# ID: svediakorp-gov1822
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,942
# sentences: 2,071
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till Puks-Stånclens Protokoll
vid Urtima Riksdagen i Stockholm
1317 och 1313.
8:de Samlingen,
Innehållande Riksens Ständers Allmänna
Besvärs* och Ekonomi-Utskotts Betanhanden
och Förklaringar,
OCCOOOOOOOOOÖOOOCVOC ©öoo O 00®® oocoooooöoooo©oo
STOCKHOLM, iflig,
hos Zacharias H a e 'g g s t r ö m.
(Stora Nygatan, 3:e Huset till venster frSn Kornhamn}
■oooocoeooexwootxxeecicsieoeooooeodoooaoie
N.T i,
(Fordsemit Memorial!
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet*
till vinnande af erforderlig skyndsamhet
i behandlingen af den mängd olikartade
mai* som till Utskottets åtgärd remitteras,
funnit lämpeligt* att i likhet med
hvad vid föregående Riksdagar skett, inom
sig utvälja 5ne Berednings Divisioner,
der Målen böra utarbetas* innan de till Utskottets
sluteliga ompröfvande förekomma;
och Utskottet, på sådan grund, enligt hvad
RiksdagsOrdningens 2/j. §. medgifver, antagit
gne Kanslister* hvilka, hvar ööh ert
titi sin Division, komma att, i egenskap
af Notarier, tjenstgöra; så får Utskottet
Vördsamligen anhålla hos de Respektive
RiksStånden, att, då desse Notariers trägna
befattning icke medgifver dem någon tids
upptagande med renskrifning* Utskottet mätte
tillåtas antaga, utöfver hvad Riksdagsordningen
föreskriiver, fyra Kanslister med ett
deremot svarande arfvode, hvilka äga att
Sekreteraren och Notarierne i Renskrifningsgöromålen
till handa gå, Stockholm
den 12 December 1817*
4 Besv, och Ekon TJts!;., Betänkanden
A Höglofi. Ridderskapets
och Adelns Ledamöters
vägnar.
C. S. Mörner.
Å Vallo fl. BorgarStåndets
Ledamöters
vägnar.
• v
A. Fredin.
A Högvördige PresteStandets
Ledamöters
vägnar.
O. Ferlin.
A Hedervärda Bondes
tan dets Ledamöters
vägnar.
Nils Månsson.
A. Fryxell.
N:r 2.
Riksens Högloft. Ständers Alllmänna
Besvärs- och ElionomiUtshotts Betänkande
i anledning af flere särskilte
ifrån Bespective BiksStånden
remitterade JVIemorialer, rörande
Bränvinsbränningen och dermed
sammanhang ägande ämnen.
latt ibland de vigt:gare och allmännast yrkade
öfverläggningsämnen, hvilka först ådragit
sig R. H. Ständers uppmärksamhet
vid innevarande Riksmöte, och hvaröfver
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden 5
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit uppdragit, att med sitt Betänkande
inkomma, är frågan, om fortfarande af
den fria HusbehofsBrånvinsbränningen efter
derom stadgade och nu gällande Författningar,
eller Dess inskränkning och förändring
med afseende på en sednare tillkommen
erfarenhet och tidens närvarande skick.
Till Utskottets Utlåtande hafva följande
Handlingar i detta hänseende blifvit remitterade;
Ifrån
Högloft. Pddderskapet och Adeln.
Memorial af Herr Svedenhjelm, Hans
Leonhard, under den 6 December 1817.
Memorial af Herr Flach, Carl Fredrik
under samma dato.
Anförande till Protocollet den ir> December
afHerrGrefve Mörner, Carl Str-llan.
Memorial af Herr Grefve Hamilton,
Gustaf Wathier, samma dag.
Anförande till Protocollet, samma dag,
af Herr Hejkenschöld, Adolf.
Dito samma dag af Herr Sköldebrand,
Pehr Eric.
Dito samma dag af Friherre Nauchoff,
Henrik Johan.
Memorial ytterligare af Herr Svedenhjelm
den 15 December.
Dito a£ Herr Estenberg, Pehr, samma
dag.
6 Ecsv. och pkon. JJtsk. Bctänkanden
1/r an Hcgvörclige PrästeStåndet,
Anförande till Protocollet, af Prosten
Herr Doctor Stenhammar den 10 December
jemte förklaradt instämmande af Herrar
Doctor Knös samt Prostarna Hagberg
och Ahnqvist, med många andra. —
Memorial af Herr Professor Agardh
den 13 December.
Dito af Herr Prosten Backman den
15 December,
Ifrån Wäll öflig c Borgar eS t andet.
Memorial af Herr E. M, Leffler den
ö December,
Anföranden till Protocollet af Herrar
torsell, Nyberg, Ahlin, Eckhoff, Winberg
och Arfvidsson.
Utdrag af Wälloflige Ståndets Protocoller
den 2 och 4 December, innehållande,
jemte ofvannämde skrifteligja anföran*
den, de derstädes i afseende på Husbehofsbränningens
inskränkning skedda munteliga
discuäsioner.
Memorial af Herr Laurell, den 8 December,
Ytterligare Memorial af Herr Leffler
samma dag, innehållande Förklaring af
Dess förut ingifne yttrande.
Ifrån Hedervärda BondeStåndet,
Protocolls Utdrag afl den 13 December,
innehållande skrifteliga anföranden
Besv. och Ekon Etsk. Betdnkondcn
7
af Riksdagsmännen Wessing från Westmanland,
samt Botvid Jonsson från Östergötland,
j<-tnte förklarande af Ståndets allmänna
bifall till dessa anföranden.
Då alla nu uppräknade Memorialer,
Anföranden och Protocolls Utdrag, hufvudsaklitren
behandla samma ämne, nemligen
Fria HusbehofsBränningen, men för öfrigt
innehålla särskilta och efter hvarje Författares
olika synpunkter, ganska skiljaktiga
uppgifter och Förslager; vågar Utskottet,
med hänseende till hvad nedanföre anföres,
icke nu upptaga R. H. Ständers dyrbara
tid, med upprepande af hvarje Memorials
särskilta innehåll, utan utbeder sig att framdeles,
efter vederbörlig Beredning, häröfver
i sammanhang få afgifva sitt Utlåtande.
För det närvarande har Utskottet fästat
sin uppmärksamhet dervid, att de remitterade
Handlingarne, tydeligen omfatta
2:ne särskilta frågor: En ät".Otn för när
varande
tids ögonblick, Landets behof,
med lemnadt afseende på den inbergade
skörden, öfver höfvan uppjagade Spanmålspriser,
samt derigenom för de behöfvande
befarad brist på tillräckeligt förråd till
brödföda; föranleder R. H. Ständer, att hos
Hans Maj:t Konungen nu genast anmäla sin
underdåniga önskan örn inställelse af all
slags Bränvinstillverkriing, antingen tills
vidare eller på viss gifven tid, och intill
dess Kongl. Majrst finnér med Landets bä
-
8 Bcsy, ock Ekon. Utsk. Etuinkanden
sta förenligt att den äter frigifva. Den
andra är: Hvilka för Landets Hushållning
gagneliga förändringar, tillägg eller inskränkningar
uti Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordning af flen 6 September 1815, jemte
de deröfver sedermera Nådigst afgifne
förklaringar, böra hos Kongl. Majit un.
tlerdånigst af R. H. Ständer föreslås, såsom
sakrare ledande till ändamålet; Jordbruk'ts
trefnad, och hvarje enskilt Hushål.
lar*, deraf beroende välstånd.
Ei ir,. u d;e foranledt af de allvarligaste
önskningar uti några af de remitterade
Memorialetns, än af egen öfvertygelse om
den nödiga .-killr.aden emellan dessa 2ne
frågor samt vigten af den förras ofördröjeliga
afgörande^ har Utskottet fattat det enhälliga
beslut, att utan vidare beredning,
eller afbidande af officiella utlåtanden och
endast med afseende ä de upplysning tr, sona
genom Ledamöternas från alla landsorter sammanstämmande
uppgifter kim nät inhämtas, till
R.H. Ständer öfverlemna sina tankar,i detförra
hänseendet, Huruvida HusbehofsBrän.
vinsla 'än ningen bör för det närvarande inställas.
Saken synes ej tåla minsta dröjsmål, då
ryktet redan är utspridt om detta hos Respective
RiksStånden varande öfverläggningsämne,
och, efter högsta sannolikhet,
Speculahter, ehuru ock Riksens H. Ständers
önskan och Konungens Nådiga beslut ml
utfalla, använda väntningstiden, att efter
möjlighet utsträcka tillverkningen, troligen
Eesv, och Ek. Utsk. Bctäiikanden 9
af (le mest gifvande Sädesslagen, i fruktan
för ett hastigt åkommande förbud. Tvärtom,
då hvar och en vet hvad han har
att påräkna, skola sinnena lugnas, saken
återtaga sin naturliga gång och hvarje
Hushållare nu, och hädanefter som hittills,
hufvudsakeligen till Bränvinsbränning
använda Rotväxter och den slöare
Säden, hvaraf de önskade följderna, ökad
tillgång på brödföda af de stridare Sädesslagen,
och efter tillgången modererade
spanmålspriser, böra i naturlig ordning härledas.
Samvetsgrant och med största omtanka
har Utskottet samlat de skäl, som synas
böra grundlägga R. H. Ständers beslut,
och får dem nu vördsamt framställa.
Dessa skäl äro dels allmänna, alltid
och allestädes gällande, och åt hvilka man,
sysselsatt med afhjelpande af ögonblickets
behof, må hända icke alltid lemnat vederbörlig
uppmärksamhet, och hvarigenom
man allt längre skiljt sig ifrån det rätta
synmålet och satt sig i nödvändighet att
tillgripa palliativer. Dels äro de temporäre,
och bestämmas i detta fall af de trovärdigaste
och lättast tidlgängelige calculer
öfver närvarande tidens behof och tillgångar.
Till de förra höra, korteligen uppräknade:
-
JO Bese. och Ekon. Etsk, Tittånkanden
1:0 Den af alla välbetänkta Statsmän
anförda samt obestridda sats, att täta ombyten
af ekonomiska författningar förorsaka
oberäknelig skada för åkerbruket,
kulturen och näringarna. Landtmannen,
omtänksam för erhållandet af bränvin till
sitt husbehof, och diank för sin ladugård,
men oviss om den tid och tillfällle, han
härtill kan begagna, vilseföres uti all slags
beräkning af sina krafter samt nödgas tillgripa
de tillgångar, han med visshet om
ett fortfarande fritt utöfvande af sina rättigheter,
säkert sparat åt andra behof.
2:0 Den af erfarenheten bestyrkta
sats, att Spanroåjspriserna icke alltid nedsättas
af förbud emot bränvinsbränning,
utan tvertom ofta till ett högre belopp
uppjagas. Detta låter ock lätt förklara
sig, då man å ena sidan besinnar den fyllnad
i verklig spanmåls åtgång, som måste
blifva surrogat för den till Ladugårdens utfodring
bristande dranken, och ä den
andra, den starkare tillverkning af de ädlare
sädesslagen, som, lönbränning oberäknad,
alltid varit och skall blifva utöfvad
under den kortare tillåtna tiden. Härtill
kommer äfven den a? sjelfva förbudet väckta
fruktan för uppjagade priser, hvilken
annars, åtminstone i den grad, sig troligen
icke inställt, och af hvilken Ockrare förstå
alt sig förträffligen begagna. Noggranna
och inbördes relativa calculer kunna i
denna väg icke ägas; men Utskottet före
-
Besv. och Ekon, TJtsk, Betankanden. 11
gtäller sig, att, om på ett helt års tiel, un*
der hvilken brännvinsbränningen vore tillåten,
och på ett annat, under hvilket den
vore förbuden, i 8 månader, men tilläten
blott i 4, man jemförde consumtion a£
Hvete, Råg och Korn; skulle en större
qvantitet deraf åtgå på det senare.
Orsaken härtill är klar. Behofvet af bränvin
är detsamma, men föremålet för vinn ineslystnaden,
i afseende på stegradepriser, vida större.
Den på hela året fördelade tillverk' ingen,
som nu sker af rotfrugter, bafra, slösad
och sådane ämnen, hvilka allmänneligen,
åtminstone i de flesta Handsorter, icke användas
till brödföda, skall sammanträngas
på en kortare tid och således nödvändigt,
till vinnande af det åsyftade ändamålet,
medtaga den påräknade och till brödföda
annars troligen sparade stridare säden.
5:0 Införsel af utländsk säd skall
följaktligen, om den föregående calcalen
får tagas för rigtig, icke vid fortfarande fri
bränvinsbränning ökas, åtminstone i vida
mindre proportion, än hvad det utrike? ifrån
i motsatt händelse införskrifne bränvinet
rikeligen fyller, i hvilket fall förädlingen
äfven blifver Utlänningens vinst, och
dranken förloras för, Ladugårdsskötsel^
Utskottet tror sig kunna antaga för säkert
och af erfarenheten bestyrkt, att om, vid
inträffande af bränvinsförbud, beloppet
sammanräknas under ett år för den införskrifne
Spanmålen och bränvinet, skall
12 Be sv. och Ekon. Utsk. Betänkanden
det i värde vida öfverstiga blotta spanmå.
lens införsel de år, då Husbehofsbränningen
varit oinskränkt. Klart följer af sakens
natur, att man vid dessa relativa beräkningar
icke får afse den absoluta qvantitetaf
införskrifven spanmål, såsom beroende
•af missväxt, krig och andra tillfälligheter,
må bända äfven stundom af enskild vinningslystnad,
hvilket allt Lagstiftaren lika
litet kan förekomma, som den absoluta
lu än vinskonsumtion i ett land, för hvars
nation denna drycks måttliga förtäring, både
i afseende på klimatets hårdhet och
längre vana, blifvit ett oåterkalleligt behof.
4:0 Att ett temporärt bränvinsförbud,
icke verkar hvarken på nationens moralitet
eller det öfverdrifna begäret till njutning,
hvilket följakteligen bör genom andra
medel hämmas; är så tillräckeligen
bestyrkt, och följer så rakt af sakens natur,
a*t Utskottet tror sig icke böra upptaga någon
tid med dess vidare bevisning.
Af alka dessa allmänt verkande örsäter
föranleddes R. H. Ständer vid 1815
års Riksdag, att hos Hans Majit Konungen
underdånigst anhålla, det inskränkning
i bran vinsbränningen icke måtte äga rum
vid andra tillfällen, än då krig och hungersnöd
inträffa. Då vi genom Försynens nåd
och vår Öfverhets visa åtgärder äro befriade
från det förra, återstår blott att undersöka,
om den senare är för handen, eller billig
Eesv. och Ekon. Utsk. Rctctnk anden.
farhoga derföre, genom fortfarande af fria
Husbehofsbränningen, kan uppkomma; hvilket
utgör senare delen af framställningen.
Det är och förblifver alltid en svår sak,
att inom vär fosterbygd med full säkerhet
bestämma den erhållne skörden, så till
qvantitet som afkastning, äfvensom dess
tillräcklighet för Landets behof. Få ibland
Svenska Åkerbrukare nyttja sjelfve, uti
någotdera af dessa fall, pålitelige beräkningar
för sina enskifta hushåll, och dessutom
gifva så högst olika Landsorters klimat
och tillfälliga väderlek olika resultater
nästan för hvarje Landsort. Man ser sig
derföre nödsakad, att taga sin tillflykt till
uppgjorde slutsatser af den allmänna rösten,
hvilken i thy fall förblifver säkraste och
nästan enda måttstocken för all möjelig
beräkning. Allmänna öfvertygelsen synes
hafva stadgat sig derom , att innevarande års
skörd varit medelmåttig och i flera provincer
snarare närmat sig till förmonlig
än svag årsväxt; att höstsädet,såsom Råg
och Hvete, väl någorstädes felslagit, och i
allmänhet är mindre gifvande; men att deremot
vårsädet: Korn, Blandkorn, Arter och
Hafre, nästan utan undantag gifvit en ymnig
och strid skörd; samt att afkastningen
af Potates, åt hvars odling och användbarhet
sednare tider gifvit en i flera hänseenden
så förtjent uppmärksamhet, allestädes
varit ovanligt gifvande, hvadan landet
häraf äger ett ansenligt förråd.
B c.sv. och Ekon. XJcsk. Betänkan elen
Enskilt hafva Riksdagsfullmäktige* deiä
Uti de remitterade Memorialer * ' dels uti
till Utskottet afgifne Utlåtanden, intygat*
att uti Skåne och Blekinge, samt, i afseende
på vårsäden, uti Halland varit en ym*
nig årsväxt, och att följaktligen där är öfverflöd
af Spanmål, hvilket ibland annat
äfven styrkes af den Tacksägelse-adressé*
Som Skånes innevånare till Konungen underdånigst
ingifvit för Kongl. Mapts LandsFaderliga
Nåd och visa anstalter, till förekommande,
meddelst uppköp för Kronans
räkning, af Spanmålens derstädes annars
blifvande vanpris: — Att förhållandet nästan
är euabanda i Småland, hvarest Rågen
hela hösttiden blifvit såld för 8 Rd. Banco
samt helt nyss, troligen i fruktan för bränVinsförbnd,
stigit till 9 å 9^: — Att i Östergöthland
alldeles icke försports några
ovanligt höga Spanmålspriser, utan att skörden
i år varit på Slättlandet medelmåttig
och i Skogstrakterna särdeles gifvande: —
Att i Skaraborgs Län ymnig tillgång på
Spanmål gifves, men ingen annan afsättning
annil förspörjes, än till de Allmänna
Magasinerna: — Och sluteligen att uti Dalarna,
denna för inträffande Spanmålsbrist
så ofta utsatta Province, samt uti de längre
i Norr, till och med Vesterbotten belägne
orter* Vårsäden varit härlig, ehuru
Rågen, som här mindre begagnas* äfven
varit mindre gifvande*
Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkandert 35
Af alla dessa dels sammanstämmande»
dals för enskilta Landsorter gällande uppgifter,
synas följande slutsatser kunna härledas;
1:0
Att vanlig tillgäng på Spanmål
finnes inom Landet, särdeles vårsäd, hvaraf,
jemte Rotfrugter, en klokt beräknad
BränvinsBränning bör kunna verkställas.
2:0 Att om ovanlig och på Husbehofsbränningens
inställning verkande brist
någorstädes skulle yppa sig, vore denna
brist partiel, och bör ifrån de öfriga Provincerna,
hvarest skörden blifvit ymnigare,
kunna till fördel för båda, utan särdeles
svårigheter fyllas,
5:0 Att, ehuru problematisk äfven verkan
af 1812 års Bränvinsförbud på Spanmålspriserna
och tillgången kan visa sig,
likväl, i alla fall, icke samma skäl dertill
förete sig 1111 som då, när hela Rikets gröda,
så i afseende på Säd, som Rotväxter,
var af kölden förderfvad, och i detta hänseende
framställde en fruktansvärd bild af
brist och hungersnöd, i stället för att innevarande
års skörd obestrideligen är medelmåttig,
samt till större delen välbergad;
och
4*.o Att den erhållna rika skörden a£
Potates, samt besparade tillgångar af Slösäd,
skulle till större delen för Landtmannen
förlora sitt värde, om den ej, efter
redan gjorda beräkningar och träffade anstalter,
genom förädlande till Bränvin fin
-
i6 Beni. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
ge användas för att ernå medel till utsk ylderna3
bestridande, till Husbehof och till
Ladugårdens utfodring.
Fördt af dessa framställningar, tror
Utskottet sig på goda skäl böra afstyrka
L. H. Ständer från alla beslut för det närvarande,
hvilka leda till någon hastig inskränkning,
än mindre uppbäfvande af den
fria Husbehofs Bränvinsbränningen, eller
att Los Kongl. Maj:st i denna del anmäla
någon underdånig önskan; hvarjemte Utskottet
får framföra sin öfvertygelse, att
ju hastigare farhågan kan skingras för ett
så beskaffadt förbud, ju förmonligare skall
verkan blifva pä den nu framkallade öfverdrifna
Bränvinsbränningen.
Ett helt annat företeende visar sig uti
de öfriga ämnen, hvilkas undersökning sysselsatt
B.espective Förfaltarne af de remitterade
Memorialen — Dessa afse en öfversigt
af nu gällande författningar om
fria Husbehofs Bränningen i hänseende
till pannerymd, Localitet i Städer elier på
Landet, grunderna för afgifternas beräkning,
vidtagande af förändrade Ekonomiska
och moraliska åtgärder m. m. Men som
dessa åtgärder icke synas äska någon skyndsamhet,
icke heller, äfven om möjeligheten
skulle det tillåta, böra så behandlas;
får Utskottet förnya sin ofvan yttrade anhållan,
att deröfver framdeles uti ett helt
sammanhang få angifva sitt betänkande;
underställandes för öfrigt vördsamligen,
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanclen. 17
så det ena, som det 2ndra, jemte 2:ne Ledamöters
i ämnet afgifne särskilta tanka,
R: H. Ständers mogna öfverläggning och
visa beslut. Stockholm den 2o December
1817.
Transumt af Protocollet hållet i R. H.
Ständers Allmänna Besvärs och EkonomiUtskott
vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den 20 December 1817.
H err Hök yttrade:
”Att da Kongl. Spannemåls och MagazinsDirectionen
hos Kongl. Maj:t ansett sig böra
tillstyrka inställning i BränvinsBränningen,
grundad på de från Landshöfdingarne i
Länen inkomna berättelser om detta års
Skörd och Spannemålstillgången, ansåg han
sig dertill böra sätta större förtroende, äu
hvad enskilte personer, hvar och en för sig,
kunna finna förhållandet. Han yrkar således
för sin del, det måtte all BränvinsBränning
för da trenne första månaderne af instundandande
år så mycket heldre inställas, sorn
mycken anledning till Spannemåkbrist nästa
Vår och Sommar, åtminstone i flere Landsorter,
vore att befara; men då pluralitetens
mening nog tydeligen visar sig för en fortfarande
BränvinsBränning, afstår han gerna
från Votering, och åtnöjes dermed, att dess
särskilta tanka får i Protocollet inflyta’’.
Härmed instämde till alla delar Herr
Ebel.
Bihang till RiksSt, Prot. 1817-1818, 8:de Sami. 3. 4.
ig Bes vt och Ekon. XJtsk. Betti nkänäefii
N:t 5*
Riksens Högh Ständers Allmänna Be*
svärs och Ekono vt i i Ut s li otts Utlåtande,
i anledning af hos Högl. Ridder*
skåpet och Adeln samt Vädd o fl. BorgareStändet
gjorde anmärkningar vid
Utskottets den 20 näStlidne December
afgifne Betänkande i den frän samtliga
RihsStänden till Utskottets handläggning
öfver lern
farande eller inställning af den fria
Husbehofs BränvinsBramlingen.
De med återRemissén af Utskottets förenämda
Betänkande följaktige handlingar innefattas
uti:
1:0 Utdrag af Högl. Ridderskäpets och
Adelns Protocoller för den 27 och 30 sistlidne
December med bifogade särskilta Memorialer,
deruti anföres:
af Friherre Fock, Bengt Wilhelm, att
dess öfvertygelse om nödvändigheten af ett
Bränvinsbrännings-förbud för det närvarande
är så mycket mera grundad, som Herr Friherren
haft tillfälle inhämta tillförlitlig kunskap
derom: att de gamla Sädesförråden äro
uttömda: att detta års gröda, särdeles i anseende
till Rågen, varit mindre gifvande: att
betydliga fastän partiela olyckor träffat de
Norra Provincerna: att Spannemålen nu redan
uppstigit till ett alldeles ovänligen högt pris:
Besv. etli Él’o>i. XTtsk. Betänkanden. i()
ätt femton af Rikets Provincer fordra
Undsättning med ett Ungefärligt belopp
af 60,000 Tunnor säd; att för fyllande af
Hufvudstadens behofvei', sorn ännu icke ärö
försedde, åtgå, såvida Allmänna Magazins Di*
leetionen skall Fortfara att bispringa Bagar*
ne, i det minsta 30,000 Tunnor, samt, att
För Värfvade Arméens, Fästningarnes, Garni*
Sönernas och Flottornas underhåll erfordras
omkring 50,000 Tunnor, eller tillsammans
120,000 Tunnor, utom hvad för UronoBränn
er i erna i HufvudStaden särskilt behöfves;
Hvaremot hela den qvantitet, sorn för dessa
behofver högst är att påräkna, skall Utgöra
endast 80,000 Tunnor; af hvilket förhållan*
de Fri herren ansett följa, att, såvida olägen*
heten af Utländska Spannemåls-Förråders an*
skaffande skall undvikas, måste sparsamhet
med det, som sista Skörden lemnat, iakttagas,
hvilket åter, vid en fortfarande fri Bränvinsbränning,
ej kan vara att förvänta, enär
det enskifta Intresset vanligen är böjdt, att
Utan afseende på Framtiden och det helas väl,
söka sin vinst på närmaste håll, och bland
Landthushållare få lära finnas, som till Bränvinsbränning
nyttja andra ämnen än säd.
Och som Friherren i öfrigt ansett Bränvins*
bränningens inställande på en kortare tid»
hvarken kunna föranleda till SpannemålsFrisetnås
allt för betydliga nedsättning, enär till
en hy Skörd fdelar af året ännu återstå, ej
heller innefatta hagot menligt för Ladugårdar*
lie, då, genom en, åtminstone meddelmåttigfc
20 Be sv. och Ekon. Utsk. Betånkanden.
god tillgång på foder, ringare behof af drank
till kreaturens utfodring nu, än de förflutne
åren, företer sig; så har Friherren trott sig
äga fullt skäl till påstående om förbud emot
Bränvinsbränning på trenne månader, räknadt
från den tid, Kongl. Maj:t i Nåder kunde
finna lämpligast att bestämma.
Af Friherre Falkenberg, C. G., att han
af fruktan för en vidare uppstegring af de
redan nog höga Priserna å Spannemål, härledde
från skördens mindre goda beskaffenhet
innevarande år, äfvensom till förekommande
af en möjlig brist å denna lifvets
första nödvändighetsvara, vore föranlåten
föreslå, att hos Kongl. Maj.-t i underdånighet
måtte anhållas om skyndesamt inställande
af all Bränvinsbränning intill April Månads
början, då den, till underhjelpande af
ett vanligen knappt vårfoder för kreaturen,
torde böra åter frigifvas; Hvarjemte Friherren
framställde allmänna Reflectioner, örn
©klokheten af en fullkomlig frihet i Bränvinsbränningens
utöfning, såsom ofta medförande
dyr tid och brist, om de äfventyrliga
följder för allmänna lugnet eller enskifta
säkerheten, som af sistnämnde fall uppkomma,
om det menliga för åkerbruket och Culturen
af utsvultna arbetare och om Samhällets
pligt, att vaka öfver möjligheten för den
fattigare folkklassen, att se sina behofver uppfyllda;
Hvilket allt Friherren ansett kunna
antingen förekommas eller vinnas genom en
inskränkning i den nu tillåtna Bränvinsbrän
-
Best), ock Ekon. TJtsk. Bctänkandcn. 21
nings rättigheten, hvadan/Friherren ock "trott
det Stadgande nödigt, att tillverkning af Bränvin
aldrig borde tillåtas, med mera än en 90
kannors panna; samt
Af Friherre Ankarsvärd, Carl-, att han
väl ej ansåge någon ändring i det Reglementariska
af nu gällande Bränvinsförfattning,
så vidt fråga vöre om panneryinden och vilkor^n
för dess begagnande, vara norlig eller
nyttig, sedan med gällande bevis redan blifvit
ådagalagdt, att de täta förändringar, som
häruti öfvergått Landtmannen, för honom varit
högst betungande och af ett skadligt inflytande
på hans välstånd; men trodde deremot,
Regeringens rättighet att inställa Bränvinsbränningen
vara i samma författning allt
för inskränkt, samt nödvändigheten påkalla
en rättelse deruti, så att befarad hungersnöd
eller krig, icke samfällt, utan hvar för sig,
hädanefter måtte anses såsom tillräcklige anledningar
till en slik inställelse.
2:0 Utdrag af Vällofl. BorgareStåndets
Protocoller för den 27 sistlidne December
och den 2 innevarande månad, innefattande
så väl muntliga som skriftliga yttranden till
Protocollet af Herrar Krull, Eneroth, Hök,
Arfvidsson, Hulphers, Leffler, Westin, Mitander
och Schwan, H. N. Bland dessa har Herr
Eneroth anfört: att, som, enligt Allmänna
MagazinsDirectionens i sistvekne November
Månad, till Kongl. Maj;t i underdånighet aflåtne
skrifvelse angående förhållandet med
årsväxten, utsigten för brödföda under in
-
?ft Eesv, och Ekan, UtsJc, B_ctq,nkanclen,
stundande sommar är bekymrande eller be-»
dröflig, och Directionen på sadan grund s
underdånighet hemställt nödvändigheten af
Bran vinsbränningens inställning några månader;
så och enär af Herrar Landshöfdingars
i ofvanberörde ämne afgifne Embets-beräu
leiser äfven inhämtas, att Rågskörden nästan
öfverallt varit klen, och, i det hela betraktad,
under medelmåttan, samt de redan till
en ovanlig höjd uppstegrade Spannemålspriserne
synas gifva styrka åt denna uppgift,
hvaraf farhåga för hungersnöd bör uppkomma;
har Herr Eneroth trott sig pligtig, att
i MagazinsBirectionens förutnämda hemställan
instämma; Hvarmed Herr Hök sig ock
förenat, under upprepande af hvad Herr
Krull andragit, i afseende på nödvändigheten
för RiksStånden, att före fattandet af något
definitivt Beslut i frågan, äga tillgång till
MagazinsBirectionens samt Herrar Landsf! fdingars,
om årsväxten, meddeldta utlåtande.
Herr Arfvidsson har yttrat, att han med
Utskottet ej kimde dela öfvertygelsen om
nödvändigheten af Hushållsförfattningars perma
nence, att Han, tvärtemot hvad Utskottet
antagit, ansåge förbud emot Bränvinsbränning,
då det i rättan tid vidtages, leda till
nedsättning i Priserna å Spannemål, att han,
såvida gräns för Pannerymden finnes utstak
d, ej kunde instämma i den tanka, sorn
Utskottet framställt, att, under en blott på
fyra månader af året frigifven Bränningstid,
mera Bränvin skulle produceras, än om till
-
Btsv, och Ekon, Utsk. Betänkanden, 23
verkningen under hela året vore tillåten: att
behofvet af drank till LadugårdarneS utfodring
för innevarande år ej borde vara stort,
då Foderväxter af alla slag sistliden höst
vunnits i den ymnighet, att Landtbrukare ej
kunnat finna utrymme derföre i sina Lador,
samt sluteligen, att Herr Arfvidsson, afvikande
i sitt omdöme om följderna af en fortsatt
Bränvinsbränning från Utskottets yttrade mening,
fruktade, att om densamma ej genast
blefve inställd, hungersnöd i vissa delar af
Riket oundvikligen skulle uppkomma, och
dess inträffande ej vara långt borta, då en
tidig Och sträng vinter redan lagt hinder i
vägen för de behöfvande Provincernas undsättning
med Spannemål, ej mindre från de
orter inom Riket, som deraf hafva något att
aflåta,'tän ock från utländska platser.
Herr Hulphers har med Herr Arfvidsson
instämt deruti, att Ekonomiska Författningar,
endast så länge de befinnas gagneliga, böra
äga bestånd: att förbud emot Bränvinsbränping
lemnar den säkraste garantie emot Spannemålsprisernas
uppstegring: att Ladugårdarpe
genom dan senaste rika skörden af Foderväxter
äro satte i tillstånd, att till kreaturens
utfodring ej behöfva något annat ämne,
och att åtgången af Spannemålen under en
kortare Bränvinsbränningstid rnåste vara mindre,
än under en oafbruten tillverkning; hvarjemte
Herr Hulphers särskilt anfört: att, då
för närvarande tillräcklig tillgång på Bränvin
inom Landet finnes, synes något behof
\
24 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
af denna varas införskrifvande utifrån, 1 händelse
af förbud emot dess tillverkning, icke
förete sig; Hvilket förbud Herr Hulphers så
mycket hellre trott v*ra nödigt och ansett
sig böra tillstyrka, som å ena sidan, vid betraktande
af de upplysningar, Allmänna MagazinsDirectionen
och Herrar Landshöfdingar
om årsväxten meddelat, samt den ringa tillgång
å Spannemål, som uti Allmänna förrådarne
förefinnes, hungersnöd i de flesta orter,
med skäl är att befara, och å den andra
sidan, att ett af de tvänne vilkoren, krig
och hungersnöd, som Riksens Ständer vid
1815 år* Riksdag fästat vid Bränvinsbränningens
inställande, bör, efter den mening
Herr Hulphers fattat om detta stadgande, vara
tillräckligt, att i tillverkningen vålla uppehåll:
Dock har Herr Hulphers tillika uppgifvit
sig om Hungersnöd äga det begrepp, att
derunder bör förstås icke allenast allmän
missväxt, utan sådant pris å Spannemålen, att
den fattige ej mägtar densamma jköpa; hafvande
Herr Hulphers slutligen anmärkt, att
om öfverflödet på jordfrugter och endast deras
användning till Rränvinsbränning i vissa
orter, är sanna förhållandet, hade Utskottet
bordt föreslå, huru derstädes denna fördel
kunde få begagnas endast i den mån, det
Allmänna deraf ej klefve lidande.
Utan att ingå i någon egentlig vederläggning
af Utskottets afgifne Betänkande eller
directe påstå dess ogillande, har Herr
Leffler framställt fördelen i ett visst fall aE
Besv. och Ekon. IJtsk. Betunhctnden. 25
Bränvinsbränningens inställande och ansett
de olägenheter, som derigenom tilläfventyrs
skulle kunna uppkomma, icke motsvara den,
som af en fortfarande tillverkning kunde alstras;
men då Herr Leffler förutsatt olika
omdömen härom hos olika Personer, har
Herr Leffler för 3in del ansett bäst, att frågan
till Kongl. Maj:ts Nådiga afgörande öfverlemnades.
Herr Weslin har uti ett utförligt anförande
eller rättare en vidlyftig Afhandling
sökt utreda och visa Bränvinets olika inflytande
på vårt Jordbruk, på vår Handelsvåg,
på den enskilta hushållningen, på den djuriska
organisationen samt på Svenska Folkets
Seder och Lynne; Hvarefter Herr Westin
slutligen öfvergått till det egentliga ämnet
för Hans yttrande, i anledning af Utskottets
ifrågavarande Betänkande, enär Herr Westin
framställt de skäl, som verkat dess öfvertygelse
om nödvändigheten af Bränvinsbränningens
snjra inställande.
Uå Utskottet förbigår att upptaga hvad
i förra afseendet är anfördt, har Utskottet endast
till syftemål, att undanrödja hehofvet af
sådana ämnens pröfning, som åtminstone för
det närvarande ligga utom gränsen för dess
befattning; hvarföre Utskottet ej heller tror
sig genom en slik underlåtenhet böra äfventyra
någon förnyad förebråelse för en allt för
lätt behandling af målet, så mycket mindre,
som Herr Westins Anförande genom trycket,
ej mindre för Riksens Högloft. Ständers än
jtö Ees v. sch Ekon Utsk. Betcinkanderi,
hela Svenska Allmänhetens ögon är framlagdt.
Af hvad Herr Westin i senare afseende!;
andragit, anmärkes åter: att Kongl. Allmän»
ra MagazinsDirectionens förut omförmälda
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Majrtblif*
vit af honom ansedd såsom vitsordande, att
de Sädesfattigare Provincernas behof af undsättning
icke kunna fyllas genom de i en del
Provincer varande adåtliga Spannemåls-tilh
gångar: Att i anseende härtill Han, med fortfarandet
af den fria Husbehofs Bränvinsbränningejn,
förenat nödvändigheten af Utländsk
Spannemäls införskrifvande till betydlig qvantitet,
såvida hungersnöd eljest skall kunna
undvikas; att han af denna utväg åter ansett
de skadligaste följder för Landet, genom
Coursens försämring m. m., inträffa: att han
ej trott höga Spannemålspriser vara särdeles
fördelaktiga för Jordbruket, då, efter dess
mening, högst en fjerdedel af dem, som bruka
jorden, äga någon Spannetnål till afsalu,
och genom det missförhållande, som visar
sig emellan Spannemålens närvarande värde
och de förra priserna å dagsverken, stegring
a alla Slöjdevaror måste uppkomma, samt
svårighet möta, att hålla vår hufvudsakliga»
ste exportvara — Jernet, i pris med Utländningen:
att han, under framställande af den
sats, att enskilta Considerationer böra vika
vid frågor om det Allmännas väl eller bestånd,
förklarat sig icke till alla delar kunna
gilla hvad, särskilt till stöd för Bränvinstillverkningens
fortfarande 1 Blekinge, blifvit
Besv, och Ekon* Etsk, Betänkande»,
anfördt, helst Potäterne, hvaraf denna Provinca
äger en så ymnig tillgång, till annat lika lönande
och mera gagnande bruk skulle kunna
användas; samt andeligen, att han funnit
den invändningen, att Kronan genom ett
Bränvinsförbud skulle komma att sakna Bränvinsafgiften,
ej förtjena afseende, såvida det
alltid vore bättre, att densamma ej existerade,
än att genom dess fortfarande, Statens
välstånd skulle undergräfvas; och som Herr
Westin i öfrigt ansett de af enskilta Personer
meddelade underrättelser, hvarå Utskottet
i sitt afgifna Betänkande grundat sitt omdöme
om beskaffenheten af förflutna årets skörd,
icke kunna lemna den visshet och tillförlitlighet,
som i ett så grannlaga ämne böra sökas,
men alla nödiga upplysningar i detta
afseende deremot stå att vinna af Herrar
Landshöfdingar, samt Allmänna MagazinsDirectionen,
som för rigtigheten af sina uppgifter
måste vara ansvarige; så har Herr Westin
yrkat återremittering af Utskottets Betänkande,
i ändamål af ämnets närmare undersökning
samt infordrande af de autentik^
handlingar, hvaraf förhållandet med årsväxten
kunde upplysas; Hafvande Herr Westin
slutligen yttrat sig instämma med de Stånds
Ledamöter, som påstått-Bränvinsbränningens
inställande samt i förening härmed föreslagit,
att Biksens Höglofl. Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande
af ett förbud emot all BränvinstiU
-
29 Besil, och lilion. TJtsk. Bctankanäen.
verkning, till dess Resultatet af nästa skörd
hinner blifva kändt.
Endast på grund af den uppstegring i
priserna på Spannemål, som nu nyligen tillkommit,
och ej i följd af någon farhåga för
inträffande hungersnöd, har Herr Mitander
funnit sig föranlåten, till hemställningen om
Bränvinsbränningens inställande 2 å 3 Månader;
Och har slutligen Herr Schwan emot
Utskottets Betänkande anmärkt, att Utskottet
deruti väl omnämt de lägre priser å Spannemål,
som strax efter Skörden i en eller
annan Province tilläfventyrs ägt rum, men
deremot med stillatigande förbigått de närvarande
högt uppdrifua Sädespriserna.
Utom hvad af ofvannämde Herrar Stånds
Ledamöter således blifvit anfördt, hafva inom
Högh Ridderskapet och Adeln, Herr
Friherre Wrangel, Hemning, och Herr Friherre
Sparre , Sirtten, samt inom Vällofl. BorgareStåndet,
Herrar Malmberg, Tunell och
Schwan, A. L., till de Respective Ståndens
Protocoller afgifvit särskilta yttranden i frågan;
med hvilkas upptagande Utskottet likväl,
enär desamma fullt instämma med Utskottets
Betänkande och endast åsyfta ett
ytterligare utredande af de skäl, hvarpå
detta grundas, icke tror sig böra öka vidiöftigheten
af detta utlåtande.
Allt hvad uti de nu uppräknade Memorialer
och anföranden, emot Utskottets Betänkande
i den enkla frågan om Husbehofs
-
Bes v. oth Ekon. TJtsk. P,e!änkanden. zy
Bränvinsbränningens momrntella inställning,
är vordet anmärkt, har Utskottet noga granskat
och öfvervägat. Efter Utskottets åsigt
föranleda de till besvarande af fyra särskilta
frågor:
1:0 Plar förlidna årets skörd varit aE
sådan beskaffenhet, att den gif vi t missväxt
och följaktligen kan hänföras tili de gällande
orsaker af tillstundande Hungersnöd, hvilka
Riksens Höglofl. Ständer vid 1815 års
Riksdag, uLi sin till Kongl. Maj:t underdånigst
afgifna önskan, endast ansett böra föranleda
Husbehofs Bränvinsbränningens inställning,
dä något krigstillstånd hvarken inora
Fäderneslandet eller angränsande Länder varit
eller är i fråga?
2:0 Gifvet- en e ter nu gällande Författningar,
fortsatt fri husbehofsbränning grundad
anledning att befara, det någon ovanlig
brist derigenom uppkommer, aller att Spannemålspriserne
i och för denna orsak uppstegras
till högre belopp än hvartill Conjuncturen
annars föranleder, och som med
Jordbrukets samt allmänna Näringarnes bestånd
är förenligt?
5:0 Är Bränvinsbränningen från sin absoluta
synpunkt betraktad gagnelig för Svenska
Nation, Landets Hushållning samt Åkerbruket?
och
4:0 Om detta bejakas, hvilka jemkningar
eller förändringar uti författningarne böra
föreslås, såsom ledande till dess rätta och
fördelaktigaste begagnande?
Best), och Ekon. Utsi. Betänkanåan.
Till Förberedande äf det möjligaste Sakra
och med verkliga förhållandet enliga svar
på första frågan, har Utskottet förskaffat sig
officiel del af Herrar Landshöfdingars till
Kongl. Allmänna MagazinsDirectioheh afgifne
och derifrån till Konungen under dett
10 sistlidne November Underdånigist ingifne
Berättelser om årsväxtens beskaffenhet. De
finnas för ämnet så upplysande och med de
af Utskottets Ledamöter ifrån särskilta Landsorter
lemttäde utlåtanden* så nära instämmande,
att Utskottet icke tvekat dem Vördsamligen
in extenso under Litt; Å. bifoga, såsom
förnämsta stödet för det redan uppgifna förhållandet.
Hufvudsakligen och enkelt uppfattade,
gifva dessa Berättelser följande Resultatet:
I
Stockholms Län har Rågen gifvit till
och med 7:de kornet, Hvetet en god afkastning
och all Vårsäd, jemte jordfrugter* éti
rik och förmånlig skörd. — 1 Uppland, Råg
och Ärter till och med 6:te korhet* Hvetet
och all Vårsäd yde, samt jordfrugter 9:de.—
I Södermanland Rågen under medelmåttan*
men Vårsäden strid och väl gifvande samt
jordfrugter af ymnig växt. — t Westmanland
Rågen enahanda, men Vårsäd och jordfrugter
gifvit ymnig afkastning. — I Östergöthland
Höstsädet gifvit mindre, men Vårsädefc
jemgod skörd och fullgod Spannemål till
afsättning. — I Småland, allmänt taget, allt
säde vackert och lofvande god skörd, med
undantag af Jönköpings Län, hvarest Rågett
Hesi). och Ekon. Utslc. Betänkanåen. gi
till halmen ymnig är mindre gifvande i spann;
ttén jordfrugter hafva deremot gifvit så ymnig
afkastning, att på något ställe efter 2
Tunnor Potatoes utsäde erhållits 64. Tunnor.
,• I Blekinge Höstsädet svagt, men Vårsädet
lyckats förträffligt samt vida öfver vanligheten,
och jordfrugter i den mängd, att
de förslå både till föda och Bränvinsbranning*
hvartill de ock ensamt nästan med uteslutande
af all annan säd nyttjas ;—^ I Christitmstads
Län har Höstsädet gifvit till och
med 7:de och Vårsädet dito 6:te kornet —•
I Malmöhus Län nästan samma förhållande,
dock med ett korn mindre öfverhufvud taget,
men med trolig minskning i Spannemåls åtgången
genom Potatoesplanteringen —- I Hallands
Län Rågen ej så gifvande, som förra
året, men Vårsäden ganska god, dock Potatoesafkastningen
ej svarande mot förmodan—
I Götheborgs och Bohus Län har Höstsädet
icke befunnits gifvande, men Vårsädet och
jordfrugter i det hela hugnat med medelmåttig
skörd — I Elfsborgs Län anses Höstsädet
på det hela under meddelmåttan, meri
ali Vårsäd och jordfrugter hafva lemnat rik
afkastning — I Skaraborgs Län Hvetet i det
hela godt och all Vårsäd skördad till ovanlig
myckenhet, ehuru ej af allmänt god beskaffenhet.
Råg och Ärter uppgifvas ej till
afkastning, endast såsom odryga till brödföda
och mindre tjenliga till utsäde — I Neriket
Hvetet i det hela medelmåttigt, men
på somliga ställen gifvit ovanligt rik skörd;
52 Bese. oi/t Ekon. Utsh. Betänkande)!.
Rågen åter endast hälften af förra årets, men
Yårsädet deremot en ganska rik afkastning —
I Vermland Höstsädet ringa och under medelmåttan,
men Vårsädet och jordfrugter hafva
en god afkastning. — J Stora Kopparbergs
Län har Rågen varit mindre gifvande,
men Vårsädet, om man undantager några ställen,
som lidit af Nattfroster, gifvit en kärnfull,
ehuru ej mot qvantiteten i goda år,
svarande afkastning — I Gefleborgs Län
har årsväxten väl icke svarat mot det rika
skyltalet, dock i allmänhet ansetts för medelmåttig
-—• I Vester Norrlands Län har Rågsädet
på Svedjeland gifvit ovanligt förmånlig
afkastning, ehuru det på träaesåkrar mindre
lyckats; kornet godt och stridt, utom vid
några fjellbyar, der frosten skadat, äfvensom
Ärtsädet fått full mognad och Potatoeg
skörden lemnat ett godt understöd för födan
— I Jemtlands Län har Rågen varit
högst medelmåttig, kornet Landets faufvudsäde
varit dels ymnigt och kärnfullt, dels
svagt och mindre matadi; men den öfriga
Vårsäden jemte rotfrugterna, den förra till
Skyltalet ymnig, synas, såsom omogna inbergade,
blifva medelmåttigt gifvande. — I Vesterbottens
Län är ingen uppgift skedd. —
I Norrbottens Län, ehuru kölden på några
ställen skadat, har likväl all slags skörd varit
god och ymnig samt förmodas tillräcklig
för Länets behof; och slutligen ifrån Gottland,
att skörden derstädes i allmänhet varit jemn
och förmånlig, samt är ej allenast tillräcklig
Besv. och Ekon. TJtsk. Betänkanden. 33
till egna förnödenheter, utan lemnar äfven
öfverskott till utförsel. Nästan på alla orter
har Höfångsten varit särdeles ymnig och väl
bergad.
Utskottet har trott, att detta korta sammandrag
har ägde sitt rätta ställe. Då dessa
officiella uppgifter jemföra» med de redan
afgifna och härigenom befästade enskilta underrättelser,
gifva de på den framstäilda frågan
den säkraste upplösningen. Om Sverige
alltid kunde framvisa denna tafla, skulle troligen
missväxt och deraf uppkommande hungersnöd
varit mindra kände till sin verkliga
betydelse, an de nu ofta beklagligen finnas.
Härtill må läggas den gjorda och efter Utskottets
öfvertygelse väl grundade anmärkningen,
att då missväxt verkligen är för handen,
hjelpes den ej med inställning af fria
Husbehofsbränningen, såsom endast för ögonblicket
ett Palliativ, och i sina följder grundläggande
nya missväxter genom den lucka,
sorn då uppkommer uti en val inrättad Landthushållning
och Ladugårdsskötsel.
Den andra frågan, huruvida brist och
uppjagade Spannemälspriser kunna blifva att
under årets lopp befara, bör först 1 allmänhet
besvaras och sedan öfvervägas, huruvida
och i hvad mån Bränvinsbränningen dertill
bidrager.
Alla positiva beräkningar, hvarigenom
man 6 å 7 månader förut vill noggrant bestämma
tillräckligheten af en mer eller min
Bihang
till RiksSt. Fröt. 1317.1818, 8idt Samt. Nst 4.- 6.
54 Besv. och Ekon* TJtsk. Betänkande/i.
dre förmånlig och möt Ilandets behof svå-«
rands skörd, måste vara i hög grad crsakra4
Mera trovärdighet synes man böra lemna åt
Resultatet af den öfver hela Landet i allmänhet
rådande opinionen i detta ämne; och
hvilken skalle val äga större rätt och upplysning
att bestämma en sådan opinion än
Nationens samlade Representanter, i synnerhet
af de Landtbrttkande Klasserna? De sorti,
emot Utskottets betänkande å nyo framföra
sin farhåga för uppjagade Spannemålspriser
och deraf uppkommande brist, åberopa sig
Herrar Landshöfdingars Berättelser i detta
ämne; och ofvanföre har Utskottet haft äran
visa deras noga öfverensstämmelse med dess
egna uppgifter, hvilka sedermera blifvit ännu
mera stadfästade genom Högvördiga PrestStåndets
och Hedervärda BondeStåndetS
enhälliga erkännande af deras rigtighet och
dertill lemnade odelade bifall.
De af Friherre Fock uti dess Memorial
i egenskap af Ordförande i Kongl. Allmänna
MagazinsDirecliolien, uppgjorde Calculer, kunna
af Utskottet icke granskas och följaktlu
gen icke bestridas, såsom upptagande ett ungefärligt
behof af 120,000 Tunnor och tillgång
af 80,000 Dito* hvilka beräkningars
grunder, hvarken den enä eller den andra*
Utskottet är i tillfälle bedomina, äfven så litet*
som Herrar Landshöfdingars* för olika Län*
så olika uppgjorda Reqvisiiioner. Men Kongh
MagazinsDirectionens eget uppgjorda Resa b
tat i stöd af de bifogade års-berättelser är*
Besv. och Fhore. Utsk. Bétänkanden. 55
Ått 8 Län
äkördar med öfverskotter till afyttring — att
*7 Län, ehuru tilläfventyrs utan tillgångar
till afsättning, likväl blifvit välsignade nied
tillräcklig Säd, för egna behof; och att 9
Län behöfva större eller mindre undsättning
till brödföda och utsåning för nästa år. —-  Då riu 8 Län hafva öfverskott och 9 brist,
synes det ena förhållandet någorlunda jemna
det andra och sålunda ingen absolut brist
vara att frukta. Dessutom kunde väl flere
'Calender, sorn visade det verkliga Resultatet,
anställas, medelst Skördens och personalens
jemförande; meri de fordra mera tids utdrägt
och större tillgång till uppgifter, än Utskottet
har varit i tillfälle att begagna. Dock
må endast hämnas att, vid granskningen af
de uppgifter man i detta hänseende äger,
bristen endast på få ställen öfverstiger, mea
y>å måriga itnderstiger én kappe på personen.
Och då ifrån Vårens början vid pass
5 månader återstå till nästa års skörd* under
hvilken tid Sjöfarten är öppen så måste tid
och rådrum gifvas ätt fylla dessa befarade
brister, hvilka ej förr än den sista månaden
böra inträffa;
Om också, hvilket Utskottet icke kari.
antaga sorn tillräckligen bevist, bristen för
året skulle blifva efter uppgift 4°>000 Tunriör,
eller till och mecjL stiga till alla dö
120,000; så utgör denna qvantitet ej mer än
högst en veckas consunition för hela Riket
öfch mäste ej blifva omöjlig att fylla, om i£-
56 Besv. och Ekon. Utsk. Betdnkanden.
ke genom besparing, åtminstone genom tillförsel,
då förr flera 100,000 Tunor säd blifvit
införsferifna, utan att missväxt kunnat sägas
vara för handen, och utan att Bränvinsbränningen
varit inställd.
Huruvida, genom flere sammanstämmande
och ifrån förevarande ämne skiljda orsaker,
Spannemålspriserne kunna uppjagas till
högre belopp än vanligt, hvilken fruktan utgör
föremålet för en del anmärkningar, tillhörer
ej Utskottet att utreda. Dessa lära till
en del vara allmänna och härleda sig dels
ifrån nu varande Conjunctur, dels ifrån Analogien
med utländska Spannemålspriser,
dels ifrån ett föregående svagare år; till en
del åter äro de locala för vissa orter, hvilka
till följe af sitt läge och sin hushållning
nästan alltid äro i samma belägenhet, i hänseende
till pris och tillgångar, ehvad skörd,
som öfrigt må inträffa. Södermanland skulle
således troligen icke vara i brist detta år,
om de 10,000 Tunnor, hvilka kunna anses
till salu och ärligen derifrån utföras åt Bergslagerna,
vid inskränktare skördar bibehöllos inom
Provincen, samt om det ej, emot Naturen
af fria husbehofsbränningen, utsträckte
både till ämne och qvantitet sin Bränvinstillverkning
för granskapet med Hufvudstaden,
på ett sätt att denna deraf lider i sin
påräknade Spannemålstillförsel, och äfven de
öfriga Provincerna i sin lofliga spekulation
på måttlig afvevkning. Likformigt synes förhållandet
vara uti Skaraborgs Län, då uti
BeSV. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 37
förliden Lidköpings Marknad Spannemål såldes
dels för Contant dels på Cor.tracter till
ett säkert belopp af omkring 8 ä 9000 Tunnor,
samt till ett medelpris af 10 R:dr. Banko
för Rågen, 5 för Kornet och 5 R:dr. 16
sk. för Hafran efter Sädens godhet. Da
Provincer som försälja sig, synas dela ett lika
missräknadt och felande förhållande med
deni som förbränna sig. För öfrigt tillkännagifva
de senast inlupna enskilda underrättelser
åtminstone ännu icke någon ytterlig
stegring i Spannemåispriser, torde hända deraf,
att ryktet om ett förestående Bränvinsförbud
börjar afsvalna.
I Uddevalla, som till större delen föises
af Elfsborgs och Skaraborgs Län, skall Rågen,
hafva fallit från 13 R:dr. 16 sk. till 11 R:dr.
16 sk. och i Kronobergs samt flere angränsande
Län skall Råg nu kunna köpas för 8
R:dr. 16 sk. I Carlskrona Stad har Rågen
hela året blifvit såld och säljes ännu
för omkring 10 R:dr., Korn, utan någon särdeles
efterfrågan eller afsättning, för 6 R;dr.,
Hafre till 5 och Potatoes till 1 •§• R;dr., allt
Banko beräknadt; Och har en värd Ledamot
af det Vällofl. BorgareStåndet tydeligen framlagt
de skadliga följder, som för Blekinge
och Rikets Södra Provincer skulle uppkomma
af husbehofsbränningens hastiga inställning
Då
Friherre Fock anför såsom orsak till
ett Bränvinsbränningsförbud de betydliga
fastän partiella olyckor som träffat de Nor
-
Basti. otjh Ekon., Uph,. Ijfctcinlianfåett,..
ra Py-ovincerna, synes det hafva undfallit Hery»
Friherrens uppmärksamhet, att dessa olyckor
härleda sig ifrån omogen bergad Spannemåf
och frostskadade jordfrugter, samt att således
Friserna skola uppjagas och tillgångarne till;
deras bestridande försvåras, i samma mån,,
som ofvannämde producter icke få anvandas
till Bränvinsbränning, det enda hvartill;
de med fördel kunna begagnas.
Den sednare delen af fråsan, om och huruvida
i händelse af brist och uppjagade.
Spannemålspriser fria husbehof sbränningen,
dertill bidrager, liar Utskottet i sitt förra
Betänkande så tillräckligen sökt utreda, att,
då icke några nya och vederläggande skäl
blifvit uppgifne, sorn kunnat rubba Utskottets
öfvertygelse, det icke vågar med några
ytterligare detailler upptaga Riksens Höglo fl..
Ständers dyrbara tid, helst då tvänne RespeCtive
Riksstånd redan med sammanstämmande
bifall afgjort hufvudfrågan.
Säkerligen skulle en noga jemförelse af
TullSpecialerne för de år, sorn Bränvinstillverkningen
ömsevis varit tillåten eller förbuden,
gifva i detta ämne ett oväntadt ljus.
Men i brist deraf, äro verkningarne af 181&
års förbud hos en hvar i friskt minne, då,
utom Landets behof af Spannemål, after en
af tidig köld nästan alldeles förstörd årsväxt,
utländskt Bränvin och Rhum införskrefvos
för flera millioner. Troligen skulle nu samma
scener förnyas och särdeles Handeln öfver
Qvarken få en obehindrad gång, till
Eesv, och Ekon. Utsi, Betänkanden, 39
mycket större underbalance än den' redan
gifna uti Handeln på Finland, om icke liberalare
och med Landets sanskyldiga fördel
mera förenliga grundsatser finge råda.
Efter naturens vanliga ordning medför
allt ondt merendels sitt eget botemedel. Höga
Spannemålspris verka en ökad tillgång
jemte en minskad Consumtion af ett födoämne,
som är dyrt och hvars rum då till en
del fylles af Potäter. En fortsatt Bränvinsbränning,
då denna Product nu redan genom
sin ymnighet på manga orter saknar afsättning
och ansenligen fallit i pris, måste snart,
under ett fortfarande högt Spannemålspris,
blifva föga lockande och således minskas eller
sjelfmant afstanna förutan till husbehof.
I upptagande och besvarande af 3:dje
och
ligare missbruka Riksens Höglofl. Ständers
tålamod. Om Bränvinets tillverkning, i sitt
bela skick betraktad, är gagnelig eller skadlig
för Svenska Nationen, hvad inflytande
den kan äga på Landthushållningen, Åkerbruket,
Näringarne och Folkets Moraliska
karakter, huru den skall jemka®, förändras,
fördelas och omstöpas, för att uppnå ett slags
philosophiskt skick m. m. — derom är så
mycket taladt och skrifvet, att troligen icke
något är alt tillägga, äfven om man ifrån
Frankrikes Vinberg ville göra de mest
excentriska språng till Levantens Risfält och
Vestindiens Sockerplantager. Förmodligen skola
icke heller dessa klingande ord och ljudan
-
40 Eesv. of/j Ekon. Utik. Betänjiandan.
dei fraser upphöra, förr än en obehindrad
Husbehofsbränning och derom gällande oförändrade
Författningar fått fortfara något tio
tal af år — en period hvars hälft den ännu
aldrig fått upplefva —- i händelse Svenska
nationella Lagstiftnings åhågan lemnar den
så lång lifstid. Då, men ej förr, skola sanna
Resultater framstå, grundade, icke på
föregående förnuftsslut, framtvingade utur
främmande Folkslags historia, utan på verkliga
facta, hemtade från Landets individuella
erfarenhet om förmonligaste användandet af
egna Naturalster. — När största delen af
Herrar Anmärkare rigtat sina åsigter åt denna
sakens generella sida, synas tvänne omständigheter
hafva undfallit dem. Den ena,
att härom nu alldeles icke är frågan, utan
helt enkelt, om Bränvinsbränningen, sådan
den nu är, bör, för närvarande tid, periodiskt
inställas; den andra, att allsirtet är vunnit
dermed, om man ock förmådde, som lätteligen
kan medgifvas, bevisa, att Sverige var
lyckligare den tid, det icke ägde Bränvinet.
Hela Nationer hafva sina åldrar i likhet med
enskilta menniskor; men lika litet, som hvarje
sådan klok menniska, ehuru den kände
sig lyckligare som barn, föl jer enahanda grunder
för sitt handlingssätt, som fullväxt, eller
känner sig föras af samma motiver och tvångsmedel;
lika litet torde den djuptänkte Lagstiftaren,
till beredande af sin Nations sanna
väl, fördjupa sig i aflägsna tider och dess
sätt att vara, utan i dess ställe lemna sin
B&sv. och Ekon. TJtsk. Betänkanclen. 41
odelade uppmärksamhet åt närvarande tiders
skick och deraf uppstående fordringar.
Hvad åter slutligen beträffar den å nyo
uti de återremitterade Memorialer yrkade
Revision af nu gällande Författningar om
fria husbehofsbränningen, så har Utskottet
redan tillförne begärt och erhållit tillstånd,
att framdeles få uti ett sammanhang derom
meddela sitt Betänkande.
Utskottet har för öfrigt intet att anföra ,
utan får, med oförändrad öfvertygelse, vördsamligen
aflemna sitt utlåtande, åtföljdt af
ett ProtocollsUtdrag, innehållande en Ledamots
särskilta tanka, jemte 3:ne andras reservation,
till Riksens Högloft. Ständers vidare
ompröfnir.g. Stockholm den 7:de Januari
1818.
Transumt af R. TI. Ständers Allmänna
Besvärs och EkonomiUtskotts Protocoll,
hållit vid Urtima, Riksdagen i v
Stockholm den 7 Januari i8i8-  S. D. - - - - Herr Bergen
creutz,
L. Alger, inlemnade ett skriftligt anförande
så lydande:
Angående frågan, om Husbehofsbränningen
skall inställas eller ej? är så mycket
talat, skrifvit och utredt mot och för, att
rätta svaret är lätt funnit om man oväldugt
vill. Att enbart Bränvin är för menniskans Physique
skadligt och för dess moralitet ofta fördärfveliget
lärer ingen, med öfvertygande
skäl kunna bestrida.
Best!- och\Eko}i. Utth Betänkande^
Drankens beprisade egenskaper och nyt-,
ta är likaledes af ärfarenhet och kundskap
vederlagda.
Att både Bränvin och Drank kunna i
yårt Land umbäras, visar forntiden, då desse
ej voro kände,
Derom öfvertyga ärfarenheten under da
tider då de varit förbudne samt för närvä»
rande intygas af mångå och stora Landtörn»
kare, sqm aldrig begagnat Rränningstillåtel»
?en,
Smaken för Bränvin och vinningslyst»
riaden, att få sälja Bränvin blifva således en»
da skälen för en äskad fri tillverkning och
försäljning; och desse äro verkeligen frestande;
men jag är det oagtadt öfvertygad, att
hvarje redlig och rättskaffens Svensk har både
vilja och styrka att kufva smak och vinst,
då de ej äro förenlige med Fäderneslandets
pch den fattiga Medhorgarens väl.
Vi hafva inhämtat af Landshöfdingarnas,
och MagazinsDirectionens Berättelser, Sades»
tillgångar och brister, de förra obestämda
till qvantiteten, de sednare mer gifna.
Att åvsgrödan, om än den vore jemt för»
delad på Riket, blir otillräcklig, är ty värr
en bedröfvande sanning och Regeringens far»
håga för brist på groft bröd bekräftar denna
olycka och torde vara en vink åt de Vise
att visligen hushålla med brödfödoämnen..
Vår goda, ömsinta och välgörande Öfverhet
skulle omöjligen kunna, utan medlidande
se en uthungrad undersåte än mindre
Best)., och Ekon. TJtsk. Betäiikanden,,
larina hela trakters lila uselhet — men mech*
Jen att afhjelpa detta mäste Nationen bereda.
För min <3él är jag öfvertygad, att ingen,
af Utskottets värda Ledamöter, äfven Rränvinets
vänner icke häldre bispringer den behöfvande
nästan, med sina många Potates,,
Slögsäd äfven skämd Säd, alla bättre än BarkBröd,
än förvaxidla desse födoämnen till Bränvin
och Drank,
I det stånd jag har äran vara en Medi
lem, torde upplysningen äfven, i detta ämne,
få råda.
Det Högvördige PrästStåndet, hvars e*
gentliga yrke är att predika Moralitet, lärer
ofelbart framställa egennyttan och fylleriet,
såsom afskyvärde,
Yällofl, BorgareStåndet har manligen stridt
mot Bränvinet och dess skadliga följder och
Segren blir hedrande; Och det Hedervärda
BondeStåodets älskade Bränvinstillverkning
inskränkt inom sin rätta gräns, endast till
husbehof, ej förande och försäljning, blir sä
obetydlig, att detta Hedervärda och Redliga
Stånd gerna uppoffra den, om en god ger-,
ning derigenom beredes.
Min slutliga proposition är till PierrGrefven
och Ordföranden samt Häglof], Be*
svärs- och Ekonomiutskottet, att hela denna
angelägenhet rörande Bränvinet, lika som ani
dra öfverflödsArticlar helt och hållit nu och
framdeles öfverlemnas till vår goda Ofver*
hets faderliga omvårdnad. — Den känner
aldrabäst det hela och tillgångarne; och ort^
44 Besv. och Ekon. Etsk. Betänkanden,
de medgifva mer än bröd, så få vi helt säkert
äfven bränvin, hvar om icke, får man
vänta och bereda bättre tider.
Hvad utväg Öfverheten linner nödig att
vidtaga till Landets och Folkets väl, blir säkert
understödd af hvarje Redlig mans hederskänsla.
Och skulle några vanbördingar
£nnas här och der, så har en Rättvis Regent
tillräckliga och säkra medel att göra sig lydd
och tygla vanarten.
Om åter Allmänna rösten ropar och får
Bränvin och Brödnöd inträffar, huru skulle
man då utan blygd, våga anlita Öfverhetens
bistånd, när man sjelf, envist, beredt sitt
onda.
Herrar Ebel, Hök och Eneroth, de förstnämnde
under åberopande af deras förut, under
den 20 sistlidne December afgifne och
Utskottets Betänkande bifogade särskilta votum,
anmälte äfven sin reservation, såsom icke
instämmande uti Utskottets nu fattade
Beslut om afstyrkande af fria Husbebofsbränvinsbränningens
inställning.
Litt. A.
Transumt af Kongl. Allmänna Magasins
- Directionens, unde?' den 10 November
1817 afgifne underdåniga Berättelse
om samma 'års Skörd.
Efter fulländad inbergning hafva Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande med slutliga berät
-
lie sv. och Ekon, Ut sk. Betänkanclen. 45
leiser inkommit, rörande beskaffenheten af
innevarande års Skörd, efter hvilkas föranledande
det alltså åligger Eders Kongl, Mai:ts
Allmänna MagasinsDireetion, att om särskilta
förhållandet i hvarje Län underdånig anmälan
göra, hvaraf inhämtas huru Utslaget,
uti denna för Riket vigtiga deJ, i det hela
utfallit.
Uti Stockholms Län har Rugen blifvit
väl inbergad, men funnits mer och mindre
gifvande efter utsädets duglighet och jordmånens
godhet, emellan 5 :te och 6:te, och till
en del 7:de kornet. Hvetet skall lemna god
afkastning och Vårsädet af Korn, Hafva och
Blandsäd så förmonligt, att å de flesta trakter
8:de och 9:de kornet kunnat beräknas,
men också på somliga endast 4=de och 5:te.
— Höfångsten har varit jemn, så att om
icke sparsam hushållning iakttages, skall foderbrist
kunna befaras. Af Arter, Boner och
Jordfrugter är vunnen en rik skörd, och i
det hela en medelmåttigt god Äring, så att
något synnerligt understöd ifrån Kronan ej
kommer att erfordras.
Ifrån Upplands Län är vid handen gifvit,
att Rågen öivev hufvud lemnat 5:te till
6:te kornet, Arterna 6:te, Hvetet} Kornet,
Blandsäden och Elaf rån 7:de, och Potatoes
9:de kornet; att inbärgningen för sig gått
under så gynnande väderlek, att ingen ting
tagit skada; och att ängarnes afkastning varit
fördelaktig. Likväl skall Sädesafkomsten,
ej vara tillräcklig i Länets 5:te och 6;te Fög
-
Best, och Ekön, Utsk. Betänkånden.
derier, der en mindre frugthar Jord och ÅlU
inogens förut åsamkade skulder för utsäde
och föda göra deras sädestillgångar otilirächeligå
och undsättning nödvändig, Uppgifvet!
till ungefärligt belopp äf i,2ÖO Tunn or Råg
Och Korn för 5:te Fögdériet och af 400 Tunnor
föt det 6:te; hvaremot de öfriga Fögderierna
förmodas hafva Ofverskotter till afsalu.
I Södermanlands Län anses Hvetet och.
Rågsädet hafva gifvit afkastningär tinder medelaiåttaiij
och skäll tnyCkeh till dessa sädén
ämnad Aker ej kunnat för otjenlig väderlek
dertill användas. Höfångsten har varit Skäligen
god, men på somliga ställen, Såsom 1
Yesträ Vingåkers Socken, förderfvad äf Regn.
Deremot skäll Vårsädet af Korn, Blandsäd,
Hafva och Arter Vara väl inbergädt, saint
i allmänhet Stridt och Väl gifvande; äfvensom
Potatoés, Rofvor och Kålrötter varit af
ymnig växt och lemna eh god tillgång föt
de behöfvande. — Undsättning äf Råg skall
erfordras.
Åf uppgifterna från Vestmanlands Län
inhämtas, att Hvetet, ehuru ej mycket till
utsåning brukligt, gifvit god äring; — •—1
Att Rågen, sorn blifvit väl inbärgad*
varit åkertunn och vid aftröskningen litet
gifvande; att jemväl deraf mindre jord kunnat
förra hösten besås, af brist på dugligt
utsäde, men ätt den Råg, sorn skördats, är a£
god och kärnfull beskaffenhet; — — —-
—- Att Vårsäden af alla slag gifvit en yrning
afkastning ; Äfvensom jordjrugterné) Och
Tiesv. och Ekon. XJtsk. Betcink ähåéh. ^7
Stt Hö fångsten varit någorlunda formenlig.
“ Understöd af R.åg tili omkring 6öo a
iooo Tunnor anser landshöfdingen nästa
sommar behöfva anlitas* från Kronans förråd.
(Höstbrodden nämnes ej).
Ifrån Östergöthlands Län är berättadfc,
ått Hvetet och Rågen blifvit mindre gifvande*
och att, sorn Rågutsädet förliden Höst
på många ställen éj kunnat till vanlig myckenhet
verkställas för väderlekens Vidrighet*
Skall äfkastningen på det hela ej kunna
skattas öfver medelmåttig och ringare än
förra året; Äfvensom Artsndet utfallit svagt
Och under medelmåttan, hvaremot Korn,
Blclndkorn och Hofra säges vara förmönligare
och anses* utan undantag lika med jerrtgod
skörd, samt att den Spannemål Länet
kan aflåta* bör blifva af fullgod beskaffenhet,
I (dalmaré Läti hafva Hvete och Höstfågarne
i allmänhet blifvit vackra och hvarken
under växten eller inbetgningen lidit
äf väderleken, så att öfverhufvud kan antagas*
att 6te kornet utgör afkastningén deraf;
Så skall ock all 'Hårsäd vara väl inbergad
och lemna god och ymnig skörd, till visst
beräknande af 5te till 6te kornet, och Länets
Sädesförråd förslå äfven till afsalu, ehuruväl
efter vanligheten behöfvande nästa vår
skola linnas, som hafva undsättning från
ICro nan af nöden. •— Höber gseln har öfver
allt blifvit medelmåttig. Potatoes i synnerhet*
och jemväl andra jordfrugter hafva
48 Besv. ock Ekon. TJtsk. Betänkanclen.
varit gifvande; och skall förstnämnde slag
nu mera till det mesta nyttjas till bränvinsbränning,
hvarigenom säd bespares, och hvaraf
erhålles 7, 8 till 10 kannor 6-gradigt
bränvin efter en tunna Potates med tillsats
af ett Läsp. Kornmalt.
Landshöfdingen önskar, att denna Hushållsmethod
allmänt antoges, anförande en
uppgift af Länets Hushålls Sällskap, att endast
för innevarande år 10,000 Tunnor Säd,
som efter förut vanligt bruk skolat förvandlas
till bränvin, blifvit använda till försälj»ing.
Jönköpings Lcfn har fått skörda HÖsteller
Vinter-Råg en ymnig till Halmen, men
mindre gifvande i Spann, att deraf e; skall
kunna räknas mer än 5te kornet. •— —
—- Vårsäden, så väl Korn som Hafva, har
åter befunnits både frodig till växt och gifvande
i Skeppan, och räknas i allmänhet till
6te Kornet. -— Höborden hafva ock lemnat
så rik afkastning, att minskningen genom
det Hö, som gått förloradt under en infallen
svår bergning, skall föga kännas.
Det samma gäller om Fotatces och andra
Rotfrugter, att deraf erhålla ymnig afkastning,
hvarom exempelvis nämnes, att i Vessbo
Härad, den magraste delen af Länet, på
12 Geometriska Kappeland, der 2 Tunnor
Potatoes voro planterade, 64 Tunnor blifvit
skördade. — Landshöfdingen tillägger, att
Länet för det kommande året skall kunna
Be sv. och tllkon, Utsk. Betankanden, 49
försörja sig af egna tillgångar, och att ingen
Sädesbrist befaras.
Om Kronobergs Län är anfördt, att
alla Säden derstädes innevarande år blifvit
Väl bergade och skola allmänneligen lemna
god afkomst, med undantag af den så kallade
Vårrågen, som är mindre gifvande.
Höväxten har varit formenlig, men inbergiilngs
vädret ej i det hela så gynnande, att
ju en del hö blifvit skadadt af Vätan.
I Blekinge Län har Höst-Rdgen 1 allmänhet
befunnits svag och Hvete k i lika förhållande,
icke lemnande större afkomst öfve C
hufvud, än 5:dje till /jde Kornet, utom i en
Socken, der Landtmannen erhållit till och
med det 6te.
Kornet åter och Hajrän samt Ärterna„
hvilka sistnämnde likväl ej utgöra betydligt
säde, hafva, efter Landshöfdingens yttrande,
lyckats förträffligt, vida öfver vanligheten, och
kan beräknas till 6te å ^de kornet. —- Äfvensom
Potatoes fångsten uppgifves ifrån och
med yde och 8de till l4de å l^dé samt i
en Socken till 2ode och e4de kornet Och
skall föislå både till föda och bränvins tili*
verkning, hvartill den med liten tillsats
af Korn eller Malt, med uteslutande af ali
annan säd, allmänneligen nyttjas. På Ho och
Hahnfoder, som blifvit väl bergade, skall
jemväl tillgången för kreaturens födande Vara
tillräekelig.
Af uppgifterne ifrån Christianstads Län,
Milian* till RiksSt, P/ot, i8i7-iS‘8> 8'-de Sami. N:r
Besvt och Ekon. TJtské Bctclhkanden.
inhämtas, att Säden af alla slag blifvit myö»
ket väl bärgad, men vid verkställda proftroskningar
gi f vi t mindre än man väntat;
att af Hvete och ilag' allmänneligen erhållits
gte, 6te till ^de, af Komét 6te, af Hafrait
gt.e och 6te, men af Trindsäclcn endast jdje
och 4de kornet. Hvad II fodret angår, har
det under längre tids regn på många ställert
med svårighet kunnat skördas och till god»
heten funnits försämradt,
Angåend» Malmöhus Län anföres, ätt
inbergningen blifvit väl fulländad, men ätt
afkastningen i det hela ej utfallit lika fördelaktig,
som Halmen fyllt Ladorna ; Att
Höstsäden varit jeranogd, men mindre gifvande,
Vårsäden i flere orter svag och ärternä
kring Malmötrakten icke säkra till utsäde;
Att antagas kan, dst Rågen, och Kornet gifva
5te till 6te, men Hafraii och Trindsäden
4de till 5te kornet. Halmtillgången och
Höj-ångsten hafva deremot varit förmånliga,
och den tilltagande Potatoes -planteringen
förmodas skola ansenligen minska åtgången
af Spannemål till bränvinsbränning.
Efter berättelsen ifrån Hallands Läri
skall sädesväxten i allmänhet och särdeles
Vårsäden varit ganska god; Rågen dock icke
så gifvande, som förväntats, och något
deraf, äfvensom en del Korn och Ha fr ci
måst fugtiga i Ladorna införas. Trindsädet,
som likväl ej så allmänt nyttjas, skall mycket
lidit af långvarig väta ; Och Potatoes
skörden ej motsvarat det hopp, man gjort
och Ekon. Utsk. Betänkanden. gi
sig derom. Ilo'/ångsten skall deremot varit
mycket förmånlig och bättre än förlidet år>
ehuru på mångå ställen illa inbergad. Landshöfdingen
anser undsättning af Råg nödig
för Länet, innan nästa Höst, till ett ungefarlig
t belopp af 1200 Tunnor, fördelade på
Länets Mägaziner i Hälmståd och Varberg.
Uti Götheborgs och Bohus Län hafvå
Hö och Foderväxter, ehuru på låglandtare ställen
af vatténflöde hindrade i växten, vtinbit
i allmänhet god framgång, så ätt tillgången
deraf skall betydligen öfverträffa dé
föregående arens 5 Ilvetet, söm i obetydlig
hiängd odlas, lemnar ingen vacker afkastning,
och Rågen, som genom förra årets väta
varit mindre än vanligt utsådd, har vid
tröskningen icke befunnits gifvande och anses
knappt tillräcklig för Länets behof. Kornet,
som utgör ortens hufvudsäde* har olika
utfallit, men skall i det hela hugna med medelmåttig
skörd, och 1 det närmaste förslå
till Länets förnödenheter.
Étt lika förhållande anföres om Arter
befi Bönor samt om Hafran5 men då alliriögen
är föranlåten af Penningebrist, att
använda alla utvägar till Penningars anskaffande
för oundvikliga utgifter, är anledning
befarä, att Länet nästa Vår kommer i nödvändighet
att återköpa den säd, sorn dessförinnan
Försäijes. Potatoes och ändra yordfrugter
häfva lyckats på högländtare ställen*
men på dé lägre blifvit af väta och kyla förtvinade,
så att tillgången på de förra knap;,
past skall ersätta bristen på de sednare;
^2 Efsv. oth Ekon. Etsk. Bctanhandcn.
Elfsborgs Län har fått inberga eu ym»
nig HÖ fångst, fastän en del deraf tagit skada
af väta, och skall den jemte Sädeshalmen
förslåtill kreaturens utfodring utan att Spännemål
dertill behöfver användas. Rågen och
Hvetet, som likväl i flera Härader litet nyttjas,
skola, efter anställd tröskning, gifva vida
mindre, än hopp varit att förvänta, och
anses pä det hela under medelmåttan.
Deremot har all Hårsäd,en, Korn, Artev
och Hafra, i synnerhet den sistnämnda,
lemnat ganska rik afkastning både till traftal
och i skeppan 5 äfven Potäterna, som allmänt
och mycket odlas, hafva lyckats förträffligt,
men Linväxten, som särdeles i Marks
Härad är af betydenhet, skall ej utslagit till
fördel, emedan den, skadad af långvarigt regn,
och tvingad af ogräs, blifvit kort och tunn
samt otillräckelig för ortens tillverkningar.
Landshöfdingen säger sig äga den glada
förmodan, att Länets innevånare skola hafva
tillgång af egen gröda till brödföda och
irtsäde för nästa år, utan understöd af Kronan,
om de iakttaga sparsam hushållning med
spannemålen, och ej för vida utsträcka Husbehofsbränningen,
hvilket Landshöfdingen
dock befarar, och förty önskar, att den ännu
för hela året tillåtna fria bränvinstillverkningen
finge, åtminstone på några månader,
der i Länet blifva indragen.
Ifrån Skaraborgs Län är meddeladt, att
Ruggrö dan blifvit knapp, ojemnt mogen, ganska
odryg till brödföda och i allmänhet ic
-
EesV. och Ekon. TJtsJc. Eetänkanden,53
ke rätt tjenlig till utsäde, samt att en stor
del af vanliga Rågjorden ej blifvit besådd.
På dugliga Arter skall ock blifva brist, äfven
till utsåning nästa år. Deremot äro
Korn, Blandsäd och Hafra skördade till ovanlig
myckenhet, men ej af allmänt god beskaffenhet,
och Ilvetet i det hela godt och
gifvande, fastän på sina ställen något skadadt
af vätan. Höbergséln i Länet har varit svår
och dess i början allmänt vackra växt förderfvad
af regn, eller bortförd och förstörd
af öfversvämmande sjöar och strömmar 5 Och
skall den betydliga minskningen i denna gröda
på nästa vår mycket medtaga Landtmannens
Sädesförråd och öka Spannemåls priserna
; I följe af hvilket allt Landshöfdingen
anser Länet sannolikt kunna blifva i behof
af 2,000 Tunnor Råg, 2,000 Tunnor Ärter,
1,000 Tunnor Korn och af 2,000 Tunnor
Blandsäd eller Hafra.
I Orebro Län har skörden så utfallit, att
Höfångsten i allmänhet varit ymnig och öfverallt
väl inbergad, samt på åtskilliga ställen
utomordentligt lönande j Hvetet har i det
hela gifvit medelmåttig äring, men ock på
vissa trakter ovanligt rik skörd j Och sorn
mycken till Råg ämnad, men genom väta
otjenlig jord blifvit med Hvete besådd, blifver
tillgången af detta äfven väl inbergade
Sädesslag större än den brukar vara. Rågen,
som utgör Provincens hufvud-Säde, lin-,
nes så litet gifvande, att deraf ej kan räknas
mer än högst något öfver hälften emot
Bcsv. och Ekon. XJtsk, Betänkande^.
förra årets skörd. Landtmaianen skall dpyk
hafva funnit en betydlig ersättning i Yårsä-i
dens ganska rika, afkastning af så val Arteroch
Korn sorn af Blandsäd, Vicker och Hafra.
Ett lika förhållande har inträffat med.
Potates, Kål och andra Jordjrugter. Lands-,
höfdingen förmodar således, att då dessa födoämnen
måste mycket bidraga till besparing
af spannetnål, sorn ej heller behöfves för
Ladugårdarne synnerligen tillitas, skall bristen
på Råg kunna genom tillförsel frän angränsande
Län, der detta Säde slagit mindre
felt, godtgöras och verka till Spannemåls pri*
sernas nedsättning.
För Vermlands Län är uppgifvit, att
Äringen af Råg och Hvete är ringa och rinder
medelmåttan; Att Vårsäden åter, deraf
mycken Ilafra ännu den 7de October icke
var inbergad, syntes i allmänhet lofva god
afkastning, äfvensom Jordfrugterne gifvit fördelaktig
skörd.
Likväl måste härifrån undantagas vissa
delar af Elfvedahls Härad, dei Hafre-Sädet
bortfrusit, samt de vid Venern liggande Hemman,
hvars ägor af vattnets uppstigande mycket
lidit. Höfångsten skall deremot öfver
allt varit ymnig j Men som alla Spannemåls,
förråder från förra året voro uttömda, den
nya säden således tidigt måste tillgripas, mycken
jord ej blifvit sistlidne vår besådd, och
en stor del af den utsådda sädén stått under
vatten och förderfvats; så skall ovilkorligen
för denna provinc* uppkomma behof af span
-
Eesv. och Ekon, Utsk, Betänkandcn. 55
Hemåls undsättning, den Landshöfdingen vilje
ofördröjligen uppgifva.
Om Stora Kopparbergs Krin inhämtas,
att Rågen varit mindre gifvande och skall ej
heller hafva den godhet, som anledning varit
att vänta ; Men att, med undantag af Elfdahl1»
och Lima Socknar, som lidit betydlig skada
af Nattfrosten, och några dels frostjändta, dels
sent besädda ställen, uti det egentligen så kallade
Dalarne ofvan Fahlun, har i allmänhet
Vårsäden hunnit till mognad och, ehuru till
qvantiteten ej svarande emot goda år, likväl
gifvit en afkastning af kärnfull beskaffenhet;
— Att Gräsväxten utfallit ymnig, hvilket
ock är af största vigt för Allmogen, som Vintertiden
måste söka sin arbetsförtjenst genom
körslor, Men Landshöfdingen tillägger,
att om de i orten gångbara höga Spannemåls
priserna ej kunna fällas, utan efter
vanligheten än vidare höjas, skola Bergshandteringen
och andra näringar lida i deras gang
och aftyna, samt otvifvelaktigt behofvet a£
allmänt understöd för en Allmoge af den stora
Folkmängd, som bebor den öfra delen af
detta Län och som af egna tillgångar innevarande
år icke kan anses äga mer än högst
halfva årets föda, blifva större än under de
missväxter, sorn nyligare derstädes härjat,
emedan utvägarne då upphöra, att genom
arbete och körslor söka medel till betalande
både af äldre och kommande oundvikliga skulder,
för undsättningsäpannemål, som Landshöfdingen
redan för nästa år reqvirerat.
Sfi /Veu. och Ekon. Utsi'. Beläukanden,
Årsväxtens förhållande i Gefleborgs Län
är inberättadt sålunda, att afkastningen, hvarken
af Råg, Kobo, Blandsäd eller II af ra
svarat emot skyltalet, som varit rikt, utan
kan den i allmänhet anses medelmåttig. Beskaffenheten
skall ock vara enahanda med.
de öfriga växterna, såsom Arter, Lin och
Hö, hvilket senare dock antages blifva jemte
Halmen för behofvet tillräckligt. Och sorn
Spannemåls undsättning, ehuru icke allmänt,
skall blifva nödig, har Landshöfdingen tillstyrkt,
att Länets Afrad och Krono-Tionde
må, efter vanligheten, få lösas, att till något
understöd inom Landet qvarblifva.
Uti Hester Norrlands Län har Rågsädeb
på Trädes åkrar ej särdeles lyckats, men på
Svedjeland gifvit ovanligt förmånlig afkastning,
Kornet skall ock vara godt och stridt,
utom i några Fjällbyar, der frost skadatj
Äfvensom Artsädet fått full mognad och
Fotatcsplanteringen skall lemna ett godt understöd
för födan. Hvadan Landshöfdingen
förmodar, att genom sparsam hushållning
och inbördes bispringande, Landtmannen
skall finna tillgångar för behofven öfver, året
och till utsäde nästa Vår , men begär dock
i detta senaxe afseende, att Kronans Tionde,
Afrads och Gardes Spannemål må in natura
till Länets Magazin ingå, med undantag af
de aflägsnare Socknar och Byar samt sådane,
der Sädén blifvit frostskämd, emedan erfarenheten
lärt nyttan deraf, att hafva tillgång
på Sädeskorn af Landets egen växt.
Best. och Ekon, Utsk. Betdnkäncleh, fy
Ifrån Jemtlands Län är anmäldt, att Rafén
föga på något ställe gifvit till Skyltal
och afkastning mera än högst medelmåttigt;
att den blifvit mer och mindre mogen inbergad,
på flere orter skadad af frost och
på få ställen duglig till utsäde; Att med
Kornet, Landets hufvudsäde, ett olika förhållande
förefinnes, efter åkrarnes läge och jordmån
samt tidigare eller sednare förrättad
sådd; att det utfallit dels ymnigt och kärnfullt,
dels svagt och mindre matadi, samt på
åtskilliga ställen, der det ej redan blifvit skadadt
af frost, måst af fruktan för köldens
åverkan i förtid och grönt upptagas; — —
■— Att Arterna nästan öfver allt felslagit
och till det mesta blifvit gröna och frusna
afhämtade samt till föda otjenlige; -— —--
— Att likaledes Blandsäden och Hofr an,
sorn mindre brukas, ehuru till Skyltatet ymniga,
äfven måst gröna och omogna inbergas;
Att Potates~växten, Kål och Rotter samt
Humla, upptagne efter smältningen af en 8
dagars påliggande snö, synas blifva medelmåttigt
gifvande; —• —• —- — — — —
«— Att Höbergningen varit god och förmånlig.
så att med tillhjelp af Halmen utfodringen
för vanligt antal kreatur bör blifva
tillräcklig och verka minskning^ Sädesbehofvet,
för hvilket Landshöfdingen redan be»
gärt understöd, både till brödföda och utsäde
nästa år.
Ifrån Vesterbottens Län har Landshöfdingen
kortligen yttrat, att innevarande års
53 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.,
$hörd, med det af Directionen, efter förvt^
skedd Reqvisition, beviljade Spannemåls un«
derstöd, skall blifva svarande mot Länets
innevånares behof; och
Ifrån Norrbottens Län är inberättadt, att
koldén väl på lågländig Mark och sumpiga,
trakter något skadat sädén, men att skörden
af både Råg och Korn i allmänhet varit,
god och ymnig, och förmodas blifva för Länet
tillräcklig, samt att Gräsväxten äfven
utfallit ovanligt gifvande.
Slutligen förekommer från Gottland, att
Rngsädet, ehuru ej så ymnigt inbergadt, som.
skälig anledning varit förvänta, likväl skall
förslå för Landets behof och kunna lemna
något öfverskott till utförsel, samt att Kornet
likaledes gifvit så jemn och förmånlig
skörd, att den ej allenast blifver tillräcklig
för Länets egna förnödenheter deraf, men äfven
medgifver någon del till försäljning.
Yid jemförelse Länen emellan efter dessa
Berättelsers föranledande, synes årsväxten
i Riket visa sig sålunda, att Stockholms, etster
gil Matids, Calmare, Blekinge, Christianstads,
Malmöhus, Orebro och Gottlands Län
kunna anses i det hela hafva erhållit förmånliga
skörder, äfven med Öfverskotter, i synnerhet
af Vårsäd, till stöd och undsättning
för andra Län, som komma i saknad af erforderlig
Spannemål; Att likväl Rågproduclionen
varit allmänneligen i hela Riket knapp
pch skulle blifva otillräcklig, om icke britten
kunde af den lyckligare utfallna inberg-»
2Jcs». och Fkon, Utsk. Beiänhanden.
59
jijpg af all slags Vårsäd och jordfrugter er
5
Att
Jönköpings, Kronobergs, Elfsborgs,
Götheborgs, Örebro, Vester Norrlands, Vesterbottens
och Norrbottens Län, ehuru tilläfventyrs
utan tillgångar att afyttra, likväl
blifvit välsignade med tillräcklig Säd för egna
behof, om den väl användes;
Att deremot Upplands, Nyköpings, Vestmanlands
och Hallands Län skola tarfva understöd
af Råg, och det förstnämnda äfven
af något Korn, för vissa fögderier; Men att
Skaraborgs, Vermlands, Stora Kopparbergs,
Gefleborgs och Jemtlands Län komma alla
1 förlägenhet om större undsättningar, både
af- Höstr och vårsäd, till brödföda och utsåJiing
nästa år.
B. TV. Fock,
G. Snoilsky. J. B. Bedin.
J, Fr. Agrell. F. G. Welin.
L. S.
C. M. Elfstedt.
Lika lydande med det till R. H. Sirs Allmänna Besvärs*«li
EkonomiUtskott inkomna Orginal, betygat
A. Fryxell,
N:r 4.
R. II. Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotts Betänkande, i ati
le
dning af ett, utaf Borgmästaren
Herr Fr. Thure Eneroth f urfattadt,
och fran Fällojl. BergareStändet re
-
6o Besv. och Ekon. Vtsk. tBetinkandem
mitteradt Memorial^ angående ändring
uti i. art. 3, §. «/ Kongl. Förordningen
deri 20 Dec. 1815 •— om hvad
iakttagas bör, till behörig verkställighet
af Kongl. Kundgörelsen den 6te
Sept. samma år, rörande Bränvinsbränningen,
samt om Ansvar för öfverträdelse
deraf, —
•Herr Eneroth har i detta Memorial förmält,
att vid eftexlefnaden af förstnämde Kongl.
Förordning, en omständighet inträffat, sorn
varit och är mycket betungande för Kopparslagare
i en del af Rikets Städer. Uti 1. art,
2. §. af berörde Kongl. Förordning ålägges
tillverkare af Bränvinspannor vid 20 Rd.
vite, att besörja, det; psnnorna varda uppmätte
och stämplade af dertill förordnade
Landtmätare och Justerare; hvilket äfven bör
ske, då pannor ändras eller nya bottnar insättas;
— Och i 5. §. samma art. hafva Herrar
Landshöfdingar blifvit ålagde^fförordna,
till en dylik mätning och stämpling af Bräm»
vinsredskap, ett behöfligt antal af Landtmätare
och Justerare i Länen, och tilldela dem
vissa District, lämpade efter hvars och ens
hemvist, Yid en dylik fördelning inom Elfsborgs
Län har händt, att en Landtmätare,
som har sitt hemvist 2:ne miP från Staden
Åmål, der ingen dylik person finnes, blifvit
förordnad mäta och stämpla den Bränvinsyedskap,
sorn förfärdigas i nämde Stad, hvari
-
Besv. och Ekon. TJtsk. Betanhanäert. Si
genom Kopparslagare tillskyndas en dryg
kostnad, och hela arbetsförtjensten åtgått, då
de ofta måst föra 2 å 5 Bränvinspctrmor örn
12 å 16 kannors rymd hvardera, med legd.
häst till Landtmätare. Sedan 2:ne Kopparelagare
af RådstuguRätten blifvit fällda till
eo Rd. böter hvardera, för det de afyttra*
Bränvinspannor, dem Landtmätare ej uppmätt,
ehuru de icke varit större än till uppgifven
rymd, så hafva de väl hos Konungens
Befallningshafvande anhållit, att någon Magistratsperson
måtte förordnas verkställa mätningen
och stämplingen, men hvilket blifvit
afslaget äfven hos Kongl. Kammar-Collegium.
Af sådan anledning, och som flera Städet
i detta afseende torde dela lika öde med Å->
mål, har Herr Eneroth föreslagit en sådan,
ändring uti 1. Art. 5. §. af berörde Kongl.
Förordning den 20 Dec. 1815, att uppmätning
och stämpling af ny eller förändrad
Bränvinsredskap i sådana Städer, der ingen
Landtmätare bor, måtte uppdragas åt någon
Magistratsperson, helst en af dem, sorn besörja
Controlleringen af Guld, Silfver och Tenn,
på det icke en obillig och mot ändamålet
stridande kostnad mera må tillskyndas den
ena än den andra Stadens Kopparslagare.
Utskottet har tagit detta i behörigt öfvervägande;
och som det icke kan nekas, att
Kopparslagare tillskyndas betydlig kostnad
och tidspillan, så väl i de Städer, der Landtmätare
icke finnas, då Bränvinsredskapen miste
fraktas till ett stundom flere mil aflägset
(52 Besv. och Ekon. Utsk. Beti nkandan.
ställe för att uppmätas och stämplas, som af*
ven i de Städer der Jjandtmätare är boende*
enär han till följe af sin tjenstebefattning är
frånvarande en betydlig del af året, och hans
åtgärd under denna tid icke kan äf Kopparslagaren
utan samma olägenhet begagnas, ål
har Utskottet trott sig äga grundade skäl ätt
tillstyrka någon ändring af deli gifna Föreskriften
i ofvanberörde Nådiga Förordnings
i. Art. 3. §., och föreslår fördenskull, att genom
Riksens Högloft. Ständer i underdånighet
hemställas* det Kongl. Maj:t i Nåder må
täckas anbefalla dess Befallningshafvande, att
till uppmätning och stämpling af Bränvins»
redskap förordna* utom det behöfliga antalet
af Landtmätare och justerare i Länen och
Städerna* äfven en Magistratsperson i hvarje
Stad, samt att, till förekommande af de öfverklagade
olägenheterne, Kopparslagaren må
vara tillåtet att denna person i förberörde afc
seende anlita, så ofta Landtmätare i Staden
icke är att tillgå. Dock varder detta Riksens
Högloft. Ständers pröfning vördsamligeri
tttidérstäidt; Stockholm den 16 Jan. 1818;
N:r 5.
Memorial till Hedervärda Bonde Stenidet
med aterlemnande af Erik
Svenssons Memorial om Kyrko Ordningens
efterlefnad och verkstäU
Vighet i
B*sv. och Ekon, Utsh. Bctanjcancien, 6i
TT
tander den 12 uti innevarande Månad har
till Riksens Högloll. Sanders Allmänna Besvärs-
,och Economi-Utskott inkommit ett
Utdrag af Protocollet, hållit hos Hedervärda
BondeStåndet den 5 föregående dato,
hvaruti Respective Ståndet till Utskottet remitterat
ett Memorial af Riksdägsftillmägtigen
från Bohus Län Eric Svensson, yrkande
en underdånig anhållan hos Kongl. Majrt*
att låta sig föreläggas omstandeliga upplysningar
om Kyrko-Ordningens efterlefnad
och verkställighet i hvarje Stift, på det Bugten
och följderne af denna höga omvårdnad
må af Riksens Högloft. Ständer vid nästa
Riksdag med underdånig erkänsla kunna emottagas.
Efter Memorialets föredragning har Utskottet
jemfört dess innehåll med de ämnen^
som utgöra föremålet för Utskottets verksamhet,
och hvilka bestämmas uti Grundlagarne*
särdeles uti 54 §. uti Kongl. Maj:ts och Riksens
Ständers fastställda Riksdags-Ordning;
Men som allt hvad Kyrko Lag och Ordningar
vidkommer, hvarken linnes ibland dessa
ämnen, eller lämpligen med någon analogi
af Grundlagen kan dit hänföras, och än
mindre redogörelsesättet för deras handhafvande,
hvilket likväl är egentliga föremålet
för det uti remitterade Memorialet uppgifna
Förslag; Så får Utskottet, enligt Riksdags
Ordningen3 44 §•> detta Memorial, såsom ej
tillhörande dess befattning, vördsammeligen
återlemna. Stockholm den 19 Januari i8ifb
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande^.
N:r 6.
Memorial till Hogvördiga PrestStåji*
det med återlemnande af- Doctor Stenhammars
Memorial angående saknad
eller fördröjd verkställighet af Kongl.
May.ts och R. II. Ständers beslut.
tander den 12 uti innevarande månad har
tiil Rikets Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskott inkommit ett
Utdrag af ProtoCollet, hållit hos Hogvördiga
Prest-Ståndet den 5te föregående dato, hvaruti
E.espective Ståndet till Utskottet remit*
terat ett Memorial af Prosten och Ledamoten
af Kongl» Nordstjerne-Orden Herr Doctor
Stenhammar, angående saknad eller fördröjd
verkställighet af Kongl. ]Maj:bs och
Rikets Ständers vidtagna beslut uti åtskilliga
Rikets inre hushållning rörande Ar ender.
Efter föredragning och uppläsning af
detta Memorial, har Utskottet jemfört dess
innehåll med Regeringsformens Öjdje, 8gde
och gode §§. samt Riksdags Ordningens
§., hvilka bestämma halten och beskaffenheten
af de ämnen, som tillhöra Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets befattning»
Och då af dessa Grundlagar klart följer, att
det blott åligger Utskottet gifva sitt Utlåtande
öfver förslag till bristers afhjelpanåe i Allmänna
hushållningen, med de flera i förberörde
Lagens rum uppräknade inrättningar
och anstalter, men ej att taga någon befatt
-
Besv. och Ekon• XJlik, Betänkanden.
65
ning med åtgärder, sorn afse dessa Lagai-s
verkställighet, hvilket ämne uti det remitterade
Memorialet egentligen yrkas; så får
Utskottet, enligt Riksdags-Ordningens 44 §•»
detta Memorial, såsom dess handläggning
ej tillhörande, vördsamligen återställa. Stockholm
den 19 Januari 1818.
N:r 7.
Utdrag af Vddsens Högloft Ständers Allmänna
Besvärs oeh EkonomiUtskotts
Protokoll, hållit vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den 12 Januari 1818*
§• 4-
S. D Föredrogs och upplästes ett ifrån Hedervärda
Bondeståndet till Utskottets utlåtande
remitteradt Memorial af Riksdags Fullsuägtigen
Gustaf Gustafsson ; om nödvändighoten
af den nya och förbättrade Psalm*
och Ev angelii-B okens ingifvande.
Få tillkännagifvande af HögvÖrdigé
Prest-Ståndets Herrar Ledamöter, att inom
Respective Ståndet ett Eöclesiastiqve Utskott
vöre formeradt, som hade sig uppdraget, att,
jemte andra åtgärder, äfven taga befattning
om föranstaltande af en ny och förbättrad
Psalmboks ingifvande, tog Utskottet med
Ledamöternas bifall af Hedervärda Bonde»
Mihang till RiksSi, Prat. Igi7-igi8, S:de Samt N:r g< 10,
<J(J och Eken. Utsk, Betänkandtn.
Ståndet, det Beslut, att Memorialet återremittera,
med vänlig erinran om tillvarelsen
af ofvannämnda Högvördige PrestStåndets
Ecclesiastiquc Utskott och dees iöremål,
jemte underställning, om icke det Hedervärda
Ståndet skulle linna för godt, att
Gustaf Gustafssons Memorial till detta Utskotts
upptagande och handläggning öfverlemna,
hvilken underställning skulle genom Protocolls
Utdrag för det Hedervärda BondeStåndet
tillkännagifvas. Ut Supra.
N:r 8.
Utdrag af Riksens Högloft-, Stunders
Allmänna Besvärs och Ekonomiutskotts
Protocoll hållit vid Urtima
Riksdagen i Stockholmi den 21 Jarmar
i igi8-
S, 5»
S. D. Föredrogs och upplästes Hedervärda
BondeStåndets ProtocollsUtdrag af den 15
innevarande Månad, hvaruti tillkännagifves
Respectiva Ståndets beslut, att för sin del
deltaga i Högvördige Prest-Ståndets Remiss
till Allmänna Besvärs och Ekonomiutskottet
å Herr Doktor Stenhammars Memorial,
angående saknad eller fördröjd verkställighet
af Kongl. Majits och Riksens Ständers
vidtagne Beslut uti åtskillige Rikets inre
hushållning rörande ärcnder. Men som Utskottet
redan enligt Riksdags-Qrdningens 44^®
ÉisVt och Ekon. Utsli BeäinkanJtn.
§. till Högvcifdiga PrestStåndet återlemnat
detta Memorial, såsom omfattande ett till Utskottets
befattning ej hörande ämnej skulla
Hedervärda BondeStåndet genom Utdrag af
Protocollet och bifogad afskrift af den afgångna
Expeditionen härom vördsammeligen
underrättas. Ut Supra.
(B‘laga>1 finnes tryckt hur of vanfört under N:r 6.J_
N:r 9.
Riksens Höglo fl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotts Betänkande,
"angående yrkad rättighet, att
a Marknaderna i Riket få på den
utsatta *Marknadsdagen köpa och sälja
lofgifna Producter, som af Landtrnannen
sjelf förfärdigas, utan att
afbida Marknadens kungörande vid
'Trumslag”,
•It^iksdagsfulltnägtige Laur. Carlsson, J. An-r
dersson, och Petter Svensson från Skaraborgs
Län, med hvilka RiksdagsFullmägtigen Måns
Pehrsson från Blekinge Län sig förenat, hafva
uti ett den löde sist!. Decemb. till Hedervärda
BondeStåndet ingifvit och genom Protocolls
Utdrag derifrån till Utskottet remitteradt
Memorial begärt, ”att, till förekommande
af de olägenheter medelst confiscationer*
hinder och uppehåll, som tillfogas Marknadsslätt
de personer, derigenom, att Handeln å
68 Besv. oell Ekon, TJtsk. Betänkanden,
de i Riket tillåtne Marknader icke får be»
gagna* förr än kl. 10, eller innan Marknaden
genom föregånget Trumslag blifvit utlyst,
hvarje Svensk Undersåte måtte lemnäs
fullkomlig och oinskränkt frihet, att å den
utsatta Marknadsdagen köpa och sälja, utan
afseende på tid eller åtlydnad af Trumslag,
de Producter som loftiga äro och af Landtmannen
sjelf kunna förfärdigas.”
I anledning häraf får Utskottet vördsammeligen
anföra, att ehuru hvad i ofvanbe»
rörde måtto blifvit yrkadt, åsyftar ändring
uti Allmänna Lagens Stadgande i 7. Cap. 2.
§. IlandelsBalken och jemväl i någon del af
(5. §. samma Cap. och Balk, anser Utskottet
sig likväl, till följe af den erhållna Remissen
böra deröfver afgifva utlåtande för så
vidt ämnet rörer nyttan eller skadan af Marknads
utlysande. —
Det torde icke behöfva bevisas, att dä
nyssnämde 2. §. i 7. Cap. HandelsBalken stadgar
böter för den, både Köpare och Säljare,
som i någon handel inlåter sig förr än Marknaden
lyst är, sådant måste föranleda till
hinder, kostnad och tidsspillan i synnerhet
för en enfalldig Allmoge, som icke så noga
kan hafva sig detta Allmänna Stadgande bekant
och således lätt kan deremot begå förbrytelse.
Lagstiftarens mening lärer likväl
hafva varit en helt annan, eller dels att införa
en viss ordning vid våra Marknader, och
dels att förekomma förköp; detta inhämtas
ock af 19. §• uti Kongl. Resolutionen pä
Besv. och^Ekon, fjesk. Betänkanden. 69
Allmogens Besvär den 2 Januari 1748; men
då Folket sedan den tiden undergått betydlig
förändring i afseende på skickligheten att
tillverka egna varor, och antalet så väl a£
Säljare, som af Köpare jemväl ansenligen ökats,
så att Concurrencen nu förtiden måste
vara vida större, är ock tiden att sälja och
köpa, helst vid de Marknader, som stå blott
en enda dag i Månaderne October, November,
December, Januari, Februari och Mars,
ganska kort och inskränkt; och ehuru fråga
nu är endast om Landtmannens egna tillverkningar,
linner Utskottet likväl ingen betänklighet
vid att tillstyrka, det ali Handel a
Marknad uti den Stad eller å det ställe pä
Landet, der den är tillåten att hållas, måtte
fritt fä börjas så snart Marknadsdagen inträdt,
utan afbidande af Marknadens kungörande eller
utlysande vid Trumslag; dock torde, för
Marltnadsfridens skull, sådan lysning böra
oförändradt bibehållas både vid Marknadens
början och vid dess slut.
Skulle denna Utskottets tanka vinna bifall
af Riksens Höglofl. Ständer, till hvilkas
pröfning densamma vördsammeligen öfverlem*
nas; så lärer frågan om förändring uti här
ofvan åberopade Lagrum komma att Remitteras
till Riksens Höglofl. Ständers Lag-Utskotl.
Stockholm den 16 Januari 1818.
7» Beit), och Ekon. Etsk. Betänkande».
N:r 10.
Tak sens Högloft. Ständers Allmänna.
Besvärs- och ElwnomiUtskotts Betänkande
i anledning af y7~kadt förbud
för Tjenste dr äng ar i Halland och
andra Orter, att utvandra från Länen,
i ändamål att söka arbete.
Ifrån Vällofl. BorgareStåndet hafva tvänne
Memorialer i detta ämne blifvit remitterade:
l:mo af Herr H. Faurell, deruti öfverklagas,
att i Halland från längre tider tillbaka
ett bruk skall inrotat sig hos den tjenande
FolkClasscn af Allmogen, att i September
månad företaga utvandring till andra Landsorter,
för att söka arbete, hvarifrån de ej
återkomma förrän vårmånaderna, under hvilken
tid den Halländske Jordbrukaren är i
mistning af de hos honom skattskrifna och
lagstaefda tjenstedrängar, hvilket Herr Fa lirell
anser vara ej mindre stridande mot
TjenstehjonsStadgan, än ock bidragande till
Hallands mindre frugtbara tillstånd; af hvilka,
med flere anförda skäl, yrkas, att ett
förbud emot nämnde utvandring måtte utfärdas.
2:o Memorial af Herr J. Lindberg
Petterson, innehållande en framställning af de
skadliga följder, som uppstå genom den alltför
vidsträckta tillåtelsen för Allmogen i Elfsborgs
Län, att få utvandra till nästan alla Orter i
Riket för att söka sig arbete, hvilket den så
mycket mindre skall sakna inom Länet,
Besv. och Ekon. Utsk. Belänkanäen. 71
sorn flere arbetare fran Fryksdalen och Dahlarne
der skola begagnas till åtskilliga Landtmanna
göromål} i anledning hvaraf yrkas, att,
utom Allmogen från Dablarne och Fryksdalen,
hvar och en annan Landsorts innevånare,
så vål Saltpeter-sjndare, som alla andra
hvilka söka arbete, ej måtte erhålla pass,
som tillåter en vidsträcktare utvandring i
detta afseende, än inom det Län, der de
äro boende.
Utskottet har under öfvervägande tagit
detta ämne, som äfven vid sistlidne Riksdag
varit ett föremål för Ekonomiutskottet*
granskning; Och enär Utskottet befarar att
bestämmandet af sådana gränsor för en laglig
verksamhet och arbetsförmåga, som i de
anförda Memorialerna föreslås, skulle strida
mot grunderna för samhällsfördraget, och
förnärma den frihet, som derigenom åt hvarje
medborgare är förvarad} finner Utskottet
ej skäl att derå tillstyrka bifall; men då
missbruk, stridande mot Tjenstehjons Stadgans
föreskrifter, alltid skola medföra skadliga
följder, i afseende på den allmänna ordningens
bibehållande, anser Utskottet en
sorgfällig granskning, vid utfärdande af pass
till Legodrängar och arbetsfolk, som ifrån
Halland och lika beskaffade orter gå utur
Länen för att annorstädes söka sig arbete,
vara af särdeles vigt; så att ej till sådana
personer pass böra utlemnas, utan husbondens
uttryckliga tillåtelse, äfvensom att passet,
vid lnnehafvarens återkomst till Länet
yt Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
ordentligen återställes; Och hyser Utskottet
den öfvertygelse, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
derå lära fästa all den uppmärksamhet,
sorn omständigbeterne påkalla; hvilket
dock till Riksens Högloft. Ständers eget
bedömmande vördsamt öfverlämnäs. Stockholm
den 17 Januari 1818.
N.-r 11.
Riksens Höglojl. Ständers Almänna Besvärs-
oell Ekonomi-Utskotts Betänkande,
i anledning af Riksdagsfidlmägtigen
för Siende och Tuhundrad
Ilärader i Westmanlands Län, Joli.
IMagn. JUessings med Jl.eres begäranT
”att Westmanlands Regemente icke
”matte commenderas till arbete vid
”Gotha Canal.”
Från Hedervärda BondeStåndet har uti Protocolls
utdrag af den 18 sistlidne December
blifvit till Utskottet remitteradt ett Memorial
af Riksdagsfullmäktige Joh. Magn. Wessing,
Olof Olofsson i Siggesta, Anders Pehrsson
i Dömsta, ilans Andersson i Bråfrost,
Jan Jansson i Ulfstad, Jan Pettersson i Österbo
och Gustaf Olsson i Timmelsta, med hvilka
Riksdagsfnllmägtige från Skaraborgs Län sig
förenat uti besvärs anförande öfver de olägenheter,
förluster och lidanden, sorn skola
tillskyndas ej mindre Rotehållarne, än ock
Eesv. och Ekon. Utsk. Eetllnkanden. 73
Soldaterne vid Vestmanlands Regemente derigenom,
att desse sistnämnde commenderas
till arbete vid Götha Canal, och såmedelst
ej allenast betagas allt tillfälle, att gå Rotebonden
tillhanda med nödigt arbete å hans
egna åkrar och ängar och vid skötandet af
Soldat-torpet, der Hustrun med många Barn
hjelplös och i de torftigaste villkor, qvarlemnas
åt Rotehållarens medlidande och underhåll,
ofta för ändamålet otillräckligt,
men alltid 1 afseende på medlen känbart och
tryckande, utan ock genom de långa marcherna
i svårt väglag, samt det tunga och
vådliga Canal-Arbetet blifva till helsa och
krafter så försvagade, att Afsked blifver oundvikligt,
hvarefter sådana Soldater tillika
med deras Hustrur och Barn skulle ligga
Roten och Församlingen till l|st, och anuan
karl i den afgångnes ställe måste af Roten,
till hvad pris som helst, anskaffas; i
anledning af hvilket allt Riksdagsfullmägtige
ansett det vara af högsta vigt, att, till förekommande
af åtminstone Vestmanlands Regementes
Rotehållares befarade undergång,
ändring sökes uti det Regementets årliga
Commenderande till Canal arbetet.
Utskottet, sor», vid detta tillfälle, anser
sig böra uti Riksens Höglofl. Ständers minne
återkalla, att en alldeles lika beskaffad
fråga, som den nu förevarande, blifvit i afseende
på Helsinge Regementes fritagande
från ArbetsCommendering till Götha Canal,
väckt uti Hedervärda BondeSlåndet vid 1815
74 Jieiv. och Ekon. Utsk. Betankandtn,'
ars Urtima Riksdag, derom Utskottets, under
den i Juni samma år, afgifna vördsamma
Betänkande, så vidt det rörde Regementets
Commenderande, blifvit af de Respectiva RiksStånden
enhälligt bifallit, får äfven nu upp*
gifva lika skäl för tillstyrkande af afslag, å
den i ifrågavarande motionen, nemligen, att
då Riksens Höglofl. Ständer åt Hans Majit
Konun gen underdånigst öfverlemnat att förordna
oni det Reglementariska vid Götha Canal»
anläggning, och Kongl. Majit i kraft
deraf Nådigst behagat, under den i April 1810,
utfärda ett Reglemente för Canal-Bolaget,
hvarest i 15 §. Nådigt löfte är gifvit, att Kronans
Manskap skall få till Canal-Arbetets bedrifvande
nyttjas emot den betalning, som antingen
efter beting kan erhållas, eller ock af
Kongl. Majit för hvarje år blifver i Nåder
bestämd, lärer något serskildt undantag för
Vestmanlands Regemente så mycket mindre
få äga rum, sorn sådant vore stridande emot
den Allmänna grundsats, att lika Skyldigheters
utgörande böra, så vidt möjligt är, och
Författningars helgd derföre icke lägger hinder
i vägen, fördelas lika emellan alla Medborgare
i Staten, och att prejudicat i detta fall
dessutom skulle kunna medföra förderflig
inflytelse på fortgången af ett företag, hvilket»
nytta Riksens Höglofl. Ständer en gång
funnit, och för hvilket* bringande till slut
äfven en viss tid blifvit utsatt. Då, för öfrigt,
enligt yde §. 1 Regerings-Formen, Rikets
krigsmakt är ställd under Hans Majit
Besv.\och Ekon. Utsk. Betänkande». 75
Konungens Eget omedelbara Befäl, och Hans
Kongl. Maj:t således eger rättighet att deröfver
befalla på sätt för Rikets bästa finnes
tjenligast, kan denna fråga icke betraktas annorlunda,
än såsom ett Commandomål, deruti
Riksens Högloft. Ständer någon pröfningsrätt
icke tillkommer.
Utskottet blifvér alltså vid sin öfvertygelse,
att Riksdagsmannen Wessings nud de
Heres ofvanomförmäidta Memorial icke får
eller kan förtjena afseende, oeh tillstyrker
derföre vördsamlingen, att Riksens Höglo!!.
Ständer täcktes meddela afslag derå; hvarjemte
Utskottet upplysningsvis får anföra, att,
utom det manskapet, såsom de kungjorda Officiella
Berättelserna visa, blifvit under Canal-arbetet
väl vårdadt till helsan, hvarföre
ock mortaliteten bland Manskapet varit ganska
obetydlig, kan genom de olika arbeten»
hvartill det vid Canajen nyttjas, nämnde Manskap
få inhämta kunskap och kännedom om
åtskilliga methoder att gräfva, dika, spränga
sten, m. m. som sedermera både vid förefallande
Krono-arbeten och i Hemorten kan
komma dem till nytta, hvilka dermed kunna
sysselsätta sig, har erfarenheten visat, att
mången Soldat, långt ifrån att, såsom Riksdagsmannen
Wessing jemväl föregifvit, åtnjuta
en otillräcklig dagspenning, tvärtom under
arbetstiden samlat och hopspart en för
honom icke obetydlig summa, den han hem»
sändt till Hustrun för att till deras gemensamma
nytta användas. Oå nu härvid tillika
76 Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
får komma i beräkning, att på flere Orter i
Vestmanlands Län Rotehållarne nu för tiden
contrahera med deras Soldater, ätt, utom
Torpstuga med en kåltäppa, samt nödiga uthus,
gifva dem något visst i Spannemål och
foder, i stället för åker och äng, följer ock
deraf, att Soldatens Hustru, som af Roten
njuter lönen, icke kan genom karlens bortovaro
lida nöd eller behöfva ligga Roten till
last. Hvilken tanka dock varder vördsamlingen
underställd Riksens Höglofl. Ständers
ompröfvande. Stockholm den C7 Januari
1818.
I. ■ ■■ ■ ■
N:r 12.
'Riksens II» glo fl. Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskots Betänkande,
a?igående väckt fråga om det
”Arfvode, som vederbörande Läkare
”böra åtnjuta1 för B e sigin inga r å kar,
’lar, hvilka af Bote- eller Rusthållare
”anskaffas för att uti Båtsmans hål”let
eller Indelda Arméen införlifvas.
"U"ti ProtocollsUtdrag af den go:de sistlidne
December, har från Hedervärda BondeStåndet
blifvit till Utskottet remitteradt ett Memorial
af RiksdagsFullmägtigen Olof Månsson
från Blekinge, deruti anmäles, att, ehuru
genom 5:te §. i Kongl. Resolutionen af år
Besv. och Ekon, VtsJc. Bctånknnden.
7%
1745 uppå Allmogens Besvär blifvit bestämd
en afgift af åtta öre Siifvermynt, som II o teodi
Rusthållare skola till Regements-Fältskären
betala för besigtningen å hvarje karl,
som till inskrifning i Kronans Tjenst anskaffas,
det likväl ofta, om icke allmänt, skall
hända, att då Allmogen i MksdagsFullmägtigens
hemort kommer till Carlskrona för att
låta inskrifva Båtsmän i »fgågnes ställe, Läkaren
efter godtycke utk äfver en öfver höfven
betungande vedergälhing för Besigtningen,
på hvilken Embetsftgärd Allmogen icke
sällan jemväl skall i flera timmar få vänta,
utan att Läkaren hargiltiga skäl för dröjsmålet
att uppgifva; i ailedning hvaraf Riks»
dagsFullmägtigen begär:, att en Taxa efter
tidernas nu förändrade Conjunctur, i förhållande
till den förut åbiropade, måtte blifva
utfärdad, soth b est amner FältLäharens arfvode
för Besigtning cf det manskap, sorn
vid Båtsmanshållet eler Indeldda Arméen i
Kronans tjenst, på Rist- och Rotehådlarnes
bekostnad, inskrifven, uti hvilken begäran
RiksdagsFullmägtigen Nils Månsson fran
Malmöhus Län äfven instämt.
Utskottet får i inledning häraf anföra,
att, hvad beträffar läkarens arfvode för Besigtning
af nylegdt manskap, något annat af
Utskottet kändt Sttdgande derom icke är
utfärdadt, än det sorn innefattas uti 5:te §.
af Kongl. Resolutionen den 10 September
1743, der för sådan Besigtning bestås åtta
©re Silfverroynt, hvilka af Roten eller Rust»
yQ Besv. och Ekon. (Jtsk. Betänk andan,
hallaren böra betalas, och får, sedan harlen
en gång blifvit besigtigad och betalning der»
före till Amiralitets, Regements- eller Stads»
Fältskären erlagd, Allmogen icke vidare med
gamma afgift betungas, om ock karlen skulle
komma, att flera gångor visiteras; men påstår
eller tager Filtskären högre betalning,
höte första gången 50 Daler Silfvermynt, och
andra gången mistt Tjensten: ägandes Roteoch
Rusthållarne, att icke allenast sjelfve bivista
Besigtningen, rtan ock, att dertill kalla
ene goda män, soir kunna vittna, huru mycket
Fältskären för Besigtningen begär.
Sådant är innerållet och ordalydelsen
Uti den åberopade §n; så att Författning för
ifrågavarande ämne ledan är tydlig och bestämd;
men då RilsdagsFullmägtige Olof
Månsson och Nils Maisson ansett det sålunda
bestådde arfvode! iöra lämpas efter närvarande
tid och omstindigheter, och att en
Taxa bör utfärdas, hvilken dock borde stä
i förhållande till den ofvannämde af år 1745»
tror Utskottet sig böta vördsamligen föreslå,
att vederbörande Läkaie, som besigtigar nyvärfvadt
Manskap, bör för hvarje karl åtnjuta
i arfvode Tolf (12) Skillingar Banco, i ett
för allt, Attesten derunder äfven inbegripen,
och att i afseende på Läkarens skyldighet
och ansvar, samt Rote- eller Rusthållarnes
rättighet, att öfvervara Besigtningen och dervid
medtaga vittnen, föreskriften uti ofvan
högstberörde 1745 års Krngl. Resolutions $
$. bör få lända till underdånig efterrättelse*
Besv. och F.kon. Utsh Betanhanåtn.
Vidkommande åter den andra öfverklaga»
de olägenheten, eller att Båtsmäns Rotehållare
skola vid Besigtning å deras karlar
blifva af Läkaren obefeörigen uppehållne, anser
Utskottet sådant kunna förekommas, derigenom,
att Kongl. Majrts Befallningshafvande,
efter samråd med vederbörande Regements,
Befälhafvare bestämmer vissa dagar och ställen
för besigtningens verkställande af Läkaren
och derom hvar i sitt Nådigst anförtrodda
Län utfärdar Kungörelse med underrättelse
för Båtsmäns Rotehållare, att deras
nyvärfda karlar då komma att af Läkaren
besigtigas, emot det Arfvode, som uti den
nu föreslagna Taxan skulle komma att bestämmas;
hvarjemte uti sagda Kungörelse torde
böra till Allmogens kännedom införas beloppet
af samma arfvode, och att Rotehållarne
äga rättighet, att i händelse de åstunda,
dervid medtaga vittnen. Hvilket allt likväl
vördsamligen underställes Riksens Höglofl.
Ständers närmare pröfning. Stockholm den
16 Januari 1818.
N:r 15.
il. II. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskotts Betänkande, angäerde
förhöjning i betalningen till Inqvarterhigsgifvare,
för det underhäll
de lanna tågande Trupper rn. m.
yo Best), och Ekon. Tltsk, Bctclnkanden.
Tin Utskottets handläggning hafva följande
handlingar i detta ämne blifvit remitterade,
nemi.
Från Vallöf!. BorgareStåndet:
1:0 Memorial af Herr I. P. Norström,
deruti anföres, att, ehuru Kongl. Maj:t med.
Nådigt bifall till Riksens Ständers vid 1815
års Riksdag gjorda underdåniga önskan, oja
vidtagande af en sådan Författning, hvarigenom
Inqvarteringsgifvare, för det underhåll
de lemna tågande Trupper, mä tilläggas full
betalning, efter ett visst vid de årliga Marhegångssättningarne
bestämdt pris, genom
Kungörelsen af den 27 Augusti 1816, åsyftat
en billig lindring i den tunga, som vid Tågoch
Durch-Marcher drabba Inqvarteringsgifvare;
denna Kongl. Maj:ts Nådiga afsigt likväl
helt och hållit skall förfelats, derigenom
att Kongl. Maj:ts och Rikets KammarCollegium,
vid granskningen af de från Länen insände
Markegångs Taxor', understundom skall
nedsatt priset å Rationer och Portioner i
den raon, att Inqvarteringsgifvaren ej en gång
erhållit betalning derföre till hälften emot
det af Deputerade vid Markegångssättningen
fastställda pris, hvarigenom ersättningen för
Inqvarterings kostnaden blifvit vida mindre
än den var, innan berörde Kongl. Kungörelse
utfärdades; i anledning hvaraf en sådan rättelse
yrkas, att Kongl. Maj:ts Nådiga afsigt
med bestämmandet af priset på portioner och
»alioner icke må förfela ärtdaiuålet, eller, så*.
Btsv. olli Ehon. (Jtsk. Bttänkeindan. (ji
sorn nu handt, inkvarteringsskyldigheten blifva
ännu mer tryckande.
2:0 Anförande af Herr C. W. Nyberg,
som instämmer uti Herr Norströms yttrande,
och dessutom yrkar, att de Städer, hvilka,
i anseende till deras lagen, mest äro besvärade
utaf Inqvarteringar, hvaribland Arboga
Stad serskildt namnes, måtte uti Inqvarteringsskyldigheten
erhålla någon lindring,
genom bidrag eller understöd utaf angränsande
Socknar eller af Länet.
5:0 Anförande af Herr I. P. Hellström,
deruti han, i egenskap af Fullmäktig för
Orebro Stad, hemställer, att de Trupper, som
hädanefter genom sistnämde Stad till och ifrån
enskilda Arbets-Commenderingar passera,
måga under Marcher vara och blifva så
aflönta, att de, för erläggande betalning af
minst 12 Sk. B:co Person, kunna i Qvarteren.
eller Marketenteri-Bodarne njuta sitt uppehälle,
hvarigenom det fattiga Borgerskapet
kunde erhålla en efter tiden jemkad ersättning
för den till Trupperna lemnade föda.
Ifrån Hedervärda BondeStåndet:
4:0 Memorial af Riksdagsmannen Nils
Månsson från Skåne, deruti han anförer, att
oaktadt Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga Kungörelse
den 27de Augusti 1816 Nådigst förordnat,
att inqvarteringsgifvare, för det underhåll
de lemnat tågande Trupper, må tilläggas
full betalning, efter ett visst vid
de årliga Markegångssattningarne bestämdt
Piluwg tid RiksSt, Vrot, i8»7-igi8, 8-d» Sam\, !N:r »1,12.
82 J3«sv. ech Ekon. Utsk. Betänkande.
pris, oell med en sådan betalning, efter Riksdagsmannens
tanka, onekeligen måste förstås,
ej mindre ersättning för sjelfva Pei'sedlarne,
som utgöra födan, utan äfven de vid dess tillredning
förekommande kostnader för kokved,
kärils nötning m. m., ej mindre ändamålet,
lin Kongl. Maj:ts Nådiga vilja blifvit förfelade,
derigenom att Kongl. KammarCollegium
skall förändrat MarkegångsTaxan på det
sätt, att inqvarteringsgiivaren ej erhållit större
ersättning, än rätta beloppet af hvar och
en Persedels värde, räknadt efter hel Tunna
eller helt Lispund, oaktadt med ali utminutering
alltid är förenad minskning, och följakteligen
äfven förlust; på hvilka grunder
hemställes, att Deputerade till Markegångssättningen
må erhålla full rättighet att bestämma
betalningen för en Mans portion under
ett dygn för det löpande året, och att
detta pris må blifva gällande och icke kunna
förändras, hvarken af Kongl. KammarCollegium
eller någon annan Åuctoritet.
5:0 Anförande till Protocollet af Riksdagsmannen
Jonas Pettersson från Jönköpings
Län, deruti yrkas den förändring i nu gällande
Stadgar för Inqvarteringar på Landet,
att de samma icke hädanefter som hittills
må verkställas efter matlag, utan efter hemmantal,
på det en billigare jemkning i Inqvarteringsskyldigheten
måtte vinnas och en
Innehafvare af mindre Hemman ej betungas
med lika stor Inqvartering som Innehafvaren
af ett större Hemmantal.
Éesv. och ÉkoiP. Ut sk-, Beiänknndtn. j}3
Vid pröfningen äf delta Mål har TJtskofcret
funnit, att hvad uti flere serskilda Förordningar
härom blifvit stadgadt, tydeligetl
äsyftar en lättnad titi Inqvarteringsbesväret,
hvilket onekeligen är ganska tryckande, i synnerhet
för de orter, sorn i anseende till sitt
läge äio oftare derföre blottställde; och då
en fullkomlig jemkning uti denna tunga, é»
mellan alla Rikets Innevånare, enligt Utskottets
tanka, svårligen kan äga runi, anser Utskottet
sådana mått och steg böra vidtagas,
som hålla Inqvarteringsgifvaien fullkomligt
skadeslös för sina hafda utgifter och kostnader;
På sådan grund, och enär den uti Kongl,
Maj:ts Nådiga Kungörelse den 27de Augusti
1816 åsyftade lindring uti Inqvarterings-beisväret
vid flera tillfällen förfelats derigenom
att Kongl. Maj :ts och Rikets KammarColle■gium,
vid granskningen af den Markegång,
som af Deputerade i Länen blifvit utstakad,
alltför mycket och understundom ända till
hälften nedsatt det deruti åsätta priset fot
dag-portioner och rationer, hvarigenom ett
känbart lidande tillskyndats Inqvarteringsgifvarén;
alltså Enner Utskottet sig böra tillstyrka,
att fersätiningen till InqvarteringsgifVare
för dagportioner och rationer hädanefter
må bestämmas efter de af Deputerade tili
Markegångssättningén uti hvarje Län derföre
utsatta priser, hvilka i sådant Fall oförändrade
och utan någon slags jemkning böra
tjena till grund och rättelse; dock att dennä
(ersättning ej må öfverstiga de priser, jsottt
84 EtSV. #»Ä Ekon, Ut sk. Betänkahcltn,
Kongl. Maj:t oclUKronan derföre erlägger,
genom Passevolance-Inrättningen och för Beväringens
underhåll.
Vidkommande dernäst den gjorda hemställan,
att de Städer, som i anseende till sitt
läge mest äro besvärade af Inqvarteringar,
måtte erhålla någon lindring, genom bidrag
af närgränsande Socknar eller af Länet; så
förmodar Utskottet, att ett sådant bidrag ej
skall blifva af nöden, då genom den nu föreslagna
förändringen äfven Städernes Inqvarteringsgifvande
Innevånare böra kunna påräkna
full ersättning för sina hafda kostnader;
hvarjemte Utskottet hyser den öfvertygelse,
att Kongl. Maj :ts Befallningshafvande, hädanefter
som hittills, vid Durchmarcher af större
antal Trupper, som i de smärre Staderna
svårligen kunna inrymmas, jemka Inqvarteringsbesväret
emellan dessa Städer och närgränsande
Byar, samt att dervid äfven göres
billigt afseende på det fattigare Borgerskapets
råd och lägenhet.
Hvad sluteligen angår den väckta frågan,
att Inqvarteringar på Landet hädanefter må
verkställas, icke efter matlag, utan efter hemmantal;
så anser Utskottet sig ej kunna tillstyrka
en sådan förändring, emedan en Abo
med större Gårdsbruk ändock sällan har större
utrymme, än den som innehafver en mindre
hemmansdel, och då, i händelse detta
Stadgande skulle förändras, på sätt yrkadt
blifvit, ofta måste inträffa, att allt för många
Personer blefvo inqvarterade i en träng och
Best). oth hikon, Utsft. Betänkanden.[ 85
låg stuga, hvilket kunde medföra de menligaste
följder för Soldatens hälsa; —\ Och förmodar
Utskottet, att hvad i denna punkt öfverklagas,
skall blifva mindre betungande, då
Inqvarteringsgifvareri erhåller full ersättning,
efter Länets orubbade Markegång; Hvilket
dock allt till Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 16 Januari 1818.
N:r 14
Rksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EconomiVtskotts Betänkande, angående
väckt fråga om skyldighet för Götha
Canal-Bolag, att besörja underhållandet
af de vägstycken i Skaraborgsoch
Östergöthlands Län, hvilka tillhört
sådana Hemman, sorn genom Canal-anläggningen
blifvit indragne, m. m.
Riksdagsfullmägtige Lars Carlsson, Petter
Svensson, Anders Svensson och Z. Andersson
från Skaraborgs Län, med hvilka Riksdagsfullmägtigen
Anders Joachimsson från
Östergöthlands Län sig förenat, hafva uti ett
till Hedervärda BondeStåndet ingifvit, och
genom ProtocollsUtdrag af den i8de sistlidne
December derifrån till Utskottet remitteradt
Memorial andragit, hurusom, vid bestämmandet
af emttningarne för hvad en
-
(54 Besv. otk Ekon. Utsk., Betankanden.,
skilda personer uti Jord m. m, förlorat ge-*
norn Götha Canal-anläggning, en hufvudsak-*
lig omständighet skall blifvit förgäten, nemilgen
hvilken sorn borde vidkännas skyldig-,
heten, att underhålla de vägstycken,, so,m tilihört
sådana Hemman, de der genom Canal-,
anläggningen utgått,, och hvilkas förut tillhörige
vägar så mycket mindre borde komma
att underhållas af ersättningstagarne, somt
desse icke fått ersatt mer än de förlorat*
och en sådan underhållsskyldighets åläggande
dessutom skulle vara olaglig, då den,
föranledde till en beskattning, hvilken icke
finge Svenska Folket påbördas, utan med
dess, eget fria begifvande, i anseende hvartill
RiksdagsFullmägtige föreslagit, att Götha Canal-Bolag
både nu och framgent måtte besörja
merberörda väglotters underhållande;
öf\/er Canalens hela sträckning inom de begge
Provincer, der den framgår*
För att kunna fullständigt uppfatta och
rigtigt be döm ma detta ämne, hvilket Utskottet
anser förtjena afseende, hade Utskottet
väl önskat, att Riksdagsfullmägtige meddelat
närmare upplysningar om hvad i samma ämne
blifvit tillgjordt vid de undersökningar
och värderingar, hvilka, i underdånig följd
af Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning den, n
April 18to, blifvit förrättade, i ändamål att
bestämma ersättningar för de förluster, sorn
genom Gotha Canalanläggning uppkommit i
jordagoi', och vid hvilka undersökningar vederbörande
Jordägare ålegat, att sjelfve eller:
Besv. ock Ekon. UtsL Betänhanäen. 87
genom lagligen befullmägtigadé ombud sig
inställa, och vid förlust af vidare talan, anföra
till Protocollet hvad de nödigt ansett;
men då så beskaffade uppgifter saknas, har
Utskottet inhämtat, att Kongl. Maj:t, efter
föregångna undersökningar och värderingar
inom Gullbergs och Bobergs Härader i Östergöthland
och Vadsbo Härad i Vestergöthland,
uti Nådiga skrivelser till Dess och
Bibets KammarColiegium af den i2te Maj
1812 samt dén i8de Februari och zjde Mars
1815 förordnat, att hvad beträffade den våganläggning
och delning, som genom Canalanläggningen
inom sagde Härader blefve nödig,
Canal-Bolaget borde påkosta densamma,
hvarefter desse vägar, sedan de af KronoFogden
med 2ne nämndemän blifvit synte
och godkände, borde öfver! emu as till Häradet
att underhållas; hvarjemte Utskottet funnit,
att Kongl. Majrts förstberörcle Nådiga
skrifvelse af den 12te Maj 1812 föranleder
dertill, att de Hemman, sorn genom Canalanläggningen
utgå, böra utur Jordeboken
försvinna med Renta och alla öfriga skyldigheter
; dock som ej allenast allmänna Lagen
i 25 Gap. 8 §. ByggningsBalken bjuder,
att alla Hemman å Landet skola rödja vägar,
ifrån hvilken skyldighet ej en gång Konungens
Gårdar och Ladugårdar äro fritagne,
utan ock 52 §. uti Kongl. Resolutionen på
Allmogens Besvär den lyde December 1734.
ålägger förmedlade Hemman, att utan afseende
på deras i öfriga onera vunne förmed
-
88 Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
ling, vara ansvarige för deras förra vägstycken,
anser Utskottet, på dessa skäl, enahanda
grundsatser böra få gälla äfven för de
H emman, hvilka, ehuru de i och för Canalanläggningen
upphört att äga något visst
Hemmantal, och jemväl af samma orsaker
kunnat i ägo-området blifva förminskade,
likväl derföre icke helt och hållet försvunnit
eller upphört att vara till.
Utskottet har således trott sig kunna
föreslå, att hvad de gamla vägarna beträffar,
de samma måga af Hemmanen underhållas
till så lång sträcka eller famntal, , som före
Canal-anläggningen tillhört hvarje Hemman,
men att de vägstycken, som derefter öfverblifva
och för hvilka en motsvarande underhållsskyldighet
förut ålegat de genom Canalanläggningen
utur Jordeboken utgångna Hemman,
böra af CanalBolaget underhållas, utan
att afseende torde få göras derpå, om de är o
samme eller andra vägstycken, än dem, CanalBolags
Hemmanen tillförne ägt, endast att
de i ersättning gifne Hemmanen icke betungas
med större väglotter, än som tillhört
de till Canal-Bolaget afstådde hemman.
Vidkommande åter sådana vägar, som i
och för Canalanläggningen måst öppnas och
förut icke varit till, så är Utskottet af den
tankan, att samma vägar böra ensamt af
Canal-Bolaget underhållas, i händelse de
endast för Canalens räkning och för dess
behof nyttjas, men att, der sädane vägar
kunna vara gagnelige äfven för Landsorten
och bidragande till en lättare communication
Btsv. och Ekon. Utsk. Betinkandtn. 89
och transport, underhållandet af dem då bör
fördelas emellan CanalBolaget och vederbörande
Hemmans innehafvare efter Konungens
Befallningshafvandes pröfning. Och som
den nu föreslagne väg-reglering är en följd
af Canalanläggningen, så har Utskottet ock
ansett det vara billigt, att Canal-Bolaget
vidkännes alla till en sådan reglering åtgående
kostnader. Hvilket allt vördsammeligen
hemställes Biksens Höglofl. Ständers bepröfvande.
Stockholm, den 21 Januari 1818.
N:r 15.
R. II. Ständers Allmänna Besvärs- och Ekonomi
Utskotts Betänkande, i anledning af
Herr Friherre Wrangels Memorial om
angelägenheten att förekomma Riksdagsarendernas
afgörande mellan Riksdagarna
m. ni.
Under den 24 innevarande månad har till
R. H. Ständers Allmänna Besvärs- och Ekonomiötskott
inkommit ett Utdrag af Protocollet,
hållit hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
den iO'de föregående dato, hvaruti till
Utskottets Utlåtande remitteras ett Memorial
af Herr Frihexre Wrangel, Henning, angående
angelägenheten att emellan Riksdagarne
förekomma afgörandet af sådana mål, hvilka
tillhöra Biksens Ständers öfverläggning.
Vid anställd jemförelse emellan detta Memorials
innehåll och de föreskrifter, hvilka uti
Regeringsformens 55dje, 89de och gode
efi Besv, och Ekon, IJtsk.
samt
utgöra föremålet för Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottets åtgärder, har Utskottet
funnit, att utlåtandet öfver det remitterade
Memorialet icke kan hänföras under dessa
föreskrifter, såsom endast yrkande afskaffandét
af ett föregifvet missbruk och dess förekommande
vid Grundlagarnes verkställande
i allmänhet, men icke beskaffenheten af Förslag
till nya Lagar, eller de gamlas förändring,
i hvad som rörer Rikets hushållning
och dermed sammanhang ägande ämnen,
I stöd af dessa skäl får derföre Utskottet
nämnde Memorial, såsom dess befattning
ej tillhörande, enligt Riksdagsordningen 44^e
§. vördsammeligen återlemna. Stockholm
den 26 Januari 18,18,.
N:r 16.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna "Besvärs«•
och EkonomiUtsliOtts Betänkande, rörande
skyldigheten, att for t skaffa Bref ochOrdres
inom Regement erna.
Hedervärda BondeStåndet har genom Pro»
tocolls Utdrag af den ödra nästlidne Januari
till Utskottet öfverlemnat ett Memorial a£
Riksdagsmannen Olof Håkansson från Elfsborgs
Län, innehållande påstående, att, enär ingen
Författning stadgar, det Rotarne under den
tid, deras Soldater äro bortcommenderade,
antingen i Fält eller på arbeten, skola vidkännas
någon förbindelse, att i deras ställe
och Elion» Ut sk., BetclnkafideiU
fortskaffa Befälets bref och ordres, och då
Soldaternes bortovaro under commenderingar
icke för Rotarne medför någon fördel,
Utan tvärtom merendels en ökad tyngd af
l\oterings-besväret, ifrågavarande betungande
icke mer må Rotebållarne Iläggas, utan desse
få njuta till godo den dem tillkommande
befrielse från bortskaffande af bref och ordres
inom Regementet, i annat fall, än dä
deras Rotar äro vacante..
Utskottet har, vid pröfningen häraf, granskat
de flere Författningar, röiande denna fråga,
sorn, tid efter annan blifvit utfärdade och
da Utskottet äger full kännedom derom, att
den ålagde skyldigheten, att fortskaffa Bref
och ordres inom Regementerna, ofta är i
icke ringa aron betungande, så har Utskottet,
med iakttagande, af de serskilda omständigheter,
som härvid förekomma, bemödat
sig att uppfinna sådana grunder vid fördelningen
af denna skyldighet, som i möjligaste
måtto böra uppfylla rättvisans och billighetens
fordringar 5 i hvilken, afsigt Utskottet
nu får föreslå, att när ett helt Regemente
är commenderadt och från hemorten uppbrutit,
Rotebållarne för samma Regemente ej
tnå kunna förpligta? att fortskaffa bref eller
ordres, enär de hvarken äro härtill igenom
något stadgande förbundne, ej heller under
Soldatens bortovaro åtnjuta någon förmon,
som kan tala för billigheten af ett sådant ökadt
besvär, och att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i nämde fall _ böra om fortskaffan
-
Eesv. och ILhon. Utsk. B etil nk anden.
det af sådana bref och Ordres besörja; att då
större eller mindre del af Regementet qvarlemnas,
Regements Cheferne så föranstalta,
att så många Soldater inom hvarje Compagnie,
hvilkas Torp äro i ett sådant ändamål
tjenligt belägne, qvarlemnas, som för en ordentlig
brefföring kunna erfordras, samt att
alla bref och Ordres ät denna trakt och ej
någon annan må afsändas 5 att alla KronoVacancer,
då Rolarne betala Vacance-afgift
till Kronan, eller äro anslagne till andra tillåtna
Vacancer, enär de erlagt sådan afgift,
i ändamål att frikallas ifrån alla, Roteringsskyldigheten
åtföljande kostnader och besvär,
böra ifrån oftanämde skyldighet befrias;
hvarunder likväl ej tillfälligtvis vacante
Rotar, som disponera Torpet och njuta Lönen
i behåll, böra inbegripas, utan må dessa
lika med Soldaten besörja bréfföringen ; samt
änteligen att Soldat-Hustrurne ej må, under
den tid Soldaterne äro commenderade, åläggas
någon brefföring, såsom, enligt hvad ofvanföre
föreslås, varande öfverflödigt och ofta
ej medförande den säkerhet och skyndsamhet,
som härvid erfordras; Hvilket dock
till Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den 26 Januari
1818.’
N:r 17.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomilJtskotts Betänkande, rörån'
r< '
Etli), och Ekon. JJtsk. BetänJianden. 9g
de vissa omständigheter vid Indeldta Re
gementernas
beklädnads-sätt.
G^enom ProtocollsUtdrag af den ödra nästi.
Januari har Hedervärda BondeStåndet till
Utskottets handläggning öfverlemnat ett Memorial
af Riksdagsmannen Samuel Andersson
från Östergöthland, deruti, till förekommande
af den drygare kostnad, som genom inköp
af kläde och foder till Manskapets beklädnad
skall tillskyndas Rusthållarne vid Rusthållsfördelniagen
i Östergöthland, föreslås, att då
beställning för Compagniet eller Regementet
erfordras, de Rustande måtte äga den rättighet,
att hvarje Nummer finge tili karlens
beklädning sjelf tillverka erforderligt hvite
Valmar, hvilket på föresatt tid finge till CompagnieCheferne
eller CompagnieFullmägtiga
inlemmas, hvilka, emot serskildt arfvode, besörjde
om färgningsanstalterna hos någon närmast
boende Färgare; och hemställes i sammanhang
härmed, att då munderingen blifvit
efter företedd Modell förfärdigad, samt
a£ Vederbörande granskad och approberad,
densamma sedermera måtte få äga bestånd,
så att de många ändringar, som hittills inträffat,
må förekommas, hvilka vid flera tillfällen
skola förorsakat dryga omkostnader, så
väl för de Rustande, som för karlen; hvaremot
RiksdagsFullmägtige Nils Månsson från
Skåne, Jon Jonsson från Blekinge, Olof Nilsson
från Jemtland samt flere af Ståndets
Ledamöter förklarat, att de ansågo Samuel
ö4 iicsv. och Ekon. Utsk. Betankånäen.
Anderssons Förslag, i afseende på färgningéft
af M un d er i n gs- Va 1 m aret, mer skadeligt ätt
nyttigt, samt möjligen föranledande till nyå
utgifter; och har Änders Danielsson från Elfsborgs
Län härvid gjort det tillägg, att han
endast ansåg Samuel Anderssons förslag af
hufvudsakelig nytta, i hvad det angick fastställandet
af en viss oföränderlig Modell på
Manskapets Munderings persedlar5 hemställande
för öfrigt, att Rotehållare må af eget
Valmar, hvars färgning och förfärdigande de
sjelfve må besörja, få Munderingen anskaffa.
Utskottet har till pröfning förehaft detta
Maij Och hvad först angår det gjorda yr*
kandet, att de Rustande måtte sjelfve få för
Manskapets Beklädnad tillverka erforderligt
hvitt Valmar, som Sedermera, genom Compagnie-Chefernas
eller Compagnie-FullmägtigeS
omsorg, och emot serskildt arfvode*
blefve behörigen färgadtj så har Utskottet
inhemtat.att det alldeles icke är hvarken Rusthållare
eller Rothållare betaget, att sjelfva
för Manskapets mundering tillverka Valmar,
och att detta, derest det belinnes vara af fullgod
beskaffenhet, får i stället för kläde i så*
dant ändamål begagnas ; af hvilken anledning
något tillstyrkande i detta fåll torde
finnas ej vara af nöden5 men då Utskottet,
i afseende på den föreslagne anstalten med
Valmarets färgning, ej funnit den kunna medföra
någon fördel för Rust- eller Rothållare,
utan deremot möjligen kunna tillskynda dem
oförutsedda förluster, samt Compagnie-Che*
Eesv, och Ekon. TJtsk. Eetänkanden.
ferne eller Compagnie Fullmägtige ett ökadi
besvär; finner Utskottet sig böra sä mycket
mindre härå tillstyrka;bifall, som, enligt hvad
ofvan blifvit upptaget, flere medlemmar af
Hedervärda BondeStåndet sjelfve delat de
tänkesätt, sorn Utskottet i detta afseende framställt.
Beträffande åter den senare frågan, om
fastställandet af en viss oföränderlig Modell
för Manskapets Munderings persedlar, har Utskottet
inhemtat, att Ekonomiutskottet vid
näsllidne Riksdag, i anledning af härom väckt
motion, tillstyrkt det R. H. Ständer hos
Kongl. Majit framförde den underdåniga önskan,
att förändringar af Munderings-persedlarne
måtte, såsom ganska mycket betungande,
så sällan som möjligt påläggas, samt då
endast efter Kongl. Maj:ts eget Nådiga förordnande
kunna anbefallas ; Och enär Utskottet
ej kan annat än med behjertande anse
det lidande, som, genom de öfverklagade täta
förändringarne, tillskyndas Rust- och Rothållare,
tror Utskottet sig äga full anledning,
att nu förnya detta vördsamma tillstyrkande;
Hvilket dock allt till Riksens Höglo!!. Ständers
eget godtfinnande vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 26 Januari 1818*
N:r 18.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Betänkande, i an
-
96 Bcsv. och Vkon. Etsk. Betänkcindan.
ledning af gjord hemställan om Comtnu
nistrarnes befrielse ifrån Shjutsningsskyl•
digheten för sina Boställen under Krigs_
tider.
T ill Utskottets handläggning, har ett Memorial
i detta ämne af Herr Prosten D. Aspelin
ifrån Högvördiga PrestStåndet blifvit
remitteradt, deruti, med åberopande af PrestStåndets
den 2Öde Juni 1809 gjorda Goncessioner,
och det derstädes anförda villkor,
att Gomministrar icke derigenom måtte med
någon för dem ny tunga besväras, hemställes,
om icke både med rättvisa och billighet vore
öfverensstämmande, att Comministrarne befriades
från all Skjutsning ; och såsom stöd
för rättvisan af ett sådant yrkande åberopas
n4de §. uti Regeringsformen, som låter
det bero vid samtliga Ståndens öfverenskommelse!'
ock Konungens bifall, om ändringar
och jemkningar i Ståndens Privilegier skola
ske; hvadan Comministrarnes skjutsningsskyldighet,
såsom ett Privilegii*mål, ej kunnat
dem åläggas annorlunda än med samtliga
Ståndens, det vill säga, äfven PrestStåndets
begifvande; hvilket enligt ofvannämnda
samma Respectiva Stånds Protocoll icke ägt
rum, utan voro Comministrarne deruti, äfvensom
uti Concessionen, från skjutsningsskyldigheten
befriade; hvarförutan, såsom
grund för billigheten häraf, anföres, att Comministrarne
böra alltid hafva en häst att med
säkerhet påräkna vid de mångfalldiga Tjenst
-
Sesv. och Ekon. Utsk. Betankandcn. 97
förrättningar, hvartill de kunna påkallas, och
hvarvid de enligt Herr Prostens tanka böra
i Lag vara fredade ifrån den möjeliga nödvändigheten,
att under det deras och hela
bygdens hästar äro i skjuts, antingen gå tilt
fots, eller försumma någon del af sitt Embete;
förmenande Herr Prosten slutligen, att:
omförmälde slqutningsskyldighet härledt sig.
från en misskrifning i Riksdagsbeslutet, hvilken
Riksens Högloft. Ständer äga gifven mage
att med rättelse och ändring afhjelpa.
Utskottet har vid granskningen af detta
mål väl å ena sidan funnit, att det Protokoll,
som i Högvördiga PrestStåndet blifvit
hållit den 28 Juni 180g, såsom förbehåll
vid Ståndets då gjorda Concessioner, upptager,
att Commihistrarne ej derigenom mått®
med någon för dem ny tunga besväras; men
då härvid å andra sidan förekommer, att
hvarken uti Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
den 6te April 1810, angående jemkningaf
och förändringar i RiksStåndenS Privilegiereller
uti RiksdagsBeslutet den 2dra derpå följande
Maj, något undantag för Comministrarne
uti den åtagna skjutsningsskyldigheteitförefinnes,
utan deremot uttryckligen förklaras,
att Prestbord och Stommar, samt den
Ecclesiastique Jord, som af Innehafvaren
fritt disponeras, till hvilken sistnämnde ClassComministrarnes
Boställen ostridigt böra räknas,
må under krig deltaga i Kronoskjuts
till hälften emot Skatte; Fördenskull och då'
■Bihang till RihsSl. Proh IS17-i8j8j feb Sami. N;r i§ i<|*
p8 Besv. ock Ekon. Vtsk. JSetclnP.andeiU
ett Riksdagsbeslut, hvilket så val af Högvördigé
PrcstStåndet, som de öfriga RiksStånden blifvit
undertecknädt, onekligt bör vara det säkraste
rättesnöret för beskaffenheten af de
gjorda concessionerna; finnér Utskottet Cem>
nistrarnes yrkade befrielse från SkjutsningSskyldigheten
under krigstider väl ej vara
lagligen grundad} Men detta oaktadt kan
Utskottet ej annat än instämma i afseende
på billigheten af de grunder, sorn för en sådan
befrielse finnas i Memorialet upptagne*
Och hvad för Öfrigt angår den yrkade hufvudfrågan,
huruvida vid Expeditionen af Riksdagsbeslutet
någon misskrifning förefallit, och
i thy fall, om och genom hvilken Auctoritet
en sådan misskrifning må ändras, derom anser
Utskottet sig icke tillständigt att afgifva
något Utlåtande, utan öfverlemnar detta till
Riksens Höglofl. Ständers egen mogna pröfning
och afgörande. Stockholm den 26 Januari
1818.
N:r ig.
Riksens Höglofl. Stänclers Allmänna Besvärs*
och EkonomiTJtskotts Betänkande, i anledning
af yrkad befrielse för flere KronoHeminan
i Norra Halland ifr ån skyldigheten
att aflemna Bränntorf till Var*
bergs lastning.
^Jenom ProtocoilsUtdrag af den £:te den
-
Besv. och Ekon. Etsk. Bctänkandeit.
hes, har ifrån Högvördiga PrestStåndet fett
Memorial af Herr Prosten Öhrvall blifvit till
Utskottet remitteradt, deruti yrkas att enär
flere KrcnoHemmän i Norra Halland äro åiaggde
att aflemna Bränntorf till Warbergs
fästning, men af dessa några skola linnas, som
hvarken hafva torf eller annatbränsle, utan måiste
med möda och kostnad från längre håll anskaffa
hvad som fordras för deras behof,
dessa hemman antingen matté ifrån delta
onus befrias, eiler, dm detta ej kan Ske, åtminstone
berättigas tiil mindre lefverans,
än de hemman, sorn hafva .torf-tägt på sina
ägor.
Utskottet har tagit detta mai i Öfvervä*
gande; Och då, enligt hvad Utskottet äger
sig bekant, ej endast de i Memorialet anförde
Hemman, utan äfven flere andra på serskilda
orter af Riket .hafva Sig ålagd skyldigheten,
att i skatt lefverera sådana rente*
persedlar, på hvilka de dels äga ingen, dela
obetydlig tillgång; så skulle, enligt Utskottets
tanka, i händelse den i Memorialet sökta
lindring eiler befrielse beviljaueS, detta
kunna blifva ett prejudicat, som möjligen
Skulle leda tili en väsendtlig rubbning af
grunderna för Rikets beskattning, hvarföre
bifall till den gjorda Motionen ej kan af
Utskottet tillstyrkas; — Hvilket dock till
Riksens ^Högloft- Ständers eget bedömande
vördsamt ofverl em nas. Stockholm den 26
Januari 1818*
loo Eesv. och Elion. TJtsk. Bctnnkanäen.
N:r 20,
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Be*
svärs- och EkonomiUtskotts Betänkande,
angående yrhadt" förbud f ör Jordägare,
att icke annorledes antaga Torpare
å deras ägor, än att sådane Personer
kunna af lägenheten hafva deras
bergning.
Hedervärda BondeStåndet har till Utskottet
remitterat ett Memorial af RiksdagsFullmägtigen
Sven Svensson från Elfborgs Län,
deruti blifvit anmäldt, hurusom en del Hemmansägare
skola hafva för plägsed att upptaga
på deras ägor, och lemna försvar åt en
mängd Personer under namn af Torpare, titan
att desse i sådan egenskap erhålla andra
förmoner, än husbergning, och icke heller
uppdragas något visst arbete, eller lemnäs
utväg att förskaffa kläder och föda åt sig
sjelfve samt hustrur och barn, hvaraf således
följden skall vara, att desse sistnämnde
vandra omkring i Orten, för att genom tiggande
hos Allmogen söka deras lifsuppehälle}
i anseende hvartill Riksdagsfullmägtigen begärt,
det matte hvarje Hemmansägare varda
förbudet, att icke annorledes eller med andra
villkor antaga Torpare, än att de af lägenheten,
eller af dermed förenade förmoner
kunna hafva nödtorftigt underhåll och
bergning lör sig och de sina: genom hvilken
J3«w. och Ekon. Utsk. Betänkanden, 101
författnings vidtagande Riksdagsfullmägtigen
ansett tiggerier kunna förekommas eiler åtminstone
att nödlidande Personer icke obehörigen
flytta från en Socken till en annan.
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad
uti ofvanberörde måtto blifvit anfördt och
yrkadt; och som genom flere Kongl. Bref och
Författningar, bland hvilka hufvudsakligen
böra nämnas Kongl. Brefvet till samteliga
Landshöfdingarne den 15 Juli 1773, Kongl.
Kungörelserne den 5 December 1788, och
den 17 Februari 1803, samt Kongl. Förordningen
den 27 Februari 1804, ganska tydligt
och fullständigt blifvit föreskrifvit, huru
bör förfaras till förekommande af Tiggerier,
löst folks kringstrykande, och den
ena Sockens Fattiges inflyttande uti den andra
Socknen; så anser Utskottet någon ytterligare
författning i dessa fall icke vara af
nöden, och att vederbörande Sockneboar hafva
att skylla sig sjelfve, om, genom bristande
efterlefnad af hvad i synnerhet Kongl.
Majrts ofvan Högstberörde Nådiga Kungörelse
den 5 December 1788 innehåller, mindre
arbetsföre Personer få inflytta i Socknarile,
och derstädes till Mantalsskrifning uppgifvas
för andra yrken, än hvaraf de kunna hafva
deras bergning;’1 hvilket dock vördsamligen
hemställes till Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande.
Stockholm den 26 Januari 1818,
jpg Best», och Ekon.* Utah. Blänkande^
N:r si,
Allmänna Besvärs- och Ekonomi■ Utskott
tets Yttrande angående yrkad befrielse
för gifta Personer från Beväringsskyldigheten,
H oglad, Ridderskapet och Adeln har till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterat ett af Herr Munck af Rosenschöld
författadt, så lydande anförande:
”Jag föreslår, att gifta Personer må vara
befriade från Reväringsskyldigheten, och anhåller,
att denna motion må till vederbörligt
Utskott remitteras”; men som Herr Rosenschöld,
icke med några skäl beledsagat
sin motion, och Utskottet icke heller funnit
anledning att den understödja; så torde Riksens
Högloft. Ständer pröfva skäligt, att
samma motion afslå; hvilket likväl vördsarwligen
underställes Riksens Högloft, Ständers
godtfinnande. Stockholm d. 26 Januari
JsTrr 22,
Riksens Högloft, Ständers Allmänna Be1
svärs- och EkonorniUtskottS Betänkande,
i anledning af väckt fråga om Mantals
skrif nili gars och UppbördsStämmors
förrättande inom hvarje Socken serskildt'
Från Hedervärda BondeStåndet har till Ut->
.Bejf, och Ekon, Utsk.^Betänkandcn, J05
kottet blifvit remitteradt ett Memorial af
Riksdagsfullmägtigen Leonhard Roman från
Carlstads Län, deruti begäres, att till vinnande
af tid och förekommande af Allmogens
onödiga uppehåll vid sådana tillfällen,
då Allmogen af Kronofogdar och Häradsskrifvare
sammankallas till Mantalsskrifningar,
Uppbörds- och andra Skatte-Stämmor,
KronoBetjeningen mätte få sig ålagdt, att
hädanefter verkställa Skattskrifning^ och
UppbördsStämmor inom hvarje Socken serskildt,
samt, i händeise’folkmängden skulle
Vara så stor, att den ej på en dag kunde
antecknas, då genom Kungörelser sådant
förut tillkännagifva, på det Allmogen måtte
slippa uppehålla sig i flere dagar på Samlingsstället;
öfver verkställigheten hvaraf Konungens
Befallningshafvande borde hafva behörig
tillsyn.
Utskottet får i anledning häraf anföra,
att då, hvad Mantalsskrifningarne angår, tiden
för deras förrättande blifvit genom 4
Art. 1 §. t Mom. i Bevillningsförordningen
af den 8 Augusti 18*5 bestämdt utsatt till
medlet af November månad hvarje år, och
samma §. och Mom. jemväl foreskrifver, att
Mantalsskrifningen skall förrättas serskildt
inom hvarje Stad, Pastorat eller Socken, anser
Utskottet sig icke kunna tillstyrka, att
uti ett Pastorat, hvilket består af flera Socknar,
hvarje Sockens Ledamöter böra sammankallas
serskildt, emedan sådant skulle kunna
hafva den påföljd, att Mantalsskrifningar
-
jo4 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen,
»e icke skulle kunna medhinnas att slutas»
förr än tiden för UppbördsSeämmorna redan
vore inne, att förtiga, det KronoBetjeningens
många andra trägna och angelägna göromål
icke medgifva sådana Kringfärder från den
ena Socknen till den andra.
Hvad åter UppbördsStämmorna beträffar,
så enär tiden för deras hållande äfven blifvit
lika bestämdt utsatt i Högbemälda förordning,
lärer någon ändring deruti för de Skattskyldiges
beqvätnlighets skull icke böra äga rum,
helst Utskottet finner det blifva för ICro-.
nans Uppbörd ganska osäkert, om Uppbördsm
a irnen skulle nödsakas» att med KronoMedlen
färdas omkring på aflägsne och föga
befarne vägar, der han både tfll sin Person
och de medhafvande pemjingarne skulle
kunna lätteligen blifva blottställd.— Då för
öfrigt åt Konungens Befallningshafvande är
efverlemnadt, att genom utfärdande Kungörelser
underrätta vederböi-ande om tiden till så,
väl MantalsskrifningarneS, sorn Uppbörds.
Stämmornas företagande, är Utskottet fullkomligen
öfvertygadt, att Herrar Landshöfdingar
nogsamt lära hålla hand deröfver, att
Allmogen vid dylika tillfällen icke af KronoBetjeningen
varder onödigt uppehållen, i
livil ket senare fall det icke är någon förment
att deruti hos Konungens Befallnings,
jhafvande söka ändring och rättelse. Dock
varder detta allt vördsamligen hemstäldt till
Tliksens Höglofl. Ständers pröfning. Stock»
Itolm den 26 Januari 1818.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden, 103
N:n 25.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna esvärs~
och EkonomiUtskotts Betänkande i anledning
af väckt fråga om allmänna Landsvägarnes
rätande och förkortande.
H
ögvördiga PrestStåndet har lill Utskottet
remitterat ett Memorial af Herr Prosten
J. C. Osterman, deruti, såsom en lättnad uti
väghållningsbes väret ®ch ett Medel att befordra
vägens vackrare utseende, föreslås den
förklaring eller det tillägg uti Lagens stadgande
om Landsvags-indeining och underhåll
att der-en eller flere på egen bekostnad igenom
anläggande och rätande af Landsväg
öfver egna eller andi-as ägor, dock med de
sistnämndes tillstånd, bidraga till allmänna
Landsvägens förkortande, utan att någon annan
dervid förlorar eller lider, skall sådan
förminskning uti vägarnes längd i afseende
på dess framtida underhållande, vid en blifvande
ny vägdelning komma den eller dem,
som det bekostat, enskildt till godo genom
afräkning, på dess eller deras hemmansandel
uti väghållning, under förbehåll likväl, att
den nyat vägen är åtmintsone fullkomligt
lika god i sig sjelf och alt underhålla som
den gamla, och attingen ny vägde!ningskostnad,
ensamt af den orsaken, tillskyndas öfriga
väghållare,’ kunnande emedlertid, och till
dess sådan vägdelning annars kommer i fråga,
utbyte af vägstycke få äga rum, med un«
jo6 Xesv, och Ekon. XJtsk, Betänkanäen.
^erhållande af gamla vägen, till vinnande af
åsyftade lindringen för anläggaren af den
nya.
Utskottet har vid handläggningen häraf
tydligen insett de skäl, Sorn Memorialets
författare anförer för nyttan af landsvägars
förkortning, med iakttagande af de uti Me.
morialet upptagna villkor; Men då Utskottet
ej mindre vid granskningen af de författningar,
som röra detta ämne, funnit dem icke
innehålla något, sorn kan lägga hinder i vägen
för det gjorda yrkandet, än ock af flera
samlade erfarenheter har sig bekant, att på
flera ställen å serskilda orter en sådan förkortning
blifvit vsrkställd, dels af Bylag,
dels af enskilda personer, samt att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, då anmälan af en
sådan förändring skeft, långt ifrån att motarbeta
densamma, derest ej lagliga hinder dervid
mött, alltid sökt att befordra ett så nyttigt
företag; Och enär härvid dessutom tydligen
följer, att. efter verkställandet af en sådan
förkortning, väghållaren, Som då ej mera
behöfver underhålla det ganda, härigenom onyttiga
vägstycket, till godo njuter så stor
minskning i väghållningen, som genom skillnaden
emellan det förra och det senare vägstyckets
längd uppkommer; Alltså finner Utskottet
ej anledning att tillstyrka något tillägg
till hvad Lagen i detta afseende stadgar,
då ett sådant tillägg af„ hvad Utskottet nu
anfört torde finnas öfverflödigt; Hvilket dock
till Riksens Ilöglofl. Stånders egen pröfning
JSpsp, och JLkonJ^Utsk. Bctclnkanden,
vördsamt ofverl emnås. Stockholm den 36 Ja*
nuari 1818.
N:r 24,
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets Yttrande
angående ett Spann em ål silla g azins
inrättande i Borås.
Ifrån Hedervärda Bondeståndet har uti P10-  tocollsUtdrag af den 2dra nästHdne Januari
ett Memorial af RiksdagsFullmägtige A. Danielsson
och Olof Håkansson från Elfsborgs Län
blifvit öfyerlemnadt, innehållande hemställan,
att, med afseende å de sädesFattiga Häraderna
omkring Borås, hvilka årligen behöfva köpa
flera looode Tunnor Spannmål, ifrån serskildta
och ofta aflägsna orter, och hvarvid
Allmogen ej är i stånd att om hosten begagna
det lindrigaste sädespi-iset, utan skall nödgas
frampå sommaren köpa spannmålen af
Köpmännerna i Borås, hvilka då sälja den
med vinst ofta till dubbla beloppet, med säkerhet
att vinna åtminstone några Riksdaler
på Tunnan, en underdånig anhållan måtte
hos Kongl. Maj:t framföras, att ett Mqgazin
linge inrättas i Borås, der Kronan redan skall
äga en härtill användbar byggnad,
Vid handläggningen af detta Memorial
har Utskottet ansett det innefatta ett enskildt
på undersökning beroende mål; Och enär Utskottet
omöjligen kan vara i tillfälle att in
-
lo3 Eesv. ech. Ekon. UtsJc. Bctånkanäen.
hemta alla de upplysningar, rörande localförhållanden
och andra omstäsdigheter, sorn
till ett närmare utredande af denna fråga äro
högst nödiga} så finnér Utskottet sig ej nu
kunna härmed taga någon annan befattning
än att till Riksens Högloft. Ständers egen
profning öfverlemna detta vördsamma yttrande.
Stockholm den 26 Januari 1818.
N:r 25.
Riksens Uoglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUbshotts Betänkande i anledning
af väckt fråga om upphäfvande af
Kongliga Förbudet emot bruk och nyttjande
af arbetadt silfver utöfver 10 lods vigt.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Utskottets handläggning remitterat ett Memorial
i detta ämne af GeneralMajoren m.
m. Herr Grefve Lantingshausen, deruti Herr
Grefven anförer, att lagar och författningar,
hvilkas verkställighet icke handhafves, utan
tvertom uppenbart och opåtaldt öfverträdas,
hafva den skadliga verkan, att bereda förakt
för Regeringens bud och befallningar, hvilket
förr eller sednare måste medföra vådliga
följder för samhället. I anledning häraf
leder Herr Grefven uppmärksamheten på den
författning, som vid 1800 års Riksdag ansågs
nödig till befrämjande af den utaf Riksens
2Itsv. och Ekon. Utsi:. "Betänkanden.
Höglofl. Ständer för Riksgälds§edlarna fast*
ställda realisationsplan, och hvarigenom allt
nyttjande af arbetadt silfver utöfver 10 lods
vigt, blifvit förbirdet; Och då denna författning,
efter några års förlopp, sedan den utfärdades,
upphört att efterlefvas och beifras;
samt enär hvarken ändamålet med detta Silf—
verförbud vidare fordrar dess tillvarelse, eller
myckenheten af arbetadt silfver lärer kunna
anses som någon Skadlig luxe; hemställer
Herr Grefven, att ifrågavarande Förordning
må blifva återkallad och upphäfven.
Vid granskningea häraf, har Utskottet
inhemtat, att Kongl. Majrts Nådiga förbud, af
den 2 Augusti .1800, emot bruk och nyttjande
af öfverflödigt silfver, haft för ändamål,
att vid den förmögenhetsafgift, som Riksens
Ständer vid nämnde års Riksdag åtogo sig
till Creditsedlarnes inlösen och realiserande,
bereda tillgång för Riksens Ständers Bank
på behöfligt silfver vid den tillstundande realisationen.
Utskottet anser ej här vara stället
att ingå i någon undersökning, huruvida
öfverlemnandet af silfver till Banken, sorn
var en fri och på egen vilja beroende handling,
då bordt igenom, ehuru endast indirecta
tvångsmedel befrämjas; men hvad angår sjelfva
hufvudfrågan, huruvida förbudet emot
nyttjande af större siifverpjeSer bör fortfara,
oaktadt hufvudsakliga ändamålet med
förordnigens utfärdande nu mera lärer hafva
upphört; så får Utskottet härvid förklara,
att Utskottet anser ett sådant fortfarande
Itö Besv. och Ekoii. Utsk. ÉclankandeiU
så mycket mindre lämpligt, sorn, enligt de§§
tanka, ett större Förråd af silfver, som tillika
innebär en reel förmögenhet, merendels
alltid, åtminstone i de lägre Samhällsklasserna,
tillkannagifver en omtänksam, sparsamt
hushållning, hvarvid de ej böra förmenas dett
tillfredsställelse, att, till ett Uppmuntrande
efterdöttie offentligen framställa frukten af
Sina mödor och sin sparsamhet; och i hän*
delse ett större Förråd af silfver skulle ahseS
såsom öfverflöd, så Vöre detta det enda öfverflöd
som Utskottet önskar matte sprida
sig kring ailä Rikets Landsändar*
Då Utskottet dessutom, lika med Memorialets
Författare, anser sådana Förordningar,
hvilka uppenbart och opåtaldt öfvertradas,
ledande till förakt både för Lagstiftande
och Verkställande Magtens åtgärder, Och således
högst skadeliga för Samhället; så finner
Utskottet äfven deruti en ökad anledning att
tillstyrka, det Riksens Höglofl. Ständer, hos
Kongl. Maj:t anmäla den Underdåniga önskan,
att omförmäldte Kongl. Förbud emot bruk
Och nyttjande af öfverflödigt silfver, måtto
till all kraft och verkan opphäfvas. Hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers egett
pröfning vördsamt öfverlettinas. Stockholn!
den 26 Januari 1818.
N:r 2 6.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Éé~
svärs och Ekonomi Utskotts Betänkande
ÉeSi). och Ekön* Xjtshé Betänkanäeiit iii
5,z anledning af yrkad rättighet för Städernas
Magistrater att få utfärda Resepass
BorgareStändet har tili Utskottet
remitterat ett af Herr S. M. T- Cederborg författadt
Memorial, deruti hemställes, om icke
till förekommande af hinder, tidsspillan
och kostnader, som skola tillskyndas aflägse
från Landshöfdinge Residencet i Orten boende
Personer, derigenom, att de icke hos!
Magistraten i någon Stad, utan å LandsCancelliet
kunna erhålla Resepass, de af Herrar
Landshöfdingar i vissa Län Utfärdade förbud
för Magistraterne, att lemna Pass ät andra,
än Stadsboar, borde så mycket hellre
upphöra, sorn dylika förbud icke skola vara
öfverensstämmande med Kongl, Majts Nådiga
Påbud af den 14 Augusti 1812 angående Resandes
skyldighet, att förse sig med Pass; i
anseende hvartill Herr Cederborg jemväl yrkat,
det Magistraterne mitte varda tillåtet,
att, likväl med förbindelse af ansvar, i händelse
missbruk göras, få utfärda Resepass
för i Orten väl kända Personer, antingen da
äro boende i Staden eller på Landet; dock
att sådan rättighet icke finge sträckås till
utfärdande af Pass för Ulländningar, Glasförare,
Lumphandlare, och flere dylika.
1 anledning häraf får Utskottet anföra,
att ehuru den af Herr Cederborg såsom grund
för dess väckta Motion åberopade Kongl,
författning icke ovillkorligt inskränker den
Städernas Magistrater förut tillhörda rättig
-
1x2 Best), och Eliott. Utsk. Bctilnkanäeti.
het, att utfärda Resepass, anser Utskottet lik»
väl den 4 §• uti samma Kongl, Författning i
afseende på Magistratens Förpassningsrättighet
icke kunna tydas annorlunda, än att en.
sådan rättighet sträcker sig till meddelande
af Pass åt endast Innevånarne uti de Städer,
der Herrar Landshöfdingar residera, emedan,
i motsatt fall, en bland hufvudafsigterna med
den höga Författningen, nemligen ett noga
och vederbörligt handhafvande af Policen
inom hvarje Län utaf Herrar Landsböfdingarne,
skulle förfelas, och den speciella controllen
å de Personer, som för deras Resor
uttaga Pass, således blifva för Herrar Lands*,
höfdingarne försvårad. Men som Utskottet
nogsamt finnér, att det medförer både tids*
spillan och kostnad, då Resepass skola från
LandsCanceliierna förskaffas; så får Utskottet
till dylika olägenheters afhjelpande föreslå,
att så kallade PassContoir, hvilka, med Kongl,
Maj:ts Nådiga tillåtelse, redan blifvit uti åtskilliga
Län af Herrar Landshöfdingarna inrättade,
der vederbörande Landtboer kunna
erhålla från LandsCancelliet utfärdade, och
af Herrar Landshöfdingarne egenhändigt un*
derskrifne Resepass, måtte inrättas uti alla
de Län, der sådant icke redan skett, och att
desse PassContoir placeras å sådana ställen
i Länen, att Passtagare kunna med minsta
möjliga kostnad och tidsutdrägt Resepass
derstädes erhålla; dock torde dessa Contoir
icke få utlemna Pass åt Utländingar, eller
till Resor å Utrikes Ort, utan så framt Kona
Bisv. ock Ekdjt. Etsk. JUtiänhåliden, 113
UUngens Befallningshafvande af locala, eller
andra omständigheter föranledd, dertill lemna!
Pass Contoiret serskildt tillstånd. Hvilket
likväl verdsamligen Riksens Höglofl. Ständers
pröfning underställes. Stockholm den 29
Januari 1818.
N:r 27.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi Utskotts Betänkande
i anledning af vackt fråga om befrielse
från skyldigheten att afskala bärken ä
utsynta Ekar.
Till Utskottet har ifrån Hedervärda BondéStåndet
blifvit retnitteradt ett Memorial i detta
ämne af Riksdagsmannen Nils Svensson £
Håknarp från Jönköpings Län, deruti RiksdagsFullmägtige
Lars Olsson från Calttiare*
Anders Christoffersson från Kronobergs* joil
jönsson från Malmöhus Län, Olof Månsson
och Måns Pehrsson frän Blekinge, Pehl?
Bengtsson från Halland, samt Fullmägtige
för Jönköpings och Gottlands Län sig förenat*
och i hvilkét Memorial yrkas* att, enär det?
Uti Kongl. Maj:ts och Rikets CommerceCollegii
Kungörelser den 2 Maj 1774» oc^ ^ert
5 October 1776 gifne, samt genom Kungörelsen
af den 14 Juni 1815 förnyade stadgande,
att Bark af Ekar, som utsynas, skall a£
Bihang till RihsSi, Prat, s8*7-i818= 8;d* Sami. N;r 151
i»4 Sesv. och Ekon. Ut sk. Betinkanden.
den, sorn utsyningen erhåller, aftagas och
hållas Garfvare tillhanda, medför, enligt Riksdagsmannens
tanka, större olägenheter, än
nytta, alldenstund Garfvare icke på alla Örter
kunna vara i behof af Barken, i hvilket
fall den, som verkställt Afbarkningen, haft
sitt besvär för intet, hvarför Barken ligger
till ingen nytta; så borde ofvahnämnde Kungörelser
i hänseende till dessa föreskrifter
tipphäfvas, och allt ansvar för försummad afbarkning
upphöra;
Vid granskningen af denna fråga har
tJtsköttet funnit, att afsigten med den Allmänna
Författning, söili ovillkorligen föreekrifver
Barkens aftagande på utsynte Ekar*
ostridigt äger till sin grund, att Uppmuntra
Garfveriernä i Riket, och i synnerhet de så
kallade Engelska, vid hvilka, likmätigt Kongl.
Brefvet den 27 April 1774» o°h Kongl. Corn*
merceCollegii Kungörelse den 5te derpå följande
Maj ingen annan slags bark än Ekbark får
vid beredningen nyttjas; och alldenstund, i
händelse Ekbarkningen försummades, brist
på denna Artikel vore att befara* hvarigenom
en nyttig och loflig näring kunde råka
i obestånd, och slutligen i lägervall* så anser
Utskottet sig ej kunna tillstyrka bifall
till upphäfvande af nii gällande Författningar
rörande skyldigheten att afbarka Ekar. Men
då harvid äfvenledes bör komma i betraktande,
att Landtmannen erhåller behörig ersättning,
ej mindre för barkens eget värde*
än för arbetet, vid dess aftagande, och Träns*
Bcsv. och Ekan. Utsk. Betänkåiiäih. 11$
^porten till afsättningsorten, hvilken ersätt*
ning likväl nu sällan erhålles, i synnerhet
vid de från kusterna aflägsna Ekeskogar-, det
i mänga fall alldeles ingen afsättning för
Barken gifves, och aftagarens moda Således
är förspilld; Och enat det låga pris-, hvartill
Barken i allmänhet föryttras, härrör af dea
inskränkta afsättning, som derå inom Riket
'gifves-, dä, enligt nu gällande författningar*
denna Product ej, får exporteras till andrä
Orter, der den skulle säljas till ett flerdubbelt
pris; alltså får Utskottet hemställa, att
utförsel af Ekbark, emot den Tull, sorn Kongl.
Maj:t i Näder kan finna för godt att derföre
bestämma, jemte fri disposition vid försäljningen
deraf, hädanefter må blifva tillåteh.
Härigenom anser Utskottet en utväg vara för
Skogsägaren beredd, att genom den exporterande
Köpmannen eller Skepsredaren för ett
på Utrikes Orter så begärlig vara söka detl
förmonligare afsättning, Sorn inorta Riket sakrias,
och således både Staten genom ckåd
Produktion, och Landtrtaånnen, genom belöht
möda, kunna vinna förkofran; hvarjemte, då
frakten åf så stor Volume nödv ndigt inåstä
flerfalldigt öfverstiga dess Värde, Garfveri-Idkaren
derigenom ägde säkerhet att erhålla
Varan hemma till vida lägre pris, än Utländhingen
skulle nödgas erlägga* örn ock sistnämnde
pris blefve mer s varande fernot värdet
och Prödiictiönsköstnäden, än det nu ällmänt
gångbara. Dock anser Utskottet* att, i händelse
den nu föreslagna Exportfrihetert öj
ji6 Eesv. och Ekon. Utsk. Ectänkanderu
skulle bifallas, den författning, att vid Vite
aftaga Barken å utsynta Ekar, då bör
till kraft och verkan upphöra. Hvilket allt,
^emte några Ledamöters serskildta Yttranden
i ämnet, vördsamt öfverlemnas till Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta profning.
Stockholm den 26 Januari 1818.
Transumt af Protocollernci, uti Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomi- Utskott vid Urtima Riksdam
gen i Stockholm den 21 och 26 Januari
1818.
S. D. — —• —• — -— Harvid yttrade
sig Herr Malmberg: ”Jag får för min enskilda
del ödmjukast till Protocollet anföra, det
]ag, med dubbel åsigt af Svenska Ekeskogarnes
trefnad och Lädergarfveriernes behof
af Ekebark, ej kan antaga dess exportfrijhet
såsom någonsin af gångbarhet, om icke
för att befordia vår egen förstöring- jag tror,
«itt en fri handel med inhemsk Bark behöfvande
inrättningar skulle fullkomligen föra
de Besvärande af Hedervärda BondeStåndet
till de fördelar, de sjelfva åsyfta.”
Härmed förenade sig Herrar Hök, Zetterberg
och Ebel, den sistnämnde med tillägg:
”attoni författningen om Ekbarkens aftagning
upphör, så lärer svårligen finnas Bark, hvarken
till Export eller för Garfverierna.”
Besv, och Ekon. Utslc. B*tänkanä«n. 117
— — — — —! Herr Hjärne, Herr
Prosten Hultin, och Pierr Fredin reserverade
sig till Protocollet såsom ej deltagande i det
af Utskottet tillstyrkta förra Alternativet,
nemi. Exportfrihet af Ekebark under något
slags villkor.
N;r 28.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande, i anlcd«
v
ning af väckta frågor, och gjorda förslag
"om ändring och inskränkning i
KronoBr efhärninge n".
I^iksdagsfullmägtigen Änders Christoffersson
ifrån Kronobergs Län har uti ett till Hedervfrda
RondeStåndet ingifvet Memorial
hemställt, om icke, till beredande al någon
lindring uti den, vissa Hemman ålagda Kronobrefbäring,
och till förekommande af de
missbruk, som af KronoBetjente, och andra
till KronoBrefbäring berättigade Personer
ofta skall begås, den författning skulle böra
vidtagas, att alla Bref, emellan KronoBetjeningen
inbördes, linge åtfölja de Kungörelser,
som i alla fall nog ofta från Kronofogdarna
till Kyrkorna afsändas; dock att derifrån
borde undantagas MarcheRouter och
andra angelägna ärenden, hvilka icke tålde
något uppehåll} förmenandes Riksdagsfullmägtiger,
att om KronoBetjeningen tillika biel
-
Besv. oc\ Ekon. Ut sk., Betänkanåen^
\*e förhuden» ^att icke, utaji vid. angelägna
tillfällen, afsända, serskildta Bref nied Kto0°“
Brefbäraren, dessas Brebäringsskyldighet skulle
kunna inskränkas till endast 2:ne gångori
veckan, hvilket Onus, ändå, nog drygt uppvägde
de fa, förmo,ner Brefbäring stiernman,
framför andra blifvit tillagde,
Riksdagsfullmägtige Jan, Göransson, från,
Öland, Per Bengtsson och Börje Börjesson
från, Halland, Anders Danielsson från Elfsborgs
Län, Gustaf Gustafsson från, Söderman»,
land och Johan Longberg från Gestrikland^
med flere af Ståndets, Ledamöter hafva, häruti
understöd); Anders Christophersson, hvarvid
Gustaf Gustafsson, Longberg och Anders,
Danielsson gjort de serskildta tillägg, att vissa
dagar, en, eller 2ne gångo.r i vqckan, borr.
de utsättas, på hvilka Kron oBr efbäi i n gen
'skall inträffa, och att ingen, till sådan Bref-,
bäring berättigad Person agde, att annorlunda
än på nämnde dagar afskicka Bref med KronoRrefbärare,
så vida icke derimellan hastigt,
påkommande Kronoskjutsning, eller något
dylikt angeläget ärende inträffade, då likväl
sådant medelst påskrift å Brefvet borde utmärkas.
Sedan detta ämne blifvit till Utskottet
remitteradt, får Utskottet anföra, hurusom,
i anledning af flere, vid 1815 års Urtima
Riksdag, af åtskilliga Ledamöter inom Hedervärda
RondeStåndet öfverklagade olägenheter
vid KronoBrefbäringens utgörande, detta
Utskott, uti afgifvet Betänkande af den
.Bej», och llkoni Utsk. Betfinhandén. 119
18 Maj nyssnämnde år, tillstyrkt, bland
annat, att ingen lill KronoBrefbäring berättigad
Person måtte af en sådan rättighet fa
sig begagna vid andra tillfällen eller oftare
än då ärendets vigt och angelägenhet sl oundgängeligen
fordrade, och tillfälle till Brefs
afsändande med Ordinarie eller Allmänna
Posten icke gäfves: till hvilken ända noga och
ordentliga Förteckningar på Brefvens antal
och innehåll, samt tiden då de afgå, borde
hällas utaf de Personer, som af Brefbäringen
sig betjena: hvarefter sagde Förteckningar
skulle vid hvarje års slut inlemnas
till Konungens Befallningshafvande, för
att undergå granskning i L.apdsContoiret.
Detta Betänkande har af samtelig^ Respectjve
BiksSlånden blifvit bifallet, i anledning
hvaraf underdånig skrifvelse till Kongl, Maj:t
från Riksens Höglofl, Ständer i ämnet afgått.
Men då Kongl, Majit af orsaker, dem Utskottet
ej har sig bekanta, ännu icke lärer hafva
fattat dess Nådiga beslut härom, anser
Utskottet någor? annan åtgärd nu icke kunna
vidtagas, än att Riksens Höglofl, Ständer i
underdånighet ingå till Kongl. Majit med ytterligare
underdånig anhållan, att Nådigt afseende
måtte hafvas på de i Riksens Ständers
förra underdåniga Skrifvelse gjorda framställningar
rörande KronoBrefbäringen; hvarvid
Riksens Höglofl. Ständer torde finna för
godt, att i Underdånighet tillika anhålla, det
Kongl. Majit täcktes i Nåder förordna, att
KronoBrefbäringen icke skall oftare än högst
129 Besv. ock Ekon. Uak. Bctankanäcn
pne gångar i veckan utgöras, och att det
på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måtte
iå ankomma, att derföre bestämma dagarna;
dock att undantag härifrån måtte få äga rum
vid sådana tillfällen, då Durch-Marcher, Kronoskjuösningar
eller andra angelägna ärenden
påkomma, hvilka icke kunna uppskjutas till
de ss den Ordinarie Brefbäringsdagen inträffar.
Hvilket allt likväl vördsamligen öfverlemn&S
iill Riksens Högloil. Ständers ompröfvande*
Stockholm den 26 Januari 18.18.
N:r zg.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och EkononiiUtskotts betänkande rörande
upplifvande af Kongl. Resolutionen
på PrestStåndets Besvär, hvarigenom
stadgas, att inga sädana Marknader, sorn
allenast en dag påstå, må begynnas dagen
före eller efter någon SÖn- eller stor
Helgedag.
T.
ill Utskottets handläggning hafva 2;ne
Memorialer i detta ämne blifvit öfverlemnade:
1:0 Ifrån Högvördiga PrestStåndet ett anförande
af Herr Prosten Ek, deruti Herr Prosten,
med fastad uppmärksamhet derpå, att
Söndagen måtte hållas i behörig aktning, samt
denna Gudaktighetens och dygdens högtidsdag
ej förvandlas till girighetens, egennyttans’och
Besv. och Ekon. JJtsk. Ectänkandtn, 12X
sjelfsvåldets, yikar, att en Ekonomisk anstalt,
hvilken synbart gynnar Söndagens missbruk
och motverkar både Gudomliga och menskliga
bud om Sabbatens helgd, nemligen marknaders
utsättande att hållas på Måndagen,
hädanefter måtte upphöra, och att, då det för
en marknad vanligen bestämda Månadsdatum
pä en Söndag inträffar, Marknadsdagen, genom
vederbörande auctoriteters försorg, må varda
åtmindstone till påföljande Tisdagen förflyttad,
och i öfrigt vid marknadsdagars bestämmande
Sabbatens okränkta helgd alltid må
komma i beräkning, samt i anledning deraf
nödig ansedd dagförändring i de årligen utkommande
smärre Almanaclioxma till Allmänhetens
rättelse uppgifvas. Härvid har äfven
ett yttrande af Biskopen Herr Doctor Faxe
blifvit bifogadt, innehållande, jemte instämmande
uti ©fvannämnde påstående, upplysning
derom, att Kongl. Mapts Befallningshafvande
i Malmöhus Län vanligen föranstalta genom
Kungörelse, alt de marknader, hvilka i Almanachorna
äro utsatte att hållas å Måndagar#
jie, förflyttas till annan dag i veckan; samt ett
andragande af Herr Prosten Lector Fellenius,
Somäfven instämmer uti hvad Herr ProstenEk
anfört, med serskildt afseende å vissa markna#
der i Mora och Leksands Socknar i Dalarne,
2:0 Ifrån Hedervärda BondeStåndet ett
Memorial af Riksdagsfullmägtigen Olof Hå#
kansson från Elfsborgs Län, hvarmed Riksdagsmannen
Sven Svensson från samma Län
Sjg förenat, deruti öfverklagas, att stadgan.
122 Btsv. och Ekon. Utsk. Bttankanden„
det uti Kongl, Resolutionen på PrestStåndetS
Besvär den 12 Januari 1757, att inga sådana
marknader, som allenast en dag påstå, må
begynnas, hvarken dagen före eller näst efter
någon Sön- eller stor Helgedag, synes hafva
kommit i glömska, ooh åtmindstone ej i
Elfsborgs Rän skall efterlefvas; af hvilken, anledning
yrkas, att omförmälda Nådiga Resolution,
såsom grundad på religionens helgd,
må bibehållas i verksamhet, och åter till uni
derdånig efterrättelse upplifvas.
Utskottet har vid granskningen af dessa
Memorial funnit vigten och nödvändigheten
deraf, att Sabbaten må hållas i vederbörlig
helgd; och då Kongl. Maj:ts ofvannämnda
Nådiga Resolution tydligen åsyftar ett sådant
ändamål, saint att den stillhet, som nyss föro
och under en sådan dag bör bibehållas, må
behörigen iakttagas; så, ehuru Utskottet för
sin del skulle önska, att äfven sådane marknader,
sorn räcka flere dagar, ej finge taga
sin början hvarken dagen före eller efter någon.
Sön-J eller stor Helgedag; likväl och da Utskottet
äger sig bekant, att flere Marknader
af denna beskaffenhet, från uråldriga tider,
å^en och samma dag hvarje år blifvit började,
hvarigenom sådana landsseder och vanor
uppkommit, hvilka ej utan större olägenheter
torde kunna rubbas, har Utskottet nu ansettTsig
böra inskränka sin åtgärd till det
vördsamma tillstyrkande, att Riksens Häglof!,
Ständer hos Kongl. Maut i underdånighet
hemställa, det Kongl. Resolutionen den »t
Ecsv. och Ekon. Utsk. Betiinkanclcn.
Januari rörande detta ämne måtte å ryo till
full kraft och verkan upplifvas, samt att
Kongl. Maj:t behagade i Nåder anbefalla vederbörande
Auctoritet att iakttaga, det icke
pågon marknad, sorn allenast en dag påstår,
Uiå i de årliga Almanchorna utsättas, såsom
jagande sin början hvarken dagen före eller
efter någon Sön- eller stor Helgedag; Hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers eget
godtfinnande vördsamt öfverlemnas, Stockholm
den 26 Januari 1818,,
N:r 50,
P,ksen.t, Högloft. Ständers Allmänna Besvärs
och Ekonomi XJtskotts, Betänkande i anledning
af inkomna Memorialer om anstalters
vidtagande, till förmon för vissa
.Fabriker och Pappers-Brukenx
rr. .
J- ill Utskottets handläggning hafva, rörande
detta ämne, blifvit remitterade:
i;o Ett af Herr Bager ingifva t, och uti Väl-,
loij, BorgareStåndet uppläst, Memorial,.innehållande,
att, ehuru visse Fabriksidkare hafva
i sednare tide* fått anledning fägna sig deröfver,
att manga enskilda personer beslutat
alldeles icke förbruka annat än inhemska
produeter, och fastän derom på flera ställen
tfäffas formliga pfverénskommelser, '-'samt
Kongl. Majit, uti dess Nådiga tal på Rikssa-i
12^ Besv. och Ekon. Utsk. Betdnkanden.
len den 27 sistlidne November, behagat gifva
klädesfabrikanterna Nådig försäkran, att af
dem, under loppet af 3’<ne Ar, uppköpa 300,000
alnar kläde för Armeens behof, har Herr Bager,
med anförande deraf, att detta icke torde
göra tillfyllest,' hemställt, att de Respective
MedStånden måtte inbjudas förena sig
ora en underdånig hemställan hos Kongl,
Maj:t, att, till Armeens och Sjöstatens beklädnad
och armering, endast Inhemska Fabriksoch
Manufactur-arbeten måtte få begagnas, äfvensom
att vid alla, så Militaira som Civila
verk ej bruk måtte göras af annat papper af
någon sort, än det som inom Riket tillverkas.
Till Pappersbrukens upphjelpande har
Herr Rager dessutom föreslagit, att Riksens
Höglofl. Ständer måtte, i händelse de icke skulle
finna skäl, att hos Kongl. Maj:tiunderdånighet
söka utverka förbud mot införsel af Utländskt
papper, åtminstone tillstyrka en betydlig
förhöjning i tullen å denna artikel,
och att premier, för införande af Papperslumpor
utifrån, måtte uppgifvas för en tid af
\i å 2:ne år, ^eller intill dess bristen på
Papperslumpor annorledes kunde afhjelpas.
Gro Herr Grefve C. E. Lewenhaupts hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln upplästa
Memorial, deruti, jemte åberopande af den
allmänna stagnation, som skall uppkommit
vid de Svenska pappersbruken af tillåten
pappersinförsel utifrån, hvarigenom en stor del
Pappersbruksägare redan upphört och de öf
-
Bes V. och Ekon, Utsiii Betänhandein jg5
irlge snart mäste upphöra, att drifva sina verk,
så framt ej medel vidtages till hämmande af
denna införsel, har blifvit anfördt, att erc
stor vinst skulle tillfalla Kongl. Maj:t och
Kronan, om de inhemska Papperssorterna t
stämpelafgift uppskattades efter samma taxa,
som nu i Tull erlägges för de Utländska, och
införseln af de sistnämnde deremot inskränk*
tes till Velin och så kalladt färgadt ritpapper,
hvilka sorter ej med fördel i Landet
kunna produceras.
Utskottet har tagit i noga betraktande,
hvad desse Memorialers författare andragit,
Det är ostridigt, att hvarje tillfälle bör be*
gagnas, som kan leda till inhemska Fabriker*
nas verkliga förkofran; men då, i afseende på
hvad Herr Bager föreslagit om förbud mot
begagnandet af andra* än inhemska Fabriks*
och manufactur-arbeten’till Arméens och Sjöstatens
beklädnad och armering, samt af utländskt
papper vid Civila och Miiitaira verk,
Kongl. Majit från dess höga ståndpunkt bäst
är i tillfälle att skärskåda och bedömma, till
hvad grad inhemska Fakrikérne redan hunnit
det efterlängtade mål och tillstånd, att
de på ett uteslutande sätt hunna och börd
begagnas; så synes det böra öfverlemnas till
Dess eget nådiga godtfinnande att ompröfva,
huruvida, på det föreslagna sättet, Svenska
konstfliten må kunna befordras; och torde i
detta afseende en underdånig hemställan så
mycket mindre vara nödig, som Kongl. Maj:t,
enligt hyad Herr Bager i Memorialet anfort,
iz6 Besv, och Ekon. Ut sk. Betankanäen.
nu behagat visa ett förnyadt prof af Dess Nådiga
nit för klädesfabrikernas förkofran, och
Kongl. Majit framdeles icke lärer i Dess
Landsfaderligä omtanka underlåta, att till ali:
manna be ho fvcr begagna inhemska producter,
så vidt det med Kongl. Majfts Höga afsigter
och det allmänna bästa i andra angelägna afseenden
kan vara förenligt,
t Vidkommande dernäst, hvad som i öfrigt
blifvit föreslaget, till förmon för Svenska
Pappersbruks-till verkningenj så finner Utskottet
ganska betänkligt, att, genom tillstyrkande
af ett bestämdt förbud mot införseln
äf papper utifrån, förhindra den täflan och
commerce, som alltid torde böra anses såsom
förnämsta villkoret, ej mindre för productionens
förädling, än för stadgandet och
bibehållandet äf ett jemnt varupris. I Utskottets
tanka torde det åsyftade ändamålet
lättare vinnas om, på sätt som Herr Båger
föreslagit, genom betydlig förhöjning i tullen
å papper, som utifrån införes i importen
af denna artikel försvåras. Äf sådan anledning,
och då det blifvit upplyst, att pappersbruken
inom Riket för det närvarande
uppgå till ett antal af 70, hvaraf synes böra
följa, att den sammanslagna summan af dessa
brukens tillverkningar bör vara tillräcklig
för landets behof, anser Utskottet sig äga
grundade skäl tillstyrka Riksens Högloft. Ständer,
att i underdånighet anhålla, det Kongl:
Majit i Nåder täcktes belägga utländskt papi
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
per, som bit införes, ined en lämpligan förhöjd
tull afgift.
Hvad slutligen angår det gjorda förslaget
ätt genom premier uppmuntra införseln af
PappersLumpor utifrån, så har Utskottet icke
anledning alt derå tillstyrka bifall, då
det tvärtom vore mera ledande till ändamålet,
att genom någon belöning vända
Allmänna uppmärksamheten på nödvändigheten
och nyttan, att med isorgfällighet samla
lumpor inom landet, der denna vara troligen
ej skulle saknas, om hon tillbörligen til 1-  varatoges och vårdades:
Detta allt varder Riksens Högloft. Stän^
ders upplysta pröfning vördsamligen understäldt.
Stockholm den 4 Februari 1818.
N:r 51.
jRiksens Ilo glo fl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Betänkande, i anleda
ning af vacht fråga “om förändring i
de antagna grunderna f ör bestämmandet
af arrendeafgiften å Militaira och Civila
Tjenstmäns Boställen, i förhållande
till öppna åkerjorden, och äskad öfversigt
af de i detta ämne utkomna författningar".
rpi
J- ill Utskottets åtgärd, har i detta ämne från
Hedervärda BondeStåndet blifvit remitterade
128
Besv. och Ekon. Ut sk. BelSnkandem
ett, af Rikdag sfullmägtigen från Skaraborgs
Län C. Forsenius ingifvet Memorial, deruti
han anförer, att han anser den uti nu gällande
författningar stadgade princip, enligt
hvilken arrendet För Militaira och Civila
Tjenstmäns Boställen, i förhållande till öppna
åkerjorden* bestämmes, icke kunna med,
billighet och rättvisa uti alla landsorter tillämpas,
och framställer i detta afseende eidem*
pelvis Skaraborgs Län» hvarest, då i Allmänhet
hemmanens ägor till största delen bestå
af öppen åkerjord, som» dels blott i Gärde
och Träde, dels uti circulation* bebrukas, ar*
rende afgiften för bortarrenderade Boställen*
efter den stadgade beräkningsgrunden, oftast
skall uppgå vida högre, än som med en Arrendators
framtida bestånd är förenligt, deraf
åter blifver en följd, antingen att Arrendatorn
nödgas vidtaga ett, för egendomen skadligt
brukningssätt, till undvikande af egen
förlust, eller att Bostället, genom ombyte af
Arrendatorer och deras utarmande, sluteligen
alldeles råkar i lägervall; i anseende hvartill
han ock yrkar, att förändring häruti måtte
vidtagas, och en allmän öfversigt af de, angående
Boställens bortarrenderande utkomna
författningar besörjas.
Då Utskottet r.oggrannt öfvervägat hvad
Memorialets författare, rörande detta ämne,
andragit, har det väl icke undfallit Utskottets
uppmärksamhet, alt, genom bestämmandet a£
arrende afgiften för Boställen, i förhållande
till arealen af öppna åkerjorden, eller, efter
Susv. och Ekon. ZJtsk. Betänkanden, ia^
mu gällande grunder, tili visst mått af Spannetnål
för hvarje tunneland, drygare arréndeafgift
synes uppkomma för sådana Boställshem*
man, som äro belägna å skoglösa orter, och
hvilka till Innehafvaren icke lemna annaa
afkastning än hvad af den odlade åker jorden
och Ladugården fean inbringas, deraf en del
ofta måste användas till uppköp af Byggnads*
materialier för åbyggnadens underhållande
och vedbrand m. m., då åter kandra hemman
utaf de åtskilliga förmoner, sorn dervid äro
förenade, icke obetydliga fördelar, utom Span*
nemåls och Ladugårds afkastningen, kunna
Arrendatorn tillsfeyndasj men då vid bestäm*
mandet af Arrende Spannetnåls afgiften, för
hvarje tunneland af ett Boställes öppna åker
behörigt afseende blifvit fästadt å den olika
bördigheten i serskilda delar af Biket*
samt afgiften, med afseende derå, är vordenfastställd
till det nedsatta belopp, att den, I.
hvad ort sorn helst, synes böra kunna utgå utan
arrendatorns förlust, så vida någon underl!»
fcenhet å hans sida vid jordens brukning ické
äger rum, och det, jemte Spannemålen, för,
hemmanen utgående penningearrende, hvars,
belopp uteslutande beror på.Inroparens egert
uppgjorda Calcul öfver egendomens afkastning,
jemka den olikhet i arrendevillkoren*
som skulle uppkomma, Arrendatorerna im •!-  Ian, vid olika förmanliga hemman, i händel-;
se arrendet endast med Spannemål, i förhål*;
lande till öppna åkerjordens areal, utginge^
Bihang tili Prot. Igi7-iSiS, Sami, N;r i7. iQt
130 Besv. och Ekon. Vtsk. Eetänkandcn,
så anser" Utskottet, med tillämpning häraf
till hvad i Memorialet är anfördt, sådana
skäl der icke förekomma, som kunna föranleda
Utskottet tillstyrka Riksens Höglofl.
Ständer att bifalla, hvad Forsenius i detta
ämne föreslagit. Dock varder detta till Riksens
Höglofl. Ständers eget afgörande vördsamligen
öfverlemnadt, Stocholm den 4
Februari i8iö<
N:r 52,
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs■»
och EkonomiUtskotts Betänkande, i anledning
af väckt fråga om förbud för Städernas
Borgerskap, att med sina till Afsalu
hållande varor och effeder besöka frimarknaderna
på Landet utom de district, sorn
fordom, innan de enskilda marknaderna
aflystes, varit Städerna tillaggde.
Vbla. BorgareStandet har, under den 13
sistlidne December, till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottets handläggning öfverlemnat
ett, af Herr P. k igelmark författadt
Memorial, deri han öfverklagar de menliga
följder, som, genom inrättandet af FriMarknader,
skolat träffa en del, vid Hafs*
kusten belägna, smärre SjöStäder, i synnerhet
Vestervik. Såsom skäl till en sådan klagan
anföres, att, genom Vesterviks afskilda lage,
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande*. igi
Hera äf dess förnämsta, och dit fordom horatis,
de, enskilda Marknadsplatser ligga ännu närmare,
el ler lika nära andra Städer, som följaktligen
med mindre kostnader dela den förtjenst
Vestervik ensamt åtnjutit; härtill kommeir
äfven, att denna Stads Borgerskap ej skall
kunna, genom besökande af andra Marknader*
hemta ersättning för det sålunda lidna intrånget*
då Vesterviks afstånd från dessa Marknadsplatser
kr 2, 3 å 4 Sangor längre än
de öfriga Städernas* sorn i orten äro belägne;
hvaraf, enär den långväga kommande icke karl
få mera för lika vara, än den närboende»
känbara förluster skola förorsakas genom flerdubblade
resekostnader och tidspillan.
Till afhjelpande af dessa olägenheter,hemställer
Memorialets författare, om icke,med bibehållande
af frimarknader i städerna och alla
andras frihet att besöka hvilka marknader
sorn helst» det endast kunde förbjudas Städer^
nas Borgerskap i allmänhet, att med sina»
till afsalu hållande, varor och effecter besöka
Låndtmarknådernä utom de districf» sorti
fordom varit Städerna tilldelade.
Utskottet har, efter ett sorgfälligt öfvervägande
af detta ärende, trott sig icke böra
underlåta att fästa Riksens Höglofl. Ständers
synnerliga uppmärksamhet på de hinder och
svårigheter, sorn alltid och naturligen skola
möta näringarnes upphjelpande och den alli
manna varuproductionens befrämjande, ge;,
nom hvarje, inskränkning, eller hämmande af
tillförseln och den fria coneurrencen, köparö
Och säljare imellan. Det är ostridig,! denriå
Besv. och Elion* Tjuk. Betänkanden.
fria Concurrence, som, i Utskottets tanka*
förnämligast befordrar, ej mindre en lifligare
afsättning på konstflitens och idoghetens
alster, an en lättare tillgång på Landtmannens
både förnödenheter och producter; och.
då, pä denna grund, Kongl. Maj:t, genom
dess Nådiga Bref den 11 Juni 1788, redan
behagat stadga, att alla enskilda Marknader
såsorn hinderliga för en större samling af
folk och varor, samt för gynnande handelsspeculationer
och ett, pä billighet gruncladt
jemt varupris, böra af lysas, och inga andra
tillåtas än de så kallade Lrimarknader, till
hvilka säljare och köpare i hela Riket, utan
minsta skillnad, äga ett fritt och obehindradt
tillträde, så finner Utskottet, med åberopande
af så många års allmänna och öfrertygande
erfarenhet, om denna Nådiga föreskrifts välgörande
följder, sig icke kunna tillstyrka
Riksens Höglofl. Ständers hifall till den, a£
Herr Fogelmark i detta Memorial gjorda
hemställan, som åsyftar en förändring eller
inskränkning af hvad berörde Kongl. Bref
tydligen stadgar. Hvilket dock Riksens
Höglofl. Ständers egen upplysta pröfning
vördsammeligen underställes. Stockholm den
Februari 1818.
N:r 33.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs»
och EkonomiUtskotts Betänkande i anled
-
och Ekon. TJtsh Eétänkanden. 153 ,
ving af väckt fr äga om ett skyndosamt
kringspridande af de, för Landtbruket
nyttiga, redskaper, som, genom Kongl*
Landtbruks Akademiens försorg, i Stock_
hohn blifvit förfärdigade, ef ter inkomna
Engelska modeller.
Uti Memoria], som från Hedervärda BondeStändet
blifvit hit remitteradt, har Riksdagsmannen
Johan Leiditz hemställt, om icke,
sedan en mängd nyttiga redskaper för Landtbruket
i Stockholm blifvit förfärdigade, efter
de Engelska modeller, sorn, genom Kongl.
Landtbruks Akademiens försorg, inkommit,
och ett, icke obetydligt, antal deraf lärer
under medlet af är 1816 afgätt till LäneHushållningsSällskapet
i Götheborg, hvilket Sällskap
skall af Kongl. Majit fått emottaga en
Summa af 5000 Rd. Banko, hälften till skänks,
hälften mot låg renta, sorn Leiditz förmodar
böra användas till förmon för Länets Yettailige
Landtbrukare, den anstalt måtte vidtagas,
att ett exemplar af de nödvändigaste
bland förhem?Idla redskaper, till befordrande
af Allmogens kunskap om dem, vore att tillgå
i hvarje Härad af Bohus Län, eller, som
de äro så ovanligt dyra, åtminstone en omgång
deraf, utom i Götheborg, äfven funnes i
Uddevalla, och att från Predikstolarne kungjordes,
när och hvar dessa redskap af Allmogen
obehindradt kunde få beses; tilläggande
derjemte den önskan, att merberörde nyt
-
Beiv. och Ekon, Utsk. BetänkandcN,.
tiga Åkerredskap måtte, ej blott inom BoJiusLän,
utan inom hela -Riket skyndsamt
kringspridas.
Utskottetfår i anledning häraf vördsamligen
upplysa, att Kongl. Maj:t, genom Dess LandtbruksAkademi,
redan behagat föranstalta derom,
att hvarje Läns Hushållningssällskap, dels,
redan af sådana modeller eihållit ett exemplar,
dels kommer att erhålla dem, så fort
de hinna förfärdigas, och att HushållningsSällSkaperne
blifvit anmodade inrätta verkstäder,
för att till Dänens behof låta förfärdiga nödiga
redskaper efter dessa modeller, och till
lindrigare pris, än i hufvudstadenär möjeligt;
beroende det således, dessutom^på hvarje HushåilningsSällskaps
eget nit och åtgärd, att,
intill dess sådana Verkstäder hinna fullkomnas,(
inrätta sin Modelkammare, och befordra de
försända redskapernas kringspridande på ett,
emot Länens olika locaier och innevånarnes
beqvämlighet motsvarande sätt, utan att" nl~-  gra allmänt gällande föreskrifter i detta fall
böra, eller lämpligen kunna vidtagas. Och
då således, i Utskottets tanka, tillräckliga
åtgärder till vinnande af det, i Memorialet
åsyftade, ändamål, synas vara redan vidtagne,
linner Utskottet icke anledning, att, rörande
detta ärende, något vidare tillstyrka eller föreslå.
Dock varder detta Riksens Höglofl.
Ständers eget ompröfvande vördsamligen öf•verlemnadt.
Stockholm den 4 Febr. 1818,
fiesv. och Ekon, Utsk, Betänkanden•
13.5
N:r 54,
Besvärs-och EkonomiUtskottets utlåtande i anledning
af väckt fråga om utfärdandet af
en förordning rörande Vattenverks Ägares
åliggande,
►
Uti ingifvet Memorial, som blifvit uppläst
i Hedervärda BondeStåndet, och derifrån till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet remitteradt,
genom ProtocollsUtdrag af denidde
sistlidne December, har Riksdagsfullmägtigen
från Nyeds Bergslag i Carlstads Län
Olof Olofsson anhållit, att Hedervärda BondeStåndet
ville, i förening med Respeotiva
MedStånden, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
utverka en förordning, som ålägger hvar
och en ägare af Vattenverk, att så inrätta
Byggnaden deraf, att de kunna gå med möjligaste
minsta Vattenmassa,
Utskottet utber sig vördsamiigen i Riksens
HögloII. Ständers minne få återkalla, att
Kongl. Maj:t i dess Nådiga Skrifvelse till
Riksens Höglofl. Ständer af den 28 Juni 1815
behagat tillkännagifva, det Kongl. Maj:t, t
anledning af Riksens Höglofl. Ständers, vid
1812 års Riksdag yttrade, underdåniga önskan,
anbefallt arbetande Ledamöterna af dess LagComité,
att. utarbeta en författning, angående
Jordägares rätt att söka förändring, eller
utdömande af Vattenverk, som genom
uppdämning skada jord, eller hindra dess
Besv. och Ekon. tsk. Betankanäen,
nyttiga Odling, och att sedan, till underdånig
följd häraf, aisbetande I.edamöterne af
DagComitéen afgifvit förslag till en sådan
författning, Kongl. Maj:t funnit nödigt, innan
Dess hufvmdsakliga Beslut i detta vigtiga ämne
Fattas, att ej allenast inhemta Dess och
Rikets BergsCollegii underdåniga Utlåtande,
samt infordra åtskilliga upplysningar från
samtliga Landshöfdingarna i Riket, utan
ock att det afgifna förslaget till författning
bör till Trycket befordras, för att således
•undergå en allmän granskning; förklarandes
Kongl. Maj:t slutligen sig icke, på förenämnda
skäl, kunna företaga detta vigtiga ärende
till slutelig handläggning, förr än till nästa
Riksdag.
I anledning häraf, och då Kongl. Maj:t
nedan behagat gå i författning om att bereda
'och vinna det ändamål, som i detta Memorial
synes åsyftadt, finnér Utskottet sig icke
kunna i förväg taga någon vidare befattning,
jin att vördsamligeu på detta sätt erinia om
förhållandet med denna fråga, hvaröfver'^Riksens
Hcglofl. Ständer torde böra i underdånighet
afvakta Kongl. Maj:ts Nådiga beslut..
Dock varder delta till Riksens Höglofl. Ständers
eget afgörande öfverlemnadt. Stockholm
den 4 Febr. 1818
N:r 55.
Riksens Högloft. Ständers alllmänna Besvärsocln
EkonomiUtskotts Betänkande i anleda
Besv. och Ekon. Utsk. Betankanden.
*57
ning af väckt fråga angående rättigheten
för Lumpsamlare att omhringresa i
Landet, samt om sättet till Lumpors anskaffande
för Pappersbrukens behof.
Genom ProtocollsUtdrag af den 2dra sistlidne
månad har Hedervärda BondeStåndet
till detta Utskott remitterat ett af Riksdagsmannen
från Kronobergs Län, Pehr Johnsson,
ingifvet Memorial, deruti han öfverklagat
antagandet af så många Lumpsamlare, ofta
af löst folk och lättingar, hvilka kringfara
orten och genom tjuf-bands sammansättande
förorsaka allmän osäkerhet; hvarjemte han
anhållit, att samtelige Pappersbrusagare måtte
åläggas inom hvarje. Pastorat antaga en
känd person, som för deras räkning upphandlar
Lumpor. Vid detta förslag hafva tillägg
och anmärkningar blifvit gjorda: 1:0 af Riksdagsmannen
Nils Månsson från Malmöhus
Län, som förklarat, det han i så måtto varit
af skiljaktig mening, att han trott det vara
tiliräckeligt, om en sådan person utsåges i
hvarje Härad. 2:0 Pehr Nilsson; att då man
måste för dessa Fabriker äga rudimaterier,
har han ansett lämpeligast, att deras ägare
sjelfve besörja Lumpornas ttppsamlande, helst
det förslag, som i detta afseende blifvit uppgifvet,
skulle medföra den stora olägenhet,
att hvarken full tillgång på Lumpor kunde
påräknas med säkerhet, ej heller de, som blifvit
upphandlade, anordnas och fördelas på
i 58,
Besv och Ekon.
Pappersbruken i förhållande till hvardera
papperstillverkning; och att de »lägenheter,
somöfverklagats, tillräckeligen skola förekommas
derigenom, att Konungens Befallnings*
hafvande infordra Prestbevis om dessa Personers
frägd och ej förpassa sådane, af hvilka
Lagbrott och olägenheter under kringvandrandet
kunna befaras. 5:0 Af Anders Danielsson,
att han ej insett, på hvilken grund Allmogen
kan åläggas skjutsa uppsamlade Lumpor
frän det ena uppsamlingsstjllet till det
andra; samt slutligen 4:0 af Leiditz: att, i
afseende på skjutsningen af Lumpor i hans
hemort, Bohus Län, så tillgått, att KronoBetjente
låtit genom Kungörelse från PredikStolarne
i Kyrkorna tillkännagifva, när och
hvar Kronoskjuts bör uppbådas för att fort-s
skafta uppsamlade Lumpor; hvarefter den
Skjutsande, emot uppvisande af Qvitto för
skjutsningens verkställande, vid nästa Uppbördsstämma
undfått Liqvid af Kronofogden.
Vid öfvervägande af detta ärende inser
Utskottet väl å ena sidan de olägenheter, Allmogen
på flera orter möjligen kan vidkännas
derigenom att de, till Lumpors insamlande
af pappersbrukens ägare utsände, ehuru medi
vederbörandes pass försedde personer, ofta af
mindre god frägd och således under skydd
af deras ifrågavarande yrke, begagna tillfället
att begå oordentligheter och vara Allmogen
till tunga och besvär; men utbeder sig å
den andra få fästa Riksens Högloft. Ständers
synnerliga uppmärksamhet på vådan af* att
Jjety, oih Ekon, IJtsk. Betankcindcn, iQg
pii inskränka hvad Allmänna Stadgar föreskrifva
i afseende på Lumpsamlingsrättigheten.—
Kongl. Commerce-Collegii på Kongl, Maj:ts
Nådiga befallning utfärdade Kungörelse af
den 11 Februari 1757 medgifver uttryckeligen:
att hvar och en, hvar helst han vill
Qch lägenhet finnery må, utan intrång, få
dylika Samlingar göra, på det Riket en gång,
må till sitt behof af egen -papperstillverkning
tillra cheli gen blifva för sedt och äfven
flere Pappersbruk hunna anläggas; qch då
de, genom denna föreskrift, åsyftade ändamål
af hvarje patriotiskt sinnad Medborgare i
närvarande stund lika allvarligt önskas och
påkallas, så torde det vara så mycket betänkligare
att bereda något tvång i utöfnjngep
af denna rättighet, sorn det blifvit upplyst,
att inom Riket nu kunna räknas mer än 70
Pappersbruk; hvaraf föijer, atti samma mon
behofvet af rudimaterien för dem ökas, blifyer
äfven en oinskränkt frihet vid insamlingen
mera nödvändig, samt ett villkor både för
nuvarande Pappersbrukens bestånd, och för
möjligheten af fleras anläggande.
På sådana grunder afstyrker Utskottet
Riksens Höglofl. Ständer att bifalla hvad
som blifvit föreslaget till inskränkande af
Lumpsamlings rättighetens fria utöfning; men
får derjemte tillägga, att det i Utskottets tanka
skulle mycket bidraga till förekommande
af de i Memorialet öfverklagade olägenheterna
genom Lumpsamlares omkringfarande i
Landet, om, uppå skedd underdånig hemstäl
-
i/to Besa. och Ekon. Utsk. Betdnkanden.
Ian af Riksens Höglofl. Ständer, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, såsom Pehr Nilsson föreslagit,
anhefalltes att noga tillse, det Allmogen
icke besväras med ett öfverflödigt antal
af sådana personer, samt att ej lemna Pass
till några andra, som anmäla sig i egenskap
af Lumpsamlare, än dem, hvilka ärö försedde
nied bevis från Presterskapet i orten om
god frägd.
I afseende på hvad Bancofullmägtigen
Anders Danielsson Serskildt andragit rörande
den, åtminstone i hans ort Allmogen åliggande
skyldighet att skjutsa uppsamlade Lumpor
från det ena stället till det andra, får
Utskottet erinra, att Utskottet icke känner
något allmänt Stadgande som föreskrifver
Allmogen ett sådant onus; och om Allmogen
på vissa ställen måst vidkännas denna olägenhet,
såsom Leiditz anfört fallet vara, äfven i
Bohus Län; förmodar Utskottet "detta! skett
till följe af enskildta påbud eller locala föreskrifter,
deröfver Utskottet icke anser sig
tillkomma att ingå i någon pröfning, utan torde
den eller de, sorn i sådant afseende finna
sig befogade till anförande af besvär, böra
dem i laglig väg fullfölja.
Dock varder detta, jemte en Ledamots
serskilda mening i ämnet, Riksens Höglofl.
Ständers upplysta pröfning vördsamt understäldl.
Stockholm den 4 Febr. 1818.
Transumt af Protoeollet, hållit uti Riksens
. Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Besv. och Ekon. UtsL Betänkande/u 141
Ekon omiZJt skott vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 4 Febr. 1818.
Riksdagsfullmägtigen från Malmöhus Län
Nils Månsson inlemnade ett så lydande skriftligt
anförande:
Genom ProtocollsUtdrag af den 2 Januari
har Hedervärda BondeStåndet till Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskott remitterat ett Mein widal
af Riksdagsmannen Pehr Jansson fran Kronobergs
Län, deruti han, till förekommande
af de olägenheter, som åtfölja det nu brukliga
sätt till Lumpors insamling, föreslagit en
ny ordning vid de så kallade Lumpsamlares
antagande, dertill Höglofl. Utskottet likväl ej
funnit skäl lemna bifall.
Delande lika tänkesätt med Pehr Jansson,
har jag ej med Utskottet kunnat instämma i
det fattade Beslutet, samt utbeder mig derföre,
att få framställa min serskilda mening,
med vördsam anhållan, att den, ehuru ofullkomligt
uttryckt, måtte få åtfölja Höglofl.
Utskottets Betänkande till de Respectiva RiksStånden.
Jag känner ingen större belöning eller
glädje, en den som skänkes af öfvertygelsen
om förmågan, att genom egen flit förvärfva
sig alla Lifvets förnödenheter, samt att kunna
göra hvar man rätt. Jag känner icke heller
något mera svårt eller påkostande, än att
blifva beröfvad dessa med svett förvärfda fördelar
af lättingar, som icke äga någon lust
I42 Besv. och Ekon. Utsh Betähkåhdcri.
teller åhåga, att sjelfve- förskaffa sig födan»
Detta onda skall ej heller upphöra, så länge
Ägare eller Förvaltaré af Pappersbruk' ägä
rättighet, ätt till Lumpsamiings verkställande
antaga hvad slags folk sorn helst, och så mångå
häraf, som de åstunda. Landet skall déf«
före hädanefter sorn förut öfversvämnias a£
sysslolösa personer, hvilka mindre angelägna
om att uppfylla det uppdrag, som förskaffat
dem skydd, af sjelfva friheten att fara från.
ort till annan, skola hemta anledning, att i
Compagnie med hvarandra föröfva hvarjehanda
brott af stölder och annat dylikt. Det öfverdrifna
antalet af Lumpsamlare, som i Landet
finnes * gör sådana sammansättningar
ganska lätta, och vill jag härvid endast nämna^
att bland de7 Pappersbruk* sorn i Skåne finnas
och hvilka inom kort torde ökas med ännu
ett nyligen privilegieradt, blott ett enda äger
Vida öfver ett hundrade Lumpsamlare, sorn
kringfara landet. Det skall således ingeri
ting uträtta att förbjuda Glas- öch Posthusförare*
samt Hästbytare att kringstryka, dä
desse inom den kortaste tid kunna förvandlas
till Lumpsamlare, utan att likväl till seder
och lynne undergå någon förändring.
Med en innerlig önskan, att se dessa olägenheter
af Lumpsamlares kringfarande i Landet
hämmade öch tillintetgjorda, ville jag derföre
önska, att Inbyggarneinom hvarje Härads
Länsmans-District, eller,sota Per Jansson förslagit,
inom hvarje Pastorat af de större, måtte
tillåtas utse och välja en Lumpsamlares
Besv. och EJioin Vtsk. BetaHktnderi»
Sorn ägde rätt, att endast ä deri orten och ej
annorstädes upptaga Lumpor, med frihet, att
få försälja dem till hvilken Pappersbruksägare,
som helst. En sadan Persons besök skulle
för egendomssäkerheten ej vara vådligt»
helst då han kunde påräkna en sådan betalning
för sin möda, att han deraf kunde hafva
sin näring. Detta skulle ej heller förfelas,
då han, som vore i tillfälle känna sitt Districts
icke skulle behöfva göra några friigtlösa besök
till insamling af Lumpor, och genom
onödiga resor förspilla tiden, hvilket, efter
det förut brukliga insamlingssättet, måst
hända, då alla de till ett Pappersbruk hörande
Lumpsamlare merändels blifvit förpassade
till en och samma ort, dit den ene kommit
förr och de andra efter i ordning, utan att
likväl desse sistnämnde kunnat erhålla några
Lumpor, då den först komne dem redan emottagit.
Då man närmare öfvervägar denna
omständighet och tillika ihågkommer, att
Liket äger öfver 70 Pappersbruk, hvilkas
Lumpsamlare troligtvis utöfva en lika method,
skall man förvånas öfver den förlust
af flera tusen dagsverken, sorn på sådänt
sätt tillkommer, till skada för Jordbruket,
så ofta i brist af arbetande händer. Mea
denna olägenhet uppväges icke af den, som
sysslolösheten hos detta slags menniskor alstrar,
och för hvilken Allmogen under de
två eller tre besök i hvarje vecka, som af
dem göras, alltid måste frukta att se sig
blottställd,
144 Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkande».,
Med den högaktning jag hyser för Högloft.
Utskottets upplysta Herrar och Män,
oéh med den kännedom jag äger om mia
egen ofullkomlighet, blygs jag för mig sjelf
att vara af skiljaktig mening i denna sakj
men under öfvertygelse om de ledsamma
följder af förutvarande sätt till lumpors upptagande,
samt lumpsamlares kringstrykande,
af hvilka man ej känner någon till person,
eller frägd, är det, som jag vägat bifoga dessa
mina enfalldiga tankar vid Höglofl. Utskottets
Betänkande till Riksens Höglofl.
Ständers upplysta bepröfvande.
N:r 56.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvär si
och EkonomiUtskotts Betänkande rörande
väckt fråga om upphörande af Dykeriets
befattning med Skepp och gods, då
Skeppet i Lotsmans farvatten af Lotsen
sättes pä grund.
Uti ett till Vällofl. BorgareStåndet ingifvet
och till Utskottet öfverlemnadt Memorial, har
Herr H. W. Eckhoff föreslagit, det matte
till Kongl. Majrt Riksens Höglofl, Ständer
ingå med underdånig ansökning, om upphäfvande
af Dykeri- och Bergnings-Compagniets
rättighet, att utan Skeppares och Godsägares
medgifvande taga befattning med sådana Sven*
Sav. Och Ekon- Utsk. Betänkande)!. 143
$ka fartyg, sorn under lastning och i Lots*
mans farvatten kunna af KronoLots blifva
•satte på grund, och att, i följd deraf, de Dy*,
keriet tillerkände afgifter, hvilka skola betydligt
öka en oskyldigt redan iråkad olycka,
måtte upphöra, då biträde af Dykeriet ié
begäresj förmodande Herr Eckhoff, att, då
Kongl. Majit genom nådigt Bref af dert $
Mars 1811 behagat i Nåder förklara, att vid
stranda ingar, hvilka af hvad or ak sorn helst
inträffa inne i Stapelstadernas hamnar, Skep*
pare samt ägare af skepp och go ls må vara,
tillätet, att sjelfva på det för dem f rtöOnligaste
sätt verkställa bergningen, Utan sut oft
rättighet för Dykeriet att d< rm d »aga hefatt*
ning i annat fall än då sådant af vederbörande
sjelfmant begäreSj Kongl. Majit jemväl värdes
nådigt bitalia att, vid inträffande 0’yeks*
händelser af ofvan omförmälda beskaffenhet,
Dykeriets åtgärd må upphöra.
Utskottet har tagit detta ämn° i öfvervägande
och, ehuru härvid å ersa sidan före*,
kommer, att Dykeri- och Bergning Compagniet,
hvilket g norn Kongl. Regi-mentet äf
den 22 December 1802 är octroyeradt på
års tid, räknadt från samma års början tilt
1827 års slut, äger Uti H igstberörd Regie*»
mente enahanda säkerhet, som den hvarje eä*»
skild bör kunna påräkna af ett ingårtgefi
Contract, så länge d.t å hans sida icke brytes,
och hvaraf synes följa, att Dykeriets rättig*,
het, att taga befattning jemväl med Sådana
fartyg och sådant gods, som genom éii Kiö*
Bihang till RiksSt, Prat. i8»7-»8x3, gide Sahil:. Kir a<>s
146 Besil, och Ekon. Vtsk. Betänkanäeti.
aolots’ vållande kan sättas på grund, böi?
vara obestridlig; likväl och som å andra sidan
3802 års DykeriReglemente icke innehåller
någon bestämd eller tydlig föreskrift, hurn
vid nu ifrågavarande händelser bör förfaras»
oaktadt Sveriges hela sjökust är uti vissa lotsdistricter
indelad; alltså och då Utskottet
anser Herr Eckhoffs motion hafva billigheten
för sig i synnerhet om, såsom han tillika
uppgifvit, de till Båk- och Lotsinrättningen
anslagne afgifter äro så betydliga, att de ej
allenast skola vara tillräclige till bestridande
af alla utgifter, utan jemväl lemna ett årligt
öfverskott till StatsCassan; får Utskottet tilli
styrka, att en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, i öfverensstämmelse med Herr Eckhoffs
förslag, måtte få afgå; Hvilket likväl
vördsamligen hemställes R. H. Ständers omjpröfvande.
Stockholm den 10 Eebruari 1818.
N:r 57.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs•
och EkonojniUtskotts Betänkande, rör andé
föreslagen ny Reglering af socknarna i
Riket.
Hedervärda BondeStåndet har till Utskottet
öfverlemnat ett af Abraham Jönsson, såsom
Riksdagsfullmäglig för Skärkinds, Åkeri
bo och Memmings Härader i Östergötlanda
Län, ingifvet Memorial, hvaruti hemställes»
om icke Riksens Högloft Ständer linna dei
Éesv. och Ekön. XJtsJc. Éetänkanåén, i 47
Vara nödvändigt, att hos Kongl Maj:t i urU
'derdånighet föreslå, det en så beskaffad Reglering
Län, Härader och Socknar emellan),
inom Riket finge företagas, att åtminstoné
Socknarne så indelas, att de hädanefter fingö
tillhöra ett och icke flera Län och Häradeiy
såsom förhållandet skall vara med Yxnerum»
Socken, hvilken är belägen i 2ne Län och 4
‘serskilda Härader* och ått Allmogen såmfc
andra Hemmansägare således icke måtte be.
tungas med vidsträcktare Bro- och Vägunder»
hållning, än inöm det Härad, hvartill hemman
iiet hörer.
Utskottet, som funnit, att Riksdagsmannen
Abraham Jönssons omförmäldta förslag),
ehuru det är af en ganska vidsträckt syftning),
likväl icke blifvit understödt af Hedervärda
Bondeståndet gemensamt, eller af någon dess
enskilda ledamot, får i anledning häraf förklara,
att, då nämnda förslag synes hvarkeå
hafva den allmänna röstén för sig, ej hellem
i verkställigheten medföra någon väsendtlig
nytta, men väl föranleda till stora och betyda
liga kostnader både föt staten och enskildi
medborgare på Landsbygden, Utskottet trott
sig icke böra tillstyrka bifall till Förslaget, så
mycket mindre, sorn förändring och flyttning
äf ett eller flera hemman i afseende på dé^
ras sorterande under andra Län, Härader och
SoCknar, icke plägar afslås* enär ansökning
derom i laga ordning göres och omständigheterna
derföre icke lägga hinder i vägen:
Såsom bevis härpå får Utskottet åberopa
Kongl. under den g Augusti 18x4 tili
148 Best). och Ekon. Uisk. Betänkanden.
Kongl. KammarCollegium aflåtna nådiga skrifvelse,
hvarigenom, efter föregångna undersökningar
och gjordt underdånigt tillstyrkande
af välbemälte Kongl. Collegium, åtskilliga
Hemman, hvilka hörde till Mo socken och
Tossbo Härad af Elfsborgs Län, men i Ecclessiastique
ärender till Silleruds Socken och
Carlstads Län, fått förläggas och räknas till
sistnämnde län , utan att berörde Hem*
mansrentor, Kronotionde , SoldatRotering,
Väghållning eller Skjutsningsskyldighet derföre
utgjort något hinder; Dock varder detta
vördsamligen hemstäldt till Riksens Höglofl.
Ständers närmars ompröfvande. Stockholm
den 10 Februari 1818.
N:r 38
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Betänkande
i anledning af väckt fråga om förändring
i För samlingarnes skyldighet cit -c
vårda de fattiga<
Uti ProtocollsUtdrag af den 5te nästlidne
Januari har Högvördige PrestStåndet till Utskottet
remitterat ett Memorial af Herr
Prosten Öhrvall, deruti öfverklagas, att genom
Stadgandet uti Kongl. Maj.-ts Nådiga författning
af 1788, rörande vården af de fattiga,
som bestämmer, att i den församling, der
Fattighjonet sist varit skattskrifves bör de*
Eesv, och Ekon. Utsh. Betänkanden. 149
under återstående lefnastiden vårdas, ej sällan
skall hända, att den församling, eler Fattighjonet
varit sin mesta tid och uppoffrat sin
mesta arbetsförmåga, blifver befriad ifrån
dess framtida underhåll, då deremot en annan
Socken, dit Tjenstehjonet flyttat och blott
varit en liten tid, men under samma tid,
genom sjukdom eller svaghet, blifvit satt utur
stånd att arbeta, måste draga försorg
om dess orklösa ålderdom; och på hvilken
grund Memorialets författare föreslår, att en
viss tid, äf 10 å 12 år, borde bestämmas för
Tjenstehjonets vistande inom en församling,
innan det kpnde blifva berättigadt, att af samma
församling njuta vård under en annalkande
ålderdom; samt att då ett sådant Tjenstehjon
ofta flyttat ifrån den ena församlingen
till den andra, hvarigenom kan blifva svårt
att bestämma, hvarest det tillbragt sin bästa
tid, Födelseorten i sådan händelse bör vidkännas
dess vård.
Vid handläggningen af detta Mål, har
Utskottet väl å ena sidan funnit, att i den
gjorda Motionen sådane skäl äro anförda, sorn
vid första ögonkastet e; synas sakna grund;
men då Utskottet, å andra sidan, ansett den
åberopade Kongl. Kungörelsen af den 5te
December 1788 innefatta så vigtiga och öfvervägande
motskäl, hvaribland må anföras:
att en sådan urskillning, rörande den församling,
som haft största nyttan af Fattighjonet
under dess arbetsföra tid, uiom att den vöre;
svår att rätteligen påfinna, skulle blifva elfc
ämne för ständiga tvister, Fattighjonet till
Besy. och Ehtyk tjuk. Retcinkanclcn,
största känning; och enär härvid dessutom
förekommer, att, uti samma Kungörelse, deri;
rättighet är hvarje församling förunnad, att
icke något Inhyseshjon får sig der nedsätta,
eller något gammalt och mindre arbetsfört
Tjenstehjon antagas, innan sådant förut blifvit
i Allmän Sockenstämma anmäldt, och församlingen
dertill lemnat sitt bifall; alltså:
pch då, genom detta senare stagdande, en,
säker utväg synes vara beredd, att hindra sådana
personers inflyttning, som kunde ligga
församlinga^n.e till last, i hvilket fall en sådan
olägenhet äfven mäste blifva reciproque för
alla församlingar; Thy finner Utskottet ej;
skäl att å det gjorda yrkandet tillstyrka bifall.
Dock har Utskottet i sammanhang härmed
trott sig böra hemställa, att sådane Soldater
af GanizonsRegementerna, sorn lidit;
vanhedrande straff, ej mätte derefter förpas-.
Sas till sin födelsebygd, hvarigenom denna,
p.fta blir en. skådeplats för de. befriades .för-,
^lyade läster och förbrytelser; Och får Ut-.
Utskottet af sådan, anledning vördsamt tillstyrka,
att Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl.
Maj:t framföra den underdåniga önskan, att
äfven denna omständighet måtte i Nåder af»
ses vid de anstalter, sorn redan äro vidtagne,
eller framdeles kunna komma att vidtagas,
till förekommande af den skada, sorn af
försvarslösa och vanfrägdade personer kunna
samhället tillfogas. Hvilket dock till Riksens
Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnas: Stockholm den 26 Janu
ari
18 i8.
Besv. och Ekon. Ut sk, Betänk anden. 151
N:r 59,
fliksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsocli
'EkonomiUtskotts Betänkande i anledning
af väckt fråga om Spekt aldernäs
inställande på de större Högtidsdagarna
m. m.
Genom ProtocollsUtdrag af den 5te nästlid-»
ne Januari har ifrån Högvördiga PrestStåndet
till Utskottet blifvit remitteradt ett Me.
inorial i detta ämne af Tjenstförrättande Öfver-HofPredikanten
m. m. Herr Doctor Hedrén,
deruti anföres: att, om i ett bildade
samhälle det icke allenast är lofligt, utan
ock nyttigt, att nied. valda och anständiga
jiöjen uppmuntra de, af den hvardagliga
mödan nedtryckta sinnen, förmildra det sträfva
och tröga af ett svårmodigt lynne, och genom
framställningen af det sköna i dess bildliga
former, förädla det nationella tanke- och
lefnadssättet, så vill dock vara nödigt, att denna
omsorg subordineras den högre omtankan
för Samhällets religiösa och moraliska förädling;
att det icke kan vara likgiltigt, om motsatsen
inträffar, om det heliga icke blott får
sitt rum bredvid, utan sättes efter det profana,
om den ena delen af Allmänheten,, ömtålig
i sin Gudsfruktan, blifver stött och förargad
vid åsynen af Kyrkans vanhelgd, och
den andra, lättsinnig och vacklande i sina
grundsatser, förvillas till glömska och förakt
af heliga inrättningar, då de fa'stmera
gemensamt borde hållas till beständig åtan
-
JSesv. och 'Elion. Utsh, Betänkande^
åa o<-ii vördnad för det ena nödvändiga, SamSvallets
o h mensklighetens yttersta inål:
IV ligionsn.
Med anledning häraf leder Memorialets
författare uppmärksamheten på det i senare
tider mer vanliga missbruk af de allmänna
Spektaklerna» icke blott på den hvarje vecka
inträfFande Sabbaten, utan ock på vår Kyrkas.
större och märk värdigare Högtidsdagar ,
samt yttrar vidare: att ehuru Skådespel» medi
omsorg valda, rned skicklighet utförda, och.
ined grannlagenhet styrda, böra räknas icke
allenast såyöm ett oskyldigt nöje, samt en
vederkvickande och muntrande förströelse*
utan i sjelfva verket, såsom ett godt och
verksamt bildningsmedel; är dock, med alla
dessa medgifna fördelar, Theatren vida skild
från Kyrkan, så till beskaffenhet, sorn föreställningssätt,
och tror Herr Doctorn det
vara öfverensstämmande både med sakens natur
och med anständigheten, att det ena Läyohuset
må vara tillslutet på en dag, då det
andra är öppet, och åtminstone icke» sorn nu
$ker» de heligaste dagarne användas till Repetitioner»
just på samma stund, då Församlingen
i Kyrkan bredvid sjunger, beder och
betraktar Herrans ord. På dessa» med flere
anförda grunder, hemställns, att å Sabbaterna,
eiler åtminstone de större Högtidsdagarna,
alla Skådespelshusen må vara tillslutne,
samt att, i händelse de skola fortfara om
Söndagarna, sjelfva Gudstjensttimmarne likväl
icke må ohelgas genom repetitioner och
förberedelser dertill; hvarvid Herr Pastor
Eesv. och Elion. Utsk. Ectanhanden. 153
Primarius Doctor Drysén, med instämmande
uti omförmäidte Memorials yrkanden, gjort
det tillägg, att enligt dess tanka, borde dit
föreslagna förbudet emot S; ådespels anställande
ä Sön- och Högtidsdagar äfven utsträckas
till de aftnar, som föregå dessa dagar.
I sammanhang härmed har äfven Högvör»
diga FrestStåndet, uti ProtocollsUtdrag den
i5:de sistlidne Januari, öfverlemnat ett yttrande
af Comministem Bergegren, deruti,
jemte instämmande uti det anförda Memorialet,
dessutom ifras emot den oordning, att
annoncer ej sällan skola, dagen före Söndagen,
blifvit införde uti Dagpapperet Allehanda, der
Allmänheten, emot en ringa afgift, inbjudes
sjelfva Helgedagsförmiddagarna till smliga
njutningar och åskådningar. t *1
Utskottet, som förehaft detta mål till
granskning, får härigenom förk!ara, att det
helt och hållet delar de tänkesätt, hvilka gifvit
anledning till ifrågavarande motion. Utom
de Gudomliga bud, som anbefalla Sabbatens
helgd, har äfven den verdsliga Lagstiftaren,
i hvarje väl Organiserad Stat, sökt
att genom lämpliga föreskrifter bibehålla
denna dag i den vördnad, som dess vigtiga
bestämmelse påkallar. Erfarenheten visar, att
en aftynande och förlamad vördnad för Religionen
nästan alltid först yttrar sig i liknöjdhet,
Som snart öfvergår till förakt för den
yttre Gudstjensten och de heliga bruk, hvilka
dermed äro förenade. Sedan Samhällets
medlemmar, under arbete och verldsliga omsorger,
tillbragt den föregående veckan, sam
-
154 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäm.
las de om Söndagen för att i församlingens;
sköts påminnas om sina pligter emot Gud och
tp,enniskor. Ehuru förträfflige anstalter än
kunna i en Stat vidtagas, och ehuru visa författningar
der än kunna påbjudas, skola de
likväl alltid förblifva frugtlösa, så länge de
ej verka i förening med känslan och öfvertygelsen
om nödvändigheten af dessa pligters
uppfyllande» Då således den allmänna Gudstjensten
är ett af de vigtigaste medlen att
väcka och underhålla sådana dygder, pä hvilka
Samhällets bestånd hvil ar, böra ostridigt
alla hinder urvägenrödjas, sorn kunna försvaga
eller motverka detta stora ändamål. Ibland
dessa hinder torde rättvist böra räknas, sådana
pordningar, som i omförmäldte anföranden,
ofverklagas. Det är äfven af sådan anledning,
som Utskottet ansett sig böra fästa Riksens,
Höglofl. Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten
deraf, att så val Sabbaten må hållas
i tillbörlig vördnad, som att en del af Församlingens
medlemmar ej måtte igenom mindre
lamp,eliga anstalter hindras ifrån den allmänna
Gudstjenstens bivistande. Och får
Utskottet till befrämjande af ett sädant ändamål,
efter en sorgfällig granskning af närvarande
fråga, nu vördsamt tillstyrka, det
Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl. Majit
framföra dea underdåniga önskan, att inga,,
Skadespel hädanefter må, hvarken de större
Högtidsdagarna eller aftonen förut, varda til -  låtnej repetitioner ej heller böra om Söndagen
updet’ Gudstjensten hållas, samt att ett
Besv. oth Kkon, Utsk. Betrinkan(l*n.
dylikt förbud äfven måtts stadgas emot an.
dra offentliga lustbarheter och åskådningaT»
Hvad åter angår det yrkade förbudet esoot
dessa nöjen å aftnarne af de vamiga.
Söndagarna, så anser Utskottet en väsendtlig
skillnad äga runi. emellan dessa och Högtidsdagarna,
emedan de senare, såsom Memorialets
författare anmärk r, påminna om Christna
församlingens märkvärdigaste händelser,
och deri ge om uppmana dess medlemmar, att
i husligt lugn egna sin- tid och sina betraktelser
åt högre och heligare föremål; då deremot,
i afseende på de förra, inga synnerliga
skäl synas förekomma, alt a aftnarne förbjuda
val afpassade allmänna nöjen, helst de fleste
af de lägre FolkClas,serna endast hafva ledighet
att på dessa aftnar Söka vederqvickelse
efter arbete och nr dor. Enligt Utskottets
tanka, böra derföre de vanliga Söndagsaftnar*ie
ej i det föreslagna förbudet inbegripas.
Utskottet har slutligen, till undvikande
af en möjlig misstydning af dess åtgärd,
trott sig böra förklara, att Utskottet, långt
ifrån att vilja lägga hinder i vägen för valda
offentliga nöjen, då de på en passande tid
förehafvas, tvärtom anser dessa bidraga till
Samhällets högre odling och sedernas förädling,
på samma gång, sorn de gifva åt Samhällslifvet
en friare och lifligare utveckling.
Utskottet öfverlemnar för öfrigt detta sitt
vördsamma yttrande till Piiksens Höglofl.
Ständers egen pröfning» och bedömmande»
Stockholm den 26 Januari 1818.
156 JJcsv. och Ekon. Utsk. Betänkanden,
N:r /(O.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs»
och Ekonomilltskotts Betänkande, i cfriledning
af yrkad skyldighet för ägare till
'■Bruk och Tullcjvarnar, att deltaga i vägrödjning.
Tm Utskottets handläggning liar ifrån Hedervärda
Bondeståndet blifvit remitteradt ett
Memorial af Riksdagsmannen Olof Olsson
från Carlstads Län, deruti samtelige Fullmägiige
frän samma Län, jemte Eric Johansson
och Pehr Abramsson fran Vester-Norrlands
Län instämt, och hvarest hemställes, att,
som ingen af Sveriges inbyggare mera begagnar
Landsvägarne än Brukspatroner och
Bruksidkare, samt de, hvilka äga Manufacturverk
och tullqvarnar, .men dessa hafva ingen
andel i Landsvägärnes underhåll, alla sådana
borde deltaga i upparbetande och underhållande
af, så val allmänna, som andra nödiga
Landsvägar.
Detta Mål, som äfven vid nästlidne Riksdag
varit öfverlemnadt till Ekonomiutskottets
granskning, har Utskottet tagit i öfvervägande;
Och får nu förklara, att Utskottet
funnit sig ej kunna antaga andra grunder för
sin åtgärd ån dem, samma Utskott vid berörde
Riksdag i detta afseende yttrat; I följd
hvaraf Utskottet å nyo får åberopa Kongl.
Resolutionen på Allmogens besvär, den 2ode
November 1789, Samt Kongl. Brefvet den
g9 October 1795, hvarigenom ägare till bruk
Besv. och Ekon. Utsk. Bctä/ikanåen. 157
och qvarnar uttryckeligen äro från vägrödjning
frikallade; och dä en rubbning af dessa
stadganden skulle förnärma de fri- och rättigheter,
som med ägande rätten af så beskaffad
egendom från längre tider tillbaka
varit förenad, och hvilka derigenom liksom
ingått i egendomens värde; anser
Utskottet, oaktadt de flere talande skäl, som
för det gjorda yrkandet förekomma, sig ej
kunna derå tillstyrka bifall; Hvilket dock till
Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnas. Stockholm den 4 Februari
1818.
N:r 41.
Riksens Högloft. Stänclers Allmänna Besvärs*
och Ekonomiutskotts betänkande angå*
ende yrkad t utbyte och jemnkning af
Roteringen i Tossbo och Wedbo Härader ■
af Elfsborgs Län.
-Riksdagsmannen Eric Svensson, Fullmägtig
från nyssnämnde Härader, har uti ett till Hedervärda
BondeStåndet ingifvet Memorial,
Föreslagit, att, till förebyggande af de flera
olägenheter och kostnader, som både Rothållare
och Soldater uti Tossbo och Wedbo
Härader skola få vidkännas, derigenom
att In- och Ut-Rotarne derstädes på flera
ställen äro från hvarandra aflägsna ända till
Q å 5 mil och ännu längre, en sådan jemnk
-
i5Ö B«i». ock Ekon, Viik. Éetähkdhdek.
hitig och utbyte af Rotar kunde vidtagas, att
de närmaste Hemman fingo förenäs om ert
Soldat, och att, så vida möjligt vöre, ingert
Rote skulle få sin Soldat boende utom Socknen.
Detta Memorial har af Hedervärda BondeStåndet
blifvit iemitteradt till Utskottet',
Sedan BäncoFullmägtigen Anders Danielssort
från Elfborgs Län, tillika med samteligå RiksdagSfullmägtige
fran Vestmanlands, Kronobergs,
Jönköpings, Hallands och Gottlands
Län, med Eric Svensson sig Förenat, och det
Hedervärda Ståndet äskat, att Utskottet matte-,
i sammanhang med ofvannämnda motion*
afgifva yttrande angående en allmän öfversigt*
jemnkning och reglering af Roteringén i alla
de Landsorter, der sådant ej redan föregått;
Vid öfvervägande af Riksdagsfullmägtigen.
Eric Svenssons i ofvanberörde måtto gjordé
Förslag, bar Utskottet väl funnit, det kunni
blifva både nödigt och nyttigt, att en jemnkhing
Rotarna emellan företages* sorn kundé
befordra ett närmare samband och beqväniligare
läge af de Rotar, sorn äro inroterade
för en och samma Soldat; men då Utskottet
har sig bekant, att Kongl. Majrts och Rikets
KammarCollegium äger rättighet att till
pröfning upptaga alla så beskaffade frågor
och att, utan någon föregående underdånig anmälan
hos Kongl. Maj.-t, jemväl hufvudsakligen
afgöra dem, hvarpå Utskottet bland mångå
exempel af det slaget endast vill anföra*
att välbemäldta Kongl. Collegiiim, medelst Utslag
af den 14 Augusti 180g, bifallit vederbörande
Rotehållares ansökning om utbyts
Éeiit. och Ekoti, Utsk. Éehhkahaeti, 459
Och förändring af Rotarne N:r 545 och 571
vid Åhs Compagnie af Elfsborgs Regemente’,
och den 29 Juni 1810 likaledes utbyte och
förändring af Rotarne N:r 102 och 117 vid.
andra Majorens Compagnie af Kronobergs
Regemente; anser Utskottet dylika frågor vara
af en så alldeles enskild beskaffenhet, att
de icke böra eller kunna blifva föremål föt
Riksens Höglofl. Ständers öfverläggningar,
enär hvar och en Rotehållare som af localå
omständigheter linner sig befogad, att önska
förändring eller utbyte af större eller mindre
del af de för en Soldat inroterade Hemman,
är obetaget, att med ansökning derom i
laga ordning vända sig till Kongl. KammarCollegium.
Utskottet kan således icke annorlunda
tillstyrka bifall till Eric Svenssons
motion, än att, då så beskaffade Ansökningat
vägras, Vederbörande Autoriteter böra med
skyndsamhet afgöra målet, och att inga hinder
måtte läggas i vägen för den äskade
jemnkningen eller utbytet; och kan Utskottet
dessutom ej meddela något yttrande, angående
jemnkning och Reglering af Roteringen
i allmänhet, emedan det Hedervärda
Ståndet icke bestämt eller uppgifvit, i hvilka
fall, eller för hvilka Provincer en sådan
allmän jemnkning och reglering skulle äga
rum, ej heller föreslagit, hvilka nya ellet
andra grunder böra följas, med de, som af
RoteringsVerkets stora och odödliga Stiftare
blifvit laggde. Dock varder detta allt vördsammeligen
understäldt Riksens Ilöglofl*
iäo Besv. och EkoJi. Utsk. Betänkanden,
Ständers pröfning. Stockholm den lc Fö*
bruari 1818.
N:r 4.2.
Riksens Högloft- Ständers Allmänna Besvärs»
och. EkonomiUtskotts Betänkande, ”röran*
de yrkad rättighet för Städernas Magi
strater att få förrätta alla så kallade
Dykerie-Auctioner
Från Vällofl. BorgaieStåndet har till Utskottet
blifvit remitteradt ett Memorial af
Herr Niclas Joli. Palmborg, hvaruti yrkas
den ändring i 1802 års DykeriStadga med
1805 års Förklaring deröfver, att det ensamt
måtto tillkomma Städernas Magistrater, att
förrätta alla så kallade Dykeri-Auctioner i
hvarje Stad å det gods, som i dess Tullkam*
mare-district strandar och skall försäljas, heldst
Tull- och Stadsumgäider i alla fall skola derstädes
utgöras, och alla sådana Auctionér då
kunde komma till Stadens Invånares kunskap,
hvilket, då Auctioner af KronoBetjeningen
förrättas, icke alltid skall ske, och ganska
ofta så sent, att Speculanter icke hinna in*
träffa å Auctionsstället.
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad
sålunda blifvit anfördt och yrkadt, men fin*
ner sig böra så mycket mindre tillstyrka bi*
fall till Herr Palmborgs väckta motion, som,
utom det,i att Kongl. Maj:ts under den 22
December 1802 för Dykeri- och Bergnings»
Besv. och Ekon. Utsk. Betdnknnåeni ' 161
Compagniet utfärdade Nådiga Reglemente uttryckeligt
föreskrifter, det samma Reglemente
bör tjena till noga efterlefnad, alldeles efter
dess ordalydelse, Utskottet inhemtat, att
Kongl. Maj:t, i anledning af underdåniga besvär,
som Magistraten och Stadens Äldste £
Visby anfört deröfver, att Dykeri- och Bergsnings-Compagniet
under den 20 Augusti 180S
förklarat Krono Fogdar ne på Gottland berättigade,
att ensarntne förrätta alla der å Landet
utom Visby StadsGebiet förefallande A11-  ciioner å strandadt gods samt AuctionsProcenten
deraf sig till godo beräkna, uti hvilket
mål Förvaltningen af Sjöärenderna, Kongl.
CommerceCollegium och DykeriCompagniet
afgifvit underdåniga Utlåtanden, har uti Nådig
Skrifvelse af den g Juli 1811 förklarat,
det Kongl. Maj:t icke funnit skäl göra något
afseende å den af Visby Stads Magistrat
och Äldste gjorde anmärkning, att den i fråga
komne förauctioneringsrättigheten blifvit
utan deras hörande tillerkänd Kroncfogdarne
i Länet, samt, hvad sjelfva hufvudsaken beträffade,
ansett genom 9 §. uti 1802 års
Kongl. Reglemente för Dykeri- och BergningSCompagniet,
en tydlig och fullständig föreskrift
i afseende på de af Dykeriet bergade
varors försäljning vara meddeladj hvadan
nämnde §s innehåll borde då och framdeles
tjena till efterrättelsej och att i händelse af
skiljaktighet emellan Dykeriets ombud, jemte
Godsägare, Skeppare och Befraktare eller
deras ombud, angående valet af person till
Biban? till Prot. 1317.1818, 8afc Saini, N;>‘ 21. 22,
IÖ2 Besv- oeh Ekon. Utsk. Betänkanden.
förrättande af Auction å sådant gods, sorn
enligt nämde § får pä Landet försäljas, en
Sadan Auctions förrättning då borde Kronofogden
i orten uppdragas.
Då nu uti g §. af ofvan högstberörde Kongl,
Reglemente, hvilket blifvit anbefaldt till uppJäsande
å Predikstolarne i Riket en gång om
året, tydeligen är föreskrifvet, att det ber
gade
gods, Som är underkastadt en Svår transport,
må få på Landet å den ort, der
strandningen skett, förauctioneras, likväl ej
annorlunda, än efter en månad förut i Länet
och i Allmänna Tidningarne gjord Kungörelse,
och att den Stad, i hvars Tullkammaredistrict
strandningen inträffat, skall åtnjuta
sin Tolag, Bro-, Hatnn- och vägare-penningar
af Varorna, anser Utskottet den af Herr Palmborg
gjorda begäran äfvensom hans anmärkningar
emot underlåtenhet af DykeriAuctioners
kungörande, redan vara afhulpne och
något vidare stadgande i det fallet således
icke af nöden; börandes Utskottet icke med
stillatigande förbigå, det den af Herr Palmborg
åberopade förklaring af år 1805 öfver
1802 års Dyheristadga icke finnes^ men väl
en Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Kongl.
CommerceCollegium af den 27 November
1807, i underdånig följd hvaraf välbemäldte
Kongl. Collegium under den 18 Januari 1808
utfärdat Allmän Kungörelse, angående vissa
omständigheter i fråga om Bergning af strandade
fartyg, hvilken Kungörelse likväl icke
rörer det ämne, som varit egenteliga föremåtet
för Herr Palmborgs motion.
Resv. och Ekon. Etsk. Éctankanden,
Deta allt jemte några Ledamöters 1 äm«
ttet serskildt yttrade tanka underställes vördsammeligen
Riksens Höglofl. Ständers närmare
ompröfvande, Stockholm den 10 Februari
1818-
Transumt af Protocollet, hållit uti Riksén$
Höglofl- Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 10 Febr. 1818.
Herr Prosten m. m. G. Kolmodin anförde:
Då om detta Mål öfverLdes uti Vällofl.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets andra
Afdelning, hvaraf jag har den äran vara
Ledamot, sökte jag af flere anförda exempel
bevisa, huru genom ensidigt förhållande vid
de så kallade DykeriAuctioner, och de strandade
varornas försäljande till ett högst betydligt
underpris, ej allenast Kongl. Maj:t och
Kronan förlorar på Tullen af dessa varor»
och Städerna på de dem tillfallande Stadsafgifter,
utan i synnerhet Godsägare och Assuradeurer
derigenom lida högst betydliga
förluster. Och då DykeriFörfattningarne tillåta,
att DykeriGommissarien äfven får Vara
Godsägarens Ombud, hvilket äfven ganska
ofta inträffar, så kan vid dessa auctioner en
sådan ensidighet så mycket lättare äga rum»
när det äfven står i UykeriCommissariens
fria val, att till dessa Auctioners förrättande
antaga hven. han vill, och detta val kan falla
på personer, som icke ens känna Auction®*
164 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
Författningarna, än mindre fråga efter deras
iakttagande, då de i sjelfva verket ej kunna
anse sig annorlunda, än såsom de der fått
sig ett privat ärende uppdragit af Dykeri
Commissarien, hvars ordres de således måste
åtlydaj och föl jakteligen ej heller behöfva
frukta, att ställas till något ansvar, om än
vid Auctionerna emot gällande författningar,
de uppenbaraste fel blifvit begångne; men
då, vid ett sådant förhållande, Dykériets och
Godsägarens Ombud och äfven AuctionsFörrättaren
kunna anses förenade i samma person,
tyckes ingen vederbörlig Controll vid
dessa auctiöner äga rum, hvarföre jag för min
del tillstyrkt, att dessa Auctiöner böra förrättas
af Städernas AuctionsKammaré, af hvilka
man, såsom auctoriserade Verk, ej allenast
kan vänta fullständig kännedom och ett
noggrannare iakttagande af Auctionsförfattningarna,
utan jemväl fordra ansvar och ersättning,
i händelse deremot blifvit feladt. I
anseende till dessa, af mig anförda skäl, förenade
sig i samma mening afdelningens Ledamöter
af det Väliofl. Borgare-Ståndet} och
af samma skäl, som, efter mitt omdöme, ej
under de förefallna diseussionerna blifvit vederlagde,
anser jag mig förbunden, att vid
denna yttrade mening förblifva.”
Vidare anförde Herr Malmberg: ”att han.
för sin del så mycket mindre kunde lemna
bifall åt Höglofl. Utskottets Betänkande, som
han af erfarenheten ägde den obehagliga undervisningen,
att, utom det att dylika Auctioner,
beroende endast af DykeriBetjeningeos
Besv. och Ekon. TJtsk. Bctänkcuiden. 165 [
godtfinnande, stundom blifvit utsatte för tidigt,
stundom för sent, stundom på otjenliga
både tider och platser, hvarigenom både
ytterligare förderf å de förolyckade varorna
och ett orimligt vanpris vid försäljningen
varit en oundviklig föijd. Det borde ej helier
lemnäs utan afseende, att då icke sällan sä
beskaffade Auctiorier ske för Assuradeurens
räkning, deras säkerhet borde vara på det
möjligaste bästa vis förvarad, om, och då Auctionerne
förrättades genom Städernas AuctionsKammares
försorg; och torde här lämpligen
kunna tilläggas: att det bör förekomma
en hvar litet bakvändt, att sistnämnde Autoriteter
få vidkännas besvär med det, som hörer
till Skepparens och Besättningens Sjöförklaring,
hvaruppå ej annat är att vinna, ärt
afhöra Edgång; men då fråga är om en liten
vinning genom Auctions provision, anser man
Magistraterna alldeles icke behöfliga. Jag
matte än tillägga, det jag vet mer än visst,
att utländske Assuradeurer skulle gerna betala
litet högre Auctionsprovision, och äga
mera tillförlitlighet uti anstalten, an om den
förra nu befinnes vara lindrig och den sednare
ingen.”
Med dessa, af Herrar Prosten Kolmodin
och Malmberg nu aflemnade, yttranden
förklarade sig Herrar Faur eli och Eneroth
till alla delar instämma. Ut supra.
166, Bcsv. och Ekon> Ut.sk. Betänkanden^
N:r 43.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvär s~
och EkonomiUtskotts Betänkande rörandeväckt
fråga orri de i Riket brukliga Vigtsorters
reduction till enhet«
Fran Vällofl. BorgareStåndet har till Utskottet
blifvit remitteradt ett Memorial af
Herr J. Ullberg, hvaruti han förnyat sin vid
1809 års Riksdag gjorda motion uti nyssnämnda
ämne, och derjemte anfört, att, som
olägenheterna af de i Riket brukliga Vigtsorters
mångfalldighet då blifvit, enligt detta
Utskotts Betänkande, af Riksens Högloft.
Ständer erkände, och underdånig anmälan
hos Kongl. Maj;t derom gjord, men någon
Resolution deröfver ännu icke meddelad; så
önskade Herr Ullberg, att ytterligare underdånig
anmälan hos Kongl. Majit måtte i detta
ämne göras.
Utskottet, som förskaffat sig de för denna
frågas handläggande nödiga upplysningar,
har i anledning deraf trott sig böra endast
åberopa det af detta Utskott under den 15
Juli 1815 afgifna, och af Högloft. Ridderskapet
och Adeln,' Högvördiga PrestStåndet,
samt Vällofl. BorgareStåndet bifallne, men af
Hedervärda BondeStåndet afslagne Betänkande
öfver ett af Riksdagsfullmägtigen för Falu
Bergslag, Herr Lagmannen J. Noreus till
Vällofl. BorgareStåndet inlemnadt Memorial
angående en ny och allmän Reglering af de
uti Riket antagna serskilda Vigtsoxter, hvilket
Besv. ock 'Ekon. TJtsJc. Betänkanclen. i6~
Betänkande, enligt Utskottets omdöme, är så
fullständigt och nöjaktigt upplysande om allt
hvad i detta ämne sig tilldragit, och blifvit
af Kongl. Maj:t Riksens Höglofl. Ständer,
samt Vederbörande Kongl. Coliegier, jemte
åtskilliga Embetsman, forordnadt, beslutadt och
tillgjordt allt sedan i78otalet, att Utskottet
nu icke tror sig böra något ytterligare der-»
vid tillägga, än vördsamt föreslå, det Riksens
Höglofl. Ständer täcktes låta till Kongl.
Maj:t afgå en med detta Utskotts ofvan åberopade
Betänkande af den 15 Juli 1815, så
vidt samma Betänkande rörer de allmänna
vigtsorterna, öfverensstämmande underdånig
skrifvelse och anhållan, att hvad af Herrar
Committerade uti deras redan år 1769 afgifna
underdåniga Förslag är tillstyrkt, rörande
Vigterna, måtte få antagas, och att Kongl.
Maj.-t i Nåder behagade låta en allmän författning
derom utfärda; och varder, i sådan
afsigt, härhos vördsamt bifogadt ett bestyrkt
Transumt af merberörda betänkande.
För öfrigt får Utskottet tillkännagifva,
att, sedan Kongl. Maj:t, uti Nådig Remiss af
den 26 September 1806, infordrat Dess och
Rikets Kammar-, Bergs- och CommerceCoIlegiers
underdåniga Utlåtanden öfver 1789 års
Herrar Committerades ofvannämnda underdåniga
förslag, och Kongl. Bergs- samt Commerce
Collegierna, såsom Utskottets Betänkande
af år 1815 omförmäler, redan då inkommit
med deras underdåniga utlåtanden,
Kongl. KammarCollegium ännu icke fullgjort
den Nådiga Remissens innehåll, derföre hin
-
1Ö3 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanäen.
året skall vara, att de i nåder remitterade
handlingar, hvilka af Kongl. KammarCollegnum
blifvit comirmnicerade med Herr Ofver»
directeuren vid Landtmäteriet, sorn åter begagnat
dem uti den Comité, hvilken varit
förordnad att utarbeta project till en ny
Land taiäteriFöror aning och Taxa, annu ieke
blifvit af sistnämnde comité återlemnade.
Hvad Utskottet sålunda yttrat, varder
vördsatnligen hemstäldt till Riksens HöglofL
Ständers profning. Stockholm den. 12 Februari
1818.
Transumt af Riksens Hö glo fl. Ständers Allmänna
Besvärs och EkonomiUtskotts Betänkande
'— — —• — —
angående en ny och allmän reglering af
de uti R.iket nu antagna serskilda vigtsorterna,
gifvit vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 15 Juli 1815.
Vid Utlåtandes afgifvande häröfver får
Utskottet vördsamligen upplysa, att, sedan
Högstsal. Hans Maj t Konung Gustaf den lil.
på i78otalet förordnat vissa Committerade,
att undersöka och med underdånigt utlåtande
inkomma, huru Mål och Vigter i Riket må
kunna så inskränkas, att målet på sädestunna’!
innefattades i cuben, och att ingen annan
vigt blefve allmänt gällande, än victnalievigten;
så hafva committerade, uti ett den
12 Maj 1789 aflåtet Betänkande, häröfver i
underdånighet sig utlåtit och beträffande vigternas
inskränkning yttrat, att om, af aber o
-
Eesv. och Ekon, Utsk. Hetänkanden, 169
pad orsaker, slitningsmarkerna skulle anses
ej böra upptagas vid Bergs- och tJppstadsvigtens
reduction till Victnalievigt, så vore vid
beräknandet af skillnaden imellan Victualieoch
Bergsvigt, den samma ej mera invecklad
än att förstnämnda vigt fbrhölle sig till den
sednare, sorn 25 till 22 eller 100 till 80, sä
att Bergsvigten vore jemt 12 proCent tyngre
än Victualievigten och kunde således dertill
förvandlas, om 12 proCent af ett
gifvet Ovantum Bergsvigt afdrogos; att enär
Uppstadsvi-gtens förhållande till Victualievigt
vore, slitningsmarkerna oberäknade, som 21 till
25, eller 84 till 300, och Uppstads vigten följ.
aktligen ägde t6 proCents större tyngd än Victualievigten,
kunde äfven Uppstadsvigtens reduction
utan synnerlig svårighet ske; Stapelstadsvigt^
åter gjorde vissa delar af Victualieitigten,
så att 20 lispund af den förra utgjorde
16 lispund i den sednare, och bestode
alltså skillnaden dessa vigter imellan endast
i sjelfva räkningssättet, vid hvars förändring
hvarken svårigheter eller olägenheter
kunde möta; TaekjernSvigten vöre grundad
på Bergsvigten, så att 26 Lispund af’ den
sistnämnda räknades för ett skeppund Tackjernsvigt,
och Råkopparvigten, sorn, efter 1739
års förordning orit Mått, Mål och vigt, borde
vara alldeles lika med bergsvigten, torde
ej hafva annan skiljaktighet derifrån, än sorn
åstadkommes genom bruket af något tyngre
likare vigter vid Råkopparens vägning, lämpadt
efter afgången vid dess ytterligare beredande,
men dertill skulle ej serskilda vig.
ter behöfvas, utan kunde skillnaden genom vis
-
170 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande/t.
sa procents afskrifning lättare utsättas, och
således vöre vid denna Vigtreduction enahanda
grunder användbara, som i anseende
till bergsvigten blifvit åberopade. Af dessa
skal, och då inskränkningen af Rikets tnångfal
1 diga slag serskilda vigter, tili Victualievigten
allena, ej vöre med så mångå och
stora svårigheter förknippad, som fördomar
och okunnighet torde afmåla, hafva Committerade
i underdånighet tillstyrkt Kongl.Majit
att samma vigtförändring i Nåder antaga och
till allmän efterrättelse påbjuda^ men på det
denna förändring, som endast hade för ändamål,
att införa redighet, ordning och säkerhet
i Allmänna Rörelsen, ej må på något sätt
mindska Bruksägares rättigheter eller förorsaka
tillökning i de, jern och andra varor
påförda afgifter, hafva Committerade derjemte
i underdånighet hemställt, det Kongl. Majit
täcktes anbefalla Dess och Rikets Bergscollegium,
att, vid hammarskattens förvandling
till Vic.tualievigt och Bråkens jemnande,
enligt Kongl. Brefvet af den 17 Juni 1755,
på det nogaste iakttaga, alt inga Bruksägares
Hammarskatt eller sinidesrättighet mindskas,
utan tvärtom efter omständigheterna så ökas,
att ej annat än hela Lispund i HammarskattsJängderna
inflyta, saint att för öfrigt alla vederbörande,
högre och lägre embetsman,
skulle var<i skyldige så reglera alla utgifter
efter Victnalievigten, att jernet eller andra
varor ej må med någon större förhöjning belastas,
än efter en rätt proportion sig belöper,
och om, vid afgifternas uträknande efter Yi
-
Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkandcn. 171
cttiaHfcvigteti, små och obetydliga bråk af runstycken
förekomma, då icke måtte vara tillåtet,
att, till bråkens jemnande, någon tillökning
jern och varor påföra, utan borde i
sådant fall, för Kronans och Städernas Vågars
räkning, eftergift ske, och kunde, innan Vigtförändringen
skulle gå i fullbordan, Taxor
upprättas, och af vederbörande Kongl. Ma j;ts
Collegier fastställas på alla afgifter, så väl
tili Kronan som Städerna, lämpade efter
Victualievigten, så att ingeri ovisshet härutinnan
mera då ägde rum; hvarförutan Committerade
underdånigst gjort följande förslag,
nämligen: att, på det vederbörande måtte
kunna undvika kostnad till nya Lödjors
anskaffande, tillåtas måtte, det Lödjor, af
hvad form och skapnad de vara må, kunde
till bruk och nyttjande medgifvas, allenast
de till Victualievigt justerades, men att den
skilnad i formen, som 1739 års förordning
om Mått, Mål och Vigt utsätter af runda Lödjor
för Victualievigten och 6kanliga för de öfriga,
måtte förfalla så vida, sedan ingen annan
Vigt än Victualievigten blir tillåtlig, den
förut befarade blandningen då mera ej egde
rum: att, om denna vigtfcrändring antoges,,
anbefallas måtte att, efter 1791 års börian,
ingen annan vigt finge på något ställe i Riket
gälla och nyttjas än Victualievigten, och
alla Räkenskaper, så hos enskilda som vid
Kronans verk, derefter rättas, Mynt- och Medicinalvigterna
likväl oförändrade; samt att
en förbättrad och efter de nya grunderna lämpad
Förordning om Mått, Mål och Vigt i
172 Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
.Nåder mätte utfärdas, hvilken framför allt
borde hafva för ändamål att utestänga underslef
och i det stället bibehålla redlighet och
noggrannhet Säljare och Köpare imellan.
N:r 44.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande i anledning
af gjordt yrkande att förlänings- och
löningshemman i Halland må tilläggas
samma förmoner som Kronohemman i
allmänhet, eller få lösas till skatte.
U"ti ProtocollsUtdrag af den 5 nästlidne Januari
har Hedervärda Bondeståndet till Utskottet
remitterat ett Memorial af Riksdagsmannen
Pehr Bengtson från Halland; deruti
blifvit anfördt, att, då Kronohemman i
Halland merandels äro förläning shemman till
Kronans Embetsman, och dessa hemmans åboer
äga rättighet med Arfsrätt behållas af
slägten till städjning, hvarvid städjan tillkommer
Kronan och icke Embetsmannen,
sorn tager reman, hvarförutan en del hemman
skola erlägga någon renta till kyrkorna,
men de öfriga rentorna uppbäras af Kronan,
såsom Jordeboksrenta, Ordinarie BåtsmansContract
m. m., berörde hemman böra anses
vara af Krononatur, desto heldre, sorn äfven
Riksdagsmanna arfvode af dem fordras; Och
enär, i händelse det blefve Presterskapet til
-
Besv och Ekon. Utsk, Betänkanditti.
låtet, att utbjuda dessa hemman på 50 års
tid, åboernas undergång derigenom skull©
förorsakas och hemmanen vanskötas, yrkas»
att hemmansåboer på ofvannämnda Hemman
måtte blifva förunnade samina förmoner, som
Kronohemman i allmänhet äga ehvad de skola
städjas af kyrkan eller af Kronan. Härvid
har Riksdagsfullmägtigen Anders Christoffersson
från Kronobergs Län gjort det tillägg,
att de i Memorialetomförmäldte löningshemman
äfvenledes må, i likhet med öfriga
Kronohemman, få lösas till skatte.
Utskottet har vid handläggningen af detta
mål funnit det innefatta sådana ämnen,
hvilka erfordra en närmare undersökning, rörande
de i fråga varande hemmanens natur
och de Contracter, på hvilka Ianehafvarnes
rättigheter och skyldigheter sig grunda; Och
då Utskottet hvarken är i tillfälle att inhemta
alla härvid nödiga upplysningar, eller linner
skäl, att tillstyrka någon ändring, i da
grunder, som för skatteköp i allmänhet blifvit
stadgade, så anser Utskottet sig ej kunna
härmed taga någon hufvudsaklig befattning.
Utskottet äger för öfrigt sig bekant, att
frågan rörande de Halländska Löningshemmanens
lösande till skatte för närvarande är
dragen under Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning,
som dervid säkert lärer fästa det afseende,
hvilket den kan anses förtjena; Dock varder
detta Utskottets utlåtande till R. H. Ständers
egen pröfning vördsamt öfverlemnadt. Stockholm
den 10 Februari 1818.
174 Besv. och Ekon, Utsk, Eetänkanclen,
N:r 45.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och Ekonomi Vt skotts Betänkande i anled*
ning af väckt fråga om Krono Uppbördens
öfverlemnande till Kyrko Rådet i
hvarje Församling.
Uti Protocolls Utdrag af d»n 5te nästlidne
Januari har Hedervärda BondeStåndet till Utskottet
remitterat ett Memorial af Riksdagsmannen
Carl Fredric Berg från Bohus Län,
deruti, till förekommande aF de försnillningar
af allmänna Medel, som ofta skola inträffa,
och de förluster Staten deraf får vidkännas,
och hvilka åter med nya tillskott af
Nationen måste fyllas, föreslås, att KronaUppbörden
öfverlemnades sill KyrkoRådet i
hvarje församling, hvars Ledamöter, enligt
författningens föreskrift, böra väljas af redliga,
förståndiga och bofaste Män bland Häradets
Innevånare, som skola ansvara alla för
en och en för alla; och anser Riksdagsmannen
derföre dessa i hvarje afseende kunna
åtaga sig en sådan befattning, samt förmodar,
att de ej skulle neka att derföre
uppoffra tre eller fyra dagar hvarje är,
eller göra afseende på någon betalning*
Deremot ' Riksdagsfullmägtigen Jon Jonsson
från Blekinge anfört, att om denna anstalt
möjeiigen vore af behofvet påkallad i
Bohus Län, syntes den för det öfriga Riket
alldeles olämpelig, så väl för den intrassling
af Uppbördsverket, som derigenom skulle
Besv. oih Ekon. Utsk. Eetänkanden. 175
uppkomma, hviket behöfde, om möjligt vöre,
anim mer förenklas och utredas, som för
den föga större säkerhet, som derigenom skulle
vinnas, emedan det cj vöre att förmoda,
det de säkraste och p.ä!itiigaste af Häradets
Innevånare skulle vill ja befatta sig med en
sak, som blott inbragte besvär, och som kunde
på annat lika förmonligt sätt verkställas;
hvarvid Måns Persson från Blekinge tillagt,
att om man satte Kronofogdarnes säkerhet i
fråga, kunde man blott ålägga dem, att förnya
den borgen, som de vid inträdandet till Syslan,
enligt redan gällande föreskrifter, borde
erlägga. Riksdagsmannen Leiditz från Bohus
Län har åter förmenat, att genom denna förnyade
borgen ingenting uträttades, då Kronofogdarna
ej behöfva ställa borgen för mer än
1500 Riksdaler och uppbörden i det fögderi,
der han har sitt Riksdagsmanna uppdrag, årligen
uppgår till omkring 120,000 Rd. Banco;
hvarjemte Riksdagsmannen Berg ytterligare
andragit, att han ansåg den af honom föreslagne
anstalt så mycket angelägnare, som
exemplen af Balancer ej behöfde letas, då i
Götheborgs Län en sådan nyligen förefunnits
af 100,000 Rd. Banco.
Vid den pröfning, som Utskottet i anledning
häraf förehaft, har Utskottet trott sig
finna, att anledningen till den gjorda rnotiotionen
härleder sig ifrån de enskildta exempel
å försnillning af Kronans UppbördsMedel, som
någon gång kunnat äga rum, och den förlust för
Statsverket, som derigenom uppkommit. Utskottet
får härvid anmärka, att ehuru full
-
176 Bcsv. och Ekon. Utsk. Betaiihanden.
kömlig en Ekonomisk anstalt än må vara,
kunna likväl missbruk dervid ej alltid förekomnias.
Med anledning af en sådan synpunkt
bör följakteligen, i händelse exempel
på sådana>missbruk någon gång skulle förefinna®,
dessa ej kunna leda till den säkra
följd, att sjelfva anstalten är fotad på origtiga
grunder.
Vid granskningen af nu gällande uppbördsmethod
och den säkerhet, som derigenom
är Kongl. Majrt och Kronan förvarad,
har Utskottet trott sig finna, att den i möjligaste
måtto är lämpad efter ändamålet. Genom
den borgen, sorn författningarne åligga
Kronofogde, att ställa , och som enligt Utskottets
tanka ej billigt kan fordras till högre
belopp än det nu föreskrifna: genom den
ersättningsrätt, som vid förskingringen af
Kronans ingäld är i allmänna lagen stadgad,
och genom det stränga straff, sorn i sådant
fall drabbar uppbördsmannen, synas härvid
alla försigtighetsmått vara iakttagne, Som
genom författningar kunna beredas. Det i
Memorialet föreslagna uppbördssätt är dessutom,
enligt Utskottets tanka, i flere afseenden
mindre lämpligt, dels derföre att en
sådan mppbörd erfordrar en noga kännedom,
ej mindre cm landets beskattning, än öfriga
med Uppbördsverket gemenskap ägande ämnen,
dels emedan den föreslagna method en
skulle leda till en betydlig utveckling af upbördssättet,
hvartill äfven skulle kunna läggas,
att den större säkerhet, sorn Kronan derigenom
kunde erhålla, ej torde vara så ali
-
Besi). och Ekon. Vtik. Éetänkandert. 177
åeles gifven, enär exempel ej heller saknas
af Gorporationer, sorn genom sin förvaltning
af främmande medel förorsakat de kanhavaSte
förluster} och finner Utskottet, på dessa
grunder, så mycket mindre skäl, att tili det
Väckta förslaget tillstyrka bifall, som, enligt
Utskottets öfvertygelse, de största svårigheter
Skulle möta för eihottagandet af en lönlös och
i hög grad ansvarsfull befattning. Hvilket
dock vördsamt tinderställes Riksens HöglofL
Ständers egen pröfning. Stockholm den 10
Februari 1818.
N:r 46.
Mxksétts tiö&tojt. Ständers Allmänna Besväts»
och Ekonomitjishotts Betänkande rörande
yrkad jemkning i transportskyldighetert
af Tionde- och Afradsspannet nälen.
Ett Memorial i detta ämne af Riksdagsman*
nen Eric Svensson från Elfborgs Län har
uti RrotocollsUtdrag af den sdra nästlidne
Januari blifvit från Hedervärda BondeStåndet
till Utskottet remitteradt, uti hvilket Memorial
anföres, att den Kronan hesparde Thundén
ofta får lösas efter Markegång, och
när den in natura måste utgöras, det icke är
fråga om att transportera den längre än till
närmaste KronoMagazin, hvilket för Tösb<>
och Vedbo Härader i Elfsborgs Län icke
skall utgöra mer än ungefärligen hälften ä£
Eihang till RiksSt, Pro t. iS»7-*8l8> Anil. N:r SJ, s|*
Besv. och Ekon. Utsk, Betänkahdéil.
den Transportskyldighet enskilde Rentetägare
äga fordra, då deremot den till Embetsmannen
anslagne Tionden ovillkorligen måste
transporteras Sex mil, eller ock lösas efter
de priser, Rentetagarne bestämma, som vanligtvis
med mindst 50 proCent öfverstiga Markegången;
Och af den anledning, att denna
Statsbörda bör, så vidt som möjligt är, dragas
lika a£ alla Tiondeskyldiga Hemmansägare,
yrkas, att vederbörande måtte så uppgöra
repartitionen, att Tiondens utgörande till
Kongl. Majt och Kronan samt Civil- eller Militair-Staterna
mindst hvart anUat eller hvart
gdje år omvexlas för hvarje hemman,
Utskottet, som förehaft detta mål till
granskning, har dervid inhemtat, att genom
Kongl. Förordningen af den 22 Juli 1805, .
angående Afrads* och Kronotionde-Spannemålens
forslande, Transportskyldigheten, sorn
förut sträckte sig öfver liela Lagsagan, blifvit
inskränkt till 8 mil i Svea och Götha
Rike, samt 10 mil i Vesterbotten och Vester*
Norrland, hvarefter denna Skyldighet, genom
Kongl. Maj:ts Nådiga förordning af den 20
September 1815, blifvit ännu ytterligare förminskad,
i Rikets Norra Provineer, till högst
8 mil, samt i de öfriga till högst 6 mil från
Tionde- och Rentegifvarens hemvist. Då alla
dessa stadganden, som i anledning af Riksens
Höglofl. Ständers underdåniga hemställan
blifvit utfärdade, tydeligen åsyfta en billig
lindring uti Rentegifvaren i detta afseende
ålaggda besvär, anser Utskottet några ytterligare
anledningar till klagomål, rörand®
Eesv. och Ekön. bjtsk. Betahkähden.
'denna omständighet, ej skäligen böra ägå
Hirn; och hvad ängar det i Memorialet uppgifna
förslaget lill repårtition mellan Tionde*
gifvare tili Kronan och Tiondegifvare till Civil-
eller Militair-Staterna, så finner Utskottet
detta förslag så mycket mindre lämpligt»
isom en sådan omvexlande beskattning delS
skulle förändra egendomsvärdet, dels Förorsaka
den största oreda i hela det för Riket åh*
tågna BeskattningsSysternet} på hVihkeii grond.
Utskottet tror sig äga full anledning, att i,
det gjorda yrkandet afstyrka bifall; hvilket
dock till Riksens Högloft. Ständers egeit
pröfning vördsamt öfverlemnäS. Stockholm
den 10 Februari 1818.
N:r
Biikséns Höglofl. Ständers Allmänna Bcsvari*
och ‘EkofiorniUtskotts utlåtande öfvcY fö¥*
slag till en jemn är é fördelning af P~iig*
hållningsskykligheien vid och omkring
Norbergs
Till Utskottets handläggning har af Hedervärda
BondeStånd-et blifvit remitteradt ett Me*
moria! af Riksdagsmännen Hans Andersson
från Vesterås Län, iiti hvilket anföreS; åtfe
Malmen ifrån Norbergs Grufvor afgår till
nästgränsande Bergslager; för ätt använda:»
till Tackjerns tillverkningar; enligt deras in*
nehafvande Privilegier; hvaraf följden bilf;
x3o Beil», oek Ekon. Utsk. Betankanden.
att vintervägar skola källa® öppna och farbara
i alla väderstrek, hvilken tunga ensamt
träffar Hyttelagen, sedan Grufvalagens vägstycken
sluta, då deremot andra, som 8ro
boende nära Landsvägarna, alldeles icke
Itända denna tunga, utan Vägens vidmagthållande
sker på allmän bekostnad, ehuru
^vägbyggnadsskyldige kunna hafva i å 2
mil till sina vägstycken, samt, då snöfall
eller urväder inträffa, äro ålaggde, att i
bast sätta Allmänna Landsvägen i stånd, och
Sfven vid ansvar hålla de så kallade vintervägar
farbara; på hvilken grund yrkas, att
-väghållnings besväret å nämnde Ort måtte
femnkas, att tyngden deraf lika kännes åtmindstone
inom hvarje Härad och Socken.
Utskottet har vid handläggningen af detta
Memorial funnit det innefatta ett enskildt
mål, som ej, utan en närmare kännedom af
de öfverklagade olägenheterna och derom anstald
undersökning, kan utredas; hvarföre Utskottet
ansett sig ej kunna dermed taga någon
hufvudsaklig befattning; hvilket dock
till Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt öfverlemnas. Stockholm den 10
Februari 1818.
N:r 48.
Riksén^ Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Betänkande i anledning
af åtskilliga väckta frågor, rörande
Markegängssättningen,
Besv.~ech Ekon, TJtsk. Betänkande*. igi
Hedervärda BondeStåndet har uti ProtocollsUtdrag
den 13 nästlidne December öfverlemnat
till Utskottet ett Anförande af Riksdagsmannen
J. M. Wessing, deruti yrkas, att enär
de som till Markegångssättningarne blifvit
kallade af Medbröders förtroende och a£
Kongl. Maj:ts i LandsOrterna tillsatta Högsta
Styresmän, bäst böra vara i tillfälle att känna
de i Länen gångbara priser, och äfven
tilltros ett samvetsgrant förhållande, Kongl.
KammarCollegium helt och hållet måtte befrias
ifrån dess ägande åtgärd vid de årliga
Markegångssättningarnej hvarjemte Hedervärda
Ståndet uti ProiocollsUtdrag den 23 sistlidne
December ytterligare remitterat ett
Anförande af Riksdagsmannen Gustaf Gustafsson
från Södermanland, innehållande, jemnte
instämmande häruti, det tillägg, att tiden
till Markegångssättningarnes upprättande måtte
blifva framflyttad ifrån November till Januari
månad, vid hvilken tid alla varupi-iser
kunna vara mera stadgade, än så tidigt på
Hösten, då Allmänheten icke hunnit uttröska
sin Säd eller afyttra sina Victualievaror.
Yid handläggningen häraf, har Utskottet
först skärskådat de serskildta stadganden, som
rörande Markegångs-Taxornas upprättande
blifvit utfärdade, och derefter trott sig böra
i korthet upprepa de åtgärder, som härvid
äro föreskrilna. Den nu gällande förordningen,
rörande detta ämne, stadgar; ”att, innan
Markegång sättes, och då Städernas Torgpris
blifvit uppgifne, skola Kronofogdarne i Länet
B 'tv. o.ch Ejton.' Uté.. ier^.
för hvarje Härad göra sig noga underrättade,
om varupriset, och de samma uppgifva t i il
de| ’ werl eliga varde, hvarje persedel i ort p
då ägt eller äger, och. för hvilket pris. .den,
till sala ha'les; att dessa varupris, sedan da
af Kronofogdarne blifvit underskrifva, och af
, bofaste samt inom Häradet boende tro,värdi-,
ga män bestyrkte, i hvilket ändamål äfven
Räntegifvare fö anlitas, bora till Kongl, Maj;ts:
Befallningshafvande i Länet insändas, och vidi
MarkegångsTaxans upprättande jemte Torgprisen
i öfvervägande tagas, hvarvid de Deputerade,
sorn skola bestå af alla Stånden i
Riket, och med iakttagande af de i Förordningen
den i October 1810 utstakade grunder, kun,-*
na väljas, hälften af Rente tagare och den andra
hälften af Rentegifvare, må vara ahetaget,
att ej allenast pröfva de uppgifna, prisens;
förhållanden emot de i Orten verkeligenj gångbara
varuvärden, utan ock att dervid hafva
afseende på det föregående och löpande årets;
vext. bergning och beskaffenhet, samt i anledning
så val deraf, sorn hvad eljest om dep
tidens gängse pris med visshet kunde upp-,
gifvas, så inrätta Markegången, att a ena sidan
Kongl. Majrts och Kronans samt Indel-,
ningshafvarens rätt måtte blifva bevarad, och.
S den andra Rentegifvare ej emot skäl o,ch
billighet betungas.”' Då, genom dessa noggran-,
stia föreskrifter, den sorgfälligaste uppmärksamhet
synes vara fästad derå, att så väl
Kongl. Maj:ts och Kronans som Rentetagareg
och Rentegifvares rättigheter och skyldighet
ter må i möjligaste måtto blifva iakttagne, har
-
Hest)* och Ekon. Utsh. Betänkande». lflg
Utskottet trott, att någon granskning af den
sålanda verkställda Markegångssältningen ej
bör vara nöden, heldst erfarenheten visat,
att den genom Deputerade i Länen föreslagna
Markegång, efter en sådan granskning,
blifvit så betydligen förändrad, att Deputerades
åtgärd synes nästan helt och hållet varit
onyttig eller förfelat sitt ändamål. Utskottet
kan för öfrigt ej finna annat, än att den
Markegång, som i sjelfva Länet upprättas,
bör för det samma vara den mest passande,
och der tjena till efterrättelse, i synnerhet da
de noggrannaste anstalter till utrönande af
dess rätta belopp vidtagas, i förening med.
■ de största säkerhetsmått till iakttagande af
inbördes rättigheters orubbade helgd.
På sådana grunder tror Utskottet sig
böra tillstyrka, att den i Länen, på föreskrift
ne sätt, stadgade Markegång bör för hvarje
Län orubbad blifva gällande, och ej af någon
Auctorité kunna förändras, samt att i följd
häraf, Kongl. Maj:ts och Rikets KammarCollegii
befattning med Markegångs Taxorna
hädanefter må komma att upphöra i alla
andra fall, än då fråga är om Riksmarkegån.
gens upprättande, eiler upptagande och afdömande
af de besvär, som antingen af enskilda
Rentegifvare och Rentetagare, eller å fromma
Stiftelsers vägnar, eller af Kongl. KarnmarCollegii
AdvocatFiscal, till iakttagande af
Kongl. Maj:ts och Kronans rätt, kunna anföras;
hvarföre Kongl. Colleginm, i sådant afseende,
på vanligt sätt bör erhålla del af Cornmitterades
åtgärder.
JQ4 Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkancten.
Vidkommande åter det gjorda yrkandet»
att tiden för Markegångssättningen må framflyttas
till Januari manad, så får Utskottet
härvid erinra, att flera Ekonomiska Författa
»ingar äro af den beskaffenhet, att de i vissa
fall måste tillskynda mindre olägenheter,
hvilka, om de genom nya stadganden rättades»
ostridigt skulle medföra ännu större svårig-.
heter, än dem man velat undvika. Ur denna
synpunkt torde äfven närvarande fråga böra
betraktas. Det hufvudsakligaste skälet, som
för Marke gångssättningens framflyttande till
Januari månad anföres, är att alla varupriser
vid denna tid kunna vara mera stadgade, än
tidigt på hösten, då Allmänheten icke hunnit
uttröska sin Säd, eller afyttra sina Victualie-,
varor. Utskottet vill medgifva, att detta på-,
stående i visst hänseende ej saknar grund;
men enär härvid torde kunna anmärkas, att
grödan redan i November är inbergad, och
genom proftröskningar lätteligen kan utrö*
nas, i hvad nion Säden är gifvande eller
icke, och Spannemålspriset derigenom någorlunda
säkert förutses, hvarjemnte, hvad Victualievarorna
angår, priset derå äfven torde kunna
temmeligen nära bestämmas, ehuru någon
full säkerhet hvarken då eller i Januari månad
kan vinnas, enär erfarenhet ådagalägger,
att priserna ofta flere gångor om året kunna
förändras; Och då härtill läggas de grunder,
som Ekonomiutskottet äfven vid 1815 års
Riksdag åberopat, nämligen nödvändigheten,
att en så lång tid bestämmes, emellan dagen
för Markegångssättningen, och den dag då
Ees v. och Ekon. Utsi. Betänkande». ifij
Rentetagare och Rentegifvare böra lenina
hvarannan underrättelser om Tiondeafraden
eller Rentan skall in natura eller med penningar
utgöras, samt att då Besvär blifva öfver
Markeglngssättningen anförda, desamma
ej allenast kunna hinna vara af Kongl. KammarCollegium
pröfvade, utan äfven bemäldte
Kongl. Collegii beslut binna att till vederbörandes
underrättelse allmänneligen kungöras,
innan Terminen för tillsägelsen om sättet för
Rentornas utgörande infaller; ■ anser Utskottet
sig äga grundade anledningar att ej tillstyrka
bifall å den i detta afseende väckta
motion. Hvilket dock till Riksens Höglofl.
Ständers eget godtfinnande vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den ro Febr. i8t8.
N:r 49
Jiiksens Höglofl. Ständers Allmänna Be~
svärs~ och EkorwmiUtskotts Betänkande
i anledning af väckt fråga om Boskapsajvelns
uppmuntrande i Blekinge,
"Uti ett till Hedervärda BondeStåndet ingifvet,
och derifrån tili Utskottet remitteradt
Memorial af Riksdagsmannen Måns Pärsson
från Blekinge anföres: att sedan Kongl.
Majit i Nåder behagat infordra Dess Befallningsfiafvandes
i nämnde Län underdåniga yttrande
om sättet att uppmuntra Boskapsskötseln
inom samma province, samt Landthushållningssällsbapet
i orten äfven deröfver afi
i{}<$ Besv. och Ekon. JJtskBetankancken,
gifvit sitt betänkande,, skall derigenom blifvit
utredt, att, då slag tore atur elter fredens
återställande och ett deraf föranledt. inskränktare
behof, icke kunna så fördelaktigt afyttras,
sorn svarade emot Örtens production,
samt någon saker afsättning med insaltade
kött icke vöre beredd; så hade såsom följd
inträfFat dels att creaturens värde fallit ända
till vanpris, och debatt denna gren af bandt--  hushållningen, såsom icke behörigen uppmuntrad
, ej heller blifvit uppdrifven till den höjd»,
som annars varj(; möjlig. I sådant fall anser
Riksdagsmannen Eoskapsafveln lämpligast
kunna uppmuntras genom en förmonlig afsättning
af saltadt kött; men tror ett stort
hinder derigenom höra häfvas, att Finnarne
förbjudas hit i landet föra antingen kött eller
andra victualievaror, så länge sådana, med tillbörlig
säkerhet om afsättning, inom oss
sjelfva kunna, anskaffas, eller ock så hög
tull I deras varor bestämmas, att de icke vidare
blifva i stånd, att, såsom hittills skett,
vid mindsta täfling, genom prisets nedsättande
tillskansa sig denna handel.
Enär Utskottet äger sig bekant, att å flere
orter af Riket,/förnämligast i Blekingen,
Boskapsskötseln utgör en - hufvudsaklig näringsgren,
på hvars förkofran dessa orters
välstånd och trefnad i betydlig nion bero,
har Utskottet fästat allt det afseende på den
väckta motionen, som den tyckes förtjena;
men då Utskottet vid målets pröfning inhämtat,
att uti 17 §. af det emellan Sverige och
Ryssland den 17 September 1809 i Fredrics
-
Pest), oell Ekon. UtsJ-\ Betänk anden, 1(57
hamn aFslutade fredsFördrag, uttryckligen är
yordet öfverepskommet och stadgadt, att handeln
emellan båda Rikena ej skall under
hvad förevändning som heldst, kunna beläggas
med förbud eller andra afgifter än dem,
$om före nämnde krig »unnat vara pålaggde,
hvilka handelsförhållanden,genom Kongl. Kungörelsen
den 26 Juni 1811, samt den under
den, 40, September 18,17 slutne, additionel*
akten till Fredstractaten i Fredrikshamn,
blifvit ytterligare förnyade; Och alldenstund
ifrågavarande handelsartiklar äro uti afvan-,
pämnde Fredsfördrag uttryckligen upptagne,
anser Utskottet ej för sig tillständigt, att ingå
uti något hufvudsakligt tillstyrkande rörande
detta ämne; Men då Utskottet äger
den lyckliga kännedom, att Kongl. Majit under
Dess, öfriga omsorger för landets väl äf<
yen fästat Nådig omtanka på utvägar, hvarigenom
Riket, så mycket som möjligt, må
blifva oberoende af sådana Utländska pro-,
du eter, på hvilka det äger erforderlig till-,
gång inom sina gränsor; så hyser Utskottet
den underdåniga öfvertygelse, att Kongl,
Majit, då tid och omständigheter det medgifva,
lärer vidtaga sådana mått och steg, sorn
Kongl. Majit kan anse mest tjenliga till det
åsyftade ändamålets befrämjande. Dock varder
detta Utskottets Utlåtande till Riksens
Pöglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öfyerlemnadt.
Stockholm den 10 Februari 1818,
i§8 Ecsv. och Elkon. Utsk. Baänkandm.
N:r 50.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs.-  ochEkonomiUtskotts Yttrande i anlednir.g
af Prosten lornanders Memorial om undersökning
efter stenkål -på Öland,
U"ti remiss af den 2dra sistlidne Januari har
Högvördige PrestStåndet till Höglofl. Statssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
gemensamma åtgärd remitterat ett Memorial
af Herr Prosten A. Fornander: om
undersökilings anställande på Oland till finnande
af stenkol, jemte yrkadb anslag härtill
af Statsmedlen.
Genom meddeladl ProtocollsUtdrag ifrån
den af Stats- samt Ekonomiutskottens Ledamöter
sammansatta beredning, till hvars
handläggning detta mål var förvist, har Utskottet
blifvit underrättadt, att detsamma redan
blifvit, förmodeligeu efter enskildt Remiss,
af Höglofl, StatsUtskottet afgjordt och
betänkandet derom vunnit samteliga Respective
RiksStåndens bifall. Vid ett sådant
förevetande, och dä Ekonomiska nyttan af
Stenkols uppfinning icke kan betviflas, men
således endast frågan blifver om anslag dertill
af Statsmedel; så har Utskottet ingen ytterligare
åtgärd att häruti vidtaga, än att
om sakens förhållande lemna Riksens Höglofl.
Ständer sitt vördsamma tillkännagifvande.
Stockholm den 18 Februari 1818.
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. iQy
N:r 51,
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs*
och EkonomiUtskotts utlåtande om en fri
Tackjernshandel.
■f^iksdagsmannen från Örebro Län Eris
Ericsson har uti Memorial, som blifvit ingif-»
vet i Hedervärda BondeStåndet, och derifrån
till detta Utskott remitteradt, förnyat
hvad han vid sista Riksdag andragit,
nämligen att, fastän en fullkomlig frihet i
Tackjernstill verkningens försäljning redan
vid 1809 och 1810 årens Riksdag blifvit yrkad,
skall likväl i detta ärende någon åtgärd
icke vara vidtagen; Och har han, med åberopande
af flera uppgifna skadliga föl ider
af den öfverklagade inskränkningen, nu föreslagit:
Att hvar och en må få köpa och säl
ja
tackjern af och till hvilken han åstundarj
Att Bruksägaren må lemnäs rättighet att fylla
sitt behof genom hvad sort af denna vara,
han för sig nyttigast finaerj Att handlanda
och andre personer må kunna uppköpa, upplägga,
försälja och utföra tackjern till den ort,
hvar och en för sig anser tjenligast, samt att
näringen således lossas från de bojor, som
egennytta eller skråanda tillskapat. Härmed
hafva sig förenat Riksdagsmannen Pehr
Pehrsson från Gammelhyttan af Örebro Län
jemte öfriga Fullmägtige från Bergslagsorterna.
Utskottet får anmäla, att Allmänna Besvärs*
och Ekonomiutskottet, rörande denna
*90 Besv. och Ekon. XJtsk. Betänkanden.
fråga, vid iöl5 års Riksdag afgifvst de§§
betänkande-, deruti finnes attfördt, att, då Riksens
Höglofl. Ständer redan vid 1809 och
i8io årens Riksdag i underdånighet ahmäii
dess finskan oell förslag-, att en fri handel
tued Tackjern inom Riket må i Nåder, på ärr*
förda grunder, under vissa villkor, tillåtas-,
och då det blifvit i underdånighet öfverlåtet
åt Kongl. Majrt, sorn i Nåder inhemtat Des*s
och Rikets BergsGollegii, jemte öfriga véderbörähdes
underdåniga yttranden Och förklaringar
i detta ämne, att, med afseende å
Rikets allmänna ställning, bestämma både
sättet och tiden för denna Dess Nådiga pröfning
underställda frågas afgörande, enär
Kongl, Majit i sin vishet anSer Bergsharidteringens
sanna fördel det fordra; Iså troddé
Utskottet Sig icke äga anledning, att till ny
pröfning upptaga detta mål, utan böra tillstyrka,
det saken måtte förblifva vid hvad
då redan var tillgjordt; Men sorn den önskade
åtgärder, i anledning af hvad sorn redaft
för längre tid i detta afseende blifvit heiristäldt,
ännu icke följt, finnér Utskottet anledning
att tillstyrka, det Riksens Höglofl,
Ständer ville förnya denna Deras underdåniga
anhållan derom, att Kongl. Majit ined afseende
å Riksens Ständers vid flere Riksdagar
yttrade underdåniga önskan, täcktes fatta
Dess nådiga beslut, till befrämjande af eri
friare Tackjernshandel,
Dock Varder detta Riksens Höglofl,
Ständers eget upplysta ompröfvande vold*
Bess. och Ekon. Etsk. Betänkanäen. 191
Satnligen understäldt Stockholm dett 10
Februari 1818.
N:r
Riksens Höglo fl. Ständers Allmänna Besvärs*
och EkonomiZJtskotts Betänkande, i anledning
af väckt fråga Ont förbud emot införande
af utländskt spunnet Bomulls*
garn*
Tm detta Utskotts handläggning har Vä!lofl,
BorgareStåndet, genom ProtocollsUtdrag af
den 2 sistlidne månad remitterat Herr Lindes
i Ståndet upplästa Memorial om förbud
mot införsel af Utländskt spunnet Bomullsgarn.
Såsom skal till denna motion haf
Herr Linde anfört:
ilo Att sådana yrken böra befordras*
hvilka af Ovinnokönet, till och med i MedelClassen,
kunna öfvas, såsom icke gifvande en
ringa vinst på Handelsvågen, i anseende till
Coursens fällande, och såsom medverkande
att afhjelpa de brister, hvilka genom sysslolöshet
uppkomma;
2:0 Att uti Hiket befinnas, utom de
större spinnerier, som i Fahlun, Leksands,
Gagnefs, Åhls och flere Socknar uti Stora
Kopparbergs Län, samt på andra orter äro
anlaggde, flere Mekaniska Bomullsspinnerier*
hvarigenom sysselsättas öfver 2000 personer,
hvilka komma att sakna bergning, om fri in
-
192 Bcsv. och Ekon. Ut sk. Betänkandéit.
försel af Engelskt Bomullsgarn skall fort*
faraj
5:0 Att Bergslags ArbetarneS i Fahlun
efterlemnnde Enkor och barn, stadde i största
fattigdom, hafva vid de der befintliga 2na
större Spinnerier, en betydlig hjelp och arbets*
förtjenst, hvilken, jemte Spinnerierna, förme*
nas skola upphöra i samma Ögonblick, sorn,
det Engelska Bomulisgarnet kan säljas för
bättre pris.
Till bestyrkande af dessa Uppgifter, hat
Herr Linde äberopat de till Kongl. Gömmer*
ceColIegium inlemnade berättelser öfver till*
verkad spånad af Bomullsgarn uti Fahlun
och nästgränsande Socknar år 1816, hvaraf
befinnes, att vid Rådmannen Korsbergerä
privilegierade Spinneri varit sysselsatte 1096*
vid Fabrikören Bergmans 511 och vid Nota*
rien Corneers 298 personer, och att förmo*
deligen ett lika stort antal dessutom varit
sysselsatt till spånad, dels genom Handlande
och Hushåll i Fahlun, dels ock genom Cornmissiojnairer,
hvilka ifrån andra orter åtagit
sig att anskaffa Bomullsgarn»
Uti hvad sålunda blifvit andraget, hafva
Herrar Arfvidsson, Vestin och Ebel genom
munteliga anföxanden till BorgareStåndets
Protocoll den 2dra i sistlidne månad, hvaraf
Utdrag remissen åtföljt, sig till alla delar förenat,
med hemställan, det Rikets församlade
Ständer ville deltaga i underdånig anhållan
hos Kongl. Maj:t derom, att införseln af Engelskt
Bomullsgarn måtte, så skyndsamt sorn
möjligt, förbjudas, ^ heldst som de förmenat
Best), ock Ekon. Utsk. Betanhcinden. 193
Sig med säkerhet förutse, det effi fortfarande
tillåtelse i detta afseende, fullkomligen skall
ruinera de här i landet anlagda Bomullsspinnerier.
Utskottet, som erkänner de svårighetef,
hvilka ej sällan möta vid afgörande af ämnen
af denna beskaffenhet, der flere Allmänna
intressen synas i strid med hvarandra,
anser sig böra fästa Riksens Höglofl. Ständers
uppmärksamhet derpå, att om å e»
na sidan, genom en fri införsel af Engelskt
Bomullsgarn, Svenska BomullsSpinnerierna.
måste vidkännas en mindre gynnande afsättning,
så är det å den andra icke mindre säkert,
att af ett gifvet förbud de menliga följder
i framtiden icke skola uteblifva, som alltid
uppkomma genom hämmande af den fria
Concurrencen, i afseende så väl på varuprisets
bestämmande, som på konstflitens tillvext
och Producternas godhet.
Då det medgifves, att Handspinneriérna
ä£ Bomull omkring Fahlun och några andra
Landsorter måste lida genom införseln a£
dst Utländska garnet, bör det tillika märkas,
att denna följd redan uppkommit genom inrättandet
af Mekaniska Spinnerierna i Sverige.
Ingen Bomullsspånad för hand kan,
hvarken i godhet eller lindrigt pris, täfla med
den Mekaniska, och denna spånad bland Allmogen
måste således i samma mort blifva
mindre lönande, som våra mekaniska Spinnerier
fortfara att utvidgas. Den måste sale"
des, hvilket ej ka° vara svårt, småningom
Bihans tili JUhffy, Ftfhl8*71*8*8,8;«1< Smh 2$, etf»
Besv■ och Ekon. Vtsk. Betankandeit.
utbytas mot finare Spånad af lin * eller, sorn
vore än fördelaktigare för det Allmänna, mot
väfnader af alla slag, hvilket redan med mycken
framgång begynt att ske.
De skäl, som man vill hemta af HandelsBalancens
undervigt och verkan deraf
på Yexelcoursen, förfalla helt och hållet, då
juan besinnar, att värdet af det garn, sorn importeras,
måste vara mindre än värdet af de
väfnader, som deraf tillverkas inom Riket,
och hvaraf all införsel utifrån nu genom
Kongl. Maj:ts Nådiga och visa beslut är
förbjuden.
Detta förbud och den stora Consumtion
af sådana varor, som äger rum bland alia
Glassér af Nationen, gör således en stör mängd
af garn nödvändig, som ännu omöjligen kan
af några få hittills inrättade Mekaniska Spinnerier
anskaffas, hvilka likväl genom andra
jnedel böra på allt sätt uppmuntras, och äfven
redan genom författningarna njuta den
uppmuntran, att de Utländska . gröfre garnsorterne
äro belagde med 25 procent i tull
och de finare med en, i proportion af finheten
minskad afgift.
Härtill kommer äfven, att, då ej blott
Kongl. Majus egen Nådiga uppmuntran, utan
äfven Kongl. LandtbruksAkademiens och LäneHushållnings
Sällskapare,as förenade åtgärder
synas hafva bidragit hos Allmänheten
till en högre uppdrifven konstflit uti hemvHfda
tygers förfärdigande af finare och vackrare
mönster, samt fastare sammansättning,
än förut varit kändt och öfvadt, denna nu
2esv. och Ekon, Etsk. BkSnkandén.
började öch så lyckliga sinnesstämning kitfide
nedsättas antingen genom brist på Bomullsgarn
af vederbörlig finhet» hvilket är så
öUndgängeligen nödigt till sådana tygets för*
färdigande» eller öok genom ett så öfverdrift
Vet pris, att de talrika kring landet spridda
ådoga Husmödrar och ogifta Qvinnor icke
kunna förena tillverkningen med deras Utkomst,
hvarken till beklädnad, eller än min*
dre till försäljning. Örn derföre Utländska
Bömullsväfnaders införsel i Sverige en dag
skall kur.na upphöra, anser Utskottet Bomtall&spånaden
ännu behöfva mycken förbättring
och förökelse inom Landet, och tror att tillåtelsen
för införsel af Engelskt gern emot
eh temmelig betydande Tuilafgift ej bör upphöra,
förr än Svenska Bomullsväfvetiernä
'sjelfva medgifva, det Inländska spinseln är
bade tillräcklig och förfinadnög» för att underhålla
deras garnbehof.
På dessa anförda skäl, anser Utskottet
Hg ej äga anledning att tillstyrka förändring
uti Kongl. Maj:ts gifna Nådiga tillstånd för
införseln emot bestämd Tull af Utländskt
Bomullsgarn, så mycket mindre, sorn, på deii,
korta tid denna författning ägt rum, redan en
märkeligeh tilltagande industri i väfnader beVist
dess välgörande verkan» och i allt fall
täta ombyten af Ekonomiska författningar synas
vara både emot erfarenheten och allmänna
opinionen stridande. Dock Varder detta
Riksens Högloft. Ständers eget upplysta öm*
pröfvande understäldt. Stockholm den iB
Febr, 18i8.
l$C Ben’, och Ekon. Utsk. Betankanden.
N:r 55.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs<
och EkonomiUtskotts Betänkande rörande
en förbättrad Posternas reglering på
åtskilliga Orter i Riket, samt vissa öfverklagade
olä genheter vid Postföringen e.
mellan Norrige och Dannemark.
IT ■
'-'ti detta ämne hafva följande handlingar
blifvit till Utskottets handläggning remitterade:
Ifrån
Vällofl. BorgareStåndet:
1:0 Eft Memorial af Herr J. U. Vinberg,
deruti anföres, att redan länge en förbättrad
Posternas reglering varit af behofvet
påkallad, hufvudsakligen i Södra och Östra
delarne af Götha Rike, der de Corresponderande
Invånarne lika länge varit underkastade
olägenheter af Postens närvarande långsamma
skick, hvilka olägenheter, under lifligare
handelsförhållanden, till en del kunnat
afhjelpas genom Expresserj men då
en ej obetydlig kostnad dermed varit förenad,
hade denna utväg blott vid serskildta
vigtigare tillfällen kunnat begagnas, då deremot
närvarande inskränktare rörelse sällan
lemnar tillfälle till ersättning för dylika kostnader.
Såsom exempel på den öfverklagade
långsamma Postgången anmäles vidare: att
man i vissa delar af Riket kan, 24 timmar
sednare än Posten bör vara aflemnad på PostContoiret,
sända ett gående bud, sorn hinner
inhemta den på 6 mils afstånd, hvilken
Eesv och Ekon, Utsk, Betänhanden,
väg den således tillryggalagt under loppet af
ij dygn, och hvilket förhållande skall in-,
träffa med afgående Södra och Tyska Posterna
emellan Carlshamn och Christianstad: att
5 dagar behöfvas, för att 18 mils väg transportera
den ankommande Tyska Post från
Helsingborg, sorn passerar genom Carlshamn'
att Inrikes Städer emellan Poster, som 2ne
serskilda Postdagar afsändas, ankomma på en
gång till sin bestämmelse, och att likaledes från
samma ort 2 poster på olika postdagar affärda*
titan att på mellantiden någon motsvarande el*
l(er tillbakagående Post afgår, hvilket skall vara
händelsen med Posten emellan Carlskrona och
Carlshamn. I anledning af allt detta yrkar
Memorialets författare en jemnkning häruti, som
han anser vara både behöflig, billig och önskad.
2:0 Ett anförande af Herr F. T. Eneroth,
deruti öfver&lagas, att på den stora Landssträeka
af mindst 12 mils längd och bredd,
från Norrska gränsen till Städerna Carlstad
och Åmål, ej mer än en Post i hvarje vecka
finnes, och hvilken postgång skall vara
så inrättad, att den endast afsett beqvämligheten
på Carlstad och der ofvanföre belägna
orter, men alldeles icke på Götheborg, Uddevalla
och södra delen af Sverige, hvaraf
handt, att Correspondenter, som blott hafva
5 mil till Åmål, måst afbida Postens fart uti
till och med 25 mils krökning från nämnde
Stad till deras Ort, hvarifrån Postgången är
lika lång, när brefven måste besvaras. Såsom
grund för dessa besvär anföres, alt ifrågavarande
trakt, Vesterlandet i Vernieland kallad,
äger inom sig en stor folkmängd och mån
-
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkantfen.
ga Jernverk, derifrån Communicationer med
Stapelstäderna Götheborg och Uddevalla skall
vara åtmindstone lika nödig, sorn med Norra
Orterna, heldst försäljningen af Jern och trädefFecter
alltid sker åt förstnämnda Städer, och
hvarföre äfven ej sällan enskilda Expressermåste
afFärdas till närmaste FostContoir i
Åmål, för så väl emottagande, sorn afFärdande
af angelägnare bref; hvilka olägenheter
den nyligen uti nämnds Ort anlagde Oscars
Stad äfven skall dela- Af dessa anledningar
föreslås, att ridande Post en gång i veckan
må afsändas från redan varande Posthemmanet
Afvelsäter stora Landsvägen, genom Gillbergs
Härad, till Plemmanet Berga i Glafva
Socken, som förer den förstnämnda Posten
till Carlstad, samt alltså redan är ålaggd Postförings
skyldighet; och skola derföre, då Ökne
Postgård äfven är belägen på denna, väg,
som endast utgör något öfver 5 mil, högst
gne nya Poststationen erfordras. Denna föreslagna
nya Post borde afgå från Afvelsäter
Onsdags morgon, eller så snart Götheborgs
Posten dit anlander, och samma dag förås
till Berga, der den stadnade. Thorsdagen
borde han återvända, för atti Afvelsäter natten
derefter åtfölja den då från Carlstad ankommande
Posten till Venersborg, Götheborg
och Uddevalla; hvarvid Postgången på
Carlstad borde orubbad fortfara,
5:0 Memorial af Herr Em. Höök. deruti
öfverklagas en olägenhet för Kongelfs Stad,
bestående deruti, att Höst och Vår, eller d|
väglaget ej är gynnande, och Posten från
Best), och Ekon. TJtsk. Betänkqnden, igr;
Stockholm samt från öfriga Orter i Riket
till Götheborg' ankommer något sednare, än
den Tyska och Skånska posten, hvilken en*
dast medför brefven till Bohusländska Stä*
derna, blifva de andra öfverliggande derstädes
till nästa postdag, 5 å 4 dagar derefter,
ofta till känbar förlust för Staden och alla
Correspondenter i orten. Af sådan orsak hemStälles,
att, i fall icke Skånska posten kunde
blifva qvarliggande i Götheborg, tills Stockholmsposten
ditkom, hvilket ofta skall ske
en eller pär timmar efter den förras afgång,
Kongelfs postväskan då finge med Extrapost
afsändas, såsom endast varande 1^ mil från
Götheborg, och hvarigenom denna olägenhet
skulle förekommas, ofta medförande känbar
förlust för Kongl. Maj:t och Kronan, derigenom,
att då Coursen, som postdagligen
till rättelse vid Tulluppbörden från Stockholm
till Tullkammaren afgår, stigit, Kronan
skall förlora Coursförhöjningen å de clareringar,
sorn på dessa dagar ske, och hvilken
möjligen för en enda postdag skall kunna
upp^å till hela års-depensen för en Extraposts
afsändande denna korta väg.
Ifrån Hedervärda BondeStåndet:
/|.:o Memorial, undertecknadt af RiksdagsFullmägtige
från Bohus Län Joh. Henr. Leiditz,
C. F. Berg, Eric Svensson, Hans Andersson
och Börje Pehrsson, hvarmed samtelig©
RiksdagsFullmägtige från Halland och Jacob
Ersson från Örebro Län sig förenat, och
hvaruti andrages: att innan Konungariket Norrige
med vårt Fädernesland förenades, hade
• oo Bcsv. och Ekon. Utsk. Betånlcanden.
det förstnämnda med Moderlandet Dannemark
en postgång, organiserad ungefär såsom
Svenska postgången, genom detta på Hamburg,
men att denna Inrättning efter Föreningen
upphört, då Norrska och Danska posterne
med Svenska vanliga Posten passerade genom
Bohus Lån, Halland och Skåne, hvarvid det
uppehåll, som förorsakades, då posten i
hvarje stad inom dessa Provincer något litet
mäste dröja, för att aflemna och mottaga
postväskor, tjenat till anledning för en annan
reglering, hvars tyngd föll på Bonden^
i thy att ReserveSkjuts-lagen blefvo ålagde
att emot vanlig skjutslega fortskaffa RrefPosterna
mellan Norrige och Dannemark,
hvilket bruk, oaktadt alla klagomål, ännu
fortfar. Vid denna Reglering skall så hafva
tillgått, att Kongl. Majit först befallt, det
Brefposten från Norrige till Dannemark skall
på uppgifna sätt fortskafFas, men hvarvid GeneralPostDirectionen
funnit sig föranlåten
att utsträcka påbudet till skjutsning af Posten
äfven från Dannemark till Norrige, allt på
Reserveskjuts, hvarefter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ålaggt Gästgifvarne, att ensamme
utgöra detta Onus. I anledning af de
stora olägenheter, som härigenom tillskyndas
de skjutsskyldige, dels genom väntning på
posten, för hvilken ingen ersättning gifves,
dels derigenom att den fattige, ofta illa klädde
skjutsbonden är tvungen att i det grufligaste
väder och väglag risquera sin häst, sin helsa
och sitt lif; yrkas upphäfvande af denna nu
öfverklagade anstalt.
jBesv. och Ekon, Utsk, Betänkctnden> 201
Utskottet har till pröfning förehaft detta
mål, och hvad först angår de flera i Memorialerna
öfverklagade olägenheter, som
serskilde orter skola få vidkännas genom en
långsammare postgång; så finnér Utskottet,
att flere grundaue skäl synas vara anförda
för de gjorda motionerna, heldst en trögare
postgång ostridigt lagger betydliga hinder i
vägen för sådana afFairer, hvilkas förmonliga
afslutande fordrar en hastigare communication,
och derigenom i ingen ringa mon hindrar ej
mindre handelns än näringarnes förkofran.
IVJen då ett närmare utredande af de förslag,
sorn i Memorialerna uppgifvas, fordrar en
noggrann undersökning af de omständigheter
och serskildta förhållanden, som härvid
kunna förekomma, tror Utskottet sig böra inskränka
sin åtgärd till den vördsamma hemställan,
det R. H. Ständer hos Kongl. Majrt
framföra en underdånig önskan, att Kongl.
Maj:t, som, efter vederbörandes hörande,
bäst är 1 tillfälle, att till hufvudsaklig pröfning
upptaga närvarande ärende, täcktes dervid
fästa det Nådiga afseende, som det kan
anses förtjena, och som omständigheterna
medgifva.
Vidkommande den sednare frågan, eller
de olägenheter, som genom närvarande reglering
af postföringen imellan Norrige
och Dannemark tillskyndas skjutsskyldiga,
har Utskottet härvid inhemtat alla de upplysningar,
som Utskottet för en hufvudsaklig
handläggning af målet ansett vara af nöden,
och får nu framföra sin öfvertygelse, att den
202 och Ekon. Utsk. Bctänkanden.
serskilda postgången mellan Norrige och
Dannemark ej stödjer sig på sådana grundade
skäl, sorn böra föranleda till dess vidare
fortfarande. Enligt tillförlitliga underrätte!-»
ser äger Utskottet sig bekant, att postgången
i Norrige är vida långsammare än i Sverige
och att lika lång tid erfordras, att ifrån Christiania
fortskaffa bref till Strömstad, sorn åtgår
att med Svenska posten befordra dem till
Helsingborg, då likväl det sednare afståndet
ar mer än tredubbelt längre, ?n det förra.
Att först i Sverige en skyndsammare anstalt,
skall vidtagas, för att liksom godtgöra den
Norrska postens långsamma gång, synes vara
så mycket rbin » 3 billigt, som NorrigeS
Corresponderande innevånare tyckas böra åtnöja
sig derm«d, att deras bref, vid fortskaffandet
genom Sverige, befordras med samma
skyndsamhet sorn de Svenska, i synnerhet,
då denna skyndsamhet så mycket ofverstiger
den, hvilken uti detta afseende i deras eget
land iakttages. Utskottet vili härigenom på
intet sätt lägga hinder i vägen för de förmoner,
sorn Norriges Innevånare kunna tillerkännas;
men Utskottet anser dessa fÖrmoner
ej böra, såsom i närvarande fall, grunda sig
på Svenska Undersåters känbara lidande,
heldst båda brödrafolken alltid lära hnna
sig skyldige, att ej öka, men inbördes lätta
bvarandras bördor. Att skjutsningsskyldigheten
i allmänhet är en betydlig tunga för
Svenska landtmannen, äfvensom att jordbruket
genom mistningen af dagsverken och genom
utmattade eller ofta förderfvade dragare,
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. sog
skjulsningsbesvärets oundvikliga följder, till*
gkyndas de känbaraste förluster, är en länge
erkand sanning. Hvarje ny tillökning i
denna börda bör derföre enligt Utskottets
tanka om möjligt undvikas; och hit torde
den öfverklagade olägenheten så inycket mera
böra räknas, som postföringen, i anseende
till dess större skyndsamhet och nödvändigheten
att afven i det dåligaste väglag och
den besvärligaste väderlek obehindradt fortgå,
gör denna serskildta åtgärd i synnerhet
betungande, Det är äfven af sådan anledning
sorn Utskottet vördsamt tillstyrker Rikgens
Höglofl. Ständer att hos Kongl. Maj:t anm?'
la den underdåniga hemställan, det den ålaggde
skyldigheten, att med serskild post
fortskaffa brefven mellan Norrige och Dan*
nemark och åter tillbaka, måtte hädanefter
upphöra; hvaremot öppet tillfälle torde lemnäs,
att då Norrska posten på vissa bestämda
tider aflemnas vid närmaste PostContoir inom
Svenska gränsen, densamma då kan med
Svenska posten till bestämda orter afgå.
Hvilket dock till Riksens Höglofl. Ständers
egen pröfning vördsamt öfverlämnäs, Stock»
holm den iq Februari 1818.
N:r 54,
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs*
och BkonomiUtskotts Betänkande i anledning
af väckta frågor, så väl om upphö*
$C>4 Besv, och Ehon, TJtsk. Betankanden.
rande af frikallelsen för Högloft. Fådderskapet
och Adeln från deltagande nied
Borgerskapet uti kostnaderna f ör deras
Hus och Tomter i Städerna till Kyrko;
Frest-Scholae och Rectorsboställs-Byggna*
den samt öf riga StadsEgendomar ålagda
skyldigheter,- sorn ock derom, att de one*
ra, hvilka tillhöra Gårdsägare bland Std»
demas Borgerskap, måtte utsträckas till alla
Fastighetsägare i Städerna utan undantag•
"Uti ett till Vällofl. BorgareSlåndet ingifvet
och derifrån till Utskottet remitteradt Memorial
har Herr S. M. Th. Cederborg anmält,
att, ehuru Höglofl. Ridderskapet och Adeln
skall vid 181© års Riksdag åtagit sig att för sina
Hus och Tomter i Städerna deltaga i kostnaderna
för Kyrko-Prest-Scholas- oell Rectors
BoställsByggnader samt uti öfriga Stads-Egendomar
ålagda Utskylders utgörande, skulle
likväl syftemålet dermed icke vara vunnet,
emedan ett sådant åtagande hade afseende
på endast de Städer, der Borgerskapet äger
Lösningsrätt till de gårdar, som af andra
än Borgare innehafva», men hvilken rättighet
i sednare tider icke skall kommit i fråga,
då den ej grundade sig på någon allmän
författning, utan på Städernas enskilda Privilegier,
de der på de flesta ställen voro ofullständige,
hvaraf således följden skall varit,
att ovissheten, hvilka Städer sorn äga
en sådan Lösningsrätt, åstadkommit tvister
Sesv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. 205
och oredor, 1 anseende hvartill och då Högh
Ridderskapet och Adeln äger rättigheten gemensam
med de Ofrälse Stånden, att votera
till Prest samt begagna Scholan för sina Barn*
Herr Cederborg hemställt, om icke Höglofl.
Ridderskapet och Adeln borde anmodas, att
ovillkorligt och utan afseende på Städernas
så kallade Lösningsrätt åtaga sig utgörandet
af enahanda onera för sina gårdar i Städerna»
som om de ägas af Ofrälse personer; hvilken
motion Herr Cederborg närmare utvecklat
uti ett munteligt anförande till Vällofuga
BorgareStåndets Protocoll af den 15 sistlidne
December; äfven som Herr Gabriel
Kjellander till samma Protocoll för den 4
December yttrat, det han icke allenast förenade
sig med Herr Cederborg uti allt hvad
dennes ofvan intagne Memorial innehöll, utan
ock ansäge det, som Herr Cederborg, rörande
Höglofl. Ridderskapets och Ad sins ägande
Hus och Tomter i Städerna, föreslagit, böra
utsträckas till Högvöfdiga Presterskap et och
till alla dem af Städernas fastighet-ägande Invånare,
hvilka uti utgörandet af ifrågavarande
onera ännu njuta någon lindring i jemförelse
med Borgerskapet, hvarförutan billigheten
högeligen fordrade, att jemväl alla andra
onera som tillhöra Städernas Invånare
i egenskap af Gård- och Jordägare, borde i
lika förhållande utgöras. — Häruti hafva det
Vallofl. Ståndets samtelige Ledamöter från
Städerna instämt, hvarefter ärendet blifvit
remitteradt till detta Utskott med anmodan,
att ej allenast utreda, huruvida Herrar Cederborgs
och Kjellai»4ers gjorde yrkanden kun
-
206 Besv. oeliEkonUtsk. Ectahkanderi.
de anses innefatta blott åsyftad verkställig*
het af de Concessioner, söm Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Högvördigä PrestStån*
det vid 18og och 1810 arens Riksdag beviljat,
utan ock att fullständigt upplysa allt hvad.
rörande detta ämne blifvit vid Urtima Riks*
dagarne åren 1812 oell 1815 tillgjordt
I anledning häraf får Utskottet anföra*
ätt sedan, vid 1812 års Urtima Riksdag, HerP
Gabriel Kjellander väckt fråga, om Höglo!!.
Ridderskapets och Adelns sam* Högvördigä
PrestStåndets deltagande för deras Htis och
Tomter i Städerna uti ofvanberörde Byggnaders
uppbyggande och underhållande, och
denna fråga blifvit remitterad till Riksens
Höglofl. Ständers serskildta Utskott* har Utskottet
medelst ProtocollsUtdrag af den 27
Juni 1812 förklarat sig icke kunna taga befattning
dermed, emedan Utskottet fått sig
uppdraget* att endast behandla de äf Heder*
värda BöndeStåndet väckta tvistiga frågor mellan
väibemäldta Stånd och de öfriga Respectiva
RiksStånden, hvilket beslut blifvit af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln* Vällofl. BorgareSiåndet
och Hedervärda BöndeStåndet ogilladt,
och ämnet således åter öfverlernnadt till
det Serskildta Utskottets handläggning; meri
Högvördigä PrestStåndet deremot har den 6
juli 1812 bifallit Serskildta Utskottets Beslut.
Enär derefter bemäldte Utskott tinder den
9 Augusd samma år fötehaft fragan, och, på
upptägne skal, tillstyrkt bifall till Herr Kjellander
ifrågavarande motion, hafva Höglofh
Ridderskapet och Adeln den 14 Augusti och
Best. och Ekon. TJtsk. Bctänkåhden. 207
Vällofl. BorgareStåndet samt Hedervärda BondeStåndet
den 12 i samma månad gillat Utskottets
åtgärd, hvilken åter blifvit den 15
Augusti förkastad af Högvördiga PrestStåndet,
Som påföljande dag, eller den i6de beslutat,
det skulle Höglofl. -ExpeditionsUtskottet underrättas,
att Ståndet så mycket mindre kunde
medgifva, det någon Underdånig Skrifvelse
till Kongl. Maj:t uppsattes i anledning af
serskildta Utskottets i hufvudsaken afgifna
Betänkande, som en sådan Expedition skulle
leda till rubbning af 10 §. Presterskapets
Privilegier af år 1725. Härvid stadnade det
således, och någon underdånig Skrifvelse till
Kongl. Maj:t afgick icke, enär endast gne
BiksStånd bifallit serskildta Utskottets Betänkande.
Vid 1815 års Riksdag, då detta ämne
blifvit af Herr Kjellander å nyo motiveradt
och till Allmänna BesvärsT och Ekonomiutskottet
hänvisadt, har Utskoitet, på sätt dess
linder den 9 Maj samma år afgifna Betänkande
visar, ansett sig, emot 12 §. uti Höglofl.
Bidderskapets och Adelns samt 7§uti Högvördiga
Presterskapets Privilegier af år 172g,
hvilka genom 114 §• uti 1809 års Regeringsform
blifvit stadfästade, icke tillständig t att
föreslå någon Slags förklaring, hvarigenom
Privilegierne skulle kunna gifvas en utöfver
deras ordalydelse sträckt tillämpning till deri
i fråga satta byggnads- och underhållsskyldigheten}
enär för öfrigt Kongl. Maj:ts Nådiga
Kungörelse af den 6 April 1810 tyd»
ligt upptager i hvad mon de Respectiva
go8 Besv, oell Ekon, Ut sk, Betänhclnden.
RiksStånden concederat till ändringar uti de»
ras undfängna Privilegier. -— Detta Betänkande
hafva Höglofl. Ridderskapet .och Adeln
samt Högvördiga PrestStåndet den 22 Ma)
och Pledervärda BondeStåndet den r6 i samma
månad bifallit; äfven som Vallofl. BorgareStåndet
den 5 Juni deruti instämt, dock
med det tillägg, att Sorn Högvördiga PrestStåndets
den 22 Maj lentnade bifall till Utskottets
Betänkande vore beledsagadt af det
förklarande, att det Högvördiga Ståndet åtoge
sig den ifrågaställa Byggnadsskyldigheten
för sådana hus och gårdar, sorn Ståndets Ledamöter
eller deras Enkor och Barn i Städerna
äga, men icke sjelfva bebo, så blefvo
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
BondeStåndet inbjudne, att lika med
Vällofl. BorgareStåndet instämma uti Högvördiga
PrestStåndets nyssberörde- förklarande,
på det sådant måtte i underdånig skrifvelse
anmälas hos Kongl. Maj:t, till erhållande
af Nådig författning, i det hänseendet.
— Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Hedervärda BondeStåndet hafva väl den 8de
och 19 Juni antagit inbjudningen; men någon
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
har, efter hvad Utskottet kunnat inhemta, likväl
icke blifvit expedierad förmodeligen af
enahanda orsak, som vid 1812 års Riksdag
derföre lade hinder i vägen.
Datta är hvad Utskottet i afseende på
de äskade upplysningame, om ärendets behandlande
vid 1812 och 1815 årens Riksdagar,
har att meddela.
Besv. och Ekon. Utsk. Eetänkanden.
Hvad åter hufvudsaken angår, så tror Utskottet
fullkomligen vara utredt, att de af
Hogl. Ridderskapet och Adeln samt Högvördige
PrestStåndet vid 1809 och 1810 årens Riksdag
bevilijade concessioner icke kunna utsträckas
till ofta omförmälda byggnads- och.
underhåll s-skyldig heter eller till ett så beskaffadt
deltagande af dessa tvänne Respectiva
RiksStånds Ledamöter uti de fastighetsägaro
i Städerna åliggande onera, som det, hvarom
fråga af Herr Kjellander först blifvit väckt;
Och detta Utskott är således jemväl nu a£
samma tanka, som vid förra Riksdagen, att
Välbemäldte 2ne stånd äga uti sina privilegier
en tillräcklig säkerhet mot deltagande uti
eller åläggande af alla andra skyldigheter af
detta slag, än de, som kunna hänföras till
en gärd af den fria och oberoende vill jan.
Dock varder detta allt, jemte några Ledamöters
i ämnet yttrade serskilda tankar, vördsamligen
öfverlemnadt till Riksens Höglofl.
Ständers eget närmare bepröfvande. Stockholm
den 18 Februari 1818.
IFransumt af Protocollet, hållet uti Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
JLkonomiUt skott vid Urtima Riksdagen
O
i Stockholm den 18 Februari 1818.
Herr Malmberg anförde; ”Jag kan ej
med Högl. Utskottet fatta förevarande ämne
så, sorn vöre det en privilegii-fråga. Hvar,
Bibanig till RihsSf, Fröt, l8i7-)Sig, Q:de Sunil. 3Sf:r £7. 23-
Sio ' Besv. ocit Ekon. XJtsk. Betankanåen.
je egendom bor ju bibehålla sin natur, 1
hvars hand den genom köp, eller annan tillfällighet
må komma, enär det är skattskyldigheten,
som bör betraktas. Agarens rätt
bör jU hvarken bliEva mindre eller större,,
lin Samina rätt egendomen före köpe-afhandlingen
agde. De gärder, om hvilka här talas*
ara förnämligast Kyrko-, Prestgårds-, Skole*
hus’s, Reetorsgårdars, Publika och Allmänna
Byggnaders uppförande eller underhållande,
tillika med bidrag till Pclicens vidmakthållande
i Städerna.
Icke Borgerskapet allena, utan alla Stadens
Invånare benyttja utan gensägelse de
fördelar, kyrkan, undervisningsverken och Samhällsordningen
åt Samhället bjuda och bereda.
Om jag icke yttrar mig om de Städer,
fler Borgarejord och Borgaregardar ar o oskil
jaktliga, ej heller- om dem, der donerad
eller eljest gifven jord linnes, vills jag vinna
bifall för min tanka, då jag nämner Nyköping,
hvilkens både fastighet och odlingsbara
jord kan köpas, och ägas af hvem som behagar,
utan afseende på stånd, granskap ellef
fremlingskap.
Om och enär en Stads Borgerskap hunnit
blifva sä förminskadt och försvagadt, att
det ej mera innehar utöfver en krapp tredjedel
af Stadens Fastigheter, efter det helas
Värde beräknadt, hvilket förhållande i flera
städer inträffar, då deremot samma städers
löningsstat nu är utöfver 8 gångar mer, än
hvad den förr varit, så lär en hvar tänkare
snart linna , att dessa hvarje år förnyade tua
-
Best), och ilillion, litsle. Betänkandett. tit
ga^ bördor, i sällskap med Bevillningen och
Skjutsen och båtsmanshåll ningen och fattigförsörjningen
ej länge kan bäras af Borgerskapets
hvilka till större delen mast lemna
sina beqväma boningar med deras beqvämligheter,
och i dessas ställen förflyttat
sig till mindre och aflägsnare hemvist,
uppförda vid SmåGatorna.
Man har emot mig anmärkt, att 172g
års Privilegier ej tåla min mening; Och jag
skulle snart medgifva det, om jag trodde, att
meningen den tiden varit, det man ville öfverföra
Privilegier ifrån personer på hus
och ifrån lius på personer. Allt hvad Jag
vet visst är detta, att om 172g års Privilegier
uti sedan framflutne 98 år för Borgerskaperna
förblifvit orubbliga, så hade jag
nu icke sett mig i nödvändighet att framställa
Städernas handtverkande skattdragare
såsom rent af oförmögna att bara fastig»
O O
heternas utskylder, sedan de äro skilde vid
fastigheternas ägande och afkastning”. Uti
detta yttrande instämde Herr Schotte, men
önskade tillika, att, om det ansågs Vara Privilegii
fråga, Höglofl. Ridderskfipet och Adeln
Samt Högvöröige PrestStåndst, med afseende
å billigheten och rättvisan häri, 'ville medgifva
ändring, och saken i enlighet dermed
då komma att behandlas*
Herr Faurell förenade sig till alla delar
med Herr Malmberg, under tillägg, att
uti i3io års Höglofl. Riderskapet och
Adelös åtagande af Inqvarteringsskyldigheten
afven andra egendomen åtföljande onera ef
-
sia Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandetu
ter dess tanka mitte vara inbegripne. Ut
Supra.
N:r 55-
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotts Betänkande öfver
föreslagna ändringar uti författningarna
rörande Husbehofsbränvinsbränningen,
och dermed gemenskap ägande
ämnen.
De uti detta ärende fran Respectiva Riks»
Stånden tili Utskottets handläggning remitterade
Memorialer behandla gemensamt 2ne
serskildta ämnen: det ena, rörande äskad underdånig
tillstyrkan hos Kongl. Maj:t, att
all Bränvinsbräning genast och till en bestämd
tid måtte varda inställd, det andra, innefattande
förslag till förändringar i nu gällande
författningar om Bränvinstillverkningen,
och framtida reglementariska föreskrifter,
hvilka böra vidtagas för att göra densamma
i möjligaste måtto gagnelig för nationen.
Då Utskottet redan afgifvit sitt betänkande
i anledning af den förra frågan, skulle
det äfv n blifva utan allt ändamål, att
nu upprepa hvad de remitterade Memorialen
i denna del inehålla. Utskottet får derföre
inskränka sig till ett kort upptagande af
f vad i sednare hänseendet blifvit anfördt,
o c. i hvilket hufvudsakligen innefattas uti följande
M^morialer och Anföranden.
Best), och Ekon. Utsk. Betdnkanden,
1:0 2ne serskildta Memorialer af Herr
Svedenhjelm, H. L. Hvaruti yrkas en fullkomligt
fri och tillåten Bränvinsbränning för
hvarje jordbrukare å Landet, som äger en
tunnas utsäde, Torpare deribland äfven inbegripne;
med den inskränkning likväl i pannerymden,
att å sammanslagne egendomar, bestående
af flere mantal, samt å Hela- till och
med ^dels mantal, pannor af 50 kannors,
men å halfva hemman och derunder, samt
af Torpare med det bestämda utsädet, endast
af 15 kannors rymd finge begagnas. Och anser
Herr Svedenhjelm derjemte nödigt, att
all införsel och försäljning af Bränvin till
städerna förbjudes, under den tid, då branvinsbränningen
icke är tillåten, så att tillverkningen
då endast må till husbehof utsträckas,
samt föreslår, att då Kronobrännerierne
i de städer, hvarest sådane finnas,
förmodades kunna der uppfylla behofvet,
bränvinstillverkningen i de mindre städerna,
der inga Kronobrännerier äro inrättade, kunde
på arrende upplåtas, med rättighet för arrendatorn
att afverka så många tunnor spannemål
i månaden, som i förhållande till de
inom stad n varande mantalsskrifne personer
kunde anses nödigt) men att, till än ytterligare
förekommande af för vida utsträckt
BränvinStillverkning, understöd af spannemål
ur Kronans magaziner skulle förvägras hvar
och en, sorn icke kunde genom edligt betyg
af jordägare, Presten i sooknen och Kronobetjeningen
styrka, det han icke genom för
vidsträckt bränvinsbränning råkat i förlägenhet.
:84 Bes v. och Ekon.. Utslc. Betänkanäen.
2:0 Ett af Herr Flach, C. Fr. till Högh
Ridderskapet och Adelns Protocoll den 6
sist!, .December gjordt anförande, angående
nödvändigheten af åtskilliga betydliga förbättringar
i nu gällande föreskrifter för verkställigheten
af bran vinsbränningen. Herr
Flach föreslår i detta afseende, att brantangen
ovillkorligt må vara hvarje år tilläten
från den sista Mars til! medlet af Maj månad;
men deremot lika ovillkorligt förbjuden
frän den 1 Juni till den t6de October,
samt att i afseende på dess idkande
under mellantiderna, det mätte få ankomma
på Regeringens godtfinnande att efter omständigheterna,
och i mon af spanmålstiligångarna
derom förordna. Dock borde uti de härom
årligen utfärdande kungörelserna, grunderna för
d t fattade beslutet omständligen uppfattas.
Anseendes Herr Flach för öfrigt betydlig
nytta i flere afseenden vara att förvänta af
det stadgande, att alla bränvinspannor skulle
vid påföljd af confiscation inmuras.
3’o Memorial af Grefve Hamilton, G,
IV. hvaruti, efter en historisk framställning
af de serskilda förändringar, som författningarna
angående Bränvinstillverkningen tid
efter annan undergått, Herr Grefven rigtar
uppmärksamheten på de för Landtbruket menliga
följder, som dessa förändringar nödvändigt
måst medföra; Och, i grund af sin yttrad?
öfvertygelse, att höga spannemålsprise*
alltid i sig sjelfva innebära medlen och orsakerna
till deras nedsättande, genom den öka
-
Besv, och Ekon. Utsk, Betänkanäen, 215
de production, sorti de- åstadsomma, förklarar
sig anse alla tvångsmedel till befordrande
af deras nedsättning olämpliga, och
i sammanhang dermed äfven allt förbud emot
Bränvinsbränningen skadligt, undantagande
i det enda fall, då spannemålspristen både inom
Landet och å Utrikes Orter är så stor
att verkelig hungersnöd är att befara. I öfrigt
anser Grefven, vid fråga om inskränkning
af bränvinstillverkningen, det alltid böra
noggrant öfvervägas, om verklig Spannemålsbrit
är för handen, eller om den samma
endast är partiel, härledande sig frän saknad
eller försvårad cotnmunication mellan serskilda
delar af Riket; men tror det äfven vid
inträffande spannmålsbrist blifva för Riket förmon]
igt, att, då bränvinet icke kan umbäras, tillverkningen
deraf inom landet får fortfara, på
det att förädlingsvinsten icke må stadna hos
utländningen.
4:0 Uti anförande till Högloft. Ridder*
skåpet och Adelns Protocoll af den ro December
sistl. år har Herr Heykensköld, Adolph,
yttrat den förmodan, att en för alla
proyincer lämplig förordning för bränvinstili*
verkningen vore nästan omöjlig, och bränvins*
bränningens inställning hvarken nödig eller
nyttig; men då tillverkningen efter hans tanka
icke borde få utöfver husbehofvet utsträckas,
och bränvinsconsunstionen i möjligaste
måtto inskränkas, har han uti anförandet föreslagil:
1:0 Att den största nannerymd, som
hädanefter finge begagnas, fastställdes till 60
kaunor, 2:0 Att mer än en panna af denna
t\6 Eesv. och Ekon. TJtsk. Bctankanden.
storlek icke linge brukas: 5:0 Att Pannervmden
borde bestämmas, icke såsom hittills
skett, efter hemmansvärdet, utan efter antalet
af de Personer, som 5 hemmanet eller
Heasmansdelen äro mantalsskrifna, samt 4'°
Att antalet af Krogar så i Städerna som på
Landet mindskades, och Lönkrögare med ytterligaste
stränghet förföl ides.
5:0 Friherre Nauckhoff, Henric Johan,
har äfvenledes uti ingifvet Memorial sökt
visa nödvändigheten af en inskränkning uti
Bränvinsbränningen, och enär den nu tillåtna
största PanUerymden af go kannor med»
gifver en alltför stor afverkning, vida öfver stigande
HnsbehoFvet, vrkat, att hädanefter bränvin
ei må få tillverkas med större än 30 kannors
Panna, och Bränvinstilfverkningen endast
2ne månader före och jne månader efter Jtrt
vara tillåten.
6:0, 7:0 och 8:0 5ne serskildta Memorialer
af Friherr arne Ankarsvärd, Vrangel
och Sparre, af hvilka den förstnämnde vttrar
farhåga, att hvarje ändring uti det reglementariska
för Bränvinsbränningen och inskränkning
af Pannerymden skall blifva af skadlig
verkan, och derföre endast yrkar rättighet
för Regeringen att förordna om Bränvinstillverkningens
inställande, då antingen krig eller
fara för hungersnöd är för handen, så att
icke bägge dessa orsaker gemensamt, utan
hvar för sig, må anses som tillräckeligt skäl
för ett beslut om inställandet; Och har Friherre
Sparr» häruti i så måtto instämt, som
Fiiherréii äfven anser Bränningen böra vara
Besv. och Ekon. Utsk. Betcinhandtn. 217
tillåten, med rättighetlikväl för Kongl. Maj:t
att när sorn heldst, Provincevis eller Personelt,
vid inhemtad underrättelse om föröfvade
missbruk, densamma förbjuda; men Friherre
Vrangel egenteligen yttrat skiljaktig tanka i
afseende pa obestämdheten af uttrycket befarad
hungersnöd, enär omdömet i detta fall
alltid blefve af individuella åsigter beroende.
9:0 och 10:0 Ett Memorial af Herr
Estenberg och Anförande af Herr Gripenvald,
Aug. Idet förstnämnda innefattande hufvudsakligen
den sats, att en fri och obehindrad
tillverkning af Bränvin till den Qvantitet,
som för Landtmannens behof erfordras,
icke bör vara honom förment, men ingen
försäljning till Staderna tillåtas, utan behofvet
för dem genom Kronobrännerierna fyllas,
och BränvinsConsumtionen för öfrigt genom
inskränkning af försäljningen å Krogarna i
möjligaste måtto förekommas. Det sednare,
innehållande anmärkningar i anledning af Herr
Heijkenskölds ofvanupptagna Memorial, och
bestridande ax Pannerymdens minskning intill
nästa Lagtima Biksdag, enär Allmänna erfarenheten
lärt, att tillverkningen alltid mindre
förmonligt bedrifves med en mindre, än
roed en större Bränvinspanna;
1 uo, 12.0 och 15:0 Inom Högvördiga
PrestStåndet hafva Prostarne Herr Doctor
Stenhammar, och Pierr Kongl. Hofpredikanten
Bachman samt Herr Professoren Agardh,
den förra uti ett anförande till Protocollet
och de 2ne sistnämnde uti ingifna Memoria»
ler, yttrat sina tankar i ämnet, Herr Doctor
*ig Besv< oth Ekon. Utsk.
Stenhammar har ansett det i synnerhet böra
blifva ett föremål för Riksens Höglofl. Ständers
och Regeringens omtanka, att förekomma
den öfverdrifna Consumtionen af bränvin,
då det icke är uti Branvinets tillverkning, utan
i den omåttliga förtäringen deraf, sorn
dess, både i Moraliskt och Physiskt hänseende,
skadliga verkan på Nationen måste sökas.
Och som Consumtionen af det Bränvin,
hvilket, i stöd af Tractaten om Finska
Producters införssel, kan från utrikes Orter
i Landet inkomma, enligt Herr Doctorns
tanka, är så vida skadligare, som förädlingsvinsten
vid tillverkningen af detta Bränvin
»stadnar hos Utländningen, föreslår Herr Doctorn
förbud emot all införssel af Bränvin,
samt att de Lager deraf, som inom Riket
jfinnas, måtte, under strängt ansvar för ägaren,
genast åter utskeppas; uti hvilket Anförande
Herr Doctor Knös, samt Prostarne Hagberg
och Almqvist, m, fl. sig förenat, Herr Prosten
Backman och Professorn Agardh åter
hafva deruti öfverensstämt, att en inskränkning
uti Bränvinsbränningsrättigheten vore
till sina grunder orättvis och till sina följder
skadlig, då ett allmänt förbud skulle hindra
den omtänksamme och idoge Landtmannen,
att på ett för honom förmonligt sätt använda
sitt arbetes producter; men bägge framställt
nödvändigheten deraf, att Branvinets öfver
flödiga förbrukning hämmas. I detta ändamål
har Herr Prosten Backman föreslagit
stadgande af nesliga straff för fylleri och
sträng uppsigt å Krogarna, hvilkas antal i
Besv. och Ekon. UtsJc. Betänkanclen, ZlJ
möjligaste måtto borde inskränkas, och Herr
Professorn Agardh yrkat, att så väl Krogarna,
som ännu mera Källare, der utländska drycker
och Likörer till salu hållas, borde försvinna.
Men med afseende på nyttan och
nödvändigheten deraf, att ett någorlunda jemnt
Spannemälspris inom Piket befordras, föreslår
Herr Professorn, att SpannetnålsDirectionen
genom en bestämdare organisation
och större utvidgning må försättas i tillfälle
att åstadkomma den välgörande verkan på
Jordbruket, som bör vara dess egentliga och
hufvudsakliga syftemål.
14:0, 15.0, 16:0, 17:0, 18:0, 19:0. Dels
uti Memorial er, dels och uti Anföranden till
Protocollet hafva utaf Vällofl. BorgareStåndets
Herrar Ledamöter följande yttranden i
frågan om det regiementariska vid Bränvinsbränningen
blifvit afgifna, nämligen af Herrar
Forssell och Nyberg, hvilka gemensamt
yrkat, att Bränvinsbränningen icke borde få
med större än 50 kannors^Panna verkställas,
men Herr Nyberg serskildt, att KronoBrär»*
nerierna måtte försvinna, och Bränningsrättigheten
förblifva lika i Städerna som på
Landet, deruti Herr Thunell ock instämtj af
Herr Eckhoff hufvudsakligast, att lian för sin
del ansåge till Landets väl bidragande, om
Transport af Bränvin från en Province till
en annan förbjödes; af Herr Arfvidson, att
något förnyande af Biksens Höglofl. Ständers
stadgande i afseende på utöfninger, eller inställandet
af Bränvinsbränningen icke vore
af nöden, utan endast, att i följd af dessa
ä£* Besv. och Ekon. Utsk. BelänknuJen.
stadganden, en underdånig anhållan om inställning
på längre eller kortare tid, dä Landets
gagn sådant kräfde, borde till Kongl.
Maj:t framföras: af Herr Lindberg, J. Persson,
att Hnsbehofsbränningen efter hans tanka
icke borde inställas, men likväl en inskränkning
i Pannerymden under 90 kannor
stadgas: af Herr Mitander, att något Bränvinsförbud.
icke vore nödigt, men väl den
inskränkning i Pannerymden, att äfven å de
största Egendomar, af öfver, till och med
30,000 Rdrs värde, mer än 50 å 60 kannors
Panna ej finge begagnas, oell sedermera i
proportion dertill å smärre Egendomar, dei--  vid den nu utgående Bevillningen borde blifva
bibehå! len, men hela beloppet deraf fördelas
pä dem, som idkade Bränvinsbränning i
förhållande till de begagnade BränvinsPannornas
storlek.
20:o Herr laurell har väl yttrat sin
öfvertygelse om nyttan deraf, att Bränvinsbränningen
icke inställes; men såsom Medel
tili förekommande af Bränningsrättighetens
missbrukande föreslagit: 1:0 att afgiften för
Bränvinspannor af öfver 50 kannors rymd ökas
dubbelt för hvarje lOtal: 2:0 tillåtelse
för Städerna att efter deras Mantal få nyttja
mindre Pannerymd än 50 kannor: 3:0 att
Bränvinstillverkare vid ansenligt vite förbjödes
att uppköpa Spannemål till Bränvinsbränning,
hvartill endast Potatoes och andra tjenliga
ämnen borde få användas: 4:° att utminuter!
n g och hemtning af Bränvin så i Städerna
som pi Landet endast vissa timmar
Besv. och Ekon. Utsk. Betahkanden. 221
om dagen finge ske, och 5:0 att till befordrande
af ordning och strängare tillsyn, sä
i afseende på Bränvinsbränningen som minuteringen,
fyra väl kända Personer inom hvarje
Församling valdes att vaka öfver Författningarnes
efterlefnad.
21:0 Såsom Mede], hvarigenom verkan
af ett Bränvinsbränningsförbuds öfverträdelse
skulle blifva oskadlig, har Herr Hulphers föreslagit
det stadgande, alt allmogen någon
viss tid efter förbudets utfärdande icke finge
vid strängt ansvar till Städerna införa mindre
partier af Bränvin, och Transport deraf, endast
med ordentelig förpassning, tillåtas, då
osvikeligt bevis kunde företes, att Bränvinet
före förbudstiden vore tillverkadt. Yrkandes
för öfrigt Herr Hulphers, lika med Friherre
Ankarsvärd, att krig eller hungersnöd hvar
för sig måtte blifva skäl till Bränvinsbränningens
inställning.
22:0 och 25:0 Herrar lindstrom och
ländberg Pehrsson hafva, den förre yrkat
Krogiii nes indragande helt och hållet, men
den sednare blott afskaffandet af alla mellan
Gästgifvaregårdarna varande, samt att antalet
af Städernas i nion af Folkmängden sålunda
inskränkas: att för 300 mantalsskrifne
Personer endast en Krog vöre tillåten, och så
vidare, utom det synnerliga afseende, som
borde fästas å nödvändigheten af deras förbjudande
nära Kyrkorna.
24:0, 25:0, 26:0, 27:0, 28:0 Uti Hedervärda
BondeStåndet hafva Memorialer och Anföranden
i ämnet blifvit afgifne af Riksdags
-
5£2 Bcsv. och Ekon. Vtak. Betänkanden.
fullmägtige: Anders Christoffersson fran Kronobergs
Län, som yrkat rättighet för hvar
och en, att af eget tillverkadt Bränvin få försälja
så liten qvantitet Sorn heldst; af Botvid
Jonsson från Östergöthland, sora ansett det
rädligast att Bränvinsbränningen alltid, äfven
utan afseende på missvext, blefve frigifven;
af Pehr Bengtsson från Halland, efter hvarS
tanka husbehofsbränvinsbränningen icke borde
få med större an 50 kannors panna verkställas,
och noga tillsyn, så väl af Församiingarnes
KyrkoRåd, som Pnpliqve Åklagare
hållas deröfver, att icke Hvete, Råg och Korn*
utan endast Slösäd och Rotfrugter till Bränvinsbränning
användas; men till hämmande
af den tilltagande smaken för starka drycker
anser Memorialets författare något säkrare
medel icke gifvas, än att man söker förekomma
insteg af begäret dertill, vid den uppvexande
Generationens uppfostran, I sammanhang
med dessa Memorialet hafva äfven flere
af Ståndets Ledamöter yttrat sina tankar
i afseende på Pannerymden, och Pluraliteten
varit af den mening, att icke större än 50
kannors Pannor borde få begagnas, med Hat»
tar tilldels rymd emot Pannan: hvarförutan
förre vice Talemannen Jon Jonsson fran Blekinge
föreslagit, att den, som ägde under
100 Rd. hemmansvärde, icke måtte tillåtas,
att i progressivt förhållande begagna större
Panna, än af 35 kannors rymd, såsom deri
minsta, hvarmed Bränvin af Potatoes med någorlunda
fördel kunde tillverkas, och Jon
Viklund sökt leda uppmärksamheten på olämp»
Bes v. och HJion. Vtsk, Betänkande».
jjgheten af det stadgande, att Ståndspersoner
å Landet, sorn ej aga hemman, äro från
rättigheten att tillverka Bränvin utestängda.
25:0 Vidare är af Riksdagsfullmägtigen
Gustaf Larsson från Stockholms Län anfördt,
hurusom, genom tillsättande af flera serskilda
Beslagare och Uppsyningsman, till hand»
hafvande af författningarne angående hushall
c fsbrän vinsbränningen och, dermed gemenskap
ägande ämnen, Allmogen mycken olägenhet
tillskyndas, heldst dessa Personer ofta,
dels genom våldsamheten, dels ock genom
Svekfulla åtgärder skola förorsaka hvarjehanda
oredor och kostnader för den enfalldiga
Landtmannen, i anseende hvartill Riksdagsfullmägtigen
ock yrkat afskafFande af dylika
serskildt tillsatte Uppsyningsmän, såsom
efter hans tanka helt och hållet öfver fl cidi ga,
om de Ordinarie Krono-Aklagarne i Orten
fullgöra sina tjenstepligter.
26:0 Riksdagsfullmägtigen Petter Anders*
son från Halland åter har uti ingifvet Memorial
äskat det stadgande, att Arrendator icke
må få utöfva Bränvinsbränning för annan arrenderad
Jord, än den han verkligen sjelf brukar,
på det att missbruk i detta afseende må
kunna förebyggas, samt att Bran vinsrättigheten
endast må beräknas i mon af den Jord,
sorn, bebrukas, men å Ovarnar eller andra
dylika lägenheter, vid bestämmandet af Pauri
er y ruden afseende icke göras. Sluteligen
hafva
27:0, 28:0, 09:0, i afseende på Bränvinstninuteringen,
Riksdagsfullmägtige Johannes
-
e*4 Besv. och Ekon. Utsk. Bctänknnden.
Olsson fran Elfsborgs Län, och Jon Jönsson
samt Nils Månsson från Skåne anfort, dea
förstnämnde, att han ansåge Bränvins minutering
å Gästgifvaregårdarna böra emot lämpelig
afgift ti!latas: Jon Jonsson, att, efter
hans tanka, det borde vara hvarje hemmansägare
tillåtet, att till en och annan vägfarande
eller tågande troppar få föryttra Bränvin,
af egen tillverkning, äfven till den ringa
qvantitet af halft qvarter eller jungfru: men
Nils Månsson deremot ansett olänapeligt, att
i allmänhet tillåta försäljning af mindre qvantum
än ett stop, hvilket han derföre såsom
ett Minimum föreslagit.
Med den sorgfälligaste granskning har
Utskottet genomgått, ej mindre de nu remitterade
Memoria], än hvad för öfrigt i detta
hänseende är anfördt uti de vid föregående
Riksdagar afgifnn Betänkanden, samt påbjudet
uti de härom utfärdade Kongl. Förordningar;
hvad verkan de vidtagna och tid efter annan
förändrade åtgärder medfört för Åkerbruket,
näringarna och enskilda hushållningen; hvad
inflytande de ägt på det häruti rådande ali.
manna tänkesättet och deraf beroende efterlefnad;
huru och i hvad mon de åstadkommit
brytning mellan den enskilda vinningslystnaden
och Lagens fordringar— allt detta
ingår hufvudsakligen uti ämnets pröfning,
att den thy förutan icke kan företagas, än
mindre med någon framgång fullända®. Det
kan likväl icke vara Utskottets tanka att fördjupa
sig i dessa undersökningar, då hvarje
serskild Ledamot af de Respectiva RiksStån
-
Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden. 225
den endast behöfver återkalla i sitt minne
förflutna tider, för att med lätthet uppgöra
resultaterna. Uti ett mindre kändt ämne,
vore en Historia om dess olika behandling
och en utveckling af följderna, samt de orsaker,
som dem framkallat, på sitt rätta ställe.
Här åter skulle den vara ej mindre onödig
än vidlyftig och tröttjnde, då alla skrifter
öfverflöda af dessa fram stalin ingar och
Snart sagdt hvarje individu uppgjort sin serskilda
åsigt af en sak, hvaruti en hvar må
hända icke alltid sjelf kan göra sig reda för
det inflytande på omdömet, hvartill egna Interesset
eller förutfattade meningar kunna
föranleda. Genom dessa allmänna reflexioner
är således Utskottets enkla syftemål, att
blott utmärka den väg Utskottet följt, vid
dessa sakers behandling, nämligen erfarenhetens,
förenad med möjligheten för beslutens
verkställande, och att tillika väcka Riksens
Höglofl. Ständers upplysta uppmärksamhet
derpå, att detta torde vara den enda väg,
hvarpå sa stridiga åsigter och intressen kunna
förenas till ett sammanhängande helt. En
tydlig och klar Lag, som genom sin ålder
vunnit helgd, samt genom sin oftare tillämpning
erhållit bestämda och allmänt kända
former, bör alltid föredragas framför de .stundeligen
ombytta författningar, hvilka, framkallade
af ögonblickets skenbara, kanske äfven
någon gång verkeliga nyttor, likväl i
ke bestå med den allmänna vill jans fordring a r4
Bihang till RihsSt, Prat, 8',dt Sami. N:r 29, 30.
i.S.6 Besv. ock Ekon. Utsh... Bctänkanden.
Troget dessa grundsatser, har Utskottet
utgått frän den synpunkt, att de möjligaste
mindsta förändringar äfven vore de bästa, eller
rättare de enda med förmon verkställbara.
Det har föreställt sig, att Författningen
af den 6 September 1815 vore en skäligen
jemnad medelväg mellan 1809 års öfverdrifvet
liberala Anda och 1812 års fruktande aningar,
bägge uppkomne af den rådande sinnesstämningen
och utur menniskoiynnets vanliga
benägenhet till öfvergång från den ena
ytterligheten till den andra, lätt förklarade.
Det har äfven tyckt sig finna, att omförförmälda,
nu gällande författning, i sitt hela
tagen, oberäknadt vanan att åtlydas, äger för
sig temmeligen enhälligt den allmänna rösten;
en förmon, som vid all lag är af utmärktare
värde än att den för några mindre betydande
olägenheter och skenbara brister bör
uppofFras.
De remitterade Memorialen befästa ytterligare
denna utsaga, då, med några få undantag,
de, i allmänhet och uti sjelfva grunderna,
icke yrka några hufvudsakliga förändringar,
utan lill större delen endast åsyfta
en klarare bestämning uti föreskrifterna
och deras bättre tillämpning uti mindre detailler.
Då Utskottet derföre, i stället för att
serskildt upptaga och besvara hvarje Författares
uppgifter och förslager, följer ledningen
af ofvannämnda Författning; anser det
sig derigenom vinna ett dubbelt ändamål:
Besil, sch Ekon, Etsk. Éetänknlidén>
Det fina, att lättare må synas, på hvilka anmälanden
Utskottet, med förbigående af de
Öfriga, trott sig böra fästa något afseende}
Det andra, att Riksens Högloft. Ständer
kunna hastigare och med en öfverseende
blick, i hvarje serskildt hänseende, fatta sitt
beslut, då förslagen upptagas i naturlig ordning,
än då de lemnäs åt sjelfva Memorialens
tillfälliga, och af fremmande anmärkningar
ofta afbrinna uppställning. Att Utskottet
anser de Articlar, Paragtapher och
Momenter uti Förordningen, hvilka icke vidröras,
böra blifva oförändrade och i sin fulla
helgd, lärer knappast behöfva erinras.
l:o Vid i § i Mom. tillstyrker Utskottet
den förändring, att Bränvinsbränningen
må inskränkas till nio månader om året,
nämligen ifrån och med den 16 September
till och med den 15 Juni, samt således
Vara inställd under de Tre Sommarmånaderna,
halfva Junius, Julins, Augustus och halfva
September. Detta stadgande, Som, tilökt
med ännu en månad, i underdånighet tillstyrktes
af 1812 års Ständer och af Kongl,
Majit i Nåder då fastställdes, synes Vara det
rätta och med charakteren af husbehofsbränning
mest öfverensstämmande. Rättigheten
att under dessa månader tillverka Bränvin
medför i allmänhet förlust. En omtä ksam
Landthushållare använder icke dertill denna
tid, då yttre omständigheter göra tillverkning
ningen mindre gifvande, då rotfrugter i brist
af förvaringsmedel föga eller intet kunna
användas, då kreaturen på Sommarbetet
£2$ Best), och Ekon. Utsk. Beta niotiden:
icke behöfva dranken, och då a<l!a användbara
dagsverken böra besparas för Jordbruket.
Det har väl icke undfallit Utskottets omtanka,
att händelser gifvas, då någon gång,
äfven under denna årstid, ett bränvinsbränrt
kan af behofvet framkallas. Men Utskottet
anser dessa händelser vara så få, att deras
afseende bör gifva vika för afskafTandet af de
vida större missbruk, sorn igenom denna inställning
iörekommas, att förtiga, det hvarje
god Lags högsta ögnamärke bör vara, att leda
sinnena till fattande af rätta grundsatser,
om de förut saknas eller missledas af ögonblickets
falska beräkning. — Må hända kan
i en framtid detta förbud upphäfvas, då genom
fria husbehofsbränningens fortfarande
allmänheten kommit i erfarenheten om dess
rätta användande — men för det närvarande
tror Utskottet denna författning hufvudsakligen
ingå i ofvannämnda syftemål.
Skulle Riksens Höglofl. Ständer gilla Utskottets
tillstyrkan, blifver likväl i sammanhang
dermed nödigt stadga: 1:0 Att något
afdrag för denna tid på Bevillningen icke
får ske, utan bör den utgå till sitt fulla
belopp efter helt år räknadt; 2:o att
bibehållen och ifrån tillåtna liden besparad
drank, såsom högst nyttig för kreaturen,
må utan åtal eller bevisningsskyldigliet
få alla årstider ägas och användas, samt
sluteligen, att försegling å Bränvinsr^dskapen
under ofvannämnda månader ej må komma
i fråga, såsom, åtmindstone i detta fall, olampelig
samt all Lid för Kongl, M-aj:t och
Besv. och Ekon. Utsk. Betinkanden. 229
Kroaan’ kostsam samt för Tnnehafvaren ej
mindre besvärlig att besörja, än för de puti
liep a Embetsman att verkställa. Skulle, genom
underlåtande af dessa försigtighetsmått,
något lagbrott i aflägsnare Orter och med
mindre Pannor framsmygas, är det af föga
betydenhet emot den åsyftade verkan i det
hela.
2:0 Uti det Land, hvarest ett hardt klimat,
åtföljdt af stundom inträffande svåra naturhändelser,
bedrager Jordbrukarens hopp
och utsätter Landets innevånare för brist på
de till Brödföda nödvändigaste ämnen, lära
väl få kunna sätta i tvifvelsmål, att högsta
magten bör äga medel till vidtagande af alla
de anstalter, hvilka kunna förekomma en
sådan, den rysligaste af alia belägenheter.
Men då Svanska Folket alltid nied fullt
förtroende uppdragit sin Konung den rättighet,
att i sådaaa händelser bestämma, om
oell när Husbehofsbränningens inställning under
den annars tillåtna tiden bör härtill
kunna bidraga, har det tillika beledsagat detta
uppdrag med underdåniga önskningar, att
den icke måtte begagnas oftare än då yttersta
behof det kräfver. De former och ordalag,
sorn härvid blifvit nyttjade, hafva varit
föremål för manga anmärkningar af alldeles
stridig beskaffenhet. Utskottet vågar för sin
del tro, alt rätta medelvägen genom inga
vissa ordalag kan bestämmas. Vid förliden
Riksdag nyttjade Utskottet i sitt Betänkande
till Riksens Höglofl. Ständer: Total rniss
vext
i Rikets mest sädesgifvande ‘provincer
aga JBesu, och Ekon, Utsk, Eetänkanäen.
i en biel då krig hindrade ali tillförsel af
utländsk Spannenuil. Men krig kan vara
af den art och förås med det Folkslag, att
införsel af utländsk Spannemål, i händelse
den tarfvas, icke derigenom förhindras. Tvärtom
kunna utan krig sådana omständigheter gifvas,
då denna införssel är stängd, antingen
genom missvext hos sjelfva , de Spannemålshandlande
Nationerna, eller genom krigstillstånd
inom dem sjelfva. Missvext inom
Landet inträffar äfven, ofta, dels partiel dels
total, utan att verkningarne 'deraf genom
bränvinsforbud förekommas, snarare derigenom
grundläggas för de kommande åren;
hungersnöd, då varan icke står att emot contanter
eller i utbyte erhålla, är icke det samma
sorn dyr tid, eller genom conjuncturen
förhöjda Spannemålspriser, hvilka snarare
höjas än sänkas genom tillkommen dyrhet
å ett annat behof.
Då Utskottet uti 2ne afgifna, och af jne
Respectiva IliksStånd gillade, Betänkanden
redan yttrat sin tanka om de för Landets
hushållning högst menliga följder, som skulle
härflyta af Husbehofsbränningens inställning,
annorledes, än i högsta nödfall, får
det nu endast hänvisa till de der åberopade
grunder, och tillika vördsamt föreslå, att sluteliga
bestämningen öfverlemnas åt Konungens
visa Beslut, under den i allmänhet yttrade
underdåniga önskan, att sådan inställning
aldrig måtte kunna komma i fråga utan
i det enda fall, då absolut brist på Spannemed,
både hemma i Landet och på de utri -
Besv och Ekon. Utsk. Betänkan&en, 231
lies Orter, hvarifrån Säd vanligen hcmtas,
gör, att verkelig hungersnöd befaras.
Uti ett Memorial yrkas rättigheten till
partiel inställning af Bränvinsbränningen uti
de provincer, hvarest missvext eiler andra
orsaker sådant föranleda, under det den i andra
Rikets orter vore tillåten. Utskottet
vågar icke härå tillstyrka bifall. Nationen
är ej van vid en sådan olika lottning, och
den skulle troligen leda till split och missunsamhet,
samt är dessutom stridande emot
den inbördes handel och utbyte, som alltid
bör råda Rikets provincer imellan.
3:0 Då i §ns 2:dra moment
att förblifva oförändradt, såsom i sig sjelft
klart och bestämdt, så innefattar det äfven
tydlig föreskrift, huru förhållandet bör vara
med Comministrar, Klockare, Arrendatorer
m. m. hvilkas rättighet till Bränvinstillverkning
blifvit yrkad. Enär Förordningen nämner
Hemmansinnehafvare men ej ägare, föl -  jar deraf, att den som, med hvad rättighet
som heldst, brukar någon jord med åsatt
Hemmantal, eller utjord och annan lägenhet
med extra rotering, vare sig såsom ägare,
Boställsinnehafvare eller Arrendator, honom
tillkommer äfven den, samma lägenhet åtföljande
rättighet till Bränvinstillverkning. Och
om ofvannämnda Ecclesiastika Embetsmän med
deras vederlikar icke innehafva några sådana
af jord åtföljda lägenheter, så hvarken
böra eller kunna de denna rättighet begagna.
Hvad åter beträffar den nödvändigheten, att
förekomma chimerika Arrende Contracter,
Bcsv. och Elon. Utik. Betankanden.
hvarigenom Torpare med flere kunna åtkomma
olaglig Brän vinstill verkning och hvarom
äfven blifvit erinradt; så lärer detta icke genom
Lagen» bokstaf kunna förekommas, utan
beror på vederboraades tillsyn, att Lagens
föreskrift i hvarje serskildt fall noga iakttages.
4:o Då uti gdje Momentet af samma §*
sjelfva grunden för tillverkningsxättighetens
qvantitet eller den tillåtna Fanoerymden bestämmes
efter Hemmanets värde, anser Utskottet
sig häruti icke böra föreslå någon
förändring; Förslager fattas väl icke på uppgifter
af andra beräkningsgrunder, såsom efter
Jordebok åsatt Hemmantal, Personal, utsäde
och produetion af jordfrugter, anta! af
framfödda kreatur m. m. Man ehuru flere
af dessa uppgifter visserligen äga för sig talande
skäl, en del af sammanhanget mellan
tillverkningen och consumtionen, andra åter
af nödvändigheten att sätta denna tillverkning
i noga samband med ett väl inrättadt
jordbruk , Anner Utskottet dem likväl icke
vara af öfvervägande vigt, och fraaiför allt,
icke åtföljda af den säkra beräkningsgrund,
sorn gör dem för verkställigheten användbara.
De flesta och antagligaste innebära i
sin natur så mycken svårighet för sin rätta
bestämning, äro underkastade så vanskjipa
ombyten samt lemna så öppet tillfälle för
osäkra uppgifter, hvars controlleraade nästan
är omöjligt, att deras antagande, såsom
grundprincip, troligen skulle göra dem tili
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden■
233
föremål för ständiga tvister oell gifva till.
fällen till missbruk, hvilka verkställande magten
på intet sätt kunde förekomma, Utskott&t
tviilar således icke att tillstyrka, det
saken måtte förblifva vid hvad nu stadgadt
är. Likväl bör anmärkas, att då hemmanets,
hemmansdelens eller lägenhetens värde
nämnes, visar hela författningens esprit,
att dermed menas sjelfva jorden och thy åtföljande
tillhörigheter, men ej de fabriker,
bruk, qvarnar och inrättningar, af jordbruket
oberoende, hvilka på egendomen kunna
finnas. En Sydligare bestämning torde säledes
finnas nödig, nami. att dessas värde icke
får ingå uti det, som utgör grunden för
rättigheten till pannerymden, och för en
nogare tillämpning häraf böra, vid bevillningstaxeringar,
sidane tillhörigheter serskildt värderas
samt uti jördens och hemmanets värde icke
upptagas. — Man har äfven velat påstå,
att beskaffenheten af det ämne. hvaraf bran*
vinsbränningen verkställes, borde afses såsom
bestämningsgrund för sjelfva rättigheten
dertill. Således har blifvit yrkadt, dels att
primitiva tillverkningsrätten och panneryinden
skulle regleras efter den areal, som vöre
med potates och jordirugter besådd, dels
efter den deraf skördade Qvantitet, och slutligen,
att vid någon gång inträffande ounagängeligt
förbud, det skulle vara tillåtet, att af
dessa ämnen fortsätta bränningen, men ické
af Spannemål. Till vidtagande af dessa
mått osli steg kan Utskottet ingalunda tillstyrka.
Att förtiga, det Controlien knappast
*34 Besv. och Ekon. Utsk. Betcinkanden.
later tänta sig, än mindre kan verkställas, äro
sådana inskränkningar rakt stridande mot
jordens fria användande., som bör ligga till
grund för alla Ekonomiska författningar,
samt föranleder dessutom till ständig förändring
i pannerymd, så menlig för ägande
rätten Sorn vidrig för allmänhetens opinion.
Utskottet tror sig väl med säkerhet förese
den tid tillstunda, då hvarje omtänksam hushållare
dertill hufvudsakligen begagnar endast
dessa ämnen, äfvensom erfarenheten visar,
att denna verkan till en stor del redan
är framkallad, samt bör genom alla slags effe
rn örnen och upplysningar vidare gynnas.
Man att fortskynda den genom tvångslagar,
anser Utskottet hvarken nyttigt eller lämpeligt.
5:0 Men deremot tror Utskottet sig böra
väcka Riksens Högloft. Ständers upplysta
uppmärksamhet på verkningarne af den i
detta Moment tillåtna ändra pannerymd, utöfver
9o kannor, på egendomar till ett värde
af 15000 Rd. och derutöfver. Denna pannas
tillvarelse synes uppenbart motsäga sjelfva
benämningen af husbehofsbränning5 och
om man allvarligen vill återföra tillverkningen
till en mot detta namn svarande betydelse,
lärer någon utöfver 90 kannors
sammanräknade belopp tillåten pannerymd
på en och samma Egendom icke kunna dermed
förenas. Med en dylik pannas oafbrutna
gång under nio månader af året kan så
mycket bränvin tillverkas, att visserligen
personalen, äfven på den största egendom,
Bes v, och Eko/t. Utsk. Betänhnnclen, 135
icke har af nöden mera till förtäring, och
ändå icke så obetydligt öfverbl ifver till
måttligt afsalu. Om någorstädes ett på jordfrugter
rikare åkerbruk skulle tycka sig behöfva
och med fördel kunna begagna en
Större pannerymd, lära dessa fall åtmindstone
för närvarande vara mycket sällsynta, och
således ägarnes individuella intressen böra
vika för det stora missbrukets förekommande,
att utifabrikshus afverka er, störremängd spannetnål
oftast af stridare slag, än med landets
väl är förenligt. Utskottet tillstyrker derföre,
att denna rättighet må försvinna samt
ingen tillåtas, att uti ett och samma hus, eller
på en och samma egendom af hvad storlek
och värde som heldst, begagna mer än
en panna om 90 kannor, eller flera mindre
pannor med en sammanräknad rymd af högst
samma belopp, då, i händelse af bifall till
denna tillstyrkan, alla ställen i förordningen,
hvarest denna tillåtelse medgifves, komma,
att i likstämmighet härmed förändras.
Likväl finner icke Utskottet skäl vara, att
i detta afseende föreslå annan förändring uti
5te momentet, än den som directe af?er detta,
nu föreslagna förbud utöfver 90 karinors
pannerymd, på samma Egendom. Ty om flera
serskilda egendomar till ett värde för
hvardera af 15,000 Rdr och deröfver finnas
uti en ägares eller brukares hand, bör äfven
på hvardera, de må vara belägne på större
eller mindre afstånd, men då de brukas med
serskildt folk och serskilda dragare, tillåtas
denna pannerymd. Missbruk kunna visser
-
2J6 ' Besil. ochEkon Utsk. Betankandeit.
ligen härvid förefalla; men retelsen dertill
förekommes till en stor del genom förbudet
att aga större pannerynid uti samma hus
elier på samma egendom. I alla fall uppvägas
de icke a£ det å motsatt sida uti fria
Imsbehofsbränningen annars införda tvång,
_att en ägare af flera egendomar, kanske
till flera hundrade tusende Rdfs värde med
deremot svarande folk och dragare, icke
skulle till husbehof, det är, till ett emot denna
förbrukning svarande qvantum och j sammanhang
med ett derefter afpassadt jordbruk,
få tillverka en vara, hvilken så hufvudsakligen
ingår uti dess påräknade hushållning.
6:0 Enär, uti följden af ajdje momentet
är tillåtet, att äfven med det mindsta Egendomsvärde
begagna en 50 kannors panna
och derunder genom ingående uti maximum
af första klassen, så är derigenom, den olagenheten
förebyggd, att någon tvingas nyttja
en mindre panna än af 35 kannors rymd,
som är den mindsta, hvilken med någorlunda
fördel kan brukas vid användandet af potatoes.
Men att för öfrigt, enligt några Memorialers
yrkande, inskränka rättigheten inom
Classerna till mindre pannerymds begagnande
med erläggande af progressiv afgift,
än hvad samma Classens maximum utstakar,
dertill tror Utskottet ingen anledning förefinnas.
Någorstädes skall gränsen vara: denna
synes naturlig, och tillstyrkes derföre att
lä blifva orubbad.
Det äfven uppgifna förslag, att, till vinnande
af nödig controll, alla pannor både
Besv. och Ekon. Utsk. BetänJcanclen.
Små och stora, skulle inmuras, anser Utskottet
vara emot ägares fria disposition af sin
egendom, i allmänhet, och mindre förmögne
hemmansägares fördel i synnerhet, så stridande,
att det tillskärskådande icke kan uptagas.
7:0 Vid 6 momentet tillstyrkes den förändring,
att Pannerymden och afgiflen må bestämmas,
efter det af föregående årets
PröfningsComité fastställda värde, hörandes
derförs denna Comités Handlingar alltid
vid mantalsskrifningen vara att tillgå. Skälet
härtill är klart. Om någon af en falsk beräkning
vill, för att ernå en större BränvinstillverkningsrättJghet,
uppsätta sin egendom
vid bevillningstaxeringen till ett större värde
än han verkligen äger, skulle detta, om Författningarne
derefter lämpades, kunna af PröfningsComitén
ändras och missbruket förekommas.
Dess ultimata åtgärd synes således
vara rätta bestämningsgrunden.
8:0 Da uti 11 momentet, efter en viss
fastställd tariff, sedan upmätningen är verkställd,
afdragning tillätes för kokrummet till
2 å 5 kannor, hvilka icke få ingå uti afgiftens
beräkning, måtte meningen vara, att denna
afdragning sker, innan afgiftens storlek bestämmes,
och ej efteråt. Flerestädes skall
hafva handt, att genom ett motsatt förhållande
den skattskyldige kommit att beläggas
med större progressiv afgift, än hvartill han
är förbunden. Till exempel en panna! uppmätes,
sorn innehåller 57 kannor, derefter
taxeras ägaren till 8 sk. afgift per kanna. Sedan
afdragas 2 kannor, då han erlägger skatten
£38 Besv. och Ekon. Vtsk. Betankanden.
efter samma belopp för 55 kannor utom Ben
progressiva förhöjningen af 50 procent då
denna äger rum. Hade afdragningen skett
före taxeringen, hade hans betalningsskyldighet
endast blifvit efter 6 proc. per kanna
och så vidare i tilltagande qvantiteter. Detta
synes böra i författningen bokstafligen
förtydligas, så att ingen tvetydighet vid dess
rätta tillämpning kan äga rum.
Hvad för öfrigt angår de uti detta och
föregående moment gjorda stadganden om
tillåten Bränvinsredskap och sättet för dess
uppmätning, linner Utskottet, oaktadt flere
ingifna förslager, icke skäl, att deruti tillstyrka
någon förändring, Olämpligt skulle
visserligen vara, att lägga band pä industrien
och derigenom förekomma sådana uppfinningar,
hvarigenom både tillverkningsämne,
bränsle, tid och dagsverken besparades, då
verkställande magten äger säkra medel att
med fästadt afseende å de för tillverkningens
qvantitet och afgifternas beräkning
stadgade grunder, anvisa det Sätt, hvarpå sådana
inrättningar kunna begagnas och det
Ställe der de böra tillåtas.
9:0 Emot ingen punkt hafva flere anmärkningar
förenat sig än emot 2dra §ns första
moment, som stadgar Städernas rätt att tillverka
bränvin, oell sättet, att den utöfva.
Utskottet har derföre med största noggrannhet
samlat alla skäl, sorn tala för och emot
denna rättighet, för att derigenom bana vägen
för ett grundadt omdöme.
Best), och Ekon. Utsk. Betänkttnden. £39
Efter Utskottets tanka härleda sig olika
påståenden i detta fall från de olika synpuncter,
hvarutur saken betraktas. De, som
utgå från den primitiva Theoretiska grundsatsen,
som bestämmar naturen af Stadsmanna
näringen i allmänhet, och deremot brän*
vinsbränningen, såsom helt oell hållet tillhörande
jordbruket, samt bådas inbördes reaction
på hvarandra, äga talande skäl att yrka
den förras uteslutande från denna rättighet.
De åter, som, med tillhjelp af statistikens och
erfarenhetens ledtråd, betrakta Svenska städernas
local samt närvarande skick och läge, bestrida
detta uteslutande, såsom med deras bestånd
och öfriga omständigheter icke förenligt.
Och då denna sednare åsigt för lagstiftaren
synes vara den lätta, enär städerne böra
betraktas, icke efter hvad de kunde vara,
eller må hända för framtiden blifva, utan hvad
de nu äro, så bör väl ock förhållandet derefter
bestämmas.
Svenska städerna äro, med några högst
få undantag, jemte sin stadsmanna rörelse
äfven till större eller mindre del jordbrukare.
De fleste af dem hafva icke obetydlig,
sig anslagen jord, och ehvad som kan med mer
eller mindre skäl invändas emot deras förbindel
sé' att använda denna jord, lärer den nu
mera svårligen stå att skiljas från ett fritt
bruk, till framalstrande af behöfliga landtmanna
prodncter, utan att allt för mycket
såra ägande , rätten och näringsfriheten, i
händelse man allvarligt önskar och kan hoppas,
att städerna återlemna till landtman
-
Btfsv. och Ekon. Utsh. Betankanåett,
nen den del af denna frihet, sorn rörer slö]’»
defliten och handtverkerierna. De åter, hvilka
icke hafva serskildt sig anslagen jord,hafva genom
arrenden och köp i sina grannskap åtkommit
så mänga jordlotter, att genom dessas kloka
bruk och ofta til! största bördighet uppdrifna
afkastning de behof af färska lifsmedel kunna
fyllas, hvilka en glest bebodd kringliggande
landsbygd sparsamt erbjuder. De skulle derföre
linnas uti en svår belägenhet, om de ej
skulle framföda kreatur, dels till bestridande
af deras nödvändigaste körslor i och för deras
borgerliga yrken, samt för de fleste a£
dem åliggande betungande skjutsskyldigheter,
dels till ernående af mjölk och josdfrugter.
Och då man medgifver dem rättigheten eller
snararenödvändigbeten, att hålla en ladugård,
huru inskränkt den än må vara, lärer väl
icke, utan orättvisa, husbehofsbrännlngen, såsom
häruti hufvudsakligen innegående, kunna
dem betaga?.
A en annan sida betrahtadt, skall consumtionen
af bränvin uti Städerna nödvändigt
vara betydlig, dels för eget behof, dels för
fremmande arbetsfolk. Då tillverkningen på
Landet är reducerad till hvad den egenteligen
bör vara, husbehof och icke afsalu, åtmindstnne
ej i större partier, skulle, om man betoge
Städerna denna rättighet, ett af de två
inträffa, att antingen brist visade sig och priset
öfver höfvan uppstegrades, eller, som är
ännu värre, tillfälle öppnades för införsel a£
Utländskt Bränvin. Hvad åter den befarade olägenheten
af för vida utsträckt tillverkning
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
beträffa i-, så kan väl ej nekas, att den så väl
i denna som nästan alla saker af vigtig påföljd
icke kan fullkomligen undvikas. Men
en stor del deraf torde förebyggas genom det
ofvan föreslagna förbud, som bör vara gällande
så väl för städer som för landsbygd, att,
tinder intet villköl', större sammanräknad pannerymd
än till 90 kannor får uti ett hus begagnas,
hvarigenom de större Fabriker äfven
i Städerna förekom mas. Dessutom kan icke
Utskottet skilja sig från den öfvertygelse,
hvilken redan af den hittills vunna ringa erfarenheten
är bekräftad, att under ett oafbrutet
fortfarande af fria husbehofsbränningen,
skall bränvin nödvändigt blifva pä
landsbygden tillverkadt, med vida ringare
kostnad än i städerna, och följaktligen skall
tillverkningen der så småningom af sig sjelf
afstadna, och slutligen icke drifvas vidsträcktare
än för eget behof, och till nödig motvigt,
i händelse landtmannen skulle för högt
uppsätta sina priser. — Till dessa skäl bör
äfven läggås, att det ansenliga belopp af bevillningerf,
som utgår af städerna i och för
bränningsrättigheten, är omöjligt för Kongl.
Maj;t och Kronan att mista, men blifver ganska
svårt och känbart för de skattdragande, att
på annat sätt fylla, serdeles då den till indragning
föreslagna 90 kannors panna redan
förorsakat en icke obetydlig mistning.
I stöd af nu anförda skäl, hvilkas fulla
giltighet Utskottet trott sig icke kunna förneka,
tillstyrkes, att städernas bränvinstillMihaug
till RiksSt, Vrot, 1817-1318: §:<!# Sami. N;r 31. 32,
24* Bcsv. och Ekor.. Utsk. Betcinkandcn. '
verkningsrättighet efter nu gällande författ"
ning blifver oförändrad, endast med den allmänt
föreslagna inskränkningen af högst 90
kannors pannerymd uti ett verk. I sältet att
utöfva denna rättighet samt normen för dess
beräkning synes icke heller någon förändring
böra äga rum. De mér eller mindre användbara
förslager, som härtill blifvit gjorda,
uppväga icke skadligheten af en utan tillräcliga
skäl ombytt författning, hvaraf större osäkerhet
vid tillämpningen och mindre enkla
beräkningsgrunder, torde slutligen blifva den
enda vinsten.
10:0 Vidkommande kronobränneriernos tillvarelse
uti Stockholm, Götheborg och Carlskrona,
hvarom samma §. 3 momentet stadgar,
så förekomma derom uti de remitterade
Memorialen ganska olika, till och med
motsatta förslager. Någre önska deras fortfarande
efter nu gällands grunder, osidra äler
deras afskaffande, andre deras utvidgande
efter en större skala, fötr att kusana styra
den enskilda tillverkningen. Då Utskottet
för sin del anser det sisra förslaget icke vara
förenligt, hvarken med behofvet, eller
med naturen af husbehofsbränningen, såsom
varande, om den skall uppfylla sin bestärnelse,
en fri landtmanna näring, så tror det
tillika, att en medelväg rättast sötes emellan
de bägge första uppgifter. Det föreslår derföre
Riksens Höglo!!. Ständer den underdåniga
tillstyrkan, att Stockholms Kronobrännerier
måtte förblifva hvad de nu äro och efter
samma stadgande förvaltas under full
ftcsv. och Ekon. Utsk. B et ånka nelen.
tillförsigt, att Kongl. Majit icke lärer underlåta
i Nåder anbefalla inställning af bränvinstillverkningen
derstädes, då spannemälspriserna
inom Stockholms stad och angränsande
trakter öfver höfvan uppjagas eller fara för
brist verke!igen inträffar; ehuru någon inskränkning
för de öfriga Rikets orter icke kommer
i fråga; men deremot Kronobrännerierna
Uti Götheborg, sä snart det derstädes ingångna
Arrende-Contract slutas, och uti Carlskrona
indragas, same att bränvinstillverkningen
derstädes må upplåtas åt innevånarna efter
enahanda grunder som för de öfriga städerna
fastställde äro. Skälen härtill äro tydliga,
Samt till en stor de! bekräftade ej mindre af
sednare tiders erfarenhet, än dessa städers e»
gen önskan. Uti Carlskrona har bränneriet,
i brist på nödig utkomst, icke burit sig och
är derföre nedlagdt, förmodeiigen af det skäl,
att behofvet of bränvin lättare och för bättre
pris fylles genom inköp från Blekinge, hvarest
tillverkningen af jordfrugter är så högt
drifven. Hvad åter Götheborg beträffar, torde
belägenheten för en lättare transport ifrån
fl ere Inrikes orter, sara mani aggd med en
måttlig egen tillverkning, hvilken med der
Varande rikare tillförsel af rudimaterier, titan
skada kan förenas, fullt ersätta Kronobränneriets
ställe. Ett helt annat förevetande
framter sig i Stockholm. Den der sammanstötande
folkmängd af alla slagskall naturligtvis
framkalla en ojemförligt större
consumtion af bränvin, än hvad man kan öfverlemna
åt slumpen af en ojemnare tillförsel;
s44 Et sv. och Ekon. Utsk. Betenkanäeiu
i händelse man e; genom öfverdrifna priset
skall föranleda den förderfliga införseln a£
utländskt bränvin, hvilhen här så lätt i första
handen låter verkställa sig, eller ock
framkalla närliggande provincers förstörande
tillverkning, hvarpå icke saknas talande exempel.
En inrättning, som står under allmän
uppsigt och, oberoende af egna intresset,
efter sätra grunder styrer alla dessa o•jemnheter,
synes följaktligen här vara pä
sitt rätta ställe, att förtiga den constaterade
sanning, det Kongl. Allmänna MagazinsDirectionen
behöfver densamma både för inrättningens
bestånd och för användandet af sjöskadad
eller förlegad spannemål. Likväl anser
Utskottet Riksens Hög loll. Ständers underdåniga
tillstyrkan böra åtföljas af den
önskan, att vid inträffande större tillförsel
af potatoes, samt deraf följande nedsättning
i priset, Directionen måtte deraf göra inköp
och använda dem vid kronobrännerierna, dels
för att uppmuntra productionen medelst varans
hållande uti ett jemnt pris, dels för ate
gifva efterdöme af en väl inrättad och sädesbesparande
bränvxnsbränning.
.rt4 n':o Uti Kongl. Majrts Nådiga förordning
af den 20 December 1815, om behörig
1verkställighet af hvad sorn är stadgadt, angående
bränvinsbränningen, samt om ansvar
för öfver trä delsen häraf, finner Utskottet
inga skäl att tillstyrka annan förändring än
hvad redan uti serskildt Betänkande är föreslaget
och gilladt, rörande rättigheten att i
städer, hvarest och i hvars granskap någon
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden. ' 245
landtmätare icke är boende, antaga en magistratsperson
till justerare för bränvinsredskapens
uppmätning och stämpling; samt att
vid slutet af gdje §., hvarest justerarens arfvode
bestämmes, tillägges: ”att justeraren
för samma betalning, utom stämplingen, är
skyldig meddela serskildt skrifteligt bevis,
när så äskas, öfter pannerymden”.
12:0 Den uti någrs Memorialer yrkade
förmindskning af en kanna, hvilket mått är
utsatt såsom minimum af hvad hvar och en,
som ej har minuteringsrättighet, äger att försälja,
tror Utskottet icke böi-a antagas. Dä
hvarje jordbrukare äger tiliverkningsrätt,
och minuterings~ställe.n finnas på alla gästgifvaregårdar
samt i alla Städer, hvarest den
mindre förmogne kan efter tillgång och be^~
hof få köpa ett ringare qvanttimj så synes
måttet af en kanna vara naturliga gränsen emellan
det salu, som bör åtfölja tillverkningen,
och det som tillhör nainuteringen.
Det af en Ledamot inom Hedervärda
Bondeståndet uppgjorda Förslag, att hvar och
en, som skattar för Bränvinstillverkning, eller
äfven dessutom vill åtaga sig denna skatt,
skulle äga rättighet, att försälja till och med
en jungfru bränvin, kan så mycket mindre
till besvarande upptagas, som ej allenast sjelfva
Hedervärda Bondeståndet det|;a Förslag
högt ogillat, utan äfven derigenom tillfälle
skulle öppnas för de största missbruk och ali
skillnad uppliäfvas emellan tillverkning och
minutering, eller emellan krögeri och Landtmanna-naring.
s/}6 Btsv, •th Ekon. Ucsk, Betänkandcn,
13:0 Det har icke heller undfallit
Utskottets uppmärksamhet, huru svårt det vill
vara att förekomma Lagbrott emot de 2:na
stadganien, att Bränvin på Gästgifvaregårdar,
Marketenteriet och Traktörsställen icke oftare
tillåtas till utminutering eller utlåning,
än då mat gifves, samt att uti ett Gästgifveri,
som äges af flera personer, endast den,
sorn efter tour besörjer Gästgifveri-hållningen,
äger minuterångs rättigheten, om hvilka
stadgandes upphäfvande äfven flere motioner
blifvit gjorde. Men Utskottet anser ändå icke
tjenligt, att häruti föreslå aågon förändring,
då Lagens syftemål är klart, samt bör efter
hand vinnas, att, sä vidt ske kan, afböja förvillelser
och införa en bättre onda hos både
säljare och köpare.
14:0 Med anledning af 2. Articlens 8
har en Ledamot, under uppgift af åtskilliga
dervid förefallna missbruk, yrkat upphäfvande
af den rättigheten, att till förbrytelsers ätalande
i detta hänseende förordna andra personer
än ordinarie Lands- och Stadsfiscaler,
samt Krono-ooh StadsRetjente, Men ehuru
Utskottet täger för afgjordt, att Kongl. Maj;ts
Befallningshafvande, så sparsamt som högsta
behof fordrar, tillsätter sådana serskilda Fiscal,
ev och Uppsyningsman, anser det likvisst
högst betänkeiigt, att genom Lagen förbjuda
deras antagande och derigenom binda händerna
pä vederbörande Embetsman, att med
ali erforderlig och efter olika localer användbar
kraft, förekomma Lagbrott, samt illasinnades
försök, att genom förtydningar och un
-
Brsv. och Ekon. Utsk. Betånkanden, 247
dersief, förvända «n i sig sjelf loflig handtering
till förstörande missbruk oell vildsinta
oordnicgar,
15:0 Sist har Utskottet, med anledning
af de många inkomna motioner, om ytterligare
och de allvarligaste medels vidtagande
till förekommande af bränvinets missbruk
och öfverflödig förtäring, genomgått den
sednast utkomna och nu gällande Kongl. Majit»
. Nådiga Förordning, emot fylleri och dryckenskap,
af den 24de Augusti 18135 mera då Ut“
skottet å ena sidan lika med hvarje redlig
Svensk man fullkomligt delar den önskan*
att alla möjliga utvägar måtte vidtagas tili
hämmande af fylleriets olycksaliga följde»; både
på sederna, nationallynne! och kroppsstyrkan;
är det å den andra lika öfvertygadt, att
dessa utvägar alltid skola förfela sitt ändamål,
om de möts för stora svårigheter eller
snart sagdt omöjligheter i verkställigheten. Ali
Lag hämtar sin styrka af opinionen, och
bl ifver med säkerhet åtlydd, Samt förbrytelser
deremot åklagade i samma mon, som
de ålaggda straffen är o med allmänna
rösten enliga. I motsatt förhållande förlorar
den ali sin kraft och blifver en tom* skuggbild,
för hvilken ingen rädes, heldst den i brist
af Åklagare sällan träffar sin man, samt äfven
i detta fall, i stället för varnagel, framkallar
menedare, åklagares framtida aflägsnande
oell elt otidigt medlidande, det farligaste
för all laglydnad. Utskottet anser de i ofvannämnde
Kongl. Förordning ålaggda pligter
och straff vara så allvarsamma samt dea åt
2/(3 Besv. och Ekon. Utsk. Beteinhanden.
executiva magten uppdragna Domsrättigheten
så enlig med sakens fordran, att icke något
annat lemnäs öfrigt, än en ifrig önskan,
att denna Författning oförändrad al Itid och
allestädes må i hela sin kraft handhafvas.
Hvilka heldst Lagar kunna vidtagas, så ligga
förnämsta medlen till omåttlighetens förekommande
uti Länestyrelsernas egna händer, och
så väl Hufvudstaden, som liera Län i Liket,
Lafva i sednare tider bevisat kraften och verksamheten
af dessa åtgärder.
Af icke mindre omfattning och lycklig
påföljd, anser Utskottet alla de frivilliga anstalter
vara, hvil lea, genom det Högvördiga
Presterskapets nitfulla bemödande, hvarje
Församling kan inom sig sjelf vidtaga till
Sedernas helgd och Lagarnas verkställighet,
Att tillsätta vissa Uppsyningsman inom hvarje
Socken eller att i detta hänseende, enligt
ångifna motioner, uppdraga KyrkoLådet någon
annan auctoritel, än hvad enligt Kyrkolag
och dithörande författningar åt det samma
redan är uppdraget, lärer väl icke genom
allmänna Lagen böra eller kunna bestämmas,
heldst religiösa och moraliska verkningsmedel
uti ett väl inrättade samhälle aldrig böra
med verldsliga Policemagten sammanblandas.
Men huru gagneliga de, i sig sjelfva och på
rätt ställe använda, äro, lärer väl icke kunna
hetviflas, hvarföre Utskottet äfven på det högsta
tillstyrker deras vidtagande; Då dessa å
ena sidan verka på opinionen, viljan oell det
tippvexande slägtets uppfostran, samt strängt
handhafda PoliceFörfattningar å den andra
Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande». 249
aldrig till åta Lagbrytaren att undkomma ostraffad,
så lärer menskliga ofullkomligheten
icke äga liera eiler kraftigare medel till danande
af ett bättre tänkesätt.
16:0 Förmindskning af tillfället till Lagbrott
oell förförelser, har alltid med rätta valdt
anseåt såsom hufvudsakligen ingående i
detta ändamål. Flere Memorials Författare
hafva i sådant hänseende om krogar och näringsställen
yrkat, dels att de böra finnas annorstädes
än på Gästgifvaregårdar och i Städer,
dels att de böra vara på ett visst afstånd,
från hvarandra belägne, dels att de i Städerne
böra rättas efter en viss personal, och
dels att de alldeles icke och ingenstädes böra
existera.
Då man med ömsesidigt afseende på författningarnas
möjliga handkafvande och den
vägfarande Allmogens behof betraktar saken,
synas de tväune första Förslagen icke kunna
tillstyrkas. Vintervägar och Segelleder gifvas,
hvarest en större mängd än på stora
Landsvägarna färdas, serdeles sådana menniskor,
hvilka icke ens sjelfva hafva tillverkning
srätt af bränvin och sålunda icke heller
kunna åläggas nedföra sådant till sitt eget
behof; på vissa vägar är antalet af vägfarande
mångdubbelt emot å andra, hvarest snart
sagdt ganska få eller inga minuteringsställen
behöfvas; — I några städer är en större
personal åtföljd af en ringare rörelse med
fremmande arbetsfolk, och behöfva de således
mindre minutering, dä i andra åter, såsom
Bergstäder och större KandelsStäder, en större
S50 Besv, och Eken, Utsk, Ettänkanden.
tillströmmande Folkmängd äfven fordrar flera
näringsställen, dels till Herberge, dels till erhållande
af en måttelig förtäring. Att derföre
fastställa någon viss norm efter ställe,
afstånd, eller Personal, för aila localer lika
gällande, skulle somligstädes framkalla öfverflöd
och annorstädes brist. Att åter inga
Krogar eller minuteriagsställen skulle finnas,
vöre visserligen önskensvärdt, men lärer
lika litet kunna verkställas, sorn, i händelse
det vöre möjligt, det säkerligen icke framkallade
annan verkan, äa att hvart annat
Hemman vid (större vägar på Landsbygden
och de Hesta kojor i Städerna blefvo Lönkrogar,
hvarest Policen saknade all möjlighet
till sådan tillsyn, ssm den på Gästgifvaregårdar
och de få privilegierade Näringsställen
nu ager.
Såsom ett resultat af dessa slutsatser,
kan Utskottet icke annat finna, än att nuvarande
stadgande är det rätta, nämligen att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pä landet,
och efter Magistratens hörande i Städerna
tillåta fösäljning af Bränvin i minut, på sätt
och vilkor Författningen vidare utstakar, samt
med den möjligaste förmindskning uti minuteringsställenas
antal både i Städer och på
Landet. Att denna rättigheten endast upplåtes
till ordentliga och välfrägdade personer,
att den blott meddelas sparsamt och efter
högsta nödtorft, samt att tillsynen dervid
sker med yttersta sorgfällighet, ingår så hufvudsakligen,
ej mindre i medborgerlig dygd
än Lagens fordran, att dess underlåtande hvar
-
IBesv. Och Ekon, Utsk. Betänkanden, 851
ken kan eller bör hos någon redlig Ernbetsman
sättas i fråga.
Då härtill kommer en aldrig hvilanda
efterspaning af Lönkrögeri samt dess befordran
till välförtjent straff, så synes saken
hafva ernått den fullständighet, sorn med
dess beskaffenhet möjligen kan förenas.
Slutligen kan Utskottet här icke underlåta
en anmärkning, sorn, efter dess tanka,
sprider icke ringa ljus i detta tvisteämne,
och hvars rigtighet är bestyrkt af alla tiders
Historia : Yilda Folkslag återhållas ifrån ut*
sväfningar genom brist och föregående tvångslagar
—• hyfsade derrmot endast genom religiösa
bevekelsegrunder, utvidgad upplysning,
förbättrad uppfostran och påföljande
strafflagar. Någon gång mäste, uti sakens
närvarande skick, då Bränvinets förtäring
blifvit vana och behof för Svenska folket,
nationen genomgå det prof, som andra folkslag,
hvilka äro i besittning af rudimaterier
till starka drycker, redan genomgått; att nämligen
icke absoluta tvångslagar eller brist på
ämne för öfverträdelsen, utan egen eftertanka
och känsla för moralitet, samt medborgerlig
pligt» skall afhålla den ifrån begär efter
öfverdrifven njutning. Likaså litet, som
en kraftfull yngling kan undvika en sådan
tidepunct, eller hans Fostrare gagna honom
med, att sorgfälligt undanrödja alla tillfällen
till förförelser, hvilka han ändå en gång skall
lära känna och genom egen sinneskraft bestrida,
lika litet kunna Nationerna undgå, att någon
gång befinna sig i en dylik ställning. Att i
2^2 Ecsv, och "Ekon. TJtsh. Bctänkanden.
Betta fall upplysa, att underhjelpa det egna
bemödandet, att genom allmänna tänkesättets
ledning och tjenliga, men framför allt säkra
och genast verkställbara strafFiagar, bereda
tankan tili eftersinnande af handlingens påföljder,
bör väl vara Lagstiftarens förnämsta
syftemål, men icke att genom fåfänga förbud
reta lystnaden, eller genom uppgjord brist pä
ämne, som ändå aldrig kan uteblifva, söka aflägsna
en epok, hvilken likväl skiteligen
skall inträffa i hvarje Folkslags Historia, under
dess framskridande genom tidehvarlven.
Hvad de remitterade Memorialen för öfrigt
innehålla och här ofvanföre till besvarande
icke är upptaget, har Utskottet ansett
hufvudsakligen innefattas uti dess utlåtande
vid hvarje dithörande punct af de granskade
Författningarne, och vågar således med deras
ytterligare serskildta upptagande icke öka
vidlyftigheten af ett Betänkande» hvaraf
ej mera återstår, än dess vördsamma öfverlemnande,
jemte några Ledamöters i ämnet serskildt
yttrade tankar, till Riksens Högloft.
Ständers egen pröfning och mogna Beslut.
Stockholm den 21 Februari 1818.
Transumt af Protocollerna, haline uti Riksens
Höglofl. Stänclers Allmänna Besvärs_
och EconomiUtskott vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den 21 och 22 Februari 1818=
-— — —- — Såsom icke instämmande i Utskottets
tillstyrkan af Bränvinsbränningens
inställning under någon tid af året, reserve*
Eesv. och, Ekon. Utsh. Betänkandett. 255
rade sig RiksdagsFullnaägtige af Hedervärda
BondeStåndet Nils Månsson, Olof Hakansson,
Carl Fredric Berg, Lars Andersson, Olof Månssén,
Jacob Olsson, Gustaf Larsson, Eric Johansson,
fran Stora Kopparbergs Län och Olof
Olsson. — Herr Flack, Fhilip, anförde:
1:mo att om och när förbud af Brän
vinsbränningen
kunde komma i fråga, borda
först Kronobrännerierna-s tillverkning inställas;
och i händelse Kongl. Allmänna MagazinsDirection
afgåfve det yttrande, alt denna
inställning ej vore tillräcklig, då borde Städernas
Bränvinsrätt upphöra, innan förbudet
sträckte sig till Rikets Jordbrukare på landet:
2:do Att personalen af Mantalsskrifne
personer i Städerna för en viss pahnerymd
borde ökas, så att, till exempel, 120 sådane
erfordrades för tilllåtelsen af en 50 kannors
panna, och så vidare uti gifvet förhållande.
Med detta yttrande instämde Herr Prosten
Hagberg.
— — :— — Herr Prosten Säve aflemnade ett
skrifteligt anförande, så lydande:
"Förenande mig med Höglofl. Utskottet i
antagande af förra BränvinsFörfattningens Hnfvudgrunder,
önskar och föreslår jag i ödmjukhet
endast ändring i de 2:ne puncterna, angående
den större Pannerymden utöfver 50
kannor samt rörande bibehållandet af krogarna,
och jag anhåller ödmjukast att härutinnan
få anföra mina tankar och skäl.
Rikets Ständer hafva funnit skäligt, att
upprätta och stadga en allmän frihet i Husbehofsbränvinsbränning,
för det olyckligtvis
*54 JSesit. och Ekon. TJtsk. Betänk a>ileiit
nödigt blifna bränvinsbehofvet för menniskor,
samt för Hushåilningsnyttan af dranken för
Ladugården. När denna Husbehofsbränning
är frigifven och dessa åsyftade ändamål vunne,
så lärer af den förnuftige medborgaren
och Hushållaren ej mera fordras* och det å*
terstår utan tvifvel pligten, att tillse, att denna
bränningsfrihet ej ntå missbrukas, antingen
genom för stark tillverkning till beredande
af Spannemåls dyrhet, eller brist för
i synnerhet dfen fattigare delen af menigheten,
eller genom ett sjelfsvåldigt sjelfva varans
nyttjande, till skada för sederna.
Sedan vi nyligen knappt undgått faran
eller farhågan för Spanmåls trångmål, hvaraf
bränningens inställande nästan skulle blifvit
en följd, då Spanriemålen i allmänhet
verkeligen är i högt pris, då man är här i
Stockholm bekymrad i anseende till priset ä
grofva brödet, och mjölet säljes här dyrare
än någonsin förut, då jemväl i vissa tra*
eter, ej långt härifrån, spannemåkm berättas
nog svår för den fattige att åtkomma och
lösa, oaktadt förlidet år ingen missvext i landet
varit, bör man tvifvelsutan både med afseende
på det närvarande och hvad en annan
tid ännu, mer kan inträffa, vara betänkt
på Bxänvinsbränningens hållande inom vissa
gränser; och lära flere bland oss hafva tillstyrkt
Bränvinsbränningens oafbrutna fortsättande,
just i hopp om en sådan inskränkning.
Det är en sanning, som icke kan nekas
eller betviflas, att stora Bränvinspannor,
formonliga för sina ägare, både afverka ha«
Besv, och Ekon. Utskotts Betnnkanden. 255
stigare och mera Spanmål, och hädanefter,
såsom hittills, i synnerhet skola begagnas af
egennyttan och vinningslystnaden, utan afseende
på folkets eller det större antalets behof;
Hvarigenom, och serdeles vid intr Ilande
klenare årsvext, på åtskilliga ställen lätteligen
skall yppa sig den bedröflig» följden,
nämligen öfverflöd på Bränvin och brist eiler
uppstegring af lifvets första nödvändighetsvara.
Frågan blir na helt enkel, om ej
för denna vigtiga synpunct af ett allmänt
Väl, alla mindre och enskildta afseenden böra
vika, och den som ärligt vill hufvudändamålet,
måste ock tåla medlen, medgifva äfven
visso olägenheter eller någon mindskning i den
enskilda hushålls-fördelen. Det är väl billigt,
att man, i ett land af så sparsamma Sädestillgångar,
hushållar äfven något sparsamt
med en öfverflöds-tillverkning deraf, och
man må ej undra, om folket väntar och begär
denna anda, på en gång af patriotisk
menniskokärlek och af vishet i hushållsförfattningarne.
— Man föreställer olägenbeien
eller faran af ofta förändrade Hushålls-Stadgar.
Jag tillstår, att jag röres ännu mer af
faran genom Spannemåls dyrhet och nöd i
hela tracter genom uppdrifven Bränvinsbränning:
Jag tror, att man bör framför allt söka
förändring i ett sådant förhållande eller
anledningarne dertill, samt att tidens och erfarenhetens
osvikeliga lärdom måtte få till
Lagarnes rättelse gälla. Man har sett Riksens
Högloft. Ständer mer och mer allvarligt
förena sig om principen af stadighet och
lie sv. och Ekon. Utsh Betiinkcinäen,
jemnhet i föreskrifterna, rörande detta Hushållsmål;
men bör man då icke, just i afse»
ende på en sådan föresats och önskan, söka
så laga, att till äfventyrs till följd af elt inträffande
svårt år, och vid en stark SpanmåIsupphandling
och förslösande förmedelst
stora pannor, man icke åter vid nästa Riksdag
matte blifva satt i nödvändighet att pä
nyLt rådsla om bränningens inställande ? Man
erinras, att man bör frakta genom panneförändringen
resa ärestoder åt Kopparslagare;
men man bör lika omtänksamt frukta att resa
dem åt några m äg tiga och vinningslystna
BränvinsFabrikörer på den öfriga Nationens
bekostnad, som heldst dervid bör hafva,
hvar och en i sin mon, en någorlunda jernnåd
vinning. ' Det är ej heller meningen och
afsigten att ändra och omgöra alla pannor
under 50 kannor proportionaliter för olika
Hemmansägare; ty derigenom skulle, jemte
stor kostnad, en mindre hushållsnytta genom
allt för små Bränvinsredskap förorsakas, utan
endast att utdö mina och afskaffa pannorna
öfver 50 kannor, hvilkas ägare, förmodligen
ännu måttligt talrika, torde redan i det mesta
hafva gjort sig för en sådan ändring betalde.
Jag har ock blifvit styrkt i min tanka
om denna större Bränvinsredskaps umbärlighet
för allmänna hushållningen genom vittnesbörd
och instämmande yttrande af en vördnadsvärd
Ledamot, åt hvilken detta Utskott
har förbindelsen af så redbara upplysningar,
nämligen att äfven för behofvet af större
Landtegendomar pannor af mindre än 90
Besv och Ekon. TJtsk. Eetänhanden, 257
kannor kunna vara ganska tillräckliga, der ej
försäljnings- och vinr.ings-speculation ingår i
beräkningen. Men, invänder man, större
Bränvinspannor å go eller 70 kannor äro för
tillverkningen fönnonligare och nödvändiga
i synnerhet i afseende på Potates-Bränvinsbränningen.
Jag letnnar åt andras afgörande,
om vi ännu äro komne så långt, att endast
bränning på potates i riket kan tillåtas och
påbjudas, så vigtigt och önskelig! detta vore,
samt huruvida sådant skulle kunna handhafvas
och controlleras: i hvilket fall jag
visserligen skulle hafva mindre emot den
starkare afverkningen. I närvarande tillstånd
af mestadels bränning på säd, må erinras
och medgifvas, att vissa enskilda förmögnares
högre hushållsvinst icke får sättas i
jemförelse med eller öfverväga hela Allmänheten?
trångmål, och kanske en och annan
tracts uthungrande. Det kan frågas, om icke
bränvinstillverkningen är lönande, och
dess idkare i vårt Spanmålsfattiga land
nog uppmuntrade, då, enligt hvad jag af egen
hushållserfarenhet känner, blott af en
tunna potates med 4 kappar malt genom en
50 kannors panna, omkring 7 kannor Bränvin
erhållas? Jag har jemväl härvid hört
åberopas och befaras införskrifning af utländskt
Bränvin genom smygvägar, i fall ej
större Bränvinspannor och ansenliga Bränvinstil!verkare
här och der i landet skulle
finnas och tillåtas5 och jag öfverlemna!- detta
skäl till alia opartiskas redliga oell mogBihang
till RiksSt. Vrot, »8»7-i8*8> 8;de Sand, N:r 33’ 24-
*53 Bcsv. och Ekon. UtsL Betänkanden»
na granskning och bedömande. För min del
vågar jag hoppas, att Nationens olyckligt
vitbredda Bränvinsbegär och behof måtte ännu
kunna tillfredsställas och fyllas genom ett
allmänt och 9 månader af året fortfarande
Bränvinsbrannande med 45 * 5° kannors
panna på Hemmanet öfver hufvud pä Handsbygden,
och tillika i Städerna, samt att genom
stadighet i de en gång vidtagna Bränvin®
förfa ttningarne, priset af bränvinet skall
efter hand jernnäs och nedsättas till det måttliga,
hvarigenom införsel utifrån säkrast lärer
förekommas och allas fördel någorlunda
lika befordras. Tiiläggom en enkel beräkning.
Med en 50 eller 45 kannors panna
på ett Hemman, brännes lätteligen en tunna
Spannemår i veckan, till mindst en ankare
bränvin, som gör för blott 9 månader 56
ankare, och om det behagas med tillhjelp af
liera mäskkar, dubbelt, éllér 72 ankare påg
månader; hvilket synes, afven för en ansenlig
possesionats behof förslå: Detta åter vi-1
dare proportionaliter utsträckt, gör för hela
Riket en nästan förfärande årlig Bränvinstillgång,
blott efter 50 kannors panna.
Jag har antagit och föreställt såsom
grundsats för BränvinsFörfattningarne fri
tillverkning af Jordbrukarens Sädesproduction
jemväl till Bränvin för behofvet och nyttan,
men utan att tillskapa Spannemåls dyrhet
och nöd för folket; och jag til lagger
härvid afven villkoret af den mindsta möjeliga
skada för sederna. Angelägne att hafva
upprättat och bevarat Bränningsfriheten,
Besa. &th Ekon, Etsk. BetänkanchfU iy)
förenom nu afven omtankah och bemödandet
att viana den sidstnämnda angelägenheten*
Att krogarne, ställen der Bränvin supes och
Säljes utan att mat der Förtäres, äro osed*
lighetens och 1 synnerhet UngdomsförförelSens
Verkeliga Skolor, det är af alla kändt,
ined rysning medgifvet, och hvad här endast
borde behöfva nämnas* Ändock skola
de bibehållas och på visst sätt legitimeras!
•—t För blott hågra Sekler sedan blef BränVinet
af Sveriges folk ansedt och kalladt för
en hy oerhörd plåga. Ännu på tyyotalet
ej allenast kunde Bränvinets allmänna inställande
och förbjudande talas» utan flere aktningsvärda
män, jemväl af Hedervärda Bon*
deStåndet, i Serskilda Landsorter, ännu långt
efter, hafva horts under tårar Välsigna denna
tid, innan, med Kronobrännerierna, krögarne
komma. Och nu redan efter knappast
år, skulle för Nationen ej vara nog med en
fri och oinskränkt Bränvinstill verknin g; förtäring
och åtkomst inom, snart Sagdt, alla
hus? Man talar om medel till den fordna
NationalkrafténS och karäkterenS återlifvande*
Monne ej en hufvudörsak till dess upplösning eL
ler försvagande liggér i Brän vinsöfverflödet och
krogumgänget? Kanske var aldrig erfarenheten
härutinnan mera öfvertygande» missbruket
och Sede-tillståndet mera eftertänkligr»
och behofvet mera uppmanande till afsägande
och afskaffande af ett öfverflödsbruk,
förderfvande ju längre ju mer både enskildta
hushåll och det allmänna. Och hvad i
synnerhet i tider af allmän våda, allvarsam*
i6o Eesv. och Ekon. UtsJc. Betänha^cn.
ma lagar, understödde «f efterdömen, verlceligen
kunna till efterföljd uträtta, har man
någon gång sett. Men det är ej mera den
tid, då ett folk uppstår och enhälligt förkastar
en sak, på en gång den nyttigaste och
för moraliteten den förderfligaste. Bekla»
gande mitt tidehvarfs svaghet, går jag ej att
strida mot ett Öfverhandtagande ondt. Allenast,
sedan man erfarit och erkänner det onda,
och då man har för sig prospecten
af de rysligt progressiva följderna på hela
folkmassans förderf, önskar och yrkar
jag, hvad min öfvertygelse och dubbla
pligter mig ålägga: nämligen en måttlig inskränkning
i bränvinsutbjudandet och af de
dertill anlagda och lagligt tillåtliga näringsställen.
Jag vågar alltså i största ödmjukhet
föreslå, att, då menigheten på landsbygden
3iar rättighet och tillfälle att af egen tillverkning
medtaga och förskaffa sig för sina
resor nödigt vägbränvin, det skulle anses
vara nog, att Gästgifvaregårdarne hade Bränvinssalu
och att inga andra krogar der blifva
tillåtne; att i städerna, der sådana förtäringsställen
blifva mera oumbärliga, dessa likväl
skulle få samma skick, som nu här i hufvudstaden,
så att Bränvin Hnge derstädes
blott under vissa mattimmar pä dagen försäljas
och dessimellan inga gäster till supande
der ingå oell församlas. Jag tillägger, att
om detta på en gång synes för hårdt och
någorstädes på landet mindre antagligt, krogarnes
antal, åtmindstone, genom författningarnes
uttryckliga stadgande, samt Herrar
Bes v. och Ekon. Vtsk. Betänhanäen. e 6l
Landshöfdingars fria åtgärd oell föranstaltande
mätte Småningom ytterst inskränkas, men inom
en viss tid af år alldeles upphöra. Det
vore i min tanka att förmoda, att den förnuftigare
delen af menigheten skulle gilla och
välsigna denna författning; att lockelsen och.
förförelsen till oordentligheter och tygellösa
utsväfningar skulle blifva mindre, äfvensom
att de vägfarande, ej lefvande nu under hårdare
klimat, med andra kroppar, eller med
mindre vederqvickelse-tillfällen än förr, då
bränvin och krogar ej funnos, ingalunda skulle
hafva skäl att klaga. Det är mig ock
försäkradt, hvad här blott exempelvis må
nämnas, att den aktningsvärda Norrlands
Allmogen, som gör med sina varor kanske
de längsta och svåraste vinterresor, vanligen
medförande sitt vägbränvin, och nyttjande
blott sina ordentliga nattqvarter, föga behöfva
och tillita krogarne. Hvem må ej ömma
vid föreställningen, att, såsom nu talrika
krogar på vissa ställen tillkommit och anses
oundgängelige, så skall äfven krogbruket
och dess förderf snart spridas till alla dessa
allt hittills för detta onda skonade tracter.
Men jag mates af 11 »ra inkast och motskäl,
såsom olägenheten äfven här af rubbning
i förra författningar, ohinderligheten af
de skadeliga Dön-krogarna, Statens mistning
af krögeri-skatten; Jag förbigår att upptaga
och besvara det sista inksstet; Jag får dernäst
erinra, att man må icke så frukta all
förändring, att man äfven skyr hvarje förbättring,
och att man icke fordrar, hvad som
2.6Q B«r, oth Ekon, Utsk, Betänkande/!,
aldrig kunnat äga rum: Meuniskoverks och
Stadgars oföränderlighet. Att Lön-krögert
eller bränvins försäljning i husen är ett ondt,
svärt eller omöjligt att förekomma, ar sant
och en nödvändig följd af dpt öfriga. Men
det är för mig ock svårt att inse, alt i föreslagna
fall skulle verkeligen mera och oanständigare
supas än nu, då på en gång gifves både
Lön-Krogar och Lagliga Krogar, som locka oc
skydda kroggäster. Det synes icke mycket vara
derigenom vunnet, att en större mängd af Supare
på ett ställe samlas, sorn det heter, för
att roa sig, men oftast för att under inbördes
tällan, utan tillsyn och blygsel, blott under
anförande af Krögaren, sorn vinner på
oordentligheten, inöfvas i dryckenskapslasten,
för att, här rätt bildade i konsten, sedermera
utsprida Samma smak och oordentligheten
i husen. — Man får emellertid icke heller
i en Svår sjukdom genast förtvifla, och, utan
försök af botemedel, låta den fritt rasa. Vi
hafva verkligen sett hvad senaste Kongl* Författningen
mot Dryckenskap, der den blifvit
uppmärksamt och allvarsamt handhafd, till
ordning och rättelse verkat; och vi hafva
allt skäl, att af våra aktningsvärda Länstyrelsers
verksamma åtgärder vänta härutinnan
de bästa följder. Nu hvilken skenbar
motsägelse i föreskrifter, hvilken ökad svårighet
för Krono-betjeningens uppsigt, och
hvilket oftast frugtlöst bemödande af Läro*
ståndet att söka tili nykterhet och seder tillhålla
dem, sorn utan tilltal kunna och fått
vanan att sitta större delers af dagen på Kra
-
Sew, och Ekon.'
gen. — Men här är ej frågan blott om tvångsmedel.
Här bör sökas förnämligast att verka
på tänkesättet, att i förening med uppfostran
och Christelig undervisnings bemödande,
genom sjelfva Lagarna gifva skäm
och vanära åt fylleri-lasten. Men luiru skall
den obildade menniskan bringas till blygd
öfver kroglefvernet, då dEt synes till någon
del af författningar vara tillåtet? Ja-g tror kittlighet
och eftergifvenbet, lika litet i Lagstiftning
som i uppfostran, vara godhet. —
Förenam derföre på en gäng Undervisningens,
Lagarnes och Embetsmanna tillsyns allvar}
och man har gjort åtmindstone allt hvad
man kunnat. Försäljning och missbruk af
Bränvin i löndom kan ej förekommas: men
skola derföre krogar af Lagen tillåtas, til 1-  städjas och authoriseras? Hurn långt vill man
gå i den.pa slutföljd? Om lättfärdighet tilltager
i ett Samhälle, böra genast inrättas
allmänna nästen för osedligheten, för att minska
den som öfvas enskilt? Om bandet och
sällheten af huslig förening börjar mindre
aktas, om missnöjde Makar här och der finna#,
månne man handlar visligt, att äfven
genom Lagarne lätta tillfället och utvägarna
till Äktenskaps upplösningar? Man skulle snarare
förmoda och dö ruma, att man kunde och
borda i tid sätta dam för den stigande och
Aljest allt öfversvämmande floden. Olyckligt
visserligen det folk, sorn kommit derhän, att
kunna fördraga hvarken sitt onda eller botemedlen!
I närvarande tidapunct skulle det
kanske anan vara möjligt att hejda det ondaj
£04 B esv. ech Eko». Utsk. Betänkandea.
efter 10 är skall det blifva ännu svårare. —
Jag har smickrat mig verkeligen med föreställningen,
att Svenska folket, som ej mera
Iean sakna Bränvinet för sin nytta, skulle kunna
umbära krogarne till sitt förderf. Jag har
hoppats, att man, allvarsamt betraktande ämnet
jemte de anförda skälen, skulle icke allenast
vilja mindre afse den enskilda vinningen
än Menighetens sjelfva bergning och bestånd,
samt de Christeliga Sedernas och Dygdernas
vård, utan verkeligen, genom en inskränkande
författning, försöka ett steg till
deras räddning. Jag åberopar mig här alla
deras vittnesbörd, som genom sjelfva åsyn
känna det alltmer på Landsbygden tilltagandeu
Sjelfsvåldet och skadar, af Krogidkandet,
så mycket mer förledande, då det tros lagligt
och hederligt. Jag påkallar i synnerhet
eftersinnandet härutinnan af Medl-emmarne
af det hedervarda Bondeståndet, hvars barn,
hvars Ungdom ofta blifva detta ondas första
offer, med förstöring af hushållsordning, lugn
och trefnad, samt af alla frugter af den Högstes
välsignelser. Och med djupaste vördnad
sluteligeri underställer jag dessa tankar de
upplyste Domares pröfning, på hvilka tilläfventyrs
en icke ringa del af den framtida Allmänna
Välfärden, just i detta ögonblick beror,
som jemte tillgift åt min svaga framställning,
allena kunna genom sin samvetsgranna
vishet gifva säkerhet åt besluten, och
sorn visserligen icke derföre skola underlåta
en nyttig och helsosam författning, att den
kan i liindom öfverträdas; utbedjande jag
Rfsv. och Ekon. Utsk. Betänkariden.
mig tillika ödmjukast att detta anförande
måtte få Höglofl. Utskottets Betänkande till
RiksStånden vördnadsfullt åtfölja.
Med Herr Prosten Säve förenade sig
Herr Comministern Bergegren, Herr Doctor
Hultin, Herr Prosten Grandelius, samt Her
Prosten Kolmodin, under tillägg, att, efter
Herr Prostens tanka, Gästgifvare ejma tillåtas
annan Bränvinsminutering än till vägfarande,
och det endast då mat gifves, emedan
annars all skillnad upphäfves emellan Gästgifvare
och Krögare.
•— -— — — Slutligen uppläste Herr
Doctor Hultin ett så lydande anförande:
”Antingen måste alla band lossas för en
fri och oinskränkt bränvinsbränning, eller
ock böra vissa bommar sättas för den omåttliga
och sädesförstörande utöfningen af densamma,
så att en åt åkerbruket och ladugårdsskötseln
egnad rättighet återföres till en
klok och omtänksam hushållshandtering. Hvarje
nittio kannors bränvinspanna blir i sednare
afseendet en fabrikspanna. Den större
förödelse af spannemål, som, genom ett natt
och dag idkadt bränvinstillverkande, med en
90 kannors panna, uppkommer, kan ej annat
än förorsaka en öfver höfvan stigande dyrhet
på alla sädesslag, och en tilltagande brödbrist.
Måtte heldre den mägtigare possesionaten
använda sina större spannemål sförråd
till landets inbyggares undsättning, uti lifvets
första och angelägnaste behof. Han
gifver på ett sådant sätt en ädlare och mera
båtande vinst åt Staten, som tilläfventyrs då
*6(5 Besv. och Elkon*, Utsk. Betänkan elen,
skall undgå, att utifrån köpa spannemål, än
ali den bevillning han erlägger för sin tillåtna
BränvinsFabrik, med 90 kannors panna. En»
da och tillförlitligaste utvägen, att förekom»
ma den öfver husbehof drifna spannemålsförvandlingen
till bränvin, är, efter min tanka
den, att flere än ett, högst tvänne, tillmäsk*
ningskar icke få begagnas vid pannor under
50 kannors rymd, samt att blott ett enda
biandkar tillätes vid pannor öfver 50 kannors.
Controllen på biandkaren är lika så
möjlig och säker genom stämpling, som på
sjelfva bränvinspar.norna. På landet, der flera
egendommar af 15,000 Rdrs värde, eller
derutöfver, inom en gnil af samma ägare in»
nehafvas, må ägaren, eller dess rätts innehafvare,
icke utöfva bränvinstillverkning för
alla egendomarne tillhopa, eller serskildt,
utan endast med en 90 kannors panna, vid
den af gårdarne, som honom beqvämligast
synes. Vid hvar och en af de öfriga egendömarne,
som tillhöra samma ägare, eller af
dess rätts innehafvare brukas, må ingen större
panna begagnas än af 50 kannors rymd.
S^annemålens besparing eller afsättning tili
brödföda är den hufvudsakliga förmon, som
härigenom åsyftas och vinnes. Då rättigheten
till husbehofsbränningen på landet icke
ar fästad vid personalen, utan vid verklig
egendomsbesittning, Anner jag strida emot
sanna och rätta principer för bränvinstillverkningens
tillåtelse, att städerna i Riket,
Stockholm, Götheborg och Carlskrqna undantagne,
hvilkas förhållande är mycket
Ti t sv, och Ehoh. Utsk. Betänfianden, 267
skiljaktigt ifrån de öfriga, utöfva Branvins
bränning efter personalen — De flesta Städer
i Riket äga Jordbruk. Jag letnnar derhän,
om icke deras jord är mer ämnad till
plantering af jordfrugter, färgvexter, tobak,
Lin och Hampa m. tn, än Sädesproduction,
Atminsone är väl ingen stad i Riket med så
vidsträckta jordägor begåfvad, att den kan
öfver och utom egna behof till afsalu föryttra
Spannemål, eller SkogsefFecter; Städerne
utgöra nu, i likhet med landet, efter
en viss hemmantals beräkning, i nion af deras
ägande jord, både Salpetergärd och Extra
Rotering. Hemman på landet af ett mantal
äga ungefärligen rättighet, att begagna
en 50, af Två mantal en 75, och af Tre mantal
en 90 kannors panna. Efter samma beräknigsgrunder
synes Bränvinspannornas antal
i Städerna kunna bestämmas, saint pannelagen
der inrättas och begagnas. De Städer,
sorn icke äga någon åkerjord eller Skog,
frambringa ej heller någon Spannemål, utan
måste köpa deras behof af Säd ooh vedbrand;
Rättigheten för dem, att tillverka bränvin,
han ej annat, än trycka den fattigare folkClassen
och i allmänhet göra brödfödan förorten
deromkring ganska dyr och uppstegrad.
Köpa dessa Städer Spannemål och andra
Landtmannavaror; så tyckas de med ännu
större skäl kunna köpa Bränvin, heldst transporten
deraf alltid är förenad med mindre
omkostnad, än Tranpsorten af Säd, Likaså
borde de Städer, som idka Bränyins bränning,
aldrig i större partie få utföra eller afyt
-
2ÖÖ Besv. och Ekon. Utsk. Betänkanden.
tra lått och o eli'tillera dt bränvin, derest icke
en s>ådan bränvinstransport, på någon viss
köpares réqnisition, med vederbörande Landshöfdinges,
eiler Magistrats förpassning bliFver
affärdad. — Dessa högst ofullständigt
fattade tankar anhåller jag aldraödmjukast
måtte få åtfölja det Betänkande, som Högl.
Utskottet til! Rikets Ständers visa och högt
upplysta granskning kommer att afgifva.1’
Ut Supra.
N:r 56.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsocli
Ekonomiutskotts Betänkande i anledning
af väckt fråga, ”om en Fristads in.
rättande för sådana personer, hvilka, mindre
af verklig ondska ochT elakhet, än af
andra tillfälliga orsaker, förlorat liledmenniskors
aktning’' m. m.
H ögl. Ridderskapet och Adeln har till Utskottet
remitterat ett Memorial af hans Excellence,
Utrikes StatsMinistern m. tn. Herr
Grefve Lars von Engeström, hvaruti hans
Exceilence, ledd. af ett ädelt nit för samhällsnyttans
och moralitetens befrämjande, gjort
lifliga framställningar om nödvändigheten
deraf, att fäderneslandets Regering och Lagstiftare
fästa uppmärksamhet vid de olägenheter,
som redan i lång tid varit och troligen
aldrig skola upphöra att blifva följder
Eesv. ock Ekon. Utskotts Betcinkanden. 269
af bristen på någon serskild fristad eller
tillflyktsort inom Riket för sådana olyckliga
personer, hvilka genom lättsinnighet, vards*
lösad uppfostran, ungdoms-obetänksamhet eller
andra förvillelser och passionernas hänförelser
blifvit bragta till felsteg, hvarigenom
de, iltan att vara verkeligen elaka, förlorat
medborgerlig aktning; och hvilka personel-,
öfverlemnade åt sitt sorgliga öde, merändels
icke kunna undgå att blifva, hvad deras an-,
lag och bestämmelse icke egentligen varit,
förlorade för både samhället och sig sjelfva,
samt således farliga gåfvor åt den Landsort,
dit de antingen frivilligt begifva sig eller
blifva försända.
Hans Excellence har anfort, hurusom till
hufvudstaden årligen strömma tusentals menniskor,
af hvilka, då icke alla kunna få tjenster,
som de söka, ett stort antal, vid ankomsten
utan tillgångar för sitt underhåll,
skulle förgås, om icke Regeringen lemnade
dem understöd, hvilket, då medel för så oförutsedda
behof, icke äro anslagna, nödvändigt
måste blifva en ny tunga. Men icke
nog dermed, utan ett dylikt årligt tillopp
medförer äfven skada för Landtmannen, som
derigenom förlorar en mängd arbetare ocii
blifver satt i nödvändighet, att öka arbetslönerna
åt dem, han ännu har att tillgå; till
hvilket allt kommer, att de sålunda sysslolösa
tjenstsökande antingen alldeles eller för
någon tid och under den termin, som af
Policen lemnäs dem att söka arbete, förfalla
tiy. liderlighet, laster och brott, samt slute*
&jo Éesv. och Ekon. Utsh. BetänhaUdtti.
ligen befolka arresterna oell Correctionshuåen.
Att förekomma sådana hitflyttningar af
Ogift och arbetsfört folk från landet, anser5
Hans Excellence icke låta göra sig eller åtjnindstone
blott tili en viss obetydlig grad}
ty sådant vore, om ock det kunde ske, lika
mycket att förnärma fria menniskors rättighet,
som Hufvudstadens Innevånares verkeiiga
fördelar, och så långt barde eller ville
den Styrande Magten icke sträcka sina åtgärder}
men då frågan nu vore icke så mycket
om dylika personers aflägsnande från
Hufvudstaden, Sorn fast mera om deras nyttiga
sysselsättning och sedliga förbättring på
den ort, dit de sandas; och Statens vård om
sysslolösa eller förvillade ej är inskränkt inom
vissa Råmärken, har Hans Excellence ansett
det vara både billigt och nödigt, att den
del af Landetr population, sorn Hufvudstaden
icke behöfver, må, i mer eller mindre
nion förderfvad, återkomma landet till godo,
så förbättrad sorn möjligt är, hvartill, i Hans
ExcellenceS tanka, blott ett eftda medel gifves,
det: att i någon af Rikets aflägsnaste,
mindst uppodlade och befolkade provincer,
(heldst någon af de Norra) ett slags Koloni,
Asylum eller Anstalt, liknände den, sorn
linnes i Förenta Staterna, inrättas, dit sådana
sysslolösa eliev för mindre förseelser och vanarter
tilltalade personer kunde skickas, om
hvilka man ännu äger hopp, att de kunna
återföras till dygden, de förra för att genast
sättas i tjenst eller arbete hos dem af Allmogen,
sorn behöfde och ville emottaga dem,
-Besv. ock Ekon. Utsk. Bttänkandtn. 271
Och de sednare, att, under nitiska Föreståndares
tiilsyn,vid inrättningen sysselsättas så
länge, till dess äfven de, efter visade prof
af förbättring, kunde ingå uti classen af nyttiga
menniskorj dock skulle detta förslag
endast ofullkomligt uppfylla sitt ändamål,
om det icke sträckte sig äfven till alia andra
dylika personer, i hvad Stad eller Ort
af Riket, som heldst. •— Då de der, på en
aflägsen och glest bebodd ort, lingö lefva
skilda, icke allenast från fordna skadliga
bekantskaper och de många frestelsei' och
tillfällen till vanarter, laster och förbrytelser,
som i en stor Städ förekomma, utan äfven
ifrån hvarandra; då åe der, såsom alldeles
okända, icke hade att uppbära anhörigas
eller vänners förebråelser för sina förvillelser,
icke behöfde blygas deröfver inför
bekanta, så kunde de, efter den försoning med
Gud och sina samveten, som en nitisk och
örn Själasörjare icke lärer underlåta, att hos
dem verka, åter med förnyad kraft inträda
på dygdens och flitenS bana, och genom sin
nya vandel, så långt möjligt är, godtgöra samhället
för det förflutna.
Föröfrigt har Hans Excellence yttrat,att,
om Riksens Högh Ständer till en så beskaffad
inrättning lemna bifall, Hans Excellence
ville meddela den eller dem, som komma att
lägga hand vid verkställigheten, alla de underrättelser
och upplysningar, som Hans Excellence
anser nödiga, men hvilka nu icke
egentligen utgjorde föremålet för Hans Excellences
motion.
&JB. Besv. och Ekon. JJtsk. Betänkanä&n.
Utskottet, som uti Hans Excellences,
Herr Grefve von Engeströms ofvanberörde
förslag högaktar den Statsklokhet och menniskokärlek,
hvarföre Hans Excelleuce på ett
så utmärkt sätt hos Nationen är känd, har
tagit detta ämne i ett noga och samvetsgrant
öfvervägande} och 0111 Utskottets Ledamöter
skulle vid detta ti 1 lfaIie icke behöfva rådfråga
annat, än sina hjertans känslor och allvarliga
önskan för vilseförda och förvillade
medmenniskors återgifvande åt det förolämpade
samhället såsom moraliskt förbättrade,
så skulle Utskottet icke ett ögonblick varit
villrådigt i afseende på det utlåtande, sorn
nu i ämnet skall afgifvas; men då ett ändamål
icke kan befrämjas, utan genom en rigtig
beräkning af medlen dertill, har Utskottet
funnit sådana svårigheter och betänkligheter
möta, hvilka hos Utskottet grundlaggt
den öfvertygelse, att förslaget, åtmindsbone
för deb närvarande, icke är verkställbar!.
Inom gränsorna af Sveriges fasta ^and
finnes, efter Utskottets omdöme, ingen lägenhet
för ett så beskaffadt Nybygge eller Koloni,
som det, hvarom här är fråga. — Det
skulle väl tyckas, som kunde någon af da
Nordligaste Provinserna, i anseende till vidden
af obebodda och ouppodlade nejder, vara
tjenlig till förvisningsort för mindre brottslingar;
men vid ett närmare eftersinnande af
dessa orters ofrugtbarhet i allmänhet och
svåra läge, har Utskottet trott samma Provincer
icke vara användbara för ändamålet,
och att fördelarne af brottslingars deporta
-
JBesu. och Ekon. UtsJc. Betdnkanden. £73
lion dit ej i ringaste måtto skulla blifva sva«
rande mot kostnaderna till deras transport,
underhåll, beklädnad och nödiga bevakning
eller tillsyn m. m.
Att till en Brott-kolonié begagna någon
af öarne uti Rikets Insjöar, biir gerna icke
heller möjligt, ty, om ock Kongl. Maj:t och
kronan eller Staten skulle vara i tillfälle att
ensamt för sådant behof disponera någon
viss trakt derstädes, så skulle troligen ingen
väsendtlig nytta eller fördel derigenom beredas
åt Staten eller åt de felaktiga, sorn komma
att ditsändas: emedan, utom det, att Sta-,
ten, för det närvarande, icke torde äga till—
räckeliga medel till kostnadernas bestridande,
en sådan koloni hvarken skulle bliFva
i tillfälle, att för framtiden underhålla sig
sjelf, ej heller dess tillvarelse väcka fruktan
för ditsändning, och såmedelst icke på något
sätt bidraga till illasinnade menniskors afskräckande
från brottsligheters föröfvnnde.
Må hända, skulle tvärtom tnsendetals nienniskor,
som nu ligga i strid med behofverna
och nöden, blifva frestade att begå sådana
felsteg, som medförde deportation till
den i fråga varande kolonien, der dessa, åtmindstone
i hoppet, skulle linna en utkomst,
den de saknat i deras fria tillstånd, och således
snarare anse sig försonade med den
oblida lyckan. — På lika sätt skulle förhållandet,
efter all sannolikhet, blifva med någon
af öarna uti Öster- eller Nordsjön, och
följderna af ett nybygge, för mindre brottslin*
Bihang till RiksSt. Brot. 1317.1818, 8;<1» Sami, N;r 35. 55.
174 Bésv. och Ekon. Utsk. Be tänkande/t.
gar derstädes enahanda.
Utskottet liar sig bekant, att de NordAmerikanska
Staterna hafva inrättat Corre*
ctionsanstalter, bland hvilka de i Pensylvanien
och Staden Philadelphia blifvit mycket
beprisade, såsom både i afseende på de
brottsligas moraliska föi’bättrande och Inrättjiingarnes
Ekonomiska beskaffenhet ojemforliga
med alla andra Instituter af det slaget;
och då Kongl. Majt till Riksens nu församlade
Ständer behagat öfverlemna Nådig proposition
ojn inrättande af Correctionshus i
Vadstena och Borgholm, är det att förmoda,
det ettdera af dessa, eller, må hända, bägge
varda organiserade så, att de kunna blifva
svarande emot det ändamål, Hans Excellence
Herr Grefve von Engeström så ädelmodigt
framställt; och Utskottet anser derföre Resuitaterne
af nyssnämnda anstalter böra afbidas,
innan några nya vidtagas.
Dock varder detta, jemte 2ne Ledamö-»»
ters serskilda tankar i ämnet, vördsamligen
öfverlemnadt till Riksens Högl. Ständers eget
närmare ompröfvande. Stockholm den 25 Februari
1818.
Transumb af Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs- och Ekonomi■ Utskotts
Frotocoll vid Urtima Riksdagen i Stockholm
elen 25 Februari 1818.
§•3 — — — — — — — Herr
Prosten Rabe inlemnade till Protocollet ett
skrifteligt anförande så lydande: ”Det är för
Besv. oeh Ekon. Utsk. Betänlcanden. *75
hvarje menniskovän én glädje att omfatta
hvarje tanka till den förförda mensklighetens
.förbättring. Uti den värma» hvarmed detta
Höglofl. Utskotts reSpective Ledamöter öfVervägat
hans Excellence, Stats Ministern m.
tn. Grefve L. von Engeströms ädla och» för de
fallna, elier på Lastens ban inträdande likar,
ömmande Förslag om en eller flera Orters
anordnande till deras moraliska förbättring,
för att återvinna värde i samhället, igen
.ånner jag denna människokärlekens stämpel,
och, i förlägenheten om medel och bästa
sättet att utföra ett göde verk, — den goda
viljans bryderi och strid med sina tillgångar.
Jag är dock för min del icke af den lankan,
att Förslaget hindras genom de Correctäonsanstalter
i vårt Fädernesland, som antingen
äro gjorda eller komma att göras. Tvärtom
tror jag, att många af dessa genom denna
blifva öfverflödiga, äfvensom att den ena med
den andra kan framdeles sättas i förbindelse.
Icke heller kan jag finna, att denna kommer
att fordra så afskräckande itppofFdngar t en
ouppodlad jordbit på fasta landet, en eller
annan obetydlig Ö i Östersjön, eller Cattegatt,
kanske ock i någon af Sveriges Insjöar
eller större floder» ar härigenom mera vunnen,
än förlorad för Staten. Och om derå påkostas
hvad hvilken heldst annan Corre: tionsanstait
äskar, så skall det öfverskjutande blifva
högst obetydligt Och alltid väl utgifvet,
förmedelst större nytta. Denna föreslagna har
vid första åsigten den fördel, att syselsätt
-
276 Besv, och Ekon. UaL Betänkanden.'
ningar, vare sig Kolonisering, Trädplantering,
Stenhuggning, Skeppsbygeri, m. m. s. sker i
fria luften 5 och ju mera denna anstalt placeras
i hjertat af Riket, ju mera skall hela landet
deraf draga nytta.
Man bör icke invända, att genom detta
tillfälle för alla åt lasten böjda att komma
tillsammans, skall sedeförderfvet ibland dem
mera tilltaga, än minskas _ och de, mindre
brottsliga, eller mera oskyldiga skola härigenom
fullkomnas i det onda 5 ty dels är denna
Inrättning icke för, flera gångor dömde
och oförbätterliga brottslingar, dels kan sådant
här, bättre än i vanliga Correctionslius,
förekommas genom större utrymme
för nödiga afdelningar, skildS från hvarandra
efter brottslighetens grader — men i förening
genom samma styrelse. De mera förderfvade
få strängare bevakning och tillsyn —
„de mindre handteras mildt — alla alltid så,
att de skola finna sitt öde drägligt, och genom
eget bemödande så förbättradt, att det
ej annorstädes bättre kan beredas. Desertion
kan ock här mycket försvåras derigenom,
att alla Correctionshjon få bära en egen,
enkel, men icke skamlig drägt. Skulle
den ock någon gång inträffa, så har den icke
svårare följder, än rymning från våra öfriga
Corrections-anstalter. Det bör ock anmärkas,
att Inrättningen är icke heller för
dem, hvilkas förbättring, uppfostran och vård
Föräldrar, Förmyndare, Vänner vilja sjelfve
besörja.
fäesv. och Ekon. Utsk. Bctänkanäen. *77
Vi hafva en kostsam anstalt för Blinda
och Döfstumma, som dock alltid äro förlorade
för Staten genom sitt ohjelpliga lyte;
hvarföre icke en påkostning, med långt större
uträkning, för den friska och färdiga ungdom,
sorn genont vanvårdnad tvingas att bli
lastbar och skadlig !
Jag vågar derföre föreslå, att uti Hans
Excellence Herr Grefve von Engeströms djupe
uttänkta Förslag, som visserligen både förtjena!-,
och, enligt löftet, får en närmare utveckling
— frågan: om det skall antagas, må
af Höglofl. Utskottet genast tillstyrkas, men
att frågan : huru det skall verkställas; må i
underdånighet cfverlemnas åt Kongl. Maj :ts
faderliga och nådiga omsorg. Kanske finner
han i sin huldhet för godt att öfverflytta sin
nådiga tanka om en Corrections-anstalt pä
Öland till en utvidgning från denna synpunkt,
när Statens tillgångar ej tillåta båda.”
Ytterligare inlemnade Prosten ra. m. Herr
Kolmodin ett skriftligt anförande, så lydande
: ”då i Utskottets andra afdelning om detta
ämne öfverlänes, och de flesta Ledamöter
voro af den tankan, att det af hans Excellence
StatsMinistern Herr Grefve von Engeström
uppgifna Föx-slag om inrättandet af ett
slags koloni för sådana personer, hvilka förverkat
deras medborgerliga aktning, borda
afstyrkas, såsom, åtminstone i närvarande tid,
icke verkställbar^, men deremot föreslås en
mera utsträckt inrättning af Correctionshus,
hvarigenom nyssnämnde personer kunde till sina
seder förbättras, och åter blifva nyttiga med
-
678 Besv. och Eon. IJtsk, Betänkanclen.
lemmar i det borgerliga Samhället, ansåg jag
för min del Herr Grefve von Engeström®
Förslag ej ännu vara med den utförlighet
och noggrannhet af Utskottet behandladt och
undersökt, så att afslag derå borde tillstyrkas.
Efter min tanka hade Utskottet först från
Kongl. KammarCollegium, och kanske äfven
från Kongl. LandtbruksAcademien bort sö*
ka vinna närmare underrättelser, om i Rikets
Norra Provincer några, till en sådan koloni-inrättning
tjenliga, ställen finnas, och
sorn till slikt ändamål, utan förnärmande af
andras rätt, kunna disponeras. Afven har,
under öfverläggningen, en af Utskottets Ledamöter
uppgifvit, att flera mindre öar inom
Riket finnas, sorn till en sådan koloniinrättning
skola vara tjenliga, utan att
Utskottet derom ingått i någon vidare öfverläggning
och närmare undersökning, I anseende
härtill anser jag för min del detta
förslag ej ännu blifvit med tillräcklig noggrannhet
behandladt, för att af Utskottet.kunna
afstyrkas. Då under öfverläggningarne
blef taladt om umbärligheten af en sådan,
koloni-anstalt, genom en mera utvidgad inrättning
af Correctionshus, yttrade sig en
Utskottets Ledamot, Herr Lagman Malmborg,
att han, under sin mångåriga Embets.
befattning såsom domare, alltid erfarit, att
de personer, som för mindre brott och förseelser
någon tid blifvit hållna på Correctionshus,
i stället för att der blifva förbättrade,
blifvit till seder så förderfvade och
så inöfvade att med illfundighet begå brott
Bcsv. oell Ekon. Utsk. Bet (inkana en.
oell läster, att just de största hofvar, Sorn
vid lians domstol förekommit, varit de, hvilka
på längre eller kortare tid vistats på Correctionshusen.
Då man ingalunda bör betvifla
hvad denna Hedervärda Ledamoten, enligt
sin mångåriga Domare-erfarenhet, yttrat, är
ock visserligen mycken anledning att förmoda,
det inrättningen af Correctionshus icke
svarar mot deras benämning oell ändamål.
Sjelfva nödvändigheten synes alltså påkalla
en annan tjenligare utväg, och dertill har
Hans Excellence von Engeström uppgifvit ifrågavarande
förslag. Huruvida verkställigheten
deraf skall uppfylla ändamålet, erkänner
jag mig ej kunna bedömma, heldst i
förslaget icke blifvit uppgifvet, med hvad slags
arbeten de blifvande kolonisterna skola sysselsättas,
eller hvad slags ordning och Reglemente
i kolonien skall införas, hvilket allt
Hans Excellence förbehållit sig att utförligare
uppgifva, i händelse förslaget i allmänhet
vinner Riksens Ständers bifall. Man har
under disenssionerne anfört, att ej med säkerhet
kunde påräknas, det en sådan koloniinrättninp
i Sverige skulle ly-kas, och det
dermed asyftade ändamålet fullkomligen vinnas;
men en sådan ovisshet är ju ett från
alla menskliga företag oskiljaktigt vilkor,
och, om detta alltid blifvit ar.sedt såsom tillräcklig
orsak, att underlåta verkställigheten
af hvad enskilda individuer uttänkt, och
såsom nyttigt föreslagit, så hade visserligen
de aldravigtigaste, och för mensklighe
-
£[)o Beesv. och Ekon. TJtsk. Betilnkanden.
ten mest gagneliga företag ännu varit ogjor<
da,” Ut Supra.
N:r 57.
Fdhsens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtshotts Betänkande i anledning
af väckt fråga om förändring i nili tningssättet
af säd och halm.
Ifrön Hedervärda Bondeståndet har till Utskottet
blifvit öfverlemnadt ett Memorial i
detta anine af Riksdagsmannen Pehr Pehrsson
i Sätuna af Stockholms Län, deruti öfver
k lagas, att då Spannemål levereras antingen
i Kronans Magaziner, elier till försäljning,
skall dervid på de Hesta orter tillgå
sålunda, att den me dh af da säden störtas utur
säcken i mälfcärilet, hvarefter de 4 kappar,
som till utgörande af fullt mål
erfordras, derutur aftagas, samt att, dels genom
den tryckning och stötning, som Spann
em ålen i Målkärilet derigenom erhåller,
dels ock genom mindre noggrannhet vid kapparnes
afstryknihg, ett mer eller mindre betydligt
undermål skall uppkomma5 och på
sådan grund yrkas, att, i stället för de nu
brukliga mindre målkärilen, andra inrättades
så rymliga, att de innehöllo en full tunna;
hvarigenom ofvannämnde olägenheter, enligt
Riksdagsmannens tanka, skulle undvikas, och
mycken tid vid mätningen besparas; hvarjemte
i sammanhang härmed hemställes, att, enär
vid levoreriagen af halm, den som emottager
halmen, skall genom en vid mät
-
Best), och. Ekon. Utsk. BetånJcanden. £gi
ningen använd tryckning, då halmen gifvet
sig ut på bredden, kunna tili hälften hoptrycka
Halmkärfven, det nu brukliga levereringssättet
af halm må upphöra, och i dess
ställe viss vigt för hvarje kärfve bestämmas.
Vid granskningen häraf, har Utskottet
inhemtat, att uti 7 §. af Kongl. Förordningen
om Mått, Mål och Vigt, den Qgåe Maj)
1759, stadgas, att till förekommande af oreda
vid mätningen, all Afrads-, Tionde- och rättighet
s-Span ne,mål, i uppbörd och leverering,
bör antingen sagta hällas ur säcken i tunnan,
om Säljaren eller Leveranten det åstundar,
eller mätas på sådant sätt löst, att mätaren,
eller den mätningen förrättar, står vid Tunnan,
samt med en skofvel, hvilken med bägge
händerna föres, öser öfver ändan af skofvelbladet
säden in i tunnan på en gång så
mycket, som på skofveln är, tätt öfver tunbrädden,
icke med någon konst, skakning,
skofvelns upplyftande, eller att tunnan med
foten eller med skofveln stötes,, och enär
tunnan således är full, -strykes hon jemt af
med ett rätt strykbräde”; och då ej mindre
härigenom alla försigtighetsmått synas
vara iakttagna, till förekommande af leverantörens
eller säljarens skada och förlust, än
ock likmätigt samma uti omförraälda
Kongl, förordning, de äga full rätt att,i hån*
delse de skulle tycka, att deni sker förnär,
genom detta för eskrifna mätningssätt, sjelfva
mätningen på berörde sätt förrätta; Alltså
finnér Utskottet så mycket mindre skäl, att
tillstyrka någon ändring i nu gällande mät
-
S82 5: Besv, och Ekon. Etik, Betänkantlcn,
ningssätt eller målkäril, sorn en sådan förändring
skulle förorsaka rubbning uti hela
den för rikets mått, mål och vigt antagna
reglering utan att medföra den åsyftade fördelen,
emedan mätningen med ett större målkäril,
enligt Utskottets erfarenhet, genom den
starkare sammanpackning, sorn af en större
massa förorsakas, skulle tillskynda leverantören
en ännu betydligare förlust, än den
Memorialets författare vill förekomma; hvarförutan
den kostnad, sorn för nya målkärils
anskaffande måste uppkomma, äfven torde
böra af-es.
Vidkommande den sednare frågan om
förändring af bestämmelsesättet vid levereringen
af halm, så har Utskottet vid målets
handläggning funnit, att denna fråga redan
vid flera förutgångna Riksdagar varit ett ämne
för Riksens Ständers öfverläggni gar, samt
att äfven Kongl Majit uti dess Nådiga skrifvelse
den 2/|de Maj 1815 deri fastat Nådig;
uppmärksasnhet; och har Utskottet, efter ett
noggrant skärskådande, af de i detta ämne
vidtagna åtgärder, inhemtat, att den profvägning
af halm, som Ekonomiutskottet vid
sistlidne Riksdag, i likhet med det af Kongl, CammarCollegium
och Rikets allmänna ärenders
Beredning uppgifne förslag, tillstyrkt, den
5te October 1815 för sig gått och så utslagit,
att maximum för vigten af en kärfve
blifvit 4 Lispund i8|- marker, och minimum
5 Lispund g§ marker, i anledning hvaraf
Kongl. Maj:t.s Befallningshafvande föreslagit
ett medium af 4 Lispund; men då Utskottet
Besv, och Ekon. ijtsk. Betänkandcn. £05
härvid tagit i betraktande, att all sådan halm,
som utgöres af hemman, antingen såsom Räntepersedel
efter markegång, eller efter Knekte-
och andra serskildt gällande contracter,
beräknas endast efter 9 Lispunds vigt på
hvarje kärfve, kan Utskottet ej för sin del
finna något grundadt skäl, att en Rentegifvare
till Kongl. Maj:t och kronan, i detta afseende,
bör vidkännas större tunga an andra
Räntegifvare, hvarföre Utskottet tror sig äga
full anledning att föreslå, att denna vigt, af
2:ne Lsp. för en torr hahnkärfve, må antagas
såsom rättesnöre vid alla till kronan
skeende halmlefverencer, samt att Riksens
Höglofl, Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställa denna nu föreslagna vigt
såsom stadigvarande grund, för en i detta
ämne blifvande författning. Dock varder detta
Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning
vördsamt understäldt. Stockholm den 2<a
Februari 1818,
N:r 58.
RiksensHöglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskotts Betänkande angående
vackt fråga om grunderna för en
f öreslagen jemkning i BåtsmansRoteringen
i Halland,
Uti ett till Hedervärda BondeStåndet ingifvet,
och derifrån till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitteradt Memorial, har
284
Besv. och Ekon. Utsk. Betankands
Riksdagsmannen Pehr Bengtsson från Halland
anfört, hurusom lian, af Kongl. Majrts
Nådiga proposition till Riksens Ständer af
den grde sistlidne December, rörande jemkning
i Båtsmans-Roteringen inom Hallands
Län, hemtat anledning till det förslag, att
det af 1815 års UppskattningsComité åsätta
hemmansvärde mätte blifva grunden för
den nya Roteindelningen, och att församlingarna,
efter i god tid, genom utfärdande
kungörelse, erhållen underrättelse om delningens
företagande, mätte genom deras Fullmägtige
få sjelfva föreslå Rotarne efter deras
beqvämlighet. Men sorn Utskottet uti dess
under denna dag till Riksens Hö glo fl. Ständer
afgifna serskildta utlåtande i anledning
af Kongl. Maj:ts högstberörda Nådiga proposition,
hemställt, att verkställigheten af
ifrågavarande Rotejemkming måtte i Underdånighet
öfverlämnäs till Kongl. Majrts eget
Nådiga godtfinnande; så anser Utskottet deraf
följa, att Riksdagsmannen Pehr Bengtssons
förslag icke tarfvar någon åtgärd. Hvilket
likväl vördsamligen underställes Riksens
Höglofl. Ständers ompröfvande. Stockholm
deri 25 Februari 1818.
N:r 59-
j?liksens Högloft. Stänclcrs Allmänna Besvärsoch
EkonomiZTtskotts Betänkande, rörande
väckt fråga att, med undantag af Säterier,
Boställen och Posthemman, alla an
-
Bcsv. och Ekon. Utsk. Bet änkan den. ogj
ära hemman höra deltaga uti Krono.
shjulsnings-, Brefbärings - och Kronofjerdin
gsmans - besväret, eller andra dylika
oncra, sorn jord i allmänhet åtfölja.
R.
riksdagsmannen Lars Olsson från Calmars
Län bar, uti ett till Hedervärda BonåeStånået
ir.gifvet och till Utskottet reraitteradt
Memorial anfört, att, då ägare af Frälsehemman,
oaktadt de kunna vara ofrälse Personer,
icke deltaga uti Fångeskjuts-, Kronobrefbärings-
och KronofjerdingSmans- befattningar,
men sådan befrielse vore så mycket mera
obillig, som dylika besvär äro för det
allmänna bästas skull och den som i ett
Samhälle är begåfvad med lika förmåga, och
af allmänna inrättningar drager lika fördelar,
jemväl bör vidkännas lika skyldigheter; så
förmodade Riksdagsmannen, att detta, i förening
med den benägenhet, hvarmed Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid förl-idna Riksdagar
ingått, att med BondeStändet jemka
de förut så ojemt på jorden fördelade skyldigheter,
skulle ej mindre hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln, än ock hos de öfriga
Respectiva Riks-Stånden bidraga till bifall af
Riksdagsmannens förslag, det måtte, med undantag
af Säterier, Boställen och Posthemman,
alla hemman, af hvad natur sorn heldst,
deltaga uti Kronoskjutnings-, Brefbärings- och
Krono Fjerdigsmans- besväret , eller andra
dylika onera, som jord i allmänhet åtfölja;
uti hvilket Lars Olssons förslag Riksdagsmannen
Leonhard Roman från Verme
-
Best. och Rhon. Utsk. Bettini;anden
land förklarat sig jemväl instämma.
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad
1 ofvanberörde matto blifvit anfördt, men sorn
ämnet rörer nya skyldigheters hvälfvande på
sådan jord, eller sådana Hemman, hvilka i
deras natur äga rättighet till befrielse från
allt vidsträcktare deltagande deruti, än det
som kan stå tillsammans med undfångna
Privilegiers helgd, och de Concessioner, hvilka
uti Kongl. Majrts Kådiga kungörelse af
den 6 April 1810 äro omförmälde; sä anser
Utskottet detta vara en Pri vi legi i-fråga, hvilken
icke lärer Jeunna upptagas eller ventileras.
Dock varder sådant vördsamligen öfverlemnadt
till Riksens Höglofl. Ständers närmare
ompröfvande. Stockholm den £25 Februari
1818.
N:r 60,
Riksens HÖglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Betänkande
i anledning af väckt fråga, om nödvändigheten
af Förklaring i vissa delar af
Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 5
April 1816, 0111 öfverenskommelser rörande
Presträttigheter.
Riksdagsmannen Olof Månsson från Blekinge
Län har uti ett till Hedervärda BondeStåndet
ingifvet och derifrån till Utskottet
xemitteradt Memorial hemställt, om icke»
Bcsv. och Elion. Utsk. Betänkanden £Q^
till förekommande af rubbning uti de öfverenskomtnelser
emellan Kyrkoherdar och Församlingar,
hvilka rörande de förras Löningsrättigheter
blifvit afsiutade och lagligen fastställde,
redan innan Kongl. Majit genom
Nådiga Kungörelser af den 21 September 1810
och den1 3 April 1816 bestämt sättet för
verkställigheten och tillvägabringandet af dylika
öfverenskommeker, den Förklaring x
sistnämnde Nådiga Kungörelse kunde ho?
Kongl. Majit af Riksens Stander i underdånighet
sökas, att redan före detta upprättade
och sanctionerade Conventioner om Pastorernas
rättigheter icke få rubbas utom ömsesidigt
åsämjande, eller frågan utan sådant
föresatt villkor ens vinna ringaste handläggning
; hvilken Nådiga Förklaring Kongl.
Majit torde så mycket mer linna skäl att
i Nåder bevilja, sou, grunden derföre redan
blifvit lagd uti Kongl. Kungörelsen af den 21
September 1810, fastän sådant icke kommit
att inflyta uti den sednare Nådiga Kungörelsen
af den 5 April 1816.
Uti denna Olof Månssons motion hafva
förre Yice Talmannen Jon Jonsson och Riksdagsmannen
Måns Persson, bägge från Blekinge,
sig förenat, heldst det i deras hemort skall
inträffat, att försök blifvit gjorde, till rubbande
af den i Blekinge Län redan år 1747 ingångna
(konvention.
Utskottet får i anledning häraf anföra,
att då det ej allenast är öfverensstämmande
med meningen uti Kongl. Majits Nådiga Kungörelse
af den 21 September 1810, utan ock
ägg Besv. och Ekon. Utsk. Betinikanden
uti sakens natur ligger förvaradt, att pä da
orter eller i de Församlingar, der Contracter
eller öfverenskommelser emellan Pastorerna
och Församlingarne, rörande Presträttigheter,
blifvit afslutade, ingångne och för framtiden
lagligen stadfästade, innan Högstberörde 1810
^års Kongl. Kungörelse utfärdades, sådane äldre
Öfverenskommelser böra så mycket
heldre blifva orubbade, som genom dem redan
blifvit undanröjde de orsaker och anledningar,
hvilka vid 1810 och 1815 årens Riksdagar
föranlåtit det Hedervärda BondeStån»
det, att begära, och det Högvördiga PrestStåndet,
att medgifva ingåendet af ^frivilliga
öfverenskommelser mellan Presterskapet och
Församlingarne, rörande deras ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter; anser Uttkottet sig
böra tillstyrka bilall till Olof Månssons ifrågavarande
motion; i följd hvaraf Riksens Högröd.
Ständer torde hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära, att sorn, uti den Nådiga
Kungörelsen af den 5 April 1816, icke är bestämdt
föreskrifvet, det, på sätt berördt är,
redan stadfästade Conventioner emellan Presterskapet
och Församlingarne, rörande Presträttigheter,
böra blifva orubbade och oförändradt
bibehållne, för den tid de blifvit ingångne,
Kongl. Maj:st värdes genom utfärdande
Nådig Kungörelse sådant förordna. — Hvilket
likväl vördsammeligen öfverlemnas till
Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande. Stockhom
den 25 Februari 1818.
> V
Hest), och Ekon. Utsk. Betcinkanden, egt)
N:r 61.
1Hksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskotts Betänkande i
anledning af vackt fråga om jemkning £
Roteringen vid Vesterbottens Regemente.
-t^e till detina, uti Hedervärda BondeStåndet
af RiksdagsFullmägtigen från Norrbottens
Län Johan Jacob Rutberg väckta motion
hörande handlingar, som till Utskottet
blifvit remitterade, äro:
l:o Rutbergs Memorial aF den 31 December
sistlidet år, hvaruti han, på grund
a,f Riksens Höglofl. Ständers under den 27
juli 1815 till Kongl. Majit aflåtna Underdåniga
skrifvelse och anhållan, det Kongl. Majit
i Nåder måtte täckas, att intill näst inträffande
Lagtima Riksdag låta ahställa behörig
undersökning, rörande Soldats- och BåtsmansIndelningen
i Rikets provin-cer, på det Kongl.
Majit och Riksens Ständer derefter kunde
blifva i tillfälle att i ett sammanhang sig yttra,
om och hvad jemkningar derutinnan kunde
finnas nödige, yrkat att Rotejemkning
inom Vesterbottens Regemente måtte beviljas.
— De af Rutberg härföre uppgifna skäl
äro hufvudsakeligeni att, sedan Kongl. Majit
g^nom Nådig Remiss af Riksens Standert
ofvannämnde Underdåniga skrifvelse anbefallt
Kongl. Krigs- och Kammar.Collegierna
samt Förvaltningen af Sjöärenderne, att deröfver
inkomma med underdåniga utlåtanden,
Bihang till RiksSt, Brot. i8‘7‘>8>8> 8;d» Sami. N;r 37. gg,
2go Besv. ock Ekon. Utsk. Betänkanden.
hvilka jemväl blifvit infordrade från Kongl,
M’aj:ts Befallningshafvande i Norrbottens och
Vesterbottens Höfdingedömen samt Chefen
för Vesterbottens Regemente, så väl Kongl.
Maj:ts bemälde Befallningshafvande, sorn äfven
Regementschefen förklarat, det jemkning
•af Soldatroteringen inom Regementet vore
nödig, att Norrbottens och Vesterbottens Höfdingedömen,
efter 1780 års Kongl. Afvittring
s-Ins tr notion, blifvit afvittrade, icke efter
Soldateroteringen, utan efter hvarje hemmans
innehafde mantal, på det sätt, att de
bästa hemman erhållit ett område af. 700
tunnland å mantalet, samt de, sorn ansetts
vara af sämsta beskaffenhet, 1,400 tunneland,
men de medelmåttigt goda hemman eller sådane,
som icke kunnat anses vara hvarken
de bästa eller samsta, ett efter deras god
het
lämpadt område för hvarje mantal: att
den hvarje hemmansägare, vid afvittringen,
efter hemmantalet tillagda jord, nu vore den
enda förmon, som Rotehållarne äga, oaktadt
Roteringsverket af den 51 Martii 1796 upplyser,
att hemman blifvit till Rotering taxerade
med afseende å de biförmoner, som
kunde erhållas af Fisken, Fäbodar och Holmar,
hvilka likväl vid afvittringen till största
delen hemfallit Kronan och blifvit använde
till nyhemman eller intagne uti Byarnes
afsatta ägo-områden, så att ingen af nämnde
biförmoner nu mera skall åte»stä, oaktadt
Roteringen är den samma, som den af
ålder varit: att enär således vore påtagligt,
Besv. och Ekon. TJtsk. Bctänkanden. 291
det, Roteringen vid Vesterbottens Regemente
nu mera endast hvilade på hemmans-skatten,
borde den ock derefter rättas, hvilket
likväl icke skett, enär hvarje Soldatrote i
Calix Härad utgöres af hemman, som äga
föga iner än •§ mantal jord, då deremot i
andra Härader skola finnas hemman af ett
helt mantal och derutöfver, hvilka icke heller
underhålla mer än en soldat: att Rotehållare
vid Vesterbottens Regemente, som
ägt att af de i Skatt ingångrse nyhemman,
uppbära afgift till sina RoteringsCassor, eller
att få de samma i svagare Rotar insatte,
nu skola kommit i saknad af denna förmon,
derigenom, att dylika nyhemman blifvit
till Extra Rotering indeldte, och ändteligen,
att Rotar, sorn äro anslagne till utgörande
af en Soldat, icke blifvit vid Roteringen
sammanparade, utan äro belägna ända
till 15 å 20 mil från hvarandra, till största
besvär och olägenhet både för Rotehållarne
och för Soldaten; i anseende till hvilket
allt Riksdagsmannen Rutberg hemställt, om
icke Riksens Högloft. Ständer ville hos Kqngl.
Makt i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes, efter från Dess ochRikets Krigsoch
KammarCollegier inhemtadt serskildt underdånigt
utlåtande hvad Rotejemkningen
inom Vesterbottens Regemente angår, i Nåder
utse vissa Cotnmitt rade, hvilka, på sätt
i Skåne nyligen skett, skulle, efter erhållande
Instruction, den önskade Rotejemkningen
föreslå, samt Förslaget till Kongl, Maj:ts Nå
-
292 Besv. och Ekon. Utsk.
diga pröfning och fastställande i underdånighet
öfverlemna.
2:o Anförande till Hedervärda BondeStåndets
Protocoll för den 5 sistlidne Januari
af Riksdagsmannen I. L. Wicklund, som
för Vesterbottens Län på det högsta protesterat
emot den af Rutberg yrkade Rotejemkning,
på den grund, att en sådan jemkning
redan år 1765 blifvit, gjord och fastställd,
och att, om det nu blefve jemkning på jemkning,
sådant skulle föranleda endast till oreda
och osäkerhet för Rotehållarne; dock, om
Rutbergs Hufvudman hade något att jearka,
lcunde de göra det inom sig sjelfva, utan
någon rättighet att begära jemkning för andra.
3:0 Anförande till nyssnämnde dags Protocoll
af Riksdagsmannen Olof Wickström
från Norrbottens Län, som förmenat, att, då,
enligt så väl den år 1696 uti Vesterbotten
skedda Rotering, som ock det med Högst saligHennes
Maj:t Drottning Christina år 1649
ingångna Knekte-Contract, Allmogen i Vesterbotten
skall åtagit sig att Sockenvis hålla
ett visst antal Soldater inom hvarje Compagnie,
utan någon sammanblandning med de
andra Compagnierna, mycket mindre med
hela Regementet, oph hvilken Rotering sedermera
blifvit följd ända till år 1765, då,
jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande af
den 26 November 1763, ny Rotejemkning vid
Vesterbottens Regemente inom hvarje Compagnie
blifvit företagen, någon ytterligare
Besv. oth Ekon, Ut sk. BeMnkandeni 293
jemkning, såsom endast medförande betydlig
kostnad, besvär och tidspillan för allmogen,
så mycket mindre borde få äga rum eller
kunna bifallas, som den år 1765 vederbörligen
fastställda Rotejemkning icke haft någon
annan påföljd, än att den ringa olikhet, sorn
kunde hafva tilldragit sig vid roteringen innom
vissa Compagnier, då blifvit, tillika med
andra nödiga omständigheter, rättad, likväl
utan att någon förändring i sjelfva Roteringen
kunnat göras, eller det ena Compagniet
dervid haft med det andra att skaffa ; till bevis
hvarpå Wickström vid sitt anförande bifogat
afskrifter af Rotejemknings Cornmissionens
Protocoller för den 21 och 26 Martii
år 1765; af hvilka anledningar Wickström
alltså bestridt all ny Roterings-jemkning innom
Lif- och Piteå Compagnier.
4:0 Anförande till BondeStåndets Protocoller
för den g Januari af Johnn Jacob
Rutberg, hvaruti han, dels till vederläggande
af hvad Riksdagsmännen Wicklund och
Wickström i ofvanberörde måtto inyändt,
dels ack till ytterligare stöd för sin motion,
yttrat, att han så mycket mindre ämnade bestrida,
det hvarje Socken bör efter dess storlek
deltaga uti Roteringen, som detta vöre
just hvad han i sitt Memorial sjelf yrkat 5
men han kunde deremot icke medgifva, att
1646 års Knekte-Contract skall innehålla, att
allmogen Sockenvis åtagit sig hålla ett visst
antal Soldater, enär samma Contract blott
upptager de orden, att samfelige gemene allmoge
uti 10 Socknar af Vesterbottens Län,
£94 Besv. och Ekon. Utsk. Be tänk anden. '
nämligen Umeå, Bygdeå, Löfånger, Skellefteå,
Piteå, Luleå, ÖfverCalix, Neder-Calix,
ÖfverTorneå och NederTorneå, åtagit sig, att
till Kronans tjenst beständigt hålla ett Regemente
af 1056 gemena knektar; och som
Riksdagsmannen Wickström påstått, att den
år 1765 verkställda Rotejemkning blott'skett
för hvarje Compagnie serskildt, så vöre ock
deraf påtagligt, att det dermed åsyftade ändamål
icke vunnits, hvilket verkeligen skall
varit, alt få Roteringen jemn och icke mer
betungande för den ena Socknen, än för der»
andra. Då Rotejemknings - Coinmissionen af
är 1765 yttrat, att Skatten vöre grunden för
Roteringen, deruti Kongl. Maj-ts Nådiga
Skrifvelser till Dess och Rikets KammarCollegium
af den 26 November 1765, och den
50 Martil 1767, jemväl instämde, hade Corn»
missionen bort fullständigt uppgifva de skäl»
som föranledt dertill, att uti en del Socknar,
i den Södra och alltså bästa delen af Länet,
äfven hela hemman blifvit taxerade till utgörande
af blott En Soldat, då deremot Allmogen
i Calix föga mer än V mantal ansetts böra
utrusta jemväl en Soldat, hvilken uppgift
varit så mycket mer angelägen, som, enligt
hvad Roteringsverket visade, allmogen i Calix
hos Commissionen anmält, alt deni berörde
frostaktiga Landsort vore nog högt skattlagdt
För öfrigt har Riksdagsmannen Pauberg
anmält, att, sedan genom sista fredsslutet
med Ryssland och de sedermera skedda Gräns.
Regi eringar, 1x3 rotar af Vesterbottens Regemente
fått deras läge inom Ryska områ
-
Best>. ock Ekon. Ut sk. Betänhanden. 29;
det, Regementet nu mera endast består a£
943 man ; och att, ehuru Riksdagsfullmägtigen
för Calix Socknar vid 1800 års Riksdag
gjort ansökning derom, att alla nya hemman
i berörde Socknar måtte komma dem
till understöd i deras svåra Rotering, dertill
Kongl. Majit uti Nådig Resolution af den 9.
September 1801 förklarat Rotehållarne,- likmätigt
4<le puncten i 1765 års Roteringsverk,
lagligen berättigade, icke desto mindre
skall handr, att Bruksägare blifvit i Calix
Socknar tillagde minst 12 hela hemman a£
den vid afvittringen uppkomna öfverloppsraark,
med beviljad frihet från all Rotering
för berörde hemman ; hvarjemte de nya, sorn.
varit irsdeldte till understöd för gamla Roteringen
derstädes, blifvit laggde till ExtraRoteringen,
så att de gamle Rotehållarne nu
skola vara i saknad af det understöd, de deraf
förut ägt.
Detta, med hvad mera de i detta mål
ingifne flere handlingar vidlyftigt innehålla,
har Utskottet med noggrannhet öfvervägt och
granskat; hvarvid Utskottet inhemtat, huru
som allmogen uti Vesterbotten samt följande
Tio Socknar, nemligen Umeå, Bygdeå, Löfånger,
Skellefteå, Piteå, Luleå, ÖfverCalix,
NederCalix, ÖfverTorneå och NederTorneå.
deraf någre nu äro belägne inom det för få
år sedan inrättade Norrbottens Län, med.
Högstsalig Hennes Majit Drottning Christina
under den 16. April år 1649 afslutat ett
Contract, hvarigenom bemälde Allmoge åtagit
sig hålla till Krigstjenst 1056 gemena
Besv• och Ekon* Vtsk. B et ärik anden.
knektar med Corporaler; att, då oredor och
stridigheter emellan Socknarne årligen uppkommit
så val om knektarnes tillsättning»
som ock om de pretentioner, den ena Socken
dervid gjort på den andra, Kongl. Majit under
den 22 Januari 1695 i Nåder förklarat»
det Allmogen uti Vesterbotten skulle, sorn
annorstädes i Riket, blifva uti vissa Rotar,
till det öfverenskomna antalet eller 1056 man,
indeld, f>å det, sorn orden lyda, en likhet nied,
detta knektehallet öfver hela landet vara.
måtte, och ej den ena iner än den andra dermed
betungas 5 att vid en, i följd af Kongl,
Maj:ts Nådiga förordnande den 26 November
1765, år 1765 verkställd jemkning af
Roteringen vid Vesterbottens Regemente, en
sådan jemkning ägt rum endast serskildt
innom hvarje Socken och de derstädes befintlige
Rotar, hvarvid likväl den olikhet
blifvit bibehållen, att den ena Roten består
af lf-f-dels Mantal, då deremot den andra
utgöres af endast f^dels Mantal; att;
Kongl. Majit uti 4de puncten af det för Vesterbottens
Regemente den 50 Martii 1767
stadfästade Roteringsverk i Nåder försäkrat,
det skatllaggde oroterade hemman skulle uti
Roteringen deltaga med de roterade, hvilket
Kongl. Majit, i anledning af ÖfverCalix
och NederCalix Socknars, genom deras Fullmägtig
vid 1800 års Riksdag, derom gjorda
underdåniga ansökning, ytterligare i Nåder
fastställt genom Resolution af den 9 September
1801, och dervid tillika i Nåder förklarat,
att sådant borde lämpas jemväl på de
och Ekon. 'Utsk. Betchikanrfert, £77
ny-hemman, hvilkas åtnjutne Frihetsår sedermera
löpa till ända; att icke desto mindre
ny-hemman blifvit serskildt indeldte till
utgörande af Extra Roteringsmanskap, i krigstider,
i anledning af Riksens Höglefl. Ständers
Beslut vid 1809 och 1810 årens Riksdag;
att, i följd af 1809 års fredslut med Ryssland
och derefter skedde gränsreglering, 113
SoldatRotar bortgått från Öfver- och NederTorneå
Socknar, hvilka, istället föraoj, nu endast
utgöra 90 Rotar, och hvarmedelst Vesterbottens
Regemente blifvit mindskadt till
943 Soldater med Corporaler: samt sluteligen,
att de inom ofvannämnda 10 Socknar
belägna Fisken, Skogstrakter, Fäbodar och
Holmar, hvilka enligt 1695 års Roteringsverk
blifvit ansedde äfven böra bidraga vid utgörandet
af de mindre hemmanstalens Rotering,
sedermera blifvit för Kongl. Maj:ts och Kronans
räkning disponerade till Statens förmon
och på Arrende-auction åt den högstbjudande
upplåtne.
Enär nu häraf är uppenbart, att de IQ
Socknar, hvilka åtagit sig utgöra manskapet
vid Vesterbottens Regemente, ingått en sådan
förbindelse gemensamt, men ingalunda
Sockenvis, följer ock deraf, alt Roteringsskyldigheten
bör på enahanda sätt drabba
hemmanen, samt att hvarje hemman bör i
möjligaste måtto deltaga lika uti ett sådant
onus. — Utskottet anser sig derföre äaa
största skäl tillstyrka, det Riksens Häglof!.
Ständer till Kongl. Maj:t i underdånighet
frambära den önskan och anhållan, att Kong!»
spg Besv. och Ekon, XJtsk, Bctankahden,
Maj:t, efter inhemtade underdåniga Utlåtanden
från dess och Rikets Krigs- och Kam»
marCollegier, om allt hvad som angår Roteringen
och förut skedda Rotejemkning vid
Vesterbottens Regemente, täcktes i Nåder
utse och förordna vissa Committerade, hvilka,
efter den Nådiga Tnstruction Kongl, Maj:t
lärer för dem låta utfärda, skulle i orten noggrannt
undersöka och derefter i underdånighet
föreslå, samt till Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning öfverlemna en ny Roteringsjemkning
vid Vesterbottens Regemente, dervid afseende
skall hafvas på alla hemman inom
Regementets hela stånd eller läge, utan att
Sosknarne hvar för sig dervid borde få komma
i beräkning annorlunda, än till hemmantalet
samt hemmanens mer eller mindre förmonlighet;
och anser Utskottet det äfven vara
en följd af redan meddelade Nådiga Resolutioner,
att de inom Socknarne befinteliga
Skattlaggde ny-hemman böra indelas i nu
varande ordinarie knektehållet af q4o nian
Samt alltså befrias från extra Roterings utgörande.
Beträffande åter Fisken, Skogstrakter,
Fäbodar och Holmar, hvilka icke tillhöra något
visst hemman, och på sådan grund antingen
redan äro, eller ock framdeles kunna
blifva för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning
disponerade, så finner Utskottet sig icke
kunna tillstyrka, att dessa Lägenheter jemväl
inroteras, dels emedan sådant skulle förorsaka
mindskning uti kronans påräknade inkomster,
i händelse de om berörde lägenhe
-
Be sv och Ekan. Utsk, Betänkan den. 299
ter afslutade ArrendeContracter skulle kunna
rubbas, hvilket likväl icke torde låta sig
göra, dels ock derföre, att en jemn och lika
fördelning mellan Rotarne af dylika bidrag
vore omöjlig att åstadkomma.
Dock varder detta allt vördsammeligen
understäldt Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande.
Stockholm den 25 Februari 1818.
N:r 62.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotts Betänkande, ”rörande
en föreslagenr ny LandtmäteriTcixa”.
H ögloflige Ridderskapet och Adeln har
till Utskottet remitterat ett Memorial a£
Herr Friherre Henning Wrangel, hvarvid
Herr Friherren bifogat ett tryckt exemplar
af det utaf förste Landtmätaren i Malmöhus
Län 1. Åkerblom författade Förslag till
en ny Landtmäteri Taxa, hvilket Herr Friherren
vid 1815 års Riksdag framienmat,
men då blifvit af Riksens Höglofl. Ständer
afslaget, utan attFIerr Friherren, som vid frågans
afgörande skall varit bortrest från Riksdagen,
hade fått tillfälle besvara de mot Förslaget
då gjorda anmärkningar.
I anledning häraf får Utskott&t anföra:
att som, efter hvad Utskottet har sig bekant,
Förslag till en ny Landtmäteri-Förordning
och Taxa redan är utarbetadt och sist
-
goo Besv. och Ekot., Utsk, Betänkanäen,
lidet är till Kongl. Maj:t i underdånighet inlevnnadt
af de Herrar Committerade, hvilka
för ett sådant ändamål blifvit af Kongl.
Maj t i Nåder utsedde, och det således icke
lärer kunna betvillas, att ju desse Committé*
rade, efter infordrade upplysningar från alla
Province-Landtmäteri-Contoren i Riket,
varit bättre i tillfälle uppgöra förslag i det af»
seendet än Förste Landtmätaren Akerblom ensam,
hvars verkningskrets och locala kännedom
icke kan hafva varit så vidsträckt, som
för ett arbete af i fråga varande beskaffenhet
erfordras; sä anser Utskottet sig icke
kunna tillstyrka bifall tili Herr Friherre
Wlangels motion; Hvilket likväl vördsamiigen
underställes Riksens Högloft. Ständers
pröfning. Stockholm den 25 Februari 18*8.
N 65.
Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch
Ekonomi- Utskotts Betänkande, rörande
beståndet af sådana Contracter,
som emellan Pastorerne och Församlingar
ne'blifvit upprättade, och hvarmed
buda förklarat sia, nöjde.
11 öglofl. Ridderskapet och Adeln har till
Utskottet remitterat ett Memorial i detta ämne
af friherre Henning Wrangel, deruti anföres,
att, oaktadt vid alla Riksdagar ifrån år
3809 yrkats, det Contracter skulle träffas e
-
