# ID: svediakorp-gov1821
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 18,999
# sentences: 585
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Lag-XJtskottets Belänianden. fiel'
af följer icke, att hvarje deruti varande Bolagsmans
Cession skall af Hof-Rätten upptagas; ty
att en Bolagsman möjeligen kan söka aflrädesförtnån,
utan att deraf Cession af Bolaget nödvändigt
skall föranledas , är instämmande med
allmanna Lagens innehåll uti i 5 Cap. 9 §. Handels-Balken.
Så vida nu den enskilte Bolagsmannens
hustru icke kan anses tillhöra Bolaget,
är det ock klart, att hon äger söka boskillnad
emellan sig och mannen vid det forum, hvarunder
den sednare for sin person lyder, derest
icke Han och Bolaget på en gång söka Cession,
i hvilket fall hennes ansökan naturligtvis skall
ingés till Hof-R.Uten, der Concoursen är anhängig.
Vid 2 §. är anmärkt, att den deruti föreskrifne
lid för hustruns boskillnadsansökningsafgifvande,
nämligen sist å den d3g, som för bevakningen
af Borgenärernes fordringar utsatt är,
skulle vara nog lång. Såsom skäl äro anförde,
dels att, då Boskillnadst visten vanligen i ett sammanhang
med afträdestvisten handlägges och afgöres,
rnen mannens Borgenärer/ hvarken af offenteliga
stämningen och kungörelserne derom,
eller af de särskilta kallelser de undfå, kunna
erhålla kännedom atcdiustrun söker boskillnad ,
hvilket de först på inställelsedagen i mannens
Concours ftngo veta, så hlefvo de ock utur tillfälle,
att uti sina bevakningsinlagor, dem de
/agde att före berörde dag tilj Rätten insända,
anmäla sina bestridanden af boskillnaden , dels
öck att såmedelst de i mannens galdbundna bo
tillförordnade Gude Män skulle hindras uti den,
enligt st Capitlet 3 §. af Lagförslaget, dem ålig
-
fiol Ziag-Utsiottets Bet^nkanden..
gande skyldighet, att draga försorg om försäljning
af tillgångarne i varor och i andra lösören, som
till fastighets bruk och drift icke äro nödige;
och är på sådan grund den rättelse i stadgandet
sökt, att hustruns boskillnadsansökning borde
ingifvas antingen på samma gång då mannens
Borgenärer öfver hans Cessions-ansökning höras,
eller, örn det då, i anseende till hennes behof
af god man, icke kunde ske, sist sex veckor eller
tvenne månader derefter, äfvensom det ansetts,
att 6 §. i detta Capitel jemväl borde derefter
rättas.
Enär Utskottet öfvervägat berörde anmärkningar,
har det förefallit Utskottet, som fråga
snarare skulle kurtna väckas , huruvida hustruns
enskilta egendom någonsin borde kunna tillgripas,
utan att vara af mannens Borgenärer henne
lagligen från vunnen, och om icke, pLsudan
grund, hon rätteligen vore att anse endast för
svarande part i Concoursen, eller såsom den der
hade att värja sin rätt, filett i den händelse, att
Borgenärerne gjorde något bestämdt anspråk på
hennes egendom ; men, då ordningen likväl kan
fordra, 'ak den tvist, som emellan henne och
Borgenärefpe uppstår, skall utföras och afgöras
på en gång med den egentliga Concoursen, har
Utskottet trott sig ej böra frångå , hvad Lagförslaget
i detta afseende innehåller. Att deremot
inom en ännu trångare prtesctiptions-gräns inskränka
hustruns rätt, finner Utskottet betänkligt
att tillstyrka, i synnerhet som boskillnadsansökningen,
enligt den i 5rte Capitlet 34 §. af Lagförslaget
lagde och hit äfven lämpliga grund ,
måste anses bestridd , så länge den icke blifvit
Lagutskottets Betänkandetti 603
bestämdt medgifven. Att åter något hinder icke
uppstår för den åtgärd Gode männen i ofvananforde
måtto tillhör, finnes af -gtde §. i detta
Capitel af Förslaget.
I afseende å innehållet, af förevarande §
hafva ock frågor blifvit väckte, så val om saknadt
stadgande, det Rätten borde göra afseende
3 det förslag till God Man, som hustrun kunde
uppgifva, sorn ock att det skulle bero på huom
honså ästundade, begära god
ovilkorligen åligga Rätten att deri
uti äktenskapsskiilnaduvister, hustrun
får ensamxktevaka sin rätt, eller ock begagna
det biträde lion sjelf utser; men, då Ut^
skottet förmodar, att Lagen icke behofver antyda
derom, att hustruns Förslag till god Man
bör hos Domstolen vinna afseende, anser TJt.
skottet, att, i frågan huruvida en sådan skall för
henne forordnas, olikheten emellan en ägtenskapsskillnads-
och en boskillnads-tvist bör i öfvervägande
komma. Uti den förra yrkas! ägtenskapets
upplösning, det vill säga, ett fullkomligt afbry:-  tande af alla vidare band emellan mannen och
hustrun: Uti det sednare åter fortfara dessa band
i hela sin kraft, och saken handlar blott om
egendomsförvaltningen i boet. Besinnar man
denna betydliga olikhet, blifver det lätt att finna,
det hustrun kan såsom obehindrad vederpart
uppträda mot mannen i förra fallet, men
icke uti det sednare, och att hon således i det
förra äger ställa Ombud efter eget behag, naem
deremot i det sednare bör hafva Ombud, ehvad
lion sjelf väljer det eller icke, emedan hon ej
jtrun sjelf, att.
Man, och icke1,
förordna, helst
604 "Lag-Utslottets Betiinkanden.
bor i denna händelse kunna föra talan ernof
mannen.
I anledning af stadgandet uti 10 §. är anmärkt,
att hustru ej borde äga betalningsrätt för
penningar, som blifvit lemnade till mannens disposition,
emedan han prassumerades hafva användt
dem för boets behof och således jemväl
till hustruns nytta, samt att förhållandet vore
enahanda, om lösören i samma ändamål med hennes
bifall blifvit förvandlade; Äfvensom mari
förmodat, att i egendomsbolaget emellan makar
enahanda principe borde vara gällande, sorn i
andra bolag, att ingen liqvid eller godtgörelse för
disponerade bolagsmedel kunde existera emellan
jnteressenterne inbördes, förr än .Borgenärerna
erhållit betalning; och, då hustrun, om hon genom
ägtenskapsförord förbehållit sig rätt till
viss införd egendom, som är oförvandlad i boet,
i kraft af Lagens särskildta förordnande tillgodonjöt
sådan rätt, samt hon likaledes kunde få
undantaga giftorätt, när skulden är mannens
enskildta ellet genom hans förgörelse åsamkad,
och. således icke att såsom bolagsskuld räkna, har
man ansett någon anledning icke vara, att hustrun,
efter §:s lydelse, skulle anses sorn oprioriterad
fordringsägare i boet för penningar eller
värdet af skingrad lös egendom och såsom sådan
komma i predicament att aflägga Borgenärsed.
Häröfver anser Utskottet sig böra yttra, att,
så vida icke all verkan afägtenskaps-förord skall
tillintet-göras, måste någon utväg gifvas för en
hustru att få ersättning för hvad mannen af hennes
lösa egendom disponerat. Det står icke i
hennes makt att förekomma denna egendqjns af
-
Lag-Utskottets Betånkanden. 605
yttrande, och det synes icke vara för mycket
att hon derföre får en fordran i boet. Det skulle
må hända snarare kunna påstås, att hon borde
för denna fordran äga lika förmånsrätt, som
en myndling hos sin förmyndare, emedan hennes
förhållande till mannen under ägtenskapet
är i det närmaste af enahanda beskaffenhet. En
helt annan sak är det deremot med ersättningen
för hennes försålda fastighet, till försäljning hvaraf
hon måste hafva gifvit sitt uttryckliga bifall,
om den skall blifva gäHande, eller ock har hon
försummat tiden att derå tala, i hvilket fall hon
får skylla sig sjelf, som satt sin rätt å sido. Utskottet
finner således, att Lagförslaget rätteligen
stadgat olika grunder för 'bedömandet af dessa
händelser, och anser sig så mycket mindre kunna
tillstyrka någon ändring deruti, som Borgenä»
rerne ej böra finna sig bedragne på sina rättmätiga
fordringar, då hustrun med dem delar de
penningar, som influtit för hvad henne, efter
lagligen bevakadt förord, enskilt tillhört. .
Såsom ett tillägg vid 12 §. har det stadgande
ansetts nödigt, att den vårdnad och förvaltning,
hustruns Gode Man emottager af hennes
enskildta egendom och giftorätt, icke annorlunda
än under förmyndareansvar må utöfvas; men, ehuru
hustruns ställning fordrar, att God man bevakar
hennes rätt, då den kan komma i strid
med mannens, anser Utskottet, likväl deraf icke
följa, att hon, i hänseende till Gode mannen,
är i lika förhållande med en omyndig, helst hon
icke är hindrad; att vaka öfver Gode mannens
åtgärder, och nödvändigheten icke synes påkalla
6o6 Lag-Utskottets Betänk and etli
något annat förordnande i detta fall, än hvad
om Sysslomanskap i allmänhet finneg stadgadt.
j 3 §., som stadgar, att ejtel lefvande maia
eller den dödas arfvingar skola för gulden njuta
lika befrielse om de söka, boskillnad, sorn örn dé
afträda boet, har man ansett kunna antingen uteslutas,
eller ock åtminstone böra sä jemkas, att
den icke gåfve anledning till den incongruité,
att sterbhusdelägarne ända till dess Dom i ett
boskillnadsmål faller, kunde fasthälla sig i besittningen
af ett bo, och såmedelst, Borgenärerne
till förfång, förlänga den tid, sorn Lagert gifvit
dem för att förklara om de vilja betala eller
gora sig urarfva. Denna illusion, att på föregifne
boskillnadsanspråk äska undantag af hela
boet, har man ock formodat kunna i det mest
förmögna bo användas af Sterbhusdelägare, för
att bereda anstånd med skuldens betalning; och,
ehuru Borgenärerne ägde rätt att få borgen till
sin säkerhet, kunde de likväl icke utkräfva betalning
förr än Dom fallit.
Berörde yttrade fruktan, att sterbhusdelägare
skulle kunna, med stöd af omförmälte §:s lydelse,
hålla sig i besittning af ett bo och såmedelst
förlänga tiden till urarfvaansökan, kan Utskottet
icke dela. Utskottet finner, att antingen
mäste boskillnad och urarfvagörelse sökas på en
gång, och då skall, enligt tj §., egendomsafträde
nödvändigt ske, eller ock sökes boskillnad
utan urarfvagörelse; men då blifva sterbhusdelägare
a andra sidan, i likstämmighet med sista
perioden af 4 §., oafbrutet Underkastade utmätning.
I båda fallen anser Utskottet, att Borgeriärernes
rätt blifvit tillräckeligen vårdad, och Ut
-
Lag-UtstiottMs Betäntanden. 607
skottet kan ej inse huru tiden till urarfvagörelse
härigenom skulle kunna obehörigen utsträckas.
Ändamålet med förevarande §. tr att undanrödja
dan tvekan , som eljest skulle kunna
uppstå, huruvida en sterbhusdelägare, som icke
formeligen afgifvit urarfvaansökning, endast derföre
borde svara för all gälden, oaktadt han genom
sin inlaga örn boskillnad satt Borgenärerne
i tillfälle att bevaka sin rätt och tillika beredt
dem nödig säkerhet, då lian icke tillträdt något
af egendomen annorlunda, än efter inventarium
och emot borgen.
8 Capiilet.
Det i 2 §. uti detta Capitel af Lagförslaget
antagna stadgande, att om ibland flera arfvingar
någondera vill göra sig urarfva, men annan ej,
och denne bestrider egendomens afträde, skall
han hafva rätt, att emot full borgens ställande
för gablens betalning egendomen mottaga, äfvensom
i sammanhang dermed förordnandet vid slutet
af 13 att i nämnde händelse offentlig stämning
bör utfärdas, .meri den som tillträdt egendomen
ej vara fri för Lagsökning, äro ansedde vara
så lieskaffade, att de, till undvikande af tvister,
föij hvilkas bedömande rättesnöre i Lagen
icke funnes, borde efter följande framställde åsigter
förändras.
Man har nemligen ansett; att igenom egendomens
öfvertagande den bestridande sterbhusdelägaren
satt sig i förbindelse att betala all känd
gäld i boet, eller att gälden blefve hans egen,
ehvad den förr eller sednare utkräfves, hvaremot
Lagen till ersättning lemnade honom rätt
att använda boets egendom: att, då nya Borge
-
6o8 l.äs-TJt skottets ZSetänkanden.
närer antingen före eller å inställglsedagen sig
anmälte, rättvisan kräfde, att desse äfven af ho*
norn skulle betalas utan att han kunde i afseende
å dem göra sig urarfva: att, örn nämnde arfvinge
icke bestridt de öfrige Sterbhusdelägarnes
ansökning om egendomens afträdande, utan målet
fått fortgå i laglig ordning, de nya Borgenärer
fått dela lika öde med de förut kände, men
att Lagen nu skulle tillåta honom att förnärma
de förres rätt, om den ej stadgade, att en förlust,
sorn den bestridande arfvingen vållat, bor
de
af honom godtgöras: och att det inkast, det
de okände Borgenärernes ställning icke varit bättre,
i fall ingendera Sterbhusdelägare gjort sig
urarfva, icke borde kunna användas, då dels
man borde föreställa sig boets tillstånd högst tvetydigt,
enär någon af Sterbhusdelägarne ansåge
urarfvagörelse för sig nödig, dels, i fall urarfvagörelse
kommit i fråga, en okänd Borgenärs tidigare
anmälan kunnat föranleda till egendomsafträdandet,
innan alla de kände Borgenärerne
hunnit betalas.
Enär, genom egendomens öfvertagande, den
Sterbhusdelägare, som bestrider urarfvagörelse^,
icke iklädt sig annan gäld, än den, sorn då var
känd, helst det endast är på denna gäld, som
den andra Sterbhusdelägaren grundat sin urarfvaansökan,
så måste han alltid äga öppet att sjelf
göra sig urarfva, så snart mera gäld yppas, men
tiden dertill räknas ifrån den stund, då han fick
veta gälden. Han kan följakteligen gora sig urarfva
när sorn helst, före eller efter inställelsedagen,
ehuru alltid thed samma följd, nemligen
att
Lag-Utskottets Betänkandeti * 60 g
Ött han måste svara för alla de skulder, dem hati
Vetat en månad före urarfvagörelsen; och vid
ett sådant förhållande kan Utskottet ej finna,
att den bestridande Sterbhusdelägarens ställning
blifvit genom hans första åtgärd att emottaga den
andras egendom, i någor måtto förändrad, eller
Borgenärernes rätt i något hänseende inskränkt,
hvarföre ock Utskottet tror, att ilrågaställde
anmärkning skäligen bör anses kunna förfalla.
I sammanhang med besagde anmärkning och
med antagande deraf, att den offentliga stämning,
hvilken i följd af den utaf en eller flera af
Sterbhusdelägarne gjorde urarfvaansokan blifver
Utfärdad, icke kan äga annat ändamål, än att
förvara deras rätt, som gjort sig urarfva, men
icke att bereda skydd emot framtida kraf för den,
sorn bestridt boets afträdande, helst i annat fall
den årsproclama, som i g Cap. 1 §. af Lagförslaget
föreslås, blefve öfverflödig, emellan Sterbhusdelägare,
genom öfverenskommelse att låta en
bland dem söka Urarfvaförmån och de öfrige bestrida,
kilnde till hälften förkorta den tid, som
Lagen velat förvara okände Borgenärer att anmäla
sina anspråk i ett bo, hvilket af Sterbhusdelägare
Öfvertages, har val vidare förments, att
detta borde i §. bestämdt uttryckas; men, då Utskottet
härvid återhemtar hvad nyss är anfördt i
afseende å den ^ bestridande Sterbhusdelagarens
rätt, att, när okänd gäld yppas, få genom urarfvagörelse
åter afträda den emottagna egendomen,
finner Utskottet deraf vara en följd , att, sedan
till och med å inställelsedagén ingen större skuld
*ig visar, än att den, som tilltradt egendomen ,
Bi hang till Riks-St. Pror. 1817-1818. T-ét Sami. N:r 771 78-
6io Lag-Utskottets Betiinkandertt
finner gagneligt att densamma behålla, så måste
han ock böra vara säker, att den ej i framtiden
skall kunna med högre gäld belastas, emedan
ingen Borgenär, som å inställelsedagen uteblifvit,
kan vidare göra anspråk på den egendom, som
den urarfvasökande Sterbhusdelägaren afträdt, och
således den tillträdande Sterbhusdelägare fått
denna egendom med full frihet för okände kraf,
samt hans egen lott i boet svårligen lärpr kunna
skiljas från en lika befrielse, helst i ett bo,
der alla svara för en och en för alla, någon delaå
ansvarighet icke kan aga rum.
Den Proclama, sorn skett i anledning af
en Sterbhusdelägares ansökan, mäste likaså väl
vara gällande i detta fall, som då ansökningen
af de andra icke blifvit bestridd, ty, om urarfvaansökningen
medfört egendomsafträde, eller
icke, lärer blifva likgiltigt i hänsigt till dens
fordringsrätt, som å in.ställelsedagen ingen talan
bevakat.
Uti 6 har den otydlighet förefunnits, att
derigenom icke bestämdt uttryckes, att Enka, om
hon skall njuta befrielse från den gäld sorn under
ägtenskapet tillkommit, ändå att hon och
mannen, en för begge och begge för en, sig till
densammas betalning förskrifva, borde, vid egendomsafträdet,
äfven afträda sin egendom, helst,
om meningen af stadgandet skulle vara annorlunda,
hustruns underskrift af mannens förbindelser,
till hvilken hon icke visade sig hafva
blifvit tvungen, icke skulle till något ändamål
blifva för fordringsägaren gagnapde. Denna otydlighet
har Utskottet likväl icke kunnat inse, helst
Enka, som icke är arfvinge, och således icke
Lag-Utskottets Betänkanden» (Ju
kan göra sig urarfva, eller afsåga sig en rättighet,
sorn ej förut henne tillhört, således icke kan
afträda annat än sin egendom, eller deri hon redan
tillförne ägt, fast hon ej deröfver varit fullt
rådande.
H ura långt hennes egendorns-afträde behöfver
utsträckas, måste åter mätas efter gränsen
af hennes ansvarighet för skulderne, hvilken
finnes i allmänna Lagen utstakad, oell
är förändrad i Lagförslaget, Sorn blott innehåller
en förklaring, att Enka, sorn afträdt egendom,
rätteligen, det vill säga till så-stor del, som boets
Borgenärer kunna lagligen fordra af hvadx hon
då äger, skall för framtiden vara fri för kraf.
Sorn det någon gång kan hända, att alfvin»
gar, till både runi och slägt aflägsna, okunnige
otn sin slägting® vistande och omständigheterna
efter hans frånfälle, lätteligen försummade att
anmäla sig och derigenom möjeligen kunde invecklas
i ett ansvar för gälds betalande, der de
aldrig påräknat, eller ens afvetat något arf; så
har det ansetts nödigt, att, till förekommande
deraf, vid första perioden , af 8 §. tilläggas de
orden: sd vida de med boet befattning tagit. Men,
emedan, om det skulle få vara för arfvingar
fritt att öfvergifva ett bo, utan att göra sig urarfva,
och sedan befria s*-g blott dermed, att de
ej tagit befattning med boet, Borgenärers rätt
skulle vara illa vårdad, fordrar ordningen och
allmänna säkerheten ett bestämdt förklarande i
denna del, samt att försummelsen af detsamma®
i akttagande skall medföra ansvarighet. Utskottet,
som anser att, om urarfvagörelsen uteblifvtt
genom rån okunnighet om arffallet, en sådan
6ia Lag-Utsioltets Betäntanden.
försummelse ej kan någon arfvinge tillvitas,
och atl följaktligen icke eller i sådant fall kan
för honom komma i fråga, finner således det föreslagne
förberörde tillägg öfverflödigt.
Sluteligen är ock atifördt, att, då i 13 §. af
detta Capitel är stadgadt, att, sedan arfvingar sig
urarfva gjort, eller efterlefvande maka sin egendom
eller giftorätt afträdt, Korgenärerne skola
kallas alt höras, och om den afträdda egendomens
förvaltning besörja, så ock offentelig stämning utfärdas,
samt med målet vidareförfaras, som i Lagförslaget
om annan Concours stadgadt vore, så skulle
af denna sistnämnde mening Enka eller Sterbhusdelägare
kunna hemta grund, att, med stöd af
förordnandet i 4 Cap. g §., yrka den rättighet till
underhåll, som i berörde §. förunnas Gäldenären
för sig, hustru och oförsörjda barn; hvarföre det
förments, att, såsom ett undantag från denna
generela föreskrift, borde i förevavarande §. utmärkas,
det omförmälte rättighet icke ager rum
i de mål, som angå Sterbhusdelägares sökte befrielse
från afliden persons gäld.
Vid betraktande af denna anmärkning har
hos Utskottet kommit i öfvervägande, att, om
den nyss omförmälte omständighet skulle här
undantagas från den till Lagen om förfarandet
med andre Concoursmål gifna hänvisning, så vore
visserligen flera dylika undantag att anmärka;
till exempel, att efterlefvande maka eller urarfvasökande
Sterbhusdelägare ej stå i samma skyldighet,
sorn Gäldenär, att från Concoursens början
hålla sig inom huset, med mera af dylik
beskaffenhet; men, då Utskottet trott att denna
Lag-Utskottets Betänkaridert. 613
1
likasom hvarje annan hänvisning, icke bör sträckas
till hvar enda bokstaf i den Lag, hvarpå
hänvisningen är ställd, utan endast till allt hvad
som ar lätnpligt i det fall, för hvilket den är
gifven, och att således detta bör af hvarje upplyst
Domare inses och urskiljas; så har ock Utskottet
ansett sig icke kunna lemna afseende af
omförmälte anmärkning.
Sedan Utskottet således genomgått, upptagit
och besvarat alla de särskildta anmärkningar,
hvilka emot de första 8 Capitlen af Lagförslaget
blifvit gjorde, samt emot sista eller tj Qapitlet
deraf, sorn handlar om årsstämning å Borgenärer,
ingen anmärkning är vorden, anförd,
anser Utskottet berörde förslag nu vara i sådant
skick, att något hinder ej bör möta, med mindre
detsamma må.till ändtlig pröfning och antaga.rw
de kunna förekomma De brister, sorn erfarits
uti de nu gällande Concoursförfattningar, de olika
begrepp om foreskrifterne deruti och <le skiljaktig©
tillämpningar deraf, hvilka hos Domstolarne
blifvit försporde, samt föranledt dertill att
Lagskipningen uti berörde inål varit vacklande
och osäker, hafva länge varit öfverklagade och
och ådagalagt behofvet af berörde Författningars
öfverseende och förbättrande; och vid ett sådant
förhållande, samt då Utskottet icke kan inse, att
för Lagförslagets fullkomnande erfordras någon
ytterligare och mera allmän granskning, än den
det redan undergått, finnér Utskottet ingen anledning
sig förete, att, på sätt af någre Ledamöter
uti ofvanbemälte Riksstånd blifvit framstäldt,
till en kommande Riksdag uppskjuta Förslagets
öfvervägande till antagande, utan får Utskottet
614 Uag-XJtskottets Betänkandtn.
tillstyrka, att sådant rnä af Riksens HöglofL
Ständer nu verkställas, såsom, ett vårf, påfordra dt
af nödvändigheten att bibehålla allmänt förtroende
oell egendomssäkerhet.
Med sådane åsigter öfverlemna» Utskottet
vördsamt Lagförslaget, jemte detta förnyade utlåtande,
samt de härifrån skiljaktig© yttranden ,
hvilka nan re af Utskottets Ledamöter afaifvit
och uti hosfogade Protocoils*Utdrag innefattas,
tili Riksens Ständers ytterligare upplysta pröfning.
Stockholm den 22 Maji 18.17.
Utdrag af P rota c 0 lie t, h ä It it uti
Riksens Högloft. Ständers LagUtskott
vid Urtima Riks. dagen, i
Stockholm den 20 Maj i f ö r. e~ o c h
eftermiddagen, samt■ den 22 Maji
före middagen 181 8-
Sedan Högvördige Preste-Ståndet och Vällofl.
Borgare-Ståndet behagat att till Utskottet återremittera
det förslag till ny Concours-Lag, sorn
Kongl. Majtt i Nåder låtit af Lag-Cornmittéen.
författa och till Riksens Höglofl. Ständers pröfning
Öfverlemna, hvilket förslag Utskottet genom
den 17 nasllidrie April afgifvit Betänkande
till antagande med någre dervid föreslagne
förändringar tillstyrkt, så företog sig Utskottet
till uppläsande de hos bemälte Riks-Stånd vid
föredragningen af berörde Betänkande haline
Lag-Utskottets Betiinkancten, 615
Protocoll,. irmefattamie de flere anmärkningar,
som mot Lagförslaget blifvit gjorde.
Under granskningen af desse anmärkningar,
öfver hvilka Utskottet vid hvarje stadnade i de
beslut, sorn dess till Riksens Höglofl. Ständer
afgående Utlåtande utvisar, yppades dock emellan,
Utskottets Ledamöter följande derifrån skiljaktiga
meningar.
Enär, hvad rörer anmärkningarne vid stadgandet
i a Cap. 7 §, af Lagförslaget, det Gode
Männen skulle vara pligtige att i Rikets Ständers
Banque eller i L,andt-Ränteriet insätta penningar,
sorn för såld egendom eller för fordringar
inflyta och tjll Boets förvaltning ej nödige
äro, Utskottets fleste Ledamöter förenade sig uti
den mening, att pa de i , utlåtandet anförde skäl
berörde §. borde så förändras, som deruti är föreslaget,
yttrade sig Herr Expeditions-Secreteraren
Stråle och Herr Borgmästaren Alin, det de
ansågo vådligt att före inställelsedagen, då verkligheten
af de sig anmälte Borgenärers uppgifne
fordringar icke vore behörigen styrkt och med.
ed fästad, tillåta sådane vid utsatt sammankomst
sig inställde Borgenärer att besluta och ingå 1
författning om förräntning af de Concours-massans
medel, sorn inflöto, hvarföre Herr' ExpeditionsSecreteraren
och Herr, Borgmästaren funno sig
icke kunna instämma uti hvad Utskottets öfrige
Ledamöter i detta ämne tillstyrkte, utan vore
efter deras tanke föreskriften i denna §. af Lagförslaget
mest instämmande med ordning och
Borgenärernes säkerhet.
Vid förehafvande af anmärkningarne öfver
%o och 31 §. §. förenämnde Gapitel åberopade
616 Lag-Tft skottets Betänkande^
r
Herr I,agmannen Palmborg den af honom till
Protocollet den 17 nastlidne April, da Lagförslaget
till profning förevar, yttrade tanka, au utskylder
till Staden borde utgå med förmånsrätt
näst efter Kronoutskylder och således jemväl
måtte under anslagstiden få lyftas utan borgeul
Emot det i 3 Capitlet 4 §. af förslaget
nyttjade ordalag: ”eller på annat sätt underhållit
förtroende till sin vederhäftighet” harle uti Hög»
vord ige Preste-Ståndet den anmärkning blifvit
gjord, att dessa uttryck borde förändras och blifva:
pä dylikt satt underhållit” Scc.. Men, då, på sätt
uti utlåtandet förmäles, Utskottets Ledamöter ansågo
berörde föreslagna ombyte af term icke kunna
närmare, än med tillräcklig tydlighet redan skett,
uttrycka Lagens mening, uppläste Herr Prosten
Hector Felhjuus följande skriftliga yttrande: ”Emot
förevarande 4 §. af 3 Caj), anhåller jag om min
reservation vid ett derstädes förekommande uttryck.
— Vanvård och vingleri förklaras här såsom
Lagskäl till en vårdslös Gäldenärs bestraff-1
ning. Eegge dessa kunna få en mångfalldig tydning.
Lagförslaget söker förekomma det, i anseende
till det förra eller vanvård, som förklaras
böra vara uppenbar, således uppenbart slöseri ,
misshushållning, m. in. Men det senare, sorn väl
skall bestämmas genom exemplen af växelrörelsen
och skuldebrefs begagnande, kan likväl genom
tillägg af Orden: eller på annat sätt få en
err mångtydning, som snart kan föranleda till
en misstydning, som af uttryck i en Lag
aldrig bör uppkomma, och således till mången
redlig, verksam och rättsint mans chicane och
mine. All Lag bör vara tydlig, äfvensom bil
-
Lag-Utskottets Betänkanden.
617
lig. Huru mången medborgare har icke skuld
och har med skuld betalt skuld? Nu skola alla
sådane kunna inför en Domstol få heta vinglare,
blott en Advocat eller en ovän kan framstiga
och bevisa, att skuld blifvit med skuld betald.
I följande Capitel omtalas liknelse till vårdslöshet,
såsom skal till en Gäldenärs häktande; till
följe af förevarande uttryck i Lagrummet skulle
en sådan liknelse afven kunna blifva skäl till
bestraffning; ty betalning af skuld med skuld,
kan på samma gång få anseende af vingleri och
likväl icke vara något vingleri. Jag yrkar ännu
en gång, att, så vida ali Lag bör vara tydlig och
billig, detta uttryck: på annat sätt antingen förtydligas
med tillägg af ordet: sådant, såsom innebärande
något bestämdt (på annat sådant sättj
eller att i stället skrifves: på dylikt sätt.
Herr Expeditions-Secreteraren Stråle, Herr
Assessoren Dankvardt och Herr Advocat-EiscaIen
Cramér tillkännagåfvo vid läsningen af aninärkningarne
öfver 7 §. af omförmälte 3 Gap.,
det de förblefvo vid den mening, som de förut
till Protocollet den 17 April afgifvit i afseende
på vårdslös Gäldenärs ansvarighet.
Då öfverläggning hos Utskottet förekom angående
den hos Vällofl. Borgare-Ståndet väckte
erinran vid 10 §. uti 5 Capitlet af Lagförslaget
att, enär deruti bestämmes, att Borgenärerne
skola genom anslag och kungörelser stämmas att
sig inställa inom Rättegångstimmans slut å andra
Rättegångsdagen af det Ting, som näst efter sex
månader infaller, borde ock berörde Rättegångstirnma
bestämmas; utlät sig Herr Borgmästaren
Björkman: ”Kongl. Brefvet den 37 Maji stadgar
lii8 Lag-Utskottets Betnnkandcn.
uttryckeligen, att Härads-Rätts Session ej må
slutas sednare än klockan 7 på aftonep. Så lan
ge
detta stadgande är tili efterlefnad gällande,
tror jag det -vara Borgenärens skyldighet att, så
•vida han ej skäll vara sin talan förlustig, före
nämnde timma å den bestämda inställelsedagen
sin fordran anmäla och bevaka, och att vidare
utsträcknining af fatalietiden icke är lämpelig.
Jag föreslår derföre, att i denna §. näst efter orden
Rättegångstimans slut må införas, klockan 7
på aftonen.” Härmed förenade sig Utskottets
fleste Ledamöter, i likstämmighet hvarmed utlåtandet
skulle författas, men Herr Baron .oell
Ordföranden, Herr Expeditions-Secreteraren Stråle
och Herr Assessoren Danckvardt förwiälte, att, vid
öfvervägande af svårigheten att för Härads-Rätternas
Sessioner i deras nu varande skick, antaga
någon gifven Controll af timräkning, trodde
bemalte ledamöter sig heldre höra tillstyrka att
orden: inom Rättegångstimmans slut alldeles utgingo,
så att blott Rättegångsdagen anvisades, s
enlighet med förra Concours-Stadgans föreskrift}
såsom en följd hvaraf dessa Ledamöter äfven
ansägo, att ordalaget i 17 §. af samma Capitel
borde i likstämmighet dermed rättas.
N:r 111.
Riksens II ii g l o f 1. Stätt ders Lag- Utsi
0 11 s Betänkande, i anledning
a f K u n gl. M a j.-1 s Nådiga P ropo*
sition om en La g angående vid
-
Lag-U.tskottets Bettini anden. 6ig
'tagande anstalter för att a nh alla
o c li tilltala s ä d an e personer
hvilka begå förbrytelser i ett af
de förenade Riken Sverige och
Norrige, samt derefter afvika
till det andra.
Cjfenom Nådig Proposition af den 21 i denna
M anad, har Kongl. Maj:t gifvit Riksens Högloft.
Ständer tillkänna, att dä förhållandet emellan
de under Kongl. .Majits Spira förenade Konungariken
Sverige ochi Norrige synes påkalla åtskillige
föreskrifter, hvarigenom, till ömsesidig
säkerhet för begge Rikenas undersåtare, bestämmes,
huruledes brott, hvilka af undersåtare i
det ena Riket kunde i det andra begås, borde
beifras och bestraffas, sedan förbrytaren, efter
detsarnmas föröfvande, till sitt fädernesland sig
åter begifvit, Kongl. Maj:t varit betänkt att låta
uppgöra förslag till en för Rikena passande
gemensam Lag, deruti ofvannämnda och dermed
sammanhang ägande ämnen afhandlades; i
följd hvaraf Kongl. Majit, jemte förmälan, det
Kongl. Majit låter framlägga berörde förslag för
det i Norrige församlade Stor-Ting, i Nåder till
Riksens Högloft. Ständer detsamma öfverlemnat.
Efter dertill från samtlige Riks-Stånden erhållen
Remiss har Lag-Utskottet till granskning
företagit omförmälte Lagförslag, så lydande:
(Den åberopade Nådiga Propositionen, förut tryckt under
N:r 25 i Bihangets usta Samling, sid. 324, blifver ha'r utesluten.
)
6*0 Lag-Utskottets Betänianden.
Detta allt har Utskottet tagit i öfvervägande;
Och, sorn, sedan Sverige och Norrige blifvit
förenade under en Konungs styrelse, samt såsom
en följd deraf förhallanderne emellan båda
dessa Rikens undersåtare inbördes blifvit förändrade,
det otvifvelaktig! bör anses vara både med
ordning öfverensstämmande och jemväl till ömsesidig
säkerhet ländande, att det ena Rikets undersåte,
efter att hafva uti det andra Riket begått brott eller
förbrytelser, icke må, då han sedermera fått tillfälle
att till sitt fädernesland återkomma, derstädes
finna en fristad från det lagliga straff och
ansvar, hvilket han genom berörde sitt förfarande
uti det andra Riket sig ådragit; så har ock
Utskottet ansett, att ett allmänt och för båda
Rikena gällande Stadgande, det så val den Svenska
sorn den Norrska undersåten rnå antingen
utlefvereras eller ock kunna med laga verkan
stämmas till inställelse vid behörig Domstol uti
det andra Riket, till ansvar för det brott eller
den förbrytelse, han der föröfvat, är af behof'
vet på ka II ad t.
Enär nu Utskottet tillika funnit, att hvad
^Lagförslaget i omförmälte afseende innehåller,
dels derom att hvardera Rikets undersåte bör
dömas efter det Rikets Rag, inom hvilket han
sig förbrutit, dels angående sättet huru utlefverering
af desse från det ena Riket till det andra,
skall genom vederbörande Authoriteter äskas
och verkställas, och hvad vid påfordran derom
bör iakttagas, äfvensom huru förhållas bör, då
én och samma person inom båda Rikena begått
brott, eller då någon deltagit i förbrytelser inom
det ena Riket genom handlingar uti det an
-
Lag-Utskottets Betdnkanden. 6? i
dra Riket, dels ock rörande förfarandet vid stamningars
tillställande till inställelse uti brottmål
vid Domstol uti det andra Riket, och om stätnningstidén
dervid, är grundadt på behörig Lagprincipe
och ledande till bibehållande af personlig
säkerhet, samt Utskottet i öfrigt ansett det
vara både tillbörligt och äfven instämmande med
den närmare förening, Rikenas undersåtare med
hvarannan vunnit, att personer, hvilka i ettdera
Riket genom slutligt Utslag blifvit fran äran
dömde, fridlöse förklarade eller laodsförviste,
skola, så länge ansvaret efter samma Dom fortfar,
inom det andra Riket vara ärelöse, fridlöse
eller landsförviste, och att efterapning eller förfalskning
af Rikenas Sedelmynt samt utprångling
af sådane oriktige Sedlar bör bestraffas efter det
Rikes Lagar, inom hvilket sådant vetksfälles,
tror Utskottet, i den förmodan, att Lagförslaget
af det i Norrige nu församlade StorTbing godkännes,
sig böra för dess del tillstyrka, att det må
af Riksens Höglofl. Ständer antagas och till framdeles
efterrättelse såsom gällande Lag utfärdas.
Till Riksens Höglofl. Ständers vidare profning
varder dock detta vördsamt pnderstäldt.
Stockholm den 26 Maji i8»8-
N:r 112.
Riksens Höglofl. Ständers Bankooch
Lag-Utskottens Betänkande
öfver det af Herr Jonas Ullberg
väckta förslag om ändring uti
Fö rf a ttningarnes stadgande, rö
-
6st2 Banco‘ och Lag~Utskottens Betänkandeti.
rörande beloppet af de b el ö ni n*
gar, sorn böra erläggas till d emi
*
hvilka upp täcka efterapare eller
för fal skare af Bankens eller
Riksgäld s*- C o n t orets S e d l a r j
samt utpr (ingi are afsa besk af f ade
sedlar.
Cjenom ett till Vällofl. Borgare-Ståndet ingift
•vit Memorial har Herr Jonas Ullberg anmärkt
den skiljaktighet, som deruti sig foreter, att uti
Kongl. Kungörelsen den 20 December 1754
stadgas, det den, som upptäcker och angifver efterapare
af Banko-Sedlar* så att han varder ertappad
och om brottet öfvertygad, skall undfå
en belöning af 40,000 Daler Kopparmynt, som
utgöra 2,222 B:dr 10 skill. 8 r:st Banco, men
att deremot Kongl. Kungörelsen den 5 Junit
1792 föreskrifver, det den, som bevisligen upptäcker
efterapare af Biksgäldssedlar, skall undfå
en belöning af 1000 R:dr nämnde sedlar, samt
att belöningen för den, hvilken upptäcker förfalskare
af dylika sedlar, skall lämpas efter omständigheterne;
äfvensom Herr Ullberg fäst uppmärksamhet
dervid, att någon belöning för upptäckt
af Bancosedlars förfalskning icke är bestämd;
och, sorn gerningens irnmoraHté vöre lika, ehvad
den utöfvades genom efterapning eller förfalskning
af Banco- eller Riksgäldssedlar, hvarföre
ock dessa brott uti Lagstiftningen äro med lika
straff belagde, samt Samhällets säkerhet fordrar
enahanda vårdtorn båda desse mynt-representati
-
Banco- och Lag-Utskottens Betänkanden. 623
vers rena beskaffenhet; så har Herr Ullberg,
med afseende derå, att Lagskipningen i berörde
fall borde utan hänsigt till omständigheter bringas
till enhet, föreslagit den ändring och förklaring
uti ofvapnämnde Författningar, att:
1:0 belöningen för den, som bevisligen upptäcker
efterapare eller förfalskare af Banco- eller
Riksgäldssedel-, må bestämmas till lika belopp,
aooo R:dr i sistnämnde sedlar, eller 66 6 R:dr
34 skill. Banco, och till hälften mindre, eller
333 R:dr 16 skill. Banco förden, som bevisligen
upptäcker utprånglare af dylika falska sedlar.
2:0 att denna belöning alltid skall aga rum
och af Bankens eller Riksgälds-Contoirers Fullmäktige
utgifvas, så snart lagakraftvunnit Utslag,
hvarigenom någon till förenämnde brott
blifvit saker förklarad, hos dem varder företedt,
utan afseende derpå, om upptäckaren dertill varit
förbunden af tjenstepligt eller icke, och örn
den brottslige blifvit till större eller mindre ansvar
fälld, eller orri upptäckten af förbrytelsen
skett directe eller t sammanhang med- undersökningen
om andra brott; och
3:0 att, i händelse tvist uppstår om bättre
rätt emellan flere angifvare eller åklagare, belönings-Summan
ändock bör utgifvas och nedsättas
för deras räkning, som derom vilja lagligen
utföra.
Sedan Lag-Utskottet, till hvars handläggning
berörde Memorial blifvit reinitteradt, ansett
det deruti föreslagne fordra, att utlåtande deröfver
i förening med Riksens Höglofl. Ständers
Banko-Utskott afgåfves, har pröfningen deraf i
desse Utskott blifvit företagen; och, efter det Ut
-
624 B ane o-^ och Lag-Utskottens Betänkanden.
skotten icke allenast låtit hos sig i öfvervägande
komma hvad Bankens Fiscals-Embete uti deri
till Banco-Utskottet vid nu påstående Riksdag
afgifne Berättelse i detta ämne hemställt, jemte
hvad Bankens Fullmäktige deröfver yttrat, utan
ock, i anseende till Riksgälds-Contoirets under
förevarande fråga beroende rätt, inhämtat Riksens
Höglofl. Ständers Ståts-Utskotts utlåtande',
som genom Protocolls-Utdrag af den 28 nästlidne
Maji blifvit, efter Fullmäktiges i RfksgäldsContoiret
föregångne hörande, meddelt, få Utskotten
nu aflemna det Betänkande, hvilket på
sådan grund utaf Utskotten är vordet faststäldtc
Utskotten hafva funnit, det uppmärksamhet
dervid bör fästas, att, till bevarande af allmänna
säkerheten, det icke är tillräckligt, att i görligaste
måtto försvåra möjligheten till efterapning
och förfalskning af de i allmänna rörelsen gängse
Banco-.Sedlar samt Riksgälds-Contoirets CreditSedlar,
utan att det tillika är nödvändigt, det
kraftiga åtgärder vidtagas till befordran deraf,
att, när sådane företag icke destomindre anställas,
så väl verkställarne deraf, som ock de, hvilka
utprångla efterapade eller från deras rätta
valeur förändrade nämnde Sedlar , snart varda
upptäckte; och, som ibland de medel, hvilka
kunna skyndsamt lända till berörde upptäckt, äfven
det synes i märklig mån vara bidragande,
att de personer, hvilka använda tid, kostnad
och moda för att förskaffa sådan säker kännedom
örn nämnde efterapare, förfalskare eller utprång
lare,
Stockholm, 1818.
Tryckt i Ctäerborgska Boktryckeriet, från och med N:r 65, 66<
Banco- och Lag-ZJtskottens BetHnkanden'. 635
lare , att desse kanna tiIL Laga ansvar ställas,
äro förvissade att derföre åtnjuta en skälig vedergällning
, samt vådan'för allmänheten är enahanda,
orri den bedrages att emottaga falska Banco-
eller Riksgäldssedlar; så anse, ock Utskotten
erforderligt, ej mindre vatt beloppet af den belöning,
hvilken för örn förmälte upptäckter i hvarje
"särskilt fall tilldelas, säkert bestämmes och är
allmänt kunnig, än äfven att dessa belöningar
Blifva lika, antingen upptäckterne rora Banco-eller
Riksgälds-Verket, helst, på sätt af Herr
tJllber-g är vordet anmärkt, i bada desse fall de
såmedelst uppenbarade brott hafva samma egenskap
och För fal t ni agar ne äfven å dem stadga ilka
straff.
Med sådarte åsigter finna Utskotten ofvanförmälte
den 20 December 1751, och den 5
Junii 1792 -gifne förordnaden icke vara instämmande,
då den förre för upptäckande af en efterapare
utaf Bankens Sedlar utstakar en belöning
till så stort belopp, att den synes öfverskrida
hvad skäligen derföre bör tilläggas, inea
deremot icke bestämmer någon vedergällning för
upptäckt af förfalskare utaf berörde Sedlar, samt,
-den sednare åter utsätter en fran den förstnämnde
skiljaktig Summa, som bör tillerkännas den,
hvilken upptäcker efterapare af Riksgälds-Cohtoi-rets
Sedlar, och lemnar till en godtycklig pröfning
hvad den bor erhålla, som upptäcker förfalskare
af desse Sedlar; hvarförutan uti båda
saknas föreskrift om någon eller huru stor belöning
ber tillfalla den, sorn tillrättaskaffar utBi/iang
tili Bils-St, Prot, y.de SamL N:r 73. 8».
6a 6 Banco- och Lag-Utskottens Betänkandeni
prånglare af efterapade eller förfalskade Banco*
eller Riksgäldssedlar.
Vid ett sådant förhållande, och då Utskotten
nu återhemta hvad här ofvan är förmält om
nyttan deraf, att noga kännedom allmänt äges af
de förmåner, hvilka vid hvarje af de nämndö
särskilte händelser tillkomma den, sorn befordrar
förrberörde upptäcktei;, samt att så gifne föreskrifter
i berörde afseende äro meddelte, det den.
Domstol, hvilken det tillhör att slutligen döma
öfver brott af otnförmälte beskaffenhet, må kunna
i sammanhang dermed äfven fatta beslut om
beloppet af den belöning, angifvaren är berättigad
att uppbära, likasom angående fördelningen
deraf emellan flere, samt öfver den tvist derom*
som emellan desse kan uppstå, hvarigenom undvikes
att angifvarne, såsom hittills skett, blifva nödsakade,
att, efter det ransakningeö Öfver den brottslige
är fulländsd och slutligt Utslag i Målet fallit,
om belöningens undfående göra ansökning
hos Bankens eller Riksgälds Contoirets Fullmäktige,
hvaraf äfven de olägenheter uppstått, ätt*
enär bemälte Fullmäktige för deras handlingssätt,
vid bestämmande af utlåtande deröfver, för sig icke
funnit någon viss norme till efterföljd, angifvarjte,
som förment, det deras tillständiga rätt blifvit
dem af Fullmäktige förnekad, mast genom
anställande Rättegång fleras talan utföra, finna
Utskotten sig äga anledning, att till antagande
föreslå följande ändringar uti merbesagde Författningar,
nemligen:
r:o. Att ehö det Vara må, som antingen å
bär gerning griper och till allmänt förvar
aflemnar, eller hos vederbörande angifvet
•»>
ÉafiCO- och Lag-Vts&oitehs Éetähkanden. 627
Och med laglige bevis öfvertyga! någon att hafva
efterapat bankens elier JRiksgälds-Contöirets
Sedlar, skall Undfå en belöning af Ett Tusende
R:dr Banco, samt att för enahanda åtgärder med
förfaiskare äf berörde Sedlar en belöning af Femhundrade
ihdr i samma mynt tilldelas;
2:0. Att, enär den tilltalade endast 1 den
mån blifvit örn det angifne brottet öfvertygad,
att, likmätigt 17 Gap. 32 §.. Rättegångs-Balken,
Domaren pröfvar skäligt lemna saken till framtiden,
då den kan uppenbar varda, halfva beloppet
af de förenämnde fastställde belöningar
ängifvaren tilletkännes*
3:0. Att, om så beskaffade bevis émot den
angifne, söm nyss äro nämnde, icke kunna anskaffas,
Och denne således ej kan åt saken fällas,
men omständigheter och liknelser Om brottets begående
äro emöt den tilltalade, angifvarert likväl,
då han finnes hafva användt synnerlig möda
eller kbstnad till densarnmas Upptäckähde, skall
åtnjuta en i förhållande dertill lämpad vedergällning
från Tio till Etthundrade R:dr Banco.
4m. Att den, Söm upptäcker utprånglare a£
fefterapade eller förfalskade Banco- eller ftiksgälds-Contoirets
Sedlar, Och emot densamma företer
sådan bevisning, att hän för gernängen till
ansvar fälleä, skall erhålla belöning från Femtio
till Etthundrade R:dr Banco, och
5:0. Att Domaren, vid afgörande af skeende
ifrågavarande angifvelser, ^och meddelande af
Utslag öfver den eller de tilltalade, i förenihg dermed
alltid skall sig utlåta öfver angifvarens rätt
till de stadgade belöningars undfående, och beloppet
af hvad honora tillägges, blifva, sedan be
-
Sa8 Banco-och Lag-Utskottens Betänkanderti
»lutet vunnit laga kraft, af Banke- eller Riksgälds-Contoiret
genast utbetaldt.
lietta, sorn Stats-Utskottet för sin del äfven
biträdt, varder, tillika roed den särskilta mening,
hvaruti en Ledamot i Utskotten stadnat och uti
bifogade Protocolls-Utdrag innefattas, till Riksens
Höglofl. Ständers vidare pröfning yördsarat
öfverlemnadt. Stockholm den i Junii 1818»
Utdrag af P r o t o collet, h d 11 i t vid
Höglofl. Banco- och L a g-U t s k u t
t
en s Sammanträde den 6 Maji
1818-
S. D. Efter uppläsande af Banco- och Lag Utskottens
sammansatte Berednings Betänkande, öfver
ett inom Vällofl. Borgare-Ständet väckt förslag,
rörande beloppet af de belöningar, som för
upptäckt, så väl af efterapare och förfalskare af
Banco- och Riksgälds-Sedlar, sorn utprånglare af
dylike origtige Sedlar, böra erläggas; anmälde
Herr Borgmästaren Ahlin, att Herr Borgmästaren
vid ifrågavarande ämnes behandling på sammansatte
Utskottens Beredning, i så måtto varit af
skiljaktig tanka mot pluraliteten, att Herr Borgmästaren
ansett någon belöning för angifvare ej
böra komma i fråga, i den händelse sorn uti
3:dje Puncten af Betänkandet blifvit förutsatt,
att nemi. en för förfalsknings- eiler efterapningsbrott
anklagad, ej kunde ät saken fällas; men i allt
öfrigt uti Beredningens förslag instämt. Hr Borgmästaren
förnyade till Pxotocollet enahanda Re
-
Banco- och Lag-ZJtskotlens Betankanden. 639
servation, med förbehåll att densamma måtte åtfölja
Utskottens Betänkande till Rikets Högloft. Ständer.
N:r 113.
Lag- och Besvär s-Utskottens Utlåtande
d äter re missen af Betänkandet
om husbehofsqvarn ars
anläggning, m. m.
Till Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten,
har Vällofl. Borgare Ståndet
behagat återremittera det af Utskotten den 16
sistlidne Martii afgifne Betänkande angående
väckte frågan om obehindrad rättighet för hemmansägare,
att uppföra och begagna husbehofs
Vatten- och Väder- Mjöl- oell Såg-Qvarnar,
samt att anlägga Linbråkar och Linskäcktor, vid
hvilket skil jäktige anmärkningar blifvit gjorde,
hvarigenom dels å ena sidan är vordet förment,
det en hemmansinnehafvare icke borrie betapas,
O *
att obehindradt få begagna den läglighet, sorn å
hans ägor kan vara till Mjöl- eller Sågqvarns
uppförande, dels å andra sidan åter inan ansett
att inrättande af Linbråkar och Linskäktor, då
desse af vatten skola drifvas, icke borde vara utan
föregången behörig anmälan och pröfning tillåtit.
Då Utskotten icke kunnat finna att hvad
såsom skäl för berörde anmärkningar blifvit anfördt,
rubbar den grund hvarifrån Utskotten i fölenämnde
Betänkande Utgått* tro ock Utskotten
något vidare yttrande i ämnet desto mera öfverflödigt,
som, enligt hvad Utskotten nu få i lik
-
v
§go Lag- och Be svärs-Ut sin! tens, Betänk an den,
gtämmighet med ankomne Protocolls Utdrag vfirdsamt
anmäla, Betänkandet vedan hos de öfrige
irenne RiksStånden vunnit bifall, nemligen hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln, samt Högvördige
Freste-Ståndet den 4 och hos Hedervärda
Bonde-Ståndet den 7 i nästvekne April månad,
hvaraf Vällofl. Borgare- Ståndet lärer inse at(
frågan till följe af 69 §, i Regeringsformen redan
är afgjord. Stockholm den 3 Junii 1818.
Jf:r 114.
Bag-, och B e s v ä r s-U t s k o 11 e 11 s V t 1 a*
tande i anledning af ater remiss
af Betänkandet om fri Segla-,
tion för Allmogen emellan Skane
och Blekinge,
J5nå'r Bag- samt Allmänna Besvärs- och Oeco»
rtomie-Utskottens, den i6:de nästvekne Martii
afgifne Betänkande uti frågan, rörande rättighet
för Allmogen i Blekinge och Skåne, att emellan
alla hamnar derstädes få sjöledes obehindradt föra
deras producter, blifvit hos Vällofl, Borgare-Ståndet
föredraget, hafva väl af flere Ledamöter i
bemäldte Riks-Stånd anmärkningar deremot blifvit
gjorde, förnämligast åsyftande att visa, det
en så beskaffad fri utförsel af trävaror från Blekinge
skulle vara skadlig och föranledande till
den inom berörde Province befintlige Skogstillgångs
förödande, } anledning hvaraf Vällofl.
Ståndet beslutat, att till Utskottet återremittera
berörde Betänkande; men som, utom det att sam«
£ag-och Besvärs-Utskottens Betänkanden 631
nia Betänkande blott innefattar tillstyrkande, det
Riksens Höglofl. Ständer må hos Kongl. Majit, i
Underdånighet anhålla, att Kongl. Majit i Nåder
täcktes befordra, det den, af Riksens Ständer
vid sistförflutne Riksdag i omförmälte ämne
gjorde ufiderdåniga hemställan må kunna hos
Kongl. Majit i underdånighfet föredragas, och att
Kongl. Majit derefter ville den till Nådig pröfning
företaga, Utskotten jemväl nu få vördsamt
anmäla, att Betänkandet, enligt ankomne Protocolls-Utdrag,
blifvit bifallet, af Höglofl, Ridderskapet
och Adeln den 4ide och af Högvördige
Preste-Ståndet saint Hedervärda Bonde-Ståndet
den 7:de i nästlidne April månad, hvarigenom
frågan, till följe af O9 §, i Regerings-Formen,
redan är afgjord; Altså anse Utskotten någon
"vidare åtgärd dervid för sig icke återstå,
Stockholm den 3 Junii 1818-
Nir 115,
Riksens Höglofl. Ständers L 0 g*
samt Allmänna Besvärs* p c h O e~
conomie-Ut skottens Utlåtande,
angående de An märkningar, som
blifvit gjorde vid Betänkandet
i frågan om förändringar uti
de rörande Fri skiftesdelningar
utfärdade Författningar.
Vu det af Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten den i6:de sigtvekrte Martil
632 Lag~ och Besvärs-Ut skott em Betankandem
afgifne Betänkande ofver de af flere Riksdags--  Bull magt ige utaf Hederväida Bonde-Ståndet väckte
förslag, angående förändring af de, rörande
enskifri sdeiningar utfärdade författningar, hafva
anmärkningar blifvit gjpvda, hos Hogfofl. Rid-,
derskapet och Adeln, hos Högvördige Pres.teSiandet
och uti Hedervärda Bonde-Ståndet, i anledning
hvaraf berörde Betänkande afdesse nenne
Riks-Stånd, till frågaris förnyade pröfning afl'
Ur skotten , blifvit återremitteradf.
I följd deraf Iväfva JJtskotren tagit i öfvervägande
allt hvad sorn’ emot om fö mtal dl e meddelte
yttrande och gjorde förslag blifvit erinciradt
och till undvikande af vidlyftighet tro Utskotten
sig icke böra här upprepa hvad särskildt af hvarje-
Anrnärkningsförfattare är vordet an fö rdt, utan
anse def vara tillräckligt att upptaga anmärkningarnes
beskaffenhet i deri män de sammanstämma,
eller äro frän hvarannan skiljaktige.
Det är af en del förraendt, att den största;
noggrannhet och skyndsamhet vid En skiftes majs
Behandlande och afgörande derigenom vinnes,
att de samma, på nu stadgadt satt, af Konungens
Befallningshafvande upptagas och pröfvas,
samt ali Besvär öfver Konungens Befallningsliafvandes
deruti vidtagne Beslut få hos Kongl..
IMajrt i underdånighet af den missnöjde anföras,
deremot flere, med antagande af de skäl, på hvilka
af Utskotten blifvit tillstyrkt, att Konungens
Befallningshafvandes befattning med berörde mål
måtte upphöra, ansett att desamma borde af de
vanliga Domstolarne behandlas och i föreskrifven
Rättegångsväg fullföljas. Detta sistnämnde
har åter af andre blifvit bestridt, såsom ledande
Lag-och Besvtii •_-Ut skottens B et'Ani andm. 633
till en skadlig tidsutdrägt vid malens sluteliga
afdomande oeh medförande betydlig kostnad för
de tvistande; dock hafva desse yttrat , att det
af Utskotten väckte förslag örn inrättande af Agodelnirigs-Rätter,
vid hvilka tvister uti besagde
mai skulle komma under skärskådande och afgörande,
innefattade en afvikelse fran den nu
föreskrifne Rättegångsordning, som, både i afseende
dera, oeh jemväl på grund af flere andragne
omständigheter, samt deribland att verkningskretsen
för den lagliga Domaremagren derigenom
skulle inskränkas, blefvo. betänkligt att
antaga, äfvensom man trott att en Organisation
af dylike Domstolar icke heller vöre af nöden ,
hvaraf man. jemväl ansett sig hafva aft befara,
det framdeles fråga kunde väckas, att, till Statens
än mera betungande, förse de dervid tjenstgörande
med' Löner, utan är det förmodad!, att
heldre skulle kunna antagas, det tvister i Enskiftesmål
fingo af Häradä-Rätterne behandlas,
och derifrån dragas under Kongl. Majus Nådigste
pröfning. Ytterligare är ock erinradt, icke
allenast att Utskotten skola vid afgifvandet af ifiågavfirande
Betänkande sträckt sin pröfning och
det uppgifna förslaget vidare, än inom den gräns,
hvartill de Memorialer i ämnet, som blifvit till
Utskotten remitterade, förments hafva gifvit anledning,
helst Utskotten äfven tillstyrkt ändring
uti Landtmätarens handlingssätt och Rättegångsordningen
vid fiågo^r örn Storskiftens verkställande
och dervid uppstående tvister, utan ock att
något yttrande icke skall blifvit af Utskotten raeddeldt
öfver de gjorde framställningar, att verkställande
af Enskiftes-delning ä Hemmans ägor
.\
634 Lag- ac‘l Besvärs-TJtshoUens Betänianden.
samt rättigheten , att sadan delning solea, ick©
borde äga turn i de orter, der, i afseende på
loeala omständigheter, ett så beskaffadt delningssätt
af ägorne icke vore nyttigt, eller ens möjligt;
Hvarförutan man i öfrigt anmärkt, att hvad
gf Utskotten blifvit föreslagit; det förrättade och
stadfästade Storskiftesdelningar för framtiden icke
borde vara underkastade rubbning, skulle' kunni
medföra vådliga följder vid de händelser, att ^
efter längre tids förlopp, upptäcktes, det något
hemman i by icke fått sig1 tillagdt det belopp
gf ägor, som, efter öretaj, eller arman behörig
deiningsgrund, detsamma borde tillkomma.
Enär Utskotten nu gå, att, i anledning af
berörde anmärkningar, aflemna förnyadt utlåtande
i ämnet, finna Utskotten sig först böra fästa
sin uppmärksamhet vid ofvanomförmäldte gjord©
erindran, att Utskotten skola genom förenämnde
Betänkande och deruti framställdte förslag vidtagit
en vidsträcktare pröfning än den, hvartill
Utskotten af de till deras handläggning remitterade
Motioner, bordt finna sig föranledde. Denna,
tillvitelse tro likväl Utskotten sakna behörig
grund. Utom det att flere af de i ämnet till
Utskottet remitterade Memorialer, och deribland
j synnerhet det sorn Riksdagsfullmägtigen Pehr
Pehrsson ifrån Södra Möre Härad af Calmare
Xän afgifvit, lernnat Utskotten fullkomlig anledning,
att med allmännare åsigt behandla den
under skärskådande komne fråga, lärer det ock
finnas nog tydligt, att sådant varit en nödvändighet,
vid antagande af de grundsattser, hvarifrån
Utskotten uti Betänkandet utgått.
Utskotten hafva nemligen funnit, det vara
Lag* och Besvärs-ZJtsiouens "Bet än} an den. 635
v
genom Kongl. Förordningen om Landtmäteriet i
Piket den j 2 Augusti 1783 uti 73 §, redan
stadgadt, att vid Storskiftesdelningar hvarje Hemmansdelägares
ägolotter, så i åker och äng, sorn
i skog och mark, borde, så vidt möjligt blefve,
laggas i'ett skifte, och att den Jordägare, som
åstundade ett sådant delningssätt, vore dertill berättigadj
fastän de öfrige meddelägarne i Hemmanet
eller byen låta dela deras*ägor i flere lotter
, för iakttagande hvaraf ej något annat undantag
skett, än om, genom en grannes ägors
enskiftande, Storskiftet för de öfrige skulle göras
oredigt och obfeqvämt, samt den bästa och
bördigaste jorden komme att till större andel
medtagas, än på nämnde granne skäligen kunde
belöpa. Enär nu de sederrqera utfärdade Enskiftesförfattningarne
varit byggde på samma
princip, fastän de, i afseende på deruti föreskrifne
former för Landtmätarens handlingssätt,
ägotaxeringen, Rättegångsordningen, med mera,
i större eller mindre man äro skiljaktige från
hvad derom för Storskiftesdelningar blifvit stadgadt;
enär Motioner derom blifvit väckte, att
berörde Enskiftesdelningar helt och hållit skulle
i en del Provinser upphöra och nyssbesagde författningar
för dem icke vara gällande; och enär
tillika blifvit yrkadt att i allmänhet Konungens
Befallningshafvandes befattning med Enskiftesmål
och deruti ägande Domsrätt måtte upphöra;
så hafva Utskotten, som funnit skäl att erkänna
vigten af berörde framställningar, insett det deraf
blifva en klar följd, att Utskotten borde,-vid
det de företogo sig att föreslå förändring uti Enskiftesförfattningarne,
tillika för ägodelningar ?
636 Lag- och Besvärs-Utsfiottens Betäniandenl
allmänhet uppgöra ett så beskaffiidt förslag, hvarigenom
stadganderne derom, ina bringas till enhet,
och de olägenheter, å så val eria som andra
sidan, undanrödja», hvilka nu äro öfverklagade,
såsom härflytände af de skiljajctige delningssätten
i Enskifte och Storskifte, jemte hvad för
hvarje af dem är till iakttagande föreskrifvit.
Då Utskotten i berörde afseende tillstyrkt;
att Ssorskiftes-*och Enskiftesförrättningarne blifva
sammanförde till en och samma förrättning;
att således blott ett enda delningssätt af ägor
Hemmansdelägare och Byamän emellan må vara
gällande med lika handlingssätt af Landtmätaren
och enahanda Rättegångsordning vid utförande
af tvister om berörde delningar:: att till'
afbojande ej mindre af den våda, som kan uppstå
för en noggrann och tillförlitlig pröfning af
tvister om e* 1 sk i f te s de lii in g a r, genom deras upptagande
och afdömande utaf Konungens Befallningshafvande,
hvilka, mestadels sk Hjde från tillfälle
och möjlighet att inhemta local kännedom,
måste grunda sitt urskiljande af stridiga frågor på
de Handlingar, sorn för dem kunna vara till—
gängelige, än jemväl sf det hinder som uppstår
för Hemman sodlingen, genom den långa tidsutdrägt
innan tvister, sorn uppkomma vid Storskiftesdeln
ingar, sluteligen blifva afgjorde, enär de
ifrån den ena till den andra inslantien i vanlig
Rättegångsväg kunna fullföljas, alla mål, som röra
stridigheter vid ägodelningar, må af en särskild
dertill organiserad Domstol afdömas, och *
derifrån genast kunna dragas under Kongl. Majus
iNadigste skärskådande: att berörde Domstolar,
sammansatte af i Landthushållningea kunnige
Lag- ochBesvdrs-Utskottens Betänkanden. 637
Män, utaf hvad Medborgare-Class som helst,
valde af ortemes innevånare, samt med en utsedd
behörigen förordnad Lagkunnig Ordförande,
skola utan dröjsmål de förekornne tvisiigheter i
besagde ämne efter derom, äfven om så nödigt
blifver, genom syn pa stället, inherntad säker
kännedom pröfva och bedöma; och att, sedan
vid en behörigen verkställd ägodelning det blifvit
utrönt, huruvida Hemmanens ägolotter kunna
efter locala förhållandet i ett eliet flere skiften
låggas, samt delningen i man derefter skett
och blifvit fastställd, framdeles, rubbning deruti
ej bör äga rum; så anse Utskotten af de gjorde
anrnärkningarne sig icke äga skäl , att i annor
måtto frångå deras förut yttrade mening, än att,
till undvikande af de svårigheter och följder,
*om man förmodat deraf skola härledas, att särskildte
Ordförander i ©mförmälte Domstolar antagas,
och de vanlige Ordförander, uti UnderRätterne
på landet såmedelst skiljas från befattningen
med de till deras pröfning nu hörande
ämnen , Häradshöfdingarne, hvar inom siri Domsaga,
eller de, hvilka efter behöriga förordnanden
deras Embeten förrätta, ovillkorligen alltid må
vara Ordförander uti de föreslagna ägodelningsRätterne,
utan att dertill särskildt af Kongl.
Maj it i Nåder förordnas.
Sluteligen finna Utskotten sig icke böra undgå
nämna, att Utskotten så mycket mindre ansett
sig kunna göra afseende på anmärkningen,
att den af Utskotten föreslagna orubblighet af
fastställde ägodelnirigar skulle förhindra den lagliga
rätt som borde vara äfven till talan, om
sedermera erfores, att något hemman vid del
-
638 Lag- och Besvärs-UtskottenS Betänkandetii
tungen icke erhållit det belopp ägor, sorn efter
örestal eller annan delningsgrund detsamma bordt
tillkomma, helst det vid en så beskaffad hän*
delse af sig sjelf föijer, att skiftet, såsom till
sin grund olagligt, icke kan äga bestånd.
Detta, tillika med den särskilda mening,
hvaruti en af Utskottens Dedarnöter slädnät,
och Uti bifogade Protocolls-Utdrag innefattas,
■Varder till Riksens Högloft. Ständers vidare prof*
ning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm d* 3 Juni i8l8>
Transumt af Protocolleti hållit i
Riksens Högloft Ständers L a g“
samt Allmänna Besvärs- och
c o n 0 m i e- Utskotts Plenum den 3
Juni i 18 18
S. D. — — — — — — — —
Herr" Hagman Palrhhorg anmälte, att hatt
ej kunde instämma i det förändrade tillstyrkande,
sistberörde Utlåtande innehöll t att Ordinarie Hä*
radshöfdingarne borde ovilkorligen blifva Qrdförarider
i Agodelnings-Rätterna, och ansåg Utskottens
förra Betänkande i detta ämne böra oför*
»ndradt bibehållas. — — — — —- —-
N:r 116.
Riksens Högloft Ständers L a gs
arnt Allmänna Besvärs- och
O e c 0 n 0 m i e-U t s k 0 11 e n s Uti åt an*
Zag- och Besvärs Utskottens Betänkanden. 639
tle i anledning a/gjorde anmärkti
i n g a r vid Utskottens aflemnade
Betänkande, r ö rande det om
en mera allmän och utvidgad
näringsfrihet väckte förslag
9
samt öfver den uti Vä ll o fl.
Borgare -Ståndet fr amst ä lid e
motion om grän sors bestämmande
emellan Stads- och Landtm
a n n a - h a n dt e r i n g a r.
Jriedervärda Bonde-Ståndet liar, enligt ProtöcolIs
Utdrag för den lgtde nästlidne April, lill
Uag-, samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten
återremitterat det Betänkande, hvilket
Utskotten den i8:de föregående Martil afgifvit ,
dels öfver de flere till IJtskoten remitterade Metnorialer,
innehållande förslag om vidtagande af
Stadganden till befordrande af en mera allmän
och utvidgad näringsfrihet, dels i sammanhang
dermed öfver den uti VällofL Borgare- Ståndet
väckte motion om gränsors bestämmande emellan
Stads och Landtmanna-handteringar, genom
hvilket Betänkande Utskotten på anfcirde skäl
hemställt, om icke Riksens Höglofl. Ständer
skulle anse lämpligast att till Kongl. Maj:t. i
underdåniphet öfverlemna, att, till förenande af
O '
både allmänt och enskilt gagn, i Nåder meddela
sådana rättelser och förbättringar af de rörande
handeln och näringarne nu gällande Författning
gar, som tiden oundgängligen kräfver, utan att
64o Lag- och Besvärs-ZJtsietttns Betäniandeni
hvarken rättvisa eller något Stånds Privilegier
förnärmas, samt att .Riksens Ständer tillika må
frambära den underdåniga önskan , det Kongl.
Majit i Nåder - täckes med första låta sådant till
verkställighet komma.
Berörde återremiss finnes hafva blifvit för*
anledd af den anmärkning, hvilken af RiksdagsFullmäktigen
Pehr Jönssön från Kronobergs X.än
blifvit gjord, och hvaruti Ståndets allmänna röst
funnits instämma, hvarigenom Pehr Jonsson för*
meni, att berörde af Utskotten föreslagne åtgärd
hvarken skulle vara med behörig ordning öfverensstämmande
, eller till ändamålets vinnande
fullkomligen ländande, utan att det således skall
tillhört Utskotten , att uppgöra förslag till de
nödige ansedde Uagförändringar angånde näringsfriheten,
om verkställigheten hvaraf Pehr Jonsson
ansett Utskotten böra anmodas, och att rfied
förslaget till Riksens Höglofl. Ständer inkomma.
Vid det Betänkandet blifvit uti Högvördige
Preste-Ståndet föredragit liar åter, på sätt
det uti bemälte Riksstånd den st i sistlidne Maji
haline Protocoll utvisar, Ståndet, sddan upplyst
blifvit, dels att yaliofl. Borgare-Ståndet, i öfverensstämmelse
med de af Utskotten nu uppgifna
grundsattser redan vid r8i2 års Riksdag
hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att
hvad som genom tidernas förändrade skick kan
finnas mindre, nyttigt och lämpligt i sammansättningen
af Borgare-Ståndets Privilegier och rättigheter
skulle öfverses och förbättras, dels ock
att,
(Stockholm, iSiSTryckt
i Cederlorgska Boktryckeriet, från och med N:r 6$> 66.
hag-Vtslottets Betänkanden. 641
Sitt, på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, en
Committé redan skulle vara med detta ärende sysslosatt,
beslutat att afven återremittera besagde
Betänkande, med anmodan till Utskotten att sig
utlåta, huru i sådan ställning och vid det förhållande,
som uti Vällofl. Borgare-Ståndets Proiocolls
Utdrag angående lietta ämne af den 21 sistlidne
April funnes ornförmäldt, någon underdånig
skrifvelse härom ifrån Riksens-Ständer till Kongl.
Majit må anses behöflig.
Sedan af sistomforrnälte Protocoll, sorn jemväl
Utskotten tillhandakommit, Utskotten inhemlat,
att på de skäl, det Spannemåls-och VictuaJlehandeln
inom Landet är fri och oinskränkt:
att landet bar rättighet hålla behöfiige SockneBruks-och
Säteri-handtverkare: att Landtmannen
äger ej allenast för eget behof tillverka allt
hvad honom godt synes, utan ock till Städerne
införa och afyttra sine producter: att Fabriker
nu mera utan hinder kunna på landet anläggas,
och' hvarje Svensk man äger rättighet att reda
i Skepp: att Ridderskap®! och Adeln serskilt äger
att exportera sine egne effecter; och att hvarje
Riddersman samt Statens Embetsman , försedd
med Konungens Fullmakt , kan och bör till
Contingent-Borgare på grosshandel antagas, när
han i laglig ordning sig derom anmäler, Vällofl.
Ståndet ansett någon ytterligare åtgärd i förevarande
ätnne nu ej vara behöflig; så hafva Utskotten
denna i sådant skick återkomne fråga till
förnyad pröfning företagit; och emedan Utskotten
å ena sidan finna, att, på den grund, som i
ofvannärnde förut afgifne Betänkande är anförd,
Bihang till Riks-St. Prof, tgtj-xgig. j\dc Sami. N:r gx, ga.
6^2 Lag- och Besvärs-Utskotteris Betänkänden.
ålgården till upprättande af ett så beskaffadt förslag,
som af Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit
äskadt, är af den större omfattning, att vid de
sig derom företeende, till sk i I ja k t ige åsigter ledande
omständigheter, tidsutrymmet icke kan
medgifva verkställigheten deraf, men å den andra
sidan ater anse, att hvad sorn innefattas uti
Högvördige Preste-Siåndets här förut omnämnde
Protoco]Is-Utdrag, efter Utskottens tanka, icke
bör utgöra något hinder, att Riksens Höglofl.
Ständer må till Kongl. Maj.-t i underdånighet
framföra den begäran och önskan, som Utskotten
förut föreslagit; ty få Utskotten nu förklara,
att de vid sin hemställan derom förblifva, och
vördsamt öfverlemna pröfningen af samma förslag
till Riksens Höglofl. Ständers ytterligare
granskning, jemte anmälan, att Ledamöterna uti
Utskotten af Vallöf!. Borgare-Ståndet tillkännagifva
sig vara af skiljaktig mening, hvilken uti
bifogade Protocolls-Utdrag innefattas.
O <3
Stockholm den 3 Junii 18 t 8-
Transurn t af Protocollet, hållit i
R. H. Ständers Lag, samt ali.
manna Besvärs- och Oeconomi e~
Utskotts Plenum den 3 J u n i i
1818.
S. D. — — ______
Föredrogos följande af den samfäldta Beredningen
utarbetade förslag till utlåtanden i anledning
af gjorda anmärkningar vid åtskillige Utskottens
afgifne Betänkanden; — — — —
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkanden. 643
6:0 Utlåtande i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens aflernnade Betänkande, rörande
det om en mera allmän och utvidgad Näringsfrihet
väckte förslag, samt öfver deri uti Vallöf!. Borgare-Standet
framställde Motion omgränsors bestämmande
emellan Stads- och Landtmanna-handteringar.
Detta Utlåtande bifölls oförändradt af Hoglofl.
Ridderskapet och Adelns, Högvördige Preste-Ståndets
och Hedervärda Bonde Ståndets Ledamöter,
hvaremot Vällofl. Borgare-Ståndets medlemmar
förenade sig uti det af Vällofl. Ståndet
dea 1 nästledne April i ämnet fattade beslut
N:r 117.
Riksens H ci g l o f I. Ständers La g
s
arnt allmänna Besvärs- och O econom
i e-Utskottens Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar, vid
Utskottens aflemnade Betän
kande
angående väckt motion
om upphäfvande af förbudet mot
Landsköp.
På grund af skedde anmärkningar vid det Betänkande,
som Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie Utskotten den i8:de sistvekne Martii
afgifvit öfver Herr Johan Mannerstams väckte motion
om upphäfvande af allmänna Lagens förbud
uti 6:te Cap Handels-Balken mot Landsköp,
hafva Höelofl. Ridderskapet och A.deln samt
Hedervärda Bonde-Ståndet, enligt ankomne Pro
-
644 Lag- och Besvärs-Utskottens Betdnfianden.
tocolls Utdrag för den 4:de och 7:de derpå följde
April behagat att berörde fråga till Utskottens
förnyade handläggning återremittera.
Berörde anmärkningar, framställde hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln af Herr Mannerstam,
och uti Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-Fullmägtigen
från Elfsborgs Län, Anders
Danielsson, hafva Utskotten funnit egentligen
äga till förernåll att visa, det omförmälte Lagens
förbud ännu skall qvarstå och vara gällande, i
afseende å de flere Slöjdeai beten, som af Landtmannen
kunna förfärdigas, samt att det således,
på sätt Utskotten i förenämnde Betänkande sig
yttrat, icke nu är till det hufvudsakligaste fuskränkt
endast till handel å Landet med köpmannavaror,
i anledning hvaraf det ansetts nödigt,
att förbudet afven i afseende på berörde
Slöjdearbeten må upphöra, och att Landtmännen
tillåtas att de samma af hvarandra uppköpa och
till salu hålla.
Detta hafva Utskotten således tagit i öfvervägande;
men då det icke allenast är allmogen
tillåtit, att till Staderne införa och försälja hvad
af den samma kan tillverkas, utan ock det icke
är någon å Landet boende betagit, att af den andra
tillhandla sig hvad han för eget behof af
desse tillverkningar har af nöden, och i öfrigt
en allmän frihet i Spannetnåls- och Victualiehandel
är Landtmannen förunnad, anse Utskotten
af nyssberörde anmärkningar sig icke vara föranledde
till något skiljaktigt utlåtande från det,
sorn af Utskotten redan är aflemnadt, hvilket
dock till Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning
öfverlemnas, med vördsam anmälan, att
Lflg- och Besvärs-TJtskottens Betänkanden. 645
Utskottens förra Betänkande blifvit bifallit af
Högvördig Preste-Ståndet den *j:de och af
Välloflige Borgare-Ståndet den 8:de sitlidne April.
Stockholm den 3 Junii 1818.
N:r ll8.
Riksens Häglof!. Ständers L a gs
a ml All manna Besvärs- och O ec
o n 0 m i e- U r s k o t t e n s Betänkande
rörande vackt motion om öf v erse
nde och granskning af hvad
allmänna Lagen och Skogs-Ordningen
innehålla i afsende å
S k o g s-h u s Ii al In ing och åverkan•
Till Allmänna Besvärs-och Oeconomie-Utskottet
har Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat
ett af Herr Grefve Claes Wachtmeister dit
ingifvit Memorial, deruti Herr Grefven, med
afseende så väl å den mera allrnämt rådande misshushållning
med Skogstillgårigarne, som det rin*
ga ansvar allmänna Lagen och Skogs Ordningen
utstaka både på berörde förfarande och för åverkan
å annan mans skog, hemställt, om icke
bemälte Utskott må få sig uppdragit att öfverse
och granska allt hvad i berörde ämnen är stadgadt,
samt i ett sammanhang deruti föreslå de
nya och förändrade föreskrifter, som ej mindre
allmän än enskild rätt och fördel samt tidens när
-
/
64& Lag- och Besvärs-Utskottens Betänk an den.
varande skick kräfva, hvarvid Herr Grefven ansett
förnämsta ögonmnrket böra blifva:
1:0 Att all misshushållning med nu varande
skogsförråder mä förekornmas.
2:u Att genom tjerilige och säkre medel,
under afseende å närvarande och kommande tiders
behof, Skogsplantering allestädes hvar den
tarfvas, och utan hinder af ett utvidgadt lönande
Jordbruk kan äga rum, må förnyas och fortsättas,
saint Skogstillväxten i allmänhet underhållas
och fredas.
3:0 Att Skogsåverkan må antingen hänföras
til! samme straff, sorn Hagen i 40 Cap. 5 §.
M issgernings Balken å en del af sådane förbrytelser
redan bestämt, eller ock ansvaret derföre,
utan dermed förenad tjufsrätt, utstakas efter värdet,
en eller flere gånger beräknadt, med skyldighet
ej blott till ersättning af hvad, som blifvit
åverkadt, utan ock till rensning och återplantering,
enligt de grunder Lagen uti 13 Gapitlet
5:te och 6:te §. §. Byggninga-Balken utsätter.
4:0 Att ansvaret för all åverkan, utan afseende
å person och ställe, må blifva jemförligt
till brottets beskaffenhet, samt bevisningen deraf
göras lika lätt för målsägare i allmänhet.
5:0 Att till hvad 64 §, 2 Momentet i SkogsOrdningen
innehåller, jemväl må läggas skyldighet
för misstänkt åverkan, att, efter grunderne i
49 Cap. 2 §. Missgernings-Balken bevisa åtkomsten
af det klandrade; och
6:0 Att itererad åverkan må efter principen
för itererad vanart i allmänhet med ökade straff
beläggas.
Lag- och Besvärs^Utshottens Betänkanden. 647
Sedan allmänna Besvärs- och OeconotnieUtskottet
ansett den uti omförmätte Memorial
frainstälde fråga vara af sadan beskaffenhet, att
den i förening med Lagutskottet borde till
handläggning och pröfning företagas, har densamma
hos nämnde Utskott gemensamt under
granskning kommit; och som forstbemälte Utskott,
i anledning af flere till dess åtgärd en.sWtldt
remitterade Memorialer genom till Riksens Högloft.
Ständer aflernnadt Betänkande, redan tneddelt
yttrande i frågan Kärande allmänna skogshushållningen
i Riket; så anse ock Utskotten sig
icke kunna i afseende å de delar af ifrågavarande
Memorial, sorn angå anstalters vidtagande till
förekommande af misshushållning med nu varande
skogsförråder, och till befordrande af skogsplanteringar
och skogstill växten, afgifva annat
utlåtande än hvad betörde Betänkande derom
innehål ler.
Hvad dernäst rörer det i Memorialet gjorde
förslag, att skogsåverkan borde anses och bestraffas
lika med tjufnad; så enär jemväl i denna
fråga, hvilken på derom likaledes vid detta
Riksmöte väckt enahanda särskild motion hos
I-ag-Utskottet under skärskådande förevarit, detta
Utskott uti faststäldt Betänkande, som utaf Irenne
af de Respective Riks Stånden blifvit bifallit,
uppgifvit de skäl, på hvilka Utskottet funnit,
det ett sådant förslag icke kunde till antagande
tillstyrkas, anse Utskotten sig icke böra frångå
att instämma i lika yttrande; såsom en följd
hvaraf Utskotten äfven finna anledning icke vara
att föreslå antagande af någon förändring uti
det nu tillåtne bevisningssätt vid åtal af föröf
-
648 Lag- och Besvärs-Uts&ottens BeänHanden.
•vad åverkan, elier att i dylike mål en annan
Eättegångs-Ordning än den, som Lagen litt allmänhet
stadgar, må tillåtas.
Vidkommande aler det i förevarande Memoria!
gjorde yrkande, att öra förbrytelser genom
åverkan å annan mans en sk t kl ta skog skulle anses
icke böra hänföras till likhet med tjufnad,,
det ansvar derå, som nu i Skogs Ordningen är
stadgadt, måtte förhöjas, finna väl Utskotten det
Atara ostridigt, att vid det ökade värde, skogen i
sednare tider fatt, sedan en betydlig del hemmansägare
dels sakna ali tillgång derå, dels ock
icke äga så mycket deraf, sorn de for eget hedlöf
erfordra, det bötesansvar, hvilket nu är stadgadt
för tillgrepp å enskildes skog, hvarken kan
anses svarande mot den skada, som i de fleste
fall tillskyndas innehafvare!"! af skogen genom en
sådan åverkan, eller ensamt är tillräckligt att afhålla
fran utöfningen deraf; äfvensom Utskottentillika
inse nödvändigheten deraf, att skogsägaren
njuter lika kraftigt skydd af Lagen till bevarande
af denna, sorn all annan sin egendom: men som
Utskotten tillika tro, det härvid i betraktande bör
komma, alt den omförrnälte otillräckligheten i bötesansvaret
nogsamt rönes uti Lagstiftningen, icke allenast
uti ifrågavarande fall, utan oek i afseende åandra
brott och förbrytelser, hvarå sådant ansvar är
stadgadt, härrörande från tidernes förändrade skick,
och myntets förminskade värde, samt att genom
den i ao Cap. 5 §. Byggniiiga-Balken Jordägaren
tillerkände rättighet att vid oftare skeende åverkan
få sin skog genom särskildt utstakadt vite
från sådane företag fredad, tillfälle är honom beredt
till värn mot försök, som störa helgden af
Lflg- neli Besvärs-Utskottens Bettinkanden- 649
hans äganderätt; alitsa och då en af Kongl.
Majit i Kader förordnad Committé är för det närvarande
sysselsatt med utarbetande af förslag till
en ny oall förbättrad Civil- och CriminalLag,
och vitl författandet af denne sistnämnde
det endast kan blifva möjligt att pröfva och utstaka
straff-bestämrnelserne så väl å ifrågavarande
som öfrige brott, med den noggrannhet, hvilken
är oundgänglig flir bibehållande af erforderlig
enhet i Lagstiftningen, finna Utskotten betänkligt
att nu i förväg tillstyrka någon förändring
uti de i ämnet redan gifne förordnanden, utan
förmoda Utskotten, att desse, behörigen handhafde,
skola vara tillräckligt* för sitt ändamål,
att värja skogsägaren från lidande genom åverkansföf
sök.
Detta tillika nied den i sistberörde del af
detta Betänkande af flere bland Utskottens Ledamöter
yttrade skiljaktige tanka, sorn uti bifogade
Protoeolls Utdrag innefattas, varder Riksens
Höglofl. Ständers granskning och bepröfvande
vördsamt understäldt.
Stockholm den 3 Junii 1.818.
T r an s um t af P r o t o c 0 l !e t, h a, 11 it i
Riksens Högloft- Ständers L a gs
a m t Allmänna Besvärs- och O ec
ono rnie-Ut&é otts Plenum den 3
Junit' 1818.
S. D. Föredrogos följande af samfäldta Beredningen
utarbetade Förslag till Betänkanden: — —
650 Lag- och Besvärs-Vtskottens Betänkande»,
5:0 Betänkande rörande vackt Motion om
öfverseende och granskning af hvad Allmänna
l agert och Skogs Ordningen innehåller angående
skogshushållning och åverkan.
Vid granskningen häraf funnos Utskottens
Ledamöter vara af skiljaktiga meningar; och yttrade
pluraliteten af Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöter, samtelige Ledamöterne af Vallofl.
Borgare-Ståndet, samt af Högvördige Preste-Ståndefs
nu närvarande Ledamöter. Herr Prosten
Doctor Hultin och Herr Prosten Lector,Heurlin
sig vara af den mening, som Utskottens aflernrrade
Betänkande innehåller, hvaremot RiksdagsLulfrnägtige
Berg från Bohus Län, och Sven
Svensson fran Elfsborgs Län, af Högvördige
Preste S åndet, Herr Prosten Lector Fellenius
samt Herr Prosten Siifve och samtelige Ledamöterne
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln förjnälte
ig vara af deri mening: att, då de omständigheter,
hvilka föranledt dertill, att vid stiftrtingen
af nu gällande Civil- och Criminal-Uag,
mera lindriga påföljder för tillgrepp genom åverkan
blefvo stadgade, otvifvelaktigt varit, dels
skogens då varande mindre värde, dels den samfällighet
hvaruti de fleste skogstrakter den tiden
befunrios, samt en varande säkerhet i, skillnaderne
emellan hvar erch ens område deruti, men
berörde förhållanden nu mera upphört, sedan
nästan alla skogssamfälligheter äro delade, och
tillhörighet af skog för det närvarande utgör en
betydlig tillökning i fastighetsvärdet , ansågo de
nödigt, att skogsägaren erhåller ett kraftigare
skydd, till bevarande af berörde dess egendom,
än det sorn närvarande Lagstiftning lemnar, helst,
Lag-och Besvärs-Utskottens Betänkanden. 651
oaktadt genom 1805 ars Skogs-Ordning bötesansvaret
för tillgrepp genom åverkan blifvit förhöjdt,
äfven i afseende å så beskaffade företag
på Allmänning eller ä annans enskilda Skog,
erfarenheten dock vittnat, att det samma icke
varit tillräckligt för att afhålla dylika förbrytelser.
I följd häraf, och enär således en skyndsammare
åtgärd syntes vara af behofvet påkallad,
till skärpande af bestraffningen å besagde tillgrepp,
än den sorn kunde väntas genom en förbättrad
Caiminal-Lag, hvars utarbetning nu väl förehafves,
men ej förr än efter längre tidsförlopp kan
hinnas färdig, och efter föregången behörig granskning
blifva till allmän efterlefnad fastställd och
utfärdad, funno de för deras del sig äga skäl föreslå,
att åtminstone en sådan förändring uti
Skogs-Ordnirtgens föreskrift i förevarande ämne
må antagas och verkställas, att de böter för Skogsåverkan
å allmänning eller enskildta ägor, hvilka
utstakas i 2:dra Momentet af 63 §. uti berörde
Författning må förhöjas och blifva enahanda
med dem, sorn samma Förordning uti föregående
62 §• och dess 3:dje Moment utsätter för å~
verkan å Kronans Parker, Gehäg och Dju r gårdar,
samt att desse böter, enligt 65 , vid för
nyadt
enahanda tillgrepp fördubblas.
N:r 11g.
Riksens Högloft. Ständers Statso
c h La g-V t s k o 11 s Utlåtande, i
anledning a f gj o r d e anmärkningar
vid det af Utskotten a f g i f
-
652 Stats- och Lag-Utskottens Betänkande.
ne Betänkande, öfver väckte motioner
om nödvändigheten att
förekomma afgörande emellan
Riksdagar' rie utaf s å d a n e mål,
hvilka tillhöra Riksens Ständers
pröfning, och om förbuds utfärdande,
att, utan Riksens Ständers
föregångne beslut, proponera
någon Allmänhet utgifter.
Cjenom Protocolls-Utd.rag af den ,pde nästledne
IMaji har Hoglofi, Ridderska.pet och Adela till
Stats- och Lag-Utskotten återremitterat det af
desSe Utskott den 17 föregångne April afgifrte
Betänkande öfver den af Herr Friherre Henning
Wrangel och Herr Ambrosius Magnus. Berghman
väckte motion om nödvändigheten att förekomma
afgörande emellan Riksdagarne utaf sådane mål,
hvilka tillhöra Riksens Ständers pröfning, och
om förbuds utfärdande, alt, utom Riksens Ständers
föregångne beslut, proponera någon allmänhet
utgifter, vid hvilket, enär det i förenämnde Riksstånd
blifvit föredragit, anmärkningar ej mindre
af Herr Friherre Wrangel och Herr Berghman,
än jemväl af Herr Friherre Ludvig Boije blifvit
gjorde, hufvudsakligen åsyftande att visa, att då
sådane händelser skola inträffat, som föranledt
till den i förenämnde måtto skedde framställning,
deraf äfven borde följa, att nödigt vore, det sådane
anstalter vidtogos, hvarigenom så beskaffade
åtgärder för framtiden blefvo förhindrade.
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande. 65,
Enär Utskotten, vid förehafvandet af berörde
återremiss, inhemta!, att ofvanförmaldte aflemnade
Betänkande redan är af de öfrige irenne
R iks-Stånden, enligt ankomne Protocolls-Utdrag
bifallit, nemligen af Hög vört! ige PiesteStåndet
den 4 samt af Vällofl. Borgare-Ståndet
oell af Hedervärda Bonde Ständel den 2 i riästvekne
Maji månad, hvarigenom frågan, jemnlikt
6g §. i Regerings-Formen ä'r afgjord , hafva Utskotten
funnit någon vidare åtgärd i ämnet för
sig icke återstå; Hvilket Utskotten således riu
fa vördsamt tillkännagifva.
Stockholm den 4 Junii 1818.
N:r 12 0.
Riksens H ö g 1 0 f 1. Ständers L ag-,
samt Allmänna Besvärs- och Ocea
n o m i e-U t s k o t t e ti s Beta n hände,
sci väl öfver Riksdags-Fu lim ägt
i g e Olof Carlsson fran Östergöt
hl and, och Pehr Nilssons
frän Christianstads 1, än M. em
o r i a l e r, angäertde obehindrad
rätttig het för Skattehemmansägare
till svedjande å deras
Skog, som ock öfver den af Herr
Grefve G. W. Hamilton uti Memorial
väckte Motion, att K r 0-
654' Bag- Besvärs-ock Oeconom.-Utskottens Betänk.
no- och Jägerie-Betjeningens
tillsyn å svedjande på Skattehemmans
skog måtte upphöra.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Lag- samt
allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten remitterat
de af Riksdags-Fuilmägtige Olof Carlsson
från Östergöthland och Pehr Nilsson från Östra
och Vestra Göinge Härader af Christianstads Län
ingifne särskildte Memorialer, dem Riksdags Fullmäktigen
Jonas Andersson från Kronobergs Län
biträdt, hvaruti Olof Carlsson och Pehr Nilsson
framställa de svårigheter, hvilka skola inträffa
för Skattehemmans ägare i berörde orter, genom
det uti 53 §. af Kongl. Förordningen om Skogarne
i Riket den i Augusti 1805 stadgade förbud
mot svedjande på de ställen utom åker,
äng och rätta beteshagar, sorn bestå af sandmo
samt bergaktig och stenbunden mark, af hvilket
förbud bemälte ägare, som till deras hemman
hafva vidsträkta ägor, till det mesta innehållande
så beskaffad mark, som nyss är nämnd, men
deremot en ganska ringa öppen åkerjord, finna
sig hindrade att, medelst utsädets förökande genom
svedjande, förskaffa sig det för deras hushållsbehof
erforderliga belopp spannemål och
potatoes, och äfven att bereda tjenligt bete för
deras kreatur; i anledning hvaraf nämnde Riksdags-Fullmäktige
yrkat, att rättigheten till anställande
af svedjande må, utan afseende på markens
beskaffenhet, blifva fri och obehindrad.
Vid det berörde Memorialer till handläggning
hos Utskotten förekommit, hafva Utskotten
Lag- Besvärs- och Oecomm.-Utshottens Bet ani. 655
ansett sig böra i sammanhang dermed uti öfvervägande
taga det af Herr Grefve G. W. Hamilton
till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifne,
samt endast till Lag-Utskottet remitterade
Memorial, hvilket bemälte Utskott till pröfning
j förening med Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
hänskjutit, hvaruti Herr Grefven anmärkt,
det den stridighet eller otydlighet skulle uti
förenämnde Kongl. Förordning förekomma, att då,
uti 1 §. a mom. deraf, Skogs- och Jägeri Betjente
förbjudes att tillvälla sig något inseende öfver
Skattemanna skogar, med undantag af Ekeskogen,
den följande 5 3 §. stadgar, att svedjande å sandmo
samt bergaktig och stenbunden mark skall
allmänneligen vara förbudit, de orter dock undantagne,
der särskildt annorlunda vore förordnadt,
äfvensom 56 §. utstakar ansvaret för den,
som häremot sig förbryter; I följd hvaraf och.
då uti sislberörde §• §. något undantag för Skattehemman
icke är gjordt, Skogs- och Jägeri-Betjente
tagit sig anledning att tilltala ägarne af dessa
hemman för olofligt svedjande å deras egne skogar.
Herr Grefven, som ansett berörde åtgärd
af nämnde Betjente icke vara behörig, och oförenlig
med hvad Författningarne i allmänhet
stadga om Skattemans oinskränkta dispositionsrätt
om sin jord, den lian syntes böra få använda på
sätt han nyttigast funne, utan att Statens tjenstemän
dermed borde sig befatta, har således föreslagit
, att, till undvikande af olika begrepp
derom hos D omstolarne, och förekommande af
Hetnmansåboers oskyldiga lidande, det stadgande
må vidtagas att JCrono- och Jägeri-Betjeningens
tillsyn å Skogarne i Riket, äfven i afseende å
656 Lag-Besvärs- och Oeconom.-Vt skottens Bet :ink>
svedjande, bestämdt förklaras hädanefter vara inskränkt
till Allmänningar, Boställs- samt Kronohemman
och annan Kronojord.
Detta allt har hos Utskotten ander pröfning
Icommii; Och finna val Utskotten, att då Kongl.
Förordningen den 21 Februarii 1789 samt 28
och 32 §. §. uti Kongl Förordningen om Skolarne
i Riket af den i:sta Augusti 1805 lemna
Skatteman en fri och obehindrad dispositionsrätt
af deras hemmansskogar, utom hvad angår Ek
och Masteträd, samt deremot 53 §. uti sistbemälte
Förordning allmänneligen förbjuder svedjande
å sandmo, bergaktig och stenbunden mark, så
har ock, genom berörde förbud, hvilket Utskotten
anse icke vara inskränkt blott till Allmänningar,
Boställs- och Kronohemman samt annan
Kronojord, jordägarnes förenämnde fria dispositionsrätt
i allmänhet blifvit förminskad; men,1
emedan de händelser icke äro sällsynta, då det
enskilta intresset måste vika för det allmänna,
samt detta sednare otvifvelaktigt för Lagstiftningen
varit till föremål vid bestämmandet af ifrågavarande
förbud; ty och enär, efter Utskottets
tanka, en ovilkorlig och obegränsad rätt till svedjande
å hemmanens skog destomera skulle påskynda
desse skogars förstöring och utödande,
sorn erfarenheten nogsamt bevittnar en allmänt
rådande större liknöjdhet att vidtaga försigtig
hushållning och våld om skogarne, saint att, genom
aterplantering eller andra åtgärder, befordra
deras återväxt, finna Utskotten sådana vådliga
följder
Stockholm, iSiSTryckt
i Ccderborgska Boktryckeriet, frän och med N;r 65, 66-
£j&g~, Besvärs-odi Oeconom.-Utskottens Betänti. 657
följder vara att befara af omförmäldte så beskaffade
rättighet, det Utskotten tror sig icke
böra tillstyrka den sammas meddelande. Likväl
■och som troligen serskilte omständigheter kunna
dertill föranleda, att, på en del ställen, svedjande
å sådan mark, sorn i 53, § af Skogs Ordningen
omnämnes, kan vara, till vinnande af
bättre mulbete, eller för andre orsaker icke allenast
oskadligt, utan ock nödvändigt, såsom på
mark, hvilken är beväxt med Ljung och der ringa
eller ingen Skog finnes, med flere dylike fall,
anse Utskotten sig böra föreslå en sådan ändring
eller förklaring äf meranämnde j: att den hemmansägare,
som antingen sjelf åslundar eller vill
tillåta den å hemmanet antagne åbo, att anställa
svedjande å sådane hemmanets ägor, som bestå af
sandmo, bergaktig eller stenbunden mark, må äga
att låta genom 2:ne pålitlige och erfarne män
besigtiga det ställe, der Svedjandet är tillämnadt,
och att, då desse genom skrifteligt intygande vitsorda
nyttan och behofvet af Svedjandet, det må
på derom hos Konungens Befallningshafvande
skeende anmälande, blifva Konungens Befallningshafvande
öppet, att, efter förefinnande skäl, pröfva
och sig utlåta, huruvida den tilltänkte besagde
åtgärden antingen bör förhindras eller uti större
eller mindre mån bifallas.
I öfrigt finna ock Utskotten sig böra tillstyrka,
att Skogs- och Jägeri-Betjeningen må förklaras
obehörig, att hafva annan tillsyn öfver
Skattehemmans Skogar, än den, som 1 §. uti merbemälte
1805 års Kongl. Förordning medgifver,
samt att det endast må blifva vederbörande KroSihaitg
till Riks-St. Proh tgl7-i$rg. Sami. N:r 82- 84-
658 Lag- Besvärs-och Oeconom.-Utskottens Betänk.
no-Eetjente, tillåtit, att anställa åtal mot de
Skattehemmansåboer, hvilka, utan erhållit sådant
tillstånd, sorn förenämnt är, företaga Svedjande
å den i 53 §. af samina Förordning beskrifne
mark.
Till Biksens Högloflige Ständers pröfning,
varder dock detta vördsamt jöfverlernnadt
Stockholm den 9 Junii 1&18.
N:r 121.
Riksens Högloft. Ständers, Stats-,
B:c o- och Lag-Utskottens Betänkande
öfver väckt förslag, om ut*
färdande af ett allmänt sä kalladt
Moratorium eller Jernbref.
LJti ett till Högloflige Ridderskapet och Adeln
ingifvit Memorial har Herr Grefve Fredrik Bogislaus
von Schwerin förmält det ej mindre af
en i bemälte Riks Stånd väckt Motion \not den
af Directionen vid Riks-Diskont-Verket vidtagne
åtgärd att anse den låntagare i berörde verk,(
som försummat att innom frenne månader efter
förfallotiden af dess lån, det samma omsätta,
hafva förlorat rättigheten dertill, hvilken åtgärd/
besluten före den nu inträffade allmänna
penninge-förlägenhet, äfven, efter Herr Grefvens
tanka, borde mildras, än jemväl af Kongl. Majts.
till Justilis-Caricellers-Embetet den 29 October
nästledit år aflåtne Nådiga skrifvelse, hvaruti
Kongl. Majt. tillkännagifvit Dess önskan att samt
-
Stats- Banco- och Lag-Utskottens Betänk. 659
Sige Konungens Befallningshafvande, intill dess
berörde ställning kunde afhjelpas, måtte, vid
handhafvande af de dera uppdragne executiva befattningar
i anseende till enskildes fordringar
hos andra enskilde, söka bemedla sådane anstånd,
som örnständigheterne kunde kräfva och
med fordringsägarnes säkerhet öfverenstämde,
sarnt, då öfverenskommelser derom ej kunde vinnas,
sjelfve lemna Gäldenärerne allt det råderum,
som med Lag vore förenligt, Herr Grefven funnit
sig upmanad att förnya en af honom vid
sistförflutne Riksdag gjord framställning, om hvars
nödvändighet han, vid deltagandet uti behandlingen
af då förekomne ärender, hemtat full öfvertygelse.
Herr Grefven har nemligen trott det i ändamål
att göra öfvergången från ett tillstånd af
allmän financiel oreda till en bättre ordning
möjlig, utan alltför många enskildes undergång,
en temporaire suspension af de rättigheter , dem
Debitoren medgifvit till säkerhet för sin Greditor
måste föregå, och på grund hvaraf Herr Grefven
föreslagit, att, med efterföljd af hvad så väl i
äldre tider, sorn äfven i de sednare, samt jemväl
för det närvarande skall af andra Nationer vidtagits,
ett almäht så kalladt Moratorium eller
Jernbref må blifva utfärdad!.
Sedan omförmälte Memorial och det deruti
väckte förslag blifvit af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln till gemensamt utlåtande af Stats-,
Banco-oeh-Lag-Utskotten remitteradt, har detsamma
uti desse Utskott blifvit i öfvervägande tagit.
Dervid hafva Stats-och-Banco-Utskotten funnit
sig böra yttra och förklara, det Utskotten,
660 Stats-, Banco- och Lag-Utskottens Betänk.
för deras del, anse närvarande allmänna pen"
ningeställning ingalunda vara så beskaffad, att
deri kan påkalla den af Herr Grefve von Schwerin
föreslagne anstalt, hvaremot rubbning af de, under
Lagens hägn, enskilde emellan uppgjorde
penninge-afhandlingar skulle åtföljas af ojemförliigen
större olägenheter, än de, som genom ifrågavarande
Lags suspension skolat afböjas.
Lag-Utskottet, som ansett att vid den händelse
det behofvet kräfde att vidtaga sådan anstalt,
hvarigenom, ined rubbning af de förbindelser
enskilde personer sig åtagit till penningebetalningar,
eller af de aftal och transactioner,
som af dem derom blifvit ingångne, Lagstiftande
rnagten skall upstå såsom medlare, och genom
ett magtspråk stadga när och huru berörde förbindelser
och öfverenskommelse!- böra fullgöras,
det först kunde komma att tillhöra Utskottets befattning
att pröfva och föreslå de vilkor, på
hvilka ett allmänt anstånd, med förfallne skulders
gäldande må kunna beviljas, har således vid nyssomförmäldte
af Stats-, och Banco-Utskotten yttrade
mening, funnit någon åtgärd i berörde afseende
icke vara för Utskottet erforderlig.
Detta allt varder dock till Riksens Högloflige
Ständers granskning vördsamt understäldt.
Stockholm den 10 Junii 1818-
N:r
Riksens Högloft. Ständers LagUtskotts
Betänkande öfver den
af H er t; Pehr Gustaf Ceder-;
Lag-XJt skottets Betungande.'
schjöld v il c k t e motion angående
uprättande och allm ann t Kungörande
af ett formulair, huru
skuldsedlar böra skrifvas, för
att sätta Lagen i tillfälle att
betrygga långifvare derom, att
Renta och Capital ov äger ligen,
skola med silfver liqvideras eller
med gångbara myn l-r e p r e s e ntativer
efter Cours.
(jenom Protocolls-Utdrag för den 8. i denna
Månad, har Högloft. Ridderskapet och Adeln
behagat att till Lag-Utskottets behandling öfverlemna
den af Her Pehr Gustaf Cederschöld med
stöd af 56 §. i Riksdags-Ordningen väckle motion,
att, såsom ett vigtigt bidrag till allmänna
Creditens stadgande och penninge-förlägenhetens
afhjelpande, ett formulair måtte uprättas och allmänt
kungöras, huru skuldsedlar böra skrifvas
för att sätta Lagen i tillfälle att betrygga långifvaren
derom, att Renta och Capital ovägerligen
skola med silfver liquideras eller med gångbara
mynt-representativer efter Cours.
Till berörde framställning har Herr Cederschjöld
funnit sig föranledd af den öfvertygelse,
att penningemannen endast af fruktan för myntets
ytterligare försämring afskräckes från att utgifva
stående lån, och att således det säkraste sätt
till afhjelpande af den öfverklagade penninge-förlägenheten
vore, att försäkra långifvaren om å
-
6 G 3
Lag TJ$\otlets Bettniande.
terfående af samma silfvervärde, som han utlånt
Och som förenade Stats oell Banco-Utsotten
ehuru medgifvande rigtigheten af berörde
pvincipe, likväl yttrat, att ingen särskild åtgärd
i detta afseende behöfves, emedan det stod hvarje
långifvare öppet att i skuldsedeln betinga sig
återbetalningen i silfver, men erfarenheten vittnade,
att i senare tider flera Rättegångar upstått
om dylike skuldsedlars liquidationssätt, hvilkas
utgång ej sällan varit olika; så befarade Herr
Cederschjöld, att mången torde afhållas att utlåna
sina penningar blott af ovisshet, huru en på
silfver lydande förskrifning skall vara styliserad
för att med säkerhet blifva af Rågen godkänd.
Detta har alltså Utskottet tagit i öfvervägande,
samt får nu deröfver aflemna följande utlåtande.
Då Lagen uti g Cap. a §. Handels-Balken
föreskrifver, att det sorn försträckt är skall å
förelagd dag till Borgenären eller hans ombudsman
eller till den harrs rätt innehafver, i samma
slag,, jemngodt och till fullo återgäldas, har
ock Lag-stiftaren derigenom beredt all nödig
säkerhet för hvarje långifvare, i afseende å sättet
huru han af den, som lånet undfått, skall
återfå försträckningen. Till Lagstiftningen kan
det icke höra att stadga, huru de skriftliga afhandlingar,
som afslutas emellan enskilde personer
så väl i omförmäldte, sorn andre ämnen
skola till ordalydelsen i hvarje särskildt fall
vara inrättade, utan det tillkommer blott densamma,
alt i berörde afseende föreskrifva de följder,
hvilka i mån af nämnde förbindelsers innehåll
upkomma: och huru de vid uppstående
Lag-Utskottets Betänkande.
663
tvister om deras tydning och upfyllande skola
af Domaren behandlas; Och enär det beror på
hvar och en, som ingår dylike afhandlingar,
att sjelf tillse, det de i allt äro så beskaffade, att
de för honom medföra den säkerhet han nstundar,
och hvilken han bör, kunna af Lagens tydliga
bud inse, finner Utskottet ingen anledning
till behof att mer i den af Herr Cederschjöld
ifrågasatte händelse, än vid de mågfaldiga andra
öfverenskommelse!- och aftal, som emellan enskilde
kunna träffas, utstaka något visst formulair
hvarefter afhandlingen derom skall författas,
hvarföre och Utskottet anser sig icke kunna
tillstyrka bifall till den derom väckte Motion.
Till Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning
varder dock detta vördsamt understäldt.
Stockholm den 12 Junii 181 8-
N:r 123.
Ii i k s e n s Högloft. Ständers Lag-,
samt Allmänna Besvärs- och O economie-Utskottens
Utlåtande
öfver de anmärkningar, hvilka
blifvit gjorde vid det af Utskotten
a f g i f n e Betänkande uti väckte
frågan om obehindrad rättighet
för Skattehemmans- Ägare
till svedjande å deras skog.
Ilmar det af Lag-, samt Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskotten den 9 i denna månad
664 Lag-Besvärs- och Öeconom.-Utskoltens Berl.inL
afgifne Betänkande ofver den af Riksdags-Fullmäktige
utaf Hedervärda Bonde Ståndet Olof
Carlsson fran Östergöthland och Pehr Nilsson
från Christianstads Län väckte Motion, att, med
upphäfvartde af det uti 5, §. af Kongl. Förordningen
örn Skogarne i Riket den 1 Augusti
1805 stadgade förbud mot svedjande på de ställen,
utom åker och äng samt rätta beteshagar,
som bestå af sandmo samt- bergaktig och stenbunden
mark, rättigheten tili anställande af svedjande,
må, utan afseende på markens beskaffenhet,
blifva fri och obehindrad, är vordet uti
feemälte Riks-Stånd föredraget, hafva, enligt hvad
det dervid den lgtde i denna månad haline och
Utskotten tilHiandakomne Protocoll utvisar, anmärkningar
dervid blifvit gjorde, på grund hvaraf,
Ståndet beslutat att samma Betänkande tilt
Utskotten återremittera.
Af berörde Protocoll hafva Utskotten in~
liemtat, att Riksdags-Fulltnäktige från Blekinge.,
Jemtlands och Wester-Norrlands Län förbehållit
att berörde orter må bibehållas vid den nu-ägande
oinskränkta rätt till svedjande, att åtskillige
Riksdags-Fullrriäktige från andra orter yrkat, att
nämnde rättighet borde vara allmän, hvaruti
jämväl Ståndets allmänna röst instämt, och att
Riksdags-Fu.llmäktige Johan Wiklund från Westerbotten,
samt AAders Danielsson från Elfsborgs
Uän ansett, det ofvanomförmälte uti 53 §. af
Skogs Ordningen meddeidte förbud skulle innefatta
en stridighet emot den uti 18 §. deraf lemnade
öppna rätt för Skatteman, att å sina ägor
anlägga nya torp och göra alla de uppodlingar,
som beskaffenheten medgifver, helst sådane åt
-
Lag- Besvärs- och Oeconom.-Ut soknens Betänk. 665
gärder oftast icke skulle kunna vidtagas utan föregånget
svedjande, äfven på sådan mark, sorn
den förstberörde §:n omnämner.
Detta hafva Utskotten alltså öfverväga!:
men då redan uti ifrågavarande §. de orter äro
frän det deruti stadgade förbud undantagne, der
.Kongl. Maj:t för särskildfe omständigheter annorlunda
i Nåder förordnat och i öfrigt Utskotten,
af hvad de framställde anmärkningar innehålla,
finna sig destomindre äga anledning att
frångå deras uti ofvanberörde Betänkande yttrade
mening i ämnet, som detsamma vid skedd
föredragning uti de andra irenne Riks-Stånden
äfven den i8:de i denna månad redan, enligt
derom lemnade Protocolls-Utdrag blifvit bifallit;
alltså anse Utskotten sig endast böra detta förhållande
Hedervärda Bonde-Ståndet vördsamt tillkännagifva.
Stockholm den a6 Junii 1818.
N:r 124.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts
Betänkande i anle d ni g af
Kongl. M a j.-t s Nådiga Skrifvelse
den 18-de i denna månad, angående
Dess Nådiga Proposition af
den %i:s t a s i s 11 e d n e Maji i afseende
på vidtagande anstalter
för att anhålla och tilltala saj
666 Lag-XJt slottets Betänkande.
dane, personer, hvilka begå förbrytelser
i ett af de förenade
Riken Sverige och Norrige samt
derefter afvika t i 11 d et andra.
Sedan Kongl; Maj:t under den 21 nästledne
Maji låtit till Riksens Höglofl. Stander afgå Nådig
Proposition, innehållande förslag om en Lag,
rörande anstalters vidtagande för att anhålla och
tilltala sådane personer, hvilka begå förbrytelser
i ett af de förenade Riken Sverige och Norrige,
samt derefter afvika till det andra, hvarvid Kongl.
Maj:t gifvit Riksens Stander tillkänna, att berörde
Lag borde for båda Piken vara gemensam,
och att Kongl. Majit, af sådan orsak, föranstaltat
att samma förslag blefve framlagdt för det
nu i Norrige församlade Stor-Thing; så har
Kongl. Maj:t, uti till Riksens Höglofl. Ständer
den lBtde i denria månad aflåten Nådig Skrifvelse
förmält, att sorn å ena sidan en forfatt-*
ning i ornförmäldte ämne vore behöflig och ledande
till ordning och säkerhet i Kongl. Majus
båda Rikert, men å den andra möjligen kunde
hända, .att Norrska Stor-Thinget, i anseende till
derstädes nu gällande Lagar, icke skulle kunna
till alla delar antaga förslaget och i sådant afseende
hafva att föreslå några modificationer, hvarom
svar derifrån icke hinner ankomma under
R iksens Ständers sammanvaro och hvarigenom
således tillfälle kornrne att saknas till beredande
af nödige jemkningar emellan Riksens Ständer
och Norriges Rikes Representanter; alltså och
då föremålen för den föreslagne författningen ?
Lag-Utskottets Betänkande- 667
utan att ändra Allmänna Lagen, egentligen innefattade
reglementariska föreskrifter, hade Kongl.
Maj:t, för att undanrödja alla hinder, trott sig'
böra föreslå , att Riksens Ständer till Kongl.
Maj:t skulle uppdraga, att, efter erhållen del af
Norrska Stor-Thingets underdånigt svar, så jemka
och utfärda Författningen i amner, som Kongl,
Majit funne, for bada Rikena nytt gt, for undersåtarnes
ömsesidiga säkerhet nödigt, samt med
grundsatsen af reciprocitet antagligt, under vilkor,
att omnämnde Författning vid nasta Riksmöte
till Riksens Ständers vidare öfvervägande i anseende
till densamrnas framtida bestånd, öfverletnnas.
Enär samtlige Respeefive Riks-Stånden behagat
att den 22 och 2 5tte i denna månad till
Lag-Utskottet remittera högstberörde Nådiga Skrifvelse
tillika med det vid beslutandet deraf uti
Stats-Rådet haline Protocoll, har i följd deraf
Utskottet tagit den deruti af Kongl. Majit i Nåder
gjorda framställning uti öfvervägande; och
emedan, vid det Utskottet Uti dess deri o6ite
sistvekne Maji afgifne Betänkande på anförde
skäl tillstyrkt, att ifrågavarande af Kongl. Majit
i Nåder till Riksens Höglofl. Ständer öfverlemnade
Lagförslag måtte antagas ocfr~Hill framdeles
efterrättelse såsom gällande utfärdas, Utskottet
redan fäst den förmodan, att samm,» förslag skulle
af det nu i Norrige försämlade Stor-Thing
godkännas; ty och då Riksens Ständer sådant
jemväl bifallit,,men icke destomindre, i den händelse
att Stor-Thinget skulle finna nödigt att i
underdånighet hemställa, det förslaget i någon
del måtte ändras och jemkas, Kongl. Majit, ge
-
G 6 8 Lag-Utskottets Betänkande.
nom det "Riksens Ständer då äro åtskiljde, samt
således icke kunna deröfver sig yttra, komma
att sättas utur tillfälle att författningen till allmän
rättelse utfärda, anser Utskottet, viri fett sådant
förhållande, och med afseende på nyttan
och nödvändigheten af Stadgandet uti ämnet,
sorn af erfarenheten blifvit styrkte, sig äga full
anledning föreslå, det Riksens Ständer må, på
sätt Kongl. Majtt i Nåder framställt, till Kongl.
Majtt i underdånighet öfverlemna att uti det
af Riksens Ständer gillade Lagförslaget meddela
de rättelser, sorn Kongl. Maj’t kan finna vara
för ändamålet lämplige, och till gemensam förmån
för båda Rikenas innevånare ledande, hvarigenom
Riksens Ständer icke frånträda den dem
tillhörande Lagstiftande magt, enär, enligt hvad
Kongl. Majtt såsom vilkor dervid, tillika i Nåder
medgifvit, författningen kommer att vid
nästa blifvande Riksmöte till Riksens Ständers
ytterligare granskning och fastställande framläggas.
Detta varder dock till Riksens Höglofk
Ständers vidare pröfning vördsamt understäldf.
Stockholm den 2Ö:te Junii 1818.
På Höglofl. Ridderskapets och På Högvördige Preste-Ståndets
Adelns Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
Dan, Edeixreutz. C. P. Hagberg.
På Vällofl. Borgar-Ståndets Pä Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
C. A. Gramse» Sven Svensson.
A. J. Wahls t je ina.
V
på
Lag-U
N.-r i.
Nr 2.
N.-r 3.
Nr 4-
Nr 5.
Nr 6,
Nr 7.
Nr 8-
N.-r 9.
N.-r 10.
Nr 11,
N.n 12.
N.-r 13.
FÖRTEKNING
Sjunde Samlingens innehåll.
t skottet s Bet an k anden och Förklaringar
angående:
Justitie- Ombudsmannens Fmbets-Berättelse
------- Sid. 3.
Närmare bestämmande huru Afvittringsbevis
skola vara beskaffade - sid. 13.
Författningars och Kungörelsers uplåsande
från Predikstolen efter Gudstjenstens
slut ------- sid. 17.
Förbud för Konungens Befallningshafvande
att stadga vitén i Ekonomi- och
Politi- mål ----- sid. 20.
Ytterligare en Kanslists antagande sid. 2 3.
Ändring i 23 Kap. 1 §. Rätteg.- Balken
om domfört antal Ledamöter i Kämners«
och Rådstufvu-Rätter - - sid. 25.
Domares och Fjxekutorers skyldighet i af‘
sende på anstånd för Gäldenärer sid. 29*
Föreslagen ändring i ansvaret för Hållkarl
som fordrar drickspenningar eller bemöter
Resande med otidighet - sid. 32.
Ändring i 5 Kap 4 §. UtsökningsBalken
------- sid. 37.
Förmyndares skyldighet att öka Myndlingens
Kapital med Rentan - sid. 40.
Åtskilliga omständigheter vid Utmätningsmål
----- - sid. 42.
Antalet af Nämdeman vid Militie-Boställs-
Syner ----- sid. 50;
Yrkad förhöjning i böter för uteblifvande
Part eller Vinne - r ~ sid. 53.
N.r 14. Kansli- af gifter för Ansöknings- och
Besvärs-Skrifter
i enskilda mai; sid. 55.
N.-r 15. Stärkningars och Kommunikationers verk
ställande
af Krono- Betjente eller Nämndeman
utan vittne - - _ - sid. 57.
N.-r 16. Föreslugne ändringar i Lagens stadgande
om Testamenten - sid. 58.
N:r 17. Föreslagen ändring i Författniugarne om
Prestval - - - ,- - - sid. 63.
N.-r 18. Åtgärder till Sjö - Lagens öfverseende
------- sid. 65.
N:r 19. Riksdagsmäns riittigli. att utan serskild Full
makt
bevaka enskildes malm.m. sid. 67.
N.-r 20. Föreslagen ändring i 19 Kap. 1 och 2 §. §.
Ärfda-Balken ----- sid. 6g.
N.-r 31. Sökt företrädesrätt af Jordägare till Brukares
Lösa Egendom - - sid. 73»
N.-r 2 3. Föreslagen ändring i Författningen om
Barnamord - - - - - sid. 76.
N.-r 23. Förrymd Makas rättighet att inga nytt
Äktenskap ----- sid. 91.
N.r 24. Föreslagen inrättning af Pörli knings-Dom
stolar
------- sid. 94.
N:r 25. Aterremiss om tiden för Kungörelsers up
läsaride
i Kyrkorna - - - sid. gg.
N.-r 26. Äterremiss om Afvittrings-bevis sid. 111.
N.-r 27. Bonde-Standets Beslut om Konungens
Befallningshafvandes rätt att stadga vitén
------ - sid. 116.
N.-r % 8. Preste-Ståndets och Bondeståndets äter
remisser
om Justiti<zOmbudsmannens Emhetsberättelser
----- sid. 117.
N:r 29. Förslag om Skogsäverkans bestraffande
lika med stöld - — - - sid. 120.
N.-r 30. Odlares rättighet till biträde frän Grannar
vid dikning m. m. - ~ sid. 132.
N.r 31.
Lag
N.
-r 3 2 •
N.-r 33.
N:r 34.
JV.-r 35.
N.-r 36.
N.r 37.
N.-r 38.
N.r 39.
N.-r 40.
N.r 41.
N.r 42.
N.-r 43.
N:r 44.
N:r 45.
N.r 46.
N:r 47.
N.r 48.
BergsmanshemmansEgares åliggande att
fullgöra hemmanets utsftylder Sid. 125.
och B e s v är s-V t s k ott en s angående.-  Föreslaget förbud emot all utborgning af
Bränvin - - - - - - siel.Wj.
Krono skjuts-skyldiges rättighet att vid Härads-Tiugen
välja sine Deputerade sid. 129.
Skyldigheten att deltaga i Tingshus- och
Fre sigård ars byggnad - sid. 131.
Föreslagen indelning af By-vägar; sid. 133.
Ändring i tiden till Vägsyner ; sid. 136.
Vägarnes underhäll, vintertiden; sid. 139/
Brandstods erläggande efter förmetlladt eller
oförmedladt hemmantal - sid. 142.
Yrkad rättighet att emellan Riksdagarne
föreslå ändringar i Författningar,
m. m. - - - - - ' - sid. 244.
Luderplalser och Skallgångar sid. J46.
Tröskslagor utaf Ek - - sid. 149.
Föreslagen ändring i 24 Cap. 5 §. Bygg
ninga
Balken ----- sid. i 5 x.
Jordegares och Torpares ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter - - sid. 160.
Samling af Författningar om Jordegares
rättigheter och skyldigheter - sid. 104.
Lösen för skattehemman Arfvingar emellan,
samt gräns för Hemmansklyfningar
- - - - - - - sid. 17 o.
Herjeådalens undantagande frän Storskifte
af Hemmans mark - sid. 174.
Lag-Ut skottet s angånde:
Afgift till Krono-Fogdar m, fl. för verkställighet
ä Utslag - sid. 177.
Böters beräkning efter förmögenhet
------- sid. 181*
Nr 4g. Skyldigheten att alltid halla en sjettedel
af ström öppen - - - - Sid. 182.
N.r 50. Beräkningsgrunden för beloppet af fördel
------- sid. 185.
N.r 51. Aterremiss om straffet för Hållkarl
------- sid. 187.
N.r 52. Borgar Ståndets aterremiss i frågan om
betalningsanståndförGäldenärer sid. 191.
Nr 53. Sättet för Menighetei s hörande i enskilde
ärehder - - ' - - - sid. 193.
N:r 54. Beloppet för enskildes Invisningcr sid. 198.
N.r 55. Skärpning af stroffetför tjufhader sid. 210.
N.r 56. Domstol för tvister emellan Allmänna Embetsverk
och Enskilde personer i sid. 224.
Lag- och B esv dr s-V t s k ott ens, angåendet
N.r 57. Ändring i Författningarne om Enskiftes
Delningar
----- sid. 228.
N-r 58. Stängselskyldigheten - - sid. 241*
N.r 59. Seglationsrättighet för Allmogen i Blekinge
och Skåne - - - - sid. 258.
Nr 60. Jordägares rätt hos Landtbo och Rätte
gdngssättet
vid utsökning deraf; sid. 266.
N.r 61. Delningsgrunden vid Enskiften af hemman
i Blekinge - - - - sid. 270.
N.r 62. Husbehofs-Mjölqvarnars befrielse från
skattläggning - - * ~ * sid. 273.
Nr 63. Rättigheten att uppjöra och begagna Husbehofsqvarnar
----- sid. 277*
Nr 64. Yrkadt upphäfvande af förbud mot Landsköp
------- sid. 282.
Lag-Utskottets, angående.-
Nr 65. Preste-Ståndets aterremiss om. förlupen
Makas rättighet att ingå nytt giftermål
------- sid. 284.
N.r 66. Hvad till Politiemål bör hänföras; sid. 286.
K T 67. Anmärkningar vid Betänkandet om åtgärder
till Sjö-Lagens öfverseende - Sid. 289-  N.r G8. Anmärkningar i frågan örn företräde
af Jordegare till Brukares .Lösa egendom
- - i- - - sid. 29o.
Kr 69. Eh I 'örslag till ändringar i nu stadgade
Rättegångs-Ordning - sid. 292.
N:r 70. Öfverståthållare-EtnbeteVs i Polisärender
ställande under Tiof - Rättens granskning
- ------ sid. 299,
N.r 71. Granskning af Pol is-Fin fattningar ne örn
syssellöse personers försändande till Arbetshus
------- sid. 303.
N:r 72. Ändring i sältet för uppenbar Kyrkoplikts
s verkställande - - sid. 314.
Lag- och Besvärs-Utskottens.-  Kr 73- Om en allmän Näringsfrihet sid. 539»
Lag-Utskottets, angående:
N:r 74. Återremiss om förändring i Författningarne
till förekommande af Barnamord
------- sid. 31)2.
3
N:r 75. Återremiss om sättet för Menigheters hörande
- ------ sid. 3^4.
N.r 76. Förändring af 7 .de Kap. 2 och 6 §„ §.
Handels-Balken, om handel vid marknad
-------- Sid. 365.
Nr 7 7. Yrkad skyldighet för Konungens Befallningshafvande
ätt till Justitie-Kanslern och
Juslitie-Ombudsmannen insända sina Kungörelser,
rn. m. - - - - sid. 368.
N.r 78* Arbets- och Fångförteiningars afiemnande
till Justitie-Ombudsmannen sid. 374.
N.r 7Q. Yrkad ändring af Rättegångssätt(t i frågor
om Skjutsförsummelser - sid. 377.
N.r 80. Föreslagen ändring i ansvaret för fylleri
och dryckenskap - - . - sid. 382.
Si/iang till Rikt-St. Prot. 1S17 - lirg. y:d( Sami. N:r Sy, Si- B
N.r 81, Samma amne och om Domstol för mai
rörande fylleri samt oloflig försäljning af
Bränvin, Ram och Toddi - sid. 584-,
Lag- och Besvär s-Utskottens, angående.-  H.r 82.. Anmärkningar i frågan om deltagande uti
Tinghus- och Prestgårds-bygg nåd sid„ 5 91.
N.r 85. Anmärkningar i frågan om vägarnes underhållande
vintertiden » - sid. 5g5.
N.r 84. Anmärkningar i frågan om indelning af
Byvägar ------ sid. 5g5.
N:r 85. Anmärkningar' i frågan om Brandförsäkring
------- sid. 397.
N.r 86. Anmärkningar i frågan om samling af
Författningar rörande Jordegares rättigheter
och skyldigheter - sid. 5gg.,
N:r 87. Anmärkningar i frågan om Luderplatser
och Skallgångar - - - - sid. 4o2.
Lag-Vt skottets, angående:
N.r 88. Anmärkningar i frågan om straffet för
Skogsåverkan ----- sid. 4o5„,
N.-r 8g. Anmärkningar i frågan om Odlares rättighet
till biträde från Grannar sid. 4og.
N-r go. Ändringar i nu gällande Stadganden om
Förmyndares tillförordnande - sid. 4.11.
N:r gi. Ändring i 8 de Kap.. 1. §. GiftermålsBalken
------- sid. 418.
N:r 92. Ändring i 7:de Kap. Riitteg. Balken om
Intekning ------ sid. 422.
N.r g5. Ny Konkurs-Lag - - - - sid. ^27^
N.r g4. Yrkad ändring af Formuläret till Borgenär
s-Ed - - - - - sid 443.
Stats- och Lag-Vt skottets, angående.-  N.r g5. Mindre brottslige personers användande
till Sjömän - sid. 445.
N.r g6, Vackt fråga om förekommande af måls
afgörande emellan Riksdagarne, som tillhöra
Riks, Ständ, pröfning, m.m. sid. 44g.
Lag-Utskottets, a ngå en d t-.'
N-.r 97. Anmärkningar i frägan om beloppet för
enskilde Invisningar - sid. 453*
N.-r 08. Ändring. i straffet för dem, som utfärda
tryckte eller graverade Invisningar sid... 466...
N.r 99. Aterremiss i fråga om hvad till Polismål
bor hänföras -- - - sid.. 471.
N.-r 100, Föreslagne ändringar i Lego-Stadgan
för Husbönder och Tjensthjon sid. 461.
N.r 1 01., Anmärkningar i frågan, om Skärpning
af straffet ä tjufnader - - sid. 486.
N.r 102., Aterremiss i fråsan om Ofver,ståthållarnEmbetets
för Polisärender ställande under
Hoff Rät ten .... - råd. 496.
Nr io5k Aterremiss i frågan om. ändring uti 7
Kap. 2:dre och 6.-te §. §,. Handels-Balken
..... - _ sid., 497.
N.r io4. Anmärkningar vid Betänkandet om Dotn
stol
för tvister emellan Allmänna Embetsverk
och enskilda personer. - sid. 199.
Banko- och. Lag-UtskottensNr
lo5, Om Bankens skyldighet i afseende å
Skuldebref, för hvilka, till erhållande af
Lån i Banken, Inteckning blifvit i East
Egendom sökt s£^t 606,,
Lag-Utskottets, angående:
N.-r 106. Anmärkningar i frågan om granskning
af Polis-Författningarne rörande sysslolöse
personer ..... sid.. 5.o6,
N.-r 107. Anmärkningar i frägan om Konungens
Befallningshafvand.es
dande till Justitie-Kan slem. och Justitieombudsmannen
- - - - sid. 511*
N.r 108. Aterremiss i frågan om ändring uti 7.
Kap. Rättegångs-Balken - - sid. 517.
N:r 109. Anmärkningar i frägan om 'ändring uti
sättet för uppenbar Kyrkoplikts verkstol*
lande ------- sid. 519»
N:r 110. Anmärkningar vid Betänkandet om ny
Konkurs-Lag * - - - - sid. 52 2»
N.r lil..Lag om anstalter att anhålla och tilltala
personer, hvilka begå förbrytelser i Sverige
eller Norrige och afvika till det andra
Riket ------- sid. 618*
Banko- och Lag-Utskottens, angående.-  N.r 112. Belöningar för upptäckt af Sedel-Efterapliirig
och förfalskning - - sid, 621.
Lag- och Besvärs- Utskottens , angående t
N:r ilo. Husbehofsqvarn ar - - - sid, 629.
N:r 11.4. Seglation mellan Skäne och Blekinge sid. 60O.
N.r 115. Aterremiss i frågan om Fnskiftes-Författningarne
- - - - - sid. 65J.
Nr 116. Aterremiss om Näringsfriheten sid. 608.
Nr 117. Landsköp ------ sid. 645.
Nr 118. Skogshushållning och åverkan sid. 645.
Nr 119. Aterremiss om förekommande af Riks
dagsärendernes
afgörande mellan Riksdagarne
------ s;j. 651,
Nr 120. Svedjande på Skattehemmans skog; sid. 655.
Banko- och Lag-Utskottens, angående.-  N:r 121. Moratorium eller Jernbref - sid. 658»
Lag- Utskottets, angående.-  Nr 122. Formulär för Skuldsedlar pä silfver; sid. 660.
Lag- och Besvärs-Ut skotten s, angåendet
Nr 125. Aterremiss om svedjande å Skattehemmans
skog ------ sid. 665.
Lag-Utskottets, angåendet
Nr 124. Personer, sorn förbryta sig i Sverige eller
Norrige - - - - - sid. 665,
Stockholm, igiSTryckt
i Cederborgska Boktryckeriet, från ock meri Nrré;,66.
