# ID: svediakorp-gov1823
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 72,474
# sentences: 2,343
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Besv. och Ekon). Utsk. Betäitkanäen. 301
mellan Presterskapet och deras Åhörare, sådant
likväl, Herr Baron veterligt, ej skett i
dess ort, med undantag af en Församling i
Halland, hvarest så väl Pastor som Åhörare
varit nöjde med villkoren, men att sedermera,
under föregifvande, attalia Former ej voro
iakttagne, ny Sockenstämma blifvit utlyst,
hvarvid alla Parterne förklarat sig nöjde
utom Consistorii Fullmägtig, som påstått,
att Pastors rättigheter ej blifvit iakttagne, e*
huru Pastor i Församlingen förklarat, att honom
tillkommit större inkomster än vanligt
varit. Till förekommande af ett sådant hinder
för nämnde contracters ingående, hemställer
Herr Baron, det B. H. Ständer hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att,
så snart Församlingen erbjuder fullt ut, hvad
Pastor efter vanligheten erhållit, eller då både
Pastor och Åhörare äro erise om villbo-1
ren, ej hinder må läggas i vägen för antagandet
af ett sådant contract, utan Konungens
Nådiga sanction derå kunna i underdånighet
begäras.
Utskottet har vid pröfningen af detta
mål funnit, att den gjorda föreskriften, det
Krono- och Consistorii-Fullmägtige böra vid
i fråga varande Contraeters upprättande tillstädes
vara, tydligen åsyftar, dels att för
framtiden bevara Kongl. Maj:ts och Kronans
rätt i afseende pa sådana Prestbohl, jarn af
Kronans hemman blifvit till Pastors aflöning
anslague, dels att förekomma, det ej vid sådana
öfverenskommelsers ingående efterträdares
rättigheter måtte förnärmasj och enär Pastor
go2 Eesv. och Ekon. Etsk. Betunkandcn.
val ostridigt äger full rätt att, för den tid
han i denna egenskap uti Församlingen qvarblifver,
med samma Församling öfverenskomma
om de inkomster och rättigheter,
som honom kunna tillfalla, men en sådan
frihet deremot ej kan honom tilläggas, då
fråga är om annor mans rätt, eller för en
tid då han ej mer disponerar dessa inkomster,
heldst dervid möjligen skulle kunna inträffa,
att en Pastor, emot honom enskildt
tillerkända.hemliga fördelar, kunde låta uppgöra
Contraetet till största skada och förlust
för sina efterträdarej så anser Utskottet, att
Pastor och Församling valma äga rätt att,
utan Krono- eller Consistorii-Fullmägtiges
närvaro, uppgöra Contract för den tid, den
förre pastoratet innehafver, men att, så snart
Contraetet utsträckes längre än till denna
tid, eller då efterträdares rätt möjligen kan
komma i fråga, bör Contraetet upprättas
med iakttagande af de formaliteter, sorn Författningarne
i sådant afseende föreskrifva.
Hvilket dock till Riksehs Höglofl. Ständers
egen pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 20 Februari a8i8.
N:r 64.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och EkonomiUtskotts Betänkande, rörande
väckt fråga, att Spannemåls- och Victu*
alie-handel å landet må taxeras och be*
Be ju. och Eko/u Utsh. Betänkande». 303
längas med enahanda Utskylder, som
dessa handels-näringar uti Städerna åtfölja.
D en till Utskottets handläggning remitterade
Motionen härom har blifvit väckt af Herr
Ekstrand l. H. uti ett Memorial, hvari han
anförer: det den genom äldre och nyare författningar
landtmannen tillagda frihet att
handla med Spannemål och Victualier skall
för Strängnäs Stad medföra så menlig verkan,
att Stadens Invånare ofta sakna tillförsel af
dessa Landtmanna Producter, heldst flere bland
Allmogens Söner å Landet deromkring skola
företagit sig att idka serskild handel med Victualier,
för hvilka de tillbyta sig, eller ofta
för Contant uppköpa Spannemål, den de sedermera
så använda, att densamma kan af dem
med god vinst föryttras, och hvaraf särdeles
intrång för Stadens näringar skall uppstå 5 i
anseende hvartill Herr Ekstrand yrkar, att, i
händelse en sådan handel icke skulle kunna
förbjudas, Landthandlarne åtminstone må äläggas,
att till näringens begagnande anmäla
sig hos Magistraten i närmaste Stad, der
taga bevis öfver anmälandet, och sedan årligen
taxeras, i förhållande till sin handel, till
samma utskylder, som för lika beskaffad handels-näring
i Staden utgå. Och i händelse
deraf skulle anses blifva en följd, att Landthandlarna
i öfrigt skulle i Borgerliga Privilegierna,
såsom i rösträttighet m. m. deltaga,
så förmodar Herr Ekstrand sådant böra
medgifvas, då deraf äfven fpljde betalnings
-
504 Hest. och Ekon. Utsk. Bctänkanden.
skyldighet i afseende på Riksdagsmanna-arfvoden
och dylika utgifter» hvaruti han anser
Städernas Borgerskap, såsom aftagande både
till antal oih förmögenhet, behöfva något deltagande.
Häremot hafva åtskilliga utaf Vällofl.
BorgareStåndets Herrar Ledamöter uti muntliga
anföranden andragit, Herr Noreus: att
han för sin del ansåg sig böra göra rättvisa
åt de principer, hvilka grundlagt författningarna
om en fri och obehindrad Spannemålsech
Victualie-handel för Landtmannen, i synnerhet
sorn han med största tillfredsställelse
erinrade sig det välgörande inflytande, som
den afHögstsalig Konung Gustaf lil:jes härom
utfärdade författning haft på Sveriges
jordbruk, och med afseende hvarå Riksens
Ständer äfven vid 1815 års Riksdag föreslagit
det stadgande om en fri Victualie-handel,
som Sedermera blifvit utfärdade anseendes
han icke lämpeligt, att Riksens Hogloil.
Ständer, i anseende till den förlust, som
derigenom kan Strängnäs enskildt, eller någon
annan Stad, tillfogas, föreslå någon rubbning
i de visa principer, som ligga till grund
för dessa Riksgagneliga författningar; hvarförutan
han, jemte den anmärkning, att Bevillning
till Staten, i förhållande till den behållna
inkomsten, utaf en sådan handel äfven erlägges
af hvar och en som idkar densamma
å Landet, framställer olämpeligheten deraf,
att, genom en Landtbrukaren åläggande beskattning;
och genom intrång i deras naturliga
frihet uti sina producters användande,
Bcsv. och Ekon. XJtsk. Betänkande.n. 305
hvilken frihet han anser lancia till; det allmänna
bästa, söka upphjelpa Städernas, genom
en vexlande conjunctur till afventyrs
under någon tid uppkommande mindre fördelaktiga
belägenhet, eller att i detta afseende
uppgöra något beskattnings-system, då
indirecte Städerna väl i många afseenden
skatta till landet, man landet ocilla å sin sida
till Städerna; Herr Schvan, II. N.: att, ehuru
det icke kan nekas, att Städerna i allmänhet
äro drygt beskattade och måsts vidkännas
åtskilliga olägenheter genom intrång
i deras rörelse, han likväl icke kunde tillstyrka
inskränkning i fria Spanmåls- och Victualie
handeln, enär frågan derom skalle gifva
anledning till obehagliga omdömen utan
redbar nytta för Ståndet, samt då detta
till afventyrs kunde föranleda Landtmannen,
att för åtskilligt annat fordra skatt af
Städerna ; Herr Malinberg: att han, med kännedom
deraf, att åtskilliga Memorialcr, åsyftande
en alldeles oinskränkt näringsfrihet
blifvit från Höglofl. Ridderskapet och Adeln
till Ekonomiutskottet remitterade, ansåge
önskligt, att Herr Ekstrands motion, såsom
till äfventyrs föranledande obehagliga uppträden
och söndring bland RifesStåndens Herrar
Ledamöter, icke till Utskott remitterades,
deruti Herr Eneroth instämt, och i anledning
hvaraf Herr Vinberg hemställt, om icke
Herr Ekstrand skulle finna för godt att Memorialet
återtaga.
Till denna frågas behöriga upplysande
Bihang till R<h»$h fröt, 18170313, %:d* Sami. N:r 59. 40,
go6 Besv. och Ekon- Utsk, Betänkanden.
får Utskottet meddela, att Kongl. Maj:t hade
under sista Riksmöte,genom Nådig skrifvelse
till Riksens Ständers utlåtande öfverlemnat
ett förslag, som ej mindre Rikets Collegier,
än Rikets allmänna Ärenders Beredning med
vissa jemkningar i underdånighet tillstyrkt,
angående den vid 1809 och 18:10 årens Riksdag
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln gjorda
underdåniga ansökning om en med Spanmålshandeln
lika fri Victualie-handel; och sedan
Riksens Ständer, med afseende å den betydliga
nytta för allmänna Rikshushållningen
och en för Landtbrukarne härigenom
lättad afsättning af sina productioner, sorn
err fri Yictualiehandel ostridigt medför, yttrat
den underdåniga tanka, att Riksens
Höglofl. Ständer funno de stadganden, hvilka
Kongl. CommerceColiegium i underdånighet
föreslagit, skola, jemte några dervid
gjorda tillägg, leda till det ändamål, som genom
berörde handelsfrihet och med upphäfvande
af de derå nu laggda band sökesj så
hade Kongl. Majit, under den 51 Augusti
1815, behagat utfärda, rörande detta ämne,
en Förordning, i enlighet med det af Riksens
Höglofl. Ständer godkända underdåniga förslag.
— Vid detta förhållande finner Utskottet
sig icke kunna fästa afseende på en enskild
persons gjorda motion om upphäfvande
eller inskränkning af hvad sålunda, enligtKonungens
och Riksens Ständers förklarade vilja
blifvit genom utfärdade Författningar gällande,
och saknar således anledning att tillstyrk
abifall tili ljyad Memorialets författarei
Beni. och Ekon. Utsk. Betankanden. 307
begärt. Hvilket dock Riksens Höglofl. Ständers
eget upplysta omptöfvande vördsamt
underställes. Stockholm den 4de Mars 1S18.
N:r 65.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonorniUtskotts Utlåtande,\ rörande
•väckt motion om förbud mot krämare,
kringstrykande.
•Riksdagsmannen Sven Påhlsson ifrån Christianstads
Län haj, uti ett till Hedervärda
BondeStåndet ingifvet och derifrån tili detta
Utskotts handläggning remitteradt Memorial,
anfört: att uti Skåne och nästgränsande
provincer kringstryka flere personer, sorn
till den enfaldigare Classen af Allmogen utprångla
en mängd krarnvaror, samt derjemte,
under deras så kallade färder, begå stölder,
merändels på ett så listigt sätt, att de ej utan
svårighet och kostnader kunna upptäckas, hel dst
dessa krämare, hvilka äfven kalla sig ContingentBorgare,
och äro med pass af Sölfvitsborgs,
Cimbritshamns, Falkenbergs eller andra
småstäders Borgmästare försedde, hastigt
efter brottets begående begifva sig från en
ort till en annan, der de äro okände och äga
tillfälle att, under benämning af välfången
egendom försäljas hvad de på förra stället
tiiigiipit. Af hvilken anledning S/en
Påhlsson hemställer, om icke allt .kringvandrande
af krämare måtte förbjudas, och des
-
30Ö Besv. och Ekon. Utsk. Ectänk anden
se, hvar åe anträffas, gripas, och såsom lös*
drifvare utan skonsmål behandlas, samt Stä*
demas Borgmästare vid strängt ansvar åläggas,
att hädanefter icke utfärda Pass till deras
Contingent-Borgare, utan i stället tillhålla
dem att drifva ett ädelt handtverk i den
Stad, der de äro Skattskrifne och onera utgöra;
och har denna motion blifvit understödd
af Måns Pehrsson från Blekinge och
Jon Jonsson från Skåne.
Utskottet får härvid upplysa, att Riksens
Höglofl. Ständer vid 1815 års Riksdag, i
anledning af vackt fråga om vidtagande af
mått och steg till bestämmande af Glas- och
Porcellainsförares samt Smideshandlares handelsrättighet,
och förekommande af de olägenheter
som åtfölja deras obehindrade kringstrykande,
förenade sig, att hos Kongl. Moj:t
i underdånighet anhålla om utfärdandet af
ett ovillkorligt förbud för GlaB-, Porcellainsoch
Smideshandlare, att i ändamål af sådana
manufacturvarors försäljning uti Landsorterna
kringstryka, samt att Kongl. CommerceCollegium,
hvars underdåniga Utlåtande, jemte
andra Vederbörandés, Kongl. Maj:t behagat
infordra, detsamma afgifvit, i följd hvaraf
detta ärende, såsom fullständigt beredt,
nu endast beror på Kongl. Maj:ts slutliga
ompröfvande; Och finner Utskottet, vid ett
sådant förhållande, rörande den åter väckta
motionen, så mycket mindre anledning, att
å nyo något föreslå, som genom Riksens
Höglofl. Ständers berörda underdåniga hemställan
vid sista Riksdag tillräckliga åt
-
Uesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden 30 j
gärder synas vara fattade till vinnande af det
ändamål, Memorialets Författare åsyftat.
Hvilket dock, jemte en Ledamots serskildt
yttrade tanka, Utskottet Riksens Höglofl.
Ständers eget upplysta ompröfvande underställer.
Stockholm den 4 Mars 1818.
Transumb af Riksens Höglo/i. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonorniUtskotts Protocoll,
hållet vid XJrtima Riksdagen 1
Stockholm den"4 Mars 1818.
§.4. — — — — — Herr Zetterberg
anförde: ”Hvad smides-handeln i Riket vid
kommer,
önskar jag den måtte vara så fri»
som möjeligen kan medgifvas. Jag känner
lifligt, hvad Eskilstuna Manufactur skulla
komma i lidande genom inskränkning i dess
rättigheter, att begagna alla möjliga utvägar
till kringspridande af sina tillverkningar. —*
Denna för Riket så nyttiga manufactur skulle
i annat fall afstadna 5 Jag anhåller derföre
vördsammast, att denna Manufacturliliverkning
måtte obehindrad få föryttras, på sätt
Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse och Reglemente
för Fristads-inrättningen i Eskilstuna
na 1771 och 1787 föreskrifva.
N:r 66.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs,
och EkonorniUtskotts Utlåtande, i anled
-
c 510 Besv. och Ekon. ZJtsk. Betänkanden.
liing af Grefve Schverins väckta motion,
om möjlighets beredande för Innehafva,
vare af Boställsjord, att låta försäkraden
ä sådan jord. befintliga Åbyggnad i
allmänna Brandf örsäkrings- anstalter.
A llmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
har emottagit ett till dess åtgärd från Högloft.
Ridderskapet och Adeln, genom ProfocollsUtdrag
af den 10 Januari, remitterade,
och af Herr Grefve Schverin, Fredric Bogislaus,
ingifvet Memorial, så lydande: — —
”Jag föreslår, att Högloft. Besvärs- o h Ekonomiutskottet
måtts anmodas föreslå de grunder,
som kunna bereda möjlighet för Innehafvare
af Boställsjord, att låta den å Bostäilsjorden
befintliga åbyggnaden försäkras
ä allmänna Brandförsäkrings-anstalter. Enligt
det för husägare i allmänhet gällande
Reglemente är inbetalningen de första åren
betydlig och mindskas sedan smånigom. För
Boställs-Innehafvare synes förhållandet böra
•vara tvärtom. Ingen Boställs Innehafvare
torde tveka, att, med uppoffring af en obetydlig
årlig utgift, bereda en säkerhet, som
lian sjelf möjeligen kan äga gagn utaf. Ett
Stadgande, att efterträdaren må ersätta den
af företrädaren förskjutna assurance-premien ,
torde ej med lika säkerhet kunna befordra
fiet sökta ändamålet”.
Efter behörigt öfvervägande af hvad sålunda
blifvit andr8get, får Utskottet anföra,
att Utskottet väl delar med Memorialets för
-
Béiv. och Ekon. Utsk. ‘Eetankanäen. 311
fattare öfvertygelsen om nyttan af Boställen»
Brandförsäkring uti den för hela Riket inrättade
allmänna fond 5 —men då hvarken Herr
Grefven dertill uppgifvit något sätt, ej heller
Utskottet är i tillfälle att i sådant afseende
föreslå några lämpliga grunder, som
kulle kunna vara förenliga med planen till
nu varande allmänna Brandförsäkringsverket
och de der stadgade villkor och afgifter, emedan
osäkerheten af besittningstiden för en
Boställs-imiehafvare, ej mindre än ovissheten
om ersättning af efterträdarne för de förskott,
han för Brandförsäkringen nödgades
göra, skulle sällan tillåta någon, att uti de
föreskrifva villkoren ingå ; finner Utskottet
sig icke kunna uti detta ämne taga någon åtgärd,
svarande mot det nyttiga ändamål, Memorialets
författare åsyftat. Dock varder
d.tta R. H. Ständers eget upplysta ompröfvande
vördsamt understäldt. Stockholm den
4de Mars 1818.
N:r 67.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande om jemkning
ati Båtsmans Rotering i Halland.
Uti Nådig Proposition af den rjde sistliane
December, har Kongl. Maj:t behagat gifva
Riksens Ständer tillkänna, att då Kongl.
Majtt utaf berättelsen rörande de förlidet år
verkställda General Mönstringar med Flot
-
512 Besv. och Ekon. Utsk.
tornäs Båtsmanshåll haft tillfälle inhemta, hurusom
Rotehållarne i Hallands Län sig ofta beklagat
öfver de serskilda olägenheter, hvilka
i så måtto skola åtfölja Ordinarie Båtsmansroteringen
i Länet, att, uti anslaget af Hemman
till utgörande af en Båtsmansrote, så stor
olikhet råder, ätt detta anslag varierar imellan
^I-dels osh Fem hela mantal, utan att
likväl hemmanens mer eiler mindre goda beskaffenhet
ligger till grund för en sådan olikhet,
samt att hemman till utgörande af en
Rote ofta äro spridde i serskilda Socknar,
Härader och Fögderier, ända till ett afstånd af
Fem mil och deröfver från hvarandra, Kongl.
Maj:t väl i Nåder funnit jemkning och rättelse
derutinnan både billig och angelägen j
men Kongl. Maj:t hade med anledning af
Grundlagens stadgande om Indelnings-och Roteringsverkets
orubbade bibehållande till sina
hufvudgrunder, sådant oaktadt icke tagit
någon omedelbar åtgärd till berörda olägenheters
afhjelpande, utan ville Kongl. Maj:t i
Nåder hafva Öfverlemnat Ärendet till Riksens
Ständers förutgående pröfning.
Sedan ofvan högst berörde Nådiga Proposition
blifvit till Allmänna Besvärs - och
Ekonomiutskottet remitieradt, får Utskottet
vördsamligen yttra: att, då Riksens Hö^lof!.
Ständer uti densamma lära med djup vördnad
och erkänsla Igenkänna den Landgfaderliga
kärlek och omvårdnad, hvarmed Kongl.
Majt städse behagat omfatta alla döss trogna
Undersåier i allmänhet, och dem i synnerhet,
hvilka, i ett eller annat afseende,
Eesv. och Ekon. UtsE Betänkanden* 315
tryckte under Samhällslifvets bördor, deruti
sökt en billig lindring samt mera jemn fördelning,
och Riksens Höglofl. Ständer jemväl
torde linna, att den af Kongl. Maj:t i Nåder
proponerade jemkning och rättelse uti Båtsmansroteringen
i Hallands Län är högst nödig,
i anseende till både den stora olikhet,
som nu äger rum imellan Rotarnes storlek,
och deras spridda samt ofördelaktiga läge
sinsimellan inbördes ; så torde Riksens
Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att den nödig funna Rotejemkningen
i Hallands Län måtte gå i verkställighet,
och alt Kongl. Maj:t täcktes i
Nåder låta vidtaga sådana åtgärder, sorn för
ett så vigtigt ändamåls befrämjande kunna
linnas lämpelige. Hvilket Yttrande Utskottet
vördsamligen underställer Riksens Höglofl.
Ständers pröfning. Stockholm den 25te Februari
1818.
N:r 68.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs«
och EkonomiUtskotts Betänkande i anledning
af väckt fråga om förändring
uti gde jj". af Kongl. Maj.ts förnyade
Seglationsordning den 15 Juni 177/p
"U"ti Memorial, som till Vällofl. BorgareStåndet
blifvit ingifvet, och derifrån till detta
Utskotts åtgärd hänvisad*:, anföres af Herr
Arvidsson, <?,; att, då ofvan berördp Förord
-
314 Best). och Ekon. Utsk. Eetänkandcrt.
nings <5. §. föreskrifver, dét en Skeppare skall
uppgifva sin märkrulla och den samma underteckna,
samt g. §. fastställer det straff,
som föijer, i händelse att något af Skeppets
laddning ej å märkrulla blifvit uppfördt, det
likväl ej sällan händer, att Skeppare af försummelse
och vårdslöshet, vid ankomsten till
Svensk hamn, underlåta att på märkrullan
upptaga allt hvad Skeppet innehåller, hvilket
lättast skall inträffa, då Styckegods medföras,
hvartill många ägare elier mottagare
linnas, och det derjemte understundom tilldragit
sig, att Skeppare, som denna uraktlåtenhet
och försummelse af ren åliggande
skyldighet begått, ej ägt tillgång att ersätta
varans ägare för den förlust, honom för sådant
Skepparens fel genom godsets confiscation
eller beläggande med högre tull oskyldigt
samt utan »lindsta eget förvållande träffatj
så hemställer Herr Arvidsson, att Ståndet
täcktes hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det förenämnde Nådiga Seglationsordning»
föreskrifter i så målto undergingo
förändring, att Skepparen med sitt
Skepps och enskildta gods må blifva Kongl.
Maj:t och Kronan ansvarig för det begångna
felet, utan att tredje mans Egendom derföre
beslås, eller conffsceras, så framt han ej
kan bevisas vara uti Skepparens förseelse eller
underlåtna skyldighet delaktig.
Vid öfvervägande häraf har val Utskottet
lationsordning stadgar: att tilt införsel tilla•
tet gods, sorn ej ä märkrulla uppfördt blif
-
Besil, och Ekon. Utsk. Betänkanden. 315
vit, är förbrutet, så kan en obillig förlust
ofta tillfogas godsägare genom Skeppares uraktlåtenhet,
att å roärkrtillan uppgifva allt
det gods han i fartyget intagit, men inser
äfven den möjliga förlust för Kongl. Majit
och Kronan, som skulle inträffa, om godsägaren
frikändes från all motsvarande skyldighet
och åliggande i detta aiseende. Utskottet
tror fördenskull de ifrågavarande olägenheter
å ömse sidor bäst kunna förekommas,
1 fall Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla om den förändring
i berörde SeglationsOrdnings föreskrift,
att Skepparen väl med sin enskilda
egendom må vara Kongl. Maj;t och Kronan
ansvarig för det begångna felet, men godsägaren
derjemte förpligtas, efter inhändigandet
af Connoissementet genast till Tullkammaren
i Orten, dit varan är destinerad, afgifva
Förteckning å det gods, han roed någon
Sk ppare väntar; eller ock i händelse Skepparen
möjligen anlände före Connoissementet,
och sådan försummelse skulle yppas,
hvarom nu är fråga, godsägaren då må edeligen
få styrka sin oskuld, derest han ej
med andra lagliga bevis kan densamma ådagalägga.
Hvilket dock Utskottet till Riksens
Höglofl. Ständers eget upplysta ompröfvande
öfverlemnar. Stockholm den 4
Mars 18x8.
3i6 Eesv. a&Ji Ekon• Utsk.. Betclnkanden.
N:r 6g.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUbskotts Utlåtande i anleda
ning ak väckt fråga om medels vidtagande
till Laxens hämmande och inländska
Fabrikernas upphjelpande.
TT.
ti Memorial, sorn från Hedervärda BondeStåndet
blifvit hit remitteradt, har Riksdagsmannen
från Christianstads Län, Per Nilsson,
anfört: att ibland de ämnen, som vid nu varande
Riksmöte i synnerhet böra fästa hvarje
mans uppmärksamhet, är det, att utfinna och
vidtaga medel till luxens hämmande och
våra fabrikers upphjelpande. I anledning häraf,
och då den i Rikets Penningeverk uppstådda
allmänna förlägenhet hufvudsakligen, en.
ligt hans tanka, härrör af undervigten i Handeln,
samt då till dess upphjelpande några
andra och kraftigare medel icke lära finnas,
än våra egna Producters förökande och föi--  ädlande, hvilket endast genom fabriker kan
åstadkommas, har han hemställt: att, till fabrikernas
och andra inhemska Näringars upphjelpande,
förbud måtte utfärdas mot införandet
och begagnandet af alla sådana utländska
varor, hvilka här kunna tillverkas, äfvensom
att Låneunderstöd måtte lemnäs dem,
sorn anlägga nya Inrättningar, då de kunna
visa, att dermed för det allmänna beredes en
framgen inkomst.
Vid öfvervägande häraf har ?Utskottet
väl funnit Per Nilssons hemställan vittna
Besv. och Ekon. Utsk. Relänkanden. 317
om en berömlig Patriotisk omtanka; men ela
sjelfva ämnet äger ett så nära sammanhang
med hvad Riksens Ständer vid sistlidnö Riksdag
i underdånighet hemställt, rörande en öfverflödsförordnings
utfärdande, och Utskottet
erhållit den säkra underrättelse, att på Kongl.
Maj-ts Nådigsta befallning ett underdånigt
förslag till en sådan blifvit af Kongl. Cora*
meree Collegiutit utarbetadfc och i underdånighet
ingifvet, ehuru Kongl. Maj:t ännu icke
deruti fattat dess Nådiga beslut, samt
föröfrigt Memorialets innehåll är alltför 0-  bestämdt, för att kunna serskildt pröfvas, så
finnér Utskottet icke anledning att i följd
deraf tillstyrka någon ny åtgärd, utan anser
detta ämne, hvarvid inga nya skäl eller åsigter
blifvit af Memorialets författare framställde,
nu bero på Kongl. Maj;ts Nådiga
pröfning, gemensamt med dem af lika beskaffenhet,
som redan förut blifvit Kongl.
Majrts Nådiga ompröfvande understäldte, eller
som vid detta Riksmöte, i sammanhang
med den å nyo väckta frågan om en ÖfverflödsFörordnings
utfärdande, kunna Kongl.
Majrt i underdånighet underställas. Hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers eget upplysta
aFgörande öfverlemnas. Stockholm den
4 Mars 1818.
N:r 70.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsech
EkonomiUtskotts Betänkande, öfver
5Ig Eesv. och Ekon, UtsJc. Betänkanclen.
gjord motion om Kongl. Landtbruks Akademien,
dess CentralVerhstad och redovisning
för de under Akademiens disposition
stående fonder.
Uti ett från Höglofl. Ridderskapet och Adeln
under den 24 sistlidne Januari remitteradt
Memorial, framställer Herr Friherre
Wrangel, Henning, likväl under yttrad tvetan,
huruvida det egenteligen tillhör Riksens
Höglofl. Ständer att häröfver ventilera, sina
tankar om ändamålet i allmänhet för en
Landtbruks-AkademieS stiftelse, och huruvida
detta är vunnet genom den här inrättade
Kongl. LandlbruksAkademi, hvars åtgärder
efter Friherrens åsigtcr borde annorlunda inrättas.
— Först, i stället för de bitar, hvilka
nu i Annalerna införas, och med hvarandra
icke äga någon gemenskap, föreslås en sviverad
Afhandling om de pä fleras erfarenhet
grundade facta, uti så väl Jordens behandling,
som Ladugårdsskötsel^ och organisation
af Egendomars administrativa förvaltning;
samt sedermera utgifvande af en sådan
LandtbruksCours, sorn genom enskilda
skrifters upptagande, i hvad de förtjena, kunde
completteras. Ändamålet skulle, efter
Friherrens tanka, vidare befordras, genom
det projecterade uppdraget åt ett par kunniga
män, att resa kring Landet, och uppgöra
en Statistisk berättelse om Riket, samt ytterligare,
i nion efter sådana upplysningars
systematiska ordnande, genom föreläsningars
Besv. och Ekon, Utsk. Eetänkanden, 319
hållande på vissa tider och dagar, hvarigenom
Landtmanna yrket skulle komma att,
mer än nu sker, vetenskapligt behandlas.
Derefter undersöker Friherren den närvarande
beskaffenheten af Akademiens CentralVerkstad,
och finner den samma, beklagligen
lysande, men redskäperna ilia gjorda
och så dyra, att Hemmansdelar erfordras till
deras lösande. Enligt Friherrens yttade öfvertygelse
fordras, för att, så mycket möjligt
är, förekomma klander: 1:0 Att i LandtbruksAkademiens
Central Verkstad icke förfärdigas
andra redskaper, än de som äro gagneliga
för åkerbruket; 2:0 att verkstäderna, till erhållande
af bättre pris, flyttas in i Landet,
men Magasinet här i Stockholm likväl alltid
finnes fullt; och g:o att värdet bestämmes
efter rigtiga och ej på slump antagna grunder,
samt att en viss taxa uppgöres, hvarefter
priserna årligen fastställas och kungöras.
Sluteligen, och ehuru Friherren anförer sig
känna, att Kongl. Maj:t af enskilda medel anslagit
fonden för Kongliga L-andtbruksAkadetnien,
tillstyrkes likväl en underdånig hemställan,
alt redogörelse för dessa medel måtte,
på sätt Hans Kongl. Majit i Nåder för
godt finner, blifva af vissa utsedda personer
anställd och lemnad till allmänhetens kunskap.
Häremot har Herr von Schultzenheim,
David, uti ett Memorial och uti ett serskildt
Anförande till Protocollet, visat de skäl, till
en del de samma, hvilka nedanföre åberopas,
i stöd hvaraf Herr von Schultzenheim icke
anger Kongl. LandtbruksAkademien af R. Ii.
gao Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkatiden.
Ständer kunna emottaga instruetioner, och
Följakteligen icke heller den väckta motionen
böra till öfverläggning upptagas, än mindre
till något Utskott kunna remitteras.
Då Högloft, Kidderskapet och Adeln till
Utskottets handläggning likväl remitterat
denna motion, bar Utskottet icke ansfett sig
tiilständlgt att undandraga sig upptagandet
och handläggningen af ett föremål, som äger
så nära samband med allt slags Landthushållning,
ehuru Utskottet fullt instämmer i den
aE Herr von Schultzenheim framställda öfvertygelse,
hvilken Memorialets författare äfven
sjelf synes dela, att Kongl. LandtbruksAkademien,
såsom varande ett verk, hvilket
leder sin upprinnelse och äger sitt sjelfbestånd
ifrån för detta Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens, nu vår Allernådigste Konungs,
aldrig nog vördade omsorg och liberalitet,
samt stående under dess närmaste inseende
och höga beskydd, visserligen icke behöfver
Riksens Höglofl. Ständers granskning eller
åtgärder, till uppfyllande af det med Akademiens
stiftelse åsyftade ändamål.
De gjorda anmälanden reduceras hufvudsakligen
till trenne serskilda framställningar:
1:0 Ett yttradt tvifvelsmål, huruvida Akademien
fyller sin bestämmelse med utgifvandet
af sina Annaler och andra genom dess
försorg utkomma Ekonomiska skrifter. 2:0 Ogillandetaf
Akademiens här i hufvudstaden inrättade
centralverkstad, dess närvarande skick,
dess utlemnade arbeten och deras försäljningspriser,
hvaraf allt 5:0 hemtas slutelig anled
-
Besil, och Ekon. Utsh. Belankancltn. 521
ning till förslag af den genom Riksens Högled.
Ständer Skeende underdåniga hemställan,
om allmän redogörelse för Kongl. Akademiens
fonder ock sättet att dem använda.
Ehuru de uppgifter, hvilka i detta fall
bestämma omdömet, ligga så öppna genom
Akademiens utgifna skrifter och för allmänheten
alltid framställda handlingsgrunder,
att någon serdeles möda icke behöfves för att
deraf uppgöra resultaterna, har Utskottet
likväl ansett sin pligt fordra, att med omsorg
samla och granska alla hit hörande upplysningar,
och får i följd af dem uppgifva sina
iankar i ett ämne, hvars framställning ur
sina rätta synpuncter är af vigt för ledandet
af den allmänna opinionen, och blifver just
derigenom ett villkor för möjligheten hoS
sjelfva Akademien alt kunna framkalla da
verkningar, hvilka utgöra perspectiver i en
framtid för dess icke mindre valgörande än
för nationen hedrande stiftelse.
LandtbruksAkademiens Annaler äro en
periodisk skrift, och kunna icke vara en u tarbetad
bok öfver ett visst ämne. Der emottagas
och införas rein och afhartdlingar af
Svenska Landtbrukare från alla orter i Riket,
hvilkas namn alltid utsättas, och således
sjelfve böra vara Riksens Ständer ansvarige
för värdet af hvad de 6krifvit, om, såsom
Memorialets författare synes tro, Riksens
Ständers granskning äfven bör sträcka sig
till böckers innehåll.
Akademien har dessutom besörjt öfver*
Bihans iliksSt, Brot, 18x70818, 8:‘?e Saml- 4l 42‘
JJE Besv. och Ekon, Utsk. Eetänkanden.
sättning af flere nyttiga Ekonomiska böcker,
ibland hvilka Thuer % stora arbete i Landt*,
hushållningen hittills varit ansedt för det.
vigtigaste. Skulle någon af Svenska Landt*'
hushållare känna någon bättre eller af sam-,
jna värde, synes han derom böra underrätta
Akademien, som ej blott för spridand af
upplysning, utan äfven för att sjelf erhålla
den, valt Corresponderande Ledamöter, ej
mindre bland de erfarnaste landtbrukare inom
Riket, än de för dessa slags i nr i vter förmonligast
utmär' te Vetenskapsmän i andra
Länder. Genom denna Correspondance synes
lättare en förbättring eller ledning af
Akademiens åtgärder kunna vinnas, än genom
anmälan hos Riksens Ständer, hvilken mäste
förorsaka omvägar och dröjsmål. Endast
vid ett dylikt oafbrutet samlande, af andra
Uti Landthushåll ningen långt framskridna
Länders uppgifter och erfarenhets-grunder,
alltid åtföljde af egna rön och försök, huruvida
de äro användbara för Sveriges, jord och
luftstreck, tror Utskottet möjligheten vara
fästad, att framdeles ernå den föreslagna Systematiska
Afhandlingen om Svenska jordens
behandling och Ladugårdsskötseln, hvilken,
i förtid framkallad, säkert skulle förfela Aka*
demiens väl beräknade ändamål.
Författarens anmärkningar om Landtbrnkets
vetenskapliga behandling är alldeles
enlig med hvad Akademiens egna utgifna
skrifter på många ställen yrka. Men att
föreläsningar, hällne på vissa dagar, utgöra
egenteliga Carakteren af en Akademi, kaa
Besv, och Elkon. Utsk. Betcinkanäen, 323
Utskottet icke inse, då dessutom vid samma
Akademi icke finnas några med lön försedda
lärare, hvilka skyldigheten till sådana
Föreläsningars hållande kan ålaggas. Memorialets
författare synes för öfrigt icke hafva
rönt eiler ock ej erinrat sig ds Kongl. LandtbruksAkademjen
Nådigst gifna Stadgar och
Reglementen, hvilka vidare uppgifva förhållandet
i afseende på Akademiens föremål och
äro för anmärkningarnas besvarande tillräckeligen
upplysande.
Hvad för det andra vidkommer beskaffenheten
af Akademiens Central-Verkstad, så
känner Utskottet och kan med säkerhet uppgifva,
att denna inrättning är helt och hållet
ett privat företag af Directeuren Blom. Akadeänien
är endast ägare till byggnaderna,
dem hon till Entrepreneuren afstått, med vilkor,
att han på eget ansvar skali efter lemnad
modell förfärdiga och för egen risk försälja
de redskap som requireras. Hela kostnaden,
utgift och inkomst, äfven sorn behållning
och vinst, om någon erhålles, blir för
hans räkning. Akademien är icke säljare af
något enda redskap, utan endast köpare, mot
lika betalning som allmänheten. De redskap,
Akademien således koper, täckes Kongl.
Majit af eyde Hufvudtiteln i Nåder låta betala,
för att skänkas åt Hushållssällskaperpa,
hvilka enligt Akademiens yttrade begäran
böra i Landsorterna anlägga egna Verkstäder,
der samma redskap kunna tillverkas för ett
lindrigt pris, som icke kan begäras i hufvudstaden,
der jern och viike, men i syn
-
324 Besy. och Ekon. Utsi;. Bctänkanden.
nerhet bränsle samt arbetslöner, äro vicia Syrare
än på landet. Utskottet, sorn om dessa
redskapers allmänna kringspridande redan
till Riksens Höglofl. Ständer aFgifvit sitt utlåtande,
har sig äfven bekant, att i flera
Landsorter, genom hushållningsSällskapernas
försorg, Kongl. Landtbruks-Akademiens försända
modeller blifvit eftergjorde och allmänheten
tillhanda hällne; hvartill äfven
hommer, att allmogen i Landsorterna, till
icke ringa egen förmon, förfärdigat sådana
redskap efter den föresyn, sorn de till allmänt
åskådande ifrån Hnshållnings.Sällskaperna
framställde modeller i detta hänseende
lemnat. Akademiens afsigt kan och bör således
icke vara, att Svenska allmänheten skall
i Stockholm förse sig med dylika redskap.
Det ärendast Modeller för / erkstilder i Landsorterna,
som måste göras här, emedan Akademien
icke kan gifva directa föreskrifter åt
en Verkstad, som vore långt aflägsen, än mindre
sjelf flytta sig dit.
Af det nu anförda torde Riksens Högh
Ständer intaga, att Akademien ej kan föreskrifva
den private Eatrepreneuren, hvilka arbeten
han ej får göra. Han måste få göra
det, hvarigenom han har sin utkomst och
bergning, allenast han tillika verkställer Akademiens
beställningar, som icke ensamt
kunna underhålla honom. Utskottet känner
äfven, att priserna på redskapen äro af Akademien
betingade vida under hvad deras införskrifning
utifrån, äfven utan tull afgift, kostar;
men taxor på Landtbruksredskap synas
Besv. och Ekon. Vtsk. Belänkauden. 325
älven så litet lämplige, sorn på andra slöjdeproducter,
hvilka hittills hos ingen policerad
Nation blifvit taxor underkastade, och
dessutom all dyrhet medför sitt eget correctiv
genom saknad afsättning. Den framställningen,
att de på Central*Verkstaden förfärdigade
redskaper skola vara ilia gjorda, tillhör
ej UtsStoltet att till besvarande upptaga,
då hvarje om sitt yrke nitfull Landtbrukare ,
som dertill äger tillfälle, icke lärer underlåta
att på stället göra sig underrättad om
sanna förhållandet, och jemföra det med
svårigheterna att förfärdiga nya och förut
här okända modeller.
Hvad sluteligen beträffar den yrkade redogörelsen
för de under Kongl. Akademiens
disposition stående fonder, så får Utskottet
upplysa, att Akademien äger intet anslag af
Allmänna Statsmedlen, utan dess inkomst består
uti, och dess underhåll bestrides utaf
reitan af en serskild fond, uppkommen genom
donation af enskilda personer, hvilka
hos Franska Regeringen ägde en fordran för
upp bra g ta skepp, och år 1811 sjelf villigt af*
Stodo en tredjedel af denna fordran till disposition
för något allmänt nyttigt ändamål,
af dåvarande Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
som täcktes Nådigt anslå densamma åt
den kort derefter stiftade LandtbruksAkadeinien.
Då sålunda Akademiens intrader icke
hafva sitt ursprung af allmänna medel, synas
Riksens Höglofl. Ständer icke kunna fordra
någon för dem inför sig skeende direct re
-
S&6 Besv. och Ekon.
dogörelse. Men Utskottet bör erinra, atfc
enligt den års'-berättelse, som den 28 sistlidne
Januari uti Akademiens Allmänna sammankomst
inför vår nu varande Allernådigste
Konung, samt Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
upplästes, och för Memorialets författare,
såsom varande Kongl. Akademiens Ledamot,
ej bör vara obekant, det är beslutadt:
att en allmän redogörelse för Akademiens
medel ifrån dess stiftelse intill sistlidne års
slut, kommer att oförtöfvadt genom trycket
iitgifvas, och således underställas icke blott
vissa personers, utan hela Svenska Allmänhetens
granskning.
H vad Utskottet i detta ämne med tillförsigt
känner och följaktligen bort uppgifva,
får det vördsamt öfverlemna till Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning.
Stockholm den 5 Mars 1818. _
N:r 71.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande, angående
väckt fråga om fortfarande af det
emot Utländska lifv e ifl tids-varor utfärdade
förhud, och elen till verkställighet
deraf förordnade kustbevakning.
•^-från Vällofl. BorgareStåndet har uti detta
ämne blifvit till Utskottet remitteradt ett Memorial
af Herr Thunell, Martin, hvaruti han^
Besv, och Ekon. Utsk. Betankåndéh. 547
med åberopande af egen erfarenhet om dé
fördelaktiga verkningar, som den af Kongl»
Mai:t i nåder organiserade kustbevakning
till Förekommande af Utländska öfverflöd»-  Varors införande i Riket, medfört, fäster uppmärksamhet
på nödvändigheten deraf» att liirendrägeri
med til! införsel förbudet gods
i möjeligäste måtto förekommes, och» i hänsigt
till detta ändamål, yttrar den förmodan,
ätt Tullförsnillning» sorn ännu till någon del
torde kunna äga rtim» än ytterligare skulle
kunna förekommas, 0111 Cheferne för kustbevakningen
anbefalldes, att detachera någon
Officerare eller väl kände Underofficerare att
åtfölja betydliga utländska laster till deras
lossningsort och aflastningen öfvervara, derom
blotta författningen» enligt Herr Thunell s
tanka, redan Skulle medföra helsosam verkan;
hvarjemte Herr Thunell föreslår, att Riksens
Höglofl. Ständer marte hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla om fortfarande af förbudet
emot utländska öfverflödsvaror samt
den till verkställighet och handhafvande deraf
förordnade kustbevakning» med förutnämnde
tillägg» i afseende på den sednare; derigenom
han förmodar, att icke blott den uppjagade
Coutsen efter hand skulle nedsättas,
utan ock handel och näringar ifrån det trånande
tillstånd, hvaruti de sig nu befinna, återkomma
till den verksamhet, som är för Rikets
Välstånd så oundgängelig. —'
I anledning häraf har Herr Schvan, H. N,
muntligen anfört till Vällofl. Borgare-Ståndets
Protocoll, att han väl funnit kustbevak*
£28 Besv. och Ekon. Utsi. Bettini andert.
ningen ganska verksamt bidragande tillf Jurendrägeriers
förekommande; men, då nu
redan, för år 1817, 62,500 Rd. B:co tili densammas
underhållande åtgått, och icke mindre
än 100,000 Rd. årligen torde erordras,
i hvilken händelse Bevillnings Utskottet borde
föreslå ersättning för'den härigenom uppkommande
brist af Tull Intraderna, har Herr
Schvan tillika önskat, att det med bevakningsanstaltérna
åsyftade ändamål matte kunna pä
sparsammare sätt vinnas.
Efter att hafva behörigen öfverväga*,
hvad salunda blifvit föreslaget, får Utskottet
anföra: att Utskottet delar med Herrar Thunell
och Schvan öfvertygelsen om de fördelaktiga
verkningarne af den kustbevakning»
som blifvit af Kongl, Mai t i Nåder organiserad,
i anledning af Riksens Högloft. Strinder
s vid tgl5 års Riksdag underdåniga hemställan
att till vinnande af större säkerhet emot
Lurendrägeri och Tullförsnillning, eii
del af Tullbevakningen,, sorn beror på tillsyn
genom Tullja ter, posterade på vissa
distanser i Skärgårdarna, blefve uppdragen
ät Kronans Manskap, sorn inom korta terminer
ombyttes. Men sorn Utskottet hvarken
är i tillfälle att uttänka något annat sätt,
hvilket, enligt hvad Herr Schvan önskat, med
mindre kostnad skulle leda till samma ändamål,
ej heller, i Utskottets tanka, tillräckelig
anledning förekommer, att serskildt,
tillstyrka underdånig hemställan derom, att
Ohiicerare elier väl kände Under-Officerare
mätte detacheras att medfölja betydliga laster
Resi), och Ekon. Utsk. Bctcinkanåcn. 329
till deras lossningsort, och lossningen öfvervara,
då allmänna stadgarne tydligen förmå,
att ingen lossning får ske utan i Tullbetj
eivin gens närvaro, och g:dje §. i 1774 års
Seglations-Ordning före skrifver, att Jakt
Lieutenant eller uppsyningsman eller betjente
äga att luckor och tillgångar till lasten
försegla ; samt då dessutom härtill kommer,
alt denna åtgärd icke skulle kunna verkställas
utan betydligen ökade kostnader, anser
Utskottet sig böra tillstyrka Riksens Höglofl.
Ständer, det så väl kustbevakningens fortfarande,
sorn de dervid möjeligen nödiga förändringar
må öfverlämnäs till Kongl. Maj:ts
egen Nådiga åtgärd, sorn, efter inhemtad erfarenhet
af hvad redan i detta afseende blifvit
tillgjordt, är i tillfälle att lättast finna
och säkrast pröfva de mått och steg, hvilka
till det med denna allmänna anstalt åsyftade
ändamål kunna vara bäst ledande. Dock varder
detta, jemte 2:ne Ledamöters serskilda
mening, Riksens Höglofl. Ständers eget upplysta
ompröfvahde vördsamt under täldt.
Stockholm den 4:de Mars 1818-
Transumt af Påksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvär s^öcli Ekonomi Utsk otts Prot
o coll hållet viel Urtima Riksdagen i Stockholm
den /gele Mars 1818.
§- ■—- —- <—■ — — Herr Prosten Rabe
reserverade sig, såsom ej kunnande dela Utskottets
förtroende till kustbevakningen, den
Herr Prosten ansåg mera kostsam, än med
ändamålet vore enligt.
330 Besv. och Ekon. Utsk. Betänk andert.
Härmed Förenade sig Herr Prosten fia. öls
Kolmodin. Ut supra*
N:r 72.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsbeli
EkonomiVtskotts Utlåtande, i anledning
af en inom Uällofl. BorgareStåndeb
väckt fråga, om förhöjd tullafgift för
Boktryckeristilar, soia införskrifvas.
Herr Norström, Carl Fredr., har till VällofL
BorgareStåndet ingifvit ett Memorial, som
derifrån blifvit till detta Utskotts handläggning
remitteradt, och hvaruti finnes anfördt:
att sedan Boktryckaren, Directtiren. J. P.
Lindh, tillhandlat sig från Köpenhamn alla
de betydliga och kostsamma stilgjuteri-instrtimenter
och inventarier, hvarmed det
stilgjuteri varit försedt, sorn hittills skall fötirherat
Dannemark, Norrige och Sverige med
deras behofver, samt dessutom gjort serskilda
kostsamma byggnader och inrättningar för
denna tillverkning vid Mariaedal, anskaffat
utländska fullärde arbetare 1 detta yrke, och
betydligt ökat detsamma med ytterligare
införskrifna matricer för ännu nyare stilsorter,
så att han skall kunna täfla med utländska
stilgjuterier i arbetets- fullkomlighet samt
vara i tillstånd, ej allenast att fournera alla
Rikets Boktxyckerier, utan äfven dermed
kunna förse andia länder, hvartill äfven korn*
mer, att förträffligheten af denna inrättning
Be SV och Elkon, Utsk, Bctänknnaen, i
blifvit af Kongl* VetensbapsAkademien vits-»
Ordad; så anser Herr Norström bemälde Di»
recteur, sorn sålanda skail beredt Nationen
ett oberoende af frh'tnmande biträde i denna
del, hafva gjort sig förtjent af en skälig uppmuntran}
i anledning hvaraf han föreslår
den underdåniga hemställan hos Kongl* Maj:t,
att, till förmon för detta redan anlaggda och
framdeles i Landet anläggande stilgjuteri^?,
en någorlunda afpassad tull pä utifrån införskrifna
stilar må komma att äga runi.
Efter föregången öfverläggning och slutlig
pröfning af detta ärende, har Utskottet
ansett sig böra fästa Riksens Ständers uppmärksamhet
på vigten och nödvändigheten
deraf, att i ett så folkfatligt land, som Sverige,
der en författare i alla fall har stora
svårigheter att motstå och öfvervinna, samt
liten afsättning på sina arbeten, den allmänna
upplysningen icke förhindras, genom Ökade
afgifter och kostnader för Boktryckeriers
inrättande, samt nyttiga skrilters utgifVande
och kringspridande. I Utskottets tanka
är det icke med tillräckliga bevis styrkt,
att Herr Lindks nu anlagda Stilgjuteri kan
till erforderlig mängd och utan förhöjda priser
med stilar förse de Svenska Boktryckerierna,
hvilkas antal i sednare tider betydligen
ökats. Att vid ett sådant förhållande
försvåra införseln af Utländska stilar, genom
förhöjda tullafgifter, skulle utan tvifvel vaxa
att motverka upplysningens stora ändamål.
I anseende härtill, och ehuru Utskottet finnér
Directeur Lindks företag nyttigt och för*
gga Ees v. och Rhon. XJtsk. Rétänkanden.
tjent af uppmuntran, tror Utskottet sig icke
böra tillstyrka bifall å Herr Norströms sålunda,
till förmon för honom, väckta motion,
helst införseln af Utländska Stilar redan i nu
gällande taxa är belagd med 5 procents tull.
Dock underställer Utskottet denna dess tanka
Riksens HöglofL Ständers eget ompröfvande.
Stockholm den 4 Mars 1818.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomi-Utskotts Betänkande, rörande
yrkadt upphäf vande af Stockholms
Stads rättighet, att uppbära parm-, torgoch
renhållnings-penningar, då ho, halm,
ved och brännkol införes, samt af landtmannens
åliggande, att i vissa städer erlägga
väg- och mätare-penningar f ör inkommande
varor.
Hedervärda BondfeStåndet har genom Utdrag
af Frotocollerna för den 30 sistlidne
December och 5 Januari innevarande år, tili
Utskottets Handläggning, rörande detta ämne,
remitterat:
1:0 Riksdagsmannen från Stockholms Län
Matts Ericssons Memorial, deruti anföres,
att han icke, inser, på hvilka grunder Stockholms
tad kan, för inkommande ved, kol,
hö och halm, upptaga så kallade torg- och
renhållnings-penningar, då Sveriges inbyg
-
Besv, och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 553
gare, enligt Regerir.gsFormens 57 §., äga
rättighet att sig sjelfva beskatta, och i synnerhet,
ela ett sådant onus lek;* skall blifvit
vid något sednare Riksmöte faststäldt. I
Matts Ericssons tanka gör Stadsboen icke
för mycket, om han besörjer plats för utställningen
och försäljningen af en vara, den
Landtmannen ensam nödgas införa; heldst man
i vidrigt fall skulle föranledas tro, det stadsboen
sjelf bör besörja anskaffandet af landtmanna-produeter,
och dertill med erlägga
skäliga vägpenningar för den vägsträcka, han
öfverfar, men hvilken af landtmannen underhålles;
och, som detta, ej allmänneligen kungjorda,
omls skall förorsaka mår.ga hundrade
personers lidande, först genom dess utgörande,
och sedan genom oerhörda böters vidkännande
för deni, som, okunnige om ett sådant
stadgande, utan att erlägga ifrågavarande
afgift, borttingat eller försålt sina varor,
har han ansett sig åligga att söka ändring
i en författning, hvilken redan visat lika menliga
följder, som den har ett emot billighet
stridande ursprung.
Derjemte yrkar Matts Ericsson uppbäfvande
af det i hans tanka lika hårda och
tryckande åliggande för landtmannen, att ovilkorligen
till stadens vägar föra och låta väga
de vågbai-a varor, han införer till staden,
innan han ännu är säker att kunna dem afyttra,
hvaraf, utom sjelfva afgiftens erläggande,
den olägenhet uppkommer, alt, som varan
från aflägsna ställen, der hon kunde säljas,
och hos köparen vägas, oundvikeligen.
534 Eesv. och Ekon« Utsk. ^stänkandett,
tr.åste foras till stadsns våg, en för landtman»
nen dyrbar tid åtgår, oberäknadt hvad han
måste vänta dels på vågbetjsningens ankomst,
dels på vågens ledighet; Förmenandes Riks-,
dagsmannen denna vägningsanstalt vara sästan
umbärlig, då nu tullafgiften för till städerna
gående varor, åtmindstone specifikt, är
försvunnen,
Om innehållet af hvad i detta Memorial
blifvit andraget hafva förenat sig: Gustaf
Gustafsson och Pehr Olsson från Södermanland,
Gustaf Larsson från Stockholms Län,
Pehr Bengtsson från Halland, Samuel Andersn
son från Östergötland, samt Jon Jonsson och
Olof Månsson från Blekinge.
2:0 Riksdagsmannen J. M. Wessinge
anförande, deruti, till upphäfvande af Landtmannens
skyldighet att i vissa städer erläg»
ga en afgift, som fordom i Tullarne uppbars,
af Yåg - och Mätare - penningar för alla till
Torgs inkommande varor, utan att hvarken
Yåg eller Mätare anlitas, den olägenhet
blifvit öfverklagad, såsom ägande rum, åtminstone
i Vesterås, att, då den ene Skattebonden
får aflemna Rentp-Spanneinålen till
Löntagaren på landet utan Mätare-penningar,
skola likväl sådana aftvingas den andra,
för det han häfver besvär irrfrakta till stadén
sin afrad, och vid upplagsmagazinet leverera
densamma för Kongl. Majus och Kronans
räkning; hvartill äfven kommer, att stundom
besväret skall vara känbarareän sjelfva afgiften,
enär den, sorn ensam kommer till Torgs,
ofta med ostyrig häst, nödgas öfvergifva både
Eesv. och Ekon. XJtsk. Eetcinkanclen. 333
bäst och lass, för att springa till UppbördsContoiret,
der icke alltid är ledigt emottaga
afgiften, hvilken äfven, i vissa fall, ej kan.
Stipuleras, t. ex. då Bonden ej hemma kunnat
väga den vara, han medförer.
Utskottet har, till dessa frågors behöriga
utredande, granskat de nu gällande äldre
och nyare stadganden och författningar i samma
ämne, och deraf inhemlat, att uppbärandet
af mätarepenningar är en rättighet, som
blifvit Städerna tillagd redan på röootalet,
genom flera Kongl, Resolutioner och RiksdagsBeslut,
hvaraf må nämnas Kongl. Resolutionen
den 10 Mars 1656, 5 §, 5 momentet;
Kongl. Resolutionen på Adelns Besvär
år 1668 §. 39, samt på Allmogens Besvär
rfiSö §. 54* Stockholms Magistrats Taxor den
12 Julii 1630, samt den 28 Juli 1690 upptaga
uti 6:te §. Mätarepenningar för Yed, Kol,
Hö, Kalk, Bränkol och Krita; Och Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse af den 5 Juni 1812
tili ÖfverStåthållare-Embetet stadgar uttryckeligen,
att desse mätare-penningar skulle,
efter sistnämnde' tid, ut gä under namn af
Parm-, Bro-, Torg- och Pienhållnings-afgijt.
Det upplyses således häraf, att samma, af
Matts Ericsson öfverklagade, afgift icke är,
enligt hans förmodat», någon i sednare tider
skedd beskattning, utan har, såsom grundad
på Stockholms Stads, tid efte“r annan, erhållna
privilegier, från ålder ägt rum; på hvilken
grund Kongl. Maj:t äfven, under den cy.de
December sistlidet år, behagat afslå RiksdagsFullakägtiges
för Allmogen från Stock»
336 Best), och Ekon, Utsli. Betäiihanden
holms Län underdåniga anhållan om dess
upphörande. Utskottet anser sig derjemte
böra fästa Riksens Höglofl. Ständers uppmärksamhet
derpå, att Stadgandet af en sådan
afgift tiil förmon för Stockholms Stad,
torde, i och för sig sjeift, kunna så mycket
mindre anses för en allmän beskattning, som
det ej innehåller något tvång för Landtman?
nen, att dit införa sina varor till afsalu,
hvilket han äger full frihet att underlåta,
äfvensom frihet, att vid införandet, genom
ett högre pris hålla sig för afgiften skadeslös.
■— Vid hvilket förhållande, och då härtill
lcommer, att Kongl. Maj:t pröfyat nödigt,
till iakttagande och vidmagthållande af tillbörliga
Ordnings - och Polis - anstalter, da
Landtmanna - Producter till Stockkolms Stad
införas, stadfästa ifrågavarande afgifter, och
sättet för deras erläggande, hvarmed åsyftats
befordrandet af en handels.täflan, som
med deri önskade fria Gatuhandeln icke är
förenlig, samt någon lämpligare utväg till
vinnande af samma ändamål, hvarken blifvit
uppgifven, eller synes Vara lätt att upptänka,
Utskottet icke finner sig kunna tillstyrka
underdånig hemställan om upphäfvande
af hvad i detta afseende blifvit öfverklagadtj
men föreslår, till förekommande af oknnnighet
om författningens innehåll, att
Riksens Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det Allmogen uti de närmast
hufvudstaden belägne Län måtte, ej
blott genom anslag på Tullarne, såsom hittills
skett, utan genom allmän Kungörelse
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 537
underrättas om den dem åliggande, skyldig*
het, då de införa till Stockholms Stad sådana
varor, hvarföre Farm-, Ero-, Torg - och
Renhålinings-afgift bör erläggas.
I afseende på hvad Matts Ericsson yrkat
om upphörande af vägpenningar erläggande,
sedan Tullafgiften är försvunnen, får
Utskottet upplysa, det Kongl. Maj:t i Nådig
skrifvelse till Öfver-Ståthållare-Embetet, under
den 16 September sistlidet år, behågat
förklara, att, som genom Pdksens Räds, dea
6 Maj 145b, utfärdade Privilegier, Stockholms
Stad, redan den tiden, af Alder ägt
rättighet till Vågpenningars uppbär ande,,
hvaraf följer, att inrättningen af Väg i
Stockholm ingalunda skett i ändamål att
med säkerhet hunna för vägbart gods bestämma
Tull- och Accis-afgifter, hvilka icke
förr än nära 200 är derefter wider Konung
Gustaf II- Adolphs Regering påbödos
och som dessutom finnes, att Kronans och
Stadens rätt ansetts lika angelagne; att vårda,
deraf, att 2 §. i Våg-Ordningen af den
16 April 1646 innehåller : att vägning skall
ske af Stadens vägare i Kronans Tjenares
närvaro, uppå det Kronans, så väl som Stadens
Interesse, desto rigtigare mätte iakttagas,
hvarföre Kongl. Majit också, på sådana
grunder, ansett Landt-Tullarnes af skaffande
icke hafva förminskat den rätt till
Vågpenningar, som Staden äger; Si har
Kongl. Majit funnit Stockholms Stad vara
berättigad, att,hädanefter såsom hittills, uppBihang
till RiksSt. Prot, j8»7-i8i§, 8;<^# Sami. Nu 43- 44*
338 Besv. och Ekon. Etsk. Betänkatiden.
bära vågpenningar af allt det vågbara gods,
sorn till Staden införes till Salu. Och kan
Utskottet, till följe af allt detta, och de sålunda
anförda grunder, icke tillstyrka ändring
eller upphäfvande af en rättighet, som i
Stockholms Stads Privilegier tydeligen af ålder
finnes intagen.
Vidkommande sluteligen J. M. Wessings
väckta motion om upphäfvande af vissa andra
Städers rättighet, att uppbära Väg- och
Matare-penningar för inkommande varor, ehvad
de mätas eller ej, får Utskottet vördsamligen
erinra, det Riksens Plöplofl. Stän
O
O
der, vid 1815 års Riksdag, då samma fråga
äfven förekom, väl ä ena sidan funnit,
att dessa, på mede! lade Privilegier grundade,
rättigheters upphäfvande icke kunde tillstyrkas,
men å den andra förmodat, att, då
ostridigt det uppehåll och andra olägenheter,
som vid erläggande af oftanämnde Vågoch‘Mätai
epenningar kunna tillskyndas, synas
innehålla Hera talande skäl till den, innom
Hedervärda BondeStåndet väckta motion,
de Städer, som till denna afgift äro berättigade,
skulle med afseende å dessa omständigheter,
antingen till en del eller helt
och hållet, eftergifva densamma, der sådant
utan betydligare hinder kunde verkställas;
I anledning hvaraf Riksens Ständer i underdånighet
hos Kongl. Maj:t anhållit, att Vågoch
Mätarepenningarna, å de ställen, der de
nu erläggas, icke måtte tili beloppet förhöjas,
samt att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
måtte åläggas noga tillse, så väl, det de
-
Besv.~ochj'\ Ekon. UtsiBetänhanclen. 339
Samma ej få uppbäras i de Städer, hvilka
dertill ingen rättighet äga, sorn äfven, d t
Allmogen, der en sådan afgift lagligen äger
ruin, med dess uppbärande icke allt för
mycket betungas.
Vid öfvervägande häraf anser val Utskottet
detta mål hufvudsakeligen böra bero vid
hvad af Riksens Höglofl. Ständer redan deruti
är tillgjordt, helds.t Kongl. Majus förnyade
förordning angående Mått, Mål och
Vigt, af den 29 Maj 1759, i 7 §• uttryckelig
gen staclfaster, att uti de Städer, hvarest Mätare
penningar ne, Stadsens Stat till aflöning,
likmätigt Kongl, llesolutioner, anslagne äro,
höra Mät arep enning ar ne efter vanligheten
betalas, men i the öfriga Städerna ankommer
thet på then, att betala mätarepenningar,
som mätning hafva vill; men finner
sig likväl i afseende på de, af Wessing öfverklagade,
sig företeende omständigheter, vid
Kronospa inemålens levererande böra föreslå
hos Riksens Ständer tilläggandet af d n
underdåniga hemställan, att, i sistnämnde Städer,
inga Mätare-penningar hädanefter må
erläggas för Krono- och LöningS-Spannemål,
som till Stad införes, på den grund, att, enligt
flere Författningar och Kongl. Resolutioner,
det synes hafva varit ett serskildt förhållande
med Kronans Spannemal, och mätarepenningar
derföre icke fått, åtminstone i
flera städer, uppbäras till så högt belopp,
sorn för annan Spannemal. I hvilket afseende
kan åberopas Kongl Majus Nådiga Resolution
och Bref tilli Comitier:eColi. gium, den
54° Besv. och Ekon. Utsk. Eetcinkanden.
5 Maj 7792, som innehåller, att då den «f
Magistraten i Carlshamn åberopade Taxa,
af d n 19 Juli t 7 £> o, hvilken i anledning
af Stadens privilegiers 27 §. efter Stockhahns
Stads Ordinantier skall blifvit utfärdad,
endast vore att anse såsom enskilda
personer föreskrifven, och i Stockholm, ifrån
äldre tider tillbaka, allenast 1 -§• runstycke
i mätarepenningar för kronans Spannemål
blifvit till MätareEmbetet betaldt, intill dess
denna afgift år 1787 förökts tills 2 runstycken
för hvarje tunna, fann Kongl. Majit
Carlshamn ej heller äga rättighet, att fordra
högre mätarepenningar för den ifrågavarande,
dit ankomna, och Kronan tillhörande, Spannemäh-ppst;
äfvensom Kongl. Brefvet den
12 Februari 1746» deruti Kongl. Majit rörande
en af Carlskrona Stad väckt fråga
om mätarepenningar af de proviantpersedlar,
hvilka med befraktade fartyg, för Amiralitetets
behof, blefvo ditsände, i Nåder förklarat,
att dermed borde pä lika sätt förhållas,
som clet skedde vid Slotts-Magazinet i Stockholm,
så att Kronan allenast betalte den andel
af Mätare-penningar, som Mät arne till
lön njöto, men icke den andel, som Staden
anslagen vore, så snart icke Staden skulle i
de mål hafva något serskildt Privilegium.
Sluteiigen får Utskottet, till förekommande
deraf, att Landtmannen ej allt för
mycket må betungas genom afgifter och böter,
dem han ofta endast af okunnighet om
författningens innehåll, i detta afseende kan
komma att vidkännas, tillstyrka, det Riksens
Beit», och Ekon. Utsk. Betänka/iden. 541
Höglofl. Ständer ville hos Kongl.'Majit i underdånighet
anhålla, att vitén för Säljarens
försummelse, att erlägga våg-och raätare-penningar,
icke Hiå äga rinn i andra fall, än då
genom lagliga bevis kan intygas, att han, om
denna skyldighet behörigen erinrad, likväl
densamma underlåtit. Dock öfverlemnar Utskottet
detta allt, jemte några Ledamöters i
ämnet afgifna serskildta utlåtande, till Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning.
Transsumt af råks. Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotts Pro■
tocoll, hållet vid Urtima Fåksdagen i
Stockholm den i\de Mars 1818.
§. 4- '— — — — Herr Herzenhjelrn inlem»
nade ett så lydande skrifteligt anförande: ”1
det af Höglofl. Allm. Besv. och Ekon. Utskottet
afgifna Betänkande, i frågan om upphörande
af den så kallade Torg- och' Renhållningsafgiften,
som af en värd Ledamot
i Hederv. BondeStåndet blifvit väckt, och
hvarmed flere Ledamöter af samma Stånd
sig förenat, kan jag för min del så mycket’
mindre instämma, sorn jag icke kunnat i
gamla författningar finna någon anledning;
till denna för få år sedan ålagda afgift, för
all till Stockholms Stad Landvägen inkommande,
hö, halm, ved, och hränkol, eller att
en sådan beskattning grundar sig på några
.samma Stad meddelade privilegier; — Väl namnes
redan i ett påbud af år 1637 jemte pac
-
34* Bcsv. och Wiön. Utsi'. Betänl anden.
knre-afgift äfven Torg- och Renhållnings-penningar;
men der gifves tyde!igen tillkänna,
att de skulle erläggas för Lakegods, sorn
dén tiden på Torgen, förnämligast Packare.
Torget, besigtigades och ompackades, hvarvid,
till snygghetens bibehållande, den anstalt
var fogad, att kärl skulle vara tillhands,
för att samla och bortföra salt-laken" och till
hvilken kostnads bestridande dylika medel
borde användas. 1 en sednare Förordning åJsgges
mätarepenningar för inkommande Hö,
V“d och Kol, mender är uttryckligen nämndt,
vid Broar och Hamnar, där Stadens Parmoch
Ved-mått finge begagnas. I Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning af År 1812 stadgas, att
öfvannämnde mätarepenningar skulle hädanefter
utgå under namn af Torg- och Renhållnings
afgift, som då undergick en betydelig
fyrhörning, och med tillägg af halm, utsträcktes
till äfven Landvågen inVommande varor
af nämde slag. I Högh ÖfverStåthållareEmbetetc
Kungörelse af år 1815, förordnades
tvänne Torg, der donna nya afgift borde erläggas,
ehuru der inga sådana matt firmas
eller äro behöflig?. — Utom sjelfva afgiften
medför detta den olägenheten, att ehuru
Landtmannen, sorn inkommer med dylika
varor, måtte äga full rättighet, att på det
närmaste Torg, han träffar, dem till salu utbjuda,
måste han nu ofta i menföre, hvilket
ei sällan om vmtren. men alltid fl re veckor
forst på våren, inträffar, på stengatan framsläpa
sitt lass till Adolph Fredriks eller HöTorget
blott för att der afbörda sin afgift.—
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 343
D.-t tvetydiga J eidet: all inkommande, ger
ock anledning att ut träcka innehållet af Författningen
utöfver hvad meningen måtte vaja,
eli. r bi i ligh ten medgifver} ty det påstås,
att afgift : n bör erläggas för sådana varor,
som föras frän Ägarens Landtgård för eget
behof till dess ■hemvist i Staden, äfven sorn
för en pä Landet uppköpt elier beti*gad vara,
som direct fores till köparen, och således
ej behöfver till salu utbjudas. I okunnighet
om en sådan pretention blef nyligen en Landtman
pligtfälid till 5 Bd. 16 sk. för det han
trodde sig ej vara underkastad en betungande
skyldighet att föra sitt halmlass en fjerdedel
mil fram och tillbaka, utan annat ändamål
än att få erlägga 2 sk. afgift.
Om detta skulle tyckas ett ämne af
mindre värde, så bör den tanken försvinna,
o'h saken vinna ett allmännare intresse, om
man ihoghommer tvänne omständigheter:
Den varda Ledamoten, som väckt frågan,
har ansett detta som en beskattning, constitutionsvidrigt
tillkommen, och jag måste säga,
mig tyckes, han äger dertill full anledning,
då den före år 1813 var okänd, men
då först tillkommen, heldst jag förmodar,
om Stockholms stad dessförinnan ägt en sådan
rättighet, den nog begagnat den, och förut
kändt, att, som orden lyda i DrätselCommissionens
utlåtande, denna inkomst varit oundgängelig
för Stockholms Stads fastställda
Stat. Det andra torde vara af ej mindre
vigt. Då det ej lär kunnamekas, att importen
a£ förnödenhetsvaror ifrån Finland är
344 Eew. och Elon. Utsk. Betctnkanden.
högst skadelig, borde till förminskning deraf
ingen uppmuntran åsidosättas, att förmå
egna medborgare att af inhemska alster, så
snycket sig göra låter, förse Hufvudstaden
med sådana varor, sorn den ej kan umbära;
men huru detta sker, då genom aådane
tryckande band och ofta fiendteliga behandlingar
af Folicebetjenter olust ©ch afvoghet
mäste uppkomma hos dem, som äga något
ött afyttra och dem derifrån afhålla, lärer
vara lätt ati inse.
Jag önskar således, att Riksens HöglofL
Ständer ville hos Kongl. Maut i underdånighet
anhålla, det befrielse från oftanämnde
afgift måtte äga rum, likasom innan Dess nådiga
förordning af år 1812 utfärdades.’’
Uti detta Herr Herzenhjelins yttrande
instämde RiksdagsFulImägtige Gustaf Larsson
från Stockholms och Oloj Olsson från
Vesterås Län. Ut supra.
N:r 74.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
och EkonomiUtskotts Betänkande, i
anledning af gjord hemställan om en
Comites inrättande i hvarje Församling,
till utdelandet af det Spannemålsunderstöd,
som af Kongl. Allmänna Magazins
Directionen lemnäs m. m.
Tal Utskottets åtgärd här ifrån Hög loll.
Best), och Ekon. Utsk. Betankanden. 345
Ridderskapet och Adeln blifvit remitteradt
ett Memorial aF Herr Friherre C. M. CarpeIan,
deruti andrages, att, då Kongl. Maj;t
och Riksens Högloft. Ständer, till förekommande
af de. olyckliga följder, som missväxtår.
- medföra, beredt för Landtmannen ett medel
till mildring medelst Spannemåls-Magazirers
anläggande, syntes det, om ändamålet
skall bestämdt vinnas, vara af vigt, att
Länen efter deras vidd och folkmängd och
efter årsgrödäns qvalité och qvantité blefvo
hulpne, samt att, om icke alla tillräckeligen
skulle med Spannemål kunna undsättas, dä
först må komma i åtanka den verkeligt behöfvande
åkerbrukaren, den mindre framför
den mera förmögne, när de undergått samma
missöde. — Till vinnande af detta ändamål
föreslås: 1:0 Det Kongl. Maj-.tsBefallningshafvande
i Nåder anbefalldes, att till
Kongl. Allmänna MagazinsDirectionen inkomma
med tidiga och detaillerade årliga Berättelser,
om tillståndet i Länen, hvilka uppgifter
torde insändas inom en viss fastställd
tid, kanske inom November månads utgång,
då så väl all skörd, som proftröskning af diverse
sädesslag bör kunna vara verkställd.
2:0 Att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande låta
i god tid pålysa Socknestämmor, som
välja Sex redlige och bepröfvad® män af Församlingen,
att noga granska hvarje medlems
verkeliga behof och förhållanden, samt derefter
samvetsgrann! uppgöra och fördela dividenden
af den Församlingen tillslagna undsättnings
Spannemål. 5:0 Att Ordföranden i
34*5 Besv. och Ekon. TJtsli Eetänkanclen.
dessa Comitéer, sorn torde tillerkännas rösträttighet,
och, vid inträffande lika röster, votum
decisivum, borde med urval inom Socknens
område utses och tillförordnas af Landshöfdingen,
hvarjemte det för öfrigt skulle åligga
närmast boende behörig Kronobetjent,
att dervid, till upplysningars meddelande,
tillstädes vara.
Utskottet har förehaft detta mål till pröfning
5 Och hvad först angår det gjorda yrlandet,
att Kongl. Majtts Befallningshafvande
böra inom en viss fastställd tid inkomma
till Allmänna Magazins-Directionen med tidiga
årsberättelser om tillståndet i Länen;
så får Utskottet härvid anmärka, att Kongl.
Maj :ts Befallningshafvande redan länge haft
ett sådant åliggande sig uppdraget, och då
Utskottet ej äger sig bekant, att någon af
H errar Landshöfdingar uraktlåtit att med behörig
noggrannhet fullgöra denna för Länet
magtpåliggande åtgärd, finner Utskottet ej
nu någon anledning vara för handen, att
tillstyrka bifall till förnyandet af en Ekonomisk
anstalt, som redan är vidtagen och
grundad på de noggrannaste föreskrifter.
Vidkommande åter den väckta frågan om
väljande af en Comité i hvarje Församling,
till fördelande af den till'dagna undsättningsSpamnålen,
så får Utskottet härvid erinra,
att till utrönande af hvarje Orts Spannemåisbehof
vanligen så tillgår, att livar och en af
Församlingens medlemmar, som åstundan ett
sådant understöd, anmäler beloppet deraf vid
i detta ändamål utsatt Socknestämma, hvar
-
Besv. och Ekon. Utsh. T\etanhanjen. g/J7
efter Protocollet till Kongl. Majus Befallningshafvande
öfversändes, som, efter granskning
a.f aila sålunda insända reqvisitioner,
häst blir i tillfälle att utröna Länets behof
af Spannemål, och sedermera, i enlighet dermed,
fördelar tillgångarna Församlingarne imellan,
i förhållande till deras gjorda uppgifter.
Utskottet kan, för sin del, ej Hnna, att
en Comité skulle bättre kunna känna en
Sockens Spannemåls-behof än Pastor i Församlingen
i förening med Kyrko Rådet, hvilka
dessutom böra tilltros, så val nödig förmåga
att granska reqvisitionernas behörighet,
som samvetsgrann vilja, att efterse, det understödet
rättvist och utan någons förfång utdelas;
Och kan Utskottet ej heller inse, hvarföre
dessa egenskaper skulle i större nion
böra förmodas hos en Comité, om än understödd
af en Krono Betjents upplysningar,
hvilka, enligt d t uppgifne förslaget, anses
härvid vara af nöden. Dessutom får Utskottet
tillägga, att, enligt hvad Utskottet inhemtat,
reqvisitionerna af Spannemål nndrttundom
blifvit så högt ti! Itagne, att, då Snannemålen,
i likhet dermed, ankommit, ej sällan
inträffat, att de reqvirerande icke en
gång uttagit tredjedelen af det fordrade beloppet.
Utskottet tror sig ej behöfva anföra
de olägenheter, som häraf måste blifva en
följd, och hvilka bäst lära kunna förekommas
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sorn,
genom samlad erfarenhet, i förening med en
noggrann kännedom af Länens Statistiska förhållanden
böra i detta hänseende kunna vidtaga
de lämpligaste åtgärder.
348 Hesv. oek Ekon. Utsk. Betänkanden.
Dit är af rlessa skäl, som Utskottet anser
sig böra tillstyrka ogillande af det härom
gjorda förslag, samt att de anstalter, som
i detta afseende redan äro vidtagne, måtte
orubbade fortfara. Dock varder detta
till Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlemnadt. Stockholm d,
20 Februari 1818-
N:r 75.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Betänkande angå~
ende yrkade rättelser och förändringar
uti författningcirne rörande Skogarna i
Riket.
TT . '
'-'ti detta ämne hafva till Utskottets granskning
blifvit från Respectiva RiksStånden
remitterade följande Memorialer och anföanden,
nami.
1:0 Ett af RiksdagsFullmägtigen Olof
Månsson frän Blekinge Län till Hedervärda
BondeStåndet ingifvet Memorial, hvaruti författaren,
med åsigt af de hinder för skattemanna
skogarnes trefnad och tillvext, som
han anser vara en följd deraf, att endast Lagarnes
tvång, utan medverkan af ägarnes intresse,
skola bidraga till skogarnes bibehållande
och fredande, föreslår att, då ändamålet
af en förbättrad skogshushållning, efter
hans tanka säkert bör kunna vinnas, om jordägarens
fördel sättes i förening med det Ali
-
Bbsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
mannas, Sliatteraannen måtte förunnas en lika
fri och obehindrad dispositionsrätt öfver
Skatteskogen.som Frälsemannen åtnjuter öfver
FrälsebemmanS-skogar, med villkor, att
af sådan Ek» Mast- eller Storverksträd, hvil.
ka för allmänna behof sbtille kunna, användas,
hembud borde ske till Kongl. Maj:t ocii
Kronan, som, i händelse de hembudna träden
för publiqua behof erfordrades, skulle
för de samma erlägga lika betalning, som
vid köp imellan enskilda vore gängse, och
hvilken antingen genom öfverenskommelse
eller efter markegång kunde bestämmas; yrkandes
Riksdagsfullmägtigen tillika, att, i
livad fall som heldst, skogsbetjeningen, hvilken
i afseende på sina knappa löne-villkor altid
faller allmogen till last, under det' skogarne
mer och mer förstöras, måtte blifva
indragen, enär ändamålet med dess underhållande
helt och hållet förfelas. Häruti hafva
samtelige Riksdagsfullmägtige från Halland,
Pehr Pehrsson frår Calmare och Ni/s
Månsson från Malmöhus Län instämt; äfvensom
Riksdagsmännen Johannes Arvidsson
och Jonas Pettersson från Jönköpings Län
dervid tillagt det yrkande, att i händelse
en lika obehindrad dispositionsrätt öfver
skogen, som Frälsemannens, icke skulle kunna
skattemannen tilläggas, den förändring
åtmindstone måtte ske uti nu gälfande författningar,
att Ekebuskar eller förtorkade
träd, som stå åker och äng till skada, utan
att kunna komma till någon nytta i framtiden,
»lätte få af närmaste Kronobetjent med
352 Besv» och Ekon. Utsk. Betänka/iden.
nämndemännens biträde utsynas, och den
vidlyftiga och kostsamma omvägen, att från
Carlskrona requirera en Constapel för utsyningens
verkställande, undvikas, till lindring
för den fattige jordägaren, som nu ofta af
de dermed förenade kostnaderna afhålles från
att begära och erhålla utsyning af odugliga
0 h för odlingen af hans jord hinderliga
Träd.
2;o Uti ingifvet Memorial har Riksdagsfullmägtigen
Sven Mansson från Calmar
Län tillkännasifvit, hurusom inom dess hem
O
7
ort d n författning blifvit af Landshöfdingen
1 Länet vidtagen, att svedjande icke får före
Olsmessan anställas, men tillika anfört, att
en sådan inskränkning, i anseende till tiden
för svedjandet, oftast skall medföra de olägenheter,
dels att svedjelandet för inträffande
regnväder icke kunnat i rätter tid afbrännas,
dels ock att det brukliga utsädet af
råg och fodervexter på den afsvedjade marken
stundom mäste så sent verkställas, att
skörden derigenom äfventyrasj al hvilken
anledning Riksdagsfullmägtigen ock yrkat,
ett, med förändring af ett sådant stadgande,
det må vara Landtmannen tillåtet att afbränna
svedj land å hvad tid på året som heldst,
då sådant låter bäst verkställa sig, med villkor
att dervid noga iakttaga och efterkomma
hvad Allmänna Lagen i 15 Cap, 1 §.
Byggningabalk^ förmår; Och har Riksdagsfullmägtigen
Lars Olsson sig häruti förenat.
3:0 Riksdagsfullmägtigen Botvid Jonsson
frän Östergötland har, äfven uti ingifvet
Besv och Ekon. IJtsk, Betänkanclen. 35!
Memorial, öfverklagat de olägenheter, som
förorsakas af påbjuden trädplantering utmed
Landsvägarna derigenom, att å de ställen, der
Landsvägarne genom åkrar och ängar framlöpa,
de planterade trädens rotter, jemte dropp
och skugga, hindra och förqväfva Sädes- och
gräsväxtenj och i ansende dertill yrkat, ej mindre
att en sådan trädplantering hädanefter måtte
blifva afskaffad och förbuden, utan ock ett
stadgande utfärdat, det de träd, som blifvit
vid landsvägarna uti åkrar och ängar planterade,
genast böra till förekommande af de
omförmälda olägenheterna borthuggas.
4:0 Af Riksdagsmannen Olof Carlsson
från Östergötland är uti ingifvet Memorial
yrkadt, att det förbud emöt svedjande å
sandmo samt bergaktig stenbunden mark,
som uti 53 och 54 §§■ af Kongliga SkogsOrdningen
innefattas, måtte till sin kraft och
verkan upphäfva», enär många orter finnas,
hvaribland Riksdagsfullmagtigen räknar sin
hemort, der Landtmannen icke kan äga sin
bergning af den inskränkta öppna åkerjord,
som till hans hemmansdel hörer, så vida
det icke honom tillätes, att genom svedjande
öka sin afkastning och förbättra sommarbetet,
hvilket af den uppvexande Ljungen
merändels förqväfves, om denna icke som
oftast afsvedjas; uti hvilket anförande Fehr
Nilsson från Christianstads Län och Jacob
Andersson från Kronobergs Län sig förenat.
5:0 Riksdagsfullmägtigen Ephraim Larsson
från Elfsborgs Län har äfvenledes uti
ett till Hedervärda Bondeståndet ingifvet
352 Besv. och Ekon. TJtsk. Bctcinkande.n
Memorial hemställt, om icke de utsyningar
till torfskörd, sorn å Allmänningar för
kringliggande hemmans behof hittills blifvit
verkställde, kunde anses helt och hållet
öfverflödige, och de å Allmänningarne belägne
torfmossar till de närmaste hemmanens
fria begagnande upplåtas, heldst något
missbruk af en sådan upplåtelse icke
möjligen skall lunna äga rum: uti hvilken
mening Fehr Bengtsson från Halland och
Göran Jönsson från Skåne äfven instämt.
6:0 Inom Högvördiga PsestStåndefc
har Herr Prosten M. Hasselroth uti Memorial
anfört, att då 3 §. af Kongl. SkogsOrdningen
den 1 Aug. 1805 föraskrifver, det
Militaire och Civile Boställens Innehafvare eller
Prester skola framför andra äga rätt till
utsyning ä Krono* Allmänningar, enär Skogstillgång
å deras boställen saknas, Herr Prosten
äfven ansåge enahanda skyldigheter böra
vara förenade med åtnjutandet af ntsyningsförnionen,
så väl för prester, som öfriga Boställsinnehafvare.
Men då genom Kongl. Maj:ts
Nådiga bref till Öfver-HofJägmästareEmbetet
den 5 April 1808 blifvit stadgadt, att
stubbelön borde erläggas vid utsyning för
Prestgårdarne, emedan dessa, såsom icke varande
Kronans tillhörighet, skola efter Allmänna
Lagen af Församlingarna byggas,
anser Her Prosten ett sådant stadgande endast
kunna lämpastill de hus, sorn Församlingarna
bygga men ingalunda till dem, som Pastorerna
eller Comministrarne sjelfve underhållaj och
hemställer på sådan grund, om icke dessa
sednare böra från stubblönens erläggande
Bcsv. och Ekon. ZJtsh• Betänkanden. 353
Vara befriade, då denna afgift icke af Civile
och Militaire Boställs-innehafvare utgöres.
7:0 Ett af Riksdagsmannen Gustaf Olsson
från Vestmanland för fatta dt Memorial,
hvaruti äskås den förändring i afseende på
utsyning å Allmänningar, att Hemman, sorn.
äro belägna ä samma trakt oell inom samma
Socken, sä vidt möjligt är, måtte undfå utsyning
å samma och närmast belägna Allmänning,
samt att tiden för utsyniagars verkställande
måtta förflyttas till före Vinterns
början, på det att den, som utsyning erhåller,
må kunna i tid upphugga Virket, och,
sedan det hunnit torkas, detsamma med större
lätthet på Vinterför»ttiil sitt hemvist framföra.
8:0 Efter en framställning af de åtskilliga
missbruk, sorn äro föreulige med fiu
gällande Skogs-Ordning, har En af Rikets
Herrar, Herr Grefve Wachtmeister, Claés,
yrkat en r,oggi'ann öfversigt af densamma,
och utfärdandet af sådana nya Stadganden i
ämnet, sorn, efter Hans Excellences tänka, tidens
närvarande skick kräfver, och hvilka
Hans Excellence ansett hufvudsakligen innefattas
uti följande punkter, nami.
1:0 Att misshushållning med nu varande
Skogar i möjligaste måtto förekommes;
2to Skogsplantering befrämjas; 5:0 Att ali
åverkan efter /jo Cap. 5 §. M. G. B. anses
och bestraffas, eiler ock böter tili ^n eller
flera gångor värdets belopp stadgas, med
skyldighet derjemte till ersättning och åter.
Bihang till RiksSt. Brot. 18x7-1 Sig, Side Sami. N',r 45 46.
554 Besv. och L hon. Utslt, Betankanden,
plantering; 4:0 Att ansvaret för all åverkan,
utan afseende på person och ställe, må blifva
jemförlig till brottets beskaffenhet, samt
bevisningen deraf göras lika lätt för Målsägare
i allmänhet: 5:0 Att till hvad 64 §. 2 Mom.
af SkogSordningen innehåller, jemväl må läggas
skyldighet rid misstänkt åverkan, att, efter
grunderna i 49 Cap, 2. §. MissgerningsBalken,
åtkomsten af det klandrade bevisa;
och' 6:0 Att itererad åverkan må med ökadt
straff beläggas.
9:0 Uti ett i Hedervärda BondeStåndet
uppläst Memorial, har BankoFullmägtigen
Anders Damelsson från Elfsborgs Län anmärkt,
att den rid 1809 års Riksdag utaf
Riksens Högiofl. Ständer gjorda Underdåniga
önskan, att samtelige Konungens Befallningshafvande
måtte få sig uppdraget att höra Länens
Innevånare och förbereda förslag, antingen
till en allmänt gällande Skogsordning,
eller flera Serskildta för olika Orter i Riket,
ännu icke blifvit till verkställighet befordrad;
och af denna anledning, med åberopande af
hvad dess vid sistlidne Riksdag, i afseende
på enskilda Skogshushållningen, och RiksdagsFuilmägtigen,
Lars Carlssons, i afseende
på Allmänningarnes begagnande afgifna och
I afskrift bifogade Memorialer innehålla, ytterligare
påyrkar upprättandet af, för alla
Orter i Riket lämpeliga, Författningar till
befrämjande af Skogarnes framtida bestånd,
och att i sådant ändamål en fördelning pä
hemmanen af Kronskogarne och Allmännitt*
Besv. och Ekon. Tjuk. Betankrtnöeri.
garne måtte för sig gå, och de lotter, sorn
tillfalla Hemman* -så aflägset belägna, att de
ssj kunna Skogen behörigen begagna eller vårda,
måtte till försäljning åt den mestbjudande
upplåtas, med stadgad skyldighet För köparne,
att ärligen till de säljande aflemna
nödigt Skogsfång, och med bibehållen rättighet
för detri af kringboende, sorn förut ägt
begagna betet å marken, att en sådan förmon
afven framgent tillgodonjuta; deruti Per JonSon
från Elfsborgs Län och Botvid Jonsson
från Östergöthland sig ock forenatt hvaremot
Riksdagsmannen Börje Börjesson från Halland
varit af den tanka, att den föreslagna
fördelningen af Allmänningarne skulle häfva
den påföljd, att de blifvande ägarne, efter
erhållen fri disposition öfver Skogen, inom,
kort tid förstörde densamma, och sedan icke
sjelfva ägde sina Skogsförnödehheter, än mindre
kunde dermed förse de öfriga Jordägarne;
i anseende hvartill han Ock anhållit, att,
i händelse Anders Danielssons Memorial skulla
Vinna bifall, undantag måtte ske för Halland
och de Allmänningar inom Elfsborgs Län, på
hvilka Halländske Hemman kunna äga rättighet
till utsyning; Äfvensom RiksdagsFullmägtige
J.JVJ. Wessing, Gustaf Olsson m. fl. från Vestmanland
och Gustaf Olsson från Södermanland
anfört, att en fördelning af allmänningarne
uti dessa Län alldeles icke skulle vara
lämpelig, eller af fördelaktig Verkan i framtiden.
Ett ämne af större vigt för Sveriges bå»
35 6 Besv. och Ekon. Ut sk. B stänk andetu
de enskilda ovh allmänna hushållning lä re 5?
väl icke finnas, än skogarnes vård och sköt»
sel, samt da rättigheter, under hvilka denna
Nationens rikedom af dess medlemmar innehafves
och disponeras. Om någonsin, så skola
misstag uti denna del af den ekonomiska
Lagstiftningen föranleda de svåraste följder,
antingen genom ett obehörigt tvång på den
enskilda industrien och ägande-rätten, .eller
genom införande af Författningar, hvilkas inflytande
på det hela icke röjes förr än det är
för sent att föiekomma deras förstörande
verkningar. Utskottet har derföre trott, att
en kort framställning, huru detta ämne varit
foehandJadt vid de föregående Riksdagar, skulle
säkrast vägleda Riksens Höglofl. Ständers
upplysta omdöme vid afgörande! af de åt«
gärder, hvilka nu böra vidtagas.
Sedan framlidne Högstsalig Konung Gustaf
?IIT
genom
dess Nådiga Förordning af den
2r Fehr. 1789 förklarat innehafvare af Kronoskatte
och FrälseSkatte-Hemman äga lidea
orubbelig ägande- och frf disposition s-rätt
lifver sin Skog med dess tillhörigheter, som
Frälseman öfver Frälse-hemman, dock alltid
med undantag af de för Kongl. Maj:ts och
Kronans behof tjenliga Ekar, Bokar och Masteträd
) blef detta stadgande faststäildt uti
den allmänna Förordningen om Skogarne i
Riket af dan 10 Decemb. 1793. Men som
denna Förordning under verkställigheten och
tidernas skiften tarfvade flere ändringar och
förklaringar j så utfärdades i Nådey en ny
Eesv. och Ekon. Utsk. Betankanden. 357
förordning af den i Ang. 1805. som, med
intagande af ofvannämnde villkor om skattehemmans
fria dispositions-rätt, samt med
tipp Is afvan de af alla dittills om Rikets skogar
utkomne författningar, är dan ännu gällande
lag i detta hänseende, samt innefattar alla
tliy åtföljande påbjudna iakttagelser.
Vid 1809 och 1810 årens Riksdag ingåfvos
flere motioner, yrkande, dels en ytterligare
utsträckt dispositionsrätt aF all slags
skog, dels Jägeri-Statens totala afskaffande,
dels kronaskogars m. m. försäljning för StatsCassans
räkning, samt Härads* och Sockne- Allmänningar;:
fördelning mellan vederbörande
delägare. Sedan allmänna Besvärs-och Ekonomiutskottet
uti afgifvet Betänkande yttrat
sina tankar öfver ofvannämnda förslag och.
deras antagande till största delen tillstyrkt}
befunnos vid åter-remiss af detta Betänkande
så många och sinsemellan stridiga anmärkningar
vara gjorde, att Utskottet uti ett sedsiare
Utlåtande, jemt® några mindre detaillar,
stadnade uti den hufvudoakliga tillstyrkan:
1:0 Att Riksens Högloft. Ständer måtte i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t
i Nåder anbefalla Landshöfdingarne, att hvar
och en i sitt Län, der allmänna skogar Annas,
höra invånarne genom deputerade, en
eller flere från hvarje Socken, öfver alla med
skogs-hushållningen derstädes gemenskap ägande
delar, om vardén och tillsynen deröfver,
och om bästa sättet alt utöda odjuren,
eler de linnas, samt dermed, jemte eget utlå
-
^53 Eesv. och Ekon, Utsk. Eetänkanden,
tande, tiil Kongl, Maj:t skyndsammeligen in»
komma ; hvarefter, och sedan Kongl. Kam»
marCollegium samt Öfver - Hof- Jägmästare»
Embetet äfven blifvit hörde, en Comité
kunde i Nåder förordnas, för att af alla inJiemtade
upplysningar och utlåtanden uppgöra
förslag, antingen till en fullständig allmänt
gällande Skogs- och Jagtordning elley
till flere serskilda för olika orter i Riket,
2:0 Att äfven den underdåniga anhållan måtte
göras, det vederbörande Collegier och Em*
betsmän hlefvo anbefallts ofördröjligen inkomma
med fullständiga uppgifter och yttranden:
a) angående huru mångå och af olika
namn varande Kronans skogar, sam ännu
finnas vara odisponerade, samt huru mångå
eller stora delar deraf, hvilka nödvändigt böra
bibehållas för publika behof, och huru
vården af dem bör förrättas; b) Om, af de
så kallade Härads-AIlmänningarne, några till
hela deras vidd, eller till vissa d lar böra
bibehållas för Kronans behof, med uppgift
af skälen dertill; samt c) Äfven hvad Ekonomi
- Utskottet förut föreslagit om dessa
Allmänningars delning mellan socknarne. —
Med uteslutande af Bokskogarne, hvilka an,
sågos böra vara jordägarnes tillhörighet, tillstyrktes
serskildt om Ekeskogen, att hos
Kongl, Maj:t i underdånighet anhålla, det alia
för Kronans räkning stämplade Ekar å sådana
Hemmansägor, der Åboen är jordägare,
måga inom 1815 års slut antingen för Kronans
räkning fällas, eller ock, der de ej för
Ben), och Ekon. JJtsk. Betänkanden, 335
dess behof äro erforderliga, genom Allmänna
Auetioner till StatsCassans förmon föryttras,
och att eft r den liden alia hemmans ägare
må äga fri dispositions- och ägande rätt till
deras Ekeskogar, do eje att äldre författningar
om
förbättras,
Denna tillstyrkan blef af Riksens Hög1
o fl. Ständer gillad, samt af Kongl. Maj:t i
Nåder, hvad dess förra Moment vidkommer,
i så måtto bifallen, att under den 14 Maj
i8to målet remitterades till Förvaltningen
afSjöärenderna, Kammar och BergsCollegierna,
för att sig yttra, sedan Landshöfdingarne blifvit
hvar i sitt Län hörde.
Vid 1812 års Riksdag yrkades till en
del samma, till en del nya motioner 5 hvaröfver
allemnades, utan att på minsta sätt åberopa
eller afse det förra vidtagna beslutet
om föregående undersökningar Lane - eller
Province-vis, följande tillstyrkanden : i:q
Att Härads-allmänningar, såsom tillhörande
Kongl, Maj.t och Kronan, samt stående under
Dess och Riksens Ständers gemensamma
disposition, borde under vissa villkor för dess
räkning försäljas, hörande skatte-löse Skillingens
bestämmande, jemte flera dithörande
omständigheter, i afseenda på olika Localer,
till Kongl. Maj:ts egen Nådiga pröfning öfverlemnas
: 2:0 Antalets förmindskning af
Embets* och Tjenstemän vid Jägeristaten så
vidt ej Kongl. Maj:t skulle i Nåder för godt
finna att denna Stat framdeles alldeles upplösa
3 3:0 Att ej de för Kronans_ behof du
-
5<5o Eesv, och Ekon. Utsk. Betcinkanden,
gell ge utan odugelige Ekar måga till förekommande
af syra stämplas : 4'° Att rättigheten
till svedjande, utom inägor och rätter
Beteshage, ej må utsträckas öfver hvad skogsordningen
innehåller, samt 5:0 Att den vid1809
ars Riksdag föreslagna prescriptionstid
för Ekars utsyning och anställande Auction
för kronans räkning må förlängas till 1814
års slut, dock under åtskilliga dels inskränkningar,
dels tillägg vid det förra tillstyrkandet.
Öfver den sista punkten behagade Kongl»
Maj:t, genom Bref till Dess och Rikets KamsnarCollegium
af den 11 Jan. 181 4, Sig i Nåder
utlåta, att Kongl. lYisj:t ei finner dea
begärda utsyningen vara af nöden, utan kommer
att förblifva vid det, som i skogsordningen
uti detta ärende stadgadt är 5 v]!jindes
Kongl. Majrt sig framdeles utlåta, efter
vederbörandes hörande, om rättigheten för
ägare af utsynta Ekar att vid närmast belägna
kronans Varf eller hamn få dem partivis
afyttra.
I sådant skick förblef saken till 1815
års Riksdag, då åter förnyades samma, sins
emellan mer eller mindre skil jäktige, yr -anden
och förslager, dels om skogarnes värd i
allmänhet, dels om Ekeskog ens enskildta användande,
utan något afseende å Konungens
i denna hänsigt emedlertid utkomna Nådiga
författning.
Uti afgifvet Betänkande öfver de gjorda
tnotioner tillstyrkte då varande Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskott, att i förra hän
-
ftesv. och Ekon. Etsk. Bctänkanclcn. §61
seendet mätte förblifva vid den af 1309 års
Ständer gjorda och Nådigst bifallna hemställningen
om Innevånarnes i Länen hörande
genom Konungens Refallnigshafvande för
hvarje serskild province, och detta ärendes
i enlighet dermed ytterligare föreslågne behandling
5 samt, hvad Ekeskogen beträffar, att
ofvan nämnde Kongl. Maj:ts Nådiga Bref borde.
så mycket mor tjena till underdånig och
orubbad efterrättelse, som pä så kort tid
säkerligen inga omständigheter kunnat sig
förete, hvilka skulle förmå verka ändring uti
Kongl. Maj:ts på visa grunder fattade beslut.
Hvad åter upplåtandet af Kronoskogar
och delningen af Härads-Allmänningar
vidkommer, hyste detta Utskott den tanka,
att sådant skulle leda till många svårighetei’,
och afstyrkte derföre derifrån, äfvensom det
ansåg Skogs- och Jägeri-Betjeningens upphörande
befattning, Serdeles med Allmännningarne
och Ekeskogen1, skola medföra de vådligaste
följder.
Uti skedd åter-remiss af detta Betänkande
fick Utskottet till besvarande emottaga
ännu flefe anmärkningar, än de förra Memorialerne
innehålla, hvilket dock ej medförde
någon hufvudsaklig ändring uti dess redan
afgifne utlåtande, ej heller föranledde
hos Riksens Ständer annatbéslut, än hvad i närmaste
enlighet dermed, uti underdånjg skrifvelse
af den Zj. Augusti samma år, till Kongl"
Maj:ts nådiga ompröfning i underdånighet
öfverlemnades.
Då man å er.a sidan tager för afgjordt,
f 56% Besv. och Ekan, Utsk, Betänkanäen,
att inga andra motioner hos Riksens Ständer
väckas än de, som åtmindstone hafva någon
local syftning till nyttiga förändringar, och
än mindre att sådana motioner upptagas och
tillstyrkas, som icke ära med allmänt väl förenlige;
så har nu varande Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet trott, att ofvan sam.
mandragne Historiska framställning vore
på sitt rätta ställe, för att klart ådagalägga,
att närvarande öfverläggnings-ämne
angående skog hushållningen och en dervid
allmänt gällande författning icke är af
sådan beskaffenhet, att kanna, med åsigt af
d t hela, alimänligen behandlas, och minst
då det ej blifvit förberedt genom undersökningar
om serskilda orters Serskildta behof,
Da hä rvid fattade och sinsemellan stridiga
beslut visa tydligen, att de varit föranledde
af lika stridiga önskningar och localförhållan-»
den, samt kunna endast ifrån en sådan upprinnelse
förklaras. De nu ingifna Memorial.
r utvisa ytterligare samma åsigt, då de yrka
alldeles motsätta förslager, och likväl
hvar och eri med rätta grundar dem på sin
hembygds fördelar. Således önskas från
Skaraborgs, Östergöthlands och Elfsborgs
Län, att ICronoskogarna och Allmänningarne
böra försäljas, eller emellan vederbörande
fördelas. Riksdagsfullmägtige från Halland
och Södermanland anse åter detta icke vara
fördelaktigt, och de från Vestmanland rent
af för skadligt, hvarföre de förena sig i den
önskan, att det på dessa orter måtte förblifva
vid hvad som nu stadgadt är. Efter Utskog
Besvt och Ekon, Utsk. Betcinkanden. 363
tets fulla öfvertygelse, hvilken det äfven
tror blifva hvarje tänkares, som med uppmärksamhet
följer sakens ledning, gifves ingen
annan reda utur denna irrgång, än att
nied all kraft fullfölja den af R. H. Ständer
Vid 1809 års Riksdag gjorda och af Konungen
i Nåder bifallna, samt vid 1815 års
Riksdag å nyo yrkade underdåniga hemställning,
att i anseende till de serskilda omständigheter,
sorn med hänsigt till provincernas
högst olika localer och derifrån härflytande
skiljaktigheter i skogshushållningen kunde
vara att iakttaga, Kongl. Maj:t täcktes anbefalla
samtliga dess Befallningshafvande,' att
g norn deputerade, eller på hvad sätt t jeni igast
finnes, häröfver infordra Länens innevånares
yttrande, samt deras förslager till de
ändringar och förbättringar, som vid nu varande
författningar rörande allmänna skogshushållningen
kunde för hvarje serskild ort
vara gagneliga och användbara. Men sorn
Utskottet icke har sig hekant, om och huru
långt detta måls behandling fortskridit} så
tillstyrker det R. H. Ständer, ait å nyo hos
Kongl. Maj:t framställa sina ifriga och underdåniga
önskningar, det Kongl. Majit i nåder
täcktes foga de kraftiga anstalter, som
enligt dess eget visa godtfinnande anses tjenligast
att befordra saken till ett skyndsamt
och lyckligt slut.
Ehuru Utskottet tror, att äfven ett eller
annat års utdrägt, innan en sådan beredning
hinner fullbordas, vore förmonligare
än hvarje annan åtgärd, hvilken endast skud
-
364 Resv. och Ekon. Utski Betankanäen,
le leda till samma ovisshet som förut, och
troligen inom lika lång tid försätta lagstiftaren
i nödvändighet att förklara, förändra
och förbättra hvarje härom utgifven allmän'
författning 5 så anser likväl Utskottet
af största vigt, att harvid förfares så skyndsamt
och ändamålsenligt, som sakens natur
och vidlyftiga omfång tillåter. Härtill skulle
enligt Utskottets tanka serdeles bidraga,
om, efter den ledning Bancofullmägtigen
Anders Danielsson år 18x5 i sitt då ingifna
Memorial uppgifver, skogsordning upprättades
för hvarje serskild province, samt efter
Kongl. Maj:ts Egen höga pröfning omedelbart
stadfästades, så snart det för densamma
utarbetade förslag hunnit inkomma.
Skulle R. H. Ständer finna detta förslag
antagligt, torda vara nödigt att detsamma
för Kongl. Majrt uppgifva och dess höga
godtfinnande i underdånighet underställa.
Sedan Utskottet således uppgifvit sina
tankar, om sättet att slutligen ernå én för
hvarje af Rikets provincer passande skogsordning}
anser det sig derigenom hafva besvarat
alla de i detta ämne yrkade allmänna
förändringar. Då hvarje Läns innevånare
efter utredning af dervarande Hushållssällskap
och tinder inseende’ af Konungens Befallningshafvande
böra komma i bästa tillfälle
att upptäcka de locala brister, som i närvarande
allmänna skogsordning kunna vara
att anmärka, samt att deruti föreslå nödiga
förbättringar ; så har Utskottet icke heller
»u trott sig böra ingå i någon pröfning af
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 365,
den gällande skogs ordningen, eller genom
några bestämda föreskrifter och precursoriska
åtgärder lägga band på den frihet, som
ovillkorligt bör tillhöra dessa öfverläggaingar,
och hvilka böra, så vidt det med Kongl.
Majrts och Kronans rätt samt Rikets behof
kan förenas, stödja sig på en friare dispositionsrätt
för skogarnes ägare, än den de fordom
varande och nu gällande författningar
icke alltid synas hafva gynnat. Med full
tillförsigt om det rigtiga uti ett sådant förfarande,
vågar det derföre äfven tillstyrka
R. H. Ständer, att emellertid och intill dess
ofvan föreslagne beredning hinner utarbetas,
icke till något bestämdt afgörande upptaga
de i detta ämne gjorda allmänna motioner.
Men då uti de remitterade Memorialen
yrkas några sådana mindre stadgandon och
föreskrifter, hvilka icke synas bero af den
allmänna skogsordningen, utan endast afse
genast verkställbara åtgärder; så bör Utskottet
deröfver afgifva sitt utlåtande.
1:0 Den af Riksdagsfullmägtigen Sven
Månsson från Cal mare Län påstådda rättighet,
att icke blott efter Olofsmässotiden, utan
hvad tid af året sådant later sig verkställa,
Landtmannen måtte äga att afbränna ett i
laglig ordning inrättadt svedjeland; eå finner
Utskottet, hvarken Allmänna Lagen uti
Byggningabalkens 15 och 16 Capitel, eller
1805 års skogsordning, eller någon annan
nu gällande författning emot en sådan rättighet
lägga något hinder i vägen. Skulle
åter, enligt leornad upplysning, denna rät
-
§66 Et sv. och Ekon. Vtsk Betänkanctou
tighet vara genom serskild åtgärd af Koft®
tingens Befallningshafvande för Cajmäre Lätt
Inskränkt till ofvannämnde tid; så kan Utskottet,
såsom icke ägande kännedom om
förhållandet eller de motiver, hvilka dertill
kunna i thy fall föranleda, ej heller deröfver
utlåta sig, utan bör sådant enskildt besvär,
om någon sig dertill befogad finnér, i laga
Ordning ingifvas och fullföljas,
2:0 Beträffande Riksdagsmannen Botvid
Jonssons frän Östergötland väckta motion
att först de löfträd, som äro planterade vid
Allmänna Landsvägarne, böla, såsom medförande
skugga, syra och i allmänhet skada
för den bredvid liggande åkern, nedhuggas
och sedermera hemmansagare ifrån sådart
ålagd planteringsskyldigliet för framtiden
befrias; så linner Utskottet ingalunda skälatt
derå tillstyrka bifall. Att förstöra sådana
planteringar, hvilka lända ej mindre till
prydnad och svalka i deri vackrare årstiden
an till efterrättelse om vintervägarne på slätt»
byggden, är ej tänkbart. Hvad åter angår
de nya påbjudna planteringarne eller skyldigheten
att vårda och vidmagthålla de gamla,
så tillhörer det, såsom i allmän lag ej
stadgadt. Länens enskilda police, hvars författningar
och åtgärder böi'a behandlas i en»
lighet med hvad 1 föregående moment der»
deröfver är anfördt.
5:0 Beträffande rättigheten till biäntorfs
skärande å allmänningar, samt sättet att den
utöfva, hvarom Riksdagsmannen Ephraiirt
Larsson från Elfsborgs Län gjort den fram»
Éesv, och Ekon, Utsk. Betähkandén, ftåf
Ställning, att en till torfskörd åt några vissa
byelag anslagen mosse måtte, med undvikande
af årlig utsyning, en gång för alla
till begagnande, så länge den räcker, emellan
dessa byar fördelas; så kan Utskottet dertill
icke styrkas Äfven detta bränningsämne, ehuru
af mindre allmänt värde, dock af betydenhet
för dem, hvilka ej äga annat bränsle,
af ser tillräckligheten för ett framtida behof
och afsalu, och -synes således ej böra handlöst
åt slumpen eller det enskildta hugskottet
öfverlemnas, heldst icke här såsom med skogen,
hvilken äger ett vida högre värde både
till eget behof och afsalu, den enskilde
ägaren alltid torde finna samma nödvändighet
af sparsamhet och omtanka. Dock anser
Utskottet detta böra vidare, samt i sammanhang
med allmänningarnes fördelning, vid de
ofvan föreslagna öfverläggningar provincevis
efter hvarje landsorts serskildta läge, behof
och tillgång på bxänntorf behandlas och afgöras.
4:0 Dl enligt Prosten Hassélroths andragande
den, uti i4 § af nu gällande
Skogs-Ordning, stadgade betalning eller så
kallade Stubbelön blifvit affordrad Prester,
hvilka, i och för deras egen i Dag utsatte
byggnadsskyldighet å sina Boställen, fått på
allmänningar Utsyning af dertill nödigt byggnads-virke;
syne3 sådant hafva tillkommit af
missförstånd. Man har ej erinrat, att Byggnadsskyldigheten
å Prest-Boställen är af
tvänne slag. Det ena tillhörigt Församlingen,
som af egna tillgångar bör å Bostället
gög fiesv. och Ekon. Vtsk. Betänkanclen.
bestå vissa hus3 Det andra tillhörigt sjelfva
Innehafvare!!. Och då Miiitaire och Civile
Boställens Innehafvare äro frie för ofvannämnda
Stubbelön elier någon betalnings erläggande;
så följer klart deraf, alt äfven Prestman
äro i samma predicament. Utskottet tillstyrker
derföre, att R. H. Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla örn en sådan
Nådig förklaring af detta Förordningens runi,
som fritager Prester frånne rlä gg a n de t af någon
afgift i och för den Skogsutsyning, de
på allmänningar erhålla til! bestridande af sitt
å Prest-bordet åliggande byggnads-sky!dighet.
5:0 Till RiksdagsFullmägtigen för Snäfringe
Härad i Vestmanland Gustuf Olssons
begäran: 1:0 att alla inom en So.ken beftntelige
Skoglösa hemman, hvilka äga utsyningsxätt,
måtte i möjligaste måtto få sitt virke
tilldeladt i en och samma trakt på närmaste
afstånd från sina hemvist och alltid på samma
allmänning; samt , 2:0 att utsyningarne
måtte ske före Vinterns början, på det Virkets
ägare må efter sin beqvämlighet, samt
med afseende på tjenlig årstid och väglag,
kunna det samma afhemta; finner Utskottet
fulla skäl att tillstyrka bifall. Och torde
derföre Riksens Högloft. Ständer i sin
ordning underdånigst anhålla, det Kongl.
Majrt i Nåder täckte? anbefalla dess Befallningshafvande,
att vid ofvannämnde åtgärder
gå Länens Innevånares önskningar och Locala
behof till mötes, så vidt Ortprnas Läge
och öfriga omständigheter ej deremot lägga
oundvikeliga hinder.
Eesv. och Ekon. Utsk. Ectånkanden.
6:0 Hvad slutligen En af Rikets Herraf
Herr Grefve Wachtmeister, Claes, anfort, angående
Skogarnas nu ofta inträffande vanvård
och skyldigheten att den efter görligheten
förekomma medelst en, efter tidernas förändrade
skick och myntvärde, skeende nogare
tillämpning af pligter och ansvar, linner Utskottet
vara af ej mindre vigt, än behof af
skyndsam åtgärd. Men som detta är ett ämne,
hvilket äger tydligt sammanhang med
Allmänna Lagens Stadgande, i Byggninga- och
MissgeyningsBalkarne, hvilka Lagrum äfvert
blifvit af Hans Excellence åberopade,- så har
Utskottet, enligt sin Constitutionella föreskrift,
ej kunnat detsamma till ensam åtgärd
företaga, utan har öfverlemnat Memorialet
till serskild behandling aF den med jdöglofL
Lagutskottet sammansätta gemensamma beredning:
ankommandes det sedermera på R.
Höglqfl. Ständers upplysta pröfning, om och
hvad del af de föreslagna åtgärder böra genast
till Verkställighet befordras, eller i sammanhang
med Länestyrelsernas utlåtanden för
hvarje serskild ProVincé upptagas och bedömmas.
—*
Då Utskottet anser allt hvad för öfrigt
de remitterade Memorialerne innehålla böra
hänföras till den provincevis ofvan föreslagna
beredning; har det icke något mera
att tillägga, utan öfverlemnat vördsamt sitt
Utlåtande, jemte 2:ne Ledamöters i ämnet
yttrade serskilda tanka, till Riksens Högloft*
Juliann t Ml RiksSt, Prot, j8*7'1818> 8'-^* Sami. N:r 47* 48*
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanien.
Ständers mogna ompröfning och visa beslut.
Stockholm den 4 Mars 1818.
Transsumt af Riksens Ilo glo fl. Ständers AlU
manna Besvärs och EkonomiUts kotts Frotocoll,
hållet vid Urtima Riksdagen i Stockholm
den 5 Mars 1O18.
§. 4 RiksdagsFullmägtigen från Bohus Län
Carl Fredric Berg inlemnade ett så lydande
skrifteligt anförande: ”Då frågan omSkogarnes
fria disposition på Krono Skattejord och
örn en förbättrad Skogsförordning i Höglofl.
Utskottet ventilerades, hade jag icke lyckan
att med detsamma vara af enahanda mening
och kände det missödet att, genom felaktigt
framställningssätt å min sida, icke rätt förstås,
och naturligtvis det andra missödet derutur,
att mina grundsatser orätt bedömdes. En
kort framställning af mina tankar i ämnet
är jag derföre skyldig åt Saken, ät Höglofl
Utskottet och åt mig sjelf.
Att Skog, lika med Åker och Äng, af
hvarje Jordägare, som den med fullkomlig
ägande rätt innehar, fritt bör få disponeras,
och att alla TvångsLagar, som inskränka
denna Naturliga rättighet, äro skadlige, tror
jag vara oemotsägeiigt. JägeriStatens bemödanden,
om den gjort sig några, har kunnat
på få ställen förekomma fullkomlig förstörelse
af en och annan Krono-Skog; men i
allmänhet hafva de varit menliga för både
Skog och villebråd. Oaktadt deras uppsigt
har Sverige snart inga Ekar, utgj» p4 frälse
EcsV' och Ekon. Utsk. Betankanden. 371
marle, dit tillsynen icke fått sträcka sig; och
huru skulle det annorlunda lämna vara, då
livar Skattejordsägare anser detta Trädslag
för sin fiende. SkogsFörordningen af år 1805
har gatt en medelväg genom Stubblcns anslående
för vårdade Ekar, men verkan dera£
har varit lika med den af andra halfmesurer;
Kriget är förklaradt, och Ekarne under stark
xetraite springa dagligen öfver klingan; och
det gifves ej mer än ett botemedel deremot:
det är fri dispositions-rätt.
Men, invänder man fruktande, skulle ej
med ett sådant Stadgande så med denna sorn
annan skog allmän brist derpå en dag inträffa.
-— Jag tror detta händer i vissa piovincer,
som det redan handt i andra; men der-!
före har man ej frihet att inskränka en dels
ägande rätt; och brist etthundrade år förr
eller sednare betyder ingen ling i allmänna
vigtskålen. Landet och menniskoroa försvinna
ej, och Trädens vext-kraft upphör icke, och
för öfrigt hvilar iag vid den maximen: att
Rättvisan måste handhafvas om ock verldarne
ramla.
Kronans behof af Skeppsvirke kommer
dernäst bland inkaster mot en fri Skogshandtering
— detta behof kan nu mera ej fås a£
Krono- eller Skatte-jord, om en Flotta skall
byggas ocfy kostar, då Jägeri-Stat^ och allt
beräknas, mer än vid fri upphandling, hvilken
alltid måst vidtagas, då något i .stort
skolat uträttas.
De öfriga inkasten förtjena ej besvaras.
Jag tror derföre, att Höglofl. Utskottet kan
372 Btsv. och Ekon. TJtsk. Bctänkanden.
icke endast föreslå och önslca, utan med övillkorlig
rättighet begära Styrelsens kraftiga
åtgärd till lossande af de fjättrar, egennytta
och falska åsigter så länge lagt på dispositions-rätten
af Skoparne, och förklarande af
J 7
en fullkomlig frihet uti deras bruk och nyttjande.
— Samma åtgärd bör äfven upphäfva
Jägeri-Staten och endast anställa uppsyningsmän
vid vissa Jagtparker och Skogsstycken,
nödiga till röje för den Höga Kongl. Familier.
Att Skog å Boställen ej fritt få handhafvas,
följer ur det vilkor jag förutsatt:
näml. att äganderätten till jorden skall vara
afgjord. Dessa Skogar kunna vårdas af
KronoBetjeningen bättre än hittills af Jägeristaten.
Sedan detta blifvit afgjordt, och hvartll
inga vidare höranden, Utlåtanden eller Förslager
behöfvas, uppstår fråga om Krono- och
Härads-Allmänningarnes behandlande, fördelning
eller försäljning, och det är här’ som
Konungens Bef:de, åt hvars Nit och ljus i
alla sådane saker vi äga otaliga förbindelser,
ha fält för sin verksamhet och komma att
Läns- eller Häradsvis, såsom nödigt kan pröfvas,
efter Allmänhetens hörande, föreslå de
Reglementen härvid linnas lämplige och hvars
nytta endast denna Auctorité ?r i tillfälle att
efter Localen bedömma.
I en så vigtig fråga, som den förevarande,
vore brottsligt att ej efter förmåga deltaga
i dess behandlande: Jag kan misstaga
mig; men mina afsigter skola alltid bli
goda.
•i
Eesv. och Ekon. Utsk. Betinkanden. 37J
Jag anhåller ödmjnkl., att detta anförande
får i Protocollet intagas och Högloft. Utskottets
Betänkande åtfölja.
Uti detta anförande förenade sig RiksdagsFullmägtigen
Olof Månsson från Blekinge.
Ut Supra.
N:r 76.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande, i anledning
af föreslagna åtgärders vidtagande
till den Veneriska smittans utrotande.
Uti ett från Valloll. BorgareStåndet den 50
December sistlidet år uppläst Memorial, sorn
till Utskottet blifvit remitteradt, har Herr Ebel,
Fritz, framstält nödvändigheten deraf, att
medel och utvägar vidtagas till förmindskande
och, om möjligt är, utrotande af Veneriska
smittan, hvars verkningar äro så förfärliga,
och hvarmed äfven de oskyldigaste menius
k or, utan eget förvållande, kunna blifva
behäftade. I anseende härtill har Herr Ebel
föreslagit:
1:0 Att Manskapet å alla de Skepp, som
ankra i Svenska Hamnar, borde, innan dem
tillåtes gå i Land, besigtigas af en kunnig
och för pålitlighet känd Läkare, på det att,
om någon skulle befinnas med Venerisk smitta
behäftad, en sådan då genast må på Kurhus
införas och der vårdas på hans egen
kostnad, _den SkeppsCapitainen förskjuter, och
574
BeSv. oeh Ekon. Utik. BctänkanJen.
från hvilken anstalt Folket å de ifrån Finnland
ankommande Vedskutor ej heller borda
undantagas.
2:» Att hvarje Husbonde och Matmoder
borde, antingen sjelfva, eller genom Läkare,
noga tillse och efterspana, om deras TjensteFolk
äro fria från Veneriska åkommor,
samt, vid afflyttning utur Tjensten, antecknas
deras Hälso-tillstånd uti Orlofssedel; hvarförutan
den, som derefter emottager dem,
borde, innan 24 timmar sedan ds kommit i
Tjensten, visitera eller låta visitera dera. Skulle
någon Husbonde, Fabrikant. Bruksägare,
eller annan ' person, som har Tjenstefolk, eller
arbetare, underlåta förenämnde för sig ti gjiets-matt,
o h det befinna'?, att någon af
Folket är med Venerisk smitta behäftad; sSi
borda Husbonden sjelf betala ali den kostnad,
sorn kan åtgå, icke allenast till den sbritas
botande, utan ock för andra personer,
som han under tiden kan hafva smittat.
3:0 Att bland Arbets klasserna Fabriks*
Arbetare, Tjenstefolk, Sjöfarande och gemenskapen
vid Militairen ingen borde få ingå
äktenskap, innan Sundhetsbevis blifvit hos
Kyrkoherden i Församlingen företedt; och
4:o Att å Auctioner inga Liane-, Gångeller
Sängkläder, som tillhört döda personer,
borde lå säljas förr än dylika persedlar först
blifvit rentvättade, enjedän det i annat fall
lätteligen kunde hända, att smitta och sjukdom
utspriddes.
Då detta Memorial den 9. sist!, Januari
ånyo blifvit föredraget Vallall, Borga
-
Besv. och Elion. Ut sk. ,Betänkanden< 375
reStåndet, hade Herr Fäldtman deremot gjort
den anmärkning, att, utom det den af Herr
Ebel föresiagne visitation å Tjenstefolk icke
skulle medföra någon nytta, om den gjordes
af någon annan än en Läkare, vare en sådan
undersökning inom de 24 timmarne, efter
det Tjenstelijonet kommit i Tjensten, icke
verkställbar, knappt uti Stockholm, hvarest
likväl är god tillgång på Läkare, och
nästan omöjlig uti de öfriga Städerna och £
synnerhet på Landet. Dessutom skulle en
dylik åtgärd bidraga till, att hos Tjenstehjon
af Ovinnokönet förtaga all blygsamhet, och.
såmedelst snarare befordra, än utrota det onda,
hvaremot man ifrade: och trodde Herr
balckman för öfrigt, ett man icke vore berättigad
till en så skamlig behandling emot
den tjenande Classen, sä lange dess uppförande
icke föranledda till så beskaffade undersökningar;
hvarföre ock Herr Fäldtman af»
styrkte bifall till hvad Herr Ebel i det afseendet
föreslagit.
Med Herr Falckman hade Herrar Leffler
och Palmborg sig förenat; hvarjemte den
sistnämnde ansett öfverflödigt att låta anställa
de af Herr Ebel föreslagna visitationer, enär
vederbörande Embetsman och jemväl
Husbönder för det närvarande äga rättighet
att låta visitera alla de Tjenstehjon, som skäligen
misstänkas vara med Venerisk smitta
behäftade.
Häremot hada Herr Ebel anfört, att,
som en hvar Husbonde, hvilken äger flera
Tjenstehjon, merändels plägar vara försedd
Besv. och Ekon. Uisk, Betänkanclen.
jned Husläkare; så torde den föreslagna vi.
sitationen icke blifva så svar att verkställa,*
och Herr Ebel hade ej heller kunnat finna,
att berörde meSure skulle blifva så smältande,
som Herr Fcächnan ansett den, Dessutom
förmodade Herr Ebel, att han uti sitt
Memorial tillräckligen ådagalagt nödvändigheten
af visitation, hvilken borde ske kort
efter det Tjenstehjonet ingått i ny tjenst, på
det veneriska giftet icke måtte inrotas,
Detta allt har Utskottet tagit i noga öfvervägande;
och som, vid jemförelse ' emellan
de fördelar å ena, och olägenheter å andra
sidan, hvilka skulle uppkomma, om det
af Herr Ebel gjorda förslag, så vidt möjligt
är, befordrades till verkställighet, Utskottet för
sin del funnit de Förra, eller fördelarna, i betydlig
måtto uppväga de sednare: så har Utskottet
ansett lörslaget förtjena uppmärksamhet,
så mycket mer sorn Kongl, Maj:t behagat
i Nåder göra proposition tlil Riksens
Ständer om en viss afgift af hvarje mantalsskrifven
person för anstalter till veneriska
Smittans utrotande, och erfarenheten, styrkt
«F de uppgifter, hvilka i Tidningarne årligen
blifvit Allmänheten meddelade om antalet af
de å Lazaretterna i Riket intagne sjuke och
arten af deras sjukdomar, dessutom nogsamt
intygat, att denna smitta, i synnerhet på vissa
orter i Riket, gör farliga och förödande
framsteg, och att den allvarligt påkallar kraf*»
tiga åtgärder till dess hämmande.
T- Utskottet får derföre vördsamligen till*
Styrka;
Besv. och Ekon. Utsi. Betänkande.». 377
1:0 Att, på sätt och med villkor, sorn
Hörr Ebel föreslagit, visitation ovillkorligt
måtte verkställas å Manskapet på alla sådana
fartyg, som från Utrikes orter ankomma
till Svenska hamnar, vid det äfventyr, att, om
någon af Manskap#?, lindantagandes Capitai»
nen eller Skepparen, sorn nödvändigt måste
gå i land för att bestyra om fartygets angelägenheter,
men hvilken likväl äfven bör visiteras,
skulle begifva sig från fartyget, innan
hans hälsotillstånd blifvit af vederbörlig
Läkare undersökt, en sådan genast bör
gripas och förblifva under bevakning, till
dess han blifvit af Läkaren visiterad och befunnen
frisk, eller i annat fall afFöras till Kurhuset
i orten. —
?:o Att, hvad Tjenstefolk och FabriksArbetare
beträffar, hvarje Husbonde, eller den
hans plats företräder, måtte, såsom redan
utkomne författningar stadga, vara förbunden
att, så snart han har anledning misstänka någon
af sitt Folk, vara med sjukdomen behäftad,
genast tillkalla Läkare, för att låta den
misstänkte visiteras.
3:0 Att, om uti *iågon församling, i Stad
eller på Landet, anledning till Venerisk smitta
skulle visa sig, Pastor tillika med KyrkoRådet
i församlingen då gemensamt böra rådgöra
och besluta, om antingen blott dea
misstänkte personen, eller ock hvarje menniska
inom hela Församlingen bör undei'-  gå visitation. Skulle Pastor och Kyrko-Rådet
då anse nödigt, att vigitationen blifver
allmän, bör anmälan derom genast göras hos
578 Besv. och Ekon. Utsi;. Bctänkanclen
Kongl Maj:ts Befallningshafvande i Länet,
sorn besörjer om Läkares sändande till Stället.
4'o Att å Auotioner inga Linne-,Gång-eller
Sängkläder, som tillhört eller varit nyttjade
af någon med smittosam sjukdom behäftad
och genom döden afgången person, böra få
säljas förr, än de blifvit rentvättade, eller
på annat tjenligt sätt befriade från allt, som
skulle kunna utsprida smitta. —
I händelse Riksens Höglofl. Ständer finna
för godt bifalla, hrad sålunda blifvit föreslaget
och tillstyrkt; så torde underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t få härom afgå,
aned underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t
i Nåder täcktes låta utfärda en sådan kungörelse,
hvarigenom det härmed åsyftade
ändamål kunde i möjligaste måtto vinnas. —
Hvilket allt likväl vcrdsamligen hemställes
till Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande.
Stockholm den 15 Mars 1818.
N:r 77.
Riksens Högloft- Ständers Allmänna Be svär soch
EkouolniTJtskotts Betänkande rörande
föreslagen ändring af Tjenstehjons
flyttningstid.
Uti detta ämne hafva till Utskottet blifvit
remitterade,
Från Höglofl. Padder skåpet och Adeln:
1:0 Memorial af Herr T. Elgenstjerna,
Hest. och Ekon. Utsk. Betänk anden. 579
sorn föreslagit, att flyttningstiden för Tjenstehjon
mätte förändras till slutet af Juni
månad, i stället för den nu varande i slutet af
September, hvilken sistnämnda årstid skall
vara ganska olämplig, i anseende, dels dertill,
att Landtmannen då är mest i behof af
dagsverkare till inbergning af vårsäd och
j ordf rugter, hvilka på de åtta dagar, som till
tj n lefolkets af- och tilJflyttning då f orspi i -  las, ofta blifva bortskämde och färderfvade
genom regn och frost, dels ock derigenom,
att de Landtbrukare, sorn bo i trakten af staden
Södertelje, hvarest årligen vid Michaelitiden
hålles marknad, icke kunna ifrån
mnrknadeps besökande afhålla, hvarken de
afflyttande Tjensteh jonen, ej heller dem, som
stadna qvar i tjensten, och hvaraf således
förluster för husbondfolket beredas.
2:0 Memorial af Herr Bo Oxehufvud,
som ansett Tjenstehjons flyttningstid böra
utsättas till den 1 Juni, då vårarbetet vanligen
är slutadt, och de inflyttande tjenstehionen
kunna få inberga och uttröska grödan
samt uppstilla fodret. —; Dessutom tror Herr
Oxehufvud, att nu gällande tjenstehjonsstadga
torde behöfva någon granskning och förbättring,
hvarefter den genom flera Exemplars
kringspridande borde för tjenstefolk
göras mera kunnig, hvilket ändamål äfven
skulle befrämjas, om nämnde stadga blsfve
vid de årliga husförhören uppläs.t och förklarad.
5:0 Memorial af Herr G. A. Liljehorn,
Soia. yttrat, att den uti l.j. Cap. 2 §. Han
-
380 Bis v. och Ekon. TJtsk. Betänkanden.
delsBalken utsatta tid för Tjenstehjons flytt*
ning vid Michaeismässan vore nu mera alldeles
olämplig, sedan den så nyttiga och
gagneliga Potatespianteringen blifvit i Riket
införd, cch de i sednare tider påbörjade circulations-methoder-,
uppodlingar samt mosslupna
ängars upptagande blifvit jordbrukarens
trägna och angelägna höstarbeten. —
Bevgningen och upptagningen af potates,
sorn vanligen inträffar i slutet af September
och början af October, skall icke kunna verkställas
den tiden, emedan tjenstehjonen då begagna
deras så kallade frivecka; hvarföre
ock det ofta, likasom våren 1814 och 1816,
skulle inträffat, att denna vext, hvilken Herr
Liljehorn ansett i värde och gagn vara svarande
emot af bela brödfödan för den
arbetande Classen, blifvit förderfvad af regn
och fr o t.
Circulationsarbetet och nyplöjningar skola
påbörjas om hösten vid Michaelitiden, sa
framt dermed skall medhinnas, innan frost
och kaia göra sådant omöjligt. Grödan å nyplöjningar,
hvilken merändels sent mognar*
och vid inträffande regnaktig väderlek, under
de nu mera tidigare vintrarne, till stor
del står ute vid Michaelitiden, skall, af
brist på arbetsfolk, då icke kunna inbergas;
och ofta blifver sådant för sent, då nya
Tjenstefolket ankommit, och skörden redan
är af regn och väta bortskämd; hvilket förhållande
af enahanda orsaker skall inträffa,
jemväl med vårsäd och sen vårsådd i sidländ
åker. — Månaderna September, October
Besv. och Ekon. Utsk. Belänkanclen381
och November, följaktligen äfven Michaelismässo-veckan,
hafva således blifvit förvandlade
till de mest angelägna och dyrbara arbetstider
för jordbrukaren, medelst det samfäldta
vårsädets inbergande, vårfrugters upptagande,
värjordens tillbrukande, plöjningars
och dikningars verkställande m. m., hvilket
allt i Herr Liljehorns tanka gjorde Michaelitiden
till den mest otjenliga af alla årstider
för tjenstfolks ömsande; utom det, att
mörka qvällar, och merändels svåra vägar,
samt stormväder till sjöss, alltid skola göra
flyttningar och transporter om hösten svåra
och obeqväma: — deremot har Herr Liljehorn
ansett Midsommartiden vara den lampligaste
för folkflyttningen; hvarföre såsom
skäl blifvit uppgifna: att Landtmannen då är
mest ledig frän de angelägnaste göromålen,
vägarne torra, nätterna ljusa; folk och dragare
mera umbärliga; de nya tjenstehjonen
sjelfva finna fördelar af handläggningen vid
sädens, höfodrets och jordfrugternas oskadade
inbärgande, m. m. och att man alltså borde
kunna påräkna mera flit, drift och arbetsamhet
hos de nya, än hos de gamla, sorn
annu bortflytta. För öfrigt trodde Herr Liljehorn,
att, om Midsommaren blefve bestämd
till tjenstehjons flyttningstid, hvilket vore
hans önskan och förslag, då skulle föxekommas
den för jordbrukare ooh Bönder stora
skada, som de nu få vidkännas derigenom,
att de, till anskaffande af tjenstefolkslönerna,
Michaelsmässotiden nödsakas bråska med
att till städerna införa en del af den för
332
Besv. ock Ekon. Utsk. Betånkanäen,
ut nyligen inbergade grödan, hvilken i detta
hänseende mäste säljas till underpris. Oell
om hinder För den föreslagna flyttningstidens
antagande skulle anses möta genom den nu
varande tid till husförhörens och mantalsskrifningarnes
förrättande, sä kunde de förra
allt för vä’l flyttas och jemkas framför Midsommaren,
och de sednare något etter Mi«
chaelitiden; äfvensom, i händelse någon viss
landsort skulle vara i behof af annan, tid för
Tjmstehjons ombyte, sådan termin då kunde
serskildt för den provincen bestämmas,
på det en enda orts fördel icke måtte bereda
ofta oersättliga förluster för nästan alla
andra orter i Riket.
Ifrån Högvördiga PrestStSndet:
4:o Memorial af Herr Comminister»
Eric J. Bergegren, som anfort, att då ingea
anledning eller orsak vore känd, hvarföre
Lagens ord i 14 Capitlet2 §. HandelsBalken:
att rätta legostämrnan skall vara från Michaelsrnässodag
till samina tid året derefter,
så i staden som å landet, icke få gälla äfven
för Stockh olm5 så hemställde Herr C omministern,
om icke, till fördel både för Husbondfolk
och Tjenare, en enda flyttningstid
jemväl i Hufvudstaden borde iakttagas.
Från Vallo fl. BorgareStåndet:
5:0 Memorial af Herr Ebel, Fritz, som,
efter gjorda framställningar, i det hufvudsakligaste
af enahanda beskaffenhet, som Herr
Liljehorns här ofvan intagna, emot olämpligheterna
af nu varande flyttningstid för tjenstefolk
på landet, föreslagit, det tidea för
Eesv. oeh Ekon. Utsk. EetärJianden. 533
tjenstefolks uppsägning och efterhörande derstädes,
måtte utSättas att räcka från den x
April till den 5 eller 6 i samma månad och
sjelfva flyttningstiden förändras till den 15
Juni, och räcka i fyra dagar, eller tili och
med den i8de; till styrka för hvilket förslag
Iierr Ebel anfört samxna skäl, sorn dem Herr
Liljehorn uti sitt ofvannämnda Memorial
begagnat. — Och hvad beträffade tjenstehj
ons flyttningstid i städerna, sä trodde
Herr Ebel, att den borde blifva olika med
den på landet, emedan e» lång och bedröflig
erfarenhet nogsamt skall visat de skadliga
följderna deraf, att en och samma flyttningstid
på Landet och i Städerna är bibehållen,
och att just denna omständighet vore orsaken
dertill att så många menniskor, som
begifva sig från Landet till Städerna för att
söka tjänster, blifva olyckliga, enär icke
alla kunde få eroploy, ulan till betydlig
del mäste blifva lösdrifvare, och såsom sådana
falla Correctionshusen och Fattigvården
till last, genom hvilket allt Jordbruket
förlorade en mängd arbetande händer, utan
att Städerna, hvilka bland sina egna lägre
folkklassers barn kunde äga tillgång på Tjenare,
vunna något genom det stora tilloppet
af tjenstsökande från Landet.
Frän Hedervärda BondeStcmdet:
6:0 Memorial af Riksdagsmannen Olof
Månsson från Blekinge, som af skäl och anledningar,
hvilka vid Herr Liljehorns Memorial
här ofvan blifvit intagne, föreslagit,
att flyttningstjden för Tjenstefolk på Län
-
384
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkandén.
det måtte förändras från Michaeli till medlet
af Juni månad, såsom för Jordbrukets hand-»
teringar mera lämpelig osh nyttig; och, på
det svårighet att vid den tiden anskaffa penningar
till de afllyttande Tjenstehjonens löner
icke måtte anses blifva ett hinder fö®
den nya flyttningstidens antagande, så kunde
tiden för
nya Tjenstehjonens städslande utsättas till
slutet af April eller början af Maj, eller
ock förr, med lemnad rättighet för husbonden
att vid den tiden utbetala, antingen hela
löner» eller någon del deraf, allt efter som
Tjenstehjonets uppförande varit.
Emot detta förslag har Riksdagsmannen
Johnn Magnus Wessing, med hvilken samtelige
Fullmägtige från Malmöhus och Carlstads
samt Pehr Nilsson från Christianstads
Län sig förenat, gjort den anmärkning, att
för skogsortefna, der kreaturen tidigt om
våren på obanade stigar afföras till fäbodarna,
ofta flere mil från bostaden, skulle folkömsning
midsommartiden blifva högst olämplig
och förderflig, samt dessutom de längsta
dagarne på hela året gå bort uti så kallada
slinkdagar; hvaremot, om den nu varande
flyttningstiden framflyttades en månad, eller
om det ej vore mer än trenne ( g ) veakor,
Jordbrukaren sluppe att, såsom nu sker, vara
i saknad af nödiga arbetare till inbergning
af vårsäden och jordfrugterna, hvilka nu öfta
blifva förderfvade, då de af brist på folk#
måste stå ute och bortfrysa.
8esv. och Ekon. UtsJi. Betankanäen. 355
Riksdagsmannen Gustaf Gustafsson från
Södermanland har önskat, att flyttningstiden
måtte bestämdt utsättas till den 1 November;
äfvensom Riksdagsmannen Hans Michaelsson
från Gefleborgs Län förklarat sig icka
hafva något att påminna dervid, att flyttningstiden
blefve utsatt till in uti September eller
till den 1 November; roen Hans Michaelsson
hade af samma skäl, som Riksdagsmannen
Wessing, alldeles bestridt flyttningstidens
utsättande till medlet af Juni Månad. Dock
ansåge Michaelsson bäst vara, om den vanliga
tiden för folkömsningen blefve bibehållen
; Och häruti hade Riksdagsfullmägtige
från Vester Norrland, Jemtland, Norrbotten,
PehrPehrsson från Stockholms Län, Jon Jöransson
från Öland och Pehr Bengtsson från
Halland instämt.
7:0 Memorial af Riksdagsmannen Leonard
Roman, från Carlstads Län, som förklarat,
att, då Tjenstehjons flyttningen vid Michaelitiden
ofta medförer Sädens samt Jordfrugternas
förderfvande genom brist på nödiga
arbetare, att vid inbergningen i rätter
tid biträda, och flyttningstidens utsättande
till den 1 November eller till Nyåret skulle
i hög grad medföra hinder och skada för
Bergsbruksidkaren, som, till anskaffande af
Materialier för sitt yrke, förnämligast påräknar
sistnämnde årstider, då Tjenstfolket är
för honom lika oumbärligt, sorn vid bergningstiden
för Jordbrukaren, vore Roman af
den öfvertygelse, att Midsommaren är den
Bihang till RiksSt. Prot, i8*7-»8i2, $:de Sami. N;r 4g. 50.
38<S Piesv. och Ekon. Utsk Betänkancten,
tjenligaste tiden för Tjenstebjons flyttning»
emedan del vore af vigt, att samma Tjenstefolk,
som inbergar årets groda, jemväl toge
befattning med .fodrets uppstillande under
vintern 5 och trodde Riksdagsmannen Roman,
att de anmärkningar, hvilka emot den sålunda
föreslagna flyttningstid kunde göras för
de Landsorter, der kreaturen öfver sommaren
betas och vårdas vid da så kallade fäbodar,
förtjente så mycket mindre afseende»
som det vore allmänt kändt, att vallhjonen
derstädes bestå nf antingen mycket ungt eller
mycket gammalt Folk, sopi visst icke
kunde komma under benämning af lagstadde
Tjenstehjon och följaktligen icke heller höra
till deras Glass. —- Riksdagsmannen Romans
förslag hade likväl blifvit bestridt utaf flera
Ledamöter af det Hedervärda BondeStåndet,
hvilka ansett förslaget alldeles olämpligt j
och Riksdagsmännen Nils Månsson från Malmöhus
- samt Anders Christophersson från
Kronobergs Län hade bestämdt yttrat, att
den i November vore i deras tanka den
tjenligaste Folk flyttningstid.
Med föranledande af de flera skäl, som
af Författarne till ofvanberörde Memorialer
blifvit nyttjade för tillvägabringande af bifall
till deras gjorda förslager, hvilka alla,
med undantag af Herr Comminister Bergegrens,
gå derpå ut, att flyttningstiden på
landet för Tjenstefolk måtte blifva bestämd
till Juni månad, har Utskottet företagit en
noga granskning af berörde skäl, och der<-  vid funnit Iiesultaterna sådana, att de, efter
Besv och Ekon. Utsk. Betänkanden,
Utskottets omdöme, lära på intet sätt kunna
Föranleda det åsyftade bifallet.
Det nu i fråga varande vigtiga ämne
bar äfven vid 1800, 1809 och 1815 årens
Riksdagar utgjort föremål för Riksens Högloft.
Ständers öfverläggningar; och ehuru
Riksens Högloft. Ständer då icke funnit för
godt, att antaga någon annan flyttningstid,
för Tjenstehjon på landet, än den i 14. Cap.
2 §. IlandelsBaiken utmatta, tror Utskottet likväl,
med fästadt afseende på de förändringar
som Jordbruket och Landthushållningen undergått
sedan år 1754. då Sveriges Allmänna
lag gillades och antogs, sig nu böra föreslå
en annan tid till ifråga varande flyttning}
men att Juni månad icke är dertill tjenlig,
det torde Riksens Högloft. Ständer benäget
inhemta af följande omständigheter, bland hvilka,
utom dem, som Utskottet nu får tillägga,
en del hafva vid ofvannämnde 5:ne Riksdagar
blifvit af Riksens Högloft. Stand r ansedde
såsom hinderliga för den, jemväl dä
yrkade förändring af Tjenstehjon? på landet
flyttningstid till Midsommaren.
1:0 Är för Jordbrukaren i allmänhet
Juni Månad den svåraste tiden att anskaffa
penningar till Tjenstefolkets löner; och följaktligen
skulle många besvärligheter, och
jemväl Rättegångar eller lagsökningar derigenom
kunna uppkomma.
2-o Om Tjenstehjons flyttningstid inträffade
i Juni månad, då ej allenast sjöfarten är
i bästa gäng, utan ock ombyte af Tjenstefolk
plägar ske i Danmark, der Svenska Tjen
-
388 / Betv, och Ekon. Utsk. Betänkanden
-
stell jon gerna emottagas, och aga ett stort
företräde, skulle sådant befrämja utflyttningar
till utrikes orter, serdeles vid sjökusterna,
och följden deraf blifva, att, i detta folkfattiga
Land, Jordbrukaren komme att sakna
nödiga arbetare, och arbetslönerne att omäteligen
uppstegra:-:.
g:o Har uti Juni månad, då de längsta
och vackraste dagar för vårt klimat inträffa
den idoga och omtänksamma Landtmannpeu
så många och angelägna göromål för sig eller
sitt Folk, att Utskottet anser det skola
blifva ett stort förderf, om åtta dagar den
tiden skola frug t lös t förspillas på Tjenstehjons
ombyten. Då infaller Trädesjordens
beredning, husbyggnad, stängning, dikning,
rödjning, nyodling i allmänhet, vedupphuggning
och kolning i Bergslagsorterna, fikerier
i Skärgårdarna, till hvilkas yttersta gränsor
Folket derstädes tidigt om våren utflytta,
Linsåning i de Norra Provincerna, Torfskäring
till bränsle, Lerslåning i Skåne, och
flere andra nödiga göromål.
4:0 öti de Norra och Vestra orterna,
Dalarne, samt några Bergslager, der en del
af Tienstefolket tillika med Boskapen öfver
Sommaren vistas vid de så kallade Fäbodar,
ofta på flera mils afstånd från Bostäderna,
skulle betydliga olägenheter inträfFa i afseende
på hjordavård och vallgång, om Tjenstefolket
skulle bortflytta i Juni månad; och
enahanda blefve förhållandet på de Orter,
der stora utmärker nyttjas till gemensam betesplats
för liera Hemmans och Byalags kreatur.
1lesv. och Ekon. Utsk. Betcinkanäen. 389
5:0 På de ställen, der en del af Innevånarne
nödsakas söka uppehälle medelst arbete
utom Orten vissa tider på året, såsom
t. ex. Fryksdals Härad i Vermland, några
Socknar i Dalarne, med flera Provincer, skulle
flyttning i Juni månad blifva Ifögst besvärlig
och olämplig.
6:0 Som i flera Landsorter den osed
redan börjat insmyga sig, att Tjenstehjon»
heldst de gifta, söka undandraga sig årstjenst,
i hopp att genom Spanntaiströskning eller andra
betiugs-arbeten föda sig öfver vintern; sä
vore all anledning att befara, det Tjenstefolk»
ombyte i Juni månad skulle ännu mer skada
Jordbruket, och fresta sådana personer att sätta
sig inhyses, då de ej allenast skulle under
de långa arbetsdagarna och till stundan de bergningen
tiilpreja sig öfverdrifven dagspenning,
utan ock kunna hopsamla så mycket, som
kunde-behöfvas, för att någon lid af året
lefva i lättja; och hvarigenom således äfven
skulle uppkomma mindskning i Tjenstefolkets
antal, och förhöjning i Lönevillkoren för
dem, som kunde blifva Lagstadde, och
7:0 Att den af somliga befarade brist
på nit och omtanka vid bergning, insamling
och uppstillning af säd och foder, hos ett
Tjenstehjon, sorn skall bortflytta, ej kan
blifva något, till den föreslagna tidigare
flyttningen, föranledande skäl; emedan det
alltid skall bero på en vaksam husbonde,
att så väl i dessa, som andra fall, hålla Tjenstefolket
till deras skyldigheters fullgörande
antingen det skall öfver vintern qvarblifva,
390 Eesv. och Ebon. Utsk. Eetänkandcn.
i hans tjenst eller derifrån bortflytta.
På dessa skäl och grunder kan Utskottet
alltså icke tillstyrka bifall till Tjenstehj
ons på Landet flyttning i Juni månad.
I afseende åter på dylika Tjenstehjon*
nu varande flyttningstid, Michaelsmässan; får
Utskottet anföra, att då erfarenheten nogsamt
visat, det ej allenast mycken vårsäd, i synnerhet
ärter och hafra, utan ock Jordfrugterne,
bland hvilka den på i76o:talet i Riket
införda Potatesvexten förtjenar ett utmärkt
rum, kunna blifva bortskämda och gå förlorade
derigenom, att vid Michaelitiden, då
Tjenstefol ket bortflyttar, Jordbrukaren icke
ager tillgång på tillräckligt antal arbetare till
sädens inbergande och Jordfrugternäs upptagande
i rätter tid, innan de af regn och
frost angripas, och stundom på 2 å 5 dygn
förderfvas, förmodar Utskottet, att Riksens
Höglofl. Ständer benäget torde inse, det sådana
medel och utvägar böra vidtagas, hvarigenom,
så vidt i mensklig förmåga står, åt
den idoge och omtänksamme jordbrukaren
bör förvaras hoppet, atl icke genom brist på
nödiga arbetare se sig betagas tillfället, att
i god tid rädda och insamla det betydligaste
ef hans lifsuppehälle till nästa skörd. —
Det nu för tiden antagna sätt, att bruka jorden,
samt våra tidigare vintrar, föregångne
af mera regnaktiga och kyliga höstar, nu än
förr, lära äfven fordra, att Jordbrukaren derefter
lämpar sin arbetsstyrka och icke genom
en för tidig mindskning af densamma förstorar
följderna af klimatets hårdhet. Våra för
-
Bcsv. ock Ekon. TJtsk. Betänkanden. 391
fäder, hvilkas lärdomar alltid skola i många
af eenden vara oss nyttiga, räknade, allt tills
år 1755) deras i:a October 12 dygn sednare,
än vi efter så kallade nya Stylén nu räkna
vår. De hada deras Tjensiehjons flyttningstid
äfven vid Michaelsmässan; men huru betydliga
och vigtiga för Landtmannen äro icke
12 dygn om hösten, då dagarne ännu äro
temmeligen långa, och mycket vid Jordbruket
återstår att göra, innan regn, snö och
frost infalla. — Detta allt i förening med
den, vid så väl sednare årens Riksdagar, sorn
jemväl vid den rar varande, af flera bland
Riksens Högloft. Ständers Ledamöter yttrade
önskan och åstundan, att fä tiden till Tjenstehj
ons på Landet flyttning utsatt till slutat
af October eller början af November, har
föranlåtit Utskottet, att härpå göra allvarligt
afseende. Det är derföre, sorn Utskottet nu
får hos Riksens Högloft. Ständer vördsammeligen
föreslå och tillstyrka, att Tjenstehjons
flyttningstid måtte blifva bestämd till den
24 October, hvarefter Tjenstehjonet sednast
innan månadens slut bör hafva ingått uti
dess nya tjenst, och således vara på stället
innan den i 1815 års Bevillningsförordning
utsatta Termin till Mantals- och Skattskrifning
en infaller.
Skulle Riksens Högloft. Ständer finna för
•godt, att gilla och antaga detta, till befrämjande
af jordbrukets förmoner, gjorda förslag;
så torde deraf äfven få följa, att tjenstehjon i
Stockholm, der 2ne flyttningstider på twet äga
3Q2> Besv. och Ekon. Utsh. Bctänkanden,
rum, b;>ra fä flytta flen 24 April och .flen
2/j. Octo ber-, roen uti de öfriga städerna på
samma tid som på Landet. Och hvad upp»
sägnings» och städséltiderna beträffar; så finnér
Utskottet ingen anledning; att deruti föreslå
någon ändring, emedan Utskottet icke
har sig bekant, att de nu varande medföra
någon olägenhet, och icke eller tror, att flen
föreslagna förändrade flyttningstiden kan förorsaka
någon sådan.
För öfrigt får Utskottet nämna, att genom
utsättande af tjenstehjon^ flyttningstid
i Städerna till ofvanberörfle tider, städernas
invånare skalle tillskyndas den fördel, att
■vid flyttning ur hus o h i hus den 1 April
och 1 October, blifva biträdde af eget tjenstfolk,
och således undvika den stora olägenhet,
sorn saknaden af de på samma tid bortilyttande
tjänstehjonen nu måste medföra.
Slutligen och hvad angår Herr Comminister
Bergegrens hemställan om en enda
flyttningstid om året för tjenstefolk i hufvuflstaden,
och Herr Ebels tillstyrkan af o1
i k a flyttningstid i städerna och pä landet;
så, enär det förra skulle kunna medföra de
olägenheter, hvilka velat förekommas penom
de i Publicationerne af den g Augusti 1732,
och den 27 .Januari 1735, saint 3 §. 6 Art.
af 1739 års Tjenstehjonsstadga, jemförd med
4 §. 8 Art. af 1805 års Legostadga, tillåtna
2:ne flyttningstider i Stockholm, och det
sednare skulle ej allenast inskränka den tjenande
dassens rättighet, att inom landet söka
förskaffa sig sin bergning, hvar heldst dess
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden.
sjenst kan beböfvas, utan ock betaga Städernas
Innevånare de» förmon, att äga tillgång på
dugtiga och i deras näringar andvändbara
Tjenare; anser Utsbottet betänkligt, att tillstyrka
bifall till Herrar Eergegrens och Ebels
i dessa afseende» gjorda motioner; äfvensom
Utskottet linner den af Herr Oxehufvud
väckta fråga, om nu gällande tjenstehjonsstadga»
granskande och förbättrande, samt
uppläsande vid husförhören, ligga utom gränsen
för Utskottets befattning; förmodandes
Utskottet, att Herr Oxehufvuds Memorial,
hvilket blifvit remitteradt till Lag- och EkonomiU(.
skotten gemensamt, lärer, om så
nödigt anses, få af förstnämnde Utskott i det
afseendet upptagas. — Dock varder detta
allt, jemte några Ledamöters serskilda tankar,
vördsamligen efverlemnadt till Riksens Högh
Ständers närmare ompröfning. Stockholm
dan 15 Mars 1818.
Transsumt af Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs• och Ekonomiutskotts
Protocoll hållet vid Urtima Riksdagen z
Stockholm den 15 Mars 1818.
. §-4-
Herr Comminister Bergegren inlemnade
etc så lydande skrifteligt Anförande:
.Tåg skulle förmoda, att naturen af denna
sak är i sig sjelf nog talande till dess försvar.
Täta ombyten och förändringar afen god sak
kunna väl aldrig anses, ännu mindre i sjelfva
verket vara och förblifva nyttiga. Så ock
594 Besv. och Ekon. Etsk. Betänkanden.
täta ombyten af tjänster. De blifva i sanning
en otjenst. En tjenare, sorn är van
vi^, och tanner ett hushålls inre tillstånd
6ch yttre Ekonomiska angelägenheter, är alltid
i tillfälle att bättre uppfylla sina pligter
än den ovane och okunnige. Jag ville ock
förmoda, att erfarenhetens röst äfven här icke
är så alldeles svag. Mången tjenare har
af obetydliga anledningar, genom ett förhastadt
och sedan ångradt steg, uppsagt tjen*
sten, då försynthet, eller ock må hända litet
högmod å ömse. sidor, hindrat återföreningen,
Också har det handt och händer, att,
utan något missförstånd emellan HusbondFolk
och Tjenare, dessa begärt Orlofssedel
ur det tvetydiga skälet, att vilja se sig om
i verlden. Dessutom ville jag gerna hafva
uppmärksamheten fästad på stridigheten af
denna sak i förhållandet emellan Sveriges
Ri ke i allmänhet, och dess Hufvudstad; en
stridighet som öfvergår till en förvånande
förundran, när man fäster tankan på Kongl.
Patriotiska Sällskapet, jemts Sällskapet pro
Patria. Ä ena sidan uppkallar och uppmuntrar
man till, samt högtidligt prisar, lofvar
och belönar trogna och långvariga tjenster,
å den andra synes man deremot hafva förgätit
sjelfva principen. Skulle man då för
några olägenheter, sorn dock aldrig borde
blifva af den beskaffenheten, att ej kunna afhjelpas,
se förbi redbarheten af ett godt och
nyttigt ändamål? Agda man ock ej att hoppas
en förändri ig till det bättre och nyttiga,
re hos Tjenstefolket, i samma mott d#t af»
Be sv. och Ekon. Etsk. Betänkanclen.
395
lägsnades från det flvfetiga och ostadiga i
lynnet, sorn alltid, det må vara med skäl elter
oskäl, föreställei: sig någon glädje eller
nytta i begagnandet af Lagens bokstaf.”
Uti detta yttrande förenade sig Herr
Hertzenhjelm.
Herr Flanck yttrade sig skrifteligen:
”Jag anser förändring af Tjänstehjons
flyttningstid på Landet, och i de Städer, som
hafva Jordbruk, vara nödvändig, och får vid
förslaget endast göra den anmärkning, att
flyttningen borde utsättas till den 25:te, eller
slutet af Mars månad, på de grunder att
Vinter-arbetet är då gemenligen förrattadt,
och något mellanstånd, till utbyte af Tjenstehjon,
inträffar, innan Vårarbetet eller så»ingstiden
infaller, och ått, enligt min förmodan,
de Tjenstehjon, sorn sjelfva måste
besörja jordens tillredning, såning, grödans
afbergning och utfodring, skulla med mera
flit, skicklighet och ansvar förrätta dessa,
på hvarannan följande, vigtiga arbeten, då
de sjelfva i ena afseendet draga nytta af sitt
välförhållande, eller, i det andra, skada af
sin vårdslöshet, än om det ena Tjenstehjonet
förrättar utsädet, och oftast blott till en
del bergningen, samt det tillflyttande ulfoddringen
och kreaturens skötsel med det foder,
som vårdslöst och illa blifvit bergadt.
Henna tid öfverensstämmer äfven med Landtbrukares,
Aboers och Torpares stadgade lämpliga
flyttningstid. Ut Supra.
Iiest), ock Ekon. Ut sk. Betänkanden. 397
N:r 78.
M. II. Ständers Allmänna Besvärs- och EkonamiUtskotts
ytterligare Utlåtande oni
inrättande af ett Spannemåls-magazin i
Borås-.
Sedan Hedervärda BondeStåndet tinder dea
sdra sistlidne Januari till Utskottets åtgärd
remitterat ett Memorial, undertecknad! af
PuksdagsFullmägtige Anders Danielsson och.
Olof Håkansson från Elfsborgs Lån, angående
inrättande af ett Spannmålsmagazin utf
Borås, afgaf Utskottet häröfver, tinder den 26»
mti samma Månad, sitt Utlåtande. Detta har
tinder den 9 Februari blifvit giliaat af Högvördiga
Prest- och Vällofl. BorgareStånden»
anén af Hedervärda BondeStåndet under dea
7 i samma Månad till Utskottet återremitterädt,
i anseende till några dervid af Memorialets
författare gjorda anmärkningar jemte
löften om mera detaillerade uppgifter, hvilka
Utskottet likväl sedermera icke fått emottaga.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
åter under den 17 Februari till Högloflw
StatsUtskottet remitterat denna motion, jemte
de af Herrar Schulzenheim, Oxhufvud och
von Stahl anförda Yttranden, af hvilka detta
Utskott icke erhållit någon del.
Då Utskottet, vid ett sådant sakens före-'
vetande, icke emot Riksdagsordningens 75 §>
kan med detta mål, uti desS nu varande skick*
taga någon ytterligare befattning; så har dec
Bihang lill fijksft, fröt. »8j7-i8tg, g-j* Saini, jbr 51 5a* ,
398 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
ansett sig endast böra vördsamt upppgifva
för; ållandet för Hdervärda BondcStåndet,
Som, i händelse motionens vidare handläggning
äskås, icke lärer underlåta vidtagandet
af de medel, hvilka Hedervärda Ståndet finner
till ändamålet säkrast ledande. Stockholm
den 2 April 1818.
N:r 79.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvär soch
EkonomiZItskotts Betänkande, i anledning
af väckta frågor om medel till
Cfverflödets hämmande, samt yrkad t förhud
mot yppighets varors nyttjande och
förbrukning m, m.
T ill Utskottets handläggning hafva följande
Memorialer i detta ämne blifvit remitterade;
Ifrån
Högloft. Ridderskapet och Adeln1:0
Memorial af Herr Georg von Heijne,
deruti anför s, att Sverige äger inom sitt
sköte en ännu fruktansvärdare fiende, än alla
utländska, hvilken, under det han af oss hyllas
och älskas, gör oss hastigare eller långsammare
oförmögna att försvara oss. Denna
ii nde är smaken för yppighet och en skimrande
granlåt. Memorialets författare tror,
att orsakerna till våra Financers närvarande
olyckliga belägenhet ej endast bör sökas deruti,
att Disconterna upphört att honorera si
-
Besil, och Ekon. Utsk. Retankandeit. 399
»a Sedlar, utan äfven deruti, att vi, för att
tillfredsställa begäret för yppighet, sträckt
behofverna öfver gränsen af tiiigångarne, oell
derigenom bidragit att göra det medborgerliga
förtroendet vacklande, hvilket Heer von
Heijne anser ej kunna återställas, utan att en
ÖfverflödsFörordning sätter gräns för behofverna,
samt för den fattigares villiga eller
tvungna täflan med den rikare; och då en
fullkomlig efterföljd af Kongl. Maj:ts Nådiga
Förmaning till Rikets Inbyggare svårligen
kan förmodas; så hemställes, att Rikets Ständer
i denna vigtiga dl gå Konungens visa
afsigter till mötes, o:h sjelfve uppgöra, samt
till Kongl. Majrts Nådiga sanction framlägga
en förordning, för hvilken kunde tagas
till grund den ännu existerande, ouppkäfda
sista ÖfverflödsFörordningen.
2:o Memorial af Herr Friherren C. G.
Falkenberg, som, med fästadt afseende på Rikets
närvarande skadliga finansiella ställning,
föreslår som medel till tryggande af Statens,
välfärd: göromåiens förenklande i de flesta
fjenstevägar, såsom ett villkor för indragning
af vissa, Staten betungande Embeten; en kraftig
och snart utkommande öfverflöds-förordning,
och sluteligen upphäfvande af alla både
små och stora Skråordningar.
5:0 Memorial af Herr T. Bergenstråle,
uti hvilket visas öfverflödets olika relativa
förhållanden till rika eller fattiga Stater; den
skada, som det i de sistnämnda, både i moraliskt
och ekonomiskt hänseende, förorsakar,
och nödvändigheten, att igenom behof
-
382 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
vernäs inskränkning motarbeta det ondas
framsteg. Herr Bergenstråle anser, att, i
händelse Kongl. Mapts Nådiga proposition
om fmancerna antages, en öfverflödsförordning
är ett hufvudsakpligt villkor dervid,
heldst Kongl. Maj:t i samma Nådiga proposition
yttrar sin önskan om en större sparsamhet
och tarfliga seder. Med anledning
häraf hemställes: 1:0 att en öfverflödsförordning
må författas: 2:0 att Rikets Ständer
nedsatte ett Serskildt Utskott, sorn finge sig
mppdraget, att en sådan utarbeta; och 3:0 att
den med det snaraste fullbordades, samt under
Ständernas sammanvaro underställdes
Kongl. Majus Nådiga sanction.
4-0 Memorial af Herr C. Herzenhjehn,
Som väl instämmer uti ofvan upptagna yttranden
om Ltixens skadliga verkningar, men
förklarar sig vara af olika tankar i afseende
på m dien till dess hämmande. Herr Ilerz.
enhjelin anser med yppighet och öfverflöd
böra förstås det skadliga begär, att genom
alla slags beqvämlig neter och dyrbarheter,
pra t o '1 en lysande lefnad, utmärka sig och
öfverträffa sina likar, hvarvid tillgångarne
icke rådfrågas, ej heller huruvida medlen till
d ras anskaffande äro tillåtlige; eller med andra
ord: fåfängans, högmodets och skrytsamhetens
bemödanden, att på alla upptänkliga
sätt framställa en verklig eller förställd rikedom,
för att derigenom vinna anseende och
ett förment företräde framför öfriga medborgare.
Efter att hafva framställt Laxens moraliska
och ekonomiska skadlighet, och de
Besv. oéh Ekon. Utsk. Eetänhandeiu 401
flera bevis på dess menliga verkningar, som
inom Fäderneslandet förete sig, visar Herr
Herzenhjclm, att orsakerne till de dyra tiderna
ej endast böra sökas i myntets fallna
värde, utan äfven så mycket i närvarande ti.
dens tanke- ocb lefnadssätt, och i nödvändigheten
för dem, som villja underhålla en orimlig
Lux, att till möjligaste höjd beskatta sina
medborgare. Memorialets författare anser
dessa olägenheter likväl ej kunna genom
en ÖfverflödsFörordning öfvervinnas, då detta
så vä! af vår egen som andra länders historia
tydeligen bevittnas. Lagstiftaren, yttrar
Herr llerzenhjelm, bör så mycket som
möjligt akta sig, att ej allt för nära beträda
den gräns, som naturliga Lagen utstakat för,
hvarje fri och moralisk varelses verksamhet^
ty om ej detta iakttages, blifva Lagarne titan
verkan. Deremot äger Styrel semagten
den högsta rätt, att genom kraftiga anstalter
förhindra åtkomsten af sådana utländska konstflitens
producter, hvilkas förbrukande inom Riket
skulle vara menligt för dess financiel la ställning,
eller hämma den inhemska näringsfliten.
Då Kongl. • Majit dessutom i Nåder
sökt att genom faderliga förmaningar, heldre
än stränga påbud, inplanta den smak för
tarflighet och ärbara seder, utan hvilken alla
prohibitiva författningar förblifva frugtlösa; sä
tror Herr Herzenhjclm, att ifrån en landsfaderlig
Regerings sida allt är gjordt, hvad nationen
kan äska, och att det nu tillhör undersåtarne
att ställa sig dessa faderliga råd
till efterrättelse.
4o® Besv. oeh Ekon. Utsk. Betänkanden.
Såsom resulsat af dissa tankar liemställes
slutligen, att R. H. Strinder, i stället för
det föreslagna Serskildta Utskottet till utarbetande
af en Öfverflöds-förordning, öfverlemnade
detta vigtiqa ämne till Kongl. Mai:ts
egen landsfaderliga omsorg, hvarförutan föreslås,
att det Kongl. Påbud, som i detta ämne
är utfärdadt, måtte åtmindstone en gång om
året offentligen kungöras.
5:0 Memorial af Herr C. af Stenhoff,
deruti han instämmer med Herr von Heyne
uti hvad som ar.går inskränkning af alla ej
mindra onyttiga än skadliga öfverflöds-articlar.
Genom anförda ställen utur Kongl.
Majits Nådiga proposition angående myntväsendets
förbättring, och Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens tal den Juli nästlidet
år till Hans Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland,
visar Herr af Stenhoff, huru vppighetens
och öfverflödets hemmande äfven
vore ett hufvudsakeligt föremål för Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet. Memorialets
författare hemtar vidare ifrån förra tiders
historia upplysningar, huruledes Luxens missbruk
alltid varit ett ämne för Regeringarn s
omsorger. Han yttrar, alt dessa tiders vidtagne
författningar varit härledda ifrån en
sann upplysning, varm fosterlandskänsla,
samt klok och mogen behandling ; och tror,
att nationen ej sedan den tiden blifvit mera
benägen till ett sjelfvilligt uppfyllande af
medborgerliga pligter. Denna tanka söker
han att ådagalägga genom en allmän ofverty
geise om dess sanning, bevittnad genom
Besv. och Ekon. Utsk. Bela ahlinden. 4°3
Riksens Högloft. Ständers enhälliga önskan
vid 1815 års Riksdag om återupplifvande
af 1794 års Öfverflödsförordning; hvarefter
liera s väl anföras till bestyrkande -af verkligheten
utaf det uppgifna förhållandet. Herr
af Stenhoff tror slutligen, att det af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid näst förflutna
Riksdag fattade beslut, att hos Kongl. Ma/.t
genom en stor D putation framställa de medel,
Riksens Ständer ansett nödiga till afhjelpande
af forlägenheten i allmänna penningerörelsen,
ej nu skall möta några hinder, då
RrksStåndens, genom deras Taleman yttrade
tänkesätt synas åsyfta gemensamt önskade
åtgärder till hämmande af Luxen och dess
skadliga fölider.
Ifrån VälloH. BorgareStåndet:
6:0 Memorial af Herr N. Limnelius, deruti
anföres, att nyttan af Nådiga förbud ernot
införseln af utländska öfverflödsvaror
ej kan vinnas, så länge dessa varor ej äro
till bruk och nyttjande förbjudne, i synnerhet
då sådana confiscerade varor få å Tullauctionerna
till qvarblifvande i Riket försäljas
; af hvi!ka, med flera anförda skäl, hemställes,
attRiksens Höglofl. Ständer hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, det alla Utländska
varor, som äro till införsel förbjudna,
jemte kaffé måtte hädanefter oeh för alltid
äfven till bruk och nytt’aade förbjudas,
hvarigenom all försäl ning af sådana varor
komme att upphöra, och Landt-TuUbetjenin*
gen kunde ansenligen förminskas.
7:0 Memorial af Herr J. Lindberg,
404 Bert), och Eken, Etsk. BetRnkanäen..
T a •sson, deruti yrfe as, att då den belägenhet*
hvaruti Rikets Financer blifvit försalte genom
Luxe och öfverflöd, påkallar Riksén»
Höglofl- Ständers kraftiga åtgärder, att återställa
myntet till dess ursprungliga värde*
och enär detta icke är verfeställbart, utan en
betydlig' uppoffring och försakelse af den
smak för feaffé, som vunnit burskap i vårt
hära fädernesland, och hvaraf consumtionen
betydligen skall ökas, i den nion smaken
derföre hos den arbetande klassen tilltager
ett förbud emot så väl införsel, som bruk
och nyttjande af ifrågavarande öfverflöds dryclc
anätte utfärdas; uti hvilket yrkande Herr
tideberg till Protocollet instämt, med tillägg,
att ett dylikt Förbud emot Tobak äfven
lunde anses nödigt.
Herr Limnelius har förenat sig med Herr
jLindberg och Herr tideberg, hvarvid Herr Alin
erinrat, att om frågan vöre angående så beskaffade
inskränkningar, sorn Herr Lindberg
föreslagit, skulle man äfven kunna tillägga
,!Thé och Socker. —•
Herr Linström har yrkat, att äfven
dessa öfverflöds-articlar matte förbjudas; af
hvilka tankar Utskottet genom Protocolls Utdrag
erhållit del.
8=o Memorial af Herr Fritz Ebel, sorn
anser, att ibland de anledningar, hvilka förorsakat
nationens iråkade nöd, i flnancielt
afseende, en öfverdrifven förbrukning af en
mängd utländska varor intager ett vigtigt rum..
Herr Ebel visar härefter nödvändigheten deraf}
att med all kraft undanrödja de anled
-
Besv. och Ekon. TJtsk. Betankandeh. 4°5
ningar, som bidraga till Nationens utarmande,
samt den välgörande omtanka, som Sveriges
Regeringar i detta afseende ådagalagt,
och hvilken äfven tydeligen röjer sig i Kongl.
Förordningen emot yppighet och öfverflöd
af den i:sta Januari 1794* Enär genom
omförmälda Kongl. Förordning i synnerhet
bruket af kaffé blifvit afskaffadt såsom
en högst umbärlig dryck, men ganska
förderflig i anseende till dess ofördelaktiga
inflytande på handelsvågen, och då importen
deraf engarn upptager en betydlig del utaf
värdet af Rikets jern-export; hemställes,
att Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl.
Mapt anhålla om förbud emot allt bruk och
nyttjande af kaffé.
9:0 Ytterligare Memorial af Herr Frits
Ebel, deruti yrkas, att då både han och flera
Ledamöter af det Vällofl. BorgareStåndet
redan visat de skadliga följderna af den i
Kongl. Brefvet den 2Ö:te Juli 1807 gifna
tillåtelse, det sådana till införsel i Riket förbudna
utländska varor, som blifvit inpractiserade
och dömde confiscable, skulle endast
på försök under en tid af ett eller två år få
till qvarblifvande i Riket försäljas, under
förmodan, att en sådan anstalt genom sin
verkan på Beslagarnes lifligare tillsyn, sannolikt
i möjligaste måtto bidrager till hämmande
af den förderfliga smyghandeln; Riksens
Höglofl. Ständer täcktes hos Kongl,
Majit i underdånighet anhålla, det denna försäljnings
anstalt, hvaraf profåren äro förlängde
från 2 till 10, genast måtte upphöra, och
ijo5 Eesv. och Elkon. Utsk, Betilnkanäen.
Utländske i beslag tagne varor hädanefter
försäljas till Export. Härmed hafva, genom
anförandea till Protocollet, Herrar Schvan,
Arfvidsson, föderberg, Limnelius, Lundgren,
Jfestin, Noreus, Lund, Malmberg och Holm,
sig förenat; hvarvid Herr Malmberg gjort
det tillägg, att sä framt Kongl, Maj t och Riksens
Ständ r nu icke komma att ändra det
öfverklagade sättet med Tull-auctioners verkställande,
Rikets öfrige Städer, utom Stockholm,
i sådant fall måtte få förvara sin
rätt till andel i de confiscerade varornas försäljningssumma
till förmon för deras fabrikers
fattigkassa; och har Herr Holm dessutom
yttrat, att så länge confiscerade varor få
till qvarblifvande försäljas, borde försäljningen
ske på det ställe, der confi cationen skett.
Det ämne, hvaröfver nu åligger Utskottet
att yttra sina tankar, har redan vid sist
förflutna Riksmöte varit ett hufvudsakligt
föremål för Riksens Högloft. Stä ders uppmärksamhet,
och öfverlemnades då till ! andläggning
af Serskildta Utskottet, som uti dets
Betänkande angående den öfverklagade förlägenheten
i Allmänna Rörelsen och om medlen
till dess af hjelpande, j -mte förslag till inskränkning
af främmande varors införsel och förbrukning,
deröfver meddelat yttrande.
Till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Circulairbref
till dess B efallningshafvande, den
14 Augusti 1816, hafva sedermera samtlige
Länens invånare blifvit hörde, öfver nyttan
och behofvet af en Öfverflödsförordning,
och deröfver, genom deputerade, afgifvit
underdåniga Utlåtanden; hvarjemte uti Kun»
Besv., och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 4°7
görelsen den 30 April 1817, angående nödvändigheten
af inskränkning uti införseln och
förbrukningen af utländska yppighetsvaror.
Rikets Inbyggare erhållit en Nådig uppmaning
till iakttagande af tarflighet och enkla Seder.
Då denna fråga nu å nyo blifvit vackt och
till Ekonomiutskottets pröfning remitterad, har
Utskottet, med fästad uppmärksamhet på redan
vidtagna åtgärder, efter den sorgfälliga
granskning, sorn ämnets vigt påkallar, deröfver
stadgat sina tankar, hvilka Utskottet
nu får våldsamt meddela.
Begreppen om yppighet o h öfverflöd,
om dess skadlighet eller nytta hafva alltid varit
underkastade så skiljaktiga meningar, att
en kort utveckling deraf ej torde vara öfverflödig,
för ett närmare utredande af sjelfva
hufvudfrågan. — Genom Samhällsföreningen
sattes menniskorna i stånd att, medelst
förenade -krafter, lättare tillfredsställa näringsomsorgernas
fordringar. Sedan de behof
ver blifvit uppfyllda, som äro oundgängliga
för lifvets bestånd, utvecklades småningom
nya behof af beqvämlighet och njutning.
Det nödvändiga bl ef ej mera måttstocken
för dessa behofj utan det prydlipa,
det som fägnade sinnena, utgjorde föremål
för gemensamma bemödanden. Så uppstod
Småningom, under tidernas lopp, den ena
näringen, den ena konst.producten efter den
andra, och menniskosnillet tröttnade aldrig
att försöka sig på nya och vexlande föremål.
Genom gemenskapen fremmande nationer emelian
påskyndades culturen, och med hvarje
4o8 Besv. och Ekon, Utsk. Betänkanden;
steg framåt blef dess väg mera banad och beqväm.
Men under utvecklingen af denna cal tur»
erhöll den en högst olika rigtning, och det
var denna, som slutligen till en stor del bestämde
samhällets sällhet eller olycka.
Vi hafva sett nationer, som fria och sjelfständiga,
tryggade för näringsomsorger, upphöjde
genom snillen, som de förstodo att
värdera, ej ägt mera öfrigt, än att arbeta på
förökandet af sin storhet. Hos dessa nationer
liksom sammansmälte det enskildta lifvet
med det offentliga: hos dem yttrade sig
luxen i herrliga konststycken eller i praktiga
byggnader, och blef således det skönaste
resultat af samhällets odling. Men vi hafva
äfven sett nationer, som derigenom, att de
fritt öfverlemnat sig åt alltid otillfredsställda
begär, åt fåfänga, sinnlighet och vekliga
njutningar, undergräft samhällets byggnad
och påskyndat dess fall. Desse hafva småningom
kommit så långt, att de hyst förakt
för allt inhemskt, att de liksom blygts
för att tillhöra sitt fädernesland, och
under en obegriplig glömska af sin egen
national-ära, infört utländska seder,
språk och njutningar, utan att en gång ana
sin egen förnedring. Den ädlare anda, som
är grundvalen för samhällets bestånd, och
som endast kan höja det till välstånd och anseende,
har småningom utslocknat hos dessa
nationer, som omsider äfven förlorat känslan
för sin frihet, och under tanklösa förströelser
smyckat fig till pffer för sin lättsin
-
Sesv. och 'Ekon. Utsk. Betankanäcn.
Diga obetänksamhet. Såsom vasaller åt deri
Furste, som försökt att underkufva deni,
hafva de ock slutligen försvunnit ibland antalet
af sjelfständiga nationer.
Efter denna framställning, grundad pa
historiens uppgifter, torde yppighetens och
öfverflödets verkan på samhällets cultur och
nationalandan någorlunda kunna bestämmas.
Det följer nu i ordningen, att uppdraga
grundlinierna för dess ekonomiska inflytande
på olika stater och under olika förhållanden.
Man finner lätt, att i de länder, der naturen
sjelf med rik hand utdelar sina håfvor,
och der menniskorna i bekyrnmerslös maklighet
njuta frug terna af dess frikostighet, der
måste Naturens öfverflöd göra menniskornas
öfverflöd mindre skadligt. Men der menniskan
genom outtröttlig möda måste liksom
aftvinga jorden ds alster, som äro nödvändiga
för lifvets uppehälle, och, under enbeständig
strid med ett hårdt klimat, arbeta
sig upp till ekonomiskt välstånd, der kan öfverflöd
och yppighet ej annat än medföra do
skadligaste följder, så länge de reella behof»
ven åsidosättas för yppighetens fordringår.
Sverige bör ostridigt hänföras till den sistnämnda
klassen af Stater. Riket står ännu
på den punct, att dess krafter hufvudsakeligen
behöfva begagnas för de productiva näringarne;
men då Capitaler och arbetsstyrka
alltför mycket användas på sådana speculationer,
som yppigheten framkallat, och hvilka
alltid måste räknas till de inproductiva
näringarne, förlora de productiva härigenom
4io Besv. och Ekon. Utsk Betänhanderi.
tis medel och den arbetsstyrka, sorn de i sirat
fall bort kunna påräkna. Utskottet har
härigenom velat fästa uppmärksamheten derpå,
att en alltför långt drifven Lux äfven,
kan blifva ekonomiskt skadlig, ehuru Öfverflcds-Artielarne
produceras inom Landet.
Då Sverige hemtar största dYen af cina öfverflödsvaror
ifrån andra länder, måste naturligtvis
öfverflödet blifva i mycket större
grad förderfligt för detta land, än för de Riken,
som sjelfve producera sådana varor3 emedan
vinsten derföre ej stadnar inom Riket,
utan går till den producerande Utländningen
Enär d n besparing, som Rikets reela
behofver oundvikeligen erfordra, ej dervid iakttages,
utan dessa medel i dess ställe användas
på öfverflodiga oell umbärliga saker,
måste härigenom Statens ekonomiska obestånd
grundläggas. Yppighetens väsendteliga
kännemärke är slöseri, eller en öfver tillgångarne
sträckt consumtion. Likasom en enskild
medborgare ofta consumerar antingen
hela sin inkomst, elier derutöfver, så inträffar
understundom samma förhållande med
Staten. I förra fallet kan den väl någon tid
bibehålla sig på samma punct af välmåga}
men genom en försummad beräkning af oförutsedda
händelser rubbas den snart ur sin
jemnvigt. I sednare {fallet måste den tillgripa
sina Capitaler, och förmindskar derigenom
sina inkomster, går miste om den vinst, som
genom det öfverflödigt consumerade Capitalet
kunnat erhållas, oell beröfvar industrien
de medel, den kunnat begagna till nyttiga
Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkanden. 4i*
företag. Ett vårdslösadt jordbruk, förfallna
näringar, en förmindskad export, en aftagande
befolkning, blifva följderne häraf, och Statskroppen
framsläpar ett aftynande lif, lik den,
som täres af en långsam och mattande sjukdom.
Stat n mäste derföre antingen äga något
öfverskott af inkomster, eller ock hos
dess medlemmar kun^a'påräkna utvägar till
Stat: behofvernas fyllande. Men om de produ
tiva Näringarne vårdslösas, om den reela
förmögenheten ger till Utländri gen för öfverflods
articlar, kan hvarken Nationen uppfylla
sina egna eller Statens nödvändiga behofver.
Så framt nationen ej i tid besinnar
dessa föl der, beröfvar hon sig äfven utvägarne
till de medel, som kunnat hindra Statskroppens
förstöring.
Utskottet har trott, att i ett ämne, sorn
Står i så nära sammanhang med opinionen,
och så mycket beror deraf, en noggrannare
utveckling utaf beskaffenheten och följderna
af det onda, sorn man vill förekomma, ej
bör anses öfverflödig; heldst botemedlen, först
efter en sådan forskning, kunna med behörig
noggrannhet undersökas. Det är en sådan
undersökning, sorn nu skall blifva föremålet
för Utskottets åtgärd.
De msdef,, som allma mast blifvit begagnade
till förekommande af yppighetens och
öfverflödets skadliga verkningar äro:
1:0 Förbud emot införsel af Utländska
öfverflödsvaror.
2:0 Tillåten införsel deraf, emot höga
Tullafgifter.
4i2 JBisv. och Ekon. XJtsIi. Betänkanden,
3:0 Förbud emot dessa varors begag*
tiande och förbrukning.
4:0 Tillåten förbrukning emot höga Ta*
xor eller afgifter.
5:0 Medel, som verka på allmänna o«'
pinionen.
Étt af de mest directa medel till yppighetens
hämmande är ostridigt det i lista
punkten anförda förbudet emot införsel af
utländska öfverflödsvaror. Genom stadgandet
uti Kongl. Majits SpTulls-Taxa för
inkommande varor af den 20 Mars 1816
med flera utgifna serskilda författningar, har
äfven denna utväg blifvit begagnad, och skul*
le troligen vara tillräcklig för det åsyftade
ändamålets befrämjande, om en fullkomlig
efterlefnad af dessa stadgar alltid kunde påräknas.
De correctiver, som i sådant hänseende
blifvit vidtagne, äro Kust- och Tullbevakningen.
En efter local - förhållanderna
lämpad organisation häraf är således i hög
grad nödvändig; men då fråga härom serskildt
blifvit väckt och öfverlemnad till Statsoch
Ekonomiutskottens gemensamma handläggning,
anser Utskottet sig nu endast böra
i allmänhet vidröra detta ämne, såsom en
nödvändig länk i kedjan af närvarande framställning.
Det 2dra medlet, eller tillåten införsel
af utländska öfverflödsvaror emot höga tullafgifter
medför äfven, enligt Utskottets tanka,
väsendtlig nytta, då det behörigen begagnas.
Dessa höga tullafgifter torde lämpligast
böra läggas på sådana utländska produkt
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande». 413
£ev eller fabricater, som till större delen;
men ej tillräckligt kunna tillverkas elUr finnas
inom Riket, och hvilkas införande under
detta vilkor ej undergräfver den inhf mska
industrien, utan genom vackt täflan gifver
den en iifligare verksamhet och en störra
fullkomlighet. Meri, i händelse Tullafgifterne
origtigt tillämpas, eller så högt beräknas,
att all speculation på laglig införsel upphör,
innefattar en sådan anstalt endast ett indirect
förbnd, som, långt ifrån stt lägga band
på Tullförsnillaren, endast uppmuntrar honom,
att äfven tillskansa sig den vinst, sorn
till en del kunnat hålla staten skadeslös för
varans införande.
Då ingen Tullbevakning kan rara så"
fullkomlig, att ej utländska öfver, dsvaror
kunna i Riket införas, af Lurendrär ren eller
Tullförsnillaren, så har ännu e tvångsmedel
blifvit begagnadt till hamn ande a£
de skadliga följderna af ifrågavaran le onda.
Detta är det i tredje punkten anföidar Förhud
emot utländska yppighet sv arors begagnande
och f örbrukning. Större delen af ofvan
upptagne Memorialer innefattar den hufvudfrägan:
bör ett sådant förbud utfärdas
eller icke? Utskottet har allt för väl insett det
maktpåliggande i denna fråga, och svårigheten
att deruti fatta ett beslut, sorn i allt vore
öfverensstämmande med det rätta. Utskottet
känner äfven allt för väl de delade tänkesätt,
som råda i detta ämne, och fruktar ooiöjligheten,
att i sådant afseende kunna upp.
Bihang till Riks St. Fröt. 1817-1813, Quie Sami. il:r 53 54 .
/|i4 Besv. och Ekon. TJtsk. Eetänkanden,
fylla allas önskningar. Det är således endast
Utskottets - öfvertygelse, grundad på en sorgfällig
pröfning, som varit rättesnöret för dess
tillstyrkande.
Ett af hufvudviikoren för en god Lagstiftning
är ostridigt, att den största möjliga
consequence dervid iakttages. Det är i stöd
af denna regel, sorn Utskottet hyser den tanka,
att, då en vara är till införsel förbjuden,
bör den äfven till bruk och nyttjande förbjudas.
Ett sådant" Förbruknings - Förbud
står, enligt Utskottets tanka, i så nära sammanhang
med införsels-förbudet, att det sednare
blott i ringa mon kan uppfylla sitt ändamål
utan i förening med det förra; heldst
i sjelfva den tillåtna förbrukningen ligger
en indirect uppmuntran tili förbudets öfverträdelse.
Utskottet anser derföre ett sådant
förbud så mycket nödvändigare och billigare,
som Utskottet, vid granskningen af nu gällande
Tulltaxa, funnit den innefatta, dels sådana
articlar, som i tillräcklig qvantitet kunna
inom Riket tillverkas, dels sådana, för
hvilka nödiga surrogater linnas, eller ock sådane,
hvilka äro högst umbärlige för den,
sorn för Fäderneslandets bästa vill göra den
obetydligaste uppoffring. På dessa grunder
får Utskottet tillstyrka, att utländska varor,
som äro till införsel förbjudne, äfven böra,
der controll å förbudets efterl fnad möjligen
kan äga rum, till försäljning samt bruk och
nyttjande förbjudas.
Ehuruväl kafF1 ej kan hänföras till klassen
af förenämnde varor, anser Utskottet
Besv. och Ekon. Utsk. Betänhanden. 4l5
likväl, enar importen deraf är i så betydlig
rnon betungande för Rikets handelsvåg, någon
ytterligare inskränkning i afseende på
dess nyttjande böra äga rum. Men, då ett
långvarigt bruk häraf öfvergått till en sådan
vana hos nationen, sorn svårligen, om icke
genom tj:nliga surrogater, lärer helt och
hållet kunna häfvas; anser Utskottet en författning,
som helt och hållet förbjöd bruket
af kaffe, ej möjligen medföra åsyftad efterlefnad,
utan endast leda till lagbrott, hvilket
förra tiders kaffe-förbud tillräckligen bestyrkt.
Utskottet har derföre ans.tt sig ej
böra tillstyrka ett totalt kaffeförbud; men, då
en förmindskning i dess förbrukning redan
medförer väsendtliga fördelar, får Utskottet
föreslå, att, med bibehållande af det uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse den 50 April
1817 angående förbud emot försäljning af
tillredt kaffe, utfärdade Stadgande, k ffe hädanefter
äfven måtte till nyttjande i alla
samqväm och sällskaper förbjudas. Utsl.öttet
tror, att förmindskningen i kaffe-consunationen
skulle genom ett sådant förbud blifva
ganska betydlig, äfvensom att härigenom
en utväg beredes för dem, som nu ance sig
ej skäligen kunna skilja sig från det allmänna
bruket, att spara sig en betydlig utgift.
Utskottet har ganska väl erinrat sig svårigheten,
att, i en för alla medborgare klasser
lika förbindande Författning emot yppighet
och öfverflöd, vidtaga de Stadgande/t,
som kunde på en gång svara mot allmänhetens
önskningar, och tillika nöjaktigt upp
-
4iö Fest). och Ekon. Ut sk. Betankanden.
fylla ändamålet; men Utskottet hyser deii
öfvertygelse, att, om härvid lägges till grund
den af Utskottet ofvan anförda princip, att
till införsel förbjudne varor böra äfven till
bruk och nyttjande förbjudas; om för öfrigt
Författningen undviker sådana föremål, der
ej controll, utan för nationen motbjudande
medel, kan äga rum; om Lagstiftaren ej allt
för långt utsträcker Författningens föreskrifter,
och undviker sådana obetydliga föremål,
som öka förbrytelsernas antal, utan att medföra
någon hufvudsaklig nytta; om de för öfverträdelsen
stadgade straff lämpas efter sakens
natur, och stå i ett afpassadt förhållande
till brottets storlek och beskaffenhet;
om dessa omständigheter iakttagas, tror Utskottet,
att en Författning emot yppighet och
öfverflöd kan stadgas, som, utan att såra den
allmänna opinionen, skall medföra en väsendtlig
båtnad.
S dan Utskottet nu uppgifvit de grunder*,
som Utskottet ansett lämpligast för en författning
i detta ämne; tror Utskottet sig i
sådant afseende hafva i möjligaste måtto uppfyllt
sitt åliggande. Utskottet hyser den förmodan,
att Riksens Höglofl. Ständer allt för
väl'inse de svårigheter, som skulle möta
Utskottet, i händelse det ville försöka, att
i närvarande fråga ingå i några vidyfdga
detailler, eller uppgöra ett förslag till dett
tillstyrkta författningen; äfvensom Ut kottet
är öfvertygadt, att Riksens Höglofl. Ständer
med Utskottet dela de tänkesätt, att Kongl.
Majit med Dess Faderliga omvårdnad fö*
Bell), och Ekon. Etsk. Eetäiiknnclen. 4*7
Landets väl, och med en säker kännedom
om Rikets ställning och behofver, bäst skall
härvid kunna vidtaga det Nådiga beslut, som
nied saken och omständigheterna är öfverensstämmande.
Det är äfven af sådan anledning,
som Utskottet får vördsamt tillstyrka,
att Riksens Hög lo fl. Ständer jemte underdånig
önskan, rörande ansedd nödvändighet af
en Författning emot Yppighet och öfverflöd,
öfverlemnade det Reglementariska deraf tili
Kongl. Maj:ts Nådiga omsorger.
Det i 4:de puncten omnämnda medel till
yppighetens hämmande, genom höga taxor
eller af gifter, har ofta med fördel blifvit
användtj men som denna fråga ej direct tillhör
Utskottets befattning, och Utskottet dessutom
äger sig bekant, att Bevillningsutskottet
derå fästat nödig uppmärksamhet, torde
något vidare yttrande" rörande denna punct
ej vara af nöden.
Utskottet går nu till granskningen af de
i sista puncten anförda medel, sorn verka på
allmänna opinionen■ Enligt Utskotters tanka
skola alla tvångsmedel aldrig tillfyllest
kunna befordra yppighetens hämmande, sä
snart de ej verka i förening med öfvertygelsen
och villjam Att rigta och bestämma denna
villja är föremålet för de i 5te puncten
föreslagna medel. Ibland de verksammaste
i detta afseende torde utan tvifvel böra räknas,
en uppmaning af Landets Fader till Dess
Folk. I hvarje sann medborgares hjerta äro
ännu dessa ord förvarade: "W1 anm ane Svea
$ ike# Innebyggare, såsom en Fader sina Barn,
418 Besv. och Ekon• Utsk. Betänk anden»
att medverka till ifrågavarande stora ändamål;
och VI förvisse Oss, att den känsla af
viedborgerlighet, den kärlek för Konung och
Fosterland, hvarföre Svenska Folket af ålder
sig utmärkt, ej nu af Oss förgäfves påkallas.
" —
Utskottet tror sig med full tillförsigt
kunna meddela sin erfarenhet, att denna anmaning
på de flesta orter och i flera af eenden
medfört en ganska fördelaktig verkan,
och Utskottet hyser den öfvertygelse, att, om
vår nu varande allernådigste Konung täcktes
förnya denna Nådiga anmaning, skulle Rikets
Innebyggare, sorn med hvarje dag röna nya
prof af Dess outtröttliga omsorger, med ännu
fastare föresats gå Kongl. Majrts hulda
och Nådiga af Utantill metes, då de igenom
uppfvllandet deraf endast beredde sin egen
välfärd. Men på det detta medel måtte beständigt
fortfara att sprida sina välgörande
verkningar, får Utskottet tillstyrka, att en sådan
Nådig uppmaning må mindst en gång
om året, på någon större Högtidsdag, ifrån
predikstolarne uppläsas, hvarvid predikanten
borde, genom lämpliga föreställningar, framställa
för sina åhörare vigten af Kongl. Maj.ts
Nådiga förmaning, och uppmuntra dem till
dess orubbliga efterlefnad.
Till de mest kraftiga medel, som verka
på allmänna opinionen, bör äfven räknas:
ett gagnande efterdöme af de högre och rikare
Folkklasserna. Om man går tillbaka
till yppighetens och öfverflödets upphof, skall
jaan finna, att de härleda sig ifrån dessa,
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden, 4J9
sorn dels af böjelse, dels af en viss nödvändighet
att representera, gynnade af större tillgångar
att tillfredsställa yppighetens fordringar,
smånigom grundläde vanor, hvilka äfven
af de öfriga sambälls-klasserna, genom
begäret att likna de förra, snart blefvo antagna.
Men samma begär att efterfölja de
högre oth rikare Samhällets medlemmar,
hvilket förorsakat de öfverklagada olägenheterna,
skulle säkrast blifva deras botemedel,
om desse medlemmar beflitade sig, att
genom uppmuntrande efterdömen föra de lägre
folk-klasserna tillbaka tili deras första
enkelhet i seder och lefnadssätt. Det skulls
dessutom, enligt Utskottets tanka, medföra en
väsendtelig nytta, om Kongl. Maj:t i Nåder
täcktes anmana dess Embetsmän, att både
föregå med goda efterdömen, och att med allvare
söka befordra alla frivilliga '^öfverenskommelser,
rörande medel till yppighetens
inskränkning.
Med anledning af den serskildt väckta
Motionen, att den i Kongl, brefvet den 26
3uli 1807 gifna tillåtelse till försäljning innom
Riket af conliscerade utländska varor
måtte upphäfvas, får Utskottet härvid förklara
sin öfvertygelse, att denna tillåtna försäljning
i ganska betydlig mon bidrager till
yppighetens och öfverflödets kringspridande,
på samma gång, som den länder de inhemska
Fabrikerna till det känbaraste förfång.
Det skäl som blifvit anfördt för berörde författnings
nytta är, att Tullbetjeningen, genom
ett högre försäljnings pris å de confi*
420 Besv. och Ekon. Utsk. Betiinlcanden.
scerarls varorna, skall ännu mera uppmur..*
tras til! lurendrägeriets hämmande ; men detta
skäl är enligt Utskottets tanka ej nog vigtigt,
för att böra afses. Ett ibland dr, förnämsta
ändamålen med förbudet emot Utländska
öfverflödsvaror är, såsom ofvan är an*
förrlt, lus as ock vppighetens hämmande; Det
7neäelr sorn härvid begagnas, ir Tullbevakningen;
I hardel e det uppgifna skälet för
Sfr;'ga varand i Författning vore gällande, skulle
således medlet vara m ra kufvudsfikeligt
.än Ändamålet, och det sednare subordinera
tinder det förta. Det torde vara öfverflödigt
att närmare visa origtigheten af en sådan
slutkonst. Utskottet anser sig, af hvad
nu är anfördt, äga full anledning tillstyrka i
att sistnämnde Kongl, bref måtte helt och hållet
till kraft och verkan upphäfva?, och att
alla confiscerade varor hädanefter må endast
till export försäljas.
På det att alla missbruk vid utförseln
af dessa sålunda till export försålda varor
måtte förekomma®, får Utskottet föreslå : att
endast ifrån Stockholm och Götheborg export
af de försålda confiscerade varorna må
tillåtas; då de böra utföras till någon sådan
Utrikes ort, d^r Svensk Consul, Agent, eller
Commissarie är förordnad, sedan godset, i
vederbörandes närvaro, blifvit noga besigtigadt,
med den deröfver upprättade speciEqva
förteckning jemfördt och inpackadt, samt
packan, kistan eller fastaget med behöriga
auctoriteters Sigiller förseglad : att köparen
derefter äiägges, då, enligt Auctipnsvilko;
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn. 421
ren godsets utskepp-ing genom hans försorg
skall verkställas, att inom en viss bestämd
tid ifrån auclions-dagen, godset, som förblifver
under Kronans vård, tili dess det
varder utfördt, under bevakuing inlasta, samt
för fitförselns lagliga fullgörande ställa borgen
5 hvarförutan det failyg, som godset intagit,
bör af Tullbetjent till öppen sjö bevakas
: att behörigen styrkt förteckning å
Godset, genom Commerce Collegii försorg,
öfversändes till Svenska Handels-Agenten å
den ort, der varorna skola lossas, och sä
snart Skepparen dit anländt, antingen köparen
sjelf eller genom Ombud genast gör anmälan
derom, hos nämnde Tjensteman, sorn da
liar, att vid ansvar godset med förteckningen
jernnföra, samt bevis öfver förhållandet till
Kongl. CommerceCollegium insända: att, i
händelse köparen skulle uraktlåta gifva tidig
underrättelse örn godsets ankomst till utländsk
ort, eller något missbruk under transporten
eller lossningen föröfvas, bör han eller de,
gom dertill gjort sig skyldige, derföre ställas
till strängt ansvar, hvarjemte den HandelsAgent,
som vid sitt åliggande befinnes hafva
oredligen förfarit, bör skiljas ifrån tjensten,
och dessutom beläggas med det ansvar, hvartill
han kan pröfvas skyldig. Utskottet anser
likväl, att Tull-Directionen, utan hinder
af nu föreslagne anstalt, bör äga frihet, att
vid förekommande serskilda omständigheter,
låta confiscabelt dömdt förbudet gods ä
Utrikes Ort till den mestbjudande försäljs.
Fa d^t för öfrigt Tullbqtjeningcns inkomster
422 Besv. och Ekon. TJtsk Betänkanden.
ej må igenom nu föreslagne försäljnings method
afkorta®, får Utskottet föreslå, att den
förminskning deruti, som genom en lägre försäljnings
- summa kunde uppkomma, borde genom
en större andel uti nämnde summa, eller
i böterna, eller på något annat lämpligt
sätt godtgöras; äfvensom Utskottet hemställer
om icke något förskott kunde Beslagaren
af TullDirectionen tilläggas, till dess Auctions-medlen
för da förbrutna varorna hunnit
inflyta.
Slutligen har Utskottet, vid betraktande
deraf, att Gårdfari - handeln i så betydlig rnon
bidrager till yppighetens kringspridande, serdeles
bland Allmogen, och de flera skadliga
följder sorn derifrån härflyta, trott sig, i sammanhang
med närvarande ämne, böra tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständer, att hos Kongl.
Maj:t förnya den underdåniga anhållan, som
Riksens Ständer vid sistförflutna Riksmöte i
detta hänseende redan framfört.
Utskottet får dessutom tillkännagifva, att
sådane frågor, som uti de remitterade Memorialerna
äro upptagne och ej här besvarade,
hafva redan blifvit af Utskottet serskildt
eller i förening med andra Utskott handlag,
de 5 Och varder för öfrigt Utskottets utlåtande,
jemte flere Ledamöters i ämnet afgifne
serskildta anföranden, till Riksens Höglofl.
Ständers egen upplysta pröfning vördsamt
öfverlemnadt. Stockholm den 2 April 1818.
Transumt af Protocollerna, hallna uti Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Besv, och Ekon. Utsk. Betänkanden. 423
Ekonomiutskott, vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den 2 och 5 April 1Ö10.
Herr Prosten Rabe uppläste ett så lydande
skri t igt anförande:
”Vi hafva snart i 350 år arbetat med
Öfverflöd förordningar. Stränga förbud hafva,
alltsedan Herredagen i Södertelje år l/p?1»
blifvit i serskilda conjuncturer utfärdade,
och likväl har Öfverflöda och Luxen, efter
hvad man påstått, alltid rasat i vårt kära
Fäd rnesland. Vi hafva då alltid kämpat mot
en förfärlig Bjesse, och de tappra Svenskar»e
hafva ej kunnat besegra honom: tvärtom
de tappra Svenskarne erkänna sig i danna
stund för dess slafvar.”
”Detta Slafveri måste till en början ej
vara farligt, när vi kunna fägna oss, att vårt
Land ännu försvarar sitt rum ibland Stater.,
Det måste antingen fordra öfvernaturliga
krafter att öfvervinna, eller ock strida vi
mot ett hjernspöke. Det sednare alternativet
har väckt hos mig allehanda skrupler,
och det är för att få dem upplösta, jag omfattar
detta tillfälle, att yttra mig i ett ämne,
som hittills — jag tillstår det — blott
upptagit mina allmänna Reflexioner. Menne
striden i sig sjelf annat är, än ett utbrott af
den gamla Svenska afunden? hos den högre
öfver den lägres njutningar, hos den lägre,
att ej kunna likna den förre? Monne vi göra
väl med Öfverflödsförordningar, sorn bortskämma
våra Embetsmän och skada vår Laglydnad?”
-
4*4 Ecsv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
”Öfverflöd af njutning är och l>!ir alltid
skadligt, kan och hör alltid förbjudas,
genom gada och handhafda PolitieFörfattningar.
Mea om tillgång på njutningar skall
l)ihshå'la namnet af öfverflöd — så tror jag
d-t aldrig böra förmenas den arbetsamme och
omtänkt e, så framt man ej vill upphäfva sig
tilt förmyndare äfven för de kloka, och göra
aila medborgare till overksamma Barn.”
”Tilläfventyrs är ingen ting svårare än
att rätt bestämma hvad Öfverflöd är. Om
man så kallar allt hvad en menniska, -påkostar
sig utan hehof och nytta, tvertom till
skada f ör sin fysik och sitt bestånd, sä är
jag strax ense med alla dem, som yrka förbud,
och det gör ingenting i hufvudsaken,
om jag blott yrkar, att ett sådant förbud ej
må få namn af öfverflödsförordning. Utan
att hafva detta bestämdt, och saken uppfattad
med alla eina omständigheter, kan man
näppeligen undgå att vara orättvis. Hvad som
är behof för en, är det icke för en annan: Och
ingen lärer bestrida, att mår.ga saker, som anstå
den ena, äroatt öfverflöd för den andra.Men
snedafvägninghäraf och ett dermedförenadtafseende
på nytten, komma vi lätt till det begrepp,
att allt hvad som ej påkallas af behof,
som jag ock för de högre Stånden vill
kalla Convention, och allt hvad som ej är
nyttigt för något ändamål, det är skadligt.
Tobak är nu mera ett behof, kafFedrycken likaså.
En finare klädsel, väl arbetade möbler,
en bättre tillagad mat är ett behof för
Besv. och Ekon. litsle. Betdnkanden. 42:j
3en cultiverade menniskan o. m. s. Men atti
hålla 12 hästar, då jag ej behöfver mer än 3;
att föda en svärm hundar, då jag behöfver
ingen, att upptaga 5 våningar i ett hus, när
ett anständigt lefnadssätt ej tarfvar mer än
en; att hafva 16 rätter på mittbord, när jag
kan tillräckligt förnöja hvarje gäst med 6
på den märkligaste Högtidsdag; att så i mat
som drick förtära mer, än kroppen tål, så
att man deraf hindras i sina förrättningar,
att älska höga spel, att göra stora kostnader
på en likkista; detta med oändligt mera sådant
må kallas skadligt öfverflöd. Det bör
ej komma ander denna benämning, att frun»
timren då och då kläda sig i siden och fina
tyger. Hvarje land och hvarje hushåll har
vissa Galadagar. Landets klimat och Innevänarnes
allmänna hushållning förbjuder, att
deraf göres hvardagsbruk. Om deraf göras
flera ldädningar, om färgerna variera, för
hvilket sednare Skaparen sjelf gifvit oss känsla
i markens beklädnad, så är det allt för
obetydligt, för att komma i beräkning. Dan
rika damen fean med aflagda feläder hugna d©
fattigare. I medel-klassen vandra sådane i
arf till Barn och Barnabarn, och blifva alltid
nyttiga.”
”Med öfverflöd, såsom man allmänt förstår
det, är Lux i ett det närmaste samband,
och bägge blifva alltid och allestädes en
måttstock för ett Lands Cultur. Jag kallar
Lux konstens uppfinning att förfina våra
njutningar. Jag kan bo i Jordkula och jag
keit bo i Pallats. Jag kan sitta på en träd.»
4zö Best), och Ekon. (Jtsk. Betänkanclen.
Stol och jag kan intaga hörnet af en divan.
Jag kan värja mig mot vädrets våldsamhet
med diurens råa skinn ; jag kan ock svepa
mig uti en Purpurmantel. Jag kan skydda
mina fotsålor med bark; jäg kan ock vandra
med blanka Stöflor och dito Galoscher. Jag
kan komma skäligen fort på en kärra” med
trädaxlar och femkantiga hjul — Jag lider
dock mindre af ett beqvämare Åkedon. Otn
man utgår ifrån den principen: att naturen
är nöjd nied litet, och skall tvingas att Dara
det, så blifva alla dessa nuancer, if» ån den
knarrande trädstolen, intill- Sultanens präktiga
Soffa, ifrån dagsverkarens Blaggarnsrock
intill Stora Mogols Baldakin, lika mycket Lux,
och' man felar icke, att förevita den rike
och förnäme dess dyrbara kläder och fina
möbler m. m., som att förekasta den välmående
Bonden, att han ombyggt och målat
sitt hus,' och han ej går i trasor och trädskor.
Må de herrar, som äro så beställsamtne
att uträkna, huiu många millioner
dagsverken landet skall vinna genom några
helgedagars indragning, äfven upplysa oss
om den ofantliga dagsverks-vinst Landet
skall erhålla genom ett lefnadssätt efter den
enkla naturen. Men må alla besinna: att
vildén sofver sin mesta tid: att det ej är menniskans
bestämmelse, att framsläpa ett uselt
och djuriskt lif: att Skaparen utbredt så otaliga
njutningar för att mildra och full.
komna tidens pröfning: och att han välsignat
Länderna olika, pä det menniskor mä hafva
gemenskap med hvarandra.
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden, 427
’’Jag tycker mig finna i vederbörandes
rop om öfverflödsförordning, att de ej hafva
rätt betänkt hvad de vill ja- Villja de hafva inskränkningar
blott för vissa stånd och klasser?
Det vore en uppenbar orättvisa. Skulle den
ena Medborgaren göra uppoffringar, så bör
ock den andra göra det. Det blir ock annars
icke annat än halfmesure. Ar det då
deras mening, att förvandla oss till Samojeder?
Skola vi plötsligen nedstiga från den höjd af
Cultur, till hvilken vi med möda hunnit? Samojeden
är ej slaf af Utländning©!!. Hans handel
är ei i underbalans- Om han någon gång
skulle väsnas att vill ja förtära något öfverflödigt
af sin delikata Tran, eller af det dyrbara
Prasstoyet, så uppbär han genast straffet
i några dagars svält. Är det denna lycka
vi skola afundas? Sättom, att ibland Samojeder
finnes en och annan, som sett mera
än de andra, är bättre Jägare och har flera
skinn att afyttra. Han vill lefva något
bättre. Flan hänger några flere Snäckor på
sin Hustru (jag behöfver icke anmärka att
hafssnäckor och Guldnipper vahdra lika på
domedagen) hans grannar klandra hans öfverdådighet,
men de önska dock hemligen,
att kunna lefva såsom han 3 De börja blifva
mera omtänkta, de sofva mindre, de jaga flitigare,
de förbättra sin redskap — Allt för
att ernå dessa njutningar, —• De komma till
känsla deraf och lifvet blir drägligare. Ju
finare njutningar ju mera deltager själen:
jag frågar, har denna mannen, som bragt sia
krets till ett slags Cultur, gjort en så förfär
-
428 Be sv. och Ekon.Utsk. RctcinJianden.
lig synd ? Han Tiar sett den i ett visst beroende
af utländningen, men icke kan den gå under,
för det man fäller flera djur o;h sofver
mindre, för det man anstränger sina krafter
till att fä mera tillgång att bättre lefva. Kati
val försynen hafva en så inskränkt plan lör
vårt jordiska lif? Sättom, att de fortskrida i
sin Cultur. De inrätta Embetsman och handlande,
för att lättas i egna näriDgar. De måste
underhålla dem, men de böra ej kallas tarande
medlemmar derföre, att de göra ett
offer af sin naturliga frihet, att på ett enklare
och mindre bekymmersamt sätt söka sin
bergning, just för att befordra de andras näringsfång.
Om, efter sakernas naturliga gång
med handel och Cultur, Luren skulle sprida
sig och medtaga en stor del af deras kostbara
skinn, landets bästa product, är vä! sä
mycket förloradt, då dess flera anskaffas? Kan
någon menniskorace fritagas från dårskaper,
och kunna väl dessa tillbakahållas tn?d magtspråk.
Hvarje misshushållare straffar sig
sjelf genom saknad njutning; och när Samojederne
ej hafva skinn att lemna, så uppkörer
utländsk införskrifni ig af sig sjelf. En öfverflödsförordning
förändrar blott Öfverflödssättet,
enligt 500 års inhemsk erfarenhet, och
förmår likså litet hjelpa det onda, som den,
gifven utan åsigt af Folkets lynne, förnärmar
menskliga friheten, omtankan och idogheten,
hvilka dock alltid öfverväga dårars rättelse.”
Till dem, som åberopa Förfäders tarflighet,
har jag blott ett par ord :
1:0 Atp de låtit bedraga sig af ett falskt
Bes», och Ekon. Utsk. Eetänkandend 429
sken, och Icke nog åtskilja Öiverflöds Jätten.
Död rika Enkefrun Ingebor Tott lät upplysa
sitt eget rus» blott med en dank, man hort
lät hela fastlagen dagligen brinna 1555 vaxljus
i närmaste klosterkyrka. Konung Eric
den helige späkte sin lekamen sned en Tagelskjorta.
Här sparades alltså mycket Hollands
lärft och kammarduk; men mer än hela Rikets
besparing gick till Påfven i Rom. —•
Jag tror mig ej fela, då jag påstår, att våra
gamla Förfäder hafva, i mon af sin eultur.
varit mera öfverflödiga än vi. Ku för tid »
aflöper i Landsorternas Städer ett Bröllopp
med en måttlig aftonvard, ett barndop med
ett glas vin, en begrafning ofta utan allsköns
förtäring. Historien upplyser, huru omättligt
och binge vid sådana tillfällen hos våra
förfäder förtärdas. Deras kläder voro stora
och vidlöftiga. Blott af Farfars dykränger
får nu en välbeställd Småherre ett pär
behållna byxor. Af Farmors brokadkiädning
får man nu tillräckligt öfverdrag till soffa,
stolar, ja äfven gardiner i ett rum.
2:0 Att öfverflöd och lux går i jemn
bredd med upplysningen. Då så har tillgått
i Grekland och Rom, hos Judar och
Christna, så tror jag icke, att någon dödlig
ma t hädanefter kan hindra det. Och när
hvar och en i våra tider vet att tala om tidehvarf
vets upplysning, så bör ingen undra,
att upplysningens följeslagare biand oss utbredt
sina vingar. Att från öfverflöd och
lux härleda Statare omedelbara undergång,
Bikung, till HjksSt, Proh j8I7-»8»8, Sami, Nir 55 56
430 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandcn.
är mtan tvifvel en förhastad slutsats. Det
sparsamma Sparta har så väl måst följa vägen
i alla staters öden som det lina Athén
och det yppiga Rom. Om det vore möjligt
för en stat att isolera sig från andra, hvarföre
lyckades det ej för Sparta? Och om
Sparta funnit sig verkligen lyckligt med sin
styrelse och sitt hårda lefnadssätt; om detta
varit enligt med menniskonaturen, hvarföre
lät Sparta förföra sig? Men att piskas, för
att härdas, att ej njuta annat än groft bröd
och svart soppa, för att ej bero af utländriingen;
att så underkasta sig åkarehästars
lott — för att bibehålla sitt bestånd, det
Sr en allt för trångtänkt plan och måste alltid
och allestädes taga afträde för upplysningen,
som föraktar en välmåga utan njutning.
”
”De som äska en öfverflödsförordning,
framdiaga skäl, som böra betraktas.
1:0 Vi är o beroende af utländningen.
Ja pa samma sätt, som den ena menniskan i
samhället beror af den andra — efter Försynens
anordning. Våga vi ändra den? Är
fulkomligt oberoende möjligt? Och än mer,
är det så afundsvärd!? Hafva vi då inga
ijufvare passioner att förnöja, än det usla,
öfver allt odrägliga högmodet? Monne Alaxander
hada mening med sin önskan att vara
i Diogenis plats, af annat skäl än känslan
af herrsklystnadens omåttlighet?”
2:o "Vårt land utsuges. Detta skäl fordrar
en säkrare blick af en bättre kännare. Jag
måste inskränka mig blott till bevis a poste
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden. 43l
riori. Det har till sitt stöd Rikets alla
Tull Journaler, som skola upplysa, att
hela vår j rnexport ej förslår att betala
vår starka import af blott kaffe
och socker. Hvilken ofantlig brist måste
icke uppstå, rår vi till denna import
måste lägga alla utländska dryckesvaror, klädesvaror,
allt annat kram, ända till knappnålar
och svinborst? Huru härmed hä ger
tillhopa, må kännaren utreda, och förene
hvem sorn kan, denna uppgift med hvad rigat
ser. Sedan jag återkallat uppmärksamheten
på den omständigheten, att hvarje omtänkt
menniska förökar sin verksamhet i samma
mon hon öker sina behof, och att af sådan
förökning kan ej landet lida, så tröstar
jag med Sesemnns säkra Aritmetik. Ty antingen
har i 500 år vårt öfverklagade öfverflöd
på den fattare skålen i vår handelsvåg
haft en kraftfull oah välgörande Genius, eller
har Utländningen haft den artigheten att
ej taga betalning. Med undervigt i bandel
några år skall naturligtvis, och med den Silfvermåttstock
för varor, sorn alla Nationer
fastställt, ej synas en Nagel af den reell»
metallen. Men att vårt land härpå 500 år
fördubblat dessa Realiteter, visar sig för ögat
å adliga fambiers, Ståndp rsooers och
Stadsboars bord, tyngde af Silfver, oaktadt
ali den mängd arb:ta<lt Silfver, soini början
af detta Sekel så besynnerligt ickorn i Ranken:
d t visar sig i Jandtboarnes kök, tapetserade
roed kopparkitlar: det synes af Bondens
Gårdsredskap och, lätta jernbeslagna
432 Eesv. och Ekon. TJtsk. Betdnkanden.
vagnar. Jag vill således heldre tro, att de
allmänna Cal euler äro rent af, och likväl
hele oskyldigt, falska, kommande till äfventyra
deraf, att iaförskrifna Articlar äro till
för högt pris uppförda, och kanske efter
hved de i landet gälla j våra utgående varor
deremot upptagna till samma beräkning, och
icke till det pris som utländningen betalar.
Om således af värdet för t. ex. kafle och
socker blott ^ går till utländningen, och
om han för våra utgående varor betalar 4
gånger mera, så jemn ar handeln sig, sjelf och
Binomerna sprida ett välgörande lif i Landets
rörelse. Om en Frun timmer s-rpel utbjudes
för 800 Bd. Banko, så får man ej derföre
tro, att Rudimaterien å utrikes ort kostat
mer än åttondedelen. Hvarföre misstycka,
att inhemska handtverkare och säljare förtjena
på narrar? Hvarföre icke fägna sig öfver
hufvudstadens Rikedom och välmåga? Ty
endast derifrån kan härledas, att ett så dyrt
plagg offentligen utbjudes.”
5:0 ”Genom 'öfverflöd och Lux blir Na.
tionen vehligare och svagare, och månsa
familier fö} störa sig. Det medgifves gerna,
att vildmer.niskan till sin kropp är starkare,
och mera härdad, än den hyfsade. Deraf
följer likväl icke, att han lefver längre. Vildmenniskans
lifstid är i allmänhet kort. Det
medgifves gerna, att förfining i njutning
medic v förfining i seder och lefnadssätt; men
deråt föijer icke, att Invånarne derigenom
bereda sin politiska undergång. Må man
icke framdraga till bevis, att Hannibals ar
-
Bes v. och Ekon. Utsk. Betänkanäen. 433
me; såg sin ära begrafveJt i Kapuas vällust.
Ty denna njutning korn för tidigt, och hade
det stora felet, att vara ett krigsbyte — ickfa
sjelfförvärfvad — icke törtjenad eller beredd
genom mödan. Glommen icke, att Scipio
med samma Romare, som gått långt framom
sina fiender i lifvets njutning, besegrade
Carthago. Menniskans lefnadsälder är nu
för tiden i lika förhållande som i Davids
tid, då den sträckte sig till 70, högst 80 är.
Om vi försvagas eller förvekligas af finare
njutningar, så dela våra grannar samma öde.
Och vi komma alltid genom vårt Nationella
lynne, att stå på samma punct, när vi mäta
oss med dem. Om några obetänksamma feiö*
säre förstöra sig, hvad har Staten att befatta
eig dermed; som heldre bör afse, att dårens
penningar spridas bland idoga och kloka medborgare.
”
”Sålunda granskadt, hvad som skulle föranleda
till ett förbud mot öfverflöd och Lux,
viilja vi öfverse, hvad som talar deremot.
1:0 Sedan en menniska vant sig vid ea
hop njutningar från barndomen, är det icke
så förenligt med dass natur att förbjuda
sig dem. Kafle, Socker, Tobak, vissa
spirituösa drycker, en finare drägt, ett coniin
o da re åkdon m. m. äro saker, sorn de flesta
ej hafva styrka att aflägga. Just detta
skall alltid vålla Förbudets jemna öfverträdande:
och Lagstiftaren har ingen ting värre
att frukta. Den store alismägtige Lagstiftaren
eftergifver sjelf för menskliga hjeruts
böjelser. Om ca aktningsvärd del af
454 Bcsv. och Ekon. Tjuk. Betänkandeit.
Medborgare, Embet'in’?n och Ståndspersoner
upprigtigt önska förbud derföre, att de nu
tvingas lefva lika med andra, enligt sitt Ständ,
oaktadt deras löner och tillgångar ej tillåta
det, så anser jag det i:ke för skäl. De skola
visserligen, dessa Medborgare, blifva mycket
mera aktningsvärda, om de med den
frihet, som alla förunnas, så allvarligt frukta
armodet, alt de förakta opinionen och lefva
som de kunna, man sage d rom, hvad
man vill. Men det är cn naturlig orättvisa,
och skulle verka en icke önskad tröghet att
tvinga alla att gå sagta, på det den balte
må följa med.
2:0 Om de till denna dag utfärdade ÖfverflödsFöiordningar
blifvit noggrant åtlydda.
— Jag begär en blick derpå: huru bade
våra inhemska Fabriker sett ut? Monne Svenska
Fabrikanten af sin egen industri kunnat
upphinna den höjd han nu innehai? Om utländska
Fabrikater hädanefter förbjudac, och
förbudet kan handhafva6, så skola våra Fabriker
nödvändigt stadna på sin punct, hvilket
är stridande mot menskliget ns cn ka , att
upphinna högsta fullkomlighet Jag lemnar
derhän, huruvida Fabriksrörelse i alla sina
grenar är nyttig för vårt Land, sorn naturen
danat för Åkerbruk, Skogsrörelse, Bergsbruk,
Sjöfart o^h Fiske. Det är dock min
önskan, att våra nu varande Fabriker måtte
snarare uppmuntras, än nedläggas. Men en
uppmuntran genom förbud af utländska Fabriksvaror
skulle falla allt för tungt på CouSumenten
och ovillkorligt hindra inhemska
Ecsv. och Ekon. TJtsk. Bctänkandcn. 435
fullkomligheten, som behöfver äggas genom
concurrens. Jag ville heldre, att en proportionerad
högre Tull erlägges för de fritt inkommande
utländska Fabriksvaror, sorn i vårt
Land kunna produceras, och denna Tu! I blefve
för sig sjelf en Fond till lika bestämda
premier för de inländska varor, som våra Fabriker
kunna exportera. Härigenom skall
Consumenten alltid få od vara, och våra Fabriker
böra kunna hålla pris med utländningen.
Och jag tror, att detta är enda och
rätta sättet, att förekomma behofvet och fördelen
af utländska Fabrikater. Vid granskning
och bedömande häraf, ber jag den sanningen
må tagas i betraktande, att en nation
icke alltid förlorar genom bruk af utländska
Fabriksvaror, ej heller alltid vinner på egen
tillverkning. Likså litet en enskild person
kan sjelf åstadkomma alla sina förnödenheter,
likså litet bör man äska det af en nation,
som lika med den förre, skall förlora vid 0-  rigtigt användande af naturliga anlag, eller
sysselsättning med saker, som ej öfverensstämma
med dess fallenhet och natur-tillgångar.
”
5:0 Det lär ej kunna bestridas, att öfverflöd
och Lux äfven har sin goda sida.
Girigheten tadlas allmänt, ty den känslan är
allmän, att man bör njuta det man förvärfvar,
på det andra äfven må njuta. Om alla
voro giriga, så behöfver ej öfverflöd förbjudas.
Men så skulle ock Fabrikanter, konstnärer,
många handtverkare, tusendtals arbetare
stå handfallna. Alla vackra konster
4*6 Eesv. och Ekon. TJtsk. Bctankanden.
skulle fly. Jag vädjar till s'elfva de klagande,
att de ej villja hafva sina medborgare
sådana. Är det ej vida bättre och lyckligare,
att här och der en rik offrar åt sin fåfänga,
sä att hans Rikedomar spridas, och
andra få del deraf? Om sådant förbjudes, tå
skall han hopa skatter på skatter, och slutligen
blifva lärlig för Staten, hvarpå i Fädernesland
t# Historia icke saknas bevis. Man
invänder, att här blott ifras snot utländskt
öfverflöd, och man förgäter, huru nära det
inhemska dermed står i samband. Man
glömmer, att det första som njutningen ä«kar
— är frihet. Af alla menskliga känslor
är smaken den, som man mindst fean
förklara eller tvinga. De rika och liberala,
som här i landet hindras att lefva efter sitt
sätt, skola söka främmande orter. De skola
allestädes ernottagas med öppna armar, och
dessa orter skola le år vårt land, som, lik
hunden i Fabeln, griper efter skuggan, så
titt lian mister stycket.”
Af dessa reflexioner, som förtjente kan
hända en fullkomligare utveckling af en skickligare
band, har jag kommit i den ställning,
att, med den varmaste Fäderneslands känsla,
snarare glädjas öfver tillståndet i vårt land,
än något befara för dess undergång från densia
sidan. Jemte det jag tror, att all handel
styrer sig sjelf, och att utländska öfverQödsartieiar
skola uteblifva af sig sjelfva, så snart
de bär lika goda kunna tillverkas, så förmodar
jag, med erfarenheten på min sida, att
det är rådiigast upphäfva den gällande Ö£-
Besv. och Ekon. TJtsk. Betxtnkanden. 437
verflöds förordningen, för att bibehålla aktning
för lagen, och i öfrigt icke befatta sig med
något sådant förbud, som väl kan hafva en
skenbait nyttig afsigt, men är orättvist i sin
grund, oell blir skadligt genom möjligheten
af strafflös öfverträdelse, och genom följderna
i fall det lydes. Låtom oss icke så älska
Silfver, att vi förakta ädla njutningar. Slösaren
är beklagansvärd, men girigbuken ät
föraktlig, och en dålig medborgare.
Huruvida en rätt beräknad Öfverflödslevillninn,
som jag tillstyrker, må åläggas
Consumenten, o h öfverflöd af njutning genom
goda Tolide Författningar, hvaraf vi redan
hafva en och annan, må hämmas eller
förekoramas, lärer icke höra till detta Högloft.
Utskotts åtgärd.”
Herr Prosten Hagberg anförde :
Att han, för sin del, o h utan att i öfrigt
ogilla betänkandet, hvilket Herr Prosten
ansåg ganska grundeligt författadt, trodde den
serskilda framställningen om partiella CafFéförbudet,
antingen ickeharva bort nämnas, eller
ock frågan derom behandlas med större stränghet,
än nu skett, hvarmed ock Herr Prosten
jpriman instämde, under båda dessa Herrar
Ledamöters yttrade öfvertygelse, att, då det
öfrigas jeglementariska föreskrifter öfverlemnadesåtKonungsns
välbehag,borde, underiakttagan.
de
ven denna sakens reglerande Dess höga godtfinnande
i underdånighet underställas.
Herr Prosten Kolmodin yttrade:
■'Ehuru jag för min del anser det nu upplasta
Betänkandet såsom ganska väl förlåt
-
438 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkan Jen.
tadt i anseende till de der anfcrda grunder,
fruktar jag likväl, att det torde blifva anSedt
såsom ofullständigt i sjelfva detaillen,
emedan i detta Betänkande ingen ting blifvit
yttradt om förbud eller inskränkning i bruket
af de utländska öfve; flödsvaror, hvilka uti
flera i detta ämne inkomma Memorialer i
synnerhet blifvit uppgifna, såsom för handelsvågen
betungande, och så val för det allmänna
som för enskilda personers bästa högst skadliga,
då det likväl, efter mitt begrepp, tillhör hvart
och ett Utskott, att upptaga och utlåta sig öfver,
hvad de till detsamma remitterade Memorialer
innehålla. Och då Kongl. Maj:t redan
för mer än ett år sedan genom serskildt vidtagna
anstalter sökt inhemta så väl Nationens,
som vederbörande Embetsmäns, och Dess
Commerce - Collegii tankar i detta ämne;
tror jag för min del, att Riksens Höglofl.
Ständer af det Utskott, till hvars handläggning
detta mål blifvit öfverlemnadt, torda
förvänta en utförlig, eller noga bestämd uppgift
på de öfverflöde-articlar, som till bruk
och nyttjande icke böra tillåtas. Att dessa
samma slags varor äfven till införsel i Piiket
böra förbjudas, är ganska naturligt; men dä
grunden till detta sednare förbud ligger i det
förra, så synes mig, att i ett förslag till en
öfverflöds-förordning alla till bruk och nyttjande
otillåtliga varor böra uppräknas och
noga bestämmas. Detta synes ätmindstone,
efter mitt begrepp, vara den naturliga ordningen
vid detta målets behandling.
Men, då af Höglofl. Utskottet deh
Best), och Ekon. Utks. Betänkanden. 439
grundsats synes blilvit antagen, att, utan
någon detaillerad beredning, hos Kongl.
Ma :t Riksens Höglofl. Stander i underdånighet
skulle anhålla om utfärdandet af en
Öfverflödsförordning, sådan som Ilan i sin
vishet finner nyttig, anser jag åter för min
del icke vara lämpeligt, att, då i detaille ingen
an^an slags inskränkning i Betänkandet
blifvit omnämnd, föreslå, att nyttjandet
al kaffe endast i offentliga .samqväm skall
förbjudas. En sådan slags inskränkning syrus
mig utomdess vara en verklig småsak;
ty oiti vit dnd t af kaffe för öfrigt blir
tillåt't, sä vinnes genom denna inskränkning
akt f: r litet, emedan förbrukningen af denna
vara vid dessa högtidliga samqväm är
allt för obetydlig emot hvad som under det
dagliga ryttjandet i den e~skilda lefnaden
åtgår. Besynnerligt torde d l äfven förefalla,
att, då vid högtidliga måltider så mycket
annat olver flöd af dyrbara viner och
kostsamma, af utlands a varor tillredda rätter
nyttjas, det icke skulle vara värden tillåtet,
alt efter måltiden undfägna Sina gäster med
en kopp kaffe, som de likväl, om de varit
hemma i sina hus, haft rättighet att nyttja.
Min tanka är derföre ingalunda den, att
bruket af kaffe skall blifva tillåtet, utan får
jag åberopa mig hvad jag under första öfverläggningen
vid detta mål yttrat, nämligen att,
om det åsyftade ändamålet med en öfverflödsförordning
skall kunna vinnas, anser jag
för min del de af Kongl. CommerceCollegitim
uppgifna förslag i det närmaste kunna följas.
f4o och Ekon. UtsJc. Betänkanäe.n
Herr Prosten Säve inlemnade följande
skriftliga Anförande:
Forskande mig hufvudsakligen med Hedervärda
BondeStåndets Fuiimägtige i dera*
önskan af ett allvarsamt och ändamålsenligt
motverkande af det inritade öfverflödet, far
jag vördnadsfullt åberopa mina förut i detta
ämne yttrade tänkesätt och grunder.
Sedan under våra öfverläggningar luxen
i allmänhet blifvit försvarad och på det fördelaktigaste
föreställd, kan det icke af Höglofl.
Utskotet linnas otjenligt eller oangenämt,
att detta grannlaga ämne äfven på en motsatt
sida skärskådas och granskas. Jag kan icke
hvarken vara blind eller känslosös för oordrungarns
och skadan inom vårt iand af ett
öfverdrifvet yppighetsbegär, grundsdt lika
mycket i högfärden sorn i njutningsåtrån.
Jag misskänner ej källan til! detta onda, denna
urartade böjelse i menniskonaturen och
vår sinnlighet. Jag känner väl, att hvad
man kallar öfverflöd och förfinad lefnadsart,
är relativt och måste efter olika tid och
samhällsskick olika dömmas, att Luxen jemväl
kan synas medföra vissa fördelar. Men
hvarföre blott tala om dessa fördelar? •—
Hvarföre öfverdrifva dessa, ända till att nästan
berömma Luxen? Hvarföre till en motsats
af den rättelse och måtta, deri billigt
önskas, anföra vildars och Kamschadalers
seder? Hvarföre ur historien framrycka och
gäcka vördnadsvärda Lagstiftare, hvilkas
statsförfattniagar, just genom deras inrättningar
längst bibehållit sitt bestånd och sin ära?
Eesv. och Ekon, UtsK. Betänkanden. 444
Jag erkänner, att begär till beqvämlighet
och välmåga är lofligt och nyttigt. Men
hvarföre förvillande söka rättfärdiga sjelfva
öfverflöd et och yppigheten, som, i kraft af
ordet, uttrycker det utsviifvande och omått»
liga? Om öfverflödsbegär och fåfänga äfven
visa sig i sällskap med vissa förmoner och
välgörande omständigheter, så är det i min
tanka ej yppigheten och det öfverspända begäret,
utan den ännu tillika bland folket öfverblifva
dygden som alstrar det goda. Det
säges och anmärkes med sanning, att Gud sjelf
härligt inrättat och begåfvat vår jord äfven
för beqvämligheter och njutningar} men det
beter ock, att han ur sällheteus hemvist fördref
de obetänkta och lystna njutarena.
Mennis; an har fått och förvarar alltid sällhetsbegäret
såsom driffjäder och uppmuntran
till verksamhet och full bomning; men
hon fick ock förnuftet till dess ledare och
väktare — för att heida och begränsa det.
Hon öfverträdde denna gräns, och hon känner
helgden af en högre Lagstiftning
i de straffande följderna. Inför moralitetens
domstol, inför den heliga lära, som förkunnar
dygd och pligter som inenniskans mål
och rätta sällhatsgrund, som sätter dygdens
vasen och kraft i sträfvandet mot begären,
i uppoffringens förmåga, inför Erfarenhetens
högljudda intyg, som viga, att i samma nion
man intages af njutnings- och praktlystnad,
destomer obekymrad och svag blir man för
dygd, arbetsamhet, Patriotism — desto lättare
all slags Corruption underkastad, och
442 Besil. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
dessmindre förmögen af inre och yttre val,
inför dessa stränga domare oell vittnen, säger
jag, huru beslå de, sorn så högligen försvara
oell prisa njutnings- och yppi.! et<begäret
och dess förmoner för sam", allei? Men
sedan, genom tidens o'h saoiman*efnadens
fortgång, genom civilisationens, fr i lisinge >s
och yppigheter.s ohämmade verkningar, slägte
t försvagats och framryckt allt längre i
flärd, var det tid att denna äfv n fia d författarena
skulle li na h-f talare. Man har
sökt föreställa: att yppig eten, sadan
den hos oss nu films, eller vidare
fortgår, mera gagnar än skadar, både i moraliskt
och ekonomiskt afs ende: att den,
införlifvad i menni, konaturen, blott bidrager
till vår bildning o h utvecklingen af vår
industri : att den, i hvarje tid och äfven i medeltiden,
högre än nu funnits: att v:, tid efter
tid, fåfängt anklagat' den, ut der det vi
allt fort äro lika välmående och rika, äro,
genom våra seder och bekvämligheter, mera
lyckliga än någonsin.
En utmärkt författare har anmärkt: ”att
de fordna Lagstiftarena talade förnämligast
om seder; de nyare merendels om handel,
financer, lux och konster”. .Likväl, oaktadt
Calculerne, de sköna målnLgarne O"h P raserna,
qvarstå de gamla enfalidiga sanningarne,
samt erfarenhetens eftertänkeliga lärdomar
om enskildas och sanihM! n« omärkliga,
men säkra fortgång från yppighet till edeförderf
och derifrån till upplösning. Om
hvarje tid känt inträngande cfverflodaLegär,
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänhanden, 443
hafva ock de visare i hvarje tid sökt hejda
det, och om sjelfva medeltiden haft en otyglad
lux, visar just exemplet, att luxen är ej
ett' nödvändigt vilkor för sinnesodling oell
förädlade seder. Om exempel af historien skola
citeras, ma några lika så mägtiga sorn andra
anföras. Det mägtiga, verldens skatter uppslukande
Rom, länge tvinande, föll, oaktadt
sitt, säkert ända till slutet förvarade silfver
och guld, sin prakt och sin fåfänga inbildning
om välstånd, emedan det förlorat en enda sak
— sina dygder, förtärda i yppighetens och
veklighet ns sköte. En annan nation, närmare
vår tid, reste sig med jättestyrka, tjusade
och förvånade verlden med bragder, och
mången gladde sig redan åt det nya exemplet
af ett förvekligadt folks hastiga omskapning
och stigning; men det var ett bländverk.
Detta folk äter lika hastigt och ömkligt föll;
ty det hade hunnit blifva mer än andra yppigt,
utsväfvande, lättsinnigt och sedelöst. Funnos ej,
och torde ej en längre tid bibehålla sig odling
och seder i det allt hittills för sin tarflighet
utmärkta Schweitz, och bland Nordens inbyggare?
Verkeligen, dessa offentliga försvar
och recommendationer af en tilltagande yppighet
äro något fremmande för Svenskars eiron,
äro helt olika vår visa och goda Öfverhets
oförställda och oförgätliga grundsatsatser
och tilltal till Svenska Folket i
ÖfverflödsFörordningen af år 1794. och den
Kongl, anmaningen i samma ämne af år 1817,
der det inträngande öfverflöds* och yppighetsbegäret
anses förstörande den fordna manlig
-
444 Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkanclen.
heten och arbetsdriften, utsugande och förtärande
nationalvälmågan, jemte de mest
kraftiga och faderliga uppmuntringar till motsatta
tänkesätt. Och huru t.an man väl för
sig sjelf eller någon annan dölja den tillvexande
njutnings- och praktlystnadens alltför
synbara verkningar inom ett af naturen fattigt
land, der man af fruktan för mr sta ökning i
nödvändiga Statspålagor, hafvar för hvarje
Riksdag, der man för våra ödemarker odling,
för undervisningsverkets rigtiga organisering
ej har hehöfliga understöds medel, men utbetalar
millioner för fremmauö yppighetsarticlar,
der penningvingleri och rörelse förlägenhet,
concurser och utsökningsmål, pappersmynt,
brist och misstro i handelsaffairer öfverflöda
—- och år efter år fruktansvärd öhas,
der genom det öfverflödiga Iefnadssättet
ingåendet i lagliga äktenskap allt mer och
mer försvåras, hvaraf följderne på sederna äro
tydliga? Staten är ett hushåll i stort,
Den som blott vill tillåta sitt husfolk obegränsad
frihet och njutning, skall snart se
följderna. Den, sorn i tid varnar och hämmar
oseder och öfverdrift genom ordning; ns
band, plägar icke vara den, som ser sitt hus
i obestånd. -— Det är likväl icke dessa vppigIvetens
yttre bedröfliga verkningar, sorn mest
böra bekymra. Det är spridandet af dessa
läror, som skydda, bemantla och upphöja yppighetsförförelsen
och sorn, om de skulle synas
utgå från de äldsta, visare och vördnadsvärdare
i nationen, kunde göra en obotlig skada.
Besv. och Ekon. Utsk. Tiet änkan elen. 445
Men ändtligen, med antagande af dessa
allmänna grunder, hvad ar d t man egentligen
vill? Jo, icke samhällets orimliga återförands
några århundraden tillbaka till form ida bruk
oh Seder, utan erkännande oell återlifvande
af den oumgängeliga lefnads* och hushållsmaximen,
att ej villja njuta och ly a mera,
än hvartill förmåga och loflig .örvärfningsomtanka
medgifva, måtta i lefnadssätt, vissa
gränsor och förbud mot utländska yppighetsarticlars
införande, j rate ett sammanhang af
alla härtill h rande föreskrifter och anstalter.
Det är uppfostran, det är de högres
upplysning och efterdömen, det är Dagarna,
och, genom allt detta, det allmänna tän eSättet,
som skall härtill sammanverka. Så
snart ettdera häraf brister eller förslappas,
så rubbas kedjan af det hela. Om Lagstiftningen
för ett folk, i synnerhet i denna del, är
en svår konst, så måtte derföre icke bemödandet
derom uteslutas och öfvergifva^. Dat
måtte icke vara omöjligt, emedan vår vördade
och älskade Öfverhet så ofta och allvarligt
uppmanat oss härtill, då den sjelf gifvit
oss denna Konungsliga och upplyftande
försäkran: "allt båclar, att vårt lugn och vår
lycka bero af oss sjelfva": Och då just nu
alla Rikets Landsorter, efter redan gjorda
yttranden, begära och vänta nya o h kraftiga
åtgärdar till den inre rörelse förlägenhetens
och öfverflödets hämmande.
De stadgas och förökas dessa förhoppningar
för mig än mer i denna stund, då
Bihang till RihSt. Prat. 1817-18*81 8-'^« Sami. N:r £7 58
44<5 Best), och Ekon. Utek. Betänkanden.
jag förnimmer af Rikets Ständer, från hvilka
den kraftfulla National-villjan först måste
yttras och utgå, ett så lofvärdt Beslut fattas
och snart skola gå i verkställighet; då jag
med lika aktning och glädje nyss afhört detta
Höglofl. Utskotts grundligt författade Betänkande
och förslag till den blifvande Öfverflödsförordningen,
med underdånigt öfverlemnande
af det närmare Reglementet till
Kongl. Ma;:t. Jag har för min ringa del
deri igenkänt de enkla Och san^a grund atserna
och villkoren för en sparsammare hushållning,
utan afvikande til! ytterligheter på
ena eller andra sidan, med lika betänksamt
afseende på det mest önskliga o h på det
verkställbara, en oumgänglig eftergifvenhet
för tidens kraf och stadgade bruk, samt ett
allvarligt motstånd mot de svåraste och
skadligaste missbruken i allmänhet. Detta
Förslag är i min tanka, icke tillfälligt och
inskiänkt, i jemförelse med förriga ypplghetsfurbud,
då man betraktar sjelfva dess framställda
grunder samt alla de öfverflöds articlar,
hvilka densamma, såsom i Tulltaxan förbjudna,
omfattat och utmärkt.
Må mig imellertid tillåtas härvid göra
några f*å anmärkningar. Då Höglofl. Utskottet,
af flera skäl, tillstyrkt öfverlemnande! af
sjelfva Författningens utarbetande och redigprande
åt Regeringens omsorg, har jag dock
trott, att man kanske bort icke så blott stadna
vid sj Ifva allmänna grunderna, utan kunnat
åtmindstone uppgifva några serskildta
betydligare öfverflödsämnen, vissa underdå
-
Eesv. och Ekon. Utsk. TSetänkanden. 447
niga anvisningar eller önskningar. Det ha*
de varit kanhända för Kongl. Maj.t behagligare,
att se anledningen till åtskil'iga mera
grannlaga förbud gifven af Folkets Representanter,
i stället att ka‘ta alltsammans på Piegeringt
nj så mycket mera, då man sett att
Konungen, genom anbefallande af ProvinsComiréer
i detta ärende, sednast just velat i
Nåder inhemta sitt Folks tänkesätt härutinnan.
Af ÖFverflödcämnen förekommer och
omtalas i Förslaget endast kaffet. Denna
artiele står här nu alldeles enstaka, och dess
anförande har synts mig göra ett afbrott mot
den åt hela Betänkandet i öfrigt gifna charakt.
ren. En annan fråga torde blifva om rådligheten
och nyttan af det föreslagna kaffeförbudet,
liksom till hälften. Ett abso ut
kaffeförbud, beslutadt och antaget af alla klasser,
af en hvar, skulle chatakterisera och bevisa
NationrnS ä nu verk amma uppoffringsförmåga
i de ömtåligaste ätnn n, samt betydligt
lätta vår handelsvåg. För mig synes
im llertid kaff.ts bruk, genom tid och vana,
redan blifvit en oumbärlighet, nästan li aSom
bränvintt, ehuru för en annan u<l a£
allmänheten. Nyttjandet af de"na utländ ka
vara, likasom af sockret, hammas troligen ej
utan genom uppfinnandet af ett motsvaiiqt
eqvivalent, och r,u mera tilläfventyrs )ii:a-å
godt, att söka motvr-ika missbruket, icke genom
tvångsmedel utan g norn efterdöme»!
och utvägar, tom kunde verka på tänkesätten.
I stället att strida mot en r>dan stadgad
smak, redan nästan allmänna vanor eller
448 "Besil, och Ekon. "Utsk. Betankanden.
behof, skulle jag i synnerhet önska noggrannhet
och stränghet i förbud mot hvarje ny
och börjande yppighetsosed, samt mot det
öfverflöd, som, utan att tillfredsställa förtäringsbehofvet
eller nöjet, blott tillhör fåfängan
och ett tomt praktbegär. Jag ville ock,
i förening härmed, nämna och tillstyrka d< n
möjligaste inskränkning i den för Riket kostsamma
blåa färgen, serdeles för militairen
och den arbetande klassen: och jag skulle
icke förmoda den manliga Nationen, eller
någon medborgareklass nog lättsinnig, att
för allmänt gagn icke kunna umbära en serskildt
färgad yta.
Dessa mina tan! ar, föranledda genom behandlingen
af detta vigtiga ämne, har jag äran
vördnadsfullt framställa, för att af Höglofl.
Utskottet med öfverseende dömas, och för att
det öfriga härutinnan anförda i Protocollet
bifogas.”
Efter uppläsningen af Herr Prosten Säves
anförande, yttrade sig Herr Prosten Rabe:
att han, med det i går upplästa anförandet,
alldeles icke uppti-ädt såsom försvarare af
yppigh t och öfverflöd. Han har blott genom
historiska facta och erfarenheten i vårt
eget land velat visa, att Luxen alltid följer
upplysningen, hvilket ock af ingen dödlig
magt bör kunna hindras. — Blott med afseende
på upplysningen, anser han Luxen innebära
något fägnande. Hvad angår det till
exempel framdragna tarfliga Sweitz, så tror
lian en nödvändig skillnad böra göras emellan
Sweitz i sina Bergstrakter och dalar, samt
Besv. ock Ekon. Utsk. Betankanäen. 449
Sweitz i sina större Statler, af hvilka han tror
Geneve, Bern, Basel täfla med de yppigaste
Europas Städer. Om för öfrigt tarflighet anses
gifva styrka mot fremmande makters invasion,
så begäres ett annat Ideal— ty Sweitz
blef af Fransmännen förr inkräktadt än Bayern.
Riksdagsfullmägtigen från Bohus Län
Carl Fredric Berg uppläste föl lande diktamen:
Emot Höglo(1 Utskottets förleden gårdag
upplasta, och af Pluraliteten antagna Betänkande,
angående öfverflödets hämmande,
gjorde jag då åtskilliga anmärkningar, hvilka
jag nu får närmare utve:kla.
Utskottet har, såsom hufvudvillkor för
en god Lagstiftning, antagit, att den största
möjliga Conseqvence dervid bör iakttagas, och
i stöd deraf fattat den grundprincip, att den
vara, som är till införsel förbuden, bör ock
till förbrukning förbjudas. Jag gillar fullkomligt
detta villkor, och har med ledsnad märkt,
att Utskottet så hastigt i ett annat fall glömt
denna Conseqvence, dä fråga är om den olyckliga
kaffedrickningen, som endast förmenas
större eller mindre samqväm.
Mig förefaller det likgilltigt, antingen
kaffeförbudet har afseende på en viss tid af
dagen, eller på ett visst antal församlade
menniskor. Ändamålet skall genom en sådan
inskränkning aldrig vinnas. Här kunna, efter
min tanka, inga andra medel verka, än
ovillkorligt förbud emot införsel och förbrukning
af nämnde vara. Den qvantitet deraf,
i Riket nu finnes, bör då af de handlande
450 Besv, och Ekon. TJt^h. Betänkandcn,
uppgifvas och blir troligen snart consnmerad,
om ej den kan exporteras. Öfver Förbudets
helgd må sedan väl handhafda Författningar
verka, hvarvid jag äfven vägar
räkna på Nationens öfvertygelse om nyttan af
detta förbud.
Det inkast, sorn göres: att Kronan derigenom
förlorar en af 'ina betydliga te inkomster:
Tullen å kaffé, be varar ag med vigtm
a( de tniiboner som nu ärligen utgå fjr
denna vara, o b hädan ft r stadna inom landet;
oc’i Nationens vinst var väl aldrig Kronans
förlust. En ersäftni g har Stat Cassan
ltittills kunnat hafva uti öfv rskottet på hufvud
Arti larne, o'h utvägar hafva utom dess
alltid måst finnas, då be1 ufven fordrat dem.
Det är dess värre allt får sannt, att, i
jnin hemort, och, iag vill tro, i 11 ra andra
provincer, den törderfliga kafledrvcken spridt
sig, ej mindre ti1! dj for ämares och förin
gnares kretsar, än til1 de Ingres och fattiga
o ■ s. Knappt nå Ton Torparehustru vill vara
utan dmna njutning, och mangen husbonde
mäste gifva sitt tjenstefolk kaffé eller se
dess missnö e. Med ett ord; vanan att förtära
danna dry~k är :å inrotad, att endast
tvångsmedel kunna återföra vanan att umbära
den.
Jag hade för öfrigt önskat mera Resultat
i Utskottets betänkande, hvars sakrikhet
jag ej förbiser, oaktadt jag ej finner dess
grannlåt behöflig. Den förra, förenad med
Jtraft o"h allvar i framställningen, fordras
Strängt hos Tolkarne af Nationens röst, då
Besv. och Ekon. Utsk. Betänka/iden, 45*
de samlats för att inför Thronen frambära
sina bekymmer.
Dessa grundade bekymmer, hörda från
alla orter och alla Folkklasser, hafva länge
vittnat, att en öfverflödsförordning allt mer
och mer påkallas af behofvet, och, då Höglofl.
Utskottet hänskjutit allt till Kongl. MajrtS
Nådiga afgörande, måste jag, under kännedom
af Kongl. MajrtS rätt, att i Ekonomiska
ämnen handla efter nådigt behag, fråga : om
det icke är en skyldighet för Folkets Representanter,
att gå R g ringens omsorger till
mötes mad upplysningar, råd och förs.lager,
om hvad Folket eller den sjuka saken kan
kräfva? Är det icke dessa Representanters rättighet,
att yttra sin öfvertygelse? Och om vår
älskade Konung, efter för mycket sparsamma
åtgärder, stundom kan bli villrådig, ej mindre
örn bristerna, än medlen att dem afhjelpa,
böra då de misstag, som häraf kunna
föranledas, icke skrifvas på vår räkning?”
Med detta yttrande förenade sig Olof Håkansson
från Elfsborgs, Olof Månsson från
Blekinge, Jöran Jensson från Christanstads
och Jon Jönsson samt Nils Månsson från
Malmöhus län; den sistnämnde med tillägg,
att han så mycket heldre förenade sig med
hvad Riksdagsmannen Berg anfört, som, efter
uppgifter år 3815, införseln af kaffé skall
svara emot hela vår Jernexport, oheräknadt
hvad af det förra genom lurendrägeri hitföres,
och Kongl. Commerce Collegium, hvilket
bäst bör känna våra handelsförhållanden,
föreslagit ett förbud emot denna vara
45* Bsv. oeh Ekon. Utsk. Bet link anden.
öch framställt detsamma till vår Nådiga Kon*
ungs pröfning. Ut supra.
N:r 80.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiTJtshotts Betänkande, i anledning
af väckta motioner, om afskaf*
fande af Guld och Silfver, så väl å ririlitaira
sorn Civila Uniformer, m. m.
Hö-Iofl. Ridd ersfeapet och Adeln har till
U skott t? åtgärd remitterat följande Me"
xnorialer rörande detta ämne, nämligen :
1:0 M ^rnorinl af Herr G. A. Liljehorn,
deruti, med anledning, ej mindre af Kongl,
MV'ts Nådiga Proposition af d n <2gde
fi tlidne November, r 'rande tn IjÖneförbät*
tring för Militaire Staterna, än ett af Herr
Friherre Björnstjerna i d tta ämne uprdäst
M morial, an fores, att den Officer eller Tjensteman,
sorn frikännes ifrån en utgift, är mera
i behåll med hvad han har, utan Lönetillökning,
än med en sådan, som litet eller
intet svarar emot dien summa, hvilken måste
användas till öfverflödiga utgifter. Härifrån
leder Herr Liljehorn uppmärksamheten på
He rrar Officerares och en del af Trouppernas
ornering med Guld och Silfver, och finner beklagligen,
att under dessa tryckande penninge
tider Herrar Officerares uniformer betungas
med Guld och Silfver, som, i högsta måt
-
Eesv. och Ekon. JJtsk. Betänkanclen. 455
to clyrt i anseende till arbetet, blir dr t ännu mer,
enär den metall, hvaraf det förfärdigas, visst
icke uti dertill behöflig qvantitet är en Natiopalprodurt.
På dessa skäl, och då des utom Guldoch
Silfverprydnaderne å uniformerna kunna
anses sorn det st"rsta c f ve i flod, och sådant a£
vår visa Regering payikas till i dragning,
hemställes, att Riesens H glofl. Ständer, genom
en Deputation hos Kongl- Majit i underdånighet
anhöllo, att, om ej förr, åtminstone
enär Officerares med Heres uniformer
kunna anses utnötta, de då måtte erhålla uniform
r, mera enlige med deras och landets
tillgångar, således utan allt guld och silfver;
och förmenar Herr Liljehorn, att, om desse
prydnader a k kaflås, d.n d rigenom tillskyndad'1
behåll ringen skall öfverstiga den löntillökning,
som dem skäligen skulle kunna tilläggas.
2:0 Anförande af Herr Piper, innehållande
anmärkningar vid det uti ofvan upptagna
Memorial gjorda yttrande, att Officerares
U Portner med öfv rflödijt Guld och Silfver
betungas, hvilket H ir Piper så mycket mera
be trider, sorn Kongl. Maj:t i de senare å«
ren i Nåder anbefallt en ganska betydlig förminskning
derutaf, så att, när nu mera Epauletter
och Guld på underkläderna blifvit
aflagde, bestå Guld- och Silfver-prydnaderne
för Ind Idta Regementer^a af en Cordon
på Hufvudbonnden och gradmarqueringen,
hvaremot af Trouppen sådane prydnader alldeles
icke nyttjas. Då för öfrigt, enligt uppgjord
Calcul, utgiften för dessa prydnader kan
454 Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden.
beräknas till omkring Fem Riksdaler om året,
förmodar Herr Piper, att den ej af någon bör
anses såsom tryckande, och anser orimligt att
en besparing deraf för OfFicerarne skulle kunna
medföra vida större behållning, än d n löntillökning.
som skäligen kunde dem tilläggas.
H < rr Piper förmenar slutligen, att bruket af
Guld- o h Silfver-prydnader inom Arméen
ej ä urartat sill öfverflöd, att Riksens Ständer
derå behöfva fä ta deras af så många
vida vigti g are ämnen påkallade, uppmärksamhet,
utan anser detta ämne kunna till
Kongl. Maj t. nådiga goJtli mande i linderdal.
;g et ( fverleraras, utan fara, att, om de
nu brukliga Guld- oci Silfver-prvdnader innom
Armé n komma att bibehå Mas, detta
skulle i fi aucielt afseende medföra några
skadliga följder för Staten.
5:0 Anförande af Herr Friherre Koskull,
Som i likhet med H rr Piper, uppgifver,
att vid Infanteriet en MössCordon och 2ne
galoner på kragen utgöra de enda Guldprydnaderna.
Då denna Cordon, som kostar
Fyratiotvå R:dr Banco, kan nyttjas minst Sex
år; och Galonerne på kragen, som kosta Två
Riksdaler Banco, kunna brukas Ett år, blifva
Oflicerarnes Lönevillkor, i händelse dessa
prydnader aflades, årligen förbättrade med
Nio Riksdaler Banco- hvarföre Friherre Koskull
smickrar sig med det hopp, att, sedan
af Friherre Björnstjerna blifvit bevist, det en
Löneförhöjning för SubalterneOiHcerare vid
indeldte armeen vöre af nöden, den, som i
Herr Liljehorns Ekonomiska plan uppgifves,
Beil'. och Ekon. Utsk. Betcinkanden. 455
ej mätte anses tillräcklig.
4-0 Ytterligare anförande af Herr Liljehorn,
deruti han anser öfverflödigt att vederlägga
Herr Pipers och Friherre Koskulls
yttranden, samt dessa Herrars o; iktiga beräkning,
och vädjar till föräldrars och deras vederlikars
‘anna kännedom 0111 den kostsamma
prydnaden, för deras söner eller myndlingar;
förnyande för öfrigt sin hemställan,
örn i k nödig inskränkning så val i det
örvtrklagade, som i mycket annat är högst
ange agen o h bör 1 unna förväntas.
5:0 Anförande af Herr von Heyne, dertill,
med anledning af hvad i detta ämne blifvit
anfördt, hemställes, om icke de Militaira
och Civila uniformerne äro, i jemförelse
xn:d enskilda och allmänna tillgångar, med
Rikets dåliga mvnt och påkallade löneförhöjningar,
alltför dyrl ara och ly ande. Memorialets
författare framställ r vidare till
hvarje fars bedömande och hvarje sons eftersinnande,
om icke den för omma föräldrar
sällaste tidepunkten, då deras son, efter fulländade
studier, inträder på ärans bana, skall
af dem motse3 med en blandad smärta, då
de måste taga den nu så betydliga summan
till sin sons beklädnad, antingen ifrån deras
nödtorftiga bergning, eller från öfriga barnsund
rhåll, eller, värst af allt, skuldsätta sig derföre.
Herr von Heyne anförer vidare, att
qvantiteten af guldet på de civila uniformerna
väl kan anses obetydlig, och att Svenska
händer tillverka broderietj men han anser
dessa kunna nyttigare sysselsättas.
455 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandån,
Då dessa prydnader, som förr voro distinctionstecken
för Statens Embetsman, utsträckt
sig till de lägre T enstem. nnen, till Capellet
och Theatern, kunna de, enligt Herr von Heynes
tanka, ej medföra en sådan distinction,
som torde vara nödvändig för opinionen,
och såsom en rättvis belöning bera tillerkännas
utmärktare förtjenster; på hvilka
med flere grunder Herr von Heyne äfven
yrkar Guldbroderiernas inskränkning på de Civila
uniformerna.
6 0 Yttrande af Herr Friherre Björnstjerna,
deruti H rr Friherren med ifver Herr
Liljehorns tanka, att uniformer b ra vara
simpla, e kla och så lit t kost,-amma som
möjli t, på det illa lönte SubalternOfK-eraie
må kunna bestrida d.ssa utgift m Men, då
Kongl. Maj:t i Nåder bifallit afläggandet af
allt guld och silfver på uniforrmpantaloner
samt Guld-epauietter för alla officerare i armé n,
med undantag af Ge' eralitetet och Öfverstarne,
hvarigenom Arméen således föregått Ridder»
skåpet och Adeln med ettvackertefterdöme,och
enärnu mera endast ett par små guldknapphål
på kragen, hvilka distinguera graden, o:h en
guldcordon återstå, hvilka prydnader tillsammans
ei tillskynda större kostnad, än omkring
Tre Riksdaler Banco om året, så förmodar
Herr Baron, att genom deras indragning
hvarken lönförhöjningen blefve betydlig
eller att Rikets Financer genom sådana
småsaker kunna på något sätt förbättras.
Dessutom har, ifrån Högvördiga Prest»
Ståndet, blifvit remitteradt;
Besv. ech Ekon. Utsk. Betankanclen.
457
7:0 Ett Memorial af Herr Prosten C. G.
Almquist, deruti fört slas, att Riksens Högh
Stander förenade sig uti en gemensam underdånig
an ällan hos Kongl. Maj:t om utfärdandet
af en öfverflödsförordning, hvarvid
den hufvud princip kunde läggas till grund,
att allt, som är till införsel förbudet, borde till
bruk och nyttjande förljudas och för hvilket stadgande
1794 års förordning emot yppighet
och öfverflöd med de tillägg och modificationr,
sorn innehållas i Riksens Ständers Serskildta
Utskotts för år 1815 afgifna Betänkande,
anses kunna tjena till ledning. I sammanhang
härmed hemställer Herr Prosten
för öfrigt, att soldaten vid indeldta Arméen
på Landet måtte få grå, i stället för blå uniform,
samt att, sedan samtelige corpser och
stater nu mera erhållit stadgad uniform, en
Sådan äfven må fastställas för det Hedervärda
BondeStåndet, så att den gamla ärbara grå
drägten måtte allmänneligen antagas af Sveriges
respectabla Allmoge liksom den af ålder
utgjort och ännu på de flesta ställen utgör
deras vanliga klädedrägt.
Sedan Utskottet förut meddelat sina tankar
rörande medlen till Yppighetens och Öfverflödets
hämmande, har Utskottet funnit de
yrkanden, som i ofvanupptagna Memorialer
innefattas, och hvilka nu tillhöra Utskottets
handläggning, hufvudsakligen kunna hänföras
till följande puncter:
1:0 Att Guld och Silfver,så väl åmilitaira
Sorn civila uniformer, må försvinna
2:0 Att indeldta Arméen på landet må
458 Best), och Éhon. Utsk. Betänkanden.
fä grå i stället för blå uniform, på det den dyra
blå färgen så mycket som möjli , t kunde sparas»
3:0 Att för Hedervärda BondcSiåndet en
grå uniform måtte fartstä!las.
Hvad angår den i företa ptrnrten upptagna
hemställan, att guld och si fver å Militaira
uniformer måtte bo; Haga , så får Utskottet
härvid erinra, att gu!d- o h siifverprydnaderneå
delndeldta Tn a 1 ter i Landtregementernas
uniformer under Sednare åren blifvit i
betydlig man förmindskade* Och då Kongl.
Majit, genom denna för min dskning, tvdeligen
visat det afseende Kongl. Mapt i Kader
täckts fästa å Riksens Ständers bärön förut
yttrade underdåniga önsvningar: så ansrr Utskottet,
att en ytterligare u derdånig hemställan
i denna del ej torde linnas vara af nöden,
heldst Kongl. Majit, i allt fall, lärer, i
afseende på den indeldta armeens beklädnad,
i Nåder vidtaga sådane anstalter, som blifva
i mindsta möjliga nion b tungande; Och har
Utskottet, med anledning af väckt fråga om
mindsta möjliga förändring af redan antagna
uniformer, förut meddelat sina vördsamma
tankar rörande denna omständigket.
Hvad åter de civila Uniformerna beträffar,
så hyser Utskottet den öfvertygelse, att
de Guldbroderier, hvarmed en stor del af
de sa är smyckad, i allmänhet medföra ett
ofördelaktigt inflytande. Det är ej egenteligen
den kostnad, som dessa broderier tills
.ynda, hvilken bestämt Utskottets öfvertygelse,
ehuru den^a kostnad, hvad vissa Uniformer
angår, ej bör anses obetydlig; men
det är allmänna rösten, som allvarligt yr
-
Sesv. och Ekon. Ut sk. Bela nh anden.
kar utrotandet af en öfverdrifven yppighetsanda,
och införandet af tarfliga seder; det är
nödvändigheten att ej genom den ena åtgärden
motarbeta den nytta, Sorn män genom
en annan velat bereda: det är dessa vigtiga
skäl, på hvilka Utskottets ofvan yttrade tani
k-a s,§ grundar. En prydnad, som, utan att
medföra nytta, eller vara härledd ifrån be|
hof att representera, blifvit antagen endast
för att lysa, kan lätteligen misstänkas leda
sitt ursprung ifrån böjelse för yppighet, och
\ att befordra dess utspridande. Den lägre och
illa lönte tjänstemännen kunde möjligen under
sin glänsande yta glömma sina små tilli
gångar, och bereda sitt ekonomiska obestånd,
| genom nöjet att föreställa hvad han verkeli
|
gen icke är. Äfven denna möjeliga missräk
ning
bör, enligt Utskottets tanka, förekommas,
och en anstalt upphäfvas, hvilken liksom
sanctionerar praktbegärets fordringar. Stat
ns förmon torde ej i ringa mon befordras*
derigenom, att hvar och en medlem iakttager
den plats i Samhället, som honom verkligen
tillhör, att han söker hedra denna,
och ej fiker att inom gränsorna af en högre
Samhällskrets, o h genom dess efterf Ijande
vinna näring för sin fåfänga. Utskottet
fö rmodar, att dessa anmärkningar äro så mvc.
ket mindre utur sitt ställe, som de stå i närmaste
sammanhang med de tankar, Utskottet,
rörande medlen till yppighetens och öfver*
flödets hämmarde, redan meddelat; ©cb, då
Utskottet härigenom tror sig hafva ådagalagt
det menliga inflytande, som ifrågavarande
bruk medför; anser Utskottet sig äga full an
-
Besv. och Ekon. Etsk Betänkandcn.
lodning tillstyrka, det Riesens Högled. Stander
hos Kongl. Maj-t framföra dtn undt t däniga
önskan, att Kongl. Majit i Nåder täcktes,
så mycket sorn möj'igt, inskränka til åtelsei,
att begagna sådana Civila Uniformer,
sorn ined Guld-och Silfver-brodcrier äro försedde.
Vidkommande den i 2-dra pon ten anförda
motion, att indeldte Regementtrna må
erhålla grå i stället för blå uniformer; så
får Utskottet väl medgifva, att den grå färgen
skulle tillskynda mindre kostnader, men,
då häremot göres ett billigt afseende derpå,
att den blå i längre tider varit Svenskarnes
Nationalfärg, och att denna kanske är nöddig
för det prydligare utseende, sorn både
är uppmuntrande för Soldaten, och alltid bör
vara oskiljaktigt ifrån en Militair-Corps, så
torde Utskottet af ;ådan orsak äga tillräck*
lig anledning, att ej tillstyrka bifall till den
härom gjorda motionen.
Hvad slnteligen belräfFar det i 5'dje
puncten anförda yrkande, att för Bonde-Ståndet
en grå uniform måtte fastställas; så, enär
någon fråga härom icke blifvit hos BondeStåndet
väckt, anser Utskottet sig ej skäligen kunna
meddela något tillstyrkande, eller framställa
förslag i ett ämne, Sora helt och håll t synes
böra bero på BondeStåndsts eget fria val
och godtycke. Dock varder detta allt ti1!
Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning vördgamt
öfverlemnadt. Stockholm dea 2:dra Aprill
181S.
ooeoeoooooooiceootsooaooäcoocoaaooooeofflo1»-^'
Serskildta Utskottets Betänkande med upp*
lysningar om de hittills vidtagna åtgärder
i frågan om indragning och sammanslående
af öfverfLödiga Embeten och Tjenst
er.
Ilos Riksens Högl. Ständer har Serskildta
Utskottet, som fatt sig uppdraget att utarbeta
allmänna grunder för indragning och.
sammanslående af cfverflödiga Embeten och
Tjänster samt en förbättrad.arbetsmetod, ansett
sig böra vördsamligen anmäla en omständighet,
som vid granskningen af da till Utskottet
inkomna handlingar, rörande detta ärendes
hittills vunna handläggning, väckt
Utskottets synnerliga uppmärksamhet, och
hvilken synts detsamma nog vigtig att böra,
på förhand och innan Utskottet hunnit afgifva
sitt slutliga Betänkande, komma till Riksens
Ständers kännedom, lill vinnand e af det
afseende Riksens Ständer kunna frua densamma
förtjena. Utskottet anhåller att, för mera
tydlighet skull, få aflemna f l ande korta
öfversigt af det sätt, hvarpå frågan cm Embetens
och Tjänsters lämpligare regl.ri g
blifvit behandlad, ifrån det den först vid 1809
och 1810 årens Riksdag väcktes, intill närvarande
stund.
Uti den Nådiga Propositionen till Riksens
Ständers Statsutskott, den 5 Juli 1809,
täcktes Kongl» Majit förklara Dess nådiga benägenhet
att sorgfälligt iakttaga alla utvägas
Bihang tillfiiksStiPrQt, j8»7-i§i3, 8:de Sami. N;r gg. 6a.
462 Serskildta Utskottets Betiinkandcn.
4
till indragningar i StatsVerkets utgifter, Som
vore förenliga med RiksStyrelsens tillbörliga
handhafvande, och tillika uppdraga åt Statsutskottet,
att uppgifva de besparingar, som
enligt dessa grunder kunna linnas nyttiga och
rättvisa; då Kongl. Maj:t tillika i Nåder yt‘
trade den förmodan, att vid en förbättrad
gång af de allmänna ärenderna, dessa skulle,
med lindring i Statens kostnad, kunna lika
noggrant som förut vårdas och behandlas af
färre, dock till en del bättre lönade Embetsoch
Tjenstemän, än de nu antagne. Men då
Utskottet, i anseende till de härvid erforderliga
många och grannlaga undersökningar
och pröfningar af Ärendernas och Verkens
beskaffenhet, ansåg sig omöjligen kunna
medhinna ett arbete af denna vigt och omfattning,
funno sig Riksens Ständer föranlåtne
att, uti skrifvelse af den 3 Januari 1810,
i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t
måtte i nåder utnämna en Comité af nitiska,
driftiga och kunniga män, hvilka finge sig
uppdraget att, med iakttagande af de grunder,
sorn i ofvan högstberörda Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition blifvit uppgifne, utarbeta
en fullständig plan i detta afseende. Tillika
beslöto Riksens Ständer att utfästa tvänne
b löningar, den ena af 500, och den andra
af 250 R:dr, för den som uppgåfve det tjenligaste
proiect till reglering af arbetet inom
Rikets HofRätter, Collegier och StyrelseVeik,
ochanhöllo, att dess a projecter matte få inlemnas
tili Committerade, för att af dem pröfvas och
granskas, samt, i sammanhang med Comitéens
Serskildta Utskottets Betänkandeft. 4^3
yttrande deröfver, vid nästa Riksdag komma
under Riksens Ständers skärskådande.
Vid föredragningen af denna Underdåniga
hemställan, den 15 Januari löio, förklarade
Kongl. Maj:t sig framdeles vilja vara i Nåder
betänkt på att utse och förordna de personer,
hvilka skulle komma att utgöra dea
underdånigst föreslagna Comiténj och bl ef,
på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, underrättelse
i Tidningarne införd om de af Riksens
Ständer utfästa Belöningar, med föreskrift,
att de täflande borde, inom 1811 års
slut, insända sina skrifter under adress till
Committerade för regleringen af det fullkomligaste
sätt till ärendernas behandling i Rikets
Collegier och Publika v rk. Den 10
derpåföl jande December erhöllo samtliga
Collegierne och HofRätt.rne befallning att
inkomma med underdåniga Betänkand-u om
de utvägar, som inom dessa verk kunde vidtagas
till det åsyftade ändamåLta vinnande,
S_dan, tid efter annan, dessa betänkandem
hunnit inkomma, behagade Kongl. Majit dem
4 October 1811 förordna ledamöter till dem
af Riksens Ständer Föreslagna comitéo, och
dertill i Nåder kalla Presidenterna i Dess
och Rikets Krigs-, Kammar-, Bergs- och CornmerceCollegier,
samt Förvaltningen af Sjöärendcrna
StatgContoiret och KammarRäiten,
jemte en ledamot från hvarje Collegium, den.
Presidenten egde att utse; och skulle denna
Comité sammanträda under ordförande af
StatsMinistern för Utrikes Ärenderna, samt
till Kongl. Majit i underdånighet insända
4*54 Serskildta. Utskottets Betänkande»,
det förslag i ämnet, som sluteligen kund©
af densamma utarbetas.
Till C o milén öfverlemnades de från
Collegierna o:h Yerken inkomna underdåniga
yttranden, äfvensom en, till följe af Kungörelsen
i tidningarne insänd prisskrift, hvilka
handlingar bl eivo af Committerade granskade,
hvarefter deras underdåniga Betänkande,
den 2 Maj 1812, afgafs samt den 12 påföljande
Juni i Nåder meddelades Rikets då
församlade Ständers Statsutskott.
De lili Comitén förde Protocoll, hvaraf
Serskildta Utskottet haft del, synas, äfvensom
sjelfva Betänkandet, ådagalägga, att de fleste
af Committerade hyst den öfvertygelse, att
någon hufvudsaklig förändring i allmänna
ärendernas behandlingssätt icke kunde tillstyrkas,
och att Coilegisrnas samt Embets.-  verkens bibehållande i deras dåvarande skick
vore i Grundlagen försäkradt. Det lär hafva
varit af sådan anledning, sorn Committerades
hela åtgärd stadnat i föreslående af ett
eller annat Contoirs eller Departements flyttning
från ett Collegii inspektion till ett annais,
samt någon obetydlig indragning vid
vissa Verks personal, hvarmed dock i hufvudsaken
föga eller intet kunde sägas vara vunnet.
Sedan Riksens Ständer vid 1812 års Riksdag
erhållit kännedom af detta förhållande,
funno de sig föranlåtne att, på sätt deras
underdåniga skrifvelse af den 24 Juli samma
år utvisar, till Kongl. Maj:t underdånigst
hemställa, att, då Committerade saknat både
tid och ledighet ifrån andra Embetspligter,
Serskildta Utskottets Betänkanden. 465
för att kunna ingå i den utförligare behandling
af sitt uppdrag, som ämnet fordrat, en
serskild Comité, till utarbetande af en firl 1 -  ständig plan för en enklare, sakrare och mindre
kostbarn förvaltning af Rikets allmänna
arend r, samt en rutgående dertill nödig
granskning och utgallring at utkomna mångahanda,
mer ocii mindre till tidehvarfvet
länipeliga ekonomiska författningar, och deribland
äfven bestämmandet af gränsen för de
juridiska och ekonomiska angelägenheterna,
måtte tillförordnas, bestående af några, om
de åtskilliga StyrelseVerken kunniga och i
allmänna hushållningen erfarna män, hvilka
skulle äga att, utan hinder af gällande lagar
och författningar, föreslå sådana ekonomiska
stadganden, samt den ordning för de allmänna
ärendernas handläggande i dessa delar,
som med Rikets närvarande skick och förhållanden
kunde instämma, hvarjemte Riksens
Ständer för verkställigheten häraf hade
beslutat, att till påföljande Lagtima Riksdag
för i fråga varande behof anordna 5000 Rd.
med underdånig anhållan, alt, i händelse
denna summa i ke skulle vara tillräcklig,
Kongl, Maj:t täcktes af öfverskotterna på in»
komst-titlarne förskjuta medel härtill.
Öfver denna underdåniga hemställan,
samt hvad Riksens Ständers Skrifvelse i öfrigt
innehöll, behagade Kongl- Maj:t i Nåder
höra StatsBeredningen, sorn, enligt hvad dess
till Serskildta Utskottet nu mera öfverlemna»
de underdåniga Utlåtande innehåller, fann,
genom det gjorda penninge-anslaget, utväg
Serskildta. Utskottets Betänkanden.
vara för Kongl. Maj-t beredd, att till den föreslagna
Comiten, lika ined hvad i afseende
på LagComitén ägt runa, kalla och belöna
skickliga män, äfven från Landsorterna; och
trodde StatsBeredningen någon annan instruction
icke böra till en början lemnäs Cornmitcerade,
än att, efter öfverläggning med
LagComitéen, så vidt ske kunde, föreslå gränsen
emellan de juridiska och ekonomiska
angelägenheterna, samt i öfrigt till Nådig
pröfning uppgifva Förslag till förändring i
Rikets Styrelseverk, och den plan, efter hvilken
Gommitterade ansåge ett ekonomiskt
Lagverk böra utarbetas, och de grundsatser,
som dervid borde följas, för att vinna det
dermed påsyftade stora och vigtiga ändamål.
Vid föredragningen häraf, förklarade Kongl.
Majrt, på sätt Dess Nådiga Bref till StatsB
red ringen af den 3 December 1812 inneha
b-r,Sig framdeles vilja vara betänkt på att
förord a den af Riksens Ständer föreslagna
Comiié och dertill utnäm ia Ledamöter, hvilket
likväl icke vunnit någon verkställighet
innan Riksdagen år 1815 inföll, då Riksens
Ständer åter förnyade sin underdåniga anhållan
om den ofta föreslagna Comiténs förordrand’,
i ändamål, som orden lyda uti Riksdagsbeslutet:
att utarbeta förslag till en allmän
ny reglering af Statens Embeten och
Tjenstår, Tjänsters indragande, Tjenstemännens
löningssätt och pensionerande samt befordringslagai
nes förbättring. Då Riksens
Ständer härmed trodde sig böra förena den
önskan, att Comiten icke måtte komma att
Serskildta Utskottets Betänkanden. 457
bestå af blott Embetsman, som Kongl. Maj:t
i Nåder förordnar, utan ock af Riksens Ständ
rs Ledamöter, deni de sjelfve dertill utse
bland sina Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContors-t,
en af hvart Stånd från hvardera
Verket; så blef afven Riksens Ständers
förordnande härom i RiksdagsBeslutet intaget,
med tillägg att Riksens Ständer, till
kostnadernas bestridande för arbetet, och lifgifvande
på trycket hvart halft år af det
förslag, denna Comité komme att utarbeta,
jemte dertill hörande handlingar, intill na
inträffande Riksdag, då Riksens Ständer skulle
sig deröfver yttia, anslagit 5000 Rd. årligen,
hvilka borde afsättas och Comitén oförryckte
tillhandahållas.
Hvad i anledning af dessa Riksens Ständers
hemställningar och beslut intill närvarande
stund blifvit åtgjerdt, består deruti,
att Kongl. Maj:t, den 24 Januari 1816, i Nå-,
der förord.aat Öfver-Directeuren Rönbeck
att företaga åtskilliga för nödiga ansedde
förberedande undersökningar, med honom i
dess Instruction gjordt föreläggande, att en
gång hvarje Qvartal uppvisa sitt arbete för
en granskande Comité, den Kongl. Majrt
förklarade sig framdeles vilja utnämna; och
har bemälde OfverDirecteur, den g Juni
1817 erhållit Nådigt tillstånd, att utse och
sig till biträde antaga en skicklig person, som
af de medel, Riksens Ständer i ofvanberörde
måtto anslagit, komme att åtnjuta ett årligt
arfvode af 250 Rd.
Då, enligt hvad tillförordnade Stats-Seereteraren
för Kongl. Kammar Expeditionen,
£46 Serskildta Utskottets Betänkandem
Herr Friherre Ehrenborgh, till Utskottet
skriftligen förklarat, desse äro alla de åtgärder,
som blifvit i ämnet vidtagne, men
Riks ns Ständers vid flera Riksdagar yttrade
och förnyade önskan om en allvarsam och
driftig behandling af denna aldraforst af
Kongl. Maj:t va kta och till Riksens Ständer
Nådigst öfverlemnade fråga, synbarligen
finnes d ri^enor* icke hafva skridit närmare
sin uppfyllelse, held?t den arbetsoidni>'g.
som uti der Nadina lystra tionen blifvit
Ofvei Directeuren Robeck föreskrifven,
tyckes, äfven nied den bä-ta vilja och arbet
förmåga, fordra en lä igd af år, lör att
medföra något användbart resultat, och bemäld
i ÖfverDirectenrs af Utskottet gerna
r"ttvicade moda icke ännu »unnat verka ens
den aflagsnaste fördel, då det redan färdi a
ar.cetet icke kunnat, eft r föreskrift, till allma
i kännedom genom tsvccet kungöras, i
brist på den granskande åtgärd, sorn skulle
tillkomma den hittills i :ke förordnade Co-r
mitén; så har Serskildta Utskottet, som af
de erhållna Handlingarne med underdånigsta
erkänsla inhemtat, huru Kongl. Maj:t fleie
gånger förklarat sig sinnad att, genom Comiténs
tillsättande, i Nåder gå Riksens Ständers
billiga önskan till mötes, icke kunnat
annorstädes söka anledningen dertill, att denna
Kongl. Majrts Nådiga afsigt, äfven efter
^815 ®rs Riksdag, förblifvit ouppfylld, än
i följande med Expeditionssättet af Riksens
Ständers da fattade beslut, rörande lönetillökningen
för penninge-löntagande Civila Embete
och Tjenstemän, inträffade förhållande,
Serskildta Utskottets Betankanden.
Då vid sistnämnda års Riksdag, uppå
af Kongl. Maj t derom g:ord Nådig Proposition,
Statsutskott^t, uti Betänkande af den
27 Juni, föreslog f >r Civila Embets- och
Tjenstemän en sådan tillökning i deras otillräckliga
per.ningelöner, som ansågs i någon
tnon svarande mot tidernas förändrade skick,
förklarade Utskottet att: ”då Kongl. Maj:t”,
enligt hvad den Nådiga Propositionen innehöll,
”vöre beredd att, så vidt möjligt vore,
genom jeml ningar i det hela ocn en förbättrad
organi-ation, söka vinna ändamålet,
samt den vid 1809 och 1810 årens Riksdag
icrägasatta regi ring af Styrelseverken uti
dess åtskilliga grenar, om verkställigheten
hvaraf, genom en serskild Comité, Riksens
H jgl. Ständer jemväl, både vid 1812 års och
då påstående (1815 års) Riksdag, funnit sig
böra i underdånighet anhålla, komme att omfatta
alla frågor om Verkens och UöningsStaternas
förändring; så hade Utskott ts åtgärd
då hvarken bort eller kunnat sträckås
o
längre, än att föreslå den tillökning å förra
Statsanslagen, som i mel lertid vöre nödvändig
och Statens tillgångar funnes medgifva,”
med tillägg af följande mening :
"Men hvilken tillökning sålunda endast
lian blifva provisionel intill nästa Riksdag*
hvarf-örinnan Förslaget till berörde reglering
kominer att utarbetas.”
Detta StatsUtskottets Betänkande blef
den 2 Juli af Prest- och BorgareStånden, den
9 af RondeStåndet och den 17 i samma månad
af IVidderskapet och Adeln bifallet, hvar
-
47® Serskildta Utskottets Betänkanden.
vid BondeStåndet gjorde det tillägg: ”att hos
Kongl. Majit skulle i underdånighet anhållas, det
•den af Riksens Ständer beslutna Comité till
xeglerande af Statens Embeten och tjänster,
genast måtte sättas i verksamhet, och att
denna regleriug måtte ske, innan dea blifvande
löntillökningen tagit sin början”.
Vid jemförelsen imellan dessa Riksens
Ständers beslut och den örn löntillökningen
afgångne underdåniga skrifvelse af den 23
Juli samma år, uppdagas den väsendtliga olikhet,
att det uti StatsUtskottets bifallna Betänkande
gjorde förberörda tillägg icke finnes
pä något sätt uti samma skrifvelse omförmäldt,
Ovh således förblifvit Kongl. Majit obekant.
Detta allt har Serskildta Utskottet ansett
sig bö.ra vördsamligen anmäla, på det Riksens
Höglofl. Ständer, om de så nödigt
pröfva, må kunna vidtaga den utväg, att antingen
med antagande af den Proposition,
som Kongl. Maj t till 180g års Statsutskott
g ort, sjelfva, genom sina egna medlemmar,
låta utarbeta ett förslag i detta ämne, för att
derefter till Kongl. Majits Nådiga pröfning
öfverlemnas, eller ock, med anledning af ofvan
nämnde uteslutna vilkors anmälande,
hos Kongl. Ma;:t anhålla om Comiténs snara
tillsättande, hvaruti Riksens Ständers
Ombud äfven böra deltaga; på det något
hinder ej må möta för deri provisionella
Lönetiliökningens vidare fortfarande.
De allmänna grunder, som Utskottet framdeles
kommer att uppgifva, kunna derefter
aflemnas till den Comité, som antingen af Kongl.
Majit eller Riksens Höglofl. Ständer tillsattes.
Serskildta Utskottets Betankanden.
Den serskilda mening, som aF Utskottets
Ordförande, Herr Friherre af Wetterstedt,
blifvit yttrad, varder genom ProtocollsUtdrag
härjemte bifogad. Stockholm den 2 April 1818-
På Högl. Ridder.ckapet På Högv. PrestStån,
och Adelns Ledamö- dets Ledamöters
ters vägnar. vägnar.
Eric af Wett t er stedt. E. A. Almquist.
På Vallöf]. BorgareStån- På Hederv. Bonded.
ts Ledamöters Ståndets Ledamö
vägnar.
ters vägnar.
Jac. Linström. Eric Ericsson.
J. C. Askelöf.
Utdrag af Fr otocollet, hållet i Riksens Ständers
Serskildta Utskott Torsdagen den 2
Aprill 1818*
S. D. -t-^å Herr Borgmästaren Holms, sedan
den 23 Mars hvilanda motion om en
serskild skrifvelse till Riksens Ständer, hvaruti,
jemte berättelse om den handläggning
frågan om Embetens och Tjensters lämpligare
reglering hittills vunnit, anmälan skulle
göras om den. befunna olikheten emellan
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till
Kongl. Maj:t, af den 23 Juli 1815, och det
till grund för densamma antagna Stats-Utekottets
Betänkande, af den 27 förutgående
Juni, rörande Lönetillökning för Civila Embets-
och Tjenstemän, till afgörande färe
-
472 Serskildta Utskottets Eetänkanden.
tom, uppläste Herr Friherren och Ordföran*
den ett så lydande anförande :
"För min del finner jag ingen skiljaktig
het, utan tvärtom en fullkomlig enstämmighet
emellan Riksens Högloft Ständers
StatsUtskotts, under den 27 Juni 1815, afgifna
Betänkande, angående tillökning i Civila
Ernhets- och TjenstemannaCorp ens lönevillkor,
och Riksens Högloft Ständers, i anledning
deraf, den 25 derpå följande Juli till
Kongl. Majt aflåtna underdåniga skrifvelse.
Uti det förra har Högloft Stats Utskottet
förklarat, att. sorn en närmare reglering om
det nödiga Émbets- och Tjenctemanna-antalet
i Rikets serskildta Styrelseverk vore satt
i fråga, och äfven redan under utarbetning,
men Utskottet ansåg den föreslagna Lönetillökningen
i högsta måtto billig och nödvändig,
måste Utskottet, till grund för densamma,
följa gamla löningsstaten, hvilken
tillökning således blefve provisionel!, intilldess
regleringen nästa Riksdag, som då troddes
inträffa den 15 Januari 1820, kunde vara
fullbordad, men utan att Utskottet häftat
något förbehåll, att Lönetillökningen skulle
upphöra, i fall merberörde reglering då ej
vore färdig.
Likaledes hafva Riksens Häglof!. Ständer
i ofvanberörde deras underdåniga skrifvelse,
jemte erkännande, både om rättvisan
och behofvet af den föreslagna Löneförhöjningen,
densamma till det belopp, Höglofl.
Stats Utskottet föreslagit, ovillkoiligen gillat,
acil jemväl beslutat, att den ifrån 1816 års
Serskildta Utskottets Betänkanden. 475
början skulle komma samtelige vederbörande
till godo, samt till denna Lönetillökning
nödiga medel anslagit.
Någon origtighet med Expeditionen af
detta Rikets Häglofl. Ständers beslut, äger
således icke rum, och står ännu mindre att
förena hvarken med 752 §. Riksdagsordningen,
eller med det förtroende och den aktning,
Riksens Högloft. Ständers, af Landtmarskalken
och Talemännen underskrifva Expeditioner
böra äga.
Jag för min del afstyrker derföre, att
Riksens Högloft. Ständer, innan några grunder
för tjunstindragningar hunnit af Utskottet
utarbetas, må med någon motion härom
besväras, emedan den icke angår det ämne,
Serskildta Utskottet egenteligen tillhörer, eller
kan tjena till mindsta nytta och upplysning
för Högloft. StatsUtskottet, hvilket
aldrabäst känner ofta berörde dess tillstyrkande
af den 27 Juni 1815, och äfven satt
i verkställighet hvad Riksens Högloft. Ständer
derom beslutit.” Ut Supra.
Ex. Protocollo.
/. C. Askelöf.
oooo®cooa -*»>*»
474 Beni. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Rikets Högloft. Ständers A lmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts ytterligare Utlåtande
om yrkad befrielse för gifta personer
från Beväringsskyldighet en.
T ill Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- oell EkonomiUtskott har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln återremitterat Utskottets
uti Memorial af den 56 sistlidne Januari
afgifna Betänkande, angående den af
H err Eberhard Munck af Rosenschöld yrkade
befrielse för gifta personer från Bevärings-skyldigheten;
hvarvid Anmärkningar
blifvit gjorda af Herrar Munck af Rosenschöld
och Carl Ulric Nauckhoff, hvilka bägge ansett
de pligter, som den gifte mannen har
att uppfylla emot maka och harn, böra medföra
rättighet för honom till befrielse från
Beväringsskyldighet, eller att han, efter Herr
Nauckhoff stunka, åtmindstone barde uppflyttas
i den 5:te Classen, såsom den der till Fäderneslandets
försvar sist uttages; hvaremot
Herrar Gref var ne Carl Stellan Mörner, Jacob
Melcher Spens och Albrecht von Lantingshausen
samt Friherre Thure Drufva och
Herr Gustaf af Brinkman på flere anförda skäl
ansett Utskottets Betänkande böra bifallas.
Utskottet får i anledning häraf förklara,
det Utskottet anser sfg icke böra afvika från
den antagna och gällande grundsats, att så
väl den gifte, som den ogifte bör deltaga i
Fäderneslandets försvar, enär hans ålder och
krafter sådant medgifva; Och att denna tanka
äfven är den hos pluraliteten af derespectiva
Besv. och Eken. Vt di. BetSnkanden. 475
RiksStånden allmänt rådande, det bevises
dermed, att Högvördige Pre t-Ståndet, Yäl1
o fl. BorgareStåndet och Hedervärda BondeStåndet
emhälligtTbifallit Utskottets nu ifrågavarande
Memorial. Stockholm den 3 Aprill
1813.
N:r 82.
Rikets Högloft. Stänclcrs Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts Ytterligare Utlåtande
om upphörande i vissa fall af Dykeri-och
Bergnings-Compagniets befattning
med slrandaclt skepp och gods.
1 anledning af de hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln utaf Herrar Hans Blomstedt och
Ingemar August Ankarsparre gjorda anmärkningar
viii Riksens Höglofl. Ständers
Allmänna Besvars-och Ekonomi-Utskotts den.
io:de sistlidne 'Februari afgifna Betänkande
rörande frågan om upphörande af Dykeri-och
BergningsCompagniets befattning med Skepp
och Gods, dä skeppet i Lotsmans Farvatten
af Lotsen sätties på grund, har nämnde Betänkande
b lif vilt till Utskottet återremitteradt;
hvarvid Utskottet inhemtat, att Herr Blomstedt
hemställt, det mätte uti den meningen
i Utskottets Betänkande, hvarest förekommer
Ordet Svenska Fartyg, uteslutas Ordet Svenska,
och således Dykeriets befattning eller så
kallade hjelp, enär den är öfverflödig, inskränkas
och upphöra, äfven i anseende till Andra
438 Besv. och Ekon. Utså. Betånkanden.
Nationers fartyg, och att meningen af Lotsmans
farvatten måtte närmare bestämmas genom
en sådan Redaction: uppliäfvande’ af
Dykeriets befattning nied sådana Fartyg, sorn
under segling och kryssning långs Svenska
kusten, på längre eller kortare distance frun
densamma, eller under lotsning eller i Lotsmans
farvatten komma pu grund; hvarjemte
Herr Blomstedt serskildt anhållit, att vid
framställningen af Riksens Ständers underdåniga
önskningar i detta ämne, äfven måtte
fogas det tillägg, att, vid Oetroyens slut,
Dykeri-Inrättningen, såsom Rolag, oell sådan
den nu är, mätte till kraft och verkan upphöra.
Såsom utlåtande häröfver får Utskottet
vördsamligen anföra, det Utskottet så mycket
mindre är i tillfälle att tillstyrka bifall
till hvad Herr Blomstedt i ofvanberörde måtto
föreslagit, som sådant icke äger någon
direot gemenskap med den motion af Herr
Eckhoff, hvilken föranledt Utskottets nu ifrågavarande
Betänkande5 och som för öfrigt redan
är af de trenne andra Respe~tiva RiksStånden
oförändradt antaget och bifallet.
Stockholm den. 5. Aprill 1818.
N:r 83.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi Utskotts Betänkande i an.
ledning af åtskilliga väckta motioner och.
gjorda Förslag, om vidtagande af nödiga
Ees v. oth Ekon. TJtsk. Betänkande#. j
’’åtgärder till förekommande af Värf”vade
krigsmäns pérmitterande och kring’’vandrande
i landet, samt upphörande
’’af Handteerks-Gesällers lika beskaffade
’’vandring från den ena Staden och Or"ten
i Riket till den andra."
Från Vällofl. BorgareStåndet och Hög.
vördige PrestStåndet hafva i dessa ämnen
blifvit till Utskottet remitterade:
1:0 Memorial aF Herr Lagmannen G.
Kjellander, hvaruti an fores, hurusom i handsorterna
nog allmänt skall klagas deröfver, att
Volontairer från Regementerna uti Carlskrona,
äfvensom Soldater från andra Reg monten,
permittsras till oeh med på år till något
visst Län, Stad eller Socken, utan föreskrift
af någon sysselsättning och med den
enda för dem uppgifna anledning, att besöka
sin hemort, hvarefter sådane pär. ener, oftast
halfr.akne, drifva omkring i landet och, då
sällan något arbete vågar dem anförtros, uppehålla
lifvet genom hvarjehanda illgrepp,
stölder och nidingsverk, derom Domstolarnes
ransakningar skola bära vittnesbörd, i anseende
hvartill Herr Kjellander framställt den
önskan, att, i händelse ofvannämnde personers
permilterande skulle utgöra någon beräknad
lön eller inkomst för vederbörande Chefer,
en motsvarande ersättning af Staten då
måtte dem bestås, emot det att landet klefve
förskonadt från dessa kringvandrande krigs.
Bihang till RiksSt. Fröt. lBU-ibiS, 8'.dt Saml.Ntr 61. ga
48o Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
män; och, skulle åter sådane vara utöfver behofvet
antagne, så kunde antalet mindskas till
det nödvändiga.
2:0 Memorial af Herr Lectorn och Prosten
Per Arenander, hvaruti, efter gjord framställning
om fördelarne och nyttan af de författningar,
sorn blifvit vidtagne till förekommande
af Tiggerier utaf orklösa fattighjon,
öfverklagas de olägenheter, hvilka i hög grad
skola tillskyndas Invånare på landet derigenom,
att Handtverks-Gesäller och permitterads
Krigsmän kringstryka utan bestämda ändamål,
krigsmännen ofta åtföljde af Hustrur
och Barn i det mest torftiga och utblottade
tillstånd, under hvilka vandringar en del af
dessa personer med häftighet, men andre åter
med pock och hotelser fordra af Allmogen
oell den enfalldigare icke blott föda, utan ock
penningar, hvilka gåfvor det icke skall vara
rådligt att neka dem, i synnerhet då flere sådane
gäster förenat sig i ett sällskap. På
detta sätt underhållne af allmosor ofta under
hela året, skall det jemväl icke sällan inträffa,
att, då den permitterades Pass är stäldt
till någon viss af honom uppgifven Socken,
derhän är född eiler fordom vistats, och hvarest
han följaktligen anser sig berättigad att
under permissionstiden uppehålla sig, han
omsider blifver Socknens fattigvård till tunga
och i det tillståndet kringsprider sjukdomar
och laster samt stundom utöfvar de grofvast©
brott. Till förekommande af detta nomadiska
lefnadssätt, som i ungdomsåren skall
grundlägga sede-förderf, oduglighet och olust
Best), och Ekon. Utsk. Betdnkanden. 48*
vid arbete under de kommande, och hvarigenom
ej allenast flere tusende dagsverken skola
för fäderneslandet gå förlorade, utan ock
allmänheten vara nödsakad underhålla unga,
arbetsföra lättingar, de der frånrycka och formind.
-ka för den verkligt torftiga det bröd,
som han bättre behöfver, föreslår Herr Lector
Arenander: att en förändring i skrå-författningarne
måtte göras, genom hvilken
Gesäller borde förbindas, att lungre qvarblifva
på de verkstäder, der de antoges, och att
inera arbeta, ari vandra: att värfvad® krigsmän
måtte på stället sysselsättas och användas
till nyttiga arbeten, då de aro ledige
från tjenstgöring; att vederbörande -Chefers
permitterings-rättighet ins ..ränke*, och att
vissa föreskrifter vid utfärdande af Pass bestämmas.
5:0 Memorial af Herr Prosten P. JFrtmnn,
som förenat sig med hvad af Herr Lector
Arenander i ofvan!»-rörde matto blifvit
yttradt, men derjemte tillstyrkt, det måtts
hos Kongl. Maj:t en sådan författning i underdånighet
föreslås, hvarigenom försam hagarne
tillerkändes rättighet, att blifva hörde,
innan Befälet för vär vade Soldaten finge utfärda
Permissions Pass ; äfvensom Herr Frostep
ansett permitterade Soldater böra vid
bort- och återgåendet vara förledde med Marcheroute
och tractamente efter Tågordning
gen.
4:0 Utdrag af TlogvördigaPrest-S^^ndetsProtocoll
för den 23 och 30 sistlidne December,
innehållande anföranden af Herr Biskopen
462 Bes v. och Ekon. Ut sk. Betänkanden.
Doctor Faxe, Herr Prosten Billdahl, Herr
Prosten Doctor Stenhammar och Herr Professorn
Doctor Vijkman.
Herr Biskoppen Doctor Faxe har besvärat
sig öfver de olägenheter, som landsbygden
i Skane skall, framför andra, få vidkännas
genom permitterade Soldaters kringstrykande
med Hustrur och Barn och ohöfliga
påfordrande af gåfvor utaf säd och mat åror,
hvilka ofta skola utgöra ett större belopp,
än som för Socknarnes egna fattiga årligen
erfordras.
Herr Prosten Billdahl har anfört ett
exempel derpå, att, sedan värfvad Soldat gift
sig inom den församling, der han under permissions-tiden
uppehållit sig, och sedermera
tagit Hustrun med sig till Garnizons-orten,
hvarest han efter några års förlopp genom
döden afgått, bans Enka msd 4 barn uti ett
alldeles utblottadt tillstånd blifvit förpassad
till hemorten, och den församling, der hon
var född, för att med husrum och underhåll
förses ; och, då besvär deröfver hos Konungens
Befallningshafvande blifvit anförde samt
Enkan med Barnen återsände till Garnizons,
orten, att der qvarstadna och vårdas, hade Kongl.
Maj:ts och Piikets KammarCollegium, uppå
deröfver anförda klagomål, medelst utslag
förklarat, att Garnizons-orten icke kunde förbindas
försörja Enkor och barn efter aflidna
värfvade Soldater, utan borde sådant ske i
den ort, hvarest Enkan var född och sin
mesta tid vistats. Denna tunga har Herr Prosten
ansett böra upphöra och perntissions*räu
Besv, och Ekon. Uisk. Betiinkanden. 483
tigheten inom värfvade Arméen följaktligen
inskränkas.
Herr Doctor Stenhammar har gjort åtskilliga
anmärkningar emot obehcrigheten
af handtverksarbetares kringstrykande} till
förekommande hvarafjHerr Dootorn föreslagit,
att ingen sådan person må äga rättighet öfvergifva
den Stad, der han på verkstad blifvit
antagen, utan så vida han gitter med bevis
styrka, att han lega och skjuts eller åtmindstone
tillräckliga underhålls-penningär för
rese-tiden erhållit af den nya Husbonden, genom
hvilken ordnings införande en verklig
bätnad förmodades böra uppkomma för Handt»
verkerierna, der hvar och en desto samvetsgrannare
måste vinnlägga sigom flit och trohet
i sin tjenst, ju större han funne sitt eget äfventyr,
i händelse han genom lättja, vårdslöshet,
sturskhet eller fylleri skulle råka förverka
sin Husbondes aktning och tillgifvenhet.
Herr Doctor Vijkman har till alla deslar
förenat sig med Herr Doctor Stenhammar
och för öfrigt tillagt, såsom ett, i Herr
Doctorns tanka, säkert botemedel emot Gesällers
sysslolösa kringvandrande och pockande
hellande, samt derunder någon gång bidragande
till Veneriska smittans utbredande
på landet, det måtte handtverksgesäller hädanefter
varda satte under Tjenstehjons-stadgan
och förpligtads, att tjena halfva eller hela
året ut, utan att, såsom nu sker, löpa Landet
kring, och blifva för det allmänna en betungande
och tärande i stället för en närande
484 Be sv. och Ekon. Zltsk. Eeänlianden.
medlem.
Detta allt har Utskottet tagit i öfverväga*!»
de; Och» hvad först angår frågan om inskränkning
elier upphörande af permitterings-rättigheten
vid de värfvade Rugementerna j sk,
ehuru Utskottet nogsamt har sig bekant, att
ett alltför vidsträckt begagnande af en sadan
rättighet medfört flera olagenheter för dem,
sorn bo pä Lindet, och i synnerhet näsa intill
Garnizons-orterna eiler vid stora Landsvägen,
anser Utskottet likväl samma rättighet
icke. böra eller kunna upphöra, emedan ders
ei allenast blifvit af Kongl. Majrt i Nåder
tilläten, utan ock de värfvade Regementernas
bestånd derpå för någon del beror, i sä måtto,
sorn det nästan skulle blifva omöjligt att
vid nämnda Regementer erhålla någon val
fräjdad Soldat, om i dte danne ägde det hopp,
att få permission och att under Capitnlationstiden
få besöka sina anhöriga octi vänner i
den ort, hvarifrån han kommit. Ds i ofvanfcerörde
afseende öfverklagade olägenheter
]’ ra imelleUid redan blifvit i betydlig moa
mindskade, sedan Kongl, Majrt genom nådiga
General Ordres af den 96 April 18J7 befallt,
det vederbörande Regements befälhafvare skola
noga vaka deröfver, att ej annat än välfrägdadt
Manskap må frän Garnizons-tjenstgöring
permittera», och att de gifte Soldaterna
i mö liga te måtto qvarhållas till ständig
Gar nizons tjenst. Dock, som derigenom icbs
upphört de for Städerna och Landet besvärande
omständigheter, som uppkomma i synnerhet
deraf, att permuterade Soldater icke
Ees v. och Ekon• XJtks. Eetänkanden, 435
äro förbundne, att under permissionstiden
hafva något serskildt försvar, xitan äga frihet
att uppehålla sig hvar som heldst å den ort,
dit de aro permitterade, och att jemväl medtaga
deras Hustrur och Barn, hvaraf följden
ofta blifvit, att alla dessa permissioner omsider
kommit att ligga den Stadens eller Församlingens
fattigvård till last, der de någon
tid fått uppehålla sig, så har Utskottet ansett
sig böra föreslå:
1:0 Att värfvad Nummer-karl, som till
någon viss stad eller socken permitteras, bör
genast för Pastor pä stället uppvisa sitt Pass
eller Permissions-Sedel och sednast inom åtta
dagar efter ankomsten till församlingen
hafva förskaffat sig försvar hos någon inom
Församlingen godkänd person, hvilken å
näst derefter infallande Söndag bör sådant
Församlingens Ledamöter tillkännagifva 5
hvarefter den sålunda försvarade karlen icke
får under permissions-tiden öfvergifva sin
Interims-Husbonde förr, än karlen kan visa,
att han erhållit ett annat lika godkändt försvärj
och detta allt vid äfventyr för karlen,
att, oaktadt sitt pass eller permissions-sedel,
genast gripas och återföras lill Regementet.
2:0 Att, om värfvad Nummer-karl skulle
under permissions-tiden få afsked eller
blifva utur Compagniets Rullor utstruken,
han icke bör få qvarstadna i den församling,
der han då vistas, utan sa vida församlingens
Ledamöter dertill samtycka ; äfvensom
att en afskedad eller utstruken Nummer-karl,
sorn tjenat vid Yärfvadt Regemente, icke bör
48<5 Besv. och Ekon• Ut sk. Betänkanden.
få försändas eller förpassas till någon viss
Stad foller Socken, utan qvarstadna der han
såsom Krigsman sist varit skrifven, så framt
ieke församlingen bifaller hans emottagande,
hvilken Regel Utskottet tillstyrker böra få gälla
jemväl i afseende på sådana karlars Hustrur
och Barn sauit Enkor, de der äfven under karJarnes
P rmissionc tid icke böra få medfölja
till perttiissio» s-orten, utan dertill förut af
församlingen lemnadt bifall, på sätt och i den
ordning, sorn Kongl. Kungörelsen af den 5
December 1788, samt Kongl- Förordningen
af den "ir Ftbruani 1804 forekri va.
5:0 Att, då genom redan utfärdade för‘fattningar
är föreskrifva t. d»t uti Soldaters
Pass eller permissions-sedlar bör utsättas karlens
fräjd och uppförande uti GarnU.ons-orten,
samt att lian bör förse sig nied bevis af
Psesterskapet, huru han uppfört sig i den
församling, der han under permissions-tiden
vistats, det j inval bör åligga den, sorn Perjmissions-sedfcln
utfärdar, att deruti förelägga
harlen viss bestämd tid och väg för bort- och
återgåendet, vid äfventyr att, i händelse af
öfverträdelse deremot, genast gripas och till
Regementet återföras.
Skulle Tiiksens Höglofi. Ständer finna
för godt att gilla och antaga hvad Utskottet
sålunda föreslagit, och underdånig skrifvelse
til,l Kongl. Majrt i följd deraf kon nie att
afgå; så torde dervid tillika fogas den underdåniga
anhållan, att Kongl, Majrt i hela
vidden af detta ämne täcktes i Nåder vidtaga
sådana åtgärder, hvilka, med bibehålian
-
Eesv. seli Ekon. Utsi;. Eetanlanden. 487
de af de värfvade Regemenfernas Permitte»
rings-rältighet, lära i möjligaste matto undanrödja
ds olägenheter för Landets Invånare,
hvaröfver man klagat.
Vidkommande åter Hardtverks»Gesäller;
så, emedan detta ämne har ett oskiljaktigt
sammanhang med den hos Lag* och Ekonorr.
iUtskotten redan handlagda och till Riksens
Höglofl. Ständers afgörande öfverlemnade
fråga, angående en Allmän Näringsfrihet;
ty anser Utskottet det skola blifva utan ändamål,
att afgifva något serskildt utlåtande,
rörande den af HandtverksGesäller hittills
begagnade frihet, att hvad tid som heldst
på året få flytta från den ena Mästaren och
Staden till den andra. Dock varder detta
allt vördsamligen öfverlemnadt till Riksens
Höglofl. Ständers närmare ompröfning. Stockholm
den 5 Aprill 1818.
N:r 84*
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Utlåtande, i
anledning aj gjorda anmärkningar vid
Utskottets Betänkande, rörande väckt
motion om Vestmanlands Regementes
befrielse' frän ArbetsCommendering
vid Götha Canal•
Hö glöd. Ridderskapet och Adeln har till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet å
-
488 Best), oeh Ekon, TJtsk. B clank andeni
terremitterat Utskottets Betänkande af den
17 sistiidne Januari, rörande den af Riksdagsfullmägtigen
för Siende och Tuhundra Härader
i Vestmanlands Län, Joli. Magn. Vessing,
m. fl. gjorde begäran, att Vestmanlands Regemente
måtte befrias från att blifva corn
menderadt
till arbete vid Götha Canal; vid
hvilk £ Betänkande anmärkningar blifvit
gjorde af:
1:0 Herr Grefve Johan Henning Gyllelborg,
som ansett Utskottet hafva bort
upptaga och vederlägga de Forfattningars föreskrift,
hvilka tala för den yrkade befrielsen;
beldst 70 §. uti Kongl. Resolutionen a£
är 1766 pä Allmogens Besvär innehåller, att
ingen uppbndning af soldater får ske till enskildt
arbete eller enskilda personer till nytta,
hvilket ock i förra Resolutioner vore uttryckelig!
förbudet, och Kongl. Reglementet
af den 11 April 1810 för Götha Canal icke
heller bestämdt föreskrifver arbetsskyldighet
af Kronans indeldta manskap vid nämnde
Canal; hvarförutan Herr Grefven såsom origtigt
anmärkt, alt Utskottet yttrat sig, det denria
fråga icke annorlunda än sorn connnando-mål
vore att anse; hvaraf således skulle
följa, att Utskottet funne en annan tillämpning
af Grundlagen i detta afseende böra
vara, än Konungen sjelf i Nåder funnit, enär
Dess Nådiga Befallningar om indelda soldaters
arbeten vid Götha Canal utfärdas genom
vederbörande Expeditioner i vanlig Embetsväg,
men icke såsom oommandomäl.
Besv. och Ekon. Utsk. Belänkanden. 439
2:o Herr Ebethard Munck nf Rosensköld,
som, utan atl ingå 1 någon profning deraf, huruvida
Vestmanlands B gemente borde till arbete
vid G ftha Canal commenderas elier icke,
endast ansett frågan ingalunda böra betraktas
såsom ett commandomåi.
3:0 Herr Fiiherre Carl Henric Ankarsvärd,
som, på de af Herr Grefve Gyllenborg
anförda grunder, anhållit om återremiss
af Betänkandet.
4:0 flerr Ambrosius Magnus Berghman,
som på-tält frågan icke vara ett Courmandoutan
ett Ekonomi-mål, och
5:0 Herr Friherre Ludvig Boije, som
väl ansett Utskottets Betänkande vara till alla
delar iigtigt, men önskat, att allt utlåtande
i ämnet måtte af Utskottet uppskjutas, intill
dess den hufvudsakliga frågan om sjelfva
Canalarbetets bedrifvande förut blifvit afgjord,
på det icke ärenderns måtte i omvänd ordning
afgöras.
Häremot hafva Herrar, Friherre Jacob
Cederström, Grefve Baltzar- Bogislaus von
Platen, Friherre Thure Drufva och Friherre
Adolph Lagerbjelke talat för bifall af Betänkandet;
hvarvid Herr Grefve von Flaten
tillika upplyst, att Kongl. Majit ej allenast
uti Nådig skrifvelse till Directionen öfver
Götha CanalByggnad af den 12 Februari 1811
förklarat, det Canal-arbetet vore att anse lika
med andra Kronans arbeten, såsom å fästningar,
hamnar och dockor, och att arbetsmanskap,
tillika med nödigt befäl, finge genom
Konungens tjenstgörande General Adju
-
49® Besv. och Ekon. Ut sk. Ectcinkanclen.
tanter beordras till Götha Canal, utan ock
uti en sednare Nådig skrifvelse af den 23 Februari
1815 förordnat, det ersättning för beklädnads
slitningen borde äga rum och vederbörande
tilldelas.
I anledning af detta allt .får Utskottet
anföra, att, då .Riksens Höglofl. Ständer uti
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t af den
10 Octo ber 1809 anhållit, det Kongl. Maj:t
i Nåder täcktes vidtaga nödiga anstalter till.
Götha Carial-arbetets- utförande, och att arbetsmanskap
af Infanteri Regementerna måtte
dertill lemnäs, har Utskottet ansett sig böra
taga såsom alldeles gifvet, att det varit denna
Riksens Höglofl. Ständers egen underdåniga
begäran, som grundlagt deras öfvertygelse
om rättvisan och billigheten uti det
beslut, hvarmedelst Riksens Höglofl. Ständer
vid 1815 års Riksdag gillat och bifallit detta
Utskotts den 1 Juni samma år afgifna Betänkande,
hvilfeetitilHtyrker äfslagå den vid nämnda
Riksdag gjorda anhållan om Helsinge Regementes
befriande från arbete vid Götha
Canal.
Då för öfrigt ej allenast §. uti 1809
års Regeringsform tillägger Kongl. Maj:t
Högsta Befälet öfver Rikets Krigsmakt till
Lands och Vatten, utan ock Kongl. Maj:t, uti
Dess ofvan omförmäldte Nådiga skrifvelse af
den 12 Februari 1811 förklarat, att Tropparass
Commendsrande till Canalarbetet skulle
ske genom Konungens tjenstgörande' GeneralAdjutanter,
tror Utskottet det vara utan
allt tvifvel, att denna fråga äfven innefattar
Best), och Elion, Etsk. Betänkande», 491
ett commandomål; och uti denna öfvertygelse
styrkes Utskottet ännu mera deraf, att de
öfriga gne Respective RiksStånden gillat och
godkänt de skäl, på hvilka Utskottet uti
Dass under den 17 sistlidne Januari afgifna
Betänkande, tillstyrkt afslag å Riksdagsmannen
Wessings med de Heres ifrågavarande
motion. Stockholm den 5 Apiill 1818.
N:r 85-
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Utlåtande öfver
en i Högrör dige PrestStåndet gjord motion
om vidtagande af vissa provisoriska
anstalter till befordrande af mera
enhet och likstämmighet i afseende på
Fattigvården.
Tiu detta Utskotts åtgärd har blifvit remitteradt
ett af Primarie Tlieologiae Lectorn
Doctor Knös författadt Memorial, deruti,
med erkännande af den landsfaderliga afsigt,
och de visa grunder, som innehållas uti
Kongl. Kungörelsen af der. 14 Februari 18U»
angående den allmänna skyldigheten att bidraga
till de fattigas vård och försörjande,
anföres, att de Asta församlingar, åtmindstone
i Författarens hemort, hafva väl
velat fatta beslut för att afhjelpa ögonblic*
kets behof, men icke ingå i sådana förenin*
gar för längre tid, hvarå de kunnat söka stad*
49* Besv. oeh Ekon. Ut sk Eetänkanclen.
fästelse; i anledning häraf, och sorn ännu
icke den Lagtima fiiksdag inträffat, vid hvilken,
enligt ofv an terörde Nådiga Kungörels s
föreskrift, en allmän Fattigyårdsförfattning
skall pröfyas och antagas, Herr Doctorn anser,
att vissa provisoriska stadganden tills vi*
dare böra vidtagas till befordrande af den
enhet och likstämmighet, hvilken nu, mera
än man förmodar, skall sa knas 5 och i sådant
afseende föreslår:
1:0 Att en bestämd anvisning på fatligcassornas
ständiga o h säkra inkom: t-t må
stadgas, och en ringa fattigprocent erläggas,
äfven vid fastighetsköp, likasom öfligt är
vid Bouppteckningar5 och alt det bör bestämmas,
under hvilka villkor fattigunderstödet
får åtnjutas, Samt i hvad förhållande församlingens
invånare äro skyldige att dertill bidraga.
2:0 Att vid afgörande af stridigheter
församlingarne imellan om skyldigheten
att vårda någon, sorn genom ålderdom eller
sjukdom råkat i tryckande behof, stadgandet
i Kongl. Förordningen a? den 5 December
1788 lättast kan verkställas, sunt att,
till befordrande af sky^d arnt slut pä sådana
tvister, Embetsbref afginge från Läns-Styrelsen
till Pastorerna i de tvistande församlingarne,
med underrätt el e, huru saken blifvit
afgjord, då den, som inis n jas med utslaget,
borde vara skyldig, att det lösa till
sakens vidare fullföljande, och, i händelse
besvären finnas ogrundade, gälda de derused
åtföljande kostnader, som nu ofta gravera
'Besil, och Ekon. Utsk. Betänkanden. 493
fattigcassorna endast för andras trätgirighet.
3:0 Att, vid återförvisandet tili församlingars
fattigvård af sådana, hvilka såsom
obotiige utgå ifrån Lazarettet', underrättelse
föreginge till Pastor, som kan foga anstalt
om försigtighet vid deras emottagande, i
händelse smitta vore att befara.
4:0 Att en viss lämplig belöning, jemte
bestämda års fri eter från utskylder, bör tilldelas
åt dem, hvilka, efter att såsom värnlöse
hafva njutit en af fattig.Comiténs Föreståndare
vitsordad Föräldra-vård inom någon
familia, der qvarblifva i Fosterföräldrarnes
tjenst, samt uppföra sig troget och
redligt.
Utskottet, som i Författarens sålunda
gjorda förslag erkänner nitet för ett vigtig!:
ändamåls befordrande, anser sig dock föi?
bibringandet af ett fullständigt sammanhang
i detta ärendes framställning böra erinra,
det den åberopade Nådiga Kungörelsen innehåller;
”att sedan Riksens Ständer vid
Riksdagen i Stockholm genom underdånig
skrifvelse af den 24^® November 1809 hos
Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, det
Kongl. Maj:t i Nåder måtte täckas tillförordna
en Comité, hvilken, efter inhemtad kunskap
om fattigförsörjnings-anstalterna i Riket,
till nästa Lagtima Riksdag borde utarbeta
ett förslag till en fattigvård, allmän för Riket
och lämpad efter serskilda orters enskilda
beskaffenhet och behof, samt Riksens
Ständer tillika i underdånighet anhållit, att
Kongl. Maj:t i N^åder täcktes itnellertid
494 Besv. och Ekon. jjtsk, Betänk anden.
vidtaga de provisoriska anstalter, hvilka Junda
finnas nödiga och nyttiga; hade Kongl.
Majit, så v 1 i afseende härå, som hvad Riksens
Ständer i sednare und rdåniga skrivelser
i enahanda afsigt andragit, samt hvad vid
sersldldta frågor om fattigvården förekommit,
i Nåder ansett nödigt, att till befrämjande
af de nyttiga och välgörande ändamål,
Riksens Ständer åsyftat, genom Proposition,
gifven vid Urtima Riksdagen i Örebro den
31 Augusti 1810, i Nåder inhemta Riksens
Ständers underdåniga utlåtande, huruvida
icke skyldigheten att försörja d« fattiga, vare
sig äldre elier barn, må anses åligga
hvar och efi, som icke sjelf är i behof af
andras hjelp, samt huruvida i följd häraf de
beslut, sorn af Städer och Församlingar på
Landet genom pluralitet vidtagas, om afgifter
till de fattigas försörjande, sedan d«-  samma blifvit af Kongl. Majit pröfvade och
gillade, må anses förbinda dem, hvilka, oaktadt
föregången ofFeutlig kallelse, varit frånvarande,
eller ock till beslutet r.ekat, äfvensom
dem, hvilka sedermera inflyttat till
Staden eller Församlingen. Och som Riksens
Ständer uti skrifvelse af den ryde October
1810 i underdånighet andragit, att de
så mycket heldre gilla och antaga dessa
grunder till de fattigas försörjande, som de
voro enliga, ej mindre med ännu gällande
allmänna Författningar i detta ämne, an med
Samhällsordningens ostridiga fordringar ; så
har Kongl. Majit för godt funnit, att allmänneligen
kungöra, hvad af Kongl. Majit
Besv. och Ekon. Utsk. Betänhanden. 495
och Riksens Ständer på detta sätt blifvit
föreslaget, giliadt och antaget, för att tjena
till grund och rättésnöre vid de serskilda
frågor, som i Städer och Församlingar pä
Landet kunna uppkomma om de fattigas försörjande,
intill dess den af Riksens Ständer
önskade allmänna författning i detta ämne
vid näst instundande Lagtima Riksdag kan
blifva stadgad 5 Förklarandes Kongl. Majrt
sig alltid i Nåder vara benägen, att, efter
föregången prof ung, stadfästa de öfverenskoinmelser,
hvilka emedlertid i Städer och
församlingar på Landet kunna träffas.
Ehuruväl Utskottet, vid ett sådant förhållande,
i så måtto icke kan tillstyrka bifall
å den af Herr Doctor Knös framställda
motion, som i Utskottets tanka ingen anledning
förekommer, att nu hos Riksens Höglofl.
Ständer föreslå vidtagandet af vissa allmänna
provisoriska anstalter i afseende på fattigförsörjningen,
då redan, enligt Kongl.
Maj:ts oell Riksens Ständers gemensamt fattade
beslut, på sätt som den Nådiga Kungörelsen
innehåller, sådana provisoriska anstalter
och öfverenskommelse!- till fattiges försörjande
kunna emedlertid, och intill dess
en allmän fattigvårds-författning blifver utarbetad,
på serskilda orter vidtagas, och
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning underställas.
Men då nödig enhet och likstämmighet härutinnan
i framtiden endast torde kunna påräknas
eller vinnas genom ett allmänt stadgande,
ehuru lampadt efter serskilda orters
Bihang till RiksSt. Brot, >g17'1 Si3> Sami, N;r 63* 64.
Be sv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
enskilda beskaffenhet och behof; så anser
Utskotts t det af Doctor Knes åsyftade vigtiga
ändamål både påskyndas och lampell,
gast befordras, om Riksens Höglofl. Ständer
i underdånighet anhölle, d<_t Kongl. Maj:t
täcktes i Nåder uträtta en bestämdare tid
än nästa Lagtima Riksdag för utfärdandet af
en sådan allmän fattigvårds-förordning: dertill
förslag, efter inhemtad kunskap om fattjeförsörjningsanstalterna
i Riket, skall utarbetas
af en Comité, hvilken, i anledning a£
Riksens Höglofl. Ständers vid 1809 års Riksdag
derom gjorda underdåniga hemställan,
redan blifvit ti1 förordnad, och således äfven
denna Comité inom en viss bestämd tid sättas
i verksamhet. Dock varder detta Riksens
Höglofl. Ständers eget upplysta ompröfvande
vördsamlig n undeistäidt. Stockholm
den 5 April 1818.
N:r 86.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
E
ledning af väckt förslag 0111 bidrag till
fattigförsörjningen eif Torpare, Dalkarlar,
Backstugusittare in. fl.
Högvördige PrestStåndet har, under den
gode December sistl. år, till Allmänna Re«
svärs- och Ekonomi Utskottets åtgärd remitterat
eli af Primarie Lectoren och Prosten
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Herr Doctor Euren ingifvet Memorial, deruti
Herr Doctorn, med anförande af de många
obehagliga och ofta kostsamma tvister, som
nu uppstå församlingar emelian, angående
staldet, dit en hjelpbehöfvande rätteligen
skall höra, samt af den olägenhet att jordägaren
nästan ensam skall vidkännas fattigförsörjningsskyldigheten,
föreslår, att Riksens
Högloft. Ständer täcktes hos Kongl.
Majit i underdånighet anmäla önskan om
det stadgande, att hvarje mantalsskrifven
Torpare, Dagkarl, Backstugusittare, Gerningsman,
Inhyses» och Tjenstehjon, som ingen
jord äger, så på Landet som i Städerna,
skulle tillförbinda® årligen erlägga i dess
friska arbetsföra tid till den Socknens fatticassa,
der lian vistas, några skillingar af sin
lön eller arbetsförtjenst, om det äfven ej
blefve mer än 5 å 4 Banco 5 och att den
afgift, som stadgades, npptoges bland dess
åriiga utskylder af vederbörande Uppbördsman,
som redovisade densamma till Socknens
Pastor eller FattigvårdsDirection. Härigenom
anser Herr Doctorn en sådan person
småningom hafva bidragit til! lättnad för den
för ämling, hvars fattigvård lian en gång
kunde komma att anlita, samt att tvister församlingarne
emellan om fattigförsörjningsskyldigheten
likaledes skola upphöra; Ty,
när sådane p rsoner betalt denna afgift, hvar
h Idst de vistas under deras arbetsföra tid,
så blir det i Herr Doctorns tanka likgiltigt,
på hvilket ställe de stadna i behof af
Fattigvård, heldst den Socken, der sådant 'in
-
498 Best), och Ekon. Etik. Betänkanden,
ti alfar, får sin ersättning i hvad andre till
detta ändamål erlagt.
Utskottat har, vid pröfningen af Författarens
i deua afseende uppgifna förslag, funnit
betänkligheter och svårigheter, som torde
förtjena en allmän are uppmärksamhet.
E’ uru Kongl. Kungörelsen af den 14 Febr.
1811 stadgar, det skyldigheten att försörja
de fattiga åligger hvar och en, sorn si ef
icke är i behof- af andras hjelp, linner Utskottet
sig deraf icke kunna hemta tillräcklig
anledning att tillstyrka åläggandet af en
sådan afgift, som Författaren föreslagit, då
densamma skulle blifva en serskild beskattning
på ert viss obemedlad dass af medborgare.
Den föreslagna åtgcärden torde dessutom,
om den än gillades, svårligen kunna
leda till det åsyftade ändamålet. Ty antingen
är denna afgift alldeles otillräcklig, då
den, i enlighet med det framställda förslaget,
endast skulle uppgå till högst 4 sk. för person
om året, elier ock, om den ökades till
ett betydligare belopp, skulle den icke ] nnna
utgöras a£ sådana medellösa personer,
som ej sällan äro i föga bättre tillstånd,
än kringvandrande Tiggare, och hvaraf den
följd skulle inträffa, att Husbönder och Jordägare,
tvärtemot hvad Författaren åsyftat, komina
att vidkännas denna afgift, och densamma
falla dem till ny last, alldenstund inga betydliga
afdrag af ifrågavarande personers små
löner och ringa förmåner med säkerhet kunna
påräknas.
I stöd af dessa skäl, och då härtill kom
-
Besv. och Ekon. XJtsh Betänk an den. 499
sner, det Kongl. Maj:t uti den ofvanäberopade
Nådiga Kungörelsen förklarat sig, enligt
hvad af Kong!. Maj:t och Riksens Höglofl.
Ständer vid tölo års Riksdag blifvit föreslaget
och antag t, vilja med Nådigt välbehag
för det närvarande anse, att provisoriska
anstalter och öfverenskommelse!' lii! de
fattigas försörjande i Städer och Församlingar
på Landet träffas, och Kongl. Maj:tS
Nådiga stadfästande uoderdånigst underställas,
intill des:, efter utarbetadt och i underdånighet
ingifvet förslag af en dertill i Nåder
förordnad Comité, ett allmänt stadgande
i detta ämne, enligt Riksens Höglofl. Ständers
i underdånighet yttrade önskan, vid nästa
Lagtima Riksdag, kaij komma alt utfärdas;
så finnér Utskottet, som dessutom för
sin del anser fattigförsörjnings-skyldigheten
lämpligare bestämmas, sålunda att d_n förmögnare
biträder den medellöse, än att de
fattige skola J.j lpa hvarandra, sig icke äga
anledning, att hos Riksens Höglofl. Ständer
något föreslå, i afseende på den af Memorialets
F rfattare framställda motion, utan
böra, i likhet med hvad Utskottet föreslagit
i dess betänkande öfver den af Herr Doctor
Knös väckta motion, rörande fattigvården,
inskränka sig till den underdåniga önskans
yttrande, att Kongl Maj:t skulle täckas i
Nåder närmare bestämma, så val begynnelsen
af ofvannämnde Comités arbete, sorn tiden
för den Nådiga Författningens vidtagande.
Dock varder detta till Riksens Hög.
loflige Ständers eget upplysta ompröfvan»
BesVi otili Elon. Utsk. Betankanäen.
de vördsamt öfverlemnadt. Stockholm dert
3 Aprill 1818.
N:r 87.
Riksens Höglofl. Ständero Allmänna Besvärsoch
Ekonomi- Utskotts Betänkande i anledning
af en inom Vallo fl. Borgare
Ståndet väckt motion derom, att den åt
Vesterbottniske Allmogen beviljade seglationsfihet
antingen må upphäfvas, eller
sättas under nödig Controll.
T..
iil detta Utskotts handläggning har blifvit
remitteradt ett af Herr Carl T. Örnberg
ingifvet Memorial, deruti han anför, a*t den
seglationsfrihet med fartyg af till och med
50 lästers drägt, som blifvit Vesterbottens
Province, det vill säga, Vesterbottens och
Norrbottens Hö fd in gedo mm ens Landtbrukare
eller Bönder i Nåder förunnad, skall vara
i närvarande ställning, och då Finland ej
mera tillhör Sverige, oförenlig med StatsEkonomien;
och att alla LurendrejeriFörfattningar
måste blifva frugtlösa, så länge
denna af inga Controller utaf Tull och Upp.
Syningsmän begränsade seglationsrätt existerar;
i anledning hvaraf han vördsamt föreslår,
att Riksens Höglofl. Ständer måtte taga
detta ämne, såsom en sak af högsta vigt
och nödvändighet, i öfvervägande, och antingen
upphäfva denna så länge, och så of
-
Ee.sv. och Ehon. Utsk. Betänkcinden. 501
ta missbrukade seglationsfrihet, eller åtmindstone
sätta densamma under nödig Controll.
Utskottet, som tagit detta ärende i behörig
pröfning, l ar låtit sig föreläsas de stad»
ganden och författningar, som till det sammas
närmare kä n dom och upplys ing höra,
och deraf inhemtat, att denna seglationsfrihet
är en rättighet, Sorn från ålder tillbaka
varit Vesterbottens Almoge, gemensamt
med Sveriges i allmänhet, f runnad, och
sedermera genom flere Kongl. K solutioner
för Vesterbotten serskildt bekräftad. I hvilket
afseende Utskott.t anser sig b ra åberopa,
utom flera författningar pä 1600 talet,
1:0 Kongl.' Kungörelsen den 20 November
1766, så lydande : att Lancltmannen ber äga
rätt och frihet ti l seg1 ations id i ande på
alla orter inom Paket, att der afsätta sina
varor och Landtbruksaf kastningar, på hvad
ort och ställe honom lagligast fal'er, utan
att denna frihet ina vara inskränkt inom
någon viss tid af året.
2:0 Kongl. Brefvet till Kammar- och
CommerceCollegierne af den 5 October 1786,
deruti allmogen i Oster- och Vesterbotten
förunnas att till större beqvämlighet och
säkerhet vid dess seglations idkande, samt
de meahafvande laddningarnes bättre conservation,
betjena sig af ■ dä chade fartyg,
likväl till högst 50 lästers drägt.
5:0 Kongl. Försäkran på Allmogens fri•
och rättigheter, clat. den 4 Apri l 1789.
Och sluteligen 4:° Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse den 4« September 1811 till
Besv och Ekon. Utsi. Betänkande»,.
Kongl Comitier c eCali egium i anledning af
vice Landsbo fdiligens i Norrbottens Län
underdåniga hemställan om inskränkning i
O O
Vesterbottnis'e Admogcns seg!ationsfriket,
af innehåll: att, då den af ålder Vesterbottirisk-e
Allmogen bevillade Sjö fartsrättighet
äger sin grund i ett billigt afseende pu
Allmogens behof att afsätta sina producter,
och med möjligen minsta kostnad förskaffa
sig oumbärliga köpmanna varor; då vidare
en minskning i Fartygens lästetal skulle,
långt ifrån att befordra ändamålet, verka
en större skogsåtgång, och flere personers
sysselsättning med segelfarten, och då antingen
denna, vid åtskilliga tillfällen ifrågasatta
seglations frihet blifvit genom flere Kongl.
Resolutioner, och i synnerhet genom Högsa ig
Kong1. Majit Gustaf den lll:s Nådiga försäkran
af den (\ Aprill 1789 bekräftad, liar
Kongl. Majit funnit, uppå dessa och öfrige
af Kongl. CommerceCollegium i underdånighet
anförda skäl, ingen anledning förekomma
att i Nåder bifalla någon mindskning,
hvarken i lästetalet af de fartyg, Allmogen
i Norrbotten äger att bygga oeh nyttja,,
eller i den samma Allmoge förunnade rättighet
till handelsresor och sjöfart.
Med anledning häraf, får Utskottet, sorn
nu gar alt yttra sig öfver det förra af de i
denna motion framstälida alternativer, förklara,
att då, till upphäfvande af ifrågavarande
seglationsfrihet, som genom så många
Kongl. Rescripter blifvit V sterbottniska Allmogen
försäkrad, några bestämda skäl af
Sesv. och Ehen, Utsh. Betänkande», 503
Memorialets Författare icke blifvit uppgifna
eller anförde, så finner Utskottet sig icke
Lunna till den föreslagna åtgärden tillstyrka
bifall.
1 afseende på det a£ Memorialets författare
föreslagna Alternativ: att denna,
hvarken af Tull- eller Uppsyningsman begränsade
Seglationsfrihet åtinindstone måtte sättas
under nödig Controll, så anser Utskottet
sig böra upplysa, att Kongl. Brefvet till
Kammar- och CommerceCollegiun den 15 Augusti
i8or uttryckligen stadgar hvad Allmogen
i Öster- och Vesterbotten bör iakttaga,
då den vill försända sina proöucler till södra
orterna, nämligen: att, om varor sjöledes
affärdas till sådana orter, der fart förbi främmande
kust intialfar, och inlastningsstället
icke är mer än fem mil från närmaste
Stad beläget; bör nödig betj ning från LandtTulls-kammaren
derstädes bevaka en sådan
inlastning, samt Tull vid samma Tullkammare
erläggas, och pass derifrån uttagas, men
allmogen deremot äga frihet, när inlastnings -  stället är belägetpålängre än fem mils afstånd,
från närmasté stad, att varorne utan bevakning
inlasta; dock med förbindelse att med samma
fartyg och gods inlöpa till närmaste Stad i
vägen till den ort, dit det ärnar gå, der betala
tull och förse sig med LandtTulIkammarens
förpassning; äfvensom derest, vid ankomsten
till destinerad ort, varor bland lasten
skulle finnas, hvilka icke blifvit förpassade,
och i afsändningsorten förtullade,
att slike varor då böra beläggas med sexdubbel
504 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandea,
Tull, och Tuilbetjeningen deraf njuta hälften,
men af förpassadt gods blott draga enkel
Tull. Oni åter de händelser härvid inträffade,
att Skepparen, sorn förer allmogens
far tyg, antingen i förstnämnde fall hade
underlåtit utt taga bevakning öfver inlastningen
och vid närmaste Tullkammare erlägga
tull, samt förse sig med förpassning,
eller i sednare fallet, utan anmälan vid någon
Tullkammare, afsrglat till annan ort;
sä skall den, som passtagning alldeles försummat,
derföre, på sätt uti Seglationsordningen
af elen l5 Juni 1774 /• 27 samt förenämnde
LandtTullsochAccisstadga i-^Capitlet
6 jeni förde med 6 art. 2 §. uti Kongl. För
ordningen
till förekommande af Lurendrägeri
och tullförsnillning den 6 /Iprill 1799, fnnes
stadgadt, böta 200 daler Silfverrnynt,
och för det inländska oförpassade godset,
sorn rigligt angifves, er ägga Gdubbel Tull
till Tv C skif tes mellan Kronan, och den som
äta' derå gör;men förtegadt eler undandöljclt
gods vare förverkadt. Och är i Öfrigt kronob
et'-eningen förbudet, att hädanefter utfärda
bevis eller förpassningar för varor, som
föras förbi främmande kust till och emelian
Södra orterna.
Hvad redan blifvit anfördt synes visa,
att nödig Gontroll icke saknas mot underslef i
afs erde på börti esan: och Kongl, brefvet den
8 Januari 1807 föreskrifver hvad A lmogen i
A!lmänhet åligge fullgöra tillförekommande
af det missbruk, att under återresan Utländsk
handelsplats må besökas, och varor der inta»
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 50^
gas, som sedermera å Landet utlasta?, och
till oloflig frrbrukning derstädes insmygasj
Af detta Nådiga bref är ödra Momentet så ly«
da ■de: För att desto notare bevaka efterlefnåden
af hvad sorn blifvit stadgadt till
hämmande af Allmogens sjöfart ■på utrikes
orter, skola utan undantag, alla de, som föra
Svenska fartyg stÖive eller mindre, öppna
eller däckade, vid vite af 50 R:dr, angifvarens
ensak,v ar a skyldige, att vid ankomst till någon
af de i Östersjön belägna främmande hamnar,
der Svensk Handels Agent eller "'iceAgent Jinnes,
sig hos honom anmäla; åliggandes Handels
Agenten att Mån ateli gen till Genera tullar
endeSocietetens Fullmäktige i Stockholm
O O
insända dylika uppgifter på alla ankomna
fartyg, med hvad mera efter TullJournalernas
föranledande kan tjena till vidare upplysning
om de varor och ejfecter, som både
till och från stället varda transporterade.
gdje Momentet. En hvar af allmogen,
som i anseende till fart förbi främmande
kust varit enligt ofvannämnde Kongl. Förordnande
d. 13 Augusti 1801 förbunden, att
vid af resan taga Tullkammarepass, skall ock
åligga, att icke allenast för återresan sig förse
med förpassning af Landi Tulik ammar en i
den stad, till hvilken han varit bestämd och
ankommit, utan ock derefter inlöpa till den
intill hemorten närmast belägna Stad eller
tullplats, för att der uppte samma förpassning
och undergå visitation, innan mer eller mindre
af de medförda varor å något stolle
utlastas.
506 Eesv. och Ekon. Vtsn. Betänkande»..
Till följe af dessa upplysningar, hvar»
igenom Utskottet tror sig hafva kommit i
tillfälle att visa, dst i fråga varande Seglationsfrihet
verkligen är begränsad af sådana stad»
gauden och författningar, att deras behöriga
efterlefnad borde blifva en tillräcklig Coutroll
mot öfverklagada missbruk; anser Utskottet
sig icke kunna något föreslå i afseende
på hvad Memorialets författare yikat;
Och får derjemte tillägga, att, om grundade
skäl till ofvannämnda rättighets öfverklagan»
de mö ligen skulle gifvas, torde de samma
snarare böra sökas i en försummad, än i ea
bristande controll; I hvilket afseende det icke
lärer tillhöra Utskottet att rörande detta
ärende taga någon vidare befattning. Dock
varder detta allt R. H. Stä ders Eget upplysta
ompröfvande vördsamt understäldt.
Stockholm den 5 Aprill 1818.
N:r 88.
Riksens Högl. Ständers Allmänna Besvärs»
och EkonomiUbskotbs Utlåtande i anleda
ning af de hos Högloft. Ridder skåpet och
Adeln samt Högvördige l1 re st Ståndet
gjorda anmärkningar vid Utskottets den
21 sistlidne Januari afgifna, och från
välbemäldta 9.ne Riksstånd återremitterade
Betänkande, angående väckt fråga
om skyldighet för Gotha CanalBolag, att
Besv. och Ekon. TJtsk. Eetånhanden. 597
besörja underhållandet af de vägstycken
i Skaraborgs och Östergöt ands Län, hvilka
tillhört sådana hemman, som genom
C anal anläggningen blifvit indragne m. m.
II os Höglofl. Riddersknpet och Adeln hafva
anmärkningar emot Betänkandet blifvit gjorde
af Herr Gr fve Baltzar Bogis>aus von
Vlaten, som, på grund af de utaf Kongl.
Majit år 1810 för Götha CanalBolag utfärdade
Privilegier, och d 1 i ista, 2dra, gdje och
4'le Momenterna af 3dje § deruti lernnade
INådiga föreskrifter, ansett d n ifrågavarande
vägunderhållnings-skyldigheten icke
böra eller kunna Bolaget å läggas, så mycket
mindre, sorn, då Bolaget kommer att,
utom sjelfva Canalen, underhåll cn 8 mils
grusad dragväg af 6 alnars bredd långs Canalen,
på hvilken väg de betydligaste Transporter
skola fortskaffas, Bolaget måste anses
som den största väghållare i Riket; och, om
Bolaget nu skulle förpligtas, att deltaga uti
den allmänna vägurderhållningen, så borde
nyssnämnde väg deruti äfven ingå.
I afseende på antalet af da hemman, som
g mom Canalanläggningen utgått, har Herr
Grefven anfört, att Vadsbo Härad i Vestergötland,
hvilket består af 9744dels hemman,
hade förlorat 4"y^e^s hemman; Aska Härad
i Östergöthland, bestående af 535-g-deIs hemman,
hade förlorat intet; Bobergs härad, a£
302-f-dels hemman, förlorat 2-|; Gullbergs
Härad i82-|-dtls, förlorat 2; Memmings Hä-,
rad i24fdcls förlorat 15 Hammarkinds Hä«
503 Eesv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden.
råd 4s6ydels, förlorat 4fdels, och Björkekinds
H ärad 26o4deIs förlorat x hemman. Dä nU
Kongl. Maj:t uti nådig skrifvelse till Götha
CanalDirection af den 39 September J815
forordnat, huru med de använda hemmanens
väglotter bör förhållas, och antalet af nyhemman,
heldst i Vadsbo Härad, beständigt
okas, kunde Canalbolaget icke belastas med
den i fråga satta vägundarhållningen, emedan
Canalen, en gång färdig, i?ke äger
hvarken dragare, redskap eller folk till väglagning
utom sitt område, äfvensom ej haller
något hemmantal, hvilket är grunden f<>r ail
väglagning; och skulle berörde onus för öfrigt
blifva ett prejudicat för andra pålagor
och utskylder, hvilka skulle göra privilegiernas
föreskrift och skattfrihet till intet.
Hos Högvördig a PrestStåndet har Pierr
Biskopen m. m. Doctor Carl von Rosenstein
uppläst Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga
skrifvelse af den 19 September 181.5 af innehåll:
att, i händelse de ny hemman i Skaraborgs
Län, hvilka efter redan slutade eller
snart upphörande frihet'år, väghållning åläggas
kan, icke skulle arnes tillräckliga eller
tjenliga att besörja den väghållning, som
förut ålegat de genom Götha Canalanläggning
bortgångne hemman och Lägenheter, ny vägdelning
borde anställas, dervid kostnaden
skulle af Kongl. Majit och Kronan samt
CanalBolaget, till hälften hvardera, bestås;
men den ökade väghållningen Häradets
samtelige vägrödjningsskyldiga Hem
-
Besv. och Ekon. Vtsk. Betcinkanden. 509
msnsinnehahare till last falla. — För öfrigt
har Herr Dactorn och Bi köpen anfört enahanda
skäl för Bolagets fritagelse från vägUnderhållnirg,
sorn riem Herr Grefve vört
Platen b gagnat, endast m. d den skillnad i
afseende på antalet af de hemman, hvilka
genom Canalanlägg ingen gått förlorade, att
desse hemman, enligt Herr Doctorns och Biskopens
uppgift, skena utgöra blott i3|-dels
mantal.
Utskottet får i anledning häraf anföra,
att, ehuru, på sätt uti Utskottets under den
21 sistlidne Januari afgifna, och af Vällofl.
BorgareStåndet samt Hedervärdn BondeStåndet.
till alla delar bifallna Betan a de, är
upptaget, Utskottet i det a ämne icke fått
sig meddelade några till upplysning ledande
uppgifter eller underrättelser af de värda
Ledamöter, hvilka väckt den nu förevarande
motion, har Utskottet likväl icke haft någon
möda ospard, att samla uppiysningar om
hvad i mål et blifvit till jordt, och att Utskottet
ibland de flera af Kongl. Maj:ts ti 1
Götha CanalDirection aflåtna Nådiga Svrifvelser,
ej åberopat den af den 19 September
1815, torde icke böra, såsom Herr Biskopen
Doctor von Rosenstein förmenat, tiilskrifvas
brist på vilja att undersöka, enär de Nådiga
skrifvelserna icke fått någon publicité, o:h
således endast genom Utskottets eget bemödande
blifvit för Utskottet kunniga.
Utskottet skulle likväl, äfven med kännedom
om Kongl. Maj:ts nådiga förordnande
$io Bcsv. och Ekon. Utsi. Betafikandeni
uti ofvannämnda skrifvelse af den 19 September
1815» icke ansett sig böra afvika från
den grundsats, som bestämt Utskottets omdöme,
uti det redan afgifna Betänkandet, heldst
Riksens Ständer uti frågor af så Ekonomisk
beskaffenhet som denna, äga rättighet att,
utan afseende pä något af Kongl. Majit fattadt
Nådigt beslut, hos Kongl. Maj:t deruti
i underdånighet begära ändring.
Utskottet blifver således vid sin redan
yttrade tanka om Götha CanalBolags väghållningsskyldighet,
emedan det icke lärer kunna
bestridas, att ju Bolaget på ett eller annat
satt drager fördel af de Hemmans jordägor,
hvilka i och för Canalanläggningen
användas, och att de tillkomna, eller framdeles
tillkommande ny-hemmanens väghållning
är en förmon, hvilken bör kunna påräknas
lika så väl af hvarje annan väghållare,
som af CanalBolaget. Stockholm den 13
Aprill 1818.
BesV- och Ekon. Utsk. Eetänkandsit.
N:r 89.
'Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
, och EkonomiTJtskotts Utlåtande i anledning
af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, rörande yrkad bem
frielse från skyldigheten att afskala barken
« utsynta Ekar.
Tui Utskottet liar Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den 17 nästiidne Februari samt
Högvördiga PrestStår.det och Vällofl. BorgareStåndet
den gde i samma månad återremitterat
Utskottets ofvannämnde Betänkande,
hvilket af Hedervärda BondeStåndet blifvit
bifallet; och hafva följande anmärkningar
dervid blifvit gjorda, nämligen:
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
af Herr P. Estenberg, som öfverklaga!-, att
Utskottet tillstyrkt ett upphäfvande af alla
de välgörande Författningar, som i förflutna
tider blifvit utfärdade till garfveriernas befordrande
och framgång, å hvilken näringsgren
Regeringen för omkring 50 år tillbaka
fästat så mycken uppmärksamhet, att äfven,
premier till dess uppmuntrande utdelades,
hvarigenom äfven Näringen kommit till den
fullkomlighet, att mycket Svenskt Läder nu
mera utskeppas, i stället för att det förr
måste i betydlig qvantitet införskrifvas. Herr
Estenberg tror ej, att brist på afsättning af
Ekbarken äger rum, då garfveriet öfver hela
Liltttvg till rjhsSt. Prat, 8;<^ Sami, St 6566.
Eesv. och Ekan. Ut sk. Betänkande».
Riket äro anlaggde oell liera utvägar finnas,
att å mångfalldiga ställen utåt sjökusterna
få den föryttrad, heldst brist derå ofta skall
yppas, äfven i Stockholm, der tunnan skulle
betalas med i Rd. 16 sk. Banco och deröfver.
Om Ekbarken fick exporteras, förmenar
Herr Estenberg, att Englands garfveriidkare
första åren skulle för hvad pris som
heldst uppköpa Svensk Ekbark för att, genom
det uppstegrade priset, undergräfva de
Svenska Lädergarfverierna, hvarefter utländningen
kunde efter behag nedsätta priset å
Ekbarken, och afven nödga oss, att införskrifva
läder af Engelsk tillverkning. Enär
dessutom genom barkens försummade aftagning
de menligaste följder skulle tillskyndas
ej mindre Svenska Garfverierna, hvilkas
under beredning varande hudar, af bristande
beredningsämnen, förderfvades och blefve
oduglige, än äfven Rikets handelsvåg genom
den inom Landet saknade varans införskrifning,
skulle betydligen betungas;
hemställes om afslag å Utskottets i detta
ämne uppgifna tvänne alternativa förslager.
Hos Högvördiga PrestStåndet : af Herr
Prosten Fähn, som anser den föreslagna friheten,
att till utländsk ort försälja Ekbark,
medföra de skadligaste följder för de inhemska
Fabrikerna, som, i brist af denna vara,
skulle råka i lägervall, eller ock, priset
å Lädret, till allmänhetens kännbara skada,
uppstegrasj hvarförutan Herr Prosten förmenar,
det skyldigheten att afskala barken
a utsynta Ekar innefattar en Cqntroll å E
-
Besv, och Ekon. Ut>sk. B el ankan den.
Iteträdens behöriga fällande; och yrkar på
dessa skäl» att de härom utfärdade Författningar
må ovillkorligen bibehållas.
Herr Prosten Doctor Wijkman bär till
alla delar instämt i Prosten Palms yttrande,
och derjemte åberopat Kongl. Majus Nådiga
Skrifvelse af den 11 Juni sistlidet år, deruti
Kongl. Maj:t ansett såsom ett hufvudföremåL
för en väl inrättad Statshushållning, att uppmuntra
och gynna de tillverkningar, som i
ett land äro oundgängliga, och der kunna å»
stadkommas, för hvilket ändamål ett af de
kraftigåste medel onekeligen är, att bereda
säker tillgång på de råämnen, som dertill
■erfordras. Herr Prosten anförer vidare, att,
i stället för det vi förr årligen införskrefvo
flere hundrade tusendedelar, efter den tidens
beräkning, så kalladt Engelskt läder, har i
sednare tider Svenskt Inder blifvit exporteradt,
och någon gång i sjelfva landet pä
Auction försåidt. I händelse Ekbarken skulle
få utföras, anser Herr Doctorn såsom en
oundviklig följd deraf, att Engelsmännen de
första åren skulle uppköpa denna rudimateria
till enorma priser, för att derigenom förstöra
de Svenska Garfverierna, då vi åter
skulle, till ej ringa undervigt på handelsvågen,
nödgas införskrifva Engelskt läder, hvarjemte
Herr Doctorn förmodar, att, om barken
i råttan tid afskalades, skulle arbetet
blifva ganska lönande.
Herr Prosten Raabe har, i anledning
häraf, upplyst, att flere medlemmar af Hedervärda
BondeStåndet i Utskottet uppgifvit,
§14 Besv. och FJxon. TJtsk. Betänkanden.
att de för intet erbjudit Ekbark lill dem, Som
ville draga försorg om afskalningen.
Hos Väliofl. BorgareStåndet af Herr
Westin, som jemväl ansett exportfriketen a£
Ekbark i stor mon skadlig, såsom undergräfvande
de inhemska Garfverierna och på
samma gång upphjelpande de Engelska. Herr
Westin har derefter i korthet framställt de
åtgärder, som i Sverige, ifrån längre tider
tillbaka, blifvit vidtagne, för att genom lätted
tillgång på rndimaierierna och utestängande
af utländsk medtäflan bereda Garfveriernas
förkofran, hvarigenom de äfven blifvit
bragte till åtminstone lika höjd med
hvilken annan näring som heldst, så att, £
stället för att tusendetals Skålpund Engelskt
lader förr måst införskrifvas, det nu kunnat
exporteras och äfven i Landet på auction er
försäljas. Herr Westin anser det gjorda yrkandet
om befrielse ifrån skyldigheten att
afskala barken å Ekar härleda sig ifrån bristande
industri, och tror att allmogen ytterst
9ällan saknat afsättning å den bark,
den haft att aflåta, heldst brist derå ofta skall
yppa sig. För öfrigt förmenar Herr Westin,
att Engelsmännen skulle med glädje begagna
detta tillfälle, att genom uppköp af Rikets
förråd af Ekbark, beröfva Sveriges garfverier
denna nödvändighetsvara, osli förstöra
en näring, som ej kunde uthärda en så
olika täflan; hvarförutan han fruktar, att den
återstående Ekskogen, genom en fri export
och genom begäret efter en större vinst, som
härigenom kunde uppkomma, skulle inom
Bew. och Ekon. XJtsk. 'Ectänhanden, 515
kort uthuggas. På dessa grunder anser Herr
Westin sig ej Jeunna gilla den föreslagna exportfriheten
af Ekbark, utan önskar, att alla
nu gällande Författningar om dass samlande
måtte i deras förra kraft fortfara.
Herr Arfvidsson har helt och hållit instämt
uti Herr Westins yttrade tanka, och
vittsordst Garveriernas vunna förkofran i
den mon, att mr mera endast obetydliga
partier af läder till Riket införas.
Herr Rager har förklarat sig vara förekommen
ef Herr Arfvidsson, med hvilken
han i alla delar instämmer.
Herr Schwan H. N. önskar, att Utskottet
ville ifrån General TullDirectionen infordra
uppgift å qvantiteten af utländskt läder,
både för längre tid tillbaka och under
sednare åren, för alt genom denna jemförelse
öfvertyga* om nyttan af nu gällande Författningar
rörande Ekbarkens samlande.
Utskottet, sorn med behörig noggrannhet
skärskådat ofvanupptagne anmärkningar, får
nu förklara, att, då Utskottet meddelade sitt
utlåtande i ämnet, ansåg Utskottet, sä väl i
anledning af anförda klagomål öfver de ola»
genheter, hvilka genom skyldigheten att afskala
Ekar tillskyndats Landtmannen, sam
af noga kännedom om de grundade anledningarne
till dessa klagomål, sig böra föreslå
sådana medel, som Utskottet ansåg mest
lämpliga tili olägenheternas afhjelpande.
Utskottet trodde detta ändamål kunna vinnas,
antingen genom fri export af Ekbarken, eniot
behöriga Tullafgifler, eller genom den
5iö BeSV. och Ekart* Uuki Betänkanden.
öfverklagade skyldighetens upphäfvande, Dessa
medel framställdes derföre såsom alternativer,
utan att företräde åt någotdera lemnades.
Ehuru Utskottet för sin del ej kan inse
de stora faror, sorn genom en fri export a£
Ekbark skulle tillskyndas Riket, har Utskottet
likväl, med fästadt afseende å den allmänna
tanka, som hos de respeetiva Stånden
synes vara rådande, trott sig nu böra frångå
förslaget rörande exporten, och deremot endast
tillstyrka, att en jordägare eller hemmansinnehafvare,
sorn bevisligen erbjudit
närmast boende Gaifvare den å utsynta Ekar
afskalade barken, men ej derföre kunnat erhålla
skälig betalning, så att hans arbete och
moda någorlunda kan blifva ersatt, bör helt
och hållet ifrån afskalningsskyldigheten och
allt laga ansvar befrias.
Utskottet kan ej förmoda, att någon
vill åsyfta den ena näringens uppkomst på
den andras bekostnad, eller att den, kanske
allt för mycket betungade, Modernäringen,
jordbruket, skulle beläggas med bördor, på
det Garfverierna måtte florera. Då Utskottet
äger tillförlitlig kännedom derom, att
på flera orter i Riket Ekbarken är så litet
efterfrågad, att Garfrerildkaren ej en gång
vill antaga Jordbrukarens anbud, att utan
pen minsta afgift erhålla barken lill fri disnosition,
om han endast åtager sig afskalJingsbesväret;
och enär i sådan händelse
ordbrukaren ej mindre ser Ekbarken onyttigt
bortruttna, utan ersättning för arbete
och möda, än äfven sig sje,lf blottställd för
BeSV. och Ekon. TJtsk. Betankanclcn. 517
Rättegångar och böter, i händelse han *j till
alla delar skulle uppfylla Författningens, för
ingen nyttiga, men för honom högst skadliga
föreskrift,- så tror Utskottet sig äga full
anledning, att i dessa fall anse ifrågavarande
skyldighet såsom ej i ringa nion betungande,
och hyser derföre den öfvertygelse, att Riksens
Högloft. Ständer finna den lättnad, Utskottet
nu föreslagit, vara både med billighet
och rättvisa öfverensstämmande 5 Hvilket
dock, jemte tvänne I_.edamöters i ämnet afgifna
serskildta utlåtande, till Riksens Högloft.
Ständers egen pröning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 2 Aprill 1818.
Transsumt af Protocollet hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott den 2 Aprill 1818.
§ 4- '
—■ — — RiksdagsFullmägtigen Berg i
från
Bohuslän reserverade sig, såsom bibehållande
samma öfvertygelse om nyttan af
Ekbarkens expoiträttighet, hvilken Utskottet
i sitt förra Betänkande, som alternativ, framställt.
Herr Friherre Edelcrnntz A. N. framförde
den anhållan, som bifölls, att till Respective
RiksStånden måtte, såsom dess
serskilda tanka, få åtfölja Friherrens den 21
sistlidne Januari till Protocollet i detta ämne
afgifna anförande, så lydande : Den allmänna
författning, som ovillkorligen föreskrifvec bar
-
518 Besv' och Ekon. UtsJc. "Betänkandené
hens aftagning på utsynta ekar, äger ostridigt
till sin afsigt att uppmuntra och befordra
de så kallade Engelska Garfverierna i Riket,
för hvilka Ekbarken är ett oundgängéligt
råämne, hvilket de genom denna anstalt
blifva försäkrade att i tiilräcfcelig myckenhet
och till lindrigt pris erhålla. Denna åsigt
of saken, och ändamålet att gynna en loflig
och nyttig näring, hafva föranledt det förslag
till betänkande, sorn sedan Utskottets förra
sammankomst hviiat på bordet. Med er-»
kännande af principens vigtighet, ensamt
och för sig betraktad, skulle äfven jag vara
beredd att dertill bifalla, om jag ej trodde,
att flera åsigter af denna sak gåfves, och
att flere intressens anspråk borde tillika
»komma i fråga. Dessa intressen äro, dels de
enskilda personers, som äga att disponera
Ekarne, dels Rikets samt Skogshushållningens
i allmänhet, hvartill kunde läggas garfveriet
»as eget, betraktadt under en annan synpunkt.
Rättmätigt synes utan tvifvel det anspråk
vara af Landtmannen, att kostnaden
för arbetet både vid barkens aftagande och
xless transport till afsättningsorten, bör ägaren
godtgöras, om ock intet värde för sjelfva
varan skall honom beräknas. Denna ersättning
erhålles likväl nu sällan, i synnerfiet
vid de från kusterna aflägsna Ekskogar,
ider i många fall alldeles ingen afsättning för
barken gifves, och aftagavens möda således
helt och hållet är förspilld.
Enligt LäneStyrelsens uppgifter i Mab:
Besv. och Ekoiu Utsk. Betänkanden. 519
mö, Christianstad, Kalmar och Carlskrona
förlidet år, linnes medelpriset af en tunna
Ekbark, på dessa ställen, transporten inberäknad,
ej hafva utgjort mer än 45 sk. 3 rst.
Efter en i Carlskrona upprättad calcul af en i
Skogshandteringen ganska erfaren man, skulle
en tunna Ekbark, från dessa orter transporterad
till Stockholm, ej kunna utan ägarens
förlust försäljas för mindre än 1 I\d.
45 sk., och då densamma vanligen här gäller
omkring 1 Rd. 16 sk. är förlusten på
arbets- och transportkostnaden gifven, utom
den af sjelfva varans eget värde. Följden
deraf måste nödvändigt blifva, att barkaftagningen
på liera orter antingen alldeles försummas,
eller, der det af fruktan för åtal ej
låter sig göra, verkstäiles så hastigt, och
med så liten omsorg, att barken linnes föga
duglig, och följaktligen denna nyttiga product
både för det allmänna, och för Engelska
Garfverierna är förlorad.
Det låga pris, hvartill barken i allmänhet
föx-yttras, härrör af den inskränkta afsättning
som derföre inom Riket gifves, under
det, enligt nu gällande Författningar, denna
product ej får exporteras till andra orter,
der den skulle säljas till ett mångdubbelt
pris. Detta export-förbud motverkar äfven
anläggningen och vådan af nya ekplantager,
af hvilka i de första 20 å 30 åren ingen annan
inkomst kan dragas, än genom försäljning
af den bark, sorn rotskott och spädare
grenar, vid Ekskogens rensning och utgallying
kunna lemna. I hela Riket linnas vid
520 ock Ekon ZJtsk. Betänkanden.
pass 40 så kallade Engelska GarFverier, grundade
på Ekbark, hvilka således omöjligen
kunna använda, följakteiigcn e; upphandla,
och till sitt värde betala hela den qvantitet
deraf, som frambringas på Södra hälften af
Rikets areal, hvars jordmon och klimat äro
för detta trädslag tjenlige. Af alldeles samma
orsak härleder sig äfven denna saknade
tillgång på Ekbark, hvaröfver man stundom
i hufvudstaden hört klagas ; ty ingenting är
naturligare, än att en vara ej utbjudes tili
försäljning, då ej prcductions- och transportkostnaden,
än mindre dess eget värde genom
det gångbara priset ersättes. Skulle deremot
utförsel af bark vara tillåten, så funné
Skogsägaren en möjlighet att, genom den
exporterande Köpmannen eller Skeppsredaren
för en på utrikes orter så begärlig vara,
söka den förmonliga afsättning, som inom
Riket saknas, o«h således både Staten genom
ökad production, och Landtmannen genom
belönt möda och arbete, kunna vinna förkofran.
Derjemte, då frakten för en vara af så
stor volume nödvändigt skulle ilerfallt öfverstiga
dess värde, ägde Svenska Garfveri-Idkaren
derigenom en säkerhet, att erhålla den
hemma till vida lägre pris än utländningen
skulle nödgas erlägga, om ock förstnämnda
pris blefve mer svarande mot värdet och
p roducdons-kostnaden.
Det är på dessa skäl, jag vågar yttra
min öfvertygelse, att Landtmannen endast
med det villkor borde åläggas skyldigheten
till barkens afta gande, att en ny utväg til!
Bein. och EJion. Utsk. Bstänkanden 521
cles» försäljning tillika för honom öppnades genom
tillåten export; men att, så länge nu varande
export-förbud är gällande, ekbarkens
aftagande bör blifva en ovilkorlig sjelfvillig
följd af den utväg, han finner till dess förmonliga
användande eller försäljning, utan
sin förlust, emedan all slags industri och
dess produktion otvifvelaktigt mindre säkert
befrämjas genom befallningar, vitén eller
tvångsmedel, än genom Producteurens eget
intresse, samt en förmonlig afkastning a£
hans flit och mödor.
Nr 90.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EhonomiUtskotts Betänkande, i anledning
af väckt motion^ om upphäfv ande
af den författning, som päbjuder hvart
5ode Tunnlands plantering med Träd på
slättbygden i Skäne.
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Ådeln under
den 5te sistlidne Januari lill detta Utskotts
åtgärd remitterat ett af Pierr Munck
af Rosenschöld, Eberhard, ingifvet anförande,
deruti han föreslår, att R. H. Ständer hos
Plans Maj:t Konungen måtte i underdånighet
anhålla, det den författning, som påbjuder
hvart 50 tunnlands plantering med Träd
på slättbygden i Skåne, måtte blifva upphäfven,
eller åtmindstone betydligen inskränkt,
har samma Stånd, genom remiss af den adra
522 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Mars öfverlemnat ej mindre ett tillägg af
nyssnämnde författare, innehållande uppgifna
grunder för den redangjorda motionen, än hans.
Friherre II, Wr angels, Herr Stussenfelclts
och Herr Cederskölds anföranden, i anledning
af förekomna discussioner rörande ämnet.
Herr Rosenschöld har, såsom skäl för
upphäfvande af berörde författning, åberopat,
att en sådan plantering ar:
1:0 Overkställbar5 da hvarken tillgång
på plantor ej heller anstalt t;li bekommande
deraf, för framtideu finnes för ett så vidsträckt
ändamål, utan att förstöra en del af
den skog, som redan existerar, och då stängsel
omkring så många ställen skulle blifva
högst svår, ja ofta nästan omöjlig i en ort,
der enskiften redan skola ålagt Hemmansägare
en alltför tryckande stängselskyldighet.
2:0 Skadelig: ty många byar skola finnas,
hvilka icke hafva något tunneland, som
ej mera gagnar, då det användes till åker
och äng, än till skog, och många af slättbygden,
äfvensom Riket i det hela kan anses
vinna mera deraf, att hvart jordstycke
användes till det, som lemnar den förmonligaste
afkastning, och de olika bygderna kunna
utbyta sina producter mot hvarandras, när
afståndet ej är allt för stort. Härtill kommer
äfven det skäl, att, om skogsplanteringen på
slättbygden bereder för dess invånare ett oberoende
af skogsbygden i afseende på trädvaror,
eå ökar den Fiikets i dethela beroende af UtJändningec
förSpannmål och andra jordbrukets
Besv. och Fhon. JJtsk. Betiinkandert523
producter. Herr RosenscholclmedigiWer, att den
påbndna planteringen kan vara gagnelig i de
orter a£ slättbygden, sorn ligga längst från
skog, nämligen om den till åker mindst dugliga
jord dertill användes och icke större ofrugtbara
fält finnas i granskapet, som böra
helt och hållet planteras med skog, men han
anser följden af dess allmänna verkställande
blifva, att slättbygden slutligen skulle producera
kanske mera skog än den egentliga
skogsbygden, der productionen af skog och
vården örn denna i allmänhet skulle i samma
nion aftaga, som Skogsplanteringen på
slättbygden tilltog, samt skogsboen, äfven
dä tillgången på spannmål på slättbygden minskades,
nödsakas öka sin åkerrymd, om slättboen
ökte sin skogsrymd: hvaraf den slötföljd
skulle kunna dragas, att man ville uppmuntra
skogsplantering på bördig jord och
åkerbruket på oländig.
3:0 Öfverflödig, ty om slättboen icke
bör få vara i behof af att, i utbyte mot
egna producter taga någon del af Trädvaror
från skogsbygden, så kan tillgång på dessa
inom slättbygden beredas honom: 1:0 genom
plantering på de stora sandhedar och andra
ofrugtbara mycket stenbundna marker, som
finnas äfven på slättbygden, 2:0 genom
plantering vid boningarna, på gärdesgårdar,
och landsvägar, hvilken sistnämnde icke bör
vara så tät som påbudet var, emedan deraf
blåst och sol hindras att upptorka vägarne,
5.0 genom skogarnes i skogsbygden bättre;
g24 Besv. Oek Ekon. Utsk. Eetankanåen.
vård,/j.:o genom Höganäs Stenkolsverks libe»
hällande, och 5:0 genom veds likså fria införsel
till Skåne från Blekinge, som till Sverige
från Ryssland.
Herr Rosenschöld slutar detta anförande
med den tillönskan, att man en gång i den
inre Rikshushållningen måtte hinna att se
vidt omkring sig, att betrakta alla denna
hushållningens delar i deras förhållande till
hvarandra, och således undgå att se hvarje
serskild hushållsgren isolerad utan sitt behöriga
sammanhang med de öfriga.
Uti hvad sålunda blifvit andraget hafva
Herrar Cederschöld och Strussenfeldt med Herr
Rosenschöld förenat sig: hvaremot Herr Friherre
Henning Wrangel anfört, att, i hans
tanka, berörde författning icke synes obillig,
då tillgång på plantor genom anläggande
Trädskolor bör kunna erhållas och nödig
stängsel uppföras af vallar af jord och lera.
Utskottet, som nu går att yttra sig öfver
de i denna motion framställda skäl till
npphäfvande eller inskränkande af ifrågavarande
öfverenskommelse samt deraf följande
påbud om hvart 5ode tunnlands plantering
med träd på slättbygden i Skåne, får, i afseende
på hvad först blifvit anfördt om overkstallbarheten
deraf i brist på tillgång af plantor
oclt i saknad af anstalt till Plantors erhållande
för framtiden, upplysa, att sådane
planteringar aldrig böra kunna lämpligen
verkställas genom redan af naturen frambragta
plantors flyttande från ett ställe till
annat, utan genom frösåning i stort, samt
Besvi och Ekon. Utsk. Eeänkanden. ^25
att, till detta ändamåls befrämjande, Kongl.
LandtbruksAkademien anmodat samteliga Läne-hushållningssällskaperne
att draga försorg
om insamlingen af alla vanliga sorter frön,
på det att de orter, som af några slag kunna
vara i behof, må dertill erhålla tillgång,
hvarigenom således ingen olägenhet i detta
afseende synes vara att befara. Derjemte anser
Utskottet sig böra erinra, att Utskottet
väl delar med Herr Rosenschöld den öfvertygelsen,
att en genom berörde plantering
uppkommande större stängselskyldighet skall
Vara serdeles tryckande på en skoglös ort,
men tror likväl, det densamma i någon måtto,
åtmindstone småningom, torde kunna underlätta*
genom anläggande af jord- och lervallar
och så kallade lefvande gärdesgårdar af vide
och andra trädslag, i hvilket afseende tillräckliga
efterdömen kunna åberopas från
Tysklands skoglösare orter, der sådan hägnad
är bruklig.
Vidare har Utskottet tilt den öfverklagade
författningens skadlighet icke kunnat
hemta tillräckligt skäl af det anförandet, att
Skånska slättbygdens jord i allmänhet mera
gagnar, om den användes till åker och äng
än till skog, då det är bekant, att samma
orts öfverflöd pä spannemål ofta tvingar till
utbjudande af denna vara för ganska lågt
pris, men skogen deremot alltid måste köpas
dyrt, och således det ofta blir möjligt, att
af en väl anlaggd plantering, som, utom i
dess första början, medför ringa kostnader
för årliga underhållet, större afkastning kan
526 Besv. och Ekon. Ut sk. BctankanäeiU
vinnas än af åkerbruk på svag jordmon;
Det är dessutom i motionen medgifvet, att
den påbudna planteringen kan vara gagnelig
i de orter af slättbygden, som ligga längst ifrån
skog, om den till åker mindst dugliga
jord dertill användes; äfvensom det är sannolikt
för öfrigt, det den befarade skadliga
följden, att slättbygden skulle komma att
producera mera skog än skogsbygden, aldrig
någonsin lärer inträffa.
Slutligen får Utskottet tillägga, att, efter
behörig pröfning af. Herr Rosenschöläs anförda
skäl, Utskottet väl trott sig finna flera
förtjenande mycken uppmärksamhet; men, dä
Malmöhus Läns samtelige Invånare, sammankallade
inför samma Läns hofdinge, ingått
en frivillig öfverenskommelse, på sätt som
redan förberörd t är, och denna öfverenskommelse
blifvit af Kongl. Majit under den 8
Aprill 1815 i Nåder gillad och bekräftad,
samt några underdåniga Besvär emot Committerade
till verkställigheten häraf, inom den
föreskrifna tiden, så vidt Utskottet har sig
bekant, ej blifvit anförde, och ej heller sedermera
några olägenheter eller menliga följder
vid verkställigheten blifvit anmälde, utan
tvärtom flere af Länets vid denna Riksdag
närvarande ledamöter förklarat sig med denna
allmänna anstalt fullkomligen nöjde, så
anser Utskottet sig icke berättigadt att göra
afseende på hvad en enskild person föreslagit
till upphäfvande eller inskränkande af densamma,
och saknar således, åtmindstone för
jäet närvarande, tillräcklig anledning att å rao
-
Besv. och Ekon. Utsh. Bctänkancten. ,527
tionen derom tillstyrka bifall. Härtill kommer
äfven det skäl, som Utskottet trott sig
icke böra förtiga, att, dä detta är en inom
en enda province träffad, ehuru af Kongl.
Maj:t i Nåder stadfästad, frivillig öfverenskommelse,
så synes fragen om ändring häruti
först böra genom en dylik öfverenskommelse
väckas, och endast derefter blifva föremål
för Riksens Höglofl. Ständers öfverläggningar
och afgörande. Dock varder detta
allt Riksens Höglofl. Ständers egen upplysta
pröfning vördsamt understäldt. Stockholm
den 18 Aprill 1818.
N:r 91.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomi-Utskotts Utlåtande i anledning
af gjorda anmärkningar vid desst
aflåtna Betänkande, rörande väckt fråga
om rättigheten för Lumpsamlare, att om--  kringresa i Landet, samt om stället till
Lumpors anskaffande för PappersBruhens
behof.
33etta Betänkande har blifvit återremitterade
af Högvördiga PrestStåndet och Hedervärda
BondeStåndet, till följe af de anmärkningar,
sorn flere bland dessa Respectiva Ståndens
Ledamöter dervid behagat göra, och hvilka
Bihang till LiksSt. Prot, *8»7"»8»8> 8;i?e Sami. N;r 67. 63.
S28 Eesv. och Ekon, TJtsk. Betänkanåen.
hufvudsakligen åsyfta, att, enligt hvad Utsk
ottets Ledamot, Riksdagsmannen Nils Månson,
till sin reservation serskildt anfört, en
inskränkning i Lumpsamlares antagande måtte
föreskrifvas, så att visse Lumpsamlare
antoges antingen för hvarje Härad, siler för
hvarje PappersBrtik, med afseende på dess
tillverkning, och så, att för öfrigt de Socknar,
hvilka med vissa Pappersbruk ingått ackord
om Lumpors samlande, måtte slippa
besök af Lumpsamlare fran andra Pappersbruk.
Efter en noga pröfning häraf får Utskottet,
med åberopande af de grunder, som
innehållas uti ifrågavarande Betänkande,
hvilket redan vunnit de 2ne öfriga RilcsStändens
bifall, till vördsamt besvarande anföra,
att Utskottet icke anser de öfverklagade olägenheterna
pä lämpligare sätt kunna förekommas,
än om, såsom Utskottet redan föredagit,
Konungens Befallningshafvande, som
bäst känna Slöjdernas och Näringarnes tillstånd
och verkliga behof i hvarje Län, anmodas
noga tillse, det Allmogen icke med
ett i förhållande till Pappersbruken öfverflödigt
anta! af Lumpsamlare besväras. Stockholm
den 16 Aprill 1818.
N:r 92.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsooh
Ekonomi- Utskotts utlåtande i' anledning
af väckt motion om frihet för Landt
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
5®9
narinen, att mot låg eller ingen Tull fä
exportera sina producter.
H öglofl. Ridderskap6t och Adeln har till
detta Utskotts handläggning behagat remittera
ett af Herr Friherre Hennina; Wrang
el ingifvet Memorial, deruti han hemställer,
att Landtmannen må äga rättighet, alt
inot låg eller ingen Tull exportera sina producter
och derigenom få en ny källa till
välmåga. Som få Provincer utom Skåne
skola redan kunna begagna sig af denna förmon,
och som onekligen denna frihet skall
bidraga till Productionens förökande, så anhåller
Friherren, att, åtminstone för Skåne,
må blifva tillåtet, att med modilicationer,
sorn för ett eller annat tillfälle kunna Ennas
nödiga, exportera deras producter, af hvad
namn som heldst, och i synnerhet ladugårdens
afkastningar.
Utskottet, som tagit detta i behörig
pröfning, har, i likhet roed hvad Utskottet
yttrat i dess Betänkande rörande flera dylika
frågor, äfven i anseende till denna motion
icke ansett det tillhöra sig, att föreslå förändringar
uti Tullafgifternas bestämmande, eller
deras upphäfvande; Och får derjemte, i
afseende på friheten att exportera Landtmanna-produeter
i allmänhet ätvensom de af Författaren
serskildt uppgifna Ladugårds-afkastningar,
erinra, att, ehuru de fleste af dem
redan genom gällande Författningar äro till
export tillåtne, sådana tvingande orsaker likväl
kunna inträffa, i synnerhet i afseende på
£50 Best), och Elion. Ut sk. Beuinkanden.,
export af Spannemål, att desamma, åtminstone
för en kort tid, stundom ovedersägeligen
kräfva inskränkning, hvilket äfven Författaren
sjelf synes medgifva; i anledning
hvaraf Utskottet ieka Tinner läoipeligt tillstyrka
den oinskränkta exportfrihet, sorn af
Friherre Wrangel blifvit i allmänna termer,
Samt egentligen för en enda Provins, yrkad.
Dock varder detta Riksens Höglofl. Ständers
eget upplysta afgörande vördsamt un derstäldtStockholm
den 16 Aprill 18x8.
N:r 95.
Riksens Ilöglofl. Ständers Allmänna Besvärs»i
och Ekonomi-Utskotts Betänkande i anledning
af väckt fråga om inskränkning
i Exclusiva Privilegiers meddelande.
Hö8i o fl. Ridderskapet och Adeln har under
den 24 sistlidne Januari hit remitterat ett
af Herr 11. E. Mannerhjerta författadt Memorial,
deruti han anför, att, sedan han vid
ene Riksmöten förut gjort Moliener om förändrad
rigtning vid Exclusiva Privilegiers
utgifvande, hvarå Riksens Högloil. Ständer
behagat lemna sitt bifall, och, till följe deraf
i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit
täcktes derå göra Nådigt afseende, men ännu
icke någon följd visat sig, går han nu
att för tredje gången för Pxiksens Höglofl.
Ständer framställa samma grunder, nämligen
Ve sv och Ekon. Utsk. Betänkanden, 53
ätt de Privilegia Exclusiva, som uppfinnare
af någon inrättning, eller förfärdigare af något
arbete för iner än 20 år tillbaka undfått
och sedan tillgodonjuta, böra förlora deras
exclusiva egenskap, och andra personer tillåtas,
att med prodnction af samm» slags
arbeten sig sysselsätta 5 att icke något Privilegium
exclusivum hädanefter mått® beviljas
för längre än tio år, eller om uppfinningen
fordrat serdeles möda och kostnad, högst
Femton är, utan prolongation, hvilken i sådant
fall aldrig bör meddelas, samt att, sedan
en person gjort någon ny uppfinning,
men en annan bevisligen upptäcks någon
gagnande förbättring uti samm* ämne, den
förres privilegium exclusivum icke bör ligg*
den sednare i vägen att erhålla en dylik förmon,
om han behörigen kan styrka, att förbättringen
vaxit en följd af hans egen och
icke någon annans skicklighet. Derjemte
har a f smma Författare uti ett sednare Memorial,
sora under dan 24 sistlidn® Februari
till Utskottet remitterades, blifvit öfverlemnad
en berättelse om de i Frankrike gällande
Brevetter för uppfinningar, äfvensom en
underrättelse om Engelska Patenterna, deni
han ansett bidraga till ämnets fullständigare
utredning.
Utskottet har, efter behörig pröfning af
detta förslag, icke kunnat annat än förblifva
vid den öfvertygelse, som vid 1809 och 1815
årens Riksdagar föranledde Utskottet att tillstyrka,
det måtte Riksens Höglofl. Ständer
lios Kongl. Majit i underdånighet anhålla
|" Besv. och Ekon. Utsk.. Bttank anden.
om inskränkning 1 Exclusiva Privilegiers
meddelande i enlighet m d de grunder, s«m
af Herr Mannerhjerta nit blifvit anförde j
men som efter den, på sådan anledning af
Riksens Högloft. Ständer i underdånighet
framställde önskan, någon åtgärd ännu icke
inträffat, så, ehuru tillika å andra sidan ef
blifvit anmäldt, och Utskottet icke heller
kunnat erhålla underrättelse, att under denna
tid några exclusiva Privilegier af den skadliga
beskaffenhet, hvaremot Memorialets Författare
med skäl ifrat, blifvit i Nåder bevill*
fade; anser Utskottet sig böra,, jemte gillande
af Författarens grunder, till Riksens Högloft.
Ständer hemställa, om icke hos KongL
Majit den underdåniga önskan må anmälas, att
Kongl. Majit i Nåder täcktes, genom utfärdande
af en allmän Författning i detta ämne,
till allmänhetens upplysning och föreskrift
bestämma grunderna och villkoren
för åtnjutande af en sådan uteslutande rätt,
sorn kan förena det allmännas intresse med
de enskilde personers billiga anspråk, hvilka
dels först uppfunnit eller förbättrat, dels först
i Riket infört någon inrättning af mer eller
mindre värde. — Dock varder detta
Riksens Högloft. Ständers eget mogna ompröfvande
vördsamt understäldt. Stockholm
den 15 Aprill 1818.
N:r 94.
Vördsamt Memorial;
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har, under
den iqåe sistlidne Februari, behagat återremittera
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ucskottets
utlåtande, rörande väckt fråga
om utfärdande af en Förordning, angående
vattenverksägares åliggande, m. m. på grund
af en utaf Herr Grefve F. B von Schverin
dervid gjord anmärkning, som innehåller,
att Utskottet icke lemnat underrättelse, huruvida
den fråga, hvaröfver Kongl. Maj:t behagat
anbefalla Dess och Rikets Bergscollegium
samt Dess samtliga Befallningshafvande
i Länen att afgifva underdåniga yttranden,
sedan år 1815 skridit närmare möjligheten
af sin utveckling.
Med anledning häraf får Utskottet till
vördsamt besvarande anföra, att Utskottet vid
det återremitterade utlåtandet, hvilket de jne
öfrige RiksStånden redan behagat bifalla,
icke har att göra vidare tillägg än dt; att
Kongl. Majus och Rikets Bergscollegium,
under den 16 Maj 1816 afgifvit sitt infordrade
underdåniga Betänkande i ä
att flere Landshöfdingars underdåniga yttranden
ännu saknas. Stockholm den 16
Aprill 1818.
N:r 87.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs»
och Ekonomi- Utskotts Betänkande i anledning
af Herr Ombergs Motion om
Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden.
GöthaCancilcrrbetes inskränkning tills vidare
inom Linien mellan\ Venern och
Vettern.
"V"ällofl. BorgareStåndet har till detta Ut-'
skott behagat remittera ett af Herr C. J.
Örnberg ingifvet Memorial, deruti anföras,
att, då Riksens Böglofl. Ständer icke lära böra
opponera sig emot allmänna Opinionen, och
den sistnämnde redan i flere års tid och
mest uti närvarande villervalla i penningetväsendet
bestämdt lärer yttrat den öfvertygelsen,
ett Götha Canalarbete blifvit efter en
alltför vidsträckt plan färataget och forceradt,
torde tidepuncten vara inne att bestämma
Samma arbetets inskränkning tills vidare inom
Linien mellan Venern och Yettern. —•
Derjemte hafva följande yttranden till Ståndets
Protocoll blifvit anförde af
Herr Gederborg, att Herr Örnberg misstagit
sig om allmänna opinionen, rörande
detta ämne, att densamma varit fördelaktig
i anseende till Canalanläggningen men deremot
ogillande Canal- och Discont-Directiosierna,
och sluteligen att nationaläran fordrar!
Götha Oanalanläggningens fullbordan i
liela sin vidd;
Herr Laurell, att Iian lika med Herr
Ornberg, anser Canal-arbetet böra inskränkas
tills vidare inom linien mellan Venern och
Vettern, som styckevis kunde fullbordas;
Herr Leffler, att han så mycket mindre
fean instämma med Herr Ornberg, som ingenting
sedan 1315 års Riksdag förefallit a£
Eesv. och Ekon. Tjuk. Betankanden, 535
elen beskaffenhet, att den då yrkade och gillade
arbetsmethod derföre behöfver att ändras.
Utskottet får, efter noga öfvervägande
af hvad sålunda blifvit yrkadt, vördsamlige.
n anföra, att Utskottet väl, lika med
Memorialets Författare, anser allmänna opinionen
vara en Åuctoritet, hvarå tillbörligt
afseende bör göras, men finnér tillika
uppmärksamheten böra fästas derpå,
att, utom det densamma ofta är osäker
och alltid svår att rätt utreda och bestämma,
gifves det en ännu högre och större
Åuctoritet, nämligen: Nationens, genom Konungen
och Riksens Ständer gemensamt förklarade
vilja och sanctionercide beslut; Och,
då, enligt ett sådant vid 1815 års Riksdag
fattadt beslut, Canal-inrättningen erhållit försäkran
om ett, efter uppgjordt kostnadsförslag
erforderligt understöd till arbetets drifvande
efter dess första vidsträckta plan, samt
Kongl. Maj:t derjemtr, i dess Nådiga proposition
den 15 December 1817, behagat yttra
den säkra förmodan, att Riksens Höglofl.
Ständer, vid nu varande Riksdag, förena sig
om det beslut, hvarigenom företaget må
kunna utan afbrott fortsättas, så tror Utskottet
sig icke uti Herr Ombergs anförda skäl
finna anledning, att tillstyrka inskränkning af
Canalarbetet efter den förändrade plan, som
han föreslagit. Dock varder detta Fiiksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning
vördsamt understäldt. Stockholm den 16
Aprill 1818.
g3<$ Besil, och Ekon. Utså, Betänkanden.
N:r 96.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs«
och EkonomiUtskotts Utlåtande i anledning
af gjorda anmärkningar vid dess af
P~ällofl. BorgareStåndet och Hedervärda
BondeStåndct återremitterade Betänkande,
rörande yrkadt f örbud emot inf örande utifrån
af utländskt Bomullsgarn.
U"tskottet har tagit 1 noga öfvervägande de
serskildta yttranden och anföranden, som af
.flere Ledamöter i Vallöf!- BorgareStåndet
och Hedervärda BondeStåndet blifvit gjorde,
ömsom till ogillande och ömsom till försvarande
af den i det återremitterade Betänkandet
yttrade mening: att tillåtelse för införseln
af utländskt Bomullsgarn, emot betydlig
Tullafgift,' ej må upphöra, och får till
besvarande häraf vördsammeligen anföra, att
Utskottst, i afseende på de skäl, sorn mot
denna mening blifvit andragne, funnit desamma
dels grundade på osäkra gissningar,
dels måhända äfven på origtiga uppgifter.
Utskottet anser nämligen det vara en gissning,
att här i Riket redan skulle finnas förråd
af Bomullsgarn för flera är; äfvensom
Utskottet såsom origtig bestrider den uppgiften,
att Svenska BomullsSpinnerierna skulle
kunna för det närvarande fournera alla
våra behof.
I afseende på hvad som blifvit invändt,
att den mängd medellösa personer, sorn nu
E esv. och Ekon. Ut sk, Betänhanden. 557
sysselsätta sig med Bomullsspånad, skulle,
under en fortfarande införsel af samma vara
frän England, sakna tillfälle till arbetsförtjenst
och således lifsuppehälle, har Utskottet
icke v lat lemna oupplyst..* att, utom det
samma följd ofelbart skall med tiden inträffa
genom Svenska mechanisfea Spinneriernas
utvidgande, hvilkas produet nödvändigt skulle
säljas till bättre pris än hand-spunnet
garn, så kunna dessa personer, med mera
förmon för det allmänna, och lika stor för
sig sjelfva, med deras redan ägande skicklighet,
företaga spånad af Ull och Lin, hvilka
åro Svenska rudimaterier och i Utskottets
tanka förtjent® af den största uppmuntran
inom Fäderneslandet, då de kunna erhålla
en ganska betydlig utsträckning, och slutligen
blifva ett föremål för Export.
Till följe af dessa åsigter har väl Utskottet
icke funnit några skäl förekomma,
som kunnat föranleda Utskottat att ändra dess
yttrade tanka om nyttan af fortfarande tillåtelse
för Engelska Bomullsgarnets införsel,
men får likväl, i afseende på Svenska Bomullsspinneriet
nas billiga anspråk till säkrare
skyddande af den förmon, desamma genom
tullen på utländskt garn erhållit, vördsamligen
föreslå, såsom tillägg i det redan afgifna
Betänkandet, att Riksens Höglofl. Ständer
i underdånighet anhalla hos Kongl. Maj:t
om tillåtelse för Svenska Bomulls-spaBadsFabricanterne,
att till bevakande af sin rätt
och förekommande af underslef, hafva, om
åe 6å för godt fiona, ett ombud närvarande,
333 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen,
der in kommande Bomullsgarn-varor borde till
förtullning värderas. Stockholm den 16 Aprill
1818.
N:r 97.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Ecsvärsoch
RkononiiTJbskotts utlåtande angående
väckt motion om en friare T ackj ernshemdel.
"Vällofl. BorgareStåndct bar under den 7de
i sistlidne månad behagat återremittera Allmänna
Besvärs* och Ekonomi Utskottets under
den 18 sistlidne Februari afgifna utlåtande
i anledning af väckt motion om friare
Tackjernshandel; hvarvid af flera bland
Ståndets Herrar Ledamöter anmärkningar
blifvit gjorde till ogillande af Utskottets föreslagna
åtgärd, att Riksens Höglofl. Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om dess Nådiga beslut till befrämjande
af en friare tackjernshandel j alldenstund
i dessa Herrar Ledamöters tanka en
sådan förändring skulle i flere afseenden medföra
vådliga följder för liela Rikets Jernhandtering,
och rubba den ordning, som i
Secler fortfarit och upprätthållit densamma5
hvilket deremot af andra inom det Respectiva
Ståndet, som med flera skäl understödt grunderna
för en friare Tackjernshandel, blifvit
bestridt.
Besv. och Ekon. JJtsk. Betänkanclen. 539
Utskottet liar tagit under ny pröfning
hvad sålunda i ämnet å ömse sidor blifvit
yrkadt, och får derefter anföra, att Utskottet
icke finnér sådana nya grunder uppgifna,
som kunna föranleda Utskottet, att förändra
dess afgifna utlåtande, hvilket redan de
öfrige 5c» RiksStånden behagat bifalla. Stockholm
den 16 Aprill 1818.
N:r 98-
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtshotts Betänkande, i anledning
af Herr Lejflers väckta Motion,
om vidtagande af vissa anstalter till besparing
af Skogseffecter.
Tm detta Utskotts åtgärd har från VällofL
BorgareStåndet blifvit remitteradt ett af Herr
E. M. Leffler ingifvet Memorial, deruti han
fäster uppmärksamheten på vigten af Skogarnes
vård och besparing, och i sammanhang
dermed öfverklagar de så kaliade Skides-gärdesgårdarne,
hvilka han anförer ofta
på liten terrain finnas till ett sådant antal,
att man vid deras åskådande kan förundra sig
deröfver, att Skog i dessa tracter gifves qvar.
I Herr Lefflers tanka skulle befordrande af
Enskifte samt Sten gärdes-går dars läggande
mycket bidraga till mera hushållning i
detta afseende, hvarförutan han, som anser
högst angeläget vara, att, genom skälig upp
-
I
54® Besv och Ekon. Utsk, Betänkanclen.
nmntran berecia möjlighet, till Skogarnas tillväxt
och förkofran, föreslår, att så dane tracter,
som ligga öde och tillhöra Kronan, och
Sorn icke i annat afseende äro duglige, skulle
i lotter tilldelas den eller dem, som voro
hugade att plantera trän derpå, med villkor
•af ägande rätt för all den plantering, sorn
bevisligen vore skedd och fortsatt vårdades;
äfvensom att större och mindre premier
skulle utsättas för till viss grad drifven plantering
af nyttiga frön i de öde-tractsr, som
tillböra privata personel'.
Utskottet, som tagit detta i noggrant
öfvervägande, har icke funnit ett ämne af
denna beskaffenhet böra blifva föremål för
ett allmänt stadgande, eller för en öfverallt
gällande författning, utan ansett de dermed
åsyftade ändamål lämpligare vinnas genom
en ckiida öfverenskommelser, och Länens
Hushållnings-Sä Ilska pers åtgärd; enär hvad
som i detta afseende vore nyttigt på ett
ställe, icke derföre vore användbart på ett
annat. De tracter gifvas, der Skidesgärdesgårdar
äro de minst kostsamma af alla, och
der den Skog, som dertill användes, skulle
till något annat vara föga dugelig; äfven
som anläggandet af Stengärdesgårdar på flere
ställen fordrar betydliga kostnader, då
detsamma å andra, af ortens local och beskaffenhet,
föreskrifver sig sjelft. Utskottet
anser således i detta afseende vara bättre att
följa och begagna de olika utvägar, som naturen
på olika orter kan erbjuda, än att
uppmuntra anläggningar af Stengärdes-går
-
Eesv. och Ekon. ZJtsk. Eetänhanden. 541
dar i allmänhet och öfver allt titan afseende
på locala omständigheter. Också synes erfarenheten
långt för detta hafva visat, att det
ic e utan olägenhet låter verkställa sig. Exempelvis
må a }föras, att Kongl. Maj:t genom
Resolution af den 9 December 1766 uppå
Allmogens allmänna Besvär fann sig föranlåten,
i anledning af allmogens i Kronobergs
Dan underdåniga klagan öfver tvång till att
uppx-ätta gärde sgårdar, upphäfva Dess Befallningshafvandes,
för uraktlåtenhet häruti
ål agde vitén och lemna hvarje Landtman i
Kronobergs Län frihet, att så gärda och stänga
sina ägor som han nyttigast linner.
I afseende på hvad Herr Leffler anfört
om uppmuntran till befordrande af Skogarnes
tillvext och vård, har Utskottet ansett
något så mycket mindra böra tillstyrkas af
hvad han föreslagit, som en skälig uppmuntran
icke saknas uli nu gällande Författningar
om dispositionsrätt å jord till uppodling,
och Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
den j Augusti 1805 om Skogarne i Riket uttryckligen
medgifver i dess 7 §. "det skall
aek Kong1-. Maj:ts Befallningshafvande förbudet
vara, att hädanefter låta någonfå
Allmänning sig nedsatta, Sågqvarn bygga
eller någon uppodling göra; den händelse
undantagen om mark till Skogsvaktare Boställen
och till skogsplanteringars anläggande
å allmänning rödjas bör."
Vidkommande slutligen de premier, hvilka
skulle utdelas till uppmuntran för trädplantering
å privata ägares ödetracter, så an
-
542 Besv. och Ekon. TJcsk. BetankancLcn.
ser Utskottet de bästa premier beredas derigenom,
att Skogsägaren erhåller af sin vara
den största möjsliga vinst, då han ieke
lärer underlåta att befordra Skogens til;växt
och förkofran 5 och tror för öfrigt, att, enar
Kongl. LandtbruksAkademien på ett lämpligt
sätt börjat bidraga till uppmuntran af insamlingen
af vilda träns frön, och dessutom
enskildte samt Länehushålinings-Sällskaperne,
äfvensom Patriotiska Sällskapet, i ke underlåta,
att på serskilda orter befordra Samma
ändamål, några ytterligare eller mera allmänna
åtgärder i detta afseende icke synas
påkallade af nödvändigheten. Dock varder
detta allt Riksens Höglofl. Ständers eget mogna
ompröfvande vördsamt understäldt. Stockholm
den 16 April! 1818.
N:r 99.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
RkonomiUtskotts Betänkande, i anledning
af väckta Motioner, rörande Ju*
darne.
Xiii detta Utskotts åtgärd har Vällofl. BorgareStåndet
behagat remittera.
1:0 Ett af Herr Linström ingifvet Memorial,
deruti, med anförande af de här i
landet bosatte Judars skadlighet, hvilken äfven,
genom de sedan sista Riksdag inom denna
nation inträffade Bankrutter, skall ännu
mera upplysas, föreslås ;
Sesv. och Ekon. Etsk. Bstänkanden. 543
1:0 Att någon vidare inflyttning af Ju*
idar på längre eller kortare tid i Riket ovillkorligen
och bestämdt må förbjudas :
2:o Att de här varande Judars yrken,
må inskränkas till Fabrikers anläggning och
drifvande, samt förädling af endast sådana
råämnen, som här i landet kunna produceras j
5:0 Att ali befattning med handel både
af vexlar och utländska varor, af hvad namn
det vara må, varder förbuden vid äfventyr aE
exportation och förlust af rättighet att i Riket
någonsin inkomma;
4:0 Att alla Judebarn, som hädanefter
här i Landet födas, skola i den Evangeliska
Läran uppfostras, vid äfventyr för deras för-,
åldrar, att ur Riket varda utdrifne.
2:0 Herr Tunells Memorial, deruti, medi
fastadt afseende på Judarnes handel i Carlskrona,
äfven yrkas, att Judarne, så framt de
skola utan skada för Fäderneslandet härstädes
kunna bo och vistas, må utestängas från
handelsyrket, men uppmuntras till Fabrikers
anläggande och drifvande, och att deras barn.
böra uppfostras i den Evangeliska läran.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
sorn inhetntat innehållet af så väl Serskildta
Utskottets vid sistlidna Riksmöte*
rörande detta ämne aigifna Betänkande, sorn
af samteliga RiksStåndens, i anledning deraf*
förehafda öfverläggningar och underdåniga;
skrifvelse till Kongl. Majit, har, efter noggrant
öfvervägande af alla de skäl mot och
med, Som vid denna fråga förekomma, trott
BUiäPZ lill Riks$t, Fröt. $«ml,A':r 70,
544 Besv. och Ekon XJtsk. Betänkanden.
sig böra inskränka sin åtgärd endast till
föreslående deraf, att, enär Kongl. Maj:t i
anledning af Riksens Högloft. Ständers vid
nästlidne Riksdag i underdånighet framförde
hemställan, rörande samma ämne, behagat
utfärda en Kungörelse, att inga Judar
hädanefter må få inflytta, utan serskildt af
Kongl. Majrt i Nåder erhållet tillstånd, Riksens
Höglofl. Ständer ville i underdånighet
hos Kongl. Majrt anhålla, det förberörde
Nådiga tillstånd måtte så sparsamt, som möjligt
är, blifva beviijadt. Dock varder detta
Riksens Höglofl. Ständers eget mogna ompröfvande
vördsamt understäldt. Stockholm
den 16 Aprill 1818.
Nr 100.
jRiksens Högloft. Stnnclers Allmänna Besvärs*
och EkonomiZJtskotts Utlåtande ofver de
anmärkningar, soth uti Hedervärda BondeStåndet
blifvit gjorda vid Utskottets
derifrån återremitterade Betänkande, angående
vacht fråga om förändring i de
antagna grunderna för bestämmande af
Arrende af giften å Militaire och Civile
Tjensteinäns Boställen.
I anledning af de anmärkningar, som vid
detta Betänkande blifvit författade af Riksdagsmannen
C. Torssenius, och uti hvilka,
till upplysning om den antagna Arrendeme
-
Eesv. och Ekon. TJtsh. Betänkanden.
thodens felaktighet i beräkningsgrunden åberopas,
att de fleste Boställsarrenden blifvit
verkställde i den lockande och farliga epok,
då lättad penningetillgång, höga Spannemålspriser,
vidsträckt och lönande Bränvinsbränning
samlade så tillsägandes alla Speculanter
på jordbruksnäringen, att de nya Arrendatorerne
tömt sina krafter på vidsträckta
odlingar, att man ingått i dryga arrenden, i
hopp att ändå skörda vinst m. m. tills man
sluteligen erfarit, att detta med jordens rätta
brukning icke varit förenligt; får Utskottet
anföra, att dessa uppgifna följder, sorn
författaren sjelf medgifvit härrört af för vida
sträckte odlingsforetag och speculationer,
således i Utskottets tanka icke synas bevisa
någon felaktighet i de öfverklagade principerna
för den i nu gällande författningar stadgade
arrendemethoden, i anseende hvartill
Utskottet icke finnar sig ega anledning att
frångå den mening, som innehålles i dess au
gifna Betänkande, hvilken dessutom af de
öfriga irenne RiksStården blifvit gillad.
Stockholm den a6de Aprill 1818.
N:r tox.
■Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Betänkande i an«
ledning af Herr StadsMajoren och Ricldaren
Westins väckta Motion, om inrättande
af en BesparingsBank, hvarigenom
54*5 Besv. och Eicon. Utsk. BetSnkanSe?H
han anser tillfälle för den fattige arbe*,
tarén vara lemnadt, att med fördel an*,
vända sin erhållna förtjenst.
T^ll Allmänna Bssvärs- och Ekonomiutskottets
Utlåtande,.har Vällofl. BorgareStåndet
remitterat Herr Vestius gjorda Motion, angående
inrättandet äfven i Sverige af de i
England införda Besparings-Eanker för de
fattigare arbetande Glasserna, hvaruti Herr
StadsMajoren anför: att det förderfliga yppighetsgiftet
tillika med den sedeslöshet, som
deraf alstras, mest griper omkring sig i störr
Städer hos de lägre Glasserna, att klagan
öfver slöseri och tilltagande misshushållning
och utsväfningar bland den arbetande
hop^n och i synnerhet bland tjenstehjon
blifvit mest allmän, och att öfverflödsförbud
till hämmanue häraf ingenting uträtta ; I
a ledning hvaraf, och som i hans tanka dec
hästa madlet att förekomma ett ondt är att
låta det goda intaga dess plats, och att man
i stället för att förbjuda yppighet gör bättre
att uppmuntra till sparsamhet, har Iian, föranledd
af de i England inrättade BesparingsEanker,
der arbetare mot laglig ränta få deponera
det öfverskott af lön eller annan inkomst,
som han möjligen kunde vinna, fös
att på detta sätt småningom samla ett capital,
sås om understöd vid sin bosättning eller
början af någon egen rörelse, ansett det förtjena
mödan att inrätta en sådan anstalt till
förmon för den fattiga arbetaren; Herr Vestin
tillägger derjemte, att, ehuru han icke
BeSV. ock Ekon. Tjuk. Betankanätn.
ogillar det sätt, hvarpå inrättningen blifvit
utförd i England, der den nämligen blifvit
öfverlemnad åi enskilda välgörenheten och
Patriotismen, likväl under Publik Auctorisation,
anser han likväl det förtroende, sorn
en sådan anstalt från början borde in gifva,
bäst befordras, om den uppdroges åt, eller
förenades med något Allmänt Verk, i hvil*
het fall han föreslår:
1:0 Att i RiksgäldsContoiret, hvarest ►
åtskilliga Embetsman linnas, som tjena pä
JndragningsStat och som i detta hänseende
borde kunna användas, (således med obelydlig
tillökning i Tjenstemanna-Personal derstädes)
en depositionsrökning kunde öppnas,
och att redovisningen för densamma vors
Btälld under Riksens Ständers Revisorers
granskning, hvarefter en tryckt berättelse
om hvarje Revision borde allmänheten meddelas.
2:0 Att Tjenstehjon af båda könen och
personer utur de ringare folkclasserna vore
tillåtet, i denna Rank insätta, så my ket afsina
besparda penningar, som å lundades,
dock ej under 1 Rd. 2 sk.
5:0 Att för hvarje jemna 50 skillingar
ätnjutes 6 procents renta, som vid hvarje
halft års förlopp lägges till Capitalet, hvilket
således beständigt derigenom ökas, dock
att för de skillingar, hvarmed summan kunde
öfverstiga jemna femtiotal, räknas ingen
renta, till dess den vidare hunnit vexa eller
blifvit förökad -till fulla 50.
4:0 Att Reman upphör att läggas till
548 Besv. och Ekon. Utsk. Bctänkanden.
Capitalet, så shart summan genom omsättning
eller upplupna Rentor hunnit till iooa
Rd. Banco, hvilket till förekommande af
missbruk torde vara nödigt att stadga.
5:o Att Insättaren icke kunde utbekomma
sin i BesparingsBanken ägande fordran,
innan med säkra betyg styrktes, att han
börjat något slags yrke vid Landtbruk, Handtverk
eller annan näring, eller blifvit gift»
eller satt sitt eget hushåll.
6:0 Att de personer, som redan då insatsen
gjordes uppfyllt dessa villkor, ägde
att sedermera när som heldst utbekomma sin
fordran.
7:0 Att, om någon för sitt Barn insatt
Penningar, må de utur BesparingsBanken lyftas
efter samma grunder, här förenämnde äro;
men är Barnet lytt, sjukligt eller svagsint
och dess Föräldrar eller Förmyndare
kunna styrka, att penningarne äro oundvikeligt
nödige för dess uppehälle, då må desamma
när som heldst kunna uttagas.
8:0 Att, då den dör, som penningar i
BesparingsBanken insatt utan att dem derifrån
hafva åter bekommit, dess arfvingar äga
att de samma erhålla, dock att denna rättighet
ej sträcker sig längre, än till efterlefvande
Maka, äkta eller oäkta Barn, Föräldrar
och Syskon. I annor händelse tillfalla
medlen BesparingsBanken, såsom någor slags
ersättning för den kostnad, Staten i anseende
till Intresset och en ökad Tjenstemannaaflilning
skulle komma att vidkännas.
Denna allmänna vinst, som genom den
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 549
na inrättning skall uppkomma, anser Herr
Vestin öfverväga de svårigheter, sorn kunna
möta vid dess utförand», äfvensom den kostnad
som Statsverket kan komma att vidkännas.
Men, om man skulle misströsta
härom, föreslår han en försökningstid af iq
å 15 år, under hvilkas förlopp en säker öfvertygelse
borde kunna vinnas.
För att sträcka fördelarne af en Besparings-Bank
till alia Landsorter, hoppas Memorialets
Författare, att Högvördige Presterskapet,
som förvaltar fattigcassor, och Husbönder
i allmänhet af nit för saken och det
med denna inrättning åsyftade goda ändamål
ej undandraga sig att insamla sådana penningar,
som i förberörde afseenden kunna
och böra deponeras, och att, då de växt till
något belopp, som förtjente Postporto-Summan,
dem till RiksgäldsContoiret öfversända,
hvarest Rentan frän insättningsdagen skulle
beräknas.
Detta förslag, som utvisar en berömlig
omtanka för trefnaden af den ringare och
obemedlad» classen af nationen, har Utskottet
ansett förtjent af mycken uppmärksamhet.
Möjligheten att se sin ringa dagspenning
omsider förvandlad till ett Capital, som öppnar
för den meödellöse arbetaren eller den ringa
tjenaren en utväg att sluteligen erhålla oberoende
och sjelfbestånd, kan icke annat än
lifva hans omtanka, väcka förut må hända
slumrande krafter och meddela åt hans lefnad
en rigtning, lika förmonlig för honom
55» Best), och Ekon. Utsk. Betänkande^.
sjelf, som för Fäderneslandet. Då han af
den lilla förtjänsten för dagens mödor, insatt
och mångdubblad i en sådan besparingsanstalt,
möjligen kan hoppas i framtiden att
se en boning upprest, en Maka förvärfvad»
sjelfbeståndet tryggadt, eller åtminstone ålderdomen
försäkrad för nöden, så är det
mer än troligt, att en sådan förhoppning
skall afhålla honom från att tanklöst förstöra
hvad han förvärfvat, i utsväfningar och
förströelser. Må hända begås dessa ofta just
af felande förtröstan på bättre öden. Den
hopplöse arbetaren eller tjsnaren, i ständigt
beroende, slösar ej sällan, under förtviflan
om ändring af hans tunga lott, den sista
penningen, på en döfvande njutning eller
förströelse, för att åtminstone ett ögonblick
brirvgas till glömska af hvad han är, och hvad
lian icke kan upphöra att vara. Om vidare en
sådan anstalt är nyttig i allmänhet, så måst©
den vara det så mycket mera i en nation, till
hvilkens karakteristiska lynne man ej. utan
skäl räknar den svagheten att ej kunna spara.
Det torde således ej behöfvas nå port
bevisning, huru vigtigt hvarje förslag till
sparsamhetens uppmuntran bör vara, och att
deruti torde finnas det kraftigaste medel till
utrotande eller förekommande af den sedelöshet
hos de ringare folkclasserna, hvaröfver
en allmän icke ogrundad klagan höres i
synnerhet i de större Städerna. Förgäfves
söker man genom allmänna anstalter inplanta
sedlighet hos uslingar och tiggare, bland
hvilka alltid behofvets röst tvingar till tyst
-
Bcsv. och Ekon, XJtsk. Betänkande». 551
nåd Moralens. Ett visst Physiskt och Ekonomiskt
sjelfbestånd måste grunda hvarje
moraliskt, så val för Stater, som för den enskilda.
Hoppet och öfvertygelsen att genom
arbetsamhet och flit ej allenast för ögonblicket
utan för framtiden medelst egna
krafter kunna blifva oberoende af andras
hjelp, är den kraftigaste uppmuntran för det
nyttiga användandet af arbetarens tid, som
betager honom tillfället att förstöra den genom
dårskaper och laster om icke brott.
Att göra detta hopp förtroligt hos nationen,
är att i första hand befrämja dess moraliska
förädling och tillika minska en a£ dess mest
tryckande allmänna omsorger: den otti fattigförsörjningen.
Med dessa åsigter har Utskottet icke
kunnat annat än erkänna värdet och vigten
af Herr Vestius framstäldta förslag, så mycket
mer, som flera enskilda i dylikt ändamål,
ehuru med olika plan, i Fäderneslandet
inrättade små föreningar och cassör till understöd
för behöfvande personer, grundade
på egna sammanskott, redan visat en välgörande
verkan, bland hyilka exempelvis må
nämnas en af ägaren till Arnäs Glasbruk inrättad
Besparings- och Pensions-fond för arbetarre
vid samma Verk.
Den nu föreslagne inrättning skiljer sig
från de ofvannämnda egentligen derigenom,
att densamma icke är inskränkt inom någon
viss association eller bestämd Glass- af deltagare,
utan öppen för hvilken som heldst,
samt derjemte, alt insatserne icke eller äro*
Eesv.och Ekon. Ut sk. Bctänkandenv
hvarken till tid eller storlek bestämde utan
bero af hvar och ens behag och tillfälliga öfverskott
vid ögonblicket.
Således, då inrättningar med sådana
vilkor kunna anses såsom nya eller åtminstone
föga kände i Fäderneslandet, har Utskottet
ansett ännu våra för tidigt, att om
deras organisation föreslå några reglementaxiska
föreskrifter, innan allmänna omdömet
om deras nytta och sättet till deras användande
hunnit stadga en öfvertygelse. Utskottet
anser dertill mycket bidraga, om hos
Kongl. Maj:t den underdåniga önskan blefve
anmäld, att någon skicklig person, emot
lämpligt arfvode, linge sig uppdraget att genom
öfversättning i sammandrag aftryckta
Skrifter öfver detta ämne, gifva allmänheten
fullständigt begrepp om dessa inrättningars
organisation utrikes och den verkan de visat
pä de lägre Classernas arbetshit, sedlighet
och trefnad.
Utskottet kan likväl nu ej underlåta att
yttra sin öfvertygelse vara, att sådana inrättningar,
äfvensom deras förvaltning, lämpligast
bora öfverlemnas åt enskilda Patriotismens
omsorg och vård, och således icke genom
allmänna Statsanslag, understödjas, icke
heller genom Allmänna Embets-Verk förvaltas,
äfvensom att en i Hufvudstaden organiserad
inrättning af detta slag, som under
publik administration skulle emottaga insättningar
från alla Rikets Landsorter, måtte, i
anseende till vidlyftighet af correspondance,
osäkerhet och tids-utdrägt genom postgångs
Fesn. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 555
Tjrist eller kostnad af Commissionairer, möta
oöfvervinnerliga hinder i verkställigheten.
Hvad Utskottet sålunda andragit, Får
Utskottet till Riksens Höglofl. Ständers egen
mognare pröfning öfverlemna. Stockholm
den 16 Aprill 1818.
N:r 102.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomi- Utskotts Betänkande i anledning
af åtskilliga väckta Motioner oni
förvaltningen och redovisningen af de till
Ho spit al ers, Lazaretters och Barnhus underhåll
anslagna medel, samt föresi agna ändringar
uti dessa under Kongl. SeraphimerOrdensGillets
Styrelse nu stående Fonder.
"Uti detta ämne hafva följande Memotialer
och Anföranden blifvit afgiina, och till Utskottets
handläggning remitterade, nämligen:
Ett Memorial af Herr Prosten Säve,
hvari Herr Prosten anfört, huru som de Fonder
och Stiftelser, hvilka inom åtskilliga
Län funnits, och varit för sjukvården inpm
dessa Län iner än tillräckliga, blifvit af
Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet till andra
Orters undsättning disponerade, deraf otta
skall handt, att de Län, för hvilkas behof
Stiftelserna varit gjorda, blifvit blottstälda
för brist på nödvändiga Sjufeanstalter. Ett
dylikt förhållande skall, efter Herr Prosten*
]554 Eesv. och Ekon. Etsk.
yttrande, vara för handen vid Staden Wisby,
der ett Hospital blifvit grundlagd t med fond
af betydlig Jord och deraf utgående renta,
uttryckligen egnadt åt fattiga barns underhåll
och sjukas skötsel, samt någorlunda svarande
mot Provincens behof, men hvarifrån
Kongl. SeraphimerOrdens-Gillet årligen uppbär,
och annorstädes disponerar omkring
1000 a 1,100 Rd. Banco under namn af ÖfversJiottsmedel.
Då Herr Prosten ansett ett
sådant disponerande af enskildta personers
till fromma stiftelser ägnade medel, tvärt
emot Stiftares eller Testators syftemål
och uttryckliga förklaranden, icke kunna förenas
med den hos alla Folkslag respecterade
helgden af Testamenten, utan tvärtom vara
emot Lagens stadganden och 14 §• af Kongl.
Seraphimer-Ordens-Gillets Instruction af år
1791 stridande, och hvad af Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet
från vissa Orter under
namn af Öfverskottsmedel uppbäres, för öfrigt
i sjelfva verket icke utgör något öfverskott
utöfver hvad för dessa orter oundgängligen
erfordras; har Pierr Prosten yrkat, dels
i allmänhet, att redan befintelige barmhertighets-verk
måtte för sin bestämmelse bibehållas,
och gjorda donationer rakt komma
de lidande och behöfvande till godo, åt
hvilka de blifvit af en forntida menniskokärlek
anslagna; dels för Gottland enskilt,
att antingen de derstädes genom Privatas
Donationer anslagna Hospitals-mede! och
rentor måtte der efter deras bestämmelse få
till fattiga barns understöd och sjukas hjelp
Sesv. och Eften. UtsJc. Betaiikandm. 535
qvarblifva, eller ock åt Kongl. Seraphimetf
OrdensGillet matte uppdragas, att af dess
Allmänna Fond anslå hvad för Provincens
behof är oundgängeligt, under den förvaltning
och tillsyn, som lämpligast pröfvas.
I anledning af detta Memorial hafva
uti xnunteliga anföranden till Högvördiga
PrastStåndets Protocoll Herr Biskopen Doctor
Faxe, Pierr Professorn Doctor Wijkman
Herr Domprosten Doctor Wåhlin, Pierr Biskopen
Doctor Eberstein, Herr Lectorn
Arenander och Herr Professorn Thyselius.
yttrat sina tankar i ämnet. Herr Biskopen
Doctor Faxe har anfört, att fordom uti alla
Skånska Städer funnits Hospitaler, grundade
dels på privata stiftelser, dels på anslag a£
Krono Tionde, och uti Malmö dessutom ett
Barnhus, hvarest fattiga barn intogos och
uppföddes. Dessa inrättningar blefvo omkring
år 1777 indragna på Konung Gustaf
III:s befallning, och i deras ställe ett Hospital
inrättadt i Malmö, som för det närvarande
icke är annat än dlrhus, och till hvars
underhållande knappa medel äro anslagna.
Öfverskottsmedlen, sorn från Skåne utgå till
Kongl. SeraphimerOrdens Gillet, skola dere*
mot under 5 års tid uppgått till öfver 50,000
Bd. Banco. Då pierr Doctorn och Biskopen
icke linner någon rättvis, billig, eller
naturlig anledning, hvarföre ett visst Län
skall bidraga till underhållandet af andra
Läns inrättningar med medel, hvilka det för
dylikt ändamål sjelf behöfver, har Pierr Doctorn
och Biskopen förenat sig med HerxJ
556 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Prosten Säve i hemställan, örn vidtagande
af sådan åtgärd, att Hospitalsrnedlen måtte
användas för den Orts behof, hvartill de
från början varit anslagne.
Professorn Doctor Wijkman har yttrat,
att han så mycket heldre instämmer uti
hvad Herr Prosten Säve och Biskopen Herr
Doctor Faxe yrkat, sorn Herr Professorn
hade erfarenhet deraf, att uti Weckholms
Församling af Upsala Stift, donationer blifvit
till en del disponerade både utom Församlingen
och Stiftet, och ett sådent förfarande,
enligt Herr Professorns tanka, måste
medföra den påföljd, att enskilde afhållas
från barmhertighets Verk genom osäkerheten
af deras bibehållande för bestämda ändamålet.
Med Herr Prosten Säve och Biskopen
Doctor Faxe har Herr Domprosten Doctor
Wåhlin så mycket mer förénat sig, som
Herr Doctorn redan vid 1812 års Riksdag
väckt dylik Motion i afseende på Barnhuset
i Malmö, och i öfrigt önskade, att allmänheten
måtte erhålla upplysning om de medel,
hvilka ifrån hvar och en Landsort, blifvit
till Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet insända,
samt på hvilka ställen de blifvit använda.
Biskopen Herr Doctor Eberstein har
instämt med Herr Prosten Säve, heldst Herr
Biskopen kände, ej mindre Gottlands tryckande
behof, af en mera utvidgad Sjukvård
och Fattighus-inrättning, än äfven att åtskilliga
medel, som blifvit för Gottland primitivt
donerade, måst till Kongl. Seraphimer
-
Bes v. och Ekon. XJtsk. Betankanåen. 557
Ordens Gillet uppsändas. Af Herr Lector
frenander är andraget, huru sora I.jnköpings
Stift, i Stället för 4 på rika Fonder
och donationer af Ortens Jnvånare fordom
grundade Hospitaler, nu, utom Läns-Lazarettet,
endast äger ett enda i Vadstena, hvaremot
årligen Bnsenliga öfverskottsmedel ifrån
Stiftet till Gillet insändas. I afseende på
dessa Stifts medel har Herr Lectorn yrkat
deras bibehållande vid sin bestämmelse, och
med Herr Domprosten Doctor Wåhlin föreslagit,
att Riksens Högled. Ständer, sorn
erhållit den obehagliga underrättelse, att deras
Revisorer saknat tillfälle att granska förvaltningen
af dessa slags medel, måtte ytterligare
undanrödja hinderna för denna, vid
1815 års Riksdag beslutna Revision, och
fastställa en årlig tryckning af Kongl. SeraphimerOrdens
Gillets, af Svenska allmänheten
så högeligen väntade redovisning, sorn visserligen
icke behöfver eller förtjenar att
höljas med mörker, hvarmed Herrar Prnstarne
Ek och Doctor Stenhammar sig conformerat.
Herr Professorn Thyselius har föreslagit,
att Riksens Högloft. Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
så väl att LänS-Lazaretterne och Kurhusen
måtte hädanefter tillgodonjuta åtminstone
icke mindre anslag än hittills till fria läkemedel
oeh underhåll för fattiga patienter,
sorn ock att de under Kongl. SeraphimerOrdens
Gillets disposition stående fonder,
förvaltning och tillstånd må genom en of»
558 Besv. och Ekon. Etsk. Betönhanden.
fentelig revision allmängöi-as, och Läns-Ho*
spitalerna öfverleranas i Konungens Befallningshafvandes
och de af dem för Lazaretterna
och Kurhusen tillkallade LänsDirectioners
vård, hvilka äga att emottaga dessa
Stiftelsers alla redan tillkomna eiler tillkommande
fonder, dem efter gifven instruetiort
och bästa öfvertygelse för ändamålet använda,
Länens invånare om sin förvaltning underrätta,
och för den samma inför Kongl.
KammarRätten behörigen redovisa5 hvarförutan
Herr Professoren föreslagit, att för
hvarje Hospital någon, heldst inom Länet
boende, Riddare af Kongl. SeraphimerOrdeti
måtte utses som Hospitalets beskyddare och
Directionens förman, hvilken hade att vaka
öfver Ordningen vid inrättningen. Häruti
hafva Herrar Prostarne Hasselrot och Hagberg
instämt, hvaremot Herr Prosten Kolmodin,
hvad Wisby Hospital-fond beträffade,
med Herr Prosten Säve och Biskopen
Herr Doctor Eberstein sig förenat.
Uti den af Herr Professorn Thyselius
gjorda motion har Herr Prosten Billdahl instämt,
under åberopande af det efterdöme,
som blifvit lemnadt genom en så beskaffad
förmonligare inrättning af Skaraborgs Läns
Lazarett uti Mariacstad, hvarest de sjuka numera
kunna, utan föregången anmälan, insändas
till Läns-Lazarettet, och blifva der
genast emottagne, de förmögnare mot någon
skälig afgift, och de fattigare utan all slags
betalning, samt njuta tjenlig spis, medikapaenter
och Läkaretillsyn, skötsel och om
-
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 559 '
vårdnad, hvarigenom Herr Prosten vill visa,
huru mycket en verksam Länestyrelse kan
och bor uträtta till den lidande mensktighetens
hjelp och lindring.
Uti samma motion har slut el igen Herr Frosten
Fröberg förklarat si g utur flera skäl instämma,
men i synnerhet af det serskildta skäl,
att efter af Riksens Höglofl. Ständer fattadt
beslut, och af Kongl. Maj:t sjelf uti nådigt
kallelseBref, och till Revisorerna meddelad bestämd
föreskrift, att anställa Revision öfver
Hospitals- och Lazaretts fonderna, Kongl. Scraphimer-Ordens-Gillet,
detta oaktadt, kunnat,
på Revisorernas reqvisition af Räkenskaperna
öfver dessa fonder, tillåta sig en vägran
att dem framlemna, och i stället presenterat
ett af Ordens-Gillets framställningar
föranledt, och af det samma utverkadt Konunga-Bref,
som frikallar dess räkenskaper
från Revision af Riksens Ständer; genom
hvilken oväntade åtgärd Herr Prosten anser
Ördens-Gillet hafva felat i aktning för Riksens
Ständers beslut, hvilken icke borde saknas
hos någon Embetsmanna Corporation,
samt ännu mer 1 vördnad för Kongl. Maj:ts;
i nådiga kallelse-brefvet bestämdt uttryckta
vilja, som genom Ordens-Gillets vägran göres
dementi, och hvilken dementi icke är
håfven genom ett nytt Konungabref af motsatt
innehåll ined det förra. 1 anledning
häraf anser Herr Prosten ytterligare en förnyad
vägran af Ordens-Gillet mot Riksens
Ständers beslut vara radicalt förekommen
Bihang till RihsSt, Fröt. igi7-i8i8: &d* Sami. Njrf 1,72.
Besu. och Ekon. Utsk. Bctänkandcn.
derigenom, att Hospitalen och Lazareltarna
i Riket, både till Ekonomi och fondernes disposition,
hädanefter och för alltid skiljas
från Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets styrelse,
hvarom tili Kongl. Majit en underdånig
skrifvelse tillstyrkes. Häruti hafva äfven
instämt Herrar Domprosten Wählin,
Prosten J Wijkman, jemt» liera Ledamöter
af det Högv. PrestStåndet.
Under den sorgfälliga uppmärksamhet,
hvarmed Utskottet granskat de uti detta grannlaga
ämne inkomna Memorialer, har det funnit
motionerna härom hufvudsakeligen innehålla
fyra serskildta yrkanden ;
1:0 Att åtskilliga af de Fonder, hvilka
nu under benämning af allmänna ifrån vissa
Län ingå till Kotvgl. Seraphimer-Ordens
Gillet och derifrån öfver hela Riket disponeras
tili förmon för andra Läns Barmhertighets
inrättningar, måtte, såsom uppkomne
af privata donationer och fromma stiftelser,
till den Landsorts förmon, der de varit
gifne, få inom samma ort orubbade förblifva.
2:0 Att äfven i det fall dessa fonder
skulle vara till större eller mindre
del uppkonane af framlidna Konungars anslag,
iudragna kloster, kronotionde, eller andra
publika intrader, deras användande likväl
borda inskränkas inom den province,
hvarifrån de utgå, och till hvars behof af
»adana inrättningar de troligen ifrån första
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 561
upprinnelsen blifvit antingen skänkta eller anslagne,
ehuru under tidernas skiften deras
tillkomst förlorats utur minnet, och så mycket
mera utur all bevisningsförmåga.
5:0 Att närmasts och directa förvaltningen
öfver Läns-Hospitalerna, borde, i likhet
med hvad om Lazaretterna i Nåder stadgadt
blifvit, öfverflyttas ifrån Kongl. SeraphimerOrdens
Gillet, och för hvarje Ihan lemnäs
uti Konungens Befallningshafvandes samt de
inrättade Län-Directioners vård.
4’.u Att disposition af alla de till Hospitalar
och Lazarettet anslagna eller ordinerade
och på hvad sätt som heldst tillkomna
medel, hvilka nu stå under Gillets styrelse,
måtte ställas under offentlig redogörelse och
Pieviaion. — — —■ — — — —
•— — Uti alla dessa hänseenden anser Utskottet
sig böra serskildt utlåtande afgifva.
1:0 Den sanning, att alla Donationer,
Testamenten och fromma stiftelser, hvilka af
enskilda personer till något visst ändamål
eller barmhertighets-verk blifvit anslagne, böra
orubbade användas t‘11 uppfyllande af denna
afsigt, som med stiftelsen blifvit åsyftad,
fordrar intet slags bevis, heldst den ej min*
dra vitsordas af allmänna rättskänslan, än
af beskrifven lag. Uti denna öfvertygelse instämmer
Utskottet så mycket heldre med
Memorialens författare, som ett motsatt förfarande
skulle medföra ej mindre en öppen
orättvisa, stridande mot helgden af samhällsförfattningen,
än äfven de vådliga följder, att
allt sinne och hug för dessa välgörande.stif
-
562
Best. och Ekon. Utsk. Betänkan-den.
leiser skulle afsvalna, hvilket äfven erfarenheten
visat hafva Inträffat, så ofta nian lernnät
denna sanning utur sigtet. Sveriges framfar
ne Konungar och Lagstiftare hafva derföre
aldrig afvikit från samma grundsats. Äfven
finnes den ordagrant iakttagen, uti de för
Kongl. Seraphimer Ordens Gillet tid efter annan
utfärdade stadganden och instructioner,
hvarutaf den sednaste och nu gällande af den
28 Apriil 1791, 14 §• uttryckligen stadgar:
Hvad enskilde personer till Hospitalernn
eif vi t, ber icke på mindsta sätt rubbas eller ifrån
Gifvcirnes dervid hysta ändamål i någon
del dragas, utan bor den af Gifvaren
dervid lemnade föreskrift efter dess bokstaf'-  liga innehåll följas. Då lagens fordran i
detta fall är tydlig, så foijer äfven lika klart,
att alla afsteg derifrån tillhöra Lagskiparen,
och icke Lagstiftaren, att beifra och deremot
lättelse meddela. Enligt nu gjorda motioner
är det egentligen Gottland, Skåne och Östergöthland,
för hvilka yrkas inställelsen af så
kallade öfverskottsmedel, som årligen frångått
dessa orter, men hvilka förmenas, såsom
uppkomne af enskilda fonder, böra qvarblifva
till orternas egna, nu i detta afseende mer
än förr, vida utvidgade behof. Men, ehuru
verkeligen sannolika dessa framställningar
synas, och saken i följd deraf, serdeles hvad
Gotiland beträffar, tyckes påkalla en närmare
undersökning; så kan Utskottet likväl
icke tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer att
taga någon direct befattning med detta ärende,
dä dels inga bestämda uppgifter äro lem
-
Besv, och Ekon. Utsk. Betänkanden. 565
nade eller några enskifta facta anförde, hvarigenom
Kongl. Ordens-Gillet kan an*es hafva
annorstädes disponerat några enskilda Fonderj
dels sådant i alla fall rörer enskilda medborgares
eller Corporationers förhållanden i anledning
af beskrifven Dag,hvilka ernotgo §. Regeringsformen
icke kunna komma under Riksens
Högloft. Ständers eller deras Utskotts
pröfning, utan böra å behörig ort och efter
skedd undersökning till rättelse anmälas. Utskottet
styrkes så mycket mera i dea öfvertygelse,
att något annat förfarande icke härvid
kan äga rum, som Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet vid 1815 Ars Riksdag atti
alldeles samma mål rörande Visby Hospitals
enskilda donationer och förvaltning afgifvit
ett efter samma grunder författadt Betänkande,
hvilket blef af Riksens Höglofl.
Ständer gilladt och antaget.
2:0 Hvad åter de till Lazaretten, Hospitalen,
Barnhusen och andra fromma stiftelser
af publika fonder anslagna medel beträffar,
de ina bestå i jord ellar tilihörigheter.
hemmans rentor, kronotionde, indragna
kloster, Contanta penningar eller hvad anslag
som heldst, hvilka antingen förr blifvit
gjorda eller hädanefter kunna ske 5 sä synes
ingen tvifvel vara, att de ju äfven kunna
af högsta Magten, eller den Auctoritet, åt
hvilken dess rättighet uppdrages, användas efter
sig företeende omständigheter, till de med
deras anslag åsyftade ändamål, utan afseende
på den ort, hvarifrån de inflyta 5 hvarföre äfven
Kongl. Seraphimer Ordens Gillets Dis
-
f 564 Bfsv. och Ekon. Utsi.] Betänkande/i,
positionsrätt, efter nu gällanda författningar,
af ds så benämnda Ofverskottsmedel
icke kan sättas i fråga. Detta är ock
tydeligen stadgadt genom Jnstructionen af
den 29 Mars 1778, jemförd med framlidne
Högstsalig Konung Gustaf den 111:3 bref
till då varande öfverstyrelse, hvarest säges :
Vi vele och härmed lemna vårt nådiga Bifall
tid det af eder uppgifna förslag, act inrätta
ett Hospital i hvarje Höfdingedöme i
Biket, till hvilken ända T efter hand, och då
det utan olägenhet ske kan, agen frihet att
indraga de mindre Hospitalen i de Län,
hvarest nu för tiden flere än ett jinnes. Just
ifrån denna tid började också egentligen indragningarna,
hvarigenom uppfeommo öfverskottsmedel,
som till andra orters Hospitaler
diponerades. Det lärer icke eller kunna
förnekas, att, om sådana icke ägde rum, skulle
många Län och alla de nya inrättningar,
hvilka derifrån leda sitt upphof, men icke äga
några forntidens stiftelser, komma uti en
ganska bekymmersam ställning, hvarföre någon
huFvudsakeiig rubbning af detta förhållande
så mycket mindre kan tillstyrkas, som
ej allenast all Christlig sann välgörenhet alser
den lidandes undsättning hvar heldst han
finnes, efter tillgäng och ej efter slump,
utan äfven i Politiskt afseende alla allmänna
understöd böra någorlunda jemn t fördelas.
Men likväl tyckes naturliga rättvisan
fordra, att den ort, hvarifrån medlen inflyta,
tillerkännes någon förmons-rätt tillfyllande
af egna bevisliga behof, innan dessa of
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 565
verskoltsmedel böra infordras och sålunda
rätteligen blifva svarande emot sin benämning.
1 händelse Riksens Höglofl. Ständer
skulle i underdånighet tillstyrka, och Konungen
i nåderbifalla hvad Utskottet nedanföre
om närmaste vårdens uppdragande åt LäneDirectioner
föreslårj så synas dessa Directioner
lämpligast kunna uppgöra förslag på bcehofven
inom Länet, då, efter vederbörlig pröfning
och afgörande rätt, da verkeliga öfverskottsmedel
af Gillet bestämdes och disponerades.
Dock framställer sig härvid tillika en
annan billig fordran, att vid dessa öfverskottsmedcls
bestämmande och utdelning inga afdrag
ske för enskilda tillskott, donationer och
stiftelser, hvilka nu eller framdeles kunna inrättas
till någon orts enskildta fördel. Igenom
1 ‘innadt afseende deråt, skulle ej allenast
stiftarens välgörande afsigt tillintetgöras,
utan äfven all hug dödas till sådana bidrag,
då de nödställte inom den kvets, till
hvars understöd de inrättades, förlorade i allmänt
hänseende lika mycket som de kunde
vinna genom den er.skilta uppoffringen, Så
väl till erhållande af en klararare åsigt härutinnan
som äfven till undanrödjande, efter
möjligheter, af de i första punkten öfverkiagade
olägenheter, skulle efter Utskottets tanka
tnycket bidraga, om uti alla sådana verks
räkenskaper, en noga skillnad gjordes emellan
publika fonder och enskildta bidrag, så
vidt säbra underrättelser darom kunna erhallas,
hvartill LänsStyrelserna icke lära underlåta
att i sakens då blifvande nya skick an
-
5S6 Besu. och Ekon. IJtsk. Betänkanden.
vända allt sitt bemödande. Härigenom skulle
åtminstone för en framtid dessa fonders
sammanblandande förekommas, och verkställande
magten lättare kunna öfverse hvad rätt
och billighet i hvarje serskildt fall bjuda.
3:0 Innan Utskottet ingår i något utlåtande
öfver de i flera Memorialer yrkade ändringar
uti förvaltningen och styrelsen af dessa
Barmhertighets verk, anser det sig böra i
minnet återkalla det förhållande, som dervid
på serskilda tider Egt rum.
Enligt 1686 års kyrkolag voro Hospitalerna
i Biket den tiden egentligen ställde under
Herrar Landsf)öfdingars och Biskopars
vård och inseende, hvilka dervid bade sig
tili biträde så val Kyrkoherdarna i Församlingarna,
som Borgmästarne i Städerna, der
Kospitalerne voro belägna, och redogörelsen
för dessa verks inkomster åtföljde LandtRäkenskapernetill
Kongl. KammarCollegium, jemlikt
17 §. i 1688 års Läns-Bokhållare Instruction;
men vid 1756 ars Riksdag blef en serskild
Deputation af Riksens Ständer utsedd,
som äfven emellan Riksdagarna hade sammanträden
och öfverinseende öfver alla Barnhus
och Hospitaler i Riket. — Af den berättelse,
som 1761 från trycket utkom om
denna Deputations göromål, inhemtas i hvad.
tillstånd Hospitalerna då voro, och hvilka
anstalter Deputationen hade vidtagit till dessa
inrättningars bestånd och förkofran. Denna
berättelse gaf sedan anledning till Kongl.
Maj:ts nådiga förordning den 11 Maj 1763,
angåendesä väl nödlidandes försörjande som
lesv. och Ekon. Utsk. Betänkatiden. ,567
förvaltningen af Hospitalernas inkomster och
förläningar, hvilken likväl med 1766 års Riksdag
till en del ändrades genom Kongl. Maj:ts
förnyade nådiga författning, angående Hospitalerna
och Barnhusen i Riket af den 11
December 176O, dä ock en ständig Öfver-Direction
för Hospitalerna och Barnhusen förordnades,
med samma rätt och myndighet
som Kongl Collegiérne äga. —
— — År 1775 blef denna Kongl. Öfver
Direction
upplöst, och tvänns Herrar Seraphimer
Riddar* i stället utsedde till ÖfverStyrelsen
vid Hospitalerna och Barnhusen,
för hvilka äfven Kongl. Maj:t, den 19 Mars
samma år, utfärdade dess nådiga Instruction$
men denna Öfverstyrelse fortfor dermed icke
längre än till år 1787, då det nu varande
Seraphimer-Ordens Gillet instiktades och
under dtn 28 Aprill 1791 erhöll Kongl. Maj:ts
nådiga Instruction, hvilken ännu är gällande.
Af denna korta Historiska framställning synes
det, att redan den tiden, då vår nu gällande
kyrkolag blef utgifven, man var allmänt
öfvertygad om företrädet af den styrelse
öfver alla sådana inrättningar, hvilken,
med kännedom af Local-förhållanden, och
ett alltid lifligare intresse för afhjelpandet
af den för ögat varande jemmern, vore i det
bästa och närmaste tillstånd att dertill ofördröjligen
vidtaga nödiga och ändamålsenliga
utvägar. Om uti tidernas följd omständigheterna
påkallade och klokheten ålade
en allmän öfverstyrelse, för alt erhålla enhet
i behandlingen och Controll på verkställig
-
563 Btsv. och Ekon. Vtsh. Betänka/iden.
heten; så har nian ändå alltid varit betänkt
på uppdraget afden närmaste vården åt på »tället
varande Åuctoriteter, hvilketälVen inhemtas
af nugällandelnstructions 3 §. som ålägger Konungens
Befallningshafvande och Biskop arne uti
hvarje Län och Stift att med vederbcrandes
samråd deröfver hafva tillsyn. Men det vill
synas, som ändamålet derigenom förfelats, att
man för mycket inskränkt de sednare» åtgärder,
derigenom bundit deras händer, att uträtta
hvad ögonblicket fordrar, och i dess stalie
uppdragit dessa åtgärder åt en öfverstyrelse,
hvilken älven med bästa vilja och sorgfälligaste
bemödande icke möjligen skall kunna
sträcka en så beskaffad uppmärksamhet uti
detailler till alla serskilda inrättningar af detta
slag inom ett så vidsträckt Rike. Öfverinseende,
Controll och utfärdande af allmänt
gällande Instructioner är något helt annat
än deras verkställighet och dertill nödiga
medels disposition, hvarförutan ännu aldrig
någon inrättning kunnat behörigen vårdas
eller vunnit allmänt deltagande och förtroende.
I full enlighet med den af Memorialens
förfaltare yttrade öfvertygelse, att de
till dessa Barmhertighets-verk anslagna medel
blifvit hitintills så samvetsgrant och
oegennyttigt till sina rätta ändamål använde,
som någonsin möjligheten och en så beskaffad
vidsträckt styrelse tillåtit, han likväl Utskottet
icke annat än instämma uti de af
Herr Professor Thyselius gjorda framställningar
om nödvändigheten af en emot tidernas
ombytta skick och den allmänna önskan*
Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. 569
yttringar svarande modihcation och förbättring.
En förnyad styrka för dessa grunder tror
Utskottet sig hafva funnit uti Kongl. Majrts
nådiga Instruction af den 17 sistlidne December
för Directionerna öfver Läns Lazaretterna
i riket, och öfver Kuranstalterna till Veneriska
smittans hämmande. Då denna i nåder
utfärdade författning, hvarigenom LänsLazaretterr.
a och Kurhusen blifvit ställde under
Konungens Befallningshafvandes och LänDirectionsrnas
fria styrelse, är lika allmänt
känd, sora den blifvit med lifligaste undersåtliga
glädje emottagen, och ett säkert hopp
fattadt om de lyckliga verkningar, dem en
fortfarande verkställighet deraf skall föranleda
; så får Utskottet tillstyrka den hos
Kongl. Maut af Riksens Höglofl Ständer skeende
önskan och underdåniga anhållan, att,
i öfverenstämtnelse med nämnda föreskrifter,
Förvaltningen af alla Rikets Hospitaler jemte
disposition af de dem tillagda fonder måtte
uppdragas åt samma LäneDirection och
under enahanda villkor samt öfriga bestämmelser,
hvilka för Lazaretternas styrelse äro
i Nåder stadgade. De fördelar, som böra väntas
af föreningen emellan tvänne hvarandra
så närslägtade inrättningar, den enhet i deras
Locala styrelse, som deraf bör blifva ett säkert
resultat, och dea lifliga täflan som förmodas
uppkomma uti enskilta bidrag till
stiftelsernas utvidgande; —- — Allt det
ta
äro tillräckligt talande skäl för denna underdåniga
önskan.
570 Bes v. oell Ekon. Utsk. Betänkandem
Då Utskottet således utmärkt de grunder,
hvarefter det anser en önskad förändring
kunna verkställas, så lära Riksens Höglofl.
Ständer finna i sin ordning, att till Kongl.
Maj:ts höga välbehag i lika underdånighet
hemställa de föreskrifter i reglementariskt
afseende och mindre detailler, hvilka vid en
så beskaffad förändring finnas nödiga. Enär
Kongl. Serapbimer-Ordens Gillet, hädanefter
som hittills, i likhet med hvad om Lazaretterna
är förordnadt, bibehåller öfverinseendet,
rättigheten att efter förslag tillsätta
Embetsman, utfärda Instructioner och göra
ändringar uti de frän Directionerna i laga
ordning öfverklagande utslag 5 sä synas icke
dessa i så måtto ändrade föreskrifter böra
blifva af något serdeles omfång. Dock anser
Utskottet till denna ändring hufvudsakeligen
höra, om annars det dermed åsyftade
ändamål skall vinnas, att på sätt 9 §.
uti ofvannämnda Instruction om Eazarettsinkomsterna
bjuder, alla ett Hospitals tillhörigheter
och intrader af hvad slag som heldst
vårdas, indrifvas och redovisas af Läne-Styrelserna,
titan att Gillet dermed tager någon
amian direct befattning, än att från Directionerna
emottaga de öfverskottsmedel, hvilka
det efter pröfning, och, på sätt ofvanföre
är föreslaget, förbehållit den allmänna fonden,
att under Ordens-Gillets egen disposition
till utdelning bestämmas.
4:o Slutligen och beträffande den yrkade
Revisionen af Hospitals- och LazarettsKäkenskaperna
enligt det skick, hvaruti de
Hest), och Ekon. TJtsh.
för närvarande sig befinna, och det satt hvarpå
de hittills blifvit förvaltade; så anser
Utskottet sig böra vördsamt erinra Riksens
Höglofl. Ständer om denna sakens sammanhang,
innan något utlåtande kan . meddelas
öfver de mått och steg, hvilka för den
kommande tiden synas böra vidtagas.
Uti 29 §. af Riksdags-beslutet den 9 Augusti
1815 uppdrogo Riksens Höglofl. Ständer
de af dem Förordnade Revisorer att öfverse
och granska Statsverkets, Bankens och
RiksgäldsContoirets tillstånd och förvaltning,
samt att i sammanhang med dessa Verk äfven
granska de under CommerceColIegii disposition
ställda fonder, Allmänna MagazinsDirectionens
Räkenskaper, hvilka äro ställda
under SeraphimerOrdens-Gillets Öfverstyrelse,
dessa sednare likväl under förbehåll af
Kongl. Maj:ts Nådiga gillande. Det är Utskottet
obekant, huruvida Kongl. Maj:t behagat
1 Nåder meddela något serskildt utlåtande
öfver denna Riksens Höglofl. Ständers
finskan, äfvensom det icke anser sig tillständigt
att ingå i någon pröfning, hvarken af
de skäl som föranledt Herrar Revisorer uti
sin anmälan af den 20 sistlidne November,
äfvensom de remitterade Memorialens författare
att anse och benämna för Riksens Ständer
Konungens i underdånighet tillkännagifna
beslut, hvad som, efter ofvan anförda villkor,
var hemstäldt och berodde på Konungens
höga välbehag; ej heller af de orsaker, i
följd hvaraf Kongl. Maj:t, enligt dess sednaste
förordnande till StraphimerOrdensGillet
57a Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden.
af den 10 sistlidne September, i Nåder funnit
för godt att förklara, det afsigten med
den till Riksens Ständers Revisorer af den
l/j. föregående Juli utfärdade Nådiga kallelse
icke fordrade någon Revisions verkställande
i detta hänseende, sedan upplyst blifvit, att
Hospitals- och Barnhusfonden, hvaraf äfven
Lazaretterne de sednare tider, i brist af andra
tillgångar, varit underhållne, icke består
utaf några af Riksens Ständer dertill lemnade
bidrag. Med öfverlemnande af sakens såmedelst
anförda förhållande till Riksens Höglofl.
Ständers egen ompröfning, fäster Utskottet sin
hufvud sakliga uppmärksamhet på det ändamål,
för framtiden bör säkrast vinnas.
Afsigten med all slags Revision är tvåfalldig,
dels ernående af nödig publicitet, dels
full säkerhet, att medlen blifvit använde till
sina rätta ändamål samt i detta hänsende behörigen
redoviste ock verilicerade. Genom
nu varande organisation af förvaltningen öfver
de till Lazaretters och Hospitalers underhållande
anslagna fonder, synes ingen utväg
för styrelsen beredd, att vinna dessa ändamål.
Ett annat förhållande blir åter
hädanefter, då Lazarettsmedlens disposition
redan är uppdragen åt LäneStyrelserna, och,
i händelse Riksens Höglofl. Ständer skulle
gilla samt Kongl. Map.t i Nåder bifalla Utskottets
ofvan anförda förslag, Hospitalsmedlen
äfven blifva öfverlemnade åt förvaltningen
af samma auctoriteter. Då,' enligt 14
uti den för LazarattsDirectionerna nådivst
O
utfärdade Instruction, föreskrifves, att de af
Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkanclen. 573
dem förda räkenskaper skola årligen af valde
Revisorer inför Konungens Befallningshafvande
granskas, innan de till OrdensGillet
insändas, och derefter genom trycket allmängöras;
så synes der» erforderliga säkerheten
och publiciteten vara vunnen, serdeles då den
niedd las a den ort, hvarest Läne*s innevånare
sjelfva hafva största intresset och äro i
bästa tillfälle att anmärka, om någon oordning
inträffat. Men, då Kongl. SeraphimerOrdensGillet
alltid behåller disposition,
utdelningen och ansvaret för de inkomster,
hvilka under namn af öfverskottsmedel blifva,
enligt Gillets Requisition, till detsamma
ifrån Länestyrelsarna remitteradej så är det
af mycken vigt, att äfven denna del of förvaltningen
biifver allmänt känd. Detta anser
Utskottet likväl tillräckligen erhållas derigenom,
att OrdensGillet ärligen till Konungen
i underdånighet aflernnar och sedermera
af trycket till Allmänhetens kännedom låter
utgifva en berättelse om inrättningarnes tillstånd,
tillika innehållande en summarisk redogörelse
för inkomst och utdelning, samt
anförande af de grunder, hvarefter denna sednare
blifvit på olika Län till olika belopp
verkställd. Om detta af Utskottet uppgifna
förslag finnes antagligt, så lära Riksens Högl.
Ständer i underdånighet anmäla sin önskan,
att Kongl. Maj:t behagade dertill lemna sitt
nådiga bifall.
De framställningar, Utskottetsåledes trott
sig med någon stone omfattning böra göra
uti ett ämne, som så nära förenar vanlottade
574 Bcsv. och Ekon. Utsk. Eetankanden.
likars fordringar nied lyckligare medborgares
pligter, underställas för öfrigt, jemte några
Ledamöters serskilda tankar, Riksens Högl.
Ständers egen upplysta granskning. Stockholm
den 24 Aprill 1818.
Transurnt af Riksens IJöglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotts Protocoll,
hällne vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 16 och 24 Aprill 1818.
Herr Doctor Hultin anförde: att Herr
Doctorn ansåg förslaget till detta Betänkande
vara författadt ur rigtiga synpunkter, o h
tillstyrkte derföre, till alla delar, dess antagandej
men trodde sig dock böra föreslå 2ne
tillägg: 1:0 Att, när sådana tydliga afsteg timat
med enskilda Donationers dragande ifrån
deras rälta ändamål, som Herr Doctorn
anförde hafva skett med den 1647 stiftade
Gyllenhejmska donationen i Strängnäs, sådant
borde genast och utan någon vidare
omväg underkastas rättelse: 2:0 Att den
Stat och underbetjening, som blifvit Kongl.
SeraphimerOrdensGillet, serdeles i afseende ål
det aflägsnare Finland, hvilket nu likväl frångått,
anslagen, måtte, till vinnande af nödig
besparing, reduceras till ett emot det nu ingifna
förslag svarande behof.
Uti detta yrkande instämde Herr Prosten
Kolmodin, så vidt detsamma kan tillämpas
och äga gemenskap med Visby Hospital.
Herr Prosten Säve uppläste ett så lydande
anförande: ”Till mitt förra ödmjuka
Besv och Ekon. UtsJt. Eetcinhanävi.
Memoriel i ämnet utbeder jag mig vördsamt
få tillägga. — Utaf de från Kongl. SeraphimerGillet
meddeldta Handlingar har jag
funnit i allmänhet ovisshet och obestämdhet i
anseende till första uppkomsten af Hospitalerna
och deras fonder, dernäst åtskilliga
uppgifter om deras upprinnelse, dels från.
indragna Kloster, dels ock från åtskilliga
privata Donationer, ehuru till osäkert belopp.
Jag får i anledning häraf upprepa
och yrka den tankan och önskan, att först
alla privata gåfvor och fonder, i kraft a£
Testamentens helgd, må för deras privata
bestämmelse inom hvarje ort oförryckt användas
5 äfvensom att de af Kronan någorstädes
gjorda anslag af förrig Kyrko- eller
Klosteregendom, såsom, i allt Eall, uppkommen
från dervarande fordna invånares frivilliga
bidrag, må, enligt billighetsgrund,
heldst inom samma landskap qyarstadna och
få begagnas.
Hvad Hospitalet på Gottland serskildt
angår, får jag likaledes ytterligare yrka, att
vid dessa medels användande må Rätts-begreppet
i anseende till de närmast behöfvande
och egentligen berättigade först följas,
innan Nåd och varkunsamhets utöfning, emot
andra, kan komma i fråga. Det är ock i
sjelfva Kongl. Seraphimer-Gillets Instruction,
af den 28 Aprill 1791, samt 14 §. uttryckligen
stadgadt och föreskrifvet: att, hvad enskilda
Personer till Hospitalet gifvit, må
på intet sätt rubbas eller från Gifvarenas å
Bihang
tillRiksSt. Prot, i8t7-i8»8i S:tle Sand. N;r 73. 74-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkan den.
syftade ändamål dragas. Men att Stiftare
af ett Hospital inom någon ort skulle kunna
åsyfta annat ändamål, än undsättning för
samma orts nödlidande, är icke tänkbart; icke
heller lära Gifvarne på Gottland någonsin
ämnat eller tänkt, att deras Fattig- och Sjukgåfvor
skulle från deras Ö till fasta landet
öfverflyttas.
Men man förmäler och förklarar än, att
Visby Hospitals ålder och upprinnelse i anseende
till bristande historiska underrättelser
är obekant och tvifvelaktig; än åter,
att Hospitalets flere kringspridda lägenheter
erhållits af de, vid reformationstiden, ödelaggda
Kloster, hvartill säker anledning skall
hemtas af dessa lägenheters ännu bibehållna
namn. Och ändtligen åberopar man såsom
huFvudbevis: att uti Kongl. Brefvet af den
24 Maj 1757, såsom ock i Riksens Ständers
Berättelse om Hospitalerne af den 25 September
1756, är Visby Hospital för KronoHospital
vordet ansedt, allt på den grund
eller supposition, att Hospitalet är på klosteregendom
funderad. Jag ämnar här ingalunda
bestrida, att Regeringen äger rätt,
att om indragen Klosteregendom förordna. Jag
klandrar icke den vördnadsvärda HospitaläStyrelsens
åtgärd i stöd af Instruction och
uppdrag. Jag hyser inga småtänkta afsigter;
men, rörd af uslingarnes behof och nöd inom
Provincen, har jag vågat framställa
och yrka deras rätt till räddning; och har
trott, att hvad som hittills i brist på undersökning
och, under erkänd okunnighet om
Besv. och Ekon. Utsk. Betilnkanden. 577
lätta förhållandet, blifvit så ansedt, måtta
böra närmare granskas oell, tilläfventyrs
bättre upplyst, kunna rättas. Jag har vågat
hoppas, att mede!, hittills kallade öfverskottsmedel,
då de nu mera bevisligen ej äro öfverskott,
utan för Landets eget kraf oundgängelige,
rnåtfee med Konungens nådiga tillstånd
hädanefter der fä qvarblifva.
Det är icke mer än omkring 40 år sedan
eller på i770talet, då Visby Hospitals
medel, genom Kongl. Seraphimer-Gillets anordning,
började derifrån föras och annorstädes
disponeras. Man finner af ofvan5 anförda,
och som äfven är till en del medgifvet,
att på ena sidan Bevisningen för Hospit
talets tillkomst af froster verkeligen ännu
saknas eller stöder sig på ett: har sä blifvit
ansedt. För att å andra sidan möjligast
utreda och visa, att Visby Hospital alding
af Klosteregendom uppkommit, utan redan
långt före reformationen och Klosterindragningen
ensamt från privat donation och stiftelse
leder sin upprinnelse, må följande anföras
och öfvervägas. Visby Stad var under
medeltiden, som bekant är, verkligen nog
både förmögen ock andäktig, att hafva alla
de fromma inrättningar, som af tidens tänkesätt
och behof påkallades. Här fanns,
jemte t6 Kyrkor och 2ne utom staden belägna
kloster, äfven ett Hospital, Helge-Ands
hus eller Heilig Geists Hospital benämdt,
hvilket i de få ännu öfriga Historiska efterrättelser,
sorn af Strelov och Wallin äro
samlade, såsom urgammalt omtalas. Troligt
g78 Ben?, och Ekon UtsJc. Eetankanäcn.
är ock, att denna rikt begåfvade Barmhertig»
hets-Stiftning snarare, samtidig med så många
andra dyrbara anläggningar, skett under
Stadens välmagt och folklikhet, än sedan
den var förstörd. Äfven namnet, Heilig
Geists Hospital, antyder och visar en anläggningsperiod,
då, under stadens flor före år
1360, en stor del af invånarne var Tyskar
såsom ock de fleste nu varande Hospitalets
lägenheter och jordar ännu benämnas, icke
efter något Kloster, utan Spetals*åker, hellegäst-äng
m. m. Tillika, enligt hvad inom
orten är allmänt kändt och synbart, befmnes
ännu qvar inom Staden, sjelfva ruinen af
Helge Ands Hospital oeh Kyrka, der närvarande
Hospital är bygdt, alldeles skildt från
de bägge Klostrens lemningar. Är.dtligen,
hvad som måste undanrödja ali tvekan om
Hospitalets tillkomst och bestånd för sig
sjelf utom Klosteregendom, är : alt de bägge
härvarande Roma och Solbjerga Klostrens,
det ena nära intill det andra, £ mil
från Visby, samtelig© betydande jordar och
tillhörigheter, från längre tid tillbaka blifvit
och än i dag äro serskildt Länets Hofdinge
till boställe och löneföx-bättring anslagne,
såsom ortens Landshöfdinge, här vid Riksdagen
närvarande, säkrast kan upplysa och
bekräfta. Jag förmodar efter allt detta icke,
att man skall ålägga mig, att äfven genom
företeende af sjelfva de skrifteliga Stiftnings-
och DonationsBrefven, sannolikt från
12* och ishundratalen samt från ett Land, så
ofta af fiender hemsökt och härjadt, styrka
Besv, och Ekon. UtsTc. Betänkanäen.
och bevisa ett genom så många andra omständigheter
bevittnadt förhållande, eljer att
jag borde jemväl kunna utreda, huruvida Regeringen
icke äfven i dessa tider möjligtvis
kunnat genom vissa anslag till Hospitalet
bidraga, samt till huru stor del detta kunnat
uppgå. Jag niedgifver, att med detta villkor
skola Gottlands inbyggare icke kunna
bevisa och bibehålla rättigheten till deras
eget Hospitals begagnande. Jag erkänner äfven,
att man på samma grunder skulle kunna
bestrida, att Öns alla Kyrkor blifvit a£
dess invånare ensamt uppbyggde, utan till
någon del äfven kunna tillhöra Kronan. Men.
ingen lärer lätt linna rimligheten deraf, att
Sveriges Konungar eller Danska Regeringen
under Hanse-tiden auli Unionsperioden någonsin
byggt, eller gjort fromma stiftelser på!
Gottland. Jag skulle ock snarare föreställt
mig och hoppats, alt man, i stället för användande
af dessa inkast, heldre skolat linnas
benägen, att med anledning af anförda skäl
och omständigheter försvara och understödja
Provincens både företrädesrätt och behof
till sin urgamla fattig- och Sjukhusfond.
Det är kändt, att Gottland, öfverlemnadfc
af Norrby till Danmark vid Reformationens
början, icke lydde under Svenska Kronan,
som här således vid denna epoque ingen ting
kunde förordna. Men Danska Regeringen
stadfäslade och försäkrade då Visby Hospital,
genom ett af Konung Fredrik I., år 1552,
utfärdadt bref, härhos i vidimerad afskrift
bifogadt och innehållande:” att härvarande
580 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Hospitals Ejendom, Eng, Aager och Jord
skall alleniste anvendis till detta Hospitals
arme, Syge och fattige mennisken, og till ingen
anden mands nytte förvendis i nogen
maade” således dess fond inom landet förblifva.
Hvarefter, genom samma Regerings
författning, först Ar 1Ö37 e!-er 5 år sednare,
såsom handlingarne i Vallinska anteckningarne
upplysa, det Katholska väsendet och
Klostren störtades och dessa Munknästen,
med bibehållande af alla dessa ägor, förmoner
och dagsverken, förvandlades och anslogos
till Boställe och Underhåll för ortens
Länsmän elier Höfdingar, som allt sedan
denna tid pa Roma Klosters Kungsgård haft
deras säte. — Deruppå efter Provincens
lyckliga återförening med Sveriges Krona,
blef likaledes af Svenska Regeringen, enligt
de vid fredsslut och länders afträdande öflige
afhandlingar och beslut, Landets eeclesiastikförfattning
försäkrad och Visby Hospitals
inrättning och egendomsrätt i långa tider
bibehållen och förvarad. Det var först vid
år 1762 till 65, (sedan nyss förut Hospitalet
blifvit för Krono ansedt och förklaradt) då
den till sin nytta ganska problematiska hushållning
med detta verk vidtogs, att, till
förskaffandet af ett penningecapital, flera betydliga
jordegendomar mot en viss årlig
ringa afgift till Skatte bortauctionerades 5 så
att, t. ex. ett stycke åker och äng, sorn, nu
för tiden utarrenderadt, kunnat i hyra inbringa
årligen 10 tunnor Spannmål och några
lass hö, nu endast renderar £• tunna och
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkande». 531
vissa marker smör. — Att sedermera, eller
från år 1775, efter anordning af Kongl. Selapbimer-Giliet,
Hospitalsmedlen börjat från
Landet öfverstyras, för att på andra ställen
till Barmhertighetsverk användas, har utan
tvifvel då först kunnat gifva anledning till
Besvär och grundad klagan, sedan något öfverskott
der icke finnes, och sedan den både
mera lagliga rättigheten och det mera
trängande behofvet för Ons egna nödlidande
och serdeles de allt talrikare, den Veneriska
smittans olyckliga offer, måste härigenom
blifva lidande.
Man må här anmärka ett prof af tingens
vansklighet. Det gamla Visbys välmagt
har fallit. Dess herrliga Byggnader
och inrättningar äro blott ruiner. Och nu
ändteligen äräfven sista lemningen af dess invånares
fordna rikedom och välgörighet blifven
till dess verklighet i fråga satt; Den.
måttliga undsättnings Summan af omkring
1000 Rd. för dess nuvarande uslingar göres,
dem kanske stridig och skall för alltid gä
för landet förlorad; så framt, i anseende till
anförda skäl, med stöd af den åberopade föreskriften
uti Instructionen för Kongl. Seraphimer-Gillet,
samt i enlighet med redan
gifna utlåtanden af Höglofl. Besvärs-Utskottet
vid sista Riksdag, denna nödhjelp icke
af den upplysta rättvisan och menniskokärleken
i detta ögonblick skyddas. — Men,
det gifves härvid ett ännu vigtigare afseende:
det nämligen, att så vida enskilda Donationer
för bestämda orter och ändamål skola»
Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkande».
såsom i närvarande Fall kunna förändras och
1 andra händer flyttas, skall tillika grundsatsen
af Testamentens helgd störas, den ädle
Medborgarens bästa afsigt och yttersta önskan
beröfvas sin frug t och ljufvaste belöning,
och väl görandets sköna och oumbärliga
dygd lida det svåraste nederlag. De
fromma stiftelser och utvidgade Fattig- och
Sjuk-vårdsanstalter, som på flera ställen i
Riket så högligen önskas och behöfvas, skola,
genom bristande förtroende till sådana
inrättningars bestånd, beklagligen uteblifva.
Skulle imellertid, oaktadt allt detta, min
vördsamma ansökning likväl inom Högloft.
Utskottet möta olika omdömen, samt betänkligheter
och svårigheter; så nödgas, i denna
knappast förmodade händelse, äfven jag med
åtskilliga andra värda RiksdagsLedamöter,
förena min önskan och ödmjuka anhållan,
att af Rikets Höglofl. Stander må hos Kongl.
Maj:t ske underdånig underställan och bönfallan,
att så väl LänsHospitalerne som
Lazaretterne med deras samtliga fonder hädanefter
åter måtte stallas ensamt under
Konungens respective Befallningshafvande»,
jemte tillförordnade Läns Directioners förvaltning
och vård, med vederbörlig redovisningsskyldighet:
hvarigenom dessa angelägna
medel så mycket närmare och skyndsammare,
i mon af hvarje orts verkliga behof,
skulle kunna användas. — Med vördsam
anhållan om tillgift för både utförligheten
och värman i mitt yttrande, utbeder
jag mig ödmjukast, att detsamma mätte
Eesv. och Eko»u Utsk. Uctclnkanden. ,533
Högloft- Utskottets Betänkande till Riks-Stån
den
få åtfölja.
Utskottets Ordförande, Herr Grefve Mörner,
framförde, efter förklaradt bifall till
Betänkandets öfriga innehåll, sin Reservation
mot sednare delen af 5dje Momentet, rörande
uppbörden af de till Hospitalernas och
Barnhusens underhåll anslagna medel, hvilken
Herr Grefven ansåg, med minsta rubbning
uti nu varande tjenlig befunna uppbörds-method
böra hädanefter, som hitintills,
säkrast förblifva under Kongl. Seraphimer
Ordens directa Styrelse och disposition. Uti
denna Reservation instämde Herrar friherre
Drufva, Hjärne, von Heijne, von Kock och
af Malmborg.
Ut Supra.
N:r 105.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomi-Utskotts Betänkande i an~
ledning af flere väckta Motioner om en
friare Handel med Svenska Skogs-Producter.
I-^e Motioner, som i detta afseende blifvit
väckta, innefatta egentligen 3ne serskildta
föremål:
1:0 Tilståncl att med utländska Skepp
få utföra Svenska SkogsProducter emot lindrig
tull och utan inskränkning i qvantitet.
584 Besv.oeli Ekon. Utsk. Eetänkanden.
2:0 TroductVlacatets upphof ande.
3:0 En friare handel med Trädvaror
på gränsen emellan Sverige och Norrige,
Oen första Motionen har blifvit vackt
genom Memorial af Herr Öfversten Åkerhjelm,
hvaruti anföres, att han vid sistlidna
Riksdag yrkat samma fråga; att sedermera
från flere Län och Orter, hos Kongl. Maj:t
enahanda Ansökningar blifvit gjorde, hvaröfver
Kongl. Ma;:t inhemtat Comerce-Collegii
underdåniga utlåtande, hvilket innehöll
underdånig afstyrkan å bifall till de sökandes
begäran, men att Collegii P resident Herr
Friherre Edelcrantz i serskildt underdånigt
Betänkande vederlagt Collegii uppgifna skäl,
och framställt ojäfaktiga bevis på en Riksgagnelig
nytta och fördel deraf ; samt slutligen,
att Herr Friherre Edelcrantz, i sammanhang
härmed, den 17 sistlidne September
författat ett ytterligare underdånigt Betänkande,
som bevisar, att igenom denna export
Riket årligen Skulle indraga en summa
af ej mindre än två och en half million,
äfvensom att vår egen frakthandel i nu varande
ställning deraf mera skulle vinna än
förlora. Herr Åkerhjelm anhåller derjemte,
att dessa åberopade vidlyftiga handlingar
måtte få åtfölja motionen, för att tjena till
upplysning och grund för Utskottets Betänkande.
Härmed har Herr 1. af Wingård förenat
sig, med den tillaggda önskan, att vederbörande
Utskott matte taga kännedom af
ett, utaf honom i enahanda ämne till Kongl.
Maj:t afgifvet underdånigt utlåtande.
Eesv. och Elkon. Uish. Betänkanden.
585
Uti serskildt anförande har Herr Mannerstam
förklarat sig instämma i den af Herr
Åkerhjelm väckta motion, och i sammanhang
dermed till Ridderskapet och Adeln hemställt,
om icke ProductPlacatet af den 10
November a724 och Kongl» Förklaringen af
den 28 Februari 1726 måtte upphäfvas; åberopande
dervid, att Högloft. Ridderskap, t
och Adeln vid sistlidne Riksdag lemnat enhälligt
bifall till Lag- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande, deruti tillstyrktes, att Product-Placatet
måtte förblifva hvilande.
Vidkommande dernäst motionen angående
en friare export af SkogsefTecter till
Norrige, så har först af Eric Svensson från
Bohuslän blifvit andraget, att en fri och obehindrad
hardel emellan Svenska och Norrska
gränsorternas Innebyggare varit en af
de första fördelar, sorn väntades genom desr
sa Rikens förening ; men att man sedermera
roed bedröfvelse erfarit, att, af små och ensidiga
intressen, denna naturliga fördel, som
Regeringen i början syntes vara böjd att tillåta,
blifvit motarbetad; ty, som den följd
af en fri handel var nödvändig, att priset
på allmogens afsättningsproducter skulle tili
någon del stegras 5 så hafva en mängd enskildta
intressen Uppstått, dels hos sådana
Possessionaten vid gränsorterna, som behöfva
köpa, dels hos kringliggande Sågbruksegare,
hvilka alla motsagt det nyttiga förslaget
om fri Skogshandel, så att friheten blifvit
inskränkt endast till bjelkars samt Plankors
och bräders utförsel Lill Norrige från
oth Ekon. UtSK. Jletankanden.
Svenska sidan, men emot erläggande af tull
vid Gränsetullärne. Vidare har af Eric Svensson
blifvit yttradt, att han anser fritt skogsafsalu
på Norrige, långt ifrån att vålla Svenska
skogarnes misshashållning, tvärtom befrämja
deras besparing 5 ty, då det är gifvet,
att en hemmansägare ej har andra resourcer,
för att erhålla penningar till sina skatter
och andra nödvändiga utgifter, än skogstillgångenj
så måste desto större qvantum häraf
ärligen tillgripas och föryttras, ju mindre
betalning derföre erhålles, hvaremot mindre
skog behöfver användas, i samma mon
priserna stiga: Och, om det således är en
Sanning, att gränsebonden får sin vara bättre
betald, när han tullfritt får färytta den
till Fredricshall, än om han derföre skall
söka en aflägsen afsättning, eller sälja den
mot varans halfva värde; så tror han häraf
följa, att skogen genom en fri försäljningsrätt
snarare besparas än förödes.
På grund af allt detta föreslår Eric Svens,
son, att Allmogen på gränsorterna må tillåtas
till Norrige försälja äfven andra skogseffecter,
än Bjelkar, Plankor och Bräder, och
yrkar tillika, att all försäljning af Landtmanna
Producter må, bägge Rikena eanellan,
vara tillåten, utan Tullafgifter eller
hinder och prejeri af den på gränsen varande
Tullbetjening 5 med åberopande för öfrigt
af hvad som i detta ämne blifvit vid
sista Riksdagen andraget af då varande Riksdagsmannen
Herr Prosten, Doctor Ekelund.
Härmed hade Börje BehrsSQn, Riksdags
-
Besv. och Ekon. Vtik. BetSitkanäert, 537
Ösan från Wetle och Bullarens härader, äf.
vensom Olof Olsson och Nils Nilsson från
Carlstads .Län sig förenat-, hvilken sistnämnde
uti ett serskildt Memorial derjemte tillagg!
den önskan, aat det måtte tillåtas dem, som
bo vid gränslandet, och från hvilkas skogar
vattendrag löpa in till Norrige, att sälja deras
timmer till Norrska sågarna, eller mot
lämplig tull. Som de i Nordmarks härad
boende, nära gränsen, icke kunna afsätta
timret till Svenska handlande eller Sågare,
utan flere mils körning, blir dermed ingen
förtjenst; hvaraf följden är, att en betydlig
del deraf olofligen utsmyges; i anseende
hvartill det i hans tanka vore bättre tillåta
mot lindrig tull en utförsel af Timret, äa
att det skall lurendrägas ut, sorn nu icke
kan förekommas.
Olof Olsson anför serskildt, att hans hemmavarande
Medbroder från Elfvedalen i
Vermland ålaggt honom väcka fråga om lindring
i Tullafgifterna för trädvaror, samt 011
vidtagande af sådana åtgärder, hvarigenon
denna handel på Utrikes ort må kunna b:-  drifvas med samma fördel, som under le
sednare krigsåren ; att denna Landsorts enia
näringsgren är afsättande af sina Skogsefecter,
för hvilka de skola köpa sig säd, san
äfven i de bästa år icke skall kunna erlillas
till hälften af deras behof, äfvensom ;nda
medlet, hvarigenom de kunna förskifFa
sig penningar till utlagornas liqviderame;
att denna afsättning således är ett vilbot
för deras bestånd, och att genom deras be
-
588 Besv. och Ekon. Utsk. Eetankanden.
langande allmänt elände äfvensom miss--'
(mshållning med Skogarne mäste uppkomma,
och således icke allenast denna arma
Landsort, utan hela Riket en verkelig förlust
tillskyndas.
Till följe häraf har äfven lian hemställt,
att af Herr Presidenten, Friherre Edelcrantzs
äfvensom Landshöfdingen af Wingårds förut
åberopade underdåniga utlåtande i ämnet,
grunderna ina få hemtas för Utskottets afgifvande
Betänkande, hvartill han laggt den
begäran, att i händelse ej Utskottets svar å
frågan skulle utfalla enligt de grunder, han
anfört, BondeStåndet ville finna för godt,
att göra denna sak till dess egen, och i förberörde
afseende hos Kongl. Majrt göra underdånig
anhållan.
Härmed har Pehr Abrahamsson från
TesterNorrland till alla delar sig förenat, tinder
anförande, att han af sina hemmavarand;
Comniittenter vore anmodad göra enahandt
motion.
Slutligen, och i afseende på ProductPlacttebs
upphäfvande, har, utom hvad Herr
IVannerstam i dess ofvannämnda Motion röraide
detta annu yrkat, Riksdagsmannen
Oof Olofsson uti samma Memorial vidare
bind annat anfört, att hela frågan om en
fris re handel med skogsefFecter skall bero
påupphäfvandet af en gammal, under krigsåror
hvilande författning, kallad ProductPlcatet,
behöflig kanske i äldre tider, för
ettuppmuntra Skeppsrederierna, men nu ett
öfverflödigt band på inhemska näringsfliten;
Eesv. och Ekon. UtsJi. Eetänkanäen.
att om Skeppsrederierna genom dess upphäfvande
skulle förlora, som ej lär vara afgjordt,
äga de lättare tillfälle, äa en aflägsen
skogsägare, att vinna ersättning genom
mer eller mindre industri®, hvilken ej blir
väckt,' så länge de igenom uteslutande rättigheter,
på andras bekostnad, kunna söka
sin fördel, hvarjemte lidandet i sådant fall
icke kan jemföras nied deras, hvilkas hela
bestånd hvilar på friheten af denna handel.
Utskottet har i noga öfvervägande tagit
allt, hvad förenämnde Memorialen innehålla,
äfvensom de Betänkanden och öfriga handlingar,
hvilka dels blifvit åberopade, dels
kunnat bidraga till upplysning uti detta, för
Rikets hushållning, högst vigtiga ämne. Den
allmänna frågan om handeln med Svenska
skogsefFecter bör njuta samma frihet, som
handeln med nästan alla andra Svenska producter
åtnjuter, har redan varit så ofta, och
under så många åsigter framställd, med så
många mer och mindre vigtiga skäl, dels
bestridd, dels bejakad, att Utskottet i detta
omtvistade ämne hvarken anser sig kvinna
uppgifva några nya grunder och slutföljder,
eller behöfva vidlyftigt upptaga och pröfva
de af Riksens Höglofl. Ständer förut nogsamt
kända skäl, sorn å ömse sidor blifvit
anförda.
Utskottet bör likväl icke underlåta,
att först uti sammandrag visa närvarande gränsorna
af handelsrättigheten med skogsefFecterna,
och sedan i koithet nämna de skäl,
sorn blifvit yrkade på ena sidan, att bibe
-
^go Besv. ock Ekon. Etsk. Ectänkandcn.
halla dem orubbade, på den andra, att utsträcka,
om icke alldeles upphäfva, desamma.
Genom nu gällande allmänna Författningar
äv stadgadt, att större delen af de
förnämsta trädvarorna dels icke får exporteras
med fremmande skepp, dels åtnjuta
frihet dertill, blott till en viss mängd, e ler
endast, då den öfriga låsten består af Jern%
och i sådant fall blott i bestämd proportion
till samma last, hvarjemte, i de flesta fall,
utgående Tull är, med utländskt skepp, tredubbel
emot den, som Svenska skepp erlägga,
och äfven med Svenska skepp, i proportion
af värdet, mångfalldigt öfverstiger utgående
Tullen för andra Svenska producter,
hvartill slutligen kommer, att vissa, i synnerhet
de dyrbaraste Skogseffecterna äro
äfven med Svenska skepp förbudna att utföras.
Såsom grund för dessa inskränkningar
och skäl för deras bibehållande anföres, att
Svenska skogarne äro på de flesta orter i
betydligt aftagande, och på nägra alldeles
utödda ; att de, som ännu linnas i godt tillstånd,
äro till det mesta otillgängliga; att
da likväl nästan öfver allt vanvårdas, och
ingen hog för återplantering visar sig; att
ej allenast Bergverken, Tjäuibrännerierna
och andra näringar skulle sakna grundämnen,
om Trädvaruhandeln vore mera fri, utan
ock bränsle och byggnadsämnen snart tröto
för Piikets egna behof; att skeppsbyggeriei'-  nas nödvändiga uppmuntran kräfver ett tillräckligt
förråd på egna byggnadsämnen, samt
Besv. och Ekon, JJtsk. Betänkan elen.
Skeppsrederierna en säker tillgång på utgående
laster för sin fraktfart; att således
den Svenska utrikes- eller så kallade activa
sjöfartens trefnad, äfvensom Svenska slceppsägarnes
frakt- och handelsförtjenst beror pä
egna fartygs företräde framför utländska,
vid trädvarornas upphandling och export;
att genom denna utländska sjöfart skickliga
Sjömän bildas för Örlogsflottans behof, samt
slutligen: att de inskränkningar eller afgifter,
som andra Nationer, i synnerhet England,
ålägga fremmande skepp, kräfva å vår sida
reciprocitet i författningar m. ro.
A andra sidan har man anfört såsom
stöd lör handelsfrihetens utvidgande, att flere
Provincer i Riket ännu verkligen äga
betydliga skogar, lika vidsträckta tili sint
areal, som tomma på Inbyggare och onyt«
tiga för det allmänna; att Markegångspriserna
i de flesta Län bevisa, att Skogseffecterna
der äga föga värde, och således, öfver hufvud
taget, ej tryta för behofvet, jemte det
desamma genom naturens egen åtgärd småningom
reproduceras ; att alla nationers framsteg
i välmåga och folkökning, enligt historiens
vittnesbörd, bero på utvidgandet af
den odlingsbara jordens eultur, då, igenom
de öfverflödiga skogarnas minskning, bördiga
åkerfält intaga stället för skogbeväxta
kärr och frostnästen; hvarigenom tillika
klimatet förbättras, äfvensom behof af bränsle
förminskas : att skogarnes undanrödjande
måste ske, antingen med förstöring genom
Bihang till RihsSt Prat. i8»7-i8»8) Q:de Sami. N;r 75. 76.
Hest), och Ekon. Utsk. Betänkanden,
eld, eller fällning och användande till vara®
byte och handel, hvilket ej låter sig göra,
utan emot ett värde, som ersätter arbetet
och transportkostnaden5 att de flesta skogara
otillgänglighet endast kan afhjelpas genom
producternas ökade pris, som kan ersätta en
högre transportkostnad, äfvensom kostnaden
för strömrensningar i flottleder; att misshushållningen
och vanvården af Skogarne
härrör af producternas vanvärde, och endast
kan afhjelpas genom större handelsfrihet och
Utlänningars Concurrence, som ökar delta
värde; att afsättningen inom Riket ar högst
inskränkt, svår och ofta omöjlig, i synnerhet
för de gröfre producterna, Bjelkar, Mastträd,
m. m.; att Bergverken ej använda till
kolning mogen skog, eller den, som till export
ar förmonlig; att hvarken tjärubrännerier
eller andra näringar böra i de fall af
•Staten uppmuntras, an mindre exclusivt, och
med andras inskränkning gynnas, då Rudimateriens
värde öfverstiger den tillverkade
productens. Man yrkar vidare, att skeppsbyggarens
och skeppsredarens rättighet att
köpa till det lägsta pris ej kan vara större
än skogsägarens att sälja till det högsta, samt
att rättigheten, att exclusivt transportera
andras producter, ej bor aga större anspråk
i samhället, än rättigheten att få sälja gina
egna; att en genom tredubbla tullafgifter till
Svenska skepp inskränkt exporträttighet skulle
oftast göra exporten, och således afsätthingen,
omöjlig; Man påstår dernäst, att
Inrikes Sjöfarten äfvensom Inrikes handeln
BiSv. och Ekon. XJtsk. Hetankanden.
ar åtminstone lika vigtig för Fäderneslandet,
som den utländska, och erbjuder till Flottans
behof ett vida större antal Sjömän, hvaremot
utrikes sjöfarten oftast för alltid skil-*
jet dem från fosterjorden, eller förderfvar
deni till helsa och seder ; Emot det skäl, som
hemtas af billig reciprocitet emellan nationerna,
har man anmärkt, att då flere nationer,
i synnerhet den Engelska, med dryga
skepps- och lästurngälder betunga Svenska sjöfarten,
består den rätta reciprociteten deruti,
att äfven i samma förhållande för deras skepp
öka lästumgälderna i Svenska hamnar, dock
Utan afseende på lastens beskaffenhet5 men,
då ingen känd policerad nation ännu förbjudit
andra nationer, att fritt .köpa och afhemta
dess prodncter, så är fullkomlig reciprocitet
i detta afseende af oss iakttagen med
dem alla, då vi tillåta dem, att afhemta våra
produeter.
Slutligen åberopar enan till handelsfrihetens
försvar villkoren och ändamålet för
sjelfva samhällsinrättningen, såsom äldre
och mera orubbliga, än alia ekonomiska Författningar,
hvilka endast på dem kunna grundas,
och till deras bibehållande böra lämpas.
Man påstår, att äganderättens helgd, att säkerheten
om besittningen samt användandet
af egendom och produeter, är första villkoret
för samhällsförbundet, och att denna rätt
är lika helig för alla medlemmar, och för
all slags egendom eller produet 5 att de inskränkningar
uti ägande rätten, som medlemmarnas
gemensamma bästa fordrar, böra lika
594 JBesv. och Ekon. Utsk. Betänkandenä
träffa alla medlemmar och all slags egendom
eller produet; att dessa inskränkningar ej kunna
utan orättvisa grunda någras vinst och
intresse på andras eller fleras förlust och undergång,
några produeters bibehållande i
pris på andra produeters nedsättande i värde;
att likväl i närvarande fall denna följd
kan blifva oundviklig, då det ej är lika fritt,
att handla med skogsefFecter, som att handla
med Jern och de flesta andra Svenska
produeter; då de förras export är dels förbjuden,
dels betungad med mångdubbel tull,
ä proportion af värdet emot Jern och andra
produeter, sam emot lindriga afgifter fritt
få exporteras, hvaraf skall följa, att de medborgare,
som till sitt och sina barns torftiga
underhåll, samt sin gärd till Staten, ej äga
annan möjlig tillgång än skogsefFecterna, ofta
icke kur.na förvandla dem till penningar
eller näringsmedel, utan nödgas uppoffra dem
för intet, eller med förlust, för att befordra
andia medborgares vinst och ofta äfven titan
att detta ändamål kan vinnas.
Förenämnde, å båda sidor ömsom medgifna,
och ömsom bestridda skäl, hafva tillika
blifvit understödde af speciella uppgifter
och calculer, uti hvilkas detaillerade
pröfning Utskottet ej ansett sig böra ingå,
då sådana calculer dels nödvändigt mäste
vara till sin natur obestämda, och under tidernas
lopp föränderliga, dels blott vid individuella
förhållanden kunna äga bevisningskraft,
hvarjemte de väckta allmänna frågorna
synas kunna och böra efter allmänna för*<
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden. 5p5
nuftsgrunder säkrast bedömas och afgöras.
Af det, som nu blifvit anfördt, torde likväl
Riksens Höglofl. Ständer finna, att Motionerne
om en fri export af Svenska trädvaror
med fremmande skepp, om en tillåten
utförsel af samma varor öfver Norrska gränsen,
samt om ProductPlacatets hvilande eller
upphäfvande (åtminstone såvida det anses
inskränka Svenska Producters export)
stödjas pä alldeles lika grunder och bestridas
af alldeles lilea skäl, samt kunna följaktligen
gemensamt behandlas.
Vid pröfningen af dessa vigtiga frågor,
hvilka äfven vid sistlidne Riksdag varit framställda,
har Utskottet ansett sig böra, till
upplysning och ledning för sin närvarande
åtgärd, rådfråga den öfverläggning, som dä
förevarit, och dervid funnit, att Lag- oell
Ekonomi-Utskotten uti afgifvet Psetänkande,
rörande ibland annat den då väckta frågan
om ProductPlacatets upphäfvande, och lika
frihet för utländska som för Svenska skepp,
att håde till Riket inportera utländska, och
härifrån exportera Svenska produeter, yttrat,
att ”som Kongl. Maj:t i Nådér stadgat,
att ProductPlacatet så väl i krigstider, sorn
då andra serskilda orsaker sådant fordrade,
skulle blifva hvilande, hvilket jemväl för
närvarande, enär Kongl. Majrt i Nåder detta
år tillåtit afhemtning med utländska fartyg
fran Rikets Stapelstäder, af trädvaror,
Bräder, Bjelkär, Sparrar och Tjära, blifvit
förordnadt; alltså, och då Riket nu finner
sig i en tryckande underbalance, hvilken en
-
55<S Eesv. och Elon. Utsi. Betänkande t*
däst genom utvidgande af inhemska productionen,
och en fri afsättning af Landets tillverkningar
kan skyndsamt undanrödjas, samt;
flera städer i Riket icke drifva någon serdeles
activ utrikes sjöfart, hvilken icke eller
deraf lider mehn, om utländsk man från sta-,
pelstad får utföra effecter af Stångjern och.
förenämnde skogsprodueter, hvarigenom.
Landtmannen ofelbart tillskyndas en vida
högre betalning, än om städernas handlande
lemnäs tillfälle, att sjelfva bestämma eftecternas
värde, och den derföre erläggande
betalning, tro Utskotten sig böra hemställa,
om icke den underdåniga anhållan må bos
Kongl. Maj:t af Riksens Höglofl. Ständer
framföras, det må omförmäldte ProdnclPlacat
blifva till sitt innehåll hviiande, intilldess*
Landets ökade produetion fean medföra en för
Riket mera fördelaktig handel.”
Vid öfvervägande af de skäl, som grundlagt
föregående Betänkande, kan Utskottet ey
annat finna, än att desamma ännu fortfara,
emedan så väl flere af Kongl. Maj :t vidtagna
nådiga författningar till mindskning af Rikets
importer, samt hämmande af utländskt öfverflöd
derom vittna, som ock Kongl. Maj:ts
Nådiga Propositioner vid denna F.iksdag till
afhjelpande af Rikets förlägenhet i flere afseenden,
samt Riksens Höglofl. Ständers oafbrutna
öfveriäggningar för samma ändamål.
Om, som ej lärer konna nekas, det är en bedröflig
sanning, att Riket ännu befinner sig
i en tryckande
alla bemödanden, den deraf beroende vexel
-
Edv. och Ekon. Utsi, Het link anden.
conrsen o oh det dermed förenade myntvärdet
ännu ej kunnat vinna en önskad förbättring,
så är det så mycket angelägnare, att
deremot söka och vidtaga tjenliga och kraftiga
botemedel, som verkningarne af dessa
olyckor, under en längre lids utdrägt, blifva
allt mer förstörande för fäderneslandet.
Ehuru minskning af Rikets importer och
ett allmänt hämmande af öfverflödet, som
utgjort föremålet för Kongl. Maj:ts Nådiga
omsorger, äfvensom Riksens Höglofl. Ständers
egna åtgärder vid denna Riksdag, böra
till någon del bidraga att återställa jetnvigten
och afhjelpa det onda, kan likväl Utskottet
ej smickra sig med det hopp, att ändamålet
genom dessa medel skall tillräckligen
vinnas, utan tror, i likhet med sitt, vid sistlidne
Riksdag afgifna Betänkande, ctbb Rikets
underbnlancc endast kan genom utvidgande
af Inrikes -productionen och en fri afsättning
af Landets tillverkningar skyndsamt
undanr öeljas.
Med dessa åsigter går Utskottet nu att
yttra sig öfver de serskilda motioner, som
i detta ämne blifvit gjorda, och får först i
afseende pä hvad, som blifvit yrk'adt om productplacatetsupphäfvande,
vördsamligen anföra,
att, som Kongl. Maj:t äger sig den rätt förvarad,
att ej allenast i krigstider utan äfven
eljest, då serskilda orsaker sådant fordra,
förklara ProductPlacatet hvilande, samt äfven
ifrån dess höga ståndpunct säkrast kan öfverse
dessa orsaker och deras förhållande, anser
Utskottet denna frågas afgörande böra
598 Be sv. och Ekon. Utsk. Eelänkanden.
i underdånighet öfverlemnas till Kongl.
Mai:t, och således ett tillstyrkande af berörde
ProductPlacats suspension nu öfverflödigt,
dä Kongl. Majit i sin vishet icke lärer underlåta,
att vidtaga denna åtgärd, när Kongl.
Majit i Nåder pröfvar den allmänna hushållsoch
handelställningen påkalla densamma.
Hvad dernäst angar frågan om en friare
utskeppning af Svenska skogsproducter med
främmande fartyg, så har väl Utskottet insett
handelsfriheten i allmänhet vara af stor vigt
för Rikets näringar och inre välstånd; men,
då hvarken Utskottet eller Riksens Höglofl.
Ständer torde vara i tillfälle att kunna pröfva
alla följderna af den nu yrkade friheten,
i afseende på Rikets förhållande till andra
magter, tror Utskottet, att Riksens Höglofl.
Ständer icke böra genom några bestämda
önskningar förekomma Kongl. Maj:ts egen
mognare pröfning af dessa förhållanden och
deraf följande Nådiga beslut; och tillstyrker
fördenskull, att äfven denna fråga må med
fullkomlig underdånig tillförsigt öfverlämnäs
till Kong!. Maj:ts visa afgörande, endast med
tilläggande af den underdåniga önskan, att nyttig
reciprocitet må erhållas emellan Sveriges och
andra länders handelsrättigheter, der densamma
ej redan finnes.
I förening med den nu förnyade motionen
om productplacatets suspension har Herr
Mannerstam vid denna Riksdag serskildt yrhat,
att äfven Kongl, förklaringen deröfver
af den 26 Februari 1726 måtte få till sin
verkan förfalla; men, då häraf skulle blifva
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 599
en följa, att äfven den inrikes Sjö- och Fraktfärden
emellan Svenska hamnar skulle af utländska
fartyg obehindradt delas, och det är
otvifvelaktigt, att den Svenska Sjöfart, som inom
egna provincer och egna kuster befordrar
handelsrörelsen emellan samma lands invånare,
bytet af deras Producter, och uppfyllandet
af allas behof, är ännu angelägnare än
den, som befrämjar communication emellan
andra Länder; så anser Utskottet, att en sådan
frihet, hvilken ej af någon handlande nation
plägar beviljas åt fremmande, skulle ej allenast
för den vigtiga inre Svenska handeln
och sjöfarten medföra skadeliga följder, utan
äfven öppna nya utvägar för oloflig införsel
af fremmande varor, samt göra den, till hämmande
deraf tillförordnade kustbevakningen
Svår, om icke omöjlig. I anseende till dessa
skäl linner Utskottet sig icke kunna tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständers bifall till denna
del af Herr Manner st arns motion.
Beträffande de serskilda väckta motionerna
om tillstånd att exportera skogseffecter
från Bohus- samt Carlstads Län till Norrige,
så, emedan en stor del af denna allmoge ä~
ger föga annan utväg än denna för sitt uppehälle
och sina kronoutskylders betalande,
samt tillika en stor del af dessa orters vattendrag
löpa in åt Norrska sidan, och således
transporten åt den Svenska är svår, om
icke omöjlig, hvarjemte Kongl. Majit redan,
genom flera serskilda Nådiga Resolutioner,
täckts bevillja en sådan frihet åt de längre
i Norr boende Svenska Invånare vid Norr
-
<?00s Eesv, och Ekön. Ut sk. Betänkande«,
ska gränsen, anser Utskottet sig böra till
Riksens Höglofl. Ständer föreslå, att till Kongl.
Maj:t frambära deras underdåniga önskan om
en dylik rättighets beviljande för denna
allmoge.
Sluteligen har Utskottet äfven tagit i öfvervägande
hvad Riksdagsmannen Eric Svensson
från Bohus Län serskildt i förening härmed
yrkat, att ali försäljning af Landtmanna-producter
emellan Sverige och Norrige
må, utan tullafgifter, vara tillåten, hvarvid
Utskottet funnit, först, att frågan om tullena
upphäfvande icke lärer tillhöra detta Utskotts
bedömande, oell dernäst, att förslaget om
en å dessa sidor fri handel med Norrige*
såsom ett ämne rörande äfven sistnämnde
Lands Författningar och intresse, lärer nu
så mycket mindre af Riksens Högloft. Ständer
böra upptagas, som Hans Maj.-t vår nu Regerande
allernådigste Konung, hvilken genom
sin tapperhet och vishet grundat föreningen
emellan bägge dessa Riken, ej lärer underlåta,
att till verkställighet befordra alla de, dem bägge
gemensamt rörande, nyttiga hushållsförslag,
som med vilkoren för föreningen, och
bägges fördelar instämma.
Dock varder detta allt, Jemte Hera Ledamöters
serskilda tankar i ämnet, Riksens
fdöglofl. Ständers eget mogna ompröfvande
vördsamt understäldt. Stockholm den 23,
.Aprill 1818.
Tesv, och Ekon, Utsk. Ectänkanclen. 601
TranSumk af Protocollerna, hållna uti Ilikiens
Högloft. Ständers Allmänna Besvär soch
EkonomiUbskott, vid Urtima iliksdagen
i Stockholm den 17 och 2/j A frill
löiö.
Följande skriftliga anföranden inlemnade?.
1:0 Af Herr Prosten Säve.
’’Ett yttrande i förevarande grannlaga och
för nationen vigtiga fråga, måste vara både
den sorg fälliga undersökningens och den högsta
oväldighetens. Man har önskat och äskat
upplysningar för ämnets utredande, och
Herr Presidenten Friherre Edelcrantz har
i sitt utförliga Betänkande i Kongl. CommerceCollegio
gifvit dessa med snillets klarhet
och omiattning, med djup kännedom af landet
och en öppen syftning på fäderneslandets
stora intresse. I hvad deremot blifvit
anfördt, har man sett åtskilliga olika uppgifter
eller rättelser, merändels detaille-omständigheter
och berä.kningar. I intet ämne
blir likväl nödigare, att vidga utsigten, att
betrakta ämnet i sitt hela, och väga skälen ä
ömse sidor.
Jag linner mig härvid kunna utgå fran
de säkra grundsatserna om Jordbrukarens ägande
och dispositionsrätt öfver sin jord och
sina producter, om vigten af frihet för näringsfliten,
och af obehindrad concurrence i
handelsrörelsen, såsom grundvillkor för industri,
folkökning och välmåga. Jag betraktar
derefter frågan om Skogsexpoxten i afseende
på Staten, i afseende på skogsägarne5
6o2 Besv. oéh Eken. Vtsk. Ectänkanden.
och med jemförelse med andra länders hushållning
i denna del.
Jag fäster först uppmärksamheten på större
delen af Riket, skogbeväxt, ouppodlad,
ännu en ofantlig vildmark. Jag ser en oiuätlig
skogstillgång, onyttig, vanvårdad, årligen
uppbränd och förstörd genom brist af
export och nog lönande användning. Här återstår
kanske en tredjedel af Riker, att genom
odlingar eröfra, för att ersätta den dyrbara
tredjedel, som gått förlorad. Man tror
sig kunna genom ett förbättradt hush alissa tt,
och lättad afsättning se Statens betydliga vinst
genom utbredd rörelse, tilltagande odlingar
och folkökning. Det är utan tvifvel denna
nya odlingsväg , som alla samhällen från
vildhet och armod gått, och detta skäl måste
först skola läggas i vågskålen mot de
mindre beräkningarne, de enskilta afseenden
och intressen.
Jag öfvervägar dernäst de enskilta hemmans-och
skogsägarnes belägenhet: Dessas,
omkring en million Svenska innebyggares
tvång och lidande, att ej kunna få begagna,
och till den möjligen mest betalande få afyttra
sin egendom, sina Trädvaror, och hvilka
serdeles i de norra, vidsträckta provincerna
äro dömde till armodets lif. Det är bevist,
att dessa skogsägare för sina efFecter
återfå knappast arbetskostnaden, och att
dessa varor, genom handelns stagnation, mer
och mer skola falla i vanpris j att svedjandet,
kolningen och askbränningen af skog
äj; den rysligaste misshushållning och blott
