere timmar åtgår,
att genomögna alla möjliga Connoissementer,
deröfver uppgöra märkrullor, för att,
om instructioner sä'befalla, insändas till
Tullkamrarne sås-Qtn Corn roller.
2:0 Af Jon Jonsson : att den föreslagna
C?
förändringen skulle gifva anledning till de
eftertänkligaste underslef och förluster, för
Kongl. Maj:t och Kronan 5 Hvarföre han yrkar,
att 1774 års Seglationsordning, som i
44 år tryggat Statens Tullinkomster, och varje
ett hinder mot försnillning, må få förblifva
oförändrad: Uti hvilken mening Måns
Persson från Blekinge och J. Viklund från
Vesterbotten instämt.
Utskottet, sorn tagit detta i noga öfver
-
Besv. och Ekon. JJtsk. Betånkanden. 7O5
vägande, liar icke trott sig finna sådana skäl
anförda, sorn skulle kunna föranleda Utskottet,
att afvika frän dess i Betänkandet fastställda
grundsats : att ingen annan än den,
sorn felet begått, bör derföre straffas. Om
man å ena sidan skulle medgifva, att Skeppsredaren
möjligen vid valet af Skeppare kunde
försäkra sig om en så pålitlig person, att
en försummelse, af i frågavarande beskaffenhet,
icke skulle vara att befara, och då i annat
fall Skeppsredaren kunde anses blifva
rättvist straffad, för bristande urskillning, så
bör man å en annan sida icke glömma, att
en stor del godsägare alldeles icke äro Skeppsredare,
och alt dessa således äro utur stånd
att förekomma en sä oskyldig förlust.
Utskottet får derjemte anföra, att Utskottet
icke kan inse de eftertankliga missbruk
och försnillningar, som genom den föreslagna
förändringen skola uppkomma, helst
godsägaren icke kan utbekomma sin vara, innan
genom Connoissementets ankomst blifvit
styrkt, att han dertill är ägare.
I stöd af dessa grunder, kan Utskottet
icke annat än förblifva vid dess i Betänkandet
yttrade mening, men hai', till befordrande
af mera tydlighet, velat göra den förändring
och tillägg i ordalydelsen vid slutet
af det återremitterade Betänkandet : att Godsägaren
med Ed skulle få styrka, det FactU'
rån och Connoisseincntet ej ankommit ; kommande
han, i allt fall, icke att utbekomma
sin vara, innan genom Connoissetnentets qnhomst
och uppvisande blifvit bekräftadt, att
Best), och Ekon, Utsk. Betankanden,
han der kilfer ägare. Stockholm den 15
Maj 1818,
N:r ii 8.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi' Utskotts Betänkande, i an->
ledning af väckta motioner om motsvarande
skyldigheters uppfyllande af de åboer,
hvilka med bristande tack]crnshlåsning
vilja bibehålla de åt Ber g sm an shem*
man från ålder bevil]ade förmåner, samt
om inrättandet af en Bergslag i Norr»
bottens Län, s
T.
ill detta Utskotts åtgärd hafva, rörande
dessa ämnen, blifvit remitterade : '
1:0 Från Högloft. Plidclerskåpet och AdeJn,
ett af Herr Hammarhielm ingifvet Memorial,
deruti anföres: det flera* Jernbergs la ger, under
demas lopp, kommit, genom förminskade tillgångar,
ej mindr/e på skog än på malm, i det
förändrade j skick, att dithörande Bergmanshemman
icke såsom tillförene kunna idka
Bergsmanna-yrket, utan antingen blott till
en del utöfva detsamma, eller ock nu mera
alldeles icke tillverka tackjern. Men som
det är i och för tackjernsbfåsningen, sorn
dessa hemman från början erhållit sina friheter,
oöh följaktligen all efterlåtenhet i detta
afseende bör ersättas- så föreslås: att den
Bergsman, sorn vill bibehålla alla de, sådana
Besv, och Ekon. TJtsk. Betånkanäen. 7^7
hemman åtföljande förmoner, bör idka full
blåsning; att den, som tillverkar mindre belopp
eller allsintet tackjern, bör afgifva en
årlig tackjernsskatt, hvilken af Bergsfogden i
orten på vanligt sätt uppbäres, hvarigenom
den fordom, och då hlåsningarne voro i/full
drift, till Statsverket ingående tionde-inkomst
af Bergslagerna må upphinnas nu sorn förr;
och slutligen att, då flere hemman vilja från
Bergsbruketafstå eiler malm- och skog-brist förbjuder
att fortsätta detsamma,’ jemna rotar
må af dem utses, som helt och hållet iklädas
Landslags natur, skattläggas och roteras
i likhet med andra hemman i orten, men
de åter, som till jemna Rotelag icke kunnat
indelas, tills vidare beläggas med motsvarande
Skattejerns afgift.
2:0 Erån VäWofl. Borgare - Ståndek,
Herr C. J. Ombergs Memorial, deruti författaren,
jemte anförande af samma förhållande,
söm Herr Hammarhjelm uppgifvit rörande
flera Bergsmans-hemmans underlåtenhet
uti skyldighetens uppfyllande, att tillverka
tackjern, tillägger, att den författning,
sorn efter 1809 års Riksmöte emanerade,
rörande Bergsmanshemmanens fria besittning,
haft en bedröflig verkan på Bergsmanna handteringen;
alldenstund erfarenheten visat, att
årliga tackjernsblåsningen, sedan den tiden,
blifvit 6000 dygn mindre, hvarigenom, efter
beräkning af to Skp. afkastning hvarje dygn,
hela Jerntillverkningen, hvilken efter privilegierna
icke uppgår till mera än 45°>OOQ
Skp, betydligen skulle minskas, samt Hytte*
703 Bero* och Ekon. Utsk, Betänkanden.
lagen äfven blifvit förminskade genom för»
sålda egendomar, hvilkas innehafvare nu
mera vilja undandraga sig Bcrgsmannaskyldigheteana.
Herr Ornberg anser högst vigtig!,
att en undersökning och granskning
företages till utrönande, huruvida Blåsningsskyldigheterna
blifvit fullgjorda, på det att
Staten måtte komma i tillfälle alt på andra
orter kunna öfverflytta dessa Bergsmanna
föpmoner från de hemman, som dem förverkat,
och hvarigenom Bergsbruket på dessa
orter skulle uppmuntras och uppdrifvas under
samma tid, sorn det pä andra aftynar»
3£n sådan uppmuntran vunnes utan betungande
för Staten, och blefve endast en rättvisare
fördelning af de från urminnes tider
vid Bergshandteringen förknippade förmoner;,
ty hvad Staten genom ifrågavarande indragjiingar.
i Bérgsmanshemmans friheter skulle
kunna vinna, bör, i hans tanka, ej annorlunda
kunna anses, än som ett depositum, hvilket
Staten är skyldig Bergshandteringen på
ett annat ställe, hvarest tillfällen dertill
kunna erbjuda sig. I detta afseende, anser
Herr Ornberg vidare ingen ort kunna komma
ifråga, framför Norrbotten med dit hörande
.Lappmarker, som inom sitt sköte skall
äga de största af alla hittills kända Jernmalms-Iager
i verlden. Hela Berg skola erbjuda
en outtömlig tillgång häraf och hafva
Jernmalmsstreck blottade i dagen, samt på
flere ställen aflossnade och nedfallna malmstycken
till en storlek, hvaröfver Inbillningen
skall förvånas. Herr Ornberg räknar
Besv. »ek Ekon, Utsk. Betänkande)!. 789
det till tidens sällsamheter, att man för
Norrbottens Län, med dess outtömliga jernmalmstillgångar,
likväl från Stockholms våg
nödgats upphemta ansenliga partier af Jern,
och Man uf act ur-s midén, emedan de Norrländska
Stång] erns braken varit inställda och
overksamma i brist aF tackjern, som äfven
mäst anskaffas från Södra orterna.
Memorialets författare, som trott sig böra
fästa Riksens Höglofl. Ständer* uppmärksamhet
på detta vigtiga ämne och på medel till begagnande
af da herrliga skatter, somnyssnämde
orter erbjuda, föreslår slutligen, det en
underdånig önskan till Kongl. Maj:ts måtte
framföras, att cle förmqner, semi igenom Bergsinanna
privilegiers upphörande hör vissa hemman
eller orter kunde disponeras, mätte öfver
flyttas pä Norrbottens Län, sedan likväl
en noggrann undersökning om rätta sättet
för deras nyttigaste användande derstädes
föregått, pä det tackjernsbläsningen måtte
befrämjas f örmedelst Allmänhetens frivilliga
deltagande deruti, och att i sådant afseende
en plan måtte uppgöras och. vid nästkommande
Riksdag Riksens Ständer föreläggas,
i fall dess införande och utvidgande icke
skulle utan Statens serskildta bidras kun
il?
na
verkställas.
Uti ett sednare Memorial af den 14 sistförfiutna
Aprill, har samma författare, under
yrkande af sina förr ingifna motioner, gifvit
anvisning på några documenter och handlingar,
hvilka förmodades gifva Utskottet ledning
79° Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
vid undersökningen af detta rikhaltiga ämne;
Så val med anledning häraf, som i anseende
lill Utskottets förut ägande kännedom, har
det gått i författning om anskaffandet, ej
mindre af Kongl. BergsCollegii underdåniga
Betänkanden af den 19 Juni och
den 17 December 1817 rörande hållna
undersökningar om Hellestads och Vånga
Bergslager än af Friherre Hermelins C! artor,
Beskrifningar och Tabell x öfve-r Norr.
bottens Län samt tillhörande Lappmarker,
och'sednast af Berättelsen om den undersökning,
sorn, till följe aj Kongl. Maj :ts Nådiga
skrifvelse den 15 Maj 1817, blifvit hållen i
samma orter, till utrönande af möjligheten,
att med, fördel till godo göra de rika Jernvialmberg,
sorn derstädes finnas.
Då aila omständigheter, rörande Svenska
tackjernsti!Iverkningen och den dervid
nuvarande hushållning samt'dess åsyftada
förbättring för framtiden, hvilka uti de inkomna
Memorialer äro vidrörda, bellonäs af
vidlyftigare omfång än att de, uti ett ämne
af så stor vigt, kunna beqvämligen i ett
sammanhang behandlas5 så anser Ufskottet
de derom väckta motioner, böra fördelas uti
sina serskildta momenter, hvarigenom resultaterna
för hvarje kunna sedermera redigare
härledas och säkrare bestämmas. De synas
naturligen reducera sig till följande hufvudf
rågor.
1:0 Böra Bergsmanshemman, hvilka icke
idka full blåsning efter sin ägande Hyttedel
eller ock antingen egenvillig^ eller
i brist af nödig koltägt och malmfång
Eesv. och lilion. Ut sk. Bctchikandcn,
alldeles nedlagt sin Bergsmanna rörelse, vara i
fortsatt åtnjutande af Bergsmanna privilegier?
2:0 I händelse detta icke finnes öfverensstämmande
hvarken med naturlig rättvisa
eller espiäten af de meddelade förmoner;
hvilka utvägar böra då vidtagas, för att antingen
bringa de härom nu gällande och måhända
med tiden utur bruk komna författningar
till vederbörlig helgd, eller ock bestämma
grunderna för nya, mera öfverensstämmande
med den åsyftade jemkningen uti
rättigheter och skyldigheter alla hemmansägare
emellan?
3:0 Då man anser, att Kongl. Maj:t och
Kronan, utan sin förlust, kan flytta sådana
försutna privilegier och förmoner till andra
orter, hvarest de ej allenast kunna göra samma
nytta, utan äfven framkalla vida större
både enskilda och allmänna fördelar; finnes
då inom Ri.vets gränsor någon tract, der de
kunna med säkrare vinst användas än uti Norrbottens
Län, samt till inrättande af den derstädes
föreslagna nya Bergslag? och slutli
§etl»
. ,
4:0 Hvilka medel böra utses och i underdånighet
Kongl. Maj:ts höga godtfinnande
föreslås, såsom säkrast ledande till vinnande
af detta stora ändamål?
Några serdeles vidlyftiga premisser til 1 besvarande
af den första frågan tror Utskottet
icke behöfvas. Naturen af alla i något visst
hänseende meddeldta privilegier och förmoner
förutsätter motsvarande skyldigheter, hvilka,
såsom hufvudsakligen ingående uti laglighe
-
792 Besv. och Ekon. Utsk. Belänkanden.
ten af alla slags Contracter, icke kunna upphöra,
utan att tillika medföra de förras förlust.
Häraf följer klart, att, vid förminskad
eller än mer alldeles upphörande blåsning
och tapkjerns tillverkning, sådana hemman
böra i förra händelsen erlägga någon skatt,
motsvarande de förmoner och friheter, hvaraf
de i och för bergslagsrörelsen äro i åtnjutande,
samt i den senare alldeles lemna
sina i detta hänseende undfångna privilegier.
På hvad sätt och i hvad ordning detta
uti detaii må bestämmas, samt i laglig form
utarbetas, så att å ena sidan den rättviså fördelningen
af medborgliga onera icke rubbas,
och å den andra en af landets modernäringar
icke tillfogas något men eller hinner uti
dess oaffmitna gång, derom anser Utskottet
sig icke vara i tillfälle att något bestämdt
utlåtande meddela. Att besörja denna reglering
och thy åtföljande bestämmelser tillhörer
Kongl. Maj:ts och Rikets Bergs- och Ram»
marCollegier, hvarföre Riksens Höglofl. Ständer
lära fiona i sin ordning, att om nådigt
titfärdande af ett sådant uppdrag hos Konungen
underdånigste hemställan göra. Utskottet
har sig bekant, att fråga redan uppstått
och lärer i Nåder vara afgjord om inrättande
af en ny Jordebok öfver alla Bergslager
samt i följd deraf tillämnade undersökningar,
huruvida hvarje Bergsmanshemman
serskildt fullgör de dem i lag ålagda förbindelser.
— Om ofördröjlig! fullföljande af
dessa åtgärder, anser Utskottet sig böra tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer att hos Kon»
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
ungen nnderdånigst anhålla. Det skall då
visa sig uti en öppen dag, hvad som lärer
vara föga tvifvelsmål underkastadt, nämligen,
om, och i hvad förhållande, tackjernstillverbningen
uti de Svenska Bergslagerna verkeligen
aftagit, samt följaktligen hvilka och
huru stora de resourcer äro, som, genom försutna
privilegier, till nya Bergslagers inrättande
äro att påräkna.
Det är i allmänhet kändt, att da Bergslagerna
förunnade rättigheter, hvilka finnas
uppräknade uti 15 Capitlet af det år 1808
utfärdade sammandrag af Bergsförfattningar,
dels icke äro likartade, dels mycket ojemt
förlänta, emedan de i några orter finnas, i
andra åter icke, men likväl allestädes efter
ett olika förhållande. Hufvudsakligast lara
de bestå uti Rolefrihet, uti erläggande af
endast halfva Landtågsgärden, uti någon större
frihet vid skjutsningsbesväret, uti några
andra smärre locala skattefriheter, samt uti
förläningen af vissa Krono-allmänningar och
recogmtionsskogar. Motsvarande skyldigheten
är, så vidt Utskottet har sig bekant, endast
den, att erlägga tionde af det tillverkade
tackjernet, och att äfven, i det fall blåsningen
icke verkställes, efter ägande hytteandel
bygga och uppvärma masugnen. Då
den förra utskylden, såsom åtföljande tillverkningen,
vid dennas upphörande, naturligtvis
försvinner, och den senare förbindelsen,
icke utan obotlig skada för det hela,
samt till betydlig förlust för de återstående
blåsande Bergsmän, skulle kunna borttagas5
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkcuulert.
så anser Utskottet de allmänna ersättnings»
grunderna vid sädana serskildta hemman böra
bestämmas, icke efter det förut erlagda
tiondejernet, hvilket skulle såra billigheten,
utan efter värdet af de större eller mindre
förmoner, som i och för rörelsen åtnjutas,
jemförde med andra hemmans, samt under
afräkning af den alltid qvarblifvande skyldig*
heten, att deltaga uti ugnens byggande och
uppvärmning, så länge tackjern uti densamma
tillverkas. Der åter, hvarest denna förbindelse
upphört medelst hela hyttans nedläggande,
är jemförelsen med andra hemmans
onera lätt verkställd, samt, i händelse
styckade belägenheter uti ännu blåsande
Bergslager icke tillåta Rotering, lika lätt
förvandlad uti motsvarande skatt. Och slutligen,
hvarest hela Bergslager, af hvad orsak
som helst, antingen tvungne eller frivillige,
alldeles nedlagt rörelsen, böra sådana öfvergå
till landslag, samt, der detta icke är skedt,
underkastas rotering och lika skyldigheter
med alla andra af samma natur varande hemman.
Då Utskottet, dels af de meddelade undersökningar
om Hellestads och Wånga
Bergslager, hvilkas resultater nu hvila på
Kongl. Maj:ts Nådiga skärskådande, dels af
enskild kännedom om den likartade belägenhet,
hvari flere andra Rikets Bergslager befinnas,
tror sig kunna ined säkerhet antaga,
att sådana tillstundande ledigheter af Bergs»
inanna privilegier icke blifva få eller obetydliga
3 så uppstår den tredje frågan, till
Ees v. och Ekon. Utsk. Betänkande»., 795
hvad ort böra dessa förflyttas, för att blifva
för Riket och den synbart aftagande tackjernstillverkningen
mest gagneliga ?
Om inom Svenska området finnes en
tract, hvarest klimatets hårdhet och den
långa vintern förneka dess Innebyggare att
anse åkerbruk såsom en hufvudnärinv, men
hvarest outtömliga, i dagen liggande jernberg
af rikhaltig och godartad malm, omäteliga
skogar, ypperliga tillfällen till betesmarker
och åt alla kanter genomskådande strömmar
finnas 5 så synes naturen sjelf anvisa till frågans
besvarande. Ett sådant Landskap finnes
uti Norrbottens Län, omkring Lule,
Råne, Angesä, Kalix och Lorné elfvar, hvarest
alla ofvannämnde förmoner synas vara
förenade, och der en större befolkning samt
konstens åtgärder endast saknas för att utveckla
de skatter, hvilka naturen derstädes
med rik hand nedlagt. Sedan nästan hvarje
odlad Svensk man känner Gellivare, Svappavaara
och Haukivaara Malmberg : så anser
Utskottet sig icke böra upptaga Riksens
Höglofi. Ständers tid med anförande af några
Statistiska uppgifter om dessa tracter,
då de äro tillräckligen kända, dels af den
om sitt Fosterland så förtjenta Friherre
Hermelins arbeten, dels genom de i senare
tider på stället hållna undersökningar, hvaribland
den sista och fullständigaste nu genom
Kongl. BergsCoIlegii försorg är genom
trycket befordrad till allmänhetens kännedom.
— Det må endast erinras, att Gellivare berg
består af tv änne i vinkel hvarannan omfat
-
79<J Besa. och Ekon. XJtsk. Betänkandén.
tanda sidoryggar,' hvaraf den ena utgör 8 å
9000 alnar i längden samt 3000 i bredden,
och den andra 5000 alnar i längden samt
långsluttande åt alla sidor. Hela berget är af
betydlig höjd, ty, beläget på 67° ao’ nordlig
latitud, sträcker det sig till gränsen, der Björken
Ofullkomligt upphör att alstras, ehuru
granen vexer frodigt vid dess fot. Denna
mässa består af nästan enformig jernmalm,
som gifver emellan 68 och 72 procent samt
är öfverallt fullkomligt fri från alia ämnen,
sorn kunna gifva ett oartadt jern. Lina elfven
förbiflyter Bergets fot och faller sedan
i Angeså elfven, hvilken har sitt utlopp i
Bottniska Viken vid Neder Kalix kyrka, sedan
dessa strömmar genomflutit ett landskap, som
dels redan är bebodt och upp o dl a dt, dels
gifver de bästa anvisningar till vidare nybyggen
och odlingar, samt äger skogar, som,
endast beräknade på 80 års återvext, anses
öfverflödigt tillräckliga för en årlig tillverkning
af 20,000 Skepd tackjern. Hela gränsebandet
emellan Svenskbyggden och Lappmarkerna
framvisar väl många sådana och nästan
öfverallt mötande lagenheter, hvilka
kunna blifva föremål för en omtänksam framtid
och gifva anvisningar att vinna rika
landskap utan eröfring och blodsutgjutelse.
Men, som den ofvanbeskrifna ibland alla synes
förnjonligest och lättast åtkomlig såsom
erbjudande de minsta svårigheter alt öfvfcr--  vinna; så tillstyrkas Riksens Höglofl. Ständer,
att dervid fästa sin hufvudsakliga uppmärksamhet,
och tijl en Bergslag» organise
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betdnkanden. 797
rande uti den vestliga delen af ÖfverCa'ic,
samt den sydliga och östliga delen af Gellivare
Socknar, använda de utvägar, som
kunna vara att tillgå, dels genom dervarande
ännu odisponerade Kronoskogar, dels genom
ditflyttande af annorstädes försutna }3ergsmanna-privilegier,
och sluteligen genom da
i öfrigt skeende uppoffringar af Staten, hvilka,
så vidt de med tiflgångarne äro förenliga,
aldrig synas till större gagn för Fosterlandet
och framtiden kunna användas.
I fjerde frågan om de medel, som böra
vidtagas till en sådan Bergslags organisation,
samt till vinnande af dertill nödiga förberedelser,
anser Utskottet dem vara af sådan
art, att de endast genom noga undersökningar
på stället samt af kunniga, i ortens
hushållning erfarna och med folkets lynne
förtroliga Embetsmän eller andra der boende,
ansedda personer kunna bestämmas. Riksens
Höglofl. Ständer tillstyrkas derföre vördsammeligen,
att hos Konungen göra underdånig
hemställning om tillsättning af eu
Comité i orten under Landshöfdingen»
presidium, bestående af Bergmästaren och
Ledamöter, hvilka äga allmänt förtroende,
samt helst sådane som äro kände för nit
och insigt uti Bergshandteringen. Denna
Comité bör åligga: att gå i författning om
verkställandet af Konungens i detta hänseende
Nådigst fattande beslut: att vidtaga alla
de serskilda åtgärder, som dermed äga
sammanhang, och hvartill locala tillfällen förBihang
till RiksSt. Brot. 1817-1818, %:de Sami, N;r 101, 102
797 -Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanåen.
anleda: att vid först blifvande Riksdag göra
redo för sitt uppdrag, afgifva berättelse om
alla omständigheter, som befordrat eller motverkat
inrättningen, samt uppgifva förslag
till de medel, som böra ytterligare vidtagas,
att i naturlig ordning lyckligen uppnå ändamålet.
Vid alla nya företag ligger största vigt derå,
att man icke tilltager dem i för stor scala,
att man icke brådskyndar naturen, som verkar
långsamt men säkert, att man med åsidosättande
af smärre omständigheter endast
fäster sig vid de hufvudsakligaste förhinder,
och att man vid dessas undanrödiande, så
vidt möjligt är, söker undvika större kostnader
och förluster, hvarigenom alla sådana
inrättningar, serdeles de, hvilka bero på
folklynnet, förlora förtroendet och således'
förorsaka en vida större tids utdrägt, under
risque af hela företagets misslyckande. Då
Utskottet anser nödvändigt, att icke den ofvan
föreslagna Comités verkningskrets och rättighet
till Beslut uti detailler för mycket
inskränkesj så tror det sig dock böra medd
la några uppgifter till ledning för de
blifvande åtgärderna.
Såsom en nödig förberedelse härtill,
utan hvilken ingen ting bör företagas, är,
att genom sakkuniniga män nogare, än sorn
vid Committerades resa kunnat ske, den strömfart
undersökes, som på Eina och Slngcså
elfvar blifvit föreslagen, ända ifrån Gellivare
till ÖfverCaiix kyrka, och möjligheten bestämmes
af de derimellan befintliga forssars
Be sv. och Ekon. Utsk. Betäiikanäen. 799
upprensande till farbarhet för båtar af 50
till och med 100 Skppds drägt, i sammanhang
hvarmed kostnadsförslag, såväl för denna
strömfarts iståndsäf tande, som för Slussby gg
naden vid Rautakoski, bör uppgöras. Nödiga
medel härtill kunna disponeras af de till
strömrensningen i Norrland förmodligen blifvande
anslag, eller af gde hufvudtiteln, eller
af hvad annan fond som Kongl. Maj t i
Nåder härtill kan finna auvändbar. Om denna
undersökning företages i början af nästa
år, hvarvid det orubbeliga vilkor bör fästas,
att försök göres med en eller annan strömrensning
uti någon af de större forssarne,
gåsom tjenande till säker grund för de blifvande
Calculerna5 så synes det erforderliga
kostnadsförslaget kunna vara uppgjordt innan
samma årsslut, för att det följande året
i vederbörlig verkställighet sättas.
När detta är skedt, och i den händelse
dessa försök gifva vid handen, att en sådan
upprensning är möjlig med dräglig kostnad,
hvilket icke heller kan betviflas, dels af sakens
natur, dels af analogien mad de Finska
elfvarne, dels af den redan hållna preliminaira
undersökningen ; så synas af allmänna
medel följande uppoffringar böra göras :
1:0 På Statens bekostnad verkställes
hela den omtalta srömrensningen, samt slussbyggnaden
vid Rautakoski, och väg anlägges
från berget till lastageplatsen vid Lina
ån, endast 1000 alnar, så att man obehindrad
sedermera med forssbåtar om 50 Skppds
drägt vid lägsta vatten kan komma Lina
0oo Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänhanden.
elfven utföre till Länkan, der omlastning
sker i båtar på 100 Skeppds drägt, hvarmed
resan fortsattes på Ängeså eif till Masugnsstället,
som man antager efter Committerades
förslag blifva Göljén. Ehuru troligen i
en framtid och må hända äfven med större
förmon Hyttor kunna och böra anläggas närmare
Berget, samt följaktligen besparing ske
i Malmtransporten ; så torde likväl för det
närvarande detta ställe vara tjenligast i afseende
på dess läge i den mer bebodda
tracten, samt för bibehållandet af _de Hermelinska
derstädes skedda anläggningarne och
redan framskaffade byggnadsmaterialier, hvilka
böra noga bevaras och vårdas.
2:o Då Masugnsbyggnad vida öfverstiger
de nu varande Invånares förmåga, emedan
den säkert ej uppföres under 5- å 6000 Rd.
Banco; synes äfven denna byggnad böra
verkställas på Statens bekostnad och jemte
kolhus, rostgropar m. m. i complett stånd
till de blifvande Bergsmän skänkas.
3:0 Till lättnad å transporten för det
tillverkade tackjernet bör på allmän bekostnad
den väg upptagas, som Committerade
föreslagit ifrån Räcktforss till Törehamn,
belägen invid hafvet. Då denna väg går igenom
bebodt land och endast är 2^ mil lång;
synes denna kostnad ej blifva så betydlig,
eller böra i någon serdeles beräkning ingå,
när man betraktar den ovanligt lätta transport,
som derigenom fulländas från Berget
liil inskeppningsorten.
4:0 Da Committerades förslag om grän
-
-Benj. och Ekon. link. Eetänkanden. Qoi
sorna för Bergslagsdistricfet antages, nemligen
i söder Wännäs By i ÖfverCalix Socken,
i norr Sarnnko Nybygge i Gellivare, i öster
Angeså eif-, i vester B ön-elfven, Kattån
och Lainisjocki med några i dessas granskap
belägna byar3 så böra alla inom denna tract,
omkring 20 qvadratsmils innehåll, belägna
skattlagda hemman befrias från allt
slags rotering samt alla dem nu åliggande
onera till Kongl. Maj:t och Kronan på 50
års tid, äfvensom alla Nybyggen, hvilka hädanefter
der upptagas, likaledes böra njuta
50 års skattefrihet, alla med vilkor, att de
idka Bergsbruket. Ifrån erläggande af all
tionde af deras tackjernstillverkning böra de
äfven under samma tid vara befriade. Genom
vidare undersökning vinnes förmodligen
ytterligare upplysning, huru många skattlagda
hemman linnas inom det uppgifna districtet.
De kunna ej vara så många, att saknaden
af deras utskylder kan uti Kronans intrader
göra någon märkelig minskning, hvilken
dessutom lätt ersättes genom indragningen
af de för!aningar, hvilka varit till andra
Bergslager gifna, men sorn nu troligen försvinna.
Friheten för tiondetackjern är ingen
förlust, ty deraf har förut ej varit någon
påräknad inkomst. Om en Bergsrörelse
kan komma 1 tull gång, endast genom de nu
foreslagrja medel, sä synes val aldrig en för
Staten och det allma ma så båtande näring
med mindre uppoffringar kunna erhålla*.
Under dessa hufvud akliga synpunkter
och med successivt utvidgad verkningskrets
Qoz Eesv. och Ekon. tltsk. Eetänkanden.
har Utskottet föreställt sig företagets framgång
kunr.a beredas, då man betraktar saken
utur en vidare synkrets, och hvarförutan den
hvarken kan eller bör blifva föremål för
Statens speciellare omvårdnad eller bekostxiing.
Hvad som angår anläggandet i Jukkasjervi
och ÖfverTorne Socknar äf en Bergslag
omkring Torne och Lainio elfvar, grundad
på malmfång ifrån Junosuando och de
öfriga inom samma Lappmark belägna Jernberg,
hvarvid inköpet af Kengis Bruk och
thy åtföljande lägenheter blefve nödvändigt;
så, och ehuru det icke kan förutses, hvilka
anledningar en framtid, sedan saken kommit
i vederbörlig fart, kunna framvisa j synes
likväl, dels i anseende till längre transporter,
dels till ett glesare bebodt Land och svårare
klimat, samt slutligen till dess granskap
med Ryska gränsen, de dermed förknippade
svårigheter vara så stora, att Utskottet åtminstone
för det närvarande icke kan tillstyrka
uppoffringar eller några åtgärders vidtagande
i detta hänseende.
Då den föreslagna strömfarten på Lina
och Ängeså elfvar kommer i gång, behöfva
väl Lapparne ej så mycket tillit as, som förut
skett. Men, som flera Bruk redan äro
inrättade, hvilka alltid skola behöfva deras
hjelp vid malmens forslande, synas både
Lappar och Bruksägare vara belåtna, om de
förras Kronoutlagor förvandlades till Malmföringar,
hvilka utgjordes till den eller de
Bruksägare, som dertill anmälte sig, och
godtgjordes af deni directe till Kronfogden,
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. 8°3
emot ett af vederbörande i orten stadgadt pris.
Likväl synes denna utvexling alltid böra
vara frivillig och utan alla slags tvångsmedel
verkställbar, emedan Lappen, såsom ett fullkomligen
Nomadiskt folkslag, natarallt tvång,
och, då han deraf för mycket tryckes, vandrar
bort och flyttar sina bopålar till nästgränsande
Riken, der han mötes af frihet
och oberoende. Så väl för Lappen som Nybyggaren,
ja sjelfva Bonden uti dessa vid
sådan rörelse ovana bygder, skulle verksamheten
säkrast framkallas genom en genast
synbar fördel. Om derföre några mindre
premier, hvilka för Kongl. Maj:t och Kronan
ej blefve af känbar betydenhet, kunde
fastas per Skeppund för malmtransporten och
dessa utbetaltes i det mynt eller sådana varor,
som äro i orten kände och begärlige j så
skulle derigenom det åsyftade ändamålet säkrast
vinnas. Hvad sådana uppmuntringar
uträttat, då de äfven af de ringaste och under
minsta tillverkning eller bemödande kunna
erhållas, derpå äro Norrländska premie*
lärfter ett talande bevis. Och hvad den arbetande
folkclassen uträttar, så snart han
in er fördelen af sitt arbete, derom vittnar
Saltpetertillverkningen i de Norra Provincerna
och dess historia.
Men, då upplyst blifvit, att Lapparne af
Nybyggarn©, hvilka lefva och underhålla sig,
nästan endast på de förras bekostnad, så
hårdt tryckas, att desse slutligen utrotas och
kanske med dem de för denna ortens hushållning
och exporthandel så högst nödvän
-
804 Eesv. och Ekon. JJtsk. Betänkanden.
diga Renkreaturen; så anser Utskottet vara
af största vigt, att genom undersökning på
stället bestämmes en viss gränslinea emot
Lappmarken, inom hvilken intet Nybygge
bör få anläggas, utan må denna landsträcka
öiverlemnas till Lapparnes ostörda hembygd}
ankommandes det på vidare utredning, med
hänseende till tjenligheten för Nybyggens anläggande,
huruvida denna gräns kan förblifva
den nu varande eller böra till annat ställe
förflyttas.
Sådana äro de grunder för inrättandet
af en Bergslag i dessa tracter, som Urskottet
trott sig böra föreslå och nu får vördsamligen
öfverlemna till Riksens Höglofl.
Ständers ytterligare ompröfning. Denna rörelse
synes böra inskränka sig endast till tackjärnstillverkningen,
såsomen handtering, den
allmogen med lätthet kan sköta, och hvilken
fordrar mindre förlager. På sig företeende
omständigheter beror, om det ej kan blifva
nödigt, att, sedan nu föreslagna mått och steg
blifvit verkställda, i början anslå någon
mindre summa, att såsom Lån i smärre poster
utlemnas emot lindrig renta till föllag
åt dem, som börja denna handtering, och torde
då Bergsmännen i denna händelse tillåtas,
att få betala dessa Lån med tackjern,
som vid lastageplatsen afletnnas. Emedlertid
lära Riksens Höglofl. Ständer finna af
högsta angelägenhet, att hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla , det alla vidare skogsutsyningar
eller förläningar, än de nu redan
erhållna, af Allmänningar eller Kronans par
-
Besv. och Elkon. Utsk. Betänkanden.
kr, vare sig till hvad behof, eller under
hvad förevändning som helst, måtte härstädes
nu genant, och intill dess den blifvande Bergslagens
behof deraf varder utrönt, inställas5
på det hufvudsakligaste nödiga medel icke
må sak: as, när förslaget en gång skall bringas
till slutlig verkställighet. Stockholm
den 22 Maj 1818.
N:r 119.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts förnyade Utlåtande
öfver väckt motion om allmänna landsvägar
nes rätande och förkortande.
^Je nom ProtocollsUtdrag den i7de nästlidne
Januari har Högloft. Ridderskapet och
Adeln återremitterat Ekonomiutskottets Betänkande,
i anledning af väckt fråga om allmänna
landsvägarnes rätande och förkortande,
med dervid gjorde anmärkningar af Herr
Grefven J. Fl. Gyllenborg, som ansett premisserne
af Utskottets Betänkande vara obestämda
samt att resultatet af tillstyrkandet
ej dermed står i sammanhang; och på sådan
grund begärt svar i ett förändradt Betänkande
på de i motionen gjorda framställningar
: Om landsväg [år på ens Juhl bekostnad
förkortas och förkortningen allena komma
den till godo, vid allmän vägdelning,
som densamma verkställt, samt om rättighet
till byte bör vara -'ägalotts ägar ne öp*
go6 Ees v. ock Ekon» Utsk. Betänkanden»
Till svar å dessa anmärkningar får Utskottet
förklara hufvudsakiiga meningen af
dess Betänkande vara: att, som för hvarje
vägalottsägare vore öppet, att hos Kongl.
Majrts Befallningshafvande anmäla sin ansökning
om rätt till vägs förkortande, eller utbytning,
och snär Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
så framt icke på Lag grundade hinder
dervid möta, ej kunna vägra en sådan
ansökning; så fann Utskottet, att något vidare
stadgande derom vore öfverflödigt. Detta
Utlåtande har Utskottet hvarken funnit anledning,
aller nu mera för sig tillständig! att
ändra, sedan detsamma af 5ne RiksStånd blifvit
bifallet; hvilket Utskottet får härigenom
vördsamt anmäla. Stockholm den 15 Maj
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts förnyade Utlåtande,
öfver yrkad jemkning i Transport-skyldigheten
af Tionde- och AfradsSpannemål.
ProtocollsUtdrag, den 2dra sistlidne Mars,
återremitterat Allmänna Besvärs- oph Ekonomiutskottets
Betänkande, rörande yrkad
jemkning i Transport-skyldighetan af Tionde*
och AfradsSpannenjålen, vid hvilket
Herr Bo Oxehufvud anmärkt, att detta ämne
1818.
\
N:r 120.
öglofl. Ridderskapet och Adeln har uti
Besv. och Ekon. Utsn. Betdnkanden. Qoj
t
borde handläggas i sammanhang med de till
Stats- och Ekonomiutskotten i lika målj remitterade
och derstädes under beredning varande
Memorialer; hvarjemte Herr Oxehufvud
anfört flera skäl till stöd för den väckta
Motionen; uti hvilka Herr Munck af Rosenschöld,
Eberhard, äfven instämt.
Med anledning häraf, får Utskottet vördsamt
förklara, att Utskottet ansett ifrågavarande
Motion innefatta en fråga, som med
de för öfrigt till Stats- och Ekonomiutskotten
remitterade Memorialerna, rörande Afrads-
och Tionde-Spanmålens forslande, icke
stod i så direct samband, att den ju serskildt,
och utan att lägga hinder i vägen för afgörandet
af den Allmänna frågan i detta ämne,
kunde behandlas, helst Motionen till Utskottets
enskilda åtgärd blifvit öfverlemnad.
För öfrigt har Utskottet ej funnit skäl att
ändra den öfvertygelse, som i hufvudsaken
grundar Utskottets Betänkande, hvilket af
trenne RiksSund redan blifvit bifallet. Stockholm
den 15 Maj 1818.
N:r 121.
Riksens Högloft. Ständers Alhnänna Besvärsocli
EkonomiUstkotts förnyade Utlåtande
öfver skyldigheten att aflemna Bräntorp.
Hedervärda BondeStåndet har, uti ProtocolIsUtdrag
den 13 nästlidne Februari, åter
-
go8 Besv. och Ekon.^Utsk, Betänkanden.
remitterat Ekonomiutskottets Betänkande, i
anledning af yrkad befrielse för flera- Kronohemman
i Norra Halland, från skyldigheten
att aflemna Bräntorf till Warbergs fästning,
vid hvilket anmärkningar blifvit gjorde
af Riksdagsfullmägtigen ifrån Halland
Petter Andersson, hvarigenom han vill ådagaläggs,
att Bränntorfven ej bör anses såsom
en persedelrenta, emedan den ej utgår efter
Marke gångsförvandling, utan erlägges contant
af alla de hemman, sorn torf in natura icke
affordras ; och, enär ifrågavarande bräntorfs
anskaffande in natura skall, vara isynnerhet
betungande för de mera aflägsna hemman,
som sakna egen tillgång, förnyar Rikdagsmannen
pa sådan grund sitt yrkande, att allmogen
matie ifrån den öfverklagade skyldigheten
befrias, samt ifrågavarande onus
såsom penningerenta få utgå, uti hvilka anmärkningar
Riksdagsmannen Börje Börjesson
ifrån Halland till sila delar instämt.
Härå lår Utskottet afgifva det svar, att
Utskottets Betänkande rörande ifrågavarande
ämne redan blifvit af grie RiksStånd bifallet,
i anledning hvaraf det icke är för Utskottet
tillständigt att ändra den tänka, i detta
ämne, sorn redan blifvit meddelad, och hvilken
Utskottet ej heller nu funnit skäl att
frångå. Stockholm den 15 Maj 1818.
N:r 122.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs
-
Best), och Ekon. Utsk. Betänkanden,
och EkonomiXJtskotts förnyade Utlätan•
de örn Postf öringen emellan Norrige och
Dannemark genom Svenska orterna.
Till Ekonomiutskottet här Hedervärda BondeStåndet,
uti ProtocollsUtdrag den 7de
nästlidne Mars, återremitterat Utskottets Betänkande,
angående en närmare reglering a£
Postföringen i Riket och serskildt öfverklagade
olägenheter vid Norrska Postföringen. De
anmärkningar, som föranledtåterremissen, äro
gjorde af Riksdagsfullmäktige Peter Andersson
och Börje Börjesson, som ansett, att Utskottets
tillstyrkande, det Norrska Posten borde
åtfölja den vanliga Svenska Posten emellan
Norrige och Dannemark, endast skulle förorsaka
ett öfverdyttande af den öfverklagade
Postföringen ifrån Gästgifveri-Skjutslagen på
de vanliga Postförarne, hvilka derigenom
blefvo dubbelt besvärade, genom den ökade
tyngd, som Norrska Posten skulle förorsaka,
af hvilken anledning Riksdagsmännen yrkat,
att Postförarn© måtte ifrån ett sådant åliggande
befrias, och Norrska Postföringen, hädanefter
som förr skett, besörjas af vissa
hemman, hvilka emot öfverenskommen be»
talning åtogo sig densamma. Och hafva
Riksdagsmännen förmenat, att Utskottet bort
yttra sig öfver den ersättning, som borde
tillkomma Postförarne för deras ökade besvär.
I sammanhang härmed har äfvenledes
Hedervärda BondeStåndet i ProtocollsUtdrag
af den i2te derpå följande Mars öfverlemnat
ett anförande af Riksdagsfullmägtigen Pehr
gio Best), och Ekon. Utsk. Eetankanden.
Bengtsson från Halland, hvilket hufvudsakligen
öfverensstämmer i ofvan upptagne anmärkningar,
och hvaruti dessutom föreslås»
att, i händelse någon annan åtgärd vid Norrska
Postföringen, än den, som före Sveriges
och Norrig?s förening var vidtagen, skulle
anses nödig, ett Project rörande ny reglering
deraf kunde till Norrska Lagstiftningen in»
gifvas.
Till besvarande häraf får Utskottet anföra,
att Utskottet genom sitt afgifna Betänkande
i denna fråga endast åsyftat en lättnad
i allmogens öfverklagade Postföringsbesvär,
och derföre föreslagit de medel, Utskottet
ansett bäst ledande till detta ändamål, utan
att störa den beredvillighet, som emellan de
förenade Rikena bör äga rum.
Beträffande åter den ifrågasatta ersättningen
för Postföringens ökade besvär, ansåg
Utskottet detta tillhöra det Reglementariska»
som Utskottet på anförda skäl trott böra öfverlemnas
till Kongl. Maj.ts Nådiga omsorg,
hvarigenom äfven det godtgörande lärer Postförarne
Nådigst tillerkännas, som med rättvisa
och billighet kan vara öfverensstämmande.
För öfrigt får Utskottet vördsamt tillkännagifva,
att ifrågavarande Betänkande redan
blifvit af de 3ne öfriga RiksStånden lafallet.
Stockholm den 15 Maj 1818.
Best), ock Etkon. Utsk. Betänkanden. 8n
N:r 123.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs•
och Ekonomi- Utskotts Utlåtande, i anledning
af åtskilliga hos Ilo glo fl. Ridder skåpet
och Adeln, samt Högvördiga PrestStåndet
gjorde anmärkningar vid Utskottets,
den 13 :de sistlidne Mars ajgifna
Betänkande uti den till Utskottets handläggning
remitterade fråga om åtgärders
vidtagande till den Veneriska Smittans
utrotande,
Berörde anmärkningar, hvilka föranledt återremiss
af Betänkandet, innefattas uti:
1:0 Anföranden till Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Protocoll den 4;de sistlidne
Aprill, af:
Herr Carl Gustaf Reinhold von Hausvolff,
som, efter åtskilliga reflexioner öfver
verkställbarheten af Utskottets Betänkande i
dess vidd, och efter gjorda framställningar
om de föreslagna åtgärders menliga inflytelse
på sedesamheten och ärbarheten, förklarat,
att, hvad angick den i i;sta puncten af
Utskottets Betänkande föreslagna visitation
å manskap på alla till Svenska Hamnar ankommande
Fartyg, sådant, åtminstone i anseende
till Gottland, vore alldeles omöjligt
att sätta i verkställighet, enär denna ö, sorn
är 18 mil i längden och på alla sidor försedd
med Hamnar och vikar, der Fartyg kunna
under seglationstiden inlöpa, icke äger
gia Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
tillgång på andra Läkare, än de, som bo i
Visby, och hvilka på intet sätt skulle kunna
medhinna, och gerna icke heller tvingas, att,
likasom strandridare, göraoiapphörliga valfarter
kring öen, helst någon ersät ning för deras
resor icke kunde påräknas af de sjöfarande,
hvilkas hela månadspenning icke skulle dertill
förslå 5 och, om utgifterne skulle bestridas
af Statsmedlen, så mäste sådant föranleda till
en förstorad allmän beskattning, hvilken likväl
med större fördel borde kunna användas
till utvidgande af de förut nog inskränkta
Curhus-inrättningarne. Herr Hausvolff hade
således icke kunnat finna, att någon fördel
frambragtes genom skeppsbesättningars
visiterande; men väl hinder och förluster
för så väl folket som Skepps Rederierna.
Beträffande dernäst den i 2:dra punkten
föreslagna visitation af Husbönder å deras
Tjentehjon ; så vore sådant redan förut i
Författningar påbudet; och längre borde väl
icke skyldigheten sträckas, emedan en allmän
visitering vore både stridande emot ali
ärbarhet och utan allt ändamål, da husbondefolket
icke kunde bedomina tjänstehjonets tillstånd
i afseende på dén Veneriska sm ttan,
om hvars närvarelse hos en af Läkare besigtigad
person sjelfva Läkaren ofta skall hafva
misstagit sig och meddelat ett tvärt emot
det sjuka förhållandet stridande betyg; hvarjemte
visitation å allt tjenstefolk i den ort,
der Läkaren bor, skulle blifva både högst
besvärlig och så kostsam, att Staten finge
betungas med nya utgifter .
Resi), och Ekon. Utsk. Betänkanden. gij
Vidkommande åter den i grtije punkten
föreslagne visitetionen, fora Utskottet ansett
böra få bero på Pastors och Kyrko-Rådets
pröfning, så har Herr Hausvolff ansett blygsamheten
och andra omständigheter böra helt
och hållet förbinda densamma, gåsom, i synnerhet
för Gvinnokönet, högst missfirmelig
och vanhedrande.
Föröfrigt trodde Herr Hausvolff, att, så länge
icke tillgång på tiilräcklige Curhus finnes,
alla arrengementer till Veneriska smittans
utrotande skola blifva utan ändamål5 och,
jemte det han således afstyrkt allt bifall till
Betänkandet, har han föreslagit, att Riksens
Ständer måtte till Kongl. Ma;:t i underdånighet
öfverlemna, att i sin vishet sjelf i nåder
låta vidtaga de medel till berörde smittas
hämmande, hvilka omständigheterna kunna
påfordra.
Herr P. G, Cederskjöld, som förklarat,
att den Veneriska smittan hvarken skall vara
så allmän, som ryktet förmäler, och ej heller
kan utrotas genom de medel och utvägar,
som Utskottet föreslagit. Många sjukdomar
hade, till och med i medicinska skrifter, blif.
vit kallade Veneriska, fastän de dermed ejj
äga den ringaste gemenskap och knappast
skulle genom smitta kunna fortplantas. Men,
då det likväl vore onekeligt, att Venerisk
smitta inrotat sig, det de i Stockholm befintlige
Lazarett och Curhus nogsamt visade,
så trodde Herr Cederskjöld, att säkraste med»
let till dess minskande vore, att bexeda lättaBihang
till RiksSt; Vrot, §1708181 fydf Sami. N;r 103. joa.
gi4 Bcsv. och Ekon. U?ik. Betänkanden.
re och lämpligare utvägar för de sjuka, att
kunna blifva botadej äfvensom han ansett
Utskottets Förslager i i:sta puncten, rörande
Sjöfolks visiterande, och i ^:åe puncten
angående gamla klädespersedlars tvättande
och rengörande, innan de boftsäljas, vara
nödvändiga, om eljest det förra låter verkställa
sig, hvilket likväl i det fallet borde
ske utan kostnad för de Sjöfarande.
Herr Gustaf Hjerta, sorn ansett Utskottets
i 3:dje puncten gjorda förslag om en
generel visitation inom en församling vara
oiämpeligt, och att sådant vöre, såsom Herr
Hjerta uttryckt 6ig, att börja uti orätt ända.
Herr Carl Fredr. Flach, som ansett ämnet
vara af mycken vigt, om man närmare
examinerar saken, och som derföre föreslagit,
att något tjenligt straff måtte utsättas för den
med Venerisk smitta behäftade, som döljer
sitt tillstånd 5 helst vissa orter skola finnas,
der Invånarne äro till ganska stort anatal
infieierade.
2:0 Anföranden till Högvördiga PrestStåndets
Protocoll den sistlidna April 1,
af:
Herr Professor Agardh, som, med undantag
och förkastande af hvad Utskottet i
tredje puncten föreslagit, hvilket Herr Professorn
ansett såra blygsamheten och mora'
litén, samt förnärma personliga friheten, förklarat
sig så mycket hellre instämma uti hvad
Utskottet i öfrigt tillstyrkt, som sådant i
det hufvudsakliga vore redan förut stadgadt
genom författningar.
Besil, ock Ekon. Utslc, Betclnkanden. Q15
Herr Prosten, Lector Fröberg, sorn in«
stämt med Herr Professor Agardh.
Herr Professor Thyselius, som afstyrfct
den af Utskottet föreslagna allmänna visitationen,
såsom icke tjenlig till ändamålet, sä
framt den icke flere gångor förnyas.
Herr Biskopen Friherre Doctor Mörner,
aom ansett Utskottets förslag vara båda
sårande för anständigheten, blygsamheten och
personliga friheten, och jemväl öfverflödigt,
emedan nu gällande författningar, om de med.
noggrannhet efterlefva®, innehålla alla för ändamålet
nödiga och tjenliga föreskrifter, så
framt eljest något ändamål kan vinnas, då
man icke har tillräckliga Lazaretter och
Curhus, samt Läkare och medicamenter.
Deremot hafva, med varm känsla för saken,
med anförda bedröfliga exempel af Veneriska
smittans tilltagande uti vissa Sock.
nar på Landet, och med lifliga framställningar
om nödvändigheten af kraftiga och verksamma
åtgärders vidtagande till det ondas
hämmande, Herrar Prostarne Säve, Hagberg,
Grandelius, Ek, Almqvist och Ekvall samt
Herr Professor Forsell talat för bifall till
Betänkandet5 med tillägg af Herrar Prostarna
Hagberg och Säve, att, om någon rättelse
i Betänkandet skulle anses oundgängelig,
den då måtte bestå endast deruti, att, i stället
för att Pastor och Kyrkorådet skulle afgöra
om visitationen borde ske allmänt, öfverenskommelsen
och beslutet derom mått®
fattas af Församlingen.
Qiö Besil, och Ekon. XJtsk. BetHnkanden.
Utskottet har tagit i öfvervägande
hvad i ofvanberörde måtto blifvit anfördt och
vrkadt; och, ehuru det vid första påseendet
vill synas, som skulla da af Utskottet *uti dess
Betänkande föreslagne medel till den veneriska
smittans utrotande, i verkställigheten
och i vissa fall mötas af svårigheter och betänkligheter,
torde likväl, vid en närmare
granskning af detta, se många tusende olyckliga
menniskors välfärd rörande ämne, dessa
svårigheter icke vara så stora, att ju den
veneriska smittan icke medförer vida större.
Efter de upplysningar, Utskottet förskaffat
sig, är det i synnerhet de vid sjökusten
belägne orter, som äro hemsökt© och plågade
af smittan; och, dä Utskottet således deraf
borde sluta, att det är genom manskapet
på de till nämnde orter anländande Fartyg,
som smittan införes och utsprides, så trodde
Utskottet säkraste och kanske endaste medlet
till dessa olyckliga orters räddning och fredande
vara, att manskapet förbjöds gå i land,
förr än det blifvit besigtigadt. Utskottet insåg
nogsamt, att på många ställen sådant skulle
blifva svårt att verkställa, och att äfven olägenheter
skulle genom en sådan åtgärd
tillskyndas de sjöfarande, men Utskottet insåg
tillika , att, utan desse af nödvändigheten
påkallade anstalter, det onda icke
lian häromas, och, så vida det icke lärer kunna
bestridas, att ju följderne af den veneriska
smittan äro ett vida större ondt, än att
en hop sedelösa, förderfyade sjömän icke få gå i
Besv. och "Ekon, Utsk. Betänkatuhn*
Land, när dem behagar; sä drog Utskottet
icke i betänkande, att tillstyrka förbud emot
det sednare, för att förekomma det förra, öfvertygadt,
att Regeringen, åt hvars vishet
Utskottet tillika föreslagit alt öfverlemna
om meddelande af nödiga föreskrifter i afseende
på det Reglementariska för verkställigheten,
lärer foga sådan anstalt, att genom
ankommande Skepps-besättningar smittosamma
sjukdomar icke påföras Landets innevånare
blott för det de råka bo vid kusterne.
Det liar vid detta, likasom vid alla andra
tillfällen, der de Respactive RiksStånden äSjisat
Utskottets omdöme öfver förekomna ärenden,
varit Utskottets både rättighet och
Skyldighet, att fritt och efter bästa öfvertygelse
yttra sina tankar: och, om desse icke
alltid stämt öfverens med andras, så bevisar
sådant icke annat, än att olika personer kunna
se en och sämtna sak ifrån olika synpunkter.
Utskottet, som icke haft någon möda ospard,
att, så vidt möjeligt varit, få veta rätta
förhållandes: med detta likaså grannlaga,
som magtpåliggande och vigtig» ämne, kan
derföre icke heller nu föreslå några andra medel
till den öfverklagade rysliga sjukdomens
förekommande, än dem, sera uti förra Betänkandet
upptagas, och tillstyrker således ytterligare,
att, hvad angår visitation å besättningar
på de från utrikes orter ankommande fartyg,
en sådan visitation må ske, så vida möjligt
är, äfven hvad Gottland beträffar; dock
att, i händelse större hinder derstädes skulle
giQ Besv. och Ekon• ZJtsk. Betähkanden.
möta, antingen att undantag för den Provineen
måtte göras, eller ock, att serskilda för
den orten tjenliga föreskrifter måtte i detta
afseendet meddelas, på det att, för denna Pro•vinces
skull, Landets öfrige Kust-Invånare icke
må sakna nödiga försvarsmedel emot en
så högst förfärlig fiende, som den veneriska
sjukdomen.
Utskottet har funnit, att den i 5:dje planeten
af dess Betänkande tillstyrkta visitation,
som skulle få b&ro på Pastors och KyrkoRådets
i Församlingen beslut, har väckt det
största bekymret och blifvit ansedd såsom
förnärmande ärbarheten och personliga friheten
; och, ehuruväl Utskottet Förutsett, att
inånga inkast skulle göras emot berörde förslag,
har Utskottet likväl icke bordt låta sådant
hos sig komma i någon slags beräkning,
då frågan rörde högre ändamål, nämligen
medborgares lifs bevarande5— och hvilket begrepp
bör man väl göra sig om den ärbarhet,
den frihet, som icke kan ägas, utan på
bekostnad af en mängd oskyldiga Medborgares
lugn, välfärd, helsa eller lif ? En sådan
ärbarhet och frihet kan, i Utskottets tanka,
vid sådana olyckliga tillfällen icke vara
rätt använd; och, likaså oemotsägeligt det är,
att dygden äger i sig sjelf sin egen belöning,
likaså visst tnåstedet ock vara, att densia
dygd hvarken i eget eller andras omdöme
kan något förlora genom en uppoffring,
hvilken af personer, som känna deras eget
värde och sjelfve kunna bedömma deras hel
-
Besv. och Ekon. Utsk'. Betänkandet. gip
sotillstånd, icke kan behöfva göras på ett ärbarhetens
fordringar förnärmande sätt. På
det likväl både Pastor och KyrkoRådet må
befrias ifrån den befattning, som på deras
pröfning skulle få ankomma, så har Utskottet
ansett sig böra i det stället föreslå, att
Riksens Ständer hos Kongl. Mai:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t, jemte
anbefallande af andra för ändamålet tjenliga
och lämpliga åtgärder, i afseende på en förbättrad
läkarevård, täcktes i nåder anbefalla
dess Befallningshafvande, att, i de orter,
der det förspörjes, att den veneriska smittan
6ig inrotat, låta å allmän Socknestämma höra
församlingens Ledamöter, och infordra deras
uppgifter, rörande helsotillståndet inom Församlingen,
öfver hvilka sammanträden ochuppgifter
ordentligt Sockneatämme-Protocoll bör
föras 5 hvarefter det på församlingens eget
beslut bör få bero, om den anser visitation
vara nödvändig eller ej. Utskottet tror, att, då
genom denna åtgärd intet tvång och inga oblida
omdömen böra kunna äga rum, det åsyftade
ändamålet icke lärer förfelas.
I allt öfrigt får Utskottet åberopa sitt redan
afgifna Betänkande af den 13* de sistlidne
Mars, hvilket väl blifvit af Vällofl. BorgareStåndet
afslaget, men deremot af Hedervärda
BondeStåndettill alla delar bifallet; och
hvilket bifall Utskottet anser innefatta det
säkraste bevis, att Utskottet icke misstagit
sig, hvarken i afseende på den farliga sjukdomens
tillvarelse och olyckliga verkningar,
g2o Ees v. ock Ekon. JJtsk. Betänk anden.
åtminstone ibland Landsbygdens Invånare,
ej heller i afseende på sättet och medlen
till dess hämmande.
% Denna förklaring, jemte några Ledamöters
serskilda tankar, öfverlemnas vördsamiigen
till Riksens Höglofl. Ständers ytterligaie
pröfning. Stockholm den i5:de Maj 1818.
Transumt af Protocollet, hå let uti Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs• oell
Ekonomi- Utskott vid Urtima Riksdagen i
Stochholm den 15 Maj i3i8.
Herr Comminister Bergegren uppläste ett
så lydande Anförande:
”Jag nekar icke nyttan och nödvändigheten
af eftersyn vid en uppkommande farsot,
och, i följd deraf, nekar jag icke heller
nyttan och nödvändigheten af eftersyn och
undersökning, eller så kallad visitation, i det
sjukdomsfall, hvarom nu är fråga; ty huru
skulle väl eljest detta frätande gift kunna
hämmas och dödas? Men jag önskade dock,
att en den högsta försigtighet, och jag tilllägger,
samvetsgrannhet härvid måtte iakttagas.
Då man vill afhjelpa ett ondt, bör
noga tillses, att man ej, utan tillräckliga
skäl, mätte utsträcka sitt nitiska bemödande
så långt, att ett annat träder i dess ställe.
Det är föreslaget, och mången har gillat, att
alla ifrån utrikes orter hemkommande Sjömän
skola visiteras. Är detta Folk då så
alldeles föraktligt, att icke ens någon misstänka
till behofvet af, icke något skäl för
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkandek. gai
den föreslagna undersökningen kominer i frage
? Skall be iset pä god fräjd och anständig
vandel endast här icke vara gällande?
Skall man dä äfven i vårt land finna en Inq
ai si tion ? Mången yngling af ära och dygd,
af bepröfvad skicklighet och fosterlandskärlek,
skulle afskräclias från att söka hemorten,
Mången »kulle alldeles sky befattuingen med
tjensten till sjöss. Och hvad skall man väl
eäga om den länge aktade, erfarne, sin fädernesbygd
gagneliga och bedagade mannen?
Huru välkomnades han? Efter mänga faror
och utståndna mödor blefve han i sitt Fosterland
blottställd för den skymfen, att på
ett måfå låta syna sin skröplighet. — Pä
detta sätt uppmuntrades utan tvifvel sjöfarten!—
Det är föreslaget, och mången har
gillat, att vid yppad smitta hvarje person i
en Församling skall undersökas. Jag vet väl,
att detta kan tänkas, men jag vet icke, att
det bör tänkas, ännu mindre verkställas.
Det vore äfven här, liksom i förr*, fallet, en
verkelig orättvisa, ett förnärmande af personlig
frihet och säkerhet. Ingen bör straffas,
utan att vara öfvertygad om brott, och
dömd; men här vill man handla i ett alldeles
omvändt förhållande, och må hända skall
man härigenom helt och hållet släcka dea
gnista af blygsel och anständighet, som ännu
lefver. — Efter min enfalldiga tanka borde
ingen annan undersökas, än den som på grundade
skäl blifvit misstänkt. Skulle då en
hel Församling befinnas i detta farliga läge,
så må den visiteras, men icke eljest. Vida*
Q22 Bese. och Ekon. Utsk. Betcinkanden.
re borde ingen annan pröfva dessa skäl, äö
Provincial-Medicus, som derjemte, om så behöfves,
skall anställa undersökningen. Ännu
mer böra, då en Qvinna står på spel, tvänne
för ära och dygd kände personer af dess
kön öfvervara den bedröAiga Visitaticnsacten.
Äro Föräldrar, eller andra anhöriga för händen,
så böra de utses framföre andra. För
öfrigt ville jag hafva öfverlemnadt åt den
kunniga, jag vill säga, åt den skickliga Läkaren
ett bedöma, huruvida, då sjukdomen
ännu icke utbrutit, man fran några serskildta,
med andra sjukdomar gemenskap ägande
symptomer kan eller får sluta till närvarelsen
af Veneriska smittan.”
Herr Eneroth yttrade, att, som Väliofl.
BorgareStåndet, genom fattadt bsslut, alsiagit
dst Betänkande, hvilket Utskottet förut i
denna aak fattat} så reserverade han sig, såsom
den der icke kunde deltaga uti det nu
åfgifna yttrande, i följd af åter-remi3s från
tvänne Respectiva Riksstånd.
Härmed förenade sig samteliga Väliofl,
BorgareStåndets närvarande Ledamöter, utom
Herr Ebel, samt med det tillägg af Herr
Schotte, att han ansåg de i detta ämne nu
gällande Författningar vara för ändamålet
tillräckliga. Ut Supra.
N:r 124.
Riksens Högloft. Stänclers Allmänna Besvärsoch
Ekon. Utskotts förslog till jemkning
Besv. och Ehon. Utsk. Betänkanden. 823
uti Respecthe Riks Ståndens serskildt fat*
tade Beslut, rörande Husbehofs-bränviiisbr
tinningen och dermed sammanhang
ägande ämnen.
Under den 21 sistlidne Februari har Rik*
sens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs»
och EkonomiUtsfeott afgifvit Betänkande öfver
föreslagna ändringar uti Författningarne
rörande Flusbehofs-Bränvinsbrånningen
och dermed gemenskap ägande ämnen, tillstyrkande
ett bufvudsakeligt bibehållande af
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den 6
September och den 28 December 1815, samt
den 24 Augusti 1815, med undantag af följande
deruti föreslagna ändringar, modifica»
tioner och tillägg.
1:0 Bränvinsbränningens inskränkning
till Nio månader oro året, och således dess
inställning under de 3 Sommarmånaderna.
2:0 En nogare bestämmelse af de omständigheter,
hvarunder Riksens Höglofl. Ständer
skulle inför Konungen frambära Nationens
underdåniga önskan, att något tillfälligt
och temporairt Bränvinsförbud endast
må kunna komma i fråga.
3:0 Försvinnande a£ ali tillåten Pannerymd
utöfver 90 kannors belopp på Landet
vid egendomar af 15,000 Rds. värde och derutöfver
uti en ägares hand, på sätt och med
vilkor, sjelfva Betänkandet utförligare detail»
lerar; samt i Staden uti ett och samma
Verk eller Hus.
4:0 Kronobränneriernas indragning i
g24 Besv. och Ekon.' Ut sk, Ectanhan.den,
Götheborg och Carlskrona, eller dessa Städers
försättande i lika till verkning srättighet
och skattskyldighet med de öfriga Svenska
Städernas, så vidt de sådant sjelfva åstunda.
Sedan samtelig® RiksStånden, i följd af
dervid gjorde anmärkningar, återremittat
detta Betänkande; så afgaf Utskottet, under
den 8 derpå följande Aprili, sitt förnyade
Utlåtande i ämnet, hvaruti det?, utan ändring
i sina förut gifna tillstyrkanden, uppgaf såsom
det andra alternativet för blifvande beslut,
att alldeles oförändrade bibehålla ofvannämnda
Nådigst utfärdade och nu gällande
Författningar, såsom en utväg att förena
allas önskningar, sä vidt, nämligen, och i
den man de kunna förenas.
Med beslut häröfver hafva inkommit :
Högloll. Ridderskapet oell Adeln uti ProtocollsUtdrag
af den 8 Maj med förklaradt fullkomligt
bifall till Utskottets första Betänkande;
Högvördige
PrestStåndet, samma dag med
accession till det föreslagna andra alternativet,
om, bibehållande af 1815 års Författningar;
dock med de såsom nödige ansadda
förändringar: att alldeles icke mer än en 90
kannors panna, eller ilera mindre till sammanräknadt
belopp, må på någon eller några
egendomar, uti en ägares hand belägna
inom en mils omkrets, få begagnas ; och att
det föreslagna underdåniga yttrande, om da
omständigheter, hvarunder Bränvinstillverkningens
inställning endast må komma i fråga,
måtte underdånigst framföras;
BeSV. och Ekon. Ut sk, Betånfi anden. ga^
Vallöf!. BorgareStåndet den 9 Maj, under
bibehållande af samma Författningar»
allenast med den ändring, att ingen på landet
må tillåtas på en och samina egendom
af hvad storlek och värde sorn helst begagna
större pannerymd än till 90 kannors belopp
5 och 1
Hedervärda BondeStåndet, den 4 Maj,
med odeladt bifall till Utskottets sednare alternativ,
att nu gällande Författningar i förenämnde
ämne blifva oförändrade.
Enär det enligt Riksdagsordningens 7g
§. åligger hvarje Utskott, som med målet
befattning haft, att i den händelse PdksStånden
i sina beslut öfve?' någon fråga stadna
uti hufvudsakeligen eller till vissa- delar
skilj aktiga meningar, då, så nära möjligt är,
sammanjemka meningarne och med förslag
deröfver till Riksens Ständers plena inkomma^
så anser Utskottet en sådan händelse
nu inträffa, och får följakteligen denna pligt
härhos fullgöra, hvarvid Utskottets Ledamöter
icke kunnat anse sig annat än frie och
obundne af de redan fattade besluten uti
hvarje respectivt Riksstånd, emedan, thy
förutan, den ålagde jemkningsskyldigheten
icke skulle kunna äga någon tänkbar verkställighet.
Då man efter grundlagarnes föreskrift
bestämmer förhållandet af RiksStåndens ofvan
anförda serskildta utlåtanden, så uppkomma
följande resultater:
1:0 Bränvinsbränningens inställning på
do tre sommarmånaderna är bifallen af ett
826 Besv. och Ekon. Utsk.. Betänkdnden.
t "
Stånd, men afslagen af de gne öfriga, förfaller
således, det är, fötblifver efter hvad
uti 1815 års Författning stadgadt är:
2:o Den nogare bestämningen af de
omständigheter, hvarunder temporairt bränvinsförbud,
må endast kunna komma i fråga,
är bifallen af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
serskildt yrkad af HogvördigePrestStåndet,
men af de öfriga 2ne Stånden icke till
utlåtande upptagen, således odeciderad :
3:0 Den föreslagna indragningen af ali
till nyttjande tillåten pannerymd utöfver 90
kannors belopp är bifallen af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln efter ordalydelsen
uti Utskottes första Betänkande^ af Högvördige
PrestStåndet, med tillägg ef förbudets
utsträckning inom samma omkrets, som förra
Författningen bjuder5 af Vällofl. BorgareStåndet,
med villkor, att denna indragning
må äga rum endast på Landet, men ej i
Städerna5 och af Hedervärda BondeStånået
afslagen: Således är äfven denna punkt till
sin bestämning hufvudsakligen odeciderad :
4:0 Kronobränneriernas indragning uti
Götheborg och Carlskrona är af gne Stånd
afslagen, och förhålles således dermed efter
förra stadgandet.
När dessa Resultater närmare betrakta9
och med hvarandra jemföras, visar sig klarligen,
att uti alla de omständigheter, hvaruti
Respective RiksStånden förenat sig, har det
skett efter de grunder, sorn uti 1815 års
Författningar äro stadgade. Detta har gifvit
Utskottet full anledning, att såsom jemk*
Besv. och Ekon. TJtsk. Bttcinkanclen. 527
ning föreslå ett i allo oförändradt bibehållande
af nämnde Författningar, samt att de
Respective RiksStånd, som derifrån i mer
eller mindre men afvikit, behagade med de
öfriga inbördes förena sig uti detta Beslut,
såsom dels öfverensstämmande i det hela
med espriten af alla Ståndens Utlåtande, och
dels tjenande till att undvika svårighet samt
tids utdrägt med en ny Bevillnings organisation,
som till fyllande af en i annor händelse
uppkommen betydlig brist blifver nödvändig.
Hvad åter beträffar den nogare bestämningen
af skälen till ett tillfälligt och temporairt
bränvinsförbud, såsom ett ämne, hvilket
egenteligen icke tillhör hvarken den
förra eller blifvande Författningen, utan är
blott ett uttryck af det förtroende, hvarmed
Riksens Ständer nalkas sin Öfverhet, så tror
Utskottet sig närmast hafva träffat de Hesta
RiksStåndens tanka, då det tillstyrker en till
Konungen underdånigst afgående serskild
skrifvelse, hvaruti framföres den lika underdåniga
önskan, att Husbehofs-Bränvinsbränningens
inskränkning5 aldrig måtte komma i
fråga, utom i det enda fall, då sådan brist
på SpamnSl, både hemma i landet och på
de utrikes, orter, hvarifrån säd vanligen hemtas,
inträffar, att verkelig hungersnöd befaras.
Då för öfrigt samtelige RiksStånden lem*
nät enhälligt bifall, ej mindre till allt hvad
de åberopade Författningar, utom ofvan detaillerade
frågor, innehålla, än äfven till
028 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Utskottets uti 8de och n:te momenterne af
dess första Betänkande föreslagna förtydligande
och tillägg, rörande kokrummets beräkning
vid afgifternas erläggande samt justerares
tillsättning och skyldigheter ; så hafva
alla dessa stadganden redan erhållit sin lagliga
och bostämda form.
Det återstår, derföre för Utskottets handläggning
icke mera, än att vördsammeligen
öfverlemna detta sitt jemknings-förslag till
Riksens Högloft. Ständers afgörande beslut 5
under den förmodan, att, i händelse det icke
bifalles, Riksens Höglofl. Ständer lära linna
i sin ordning vidtaga den åtgärd, hvartill
sista perioden af RiksdagsOrdningenS 75 §.
föranleder. Stockholm den 25 Maj 1818-
N:r 125.
Riksens Högloft Ständers Allmänna Besvärs •
och Ekonomi-Utskotts Utlåtande öfver Herr
Hahns Memorial om Odlings Lån och
Corrections-hus.
Uti Protocolls-Utdrag af den 16 dennes har
Vällofl. BorgareStåndet till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet behagat remittera ett
Memorial af Herr Holm, författadt och ingifvet
med anledning af de ventilerade Betänkanden
om Odlings- Lån, samt Correctionshus.
Och, ehuru Författaren förmodat, att
dess Motion borde till Höglofl. Stats- och
Banco* Utskotten» gemensamma yttrande re
-
Besy. och Ekon. Utik. Betänka/iden•,
mitteras ; så hav Vallöf!. Ståndet likväl funnit
för godt, att Memorialet till EkonomiUtskottets
ensamma behandling öfverlemna.
Men, dä motionen afser tvänne ämnen,
hvaraf det ena klarligen tillhör Höglo!]. Banco-Utskottets
åtgärd, och det andra redan
är af Högloft. Stats- och och detta Utskott,
enligt tillförene erhållen remiss, gemensamt
behandladt, samt Betänkande deröfver ej blott
afgifvet, utan äfven af de flesta Siland Respectiva
RiksStånden bifallet; så anser Utskottet
sig icke kunna, uti ett sådant sakernas skick*
ensamt upprifva och ny ventilation, inpå
Riksdagens upphörande, underkasta ett så beskaffadt
gemensamt beslut, hvarföre Utskottet
äfven tror sig med det öfversända Memorialet
icke bära taga någon annan befattning,
än att, såsom lenanad upplysning, det
samma till handlingarne foga, hvilket för
Vallo fl- BorgareStåndet skulle vördsam t tillkännagifva.
Stockholm den 15 Maj 1818.
N:r 126.
Riksens Höglo/l Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts Utlåtande öfver
terremiss af Prosten rn. m. Herr Doctor
Stenhammars under N:o 6 intagna Memorial.
Samteliga Respective RiksStånden hafva nu
aflemnat sina Utlåtanden öfver Riksens HögBMim%
till RiitSt, Prat igry-iäig, %ida Sami. &';r 105, ie6.
Tjcsv. och Ekon. Utsi-1 Betiinkanden,
loll. Ständers Allmänna Besvärs och Eleonorn!*
Utskotts Memorial N:o 6, hvarmedelst Utskottet
återlemna de, såsom dess befattning ej
tillhörande, Prosten m ni. Herr Doctor
Stenhammars, under den 5 sistlidne Januari
till Utskottets åtgärd remitterade Memorial
om saknad och fördröjd verkställighet
af Konungens och Riksens Ständers uti åtskilliga
Rikets inre hushållning rörande ärendeh
vidtagna beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har under
den 4 1 denna månad förklarat sitt bifall
till Utskottets åtgärd,' utan att fcr öfrigt
utlåta sig, hvarthän målet anses hora.
Hrigvördige Prés!- och 'Hedervärda BondeStånden
hafva, långt för detta, åter-remittei‘at
Målet till Utskottets handläggning, och
Vallo fl. BorgareStåndet har, den 16 dennes,
ansett det samma, så vidt det innehölie ämnen,
hvilka kunde under Rikséns Höglofl.
Ständers öfverläggning och pröfning komma,
vara af egenskap, att endast böra väckas uti
Höglofl. Constitutions-Utskottet.
Och, da Utskottet följaktligen saknar
den RiksStåndens pluralitet uti Beslut, som
Riksdagsordningens 44 §• tjuder, så vidt Utskottet
skall kunna motionen å nyo upptaga,
och Utskottet redan tillförene, medelst
flere Utlåtanden, förklarat de orsaker, hvilka,
af dess åtgärder oberoende, vållat den
sällsamma Cirkel-gången af detta mål^såhar
det ansett sig nu böra genast om ofvannämnda
förhållande vördsam underrättelse meddela,
på dst tillfälle matto öppnas, att häiutin
-
Besu. och Ekon.. TJt sk, Betakhättitni 831
Mån vidtaga de ytterligare mått och steg,
hvartill Riksens Höglo/l. Ständer, i stöd af
samma §,, kunna sig befogade finnas Stockholm
den 25 Maj 1818-
N.‘r 127.
Riksens Häglof!. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts Utlåtande, i anledning
af gjorda anmärkningar vid dess
af tv änne Respective Riksstånd återre*
initierade Betänkande, rörande yrhadt
upphäfvände af Stockholms Stads rättighet
att uppbära Parm-, Torg-, Broadi
Renhållnings penningar, da Ho, Halin»
P~ed och Brännkol införas, samt af
Landtmannens åliggande, att i vissa Städer
erlägga Håg- och Mätare-penningar
för inkommande varor.
Detta Betänkande har till Utskottets förnyade
åtgärd blifvit åtetlörvisadt.
l:o Från Höglofl. Riclderskapet och Atleln,
genom ProtocoilsUtdrag af den 4 innevarande
månad, med anmodan att bestämdt
uppgifva; huruvida de rå kailadeTorg-och Renhållnings-afgifter,
hvilka till Stockholms Stad
erläggas, grtxnda sig på några äldre privilegier
eller icke, hvarjemte af fferr C. J. Herb‘zenhjclnl
i serskildt anförande blifvit anmärkt,
att haji icke anser ifrågavarande afgifter undgå
benämning af CohStitutiotts-vidrig beskatt
-
JBesv. och Ekon. nisk. Betänkanden;
ning, att de uppkommo först 3 år öfter se»
dan Landt-Tullafgiftens erläggande vid Tullarne
upphörde, att de tili beloppet äro mycket
högre och mera tryckande, samt att endast
tvänne ställen blifvit utsedde iill deras
erläggande, hvaraf skall följa, att Landtmannen
ofta vid svårare väglag måste färdas
£:dels mils längre väg än annars, för att
komma till någotdera af de anvista Torgen.
Vidare har Herr Hertzenhjelni yrkat en förnyad
handläggning af detta mål på den grund,
att i Utskottets Betänkande icke skall blifvit
tillräckeligen utredd t, i stöd af hvilka äldre
författningar Stockholms Stad grundar
sina anspråk på en sådan afgifts uppbärande
för vissa Länd vägen kommande varor, icke
eller huruvida sådane varor, som på Landet
äro betingade, och således icke på Torgen
till Salu utbjudas, äro underkastade densamma,
samt ändteligen, huru den skulle kunna
med minsta besvär afbördas. Uti detta Herr
TIer tzenhj ehns anförande hafva Herr Grefve
Jacob de la Gardie och Herr Friherre Carl
Henrik Anckarsvärd förklarat sig instämma.
2;o Frän Hedervärda BondeStåndet, deruti
blifvit anmärkt, 1:0 af Johan Vessing: att,
om någon Stad, i stöd af sina Privilegier,
skulla fortfara med Våg- och Mätare-afgiftens
afiordrande, måste der nödvändigt linnas Våg
och Mätarehus vid det torg, dit Landtman»
nen får föra sina Landtmanna Producter, och
hvarest han får aflägga sin afgift, sedan han
försålt varan; varandes i Vessings tanka ingenting
obilligare, än att Landtmannen skall
Éesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 835
erlägga afgift för elen vara, för hvilken han
blir så missbjuden, att lian nödgas föra den
hem igen. Vidare har Vessing yrkat, atti alla
slags hemmans onera, sorn i Stad skola
lemnäs, böra fran denna afgift alldeles vara
befriade, och att Utskottet måtte föreslå en
bestämd Lag, innefattande alla omständigheter
i detta afseende. Uti detta Vessings anförande
hafva samtliga Fullmägtige från Vesterås
Län förklarat sig instämma. e:o Af
Anders Danielsson från Elfsborgs , Län, att
om än förberörde rättighet skulle vara ett
Privilegium, det han ej medgifver, hade i
alla fall Utskottets pligt varit, att ingå i pröfning
och bedömmande om billigheten och
rättvisan deraf, samt om möjligheten af dess
upphäfvande, på det Riksens Höglofl. Ständer,
i detta afseende, måtte komma i tillfälle,
att derom meddela sitt beslut: att han
ansett sig vara fullkomligen öfvertygad, det
Stockholms Stads ifrågavarande rättighet ej
kari under något sken af rättvisa försvaras j
ty hvad Staden behöfver för sin renhållning,
bör bestridas af Stadens Cassa, men ej utpressas
a£ Landtmannen för det han med sina
produeter vill fylla Stadens behof; samt slutligen
att det väl ej vore afgiftens belopp,
som kunde vara serdeles känbar, utan egentligen
det uppehåll, som af uppbörden
förorsaka», samt de besvärligheter, som alltid
åtfölja Stadens Police-Controll. 5:0 Af
Matts Ericsson från Stockholms Län: att
han till alla delar instämmer med hvad Herr
Hertzenhjehn uti dess Utskottats Betänkande
Eesv, och Ekon, TJtsk. Betänkan den. f)g^
vidfogade reservation anfört, och derjemte
tillägger: att, om oftanämnde afgift blifver
såsom olaglig upphäfven, hvilket han förutsätter,
bör Landtmannens förbindelse att endast
på Adolf Fredrics och Ho- Torgen siria
varor införa, äfven försvinna, och Landtmannen
få rättighet att, på hvilket Torg
sorn heldst, dem utan afgift föryttra, Häruti
hafva förenat sig Gustaf Tansson, Pehr Pehrs•
son. Matts Pehrsson och Jacob Ersson frän
Stockholms Län.
Utskottet har tagit under noggrann
pröfning hvad desse anföranden och anmärkningar
inneha l a, och går no att,
vid besvarandet dersf, först yttra sig i afse
ende
på Höglo!!, Ridderskapets och Adelns
anmodan : att bestämdt uppgifva, huruvida
de så kallade Torg-och Renhälfningsaj'gifter,
som till Stockholms Stad erläggas, grunda
sig på ,äldre privilegier eller icke.
Utskottet har redan i dess afgifna
Betänkande upplyst , att den öfverklagada
Parm-,Bro-, Torg-, och Renhåliuings-afgiften
för inkommande Ved, Hö, Halm, och
Brännkol val till benämningen är ny,
men att densamma dock grundar sig på äldre,
genom flera Kongl Resolutioner förunnade
rättigheter. Stockholms Stad äger nämligen,
i stöd af de Kongl. Rescripten af år
1656, 1668, och 1686, som i Betänkan
det
finnas åberopade, att uppbära Mätarepenningar
för inkommande Ved, Hö och Bränkol,
utan att någon skilnad är iakttagen, om
dessa varor komma Sjö* eller Landvågen,
Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkanäen, 855
Alt Staden således, för längre tid tillbaka
än 3 år, varit berättigad till denna afgifts
uppbärande, äfven för Landvägen ankommande
varor, bestyrkes, titan att nämna
alla serskilda Kongl, och andra Resolutioner
för mätningen af dessa varor och afgifterna'
derföre, i synnerhet af OfverStåthållare-Embetets
kungörelse den 25 Maj 1785, sonv i
allmänhet föreskriiver i 1 §. Alla mätbara
vabror, som till Stockholms Stad ifvan Vbeller
Inrikes orter, sjö• eller landvågen an
komma,
ehvad de skola till salu hållas, eller
till eget behof nyttjas, böra ar Stadens tillförordnade
och Edsvurne Mätare och med
Stadens krönta mål-h äril mätas ■— — ■—-  Mätareafgiften var, enligt Stockholms Magistrats
Taxor den 12 Juli 1680, samt den 28
Juli 1690 och deras 6 §. §.
\ För en famn Kastved f öre Srnt.
För •—' — Bryggved f —• —
För en Läst Brännkol i| — ■—
För en Parm Hö 1-3- — —
Stockholms Magistrats Ordning af den 16
Mai 1785 upplyser derjemte, att, sedan Kongl,
Maj:t under den 6 Juni 1780, 1 Nåder tillåtit,
att dessa afgifter till 3 Daler Smt Riksdalern
linge uppbäras, så eriades i Mätarepenningar
:
För en famn Kast- ellsr Löfved 2 rst.
Ett mått Bryggved • • 1 —
En läst Brännkol , . 8 —
En parm Hö . * 1 sk.
Hvilka till hälften skulle betalas af Köparen
och Säljaren, samt fördelas mellan Sta
-
83*5 Bcsv. och Ekon. tsk. Betffiikanden.
den och Mälarne.
Dessa afgifter, som tid efter annan blifvit
ökade, hafva äfven oafbrutet, för förenämnde
sjöledes inkommande varor, blifvit
erlag de anda till år 1812, då de erhöll o en
, förändrad benämning, under hvilken de sedermera
utgått; Bien af samma varor, då de
ankommit Landvågen, lärer mätningen1 likasom
uppbörden blifvit tidtals försummad eller
uraktlåten, utan att Utskottet är i stånd
att dertiil bestämdt uppgifva orsaken. — —•
— För Utskottet har blifvit uppgifvet, såsom
skäl, det både tillförseln af sådana varor,
Landvågen, och afgiften för deras mätande
varit så ringa, att Staden vidkänts en ärlig
förlust genom underhållet af målfcäril och
Mätarebet jente. Sant är åtminstone, det de
Committerade, hvilka Kongl. Maj:t’under den
20 Maj 1811 i Nåder tillåtit att uppgöra
förslag till en ny StatsReglering för Stockholms
Stad, anfört: att sorn efter ett taget
medium af dessa Mätare-penningars belopp,
jemte det för Kalk, Stenbol och Krita för
de 7 sista åren, Stadens årliga andel deraf
blott utgjort 300 Rd., så har ock Staden,
delfi genom Pcirmmcitares och deras Inspectors
aflöning, dels genom anskaffande af
nya och underhållande af gamla Farmar,
Famnar och Tunnor, årligen tillsatt, utöfver
inkomsten, 284 Rd. 47 sb- 5 rst. Derjemte
hafva Committerade erinrat, att, genom Höförsäljarens
betänksamt fattade beslut, mycket
pundadt Hö, i synnerhet under de sednare
åren, blifvit infördt och ännu införes till Sta
-
Besv. och Ekon, Utsk. Betänkande)!. 837
dens Torg och Hamnar, hvarigenom höpar
limingen å dessa ställen minskas, och derigenom
äfven Stadens andel i Mätareafgiften;
att Staden, jemte förlusten af denna,
äfven försummat yrka och begagna en annan
rätt: den nämligen, att jör allt till försäljning
hit inför dt eller införande Hö, antingen
i lösa Lass eller pundadt, uppbära
skälig afgift. Fä dessa grunder, och sorn
härtill kommit den omständighet, att af giften
för ved och kol, i anseende till graderingen
deraf, saknar ali grund af billighet,
da af giften är större för det mindre värde,
och mindre för det mera värdi är, hafva
Committerade äfven funnit lämpligt, att, med
af seende ä dessa vantarticlars nu ytterst förhöjda
pris, emot den derå i förra tider gällande,
föreslå, det mä t at-ep enning arne för
hit till försäljning uti haihnar och på torg
ankommande Hö, Ved och Kol må, under
namn af Färm-, Bro-, Torg- och Benhållningsafgift
erläggas efter en förändrad och något
förhöjd Taxa; uti hvilken Taxa Cornrnitterade
ansett billigt, att äfven, efter lika
grunder, intaga och beräkna afgift för Halm.
Kongl. Maj.t har äfven sedermera under
den 5 Juni 1812 i Nåder behagat stadga och
förordna, att Mäearepenningarne för ved,
hÖ, kol, halm, kalk, stenkol och krita böra
hädanefter under namn af Farm-, Bro-, Torgoch
Renhållnings afgift utgå, till det förhöjda
belopp och i enlighet med hvad Committerade
föreslagit.
Sedan Utskottet sålunda uppgifvit och
Ecsv. och Ekon. Utslc. Betänhanden.
framställt! förhållandet med den qfverklagada
Parm-, Bro-, Torg- och Renhällningsafgiften,
samt de äldre Stadganden, hvarpå den sig
grundar, får Utskottet erinra derom, att Kongl,
Maj t, uti 7 §. af Dess den 23 Februari 1789
Rikets Städer och Borgerskap meddelda Nådiga
försäkran, har, ehvad rättigheter och,
förmoner af samma allmänna beskaffenhet,
soia de i nämnde Kongl, försäkran förut
inf erde, hvarje Stad serskildt, i stöd af Fie*
geving-Lagar, Privilegier och Resolutioner
innehade, deni alla i gemen och hvar en i
synnerhet tillsagt, och under helgd och Pri.
vile gier bekräftat, och synes således i Utskottets
tanka Stockholms Stads, genom flerfalldiga
aldra Kongl, Revolutionär och Stadganden
förunnade rättighet till oftanämnrla
mätarepenningars uppbärande, och följaktligen
till den öfverklagade afgsfun, äfven
böra innefattas uti samma Privilegii Skydd,
så vida icke en förändring i benämningen,
hvilken förändring Kongl. Makt behagat
gilla, kan vålla sjelfva rättighetens förverkande,
Harvid möta likväl ane omständigheter;
1:0 att afgiften blifvit betydligen ökad,
och 2:0 att varorne icke mötas.| Men
Utskottet anser sig, i afseende på den förra,
böra erinra, att en viss förhöjning af denna
likasom alla andra afgifter,' torde vara både
billig och grundad i saken# egen natur, alldenstund
afgiften alltid bör bibehålla samma
förhållande, dels till myntvärdet, dels till
▼ aran, hvars pris städse undergått förändring.
I afseende åter på den sednare omständighe.
Thiv. och EkonS.Utsk. Bettini;anden.
ten, kan Utskottet icke lemna oupplyst, att
den nya benämningen äfvepsom den förändrade
Taxan, sorn innefattar en olika betalningsgrund,
eller åtminstone ett annat uppbördssätt,
än det förut varande, synes just
föreslagen för att dels förekomma, dels underlätta
mätningen. Dä nämligen den nya
Taxan föreskrifver en viss afgift, för hvarje
Enbets- eller Par-lass, blir vidare mätning öfverflödig;
och torde man dervid haft i beräkning,
att a ena sidan Landtmannen icke
onödigt skulle uppehållas och Staden å den
andra ej besväras med kostsamma mätareanstalter.
Om dessutom den underrättelse, Utskottet
inhemtat, icke är grundad, skall fråga
varit, för några år sedan, om att vid Hocch
Adolf Fredrics-Torg, anskaffa målredskap
till sådana varors mätande 5 men någon
verkställighet lärer icke hafva följt på den
grund, att Allmogen då ensågs, genom en
sådan mätning, lida ett onödigt hinder och
uppehåll, som troddes blifva mera besvärande,
än sjelfva afgiftens erläggande,
Utom de egentliga grunder för ifråga*
satte rättighet, hvilka redan blifvit anförde,
har Utskottet ansett sig derjemte böra upplysa,
att Stockholms Stad äger från äldre tider
rätt till"uppbärande af Bro-penningar, af
Torg- och Packarepenningar, äfvensom i sednare
tider af EenhäUningspénningar, Den
första af dessa, eller Bropenningeafgiften
är försäkrad genom Cari Knutssons Privilegium
1456, Konung Gustaf den fT:s Stadga
om Stockholms Byggnader den 7 Maj 1517
154 o
Best). och Ekon. Vtsk. Betänkandeti.
§ G., Konung Eric den XIV:s Privilegium
den 12 Aprill 1565 §. 6, och Kongl. Privilegierna
för Stockholm? Stad den 10 Mars
1636 §, g. Att Torg- och Packarepenningar
erlades, synes tydligen af Borgmästare och
Råds i Stockholm Ordning af är 1637
Stadens Bro*Kikare, hvars 780 §• förbjöd,
att föra salt fisk i Si ögården vid Södermalm
eller i bodar annorstädes, innan det
på tii!förordnade Packaretorg blifvit packadt
och besigtigadt, samt Torg- och Packare•
penningar deraf gifne. Ifrån början synas
Torgpenning arne blifvit Staden anslagne, såsom
en erkänsla a£ de Säljande, för det de
till sina varors föryttrande och packning
hugo nyttja'Stadens Allmänna Torg; Hvilket
äfven öfverensstammer med Kongl. Brefvet
till ÖfverStathållaren den 23 December
1697, som r<?dan då bestämdt föreskrifver,
att för de Torgpenningar, som erlades, borde
torgen, hvarest packningen skedde, alltid
hållas rene. Renhållningsaf giften finnes äfven
genom Kong!. Brefvet till ÖfverStåthållare-Embetet
den 9 Aprill 1793 stadgad.
Likväl är det Utskottet obekant, och har
icke af några handlingar kunnat upplysas,
huruvida någon af dessa afgifter blifvit före
ar 1812 erlagd, för inkommande Ved, Ilo,
Halm eller Brännkol.
Efter behörigt öfvervägande af allt detta,
och med tillämpning af hvad sålunda
upplyst blifvit, till de vid Betänkandet gjorde
anmärkningar, har väl icke Utskottet funnit
desamma kunna föranleda Utskottet, att
Besv. och Ekon. Vtsk. Betankanäen.
frångå dess redan yttrade mening, i afseende
på Stockholms Stads rättighet till den öfverklagade
afgiften, såsom, ehuru under ett nytt
namn, likväl grundad på äldre Författningar;
men, som ostridigt är, att Londtmannen mycket
besväras och uppehälles derigenom, att
han för dess erläggande vid Hö- och Adolf
Fredrxcs-Törgen ofta måste göra en lång omväg,
och Utskottet icke heller är i tillfälle,
att upptänka ett lämpligare sätt, hvarpå densamma
till mera lättnad för Landtmannen,
skulle kunna utgöras; sä finner sig Utskottet
i detta afseende endast kunna föreslå, att
Riksens Högloft. Ständer må i underdånighet
anhålla, det Kongl Majit täcktes i Nåder
anbefalla Öfverstållare-Embetet, så väl vidtaga
sådana åtgärder, hvarigenom nu öfverklagade
olägenheterna, i afseende på uppbördssättet,
må i möjligaste måtto kunna förekommas,
som äfven noga tillse, det en sådan
afgift ej affordra» för de varor, som redan
på Landet till viss person äro betingade,
eiler till eget behof införas, och följaktligen
icke på Torget utbjudas och föryttras,
heldst de samma i dylika fall, enligt ÖfverStåthållare-Embetets
Kungörelse den 14 Juli
1813, icke synas vara ifrågavarande afgift
underkastade.
Vidkommande sedan hvad af Wessing
blifvit yrkadt: att, om någon Stad, i stöd af
sina Privilegier, skulle fortfara med våg- och
mätareafgiflens afFordrande, måste det nödvändigt
finnas Våg- och Mätarehus vid det
Torg, dit Landtmannen får föra sina produ
-
842 Besa. och Ekon. Utsk. Betänkande/i.
eter, och Landtmannen icke åläggas lemna
sin afgift, förrän han försålt varan, heldst han
stundom blir så missbjuden, att lian nödgaä
återföra densamma 5 får Utskottet anföra, att,
i Utskottets tanka, afgifténs åläggande tydeligen
påkallar och förutsätter, det anstalter
för vägning och mätning böra finnas på tjenliga
ställen, men deremot kan Utskottet icke
tillstyrka, att afgiften först efter varans föi*-  säljning erlägges, då flera Städer äro berättigade,
att af alla inkommande varor, utan
att de mätas, vägas, eller säljas, åtnjuta vågoch
mätarepenningar. Bland dessa Städer
må exempelvis anföra* Vesterås. Enligt l6gd
och 1720 arens Kongl. AflöningsStater för
denna Stad äfvensom Magistratens Taxa
den 8 Maj 1784» erläggas för alin mätbara
varor, sorn ifrån andra orter, S;ö- eller Landvågen,
tili Staden ankomma, ehvad de matas
eller ej, 6 rst., samt dessutom för utmätningen
i serskildt arfvode åt Mätaren, 1 rst,
Tunnan. På lika sätt och efter samma grunder
betalas för vägningén af vågbara varor,
ehvad de vågas eller ej.
Utskottet kan ej heller understödja hans
vidare yrkande, att aila hemmans onera,
som i Stad skola lemnäs, böra från denna
afgift befrias, då sådant vore en icke mindre
kränkning af vissa Städers ägande Privilegier.
I afseende på hvad Wessing slutligen
föreslagit, att Utskottet måtte uppgifva en
bestämd Lag, som innefattar alia dessa omständigheter
äfven för den enfaldigaste, så
Besti. och Ekon. IJtsk. Betänkanden. 845
torde en sådan Uag redan finnas och vara
gällande i hvarje Stads serskildta Privilegium.
Utskottet, SQtn hvarken tror sig tillhöra, ej
heller är i tillfälle, att utarbeta en afhandling,
som bestämdt innefattar en uppgift,
så val på de Städer, hvilka äga sådana rättigheter,
äfvensom på de Privilegier, hvarpå
de grunda sig, har likväl trott sig icke böra
underlåta gifva Wessing anvisning på J,
; A. Flintbergs år 1795 från trycket titgifna
Arbete: Om Städernas •nied Ilande!, Sjö
fart
och Bruksrörelse gemenskap ägande inkomster
af Tolag-, Våg-, Hamn-, Bro , Mätare
och Täckare-penningar m. in,, såsom innehållande
pä ett ställe det h.ufvudsåkligaste,
sorn i alla dessa afseenden kan vara nödigt
att känna.
För öfrigt torde någon vidare åtgärd,
rörande Wessings gjorda motion, så väl af
Utskottet som af Riksens Höglofl. Ständer
Vara öfverflödig, då Kongl. Maj:t, i anledning
af Riksens Höglofl. Ständers'vid 1815
års Riksdag gjorda underdåniga hemställan
i samma ämne, redan i Nåder anbefallt Dess
och Rikets CoramerceCollegium, att deröfver
afgifva underdånigt Utlåtande, samt detta
Collegium, sedan Konungens Befallningshafvandes
i Länen och Städernas Magistraters
yttrande blifvit infordrade, nu är i tillfälle,
att denna underdåniga pligt fullgöra.
Stockholm den 15 Maj 1818.
§44 och Ekon. Utsk. Eetänkanäen,
N:r 128.
Riksens Häglof . Stunders Allmänna Besvärs«
och EkonomiTJtshotts Utlåtande, öfver de
hos Flögvördiga FrestSfåndet gjorde anmärkningar
vid Utskottets den 5 sistlidne
Agrill afgifna Betänkande, i anledning
af åtskilliga väckta Motioner och gjorda
f örslag, om vidtagande af nödiga åt går ^
der tiil förekommande af Värf vade Krigsmäns
-per mitt er ande och kringvandrande
i Bandet, samt upphörande af FiandtverksGesällers
lika beskaffade vandring
från den ena Staden och Orten i Riket
till den andra.
17
I~*nligt hvad ett från Hijgvördiga Prest-Ståndet
til! Utskottet ankommet Protocolls* Utdrag
af den 27 sistlidne April! innehåller,
hafva anmärkningarna blifvit gjorde af Herrar
Biskopparne Doctor Almqvist, Friherre
Doctor Mörner och Doctor Faxe, Lectorn
Arenander, Professorerne Doctor Wijkman,
Forssell och Thyselius, samt Prosten Ek, hvilka
hufvudsakligen anfört:
Herr Biskoppen Almqvist, att, då permitterade
krigsmän och kringvandrande Gegäller
tilläfventyrs icke kunde, genom författningar
hindras att tigga, hvilket väl vore
önskansvärd!, dessa personer icke bord®
till bestraffning der%e anmälts, utan 2 de
esv. och Ehon.> Utsk. Bctänkanden, Qfå
fall, ela -de med pockande eller hotande fordra
understöd.
Herr Biskopen Friherre Mörner, att
Utskottets förslag, det den -p ermil t er a de karlen
inom 8 dagar efter ankomsten till den
för sunding, dit lian dr permitterad, skall
hafva skaffat sig fö rsvar hos någon godkänd
person, vore i den grad hardt, att
verkställigheten icke syntes möjlig, knappt
tänkbar, äfvensom att förslaget, det värfvad
Nummerkarl, om han under permissions-tiden
får afsked eller blifver utur Compagniets
Rullor utstruken, icke skulle få qvarStadna
i den Församling han då vistas, vore
nog hardt och obilligt; och trodde Herr
Biskopen för öfrigt, att en noggrann efterlefnad
af de uti Utskottets Betänkande åberopade
General-Ordres af den 26 A pr i 11 1817
borde tillräckligen svara emot det önskade
ändamålet.
Herr Biskopen Faxe, att, i händelse någon
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:tkomnre
atti detta ämne expedieras, alla de olägenheter,
hvilka permitterade Soldaters kringvandringar
medföra, deruti mätte blifva detaiilerade.
Herr Lectoren Arenander, att, utom
hvad Utskottet föreslagit, det tillägg
borde göras, att den permitterade karlen uti
passet uttryckligen förbjudes, att med tiggande
och pockande på Allmosor under siri
vandring från och till Garnizons-orten ligga
Allmänheten till last, och att, om han aer1
med beträdes, sådant måtte få på passet af
Bihang till RiksSt, Prat, *8‘7*j8,8j S:de Sami, N;r 107 10S,
046 Besv. och Ekon. Utsi. Betänkanden.
den förolämpade antecknas, med äfventyr för
Soldaten, att antingen genast varda gripen
och återförd, eller ock vid återkomsten till
Regementet derföre till ansvar ställd5 hvarjemte
den permitterade Soldaten icke borde,
nian gilltiga skäl och erhållen tillåtelse af
Pastor, under permissionstiden få begifva
sig bort till andra ställen inom Länet, och
ej heller af Konungens Befallningshafvande
erhålla Pass till andra Läns besökande. Beträffande
åter Handtverks-Gesäller; så hade
Herr Lectorn önskat, att Utskottet föreslagit
några Polis-anstalter, som kunnat återföra
dem till ordentlighet och,förbättring, hvilken
Herr Lectoren ansett dem så väl behöfva.
Herrar Professorerne Forsséll och Wijkman,
att de voro af enahanda tankar med
Pierr Lector Arenander; och ansåge Herr
Professoren Doctor Wijkman Handtvérks-Gesällernas
kringvandringar vara för Landsbygden
mera skadliga och betungande, än permuterade
Soldaters, hvarföre ock Herr Doctoren
förnyat dess förut gjorda yrkande,
att Handtverks-Gesäl len måtte ställas under
Tjenstehjons-Stadgan, emedan Herr Doctoren,
lika med Pierr Lector Arenander, icke kunde
inse, att Gesällers kringstrykande och
tiggerier har något det minsta sammanhang
med näringsfriheten.
Herr Professor Forssell hade dessutom
tillstyrkt, att i författningen måtte bestämdt
utsättas, det kronobetjeningen bör åligga tillsynen
deröfver, att permitterad Soldat inom
Besa, och Ekon. Utsk. Betänkanden. Q\y
8 dagar efter ankomsten till permissionsstället
förskaffar sig behörigt försvar.
Herr Professor Thyselius hade yttrat
den önskan, att värfvade Soldaters rättighet
till permission måtte inskränkas mera än
Utskottet föreslagit, och blott en gång om
året beviljas; samt att den permitterade Soldaten
måtte undt» vandringstiden få behålla
hälften af sitt gage. t
Herr Prosten Ek hade förenat sig med
Herr Lector Arenander, och tillagt, att Utskottet
äfven borde föreslå några medel till
förekommande af Handtverks-Gesällers kringvandringar.
Utskottet, som af ofvan intagne yttranden
anser sig böra förmoda, att det Högvöi*-  diga PrestStåndet, hvarest nu ifrågavarande
ämnen blifvit motiverade, lärer, lika med
Vällofl. BorgareStåndet och Hedervärda BondeStåndet,
hvilka i alla delar bifallit Utskottets
förra Betänkande, som af Högloft. Ridderskapet
och Adeln är afslaget, gilla de
grunder, hvarpå Betänkandet hvifar, och hvaruti
Plögvördiga Ståndet torde igenkänna Utskottets
bemödanden, att, förnämligast vid
sådana ti 1 |fäIlen, då omständigheterna kunna
hafva föranledt till väckande af frågor, som
röra mer eller mindre tvång eller inskränkning
af Medborgares frihet i afseende på deras
utkomst och hittills begagnade, icke directe
förbudna medel och utvägar att förskaffa
sig den, föreslå medelvägar, hvilka likväl
icke alltid äro de mest lätta att finna, får,
i anledning af de vid Betänkandet gjorde an
-
f 048 Besv. och Ekon. Utsk. Betankanäen.
märkningar anföra, att, ehuruväl det utaf de
2:ne Reipectiva RiksStånden, hvilka de bägge
nu förevarande ämnen närmast röra, lemnade
bifall åt Betänkandet, synes utmärka,
att de af Utskottet deruti gjorde förslag ä~
ro grundade på billighet och Tidehvarfvets
fordringar, och att Utskottet således icke bör
hvarken mildra eller skärpa de medel, som
för ändamålens vinnande blifvit tillstyrkte,
Utskottet likväl anser sig kunna föreslå den
enda ändring uti förra Betänkandet, att, hvad
permitterade Krigsmän beträffar, den uti i:a
puncten af samma Betänkande föreslagna skyldighet
för Soldaten, att under vistandet i
Församlingen icke öfvergifva den Interimshusbonde,
hvars försvar han njuter, förr än
han kan visa, det han erhållit annat lika
godkändt försvar, måtte mildras på det sätt,
att, sedan karlen inom 8 dagar skaffat för
sitt uppförande en eller 2:ne Mäns borgen,
som af Pastor och Församlingen samfäldt
godkännes, han må äga frihet, att uppehålla
sig och arbeta hvar heldst inom Församlingen
honom för godt synes, utan något tvång
af den eller de personer, hvilkas borgen han
erhållit. Men någon annan ändring uti sitt
förra Betänkande anser Utskottet, på ofvananförde
skäl, sig hvarken böra eller kunna
föreslå, enär Betänkandet är af 2:ne Riksstånd
bifallet, och de hos Högvördiga PrestStåndet
gjorde anmärkningar icke heller gifva
Utskottet någon anledning till frågornas
annorlunda behandlande i det hela. Stockholm
den 15 Maj 1818.
.Eesv. ock Ekon. Ut sk. Betänkanden.
N: r 12g.
Riksens Ilo glo fl. Ständers Allmänna Besvärsoch
ekonomiutskotts Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, rörande medel till
ofver flödets hämmande, samt yrkadt för„
bud mot yppighet svarors nyttjande och
förbrukning m. rn.
TT
-tJ-öglofl. Ridderskapet och Adeln, Hogvördiga
PrestStåndet och Hedervärda BondeStåndet
hafva till Utskottet återremitterat dess
ofvannämnde Betänkande, hvarvid anmärkningar
blifvit gjorde: hos Högled. Ridderskapet
och Adeln, af Herrar G. af Brinkman
och P. G. Cederschöld5 hos Högvördiga
PrestStåndet af Herr Prosten Svedelius,
Pierr Comminister Bergegren, Herr Professor
Forssell och Herr Prosten Doctor Fröberg-,
samt hos Hedervärda BondeStåndet af Riksd
a gsful Iniäg ti ge Nils Månsson från Malmöhus
Län, Berg från Bobus Län, Anders
Danielsson från Elfborgs Län och Johan
Fongberg från Gefleborgs Län.
Herr af Brinkman anser Utskottet hafva
omfattat sådana förslag, som ej med dess
yttrade grundsatser stå i förening, enär
Utskottet först antagit, att vid all Lagstiftning
den storsta möjliga consequence bör
iakttagas, hvartill, enligt Pierr af Brinkmans
tanka, hörer, att inga andra Lagar göras, än
de, som innehålla bestämda föreskrifter och
i
öjo Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
åsyfta' enkel verkställighet, men sedermera
tillstyrkt förbud emot bruket af sådana utländska
varor, som äro till införsel i Riket
förbudne. Herr af Brinkman förmenar, att
ett sådant förbud vore ganska svårt, om ej
omöjligt, att handhafva, undexkastadt så många
illusioner och åtföljdt af så mänga clucaner,
att han för den executiva magtens
lugn afstyrker dess antagande. Den åtskillnad,
som Utskottet antagit emellan förbrukning
af Caffe i eget hus med eller utan sällskap,
anser Herr af Brinkman mindre redbar,
och tror att den, som ej sjelfvillig! mägtar
lyfta sig till oberoende af andras fördomar
och bruk, skall afven ej genom tvangslagar
kunna förbindas till tarflighet och sparsamhet,
utan sökja anledning att gäcka Författningens
afsigt, då antingen Lagen måste
hvila, eller angifvelser och åtal intränga i
husliga kretsar. AnnxärkningsFörfuttaren yttrar
vidare, att alla tiders exempel och de
under Sekler tillskapade ÖfverflödsFörodningars
öde tala högt .emot möjligheten af sådana
förbuds efterlefnad, med hvilka ingenting
kan uträttas, förr än deras utfärdande
påkallas af tidens anda och de gå i bredd
med den allmänna öfvértygelsen; Och anser
Herr af Brinkman dessutom så mycket mindre
nödigt att nu besvära Kongl. Majit med
någon ixnderdånxg önskan i sådant ändamål,
som Kongl. Majit har tillgång på alla Comitéers
i Landsorterna yttranden och förslag
i detta ämne, i den händelse Kongl.
Majit i Nåder skulle finna för godt att nä«
Jieiv. och Ekon. Utsn. Betänkanden. C51
gon ÖfverflödsFörordning besluta och utfärda.
Herr Cederschöld har förmenat, att ént
ConcursStadga, tillräckligen sträng för att
afskräcka ifrån att lefva på andras bekostnad,
vore det bästa Correctif emot Luxe och
Öfverflöd; men deremot ansatt en ÖfverflödsFörordning
vara den skadligaste af allt öfverflöd.
Likväl har Herr Cederschöld instämt
med Utskottet deri, att allt hvad som
anses nödigt förbjudas till införsel, bör äfven
till bruk och nyttjande förbjudas, heldst ett
annat förhållande vore en uppenbar motsägelse.
Hvad Utskottet föreslagit i afseende
på Caffe, synes Herr Cedersköld endast leda
till oredor, i synnerhet som orden samqväm
och sällskaper skola sakna tillräcklig bestämdhet.
Och, då för öfrigt den vinst för
det Allmänna, som Utskottets förslag möjligen
kunde medföra, vore alltför obetydlig,
för att kunna motva'ga de dermed förknippade
olägenheter, önskar Herr Cederschöld,
att allt hvad Utskottet sagt om Caffct måtte
alldeles förfalla, heldst en inskränkt tillåtelse
är mycket skadligare än ett fullkomligt förbud.
Herr Friherre Ludvig Boye har deremot
hemstäyt, att Utskottets tillstyrkande
rörande conflscerade varors försäljning till
export måtte antagas; deruti Herr af Brinkman
instämt; med tillägg att utskeppningen
deraf må fä verkställas ifrån alla Stader-, der
varorna blifvit förbjudna.
Herr Prosten Svedelius har väl gillat
Utskottets a»tagna grundsats, att alli som är
852 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
förbjudet till inFörsel, äfven bor vara förbjudet
till förbrukning; men deremot ansett
Utskottets tillstyrkande i fråga om Cafféförbudet
ej kunna medföra åsyftad verkan, hvilket
tillräckligt skall blifvit ådagalagdt af, i
detta afseende utfärdade och ännu gällande
Författningar. Herr Prosten förmodar dessutom,
att ordet samqväm ej skulle kunna
bestämmas, och att ett sådant partielt förbud,
som Utskottet, i afseende på dessa, föreslagit,
skulle bereda tillfälle för de ledsammaste
chicaner, utan att någon hufvudsaklig vinst
deraf vore att förvänta. På dessa skäl, och
enär Riksens Ständer redan fattat det beslut,
att bruk af öfverflödsarticlar, hvaribland Gaffe
visserligen kommer att räknas, skall taxeras
till Bevillning; tror Herr Prosten ej, att en
Öfverflödsförordning kan tillstyrka?, «å framt
Statens påräknade inkomster skola utgå, och
anser rådligast, att till Kongl. Majrts Egot
Nådiga godtfinnande öfverlemna denna sak,
utan att dervid något till- eller afstyrka.
Herr Comminister Bergegren har föreslagit,
att öfverflödsvaror må till förbrukning
tillåtas, men under villkor af beskattning, i
synnerhet på Utländska öfverflödsarticlar,
hvilken beskattning likväl ej borde blifva så
ringa, att det derigenom sökta vigtigaste ändamålet,
förminskningen af de Utländska öfverflödsvarornas
förbrukning, ej förfelades.
Hvad Caffe beträffar, har Herr Comministern,
i anseende till dess höga pris för de mindre
bemedlade, äfvensom förnämligast för dess
skadliga inflytelse på l handelsvågen, önskat,
Eesv. och Ekon. Uisk. Eetunkanden. 853
att det, jemte alla dess surrogater, måtte liek
och hållet förbjudas.
Herr Professor Forssell har förklarat,
att han trodde Riksens Ständer ej kunna
hos Kongl. Maj:t anhålla om någon ytterligare
Författning emot Yppighet och Öfverflöd.
Om Caffe skulle förbjudas, förmenar
Professorn, att man skulle begagna något annat
surrogat, som kanske vore lika kostsamt,
men mindre helsosamt, och tror för öfrigt,
att, då hvarje enskild Ledamot i samhället
icke ville hushålla för sig sjelf, skola alltid
Regeringens omsorger och åtgärder i denna
del till det mesta blifva frugtlösa.
Herr Prosten Lector Fröberg har trott,
att, då Riksens Ständer ej sjelfva kunna uttänka
tjenliga medel tili hämmande af luxe
och öfverflöd, det vöre olämpligt att besvära
Kongl. Maj:t med någon underdånig anhållan
i detta hänseende, serdeles som Prosten
befarade, att Kongl. Maj:ts härom utfärdade
faderliga förmaningar saknat önskad
verkan; på hvilken grund Pierr Prosten äfven
tillstyrkt, att Utskottets Utlåtande mätte
ogillas.
Dessa anmärkningar hafva blifvit besvarade
af Herr Prosten Doctor Vijkman, Herr
Prosten Hasselroth, och Herr Prosten Almcjvist,
hvilka instämt i de grunder, Utskottet
i sitt Betänkande antagit; och har Herr
Prosten Ohrvall förenat sig med £Prosten
Wijkman och Prosten Ahnqvist.
H os Hedervärda BondeStåndet har Riksdagsfullmägtigen
Nils Månsson fråö Malmö
-
054 Be sv, och Khan. Utsk, Betankdnäen,
hus Län förnyat sitt påstående, att Caffe t,
hvars import skall öfverstiga hela Jern exporten,
måtte helt och hållet till införsel
och förbrukning förbjudas 5 deruti Riksdagsmannen
Berg fråu Bohus Län instämt, med
åberopande af de i dess reservation anförda
grunder.
RiksdagsFullmagtigen Johan Wessing
från Vesterås Län har deremot bestridt det
yrkade förbudet, på den grund, att Bevillningsutskottet
ernade å ifrågavarande artikel
förseslå en consumtions-afgift, beräknod till
dubbelt belopp för Ståndspersoner emot allmogen
5 och skulle äfven, i händelse af förbud,
Bevillningen betydligen förökas, genom
minskningen af da för Statsverket påräknade
inkomster för Tullafgiftan å inkommande
Caffe.
RiksdagaFullmägtigen Anders Danielsson
fi-ån Elfsborgs Län har ansett vid Utskottets
behandling af den väckta motionen förtjena
anmärkas dess underlåtenhet aft närmare
detaillera hvad som borde för öfverflöd anses
och förbjudas, samt förmenat, att Utskottet
bort inkomma med ett bestämdt Förslag
till ÖfverflödsFörfattning, grundad på de
serskilda Comitéer* åsigter i ämnet, hvilka
deröfver afgifvit Utlåtanden ; hvarförutan
Riksdagsmannen trott, att Utskottet ej bort
ingå i något yttrande rörande Gårdf.-mili
an deln, dä motion härom ej blifvit väckt.
Och har Riksdagsmannen för öfrigt ansett
Ekonomiutskottets Utlåtande i detta ämne
vid 1815 års Riksdag ej innefatta nå
-
Besil, och Elion, Utsk. Betänkande».
855
got, som ådagalade farhåga för Gårdfarihand
delns skadeliga inflytande.
RikdagsFullmägtigen Johan Longberg
har yrkat återremiss af Betänkandet i den
del som angick Caffét, i afseende på hvars
totala förbud han helt och hållet instämt uti
Riksdagsmannen Bergs yttrade tanka.
Dessutom har Hedervärda BondeSlåndet
i allmänhet understödt den af Berg yttrade
mening, hvarvid Ståndets Taleman gjort det
tillägg, att han ansåg det vara BondeStändet
värdigt, att genom Förslaget örn totalt Cafleförbud
göra första steget till öfverflödets
hämmande, samt derigenom ådagalägga sitt
nit för Fosterlandets väl och sin förmåga,
att utan uppoffring lemna ett Utländskt öfverflöd,
lika opassande detta Stånd, som
skadligt för det Allmänna.
Dessa sålunda gjorde anmärkningar har
Utskottet med noggrann uppmärksamhet öfvervägat,
och får nu med anledning deraf
vördsamt meddela sina, tankar.
Hvad först angar den anmärkningen, att
Utskottet sjelf felat emot dess antagna princip
rörande vigten af en consequent Lagstiftning,
då Utskottet tillstyrkt, att Utländska
Öfverflödsvaror, som äro till införsel förbjudne,
äfven böra till bruk och nyttjande förbjudas;
emedan till consequencen skall höra,
att inga andra Lagar göras, än de sorn innehålla
bestämda föreskrifter och åsyfta enkel
verkställighet, så får Utskottet härvid förklara,
att, enligt Utskottets tanka, är ändamålet
med förbudet emot Utländska Öfver
-
356 Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
flödsvarors införsel att hindra deras förbrukning.
Att tillåta denna, är således att motarbeta
det ändamål, sorn man vill vinna;
och, som consequence är en alltid likstämmig
utveckling af en antegen princip, måste ostridigt
hvarje åtgärd, sorn hämmar eller
motverkar denna utveckling, vara inconsequent,
Bestämda föreskrifter och enkel verkställighet
äro visst hufvudsakliga kännemärken
på en god lag ; men dessa torde förnämligast
angå dess former, hvilka ej med
Lagens grundprinciper böra förblandas. Erfarenheten,
som förr eller senare lägger i
dagen de stadeliga följderna af origtiga eller
försummade åtgärder, har äfven visat det
menliga inflytande, som ifrågavarande tillåtna
förbrukning och försäljning medfört, ej
mindre på den inhemska industrien, än på
sedligheten. Lurendrägeri och Tullförsnillning
måste ovillkorligen uppmuntras derigenom,
att den till införsel förbudna varan |får
brukas och begagnas. De inhemska Fabrikerne
och Näringarne, som ännu ej kunna uthärda
cpncurrence med Utländningen, hafva fått vidkännas
de käribaraste förluster härigenom,enär
i sådana fall icke en gång en afpassad Tull
jemkar försäljningspriset å den Utländska
varan- och bidrager denna tillåtna förbrukning
äfven att hos Nationen underhålla den
kallsinnighet för egna producter, och det
begär eftjsr Utländsk yppighet, hvarföre hon
ej orättvist torde tadlas. Missbruk och öfverträdelser
af Lagar kunna ej undvikas; men
dessa missbruk äro ej ett skäl emot Lagens
JBiSV. och Ekon. Utsk. Betänkanäen.
stadgande, ty i sådant fall skulle sluteligen
all Lagstiftning komma att upphöra. Rättvisa
och nyttiga Författningar kunna alltid
handhafva* utan chicaner, då deras verkställighet
grundar sig på bestämda föreskrifter,
som ej förnärma medborgerliga rättigheter.
Skulle verkställande magtfen öfverträda gränserna
af sin myndighet, finnas äfven band
på dessa öfverträdelser. Genom de villkor,
som Utskottet antagit för sitt tillstyrkande i
detta ämne, har Utskottet äfven sökt att
förekomma dessa olägenheter, äfvensom Utskottet
väl insett svårigheten af den härvid
förekommande Controlleo, men likväl vid
granskningen af de mångfalldiga Artiklar, nu
gällande S jötulls-Taxa å till införsel förbjudna
varor upptager, trott den i allmänhet
kunna verkställas, och en befarad eludering
af Författningen genom dess uppmärksamma
handhafvande till det mesta förekommas.
Af dessa skäl kan Utskottet ej frångå det
tillstyrkande, Utskottet i denna del meddelat.
Vidare anmärkes, att, enär flere Seklers
erfarenhet talar högt emot möjligheten af
ÖiverflödsFörordningars efterlefnad, med hvilka
ingenting kan uträttas, förr än deras utfärdande
påkallas af tidens anda, och de gå
i bredd med den allmänna öfvertygelsen, bör
Kongl. Maj:t nu ej besväras med någon underdånig
önskan i sådant ändamål. Till svar
liärå får Utskottet vördsamt anmäla, att
Utskottet med sitt tillstyrkande i denna del
ej egentligen åsyftat utfärdandet af en Öf
-
g5Ö Besv. otli Ekon. Utsk. Betclnkanäen,
verflödsFörordning, utan endast af en Författning,
som står i oskiljaktigt samband med
ett redan gällande påbud, och som skulle
tiena att i hög grad medverka till det -ändamål,
som med detta åsyftas. Ått tidens anda
och allmänna öfvertygelse» ej nu skulle
gynna framgången af en sådan Författning,
har Utskottet svårt att finna, då öfverflödets
hämmande länge varit ett hufvudsakligt föremål
för Kongl. Maj:ts Nådiga omsorgerj då
Riksens Ständer för 5ne år sedan tillstyrkt
en verklig Öfverflödsförordning; då äfven under
nu påstående Riksdag kraftiga medel
blifvit offenteligen yrkade af dem, sorn tolkat
Ständernas tänkesätt 5 och då sluteligen
motioner härom blifvit hos snes. respectiva
RiksStånd väckte och remitterade. Om ej
allt detta vittnar, att nationens tänkesätt och
tidens anda synas gynna kraftiga åtgärder'
till öfverflödets hämmande; så vet Utskottet
ej, på hvilka tecken en sådan tidsanda
skall igpnkännas. Att efterkomma dessa allmänna
och offentligt yttrade tänkesätt, var
äfven ett af hufvudmotiverna för Utskottets
tillstyrkande, hvarvid det likväl sökt iakttataga
aila försigtighetsmått, att den sanna
medborgerliga friheten på minsta sätt måtta
förnärmas. Genom hvad nu blifvit anfördt,
tror Utskottet sig äfven hafva besvarat de
anmärkningar, som några Ledamöter inom
Högvördiga PrestStåndet i detta hänseende
meddelat.
Med anledning af hvad som blifvit anmäikt
deremot, att Utskottet ej uppgjort
Hesv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 359
Förslag till en detaillerad ÖfveiflidsFörordnir.
g, får Utskottet förklara, att det endast
åligger Utskottet, enligt grundlagens föreskrifter,
uppgifva grunderna för Ekonomiska
Författningar, men ej att ingå i specialiteter,
som erfordra vidlyftiga undersökningar och
en fullständig kännedom af serskildta förhållanden
och omständigheter, hvilkas närmare
utredande ej ligger inom gränsoraa för Utskottets
befattning.
Hvad angår de gjorda anmärkningarne
emot det af Utskottet föreslagna Cafleförbu*
det; så, enär Utskottet inhämtat, att Högiofl.
Bevillningsutskottet tillstyrkt en lämplig afgift
för consumtionen af denna Artikel, förmodar
Ekonomiutskottet, att en betydelig
förminskning i Caffe-consumtionen skall genom
detta medel ernås på samma gång,
som för Staten derigenom beredes en betydlig
inkomst; och har Utskottet på dessa skäl
ansett sig böra frångå sin härom gjorda hemställning.
På det en säkrare controll måtte kunna iakttagas
vid utförseln af confiscerade förbjudna
utländska varor, har Utskottet tillstyrkt,
att de endast skulle få utföras från Stockholm
och Götheborg, men, då flere olägenheter
genom den längre transport, som härvid
blefve oundviklig, skulle uppkomma, får
Utskottet, med ändring af sin förut yttrade
tanka, nu föreslå, att utförseln af förbrutna
utländska varor må ifrån de större stapelstäderna
i Riket få verkställas.
Då Utskottet fästat sig vid Gårdfari
-
göo Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
handelns skadlighet, har detta endast skett
vid den allmänna framställningen af de orsaker,
som Utskottet ansett bidraga till Öfverflödets
kringspridande; och, enär Gårdfarihandel
, enligt Utskottets tanka, står i ganska
nära samband med frågan om öfverflödet,
har Utskottet ansett sig med fullt skäl kun»
na deröfver i allmänhet meddela sina tankar,
ehuru någon serskild motion ej derom blifvit
väckt; och har Utskottet ej heller nu funnit
anledning att förändra sitt häröfver afgifna
yttrande.
Sluteligen får Utskottet vördsamt tillkännagifva,
att dess ifrågavarande Betänkande
blifvit af Vällofl. BorgareStåndet bifallet.
Stockholm den 22 Maj 1818.
N:r 130.
Riksens Ilo glo/l. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi utskotts Utlåtande, i anledning
af anmärkningar vid återremitterade
Betänkandet rörande Exclusiva Privilegiers
meddelande.
G enom ProtocollsUtdrag af den /f.:de Mai,
har Högvördiga PrestStåndet behagat återremittera
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
af de öfriga gne RiksStånden gillade
Betänkande, rörande inskränkning i Exclusiva
Privilegiers meddelande, på grund af
flere Ledamöters inom Ståndet gjorde anmärkningar,
innehållande, att den af Utsket
-
Eesv. och Ekon. Utsk: BctAnhandcn.
tet föreslagna underdåniga hemställan om
utgifvandet af en Författning, sam bestämmer
grunderna och villkoren för meddelandet af
vissa uteslutande rättigheter m. m., både vore
öfverflödig och olämpelig.
Utskottet, som icke kan erkänna rigtigheten
af de förutsättningar, som ligga till
grund för dessa anmärkningar, har följafcteligen
af dem icke kunnat hemta anledning
att förändra dess i det återremitterade Betänkandet
yttrade tanka, som af de öfriga
5:ne RiksStånden redan blifvit bifallen. Stockholm
den 22 Maj 18x8.
N:r 131.
Riksens Höglo/l. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts Utlåtande, i anleda
ning af anmärkningar vid återremitterade
Betänkandet om Export af Eandtmanna-producter.
“Jenom ProtocollsUtdrag af den 4 innevarande
Månad, har Högloft Ridderskapet och
Adeln behagat återremittera Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottets Betänkande, rörande
väckt motion om frihet för Landtmannen
att mot låg eller ingen Tull få exportera
sina producter, i anledning af följande
dervid gjorde anmärkningar :
1:0 Af Herr Cederschöld: att han linner
Stinan" till RiksSt, Pr Q t, i8i7-18l8> Sami, Nr: log. u
g^2 Eesv. och Ekon. Ut sk» Betan handen.
I högsta grad obilligt hindra utförseln af
Landtmanna - Producter, under det samma
släps varor äro till införsel tillåtna. Om utförseln
och införseln vore lika fri, skulle i
hans tanka handels-balancen säkrast bibehållas
i jemvigt, och den stora skiljaktighet i
prisen på serskilda Orter, som man nu ser
inträda, ej kunna äga rum:
2:o Af Herr Grefve Mörner, A. G., att
Utskottet måtte anmodas närmare uppgifva
på hvad sätt, och med hvad villkor en fri
export af Landtmanna-varor må kunna befordras.
Vid besvarandet häraf, har Utskottet
icke trott sig böra underlåta att tillkännagifva,
huru oväntadt Utskottet funnit, det någon
kunnat anse Utskottets Betänkande innefatta
antingen direct, eller indirect tillstyrkt
hinder emot Svenska produeters utförsel, då
så väl det åter-remitterade Betänkandet, som
äfven en blott flyktig kännedom af Författa
sungarne i detta afseende, i synnerhet den
om en fri Victualie-l andel af den 51 Augusti
1815, tillräckligen upplyser, att utförseln
af sådana slags varor, som i Herr Friherre
Wr angels motion nämnas, med högst få undantag,
och hvilka nästan ensamt innefatta
Skogs-efFecterna, icke allenast icke ar förhindrad,
utan ej en gång belagd med hälften
så stora Tullumgälder, som införseln a£
samma slags varor.
För öfrigt, och af samma anledning, har
Utskottet, sorn uti frågan om SkogsefFecternas
export afgifvit serskildt Betänkande, io
tlésv. och Ekon. ijtsk. Ettäaknnden. 563
ke kunnat eller behöft rut föreslå några nya
Villkor för samma varors export» eller i något
afseende göra tillämpning af de, till vinnande
af samma ändamål, författade anmärkningar
vid det återremitterade Betänkandet,
hvilket dessutom de öfriga 3:ne RiksStånden
behagat gilla. Stockholm den 22 Maj 1818»
N:r 132.
Riksens Högloft. Ståndets Allmänna Éesoärsoch
Ekonomiutskotts Utlåtande i anledm
ning af gjorde anmärkningar vid dess
afgifna Betänkande om inrättande af ert
Besparings Bank till förmon för fattiga
arbetare.
Detta Betänkande, som af Höglofl. Ridderakapet
och Adeln samt Hedervärda BondeStåndet
är giiladt, har ifrån HögVördiga
PrestStåndet och Vällofl. Borgare - Ståndet
blifvit återremitteradt på grund af följande
dervid gjorde anmärkningar:
Att den högsta möjliga säkerhet är étt
bufvudsakligt villkor för den yrkade besparingsanstalten,
och, sorn allmänheten icke kan
hafva så oinskränkt förtroende för enskilda
personer, som för ett allmänt penningeverfc,
hvilket står Under Riksens Ständers Styrelse
och öfverinseende, bör Inrättningen ställas
under Riksgälds-Gontoirets vård och förvaltning
5 att försök med denna inrättning
gö4 Besv. och Ekon. UtsJc. Betankanden.
böra skyndsamt anställas, åtminstone ^Stockholms
Stad, hvarjemte af serskilda Ledamöter
blifvit yrkadt, att densamma måtte förenas
antingen med Fattigförsqrjnings-anstalterna,
Seraphi mer- O rdens Gi lie t eller ock uppdragas
åt öfverståthållare Embetet, äfvensom
för Landsorterna, åt Konungens Befallningshafvande,
eller Länens Hushållningssällskapet
5 att Postfrihet för de medel, som ifrån
3Landsortérna till besparingsfonpen härstädes
ansändas, må äga rum , samt slutligen att den
af Utskottet föreslagna öfversättning af Engelska
Brochurer till spridande af kännedom
och upplysning rörande detta ämne är öfverflödig
och utan nytta.
Efter noggrant öfvervägande af hvad sålunda
blifvit anmärkt vid det återremitterade
Betänkandet, får Utskottet anföra, det Utskottet,
som redan erkänt nyttan och värdet
af i fråga varande anstalt, icke kan frånträda
den då yttrade mening, att en större uppmärksamhet
först bör beredas åt det gjorda
förslaget, och att en i allmänna opinionen
stadgad kännedom om dess ändamål bör före
gå verkställigheten deraf. Skulle likväl Riksens
Högloft. Ständer, i enlighet med hvad
af flera blifvit yrkadt, icke anse saken behöfva
en sådan förberedande åtgärd, utan
vara af allmänna rösten så påkallad, att den
genast kan bringas i verkställighet med den
nytta och fördel som åsyftas ; så förutsätter
detta ett förhållande, som Utskottet, fär sin
del mera kan önska än förmoda 5 och lärer
dä detta, likaså säkert, sona andra dylika lof
-
Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkanden. {565
liga och nyttiga företag, af sig sjelft, och utan
all åtgärd af Konung och Ständer, snart
vinna en fullbordan, hvilken af inga allmänna
nu gällande författningar kan anses vara
hindrad. Men, hvad det förnyade yrkandet
angår, att Inrättningen skulle ställas under
FuksgäldsContoirers administration, får Utskottet,
som för sin del förblifver vid den
tanka, att en sådan utväg är mindre lämplig,
endast tillägga, att detta Utskotticke, är i tillfälle
kanna, huruvida Riksgälds Contoiret skulle
kunna emottaga denna befattning, och föreslår
fördenskull, att Riksens Höglofl. Ständer,
till utrönande af förhållandet härmed,
ville inhemta StatsUtskottets Utlåtande.
Slutligen vill Utskottet hafva erinrat,
att Utskottet med den föreslagna öfversättningen
visserligen icke haft i ögnasigte opinionen
eller upplysningen af de lägsta Classerna,
som anmärkningsförfattaren förmodat.
Utskottet liar tvertotn trott, att de mera odlade
och bildade Classerne af Allmänheten,
som det egentligen tillhör att nitälska för
Inrättningens befodran, och hvars omdöme
alltid måste verka på de ringare FolkCIassernas,
för hvilkas nytta oftanämnde anstalt
egentligen är ämnad, sjelfva icke böra sakna
upplysning, då de skola upplysa de andra
och leda öfvertygelsen till begagnande af en
anstalt, som har deras välfärd till ändamål.
Stockholm den 22 Maj 1818.
gtftf Ben». och Ekon. Utah Betankanden
N:r 133.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomi'Utskotts ytterligare Utlåtande,
angående förvaltningen och Redovisningen
af de till Hospital er m. m. anslagna
medel,
G
enom Protocolls-Utdrag af den 21 uti
tfästlidne Månad, har Högvurdige Prest-Ståndet
till Riksens Högloft, Ständers Allmänna
Besvärs-och Ekonomi Utskott återremitterat
dess Betänkande, angående yrkade förändringar
uti förvaltningen och redovisningen,
- 7 t»
af cle till Hospitalers, Lazaretters oell Barnhus
underhåll anslagna medel; med anledning
af gjorde anmärkningar emot samma
Betänkande utaf Herrar, Biskopen m. m. Do.
ctor Faxe, Prosten m, m. Kolmodin, Domprosten
Dootor Graffman och Theologiag Lectorn,
Doctor Knös,
Dessa såmedelst meddelade anmärkningar
äro alla ställda mot Betänkandets irsta
jnoment, rörande disposition af de, genom
privata donationer och för någon viss landsort
gjorda fromma stiftelser, inflytande
medel, hvaröfver Utskottet tror sig hafva uti
det återremitterade Utlåtandet uppgifvit
så grundade skäl, att Utskottet icke kan derutinnan
förändra sin öfvertygelse. Och, då
härtill kommer, att detta Utlåtande blifvit
af de 3:ne öfriga Respectiva RiksStånden gilladt
och godkändt, nämligen af Högloft. Ridderskapet
och Adeln under den lörde, af Väl
-
Besv. och Ekon. Vtik., B (tänk mide. tu
lod. BorgareStåndet den 2g:de, samt af Hedervärda
BondeStåndet den I3:de Maj 5 så
finnér Utskottet icke något ytterligare tillhöra
sin åtgärd, ä'n att ett sådant förhållande
vördsamligen, och enligt Högvördiga Prest»
Ståndets anmodan, skyndsamligen uppgifva»
Stockholm den x Juni i8t8.
N:r 154,
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs•
och Ekon. Utskotts Betänkande, i anledning
af uppgifvet Förslag att erhålla ett
för vissa år faststäldt sädespris.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Utskottets handläggning öfverleronat 2:ne Memorialen
af Herr Friherre Achates Carl von
Flaten, deruti, till förekommande af de olägenheter,
sorn i synnerhet den mindre bemedlade
Landtmannen. får vidkännas deraf,
att han ej kan beräkna något visst pris för
den Spannemål, han kan hafva att aflåta, titan
ofta nödsakas, till bestridande af oundgängeliga
utgifter och onexa, föryttra sin säd
åt personer, sorn begagna sig af hans förlägenhet
och missbjuda honom, föreslås: att
bestämdt pris, hvarföre ett medium af förra
årens gångbara priser borde sökas, må under
mellantiderna af hvarje Riksdag stadgas för
uppköpet af den Spannemål, soia af Allmänna
Magazins Directionen besörjes och förmenar
Memorialens Författare, att Landtmannen
härigenom skulle kunna göra en säker
Eesv. och Eken. Utsk. Betänkatiden.
beräkning både för sina inkomster och behofver,
äfvensom ali i ord erhålla ett bestämdt
värde, samt ej för vanpris blifva bortsåld.
Utskottet, som under öfverläggning föreIiaft
detta mai, medgifver helt och hållet nyttan
deraf, om ett efter tidernas förhållande
§emkadt pris å spannemål kunde stadgas;
anén, ehuru ej något detailleradt förslag blifvit
i Memorialerna uppgifvet, förmodar Utskottet,
att det åsyftade ändamålet ej kunde
på annat sätt vinnas, än att Magazins-Directionen
för det fixerade priset uppköpte all
dan Spannemål, som b lefve densamma till salu
utbjuden.
Följden häraf blefve ovillkorligt den,
att, i händelse af goda sädesår, Magazins-Dixectionen
öfverhopades med en ofantelig
Spannemålsquar.titet, möjligtvis genom missbruk
äfven af Utländsk production. För att
Itunna besörja ett sådant uppköp, fordrades
ostxidigt en så stor fond, att den troligen ej
af Statens tillgångar kunde bestridas, hvarvid
uppbyggandet och underhållandet af en oräknelig
mängd Magaziner, samt aflöningen till
Tjenstemän och Betjening betydligen skulle
öka utgifterna. Af desja anledningar, och
då så många svårigheter skulle möta verkställigheten
af der uppgifna förslaget; linner
Utskottet, oaktadt det goda ändamål, som
derigenom blifvit åsyftadt, sig ej kunna
åden gjorda motionen tillstyrka bifall; hvilket
dock lill lliksens Höglo!!, Ständers egen
Besv. odi Hkon. Utsk. Betänkanden,
pröfning vördsamt öfverlemna?. Stockholm
den l Juni 1818.
N:r 155.
Fåkscns Mö glo fl. i t änders Allmänna Besvärsoch
Ekon. itskotts ytterligare utlåtande
öfver vackt fega om förändring i Församling
arne• skyldighet att vårda de
'fattiga.
tJti ProtocrllsUldrag al den 2/j. uästlidne
Februari Sar Höglofl. Ridderskapet och
Adeln återremitterat Utskottets Betänkande
i anledning sf väckt frågp om förändring i
Församlingarnas skyldighet att vårda de fattiga.
De aimärkningar, som föranledt till
återremissen, äro gjorde af Herr Grefve Mörner,
Adolf Göran, Herr af Brinkman, Gustaf,
samt Herr Flach, Carl Fredric, och innefatta
hufvudsakligen den eiinran, att ifrågavarande
ämne hade ett omedelbart sammanhang
med ett annat af vida större omfattning
och betydenhet, nämligen det, sorn angår
enskilda personers rättigheter till försvar
och till inflyttning ur den ena Församlingen
i en annan; hvarföre Utskottet bort
behandla ämnet i sammanhang med den allmänna
Fattigvården och Utarbeta ett förslag,
bygdt på sådana grunder, att å ena sidan
enskildas personliga säkerhet, blefve beva/^rad
och å den andra Församlingarnes rätt i
afseende på Fattigvården iakttagen, och haf
-
Besi>‘ och. Ekon. Ubk, Betänk anden.
va dessutom åtskilliga andra grunder bilf»
vit uppgifne tili ledning för Utskottets äskade
åtgärd.
I anledning af hvad silanda blifvit anfördt,
får Utskottet vörds.mt tillkännagifva,
att, enär den motion, som gaf anledning till
Utskottets Betänkande, endast åsyftade en förändring
i den del af Fattiggården, som 1788
års Förordning upptager, ansåg Utskottet
sig serskildt böra beherdla detta ämne,
och ej utsträcka Betänkande längre, än som
af den gjorda motionen påkalsdes; Och har
UtskottetUti 2;ne sednare utiåtmden N:ris 85
och 86, rörande allmänna fattigvården, meddelat
sina tankar i anledning a: öfriga i detta
ämne remitterade Memorialtr, till hvilka
utlåtanden Utskottet nu får vördsamt hänvisa.
För öfrigt får Utskottet anrsäla, att dess
ifrågavarande Betänkande redan blifvit af 5:ne
IliksStånd bifallet. Stockholm len i Juni
1818-
N:r 136,
jRiksens Högloft, Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts ytterligare Utlåtande,
rörande beståndet af sådana Contraeter
om Presträttigheter, hvilka emellan
Pastorer och Församlinf arna upprättas.
JI ögvördige PrestStåndet har uti ProtocollsUtdrag
den i:a nästlidne Aprill återremitterat
Utskottets Betänkande, rörande bestån»
Besv. och Ekon. Utsh Betänkanäen.
det af sådana Contracter, som emellan Pastorerna
och Församlingarne upprättas, dere*
mot anmärkningar blifvit gjorde af Herr Bi*
skopen Friherren Doctor Mörner, Herr
Professorn Doctor Wijkman, Herr Bisko*
pen och vice Talemannen Doctor von Rosen»
Stein, Herr Biskopen Doctor Faxe, hvaruti
Herrar Biskoparne, Doctorerne Muray och
Eberstein samt Herr Prosten, Lector Felle*
nius sig förenat. — Qmförmäfde anmärkningar
äro hufvudsakligen rigtade emot Utskottets
tillstyrkande, att sådane Contracter, hvilka
uppgöras emellan Pastorer och Församlingar
endast för den tid Pastor inom Församlingen
qvarblifver, böra få upprättas, utan
att Krono- och Consistorii-Fullmägtige äro
tillstädes} hvilken hemställan blifvit ansedd
möjligen ledande, ej mindre till menliga följder
för efterträdare, än äfven till oordningar
vid skeende Prestval, hvarvid någon gång
dylika Contracter skola blifvit ingångne, såsom
beredande pluralitet för någon till en
lägenhet missiverad Prestman. —- Med anledning
häraf tillstyrkes, att vid alla generella
Contracter om Presträttigheter, vare sig vid
hvad tid som heldst afslutade, de af Konungen
föreskrifne omständighet må ovillkorligen
iakttagas och efterlefvas. —•
Herr Professorn Thyselius och Herr
Biskopen Almqvist hafva deremot trott skillnad
nödvändigt böra göras emellan de Contracter,
hvilka uti Allmän Sockenstämma på
en gång med hela Församlingen afslutas,
samt emellan de Contracter, hvilka Pasto«:er
$72 Eesv. och Ejton. Utsi;. Betänkanden.
uppgöra med en eller flere af sina åhörare;
och med anledning häraf ansett Krono- och
Consistorii -Fullmägtiges närvaro endast i
förstnämnde fail behöflig, men vid de sistnämnda
Contracternas upprättande, om icke
omöjlig, åtminstone hinderlig;1 heldst sällan
tjenliga öfverenskommelse!' med hela Församlingarne
kunna träffas, men deremot enskildt
med flera hemmansägare ofta blifvit uppgjorde,
hvilka serskilda öfverenskommelser skulla
möta betydliga hinder, i händelse Kronooch
ConsistoriiFulImägtige dervid måste vara
närvarande, och äfven lända till upphäfvande
af de billiga Contracter, hvilka redan
på flere ställen blifvit träffade.
I denna tanka har Herr Prosten Lector
Fröberg och Herr Prosten Hagberg instämt.
Pierr Prosten Aspelin hax ansett mindre lämpligt
och nödigt, att Consistorii- och KronoFullmagtige
äro närvarande vid tillfällen, då
en tillträdande Pastor förblifver vid de öfverenskommelser,
som af ålder emellan Pastorer
och deras Församlingar ägt rum; uti
hvilken tanka Herr Prosten Ohrvall sig förenät.
—
Med anledning af dessa anmärkningar
får Utskottet förklara sitt tillstyrkande vara
grundadt på den Princip: att hvar och en
har rättighet till en annan efterskänka den
fordran eller inkomst, som honom med rätta
tillkommer, och hvaröfver han äger full
disposition, utan att han vid ett dylikt tillfälle
bör bero af tredje mans tillåtelse eller
föreskrifter. Så snart efterträdares rätt kan
Bcsv. och 'Ekon. XJtsk. Betänkanden. §73
komma i fråga, anser Utskottet behöriga
Fullmägtige böra anlitas; men Utskottet kan
omöjligen inse, att genom öfverenskommelser,
som endast äro ingångne på den tid, rättigheterna
af Pastor innehafves , andras rätt
kan förnärmas. — !Om han ock genom alltför
lindriga villkor grundläde en vana hos
Församlingen, sorn den äfven på efterträdaren
ville göra gällande; skulle likväl samma
följder äfven uppkomma genom hvarje efterlåtenhet
vid Pastoraliernas indrifvande,
den må härleda sig ifrån hvad bevekelsegrund
som hel dst; och kan eller bör ej af någon
författning förekommas, heldst hvarje Pastors
rättigheter äro i lag bestämdt grundade, och
kunna när som heldst göras gällande. Hvad
beträffar den gjorde anmärkningen, att i följd af
Utskottets tillstyrkande öfverenskommelser
emellan Sökande Pastorer och Ftirsamlingarne
skulle möjligen träffas, hvilka kunde leda
till stora missbruk vid Prestvalen; så får
Utskottet härvid anmärka, att enligt dess
tanka sådane missbruk ej på minsta sätt
kunna förekommas, derigenom att Kronooch
ConsistoriiFullmägtige öfvervara Upprättandet
af sedermera skeendeContract, dels
emedan intet påbud kan bestämma motivet
för Församlingens val, till hvars rigtande
mångfalldiga olika utvägar varit och alltid
skola blifva begagnade; dels emedan, om sådane
Contracter blifvit ingångne och sedermera
postdaterade, äro de troligen grundade
till förmon för åhörarne, hvilka i sådant fall
enligt den högsta sannolikhet ej torde vilja
Besv. och Ekon. ZJtsk. Betänkcitidcn.
ingå något nytt Contract, der ConsistoriiFuiixnägtig
ej lärer underlåta, att göra Fastorg
rättigheter fullt gällande, och hvarigenom
hans biträde ej heller kan blifva satt i fråga*
För öfrigt får Utskottet Vördsamt till»
kannagifva, att dess Betänkande redan blifvit
af Trenne Respective RiksStånd till ailä
delar bifallet.—Stockholm den i* Juni i8i8*
emid
N:r 157.
Riksens Högloft* Ständers Allmänhet Besvärsoch
Ekonomiutskotts Utlåtande i anledning
af Resp. RiksStåndens Beslut Öfver
Utskottets jemkningsförslag rötande Husbehof
s-Bränvin sbränningen,
^-^fver Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotts under den 24
sistförflutne Månad afgifna Förslag till jemkning
emellan Respectiva RiksStåndens Utlåtande
öfver Författningatne rörande Httsbehofs-Bränvinsbränningen
och dermed gemenskap
ägande ämnen, hafva Besluten så utfallit:
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Väliofliga Borgareståndet detsamma afslagit,
samt förblifvit vid sina förra i ämnet afgifna
yttranden, men Högvördiga PrestStåndet
och 'Hedervärda BondeStåndet hafva förslaget
bifallit och antagit.
Jemte det Utskottet om detta förhållande
bort aflemna Vördsam inberättelse, får
<Ut tillika uppgifva sin mening, sorn äx: £tt#
fiesi). ocit Ekon• Vtsh. JSetänkanden. 875
Så alla andra omständigheter äro genom Riks*
Ståndens pluralitet förklarade i samma skick
Som tillförene, men skiljaktighet endast upp*
Stått om rättigheten att, under vissa villkor,
få begagna någon pannerymd. utöfver 90
kannors sammanräknadt belopp, och uti denna
omständighet Två Stånd stadnat emot
Tvåj så bor denna fråga, enligt Riksdagsordningens
75 §., förfalla, och saken förblifva
vid det, som tillförene stadgadt varit, heldst
Äen icke synes kunna hänföras till någon af
de i samma Grundlagens rum omnämnde undantag,
ej heller i någon nion förändrar Bevillningén,
hvilken i detta hänseende genom
ett sådant Beslut förblifver orubbad, och
hvad den förut varit.
Den till Konungen underdånigst afgående
serskilda skrifvelse, innehållande Riksens
Höglolb Ständers Underdåniga önskan om de
vill or och omständigheter, hvarunder Hus*
behofsbränvinsbränningens temporaira inställning
endast må kunna komma i fråga, är
genom Respectiva RiksStåndens pluralitet redan
bestämd, enligt ordalydelsen uti det i
detta afseende bifallna JemkningsFörslaget,
Stockholm den 8 Juni 1818.
N:r 138.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts ytterligare Utlåtan*
de, öfver föreslagne ändringar uti författningarne
rörande Skogarna i Riket.
(376 Eejy. och Ekon. Utsk. Eetänkandcn.
TJti Protocolls Utdrag af den 11 sistlidne
April!, har Hedervärda BondeStåndet behagat
återremittera Riesens Höglofl. Ständers
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotts Betänkande',
angående föreslagna ändringar u*
ti författningar ne rörande skogarna i Riket,
med deremot gjorde anmärkningar utaf flere
bland Hedervärda Ståndets Ledamöter. —-  Men — då detta Betänkande blifvit af de
5:neöfriga Respective RiksStånden efter ordalydelse
gilladt och godkänd; så återstårej mer
för Utskottets åtgärd än att härom meddela
vördsam underrättelse, hvilket förut icke kunnat
ske, då Höglofl. Ridderskapet och Adeln
först den 2:dra uti innevarande månad behagat
sitt Utlåtande i detta ämne afgifva,
Stockholm den 8 Juni 1818.
$m^oac9ooooocQocoG03CQGCOatos3QCOC90ooomeaocQ'**s&+***
Riksens Högloft. Ständers Serskildta Utskotts
Utlåtande i anledning af gjorde anmärkningar
vid de af fjtskottet uppgifna
Allmänna grunder för en ny reglering
af Rikets Embeten och Tjenster,
-Emot det aF Serskildta Utskottet, den 6 sistlidne
Maj afgifna Betänkande, rörande grunderna
För en allmän ny reglering af Rikets
Embeten och Tjenster, har Utskottet fått ifrån
Högloft. Ridderskapet och Adeln emottaga
Anmärkningar, framställde af Grefve Spens,
J. M., Grefve Gyllenborg, J. H., Friherre
Roye, Ludvig, och Herr Rothlieb, Carl Fredric,
i anledning af hvilka anmärkningar Betänkandet
blifvit, den 27 i nyssnämde månad,
till Utskottet återremitteradt.
Då Herr Rothlieb, uti dess till Utskottet
ankomna yttrande, icke fästat sig vid någon
del af Utskottets uppgifna plan till
Tjensteregleringen, utan, med fullkomligt förbigående
deraf, blott instämt uti det af andra
Ridderskapets och Adelns Ledamöter
gjorda bestridande af Betänkandets Remiss
till ConstitutionsUtskottet, såsom icke med
formerna öfverensstämmande, så* och då sistnämde
fråga, hvilken endast beträffar det
sätt hvarpå det Högloft. Ståndet kan linna
för godt att fatta sitt beslut till ärendets af6‘hnvg
till Miks St. Fröt i8f7‘*S*8j 8^t SmhMrm. m*
#78 Serskildta Utskottets Eetänkanden.
görande, ingalunda tillhör Serskildta Utskottet
att till utredning upptaga, anser sig Utskottet
kunna, utan hinder deraf, öfvergå till
besvarande af hvad Grefvame Spens och Gyllenborg
samt Friherre Boye i ämnet anfort.
Sedan Grefve Spens främst i början af
sitt anförande förklarat: ”att det sätt, hvarpå
Utskottet fullgjort sitt uppdrag, vore det
som Grefven, och flere med honom, från
början ansågo vara det enda, hvarpå Utskottet
med framgång och någon sådan båtnad
för det Allmänna, som kunde rättfärdiga dess
sättande, skulla kunna behand’a det dem uppdragna
vigtiga värfhastar Grefven att omedelbarligen
derefter strängt ogilla just det
sätt, på hvilket Utskottet valt att uppfylla
sin af Riksens Höglofl. Ständer ålagda skyldighet.
Grefvens egna ordäro: ”Om Utskottets
förslag inskränkt sig till en Comités
skyndsamma förordnande och oafbrutna bibehållande
i verksamhet, nied uppdrag: att
föreslå en förändring i de Embetsverks organisation,
som med den Inrikes Styrelsen
skulle komma att äga befattning; om Utskottet
endast till Riksens Ständer framställt
hvad som genom Organisationen af vår Statsförvaltning
bör åstadkommas, på det att vår
Statsförfattning må rätt kunna uppfylla sitt
ändamål; om Utskottet dermed för d n blif-‘
vande Comitén endast fastställt målet,dit dess
arbeten borda syfta att leda Statskroppen,
icke vägen, som dervid utan afvikelse borde
följas; om Utskottet, i stället att uppgifva
uppränningen till en plan, hvars detaillerade
Serskildta Utskottets Éetänkandeni
utförande skulle öfverlemnas St Comitén, blott
föreslagit bestämd fastställelse af Riksens
Ständer på oundgängligheten af uppgörandet
af en sådan plan o h successiva införandet
af förbättringar i adminislrationssättet, fastställelse
af de brister, hvilka såsom sådana
vidlåda det nuvarande i grund af dess sammansättning
och beskaffenhet, och de välgörande
verkningar man fordrade af förändringen
deruti5 om Utskottet sålunda endast
uppgifvit problemet, som skulle eolveras af
Comitén ; skulle jag visserligen ej å Utskottets
förslag hafva tillstyrkt annat än bifall;
men, dä nu frågan är, att Comiténs arbeten
endast skola få till föremål inpassningen a£
den gamla materien i de nya fastställda farmerna,
kan jag icke underlåta etc. etc.’’ —
Att vidtaga detta nya sätt att fullgöra sitt
uppdrag, har Utskottet ansett stridande så
väl emot sin egen, sorn sina Committenters,
Riksens Ständers värdighet ; emedan det icke
lär finnas innefatta annat, än ett fullkomligt
underlåtande att ens försöka efterkomma de
gifna föreskrifterna. Att förklara nödvändigheten
af en Comité, för hvilket ändamål som
helst, dertill behöfva Riksens Ständer icke
förordna ett Serskildt Utskott, lika litet som
för dess begärande af Konungen. Det förra
tarfvar endast motion och beslut derom i
Ståndens Plena och det sednare blott en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t. Denna
erfarenhet äger man från förra Riksdagar;
och svårligen låter det tänka sig, att Riksens
Ständer vid denna Riksdag skulle trott sig
83° Serskildta Utskottets Betänkandeti.
behöfva omgången af ett Utskotts hörande,
för att uträtta hvad 1809, 18x2 och 1815 års
Ständer redan på kortare väg försökt. Att
Utskottet icke underlåtit att framställa hvarken
de brister, sorn vidlåda nuvarande Administrationssätt,
elier hvad en god Organi.
sation deraf borde åstadkomma, det visar
sjelfva Betänkandet, hvilket, så ofullkomligt
det må vara, likväl varit föregånget af sorgfällig
pröfning och de flera förekommande
afseendens ömsesidiga öfvervägande, utan afsigt
att hylla hvarken det gamla eller det
nymodiga. Detta behandlingssätt är äfven
crsak dertill, att Utskottet icke, såsom Grefven
önskat, ”till Riksens Ständer föreslagit
fastställelse af de brister, hvilka såsom sådana
vidlåda det nuvarande i grund af dess sammansättning,
” utan tvärtom, till bristernas
afskaffande, föresi-.git en förändring i sjelfva
sammansättningen. Att Utskottet vidare
icke inskränkt sig blott till den åtgärd att
till Comitén öfverlemna ett problem att solvera,
som det sjelf erhållit i uppgiften alldeles
fullständigt ifrån Riksens Ständer, utan
försökt att för sin del verkställa Solutionen
i dess största allmanlighet, det härrör från Utskottets
fattade begrepp om dess erhållna
förordnande, samt, som ofvan är sagdt, om
Riksens Ständers och sin egen värdighet,
med hvilken det icke kunde instämma, att,
såsom ett blott figuratift eller ÖfverflödsUtskott,
lemna ifrån sig det uppgifna ämnet i
samma skick soot det blifvit emottagit.
Serskildta Utskottets Bstdnkanden. gQi
Grefve Spens har derefter, under förut»
sättande att Utskottet ansett de Ekonomiska
Lagarnes genomseende och förenkling endast
nödvändiga för bibeliållandct af den föreslagna
nya methoden, sedan den hunnit införas,
funnit sig böra tillägga, att nyssnämde åtgärd
lika nödvändigt fordras för sjelfva införandet.
I sammanhang ined detta tillägg
har Grefven uppräknat flere olägenheter,
som skulle uppkomma deraf, att den nya
administrationen infördes, innan Författningarna
hunnit att derefter lämpas. Allt detta
har Utskottet icke kunnat undgå att äfvenså
väl inse, och har af sadan anledning i dess
Betänkande uppfört i första rummet, bland,
vilkoren för den nya organisationens anta*
gande, hvad Grefven i form af tillägg, sålunda
andragit. Ordalydelsen i Betänkandet
(sid. 21 i den särskilta upplagan, och sid.
675 i Bihanget till RiksStåndens Protocoll)
är föl jande : ’’men, för att uppnå detta mål
och försäkra sig om dess bibehållande, fordras
nödvändigt uppfyllandet af tvenne hufvudvillkor,
nemligen Författningarnes genomseende
och förenkling, samt Embets- och
Tjenstemännens förseende med löner, som
förslå till deras anständiga utkomst.” Här
är tydligen först fråga om att uppnå det sökta
målet, och dernäst att bibehålla sig der; äfvensom
Författningarnes Revision m. m. förklaras
för det första af tvenne oundgängliga
vilkor, af hvilka det sednare, eller Embetsmännens
tillräckliga lönande, efter vanligt
språkbruk, bör egentligen lämpas till djst *
9
682 Serskildta Utskottets Retdnkanden,
försatsen sist omnämna bibehållandet. Då
det således i Utskottets Betänkande icke finnes
något spår till den detsamma påbördade
”motsägelse som skulle blifva genom ett icke
samtidigt förändrande af Lagen och Lagens
tillämpnings- och handhafr.ingssäit,”
Följer äfven deraf, att Utskottet matte haft
helt annan afsigt med det föreslagna frånskiliandet
af judiciela mål ifrån Ministrarnes
handläggning, än att förekomma nysslämda
motsägelse \ och likväl tillägger Grefven
Utskottet bestämdt en sådan afsigt. De egentliga
motiverne lill denna del af Utskottets
förslag får Utskottet tillfälle att längre
nedanför utveckla, oell tillägger nu endast,
att, hvad beträffar oftanämde genomseende
och förenkling af de Ekonomiska Författningarne,
anser Utskottet och har alltid ansett
densamma vara ett arbete, som nödvändigt
måste gå parallelt med utarbetningen af de
nya Verkens Stater, hvilket äfven följer deraf,
att. det kommer att verkställas af samma
Comité, i samråd med Lag-Gomitén, och bör
till samma tid vara abiolveradt, som allt det
öfriga, hvilket kommer att Comitén åligga.
De återstående anmärkningar, som Grefven
emot Utskottets förslag anfört, synas alla
åsyfta ett ådagaläggande deraf, att det nya
Administrationssättet icke komma att innebära
tillräcklig Controll på de blifvande Autoriteterna,
och i denna del tyckas Grefven
och Frikerre Boye dela enahanda öfvertygelse.
Utskottet hade förmodat, att ett moget öfvervägande
af dess gifne B-tätikande skulle hos
t
i
Serskildta Utskottets Esetåkande». 883
så fördomsfria granskare varit tillräckligt
att bäfva de betänkligheter, hvilka det, till
sin förundran, finner å nyo framställda. Då
det vid menskiiga inrättningar icke kan blifva
fråga om absolut fullkomlighet, lärer icke
heller i denna omständighet komma an uppå
annat, än utröna hvilkendera methoden, den
gamla eller den nya, förenar de mesta fördelarne.
Da anmärkande hafva icke tvekat
att tillerkänna företrädet åt den förstnämda,
och ganska tydligen låtit förstå, att den föreslagna
MinisterialStyrel6en, såsom varande
utan ali Controll, antingen sjelf innebär ett
upphäfvande af all frihet (en Vizir-regering),
eller pa genaste vägen måste föra til! Envälde,
Mångvälde eller Fåvälde. Då ingendera
af de anmärkande egentligen valt att
bevisa delta föregifvande, utan snarare ganska
vidlyftigt framfört en mängd satser och
åsigter, utan bestämd ömsesidig verkan på
hvarandra, och, som det vill synas, utan tillräcklig
giltighet hvar för sig, kan Utskottet
icke ingå i upptagande och vederläggning
af hvarje särskilt mening, utan trorsig, med
egentligen fästad uppmärksamhet på den medelpunkt,
omkring hvilken resonnementet
röres, böra försöka att positift ådagalägga
ett annat förhållande än det i anmärkningarna
föregifna, då, om försöket lyckades, dessa
med detsamma vore vederlagde, så vidt ämnets
egen natur det medgifver.
Huruvida den allmänna och enskilta säkerheten
skulle något äfventyra vid CollegislStyrelsens
upphäfvande och om någon verk.*
834 Serskildta Utskottets Betdnkanderi.
lig controll dervid ginge förlorad, är hvad
Utskottet således arnar undersöka. Coilegiernes
functioner äro treggehanda: dämmande,
administrerande och rådgifvande. Det
är genom den första som Collegierne egentligen
yttra sitt inflytande pä den ensio!te
Medborgarens rättigheter och väl. Här är
det. således framför allt nödigt, att alla utvägar
äro Iden enskiite försäkrade till bevakande
eller återvinnande af sin rätt. Här
vore det som de så högt begärda Instanserna
skulle vara nyttiga, som det Collegiala rådslåendet
och ömsesidiga upplysandet vid frågornas
afgörande skulle visa sina välgörande
verkningar. Allt detta vinnes i vida större mån
genom den method Utskottet föreslagit. Derigenom
att all domsrätt från ta ges de administratifva
Verken och öfverlemnas till de ordinarie
Domstolarne, komma rättsökande Parter
i fullt åtnjutande sf aliade rättegångsförmoner,
sora den civila processen tnedgifver. O ti Gol»
Jegiernas beslut sökes nn ändring hos Kongl.
Majit, genom Besvär, som föredragas af StatsExpeditionerna.
Då detta slags mål hädanefter
komme att afgöras i Hofrätterna och slutligen
i Högsta Domstolen, så vunne den enskilte
dymedelst, utom förmonen att, alla
Instanserne igenom,, dömmas af oberoende
Embetsman, hvilket nu icke är förhållandet,
då Collegiernas Presidenter och samtlige StatsRådets
Ledamöter innehafva förtroendeposter,
dessutom i sisla Instansen äfven den,
att begagna publiciteten, hvilken oändligt
mägtiga Controll Domstolens protocoller äro
Serskildta Utskottets Betdnkanden. 805
un 3 eric a sta de, hvaremot de, som föras i StatsRåd.
i, äro, enligt Grundiagarne, tilislutne för
hvar och en, utom ConstitutionsUtskottets
Ledamöter vid Riksdagarne. Det är af denna
anledning, samt för att afskaffa den oformlighet,
att t. ex. ett Collegium eller Verk,
som egentligen är Kronans Ombud i någon
viss del af den allmänna hushållningen, skall
kunna dämma emellan denna sin principal
och den enskifte, således pä visst sätt vara
på en gång Domare och Part (såsom då
KammarCoilegium dömmer i tvister om fullgörandet
af Arrenden å Kungsgårdar, eller
om Arrendecontracternas rätta förstånd, dem
det likväl sjelf å kronans vägnar utfärdat,
eller Krig^Collegium om fullgörandet och
beskaffenheten af Lefveranser, dem det sjelf
contraherat och emottagit), och om ett sådant
Verk fattat Maximer i administrationen,
skadliga för den enskilte, likväl med Domslut
befästa sin egen opinion emot denne;
som Utskottet tillstyrkt all domsrätts skiljande
från de administrerande Verken. På
detta sätt kommer äfven på afgörandet af de
Ekonomiska ärendena att falla någon del af
den helgd, som, enligt Grefve Spens's försäkran,
Opinionen och Grundiagarne i större
mått tillägga Domstolarne, än Verk med annan
benämning, utan att derföre, för de olika
kunskapernas skull hos Domarena, ”någon
ny sort ordinarie Domstolar och Ofverdomstolar"
blefve nödig. Då det i alla fall
vore efter Författningar sorn Domsluten skulle
fällas, och dessa Författningar icke kunna
Serskildta Utskottets Betdnkanden.
annat än vara tillgängliga, lär elen eisa Domstolen
så väl förstå att göra tillämpning deraf
som den andra; och Svenska Lagfarenheten
är dessutom, i jemförelse med andra
Länders, ett sä medhinneiigt studium, att det,
i synnerhet af Ledamöter i HofRätterne, icke
fean väntas obekantskap med den ekonomiska
delen deraf, hvilken, äfven vid nuvarande
förhållanden, står med de öfriga i ett ganska
nära sammanhang. Det gifves redan
så många punkter, der da vanliga Domstolarnes
befattningar inträffa på det ekonomiska,
att möjligheten af det föreslagna redan
är öfverflödigt bevist. I ganska många ekonomiska
mål dömma HäradsRätterne i första
Instansen, i andra åter verkställa de den första
undersökningen och insända utlåtanden
till Konungens Befallningshafvande, för hvilfea
endast återstår att på grund deraf gifva
Utslag. Kännedom af ekonomiska Författningar
är således redan för UnderDomaren
nödig. Ex.niplet på särskilta slags Domstolar
har man annars uti den år 1805 inrättade
Bjäre Härads Ägoskilnadsrätt, utan att
man kan uppgifva något tillfredsställande
skäl, hvarföre icke HäradsRätten, om dess öfriga
göromål det medgifva, skulle kunna verkställa
hvad den nya Domstolen åligger. För
öfrigt synes den omständighet, att denna nya
ÄgoskilnadsRätt icke har under sig, eller
emellan sig och Konungen någon Instans,
ådagalägga att man i sednare tider vänt sig
vid tanken på rättvisans möjlighet, utan någon
lång kedja af Instanser, allenast det
Serskildta Utskottets Betänkanden. 087
linnés en, som verkligen är den yttersta.
Den förmenta kontrollen, sam skalle,
enligt Friherre Boyes försäkran, ligga i behandlingen
hos Allmänna Beredningen, blir
för de öfverflyttade judiciela målen mer än
tillräckligt ersatt, genom den granskning de
hädanefter komma att undergå i Nedre Ju*
stilieRevisionen; och att JustitieCanzlerenS
controll öfver ordinarie Domstolarne är ojemförligt
större och obestridligare, än den
han sa ges äga öfver Collegierna, det beh öfver
ej här vidlyftigt omförmälas. Att Friherre
Boye, efter år 1809, föredragit i Högsta
Domstolen en af JustitieCanzleren anställd
Acrion emot en Ledamot i ett Collegium,
må vara ett historiskt factum, sorn likväl,
om det än så manga gånger förnyades, icke
förslår att uppfy!la bristen på bestämdt stadgande
i RegeringFormen, hvarest och huru
sådana frågor skola afgöras. Friherren har
icke upplyst, huruvida i den uppgifna Casus
Högsta Domstolen ansett sig Competent att
i egenskap af första Domstol verkligen afgöra
Målet, och huruvida i sådant fall slutlig
Dom öfver den actionerade blifvit utfärdad.
Skulle med ifrågavarande action menas den,
som innefattas i JustitieCanzlerens AnmärfeningsMemorial
af den 2 December 1812, i
anledning af underlätet besvarande af flera
Kongl. Maj:ts nådiga Remisser å en Gevärsfabriksägares
underdåniga ansökningar, och i
hvilket mål Friherre Boye, den 21 October
1815, föredragit Vederbörandes underdåniga
förklaringar, hvilka samma dag till Justitie»
683 Serskildta Utskottets BetSnkanden.
CanzlersEmbetets underdåniga yttrande remitterades,
så har sig Utskottet af inhämtade
upplysningar bekant, att hela denna Action
blifvit, med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd,
nedlagd, innan någon annan åtgärd än
den nyssnämde ägt rum 5 hvadan, och då något
slut i saken uti Domstolsväg icke följt,
någon bevisning emot Utskottets af sjelfva
Regeringsformen hämtade tanke, icke lär af
det uppgifna ptejudicatet kunna hämtas. Då
för öfrigt Friherre Boye om de oskattbara
fördelar, sorn skola vara medborgare och det
allmänna beredde genom Allmänna Arendernes
Beredning, hyser en så liflig öfvertygelse,
att han skulle anse Svenska Friheten vara
förbi den stund förslaget till dess afskaf--  fande ginge igenom, kan det till äfventyrs
icke vara öfverflödigt att något närmare
betrakta beskaffenheten af denna så högt
prisade Corporation. Allmänna Beredningen
inrättades af Konung Gustaf d. lil., förmodligen
icke i afsigt att på sjelfva Regeringen
bereda den controll, som Friherre Boye finner
i de der förda Protocollers genomdragning
och sigillering m. m. Allt det regulatifva
vid Beredningens arbeten är sådant,
som sakens natur föi-utsätter, så snart protocoll
der skall föras och formlig föredragning
ske. Att hvarken förste Stiftaren, eller
1809 års Ständer, som i Regeringsformen
bibehöllo denna Beredning, måtte hafva tänkt
sig densamma som något Frihetens Bolverk,
tycker sig Utskottet kunna sluta deraf, att
vid intet allmänt Verk är så litet sörjdt i
Srskildta Utskottets Bctcinkanden, ggg
ejelfva principen för Ledamöternes oväld och
oafhängighet. Desse Ledamöter äro icke
Rikets Embetsman annorlunda än så vidt de
tillika innehafva något annat Embete; de erhålla
i och för denna function inga Fullmagter
och kunna af Konungen, efter behag, tilleller
afsättas; de njuta derföre ingen lön, utan
arfvoden ; de fleste af dem äro vanligen dessutom
ordinarie Ledamöter i Collegier eller
andra Verk, hvilkas åtgärder egentligen komma
i Beredningen under skärskådande; kortelig
en: Beredningen är i sjelfva verket
hv&rken mer eller mindre än en Comité,
tillförordnad att lemna sitt yttrande i de
mål, som vederbörande StatsSecreterare behaga
densamma förelägga ; och, om man tänker
sig möjligheten ali StatsSecreterarne för
någon tid icke funne nödigt att inhämta
Beredningens tanka, så vore Beredningen under
denna tid att ance såsom icke existerande,
emedan det icke stod i dess Förmåga att
sjelf sätta sig i verksamhet. Hvad sammanhang
en sådan inrättning kan hafva med
Svenska friheten, inser icke Utskottet; och
af hvad skäl den skulle bibehållas, när, efter
Utskottets förslag, alla tviste- och rättsfrågor
komme att i domstolsväg afgöras och
således på annat ställe tillräckligen beredas,
är ännu svårare att inse. Om under förra
Regeringssättet, och för att i någon mån
ersätta det upphäfda Rådet, en sådan Corporation
kunde göra någon nytta, så är nu
förhållandet annorlunda, sedan Konungen är
pwgifven af ett constitutionelt StatsRåd,
690 Serskildta Utskottets Betänkanden.
hvars ovillkorliga åliggande, enligt 9 §. Re*
geringsFormen, är, att om de förekommande
ärendena sig yttra till protocollet, och Be»
redningen kan således numera icke annorlunda
betraktas, än som en öfverlefva från en
förfluten tid, föga passande för det närvarande,
sä vida man ej vill anse den sorn en
StatsRådets Suppleant och låta på händelserna
ankomma, hvilkendera af dessa Corporationer
skall göra den andra öfverflödig.
Utskottet anser sig nu hafva ådagalagt,
att alla Regeringsärenden, som innefatta ett
afgörande af enskilta personers rätt, nödväuvändigt
måste, genom dea föreslagna methoden,
vinna en vida fullkomligare och ändamålsenligare
behandling, än hittills. Att, sedan
de judiciela frågorna blifvit till Domstolarne
öfverlemnade, är då, enligt Grefve
Spens's yttrande, en mängd för den enskilt®
vigtiga frågor af mera administratif natur
skalle återstå, de der, skilj de från den styrelse,
åt hvilken de hittills varit uppdragna,
Jkunde komma att anses antingen som för
mycket öfverhopande och besvärliga för högsta
magten, eller ock som alltför obetydliga
att fästa Dess uppmärksamhet, och af sådan
anledning någon gång i framtiden varda öfverlemnade
till obehöriga personer, eller till
sådana, af hvilka ansvar antingen alldeles
icke, eller åtminstone med svårighet kunde
kräfvas, för att af dem blifva afgjorde; det
förmodar Utskottet icke vara att befara, men
föres af denna invändning till betraktande af
det andra slaget bland Coliegiernas hittills
Serskildta Utskottets Bttänkandcnr Qgi
hafda Functioner, nemligen de administrerande.
Om någon del af Styrelsen ovillkorligen
fordrar att föras både med skyndsamhet
och conseqvens, sedan vissa enida och
allmänna principer, i stället för tidtals vexlande
tillfälliga maximer, blifvit antagna, så
är det otvifvelaktig! den administratifva.
Mötas på detta gebiet myndigheter, sorn, under
förevändning af ömsesidiga bestämda Råmärken
och Opexationslinier, af olika Näringars
eller MedborgareClassers stridiga men
välgörande intressens bevakande, o, m. s. falla
hvarandra ständigt i Embetet, för att nyttja
detta ord, och till undvikande af det vådliga
skådespelet, som en uppenbar fejd dem
emellan skulle lemna, vidtaga i stället den
utvägen, att vid hvarje förefallande fråga
ömsesidigt underhandla om utrymme för sin
verksamhet, så är vid ett sådant förevetande
onekligen det FörtrogningsSystem i all sin
vidd realiseradt, om hvilket Utskottet i det
afgifna betänkandet kanhända icke sagt allt det
onda, som torde kunna och böra sägas. Detta
System, hvars hela hemlighet består i konsten
att jemka tillsamman och hålla i en
skenbar jemvigt de mest stridiga Elementer,
under sorgfälligt förebyggande af deras innerliga
förening, skall då, i den ännu icke
organiska kroppen, så godt det förmår, söka
ersätta den enhet, som aldrig kan vinnas,
så länge icke rörelsen derinom beror på ett
den dirigerande kraftens utgående från en
enda punkt och återverkningens uteslutande
sigtning dit tillbaka. Denna punkt bildas i
Serskildta Utskottets Betdnkanden.
vår Administration af Konungamakten, men
Imruvida all administratif verksamhet derifrån
utgår och dit återvänder, det är en an»
nan fråga, som utan tvifvel lär nekande besvaras.
Utskottet behöfver icke dölja sin redan
nog tydligt yppade öfvertygelse, att ofvanbeskrifne
förunderligen konstiga och just
derföre onaturliga System tagit rotfäste inom
vår administratifva styrelse, ehuru dat
synbart lutar af sin egen tyngd och lider af
de bräckligheter, som en längre nötning tillfogat
de särskilta styckena deraf. Om någonsin
den flitigt brukade jemförelsen, emellan
en enskilt persons förhållanden och Statens,
kan äga giltighet, «å ar det i frågan
om begges administratifva angelägenheter.
Icke ser man exempel derpå, att en enskilt,
eller en Corporation, såsom moralisk person
betraktad, öfverlemnar ledningen af sin
Economi åt hvarken små Rådkamrar, för att
få den efter möjligheten intrasslad, eller åt
en mängd af hvarannan oberoende och utan
föreningspunkt hvar för sig dirigerande fogdar,
för att göra redogörelsen och öfversigten
af det hela omöjlig, eller åtminstone försvåra
verkställigheten af principalens afsig•"ter
till förbättring. Och likväl är, hvad
Sveriges administratifva styrelse beträffar,
denna orimliga method ännu gällande, utan
att man ens inser någon anledning dertill af
sjelfva göromålens beskaffenhet. Att det t.
ex. skall behöfvas en CollegialStyrelse för
att utfärda Turkiska Sjöpass och hålla reda
på Fabrikernas antal och beskaffenhet, torda
Serskildta Utskottits Betänkanden, (J93
snan i andra länder anse för otroligt. Emedlertid
är förhållandet sådant, att, om från
CommerceCo!iegimn skiljes dess domsrätt,
så återstår ej mera Administratift, sorn förtjena
r nämnas, än nyssbesagde göromål, jemte
styrelsen af ManufacturDiscontenj ty den
närmare tillsynen med Eslilstuna Fristad,
Spinnhusen och KaliRätterna, m. m. torde
allt kunna få anses som otillräckligt eller
olämpligt att sysselsätta ett RiksCollegium.
Hvad ManufakturDisconten angår, så, enär
Reglementet är så tili alla delar bestämdt,
att Collegii göromål egentligen inskränkas:
till pröfning deraf, om de derutinnan Iöreskrifne
villkor för låns erhållande och dea
antagliga säkerhetens beskaffenhet äro uppfyllde,
men allt det Öfriga besörjes genom
Dis.epntens Kamererare och Betjening, lär
denna Öfverstyrelse ganska lätt kunna på annat
sätt inrättas. Att annars den åsyftade
kunskapen om Rikets Fabriksrörelse, oaktadt
den Collegiala Icspectionen deraf, icke efter
önskan vinne-', och troligen vida säkrare
kunde stå att på annan väg inhämta, genom
en enda persons befattning dermed, dertill
har Utskottet-ful! anledning af det förhållande,
som vid danna Riksdag blifvit af Bevillningsutskottet
uppgifvit, hvilket Riksens
Högloft. Ständers Utskott äfvenledes måst
förblifva alldeles i saknad af åtskilliga från
KammarCollegium begärda statistiska upplysningar,
hvaraf med något skäl lär kunna
slutas, att jemväl i sistnämde verk den ColBihqng
tillJXiksSt. Prot, i8‘7'l8äiäj 2;<b Sami. N;r »15 114.
Serskildta. Utskottets Betänkanden.
legiala formen icke förslår för att hålla full
reda på de för Administrationen oundgängligen
nödiga data. Det åter af KammarCollegii
göromål, som sjelf är Administration, och ingalunda
är så betungande som det vill anses,
besörjes lika väl och förmodligen bättre
af en enda person, nied sina underlydande
Embetsman, sedan Kronans Dötnai ier, Fisken
och öfriga härligheter för det mesta bortarrenderas
på längre tid, och egentligen enda: t fråga
är om Inspection deröfver, attgifna föreskrifter
i detta och andra afseenden varda iakttagne.
Att dessutom administratifva göromål,
der de verkligen äro hopade, icke egna
sig dertill att af ett Collegium besörjas,
det visar tillräckligen förhållandet med KngsCollegium,
hvilket Verk, med bibehållande
af Collegiinamnet, varit nödsakadt att upplösa
sig i Departementer, hvilkas inrättning
och sammanhang likväl torde vinna en för
ändamålet ännu' lämpligare utbildning, när
en gång, vid Ministerialstyrelsens införande,
tillfälle blefve att organisera hela detta Verk
på nytt, med frånskiljande af åtskilligt, sorn
vid den sista omstöpningen icke kunnat bortskaffas.
Med de öfriga Collegiala Verken, så
vidt de hafva administratifva befattningar,
är förhållandet i större eller mindre mån
enahanda, och Utskottet tror sig derföre icke
böra uppehålla Riksens Höglofl. Ständer
med en vidlyftigare framställning deraf, utan
blott, för att af Administrationen i Collegialform,
då den icke är åtföljd af andra göromål,
lemna en passande bild, i förbigåen
-
Serskildta Utskottets Bctänkanden.
de påminna om beskaffenheten af t. ex. deri
talrika Corporation, som collegialiter upp*
handlar presenter åt Bafbarescjue-Regeringarrte*
Utskottet
har vid fett sådant förevetande
icke kunnat annat än tillstyrka all administrations
öfverlemnande åt sä i skilta Embetsman,
såsom Ministrar. Det enda dags Cöntroll*
sorn för ädministratifva aiUoriteter kart
Jannas, och hvilken, enligt sakens natur, är
On helt annan, än dert som på Domstolarne
måste äga rUm, vinnes derigenom fullkomligen,
Här är frågad om en Sådan organisation
af det hela, att ingen administrateiir,
han må stå på en högre eller lägre plats,
kan utgöra fen isolerad ÅUtöritet, eller utsträcka
efter godtycke sin verksamhet åt sidorna,
Utrymmet för hvar och en skall af
fastställda Instrttctioner vära utstakadt, och
dessas övilkorliga iakttagande controlleras ottndgängligen
genom den för hvar och en öfverallt
befintliga högre Inspectionen, ända
täpp till Ministern, som åter har sin högsta
Controll hos Konungen, hvilken genom detta
kedjfelika utgrenande af administrationen
sättes i tillfälle, att hvarje ögonblick taga
kännedom af det hela, eller hvilken del honom
godt synes. Vill Konungen icke begagna
denna honom alltid öppna utväg, så af
Sådant visserligen illa; men deremot finnes
naturligtvis ingen bot. Våf ConstitUtion har
dock, genom det sätt, hvarpå StatsRådet är
organiseradt, sörjt derföre, att Konungen karl
i underdånighet göras Uppmärksam Uppå
Serskildta Uskottets Betänkandets,
livad honom han undfalla, äfvensom underdåniga
föreställningar hunna göras emot förhastade
Beslut eller åtgärder. Mera medgifver
ej helgden af Konungens Majestät, och
mara tillåter ej RegeringsFormen, som deremot
uttryckligen stadgar, att Konungen skall
ensam styra Riket, hvilket stadgande, ehuru
det just beträffar det administratifva, eluedcn
Doxnaremagten är af Konungens person
oberoende, likväl endast äger en skenbar
giltighet, så länge, på den väg, uppå
hvilken Konungens vi 11 ja emanerar till ds
yttersta administrationens punkter, finnas
särskilta hviloställen, der verkställigheten,
utan atti det hela kunna förhindras, likväl i
vederbörlig ordning och på flerrebanda sätt
uppehälles, och verkningarne, utan att någon
menniska behöfver med vett och villja dertill
vara vållande, antingen genomfördröjande,
glömska och saknad eftersyn, helt och
hållet uteblifva, eller försvagas, eller blifva
helt andra än de påräknade. Detta allt ligger
i CollegialStyrelsens natur och kan ej,
med dess bibehållande, hjelpas. Emellan
Konungen och Collegierna är, så till sågandes,
ett tomt rum, som icke medgifver annan
inverkning å de sednare, än den ett vidlyftigt
skriftvexlande, communicerande och remitterande
kan innefatta; och öfver de i anledning
deraf uppkommande åtgärder är knappast
reda, mindre någon Controll möjlig. Vöre
nu icke med Collegiernas administratifva äfven
en dömande magt förenad, som gör att
Kongl. Maj:t af inkommande underdåniga
Serskildta Utskottets Betänkajiden.
Besvär sättes i nödvändighet att pröfva deras
öfverklagade Domare-åtgärder, så skulle
Konungen nästan aldrig höra omtalas deras
administration. Förhållandet blef hell annorlunda,
då en Minister, ständigt närvarande i
Konungans StatsRåd, besörj er den administration,
som nu åligger ett eller flera Collegier.
Grefve Gyllenborg har troligen förmodat
möjligheten af ensidiga eller egenmäktiga
åtgärder genom Ministrarnas vakande,
emedan Grefven klandrar hvad han, vid
en flygtig genomläsning af Betänkandet, sorn.
hans egna ord lyda, trott sig der Anna föreslaget,
att nemligen Allmänna Ärenden skulle
till afgörande hos Konungen kunna förekomma
endast i närvaro af Föredraganden och
den Statsminister, till hvilkens Departement
'ärendet hörde 5 Men detta förmodande hvilar
tydligen på ett misstag vid genomläsnirtgen.
Utskottets Ord (sid. 665 i Bihangen) äro klara
och tydliga: I deras (Ministrarnes) närvaro
skulle alla ämnen, sorn höra till deras befattning,
föredragas inför Konungen i StatsRådet.
" Utskottet har på intet ställe föreslagit
någon annan mer eller mindre ensidig
föredragning, och den conditionelt projecterade
StatsRådsBeredningen, som, ehuru icke
oundvikligen nödig, likväl kunde vara tjenli.
gare än den till indragning fores!agne Allmänna
Beredningen, skulle ju endast tjena
till att af målen sätta de StatsRådsLedamöter
i kännedom, som icke öfvervarit dem i
Departementerna. Att annars de lägr® Embets-
och Tjenstemännen skulle komma i ett
$9§ Serskildta, Utskottets Betänk anden.
närmare beroende af de högre, medgifver Ut-,
Skottet gerna, och tillägger, att i den adininistratifva
delen af Styrelsen sådant påfealla§
af nödvändigheten och sakeus naturj men
deraf föijer icke, hvarken att ett sådant
förhållande dem imellan skulle uppkomma,
som det Grefve Spens, förmodligen mindre
rigtigt, förmäler äga rum emelian StorYiziren
och ans Effendi, att nemi. den förre
först af Sultanen erhåller några slag under
fotsålarna och sedan går hem och låter gifva
Effendi dubbelt så mångå 5 ej heller att arendena
skulle efter behag kunna, mer än nu,
öfverlemnas till handläggning eller afgörande
åt obehöriga personer. H»ad det sednareinVectifvet
beträffar, så förmodar Utskottet
tvärtom att hvars och ens göromål skulle
vid den nya sakernas ordning blifva vida skarpare
bestämda ån nu, och möjligheten att derifrån
afvika förebyggd. Föreslår ej Comitért
dertill ledande bestämda Stadganden och Instruetioner,
så är det dess fel, och Riksens
Höglo!!, Ständer lara då vid pröfningen icke
vara färdige, att åt ett så ofullständigt arbete
lemna sitt bifall. Föröfrigt får Utskottet
upprepa sitt ofta gjorda andragande, att emellan
Domaremagt och Administration, samt
den för hvardera naturliga GontroUen, är en
yid åtskilnad, och, om för den förra, såsom oberoende,
icke kan finnas annan Gun troll, än
den Revision, som genom instanser heredes,
hvilken icke kan gå i oändlighet, emedan någon
Instans måste vara den sista5 så ligger
administrationens Controll just i sjelfva de
Serskildta Utskottets Betänkt »idet. 390
Administrerandes beroende af hvarannan, ända
uppföre till Konungen, som dikterar principerna,
och Hvars högsta intresse måste vara
att efterse och hålla hand deröfver, att inga
missbruk ske, hvaraf skadan närmast träffar
Honom sjelf, såsom ägande i denna del samma
Intresse som Staten, hvars högsta Chef
han är. Nödiga råd och upplysningar i detta
afseende skola påräknas af StatsRådet och
de föredragande. Försumma de härutinnan
sin pligt, så hafva Ständerne, genom sitt ConstitutionsUtskott,
medel i hand att ställa dem
till ansvar; och underlåter äfven detta Utskott
att göra sin skyldighet, så är det ytterst
Riksens Ständers eget fei, som sig icke bättre
föresett vid val af Leda möter dertill; hvadan
Friherre Boyes inkast i denna del endast skulle
träffa det af Riksdagsordning n föreskrifne
valsätt inom Riksstånden, hvilket ligger
utom Särskilta Utskottets bedömtnarde.
Utskottet tror sig rörande detta ämne
ännu böra tillägga följande. Den del af Rikets
nuvarande administratifva Styrelse, som
närmast svarar mot sitt ändamål, är förmodligen
LandtRegeringen, Hade äfven denna
blifvit satt på Collegial fot, så vöre otvifvelaktigt
den förändring, som nu i det hela
blifvit af Utskottet föreslagen, långt fördetta
inträffad, emedan administrationen då icke
länge kunnat teda sig ur de garn, hvarmed
den omgifvit sig sjelf. Då man sätter ärendenas
mängd vid LandshöfdingeEmbetena och
den skyndsamhet, hvarmed de afgöras, äfven*
tom det ringa antal Embets* och Tjenstemän*
Serskildta Utskottets Eetånkanden.
sorn bestrida (lein, i jemförelse med hvad sorn
uträttas i Collegierna och med den dertill erforderliga
ansenliga ettirai af arbetande händer
och skrifmaterialier, så må man visserligen
förundras. Men man linner allt begripligt,
så snart man besinnar, att vid de förra allting
anordnas och styres af en enda person,
utan att derföre denne beliöfver vara, sorn
Grefve Spens tror om de föreslagna Ministrarne,
någon Engel. Oaktadt den stora
mängd göromål af så olika slag, som åligga
och i många mansåldrar ålegat Landshöfdingarne,
hvaribland äfven får räknas deras flerahanda
Domareåtgärder, bör man dock desse
Embetsman» handlingar icke mer öfver»
i-! agas än Collegiernas eller andre Verks, äfvensom
det icke förspörjes, att de under dem
lydande Tjenstemän försmäkta under något
tyngre ok än deras vederlikar på andra ställen,
mycket mindre få på Turkiskt sätt plikta
för deras förmans möjligen ådragna ansvar.
Likasom nu Landshöfdingarne äga tillfälle
att inhämta Secreterarens och Kamererarens
råd vid de förfallande ärendenas afgörande,
utan att derföre bindas deraf vid Beslutens
fattande, så kunde de blifvande Ministrarna
höra sina Departementschefers tankar, äfven
med rättighet och pligt för dessa sednare att
sig i förekommande fall reservera. Skulle,
vid synnerligen vigtiga mål, eller der ämnet
Vöre mer än vanligt inveckladt, Ministern åstunda
en rådplägning, liknande den nu
varande collegiala, så ägde han ju, efter Utskottets
förslag, att dertill kalla samtliga si
-
