# ID: svediakorp-gov1820
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 76,778
# sentences: 1,448
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Lag- Utskottets Betiinkanden. 301
söner äro samlade och vistande, icke allenast
bevaka och bibehålla Allmän säkerhet, samt
att genom de åtgärder, hvilka för eri sådan inrättning
äro möjliga, hastigare kunna upptäcka
begångne brott och öfverträdelse!- af Lagen och
.Författningar, samt efterspana och tillrättaskaffa
förbrytarne än sorn med de medel dertill, hvilka
för de Ordinaira Domstolarne äro tillgänglige,
kan åstadkommas, utan ock i öfrigt att tillse
och befordra den Ordning, snygghet och alla
de anstalter, som inom nämnde folksamling ourngängeligen
måste råda och besörjas; Hvaraf
således blifver en följd, att om det, som med
berörde Inrättningar åsyftas, skall kunna vinnas,
dermed icke är förenligt, hvarken att vid
alla de serrkildte befattningar, som desse Inrättningar
tillhöra, de åtgärder, hvilka af de samma
vidtagas , skola ställas i likformighet med
de behandlingssätt af mål, dem Ordinarie Domstolarne
böra iagttaga, eller att verkställigheten
af de förordnanden och beslut, som der meddelas
och tagas, skola bero af en vid vanlig Rättegångs-ordning
långsammare handläggning af Öfver-Domstolar;
Alltså och emedan, hvad rörer
den här i Hufvudstaden förordnade Police-inrättning,
af de mångfaldiga ärender, som genom
serskildte Författningar blifvit till den sammas
handterande häriskjutne, en betydlig del äro af
den beskaffenhet, att de icke tillhöra de vanliga
Domstolarues pröfning och afgörande, samt
således ej eller kunna komma under Hof-Rättens
granskning, på hvilken grund jemväl HofRätten
icke skulle kunna tillkomma, att upptaga
och pröfva de Resvär, som öfver i sådana mål af
302 Lag-Utskottets Betänkanden.
Police-Inrättningen vidtagande beslut blefve anförde,
samt uti de inål, der Police-Inrattningen endast
har befatning med anställande af undersökning
till beredande deraf att de varda satte i det skick,
att de samma med mera lätthet af Under-Doinstolarne,
till hvilkas vidare behandlande de från
Police-Inrättningen öfverlämnäs, kunna upptagas
och atgöras, de vid nämnde Inrättning hällne
Protocoll i desse mai, dels dä. de samina genom
besvär öfver bemälte Domstolars Utslag
hos Hof Katten fullföljas, dels enär malens beskaffenhet
fordrar, att berörde Utslag skola Hof*
Rättens granskning underställas, antingen kunna
komma, eller och verkeligerx läggas under
Hof-Rättens skärskådande, samt i öfrigt det synes
för hvar och en, som tror sig vara förfördela
d genom de af Police-Inrättningen meddelande
beslut i frågor, deruti Domsrätt densamma
tillkommer, vara vida förinonligare att genast
hos Kongl. Majit i underdånighet få framföra
sin klagan, än att den först hos Hof-Rätten
skulle göras anhängig, Ty anser Utskottet
det ieke blifva öfverensstämmande h varken med
Police-Inrättningens föremål och det sätt, hvarå
der förekommande ämnen nödvändigt måste behandlas,
eller med desse ärenders olikartade beskaffenhet,
att nämnde Inrättning må ställas under
Hof-Rättens inseende, betraktad såsom Ofver-Domstol,
och att såsom en följd deraf det icke
eller är behöfligt och till nytta ländande, att de
vid Police-Inrättningen förde Protocoller skola
utskrifvas och till Hof-Rätten aflemnas, hvilket
af Herr Grönhagen gjorde förslag Utskottet
således finner sig icke kunna till bifall fram
-
Log-Utskottets Bettini anden. 303
ställa; Och hvad i öfrigt rörer den af Herr
Grefve Spens gjorde hemställan, orri angelägenheten
af ett bestämmande och afskiljande utaf
de ärender, med hvilka Police - Makten och
Domare-Makten serskilt brira äga att sig befatta,
tror Utskottet sig endast behöfva åberopa
det yttrande, som af Utskottet denne dag, i
afseende ä den af Herr Grefve Gyllenborg i samma
ämne väckte motion, blifvit afgifvit.
Till Riksens Högloflige Ständers pröfning
varder detta vördsamt understält.
Stockholm den 18 Martil 1818.
N:r 71.
Riksens Högloft. Ständers Lag - Usskotts
Betänkande öfver den af Herr Borgmästaren
E. G. Holm uti ett, till
Wällofl. Borgare -Ståndet, ingifvit
Memorial väckte motion om granskning
af Po/ice - Författningarne rörande
sysslolöse personers försändande
till Arbets- eller Corrections-hus, samt
angående vederbörandes skyldighet, att
till Riksens Ständers fustitice - Ombudsman
inskicka de beslut, som, rörande
personers dömande till Krigstjenst
eller användande till Correctionsarbete,
varda meddeldte.
^V^ällofliga Borgare - Ständet har till Dag-Utskottet
remitterat det af Herr Borgmästaren
Lag-Utsbottets Betiinbanden.
E. G. Elolm dit ingifne Memorial af följande
lydelse:
’ Det är onekeligen af stor vigt, att anstalter
vidtagas, genom hvilka den, som brutit
mot Pagarne, men likväl ej förvärkat rättighet,
att i Samhälllets gemenskap återkomma, beredes
tillfälle till detta återställande, utan att genom
sjelfva straffet än mera förderfvas. — Det är
således angelägit, att de barbariske kroppsstraff,
sorn under en hårdare tid blifvit intagne i våra
Dagar, ju förr .dess häldre utbytas mot Fångeise-straff,
hvilka, med allvar verkstähle, säkert
tjena lika mycket som de förre, om ej mera,
till afskräckande från brott, utan att dock
för alticl förstöra deras välfärd, som skola straffas
; Men äfven så angelägit sorn detta är, lika
nödigt är det ock, att de inrättningar, hvilka
för ett så stort och vigtigt ändamål tillskapas,
ej varda missbrukade till ett medel, att kränka
den frihet Pagarne skola bevara, eller, att underhålla
lättingar på Statens bekostnad.
Svenska Grund-Pagen har ansett personlig
ga friheten så helig, att det blifvit Konungen.
uttryckeligen förbudit, att någon förderfva eller
förderfva låta till stn personliga frihet och välfärd,
utan han lagligen förvunnen och dömd är, eller att
ens någon ifrån en ort till en annan förvisa.
Jemföres nu detta stadgande med den magt,
Konungens Befallningshafvande, genom serskildta
police-Författningar erhållit, att gripa eller
gripa låta och från sin hemort bortföra en hvar,
som ej förmår fulltyga, det han äger något visst
och gifvit Näringsfång; Så kan man väl icke undgå
bekymmersamma tvifvelsmål, om Grund-La*
Lag-Utskottet$ Fetänkändett. 305
gen verkeligen till personliga frihetens skydd,
betyder allt hvad den i Bokstafven synes förkunna.
Hvarje medborgare är pligtig, att till Staten
erlägga de utskylder, som hans beskyddande
fordrar, och att strida för Fäderneslandet
när nöden påkallan men har han fullgjort vilkoret
för det beskydd han skulle njuta, och
har han 12tit inskrifva sig i Landets Allmänna
[Beväring; Så matte ingen Samhälls-magt böra
häkta honom, såsom försvarslös, eller tvinga
honom till annan tjenstgöring i Rikets Almeér,
än Sorn äskas af öfriga Beväringen. Skalle
han vara redo att hvarje ögonblick besvara frågan
om han äger tillräckliga mede! till sin lifsbergning,
och skulle hans frihet bero på fullständigheten
af detta svar : då vöre friheten
icke mycket värd. Det måtte ankomma på hvar
och en, att sjelf välja medlen för sitt underhåll,
utan annat vilkor, än att desse medel
äro lofliga. När det kan vlsaä att han med
olofliga medel missbrukar sin frihet; då, men
icke förr , tillhör det Staten att gripa in i hans
verksamhet; Men till dess han beträdes med
brott, måtte han få sörja för sig sjelf, Utan
annat äfventyr, än att svälta, om han ej vill
förtjena sin föda. — Att insätta honom i allmänt
arbetshus, på det han ej genom sysslolöshet
må förledas, att tillgripa andras egendom,
är det samma, som att binda liänderne, på det
han ej må kunna öfverfalla någon; Men af lika
skäl bprde då en hvar, som har krafter, gå
med bundna händer och matas af Staten.
Bihang till Riks-St. Prat, 1S17 - 18ig. 7'de Sami, N:r j?. 4a.
Lag-l}tsioltets Betänkanden’.
Huru mycket personliga friheten sättes i
vada genom Police-anstalter af detta slag, är
uppenbart; Men det är ej nog dermed: da Staten
sålunda utvidgar sin omsorg om hvarje enskild
persons näringsmedel, ifrån att skydda honom
vid dera han sielf väljer, till att dermed
förse honom i fall han är håglös nog att ingen
bergning sig förskaffa, skola också slutligen de,
sona minst af alla förtjena Statens omvårdnad,
komma att njuta den framför andra; och de tillgångar,
som borde användas till Statens sanna
behof, förspillas till underhåll af lättingar, folden
skenbara nödvändigheten af deras utestängande
från möjligheten att missbruka sin frihet.
Så länge otillräckligheten af Arbetsinrättningar
hindrade Police - Makten, att särdeles
långt utsträcka sina åtgärder i detta afseende,
låg deruti ett correctif på den felaktighet, Författningarne,
efter min tanka, innebära. Nu
mera, då efter Kongl. Majus Nådiga proposition,
Arbets- och Corrections - inrättningarna skola
komma att betydligen utvidgas, blir det i samina
mohn nödvändigare, att tillse, det desse
inrättningar ej motvärka det ändamål, hvartill
de rätteligen böra tjena. — När Police-magten
fått rum för 800 nya fångar, blir vådan för
personliga säkerheten ojemförligt större än förut;
Och, om någonsin det stora syftemålet för
Corrections-hus, betraktade såsom straffanstalter,
skall kunna vinnas, är det nödigt att de ej uppfyllas
af så kallade losdrifvare, under det den
Xag utarbetas, efter hvilken de till straffinrättningar
skola användas, ty äro de en gång uppfylda,
så blir det ej lätt att åter uttöma dem,'
Lag-Utskottets Betiinkanden. 307
emedan den, sorn ej kunnat visa bestämdt Näringsfång,
innan han ditsattes, säkerligen är
ur stånd, att sådant sig förskaffa under fängelsetiden,
hvaraf följer att denna blir lika lång
med lians lifstid.
Jag yrkar derföre, att en sträng granskning
af PoliGe-Författningarne i detta hänseende nu
må företagas, och de samma bringas till noga
öfverensstämmelse med Urund-Lagen och Rikets
öfrige Lagar; Hvarjemte jag tar inig friheten
föreslå, att den Police - Domare eller Befallningshafvande
, som dömer någon till Krigstjenst,
eller till Arbete eller Corrections-husen,
genast bör insända Protocoll och Beslut till
Justitite-Ombudsmannen, sona till Lag-Utskottet
vid hvarje Riksdag aflämnar desse Handlingar
jemte uppgift af den Embets-Handläggning han ,
i anledning deraf, vidtagit, på det Riksens
Ständer derefter må kunna erfara af Utskottets
utlåtande, huru denne angelägne del af Lagskipningen
varder behörigen handhafd och controllerad.
— Hemställandes för öfrigt till Höglofl.
Lag - Utskottet, dit detta Memorial torde
remitteras, om någon upplysning bör sökas om
de personer, sorn redan intagit Corrections-runtmen,
eller om de skola öfverlämnäs åt sitt ö«
de. — Bör ett Samhälle tillåta, att någon enda
af dess medlemmar behandlas emot den lika
gemensamma och heliga Samhälls-Lagen ?
E. G. Holm."
Vid öfvervägande af hvad således är vordet
framstäldt har Utskottet funnit det väl lena
»idan vara ostridigt, att hvarje Medlem a£
308 Lag-TJtskottets Betänkatiden.
Samhället bör få tillgodonjuta det skydd för sin
personliga frihet, sorn är honom i Lagarne förvaradt,
samt utgör grunden och ändamålet af
Samhälls inrättningen, men att det å andra sidan
är lika nödvändigt att hvar och en Samhälls-Medl-em
, under åtnjutandet af omförmäldte
skydd, använder sina krafter och förmåga att
gagna det allmänna, hvilket äger en rättvis
fordran att äska uppfyllandet af en sådan skyldighet.
Då detta åliggande åsidosattes, måste
det instämma med en behörig Samhälls-Ordning,
att de, hvilka äro satfe att vaka öfver den sammas
bibehållande, hafva magt att tillhålla den
försumlige till fullgörandet af berörde sin pligt,
och att hindra det denne ej må, genom underlåtenhet
deraf, falla det allmänna till last, för
verkställigheten hvaraf lämplige tvångsmedel
mäste vara tillgänglige och till begagnande tillåtne,
då andra utvägar till föremålets vinnande
saknas, eller icke medföra åsyftad verkan.
Personliga säkerheten kan icke derigenom anses
vara förnärmad, hvilket först inträffar när
nyssnämnde magt obehörigen användes eller
sträckes utöfver den gräns, som för den samma
blifvit lagd.
De strängare tvångsmedel, sorn här i Piket
blifvit antagne och faststälde för att nyttjas emot
de personer, hvilka antingen genom lättja
och oordentlig lefnad försakat de tillfällen för
dem varit öppne att erhålla nödig bergning,
eller ock, genom föröfvade brott och derföre
undergången bestraffning, försatt sig i den belägenhet,
att de sakna utväg att sig ärligen
försörja, äro, att desse hållas till någon för
r
Lag-Utskottets Betänkandm.
dem passande och för Staten gagnelig sysslosättning,
hvilket sker såmedelst, att nämnde personer
dels insättas till tjenstgöring vid de värfvade
Regementer, då de äga den fräjd att sådant
kan tillåtas, dels ock i annat fall användas
till allmänt arbete vid Arbets- och Corrections-inrättningarne,
eller, i brist af utrymme
derstädes, å någon fästning. Att behofvet af
desse sistnämnde anstalter och Arbets - Inrätt,
ningarnes utvidgande, i ändamål att kunna förse
ett större antal försvarslöse och lättjefulle,
eller för brott straffade personer, med näringsmedel,
har under loppet af de sednast förflutne
år mer och mer tillväxt, kan icke förnekas, och
orsakerne till ett sådant förhållande måste till
mindre betydlig del sökas uti en tilltagande
dyrhet på lifsmedel och inskränktare tillgång
af arbetsförtjenst, men igenfinnas dock förnämligast
uti en hos unga arbetsföre personer, mera
än förr rådande böjelse att omfatta sådane
yrken, hvilka äro mindre mödosamma samt lemna
en snarare utsigt af medel till utkomst och
ett yppigare lefnadssätt, än det sorn erbjudes
genom det strängare arbete vid jordbruket och
vid andre närings-grenar, hvaraf följden bl ifver,
att, då berörde utsigter antingen varit skenbare,
eller genom inträffande omständigheter
försvinna, en sådan vana vid maklighet af dessa
redan vunnits, det de svårligen kunna förmås
att återgå till det trägnare och tyngre arbetet,
samt således efter hand förfalla till sysslolöshet
och utsväfningar, i hvilka fall allmänna
säkerheten oumgängeligen fordrar åtgärders
vidtagande för att förekomma, det dylike per
-
310 X,ag-Utskotiett Bet ani and m'.
Boner ej ma lemnäs tillfälle alt uti sådan lefnad
fortfara. Utskottet har icke kunnat inse
det några fel ligga forborgadé i de Författningar,
som uti omfurmäldte ämne äro utfärdade,
föranledande dertill att ofvannämnde tvångsmedel
nu mera än förut behöfva tillgripas, samt
än mindre att samina Författningar störa personliga
säkerheten och friheten för hvar och en,
att välja det slags näringsfång, sorn han linner
för sig förmonligast. Dasamma innehålla de
mest bestämde föreskrifter, vid hvilka händelser
tvångsmedlen må begagnas, och Utskottet
tror sig finna, att deras användande i hvarje
utsatt fall är, till bibehållande af allmän ordning,
nödvändigt; — Men då det tillika är af
största vigt och angelägenhet att desse stadgade
gränsor, af dem, sorn handhafva berörde Författningar,
icke Öfverskridas, samt att besagde
medel ej utöfver värkliga behofvet användas,
hvarigenom icke allenast oskyldigt lidande kan.
uppkomma, utan ock Staten med drygare utgifter
belastas, har Utskottet, oaktadt icke ägande
någon anledning till den förmodan, som
skulle någre missbruk i afseende härå, hafva
inträffat, likväl ansett det en Controll derå kan
vara behöflig, hälst det icke undfallit Utskottets
uppmärksamhet, att de personer, hvilka blifva
ansedde förfallne till arbete vid Arbetshusinrättningarne,
ehuru icke stängde från utväg,
att, då de förmena sig derigenom blifvit obehörigen
förfördelade, deröfver å vederbörlig
ort klaga, likväl till verkställigheten deraf hafva
svårighet, och tilläfventyrs stundom dertill
sakna medel.
Lag-Utskottets Betänkanden, gil
Pä sädin grund har Utskottet funnit sig äga
anledning att tillstyrka bifall till? den del af
Herr Borgmästaren Holms väckte ofvannämnda
förslag, hvarigenom han yrkat, det hädanefter,
sä väl vederbörande Police-Autoriteter, som
Konungens Befallningshafvande^ må blifva pligtige,
att, när någon person af de n, med stöd af
xneromförmäldte Författningar, dömmes skyldig
till arbete vid Correctionshus eiler å Fästning,
samt denne dermed låter sig åtnöja, genast derefter,
utan att dock verkställigheten af beslutet
derigenom må uppehållas, till Riksens Ständer»
Justitise-Ombudsman insända ett exemplar af
det i berörde ämne hällne Protocoll och medde’te
Utslag, innefattande alla de omständigheter,
som enligt stadgandet uti 6 §, af Kongl.
Förordningen den 27 Februarii 1804 deruti
böra intagas, på det Justitice-Ombudsrnannen må
äga tillfälle att granska, huruvida hans Fmbetshandläggning
i afseende derå må kunna erfordras;
Hvaremot Utskottet finner, att vid frågor
då personer anses till Krigstjenst förfallne, en
sådan anstallt med Utslagets insändande destomlndre
kan vara af nöden, som desse, såsom
varande på fri fot, icke kunna vara blottställde
på utvägar att få den klagan, hvartill de
finna sig befogade, i behörig ordning framförd;
Och tror likaledes Utskottet, det den af Herr
Borgmästaren föreslagne åtgärd, att Justitiai-Ombudsmannen
vid hvarje Riksdag borde till Uag.
Utskottet aflemna förenämnde till honom inkomne
handlingar, jemte uppgift af den Embets-handläggning
han i anledning deraf vidtagit,
destomindre kan blifva lämplig, som be*
Lag- Utskottets Betänkanderi.
malle Utskott icke kan tillhöra att taga befattning
med granskning af redan afgjord© och i
verkställighet satte beslut, utan att det blifver
för ändamålet tillräckligt, att Just i tias- Ombudsmannen
uti de årliga Emhets-berättelser , som
af honom böra afgifvas, upptager de händelser
då han till Embets talan eller åtgärd i berörde
frågor ansett sig äga fog.
X öfrigt finner ock Utskottet sig icke äga
skäl att föreslå någon serskildt anstalts vidtagande
till erhållande af upplysning rörande de personer
, hvilka för det närvarande äro vid Allmänna
Arbets-inrättningarne använde, enär denne
forskning, der den kan anses nödig, icke
är Justitia - Ombusmannen i kraft af dess Em
bete
betagen.
Detta tillika med de serskilt© meningar
hvaruti någre af Utskottets Ledamöter stadnat,
varder till Riksens Högloflige Ständers vidare
pröfning vördsamt öfverlemnadt,
Stockholm den 18 Martii 18x8,
Utdrag af Protocollet, hållit i Riksens Hög*
loft. Ständers Lag-Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 18 Mars
18I8,
C
D. Föredrogs Herr Borgmästaren E. G,
Holms af Vällofl. Borgare-Ståndet hitremitterade
Memorial, deruti han yrkar, att de Författningar,
som berättiga Poliee-Domare och Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, att för sysslolöshet
eller bristande Laga näringsfång döma till Ar
-
Lag-TJiskottets Betänk anil en'
313
bete pä Fästnings- eller Correclinns-Hus mätte
öfverses o«h Granskas, saint bringas till noga
öfverensstämmelse med Grundlagen och Rikets
öfrige Ragar ; hvarjemte Herr Borgmästaren
föreslagit att, dä någon person af föremämnde
Auetoriteter dömdes till Krigstjenst eller Arbete,
borde Protocoll och beslut derom genast
insändas till Justitia-Ombudsmannens granskning
och i öfrigt hemstält, huruvida någon upplysning
borde sökas om de personer sorn redan
intagit Corrections-Rummen.
Ifrån detta beslut var Herr Advocat-Fiscalen
Cramér i så måtto af skiljaktig tanka,
att, enär dömande till Krigstjenst för bristande
Kaga Försvar och Näringsfång jemväl vore en
inskränkning i personliga friheten, och åtskilliga
omständigheter kunde för en till Krigstjenst
dömd person försvåra utvägen, att öfver ett sådant
beslut hos Kongl. Maj:t i underdånighet
sig besvära, ansåg Herr Advocat-Fiscalen, för
sin del, nödigt, att äfven i dessa mål Protocoll
och Beslut borde till Justitise - Ombudsmannen
insändas. Och då det tillhörde Justitia • Cancelleren,
såsom Konungens Högste Ombudsman,
att hafva tillsyn deröfver, att Ragar och Författningar
varda iagttagne och efterlefvade, samt
att icke någon hög eller låg, rik eller fattig för
när sker; Tillstyrckte Herr Advocat - Fiscalen
att Protocoll och beslut i de här omförmäldte
händelser, jemväl borde till Justitias-Cancelleren
insändas. Hvaremot Herr Doctor Eurén och
samtlige Redaroöterne af Ridderskapet och Adeln
förklarade, att då livar och en söm för bri
-
Lag-TJtslottets Beiäntanäen.
stande Laga Försvar eller Näringsfång dömes
till Arbete, är berättigad, att om lian tror sig
dertill äga anledning, öfver ett sädant beslut å
vederbörlig ort föra klagan; Och de vanlige
Fång - Förteckningarne lemna både JustititeCancelleren
och Justitias-Ombudsmannen tilifäl»
le att om dylika Personer och anledningen,
hvarföre de blifvit insatte, inhämta all erforderlig
upplysning.; Funno bemälte Herrar Ledamöter
sig icke äga skäl tillstyrka bifall å Herr
Borgmästaren Holms ifrågavarande Förslag, hvars
antagande dessutom skulle förorsaka tillökning i
Arbetet vid Police-Domstolar och hos Kongl.
Majus Befallningshafvande.
N:r 72.’
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
öfver den af tjenstförrättande
Herr Öfver-Hof-Predikanten Doctor
Hedrén, uti ett till Högrör dige Preste-Ständet
ingifvit Memorial, väckte
fråga omför ändring uti nu stadgade sätt
för uppenbar Kyrkoplikts verkställande.
XLX11 ett till Högvördige Preste-Ståndet inleinnadt
Memorial, har Tjenstförrättande Herr Öfver-Hof-Predikanten
Doctor Hedrén anfört, hurusom
den anstalt, hvilken vid den Christeliga
Församlingens början åsyftade fallne bröders för.
bättring och upprättelse, med tidens lopp undergått
så märkeliga förändringar, och omsider
till den grad afvikit från sin ursprungeliga be
-
Lag-Utshotlets Betänkandert. 31 5
stärnmelse, alt dea, utan en fullkomlig reform ,
icke syntes mera kunna äga rum. Herr Doctorn
liar framställt, att i Kyrkans första alder
några åtgärder af verldsliga makten icke beliofdes,
för att till det Ghristeliga Samhället
återbringa en fallen medlem deraf, utan att
denne då sjellvilligt skyndade tillbaka, erkännande
sin ovärdighet, afbedjande sitt fel och
utlofvande framtida förbättring, af hvilket steg
till en sann omvändelse han icke ansåg sitt förnedrad,
samt emottogs således till en fullkomlig
försoning för det tillkoaimande oell glömska
af det framfarna; men att det sedermera icke
länge dröjde, förr än denne Kyrkans välgärning
blef ett verkligt straff, hvilket dock icke
upphörde att bibehålla sin första egenskap oförkränkt,
såsom ett medel till de förvillades förbättring
och upprättelse, och att försoningen
med Församlingen således, äfven vid Reformationens
början i detta Land, ehuru srnärtande
för den mer och mer tilltagande så kallade hederskänslan,
likväl ansågs vara en i sina verkningar
lika helsosam, sorn i sitt upphof vördnadsvärd
anstallt, hvilken hvarken borde förändras
eller afskaifas. — Herr Doctorn har vidare
yttrat, att tidens fortskridande ande oförmärkt
i berörde inrättning utplånat alla spår
af dess första egenskap, såsom en Kyrkans välgärning,
och deruti endast qvarlemtiat det ona-i
turliga, tned åren tillkomna, under namn af
Kyrkans straff, enär den, efter de första tiders
bruk, inrättade offentliga försoningen med Guds
Församling, hufvudsakligen grundad på hjertats
förberedelse dertill genom ånger, betraktats
3t6
Lag-Utskoitets Betänk anden.
såsom utan ändamål och nytta, samt, sedan det
religieusa förbättrandet i denne del af Kyrkotukten
försvunnit, desto större vigt blifvit lagd
på det återstående poenala. Efter det Herr
Do ctorn i det följande sökt ådagalägga, att Kyr.
koplikten nu mera endast är ett borgeligt straff,
tili styrkande hvaraf ibland annat blifvit åberopadt,
att Kongl. Majs:t, uti Nådig skrifvelse
den 24 September nästliden år till Hof-Consistoriurn
och Krigs-Hof-Rätten, förklarat, att något
uppskof med verkställigheten af uppenbar
eller enskild Kyrkopikt för bristande Christendomskunskap
destornindre, efter senare utkomne
Författningar, borde äga ruin, sorn strafflagarnes
ändamål derigenom märkeligen skulle
förfelas, samt Herr Doctorn , som förmält sig
anse en af Kyrkans äldsta och mäst välgörande
inrättningar nu mera vara icke allenast dragen
ifrån sitt ändamål, utan äfven vanställd och
ohelgad, tillika velat visa, både nödvänheten
af Salighetskunskap och bättring, för att
kunna erhålla aflösning, och jemväl olämpligheten
deraf, att en brottsling, ehuru befunnen
okunnig, lastbar, fördärfvad , religions-och samvetslös,
likväl med våld skall tvingas till en
liyeklad bekännelse och ånger, saint deruppå i
Församlingens namn erhålla tillgift och förlåtelse,
äfvensom att äldre och senare Författningar,
saint deribland Kyrko-ordningen och
Kyrko-Handboken af år 1809 , skulle lemna klara
föreskrifter om en syndares både inhämtade
undervisning och bevisade botfärdighet, såsom
nödvändiga vilkor för. hans aflösning, har
Herr Doctorn, med förutseende deraf att hans
Lag-Utskotlets Betänk anden.
3*7
finskan, det den offentliga aflösningen återfördes
till hvad den i början varit, en religieuse
förbämingsanstallt, svårligen kan uppfyllas, förklarat
sig finna nödigt, det den förändring i
afseende å offentliga kyrkoplikten vidtages, att
då den samma, sådan den nu befinnes, innefattar
tvenne högst olika beståndsdelar, en religieuse,
hörande till Kyrkan och ledande till
förbättring, samt en poenal, hörande till samhället
och syftande till varnagel, dessa delar
må i verkställigheten åtskilljas. — På sådan
grund, och jemte det Herr Doctorn anmärkt,
det, i hans tanka, stötande och obehöriga vid
verkställighet af uppenbar Kyrkoplikt, att en
brottsling framfördes i Kyrkan, bevakad af straffets
tjenare, för att uppbära offentlig nesa och
vanära, att den skedde på ett rum, der den
eviga kärleken dyrkas, dess löften förkunnas
och dess nådemedel utdelas, på en dag, egnad
åt andakten, lofsången och bönen, samt bland
en menighet, som till desse öfningar sig församlat,
och att Straffet utfördes af Presten, hvilken
icke, såsom fordom, kom i egenskap af tröstare
och vän att , efter bepröfvad bot och bättring,
tillsäga syndaren försoning, utan att, såsom
en straffbetjent, tvinga honom att erkänna
en synd, hvars våda han ej förstår, en aldrig
rönt ånger och en till dess värde gäckad tro,
samt att derefter högtideligen försäkra honom
om syndens förlåtelse och nådens delaktighet,
har Herr Doctorn föreslagit, att det verldsligt
straffet, som np utgör Kyrkopliktens hufyudsakliga
och nästan enda del, må i så måtto förändras,
att det icke verkställes i Kyrkan, el
-
3i 8
Lag-Utskottets Betänkanden.
ler i form af absolution, samt ej eller af Församlingens
Lärare; Hvaremot Herr Doctorn tillstyrkt,
dels att Kyrkoplikt kunde i vissa förut
■vanliga fall uteblifva, der det i Allmänna Lagen
stadgade öfriga straff kunde finnas för ändamålet
tillräckligt, dels ensam ådömas i de
händelser, der den ansågs kunna göra tillfyllest,
dels ock i synnerhet verkställas i likhet
med stockstraff, med någon lämplig skärpning i
den dermed förenade vanheder; Men på det likväl
Kyrkan icke må förlora en inrättning, sora
fran äldsta tider varit i helgd hållen, och bidragit
till många vilsefordes förbättring och
upprättelse, är af Herr Doctorn tillika ansett
nödigt, att delinqventen, sedan han utstått det
verldsliga straffet, må förvisas till sin Själasörjare,
som ägde att, efter meddelade nödigs
lärdomar och förmaningar samt förmärkte tecken
till uppriktig bot och bättring, honom aflösa
i Sacristian, såsom vid enskilt skrift.
Da hos Lag-Utskottet, till hvars handläggning
förrberörde Memorial blifvit af Högvörtlige
Preste-Ståndet remitteradt, öfverläggning
förekommit till beslutande af det .Betänkande,
sorn deröfver borde afgifvas, hafva af Utskottets
Ledamöter flere från hvarannan skilljaktige
meningar i ämnet blifvit dels skrifteligen,
dels munteligen yttrade, hvilka innefattas uti
det vid berörde tillfälle haline, bifogade Protocoll.
I öfverensstämmelse dermed hafva Utskottets
Ledamöter förenat sig uti det beslut, att
sorn den uppenbara kyrkoplikten, i de fall då
den, efter nu gällande Lagstiftning, jemte det
Lag' Utskottets Betänkanden. 31g
verldsliga straffet, ålägges, utgör, pä det sätt
den i Kyrkan under Gudstjensten verkställes,
icke allenast en nödig och skyldig förödmjukelse
af brottslingen, hvilken genom sitt begångne
fel stört den säkerhet, sorn är föremålet
af föreningen till ett Samhälle, och brutit
det band, hvilket fästade honom vid öfrige
Medleinmarne deruti, utan ock en tjenlig varning
för Allmänheten, ofta medförande större
intryck, än sjelfva bestiaffningen , som den brottslige
förut undergått; Så finner ock Utskottet
sig icke kunna tillstyrka en så väsendtlig förändring
uti formen af Kyrkoplikten, att den
skulle komma att verkställas i likhet med det
för andre mindre förbrytelser stadgade stockstraff,
ehvad åtgärd till det sammas skärpning
till mera vanheder må kunna vidtagas; Äfvensom
Utskottet likaledes ansett, att den uti förevarande
Memorial väckte fråga, huruvida åläggandet
af Kyrkoplikt bör äga rum i afseende
å alla de brott, vid hvilkas begående den
samma, enligt nuvarande stadganden, är, utom
verldsliga straffet, föreskrifven, samt om i visse
fall endast Kyrkoplikt må kunna den brottslige
ådömas, innefattar så beskaffade ämnen,
hvilka icke annorledes, än vid en fullkomlig
omarbetning af Criminal-Lagen kan under prof*
ning komma, samt således, efter Utskottets tanke,
bör hanskjutas till den Committé, hvilken,
i anledning af Riksens Höglofl. Ständers derom
i underdånighet gjorde anhållan, blifvit af Kongl,
Maj:st i Nåder förordnad och fått sig uppdragit,
att berörde arbete, jemte öfverseende af
CiviKLagen, veikställa.
320
Lag-Ulskottets Betänkanden,
Deremot har Utskottet trott sig Inse, att
de uti io:de och utte Moinenterne af Kongl.
Förklaringen den 2 3:dje Martti 1807 stadgade
tvångsmedel, hvarigenom den, som är motsträfvig
att undergå uppenbar Kyrkoplikt eller dervid
nekar att, på sätt uti Kyrko-Lagen stadgas,
afbedja inför Gud och Församlingen det brott,
hvarföre han är Lagligen dömd, skall förmås
till fullgörande deraf, icke lämpligen böra användas.
Utskottet har ansett, att andamålet
ined Kyrkoplikten icke blon är missgärningsmannens
förödmjukande inför Allmänheten, utan
att han jemväl skall förödmjuka sig inför
Gud, och att han må vinna försoning med Församlingen
samt erhålla tillgift för sine begång--  ne fel; Och enär detta ändamål förutsätter, det
brottslingen icke allenast skall Vara, utan ock
erkänna, det han är ångerfull och botfärdig,
samt, förr än sådant skett, Presten icke kan,
i kraft af sitt Embete, tillsäga brottslingen en
sådan tillgift, har Utskottet funnit, att då denne
är så förhärdad, det han förnekar det brott,
hvartill han, enligt verldsliga Lagen, ansetts
förvunnen och derföre straff undergått, samt
han förkastar den för honom öppen stående utväg
att vinna försoning och förlåtelse, en sådan
väl icke bör erhålla absolution, men att
han dock icke genom yttre våld bör tvinga9
till ett erkännande, som han ej frivilligt, på
grund af egen inre Öfvertygelse, vili lemna,
utan att nämnde person i sådant fall bör stängas
från Församlingens gemenskap och från åtnjutandet
af Nådemedlen, samt lemnäs till egit
eftersinnande af dess belägenhet. Utskottet hy
-
Lag-Utskottets B stänk and en.
ser den förmodan, att samvetet förr eller senare
skall hos en sådan förhärdad syndare vakna,
och att han då sjelfvilligt skall söka återvinning
af de förmoner han försakat, och hvarifrån
han ditintill sig uteslutit, men tror tillika,
att, om en slik brottslings uppväckelse till
eftertanka möjligtvis uteblifver, hans genom
kroppsstraff aftvingade bekännelse icke kunnat
vara af någon nytta för honom till dess omvändelse,
utan tvertom mera föränledt att hos
honom väcka gäckeri af en helig och angelägen
handling, likasom att detta tvång icke är
nödvändigt, då den förödmjukelse för brottslingen,
som genom Kyrkoplikten i borgerligt hänseende
åsyftas, är, medelst hans framförande och
inställande dertill inför Församlingen, fu Ibordad,
fastän den del deraf, som innefattar hans
erkännande och den derpå följande absolution,
ej blifvit fullkomnad. På sådan grund har Utskottet
funnit sig böra föreslå, att, med ändring
af hvad i omförmälte tvenne momenter af förenämnde
Kongl. Förklaring är stadgadt, hädanefter
må antagas, att, då en för brott afstraffad
person till undergående af honom tillika
ålagd uppenbar Kyrkoplikt inställes, och han
dervid är motsträfvig samt förnekar brottet,
samt således ej vill detsamma afbedja, han icke
må af Presten absolveras, utan skall af Prestön
afvisas med en tjenlig och alfvarsam föreställning
att genom en uppriktig bekännelse och
ånger åter söka Församlingens gemenskap och
de dermed förenade fördelar, af hvilka han ej
förr kan komma i åtnjutande, än han dertill
Bihang till Riks-St. Prat. igi7 . igig, y.de Sami. N:r 41.42.
g22 Lag-Utskottets Betänkanden.
pä berörde sätt gjort sig förtjent och värdig.
Får en sådan brottsling, efter undergången Kyrkoplikt,
komma på fri fot, anser Utskottet det
blifva bans Själasörjares åliggande, att, genom
hans undervisande orri dess pligter mot Gud
och medmenniskor, återföra honom till sökande
af försoning med Församlingen ; men skall
han åter till kortare eller längre tids fängelse eller
allmänt arbete afföras, tillhörer denria vårdnad
och omsorg den eller de Prestman, hvilka
fått sig dylike brottslingars själavård anförtrodd.
Hvad åter rörer frågan derom , huruvida,
enär den bestraffade och till uppenbara Kyrkoplikten
instäl de brottslingen vid de af Presten,
i likhet med Kyrko Plandbokens föreskrift, honom
förestäldte frågor vill erkänna sin förbrytelse
och ånger deröfver samt afbedja brottet,
men Presten förut, vid det med honom anstäldte
förhör, funnit honom sakna tillbörlig Christendoms
- kunskap, absolution af Presten må
kunna vägras och brottslingen på förenämnde
sätt afvisas, eller om absolutionen icke desto
mindre skall beviljas, hafva emellan Utskottets
Ledamöter så olika tankar försports, att, vid beräkning
af hvad som borde anses blifva resultatet
deraf, Utskottet ansett sig böra såsom alternativer
till Riksens Högloft. Ständer framställa
desse olika meningar.
Desamma äro således, det å ena sidan ansetts,
att som, äfven med en svagare kännedom
uti de väsendtligaste delar af Christendoms-kunskapen,
en person, sorn begått så beskaffad! brott,
hvarå, enligt verldsliga Lagen, utom det straff
densamma stadgar, Kyrkopligt bör följa, kan in
-
Lag'Utskottets Betankanden. 323
se och finna obehörigheten af sitt förfarande och
leanna hos sig uppriktig ånger deröfver, jemte
föresats af ett förbättradt lefverne, samt i sågdam
fall det synes blifva äfventyrligt, och när*
mast ländande till hans förhärdelse, att förneka
honom en sökt tillgift för sin förseelse och försoning
med den Christna Församling han förtörna!,
samt gemenskap ined densamma; Så borde
icke eller för denne enär han sjelfvilligt,
vid fullbordan af Kyrkoplikten, afgifver berörde
bekännelse och försäkran, absolutionen till*
bakahållas blott af det skal, att d&ss begrepp 1
Salighetsläran finnas mera inskränkte, helst för
Presten, då han sådant erfår, ändock sedermera
är öppet att innehålla med en sådan persons
admitterande till nyttjandet af Nådemedlen, intill
dess Presten finnér honom äga de insigter
i sin Christendom, som för ett värdigt bruk af
desse Medel äro nödvändige, och i öfrigt härvid
i betraktande bör komma de mer och mindre
vidsträckta fordringar, hvilka i afseende på
berörde kunskap kunna hos den ena eller andra
Prestmannen uppstå; Men å den andra sidan åter
förments, att hvarken en verkelig upriktig
ånger och botfärdighet hos btottslingén, eller
kännedom hos honom, så väl utaf behofvet
att vinna Guds Nåd och förlåtelse samt försoning
med den Christna Församlingen, som
ock af den våda för dess eviga salighet, hvilken
i annat fall är oundvikelig, troligen icke
kunna förväntas, utan i förening med en tillräcklig
kunskap i Salighetsläran och de delar
deraf, hvarifrån grund skall hämtas till öfvertygelsen
härom; I följd hvaraf, oph då en ab
-
3*4
Lag- Utskottets Letankandeni
solution, som skulle meddelas brottslingen, enär
han, vid saknad af berörde kunskap, icke
kände värdet af en sådan välgerning, skulle blifva
olämplig och obehörig, det ansetts nödigt,
att bristande erforderlig insigt i Christendoinen
äfven borde utgöra ett hinder för Kyrkopliktens
fullbordan i afseende på absolution.
Detta allt, tillika med hvad af de Ledamöter
uti Utskottet, som härifrån varit sk il jäktige,
såsom skäl dertill blifvit anförd t, får Utskottet
till Riksens Höglofl. Ständers vidar©
granskning vördsamt öfverlämna.
Stockholm den 18 Martii 1818.
Utdrag af Protocollet hållet i Riksens Högloft.
Ständers Lag-Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm d. 18 Mars 1S18.
Dä Tjenstförrättande Herr Öfver-Hof-Predikanten
m. m. Doctor Hedréns af Högvördige
Preste - Ståndet hit remitterade Memorial om
ändring i nu gällande föreskrifter angående
värkställigheten af ådömd Kyrkoplikt, hvilket
nästlidne gårdag hos Utskottet förevarit och
blifvit på bordet lagdt, nu åter föredrogs, upplästes
följande skrifteliga yttranden:
Af Hérr Borgmästaren Alin:
”Kyrkoplikten anser jag af det skäl böra
bibehållas, att den till verldsligt straff dömde
missgerningsmannen, sedan han genom undergående
af det ådömde straffet| försonat Lagen,
bör inför den Christna Församlingen, såsom ett
bevis på sin ånger och, föresats till en förhata
Lag-Utskottets Betankandenl 355
träd lefnad, erkänna brottet, bedja Gud och Församlingen
om förlåtelse och såsom botfärdig syndate
åter upptagas i Församlingens gemenskap.
TJr denna synpunkt betracktad blifver Kyrkoplikten
hvarken ett straff eller det slags förödmjukelse,
sorn kan jemföras med Stockstraff eller
Skampåle, ulan en förödmjukelse inför det
Högsta Väsendet, som påkallar Församlingens
förbön för den fallne syndarens förbättring och
anropar för honom Guds Nåd och förlåtelse.
Det är således i förening med det verldsliga
Straffet, sorn denna religieusa handling skall
verka till syndarens förbättring, och jag har
den öfvertygelse, densamma/ om den ej
alltid kan verka detta ändamål, likväl på dervid
närvarande Församling alltid gör intryck,
som är mera varnande mot brottet än sjelfva
verldsliga straffet, och i opinionen ännu äger
en vigt, som man skulle önska alldrig måtte
försvagas. Men som denna handling har för
ändamål, ej missgerningsrnannens förödmjukelse
allena inför menniskor, ty huru skulle den kunna
behöfvas eller blifva större, än den redan
varit vid verldsliga straffets offenteliga verkställande,
utan hans förödmjukelse inför Gud
och försoning med Församlingen, och att göra
honom värdig till erhållande af Guds Nåd och
syndernes förlåtelse, så förutsätter detta ändamål,
att syndaren skall vara, och erkänna sig
vara, ångerfull och botfärdig, och- det är då
först Presten, i kraft af sitt Embete, kan försäkra
honom sine synders förlåtelse. Ar emedlertid
missgerningsmannen så förhärdad, att han
förnekar brottet och förkastar den honom till
-
Lag-Utskoltets Betänkan den.
bjudne försoningen; så kan han ej erhålla absolutionen,
men han bör ej eller genom något straff
derföre kunna tvingas till ett erkännande, som
han ej frivilligt och med inre öfvertygelse skall
lemna. Han bör, stängd från åtnjutande af Församlingens
gemenskap och Nådemedlen, lemnäs
åt eget eftersinnande. En gång vaknar säkert
hans samvete, och han skall sjelf frivilligt söka
hvad honom varit tillbjudit , men han af
förhärdelse förkastat. Inträffar ej detta, så hade
i alla fall den bekännelse, hvartill han genom
ålagdt kroppsstraff kunnat tvingas, varit
af ingen nytta för hans själ och inom honom
endast vackt ett gäckeri med en helig och angelägen
handling. Han har i alla fall varit
framförd inför Församlingen för det ändamål,
som ofvan är nämndt, och således, så när som på
absolutionen , undergått Kyrkoplikten , hvarigenom
det, som i borgerligt afseende på hans förödmjukelse,
åsyftas, blifvit uppfylldt. Det är
således endast i det afseende jag anser förändring
i sättet att verkställa den ådömde Kyrkoplikten
böra äga rum, att, då en till Kyrkopliktens
undergående i Kyrkan inför närvarande
Församlingen framförd missgerningsman, förnekar
öfvertygelsen om sin brottslighet och den
ej erkänna vill, lian dertill ej bör genom kroppsligt
straff tvingas, och Presten ej vara förbunden
att ge honom absolution. Biifver missgerningsmannen
derefter ställd på fri fot, är han
såsom en oabsolverad syndare i mistning af åtskilige
medborgerlige förmoner och rättigheter,
som jemte nitiske Religions-Eärares bernd
-
Lag-Utskottets Betänkanden. 337
dande att undervisa honora orri sina pligter emot
Gud och menniskor, säkert snart skall återföra
honom till att söka försoningen. Ar åter
hans brott af den beskaffenhet, att han för
kortare eller längre tid eller för hela sin lifstid
blir skiljd från Samhället, så hafva FångPredikanterne
den skyldigheten, att söka omvända
en sådan syndare, och förr eller sednare
vinnes säkert ändamålet af den brottsliges
egen öfvertygelse, då sådant blifver för
hans eviga välfärd af oändeligt större vigt,
än om han, utan känsla af sitt brott och vidden
af själavådan, genom tvångsmedel bringades
dertill.”
Af Herr Prosten Säve.-
”Öfvertygad om den fullkomliga olämplig,
heten och skadan af Kyrkoplikten i nuvarande
form för närvarande tid, (hvilken form jag ic.
ke heller kan finna vara Christendomens Stiftares
föreskrift och anda eller första Församlingens
bruk) vågar jag, instämmande med Herr
Doctor Hedrén, föreslå och yrka häruti den förändring:
Att, med bibehållande af det yttre
penala eller brottslingens offentliga framställande
i Kyrkan eller Vapenhuset (så framt detta
nya eller förökta straff för en redan offentligt
afstraffad brottsling skulle finnas för ändamålet
tjenande och nödigt) den Presterliga åtgärden,
medelst absolution i Kyrkan, sorn jag
anser i de flesta fäll blott verka syndarens förhärdelse
och föga uppbyggelse, må alldeles upphöra;
men med vilkor endast, att delinqventen
efter uts-tåndet straff och sin frihets återfående
skall antydas och uppmuntras, att söka Prester
-
3sS Lag-Utskottets Betänk anden'.
skåpet, för att, efter erhållna föreställningar
samt betygande af ånger och förbättrad sinnesförfattning,
blifva i Christna Församlingen
åter upptagen, och för att, sedan denna dess
frivilliga återgång till Christendomen blifvis
från Predikstolen Församlingen tillkännagifven,
den Heliga NattVard#n jemväl åter kunna
få begagna.
Ehuru också härmed icke allt möjligt och
tänkbart missbruk kan vara undanröjd t, förmodar
jag sålunda Eagens kraf, Religionens afsigt
och Ghristelig ordning närmast vara förenade
och uppfyldte. Så snart offentlig absolution i
Kyrkan yrkas, underställer jag vördsamt, om
icke saken i det hela blir densamma sam förr.’’
Äf Herr Prosten, Lector Fellenius ■■
”Vid förevarande fråga om Kyrkoplikt,
kan jag, för min del, icke tillstyrka någon annan
ändring dervid, än hvad kan pröfvas nödigt,
för att, efter det eljest väl författare Memorialets
uttryck, pag. 12, återföra den till hvad
den i början varit, en religieus jörbältrings-anstalt.
Jag är också i detta afseende af den tanka, att
ingen annan ändring kan tillåtas elier för Religions
- helgd och Samhälls-ordning vidtagas.
Het är Läraren i Församlingen af den Heliga
Stiftaren gifven en makt, att i rätt ordning förlåta
och behålla synder. Het är en Christelig
Församlings ratt, lika urgammal med Stiftarens
Lärjungars första Församlingar, att ifrån sig
utesluta förbrytare eller i Församlingens gemenskap
åter upptaga ångrande och bättring
lofvande. På dessa grunder måtte väl Lärarens
pligt vata, att icke se tillbaka; dess pligt
Bag Utskottets Betänkanden.
529
måtte vara, att undervisa, straffa, förmana. Eller
bör en slöja hängas öfver låsten? Bör
brottslingen under en täckmantel döljas? På
dessa grunder bör också en Christelig Församling
sin rätt betagas, att af en Christelig försonlighet,
betyga den bättring lofvande affällingen
förlåtelse och att få hafva honom i sina
böner innesluten: och .Läraren är ju vid detta
tillfälle Församlingens tolk, äfven som den evige
Förbarmarens? Eller skulle Samhälls-ordning,
trygghet och säkerhet och en, inom en
Christelig Församling, anständig dygd och redlighet
kunna tillåta, att en brottsling, sedan
lian våldfört allmän säkerhet, eller förbrutit sig
mot Samhället och afklädt sig känslan af Församlings
dygd och ordning, icke skulle få känna
sin förbrytelse, inför Frörsamlingen erkänna
och försona densamma? Eller kunde väl tänkas
vara anstötligt, att se en fallen broder, med
tårar, med ånger, med blygd i Herrans Hus, på
en dag för andagt och bön, inför den evige Kärleken
, inför sin Lärare och bland försonlige
Christendoms bröder, bekänna sitt brott och bedja
om förlåtelse? Bör det icke, — (och sådane exempel
gifvas) bör det icke för både Lärare och
Församling vara en större fägnad, att återfå en
förlorad son, en borttappad broder, än öfver flera
hundrade, så kallade, rättfärdige?; På dessa
grunder, och isynnerhet på den förstnämnde,
af sjelfva första Stiftelsen och på den sistnämnde
af förbättrings vissheten, som mången gång
icke osäkert är funnen verkande och välgörande,
att förtiga, att denna Kyrko-disciplins handling
otvifvelaktigt genom exemplen afskräckec
Lag-Utskottets Betänkanden.
och afhåller mycken brottslighet, som eljest,
om denna alfvarliga magt en Församling äger,
borttoges, mera öppet skulle gäcka bade Religion,
ordning oell seder, kan jag icke tillstyrka
annan ändring, än att, om brottslingen, efter
anställd pröfning och enskild förmaning af
Läraren, befinnes, med en ringa Christendomskunskap,
röja hårdhet och obeveklighet, att vilja
erkänna och afbedja sitt brott, han, väl i
Kyrkan införes och på den vanlig-a Pliktpallen
ställes, men icke får absolution, utan i Församlingens
böner innesluten, offenteligen från
Lärostolen förmanas till undervisning i Ghristendom
och lefnads förbättring, med tillsägelse,
att, utan ovedersägliga prof derpå, icke med
Församlingen kunna admitteras till den Heliga
Nattvarden. Med denna förändring böra då förfalla
alla tvångslagar, alla så beskaffade Författningar,
förr eller sednare utfärdade, och i Kyrkan
ingen Militaire, inga Executions-Betjenter,
annorlunda synas, än som kan förenas med det
värdiga vid en offentelig Gudstjenst.”
Af Herr Assessoren Gyllenhaal:
”Om det å ena sidan är obestridligt, att
den anstalt eller förrättning, som i våra Lagar
betecknas med ordet Kyrkoplikt, till sin ursprungliga
egenskap varit en blott religieus åtgäad,
som, långt ifrån att innebära någon vanära eller
verldslig förödmjukelse, endast hade till ändamål,
att med den Christna Församlingen försona
en för brott tilltalad, dömd och afstraffad
person, — att åter upptaga honom i dess sköte
och gemenskap; Så lärer, å den andra, lika
litet kunna motsägas, att denna åtgärd fran sin
Lag-Utskottets Betänkande)!.
3 3 1
primitiva beskaffenhet så helt och hållet urartat
till en verldslig bestraffning, att delinqveutens
offenteliga prostitution nu mera anses utgöra
det väsendtliga i denna anstalt, det religieusa
åter en bisak af så obetydligt varde, så
litet magtpåliggande, att en brottsling, i händelse
af motsträfvighet, kan, genom de hårdaste
verldsliga straff, tvingas att efter det i Kyrko-Handboken
föreskrifne formulair, besvara de
frågor, som vid absolntionen honom föreställas,
eller påtrugas en ånger, som hans hjerta,
hans samvete, hans inre öfvertygelse icke erkänna;
och detta allt, om ock han i sin Christertdom
icke skulle äga den ringaste kunstap.
För hvad jag här haft äran nämna äro
bevisen icke svåra att framdraga. I förra afseendet
åberopar jag icke blott stadgandet i 3
§. 9 Cap. af Kongl. Kyrko-Lagen den 3 September
1686, som bjuder: Vid uppenbara Skriftermål
skall Pr esten varna folket, att icke vara sd
obetänkt, och förvita den botfärdige syndaren, det
han Kyrkoplikt utstått, och sig således för Gud Ödmjukat
häfver: Gör det någor, skall han derföre,
tillbörligen näpsas och af verldslig Rätt med straff
beläggas; utan ock det särskildta Beslut, som
mera än Etthundrade år sednare, förekommer
i Kongl. Conseille-Protocollet för den 19 Februarii
1790, hvaraf inhämtas, huruledes, i anseende
till Cornetten H., som, jemte half mansbot,
blifvit ådömd Kyrkoplikt, för det han vållat
Krono-Länsmannen L — s död, Kongl. Maj.-t
förklarade sig icke kunna bevilja någon förskoning,
hälst Kongl. Maj.t icke. fann Cornett ens förmenande,
att den aktning, han ibland sine karnrater borde
S3® Lag-Utskoftets Betänkanden'.
ilga, igenom Kyrkoplikten skulle förminskas', vara
grundadt, emedan denna aktning ej pä något sätt
derigenom kunde spillas, att han inför den FörsamUng,
han gifvit förargelse, offenteligen visade änger
oell med Församlingen vänn förening. I sednare
åter vittnar säkrast dagliga erfarenheten, saint,
utom flere andre Författningar, Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807 och synnerligast
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Kgl. HofConsistorium
och Kongl. Krigs-Hof-Fätten den
94 September sistledit år 1817. "Vid ett sådant
förevetande, skulle jag, för min enskilda del,
icke draga i betänkande, att tillstyrka ett totalt
afskaifande af denna procedure, som ifrån en
välgörande åtgärd öfvergå» till ett verldsligt
straff, oftast för delinqventen mera vanhedrande
och mindre till förbättring verkande, än
det, som å hans brott varit i Lagarne stadgadt,
derest motionen blifvit så vida sträckt, samt
en sådan förändring icke förutsatte en fullkomlig
omarbetning af de nu gällande Straff-Lagar,
som här icke kan komma i fråga, utan endast
blifva föremål för den Kongl. Lag-Committéens
åtgärder och befattning.
Jag inskränker mig således derhän, att med
bibehållande af den offenteliga prostitutionen,
som nu mera skall utgöra det hufvudsakliga i
Kyrkoplikten, dess verkställande på ett rum,
som al leir ig borde vanhelgas genom en affällig,
men också derföre af Verdsliga Magten redan
straffad Samhälls-Medlems ytterligare vanheder
och förödmjukelse, tillstyrka en sådan förändring
att det religeusa helt och hållet skiljes från det
poenala, att absolutionen icke offenteligen af Pre
-
-Lag-Utskottets Betänk anden. 333
sten förrättas, utan enskildt, och efter det Deliquenten
blifvit af honom behörigen undervisad,
hvarvid, i händelse af treska eller okunnighet
å den brottsliges sida, denne lika litet
borde kunna tvingas till en låtsad eller falsk
ånger öfver sitt brott, som det, efter min öfvertygelse
vore olämpligt att till den Heliga Natt^
värdens begående tvinga en person, hvilken saknade
allt begrepp om ändamålet och följderna
deraf.
Verldsliga Magten kan och bör ej upphäfva
sig till mästare öfver individuernes hjertan
och samveten; hvad icke här vinnes genom undervisning
och förmaningar, alldrig vinnes det
genom skräckmedel. Om, då Presterskapet enligt
sin pligt sökt återföra en brottsling på Dygdens
väg och förmå honom till ett ångerfullt
erkännande af sitt brott, denne icke dessrnindre
fortfar i sin förhärdelse, må sådant blifva hans
ensak. Man undviker åtmindstone den förar-,
gelsen, att höra honom inför en oftast talrik folk.:
samling drifva gäck med en inrättning, till sin
syftning så ädel, så välgörande.
Af detta tillstyrkande blifver en följd, att,
10 och 11 Momenten i Kongl. Förklaringen den
?3 Mars 1807 borde till ali verkan upphäfvas,
hvilket jag således, i sammanhang härmed, ödmjukast
föreslår. För öfrigt, och sorn den princip
af många lärer vara antagen och följd, att
en person, som undergått uppenbar Kyrko-plikt,
icke skall kunna förvägras att begå Nattvarden,
äfven om han icke tillförene varit dertill admitterad,
men denna princip synes mig desto
mera förvänd och origtig, som ingen genom
9
Lag-Utskottens Betiinkanden.
Kyrkoplikten, lärer vanligtvis kunna förvärfva
rättigheter, dem han förut icke ägt, eller stal.
las i annat förhållande till Församlingen, än det,
hvaruti han före brottets föröfvande sitt befann,
hvarigenom lätteligen skulle kunna hända, att
en vanfräjdad och i Salighets - Faran okunnig
person, som, oagtadt hunnen till en mognare
ålder, icke kunnat tillåtas att begagna Nådemedlen,
genom ett verdsligt brott , hvarå Kyrkoplikt
följde, beredde sig tillfälle till delagtighet
af en förmon, från hvilken han med rätta varit
utesluten; Altså vågar jag för min del ödmjukast
tillstyrka utfärdandet af en sådan förklaring
i detta ämne, hvarigenom alla tvifvelsmål
kunde för framtiden undanrödjas.” Och
Af Herr Förste Expeditions-Sekreteraren
Stråle:
’’Vid öfvervägande af den väckte frågan om
förändring uti de nu gällande föreskrifter örn
Kyrkopliktens värkställande, mäste Tran otvifvelaktigt
först tillse, i hvad ändamål densamma
blifvit inrättad för att derefter bedöma, huruvida
den nu handhafves på ett sätt, att ett
sådant ändamål dermed kan vinnas. Om man
härvid ville antaga ett blott bemödande å Statens
sida, att genom användande af Religionens
kraft söka återföra den brottslige till förbättrade
grundsattser, så skulle jag för min del ej
blott medgifva, att det nu gällande sättet till
verkställigheten är olämpeligt och föga verkande
till ett sådant ändamål; jag skulle äfven yrka,
att det vore ett misstag att genom Fagens
och Domarens åtgärd vilja påtruga brottslingen
en moralisk förbättring, då Staten icke äger
Lag-Utskottets Eetiinkanden.
335
makt olver Medborgares samveten, endast öfver
deras yttre handlingar; men jag för min del
anser, att ursprunget' till Kyrkoplikten hufvudsakligast
måste sökas uti begreppet om SarnliällsInrättningen.
Den, sorn begått ett brott af den grofva egenskap,
att det samma stört den säkerhet, som
genom föreningen till ett Samhälle bör förvaras,
har derigenom sjelf brutit det samband,
sorn fästade honom vid öfrige Medborgare, lian
har frånträdt Lagar, gifne för att befordra Sarnhälls
- Inrättningens ändamål, och detta förhållande
måste vara verkande orsaken till den fö*
reskrift, att brottslingen ej blott bör undergå
det straff Lagen utstakar, han måste, såsom ett
villkor för rättigheten, att vidare vara Medborgare
i Staten, afgifva en högtidlig försäkring
om förbättring och att dädanefter ej vidare störa
Samhällets lugn, hvilken försäkran således
äfven måste föregås af ett erkännande utaf begångna
fel. Det är för att affordra brottslingen
en sådan försäkran, sorn jag tror, att Kyrkoplikten
blifvit inrättad, och, om man härvid
betjenat sig af Religionens medverkan, för att
derigenom söka hos brottslingen väcka en alfvarlig
föresatts att fullgöra hvad han vid Kyrkoplikten
utlofvar och gifva denna försäkran
en Större högtidlighet, är denna medverkan
likväl endast medlet, icke ändamålet. Om man
utur denna synpunct betragtar Kyrkoplikten , linner
man lätt, att det icke bör lemnäs den brottslige
frihet att undandraga sig fullgörandet af
den föreskrift, som Lagen härom meddelar, att
han ingalunda må kunna inför Församlingen
336 dLng-Utskottets Betänkandert.
neka till sitt brott, oeh, utan att afgifva någon
försäkran om förbättring, åter inträda i sine
Medborgerliga rättigheter. Det är visserligen
sant, att en aftvungen försäkran om förbättring
är så godt som ingen, än mer, den som brottsligen
frivilligt afgifver, är sällan pålitelig ; men
antingen mäste inrättningen af Kyrkoplikt upphöra,
eller ork fordrar Statens värdighet, att
brottslingen fullgör hvad honom blifvit föreskrifvet,
och motsatsen skulle i annat fall blifva
ett uteslutande utur Samhället och straffet
af landsflyckt vore då kan hända det mest passande.
Den förödmjukelse inför Församlingen, som
Kyrkoplikten medför, har naturligtvis orsakat,
att det nu mera i allmänhet egenteligen anses
såsom ett skamstraff; men att genom borttagande
af det, efter min tanka, hufvudsakliga i
denna handling, förbrytarens erkännande af sitt
fel och betygande af dess föresatts’ till förbättring,
i sjelfva verket förändra Kyrkoplikten
till en blott skampåle, det anser jag för min
del ganska betänkligt, och kan för en sådan förändring
ej finna någon gällande grund. Hvad
åter angår frågan om Vördige Presterskapets
medvärkan att genom föreställning och Eeligionens
föreskrifter bereda brottslingens förbättring,
och huruvida Presterskapet må äga att för detta
ändamål fördröja Kyrkopliktens verkställande,
så, ehuru sådant i manga enskildta fall utan
tvifvel skulle medföra nytta, anser Jag dock för
min del en allmän föreskrift härom, ej kunna
härledas af den grund, hvarå, enligt hvad jag
förut yttrat, Kyrkopliktens inrättande stödjer
Lag-Utskottets Betänkanden.
337
sig, och frugtar äfven, att en sadan föreskrift
möjligen skulle kunna leda till betänklige följder.
Annu mindre kunde någon rättighet för
Presterskapet, att vägra brottslingen den föreskrifna
absolutionen, äga rum.
På desse skäl, tillstyrker jag för min del,
att de nu gällande föreskrifter om Kyrkoplikten
måtte för det närvarande förblifva oförändrade.
”
Herr Lagmannen Palmborg yttrade:
'.Deliquenten bör af Presten förut behörigen
undervisas och till bättring förmanas och
med ledning af Formulairet i nya Kyrko-Handboken
finner jag således mig ej böra fasta någon
uppmärksamhet derpå, om deliqventen äger
iner elier mindre Christendoins-kunskap; hvarföre
jag ock anser, det bör han på vanligt sätt
undergå uppenbara Kyrkoplikten, skriften och
aflösningen, och dertill, i händelse af motvilja,
tvingas enligt nu gällande författningar.”
Herr Advokat-Fiskalen Cramér anförde:
”Jag anser Kyrkoplikten, i det skick den
nu är, nyttig till sine följder och derföre nöd.
vändig att bibehålla utan annan förändring, än
att meddelandet af absolutionen bör vara blott
villkorligt, så vida nemligen med Prestens öfvertygelse
instämmer, att den brottslige äger
erforderlig Christendoms-kunskap i förening med
botfärdighet och ånger Öfver sin förbrytelse. - —
Saknas hos honom desse egenskaper, till hvilkas
bibringande bestraffning och tvång icke må användas,
vare han än vidare, och Intill dess
han uti desse afseenden sig förbättrat, från FörBihang
till Riks.St. Prat. r$ij . isig. y.de Sami, N:r 43, 44,
338 Rcg" Utskottets Eetänkanden.
o
samlingen utesluten. Återförening med den
och åtnjutande af den dermed förknippade rättighet,
den Heliga Nattvardens begående, må
likväl alltid vara honom öppen, sedan han inför
Prest visat sig vara försatt i den kunskapsoch
sinries-författning, som för återupptagandet
i Församlingen mäste ligga till grund. — Vid
det tillfälle, då Prest finnér sig icke böra aflösning
meddela, vare hans åtgärd inskränkt
till passande varningars föreställande åt den
brottslige.
Herr Assessoren Danckwardt förklarade, att
han i det hufvudsakligaste instämde i Herr
Borgmästaren Alins mening, men ansåg likväl
det icke böra ankomma på Presten att för bristande
insigter i salighetsläran hos den, som
vore till Kyrkopligt dömd, innehålla 'absolution,
för meddelande hvaraf endast erfordras,
att den brottslige borde oifentligen i Församlingen
erkänna och afbedja sitt fel; Hvaremot,
om han, vid Kyrkopliktens undergående, det
samma förnekade, det skulle tillhöra Presten,
att med uteslutande af det som rörde absolution,
lemna brottslingen en lämplig och alfvarsam föreställning,
att genom bekännelse af sitt brott
åter söka Församlingens gemenskap och de dermed
förenade fördelar, deraf han icke kunde
komma i åtnjutande, förr än han inför Församlingen
upprigtigt erkänt och ångrat sitt brott.
Uti denna mening instämde till alla delar
Riksdags - Fullmäktigerne Jacob Jacobsson, Olof
Nilsson och Assar Kirstinsson.
Riksdags - Fullmäktigen Sven Svensson åter
förklarade sig instämma i Herr Förste Expedi
-
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänk anden. 33 g
tions-Sekreteraren Sträles tanka.
Herr Borgmästaren Alin förblef vid den,
som hans skrifteliga yttrande innehåller, och
instämde för öfrigt i de af Herr Assessoren
Danckwardt föreslagne tillägg.
Herr Borgmästaren J jockman förenade sig
med Herr Advocat-Fiskalen Cramér, och båda
instämde i Herr Hector Fellenii tillstyrkande, att
den, som vid Kyrkopliktens undergående förnekar
brottet, bör af1 Presten , efter erhållen
varning och förmaning, från Församlingen uteslutas,
intill dess han visat ånger och botfärdighet.
Herr Doctor Eurén samt Herr Professoren
Doctor Hagberg instämde i Herr Prosten Säves
yttrande; Men Herr Baron och Ordföranden
biträdde Herr Förste Expeditions - Secreteraren
Sträles tanka.
N:r 73.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande öfver de flere hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde - Ståndet väckte förslag
om en mera allmän och utvidgad näringsfrihet
f samt, i sammanhang dermed,
öfver den uti Vällofliga Borgare-Ståndet
af Herr Edelberg gjorde
motion om gränsors bestämmande emellan
Stads - och Landtmanna - Handtering
ar.
340 Lag- och Besvurs-TJtshottens Betiinhändcn.
T~ ill Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
hafva blifvit remitterade i:mo
från Höglollige Ridderskapet och Adeln, ett
af Herr Friherre Jacob Cederström ingifvit Memorial,
hvaruti, med antagande af den grundsatts,
att frihet i lollige näringsfång befrämjar
ett Samhälles samt hvar och en af dess medlemmars
välstånd, och utvicklar samt fördkar
dess productiva krafter, men att deremot det
Samhälls-Contract, som utesluter någon af dem ,
hvilka deruti ingått, fran lättigheten att utöfva
det Samhället gagnande yrke, hvartill han
känner eller tror sig äga fallenhet och förmåga,
skall vara felagtigt och följagteligen hindra
den täflan, sorn är det verkliga medlet, att åstadkomma
ymnoghet af varor och att bestämma
deras rätta värde, Herr Friherren yrkar,
att, med ändring af hvad 3 och 4:de Capitlen
Handels-Balken föreskrifva, samt med upp»
hafvande af de band, sorn genom Skråordningen
och flere Författningar äro lagde, det
må blifva livar och en fritt, att, på landet eller
i Stad, idka hvilket lofligt handtverk eller
näringsfång han behagar, enär denne, endast
hos Styrelsen i orten sig anmäler, samt, i förhållande
till sin rörelse och förtjenst, skattar
till Staten, och dessutom den, som bor i Stad,
deltager med de öfrige' Innevånarne derstädes
i utskylder till Staden och dess Embetsmäns
underhåll; och 2:do från Hedervärda BondeStåndet,
ej mindre ett Utdrag af det uti bemifite
Riks-Stånd den 3o:de sistvekne December
förde Protocoli, hvarigenom Ståndet förkla»
Lag- och Besvars-Utskottens Betänkanden. 341'
ra t sig deltaga uti Högloflige Ridderskapets och
Adelns Remiss af Herr Friherre Ccderströms
omförmäldte Memorial, än äfven ett af Riksdags-Fullmägtigen
Pehr Johnsson frän Kronobergs
Län den 2 Januarii detta år inlämnadt Memorial,
deruji han, på andragne skäl, föreslagit,
att, med fastställande af en fullkomlig och oinskränkt
näringsfrihet, Riksens Högloflige Ständer
måtte besluta samt till Kongl. Majus Nådiga
pröfning och sanction i underdånighet hemställa
ett Lagproject, hvarigenom alla hittills
gällande Skrå-Författningar, Monopolier, Närings-Privilegier
och Handels-Reglementen , af
livad namn och beskaffenhet de vara kunde,
må dödas och upphäfvas, samt hvar och en Rikets
Undersåte sålunda tillåtas, att fritt och
obehindradt få utveckla sine arbetsförmögenheter,
och att få utvälja och idka, i Städer eller
på Landet, det yrke, handtverk, eller handel
hvartill hans håg och anlag, kropps- och själskrafter
föranleda, saint han för sig och de sina
bäst och nyttigast finner.
Härförutap har ock, hos Högloflige, Ridderskapet
och Adeln, Herr Grefve Kalling, uti
ingifvit Memorial, andragit, att, till näringsflitens
uppmuntr.ande och befordrande af en nyttig
täflan i alla lofliga yrken mellan Rikets
samtlige Inbyggare, och en deraf uppkommande
mera allmän välmåga, vore nödigt, att det
tvång af Monopolier och Skrå-Författningar,
som nu hämma idogheten, blefvo upphäfne,
hvilket Herr Grefven således föreslagit, samt
att i stället en oinskränkt arbets- och försäljningsfrihet
må en. hvar förunnas. Likasom, hos
542 Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkanden.
Hedervärda Bonde-Ståndet, Riksdags-Fullmät*
tigen Johan Larsson Wiklund fran Vesterbotten
anfort, att då det nu vore Allmogen endast
tillåtit, att få antaga visse sockne-handtverkare,
såsom Skräddare, Skomakare och Smeder, men
andre handtverkare jemväl skulle å Landet behöfvas,
såsom Murmästare, Snickare, Svarfvare,
Repslagare, Garfvare, Urmakare, Färgare,
Sadelmakare, Borstbindare med flere, det måtte
hvarje Socken förklaras berättigad, att af
nämnde handtverkare antaga så mångå, sorn
nödige funnos, samt i öfrigt hvar och en , hvilken
lärt något handtverk, äga att fritt, och
utan hinder af nu gällande Författningar, få
begagna sin arbetsförmåga, dock utan att inrätta
ordentliga verkstäder eller Fabriker; Hvaremot
åter, hos Vällofliga Borgare-Ståndet, Riksdags-Fullmägtigen
för Landskrona Stad, Herr
L. Edelberg, med anförande af de olägenheter,
som däraf skulle uppkomma, att Landtmannen
inblandade sig i de yrken, hvilka egentligen
tillhörde skattdragande Borgare, föreslagit, att
billiga och rättvisa gränsor må utstakas emellan
Stads- och Landtmanna-handteringar,
Ehuru desse frenne sistornförmäldte Memorialer
blifvit endast till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi - Utskottet remitterade, hafva
dock Utskotten ansett nödigt, att, då desse innefatta
så beskaffade förslag, som dels äro aldeles
enahanda, dels äga en nära och oskiljagtig
gemenskap med dem, som äro framstälde uti
de tvänne föregående till Utskottens gemensamma
behandling hänskjutne, alla desse i ett sammanhang
till pröfning företaga.
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkanden. 343
Vid öfvervägande af hvad således blifvit
yrkadt, hafva Utskotten ansett det vara en sanning,
som ej mindre är grundad på hvad Alla
Författare uti de till Siats.jEkonomien hörande
ämnen antagit, än äfven blifvit vitsordad
af de Nationers efterdöme och vundne erfaren,
liet, hvilka till befordrande af närings-industrien
och för allmänna välståndets förkofran vidtagit
anstalter, att, så länge näringsfliten är
bunden och inskränkt, ett sådant förhållande
©fördelaktigt skall verka på handelns och all.
inanna rörelsens liflighet, likasom Utskotten
tillika funnit, att den grundsatts icke bör kunna
bestridas, det näririgarne säkrast äga bestånd
genom deras blott af ordningen begränsade frihet.
I följd häraf ock då vid allmänna tänkesättens
nu varande syftning till beredande af
allt hvad sorn kan lifva National-verksamheten,
det blifver nödvändigt att öppna och befrämja
alla de utvägar, hvilka till detta ändamål
på ett med Sarnhälls-ordningen förenligt sätt
föranleda, tro ock Utskotten det väl vara ounigängeligt,
att å ena sidan tillse hvarje Svensk
mans rätt, att fritt, uti en pa rättsgrunder fotad
ordning, få använda och utveckla sin arbetsförmåga
till de yrken, hvilka för honom
sjelf och för det allmänna kunna'vara gagnande,
men att det derjemte är lika nödigt, att,
å andra sidan, bevara hvarje Medborgares och
hvarje Corporations rätt och säkerhet till framtida
bestånd.
Enär nu Utskotten insett att de serskildte
frågor, som vid bestämmande af de åtgärder,
hvilka till vinnande af nyssnämnde dubbla fö
-
344: Lag- och Besvärs-Uisiottens Betänkandtn.
remål behöfva vidtagas och begagnas, äro både
af den synnerliga vigt och jemväl de vidsträckta
och grannlaga följder, att, utan en större
omfattning af alla de dervid sig företeende,
till skiljaktige åsigter ledande omständigheter,
det allmännas väl icke kan med erforderlig noggrannhet
beredas, finna Utskotten sig deraf äga
anledning, att föreslå och till Riksens Högloflige
Ständer vördsamt hemställa, om icke Riksens
Högloflige Ständer skulle anse lämpeligast,
att till Kongl. Majit i underdånighet öfverlämna,
att, til! förenande af både allmänt och enskildt
gagn, i Nåder meddela sådane rättelser
och förbättringar af de rörande handeln och näTingarne
nu gällande Författningar, som tiden
oumgängligen kräfver, utan att dervid hvarken
rättvisa eller något .Stånds privilegier förnärmas,
samt att Riksens Högloflige Ständer
må tillika frambära den underdåniga önskan,
det Kongl. Majit i nåder täcktes med första
låta sådant till verkställighet befordra.
Detta, tillika med de serskildte meningar,
hvilka dels af samtelige Uedamöteme i Utskotten
af Välloflige Borgare-Ståndet, dels af någre
^Ledamöter utaf Högvördiga Präste-Ståndet
blifvit yttrade, varder till Riksens Högloflige
Ständers vidare granskning vördsamt understäldt.
Stockholm den 18 Martti i'8iS.
Transumt af Protocollet, hållit i Riksens
Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotts Plenum^
åen 18 Martii 18I8,
Lag- och Besvärs-ZJtskottens Betänk and en, 34.5
D. Herr Prosten Rabe inlemnade ett sä lydande
anförande till Protocollet:
’’I den åter väckta frågan om Allmän Näringsfrihet
har jag, såsom Ledamot af Sammansatta
Höglofl. Lag- och Ekonomi-Utskottet, redan
gifvit mitt yttrande till att icke böra beviljas.
Jag anhåller nu, att få den äran utveckla
mina grunder.
Huruvida allmän Näringsfrihet är stridande
emot Borgare-Ståndets Privilegier ingår icke
uti min bevisning. Jag har i den punkten nog,
att Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskotten
vid 1815 års Riksdag ansågo detta skäl för giltigt,
att då låta samma Motion förfalla. Men
att den är stridande mot Borgare - Ståndets naturliga
rättigheter, mot Städers bestånd och
Landets bästa, det synes mig ögonskenligt. Att
Borgare - Ståndets år 1809 gjorda Concessioner
likså väl skola tydas efter bokstafven, som de,
hvilka af de andra Stånden blifvit gjorda, det
predikar all naturlig rätt. Och när uti dessa
Conssesioner Ridderskapet och Adeln afstod
rättigheten, att exclusive besitta Säterier, och
Borgare - Ståndet sin, att på samma sätt innehafva
Hus och Tomter i Städer, så tyckas dessa
Concessioner tämligen motsvara hvarandra,
utan att flera uppoffringar böra äskas, innan
motsvarande Concessioner erbjudas. Man kan
väl icke eller säga, att de andra Stånden för
dessa just äga så stor förbindelse: helst bägge
346 Lag- och Besviirs-Utsiottens Bctänkanden.
Stånden derigenom vunno, att fä sina Egendomar
betalta.
De fördelar man vantar sig af allmän Näringsfrihet
äro, såsom jag af förefallna discussioner
kunnat fatta saken:
1:0 Frihet att använda sina krafter och arbets-förmåga,
hvartill man säger hvarje menniska
har rättighet. Dea sorn har en naturlig
fallenhet, att blifva Urmakare, Repslagare, Garfvare
8cc., bör dertill utan tvång få öfverlemna
sig, och Consumenten få vända sig till hvem
han vill.
2:0 Jordbrukets uppkomst. Randt man nen kan
dermed sysselsätta lediga stunder, och 3 Städernas
Torgdagar hafva en contant inkomst att påräkna.
3:0 Man får Handtverks arbeten för lindrigare
pris o. s. v.
Om man kallt och opartiskt öfverväger det
ena med det andra, med Ögat alltid vändt på
följderna, så torde man säkrast komma till riktigt
resultat.
Frihet är ett ord, som bör mycket väl förstås,
och mycket sällan brukas. Att saklöst göra
ingrepp i andra Medborgares rättigheter, att
fritt intränga på Grannens gebiet, derföre att
jag ser min fördel dervid, och icke beräknar
hans skada, det är en mycket illa förstådd frihet.
Den kundé lätt äska, att Handtverkaren må
bygga sig ett Hus på Säteriets jord och göra
det fritt, emedan jorden är Herrans: Han kunde
släppa sin ko på Bondens äng, emedan Naturens
product bör stå öppen för alla, som Naturen
låtit födas. Mea hvart skulle sådan fri
-
Log- och Bescärs-Utskottens Betänk anden. 347
het leda? Man hör ej lägga vigt pä det skälet,
att sådant är stridande mot ägande rätt, sorn är
helig; när man ej behöfyer mer än ett öga till
att se, att just det man fnrclrar är detsamma.
Ty när jag beröfvar min Medborgare hans Näring
-— på hvilken han dock grundat sin hushållning,
sitt inköp af Hus och sin ålderdoms
bergning, så angriper jag hans Egendom. Må
man besinna, att när men niskor trädde i Samhälle,
så måste de uppoffra vissa delar af sin
frihet. Thy förutan kan man ej tänka sig ett
Samhälle, som förutsätter delning i Meborgare.
Classer, så vida allmän ordning skall -bibehållas.
I detta Samhälle bör alldrig någon hindras,
att följa sina naturliga anlag i arbets-förmåga.
Jag känner ock ingen Lag*! vårt I^and,
som gör det. Men Samhället fordrar, att det
sker i fastställd ordning. Några undantag för
Urmakare, Målare, Snickare rn. fl. hvilka antingen
i ungdomen blifvit hindrade att följa sina
anlag, eller hvilkas naturs-anlag ej utvecklat
sig förr än i 'mognare år, äga lika litet rättighet
att stadga en allmän Lag för Näringsfrihet
—*• som för Embetsmäns befordran, hvaruti
visserligen ofta den skicklige, den till sysslan
fallne får stå tillbaka för den oduglige.
Att jordbrukets uppkomst genom Näringsfrihet
skulle befrämjas, är visserligen en mycket
förhastad calcul. Utom det först måste betänkas,
att om magen stoppas för full, blifva
de andra lemmarne oduglige till arbete: att genom
fortsättning häraf magen förderfvas och
öfverlastas med cruditeter, och att det slutligen
blir hela kroppens öde att få en tidig upplös
-
348 Lag- och Besviirs-Utshottens Betänkanden.
ring; Så ber jag få veta, hvad Jordbruket skulle
vinna med att äfven omfatta Handtverkerierna
i sin påstådda vidd. Med den ringa kännedom
jag har om Jordbruket, har jag fått den
öfvertygelse!!, att det fordrar en hel Man. Alldrig
kan Bonden blifva någon timma syssellös,
vid sitt Gårdsbruk, om han är rätt omtänksam.
— Jag kan icke undgå att i förbigående anmärka,
huru rakt detta förslag om Allmän Näringsfrihet
för Landtrriannen är stridande emot
det nog allmänna påståendet, att Bonden skulle
befrias från skjutsning, väghållning, öfverflödiga
Helgdagar, Husförhör rn. in. för att ej bortspilla
hans dyrbara tid, så att jag skall anse
.den för en stor Mästare, som till en punkt kan
förena Sveriges Bikes Höglofl. Ständers serskildta
tankar. Jag känner Landtbrukare, sorn
varit kunnige Smeder, Gelbgjutare, Klockmakare,
Svarfvare, Snickare, Timmermän o. s. v»
Men alltid har jag funnit, att deras Jordbruk
legat under, odi orsaken är klar: Jordbruket
fordrar jemn tillsyn i alla omfattningar, det
fordrar trälsamt arbete, vaksamhet, ihärdighet;
Men att gjuta en knapp, göra en klocka, svarfva
en tunntapp — är roligare och ger hastigare
vinst, än att samla gödsel, gräfva ett dike,
beså en åker. Ingenting skulle alltså efter min
tanka vara skadligare för Jordbruket, än handtverkerier
i Åkerbrukarens hand. Om jag trodde
det behöfvas, att detaillera alla hinder, sorn
derigenom skola läggas för hans yrke, och alla
olägenheter som deraf skulle flyta för den production,
som honom egenteligen tillhör, så
skulle ingenting vara lättare. Landtrnannen
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkan/len. 349
har na den rättigheten, att göra sjelf hvad hart
behöfver, att äfven hjelpa en granne* om han
tillitas. Han har den rättigheten, att antaga
Gerningsmän för sina nödigaste Handtverks-behof.
Jag kan ej inse skäl, att utvidga denna
Handtverks - rättighet tili undergång för en
Medborgare - Klass, till skada för Landtbrukaren
sjelf, och till en ostridig förlust för Landets
reelaste production.
Man säger, att Handtverks - arbeten skola
härigenom lemnäs för bättre pris. Het bör ock
så ske, ty en Handtverkare på Landet får sina
lefnadsmedel för bättre pris, och undgår de
otaliga tryckande onera, som ett Stads-Samhälle
äskar. Men utom det, att ganska säkert man
får dåligt arbete, som dock blott af en och annan
Connoisseur skall vräkas-, så bör det kanske
komma i beräkning, att detta goda pris kommer
att gifvas på Landtmannens bekostnad, som
omöjligen kan påräkna sina samma varors afyttring
i Staden.
Det liberala anbudet, att alla Handtverkare
på Landet, skola deltaga i Stadens boTgerliga
onera, har ett sken af rättvisa och eftergifvenhet,
men sorn endast kan blända den kortsynte.
Sedan Landet först blifvit deladt i vissa
Stads-districter, så frågas, hvem sorn skall
bevaka råsträngen , eller reda de täta in- och
utflyttningarna. Derefter bör öfvervägas, att
när Handtverkare blifvit Landtbo har han andra
Domstolar och helt andra relationer. När
den utmattade Stadsboen affordrar honom hans
utskylder, blir alltid refreinen, att det är obilligt,
det skall ändras vid nästa Riksdag. Och
3 50 Lag- och Besviirs-Utskottens Betänkanden.
när dessa Utskylder med uppoffringar skola utsökas,
sä liar Landtman, sorn lemnat honom hus,
alltid prioriteten. I det tillägget, alt Bonden
är fri frän alla Utlagor för sin handtverks handtering;
tyckes mig dock denna liberalité alt för
hastigt ti 11 knytas, dä mati kan göra en Bonde
Pä xfo H emman, hvilket han alltid äger rättighet
att bort-arrendera.
Att rnanufacturier, drifna såsom Fabriker,
mä på Landet anläggas, tror jag icke att Vallöf].
Borgare - Ståndet nansin bestridt. Skulle
det ock hafva inträffat, såsom ock, då följderne
af Skråförfattningen icke varit öfverensstämmande
med Landets bästa och laglig verksamhets
frihet, så har Kongl. Commerce-Collegiurn
annorlunda förordnat, när skälen varit giltiga.
För att nu betrakta saken rätt alfvarsarnt,
och med fästadt afseende på Fäderneslandets
bästa, hvilket jag på mycket goda grunder förutsätter
hos hvarje Medlem af dessa sammansatta
Utskott, så antagom, att den så nyttig
ansedda frågan om allmän Näringsfrihet bifalles,
och öfvervägom följderne: —
i:mo Hvarje Stads Handtverkare, flyttar på
Landet. Icke befriad från sina borgerliga utlagor;
seende Landt - Handtverkaren med lätthet
och redbar vinst kunna undersälja honom, följer
han naturligtvis den kloka hushålls - principen:
att taga den första skadan, sä val som den
sista. Han begär en plats på Landet, för hvilken
han skall göra dagsverken: för att föda sig
och sin famille underkastar han sig alt. Han
blir Torpare — Hans yrke saknar lif — Han
blir Tiggare.
Lng- och Besvurs-Vtskottens Betänk and en. 351
2 :do Landtbrukaren vill fuska i Handtverket.
Han gör Skor åt andra — så att barnen
gå barfota; Han syr kläder efter sitt begrepp
och gamla vana. Ingen af dem öfverraknar om
ett arbete, som blott då och då idkas, lönar
ljuset, hvilket han förr hade för intet, då barnen
spingade stickor af de lxtar, sorn afskuros
dalian vid spiselden iståndsatte sin gårdsredskap.
Han gör klockor, så att han ej märker» huru
tiden och förgängelsen förtärer denna gårdsredskap.
Alla hans grannar falla på samma tanka
att förtjena. Ingen har lärt handtvärket efter
reglor, — ingen idkar det efter prof. De arbeta
hvar i sin väg. Ät hvem? Ät Landtboen
! Han arbetar sjelf åt Stadsboen ! Hvar finnes
han ?
3:0 En rik Säteri-ägare uppgör en plan att
af sitt gods göra en Stad; Han di t k a Ilar Handtverkare
af alla Classer. De äro alla hans Torpare.
Ingen äger förmåga till förlag. Han
lemnar det. Hos hvem stannar vinsten? Och
för hvem arbeta dessa Handtverkare? Enligt
hvad i ett allmänt Dagblad nyligen blifvit berättadt,
uppkommo Städer i Tyskland deraf, att
Kejsaren nödgades söka en motvigt för de allt
för mägtige Läns-Herrar.
4U0 Jag har till slut ett skal, sorn kanske
efter de projecterandes mening har sin rätta
plats men som jag ej vill tro är Allmänhetens.
Detta nemligen att genom Näringsfrihet Städer
upphöra att vara. Antingen vill man ej känna
Stads-rörelsen, och förhållandet deruti, eller måste
man medgifva, att handel och handtverkerier
utgöra dess bestånds-del. Oin Städer befinnas
352 Lag- och Besvärs-Utskottens Betiinkanden'.
onyttiga eller öfverflödiga, så har jag ingen ting
att säga och återtager med skyldig undergifvenhet
alt hvad h i 11 i 1 s blifvit sagdt; Men i fall
Städer finnas nödige för ett Land, och i synnerhet
för vårt Fädernesland, så bör till äfventyrs
någon uppmärksamhet fästas på sättet att
uppehålla dem. Att de skola vara stora, vidlöftiga,
Folkrika, önskar visserligen ingen, som
ömmar för Sedlighet och med afseende på vårt
Folkfattiga Land öfverräknar alla de onyttiga
varelser, sorn till sådane Städer strömma; Men
att här och där skall finnas en Ort, der Landtrnannen
kan afyttra sina producier, och i förhållande
till priset å dem få nödiga varor åter
— det tror jag, att hvarje tänkande anser nödigt
för blotta driften af invärtes rörelsen. Nu
hemställer jag, huru en Stad kommer att se ut,
som blott består af några Kryddkrämare och
Guldsmeder, hvilka senare, jemte de snart ur
rörelsen gående Thengjutare, man för controllen
skull vill låta qvarblifva i Stad — Likasom
icke Landets Domare skulle kunna undersöka
och godkänna deras arbeten, lika så väl som de
andra Handtverkares, med sina nyskapade stämplar.
Och om nu Städer skulle nedläggas, så
frågas, om Landtmannen vinner derpå, att sjelf
förtära sina producter, att underhålla de Allmänna
Hus och Byggnader, som Kronan i Städerna
äskar; — och ändteligen, kan Landet genom
denna rubbning i sakernas hittils varande
ordentliga gång vinna så mycket:, att saknaden
af Städernas andel i Postmedel, i Tullmedel, i
Chartaj-Sigillatasmedel, i Bevillning, hvilken sistnämnda
för Ar lSiö af 149,442 Städernes Mari
-
Lag- och Besvärs •Utskottens Betänkanden. 353'
(afskrifna Personer utgjordes med 686,517 R:dr
37 sk. 10 rst. Banco, icke kännes.
Dessa äro de skäl, som föranlåtit mig att
bifalla den mening, det skola Städerna i vårt
Dike bibehållas vid sina urgamla rättigheter, i
denna väckta fråga. Hvilket jag ännu gör med
så mycket större tillförsigt , att sådant är för
vårt Fädernesland nyttigt, sora jag icke tviflar,
ätt det Vällofl. Borgare-Ståndet sjelf medgifver
och yrkar en nödig förändring i deri föråldrade
Skråordningen.”
Herr Prosten Lector Fellenius anförde:
”1 öfverensstämmelse med hvad jag förut
yttrat, tror jag mig böra gifva skäl för tnin öfvertygelse
vid förevarande öfverläggnings-mål.
Då inom de Högloflige Utskotten fråga
förekommit om Skattemanna-rätt har jag trott,
att detta privilegium dock behöfde något reglementarisk!,
någon med det Allmänna bästa
förenlig ordning: då fråga inom Preste - Stån
det,
Riksdagen .1815, uppkom vidrörande detta
Stånds Privilegier, antog jag gerna Och har ef.
ter Riksdagen derpå lemnat ett bevis, sorn af
Kongl. Maj:t äfven med Nådigt bifall godkändes,
att, hvad kan kallas, en Privilegii-sak likväl
kan och bör i sin tillämpning inrättas i en
reglementarisk ordning, afpassad efter tidens skick
Och inbördes förhållanden. Då ock nu en Privilegii
fråga åter är frarnstäld, tror jag mig handla
lika conseqvent. Vöre den så beskaifad att
den yrkade öfversigt och förbättrande af något
Bihang till Riks.St. Fröt. igsj - igxg.
354 Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkanclen.
reglementarisk!, skulle jag vara bland de förste,
söm derpå afgåfve ett yttrande. Men då alla
Motionerne tala om upphäfvamle af en ordning,
sorn är en tillämpning af ett Kiks-Stånds Privilegier
och just, i och igenom denna egenskap
är erkänd och benämnd att vara af PrivilegiiNatur,
skulle jag tro, det vara detsamma, med
Städer utan ordning för sin näring, för sin handel,
för konst och slöjd , som med Skatteman
vid Hemmans Bruk utan förstånd, utan erfarenhet.
Het mäste erkännas, hvad det Vällofl. Borgare-Ståndet
också yttrat, utan att anse sina
Privilegier vara jiersonliga, att Ordning för utöfning
af rättigheter är i alla Samfund nödvändig,
en Ordning nemligen så fri, så öppen som
det med hvars och ens kraft och förmåga i
Samhället, relativt til1 de grunder, hvarpå Samhälls-Byggnaden
är anlagd, kan bestå. Dessa
grunder kallar jag Städemes Privilegier. De
äro gifne af framledne Svenska Konungar, ganska
månge af den odödlige GUSTAF 2:dra
ADOLPH, från hvars Tidehvarf Svenska Städerne
räkna sin uppkomst och sitt välstånd, och
det just genom den ordning, som denne vise
Konung i Svea Städer infört. Den så benämnde
Skrä - Ordningen (jag skulle önska den blefve
kallad Handtverks- och Slöjde - Ordning) är från
denne Konungs tid uppkommen. Den har ingått
i Städers Privilegier: Städer äro efter en.
sådan Ordning grundade: Städer hafva på grund
deraf sin representations-rätt; Borttages, upphäfves,
nu denna Ordning, hvad blir då följden?
Visserligen den samma, som, då band lossas, visar
sig: Det helas skeende successiva upplösning.”
Lag- och Besvärs-Utskuttens Eetänkanden. 355
■ Herr Prosten Lector tallenius yttrade vidare ;
”Jag erkänner visserligen väröor af, hvad nu blifvit
anfördt» Men då jag hör orotav,s en utvidgning
af näringsfrihet och tillika en omgränsning
deraf, finner jag deri en motsägelse s»e get
ena mot det andra och en Collision, som kan
föranleda till rubbning af hvad i Grund-Lagen
under Privilegii Skygd försäkras. Då det Hedervärda
Bonde-Ståndet, sistledne Riksdag, vidtog
en åtgärd, i anseende till Preste - Ståndets
rättigheter, trodde sistnämnde Stånd, att, hvad
tillämpning deraf, i anseende till tidens skick
kunde erfordras, sådant till dess egen befattning
hörde: Till Preste - Ståndets särskildta Utskott
remitterad, defstädes utarbetad, af Ståndet pröfvad
och antagen öfverlämnades i underdånighet
så beskaffad, den i fråga satte saken, till Kongl.
Maj:t, som också i Nåder den samma gillade.
Det Vällofl. Borgare-Ståndet, som redan gifyit
prof på hedrande concessioner, lärer ock nogsamt,
likaledes, inom sig finna, hvad, i anledning
af uppkommen fråga efter tidens kraf erfordras
och kaji vara att tillgöra, hvarföre, efter
min tanke, hela denna sak det Vällofl. Borgare-Ståndet
ensamt Och egenteligen, till behandling
tillhörer.”
Herr Ålderman Litke uppläste följande Anförande
:
”Då en värd Ledamot af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln nu vid detta Riksmöte åter väckt fråga
om upphäfvande af Skrå-Författningen, en fråga,
hvilken lika många gånger blifvit förkastad, Sofi*
3 5 S Lag- och Besvära- Utskottens Betänkandenl
den blifvit framställd, ar det mindre för att
yrka välfängne Privilegiers bestånd, är» för att
bevisa den all*^ariria nyttan af nämnde Författnings
bibehållande, sorn jag trott mig böra försöka
(« vederläggning af de skäl, på hvilka
H err Friherre Cederström, Jacob, grundat sin
■väckte motion, om Skrå-Författningens upphörande.
Det lärer ej en gång af Herr Friherren
kunna bestridas, att Ynglingar i allmän-:
het, isynnerhet sådane, hvilkas Föräldrar icke
äro så lycklige, att kunna gifva sine Farn en
vårdad uppfostran, äro mera böjde antingen för
att lära snart sagdt ingenting, eller ock, om
något tillfälle skulle gifvas, ett sådant yrke,
som lofvar dem bergning i framtiden, utan att
derföre behöfva tungt och träget arbeta eller,
i ordets strängaste bemärkelse, förtjena sitt bröd
I sin anletes svett. En sådan Yngling, kommen
i ett Handtverk, der han de första åren icke
kan göra sin Läromästare någon nytta, skulle
snart nog begifva sig derifrån, om icke Mästaren
ägde. den rättighet att qvarhålla honom
och den skyldighet att undervisa honom; Dessa
rättigheter och skyldigheter äro visserligen
icke afundsvärda, men de äro likvä! nödige
och nyttige, ty de bidraga till förvärfvande af
omsider en fullkomnad insigt och kännedom
uti det Handtverk, hvaruti Arbetaren skall betjena
Allmänheten och hvaraf han sjelf skall
hafva sin utkomst och afbörda sine skyldigheter
till Staten. Detta är således redan en välgörande
verkan af Skrå-Författningen. Här gifves
de Handtverk, hvilka fordra en större ur-;
stillning och djupare eftertanke, än att ragg
Lag- och Besvär s-Ut skottens Betänk änden. 357
deruti kan hinna till fullkomlighet efter flere
års åtnjuten undervisning och använd flit på
deras lärande; skulle nu en Lärgosse eller
hvem som hälst, utan att förut hafva vederbörligen
lärt sin metiér och utan att hafva
aflagt prof på förvärfvad skicklighet, få börja
att på fri och egen hand arbeta såsom Mästare,
så befarar jag, pä goda skäl och af de anledningar
erfarenheten gifvit, att ali konstflit
skulle försvinna och fullkomlighet i Handaslögder
få sökas endast i de Länder, där SkråFörfattningar
ännu existera. Oriktigt skall man
invända att det är genom friheten för hvar och
en att få idka hvilket Handtverk sorn hälst,
utan att behöfva systematiskt och regelmässigt
lära detsamma, som täflan skall uppkomma och,
i följd deraf, våra Handtverkerier och Slögder
uppdrifvas till största mpjliga fullkomlighet.
Beviset häremot ligger i sakens egen natur
och i de af en vis och faderlig Regering
vidtagna åtgärder till Slögdernas uppmuntran,
hvilka åtgärder likväl ännu icke förmått att
hos Nationen väcka den patriotiska anda, dea
känsla och den smak för egna tillverkningar
och deras brukande,' att utländska varor vilja
umbäras oaktadt de ofta äro af en sämre beskaffenhet
än de, sorn här förfärdigas. Sverige
är således i detta fall, ty värr! uti intet jemnförligt
förhållandej till de fleste andra Riken,
och skulle nu på köpet intet Handtverk behöfva
ordentligt läras förr än det utöfvades och
inga Gesäll-prof eller Mäster-stycken göras, så
hlifver det en säker följd att våra Slögder och
Handtverkerier skulle återfalla i samma till*
358 Lag- och Besvärs-Utskottens Betänk anden.
stånd af vanmakt och ofullkomlighet, som ägde
rum ifrån år 1724 då de så kallade Fri-Mästare
blefvo tillåtne, intill år 1731 då på Riksens
Ständers egen underdåniga anhållan Kongl.
Maj:t i Nåder befalte att allt Fri - Mästerskap
skulle upphöra emedan det haft en skadlig inflytelse
på Handaslögderna och endast bidragit
till deras försämrande och förfall. Handtverkerierna
måste då ånyo organiseras efter deras
förra skick, sedan de under de 7 åren så förfallit,
att Regeringen varit föranlåten införskrifva
ej allenast flere slags Handtverkeri-varor, utan
ock åtskilhge utländske Handtverkare, hvilka
icke uppfyllde Nationens önskningar, men
väl införde den beklagligen ännu rådande smak
för luxe och främmande varor, och det dröjde
länge derefter innan Handaslögderna återfingo
deras under den korta Fri Mästerskaps tiden
aftynade lif.
Betraktar man åter frågan från en annan
synpunkt, eller från den, sorn har afseende p|
hvarje fri Medborgares tillkommande naturliga
rättighet, att på lofligt sätt få löda sig så godt
han kan, så hafva det Hög'ofl. Ridderskapet
och Adeln, äfvensom det Hedervärda BondeStåndet
ingen grundad anledning, att söka fråntaga
Borgare-Ståndet dess snart sagdt enda Paladiurm
för Ståndets flesta Ledamöters tillvarelse
såsom intregrerande del af Riks-Stånds representationen.
Sveriges Höglofl. Ridderskaps
och Adels Privilegier, hvilka det Tredje eller
Borgare-Ståndet, af medfödd kärlek för sämja
och ordnings bibehållande, alldrig ämnat, mindre
försökt a!t få upphäfne och kullslagne, lent*
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkanden. 359
na Högloft. Ridderskapet oell Adeln fullkomlig
frihet, att på Landet vid deras Sätesgårdar få
anlägga Manufacturier och antaga personer, de
der idka enahanda yrken, som annars tillhöra
Städernes Handtverkare, att förtiga alla öfriga
Prerogativer, hvilka sagde Privilegier tillskynda
deras Innehafvare; och Landtrnannen elier
Allmogen äger rättighet att förfärdiga och till
salu i Städerne införa deras egna tillverkningar;
hvaremot Städernes Handtverkare icke äga
några motsvarande förmåner, då man icke
egenteligen kan gifva detta namn åt den föga
afundsvärda rättighet, att på den nakna stengatan
få oupphörligt arbeta för att kunna uppehålla
ett mödosamt lif, och betala sine utskylder
till Kronan och Staden. Räst och nyttigast
torde det derföre vara, alt äfven nu för
tiden den af behofvet tillvägabragte och af våra
Förfäders vishet införda Hamltverkeri-Ordningen
blifver orubbad, hälst man, oaktadt alla
försök, likväl icke förmått visa någon enda
skadlig följd af dess bibehållande, men väl att
fattigdomen i Städerne skulle ökas och Handaslögderne
minskas och försämras, om en hvar
fritt finge fuska 1 den andras yrke. Vi böra
hoppas, att den tid icke är långt borta då det
fria och fordom så mäktiga Sverige skall återigen
visa sig i den ljusa och stolta skepnad,
som gjorde en GUSTAF Wasa och en GUSTAF
den Stores Tidehvarf så ärofulla och
lycklige: och dä en mild Försyn, sorn vakat öfver
Sveriges öden, nu vid pröfvo-tidens slut
skänkt oss Furstar, som med kraft i sin aria
och kärlek till Folket i sitt hjerta, förena en
360 L*ag~ och Besvärs-ZJtskottens Betänkandert.
sällsynt förmåga att uttänka medel till Fäderneslandets
upphjelpande, böra vi lugnt förtrösta
på deras vishet, och icke försöka vidtaga
åtgärder, hvilka möjligen skulle kunna föranleda
till skada för ilandet, söndring i, tänkesätten
och olyckliga följder, åtminstone för vissa
enskildte Medborgare. För öfrigt får jag anmärka
, att dä Friherre Cederström uti sitt Memorial
om Skrä - Författningens upphäfvande citerat
en mängd Förordningar och Resolutioner
till stöd för sin motion, lärer Herr Friherren,
visserligen icke saknat kännedom om Kongl.
Maj:ts under den 23 Februarii 1789 åt Sve*
riges Borgerskap gifne Nådiga Försäkran och.
Kongl. Löfte, att Borgerskapets välfångne Privilegier,
Fri- och Rättigheter icke skola förnärmas
eller kränkas. Hesse ä'ro således lika
heliga och genom 114 §. uti nu gällande Grundlag
lika skyddade som de öfrige Respective RiksSråndens;
och det säkraste medel att skaffa helgd
åt egne Rättigheter är således, att hysa aktning
för andras.”
Vällofl. Borgare-Ståndets ledamöter instämde
nu uti hvad Ståndets Medlemmar i Samfälta
Beredningen redan i detta ämne yttradt 2
”Att då Spannemåls- och Victualie-handeln vore
fri och för alla tillåten: då Landet hade rättighet
att antaga nödige Sockne-Bruks- och Säterihandl
verkare: då Landtmannen ägde icke allenast
att för eget bruk tillverka allt hvad honom
godt syntes, utan ock till Städerna fritt införa
och afyttra sina produeter: da Fabriker nu
mera utan hinder kunna på Landet anläggas: då
'Lag- och Besvtirs-TJtsiottens Bettini anden. 361'
hvarje Svensk m a äger rättighet att reda i Skepp,
Ridderskapef och Adeln särskildt att exportera
sina egna effecter, sä vore o.rh den ytterligare
utsträckning af Närings-Friheten, som nu är yrkad,
en inskränkning af de Privilegier, fri- och
rättigheter, sorn blifvit Borgare-Ståndet i framfarna
tider af Regenter och Med-Ständer förundte
och försäkrade ; pä hvilkas orubbliga hälgd
och bibehållande Borgare - Ståndets tillvarelse
och bestånd ovilkorligen beror; Och skulle i
öfrigt i afseende på berörde fri- och rättigheter
Borgerskapets Medlemmar vidkännas dryga utskylder,
så val till Staten, som ock inom hvarje
Stad till dess underhållande och till aflönande
af de dervarande Embets- och Tjenstemän
samt det derjemte vara öppet för alla Rikets
Innebyggare , att i stadgad Ordning förvärfva
sig rätt till deltagande uti de Ståndet förundte
Förmoner.
Då af sådan anledning frågan om en allmän
Närings-frihet icke borde i det skick hvari
den nu blifvit väckt, emot grundlagarnes föreskrift
af Utskotten upptagas och behandlas ,
samt det skulle ankomma på Borgare - Ståndet
enskildt, att utvärka de rättelser i Skrå-Författningar
och Reglementariska föreskrifter, som,
i anseende till förändrade tider och omständigheter,
kunde finnas nödige, hafva Eedamöterne
af förenämnde Riks-Stånd tillkännagifvit det de
ansago sig icke kunna uti någon vidare öfverläggning
i detta ämne deltaga, eller yttrande
deröfyer meddela.
3®s Lag-Utskottets Betänianden.
N.-r. 74- .
Riksens Hög lofl. Ständers Lag-Utskotts Utlåtande
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande rörande
det Förslag, som blifvit väckt
om förändring af de Författningar,
hvilka till förekommande af Barnamord
äro utfärdade.
Uti ett till I>ag-Utskottet ankommit Utdrag
af det hos Högvördige Preste-Ståndet den 17
nästlidne Februarii förde Protocoll, innefattas
de Anmärkningar, hvilka i synnerhet af Herr
Prosten Palm och Tjenstförrättande Herr Öfver-Hof-Predikanten
Doctor Hedrén b! ifvit gjorde,
men af flere bland Högvördige Ståndets Ledamöter
med dervid gjorde tillägg äro vordne
biträdde emot hvad Utskottet uti den 2 8=de
sistvekne Januarii afgifvit Betänkande yttrat ,
angående det förslag sorn inom bemälte Riksstånd
väckts till åstadkommande af förändring
uti de stadganden, som nu äro gällande och i
ändamål att förekomma barnamord vidtagne;
Och har Utskottet af berörde Protocolls-Utdrag
inhämtat, att, på grund af nämnde andraganden,
Högvördige Ståndet täckts till Utskottet återremittera
omförmälte Betänkande i afsigt att förnyadt
Utlåtande i ämnet må af Utskottet meddelas.
Till fullgörande af hvad således är vordet
äskadt, får Utskottet nu vördsamt anmäla, att,
utan att ingå uti upptagande af alla de omständigheter,
genom hvilka Hérr Prosten Palm och
Lag-Utskottets Betänk and en. 363
Herr Doctor Hedrén förment sig kunna styrka,
att det genom Kongl. Brefvet ilen l^ide October
1778 och de deruti ineddelte föreskrifter
åsyftade ändamål icke vunnits, att de samma skola
tvärtom hänfört till flere för Samhället skadliga
följder och föranledt iill en nu rådande
lättsinnighet och osedlighet, samt att det skulle
vara för Samhälls.Ordningen nödvändigt, det
inskränkning skedde uti den frihet, som de af
oloflig beblandelse häfdade qvinnor, enligt berörde
Stadganden äga till döljande af eget och
barnfadrens namn, Utskottet, till undvikande af
den störré vidlyftighet, besvarandet deraf oundgängligen
komme alt medföra, tror det blifva
tillräckligt att endast åberopa de skäl, dem Utskottet
uti ifrågavarande Betänkande andragit,
till ådagaläggande deraf, att de föreslagne förändringar
uti berörde föreskrifter icke kunna
hafva den verkan, sorn deraf förmodats, fran
hvilken öfvertygelse Utskottet, i anledning af
ornförmäldte anmärkningar, ansett sig icke kunna
vika; Och då i öfrigt Utskottet nu får tillika
tillkännagifva, att, enligt Utskottet tillsände
Protocolls-Utdrag, dess berörde Betänkande
redan den 7:de nästledne Februarii blifvit af
Högloft. Ridderskapet och Adeln, Välloflige
Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
bifallit, lärer Hgvördige Ståndet finna saken
vara afgjord.
De af Utskottets Ledamöter, som ifrån' de
öfriges nyssnämnde Beslut varit af skiljagtig
mening, hafva förklarat sig äfven nu dervid
förblifva.
Stockholm den 23 Mars 1818-
364 Lag-Utskottets Bettini unden.
N:r 75.
Riksens Häglof. Ständers Lcig-Utskotts Utlåtande
i anledning af gjorde Anmärkningar
vid de* aj Utskottet afgifne
Betänkande ifver väckte frågan om
tipphufvande af Kongl. Kungörelsen
den 0.6 November 1816, angående sättet
för en Menighets hörande i enskildte
tillåt eli ge är ender.
Hedervärda Bonde-Ståndet har vid slcedd föredragning
af Lag - Utskottets den 20 nästled*
ne Februarii afgifne Betänkande öfver den af
Riksdags-Full magt ige Nils Månssén frän Malmöhus
län och Carl Fridrik Burg från Götheborgs
och Bohus Län väckte fråga om upphäfvande
af Kongl. Kungörelsen den 26 November 1816,
angående sättet för en Menighets hörande i enskildte
tillåtlige ärender, funnit skäligt att detsamma
till Utskottets förnyade. Utlåtande återremittera
i anledning af de anmärkningar, sorn
vid berörde Betänkande blifvit gjorde af Riksdags-Fullrnägtige
Assar Kirstensson från Malmöhus
Län, Botvid Jonsson från Östergöthland, Johan
Longberg från Gestrikland och Anders Danielsson
från Elfsborgs Län.
Berörde anmärkningar, uti hvilka flere af
Ståndets Ledamöter instämt, har Utskottet funnit
innehålla dels ett upprepande af de omständigheter,
det Svenske Medborgares rättighet,
att obehindradt under laglig ordniug sammanträda
i öfverläggningar om enskildte ämnen,
skulle, genom förenämnde Kungörelse, va
-
JLag-Utskoltets Betiinkanden. 365
ra inskränkt, och att någon händelse Icke skall
inträffat, som bordt föranleda Styrelsen, att nu
mera än förut misstro A narilietens egen böjelse
för ordning oc.n c jS lydnad af Uagarne,
dels förmenande att Utskottet ej skall med tillbörlig
noggranhet afsedt desse med de flere
skäl, hvilka i det omförmäldte andamäl blifvit
af Nils Mänsson och Berg anförde, samt dea
tunga, som blifvit Allmänheten tillskyndad genom
skyldigheten att godtgöra Krono-Fogdens
eller den af honom beordrade Krono - Betjents
resekostnad vid öfvervaro af ofvanberörde sammanträden.
Utskottet, som icke kunnat finna, att hvad
i berörde måtto b ifvit andragit, leder till förändring
af den grund, hvarå dess i ämnet aflemnade
'yttrande sig stödjer, får, jemte anmälan
deraf, tillika vördsamt til i kännagifva, att,
enligt till Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag,
Höglofl. Bidderskapet och Adeln, Idögvördige
Freste-Ståndet och Vänofl, Borgaie-Ståndet den
12 och 14 i denna månad bifallit Utskottets ifrågavarande
Betänkande, och att Utskottet således
anser. sig icke tillhöra att någon vidar»
åtgärd i afseende derå vidtaga.
Stockholm den 23 Maita 1818.
N.t 76.
Riksens Högloft. Ständers Ia^XJtskotts Be.
tänkande, rörande jr agan om förändring
af Lagens stadgande uti Q och
<5 §. S, utaf 7 Cap. Handels-Balken.
366 Lag-Utskottets Eetänkanden.
Sedan Riksens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskott, i anledning af det
till berriäite Utskott från Hedervärda BondeStåndet
remitterade Memorial, hvaruti blifvit
hegardt, att, till förekommande af de olägenheter
medelst confiscationer, hinder och uppehåll,
som tilfogas marknadsfarande personer,
genom det att handeln å de i Riket tilla:ne
marknader icke får begynnas förr än klockan
10, eller innan marknaden genom föregångit
trumslag blifvit utlyst, hvarje Svensk undersåte
må lemnäs oinskränkt fiihet, att å den utsatte
marknadsdagen utan afseende på tid och åtlydnad
af trumslag, köpa och sälja de producter,
som loflige äro och af Eandtmannen sjelf kunna
förfärdigas, genom den 16 sistledne Januarii deröfver
afgifvit Betänkande tillstyrkt* det all handel
å marknad uti den Stad eller på det ställe
på landet, der den är tillåten att' hållas, matte
fritt få börjas så snart marknadsdagen inträdt,
utan afbidande af marknadens kungörande
eller utlysande vid trumslag, dock att sådan
lysning i afseende å marknadsfriden, borde
oförändradt bibehållas både vid marknadens
början och vid dess slut; Men Utskottet tillika
hemställt, att i händelse af Riksens Höglofl.
Ständers bifall till hvad i berörde måtto är
vordet föreslaget, frågan om den i likstämmighet
dermed nödige förändring af Allmänna Lagens
stadgande uti 7 Cap. Handels-Baiken måtte
till Lag-Utskottets åtgärd öfverlemnas; Så
hafva Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördige
Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde
-
Lag-Utskottets Belänkanden.
367
Ståndet genom serskilta Protocolls - Uidrag af
den 24 och 27 Januarii samt den j Februarii
nästledne, jemte tilikännagifvande det Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets förenämnde
Betänkande och deruti uppgifne förslag kr
vordet gilladt, tillika till Eag - Utskottet remitterat,
att föreslå den ändring utaf q och 6 §. §.
uti 7 Cap. af Handels-Balken, som på grund
häraf erfordrades, hvaremot Vällod. BorgareStåndet,
enligt Protocolls-Utdrag for den 9 i
sistberörde månad val bifallit nyssomförmäldte
förslag om frågans remitterande till Lag - Utskottet
, men tillika åt detta Utskott, uppdragit
att meddela sitt utlåtande i målet utan hinder
af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
yttrade tankar, i afseende på den ekonomiska
nyttan af omförrnäldte utvidgade handels-rättighet.
Lag-Utskottet, som funnit sig härvid böra
anmärka, att, efter hvad Utskottet tror sig känna,
vid flera marknader, hvilka å dertill tillåtne
platser på landet årligen hållas, något egentligt
kungörande af desammas början och slut
icke verkställes, åtminstone sällan genom trumslag,
men att ett sådant kungörande likväl är,
till bestämmande af tiden då marknads - friden
vidtager och tilländalöper, nödvändigt, har i
öfrigt ansedt sig endast nu tillhöra, att uppgifva
Förslag till en efter den af Riksens Höglofl.
Ständer antagne förberörde förändring och
nyssnämnde anmärkning lämpad ny redaction
af omförrnäldte tvenne §. §. och får således
tillstyrka det desamma hädanefter må blifva af
följande lydelse;
3 6 S Lag-Vtsko:tets Betänk anden.
3 *’
”A dag» då marit nåd börjas, Varde tnafk’’nads-frid
tidigt på morgonen offentligen lysti
”Stånde dock en hvar fritt att köpa och sälja,
”ifrån det dagen ingått, ändå att lysning ej
”skedt. Vid marknadens slut skall freden af_
lysås.
6 §.
”Sker buller, oväsende och slagsmål sedaa
”marknads-fred offentligen lyst är, plikte den
”det gör, efter Lag, och bote Tio Daler fös
”fredsbrottet.”
Detta varder dock Eiksens EtögloflIge Ständers
vidare granskning vördsamt underställdt.
Stockholm elen 23 Mars 1818.
N.r 77.
Riksens Häglof ige Ständers Lag - Utskotts
Betänkande 'öfver de af Herr Grefve
fohan Henning Gyllenborg gjorde förslag
t att Konungens Befallmngshaf
vande må blifva pligtige att till fustitice
- Cancelleren och fustiiice-Ombudsmannen
insända ett exemplar af de
Kungörelser, som af dem utfärdas;
att deras obestämda rättighet ii 11 Länens
invånares kallande till sammankomster
och till mundt lige förhör må
inskränkas; och att med utmätning af
debiterad afgift må innehållas, då jäf
mot behörigheten utaf Kiafvet 1mekes.
Lag-Utskottets Betänkanden. 3 69
■tierr Grefve Johan Henning Gyllenborg har lili
ett till Högloflige Ridderskapet och Adelil
inlemnadt Memorial andragit de flere omständigheter,
sorn, i hans tanka, föranledde till nödvändighet,
att närmare bestämma viddén af den
Lmbetsmagt Konungens Befallningshafvande äga
att i visse fall utöfva. På grund deraf, och
då ibland annat, genom af Konungens Befallningshafvande
utfärdade Kungörelsers vitén utöfver
det ansvar, Allmänna Lagen utstakar, varda
utsattas samt ändrings sökande Uti desse åtgärder
af den eller dém , hvilka dertill tro sig
äga skäl, medför både omgång och kostnad, har
Herr Grefven föréslagit, »lee Konungens Befallningshafvande
måtte åläggas, att, ined undantag
af sådane Kungörelser, som angå tillkännagifvanden
af auetiöner, efterlysning af Förrymde
personer och annat dylikt, till Justitia Cancelleren
och Justitia; - Ombudsmannen månadtligen
Insända ett exemplar af alla öfrige utgående
Kungörelser, som röra allmänna Och enskilteS
rättigheter och skyldigheter, i ändamål att de
samma må af Justitire-Cancélleren och Justitieombudsmannen
granskas; Äfvensom Herr Grefven
anmärkt, att Konungens Befallningshafvan*
des obestämda rättighet, att till Lands-Cancellérerné
inkalla Länens invånare till sammankomster
och mundtlige förhör, borde inskrähkas»
hälst de förre syntes vara utan ändamål, då
hvarken den frånvarande, eller den till propo.
sitionen nekande, skulle på sådant ställe kunna
af Pluralitfctens beslut förbindas, hvarom
Bihang till Rihs-St. Fröt. 1S1) - iSiS- T-it Sami, N:r 47. 41.
37 o Lag- Utskottets Betänkande,!?.
Herr Grefven ansett ett bestämdt stadgande erforderligt,
ock de sednare eller mundteljge för*
hörén! icke utan i få händelser borde vara rried-J
gifne; hvarföre ock Herr Grefven förment att
i de fleste fall skriftelig förklaring borde af den,
hvars hörande äskas, få aflämnas till närmaste
Krono-Betjent, som sedan skulle den samma till
Konungens Befallningshafvande insända, och
sådant äfven iagttagas i mål, hvilka angå åtaladt
fylleri och oloflig bränvinsförsäljning, men att,
om någon gång uti skuldfordringsmål Parternes
inundtlige hörande icke kan undvikas, Sökanden
borde förskjuta Svarandens kostnad dervid, mot
ersättning derföre vid målets slutelig! .afgörande,
om skäl dertill vore. Herr Grefven har
vidare tillstyrkt, att Konungens Befallningshafvande
borde hos Justitise-Cancelleren och Justitieombudsmannen
tillkännagifva de anledningar,
som föranledt så väl till utsatte sammankomster
med Länens invånare och med dem
anstälde förhör, som ock till vittnens kallande;
Och i öfrigt har ock Herr Grefven trodt sig
finna, att, vid de tillfällen, då emot erläggande
af en debiterad afgift ]äf göres af den, som
fått sig berörde afgift påförd, den sammas belopp
icke borde genom utmätning uttagas, innan
Krono-Betjenten först inberättat förhållandet
till Konungens Befallningshafvande, för att
erhålla befallning huru han i afseende derå borde
förfara.
Lag-Utskottet har, i anledning af erhållen’
Remiss utaf omförmäldte Memorial, till granskning
företagit hvad deruti är vordet, på sätt
berördt är, föreslagit; Och hvad först angar
Lag-Utskottets Betänk anden.
väckte frågan derom, att Konungens Befallningshafvande
borde anses pligtige, att, med visse
undantag, till Justitias-Cancelleren och JustitiaeOmhudsinannen
insända ett exemplar af de Kungörelser,
sorn af dem uti Länen utfärdas, Så,
enär, afven med antagande deraf, att bemälte
Embetsman i förening med öfrige dem åliggande
Embetsgöromål, kunna äga tillfälle att om
berörde Kungörelsers innehåll göra sig underrättade,
någon annan åtgärd i afseende å de
samma dock icke kan af dem vidtagas, än att,
i händelse de anse det Konungens Befallningshafvande
uti något af de meddelte Förordnanden
öfverträdt gränsen af dess Embetes magt,
besörja att deruti i laga ordning rättelse varder
sökt, men denna utväg i lika väg är oppen
för hvar och en, som med Konungens Befallningshafvandes
beslut i desse och andre fall
är missnöjd, finner Utskottet något behof icke
uppstå för en sådan Författnings antagande, som
den omförmälte.
Hvad dernäst rörer Herr Grefvens förslag
om inskränkning af Konungens Befällningshafvandes
rättighet, att kalla Länens invånare, antingen
samfält till allmänna sammankomster, eller
en eber flere af dem till mundtelige förhör
uti anmäldte och anhängige gjorde mål; Sa anser
Utskottet det blifva i verkställigheten omöjligt,
att genom något stadgande bestämma de
tillfällen, då berörde rättighet endast må vara
Konungens Befallningshafvande tillåten. Föt
Konungens Befallningshafvande måste ofta behofvet
blifva oundvikligt, att uti serskildte ämnen
vid en allmän sammankomst inhämta ylt
-
372 Lag-Utskottets Betänkanden.
randen, antingen af Länets invånare samfäldt,
eller af dem uti en viss del af Länet, och den
allmänt förbindande kraft de beslut, som af de
trllstädeskomne fattas, fria tilläggas, beror af
hvarje af berörde ämnens serskildta beskaffenhet.
JEnar nu jemväl de ärender, hvika höra
till Konungens Befallningshafvandes handläggning
och således der förekomma, äru så
mångfaldiga och olikartade, att, vid de skiljagtige
omständigheter, som dervid inträffa, det
icke blifver möjligt, att, med en allmän åsigt,
bedöma de fall, då en mer eller mindre nödvändighet
för KonugenS Befallningshafvande
blifver, att, genom anställande mundtligt förhör
med de personer ärendet angår, utreda rätta
förhållandet, skulle ock en begränsning af
denne- åtgärd blifva både vacklande och osäker,
samt äfven föranledande dertill, det stundom
Konungens Befallningshafvande uti de till dess
afgörande förevarande mål, skulle finna sig i saknad
af tillräcklige upplysningar, dem han ej
komme i tillfälle att genom Parternes mundtliga
hörande inhämta; Och som, enligt Kongl.
Förordningen den 24 April 1813 och Kongl.
Kungörelsen den 20 April 1814, det nu är
dem, som för fylleri-brott, eller för oloflig försäljning
af bränvin, Jthurn och Toddy Varda
tilltalde, medgifvit , att, dåde erkänna förbrytelsen,
få sådant hos Konungens Befallningshafvande
skrifteligen anmäla, samt uti Kongl. Brefvet
den 17 Junii och Krigs- samt KammarCollegiernes
derå grundade Circulaire den %
September nästledit år, hvarigenom Konungens
Befallningshafvande fått sig uppdragit, att upp
-
Lag-ZJtsiottets Betänkanden.
373
taga och afgöra frågor om försummad Kronoskjuts,
det tillika är vordet Konungens Befallningshatvande
ålagdt, att, så vidt skje kan, undvika
de tilltalades personliga inställelse; Altså
tror Utskottet, det anledning så mycket mindre
är, att uti d©t ifrågasatte antaga några ytterligare
bestämmelser, som, då i allmänhet hvarje
Domare och Embetsman för sine Embetsåfgär*
der står i ansvar, Konungens Befallningshafvande
äfven är det samma underkastad för hvad
han tillgör i afseende på behandlingssättet af de
till hans profning hörande ämnen; Såsom en
följd hvaraf Utskottet äfven anser förslaget, att
Konungens Befallningshafvande skulle hos Justitia»-Cancelleren
och Justitine-Ombudsmannen
tillkännagifva anledningen till utsatta sammankomster
med Däns-invånarne , mundtlige förhör
med desse, eller vittnens inkallande, vara oJämpligt,
och att äfven verkställigheten deraf
hlefve utan all nytta; Hvarförutan i öfrigt Utskottet
finner, att, då hvar och en, emot hvilken
någon talan anställes, åligger att, antingen
sådant skjer hos Domaren eller Excecutorn , sjelf
besörja örn svaromålets afgifvande, oph att, på
kallelse, sig till mundtligt förhör inställa, men
denne deremot är berättigad, att, om han utan
behörig anledning dermed besväras, derföre af
Käranden erhålla skälig ersättning, yrkandet,
att en svarande part skulle äga, att, genom
närmasfe Krono-Betjents försorg, få sin förklaring
lill Konungens Befallningshafvande insänd,
samt att, vid mundtlige förhör uti der anhängige
gjorde skuldfordringsmål, Käranden borde
374
Leg-Utskottets Betänka/iden,.
förskjuta Svarandens kostnad dertill, icke kunJ
na förtjena afseende.
Slutligen , och hvad beträffar Herr Grefvens
motion derom , att med uttagandet af debiterade
afgifter må innehållas, då jäf mot erläggandet
af de samma utaf den debiterade göres, anser
Utskottet, att, genom de flere Författningar,
hvilka blifvit utfärdade angående uppbörden
af Krono- och ifrévillnings-inedlen, tillräckligen
är bestämdt, huru i den här ofvan omförmäldte
händelse bör förfaras, hvarföre ock
XJtskottet funnit något vidare utlåtande derom
icke behöfvas.
I likstämmighet med hvad således är an*
fördt, kan Utskottet icke tillstyrka bifall af hvad
Herr Grefve Gyllenborg i förrbesagde delar föreslagit,
kvilket dock till Riksens Höglofl. Ständers
vidare pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 25 Martii 1818.
N:r 78.
Riksens Höglofl. Ständers Lag - Utskotts Betänkande
öfver den af Herr Borgmästaren
E. G. Holm vOkte motion om skyldighet
ej mindre för samte lige Embets-Verken,
att, vid hvarje halft urs förlopp,
till Riksens Högloflige Ständers Justitia-Ombudsman
aflemna arbetsförteckningar,
än äfven för Vederbörande
Direitioner öfver Arbets- och Correctiorfs-inrättningarne
samt Spin-hu•
Lag-Utskottets Betänk anden:
375
sen i Riket, att qvartaliter till justities
- Ombudsmannen insända behörige
Fäng - För te k ni ngar.
H os Vällofliga Borgare-Ståndet har uti ingifvit
Memorial, Herr Borgmästaren E. G. Holm
förmlät sig i sammanhang med den af Herr
Grefve Joh. Henning Gyllenborg hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln väckta motion, om Konungens
Befallningshafvandes åläggande, att till
Riksens Hoglofl. Ständers Justitias-Ombudsman
insända ett exemplar af de Kungörelser som uti
Xänen utfärdas äga anledning föreslå, att samtlige
Embets-Verken i Riket, hvilka bittils ingändt
deras arbets-Förtekningar till Justitias-Can.;
celleren, ina förpligtas , att äfven till JustiasOmbudsmannen
aflemna ett lika lydande exemplar
af berörde Förteckningar för hvarje halft år,
samt att Vederbörande Directioner öfver Arbets-
och Corrections-inrättningarna, jemte Spinnhusen
i Riket blifva skyldige, att till Justitieombudsmannen
qvartaliter afgifva Förteckningar
öfver de under deras vard varande fångar
med sådane anteckningar dervid, som för de
vanliga fång-listor äro föreskrifne.
Till Eag-Utskottets Utlåtande har detta memorial
blifvit remitteradt, i anledning hvaraf
Utskottet får upplysa, att Kongl. Majit den 6
October 1772 i Nåder befallt, det alla Collegier,
utom då varande Amiralitets-Collegium, borde
för hvarje halft år till Kongl. Majit i underdånighet
aflemna Arbets-Förteckningar 1 att
genom de för Commerce-Collégium och Kammar
- Rätten utfärdade Instructioner annan
Lag^Utskottets Betänkanden,
tiel till beröde Förteckningars afgifvande är
vorden bestämd: att Kongl. Majit den i Apr
i l 1807 i Nåder Förordnat, det Konungens
samtelige Befallningshafvande borde årligen
till Kongl. Majit i underdånighet insända
Summariske uppgifter å de under föregående
årets lopp till deras handläggning inkomne mål
o,ch även der, samt å dem, hvilka under de förut
förflutne åren icke blifvit med slut afhulpne,
jemte utförandet af antalet å alla desse, som
blifvit afgjorde: att omförmäldte från Collegierne
och Konungens Befallningshafvande inkommande
Förteckningar af Justiae-Cancelleren
emottaga* och af honom hos Kongl. Majit i underdånighet
föredragas: att Kongl, Majit uti Nådig
skrifvelse den 7 Junit 1810 befallt, att
från Spinhusen i Stockholm, Norrköping, Götheborg
och Wisby, Förteckningar å de der insatte
personer, upprättade efter dertill faststäldt
Formulaire, borde för hvarje halft år till Justitise-Cancelleren
inskickas; och att Kongl. Majit
den a g Junii 1814 förordnat, det på lika sätt
borde förfaras i afseende å de personer, hvilka,
till följd af Kongl. Brefvet den rr Maji samma
år , insättas å Läns-Correctious-husen, enär
de blefvo i ordning bragte.
Få grund, häraf, och som Utskottet trott
det icke blifva utan nytta att Riksens Ständers
Justitiae-Ombudsman får tillfälle att tillförlitligen
utröna och erfara, huruvida vederbörande
Rikets CoMegier och Embets-Verk med erforderlig
drift fullgöra deras åligganden vid handläggningen
af de der förekommande mål och
•frige ärender, samt Utskottet jemväl anser
Lag-ZJtskottets Betänkanden, 377
det vara nödvändigt, att då, enligt hvad förut
är stadgadt, Justitias-Ombudsmannen bör erhålla
ett exemplar af de månadteliga förteckningar,
sorn från de allmänna häckten öfver der
förvarade brottslingar aflemnas, han ock undfår
ett sådant af de förteckningar, hvilka, på
sätt ofvanberördt är, skola från Spinnhusen samt
Eäne- Arbets- och Corrections-Jnrättningarne
afgifvas; Alltså får Utskottet i så måtto tillstyrka
bifall af Herr Borgmästaren Holms förslag,
att ett sådant förordnande må vidtagas, det hädanefter
på de tider, hvilka äro föreskrifne för
Collegierne och Embets-Verken till arbets-förteckningars
afgifvande, och för dem, som hafva
vården om Spinhusen samt de i Eänen inrättade
Arbets- cch Corrections hus, att insända
enligt faststäldt Formulaire Inrättade Förteckningar
öfver der insatte och intagne personer ,
lika lydande exemplar deraf tillika böra till Justitia
- Ombudsmannen öfverlämnäs; Och lära
Riksens Högloflige Ständer i händelse, detta
varder af dem gilladt, hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, det alla Vederbörande
ina om detta deras åliggande blifva af Kongl,
Majit.i Nåder förständigade.
Detta öfverlämnäs vördsamt till Riksén*
Höglofl, Ständers ytterligare pröfning.
Stockholm den 25 Martil 1818,
N;r 79,
Riksens Höglofl. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
angående den af Riksdags
-
'^78 Lag-Utskottets Betänk anden'.
Fullmäktige Sven Månsson och Jonas
Jansson från Calmare Län väckte fråga
om förändring af Rätiegångssättet
i frågor rörande skjutsförsuninielser.
I lös Hedervärda Bonde-Ståndet hafva Riksdags-Fullmäktigé
från Calmare Län S'-tn Olansson
och Jonas Joinsson uti serskilte Memorialer
anmärkt, det en betydlig olägenhet skall deraf
tillskyndas jordbrukaren, att han, vid anstäldt
åtal mot honom angående försummad skjutsskyldighet,
skall till förhör och svaromåls afgifvande
inställa sig hos Konungens Befallnings"
hafvande i Länet, i hvilket ändamål jordbrukaren
ofta b:ifver nödsakad att företaga manga
mils resa fram och åter, för honom medförahde
vida större kostnad, än beloppet af de böter
och öfrige ansvar, som för omfurmälte förBummelse
kan honom åläggas, hvarigenom äfven
det missbruk inöjeligen kan uppstå, att
jordbrukaren, till undvikande af kostnaden och
besväret vid berörde resä, söker att genom öfverenskommelse
med Krono-Betjeningen få målet
nedlagdt; på grund hvaraf Sven Mänsson yrkat,
att alla frågor rörande skjutsförsummelse
hädanefter må af Härads-Rätteme få upptagas
och afgöras; men Jonas Jansson åter föreslagit
vidtagande af den Författning, att mindre Krono-Betjente
icke må blifva tillåtit, att utfärda
kallelse till förhör hos Konungens Befallningshafvande,
utan att de i stället borde vara skyldige
a.tt skrifteligen författa de åtal, hvartill
Lag- Utskottets Betänk an ilen.
de finna sig befogade, som af dem borde tillställas
den eller dem, hvilka de ämnade tilltala,
hvarefter dessa sistnämnde skulle vid ansvar
åligga, att inom åtta dagar, jemte återställande
deraf, tillika aflemna skriftelig förklaring
deröfver till Krono-Betjenten, hvilken sedan
borde insända nämnde handlingar till Konungens
Befallningshafvande, som då skulle äga
att, efter förefinnacde omst ändigheter, antingen
genast afgöra frågan, el er ytterligare förklaring,
derest sådant vore nödigt, infordra, eller
ock, om saken icke annorledes kunde utredas,
Pärterne till förhör kalla.
Detta allt har hos Utskottet, till hvars
yttrande berörde Memorialer blifvit liänskjutne,
kommit i öfvervägande; Och sorn Utskottet
funnit, det de omständigheter härvid böra
i betraktande komma, att uti alla frågor angående
försummelser vid jutgörandet af håll- reserve-
eller Krono-skjuts, ersättningen af den
lega, hvilken blifvit utbetald för anskaffande af
<le felande hästar, utgör det betydligaste ansvar,
som drabbar den försumlige, samt att Gästgifvaren
eller Hållkarlen, och vid Kronoskjuts
Krono-Betjenten, hvilka mästadels måste berörde
lega förskjuta, men i annat fall äfven den,
sora låtit sig till skjutsen lega, äro berättigade,
de förre att snart blifva för sådant förskott godtgjorde,
och den sednare att utfå den betingade
legan, hvilket lämpeligen icke annorledes
kan ske, än om pröfningen af skjutsförsummelsens
verklighet och ansvaret derföre skyndsamt
verkställes: att i afséende på försummad K10-  rioskjuts Konungens Befallningshafvande n.är
-
^8o Lag-Utskottets Betilnkanden.
mast är i tillfälle att känna antalet a.f de häStar,
hvilka till skjutsen erfordrats, hvad tids
utrymme Krono-Betjeningen ägt till skjutstadningen,
huruvida i mon deraf det varit för bemälte
Betjente möjligt att iakttaga fastställd ordning
i tourén emellan de skjutsskyldige, samt
i hvad mer eller mindre matto den lega, som
påstås vara utbetald, kan anses billig eller öf--  verdrifven, hvilka frågor, vid anställande åtal
för besagde försummelser, ofta förekomma, och
Uti hvilka för Härads-Rätten mera svårighet
skall uppstå att utröna rätta förhållandet; och
att, när så beskaffade mål af Konungens Befallningshafvande
upptagas, han får läglighet att
tillse huruvida de under honom lydande Krono-Betjente
behörigen fullgöra deras åligganden,
och att i annat fall vidtaga de rättelser,
hvilka finnas till förekommande af oordningar
nödige; Alltså, och emedan det jemväl tillhör Konungens
Befallningshafvande att inom Länet
besörja ordning och skick vid Gästgifverierne,
samt enär, på sätt förenärnndt är, vid utgörandet
både af Håll- och Krono-skjuts, legan för
anskaffade hästar i stället för de derifrån uteblifne,
utgjör det svåraste ansvar den försumlige
Hemmansåboen får vidkännas, Konungens
Befallningshafvande kan, i förhållande till förseelsens
beskaffenhet och de orsaker dertill föranledt,
jemka och mildra i afseende på hötesansvaret,
hvilket vid målets behandlande af
Domstolen icke instämmer med de den samma
tillkommande åtgärder; Ty och då i öfrigt hvad
af Riksdags-Fullmäktigen Jonas Jansson, på sätt
ofvannämndt är , blifvit föreslagit, i stället för
Lag-Utskottens Fetänkandert. 381
att förekomma, tvertom otvifvelkaktigt skulle
leda till den följd, art Krono-Betjente lemnades
tillfälle till obehörige prejeriet", genom det
den kunde, Konungens Befallningshafvande ovetande,
anställa åtal för skjutsförsurnmelser,
dem de sedan icke fuUföljde, om hvilka åtgärder
Konungens Befallningshafvande komme att
sakna kännedom, samt, enligt Kongl, Brefvet
den 17 Juni nästlidit år och Krigs- samt Karn.
mar-Collegiernes derå grundade (Jirculaire-Bref
af den 2 derpå följde September, Konungens
Befallnigshafvande är ålagdt, att, till förekommande
af längre resor för Allmogen, i ändamål
att höras öfver anmäldte skjutsförsummelSer,
så vidt ske kan, undvika den tilltalades
personliga inställelse, hvarigenom det, som med
ifrågavarande motioner i synnerhet åsyftas, synes
vara vunnit, anser Utskottet sig icke äga
skäl tillstyrka bifall hvarken dertill, att pröfningen
och afgörandet utaf frågor om skjutsförsummelser
må från Konungens Befallningshafvandes
till Härads-Rätternes handläggning
öfverflyttas , eller att ett sådant Rättegångssätt,
som det Jonas Jansson velat åstadkomma, må
antagas.
Detta allt varder dock till Riksens Högloft.
"Ständers vidare granskning vördsamt öfver"
Itmnadt,
Stockholm den 25 Martii 1818*
383
L/ig-Utskottets Betänkanden.
N:r 80.
Riksens Häglof. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
angående det af RiksdagsFullmäktigen
från Götheborgs och Bohus
Län Carl Fredric Berg gjorde
förslag om ändring i ansvaret för fylleri
och dryckenskap.
Uti et till Hedervärda Bonde - Ståndet inlemnadt
och derifrån till Lag-Utskottets handläggning
remitteradt Memorial, har Riksdags-Fullniäktigen
från Götheborgs och Bohus Län, Carl
Fredric Berg, med antagande deraf, att uti Kongl,
Förordningen emot fylleri och dryckenskap af
den 34 Augusti 1S13 det obestämda uttryck
skall begagnats: rörd uf starka drycker, förmält,
att det samma föranleder till obehörige åtal af
Åklagare; Och då i öfrigt Riksdags-Fullmäktigen
Berg ansett det icke vara instämmande med
en behörig principe vid Lagstiftningen, att stadga
straff för sådane fel, hvarigenom någon o~
rättvisa eller våld icke tillfogas andra personer,
har Berg yrkat, att fylleribrott ej borde i annat
fall med böter beläggas, än då allmän förargelse
dermed blifvit vållad, eller sidvördnad
mot Auctoriteter, Embets- och Tjenstemän,
samt oljud, slagsmål eller andre brottsligheter
derunder blifvit utöfvade, äfvensom att stockstraff
och allmänt arbete vid Arbets-inrattninrättningar,
såsom icke tjenande tiil förbättring,
ej mera må för fylleri äga rum.
Lag-Utskottet, sorn hvarken u{i ofvan omförrnälte
Kongl. Förordning, eller någon af de
Läg-Utskottets Betänk anden;
förut i samma ämne utfärdade Författningar,
funnit det af Riksdags-Fullmäktigen Berg uppgifne
förenätnde ordalag hafva blifvit nyttjadt i
afseende å den, som med starka drycker sig öfverlastat,
får i öfrigt hvad rörer den af honom
föreslagne förändring uti nu bestämde ansvaret
för så beskaffade förbrytelser aflemna det yttrande,
att som fylleri och dryckenskap utgör en
menskligheten vanhedrande last, hvilken icke
allenast förstör all Samhälls-Ordning, utan ock
i synnerlig mon bidrager till sedeförderf och
många serskilte för allmänna välståndet och idogheten
skadliga följder, till förekommande
hvaraf, då den samma erfarits hafva blifvit hos
allmänheten mera inrotad, Riksens Högloflige
Ständer ansett nödvändigt att kraftigare åtgärder
borde vidtagas, samt på sådan grund hos
Kongl. Maj:t derom i underdånighet anhållit;
Så och enär de strängare straffbestämmelser,
hvilka Kongl. Maj:t af sådan anledning genom
meranärnde Förordning täckts i Nåder antaga
och stadga, enligt hvad Utskottet ansett sig finna,
icke allenast äro för ändamålet mäst tjen»
lige, utan ock, efter hvad erfarenheten vittnat,
i märkelig mon bidragit dertill, att lastems
utöfning blifvit betydligen hämmad, tror Utskottet
skäl icke vara för handen, att uti berörde
straffbestämmelser göra någon ändring, samt
att ett omättligt bruk af starka drycker, äfven
örn under den derigenom förorsakade orediga
sinnesförfattning annat brott ej föröfvas, ändock
innefattar ett så lastbart förfarande, att den, sorn
sig dermed forser, ej bör undgå ansvar; I följd
hvaraf Utskottet ej eller kan tillstyrka bifall af
3§4 Lag-Utskottens Beldnkanden.
hvad Riksdags-Fullrnäktigett Berg i berörde afseende
föreslagit.
Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning
Varder detta vördsamt understäldt.
Stock bolm den 26 Marti i 1818*
N:r 81.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
så väl öfver Riksdags Fullmäktigen
Anders Danielssons /rån Elf sborgs
Län väckte förslag, att mål i
som angå fylleri och oloflig försäljning
af bränvin, Rhum och Toddy,
endast må af Allmänna Domstolarne
upptagas som ock, i sammanhang dermed-,
öfver Riksdags-Fullmäktigen fohan
facob Rutbergs frän Norrbottens
Län gjorde motion, om förändring i
straffet för fylleri 3 och att Stal ä sådane
brott mu9 inom hvarje Församling,
af Kyrko -Rådet pröfvas och afdömas.
Tdll Lag - Utskottet har Hedervärda BondeStåndet
remitterat följande dit ingifne Metnorialer,
nemligen :
l:mo Af Riksdags - Fullmäktigen frän Elfsborgs
Läri, Anders Danielsson) deruti han anför,
att det genom Kongl. Förordningen den
24 Augusti 1813 och Kongl. Kungörelsen den
20 April 1814. Konungens Befallningshafvande
lemnade uppdrag att ransaka och döma angåen-!
Lag-Utskottets Betänk and en? §85'
de sL X.andet föröfvade fylleri - förbrytelser och
skedd oloflig försäljning af bränvin , Rhum oell
Toddy, ågyftande desse förbrytelsers skyndesam.
mare bestraffning och att kraftigare hämma deras
utöfvande, skall dels icke medfört den påräknade
verkan, dels förorsakat derifrån ©skiljaktig®
större olägenheter. Anders Danielsson har
ansett det vara nödigt, att uti brottmål ett sådant
Rättegångssätt iagttages, sosa ej försvårar
eller föröker det straff, hvilket 1 forhftlande
till brottets beskaffenhet är genom Lagstiftningen
bestämdt, tnen trott att berörde förhållande
skall inträffa genom skyldighet för den å
Ilandet boende, som för ofvannämnde förseelser
blifver tilltalad, att till hörande inställa sig
vid ett från dess hem visst aflägse beläget Landsliöfdinge-säte,
hvilket föf honom förorsakar vida
större kostnad, än beloppet af det bötes-ansvar,
honom kan drabba, till Undvikande hvaraf
den, sorn tilltalas, häldre söker möjlighet att
kunna med Åklagaren vinna förening -om åtalets
nedläggande, eileT att dertill väcka hans
medlidande. Enär nu äfven, efter Anders Danielssons
tanka, en oskyldigt angripen icke skall
af det frikännande lian njuter efter inställelse
hos Konungens Befallningshafvande, vinna enahanda
tillfridsställelse i afseende å omdömet i
hemorten , som då denna frisägelse erhålles vid
en Domstol i samma ort, der sådant varder
mera allmänt kunnigt, samt i öfrigt det skulle
vara angeläget, att allmänheten, så väl I brottmål
som andre tvister, fick lyda under de vanlige
Domstolar, hvilket icke utan i högsta.nödbihang
till Riks.St, frit» m? - isig. J-.de Sand. N:r 49.
386 Lag-Utskottets Betänkanden.
fall borde föiändraSj sorn ater Anders Danielsson
förment icke inträffa vid behandlingen af ifrågavarande
mål , har han, på gtund af allt detta,
yrkat, att alla mål, sorn angå fylleri-brott
eller oloflig försäljning af starka drycker, ej
mera må upptagas och afgöras utaf Konungens
Befallningshafvande» utan, såsom förut, fa bero
af OrdinariejjDomstolarnes handläggning; Och
finnes af det Utskottet tillhandakomne Utdrag
utaf Hedervärda Ståndets Protocoll för den 18
December nästledit år, icke allenast att Riksdags-Fullmäktige
Sven Svensson och Ephraim Larsson
från Elfsborgs Län förmält sig instämma
uti Anders Danielssons berörde yrkande, utan
ock att Riksdags-Fullrnäktigen Joli. Magn. Wessing
från Vestmanland dervid gjort det tillägg,
att, då Ordinarie Domstolarne i Städerne äga
att förenämnde mål behandla, skulle enahanda
förhållande böra iakttagas i afseende å Domstolarne
på Landet.
aldo Af Riksdags-Fullrnäktigen Johan Jacob
Rutberg från Norrbottens Län, hvarigenom han,
under andragande af flere förmente skäl och deribland,
att penninge-böter för fylleri icke skulle
vara den mäst lämpliga bestraffning då de endast
föranledde till den brottsliges utarmande
samt förminskande eller betagande af tillgång
till fyllande af oumgängelige behof för hans
egen och dess hushålls bergning, föreslår, att,
i stället för penninge-böter, arrest utan sällskap,
först i blott tils!utit, men sedermera äfven
mörkt, dock i båda fallen anständigt rum,
må användas vid första andra och tredje resan
ofvadt fylleri, samt lika bestraffning äga rum för
L a g~lJt skottets Be t ii nk anden, 387
derunder föröfvadt slagsmål i Kyrkostäderne eller
oljud i samqväm, med mera, med rättighet
likväl för den förolämpade, att vid Domstolen
söka ersättning för tillfogad skäda: att på
Landet, der permanent Domstol icke kan, utan
förenadt anspråk på lön, inrättas, Kyrko-Rådet
genast må upptaga nyssberörde förbrytelser,
samt ådöma den före.slagne arresten, men den
sakfälde äga att inom kort föreskrifven tid söka
ändring i Kyrko-Rådets beslut hos Konungens
Befallningshafvande, till hvars behandling
målet likväl omedelbart borde förekomma, enär
fråga vore om fjerde resan eller oftare skedt
fylleri, samt förlust af Medborgerligt förtroende
eller Fästnings-arbete blefve en följd ; äfvensom
att de så kallade Tillsynings- eller Sexman
samt Krono - Bet jeningen vid ansvar borde förbindas,
att förrbesagde förbrytelser angifva. —•
Och
3I110 Af Riksdags-Fullmäktigen Olof Hakansson
från Elfsborgs Län, innehållande en
af honom företagen vederläggning af Rutbergs
nyss omförmälte anförande och derpå grundade
förslag; hvarjemte Olof Hakansson uti samma
Memorial tillkännagifva, det han till alla delar
förenade sig uti den af Riksdags - Fullmäktigen
Anders Danielsson väckte förenämnde motion.
Detta allt har Lag Utskottet i öfvervägande
tagit, hvarvid Utskottet ansett ordningen
fordra, att först meddela yttrande öfver hvad
af Riksdags-Fullmäktigen Rutberg i förrberörde
måtto Dl il vit framstäldt; Och emedan hvarken
det af honom föreslagne stra^fgätt för fylleri ogh
Lag-Utskoitets Eetänkandenl
derunder öfvadt slagsmål eller oljud är i Rikets
Allmänna Criminal-Dag antagit, samt det ej eller
synes lämpligt och med behörig Rättegångsordning
öfverenstämmande, att öfverlemna undersökningen
uti så beskaffade mål, jemte pröfningen
och afdömandet deraf, till de i Kyrko-Råden
tillsatte personer, enär, utom det att desse icke
kunde förpligtas att en sådan befattning sig åtaga,
de ej äro edsvurne Domare, hvilka för
deras så beskaffade åtgärder, och de beslut af
dem skulle fattas, kunde stadna i det ansvar,
som JLagen för Domare i allmänhet bestämmer;
finner Utskottet på desse med de flere skäl,
dem Utskottet tror sig kunna undgå att, såsom
nog synbare, här upprepa, fullkomlig anledning
vara att hemställa, det berörde förslag må anses
helt och hållit olämpligt.
Hvad åter beträffar den af Riksdags-Fullmäktige
Anders Danielsson och Olof Hakansson
yrkade förändring af Stadgandet uti Kongl. Förordningen
den 34 Augusti 1813 och Kongl. Kungörelsen
den 20 April 18I4, att mal angående
på Dandet öfvadt fylleri och derunder begångne
mindre förbrytelser, äfvensom derstädes verkstäld
oloflig försäljning af Bränvin, Rhum och
Toddy, icke vidare må af Konungens Befallningshafvande,
utan af Härads-Rätteroe, upptagas
och afgöras; Så finner Utskottet det i afseende
härå i betraktande bör tagas, att då ändamålet
af förstnämnde Förordning varit ätt
hämma en förderflig och Samhälls - Ordningen
störande last, hvars utöfning erfarits blifva mera
gängse, och ibland de utvägar, hvilka till
vinnande deraf insetts, den äfven funnits i be
-
I,ag*Utskottets Betänk anden!
tydlig trion bidragande, att förbrytaren snart skulle
erfara föijdenaf sitt förfarande, något lämpligare
sätt icke kunnat i sistbemälte afsigt vidtagas, än
det, att till Konungens Befallningshafvande öfverlämna
upptagandet och afgörandet utaf de åtal,
som angående ä Landet skjedde öfverträdelse!-  af Författningens bud anställas, helst såmedelst
förbrytaren kan utan uppehåll till ansvar inställas,
och undersökningen i fragan oafbrutit
fortsättas och fulländas, hvaremot, då åtalet skall
vid Härads-Rätten göra» anhängigt, icke allenast
deri längre tid, som förflyter emellan Lagtima
Tingen i synnerhet på Orter der endast
tvenne, och jemväl somlig-städes blott ett, Tiug
om året i Häradet hålles, utan ock de flere omständigheter,
sorn dervid kunna föranleda till
målets uppskjutande från det ena till det följande
Tinget, förorsaka ett med behörig ordning
oförenligt dröjsmål innan ansvaret drabbar för.
brytaren, under hvilken tid han ock kan, utan
att samma ansvar derigenom förökas, förnya
enahanda utbrott af fylleri-lasten ; Och som
det efter Utskottets tanka är ostridigt, att ju
skyndsammare bestraffningen af ett begångit
brott kan följa, desto större verkan till den
brottsliges förbättning och till varnagel för
andra blifver deraf att vänta, samt Utskottet
icke kan inse, det någre så beskaffade
olägenheter, som Riksdags Fullmägtigen Anders
Danielsson trott sig förefinna, kunna inträffa
genom det att de uti meranämnde Förordning
omförmäldte förseelser bedömas af Konungens
Befallningshafvande, som dels den tilltalade, om
han finner sig brottslig, är, enligt 11 §. tilla
-
39° Lag-Utskottets Betänkanden.
tit att undvika personlig inställelse genom aflemnande
utaf skriftligt erkännande, och, om
han åter tror tillvitelsen vara ogrundad, samt
således är nödsakad att till sitt sjelf-försvar hos
Konungens Befallningshafvande sig infinna, han
der, likasom vid Domstolen, har att vänta all
den upprättelse och det skadestånd, som honora
rätteligen tillkomma bör; Altså, och enär olaglige
företag af åklagare, att genom förening nedlägga
talan å brott, som bör beifras, icke stå
derigenom att förekomma, att åtalet skäll vid
Domstolen anställas, samt i öfrigt, dels oftast
frågor om oloflig försälgning af Bränvin, Buhin
och Toddy, kunna äga en oskiljaktig gemenskap
med åtalade fylleri-brott, dels det är af
mycken angelägenhet att slike oordningar, föranledande
till fylleri och utsväfningar, noggrant
förekommas, hvilket ostridigt närmast bör tillhöra
Läns-styrelsen, anser Utskottet sig ieke
äga skäl tillstyrka bifall af den förändring sorn
i ofvanberörde måtto velat åstadkommas.
Till Riksens Höglofl. Ständers vidare granskning
varder dock detta, tillika med de skil jäktige
yttranden någre af Utskottets JLedarnöter
afgifvit, vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 26 Martii 1818.
Transsumt afProtocollet /tälleti Riksens Höglofl.
Ständers Lag-Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm d. 26 Mars 1818.
R
iksdags-Fullmägtigen Olof Olofsson från Carlftads,
Sven Svensson från Elfborgs- och Olof Nils
-
Lag-TJtskottets Betunkanden.
39»
sort från Jemtlands Län, yttrade den skiljaktiga
tanka: Att uppå de i Anders Danielssons Memorial
anförde grunder, funno de sig böra tillstyrka,
att mål som röra å Ilandet föröfvade fylleri-brott
eller oloflig försäljning af starka drycker,
ej mer måtte af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
upptagas och afdömas utan såsom tillförene
få bero af Ordinarie Domstolarnes handläggning.
Herr Lectorn och Prosten Fellenius förklarade,
att, till förekommande af missbruk ansåg
han nödigt föreslå de stadganden: Att åklagare
borde till Kongl. Majus Befallningshafvande
genast rapportera då någon blifvit inkallad
till svaromål för ifrågavarande förbrytelser,
samt att det icke vore Åklagaren tillåtit emottaga
Förklaring eller böter af den tilltalade,
men denne i öfrigt äga, att, för inlemnandet deraf
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande , begagna
hvilken annan utväg han för sig funne
tjenligast; Och skulle dessa serskildta meningar
utskrifvas för att Betänkandet till Riksens Höglofl.
Ständer åtfölja.
N:r 83.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande} i anledning af de uti Hedervärda
Bonde-Ståndet g jorde anmärkningar
vid det af Utskotten afgifna
Betänkande rörande väckt motion om
39 2 Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkandea'.
skyldighet för priviligierad jord, att
deltaga i Tings-hus och Priistegärds«
byggnad.
T*-,!! profning hafva Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten företagit de uti
eit Utskotten meddelt Utdrag af Hedervärda
Bonde-Ståndets Protocoll för den y:de i denne
Månad omförmäldte anmärkningar, hvilka vid
skedd föredragning af Utskottens den 14 sistledne
Februarii afgifne Betänkande, blifvit gjorde
emot det deruti rneddelte yttrande, i afseende
dera, att Utskotten ansett den af RiksdagsEullmägtigen
Johan Magnus Wessing från Westmanland
och Jöran' Jönsson från Skåne väckte
motion om Säteriers och Ladugårdars, afhyste
Rå- och Rörs - Hemmans samt Insokne ErälseHemmans
skyldighet, att deltaga uti byggnad
af Tings-Hus och Prästegård, icke kunna emot
114 §. i Regerings-formen hos Utskotten under
öfverläggning komma; 1 anledning hvaraf Ståndet
beslutat, att ärendet till Utskotten återremittera,
med anmodan, att, utan hinder af
samma Betänkande , förnyadt Utlåtande i ämnets
hela vidd afgifva.
Berörde Anmärkningar, framställde dels
uti skrifteligt Memorial af Riksdags-Fullmägtigen
Wessing med åberopande af hvad han vid
sistledne Riksdag i ett, till Riksens Höglofl.
Ständer» då utsedde Constitutions-Utskott, ingifvit
Memorial anfört, dels genom muntligt anförande
till Protocoliet af Riksdags-Fullmägtigen
Anders Joachimsson från Östergöthland, som
blifvit biträdde af flere bland Ståndets Ledamö
-
Lag- och Besvars-Uts&ottens Bctanlandcn. 393’
ter, hafva Utskotten funnit innefata ett upprepande
af de flere, uti de förut af Utskotten
handhafde ofvannämnde Meniorialer, till grund
för deruti gjorde yrkanden, andragne omständigheter,
jenjte förmenande, sä val att den väckte
frägan icke borde betraktas vara af den beskaffenhet,
att den skulle rö a den antagne GrundLagen,
som ock att lämpeligast vore , det all
jord droge lika Tunga; Men som Utskotten ansett
sådant icke kunna föranleda till någon rubbning
af det Utlåtande Utskotten, genom ifrågavarande
Betänkande i berörde ämne meddelt,
hälst det samma jemväl i hela sin vidd, är vordet
af de irenne öfrige Biks-Stånden, enligt
Utskotten tillhandasände Protocolls-Utdrag folden
2 och 7 i denne månad, bifallit; Altså fin.;
na Utskotten sig icke tillkomma , att nu härvid
taga annan åtgärd, än att ett sådant förhål*
lande det Hedervärda Ståndet vördsamt tillkännagifva.
Stockholm den s8 Mars 1818*
N:r 83.
Riksens Högloft, Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande rörandeföreslagen
ändring af Kongl. Förordningen
den 30 September i7po om
Allmänua vägarnes underhållande vintertiden.
394 Bag- oc^ Besvär s-Utskptte.ns Betänkanden,
-Enligt det från Högvördige Preste-Ståndet till
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
öfverlärnnade Protocolls-Utdrag för den
3 i denne månad, hafva vid skedd föredragning
hos bemälte Riks-Siånd af det Betänkande, sorn
Utskotten den 14 sistvekne Februarii afgifvit, öfver
den af Riksdags-Fullmägtigen af Hedervärda
Bonde-Ståndet D. Selander från Wester-Norrlands
Ean väckte motion, om ändring af Kongl.
Förordningen den 30 September 1790, angående
Allmänna vägarnes underhållande vintertiden,
i afseende å det deruti föreskrifne sätt till
bestämmande af Ploglags - delägarnes betalning
för väghållningsbesväret, hvilken ändring Utskotten
ansett sig icke kunna tillstyrka, anmärkningar
blifvit gjorde af Herr Biskoppen Doctor
Almqvist samt Herr Prosten Doctor Renström,
på grund hvaraf Högvördige Ståndet faststält,
att ämnet för förnyad åtgärd till Utskotten borde
återremitteras.
Herr Biskoppen Doctor Almqvist har förmodat,
att, då Vederbörande Krono - Betjente,
som det åligger att hafva tillsyn derå, det de
Allmänna vägarne vintertiden hållas öppne, skulle
kunna med säkerhet känna och bedöma beloppet
af det arbete Ploglags-delägarne i berörde
ändamål nedlägga, vore det icke svårt att åi ligen
bestämma, hvad desse, för detta sitt Besvär,
borde af de öfrige väghållningsskyldige i betalning
åtnjuta; Och Herr Prosten Doctor Ren~
ström har åter förment att, enär öfverenskom»
melsén, emellan Väglotts ägare och Ploglagsdelägare
om ersättning för Plognings besvärets
Lag' och Besviirs-Utskuttens Bctänkanden. 395
enligt Författningens lydelse, skall pä en tid
af fern år uppgöras,] den orättvisa deraf skall
upstå, att som arbetet vid plogningen icke är
hvarje år lika betungade, men åboerne a de
Hemman, hvilka äro i ploglaget indeldte, ofta
under berörde Contracts - tid ombytas, så kunde
ock ett vida skiljaktigt förhållande komma att
inträffa emellan desse åboer i afseende å större
eller mindre tunga vid fullgörande af öfverenskommelse».
Utskotten, som dels anse, att hvad i berörde
måtto blifvit andragit, icke innefattar några
så beskaffade omständigheter, hvilka kunna
föranleda till annat yttrande än det hvartill Utskotten
i förevarande fråga förut tilltrott sig äga
anledning, dels nu få vördsamt tillkännagifva,
att det aflemnade Betänkandet är vordet ,
enligt ankomne Protocolls-Utdrags innehåll, bifallit
af Vällofl. Borgare-Ståndet den a:dra samt
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln och Hedervärda
Bonde-Ståndet den 7 i denna Månad, finna
således vidare handläggning i ämnet sig icke
tillhöra.
Stockholm den 28 Martii 18x8.
N:r 84.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi - Utskottens
Utlåtande, i anledning af skjedde
anmärkningar vid det af Utskotten af
lämnade Betänkande öfver väckt frä
-
3 9 6 Lag- och resviirs- Utskottens ButiinkandeHl
ga om i t: delning af Byvägar till underhållande.
Sedan Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
uti ett den 14 sistledne Februarii
afgifvit Betänkande förmält tig icke hafva
funnit anledning tillstyrka bifall till det af
Jtlfcsdags-Fullmägtigen Johannes Arfvidsson från
Wassbo Härad af Jönköpings Län väckte och
af flere bland Hedervärda Bonde-Ståndets Ledamöter
understödde Förslag, att, inom hvarje
Församling hvar och ert Innevånare må blifva
pligtig att deltaga uti underhållande af de
innom Socknen varande nödvändi ge byvägar ,
eller att åtmindsione så manga Hemmansägare
eller Brukare, sorn af en sådan väg sig betjena,
må till ett slikt deltagande vara förbundne; äfvensom
att, i händelse grannarna sig emellan
icke kunna förena om fördelningen af vägen,
Vederbörande Landtmätare då må af Konungens
Befallningshafvande förordnas att berörde delning
efter Hemmantalen förrätta; Så har, vid
det omförmäldte Betänkande är vordet hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln den 7 i denna
Månad föredragit, anmärkningar dervid blifvit
gjorde af Herr Aron Isae Silfversparre och Herr
Mannerstam, åsyftande af den sistbemälte, att utfarts-vägar
från alla Hemman och Gårdar i en
Socken, borde emellan Hemmanen i Socknen till
underhållande indelas, men af den förre, eller
Herr Silfversparre åter, endast till den del att
den föreslagne indelningen af byaväg emellan
dem, som den samma nyttja, borde, genom Landt
-
Lag- och Besvärs'IJtskottens Betlinkanderu 357
mätares åtgärd, vid bristande godvillig förening
derom verkställas; I anledning hvaraf Höglofl.
Ridderskapet och Adeln täckts till Utskottens
förnyade behandling detta ärende återremittera*
Jemte det Utskotten nu få vördsamt anmäla,
att Utskotten anse sig hafva uti ofvan-»
nämnde Betänkande tillräckeligen ådagalagt ca
skäl,- hvilka borde föranleda till afslag utaf dea
ifrågasatte motion i hela dess vidd, få ock Utskotten
tillika vid handen gifva, att, i likstämmighet
med de Protocolls-Utdrag, hvilka från
de öfriga trenrue Riks-Stånden blifvit till Utskotten
öfverleronade, berörde Betänkande är
vordet af dem, den 2 i denne månad bifallit»
hvaraf Högloflige Ridderskapet och Ådeln lärer
täckas finna saken redan vara afgjord.
Stockholm den 28 Mars i8ig
-
K=r 85^
Riksens Höglofl. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande, rörande
rättighet för den som låtit i Allmänna
Brand-Försäkrings-lVerket försäkra sin
å Landet ägande åbyggnad att undgå
erläggande af Brandstod.
Vid skedd föredragning hos Hedervärda Bon2
Ide-Ståndet af Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens den I4 sistiidne Februarii
3g8 Lag- och Besvärs-Uts&ottens Betänkanden.
aflemnade Betänkande öfver Riksens Ständers
Jusdtias-Ombudsmans m. rn. Friherre Mannerheims
väckte förslag (af sadan ändring titi 5 §. af 24
Cap. Byggninga-Balken, att den å Landet, som
för hela sin åbyggnad, eller någon del deraf
tui Allmänna Brand-Försäkrings-Werket ingått,
borde från sådan tid vara befriad från skyldighet
att gifva, och ej äga rättighet att (aga Brandstod,
hvilket Utskotten med visse vilkor tillstyrkt,
hafva af åtskilliga bland Ståndets Ledamöter de
anmärkningar dervid blifvit gjorde: att då troligen
endast de mera förmögne Egendoms-Innehafvare
voro i tillfälle att begagna utvägen
till försäkrande af deras åbyggnad uti Allmänna
Brandförsäkrings-Werket, skulle ock deråt
hända, att, enär dessa, på sätt Utskotten föreslagit,
sedermera tingo skilja sig ifrån det
Brandstodslag, eller förening derom, hvaruti
de förut varit delagtige, de öfrige mindre förmögne
delägare i Brandsfodslaget blefvo, iden
mon deras antal förminskades, utur stånd satte
att utan för stor och kännbar tunga ersätta den
Brandskada, sorn för eri eller flere af dessa kunde
inträffa, äfvensom att det borde anses vara
med billighet mäst öfverensstämmande, att den,
hvilken brand-försäkrat sin åbyggnad, icke destomindre
qvarstannade i Brandsfodslaget och vid
timad eldskada åtnjöt af detta sistnämnde ersättning
till sådant belopp, sorn häri vore skyldig
att gifva, men för återstoden af skadans värde
blefve godtgjord af Brand-Försäkrings-Werket ;
Och har Hedervärda Ståndet på sådan grund
funnit godt att till Utskotten återremittera förrbejorde
Betänkande, i hvilket afseende ett Utdrag
Lag- och Besvärs-Uttholtens Betänkanden. 399
af det hos Ståndet den 7 i denne manad i om*
förmäldte ämne hällne Protocoll blifvit till
Utskotten öfverlemnadt.
Utskotten hafva vid granskning af hvad, på
nyssnämnde sätt, är vordet andiägit, ansétt det
samma icke rubba den grund, hvarifrån Utskotten
uti sitt ifrågasatte yttrande utgått, och får
således, sedan detsamma jemväl af de öfrige irenne
Riks-Stånden den 7 och 14 i denne månad;
«nligt ankomne Protocolls-Utdrag, blifvit bifallit,
detta förhållande Hedervärda Ståndet
Vördsamt tillkännagifva.
Stockholm den Mars 1818.
N:r 86.
Riksens Högloft, Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
ytterligare Betänkande uti frågan
angående' det af Riksdags - Fullmäktigen
Anders Danielsson frän Elfsborgs
Län väckte förslag, om anstalters
vidtagande för sammanfattande
af ett Sammandrag utaf Förfadt/Ängarne
rörande Svenske jordägares rättigheter
och skyldigheter, samt en
Juli ständig och Systematisk samling af
Författningarne i samma ämne.
T
Aili Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
hafva- så väl Höglofl. Ridder
-
400 Lag- och Besvär s-LJt skottens Betänkandeal
skåpet och Adeln» som Hedervärda Bonde-Ståndet,
den 7:de i denna månad, på grund af gjorde
anmärkningar, behagat återremittera det af
Utskotten den i4:de sistvekne Februarii afgifnCj
samt af HÖgvördige Presté-Ståndet och Vallöf!.
Borgare - Ståndet förstnämnde dag gillade
Betänkande, rörande den af Riksdags-Fullrnäkitigen
Anders Danielsson från Efsborgs Län väckte
motion > att åt en eller tvenne af Riksens
MöglofL Ständer utsedde Uagkunnige män måtte
uppdragas att sammanfatta: i:mo ett korrt
sammandrag af Författningar rörande Svenske
jordägares rättigheter och skyldigheter 5 och
2;do en fullständig och Systematisk samling af
Författningarne 1 samma ämne.
Utskotten hafva inhämtat, att hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln Herr Jan Daniel von
Engeström anfört, det förenämnde af Anders
Danielsson gjorde förslag skulle äga en oskiljaktig
gemenskap med en af Herr von Engeström
uti lika beskaffadt ämne vackt motion, som till
Riksens Höglo fl. Ständers Stats - och Uag-Utskotts
gemensamma behandling blifvit öfverlemnad,
på grund hvaraf Herr von Engeström yrkat,
det ofvanberörde Betänkande måtte återremitteras
, på det båda desse motioner kunde
i ett sammanhang till pröfning förekomma: äfvensom
att, hos Hedervärda Bonde - Ståndet*
Eiksdags-Fullmäktigen Anders Danielsson, med
hvilken flere andre af Ståndets Ledamöter sig
förenat, sökt, på flere af honom andragne förmente
skäl, ådagalägga, dels att hvad af Utskotten
blifvit förmäldt, såsom ansedde hinder för
Uilstyrkjmdq af hans förslag) skulle sakna, till
-
Lag- och Besvärs-UtskötienS Betänkandeh. (oi
förlitelig grund, dels ätt de af honom yrkade
förrberörde sammandrag och samlingar skulle vara
icke allenast nyttige,- utan jemväl högst nödvändige.
Vid öferVägande af hvad således blifvit
änfördt hafva Utskotten funnit, ätt, då, enligt
den upplysning, sorn blifvit inhämtad, Biksens
Höglofh Ständers Stats- och Uag - Utskott redan
pröfvat den äf Herr von Engeström gjorde ofvanom
förrnälte motion, samt deröfver meddelt
étt i det näfmaste enahanda yttrande, söm det
nu ifrågavarande, samt således Herr Vort EngeströmS
önskan af samma mötiofis sammanförande
till gemensam åtgärd med Anders Danielssons,
både af denne anledning, och äfven på den
grund, att de till serskilte Utskott blifvit hänskjiitne,
icke kan uppfyllas, Utskotten nit endast
tillhör att sig utlåta öfver hvad BiksdagsUullmägtigen
Anders Danielsson, till vederläggning
af hvad Utskotten uti det ifrågasatte Betänkandet
yttrat; Och emedan Utskotten dervid
ansett de af Anders Danielsson i sådant afseende
ändragrte a n mörk n ingar och omständigheter
icke kunna förändra de omdömen uti de
framstälde frågor, hvartill Utskotten funnit
sig äga tillbörlig anledning; Ty tro ock Utskotten
sig nii, till undvikande af större vidlyftighet,
endast behöfva åberopa hvad deras
Betänkande derom innehåller, samt vördsamt
åter öfverlämna det samma till Biksens Höglofl.
Ständers pröfning.
Stockholm defi 2$ Martil 1818.
Bihang Uti Riks-St. Prat. igif - igrg. r.it SamU tfsr fa ;*•
402 Lag- och Besvärs* Utskottens Betänk andert,
X:r 87-
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt Allmanna
Besvärs- och Ekonomi - Utskottens
förnyade Utlåtande uti frågan om upphäfvande
af 3 Art. i Kongl. Stadgan
om fagt och Djurfång af den i3 April
18O8, i anledning af gjorde anmärkningar
vid det af Utskotten deröfver
afgifne Betänkande.
H,
C1 »fl. Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga
Preste-Ståndet hafva den 7 i denna
Månad, enligt ankomne Protocolls - Utdrag, till
.Lag- samt Allmänna Besvärs- ock Ekonomi-Utskotten
återremitterat det Betäkande , hvilket
Utskotten den i4.:de nysförflutne Februarii
afgifvit, rörande den af Riksdags-Fullmätige
utaf Hedervärda Bonde-Ståndet Joli. Magn. Wessing
från Vestmanland och Pehr Bengtsson från
Halland väckte motion, att det uti 3:dje Artikel
af Kongl. Stadgan, angående Jagt och
Djurfång, af den 13 April 1808 meödelte förordnande,
om Jagt-platser och Jagt-tygs inrättande,
samt om Allmänna skalls anställande,
må till sin verkan upphöra, och att andre mera
lämplige anstalter till rofdjurens utödande måtte
vidtagas, hvilket förslag Utskotten funnit sig
böra till bifall understödja
Berörde återremisser hafva blifvit föranledde,
hus Höglofl. Ridderskapet och Adeln, utr
af de anmärkningar, hvilka Herrar Friherarne Cederström
och Hjerta samt Herr von Greiff gjort,
att, elter deras förmenande, det icke skulle
Lag. och Besviirs-TJtskottens Eetänkanden. 403'
för det närvarande blifva nyttigt att upphäfva
omförmälte stadgande, hvilket, om det samma be«
hörigen handhafdes, borde fullkomligen tjena
till det dermed åsyftade ändamål, att utrota
odjuren och förekomma den skada och förlust,
som af deni åstadkommes å I-vand t mannens kreatur
; samt att till nyssnämnde ändamåls vinnande
ingen säkrare åtgärd än vinter - skallen skulle
vara att vidtaga; men hos Högvördige PresteStåndet
af den anledning, att Herr Prosten Jlector
Fröberg hemställt, om icke, till de skäl Utskotten
för sitt yttrande begagnat, än vidare
uti den underdåniga önskan, som i ämnet komme
att af Bikssens Högloft. Ständer hos Kongl.
Majit i underdånighet framföras , de omständigheter
borde tilläggas, att ägaren af den skog,
hvarå vederbörande Jägeri-Betjente finna Jagtplatsen
böra anläggas, skola icke allenast genom
elen fällning af träd, som för inrättande af en
sådan plats blifver oumgänglig, utan ock medelst
ett betydligt antal unga och växtliga träds
nedtrampning och förstöring under Skallgången ,
lida en betydlig skada, för hvilken någon ersättning
icke åtniutes: att skogs-ägaren linder
Jagnings - tiden, och således största delen af
vintren, är stängd från begagnandet af denna
sin egendom, då honom vid vite är förbudit,
att hyggen derå anställa, eller upphuggen ved
samt annat virke derifrån afhämta; att det beror
på Jägeri-Betjeningens godtycko, att låta
detta sistnämnde lidande längre eller kortare
tid fortfara, genom Jagt platsens bibehållande
ilere år på ett och samma ställe, hvarigenom
den ena Hemmjns-åbosn mera. än de öfrige,’
404 Lag- och Pesvärs- Utskottens Betiinf andert*
betungas: att likaledes innevanarrtes i de Häradet*
eller Socknar, Soin till Jagf-platen angränsa ,
miste af inställelsen vid afjaghingar, samt det
Biträde, sorn vid bevakningen af pistse» med
mera af dem erfordras, vidkännas ett besvär och
en tunga, dem andre Häraders och Socknars
innevånare, hvilka äru från Jagt-plafsen aflägse ,
och inom hvilka trakter tjeolige ställen till
sädane platsers inrättande antingen verkeligen
saknas, elier anses af sådan beskaffenhet, således
icke vidkännas; och att de odjur, hvilka
undgått att blifva fällde vid de skall, som å
Jagt-piatse» anställts, vanligtvis qvarstadna i
den ort, der den är anlagd, utaf hvilkas dervaro
ortens innevånare sedermera Sommartiden
måste rona skada å deras kreatur; Dock har Högvördige
Preste-Ståndet, vid meddelandet af omformälte
åter remiss, tillika tillkännagifvit, att Utskottens
Betänkande blifvit af Ståndet gilladt.
Enär nu Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet, enligt ankomne Protocolls-Utdrag,
förenämnde dag, eller den 7 de
i denne Månad, behagat likaledes gilla hvad
Utskotten uti ifrågavarande Betänkande tillstyrkt,
och- Utskotten således, 1 anledning deraf,
finner frågan derom utan afseende på hvad deremot
på sätt ofvan nämt är blifvit hos Höglofl.
Bidderskapet och Ädela anmärkt, vara afgjord ,
hvilket Utskotten alltså anse sig böra Höglofl.
Bidderskp’et och Ädeln vördsamt vid handen
gifva, få ock Utskotten förmäla, att Utskotten
anse de af Herr Prosten Eector Fröberg andragne
ytterligare skäl, till antagande af hvad Utskotten
föreslagit, vara så grundade, det Utskot
-
Lag-Utskottets Betdnkanden.
ten finna sig böra tillstyrka och till Riksens
Höglofl. Ständers pröfning vördsamt öfverlemna,
att de samma jemväl må intagas uti den underdåniga
hemställan, som till Kongl. Maj:t lä4i8i'
komma att härom i underdånighet afgå.
Stockholm den 28 Marti i xSiS*
N:r 8 8.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Utlåtande
i följd af gjorde Anmärkningar
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln,
vid det Betänkande, sorn blifvit
afgifvit, angående väckte frågan,
att Skogs - åverkan må anses såsom
Stöld.
I anledning pf de anmärkningar, hvilka hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln blifvit gjorde
vid det Betänkande, som Lag-Utskottet den 10
sistlidne Februarii afgifvit, hvarigenom Utskottet
förmält sig icke äga skäl tillstyrka bifall af
Herr A. von Wuhr.endorffs väckte förslag att ali
Skogs - åverkan ina anses lika med Stöld, samt
att till grund för Straffets bestämmande borde
tagas värdet af det tillgripne och deri förlust,
som blifvit Ägaren tillskyndad, har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln den 7 Mart ii beslutat
att till Utskottets förnyade handläggning återförvisa
berörde fråga.
I följd deraf har Utskottet till granskning
företagit hvad uti de flere särskildte Utskottet
Lag-Utskottets Betänkanden.
tillsände andraganden är vordet i nämnde ämne
yttradt, nemligen 5
i:mo Af Herr Friherre Henning Wrangel,
sorn, med öfvertygelse att endast rättvisa men
stränga Lagar kunna uppfylla det vigtiga ändamål,
att befrämja nya Skogs-planteringar och
bevara den växande Skogen från åverkan, ansett
rättast, det ägaren vid Härads-Rätten föreslog
det vite som kunde anses nödigt, hvilket
borde af Domaren pröfvas, och så vida ägarens
påståenden om ersättning ej vore altför
öfverdrifven, fastställas; atdo Af Herr Carl
Ulric Nauckhoff, hvilken, jemte antagande deraf
att, då annan Laglig utväg dertill ej finnes,
ägaren borde vara förbehållit, att mäta den skada
han genom skedd åverkan anser sig hafva
lidit, föreslår sådan förändring uti det nu bestämde
ansvar för åverkan, att, om den för första
gången ej kunde hänföras till Stöld, den
samma borde, efter dess mer eller min,dre betydenhet,
som Domaren endast skulle| äga rätt
att pröfva, beläggas med böter från Fem till
Trettio Tre Riksdaler 16 sk. utom ersättning
till ägaren för skadan, samt böterne vid bristande
tillgång förvandlas till Fängelse vid vatten
och bröd: att detta ansvar vid andra resan
öfvad åverkan skulle fördubblas; men att, då
den skedde tredje gången och det tillgrepne i
värde uppgår till det belopp som svarar emot
hvad Lagen antager tili beräkning af Stöld,
Kropps-Straff för åverkaren, efter berörde värde,
alltid borde följa och han tillika undergå uppenbar
Kyrkopligt; 3:ti0 Af Herr Jokan Manri
ersfam: att om Lagstiftaren ofta vid Lagbudens
Lag-Utskottets Letiink anden. 407
bestämmande borde rådfråga opinionen, lian likväl
äfven borde söka att genom Lagen rälta
en felaktig opinion, samt att det således borde
påtänkas att, genom verkan på opinionen om
egenskapen af tillgreppet vid åverkan, söka förekomma
sådane brott mot egendoms-säkerheten,
i anledning hvaraf han funne sig öfvertygad,
att ägande - rätten af Skog borde af Lagen äga
lika skydd mot tillgrepp, sorn all annan enskild
Egendom , och att derföre Straff för sådane
förbrytelser, borde stadgas i förhållande till dem
sorn för tillgrepp af annnan egendom äro bestämde;
400 Af Herr C. G. Cederskjöld, som
ansett den fördom, att Skogs-åverkan ej vore
Stöld, härleda sig från den tid, då Skog blott
agde ringa värde, samt gränsorne för hvar och
ens område deruti icke voro bestämde, men att
nu, vid ett skiljagtigt förhållande, Lagstiftaren
borde afskaffa berörde fördom, hvilken förvillade
Allmenhetens begrepp om helgden af ägande-rätten,
hvarföre ock Her Cederskjöld funnit
nödigt, att ny Lag, till bestämmande af ansv aret
för Skogs-åverkan, borde stadgas, hvarvid,
med fästad uppmärksamhet derå, att, efter hans
tanka, det i Lagen för tjufnads- brott stadgade
Spöstraff, icke skulle vara lämpligt, han föreslagit,
att första resan föröfvad åverkan borde
straffas med ett eller tvenne ars Fästnings-arbete,
samt, då den skedde andra gången, åverkaren
hållas till sådant arbete Fem eller Sex år,
och så vidare; och j:to Af Herr Michael Strussenfelt:
Att all skärpning i Straffet för Skogs-åverkan
skulle ofullkomligt leda till det dermed
åsyftade ändamål, om icke Bättegångs-Ordnin
-
40$ Lag-Utsiottets Betänhanden.
gen i berördp mål tillika förändrades, på grund
hvaraf han förment, att, i afseende å svårigheten,
att anskaffa Uaglige bevis mot åverkaren
till han? öfyertygapde pm den begångne förbryt
telsen, egne tjenstehjon borde få vittna, enär
andro yiftppn icke vöre att tillgå,
Detta att, tillika med hvad emot Herr
Friherre Wrangel/; och Herr Strussenfelts förenämnde
förslag blifvit af Herr Grefve Adolph
(loran Mörner samt Herrar Gyllenhaal och Mannprstam
anmärkt, har Utskottet i öfervägande
tagit; Och, fastän Utskottet nogsamt ipsett an*
gelägenheten deraf, att egendoros-rätten ej mindre
till Växande Skog, äp i alt öfrigt behörigen
betryggas och förvaras, kan dock Utskottet
icke från sig skilja den öfvertygelse, att de skäl,
Utskottet uti dess förut afgifne återremiteradq
betänkande andragit till ådagaläggande deraf,
att tillgrepp af växande Skog icke kan hänföras
till egenskap och likhet med tillgrepp af
annan lös egendom, sorn Uagen, såsom Stöld
anser eller, att enahanda bestraffning för de
förstnämnde frpbrytelser bör äga! rum, sop» för
de sednare är stadgad.
Fnär nu den af Herr Wahrendorff yäckte
motion endast innefattat förslag till en så be*
skaffad Lagfprändring och Utskottet af sådan
anledning ansedt sig icke tillkomma, att öfver
denna gräns, för dess behandling af ämnet, ut*
■träcka dess yttrande, eller att i sammanhang
dermed ingå uti föreslående af skärpning utaf
den nu i Uag och Författningar föreskrefne ansvar
för åverkans brott, samt i öfrigt, enligt Utskottet
tillhandakomne Protocplls- Utdrag, d?ss ifråga*1
Lng-TJtskottets Betcinkanden, 409
varande Betänkande den 2 sistlidne Martii vunnit
de öfrige trenne Respective Riks-Ståndens
bifall, hvilket Utskottet nu vördsamt får till
Höglofl. Ridderskapets och Adelns kännedom
Jemna, finnér Utskottet vidare åtgärd i denna
Sak sig icke tillhöra.
Stockholm den 2 April 1818-  N:r 8<J.
Riksens Högloft ige Ständers Lag - Utskotts
Utlåtande i anledning af de anmärkningar,
sorn hos Höglofl. Ridder skalet
och Adeln blifvit gjorde vid Utskottets
Betänkande öfer förslaget om vidsträcktare
rätt för odlare till biträde
af grannar med dikning.
TT
Alöglofl. Ridderskapet och Adeln har till ^Lagutskottet
återremitterat det af Utskottet den
10 sistledne Februarii afgifne Betänkande, angående
Herr Borgmästaren J. H. Ekstrands väckte
förslag, det jordägare, som vilja anställa odling,
matte tilläggas vidsträcktare rätt, för att
5tf de angränsande erhålla biträde med dikning
öfver deras ägor , till erhållande af vattnets aflopp
från odlingsmarken, med mera; i afseende
hvarå Utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka
bifall till antagande af de stadganden, detn
Herr Bormästaren ansett böra i berörde ändamål
vidtagas, men hvarvid de anmärkningar af
Herr Friherre Henning Wrangel blifvit gjorde,
att, då alla företag utaf oländig marka odling.
4i o
Lag-Utskottens Betdnkanden.
medför betydlig kostnad, för hvilken ersättning
ej är att på längre tid vänta, skulle ock sådane
åtgärder försvåras och stundom blifva öfver
odlarens förmåga, om han ej dervid mötes af
grannars beredvillighet, äfvensom att, vid de
händelser, då den angränsandes besvär af dikningen
öfver dess ägor till ailedande af vattnet
från grannens odlingsmark, blefve vidsträcktare
och kostsammare j samt han jämväl möjligen skulle
få vidkännas någon skada eller förlust å sine
ägor, förhållandet dermed kunde, till vinnande
af tiden, likasom vid Landtmätare - förrättningar,
pröfvas af tillkallade Gode Män.
Då Utskottet i anledning häraf till förnyad
handläggning företagit ofvannämnde ämne,
har Utskottet ansett sig af nyssberörde anmärkningar
icke blifva föranledt till ett från dess
förut afgifne yttrande skiljaktigt omdöme, huru
långt en jordägare eller åbo, som företager uppodling
å dess innehafvande ägor, kan sträcka
sin fordran hos den angränsande jordinnehafvaren,
att denne, till afledande af vattnet öfver
sine ägor från odlingsmarken, skall verkställa
dikning, hvilket, jemte det att, enligt Utskottet
tillhanda sande Protocolls - Utdragj, för den
2:dre i sistförflutne Martii månad, de öfrige
trenne Riks-Stånden bifallit Utskottets omförmäfte
Eetänkande, Utskottet således får Huglofl.
Ridderskapet och Adeln vördsamt tillkännagifva.
Stockholm den ? April i8iS«
Lag-Utskottens Fetank anderi. 411
N:r 90.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
öfver de af Herr Borgmästaren
S. M. T. Cederborg uti Välloflig
a Borgar e-Ståndet, före slagne ändringar
tili nu gällande Stadganden
rörande Förmyndares tillförordnande.
TT.
ti ett till Vallöf!. Borgare-Ståndet ingifvit
Memorial har Herr .Borgmästaren S. M. T Cederborg
anmärkt, det flere olägenheter deraf skola
uppstå, att Domare anförtro Förmynderskap
för omyndige åt personer boende utom deras
domvärjo, hvaraf skall hända, att Domaren i
den ort, der de hafva sitt hemvist, i okunnighet
derom, att dessa redan innehafva vardén af
arfsmedel ofta till betydligare belopp, äfven åt
dem uppdraga dylike förordnanden, och att således
de omyndigas säkerhet icke erforderligen
tillses, hvarigenom de, i händelse af Förmyndares
obestånd, blottställas för förlust, sorn af Dagen
kunnat förekornmas. Med anledning deraf
har Herr Borgmästaren föreslagit antagande af
den författning, att ingen ina till Förmyndare
förordnas vid annan Domstol än den , under
hvars Domvärjo han lyder, eller, om detta icke
funnes lämpligt, att åtmindstone berättelse genast
må afgifvas till Domaren på stället der
den förordnade bor, på det anteckning derom
må ske i Förmynderskaps-Protocollet derstädes,
äfvensom att, derest en person förändrar hemvist,
något förmynderskap icke må en sådan å
hans nya vistelse-ort anförtros, innan styrkt
411 Lag- Utskottets Bettini anden.
■blifvit att lian, å den ort, derifrån han kom*
mer, icke innehar sadan befattning, sorn kan
minska den säkerhet för de omyndige, hvilken
sorgfälligt bör bevaras. Genom antagandet af berörde
stadgande har Herr Borgmästaren äfven an*
sett den förmon kunna vinnas , att de bevis,
hvilka vid ansökningar om Dån uti publique
Cassör erfordras att Lånsökanden är fri från
Föriqynderskap, erhålla den tillförlitlighet, hvilken
nu ej kan ernås, när beviset blott kan innefatta
förhållandet i berörde del vid den Domstol,
sorn det utfärdar ; I sammanhang hvarmed
Herr Borgmästaren hemstält, om icke Hof-Rätternes
rättighet, att för Frälsemäns barn förordna
Förmyndare, ma upphöra, och sådant ske
af Domstolen i orten, der den Frälse Man, för
hvars Barn eller Arfvingar Förmyndare skall
'tillsättas, varit eller är boende.
Detta Memorial har Välloflige BorgareStåndet
till Dag-Utskottet remitterat, tillika
med ett Utdrag af det i bemälte Riks - Stånd
den 15 December nästlidit år hållne Protocoll,
innefattande de anmärkningar, hvilka vid ofvanomförmäldte
förslag blifvit gjorde af Herr lagmannen
Kjellander, hvarigenom han sökt visa,
att då hvarje Domstol , vid tillförordnande af
Förmyndare för omyndige, under eget ansvar,
sträckande sig jemväl till betalningsskyldighet,
är pligtig att tillse och vårda, det den eller de
personer, åt hvilka omförmäldte befattning anförtros,
äro dertill skicklige och vederhäftige
för hvad de om händer få, skulle såmedelst ett
tillräckligt band vara lagdt för en sådan Domstolen*
vårdnad, äfven vid de tillfällen när personer
antagas, som äro boende utom dess Juris
-
Lag-Utsiottets Eetänkanden. 4*3
«ficiion f att' det skulle innefatta en obillighet,
jemväl medförande oräkneliga hinder i vården
af omyndiges egendom, om desses föräldrar och
närmare skyldeman, ehuru bofaste och véderhäftige,
icke af Domstolen kunde antagas till
Förmyndare blott af det skäl, att de voro boende
utom Domsagan; och att inskränkning eller
förändring af Hof-Rätternes befattning med förmyndares
tillsättande för frälsemäns omyndige
Farn, vore stridande emot de, för Ridderskapet
och Adeln utfärdade, Privilegier, hvilken förändring,
äfven desto mindre vore nödig , som
Hof-Rätterne vid saknad kännedom om den föreslagne
Förmyndarens vederhäftighet och skicklighet,
alltid iagttaga, att i desse omständigheter
infordra upplysningar af Vederbörande Under-Doinare;
Hvaremot Herr Lagmannen, med
afseende på Banquens och andre publique Cassors
säkerhet för intecknade Lån, förenat sig
uti det af Herr Borgmästaren Cederborg uppgifne
förslag, att Hof-Rätterne och andre Domstolar,
vid förmyndares tillsättande utom deras Jurisdietion,
genast genom Protocolls-Utdrag böra
underrätta Hof-Rätten eller Domaren, hvarunder
Förmyndaren lyder, angående ett sådant
vidtagit beslut.
Detta ämne har således hos Lag-Utskottet
kommit under noggrant öfvervägande, hvaröfver
Utskottet stadgat följande yttrande:
Ibland de vigtigaste och mäst magtpåIiggande
göromål, sorn åligga Rikets Hof-Rätter,
Borg-Rätterne, Justitiae-Collegiurn i Stockholm,
Rådstufva-Ratterne i de öfrige Städer, samt
Härad*-Rätterne å Landet, är visserligen att
414 Lag-Utskottets Betänk and eill
räkna den Öfver-Förmyndare-vard, som ar ilag.
se Domstolar anförtrodd, samt den skyldighet
dem tillhör, att utse och tillförordna skicklige
och säkre personer, för att, under Förmyndare
ansvar emottaga, och förvalta omyndiges gods.
JLag-stiftaren, angelägen att skydda de omyndige
från förluster, dem de sjelfve icke kunna af-'
Värja, har val äfven i detta ändamål, icke allenast
meddelat bestämde föreskrifter om livad
i sistnämnde afseende bör af Domstolarne iagttagns,
utan, ock stadgat en sådan förmons-rätt
för de omyndige hos Förrnyndarne, till utfående
af hvad desse om händer fått, att derigenom
de omyndiges lidande skulle kunna förekommas;
roen icke destomindre har erfarenheten vittnat,
att berörde stadganden icke alltid varit tillräcklige
att bereda ori;förmä!dte säkerhet. De händelser
äro kände att en och samma person af
flere särskildta Domstolar fått sig uppdragit betydligare
Förmynderskap; och ehuru hvar och en
af bemälte Domstolar noga iagtragit den pligt,
att göra sig behörigen underrättade, det den
tillförordnade Förmyndaren innehade sådan förmögenhet,
att han borde anses vederhäftig att
under förvaltning taga det gods honom anförtroddes,
har dock, enär Domstolarne varit i okunnighet
om h va rand ras vidtagne enahanda
åtgärder, det sluteligen utrönts att Förmyndaren,
kommen på obestånd, icke ägt tillgång att
återgälda allt hvad han för sine pupiller emottagit,
hvaraf jemväl ytterligare inträffat, att de,
sorn lämnat Förmyndaren försträckningar, samt
dervid i möjligaste måtto tillsett sin säkerhet,
ändock, genom det de icke varit i tillfälle att
Lcg-Uts&oitets Betänkanden. ' 415
erhålla kännedom om ali den förnjyndare-ansvarighet,
för hvilken försträckningstagaren häftade,
helt och hållit gitt miste om återbetalning
af hvad de honom lein nät.
På sådan grund har Utskottet ansett nödvändigheten
fordra, att utfinna något medel,
hvarigenom, till undanrödjande af nyssnämnde
Itändelser, en mera säker allmän kännedom må
kunna, så vidt görligt är , vinnas huru många
mer eller mindre vidsträckta Förmynderskap
livar och en person innehafver eller orri han
derifrån är fri; Och Utskottet har, i följd af
den förevarande motion, funnit sig böra vara
sorgfällig, att dertill uppgifva ett sådant förslag,
sorn, då det å ena sidan i möjligaste måtto ledde
till sitt syftemål, ä den andra åter icke medförde
så beskaffade svårigheter och olägenheter,'
hvilka med skäl kunde anses göra det föreslagne
mindre verkställbart.
Vid den härom företagne pröfning haf
Utskottet trott sig inse, att livad Herr Borgmästaren
Cederborg till antagande framstält, det
ingen skulle till Förmyndare förordnas vid annan
Domstol än den, hvarunder han lyder, innefattar
dels en icke antaglig förändring af nu
gällande Bättegångs-Ordning, dels en märkbar
obillighet, helst såmedelst skulle inträffa , antingen
att Domstolarne skulle komma att taga befattning
med Öfver-Förmyndare-vården och Föra
rnyndares tillsättande för Omyndige, hvilka icke
voro under deras Domvärjo lydande, eller
ock att de personer, hvilka voro närmast skyldige
och berättigade att tillse de Omyndige och
att ansvara, för deras Egendom, blefvo utestäng
-
416 Lag-Utskottets L etan k anderi .■
de från denne dera tillkommande befattning’*
fastän de dei lill vöre skicklige; Äfvensom ock
Utskottet funnit, att Herr Borgmästarens förslag,
det Hof-Bätternes rättighet att för omyndige
personer af Frälse-Ståndet förordna Förmyndare,
borde försvinna, skulle utgöra en olilläilig
kränkning af de förmonef detta Stånd
äger och genom Privilegier, samt Fegéringsformen,
blifvit för det samina förvarade.
Utaf de flere utvägar, dem Utskottet,- med
åsidosättande af dé nyss om förmäldte, ansett
kunna i förrbesagde afseenderl komma i fråga
och vara tjenlige, har Utskottet förmodat* det
ingen borde' finnas mera lämplig änden, att de
Domstolar, hvilka det tillkommer, att för o-'
myndige förordna Förmyndare, blifva skyldige*
att, då dertill utses sådané personer, sorn utom
Domsagan äro boende, derom genast underrätta
den Domstol, hvaiunder den tillsatte För-'
myndaren lyder, hvilken sistnämnde Domstol
sedan bör åligga , att berörde förordnande r destf
Fhirtnyriderskaps - Protocoll anteckna, men aff
den utsedde Förmyndaren icke får förr tillträda
Förmynderskapet, innan berörde anteckning
blifvit verkstäld och han derefter Förornandef
emottagit, hvilken omsorg med besörjandet af
nyss omförmäldte anteckning och Förmyndareförordnandets
öfverlemnande bör bestridas af en
utaf Domstolen dertill emedlertid serskildt utsedd,
inom Domsagan boende, god man, hvilken
det komme att tillhöra, icke allenast aff
skvndesamt vid samma Domstol styrka, det han
behörigen fullgjort nämnde sitt uppdrag, utan
ock att, intill dess han det samma uppfyll,
Lag-Utskottets Betänk anden’.
under Förmyndare-ansvar vårda den omyndiges
egendom. Genom iagttagande häraf anser Utskottet
den följd blifva, att hvar och en, sorn.
vill underrätta sig huruvida en person är med
Förmyndare-vård besvärad, kan både derom,
och om vidden af berörde ansvarighet, vinna
tillförlitlig visshet endast vid den Domstol, hvarunder
denne person lyder, som nu ej kan ernås,
Ulan medelst den i det närmaste omöjliga
ålgärd, att i ämnet söka upplysning vid hvarje
af de Domstolar, som äga att Förmyndare förordna,
äfvensom att således Domstolarne sjelfve,
enär fråga blifver att till Förmyndare antaga
den eller dem, som ej äro boende inom deras
jurisdiction, blifva i tillfälle, att inhämta
kunskap, huruvida sådan befattning kan denne
eller desse, med bibehållande af den omyndiges
säkerhet, anförtros.
Det har icke undfallit Utskottets uppmärksamhet,
att, vid en persons oftare inträffande
ombyte af hemvist, anteckningar vid de flere Domstolar,
under hvilka han således lydt, kunnat
skje om de honom uppdragne Förmyndare-vård-j
nader; Men, sådant oagtadt, har dock Utskottet
trott det icke skäligen kunna, enligt hvad
Herr Borgmästaren Cederborg synes vilja antaga,
ovilkorligen åläggas hvarje sådan till annor ort
afllyttaride person, att förse sig med bevis från
Domstolen angående förhållandet i berörde del;
samt att, innan han ett dylikt bevis företett,
han ej må af den Domstol, under hvars domvärjo
han kommit, till Förmyndare förordnas;
Utan har Utskottet förmodat, att, då någon beKihang
till Riks.St. Fröt. lgiy • 1S1S. 7:de Sami. N:r $4,
418 Log-Utskottets Betiinkanden,
tydlig svårighet och omgång ej kan blifva att
utröna på hvilka serskildte orter personen längre
eller kortare tid haft sitt hemvist, forskningen
om hvad uti besagde ämne å desse orter
sig tilldragit, ehuru mera besvärlig, likväl,
icke är omöjlig.
X följd häraf, och fastän Utskottet har anledning
att ett sådant stadgande, som det ofvanomförmäldre,
varder, vid den under händer
varande omarbetning af Civil - Uagen, iagttagit,
finner dock Utskottet, med afseende på
den väsendteliga nytta både för omyndiges säkerhet
och äfven till bevarandet af den allmänna
Crediten nämnde stadgande ostridigt skall
medföra, sig äga skäl tillstyrka, att det samma
må nu antagas och genom utfärdande Författning
till allmän efterrättelse förständigas, för
värkställigheten hvaraf Uiskottet anser hinder
icke böra deraf uppstå att ett större besvär vid
Öfver-Förmyndare - vården Domstolarne såmedelst
tillskyndas, än det de hittils fått vidkännas.
Till Riksens Höglofl. Ständers granskning
och ompröfvande varder detta vördsamt understäldt.
Stockholm den q April 1818.
N:r 91.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
angående frågan om förändring
af 8 Cap. 1 §. Gijtermåls-Balken.
Ijdg-Utskottets Betänkanden. 41g
Sedan Kongl. Majit uti Nådig Proposition till
Riksens Höglpfl. Ständer af deri 19 nästledne
Februarii, i sammanhang med det förslag, som
Kongl. Maj:t låtit genom den förordnade LagCornmittéen
utarbeta till en ny Concurs-Lag,
tillika till Riksens Ständers antagande i Nåder
öfverletnnat ett af bemälte Committé uppgjordt,
samt af Kongl. Majit i Dess Stats-Råd, efter det
Kongl. Majlts Högste Domstol blifvit hörd, öfvervägadt
och granskadt förslag till ändring af
8 Cap. 1 §. Giftermåls-Balken; Så hafva samtelige
Respective Riks-Stånden, enligt ankomne
Protocolls-Utdrag för den 12 nästvekne Martii,
till Lag - Utskottet remitterat, att äfven öfver
detta sistnämnde meddela utlåtande.
I följd däraf har Utskottet till pröfning
företagit berörde förslag till den §., sorn skulle
sättas i stället för nu gällande 1 §. af 8 Cap.
Giftermåls-Balken, hvarvid Utskottet icke kunnat
undgå att finna rigtigheten både deraf, att
forum för ingifvandet af ägtenskaps-förord blifvit
uttryckligen bestämdt, och att detta forum
ansets böra vara i den ort, der Makarne äga
sitt bo och hemvist eller sätta sig ned att bo,
hälst den underrättelse om Makarnes egendoms
förhållanden, som af Förord vinnes, lämpligast
måste der sökas; Äfvensom Utskottet ej eller
trott den i allmänhet föreskrifne tiden för Förordets
lagfö'jd , i anseende till den redan i Lagstiftningen
erkända vigten af dess tidiga offentliggörande,
böra utvidgas. Men då, enligt Kongl.
Brefvet den 15 September 1773, trolofvade äga,
att, sedan lysning å behörig ort sket-t, söka
430 Lag-ZJtskottets BelUniandenl
vigsel å hvilken annan ort de åstunda, för hvilken
rättighets begagnande hinder kunde uppstå,
om lagföljd af ägteuskaps-förord alltid och
ovillkorligen skulle, inom den utsatte korrtare
tiden verkställas i Makarnes forum domicilii,
äfvensom Utskottet förestält sig den händelse,
att personer, sorn ingå ägtenskap, låta sig sammanvigas
på den ort, hvarest endera af dem
då vistas, eller der lysningen för sig gått, och
straxt derefter afflytta till annan mera aflägsen
ort, der de sätta sig neder att bo, har Utskottet
funnit det tillägg nödigt, att, om vigseln
är förrättad i annan ort än den, som antingen
är eller blifver deras bonings-ort, så att lagföljden
ej kan ske på sätt i allmenhet föreskrifves,
skall Förordet inom bestämd tid ifrån vigseln
företes inför Rätten i vignings-orten , samt, sedan
Makarne kommit till deras hemvist, hos
Domstolen derstädes ingifvas, med bevis från
förstnämnde Rätt, att detsamma blifvit der företedt.
— Genom Förordets uppvisande i vignings-orten
är redan ändamålet af dess offentliggörande
hufvudsakligen vunnit, och Utskottet
har således ansett en rymligare tid för ingifvandet
deraf i bonings-orten kunna utan våda
äga rum, samt i följe däraf trott sig kunna
föreslå densamma till en månad i Stad och
å landet till det Ting, som infaller näst efter
tre månader ifrån det Makarne till bonings-orten
kommit. För denna tillämpning har Utskottet
hämtat ytterligare stöd vid betragtande
deraf, att hustrun, hvars rätt och förmon egenteligen
genom Förordet åsyftas, lätteligen skulle
kunna förgäta denna formalitet, då hon, flyt
-
Lag-Utskottets Betänkanden.
tad till en annan ort, kommer att sakna råd
och biträde af dem, hvilka det tillkommit att
hennes rätt före giftermålet bevaka.
På desse grander föreslår Utskottet följande
redaction af ifrågavarande §:
”Vilja Man eller Qvinna, der hon Enka
”är, eller giftoman å mös vägnar göra Förord
’’sig emelian före ägtenskapet; då skola de det
”skriftligen och med tvenne vittnen upprätta,
”innan vigsel sker. Ej må Förord göras om
”annat, än makarnes giftorätt, eller till förfång
33för dem, som bättre rätt till egendomen adert
’tid hafva. — Ägtenskaps - Förord skall öppet
”ingifvas till Hatten i den ort, der Makarne
”hafva sitt bo och hemvist, eller sätta sig ne”der
att bo, i Staden inom åttonde dagen, och
”på Landet å nästa Ting, sedan vigsel skett;
3’Och late Rätten det i Protocollet införas: är
”vigsel å annan ort förrättad, och kan förty den
”lagföljd ej ske, som nu föreskrifven är, då skall
”Förord, inom sagde tid , hos Rätten i vignings”orten
företes, och varde det, då Makarne till
”bonings-orten kommit, sist inom en månad i
’’Stad, och å Landet vid det Ting, som näst
”efter tre månader infaller, till rätter Domstol
”ingifvit, med bevis af Rätten i vignings-orten,
”att det der företedt varit: är ej med förord
”så förfarit, sorn nu sagdt är; vare det kraftlöst.
”Hvar, som begär, äge att hos Rätten undfå
”del af ägtenskaps-förord.3’
Detta varder dock till Riksens Höglofl. Ständers
vidare granskning vördsamt öfverlämnadt.
Stockholm den 13 April 1818-
Lag-Utskpttets Betänbanden.
N:r 92.
Riksens Högloft. Stunders Lag-Utskotts Betänkande
, rörande förslag till ändringar
uti 7.de Capitlet Rättegångs-Balken,
hvarigenom dess förra stads*anden,
tillika med Kongl. Förordningenj den
15 October 18I0, angående vissa omständigheter
i afseende å Inteckning
i fast egendom kommo att till deras
verkan upphöra.
Jemte det Kongl. Maj:t, uti Nådig Proposition
den ig:de näst!idne Februarii, till Riksens Högloft.
Ständers antagande öfverlemnat ett af den
tillförordnade Uag-Cotnmittéen utarbetadt förslag
till ny Concurs - Lag, har ock Kongl. Maj:t i
lika ändamål lemnat Riksens Högloft. Siande?
del af det utaf bernälte Coinmittée uppgjorde,
samt af Kongl. Majit i Dess Stats - Råd, efter
det Kongl. Majits Högsta Domstol blifvit hörd,
öfvervägade och granskade förslag till ändringar
uti 7tde Cap. Rättegångs - Balken, hvarigenom
dess förra stadganden, tillika med Kongl. Förordningen
den 15 October 1810, angående vissa
omständigheter i afseende å Inteckning i fast
egendom, kommo att till deras verkan upphöra.
I anledning deraf hafva ock samtlige respective
Riks-Stånden, genom Protocolls-Utdrag
för den 12 i sistlidne Martii Månad, hänskjutit
till Kag-Utskottet att pröfva berörde förslag
och yttrande deröfver afgifva, vid verkställigheten
hvaraf Utskottet ansett sig i förening dermed
äfven bora under öfvervägande taga det
Lag-Utskottets Betänkanden. 423
förut till Utskottet, den 5:te Januarii detta ar,
från Hedervärda Bonde-Ståndet remitterade, af
Riksdags - Fullmäktigen Carl l^redrik Berg från
Götheborgs och Bohus Län dit ingifna Memorial,
hvaruti Riksdags - Fullmäktigen från samma
Län Johan Lejdits sig jemväl förenat, genom
hvilket den förre anmärker, att stadgandet uti
1 §. af ofvannämnde Capitel uti RättegångsBalken,
rörande Intekning af gäldenärs fasta
gods, skall af Domstolarne i så måtto olika tillämpas,
som en del såsom fast gods äfven beräkna
hus, vattenverk och andra inrättningar
på Landet, sorn å annans grund äro uppförde,
hvartill anledning deraf skal hämtas, att Lagen
uti 10 Cap. 2 §. Giftermåls-Balken bestämmer,
att ingendera af Makarne njuta giftorätt uti sådane
af den andra Makan före äktenskapet ärfda
hus och vattenverk, i följd hvaraf bemälta
Domstolar uti de samma bevillja Intekning för
gäld, hvaremot andra Domstolar åter endast
meddela intekning i jord å Landet, frälse-ränta
eller vattenverk, som innehafvas med full ägande
rätt. På grund häraf har Riksdags-Fullmäktigen
Berg ansett nödigt, att närmare må bestämmas,
hvad fsåsom fast gods bör beräknas, och
i den förmodan, att dertill icke bör hänföras
besagde hus, vattenverk och inrättningar, som
äro å annors grund byggde och anlagde, liemstält,
att föreskrift derom uti Lagen måtte meddelas.
Hvad således ej mindre af Kongl. Maj:t
är vordet i Nåder framstäldt, än jemväl uti
nyssberörde Memorial blifvit föreslagit, har hos
Utskottet kommit under noggrannt skärskådan
-
'424 Lag-Utskottets Betänhanden.
de; Och som de föreskrifter, hvilka innefattas
uti ofvannämnde förslag till 7 Capitlet af Rättegångs-Balken,
till en betydlig del äro de samma,
hvilka redan uti berörde Gap. af allmänna
Lagen och uti serskildta Författningar äro gifna
och gällande, samt till den öfriga delen, hvarigenom
antingen ändringar uti nu varande stadganden,
eller nya sådane, skulle komma att
antagas, af Utskottet ansetts vara så beskaffade,
att de både äro erforderlige och jemväl, efter
Utskottets tanka, ostridigt skola medföra ordning
och allmän säkerhet; Så har Utskottet funnit
sig icke äga anledning att dervid göra någre
anmärkningar; Men då tillika hos Utskottet,
dertill af ofvanberörde utaf Riksdags-Fullmäktigen
Berg väckta motion föranledt, i betraktande
kommit, att, enär uti Rikets nu gällande
Lag, egenskapen af hvad å Landet såsom fast
gods bör beräknas, icke är nog tydligen bestämd,
samt detta förhållande kan lemna tillfälle
till olika begrepp hos Domsfolarne, att
under sådan benämning äfven böra komma hus,
annan byggnad och vattenverk å Landet, hvilkas
innehafvare icke hafva ständig ägande rätt
till grunden, hvarå de äro uppförda, hälst för
en sådan slutsatts anledning kan hämtas utaf
Lagens lydelse uti to Cap, §. Giftermåls-Balken,
hvilken tydning Utskottet likväl funnit
vara destomindre lämplig, sorn begreppet om
fast gods synes böra vara, att rättigheten så
val till grunden eller jorden, som till hvad
derå finnes, äro i ägarens hand förenade , från
hvilket begrepp Utskottet tror den tanka icke
kunna föranledas, att hus å ofria tomter i
Lag-Ulshottets BctänKanden.
Stäclerne ej böra såsom fast gods anses, da skyldigheten
att erlägga årlig tomtöreafgift för ägarne
medför en så ständig rätt till granden , att
de ej annorledes kunna från den skilljas, utan
genom det lösen för husen till dem betalas,
liar Utskottet, på grund af allt detta, ansett
nödigt, att ett förordnande vidtages, hvarigenom
förekommes, att uti förenämnde å annors
grund på Landet uppförda hus, byggnader och
vattenverk, Intekning, liksom uti fast gods derstädes,
icke må beviljas, och såmedelst förslräekningsgifvare
förledas, att tro sig vinna en säkerhet
genom sådan Intekning, hvilken deruti
ej är förvarad. I öfrigt har ock Utskottet fästat
sin uppmärksamhet dervid, att, ehuru de
föreslagne ändringar uti oftaberörde Capitel endast
hafva för afseende förhållandet med Intekningar
uti fast gods för fordringar, och att således,
1' genom de samina, någon rubbning icke
åstadkommes uti hvad Kongl. Förordningen den
13 Junii 1800 föreskrifver om Intekning af
Arrende-Cotracter och den af sådan åtgärd härflytande
följd och säkerhet, olika meningar derom
dock kunna möjligen fattas, ledande till
skiljaktige förfaranden af Domstolarne och deraf
uppstående oundgänglighet af rättelsers sökande
eller Lag-förklaring; af hvilket skäl Utskottet
trott det blifva nödigt, att uti nämnde
Capitel en tydlig bestämmelse jemväl lemnäs,
att nyssbemälte Kongl. Förordning blifver till
sin fulla kraft och verkan äfven hädanefter gällande.
I följd af hvad, på satt berördt är, blifvit
anfördt, får Utskottet tillstyrka, att det af Kongl.
426 Lag-Utskottets Betänkanden.
Maj:t till Riksens Hoglofl. Ständer öfverlemnade
förslag till ändringar uti y:de Capitlet Rättegångs
- Balken, hvilket, enär det redan uti
tryckta Bihanget till Respective Riks-Ståndens
Protocoll vid nu påstående Urtima Riksdag influtit,
och således kommit till allmän kännedom,
Utskottet till undvikande af vidlyftighet, ansett
sig kunna undgå, att till hela dess vidd låta
uti detta Betänkande införa, må af Riksens
Ständer gillas och antagas, såsom hädanefter
gällande Bag, hvarigenom Bagens (förra stad^anden
i detta ämne, tillika med Kongl. Förordningen
den 15 October 1810, till deras verkan
komma att upphöra; Men Utskottet får tillika
föreslå följande tillägg vid nämnde förslag,
nemligen att 12 §. deraf må erhålla sådan lydelse:
”Ej
må Intekning bevilljas i hus, annan
”byggnad och vattenverk, hvarmed ständig rätt
”till grunden icke är förenad. Ej eller må In”tekning
bevilljas i annan Egendom, än den
”gäldenären vetterligen genom laga fång förvärf’’vat,
och deraf han ägare är, då Intekning sö”kes;
Är Egendomen koramtnen i hans hand
igenom fång, som Eagföras bur; varde ej In?’tekning
faststäld, förr än uppbud skett.”
Äfvensom att vid slutet af Cap. intages:
§• 29-
3,Om Intekning af Arrende - Contracter är
”serskilt stadgadt.”
Till Riksens Hoglofl. Ständers vidare ompröfvande
varder detta allt vördsamt understäldt.
Stockholm den 13 April 1818.
Lag-Vtsiottets Betiinkanden.
N:r 83.
Riksens Höglofl. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
angående det af Kongl. Maj.t
till Riksens Ständers antagande i Nåder
framstäldte förslag till ny Conelli's-Lag.
G^enom Nådig Proposition af den ig nästvekne
Februarii har Kongl. Maj:t gifvit Riksens
Höglofl. Ständer tillkänna, icke allenast att vid
den allmänna klagan, sorn länge varit förd öfver
brister i de nu gällande Författningar angående
Concurser, det icke undfallit Kongl. Majtts uppmärksamhet',
att Hagarne i detta afseende ej äro
nog tydliga och bestämda, och ej eller nog
kraftiga, att förekomma ett otillbörligt gäckande
å Gäldenärers sida af Fordringsägarens rätt, utan
ock att Kongl. Majtt, som ibland sina dyraste
pligter räknar vården om allmänt förtroende,
hvarå nyssnämnde förhållande äger ett skadligt
inflytande, med tillfredsställelse trott det
kunna antagas, att ämnets beskaffenhet medgåfve
ett särskildt stadgande härom, utan afbidan
på hela den öfriga Lagstiftningens fullbordande,
hvarföre ock Kongl. Majit låtit genom den tillförordnade
Lag-Commitéen utarbeta Förslag till
en ny Concurs-Lag; och har Kongl. Maj:t tillika
i Nåder förmält, att sedan Kongl. Maj:t,
efter det Dess Högste Domstol blifvit deröfver
hörd, uti Dess Stats-Råd öfvervägat och granskat
berörde Förslag, har Kongl. Majit fattat
Nådigt beslut att öfverlemna detsamma till Riksens
Ständers antagande, hvarvid dock Kongl.
42 8 Lag-Utskottets Petänkanden.
i afseende å Stadgandet uti 3 Gap. 4 §.
af Concurs-Lagen, som utsätter för vårdslös Gäldenär
straff af fängelse med arbete, där sådant
kan vara att tillgå, i Nåder velat göra det för*
behåll, att när sådane Arbets- eller CorrectionsHus
varda i Riket inrättade, hvilka medgifva
ett behörigt afskiljande utaf personer, som der
hållas, Kongl. Maj:t då må äga att genom särskildt
Kungörelse förordna, det vårdslöse Gäldenärer
böra till slika Arbets- eller CorrectionsInrättningar
försändas, hälst de allmänna fängelserne
egenteligen erfordras för de under ransakning
varande fångar.
Efter det Riksens Höglofl. Ständer fått emottaga
nämnde Nådiga Proposition samt det
dervid bifogade ofvanomförrnälte Förslag, tillika
med de uti Högste Domstolen och uti Kongl.
Majus Stats-Råd hällne, detta ämne rörande Protocoll,
hafva samtelige Respective Riks-Stånden,
genom Protocolls-U tdrag för den 12 i nyss förflutne
Martii månad, till Eag-Utskottet remitterat
alla dessa Handlingar, i ändamål att Utskottet
skulle öfver det framstälte Förslaget afgifva
yttrande; I följd hvaraf Utskottet, som
derjemte, i likstämmighet med hvad Kongl.
Majit uti förrbesagde Nådiga Proposition förklarat
sig hafva förordnat, erhållit del så väl af
Eag-Commitéens författade och till Kongl. Maj:t
i underdånighet afgifne Motiver till de föreslagne
Eag-förändringar, som ock af de särskildte
delar af Eag - Commitéens Förslag, hvilka
Kongl. Majit förändrat eller icke antagit, har
med den noggranliet, sorn ärendets vigt kräfJrer,
granskat ej mindre de i den föreslagne nya
Lag-Utskottets Betänkanden'. 429
Concurs-Lagen antagne förändrade stadganden
jemte de skäl, hvilka uppgifvits hafva till desamma
föranledt, än äfven sjelfva sammansättningen
af Förslaget.
Då Utskottet således nu går att aflemna dess
på berörde föregångne öfverläggningar grundade
Utlåtande, anser Utskottet sig icke böra underlåta
att först förklara, det Utskottet på egen, af
erfarenheten jemväl vitsordad kännedom derom,
att de i nu varande Concurs - Författningar befintelige
brister och saknade Förordnanden föranledt
dertill, både att Gäldenärer ägt tillfälle
att gäcka sine Borgenärers rättmätiga anspråk
om betalning för sina fordringar, och om ansvar
I Gäldenären för dess handlingssätt, samt
äfven att olika förfaranden vid sådana frågors
afgörande hos Domstolarne ägt rum, ansett beliofvet
att i möjligaste måtto bibehålla det allmänna
förtroendet, och att förekomma allt, som
kan verka till detsammas störande, påkalla nödvändigheten
att mera skyndsamt vidtaga en förbättring
utaf den del af Lagstiftningen, hvilken
skall tjena till dessa ändamåls vinnande, än att
i sådant afseende afbida den tid, som oundgängeligen
fordras för enahanda lika nödiga åtgärder
vid de öfrige grenar af Lagstiftningen; hvarföre
ock Utskottet tror sig äga största skäl hemställa,
att, sedan Kongl. Majit i Nåder låtit föranstalta
Förslag till en sådan förbättring, något
hinder för pröfningen deraf icke må förefinnas.
Ffvad således beträffar nämnde P'örslag, det
Utskottet desto mera ansett öfverflödigt att låta
uti detta Betänkande inflyta, som, genom vid
detta Riksmöte verkställd anstallt, att tidigare
43°
Lag-Uts&ottets Betänkande!!.
an vid de förre Riksmöten varit vanligt, fran
trycket låta utgå Eihanget till Riks - Ståndens
ProtoColl, samma Förslag på sådant sätt redan
ar utfärdadt och kommit till en allmännare kännedom,
har Utskottet funnit, att den systematiska
indelning, soln vid Förslagets upprättande
blifvit följd, och sammanförandet på ett ställe
af de särskildte dertill hörande ämnen, jemte
StadganderneS författande i likhet med det uti
Allmänna Fägen antagne sätt att uttrycka dess
bud, medföra så val för den mindre kunnige,
sorn för Domaren, en större lätthet att inse Föreskrifternes
innehall, än den Method för deras
framställning, som både uti Kongl, Stadgan om
Afträdes- och Förmåns- samt Boskillnads- och
Urarfva-Mål af den a 8 Junit 1798 och jemväl
uti de föregående Concurs-Författningar blifvit
begagnad: att icke allenast uti alla de delar,
hvaruti Fagstiftningen i ämnet nu är vacklande
och osäker, samt lemnat rum för skiljaktig
tydning, klara och bestämda Fagbud äro meddelte,
som kunna förekomma de ofta hittills rönte
möjligheter att tillintetgöra eller tillbakaliälla
den lidande Rorgenärens rätt, och att befordra,
det en vårdslös eller bedräglig Gäldenär
kunnat undvika det rättmätiga ansvar och straff
honom bordt drabba, utan ock, att uti de frågor,
hvilka uti Concurs-Författningarne dels aldeles
icke, dels otillräckligen blifvit afhandlade,
tydlige stadganden äro gifne, dem Utskottet ansett
vara byggde på så fasta och säkre grundsatser,
att de icke kunna motsägas.' att de ansvars-påföljder,
som blifvit för Gäldenärer, hvilka
till deras Borgenärers förnöjande afträda de
-
Lag-Utskottets Betänk anden. 431
ras tillgångar, utstakade, ehuru i betydlig moa
strängare och svårare än de, hvilka nu äro föreskrifne,
likväl hvarken i Civilt eller Criminelt
afseende kunna anses obillige, utan vidhålla
en rättvis medelväg emellan rriedlidsamheten
för en olycklig och strängheten mot en brottslig
Gäldenär: att Förslaget i hvad möjligt! är
söker förebygga de utvägar, hvilka för Gäldenären
nu äro nog öppne att för Borgenärerne
undanhålla fullkomlig kännedom otn sine tillgångar
och handlingssätt, samt att dölja och undansnilla
hvad Borgenärerne rätteligen bordt
tillkomma: att de föreskrifter, som uti 1798 års
Concurs-Stadga äro intagne, hvarigenom ändringar
blifvit gjorde uti Allmänna Lagens stadgan,
den om Förord och Inteckningar, behörigen blifvit
från Concurs-Fägen skiljde, och, jemte de
öfrige nödige ansedde förbättringar i berörde
delar af Lagstiftningen, intagne uti gifne Förslag
till förändringar af de Lagställen, som innefatta
berörde ämnen, öfver hvilka nyssnämnde
särskildta Förslag, Utskottet, genom redan
affattade och nu härvid medföljande Betänkanden
sig yttrat; och att, då formulairet till den
Ed, hvarigenom Borgenärer böra befästa riktig,
heten af deras hos en afträdande Gäldenär ägande
fordringar, redan flere gånger funnits tarfva
förändringar, som jemväl hädanefter af tillfälliga
anledningar, än vidare kan blifva nödigt,
det synes vara mäst lämpiigt, att berörde
formulair må bero af de förordnanden, hvilka
derom kunna vidtagas.
Under den af Utskottet förehafde granskning,
hafva likväl följande omständigheter väckt
43?
Lag-Utskottets Betänkande!!.
Utskottets uppmärksamhet, uti hvilka Utskottet
ansett rättelser vara erforderliga, dem Utskottet
alltså får, jemte redovisande af skälen dertill,
nu uppgifva.
5 §. af i Capitlet är så lydande:
”Har Gäldenär idkat handel eller annan
'rörelse, hvaröfver bok hållas bör, läte Rätten,
"enär Afträdes-Ansökningen upplagen är, ge"nom
egne eller Krono-Betjente genast uppteckna
och försegla Gäldenärens böcker och andra
”handlingar, som hans handelsrörelse angå.”
Då den åtgärd, att under sådant förvar sätta
Gäldenärens, öfver dess handels- eller annan
rörelse, förde böcker med dertill hörande handlingar,
åsyftar att hastigt skilja honom från åtkomst
till desamma för att förekomma, det han,
efter att hafva om Afträdes-förtnon sig behörigen
anmält, må äga tillfälle, att uti desse böcker
och handlingar åstadkomma och tillgöra någon
förändring, men detta ändamål icke synes
vara tillräckligen vunnit, om icke Domhafvande
å landet, då de emellan Tingen emottaga
Cessioris-ansökningar, kunna, utan sammankallande
af Härads-Rätternes öfrige Ledamöter, vidtaga
beslut om den i §. förordnade förseglings
förrättande, har Utskottet, enär denna rättighet
icke synes vara nog tydligen bestämd, ansett
nödigt att efter ordet Rätten tillägges eller Domhafvanden.
17 §. af 3 Capitlet lyder sålunda:
"Der Borgenärer något besluta om en Borgenärs
betalnings-rätt, honom eller andre till
.”förfång, som ej i beslutet deltagit, eller om an
-
Lag-Utskottets Betänkandeni 433
”elve ämnen, som af Rätten pröfvas skola oth
”till Boets förvaltning ej höra, vare det ogildt.”.
I afseende härå har Utskottet funnit, att,
då genom så beskaffade beslut, som i berörde
§. aro nämnde, de borgenärer, hvilka dervid
icke varit tillstädes och således i samma beslut
icke deltagit, kunna blifva lidande, så synes
tlet ock rättvist, att desse sistbemälte böra af
de borgenärer, hvilka det olagliga beslutet fattat,
erhålla ersättning för ali den skada deraf
t imat; Men som hvarken en sådan skyldighet
för desse, eller grunden för fördelningen af
ersättnings-ansvaret, efter Utskottets tanka , kunna
anses vara annorledes bestämde, än genom,
analogie af det uti påföljande ig §. intagne stadgande,
har Utskottet trott följande tillägg vid
denna §. vara nödigt: ”Har skada timat, fylle
”den de borgenärer, som beslutet fattat, pä sätt
”i 19 §. sägs."
Vidare har ock Utskottet förmodat, att meningen
af föreskriften uti 4 Gapitlet 10 §. blifver
mera lätt att fatta, om i stället för orden:
•—■—som till hands komma, hustrus och oförsörj*
da barns underhäll tarf oas, lydelsen antages sådan:
som till hans eget, hans hustrus och o**
försörjda barns underhäll tarfvas.
5:te Capitlet 8 §. innefattar i början detta
stadgande J
3’Har gäldenär ej genast kunnat fullständig
‘’uppteckning författa, gifve vid förhöret upp,
”hvad mera till Boet hörer; och skall gäldenär
”med Ed fästa Bouppteckningens riktighet .
Bihang till Riks.St-Prof.
454
Låg-Utskottets Betänk andttti
Genom detta stadgande har Utslcottet an^
sett det vara nog tydligen bestämdt, huru vida
gäldenären vid det tillfälle, då hans borgenärer
blifva ofver hans Afträdes - Ansökning hörda,
är ovillkorligen pligtig att dess afgifne Bouppteckning
edligen fästa, eller om denna skyldighets
fullgörande får uppskjutas; Och som Utskottet
funnit, att ett sådant uppskof med Edgångens
fullgörande af gäldenären, så vida han
ej är af sjukdoms förfall hindrad, att vid förhöret
sig inställa, icke bör tillåtas, har Utskottet
trott, att sednare periodeq af ifrågavarande
stadgande bör blifva så lydande: ”Oc/i skall gäl»
”denären dä, eller, om han af sjukdom är hindrad
”,genast derefter, der han vistas, med Ed fästa Bo”uppteckningens
riktighet — — —.
39 §. af berörde Capltel är af den lydelsei
,’V’ädjar någon emot Rådstufvu-Rätts eller
”Härads-Rätts Dom, åligger Rätten eller Doin”hafvanden,
att alla Handlingar, som saken rö*’ra,
till Hof-Rätten insända.”
Enär nu , uti 2 5 Capitlet 4 och 35 §. §. Rättegångs
- Balken den tid är föreskrifven, inom
hvilken Härads-Rätt och Rådstufvu-Rätt skola
till Hof - Rätten insända Handlingarne uti de
vid bemälte Domstolar afdömde och till HofRätten
vädjade Concurs-tvister, har Utskottet
trott sig finna det vara med ordning mäst öfverensstämmande,
att berörde tid uti nämnde
§. af Concurs-Eagen äfven bestämmes, och att
således vid §. tillägges: ”tre veckor förr än Par”terne
skola sig der inställa
Slutligen med afseende på 3:dje §. af g'de
Capitlet har Utskottet förment, att, då Bolag
Lag-Utskottets BetänkUndmi 435
Funna upprättas om bedrifvande af sådane rö*
.reiser och näringar, som egenteiigen icke grunda
sig på Handel, men det uti berörde §. förekommande
stadgande synes böra äfven för
dylika Bolag vara gällande, såsom en följd deraf
ldifver nödigt, att det uti §. begagnade ordalag
-—■ — ”ellet upplöses Handels-Bolag'*
förändras; och att i stället införes." — •— "eller
’’upplöses Bolag, som, enligt hvad särskildt stadgadt
’ ar, allmänt knngjordt varit” —— — hvarigenom
ock blifver tydligt, att den förmon, som blifvit
delägare i sådane Bolag, vid det gammas
upplösning, genom berörde förordnande beredd,
att erhålla kallelse å Bolagets borgenärer, ej
kan sträcka sig till andre Bolagsmän, hvilkas
öfverenskommelser om någon hamdteringsgemensamma
bedrifvande ej blifvit till allmän kännedom
lemnade.
j?å grund af hvad således blifvit anfördt,
och då Utskottet hyser den öfvertygelse, att
uti det uppgifne, till dess granskning lemnadd
Förslag till CJoncurs - Hagen, ej mindre allmän,
och enskild säkerhet är fullkomligen bevarad»
än äfven att en tillbörlig
med enhet och fasthet uti principer, blifvit bibehållen,
har Utskottet funnit sig icke böra t ver
ka att tillstyrka, det Riksens Högloft. Stander
må bifalla och antaga nämnde Förslag med d«
mindre betydlige ändringar, Utskottet Ilar ofvan
föreslagit, såsom det Stadgande, hvilket hädanefter
uti förekommande Afträdes- Boskillnadsoch
Urarfva-tvister , bör till allmän rättelse tjena,
och att det i sådan egenskap må af Kongl.
Majit i Nåder utfärda*, hvarvid Kongl. Majit
436 Lag-Utskottets Betcinkandenl
ej lärer underläta att föreskrifva den tid, ifrån
hvilken verkställigheten deraf skall taga sin
början.
De särskildta meningar, hvaruti under
öfverläggningen åtksillige af Utskottets Ledamöter
i vissa delar af det föreslagna stadnat, innefattas
uti härvid bilagde Protoeolls-Utdrag.
Till Riksens Höglofl. Ständers uplysta pröfning
och bedömande varder alt detta vördsamt
öfverlemnadt.
Stockholm den i7:de April 1818.
Transsumt af Protokollet, hållit hos Riksens
Höglofl. Ständers Lag -Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 16 och
i7 Aprill 18I8.
C . ,
UJedan det af LagCommitteen utarbetade och
till Kongl. Majit i underdånighet ingifne Förslag
till ny Concurs-Lag, hvilket Kongl. Majit
genom Nådig Proposition den iy nästledne
Februarii behagat till Riksens Ständers antagande
öfverlemna, och Samtlige Riks - Ständen
till Lag-Utskottets granskning hänskjutit, ibland
Utskottets Ledamöter till genomläsning circulerat
och ätskillige anmärkningar dervid blifvit
gjorde; så företogs nu berörde anmärkningar
till pröfning, hvarvid Utskottets Ledamöter
förenade sig om det utlåtande, sorn -Betänkandet
innehaller, utom i de här nedan omförmälte delar.
3 Cap 17 §. Samtelige Ledamöterne af
Eonde-Siåndet, tillika med Herr Borgmästaren
Björkman, Herr Lagmannen von Stahl samt Herr
Friherren och Ordföranden ansågs stadgandet
i denna jemfördt med 19 §., vara nog tyd
-
I^ag-Utskottets Betänkanden. 437
ligt derom, att <le Borgenärer, som deltagit i
ett ogiltigt beslut, böra ersätta den deraf upkornmande
skada, oell att således det afUtskottets
Pluralité föreslagne tillägg vid denna §.
icke erfordrades.
Herr Lagmannen Palmborg yttradel med de
Herrar Ledamöter, som ansett 17 §:s. förtydligande
nödigt har jag väl förenat mig ; meri jag kan icke
instämma i enahanda eller lika måtto med dein.
Då först fastställes, att sådane beslut, hvarom
denne §. handlar, äro ogilde, som jag för
rätt anser; anser jag ock Gode Männen eller
Sysslomännen vara obehörige att verkställa dylika
olagliga beslut. I ena fallet är det annor
man till förfång, som af Domaren, efter min
tanka, kan, äfven utan sådan tydlig beskrifven
Lag, ogillas, emedan för exempel.' af 10, de 9
Borgenärerne ej kunna afgöra något den Tionde
till förfång! och i andra fallet, ämnen af den
beskaffenhet, att de blott tillhöra Domarens
pröfning: hvarföre jig anser följande tillägg
nödigt näst efter Orden: ’\are de‘> ogildt'’ och
bör således icke af Gode Män eller Syssloman till
verkställighet befordras.
20 och 21 -sta §. §. Lagmannen Palmborg
yrkade, att utskylder till Staden, hvilka,
efter Herr Lagmannens tanka, borde utgå
med förmonsrätt näst efter Itrono-utskylder,
jemväl mätte under anslagstiden få lyftas utan
borgen.
3 Capitlet 7 §. Herr Förste ExpeditiorisSecreterareu
Stråle anförde! Uti frågan, huruvida
ansvaret för en vårdslös och med vingleri
beträdd Gäldenär bör förfalla , om han
visar, det JBorgenärerne erhållit deras fordrin
-
43S Lag-Utskottet* Betänkanden.
gar till fullo betalte, eller orri detta ansvar sädant
oaktadt bör verkställas, kan jag för ruin
del icke, lika med Högloft, Utskottets Pluralité,
tillstyrka oförämlradt antagande af det utaf
Kongl. Maj;t i Nåder framstäldte Lag-Förslag,
Brottsliga handlingar kunna antigen vara af
den beskaffenhet, att det allmänna derigenom
är förfördeladt, eller ock endast vara riktade
mot enskilte personer, utan att Samhället i
allmänhet deraf erfar något lidande. Om, hvad
desse senare angår, det må bero af den enskilte
förfördelade att eftergifva det ansvar Lagen stad
gar, måste deremot en sådan rättighet ej kun*
na äga rum med de förra, utan den allmänna
säkerheten fordra, att straffet ovillkorligen verkställes.
Kunde man anse en genom vingleri och
vårdslöshet yppad Concurs ej vara förfördelande
för andre än de, som till Gäldonären förtrott
sin egendom , så borde det ensamt bero pvå Bor1»
genärerne att fordra eller eftergifva ansvaret i
Men, enligt min öfvertygelse, kan ej ett sådant
gäldbundet tillstånd betraktas, utur denna lindriga
synpunkt.
Förtroendet enskilta personer emellan och
säkerheten att återfå sin egendom ,om den samma
utlemna® till en annans begagnande, är onekligen
en omständighet, som kraftigt verkar till
Statens välstånd och förkofran. Vingleri och
vårdslöshet i synnerhet om det af Lagen lämnas
obestraffadt, undergräfva deremot det all manna
förtroendet, och man torde få svårt attneka,
det icke genom inträffande af täta Concurser,
uppkomne genom Gäldenärs oredlighet eller
vingleri, genom lättheten att undgå ansvar föret
-
Lag-Utskottets Betänk anderd 439
sådant förfarande, egendoms - säkerheten i en
ganska betydlig inan förminskas, och att det allmänna
deraf är lidande. Om en person utan ansvar
kan genom vårdslöshet och vanvård förslösa
sin egen egendom , inåste likväl hans förhål'
lande blifva af en annan egenskap, då han jemväl
förstör andras, som blifvit honom anförtrodd ,
och den skada, sorn för allmänna förtroendet
derigenom upkommer, är ej till fullo utplånad ,
om än de enskilte fått sitt åter.
Med afseende derå, att de händelser sällan
skola inträffa, att en Gäldenär inom så kort
tid, som fordras till ansvars ådömande och verkställande,
kan till fullo betala sina Borgenärer,
kunde det likväl synas mindre betänkligt att
antaga Lag-Förslaget, om icke erfarenheten hade
visat, huru lätt vilkoret af full betalning kan
illuderas och denna betalning ej vara lämnad
i annat än Gäldenärens nya Skuldförbindelser.
Bland Borgenärerne finnes sällan någon, som,
med afseende å det för Samhället förfördelande
Uti gäldenärens förhållande , fortfar att yrka
straffets verkställande om han flror sig genom
så kalladt accord äga något hopp att af Gäldenärén
erhålla mera än hvad Goncurs-Massan synes
lofva i utdelning. ■— I sådant fall har man
ofta sett Borgenärer emot en högst obetydlig
Contant utdelning och Gäldenärens förnyade
Skuldsedlar förklara sig hafva blifvit till fullo
betalte, och för Domaren torde det vara alldeles
omöjligt att kunna undersöka, huruvida Borgenärerne
varkeligen erhållit full betalning eller ieke,
utan måste deras erkännande deraf alltid
komma att utgöra tillräckligt hevi?.
Lag-ZJtsbottets Betänianden.
Man har framstäldt händelsen af en per*
son, som, utan att vara verkeligen brottslig ,
kunde ådraga sig det ansvar, Lagen utsätter, och
deraf hämtat stod för (len tanka, att det vöre
orättvist, att ovilkorligen pålägga ansvaret å en
sådan person. — För min del tror jag likväl,
att det fall, hvaruti Lagen skulle blifva orättvis,
är af den sällsynta beskaffenhet, att det mäste
räknas till undantagen och blifva föremål för
Kongl. Maj:ts rättighet att göra Nåd men ej
utgöra grunden till den Lag, som antages.
Deremot skall man, vid verkställighet af
den nu föreslagne Lagen, ofta få se en Gäldenär,
hvilken genom vingleri bragt sine Borgenärer
i lidande och hvilken det lyckas att vid
Concursens inträffande undandölja en del af sin
egendom, utan att sådant kan upptäckas och i
bevis ledas, sedermera, då han finner sig hotad
af Lagens straffande hand, genom erbjudande af
högre fördelar, än den Borgenärerne i Concursxnassan
äga hopp att erhålla, förmå dem att af»
sluta ett Accord, hvilket ej i sig sjelf innebär
annat än ett förnvadt vingleri, men hvarigenom
han likväl undgår det hotande straffet, och dä
inträffar en händelse, hvilken jag för min det
anser af yttersta våda för Lagarnes helgd, den,
att en brottslig och till ansvar derföre lagligen
dömd person, kan genom förnyande af samma
förbrytelse, undgå ansvaret. — Af dessa skäl
får, i likhet med hvad åtskillige af Högste Domstolens
Ledamöter och Justitiaa-Gancelleren i underdånighet
yttrat, jag för min del tillstyrka,
att sista Momentet i denna 7 §. må blifva så
lydande:
Lag-Utskottets Betänkanden. 441
”Styrker vårdslös Gäldenär inför Rätten, alt
”han sine Borgenärer till fullo förnöjt , dä makan
”i Medborgerligt anseende återställas , sedan hän
,,straffet undergått'’
Uti detta Herr Förste Expeditions-Secreterarens
tillstyrkande instämde Herr Assessoren
Danckvardt och Herr Advocat-Fiscalen Cramér.
8. §. af samma Cupitel: Herr Assessoren.
Danckvardt yttrade t Ehuru den uti denna §. bestämda
påföljd hufvudsakligen förutsätter hemligt
förstånd nied Gäldenären ej allenast vid åtgärden
att hjelpa honom fördölja eller undansticka
fast eller löst gods, utan ock vid bevakandet
och besvärjandet af falsk fordran , tror
jag likväl, alt sådant ej är nog bestämdt uttryckt,
hvarföre, och till förekommande af olika
begrepp och tolkning , jag föreslår, att
redactionen måtte förtydligas, och 8 §. erhålla
en sådan lydelse:
Varder någon öfvertygad, att han i hemligt
"förstånd med Gäldenären antingen hulpit honom
”att dölja eller undansticka fast eller löst gods ,
’eller ock bevakat och besvurit falsk fordran, sträf*’fes,
som örn bedräglig Gäldenär stadgadt är, och
”återbäre hvad han således sökt undansnilla , eller
,’gälde fulla värdet
Herr Förste Expeditions-Secreieraren Stråle
och Herr Lagmannen Palmborg förklarade sig
härutinnan vara ense med Herr Assessoren
Dankvardt.
5-te Capitlet 8 §■ Herr Assessoren Dankvardt
ansåg det af Utskottet beslutna tillägg vid
denna §. ej vara läihpeligt, helst Herr Assesso.
ren trodde, att sådana omständigheter utom Gäldenärs
sjukdoms-förfall kunde inträffa, sorn skul
-
44?
Bag-Utskottets Bet ani and en,
le göra föreskriften om Edens ovillkorliga af»
läggande vid första Förhöret mindre tjenlig,
samt att då §. i detta afseende icke något, bestämdt
föreslagit, berörde omständigheter sannolikt
blifvit beräknade,
32 §, af samma Capitel', Elärvid anmärkte
Eferr Advocat-Fiscalen Cramér, Herr Assessoren.
Dankvardt och Herr Förste Evpeditions-Secreteraren
Stråle, att såsom en följd af deras vid 3
Capitlet 7 §. afgifne yttrande, den uti 32 § 2
Momentet förekommande mening: ' men om vårds”lös
Gäldenär visar sig hafva sina Borgenärer för”nöjt,
upphör för allmän åklagare ali vidare be"fattning
med makt" borde ur §• alldeles uteslutas,
6 Cepitlet 1 §. Herr Borgmästaren Björkman oell
Herr Borgmästaren Alin samt Herr Lagmannen
von Stahl förklarade, att, då lika beskaffade mål
böra på lika sätt behandlas, men det skulle kunna
hända, att klander emot Sysslomans förvaltning
anmältes, antingen genom Stämning eller
endast skriftligen hos Batteri; så borde bär bestämmas,
pä hvad sätt så beskaffadt klander må
göras anhängigt.
§ Capitlet 1 §. Herr Assessoren Danckvardt
yttrade; Att, ehuru innehållet af hela detta Capitel
syntes antaga den mening, att hvarje arfvinge,
till följe af sin rättighet till arf å ena
sidan, borde å den andra kunna förbindas till
ilen skyldighet att ovillkorligen i föreskrifven
ordning göra sig urarfva, så framt han ville
från död mans gäld blifva fri; trodde Herr Assessoren
likväl, att den ej vöre nog tydligt uttryckt,
så att ju icke den tanka möjligen kunde
Bag-Utskottets Betänkanden. 4 4-3
uppsta, det andra arfvingar än de, som lika
roed Enka vid dödstimma suttit i Boet elier
dermed befattning tagit, saint således icke hade
något att afträda, ej vöre till urarfva - görelse
förbundne. Och dä delta villkor för urarfva
görelse efter nu gällande Lag varit hittils i ali'
tnänhet ingttagit, särdeles sedan Kongl. Majtts
Nådiga Utslag af den 2 October 1777) sorn pä
sädant sätt förklarade Lagens mening i slik fråga,
blifvit genom Tryck kungjord i Ugglas
Samling psg, 107, men samma vilkor icke efter
förevarande Lag borde gälla, utan skyldigheten
till Urarfvagörelse vara ovillkorlig för alla arfvingar,
fann Herr Assessoren för sin del det
vara högst nödigt, att göra stadgandet härom sä
tydligt sorn möjligt vöre, och tillstyrkte derföre,
att i Momentet i denna 1 §. skulle få en
sådan ordalydelse.' ,,villja arfvingar sig urarfva
”göra för tttt vinna befrielse fran gäld, då skola de,
,%ehvad de i Boet suttit, dermed befattning tagit el”ler
icke, anmäla skriftligen såsom om Boskillnad,
"i 7 Capitlet sägs, att de den dödes Egendom af•
Tträda dre.’*
Herr Lagmannen Palmborg instämde i detj«
Sta del med Herr Assessoren Danckvardt.
Och skulle dessa skiljaktiga yttranden genom
Protocolls-Utdrag, som kommer att Betänkandet
åtfölja, hos Riksens Höglofl. Ständ?*
Vördsamt anmälas. Ut supra.
N:r 94,
Riksens Höglofl. Ständers Lag-Utskotts Be*
tankande angåendet det af Riksdags<
444
Lag-Utskottets Betänkanderi.
Fullmäktigen för Götheborgs Stad Herr
Eric M. Leffler gjorde Förslag till
ändring af nu gällande Formulair till
Borgenärs Ed.
Cjenora ett, till Vällofl. Borgare - Ståndet inlämnadt
och derifrån tili Lag-Utskottet remitteradt
Memorial, har Riksdags - Fullmäktigen
för Götheborgs Stad Herr Eric M. Leffler sökt
framställa de svårigheter , sorn skola uppstå vid
edeligt befästande af fordringar hos personer,
hvilka om Afträdes-Förmon sig anmält, då fordran
grundar sig på betalning för varor, som
blifvit den Afträdessökande på Credit lemnade,
och den, som verkstält utlämnandet af varorne;
ej sjelf till de samma varit ägare, utan dem i
Commission till försäljning af utländsk, på längre
afstånd vistande, man innehaft; I anledning
hvaraf Herr Leffler föreslagit en sådan förändring
uti nu gällande formulair för berörde
Fdgång, och uti stadgandet om det sammas tillämpning,
att det må vara den, som utgifvit
penningar eller deras värde till den Afträdessökande,
samt deröfver ined honom håller räkning,
tillåtit att sjelf bevaka och beediga fordringen.
Utskottet, som i frågan, huruvida den,
hvilken af annor inländsk eller å utrikes ort
vistande Man emottagit varor till försäljning
eller fått sig de samma i sådant ändamål anförtrodde,
må, enär Afträdes-Förmon sökes af
den elier de personer, till hvilka varorne blifWit
försålde och utlemnade, ilian att betalning
Lag- Utskottets Eetcinkanden.
för de samma är- vorden erlagd, äga att sjelf
de deraf uppstående fordringar hos Cessionanterne
bevaka och beediga, funnit sådant bero
på det villkor, hvarå varorne blifvit af ägaren
å honom öfverlåme, anser, att, då nu mera genom
Kongl. Kungörelsen den 18 Februarii 1810
och Kongl. Förordningen den 6 Augusti 1815,
det, uti Kongl. Stadgan om Afträdes- och Förmons-
samt Boskillnads- och Urarfva-Mål den
28 Junii 1798, föreskrifne Formulair för Borgenars-Eden
blifvit sålunda förändradt, att någon
otydlighet icke bör uppstå, i hvad mer eller
mindre mån Commissionairen kan och bör
fordran sjelf bevaka och beediga, eller låta sådant
af rätta ägaren till de på Credit till afträdessökanden
utlemnade varorne verkställas,
något behof sålede» utaf den anledning Herr
Leffler framstält, icke är för handen att antaga
en annan lydelse af berörde Ed, än den sorni
hvarje dertill lämpligt fall är genom omförmälte
den 6 Augusti 1815 utfärdade Förordning
faststäld, hvadan Utskottet ej heller kan tillstyrka
bifall af Herr Lejflers väckte förenämnde
motion.
Till Riksens Hög'ofl. Ständers pröfning
varder detta vördsamt understählt.
Stockholm den 17 April 1818-
N:r 95.
Riksens Högloft. Ständers Stats• och LagUtskotts
Betänkande öfver det af Herr
Ambrosius Magnus Berghman väckte
446 Stats- och Log-Utskottens Betunkanden>
förslag, att mindre brottslige perso*
ner må, i stället för att intagas vid
Arbets-, och Corrections - Inrättningar,
blifva använde till Sjömän pä Rikets
Handels-Flotta,
ti ett till Högloft. Ridderskapet och Adeln
ingifvit Memorial har Herr Ambrosius Magnus
Berghman, med afseende på de kostnader för
Staie,n, som inrättandet af Arbets- och Correc*
iions-Hus medför, föreslagit, att de personer,
hvilka för hristande lagligt försvar och medel
att sig försörja, eller för liderlighet, andrevan*
arter eller mindre brott anses forfallne att användas
till arbete vid nyssnämnde Inrättningar,
må begagnas till Sjömän på Handels - Flottan ^
hvilket Herr Berghman trodt kunna på det sätt
verkställas, om Skepps-Rederierne förmås, att
ibland Besättningarne å fartygen emottaga en
sådan person, emot hvar sjunde man af besättningen,
Skepparen oberäknad, och att, i mohn
af desse personers mer eller mindre elaka lynne,
de nyttjades till sjöfarter, som fordra längre
eller korrtare tid innan fartygen till Riket
återkomma. Till undvikande af rymning har
Herr Berghman ansett lämpligt, att, -under det
fartygen lage i hamn, dylike personor af Besättningen
förvarades fastläste, samt att förlusten
i arbetet vid lastningen och lossningen ersattes
genom afdrag å deras månadshyror; Och
i öfrigt är af Herr Berghman förmodadt, att,
genom vidtagande af omförmälte anstalt, ett betydligt
antal vilseförde persone* kunna blifva
Stats- och Lag-Utskottens Betänkanden. 447
lysslosatte och nyttige, och att den förmon deraf
för det allmänna äfven skulle härflyta, att»
utom besparing i utgif/erne till underhållande
af Arbets- och Corrections-Hus, ett motsvarande
antal duglige arbetare qvarblifva vid åkerbruket
och andre näringar, hvilka eljest borttagas
till sjöfarten.
Detta Memorial, hvilket tillika med yttranden
i ämnet af Herr Friherre Johan Lagerhjelke
samt Herrar Carl Jacob Hjerne, Ingemar
August Ankarspdrre ofch Haniel Wilhelin von Fi+
tand t, blifvit, jemte Herr Berghmans svar derå,
af Högloft. Ridderskapet och Adeln till Statsoch
Lag-Utskottens gemensamma utlåtande hänskjutne,
hafva Utskotten i öfvervägande tagit,
hvarvid Utskotten ansett det böra i betragtande
komma, att inrättningen af allmänna Arbetsoch
Corrections-Hus icke blott har till föremål
att bereda tillfällen för att till något nyttigt
arbete använda så väl sådane personer, hvilka
antingen genom fortfarande böjelse till sysslolöshet,
oordentlig lefnad eller genom visade
vanarter funnits vara för allmänna säkerheten
så farlige, att de förverkat den för hvarje Med-'
lem af Samhället oppne frihet, att, under lagens
skydd, förmedelst loflige yrken, gagna sig
sjelfve och Staten, som ock de, hvilka, efter
undergångne bestraffningar för tjufnad och andre
brott, sakna medel till tjenst el er lagligt
näringsfång, samt således, för att förekomma
det de förfalla till nya utbrott af laster, måste
från Samhället tills vidare afslciljas ; utan jemväl
att af dylike Inrättningar den nytta är afsedd,
det beinälte personer skola, under en
448 Stats- och Lag-Utskottens Betdnkanderi.
strängare tillsyn och värd, bringas till eftersinnande
af deras förde vandel och af nödvändigheten
för dem att förbättra deras lefverne, sä
att de, återförde till sedlighet) blifva för det
allmänna nyttige samt i sådant afseende åter
kunna i deras förra frihet försättas.
Då, till vinnande af detta sistnämnda ändamål,
det måste blifva oundgängligt, att de
till Arbets- och Corrections straff förfallne personer
finna sig i saknad af de förmoner, dygdige
Medborgare åtnjuta, hvilken saknad skall
blifva det väsendtligaste medlet till väckelse af
deras omtanka atc ånyo göra sig skicklige och
värdige af hvad de för sig förverkat , anse Utskotten
dermed icke vara förenligt, att, på sätt
Herr Berghman föreslagit, nyttja bemälte personer
till tjenstgöring såsom Sjömän på Rikets
Handels - Fartyg) under hvilken tid de skulle
komma att dela lika fördelar med den öfrige
delen af besättningen å Fartygen , bestående af
frie och sedlige Medborgare, samt deruti icke
finna annan åtskilnad, än att de, efter hvad
Herr Berghman velat antaga, skulle, då Fartygen
voro i hamu, hållas inspärrade, inen
hvilket troligen blefve i verkställigheten svårt
om icke aldeles omöjligt.
Enär nu härtill läggas de omständigheter,
hvilka af de flere Ledamöter utaf Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, som i ämnet sig yitrat,
blifvit andragne, såsom att Skepps - Rederierne
svårligen skulle kunna förmås att ibland besättningarne
å Fartygen antaga i yrket ovane och
dertill stundom ej duglige samt illa frejdade
personer: att de Skeppare, åt hvilka Fartygens
Stats- och Lag-Utskottens Betänkandeh, '44g'
förande anförtros, hvarmed den ansvariga pligt
är förenad, att icke allenast om sjelfva Fartygen,
utan ock om alt det gods, som uti dem
intages, hafva en noggran tillsyn och vård,
icke kunna anse sig säkre, om icke de, under
sjöresan, till fartygets betjening aro försedde
med dagligt och tillförlitligt Manskap: och att
det synes äfventyrligt huruvida skicklige och
för oförvitlig vandel kände Sjömän skulle vilja
antaga tjenst å Handels-Fartygen, i händelse
de under sådan tjenstgöring kommo att sammanblandas
med vanartige eller brottslige personer,
med hvilka de voro tvungne till ständigt
umgänge, hvaraf vådelige följder jemväl
hlefve att befara, nnna Utskotten, på grund af
alt detta, Herr Berghmans uppgifne ofvanom-1
förmäldte Förslag icke vara så beskaffadt, att
det till antagande kan tillstyrkas.
'l ill .Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
varder detta vördsamt öfverlemnadt»
Stockholm den 17 April i8i3-
Km 96.
Riksens Höglofl. Ständers Stats- och LagUtskotts
Betänkande rörande väckte
motioner om angelägenheten att emellan
Riksdagarne förekomma af görandet
af sädane Mål, hvilka tillhöra Riksens
Ständers pröfning, och omförbuds
utfärdande, att, utan Riksens StanBihang
till Riks.St. Brot. -1818- f.dt Sami, N;r 17. 5$.
450 Stats- och Lag-Utsiottens Betänkanden.
ders föreg Stigne Beslut, proponera någon
Allmänhet utgifter.
H öglofh Ridderskapet och Adeln kar till Stats*
och Fag-Utskottens gemensamma behandling remitterat
tvenne serskilte dit ingifne Memorialer,
nemligen:
i o Af Herr Friherre Henning Wrangel,
som, med afsedd nödvändighet att förekomma,
det emellan Riksdagarné propositioner till en
eller annan orts innevånare må framställas, yrkar,
att på den mellantid, då Riksens Ständer
ej äro församlade, sådane ämnen icke må ställas
i fråga eller kunna afgöras, hvilka på ett
eller annat sätt tillhöra Riksens Ständers öfverläggnlngar;
Och
2to Af Herr Ambrosius Magnus Berghman,
hvaruti han fästat uppmärksamhet vid det brukligä
sätt, att Läns- Härads* eller Sockne-vis sammankalla
menigheter, för att proponera antingen
alldeles nya utgifter, eller tillökning i förra
lagliga, i anledning hvaraf Herr Berghman,
som sökt visa, både att genom det förhållande,
att vid berörde sammankomster en del bifalla
och en del åter afslå det proponerade nya bidrag,
en olikhet i tyngden uppkomme emellan
innehafvare af lika belopp jord, och jemväl att
det tillägg, hvilket vanligen inflyter uti de
Kungörelser, som angående nämnde samlingar
utfärdas, det de frånvarande fingo åtnöjas med
hvad de närvarande besluta, skulle vara emot
Hag och billighet stridande, enär den ena Medborgaren
ej kunnde beskatta den andra, och den,
hvilken vid sammankomsten sig icke infann,
Stats- och Lag-Utskottens Betänkanden. 451
derigenom ådagalade, att han ogillade hvad sorn
blifvit framstäldt, har Herr Berghman föreslagit:
1:0 att inga Kungörelser om sammankomster i
afsigt att proponera en allmänhet utgifter, under
hvad namn sorn hälst, må hädanefter utfärdas
af nådon Auctoritet, högre e’!er lägre,
sa vida ej något. Riksens Ständers beslut dertill
föranledt: 2:0 att alla de nya Onera eller tillökning
i vanlige utgifter, hvilka på sådant sätt
tillkommit och af Riksens Ständer icke blifvit
gillade, måtte upphöra och en hvar frikallas
från deras utgörande; och 3:0 att Riksens Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att ett sådant deras ."Beslut, grundadt på 57 §.
af Regerings-Formen, måtte blifva vederbörande
i Nåder förständigadt till efterlefnad, samt
i Riksdags-Beslutet infördt.
Desse med hvarannan gemenskap ägande'
Motioner hafva Stats- och I<ag-Utskotten ansett
sig böra i ett sammanhang till pröfning företaga,
öfver hvilka Utskotten få afgifva följande
yttrande :
Den rätt, Svenska Folket äger att sig beskatta,
hvilken icke annorledes än af Riksens
Ständer vid Allmän Riksdag kan utöfvas, är i
Rikets gällande Grund-Lag förvarad, äfvensom
i följd af densamma inga nya pålagor, utskrifrtingar
eller gärder kunna utan Riksens Ständers
vilja och samtycke påbjudas, uppbäras eller
fordras. Utskotten anse således det vara genom
berörde Stadgande fullkomligen bestämdt,
och att säkerhet derom är vunnen och tryggad,
det frågor, som £ngå dylike ämnen, icke kunna
på annat sätt, än hos Riksens Ständer, då de
'452 Stals- och Lag-Utskottens Betänk anden.
äro församlade, framställas och leomina under
öfverläggning; Men, sorn, utan afvikelse härifrån,
de omständigheter och händelser kunna
inträffa, att menigheter inom ett Län,] Härad,
Socken eller Stad, i flerfaldige dem enskildt
rörande^ Ekonomiska ärender, hvilka äro af den
beskaffenhet, att de icke tillhöra Riksens Ständers
gemensamma pröfning och bedömande , nödvändigt
behöfva sammankallas och höras, hvarvid
frågor äfven kunna yppas om frivilliga bidrag
till utförande och verkställighet af de beslut,
hvilka vid desse tillfällen fattas, och till såväl
allmän som enskild nytta blifva ländande, äfvensom
sättet för de sammanträden och Socknestämmor,
hvarvid enskildte Ekonomiska angelägenheter
kunna i behörig ordning förekomma,
jemväl finnes föreskvifvit och bestämdt genom
Kongl. Kungörelsen om Menighets hörande i
enskildte tillåtlige ärender af den 26 November
1S16 och Kongl. Förordningen angående Socknestämmor
och Kyrko-Råd af den 26 Februari
1817; så finna Utskotten det blifva äfventyr,
ligt, att vidtaga någon så beskaffad anstalt, hvarigenom
vederbörande Auctoriteter skulle betagas
möjlighet att utsätta och kungöra dylike
sammankomster, äfvensom att någre vadlige följder
af de samma destomindre böra vara att befara,
sorn ej mindre Grund-Lagen, än Allmänna
Lagens föreskrift uti 44 Capitlet MissgerningsBalken,
i afseende å den, som lägger skatt och
tunga å Konungens skattskyldige undersåtare,
Utgöra ett tillräckligt värn mot försök att vid
beSagde sammanträden åstadkomma eller påbörda
Menigheten någon tunga, som icke med all
-
Stats- och Lag-Utshuttms Betänhandeni 453
inanna Författningarne sammanstår eller med
de samma *»»r öfverensstämmande.
Få sadan grund anse Utskotten, både att
något sadant Förordnande, som Herr Friherre
Wrangel åsyftar, icke, såsom redan gifvit, kan
erfordras, och jemväl, att Herr Bergh1 ans förslag,
i den vidsträckta omfattning, hvartill det
hänför, ej är till antagande lämpligt; Hvilket
allt dock varder till Riksens Höglofl. Ständers
vidare pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 17 April 1818.
N:r 97.'
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Utlåtande,
i anledning af g jorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande rörande
inskränkning i beloppet, hvarunder
enskilde Personer icke mä vara tillåtit
att utfärda löpande invisningar.
Si väl Höglofl. Ridderskapet och Adeln, som
Vällofl. Borgare-Ståndet hafva till Uag-Utskottet
återremitterat det af Utskottet den 25 nästledne
Februarii afgifne Betänkande, hvarigenom
Utskottet tillstyrkt, att det hädanefter icke
må, vid tillika föreslagit ansvar, tillåtas enskildte
Personer att utgifva till innehafvaren
eller till viss man och ordres ställde samt således
löpande handskrefne assignationer på ringare
summa än 100 R:dr Banco, emot hvilket
följande anmärkningar blifvit gjorde, nemligen;
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
454
Lag-Utskottets Betönknnden.
1:0 Af He rr Friherre Ludvig Boije, sorn
ansett det vara ostridigt, att Staten blott i ett
enda fall hade rätt att intränga i den enskildte
Medborgarens förvaltning af sin egendom
och sin credit, hvilket vore när allmänna välfärden
vore i fråga, men att detta fall nu icke
vore inne, då det- icke försports att Allmänhe.
ten 1 de landsorter, der enskildtes assignatiotioner
ägde en större gångbarhet, å, desarnma
blifvit lidande, samt desse assignationer icke eller
kunde någon påtrugas, utan blott emottagas
af dem, hvilka till desamma hyste förtroende.
Herr Friherren har förmält sig finna or»
saken till assignationernes utgifvande ligga i
penninge-bristen, hvilken just i den vidsträckta
gångbarhet, assignationerne under de sednare
förflutne år fått, ägde ett ovedersägligt bevis,
och att således, för att afskaffa assignationerne,
det vore nödigt att först afskaffa nämnde deras
orsak, hvarigenom de af sig sjelfve skulle försvinna;
men att, om denne sistberörde åtgärd
icke ville vidtagas, man åtminstone borde afhålla
sig från art göra penninge-bristen värre,
genom det den idoge närings - idkaren betoges
att hjelpa sig fram genom utvägarne af egen
credit; I följd hvaraf Herr Friherren trott, att
Riksens Ständer, som voro sammankallade för
att afhjelpa den allmänna penninge-förlägenheten
, borde, i den händelse att anstalter icke
kunde af dem tagas till återvinnande af ett
allmänt förtroende man och man emellan, undvika
ett förtryck på näringarne, genom förhindrande
af de omständigheter, hvilka medföra
lättnad i allmänna rörelsen; hvarförutan Herr
Lag-Utskottets Betänk anden!
455
Friherren förment att assignationerne icke kunde
äga annan eller större offentlighet, än alla
skuldsedlar ställde till inneliafvaren eller viss
man och ordres, med hvilka de* ägde lika grund
och lika försvar i alldeles samma rätts-begrepp.
2 .’o Af Herr Eberhard Munck af Rosensköld,
hvilken anmärkt att i England, hvarest RörelseCapitalet
vore öfverflödigt, enskildte Personers
assignationer likväl voro tillåtne, samt allmänt
nyttjades i penninge - transactioner utan att någon
olägenhet deraf funnits uppstå.
3:0 Af Herr Grefve Albrecht Lantingshausen,
som ansett, det assignationer icke kunna vara
skadlige, då penninge-rörelsen redan alltför
mycket vore inskränkt.
4:0 och 5:0 Af Herrar Friherrarne Corfitz
Ludvig Stael von Holstein och Carl Henrik
Ankarsvärd, hvilka instämt uti det förbehåll,
att, om enskildtas assignationer blefvo tillåtne,
en Kungörelse måtte utgå, hvarigenom Allmänheten
upplystes derom, att desse papper likväl
icke af Riksens Ständer garanterades; samt
6:0 Af Herr Johan Henric Steuch, som, med
förklarande, att han funne, att hvad Utskottet
i förenämnde Betänkande tillstyrkt, vore lämpligt,
anlett, de försigtighetsmått äfven vara nödige,
att en viss tid för assignationernes circulation
borde bestämmas, och att, om assignationen
vore ställd på vissa dagar, men innehafvaren
utöfver sådan tid dröjde att derå taga
accept, han icke skulle äga att hålla sig till utgifvaren,
utan blott till acceptanten.
Härförutan hafva ock yttranden blifvit afgifne
utaf Herrar Nils Wilhelm Stråle och Wil*
jLag-^Jtsfottets Betänkande)*,
helm Pereswetoff Morath, hvilken sistnämnde an*'
tsett den nu stadgade bestraffning för den, som
Utfärdar tryckte eller graverade assignatloner,
icke vara lämplig, och således yrkat, att, i sammanhang
med förevarande fråga, de derom gällande
Författningar måtte granskas och iemkas.
Uti Vällofl, Borgare-Ståndet har blifvit andragit;
1:0
Af Herr Noréus: att rättigheten för
hvar och en, att på annor man öfverlåta sin
penninge-behållning, icke kunde emot Bag och
billighet inskränkas inom alltför trånga gränsor.
Herr Noréus har ansett, att assigneringpns
uppkomst utvisade behof af penningar, och att,
då desse utspridas i utbyte emot arbete och pro.
dukt, skulle ett sådant utspridande vara nyttigt,
äfvensom att, ju mera den enskildta crediten kunde
åstadkomma penninge-representativer, ju mindre
behöfde Banco-Sedelstocken förökas för att
fylla alla behof. —- Den Räntevinst, sorn tillskyndades
utgifvarne af assignatloner, under det
desse^voro utelöpande, skall/ efter Herr Norli
tanka, vara nödig till verkställande af företag,
vid hvilka berörde vinst äfven vore påräknad
för ersättning af de dermed förenade kostnader;
och, om en idog närings-idkare, eller en driftig
handlande förmått bereda sig det förtroende,
som erfordrades, för att kunna begagna omförmäldte
förmon, skulle han billigen förtjena den
uppmuntran och belöning, att Författningarne
understödde, men icke undergräfde ett sådant
förtroende, hälst uti en tid då Rikets productiva
näringar strida emot de mäst tryckande behof,
och då man tillika varsamt måste behand
-
Lag-Uisftattets Eetiinkanden.
Sa Bankens Credit, genom förekommande af Sedelstockens
förökande, vid hvilket förhållande
nyttigast skulle vara att låta den enskiidta crediteri
representera och att icke, genom nya anfall
emot densamma, till Statens obotliga skada
betaga näringarne kraft och lif. På grund häraf
har Herr Noréus, som medgifvit att någon
gräns kunde behöfva sättas för det belopp, hvarunder
löpande assignationer icke borde få utfärdas,
trott det större af 100 R:dr Banco, Utskottet
föreslagit, hindra användbarheten af nämnde
Credit-medel, och derföre föreslagit att berörde
belopp borde inskränkas till Tjugu eller
Tjugufem Riksdaler, såsom det minsta, hvarå
slike assignationer lingö ställasi hvarigenom likväl
skulle förekommas, att den arbetande classen
ej blefvé med dylike representativer besvärad,
samt Närings-idkaren och Handlanden
alltid voro nödsakade, att med smärre Bancoeller
Riksgälds-Sedlar aflöna dagsverkaren och
betala allmännast förefallande arbeten; Och är
i öfrigt af Herr Noréus förment, att endossement
af assignationer från den ena innehafvaren
till den andra skulle, på anförde skäl, blifva
utan nytta och ändamål, men att något ansvar
i likhet, eller kanske strängare än för öfver-assignering
å Banken, borde bestämmas för
den, hvilke utgifve assignation å enskild person,
sorn af denne icke inlöstes, hvilket ansvar
blifvit sålunda föreslagit, att assignanten borde
betala ränta till 10 pro-cent af assignationens
innehåll, och dessutom i böter erlägga så mycket,
som svarade emot den assignerade summan,
gamt att assignationer, ställde på sigt, eller att
458 Läg'Utskottets Betänkanden.
viss tid efter deras ingifvande infrias, ej borde
fa annorledes än på viss man utfärdas, men
desse, äfvensom alla andra assignationer, hvilka
icke voro löpande, ej vara till någon viss summa
inskränkte; Uti hvilket anförande Herrar
Zetterberg och Cederborg sig förenat.
2:0 Af Herr Kjellanderatt han ansåg, det
den minsta summa, hvarunder invisningar icke
skulle få utgifvas, borde blifva Femtio Riksdaler.
3:0 Af Herr H. N. Schwan: att han väl funne
de olägenheter, som uppstått af de i sednare
tider kringlöpande assignationer på enskildte
personer, ställde på ringare summor, men att han
dock befarade, alt den, för deras, blifvande minsta
belopp, af Utskottet föreslagne summa icke
vore lämplig, utan skulle motverka den lätthet
i rörelsen, hvilken gifver lif och kraft åt närings-fliten,
utan trodde Herr Schwan, att, om
ingen sådan assignation ställdes på mindre än
25330 R:dr, skulle de sällan till någon mängd
falla i liänderne på de arbetande Samhälls-classerne,
äfvensom han ansett, att det af Utskottet
föreslagne ansvar, för den, som utgåfve assignationer
på ringare summa än dell fastställde,
borde förminskas, och nedsättas till böter,
första och andra gången 20 å 25 pro-cent af
assignationens innehåll, samt tredje resan och
vidare, dess fulla belopp.
4:0 Af Herr Ekelund: som förenat sig uti
hvad Herr Schwan anfört, med den åtskillnad,
att assignationerne icke skulle utgifvas på mindre
summa än 40 till 50 R:dr, men tillika yrkat,
att de jemväl ej borde få ställas annorlun
-
Lag-TJtskottets Betänkanden,
459
da än pä viss Tran eller eller ordres, och att
livar och en, som deraf blefve innehafvare,
skulle, vid enahanda ansvar med det , hvilket
uti Växel-Stadgan bestämdes, vara pligtig att
endossement dera teckna.
5:0 Af Herr Thunell■ att hide personlig
frihet och säkerhet fordrade, det hvar och en
borde äga rätt, att utassignera den fordran han
å annan ort äger, til! hvars utbekommande han
vöre hindrad att sjelf pä stället sig infinna.
6:0 Af Herr Falkman, hvilken, jemte det
han instämt uti Herr II. N. Schwans yttrande,
tillika, med anledning af 56 §. uti Riksdagsordningen,
väckt fråga, att ansvaret för tryckte
eller graverade assignationers utgifvande må
bringas i l i k trot med det, som för uthändigande
af handskrefne assigtialioner under en viss
summa bestämmes, på det att desse straff-lagar
må sig emellan erhålla ett med brottens beskaffenhet
mera förenligt förhållande.
7:0 Af Herr Arfvidsson.- att en noga gräns
borde uppdragas emellan löpande assignationer
och dem, som ställas till viss man eller ordres,
hvilken definition han ansett destomera nödig,
som, utan att betaga någon att assignera på en
verklig fordran eller behållning, de i allmänhet
så kallade löpande assignationer borde förekommas;
och
8:0 Af Herr Winbergr att han önskat,
det frågan om assignationers ställande på vists
man varit utvecklad, emedan deras fria utgifvande
vore nödigt, för att reglera liqvider: men
att han, angående sådane assignationer, som i
Riket kringlöpa, vore af samma tanka som Herr
Lag-Utskottets Betänk anden.
Schwan, samt ansåg att de endast ma ställas till
viss man eller ordres, hvarigenom olägenheterne
eller vådan af deras innehafvande förminskades,
utan att deras löpande egenskap upphörde,
så framt med endossementet af dylike löpande
assignationer, enahanda skyldighet vöre
förbunden, som den, hvilken åligger endossenter
af Växlar.
Detta allt, tillika med de flere yttranden
i ämnet, hvilka uti sistbemälte Kiks-Stånd, blifvit
af åtskillige andre Ledamöter afgifne, har
Utskottet tagit i öfvervägande; Och, sedan Utskottet
beslutat att, genom serskildt Betänkande,
meddela utlåtande öfver ofvanomförmäldte
af Herr Falkman väckte samt af Vallöf!. Ståndet
till Utskottets handläggning remitterade nya
motion, får Utskottet r.u besvara det som i afseende
å dess ifrågavarande Betänkande blifvit
anmärkt.
Dervid tror Utskottet sig böra först erindra,
att Utskottet destornindre sträckt sitt yttrande
till de invisningar, hvilka af enskildte
personer utfärdas å viss, deruti nämnd, annor
man, åt hvilken såmedelst uppdrages att uppbära
den fordran eller behållning desse å annor
mer eller mindre aflägsen ort kunna äga, som
Utskottet just i första delen af dess Betänkande
anmärkt, att, ehuru ett af de i frågan till
Utskottet remitterade Memorialer syntes föranleda
till inskränkning af en sådan rättighet, Utskottet
likväl funné, att densamma, grundad uti
allmänna Lagens föreskrift uti 4 Cap. 6 §. Utsöknings-Balken,
icke kunde någon betagas, elivad
större eller mindre penninge- summa in
-
Lag- Utskottets Bettinhanden.
461
visningen innehåller; äfvensom att Utskottet
ej heller tillstyrkt, det utgifvandet utaf till innehafvaren
eiler till viss man eller ordres ställde
assignationer helt och hållit borde förbjudas
, utan blott att den minsta summa, hvarå
de skulle få ställas, måtte utstakas.
Då Utskottet således anser sig icke behöfva
att i stone omfattning betrakta de gjorde
anmärkningarne, än som är förenlig med åsigten
af den gräns, hvartill Utskottets uppgifna
förslag sig sträcker, tror val Utskottet att de
skäl, hvilka uti det afleinnade Betänkandet äro
anförde, böra vara tillräckelige att styrka nyttan
och nödvändigheten af de åtgärder, dera
Utskottet till antagande framställt, men Utskott
tet vill dock dervid än vidare tillägga följande
omständigheter.
Om det än må medgifvas, att vid en tid;
då klagan mera allmänt föres öfver penningebrist,
och deraf saknadt lif uti näringar och
handel, enskildta Crediten bör underlätta desse
rörelser, och att, i följd deraf, det må anses
nödvändigt, att Närings-idkarerr och Handlanden
, i ändamål att undgå tungan och svårigheten,
att städse vara försedd med det större
penninge-belopp, som för bedrifvandet af näringen
eller rörelsen erfordras, finner läglighet
att genom utgifvandet af löpande assignationer
efter hand från den ort, der hans pröducter
eller varor afsättas, indraga de penninge-summor
han behöfver, i afseende hvarå uppmärksamhet
dervid likväl synes böra fästas, att erfarenheten
vittnat, det hvarken näringarne och
handeln mera aftynat på de orter af Biket, der
46i Lag-Utskottets Betänkan den.
ett sädant sätt med assignationers utfärdande icke
varit nyttjadt, än på de, hvarest det begagnats,
samt ej eller att, i motsatt förhållande,
näringarne och handeln såmedelst vunnit större
förkofran och tillväxt på de sistnämnde, än
på de förstberörde orter, lärer det dock få anses
ostridigt, att det häraf uppkommande Credit
- systeme, endast grundadt på det förtroende
assignanterne förvärfvat, om deras vederhäftighet,
hvilken likväl icke troligen kan
vara fullkomligen känd af alla dem, sorn, under
assignationernes omlopp, af desamma blifva
innehafvare, icke bör få utvidgas äfven derhän,
att närings- och handels-idkarne må vara tillåtit,
att tillskapa sig rörelse-capitaler. Detta sker
likväl om löpande invisningar eller assignationer
utfärdas, utan att antingen säker fond vid
utgifvandet finnes hos dem, på hvilka de ställas,
eller ock säkerhet agas, att ässignationerne
icke destomindre af desse vid uppvisandet infrias,
i hvilket fall endast en obehörig beräkning
göres derpå, att assignationerne skula såsom
mynt-representativer längre tid man och
man emellan kringlöpa, under hvilken tid, och
med en oafbruten fortsättning af deras lifgifvande,
tillfälle lemnäs att förskaffa fond till
godtgörande af dem, hvilka småningom efter
hand till inlösnings-orten anlända. Men, enär
det synes icke vara hvarken med rättvisa eller
billighet förenligt, att assignanterne böra få påräkna
annan förmon af assignationernes utgifvande,
än blott att kunna, på en aflägsen ort
ifrån den, der de äga sina fonder, dem utan
©gen möda indraga i den mon behofven sådant
Lag-Utskottets Betiinkanden. 463
kräfja, samt att såmedelst öfverflytta berörde
besvär å andra personer, under det assignanterne
intill assignationernes framkomst till inlösningsorten
njura räntevinst på deras fonder,
bör det ock, efter Utskottets tanka, vara nödigt,
att sådane åtgärder vidtagas, hvarigenom förekommes,
att dylike assignationer längre tid förblifva
uti allmänna rörelsen i omlopp, hvaraf
de flere olägenheter uppstå , dem Utskottet uti
sitt förra lletänkande omförmält.
För detta ändamåls vinnande har Utskottet
ansett det blifva mäst lämpligt och bidragande,
att assignationerne ej få ställas på ringare
penningebelopp, hälst det tyckes vara nog
tydligt, att hvar och en, som i betalning eller
liquid emottager en assignation af mindre penninge-värde,
samt dertill oftast är tvungen , genom
det betalningsgifvaren icke innehar andre
smedel eller de af Staten erkände allmänna Myntrepresentativer,
gerna undviker omgången och.
besväret att befordra assignationens realisation
på inlösningsorten, utan häldre söker att från
sig än vidare sätta den i omlopp; och, då Utskottet
skolat bestämma den summa, som för
en löpande assignations innehåll borde blifva
den minsta, har Utskottet af det skäl trott, det
den icke borde blifva ringare än 100 R:dr, att,
under en sådan numeraire, den uppmärksamhet
troligen dervid icke fästas, att en blefven
innehafvare deraf finner sin säkerhet fordra att
skyndsamt besörja uppvisandet af assignationen
hos acceptanten till inlösen, genom hvilket bestämmande
Utskottet anser sig icke hafva lagt
något skadligt eller vådligt band på närings in
-
464 Zidg-Viskoftcts Bettini:anden)
dustrien, dä hvarje näringsidkare, för bedrifvandet
af sin rörelse, ändock icke kan hafva af*
nöden att hälla i beredskap ett betydligare penliingeforlag,
hälst lian vid de större förefallande
utgifter kan betjena sig af assigneringen,
samt han, för de mindre oftare päkornmande t
har tillfälle att efter hand äfven med assignationer
pä belopp af förenämnde eller större
Summa indraga hvad för deras bestridande fordras.
Härigenom förmodar Utskottet sig hafva
till det hnfvudsakligaste besvarat ofvan anförde
anmärkningar; Men Utsko.ttet finner sig jemväl
ej böra underlåta, att ytterligare andraga, att
Utskottet icke kan vara af enahanda mening
med Friherre Boye, det löpande assignationer
kunna hänföras till fullkomlig enlighet med löpande
skulldsedlar, eller att de förre ej äga
större offentlighet än de sednare, hälst stadgade
Rättegångssattet för utkräfvandet af innehållet
utaf én assignation är vida skiljagtigt mot
det vid krafvel af en skuldsedels belopp, och
förtroendet till en assignation alltid är grundadt
på förmodan af utgifvarens ägande behållning
hos acceptanten, sorn gör att den med
mera lätthet äfven emottages af dem, hvilka
icke så noga känna utgifvaren, hvaremot skuldsedelns
credit endast beror på en vunnen erfarenhet,
att utgifvaren städse är försedd med penningar
till dess inlösen, antingen den vid anfordran
eller efter bestämd tid är dertill förfallen,
hvilken erfarenhet ej äges af andre än
dem, sorn närmare känna utgifvarens vilkor;
att, så vidt Utskottet har sig kunnigt, förhål
-
Lag-XJtskottetS Betan/tanden'. '465
landet ned assignering är å utländske orter helt
och hållit olika med det här i Riket dertill
antagne sätt t att Utskottet icke tror det lämpligt,
att någon viss tid determinera för en utelöpande
assignations cirkulerande: att Utskottet
icke kati tinna, att det anévar, sorn blifvit
föreslagit att utsättas för dén, hvilken Uthändigar
assignation på mindre belopp, än den
fastställde Summan,' bör anses vara föt strängt,
utan förenligt med förbrytelsens beskaffenhet:
att aSsignationer, stahle antingen till innehafVaren,
eller till Viss man eller ordres, alltid
hafva lika följd att vara gällande till erhållande
af full Valuta för de samma af dén, sorn
har dem i händér, sedan, hvad de, sednare angår
. den, uppå hVilken assignationen är stäld, genom
endossement gjort den löpande, men ätt det
skulle blifva vådligt att antaga, det alia assignatiöner
skulle i likhet med växlar och med
enahanda påföljd i som för detn är stadgad; man
från man éndosseras, hälst så medelst möjligheten
att begagna den förmon med assignatiouers
utgifvande; som påstås vara för näringsidkärne
nödvändig, än mera skulle försvåras, och
i allmänhet Växel-Stadgaris föreskrifter icke äro
nog karidé af andre, än detn , sorn med de samma
taga befattning; och att åtskillnaden emellan
en assignation!, ställd på viss man, och den,
som är stäld på innéhafvaren eller på viss man
eller dess ordres är tio| tydlig, för att ej fordra
utveckling, då den förre, kommen i tredje
mäns hand, för honom icke medför annan el
-
liihang till Riks.St. Frit. isi] • igig. T.de Strill. N:r /?. Co.
Lag-Utskottets Betänkanden.
ler större rätt, än den, som äges af den person,
på hvilken assignationen lydej.
I följd häraf får Utskottet nu slutleligen
förklara, det Utskottet, på grund af de anförde
anmärkningar, icke finner anledning för sig att
uti någon del frångå des förra yttrande, hvartill
Utskottet ock finner desto större skäl af det
förhållande, att Betänkandet redan af tvänne
Biks-Stånd, nemligen af Högvördiga PresteStåndet
och Hedervärda Bonde - Ståndet blifvit
den 24 sistledne Martii, enligt ankomne Protocolls-Utdrag,
bifallit, hvarföre det samma med
de nu gjorde tillägg till förnyad pröfning vördsamt
öfverlemnas.
Stockholm den 22 April 1818;
N:r g8.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
öfver den hos Välloflige Borgare-Ståndet
väckte motion om förändring
uti straffet för dem, som utfärda
tryckte eller graverade assignationer.
V id det Uag * Utskottets den 2 5:te nästledne
Pebruarii afgifne Betänkande i frågan om beloppet,
hvarunder enskildte personer icke må
vara tillåtit, att utfärda löpande Handskrifne
Invismngar eller Assignationer, är vordet uti
Vällofl. Borgare-Ståndet föredragit» har, med
anledning af 56 §. uti Riksdags - Ordningen,
-Riksdags - Fullmäktigen för Malmö Stad Herr
Bag-Utskottets Betänk anderi]
Balkman väckt deri motion , att ansvafet för
tryckte eller graverade invisningar, eller assignationer
af enskildt på annan sådan person
måtte, med förändring iaf de nu derom gällande
Stadganden, bringas till likhet med det, sorn
för utgifvandet af så beskaffade Handskrifne löpande
invisningar eller assignationer blifvit föreslagit,
på det att desse strafflagar må sig emellan
gifvas ett med brottens beskaffenhet meia
förenligt förhållande; I anledning hvaraf
Vallöf]. Ståndet, jemlikt Utskottet meddelt Pro*
toeolls * Utdrag för den 4 i denne månad, till
det samma remitterat att, öfver nämnde motion,
utlåtande afgifva.
Då, på sådan grund,' Utskottet till handläggning
företagit berörde ämne, har hos Utskottet
i öfvervägande kommit, det emellan de
företag att slå eller gjuta falskt mynt och att utgifva
tryckte eller graverade assignationer eller
invisningar på andre enskiite män, innehållande
större eller mindre summor, en så märkelig
åtskilnad sig företer, att, efter Utskottets tanka,
någon jemförelse dem emellan icke skäligen kan
äga rum, hälst det förstnämnde eller falskt mynts
slående eller gjutande är en i sig sjelf lastbar
gerning, som både vid den sammas Utöfning
och äfven vid Utspridandet af det falska myntet
hålles hemlig, samt innefattar ett försök att
kunna på bedrägligt sätt till egen vinning förleda
andra, att, såsom verkligt mynt, emottaga
sådant, som icke inom sig innesluter det värde
prägeln derå utvisar, hvaremot deri, hvilken
utfärdar ofvanförmäldte assignationer, öppet
framstår vid deras lifgifvande} och, utan att
468 Lag-TJtshotteté Betänk anden.
kunna framställa de samina i egenskap af verkligt
mynt, icke äger annat medel att förmå andra
tili deras emottagaride såsom redbar betalning,
än genom det förtroende till sin vederhäftighet,
häri förut sig förskaffat, och det ansvar
af inlösen han är underkastad.
Enär likväl, oagtadt denna olikhet uti berörde
företag, hvaraf, då rättigheten att slå och
gjuta mynt i älla Samhällen är högsta Magien
ensam upplåten och föfbehållen, det förra har
till föremål att, under skydd af den visshet
Allmänheten äger öm det af Högsta Magteri
utgifne myntets halt efter faststäld myntfot,
kunna lönligen verkställa ett bedrägeri, hvars
upptäckt genom flere omständigheter försvåras,
men det sednare blott störer nödig Samhällsordning
och den säkerhet uti allmänna penningerörelsen,
som sorgfälligt bör bevaras, enahanda
straff och ansvar för utgifvandeé af tryckte
och graverade assignationer är vordet genom
Kongl. Kungörelsen den 2 Augusti 1792 och
Eörklaringén deröfver af deri 27 Märtii nästledit
år stadgadt, som Allmänna Hagen uti 7
Capitlet 1 §. Missgernings-Balken för falsk myntning
utstakar, hvilket uti berörde Lagens rutn
bestämmes till förlust af äran, högsta kroppsplikt
rich frenne års Fästnings-arbete utom skyldighet
till skadans érsättände; Så Synes det vara
nog klart, att berörde straff, nödvändigt för
att hindra dé vådliga följder, sorn af falsk myntning
åstadkommas , icke kan vara lämpligt att
användas å förbrytelser mot de uti nyssnämnde
Ekonomiska Författningar gifne föreskrifter.
Lag- Utskottets Betänkande.n,
469
Till bibehållande så väl af enhet i Lag*
stjftningen sorn ett jemfoiligt förhållande emellan
brott och straff, har Utskottet altså funnit
nödvändigt att berörde Författningar till tlen
del deraf, som utgör straffbestämmelsen, varda
ändrade; Och, vid iakttagande af omtörmäldte
principe, samt metl afseende dels på den större
läglighet utgifvarne af fryckte ejler graverade
assignationer kunna äga att, genom deras
skenbara utseende af mynt, befordra desammas
emottagande, dels på den yåda, sorn deraf ppp*
står, att sådane assignationer lättare än de handskrifne
kunna efterapas och förändras, tror Utskottet
sig äga skäl att föreslå, det den, spm hädanefter
betrades att utgifva tryckte eller graverade
assignationer eller invisningar, stälde på
enskildte personer, skall första gången, jemte
skyldighet att gällda innehållet deraf, böta dubbla
beloppet och, då han andra resan sig dermed
förser, utom enahanda ersättnings - skyldighet
samt ytterligare fördubbling af böterne, tillika
anses hafva förverkat medborgerligt förtroende
pch således hvarken få deltaga uti eljer komtna
under omröstning vid val till allmänna förrättningar,
som af ett sådant förtroende bero
hvaryid haps brott och straff äfven bör i allmänna
tidningarne kungöras.
TJtskpttet, spm ansett någon ytterligare
gradation i bestraffningen vid förbrytelsens oftarp
utpfvande destomindre nödig, spm Utskpttet
förmodar, att den, hvilken förlorat medborgerligt
fprtroende icke kan blifva i tillfälle att
vidare utsprida ifrågavarande rredit-sedlar, får
altsa tillstyrka, att, i händelse det således fö
-
Låg-XJtskottets Eetcinkanden,
reslagné antages, allmän Författning derom m|
utfärdas till vederbörlig kännedom, och, att der,
uti äfven må bestämmas, att, till uppmuntran
af förbrytelsernes upptäckande och åtalande, de
Stadgade böter blifva angifvarens ensak.
Detta allt tillika med den serskildta mening,
en af Utskottets Ledamöter yttrat, varder
till Riksens Högloflige Ständers pröfning yord'
samt öfverlämnadt.
Stockholm den 24 April 1818*
Utdrag af Protocollet} hållit uti Riksens
Högloft. Ständers Lag - Utskott vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den s>4
April 18I8,
öretogs till pröfning den af Herr Falkman
väckte och af Vällofl. Borgare-Ståndet till Ut-*
skottet remitterade fråga, att det, uti hittills
gällande Författningar för tryckta graverade in—
.visningars utgifvande bestämda straff, måtte ändras
och bringas till likhet med det, sorn i Utskottets
Betänkande den 2 5Jte nästlidne Februi
arii blifvit föreslagit för handskrifne Assignation
ners utgifvande på mindre summa än 100 R:dr,
Herr Lagmannen Palmborg förklarade, att
han ansåg de ifrågavarande åtgärderpe af alldeles
enhanda natur och beskaffenhet samt funne
således ej någon anledning att föreslå dubbla bö^
ter för tryckta och graverade Assignationners
utgifvande utan tillstyrkte för sin del att det
ansvar för förbrytelse i hägge dessa fall måtte
Lag-Utskottets Betänkanden. 4.71
bestämmas, som Utskottet uti des ofvan berörde
Betänkande föreslagit.
N:r gg.
Vördsamt Memorial!
T
ill Lag-Utskottet har Högloll. Ridderskapet
och Adeln genom Protocolls-Utdrag af den 4 i
denna Månad återremitterat den af Herr Grefve
Johan Henning Gyllenborg väckte fråga om
bestämd förklaring angående hvad till PoliceMål
bör hänföras, hvaröfver Utskottet den 18
sistledne Martii afgifvit Utlåtande.
Till denna återremiss liar Utskottet funnit, *
/
det Herr Grefven gifvit anledning genom de
anmärkningar, som af honom blifvit gjorde vid
omförmälte Betänkande, deruti Herr Grefven förmäler
sig så mycket mera anse nödigt, att en
bestämd Lag-Förklaring meddeles, hvarigenom
utredes hvilka ärender böra komma under benämning
af Police-mål, som, sedan genom Kongl.
Kungörelsen den 10 Maji 1815 det blifvit Ko*
iiungens Befallningshafvande tillåtit att i dylike
Mål afhöra vittnen , och således rättighet
blifvit dem lämnad att inträda på Domare-Magtens
område, för Personliga säkerheten vöre nö«.
digt, att säker kännedom om gränsen emellan
besagdeocli andre Mål allmänt ägdes, hälst i annat
fall det skall ankomma på hvarje Konung
gens Befallningshafvandes egen efter tillfälliga
omständigheter lämpade pröfning, hvad han vill
anse såsom ägande egenskap al Police-mål , uti
47* Lag-TJtsiottets Betänkanden.
hvilka han kan ingå uti åtgärder till vittnenf
kallande och hörande, som enligt allmänna Lagens
Stadganden endast tillhöra Domaren , och
icke äro Executiva makten medgifna.
På grund häraf får Utskottet nu tillkännagifva.
, att, då hvad Herr Grefven i omförxnälte
måtto under namn af Lagförklaring synes
åsyfta, oundgäpgligen skulle hänföra till en
systematisk omarbetning af alla de Författningar,
hvilka till en ‘'el eller till liela deras innehåll
angå sådane arén der', gom kunna betrak,
tas såsom ordnings eller Police-mål , för att så
medelst emeUan desse och andra Mål, åt hvilka
en sådan egenskap ej kan tilläggas, utstaka
en i hvarje fall bestämd gräns, Utskottet finnér
sig icke kunnjr frångå hvad Utskottet, i afseende
på sitt åliggande af en sådan åtgärds vidtagande,
uti dess förra Betänkande anfort} hvarjemte
Utskqttet, hvad rörer frågan om Kontin?
gens Befallningshafvande», efter Herr Grefven»
förmenande, icke behörigen bestämda rättighet
att afhöra vittnen, anser sig böra anmärka, att
Jtonm igen? -Befallningshafvande, för utöfvandet
af denna rättighet , äfvensom för behandling
gen af alla hqs dern förekommande arend er, a»
ro, lika med J^omare-maktgn, underkastade det
ansvar Allmänna Lagen utstakar, om de öfvei?
skrida den makt, dem är anförtrodd, deruti rättelse
i sådant fall kan i laga ordning sökas;
peli tror Utskqttet, hvad angår den af Herr
Grefven befarade våda för personliga säkerheten,
sig böra tillägga, det Konungens Befallnings,
hafvaqdes rätt att förordna om personers häktande
icke är beroende af Konungens Befall
-
Lgg-Ut$lottets Fe.t äril anden.
pingshafvandes rättighet att upptaga de till de.
j-as pröfning hörande Police-rrsal , utan ar en
anstalt, sorn utan afseende derå kari, under
det dermed förenade ansvar, af dem verkställas.
Enär i öffigt, enligt Utskottet tillhanda?
kornne Protocol ls-Ua 1 rag fian Högvördige PreSte-Ståndet
af den .jide samt frän V allod. Borgare-Ståndet
pch Hedervärda Bonde*§tåndet af
den yxle i eferina ijlånad, Utskottets iorenärnn?
de Betänkande vunnit berna lie Riks-Stånds bifall,
hvilket Utskottet således får vördsam ligen
anmäla, förmodar Utskottet någon vidare liand-,
lappning vid denna fraga, såsom till följe af 69
§. i Riksdags-Ordnirigen redan afgjord, sig icke
tillhöra.
Stockholm den 24 April 1818.
N:r 100.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
öfver gjordt Förslag till förr
ändringar uti nu gällande Lego-stad-.
ga för Husbönder och Tjensthjon.
Tu, följe af Höglofl. Ridderskapets och Adelns
den 11 sistlidne April till Tag-Utskottet meddelte
Remiss af det Memorial Herr Bo Oxehufvud
ingifvit, innefattande Anmärkningar, hvilka
af honom blifvit gjorde i anledning af Riksens
Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotts Betänkande, rörande den a£
474 Lag-TJtskottcis Betänkanden.
Herr Oxehufvud föreslagne granskning och förbättring
af Kongl. Lego stadgan för Husbönder
och Tjenstehjon den 15 Maji 1805, får Utskottet
nu deröfver aflemna Utlåtande.
Hvad således först angar Herr Oxehufvuds
väckte Förslag, att ornförmäldte Stadga må af
Presterskapet vid förrättandet af de årliga husförhören
uppläsas och den uppväxande ungdomen
därvid erindras. om den sarnmas noggranna
efterlefnad vid tjensters antagande, så anser
Utskottet, att, i förening med de viktige och
angelägne göromål, som vid berörde husförhör
åligga de Prestemän, hvilka dem förrätta, att inhämta
de dervid närvarandes insigter uti Christendoms-kunskapen
och att deruti meddela undervisning,
och att derjemte i Kyrko-Boken
anteckna de till Botelaget hörande personer ,
läglighet svårligen katr tillika blifva att verkställa
uppläsandet af Lego-Stadgan och underrätta
om dess innehåll ; Men, i sammanhang
dermed finnér Utskottet sig böra tillstyrka, att,
med ändring af hvad uti 9 Artikeln af Stadgan
är förordnadt angående upphörande af det förut
anbefallte årliga uppläsande af nämnde Stadga,
den samma må hädanefter hvarje år i Martil
och September Månader från Predikostolarne
offenteligen kungöras.
Att, pä sätt vidare är vordet föreslagit, alla
citationer uti Lego-Stadgan, till andra Kongl.
Förordningar och Allmänna Lagens rum måtte
derifrån uteslutas, äfvensom alla hänvisningar
till andra §. §. af sjelfva Stadgan , finner
Utskottet skola hänföra till en fullkomlig omarbetning
deraf, hvilken Utskottet tror icke va
-
Lag~Utsiottets Bettini:anden*
ga erforderlig, och hvarvid äfven sist omför*
malte hänvisningar ej möjligen lära kunna undvikas.
Härvid har det dock icke undfallit Utskottets
uppmärksamhet, att innehållet af de Författningar
och Lagställen , sorn i Legostadgan
äro åberopade, icke alIrnänt kunna vara af Tjenstehjonen
fullkomligen kände; Och, då Utskottet
jemväl anser sig, i anledning så val af Herr
Oxehufvuds derom tillika väckte motion, som af
innehållet utaf 3 §. i 9 Artikeln af Stadgan, böra
anmärka, att det otvifvelaktigt bör vara
nyttigt, det bade Husbönder och Tjenstehjon
Sirö försedde med tryckte Exemplar af Legostadgan,
samt att det kan förmodas, att den upplaga
deraf, hvilken, i följd af Förordnandet uti
nyssberörde §., blifvit föranstaltad, nu mera
är utgången, finner Utskottet sig böra föreslå,
det Riksens Höglofl. Ständer må hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit
i Nåder täcktes låta besörja, det en ny upplaga
af Stadgan uti mindre Format må frän tvycket
utgå, hvarvid i korta utdrag bifogas de Författningar
och Lagrum, till iivilke Stadgan hänyisar,
äfvensom att Exemplaren deraf hållas Allmänheten
till handa för lindrigaste pris möjligt
blifva kan, som derå varder utsatt; Och torde Presterskapet
anmodas att erinra samt vid lägliga
tillfällen påminna och tillse, det Husbönder och
Tjenstehjon inom Församlingar ne äro med så(Jane
Exemplar försedde.
Vidkommande åter Herr Oxehufvuds förslag,
att den uti 3 §. af 2 Artikeln Husbonde medgifne
rättighet, att med måttelig husaga rätta
ett tjenstehjon, som felar af lättja, vårdslöshet
4^4 Lcg-TJtsltpUe.ts Betänkande)!.
eller ölydnad, eller eljest förer ett oordentlig^
och straffbart lefnadssätt , måtte närmare bestäm?
nias, samt att bestraffning genom löne - afdrag
på en eller flere månader, matte för slita mål
af t jenstehjonen antagas; Så finner Utskottet,
dels att någon säker och. vid hvarje särskjldt
tillfälle lämplig grund icke kan utstakas, huru?
vidt berörde rättighet att aga tjenstehjonet kan
få utsträckas, utan anser den behörigen vara
begränsad genom stadgandet uti de i åbero
pade
36 Cap. 2 §. och 39 Gap. 4 §. Missgerjiings-Jialken,
och dels att lämnadt tillfälle åt
Husbonde till afdrag å tjenstehjonets lön fdp fel
i tjenstep, hvilket förfarande alltid lomme att
bero på en godtycklig pröfning af der; förr
re, ofelbart skulle föranleda till ofta obehörige
innehållningar vid utgifvandet af tjenstehjonens
löne-formåner samt deraf uppkommande
tvister och Rättegångar ; likasom ock, i afseende
å den af Herr Oxehufvud yrkade andri ng i besagde
§., att i stalIpt för det deruti förordnas,
att då Husbonde, på de skäl, der omförmälas.
yill från sig före rätter flyttningstid skilja tjenstehjon
, han å Landet bör anmäla sådant hos
Krono-Fpgde eller Länsman, sorn, i händelse så
beskaffade fel äro af tjenstehjonet begågne, hvilka
dertill böra verka, äger att tillsäga den skyldige
att utur tjensfen träda , en sådan anmälan
må få ske hos en Nämndeman och denne uti
ert tillkallad god mans närvaro kunna i ämnet
undersöka oph berörde åtgärd meddela, Utskottet
destomindre finner sig böra tillstyrka bifall
dertill, som den noggranna urskiljning, hvilken
yid ett slikt tillfälle är nödig, om beskaffenhet
Lag-Utshottets Betänkanden.
ten öch verkligheten af de fel, som tillvitas
tjenstehjönet, samt det ansvar deni sådant ändamål
tillkallade person bör vara underkastad,
för sine i anledning deraf vidtagande handlingssätt
och åtgärder, oundgängeligen fordra en ine*
ra vidsträckt kännedom och vana vid sådana
förrättningar, än att desamma i allmänhet må
tunna Nämndemannen ätiförtrös.
Det tillägg, Herr 0xthufvud ansett nödigt
vid 4 §. af nämnde Artikel, ätt för tjenstehjon
bör, vid förlust af neime triånaders lön, varå
förbudit att af husbonden betinga eller fordra
att dageligen undfå bräfivin^ tror Utskottet icke
vara behöflig!. Om ett sådant beting sker af
Tjén-téhjonet vid antagande af städsel till års^
ijensten, kan det föreslagne vitet icke äga rum,
och det beror dessutom då på husbondens fria
val, om han vill till beförde vilkor sig förbinda;
Öch, örn åter tjenstehjönet, efter ankomsten
i tjensten, skulle härom göra en obehörig
påfordran, och, vid husbondens vägrande
deraf, dermed icke later sig nöja, är ansvaret
för tjenstehjönet uti 12 §. af samma Artikel
bestämdt.
Beträffande åter väckte frågan örn straffets
skärpande och närmare bestämmande för tjenstehjon
vid vårdslöst omgående med eld , anser
Utskottet, att i båda de fall, att af berörde förfarande
skada timar eller icke, det straff öch
det ansvar, hvilka äro sä väl i 24 Cap. Byggninga
- Balken, sorn 9 §. af 3 Artikeln utsatte,
höra betrackias vara tillräckelige och nog tyd«
ligen utstakade, för att befordra behörig aktsamhet
härvid af tjenstebjonen.
4 7 8 Lag-Utskottets Betänk anderi*
]\fed anförande af de flere olägenheter J
hvilka skola uppstå af en på Landet sig inrotad
osed s att tjenstehjon redan vid Fåsk-tidert
träffa öfverenskommelse!- med andra husbönder
om städselS antagande till årstjenst vid nästderefter
följande flyttningstid, har Herr Oxehufvud
sluteligert förment följande ändringar uti i och
4 §. §. af 6:te Artikeln, samt i följd deraf äfven
rättelser uti i, 2 och 3 §. §. af ytde och
7 §. af g:de Artikeln af Lego-Stadgan Vara nödige,
att husbonde icke må äga att till de hos
honom varande tjenare utgifva städsel till ny
årstjenst förr än efter midsommar, samt vid utsatt
Lin R:dr vite vara pligtig, att den 10 Augusti
utlemna behörige Orlofs-sedlar åt de tjenstehjon,
hvilka icke komma att i hans tjenst
qvarstadna} att tjenstehjon ej må förr, än efter
sistnämnde dag, städsel till annan tjenst antaga,
och allt föregångit städslande, såsom olagligt,
förekommas, genom derå stadgade böter, hvilka
blefvo angifvarens ensak: att det tjenstehjon,
som låtit sig före omförinäldte utsatte tid olofligen
städsla, borde Vara pligtig att uti sin varande
husbondes tjenst påföljande året förblifva,
oin denne det åstundar; och att ingen tjenstedräng
må före Larsmässo-tid taga lega till krigstjenst
, men alltid i sådant fall vara Skyldig att
till laga flyttningstid uti tjensten qvarstadna.
Till ingendera af desse föreslagne ändringar
anser Utskottet sig äga anledning att meddela,
tillstyrkande. Utskottet tror, att den frihet,
sorn uti Lego-Stadgan är lemnad både för
husbonde och tjenstehjon, att, sedan tjenstehjonet
uti tjensten ingått få, den förre uppsäga
Lng-Utskottets Betänkande/ii
479
ijefistehjonet, och detta åter att uppsäga siri
tjenst, blott att sådant sker före sista uppsägningsdagen,
är både billig ojth rättvis, äfven
som det synes nied ordning öfverensstämmande,
att, efter sådan skedd uppsägning, Orlöfs-sfedlar
bör tjenstehjonet meddelas, samt det äga
öppet, att därå hos annan husbonde antaga städsel
till årstjenst vid påföljande flyttningstid;
Och Utskottet kan icke inse, det några skadliga
följder deraf blifva att befara, hälst härvid
förekommer, dels att, ont husbonden finnér sig
missnöjd med sin tjenare, eller denne icke Artner
sig belåten med sin antagna tjenst, det lärer
vara likgiltigt vid hvilken tid de tillsäga
hvarannan om afflyttning, samt Lagstiftningen
endast synes tillhöra, att bestämma tiden, inom
hvilken uppsägningen sist må få skje, om den
för gällande skall anses, dels städsel af annan
husbonde ej kan af tjenstehjonet få antagas, eller
af den förre till den sednare utlemnas, förr
än rättigheten kärtill är genom företeende af
vederbörlig Orlofs-sedel styrkt, samt i öfrigt
vidtagande åtgärder till tjenstehjons städjande,
utan att de, innehafva Orlofs-sedel, äfvensom
till deras lockande eller förledande att uppsäga
sin tjenst, finnes uti Lego-Stadgan med betydligare
böter belagde.‘ Att åter förvägra en tjenstedräng
att, förr än uppsägningstiden till ändagått,
antaga lega till Krigstjenst, anser Utskottet
vara ett obehörigt band på hans frihet,
samt jemväl vara ett betydligt hinder i synnerhet
vid recryteringar af den indelta Armen,
äfvensom husbonden afen slik legas tagande,
antingen den skett före eller efter stadgade upp
-
468 Lag-Utskottets Betänkanden.
sägningsf iden, Icke i fredlig till försättes 1 ti*
dande, då han i håda händelserne är berättigad!
att bibehålla Örängen i sin tjenst till legöstäm»
mans slät, men en lika rätt för husbonden under
Krigstid destomindfe kan vara antaglig,
som nödvändigffétén af Rikets försvar då friaste
betraktas öundvikeligen fordra den uppoffring af
egén fördel utaf husbonden, att Dfängeris tjensf
bos honörn må upphöra och enahanda olägenhet
icke kan i slikt fail undvikas af dem, sorn
i sin tjenst häfva Örängår, hvilke stro vid den
ålder; att de höra till den Allmänna Reva-’
ringen.
Detta allt, tillika med den härifrån skilj»
ackti^é meningj hvaruti några af Utskottets ledamöter
stannat, varder till Riksens Högloft.
Ständers ompröfvånde vördsamligén understäldt»
Stockholm den 24 April 1818.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Lag - Utskottvid
Urtima Riksdagen i Stockholm den 24
April 1818.
v.
V id föredragning af Herr Ro Oxehtifvuds från'
Högloft. Ridderskapet och Adeln hitrernlfteräde
memorial angående åtskillige föreslaghé förändringar
i nu gällande Kongl. JLegosfadgan för
Husbönder och Tjenstehjon den 15 Maji 1805,
uppläste Herr Assessoren Danckvardt följande
skriftligayttrande: De förslag, Herr Oxehufvud
i 6 puncten af memorialet gjort till rättelse i
VI. VII. och VIII. Artiklarne af 1S05 års
Lag-Utskottets Betdnkandenl
Lego Stadga, hafva haft till föremal att förelomma
de skadliga följder, sorn, särdeles för
Landtmannen i sednare tider, inträffat af de
mycket biukliga tidiga afhandlingar med annars
Tjenstehjon om flyttning från redan innehafvande
tjenster.
Erfarenheten har onekeligen visat, att Herr
Oxeliufvuds motion i denna del icke saknat grund,
oell den förtjenar derföre, i min tanka, att
granskas på ett sätt, sorn kunde, om ej just
genom de af honom föreslagna medel, ändå leda
till ändamålet, åtminstone så nära som Lagstiftningen
kan göra möjligt. Att locka, öfvertala
och förleda annars Tjenstehjon uppsäga sin
tjenst, är väl redan både i allmänna Lagen och
4 §. af Lego-Stadgans 7:de Artikel vid ansvar
förbudet; Och Lagstiftaren har väl således directe
i denna del uppfylt sin pligt; men, då
sådana åtgärder sällan blifva bevislige, och förledande
hemliga aftal om flyttning med andras
Tjenstehjon följaktligen icke ensamt genom berörde
förbud kunna förekommas, borde de öfrige
stadganden i afseende på Tjenstehjon vara
i det förhållande dertill, att de i möjligaste
måtto afven verkade till den goda sak, man sålunda
velat bereda, och icke något gifvas» som
rakt motverkade den.
Af denna egenskap är i min tanka förnämligast
den i 7 Art. 1 §. af Lego-stadgan , med
ändring i Allmänna Lagens 10 §. af 14 Capitlet
Handels-Balken, gifne tillåtelse för Tjenstehjon,
att ifrån den stund, det gått tjensten,
kunna den uppsäga. Följden deraf, och utaf
llihaug till Riks-St. Trot, i$i; . isis. 7'de Sami» N:r 61. 61,
I
r482 Lag-Utskottets Betänkandeti.
den i berörde Artikels 3 för Husbonden åliggande
skyldighet, att i sädant fall inom 14
dagar derefter ovillkorligen meddela Orlofssedel,
blir således den , att ett Tjenstehjon kan
15 till 2o dagar sedan det kommit i Tjensten,
hafva på den sålunda sig tilltrugade Orlofs Sedel,
med den i 6:te Artikelns i §. godkände verkan,
antagit ny tjenst, oftast i afsigt, att genom
visad motvilja, och missnöje i den föria, blifva
derifrån godvilligt endtledigad, för ätt Snart fa
försöka den nya och att till äfvemyrs deruti åter,
efter liten tid, handla på lika sätt; och kanske
inom några månader äf det år , på hvilket
första tjen9ten antogs, derifrån Husbonden naturligtvis,
hälldre än att begagna sin rätt att få
hela året uttjent och att derunder blottställa sig
för ett sådant Tjenstehjon.1* möjliga oförrätter,
mäste godvilligt låta det genast gå och såmedelst
lida i sin hushållning derest något dugligt
Tjenstehjon icke tillfälligt vis i stället straxt
står att erhålla. — Då nu orsaken till ett siikt
ej sällsynt förhållande af Tjenstehjon icke gärna
kan vara någon annan än antingen ett obehörigt
lockande och förledande af annor man ,
eller ock en särdeles lättsinnighet 'och böjelse
till oskick och sjelfsvåld hos Tjenstehjonet; ty
■verkligt skäl till missnöje med tjensten bör icke
så tidigt kunna hafva inträffat och kan i alla
fall icke bereda rätt till ledighet derifrån förr
än i laga tid utom i de fall och den ordning,
2 Artikelns 4 §. omnämner; så har ju Lagen
på ett ställe, genom ofvannämnde uppsägningsfrihet,
tydeligen gynnat, hvad den på annat ställe
och genom Lego-Stadgan i det hela rät teli
-
Lag-VtsköttetS Jiitdnkandelii 483
gen Vélat förekomma. lUefvé deremot Tjenstehjons
rätt att sin tjenst uppsäga inskränkt åtminstone
inom de i Almänna LagenS förenämnde
10 §. Uti 14 Cipitlet Handels-Balken noga
beräknade och bestämda tider af Örlofs-Massa
och Lars-Mässa, ehvad sjelfva flyttningstidert
erhåller den förändring, sorn vid detta RiksmÖ^
te ar föreslagen, eller icke , så tror jag med
skälig visshet, att sådant i förening med ofvanömförmäldte
stadgande om änåvar möt Tjenste*
bjons förledande och lockande från varande husbonde,
skall, så vidt det genom någon Lag åstadkommas
kan , bereda mera stadighet och.
nyttig Verksamhet hos Tjenstehjon samt förebygga
lättsinnighet och sjelfsvåld och de olä®
genheter i öfrigt, sorn Herr Oxehufvud åsyftat
att få häfne. — Jag har förestält mig, att deremot
kunde göras de inkast, dels, att, om Husbondes
rätt att tjenstehjon Uppsäga ifrån den
stund det i tjensten gått, icke äfven blefve förändrad
i likhet med den, som för Tjenstehjo*
net Sålunda borde inskränkas, skulle förhållandet
emellan deras ömsesidiga rättigheter i denna
del ej blifva billigt, dels ock att, fastän tjertsiehjonets
Uppsägning hos sin husbonde ej medförde
någon Verkan, förr än den i Lagert bestämda
tid till Uppsägning inföll, och någon ny
Laglig städsel Således ej kunde ske förr än husbonden
inom behörig tid derefter méddelt Örlofs-Sedeln,
något hinder deraf dock ej vöre för
den, sorn ville frän Husbonden locka och förleda
Tjenstehjonet till annor tjenst, att äfven
med framgång göra sådant i hemlighet straxt
efter det kommit i sin förra tjenst; Men dösäa
Lag-Utskottets Betänk anden]
inkast torde af sig sjelf förfalla, dä män i förra
afseendet vet, att en husbonde, om han äf«-  ven utan skäl ville Tjenstehjon från sig i olaga
tid skilja, icke är eller kan vara sådant betaget,
då han godtgör Tjenstehjonet hvad det
i ersättning för lön och kost under tiden tillkommit,
men att Tjenstehjonet deremot icke får
egenvillig! lemna tjensten för hvad ersättning
som hälst till husbonden då han det ej medgifTer,
och att dessutom det i Stockholm är husbondens
rätt, att till flyttning vid halft år ovillkorligen
uppsäga ett Tjenstehjon som varit
stadt på helt år, men att Tjenstehjonet ej innehar
lika rätt emot Husbonden, samt i sednare
afseendet, eller att man alltid agde utväg
att enär sorn halst hemligen locka Tjenstehjonet
till löfte att åtmindstone vid Taga Flyttningstid
lemna sin tjenst, det mäste vara otvifvelaktig^
att Tjenstehjonet, i fall det lyssnat åt
ett förledande anbud, ägde ett mera nödigt tillfälle,
att kunna lungt eftersinna sitt bästa om
tidén till uppsägningen blefve aflägsnare än om
den finge inträffa genast och medan Tjenstehjonet
ännu vore af inbillnigen om de större förmånerna
intagit; Äfvensom att, sedan det i
denna inbillning,, utan tvång af erforderlig betänketid,
fått tidigt antaga ny städsel , omständigheter
sedermera under året kunnat inträffa,
sorn gjort att Tjenstehjonet hälldre velat i Tjensten
qvarblifva, men antingen den, som stadt,
icke vill afstå sin rätt utan genom tvång söker få
förbindelsen uppfyld, eller ock Tjenstehjonet af
blygsel öfver sitt ostadiga lynne icke tror sig
höra återtaga sitt löfte. Således, och då det är
Lag~Utskottets Betänkanden.
485
ostridigt, att allt hvad som bereder stadighet och
skicklighet hos Tjenstehjon bör sorgfälligt iakttagas,
men deremot allt hvad sorn kan gynna
lättsinnighet, oskick och sjelfsvåld till bade
enskilt och allmänt förderf bör aflägsnas, kan
jag för min del ej .undgå att i anledning af Herr
Oxehufvuds ofvannärnnde motion til Istyrka, att 1.
5. i 7 Artikeln af 1805 års Lego-Stadga erhåller
följande förändrade lydelse: ”Ifrån det Tjenstehjon
i tjensten gått, må Husbonde det uppsäga;
Men Tjenstehjon deremot ej tjenst sin innan
den i Lag stadgade första itppsägningsdag
infaller. Sker sådan ömsesidig uppsägelse icke före
den sista uppsägningsdagen efter Lag, fortfare
Tjenstehjonet ytterligare i tjensten till nästa
Sternmodag för lika lön och städsel, som året
tillförene; och iagttages vid Husbondes dödsfall
eller då egendom forsäljes hvad i nästa
Artikel derom stadgas.”
Med denna förändring kunna de öfrige till
berörde §. lämplige ställen i Lego-Stadgan stå
ganska vål tillsammans, och jag anser derföre
någon vidare rättelse deruti i anledning af Herr
Oxehufvuds Förslag uti Memorialets 6 punkt
icke tarfvas eller kunna äga rum.’’
Samtlige Ledamöterne af Hedervärda Bonde-Ståndet
förklarade sig instämma i Herr Assessoren
Danckvardts mening.
Och kommer den särskildta tanka, hvaruti
någre af Utskottets Ledamöter slädnät, att hos
Riksens Höglofl. Ständer i sammanhang med Betänkandet
anmälas genom Utdrag af detta Protocoll.
Lag-Utskottets Betänk anden-.
N:r JOI,
Riksens Högloft, Ständers lag-Utskotts
Utlåtande i anledning af gjorde an*
märkningar vid Utskottets af/emnade
Betänkande, rörande vackt fråga om
skärpning af straff et å tjuf mader m, m,
I log lo fl, Riderskapet och Adlen har den i
j denne månad, vid skedd förnyad föredragning
af Lag-Utskottets den 27-sistlidne Februarii af-,
gifne .Betänkande uti väckte frågan om skärpan-,
de af Jet nu å tjufnader stadgade straff m. m.,
hehag3t att det samma till Utskottet åierremit’
tera, i anledning af följande deremot gjorde anmärkningar,
ilmo Af Herr Grefve Gustaf Walthier
Jlamilton, sorn., jemte det han ansett, att hvarken
Uagens otilliäklighet eller allt för stora mild-*
het, samt ej eller ett tilltagande böjelse förläte
tja, sysslolöshet och utsväfningar, norde berak’
pas såsom vållande till de nu pfverklagafle för=
ökade utbrott af tjufnader , utan att ordsaken dertill
närmast borde sökas, dels uti fattigdom och
brist på t il fälle till loflig utkomst, dels uti sakpad
tilgång på sådane Corrections-inrättriingar,
som kunna lända till dep vilsefördes förbättring,
har tillika funnit det vara af erfarenheten
gtyrkt, att Straff-Lagarties skärpande icke verkar
till det ändamål att minska utöfpingen af brott,
Herr Grefven har förmält sig inse, det flere betänkligheter
skola upstå root antagande af dep
tmf Utskottet fpreslagne Lagförändring, hvaf
Bag-Utskottets Bet link anden. 487
igenom skadliga följders för Samhället vore att
befara, hälst Herr Grefven frucktade, att brottslingens
grymhet skul e ökas med Lagens; Och , dä
hvarken moralité eller sam vete , såsom längesedan
hos brottslingen tystade, kunde hindra honom,
att vid föröfvande af et 1 olofligt tilgrepp
tilika blifva mördare, utan motivet att återhålla
honom från en sådan garning blott vore kännedomen
däraf, att tilgreppet, om det uptäckes,
Icke för honom medför förlust af lifvet, skulle
ock, efter Herr Grefven? tanke, vid utstakande
af dödsstraff för tillgreppet, Lagen förmå honom
att begå mord; enär brottslingen, som icke
hade mer än ett lif att förlora, så edes icke ägde
något band att vårda andras lif; hvarförutan
Herr Grefven, vid det förhållande emellan brott
och straff, som vid all lagstiftning borde komma
i beräkning, ansett för!usten af ett menniskolif
icke kunna mätas mot ett olofligt tillgrepp
af mindre penninge-belopp, och att, genom
stadgande af dödsstraff för sådant tillgrepp,
den kedja skulle brytas, sorn Rikets gällande Lag
framför många andras nationers, så varsamt sammanfogat,
hvarföre, och då föröfvande af rån,
som innefattade ett våld både mot personliga
säkerheten och egendoms - rätten , vöre belagdt
med dödsstraff; men Hof-Rätterne i sådane
mål ägde leuterations-rätt, hvilken nästan alltid
af den utöfvades, Herr Grefven ej funnit
skäl, att itererad stöld, som blott är ett ingrepp
i ägande rätten, ovilkorligen borde straffas med
förlust af lifvet. Vidare har jemväl Herr Grefven
ansett Utskottets förslag1, att den, sorn andra
resan stjäl, borde förses med märke af dess
Lag-Utskottets Betänk a uden.
begångne brott och därföre utstdndne straff j
skulle vara både orättvist och skadligt. Då många
exempel gåfvos, att personer, hvilka af nöd
eller lättsinnighet blifvit förledde till begående
af brott, vid återvunnen sansning förbättrat sitt
lefverne, vore dc>t Dagstiftarens pligt att befrämja
en sådan förbättring, den han likväl icle
uppfyllde, då den brottslige, som tilläts att återgå
till samhället, för lifstiden trycktes med
brottets stämpel, hvilken denne sedermera icke
Jtunde genotn den mäst dygdiga vandel utplåna,
samt annat val icke blifver för honom öfrigt
än att fortsätta den bana han hörjat, och
att så länge möjligt är skada ett samhälle, af
hvilket han blifvit förskjuten, hvarföre Flere
Grefven ansett, att ett dylikt märkes åsättande
först då vore lämpligt, när allt hopp om förbättring
är ute, och när brottslingen måste anses
såsom ett skadedjur, för hvilket man hord©
taga sig till vara, på hvilken grund Herr Grefven
förklarat, det han skolat instämma uti Utskottets
förslag om det varit inskränkt dertill,
att tjufvar, sorn för lifstiden, dömmas till arbet©
å Fästning, skulle vid ankomsten dit bränmärlcasj
Och har Herr Grefven sluteligen tillagt,
att skådespelet af ofta förnyade dödsstraff, sorn
ej af allmänna opinionen kunna godkännas,
skola förslafva- och förstocka sinnet, samt vända
den allmänna afskyn från gerningen på straffet,
och blifva den genaste utväg , att hos mängden
utplåna alla moraliska och borgerliga begrepp
«un förbrytelsernas otilbörlighet, samt att vänja
den att hata ordningen, hvars faderliga myn
-
Ijag^TJtskotteis Eettinkanden'.
dighet borde vara ett ämne ej rriindre för dess
vördnad än dess Fruktan.
20 Af Kerr P. G. Cederskjöld, som, med
antagande af den grundsritts, ait folkets sedlighet
kan bedömmas i förhållande till beskaffenheten
af hagarne, ansett det uti Rikets Eag
antagne spöstraff för begångne stölder vara olämpligt
och genom qväfvande af all hederskänsla
hos dem, sorn detsamma undergått, mera
bidraga till förökande af brottslingar, än att
förekomma utöfningen af berörde brott, i följd
hvaraf Herr Cedersköld forreält sig finna, att
stadgande af dödsstraff i sådane brott än mera
skulle vara stridande mot al! Lag-principe, och
förorsaka att tjufveri icke fruktade förofvandet
af ett mord, örn lian derigenom kunde undanrödja
en upptäckare af hans brott, och att således
af samma orsak det af Utskottet föreslaglie
märkande af dem, som för itererade stölder
blifvit straffade, skulle leda till vådliga följder.
3:0 Af Herr Wilhelm Pereswetoff Morath,
sorn, instämmande uti det som af Herr Grefve
Hamilton blifvit anfördt, ansett det deruti upp.
gifne förhållande vara styrkt genom erfarenheten
uti England, der dödsstraff å tjufnader till
ett visst pennin ge-belopp vöre stadgadt, äfvensom
Herr Morath funnit, att följden af den föreslagne
Eng - förändringen, om den antoges,'
skulle blifva, att Högsta Magten ofta vöre föranlåten
att utöfva dess rätt att gifva Nåd, samt
I<agen således inom sig nära fröet till dess upplösning.
4:0 Af Herr S. von Stahl, som, under lika
befarande deraf, att tjufnaders beläggande^med
4 9 o JUg■ Utskottets F, st iinh anden.
dödsstraff s'uIIp föranleda dertill, att mord i
förening med ijufnads-brottet utöfvades, föreslagit,
att ilen, som för fjerde resan begången
Stöld blifvit straffad, borde i ansigtet bränrnärkas.
5:0 Af Herr Carl Gustaf Reinhold Haus*
Wolff, sorn likaledes instämt uti hvad af Herr
Grefve Hamilton blifvit anfördt, samt yttrat den
mening, att tjufvar, hvilka dömrnas till lifstidsfängelse,
borde 1 ansigtet bränmärkas, men att
deras föregångne märkande vid itererade stölder
skulle hindra möjdgheten af deras förbättring;
hvarjemte Herr Hauswolff, i afseende å
det af Utskottet gjorde förslag till en vidare
utsträckning af hvad genom Kongl. Brefven d,
3 Martli 3748, och den 29 Julii 1812, är vordet
förordriadt, angående Rättegångs-sättet, då en
för begången stöld häktad person bekänner sig
hafva ett eller flera dylika brott å andra orter
föröfva!, anmärkt, att anställande af undersökning
derom i den tilltalades frånvaro, skulle
betaga honom de förmoner, som från en laga
Rättegång böra anses oskiijaktige, och äfven
kunna leda till äfventyrliga följder- Och
6:0 Af Herr Johan Mannerstam, som, jemte
det han förenat sig uti Herr Grefve Hamiltons
yttrande, tillika ansett orsaken till tjufnaders
tilltagande igenfinnas uti en mera allmän
fattigdom bland de lägre folk classer, vållad af
svårigheten att på lofligt sätt vinna lifs-bergning,
samt att medlet till afhjelpande utaf detta
förhållande icke borde sökas uti stränga strafflagar,
utan genom beredande af lättare utvägar
till arbets-förtjenst och utkomst för dessa folkclasser.
£cg-Utskottets Betänkanden, 491
Härförutan har ock Högjofl. Ridderskap?t
odi Adelil lämnat Utskottet del at det, i anledning
af förrberörde anmärkningar, utaf Herr
jV'/s Vilhelm Stråh afgifne yttrande, hvilket, såsom
innefattande en närmare utveckling af ds
skäl, som böra verka till användande af dödsstraff
emot sådana personer, sorn, sedan de genom
föröfvade förnyade tjufnader, förverkat rättigheten
att under deras återstående lifstid åter
komma på fri fot, fortfara i utöfnjngen af enahanda
brott, Utskottet, till undvikande af vidlöftigbet,
tror sig i°ke bora till dess innehåll
upprepa.
Unar nu det således åligger Utskottet, att
ytterligare utlåtande i ämnet afgifva, finnér Utskottet
sig forst böra fasta dess uppmärksamhet
vid den uti de afgifne anmäikningarné allmänt
antagne grundsats, att, genom stadgande af dödsstraff
å tjufnad, den följd skulle föranledas, det
våldsverkaren icke skulle afsky att, till undvikande
det hans t jufnads-brott ej ma upptäckas,
föröfva mord. Denna grundsats har Utskottet
Icke kunnat finna fullkomligen säker. Utskottet
anser sig vara öfvertygad derom, att hvar
och en, som utgått i ändamål ätt olofligen afhända
annan person dess egendom, alltid dervid
äger hoppet att kunna dölja sin ogerning,
Samt således äl’ betänkt att, så vidt möjligt är,
undvika att varda vid föröfvandet deraf upptäckt
eller gripen, i hvilket ändamål han ej lä,
ter underlåta, att, då annat medel för att kunna
undankomma icke för honom gifves, dertill
bidraga genom sitt sjelf-försvar. Det lärer vata
föga troligt att tjufven vid stöldens begåen»
492
I.ag-Utsiöttets Betänkandeni
de'faster sin åtanka vid det straff, lian har atf
■vänta, om dess gerning blir upptäckt, utan hans
■uppmärksamhet lärer endast vara fästad vid
forskningen huru han nied största lätthet och
säkerhet må kunna Verkställa tillgreppet, samt
sedan kunna dölja sitt brott; och sättet till sitt
sjelf-försvar kommer fötrnodeligen icke hos honom
förr i beräkning, än lian deraf finner sig
i behof för att undkomma. Brottmåls-historien
lemnar ock inga säkra vittnesbörd derom, att
under den längre tid, 40 Cap. 3 §. Missgerning*-Balken
oförändrad tjente till grund vid
bestämmandet af ansvaret för itererade tjufnader,
samt således lifsstraff redan vid-det stöld
till ett belopp af Etthundrade Daler S;mt tredje
resan föröfvades, samt alltid vid fjerde resan
stöld, var stadgadt, mord af våldsverkarne
blefvo, för att dölja ett sådant brott, verkställde;
Och, då Utskottet icke ingått i föi slag lill
åter upplifvande af berörde Stadganden, utan
endast tillstyrkt, att den, som så ofta fortfarit
Uti tjufnaders begående, att han, enligt berörde
Capital och §. af Eagen, sådan som den, genom
Kongl. Förordningen den so Jan. 177g,
till innehållet blifvit förändrad, gjort sig förfallen
att jemte kropps-straff, för all sin tid arbeta
i Kronans Fästning, borde-, om han åter
stjäl, undergå lifsstraff, kan Utskottet icke inse,
att utaf medvetenheten hos en sådan person,
det berörde straff honom förestår vid ånyo föröfvad
tjufnad, han mera skall bringas att vid
■verkställighet deraf till sitt fredande och försvar
begå mord, än han nu derifrån kai; afIjållas,
vid kännedom att hans varande bela
-
Lag-Utskottets Belänkanden'.
493
genhet icke kan förbättras, och att, om han
kunnat från Fästningen undkomma, men åter
ertappa;, han skall återföras uti det iifstidsfängelse,
utur hvilket han förskaffat sig frihet,
samt än mindro hopp för honom kau blifva,
att å nyo sig derifrån befria, sedan hans noggrannare
bevakande, genom fullbordade företaget
att rymma, blifvit nödvändigt. I följd här-;
af, och då det till förringande af Utskottets förslag
begagnade omförmätte motskäl, således icke
bör, efter Utskottets tanka, dertill vara verkande,
finner Utskottet, på grund af de uti dess
förra Betänkande uppgifne omständigheter, i
förening med hvad en dess "Ledamot, Herr
Stråle, hos Högloft. Ridderskapet och Adeln anfört
och Utskottet jemväl åberopar, sig icke
kunna afvika från hvad Utskottet i nyss besagde
del af ämnet yttrat, hälst Utskottet tvert
om tror, att stadgadt dödsstraff för den t i! 1 lifstids-arbete
dömde tjufveri, om han å nyo begär
stöld, skall, i förening med de kännetecken om
sine förbrytelser han vet sig å sin kropp bära,
blifva verksamma medel för att afhålla honom
från dylike företag och försök att i sådant ändamål
från fängelset rymma.
Utskottet anser sig vidare böra besvara
hvad som blifvit anmärkt emot Utskottets Förslag,
att något märke må åsättas dem, sorn för
andra eller oftare föröfvad stöld blifvit straffade.
Med dem, som velat antaga, att, genom en
sådan åtgärd med dylike personer, möjligheten,
af deras framtida förbättring skall försvåras eller
förhindras, finner Utskottet sig icke kunna'
instämma. X den Ort, der nämnde person be
-
404 Lag-Utskottets Betänk anden,
gått brotten och lidit straff, är hans Vanfräjd
allmänt känd, och lian kan icke der annorledes
återvinna ett såmedelst förloradt fört roende, än
gt norn visade säkra bevis om en fortfarande
dygdig Vandel; Och, ou lian åter från berörde
till annan ort aflyttar, är det en ofelbar skyl»
dighet för honom att vara försedd med behörigt
Prestebetyg, hvilket nödvändigt måste in»
nejiidla beskaffenheten af hans förde vandel.
Enligt nu gällande Författningar Skall således
denne person uti berörde betyg Oupphörligen
medföra vittnesbörd nm sine begångrie förbry.
leiser, dem han altså är nödsakad att offenteligen
ådagalägga, hvilken omständighet oftast tor»
de hafva föranledt till ytterligare brott, genom
desse vittnesbörds förfalskning; Men, då sådant
oaktadt någon ändring uti de härom uti besagde
Författningar cifne Förordnanden icke ansetts
kunna rnedgifvaS, eller de samma funnits
vara hinderlige för de brottsliges förbättring, karl
Utskottet ej mindre finna anledning, att ett dem
för itererade tjufnader straffade personer åsatt
märke på ett sådant ställe å kroppert , der det
icke för alla kan vara synligt , skall medföra
omförmälte menliga verkan j men att ett dylikt
märke skall tjena till ett säkrare bestämmande
för Domaren af denna persons ansvar, om lian
ånyo begår enahanda eller andra lika beskaffade
brott, lärer vara tydligt, äfvensom den nytta,
sorn deraf för allmänna säkerheten härflyter, må»
Ste anses ofelbar.
Sluteligen, och hvad rörer det, som af
Herr Hauswolff är vordet anfördt, i afseende å
slet af Utskottet tillstyrkte Rättegångssätt, då
Lag-Utskottets Fet tlnk and en. 495
en för begången stöld häktad person på sig be*
känner ätt hafva ett eller llere dylike brott å.
annan Ort foröfvat , tror Utskottet sig endast
behöfva anmärka, att, vid ett närmare betraktande
af hvad Utskottet i denne del uti dets
Betänkande föreslagit, det torde blifva nog klart,
att deruti icke finnes något, som kan anses störa
den i Lagen fastställde Rättegångs-Ordning
eller åstadkommande af undersökningarnes utsträckande
till vittnesförhör uti den tilltalades
frånvaro, eller andra sådane åtgärder, vid hvilka
han bör få vara tillstädes för att sin rätt
bevaka, hvarföre ock Utskottet anser öfverflödigt
att tillägga något vid det som Betänkandet
härom innefattar.
Utskottet finner sig jemväl härvid höra vördsamt
anmäla, icke allenast, att de Ledamöter uti
Utskottet, som vid beslutet vid berörde Betänkande
varit af derifrån skiljaktig mening, förklarat
sig dervid förblifva, samt alt Utskottets sedermera
tillkomne Ledamot Herr Lagmannen
v. Stahl åberopat sitt i frågan hos Hoglofl. Rid-j
derskapet och Adeln afgifne yttrande, utan ock
att Betänkandet väl blifvit af Vällofl. Borgare-Ståndet
den 4 i denna månad afslagit, mert
att detsamma deremot är vordet af Hogvördige
Preste - Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
den «4 sistlidne Martil bifallit.
Stockholm den “5 April i8i8«
;^f)6 Lag-Utshcttets Betänkandem
N;r 102.
Vördsamt Memorial!
Vi(1 det af Eag-Utskottet deri igtde nästledne
Martti afgifne Betänkande öfver Herr Gustaf
Grönhagens gjorde Förslag, att Ofver-StåthållareErnbetet
i Police-äreruler hädanefter må stallag
under Hof-Ratteris granskning, samt de Protocoller
och Domböcker, som der hällas, till Hofrätten
varda inlämnade, hafva väl, vid skedd
föredragning deraf hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln, anmärkningar blifvit gjorde af bemälte
Herr Grönhagen, som således föranledt, att Högloflige
Ridderskapet och' Adeln den 4 i denna
Månad beslutit att till Utskottet återremittera
terörde fråga, hvarefter Herr Grönhagen den
2 5 än vidare aflämnat ett skriftligt anförande i
ämnet, som äfven blifvit till Utskottet remitterad!;
Men, då omförmpdte Anmärkningar och
anförande till en del icke innefatta annat , än
Som uti det af Utskottet förut aflämnade Betänkande
är besvaradt, och till ert del åter utgör
af Herr Grönhagen uppgifrie nya Förslag
till en förändrad organisation af Police-Siyrelsen
och sättet huru de der förekommande mål
borde, efter hans tanke, behandlas, uti pröfning
af hvilken framställning Utskottet så mycket
mindie tror sig böra ingå, som Utskottets otnförrnäldte
Betänkande, enligt ankomne Protocolls-Utdiag,
blifvit bifallit af Högvördiga Preste-Ståndet
den 4 saint afVällofl Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet den 7 i denne
Månad, hvar igenom frågan, till följe af 63
Lag-Utskottet$ Setänkandenl
§, ! Riksdags-Ordningen, redan är afgjord, fin*
ner Utskottet sig endast böra detta förhållande,'
Samt att Utskottet på nämnde grund ansedt nå»
gon ytterligare åtgärd dervid för sig icke återstå,
hos Högloflige Ridderskapet och Adeln
Vördsamt anmäla*
Stockholm den a 8 April i8i8*
N:r 103.
Vördsamt Memorial t
C
*^edan Lag-Utskottet, 1 följd af erhål'en re*
miss från samtlige Respective Riks-Stånden , u*
ti aflämnadt Betänkande af den 23 nästledne
Martil föreslagit en sådan förändring Uti lydélsen
utaf 2 och 6 §. §. uti 7 Capitlet HandelsBalken,
Som Utskottet ansett vara förenlig, så
"Väl med hvad Riksens Höglofl, Ständers Allmänna
Besvärs* och Ekonomi-Utskott tillstyrkt
och trenne af Riks-Stånden nemligen Höglofli*
ge Ridderskapet och Adeln, Högvördige Rreste-Stålidet
och Hedervärda Bonde-Ståndet bifallit
i afseende å tiden när handel vid marknad
på den dertill utsatte dag skulle få börjas,
sorn ock med den af Lag-Ujskottét afsedde
nödvändighet af Kungörandet utaf den tid,
under hvilken den så kallade Mäi-knadsfreden
eller det högre ansvar, söm bör drabba den »
hvilken på sadan tid föröfvar buller, oväsende
och slagsmål skulle fortfara! Så har uti Vällofl.
Borgare Ståndet anmärkning vid berörde Förslag
blifvit gjord, åsyftande att visa, det detl
Bihang till Riktat, Brot. 7-,de Sami, K-,r\cj. 64,
r498
Lag-Utskottets Betänkanden.
af Utskottet antagne lydelse af förenämnde a §
»kulle i afseende å det mot slutet deraf nyttjade
ordalag; ”Vid marknadens slut skall Freden
aflysas” icke vara lämplig, utan borde i så
måtto föräldras, att derigenom bestämdes , det
"Marknaden vid dess slut skulle aflysas ; på grund
hvaraf Betänkandet blifvit af Vällofliga Ståndet
till Utskottet återreinitteradt.
Utskottet får, af sådan ättledning, nu förklara,
att, som Utskottet vid handläggningen af
förrberörde ämne å den ena sidan ansett sig
icke kunna afvika från innehållet utaf Allmänna
Besvärs-och Ekonomi-Utskottets ofvannämnda
Betänkande, såsom redan af frenne Riks-Stånd
bifallit, men å den andra sidan åter funnit, att
■utlysning af marknader icke alltid under de
serskildte årstider, på hvilka de hållas , kunde
lämpligen verkställas på samma tid af dagen som
handeln, enligt omförmäldte Betänkande, skulle
få börjas; Så har ock Utskottet trott, det lysningen
borde inskränkas endast till Kungörande af
IVlarknads-Freden, eller att, från den tid lysningen
sk jer , hvar och en vid marknaden närvarande
bör sig tillvarataga för utöfvande af buller,
oväsende och slagsmål, så vida han vill undgå
det större ansvar, som med den såmedelst
brutne Freden är förenadt, hvaraf Utskottet ansedt
det jemväl böra blifva en föjd, att lysning
vid Marknadens slut bör verkställas, hvarigenom
tillkannagifves, att tillämpning af berörde högre
ansvar vid skeende sädane föbrytelser icke
då vidare äger rum; Och vid denne åsigt af Utskottets
förslag förmodar Utskottet, det ofvanbe*
sagde deremot gjorde anmärkning bör förfalla.
Lag-TJtskottetS Betänkanden.
499
I öfrigt får ock Utskottet vörsamt anmäla,
att dess ifrågavarande Betänkande-, enligt till
Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag, blifvit bifallit
hos Höglofligé Ridderskapet och Adelil
den 21, och hos Högvördige Präste-Ståndet saint
Hedervärda Bonde-Ståndet den 15 i denne månad,
hvaraf läreä- finnas, att målet, likmätigt
bi) §. i Regerings-Formen, är afgjordt.
Stockholm den 28 April 1818.
N:r 104.'
Riksens Höglofliga Ständers Lag-Utskotts
Utlåtande öfver de anmärkningar, sorn
blifvit gjorda vid Utskottets Betänkande
i fr äg atty att de pub like audor
ite ter y som ä Kongl. Maj:ts och Kronans
vägnar af sluta Contracter eller
af handlingar med enskilde, ej må ega
atty vid tvist om uppfyllande och tolkning
der af, sjelfve deröfver döma.
H os Höglofliga Ridderskapet och Adeln samt
Högvördiga Präste-Ståndet hafva anmärkningar
blifvit gjorda vid det af Lag-Utskottet den 5
sistvekne Martii afgifne Betänkande uti den af
Herr Friherre L. A. Mannerheim väckta och till
Utskottet remitterade fråga, det de publike auctoriteter,
sorn å Kongl. Majtts och Kronans Vägnar
afsluta Contracter eller afhandlingar med
enskilda, ej må ega att, vid tvist om uppfyllande
eller tolkning deiaf, sjelfve deröfver döma,
hvilket af Utskottet Sr vordet således tillstyrkt,
att sa beskaffade mål 'hädanefter borde*
Lag-Utskottets Betänkanderii
efter stämning, vid vederbörlig domstol göras
anhängige och derifrån på det i allmänna JLagen
stadgade sätt fullföijas.
Berörde anmärkningar, hvilka föranledt dertill,
att nämnde Betänkande blifvit af förbemälte
Biks-Stånd till Utskottet återremitteradtj
har Utskottet funnit vara anförda:
Hos Höglofliga Bidderskapet och Adeln:
1:0 af Herr von Fieandt, som ansett, att de
mångfalldiga olägenheter och den tids-utdrägt
den af Utskottet föreslagna förberörda förändring
uti nu gällande författningar skulle medföra,
icke »kola blifvit med sådan noggrannhet,
sorn ämnets vigt fordrade, i öfvervägande tagna,
hällst i frågor, sorn röra leveranser för
Arméens behof, uturaktiåtenliet i uppfyllandet
af derom ingångna förbindelser ofta kunde veika
på Arméens tjenstbarhet, enär vederbörande
verk och auctoriteter, genom en i flera instantier
utdragen Bättegång, skulle sättas utur tillfä
le att, innan tvisten slutligen varder afgjord,
lunna, under ovisshet om dess utgång, vidtaga
andra utvägar, för att anskaffa hvad en i fullgörandet
af dess åtagande försumlig Leverantör
åsidosatt att aflemna; På grund hvaraf Herr
turi Fieandt trott det böra förblifva vid hvad i
*detta ämne nu vore stadgadt, hvarigenom , efter
hans tanke, ingen kunde förnärmas, då besvär
öfver auctoritetens åtgärder kunna anföras samt
målet jemväl, om så nödigt pröfvades, kunde
till undersökning vid ordinarie Domstol hänsk
jutås;
a o af Herr Grefve Jacob de la Gardie, som,
jemte det han förmält sig instämma uti Herr
Lag-Utskottets Beränkanden. jei
von Feandts andragande, tillagt, att den händelse
skulle, vid antagande af det föreslagna stadgande,
inträffa, att Kongl. Maj:t och Kronan,
■Under den tid Rättegången med en Leverantör
Varade, blifva i mistning af det betydliga förskott,
som vanligen vid Contractets upprättande
meddelas; och
3:0 af Herr Grefve Fredrik Bagislaus von
Schverin, sorn väl funnit det instämmande med
behörig ordning , att tvisten om uppfyllande
eller rätta förståndet af ett Contract behandlades
af vanfiga Domstolar, men tillika ansett,
att, då de, hvilka afsluta Contracter om leveranser
eller annat dylikt, icke lära underlåta
att uti berörde Contracter betinga sig sådane
förord, att, i händelse af tvist, ilen långa Rättegångsväsen
må undvikas, skulle ock Utskottets
föreslagna stadgande vara öfverflödigt och
utan ändamål:
Samt hos Högvördiga Präste Ståndet: af Herr
Biskoppen Friherre Mörner, som ansett sig finna,
att, då de publike auctoriteter, hvilka å
Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar afsluta Contracter,
deraf icke ega någon nytta eller skada,
borde de ock icke kunna betraktas såsom jäfvige
att döva i frågor om uppfyllandet och tydningen
af desamma; hvarjemte Herr Friherren och
Biskoppen, i afseende så väl å olägenheterna
af långvariga Rättegångar härom, sorn rättigheten
för den med auctoritetens beslut missnöjde
att deruti söka ändring, afgifvit enahanda yttrande
, sorn här ofvan är förmäldt.
Detta allt har Utskottet i öfvervägande tagit;
och, då Utskottet ansett sig finna, så väl
Xag- Utskottets Betänkandtn.
att de omständigheter, hvilka i ofvanberorde
matto blifvit anmärkte, äro uti Utskottets förut
i förevarande fråga afgifne Eetänkande till
det hufvudsakligaste upptagne och utredde, som
ock att de skäl, som deruti blifvit till grund
för det föreslagna stadgandet antagne och uppgifne,
icke blifvit genom anmärkningarne vederlagde.
samt Utskottet mx än vidare får tilllägga,
att Utskottet desto mindre kan inse, det
någon våda deraf skall uppstå, att, vid uppkommande
tvister örn sådana Contracter, som
röra leveranser till Arméens behof, desamma
icke få afdötnas af de Embets-Verk, hvilka afslutat
och upprättat Gontracterne, som denna
våda, Utskottet veterligen, icke blifvit rönt under
,sistforflutna Krigsoroligheter i afseende &
så beskaffade Contracter, sorn å Kongl. Maj;ts och
Kronans vägnar blifvit ingangne med enskilde
utaf de Auctoriteter, hvilka uti de dem med
delde Instruc-tioner icke fått omförmälde profnings-
och afgörande-rätt sig tillagd, kan Utskottet
éj eller ånna anledning för sig att frångå
dess förut aflemnade yttrande, hvartill Utskottet
än mera hämtar styrka deraf, att dess
Betänkande blifvit, enligt ankomna ProtocollsUtdrag,
bifallet af Vällofliga Borgare-Ståndet
och af Hedervärda Bonde-Ståndet den 7:de i
denna månad.
Till förnyad pröfning varder således detta
vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 28 April 1818^
Banko - och Lag-Utskottens Betänkandet 503
N:r 105.
Riksens Höglojl. Ständers Banco - och Lagr
Utskotts Betänkande uti väckte frågan
om hvad af Riksens Ständers Banque,
till Juligörande af föreskri ften uti 20
§. 1 Mom. af Concour s-Stadgan den
28 Juni i 1798 bör tillgöras i afseende
å skuldebref, för hvilka, till erhållande
af Lån i Banken, Intekning
blifvit i fast Egendom sökt.
I^-iksdags Fullmäktigen för Hitnble, Faurås och
Årstads Härader af Hallands Län, Peter Andersson,
liar, uti ett till Hedervärda Bonde-^Ståndet
ingifvit och till Lag-Utskottet remitferadt
Memorial, anfört, att, som 30 §. 1 Momentet af
1798 Ars Concours-Stadga föreskrifver, det, vid
händelse att ägaren sje’f later intekna sitt fasta
gods för viss Summa (ill uppgifven långifvare,,
den, sorn länet gifvit, skall vara pligtig att, a.
Landet vid nästa Ting och i Staden innom En
M anad, sedan en sådan Intekning begärdes, Gäldenärens
skuldebref till påskrift uppvisa, eller
ingifva bevis, att det samma blifvit vid annan
Domstol uppvist och påteknadt; Men Riksens
Ständers Bank, utan afseende på berörde föreskrift,
skall vägrat att utlemna eljert bifallne
Banco Lån, intilldess ovillkorlig Intekning företeddes,
Så, och enär Lånsökande i Banken icke
kunnat fullgöra berörde stadgande, samt så medelst
blifvit försatte i lidande, har Peter Andersson
yrkat, att Banken antingen må anses skyldig,
att lika med öfrige Långifvare iakttaga hvad
504 Bartha- och Lag-Utskottens BetUnhanden.
omförmälte §. och Moment af Goncours Stadgan
bestämmer, eller ock från fullgörandet deraf ge*
nom vidtagande föreskrift undantagas.
Sedan Lag Utskottet ansett detta framstäld*
te ämne böra i förening med Riksens Högloft,
Ständers Badco-Utskott till hand äggning före--  tagas, har det samma uti desse sammansatte Ut*
skott till granskning förekommit, hvarvid Uf
skotten, utaf hvad till deras kännedom blifvit
lemnadt, erfarit, att åtskitlige Domstolar af
förrbesagde §:s innehåll dragit den föl jd, att, se*
dan en gäldenär, i sammanhang med sin ansök*
ning om Inteknings meddelande uti dess fasta
gods , vid vederbörlig Domstol uppvist och låtit
påtekna sin, i hopp om undfående lån, till
yiss man qch å bestämd Summa utgifne för*
skrifning, borde den, som lånet gifver, å nyo
vid samma Domstol förete och låta påskrifva
sku dsedlen till Intekningens vidare fastställande,
äfvensom att af en så beskaffad tydning
StskilHge olägenheter skola blifvit föranledda för
dem, som till framdeles erhållande lån i Banken
hos bemälte Domstolar upptett de i sådant
ändamål utgifne skuldebref och fått Inteknings*
bevis derå teknade.
Hos Utskotten har således detta kommit t
öfvervägande; Och, sorn Utskotten inhämtat, icke
allenast att uti det, i följd af Kongl, Maj ts
Nådiga befallning, utaf den tillförordnade Lag*
Committéen utarbetade förslag till ny ConcoursLag,
hvilket Kongl. Maj:t i Nåder till Riksens
Höglofl. Ständers antagande öfverlemnat, de i
so §. af 1798 års Concours-Stadga gifne föreskrifter»
angående hvad i afseende å Intekning
Banko-och Lag-Utskottens Betänkanden. 505
uti fast Egendom bör iakttagas, blifvit fran
Concours-Lagen afskillde, samt att i stället för»
slag af nämnde Committé är vordet uppgjordt
till ändringar uti 7;de Cap, Rättegångs-Balken,
hvarigenom det sammas förra stadganden, tillika
med Kongl. Förordningen den 15 Octoher
j810, angående vissa omständigheter i afseende
å Intekning i fast egendom, kotnmo att till
deras verkan upphöra, hvilket sistnämnde Kongl,
Maj:t, i enahanda ändamål, låtit Riksens Ständer
tillställa, utan ock att uti detta omforma!»
te förslag till blifvande lydelsen af besagde
Capitel uti Allmänna Kagen något så beskaffadt
stadgande icke finnes intagit, sorn kan föranleda
till den med ifrågasatte §. af hittills gällande
Concours-Stadgan förenlig? omgång af förnyadt
uppvisande vid Domstolen utaf de skuldebref
å bestämd Summa och till viss man, för
hvkka Intekning uti dertill uppgifven fast egendorn
blifvit sökt och bevilljad, samt behörigt
bevis derom skuldsedlen åteknadtj Alltså,
och enär Lag-Utskottet, till hvars förberedande
pröfning berörde förslag blifvit af samtlige
Respective Riks-Stånden remitterade, uti redan
afgifne Betänkanden tillstyrkt deras antagande
med någre dervid föreslagne tillägg och ändringar,
samt granskningen af det således i ämnet
föreslagne af Riksens Ständer förellafves,
finna Utskotten, att, då, i händelse Lag-Utskottets
berörde Betänkanden af Riksens Högloft,
Ständer varda gillade, den af Riksdags Fullmäktigen
Peter Andersson framstäldte förevarand®
fråga såmedelst af sig sjelf förfaller, något yt.
506 Lag-XJiskoliets Betänkande».
trande ofver den samma af Utskotten icke Iean
erfordras.
Till Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning
varder detta vördsamt ofverl em nadt.
Stockholm den 6 Maji 1818*
N:r 106.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande öfver
väckt Motion om granskning af
P 0 li ee-Författ ni ng ar ne, rörande sysslolöse
Personers försändande till Arbetsoch
Corrections-hus, samt angående vederbör
andes skylldighet att till Riksens
Ständers justities - Ombudsman inskicka
de beslut, sorn angå Personer, dömde
till Krigstjenst eller användande
till corrections-arbete.
Ti» Tag-Utskottet hafva Huglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet
behagat återremittera det Betänkande, hvilket
Utskottet den i8=de nästlidne Martii afgifvit
öfver den af Herr Borgmästaren Holm väckte
Motion om granskning af Police-Författningarne,
rörande sysslolöse Personers försändande till
Arbets- eller Corrections-hus, samt angående
vederbörandes skyldighet att till Riksens Ständers
Justitias-Ombudsman inskicka de Beslut,
som varda meddeldte och angå Personers dö;
Las- Utskottets Betänk anden.
* °
5«7
mande till Krigstjenst eller, användande till corrections-arbete.
- De anmärkningar vid berörde
Betänkande, hvilka till oinförmälte åter tern
iss foranledt, äro framstälde
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
Af Herr Gustaf af Brinkman och Kerj- Grefve
Jacob Melcher Spens, utaf hvilka den förstnämnde
velat ådagalägga, att den af Utskottet
gjorde tillstyrkan, det vederbörande PoliceAuctoriteter
och Konungens Befallnings-hafvander
må blifva pligtige att, när någon person
af dem, med stöd af derom gällande Författningar,
såsom Lösdrifvare eller v anti ägdad
dömes till arbete vid corrections- hus, eller å
Fästning, samt denne dermed låter sig nöja
till Justitie-Ombudsmannen insända ett Exemplar
af det i ämnet haline Protoco'l och meddeldte
Utslag, skulle vara utan ändamål och äfven
medförande en förökad tunga för de Embetsman,
hvilka med så beskaffade måls afgörande
hafva befattning; Och den sednare, eller
Herr Grefve Spens förmält, att, ehuru han funné
den genom ofvannämnde Motion yrkade
granskning, i synnerhet af de nu gällande Författningar,
som angå ansvaret för dem, hvilka
icke äro försedde med tjenst eller anses ej äga
näringsfång, vara nödvändig, ville dock Herr
Grefven icke påfordra verkställigheten deraf utaf
Utskottet; Men, då en Eag-Committé vöre
syslosatt medutarbetande af Förslag till ny Criminal-Eag,
ansåg Herr Grefven icke olämpligt
hemställa, att Riksens Ständer hos Kongl. Maj;t
i underdånighet borde anhålla, det bemälte Committé
äfven må få sig uppdragit att företaga bet
5°S
Lag~TJtskottets Fetänkande.n,
rörde granskning, samt att, utaf nyssnämnda
Författningar uti Förslaget till allmänna Fägen
intaga så mycket, sorn möjligt och tjenligt vore,
tillika med den särskildta Rättegångs-ordning,
hvilken för Police Mål kunde blifva nödig att
stadga, och att gifva åt Arbets - och Corrections-inrättningarne
en sådan organisation, som
kunde mot deras ändamål vara svarande; Och
har Herr Grefven i öfrigt förklarat sig icke inse,
att det af Utskottet föreslagne insändande
till Justitie-Ombudsmannen af de i särskildte
Mål meddelande Utslag skulle, om än en närmare
controll af Auctoriteternes åtgärder därigenom
vunnes, kunna leda till sitt syftemål,
personliga frihetens och rättighetemes helgd,
så länge sjelfve Författningarne på sitt satt förnärma
den- —•
Hos VällufL Borgare-Ståndet hafva åter
flere Ledamöter afgifvit yttranden, hvilka hufvudsakligen
hafva till åsigt att visa, så väl o.
lämpligheten deraf, att Författningarne medgifva,
det den till brott oskyldige ehuru vilseförde
Medborgaren må kunna behandlas lika med
missgerningsmannen och dela hans välförtjenta
Öde, som ock att afsigten med Arbets - och
Corrections-Straffen att befordra den vilsefördes
förbättring och återförande till sedlighet
och arbetsamhet icke genom en sådan behandling
vunnes utan tvertom motarbetades, och alt
således berörde Författningars öfverseende och
förbättrande skulle vara nödigt; hvarjemte det
blifvit Uandradt, att Utskottet, som tillstyrkt
att de Beslut hvarigenom personer blifvit till
arbete vid Arbets-eller Correctionshus dömde,
Låg-Utskotteti Betänkandenl 509
borde till Justitie Ombudsmannen insändas, inskränkt
berörde insändande blott till den hän-1
delse, att den, Som dertill blifvit ansedd förfallen,
med Beslutet åtnöjdes, samt funnit att
detsamma icke borde äga ruin, i afseende å vidtagne
beslut, hvarigenom personer förklaras skyldige
till Krigstjenst.
Dä det således nu åligger Utskottet ett förnyadt
Utlåtande uti ämnet afgifva, anser Utskottet
sig böra upprepa den för dess förra Betänkande
Jagde och i Utskottets tanka obestridliga
grund, att hvarje medlem i Samhället är
pligtig, att, emot åtnjutande af det skydd samhälls-inrättningen
lämnar, använda sin arbetsförmåga
till det allmännas gagn, och att, di
denna skyldighet åsidosattes, tvängs-medel böra
vara att ti.lga för att förmå den tredskande
till fullgörande däraf. Enär nu de i frågasatte
Författningar, hvilka bestämma nämnde tvångsmedel,
fastställa, att desse må användas emot
dem, hvilka, antingen genom fortfarande lättja,
sysslolöshet och utsväfningar, icke kunna
förmås att vidhålla eller förskaffa sig lagligt
närings-fång, eller ock, sedan de begått brott
och derföre blifvit straffade, sakna utväg att
sådant sig förskaffa, kan Utskottet icke inse, att
deruti finnes något fel i Författningarne, eller
»tt personliga friheten och säkerheten därigenom
kan anses förnärmad. — Det öfverklagade
felet skall således gifvas antingen deri, att
tvångsmedlen utan rätt behof begagnas af dem,
jorn äga att desamma använda, eller ock uti ofullkomligheten
af de inrättningar, som skola
tjena till ändamålet. Om un Lagstiftningen ät
(>10 Lag-Utskottets RetankandeiU
sä bestämd, som gjörligt vara kan, och hvilket
Utskottet afven finner icke sakrias uti de gällande
förenämnde Författningar, lärer dock, ge•
nom sådan bestämdhet lika litet blifvit möjligt
att förekomma det förra, som hvarje annat, vid
Uagskipningén, inträffande afsteg från Uagstiftarens
viija och föremål; Och hvad åter beträffar
det senare, så är det ett från sjelfva Fö£-  fattnirigarne afskildt Oeconomiskt ämne, hvarom
Utskottet af den till dess åtgärd remitterade
Motion icke haft anledning att sig utlåta.
Utskottet tror således sist af de gjorde anmärk*
ringarne icke äga grund till förändrande af dess
förra yttrande, hälst Utskottet dels förmodar,
au, utan någon särskild derom hos Kongl. Majit
i underdånighet framstäld anhållan, vid omarbetningen
afCivil-och Criminal-Uagen utaf dea
dertill förordnade Committé isgltages, att allt
hvid dertill rätteligen bitr höra, varder deruti
intagit, dels ock Utskottet å ena sidan tror att
det föreslag,ne insändandet till Riksens Ständers
Justitie-Ombudsman af. meddelande Beslut
om personers insättande till undergående af arbets-
och corrections straff icke kan blifva utan
väsendtlig nytta genom den skyndsammare kännedom,
Justitie-Ombudsmannen såmedelst vinner
om hvad vid Uagskipningen i denne del tillgöres
i de fall, då bernälte personer med besluten
låta sig nöja, men å den andra sidan icke
inser behofvet af sådan utsändning, då Beslutet
dräges under Kongl. Majus Nådigste skärskådande
och pröfning, eller detsamma rörer någon
persons dömande till Krigstjenst, i afseende
hvarå de skäl böra efter Utskottets förmed
Lag-Utskottets Bt länk anden'.
5H
nantie blifva pallande, som i det förra Betan-/
ltandef äro andragne.
Jemte anmälan deraf, att de Ledamöter uti
Utskottet) som vid aJgifvandet utaf nyssberörde
Betänkande varit af en derifrån skiljaktig
tanka, tillkännagifva, det de jemväl nu dervid
förblifva, varder detta till Riksens Höglofl. Si änders
ytterligare pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 9 Maji 181 8*
N:r 107.
Riksens Höglojl. Stcinders Lag Utskotts Utlåtande
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottet:. Betänkande öfver
Herr Grefve fohan Henning Gyllenborgs
Förslag att Konungens Befallnisgsh
öfvande må blifva pligtige att till
fustitice.Cancella i 1 e 11 och fust i ce-Ombudsmannen
insända ett Exemplar af
de Kungörelser, som af dem utfärdas;
att deras obestämda rättighet till Länens
Innevånares kallande till sammankomster
och till munte lige förhör må inskränkas;
och att med utmätning af debiterad
afgift må innehållas då jäf emot
behörigheten af hufvet väckes.
H os Höglofl. Ridderskapet oell. Adeln samt
uti Hedervärda Bonde-Ståndet hafva Anmärk
-
Lag-Utskottets Betänkanden.
ningar blifvit gjorde vid Utskottets deri i 5 sist»
lidne Martil afgifne Betänkande öfver det af
Herr Grefve Johan Henning Gyllenborg Väckte
Förslag: att .Konungens Befallningshafvande må
blifva pligtige, att med visse undantag till Justi
tiaa-Cancellairen och Justitiaa-Ombudsmannen
insända ett Exemplar af de Kungörelser , sorn
af dem utfärdas: att deras obestämda rättighet
till Länens Innevånares kallande tili Sammankomster
och till muntlige förhör må inskränkas:
och att med utmätning af debiterad afgift
ina innehållas då jäf emot. behörigheten af kraf•vet
väckes; Och har på sådan grund berörde
Betänkande blifvit af förbernäidte Riks - Stånd
till Utskottet återremitterat. 4
Af nämnde anmärkning har Utskottet inhämtat,
att emot de af Utskottet begagnade skäl,
hvarföre tillstyrkande af bifall till hvad i örnförniäidte
måtto är vordet föreslagit icke kunde
meddelas, följande är andragit, nemligen hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln inno Af Herrar
Grefvarne Joli Henning Gyllenborg och Jacob
Melcher Spens, att en del utaf de Kungörelser,
Konungens Befallningshafvande uti Länen utfärda,
afse Stadganden för hela Allmänheten
i Länet, och att ett i dem begångit misstag om
Lagars och Författningars rätta förstånd eller
öfverskådande af rättigheter och Embets-ålig.
ganden, ägde ert på det allmänna skadligt inflytande,
sorn fordrade snar rättelse , äfvensom
att det tillika vöre nödigt, att Justitiä3-Cancellairen
och Justitia-Ombudsmannen, som det tillhörde
att vaka öfver Forfattningarnes enerlefand,
ärhöllo officiel kännedom om hvad i sär
-
Lag-Utskottets Betähkandeh. 513
slcildtfe delar deraf bier ve förordnad!: att anledningen,
förloppet och resultatet af menighfeis hötande
i mål af allmännare vigt* icke eller börtie
varå ökände af justitiäs-Cancellairéri och J list iiiseÖmbUdsmätihen;
och air, då Uisköttt t, i afseende
å frågah om innehållande af debiterade afgifters
Utmätning när jäf emot ktafvét göves, åberopat
de om uppbörden af Krono- och Bevillnihgsrrtedlen
Utfärdade Författningar, desatttmaS föreskrifter
bort af Utskottet uppgifvas , samt deras
tillräckliga bestämdhet och öfverensstämmelse med
i-ättvisans fordringar tillika ådagaläggas; samt 2S0
af Herr Eberhard Munck af Rosensköld: att förslaget
om Konungens Befall.nirtgshafvandes åläggande,
att till justitiää-Cancellairen och JustitiaeÖmbudsmannen
insända de kungörelser, sorn af
dem Utfärdas, skulle medföra väsendtlig nytta
Och tjena till förekommande af många olagligheter
och befordran af deras beifran de; och hos
Ffédervärda Bonde-Ståndet af Biksdags-Fullmäktigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Fän, sorn
likaledes ansett, att det lidande, hvilket derigenom
förorsakas, att Konungens Befallningshafvande,
genom Utfärdande kungörelser både i OecOnomiske
och Juridiske ämnen, stadga Vitén Utöfver
det ansvar Allmänna Lagén och Författhingärne
Utstaka, samt jemväl Vidtaga nya, icke
alltid lämpliga och med allas rätt förenliga föreskrifter,
skulle förekörnmas, genom det en skyndsammare
rättelse deruti kunde vinnas, då Justitias-Cancellairen
och Justitife-ömbUdstnättnen af
berörde kungörelser snart erhölio del.
Vid öfvervägande af hvad således blifvit
Bihang tili Riks.St. Prat. tglj - r&ii- ~:di Sami. N:rC;,C6.
5*.i Lag-Ut slottets B et än kan deri.
framstäldt, har Utskottet trott någon anledning
för sig icke förekomma till förändrande af dess
förut aflernnade Yttrande i hvad rörer frågorne
att Konungens Befallningshafvande borde hos
Justitis-Cancellairen och Justitias-Ombudsmannen
tillkännagifva de af dem vidtagande anstalter till
Länens innevånares hörande eller kallande till
muntelige förhör, och angående innehållande af
debiterade afgifters utmätning för gjorde jäf mot
erläggandet deraf, likasom Utskottet icke eller ansett
sig tillhöra att ingå uti granskning af de
Författningar, hvilka stadga huru i sistberörde
fall bör förfaras, helst en, sådan åtgärd, efter Utskottets
tanka, egentligen skulle tillkomma Biksens
Höglofl. Ständers Bevillnings-Utskott; mert,
hvad åter beträffar den föreslagna skyldighet för
Konungens Befallningshafvande att till JustitiseCancellairen
och Justitias-Ombudsmannen månadtligen
insända ett exemplar af de kungörelser,
som i Länen utfärdas och röra allmänna och enskildtes
rättigheter och skyldigheter, hafva, vid
bestämmande af det Utlåtande, som på grund af
de i detta ämne gjorde anmärkningar borde af
Utskottet afgifvas, olika meningar emellan Utskottets
Ledamöter försports, som således föranledt
till votering, hvilken så utfallit, att Utskottet
ansett sig böra såsom alternativer framställa
hvad så väl å den ena som andra sidan
blifvit härom yttradt.
En del Ledamöter hafva, med åberopande
i öfrigt af de skäl Utskottets förra Betänkande
innehåller, förmält sig finna, att Konungens Befallninshafvandes
åtgärder och vidtagande beslut
geném de förordnanden» sorn af dem me-j
Z,ag-Uiskottets Betänhandcril 515
deist utfärdande kungörelser göras kunnige, icke
kunna fordra någon skiljaktig controll och granskning
mot den, sam i allmänhet figer rum i afseende
å Konungens Befallningshafvandes öfrige
handlingssätt uti alla de arender, hvilka till deras
befattning höra, för hvilka de, likasom all
D omaremagt, äro underkastade den ansvarighet,
som i Lag och Författningar är bestämd; och, då
Justitiaä-Cancellairen samt Justitiffi-Ombudsmantien
icke kunna sakna tillfälle, att, genom de
under dem lydande Fiscaler och öfrige Betjente
ärhålla skyndsam kännedom om hvad af Konungens
Befallningshafvande, hvar i sitt län i besagde
delar af deras styrelse tillgöres, hafva bernälte
Ledamöter således icke insett något behof
att Konungens Befallningshafvande skola utöfver
de dem tillhörande trägne göromål äfveu
belastas med omsorgen att särskildt inskicka berörde
kungörelser till Jusiitias-Cancellairen och.
Justitias-Ornbudsmannen.
Deremot hafva åter den andra delen af Utskottets
Ledamöter ansett sig finna, att, då, genom
af Konungens Befallningshafvande vidtagande
allmännare Förordnanden och Beslut, samt
derigenom stadgade vitén och straffbestämmelser,
hvilka ock, enligt hvad särskildt är föreskrifvet,
böra tjena de Allmänna Domstolarne
till rättelse och efterföljd, obehöriga lidanden
möjligen kunna menigheten tillskyndas ,
hvaruti rättelse oftast icke utan efter längre tids
förlopp, och sedan lidandet redan blifvit orsakadt,
kan vinnas, samt dessutom, då genom särskildte
föreskrifter af Konungens Befallningshafvande
i hvarje Län, endast inom samma Län
£1& Lag-Utskottets Betan/tanden<
gällande förordnanden blifva stadgade, det lätt
karr inträffa, att ansvaret för enahanda förseelse!5
blifver bestämdt olika uti det ena Länet emot
det ändra, hvilket ingalunda Iean vara med god
Ordning öfverensstämmande, synes detta allt påkalla
nödvändigheten deraf, att sådarie af Kongl.
'.Majitå Befallningshafvande utfärdade Kungörelser,
hvilka innefatta allmänt inom Länet gällande
föreskrifter, äga någon föreningspunkt}
hvarest de kunna med hvarandra jemföras, och
1 händelse af olikhet eller misstag bringas tili
dert öfverensstämmelse med öfrige gällande Lagar
ofch Författningar, som för Lagskipningens helgd
ät af högsta vigt. Enär derjemte det icke kart
bestridas, att Justitire-Cancellaireu och Justitieombudsmannen,
såsom högste Väktare öfvör Lägarnes
efterlefnad, böra äga kännedom orh hvad
i egenskap af allmänt gällande föreskrifter varder
stadgadt, förde enda frågan vara huru och
på hvad sätt desse Embetsman skyndsammast och
lämpligast må kunna erhålla del af de ifrågavarande
Kungörelser; och, då det onekligen skulle
leda till mera omgång och tidsutdrägt, derest det
skulle åläggas Fiscalerne uti Landsorterné att
Sarala Och insända sådane kungörelser, samt det
dessutom torde vara mindre lämpligt, att låta
Eisöalerne, såsom jemväl stående Under Landshöfdingarnes
befallning, erhålla ett Uppdrag sorn
innefattade egenskapen af en slags Controll å
Länets Styresman, hvilket undvikes om insändandet
sker directe ifrån Lands-Cancelliet och
hvarigenom, då KUngörelserné i de fleste fall äro
tryckte, någon synnerlig möda ej kan vederbörande
förorsakas, hafva desse Utskottets Leda
-
Lag-Utskottets Betänkanden, 517
*nö!er, med afseende så väl härå som hvad utaf
ttnmärknirigsförfattarne i öfrigt blifvit anfördt, förklarat
sig hysa den öfvertygelse, att den anstalt
med kungörelsernas månatliga insändande till
Justitias-Cancellairen och JustitiasOmbudsmannen,
sorn blifvit föreslagen, vore behöflig och ländande
till befordran af allmän ordning, hvars antagande
de alltså trott sig äga skäl tillstyrka. Detta
allt varder således till Riksens Höglofl. Ständerg
förnyade pröfning vördsamt öfverlerrjoadh
Stockholm den 14 Maji 1818.
N;r 108;
Riksens H ö g l o j l. Ständers Lag*
Utskotts Utlåtande i anledning
af återremiss på Utskottets Betänkande
rörande förslag till
ändring uti 7 :d e Gap. Rätteg
å n g s-B a l k e n, ;
Em igt det Lag-XJtskottet tillhandakomne Utdrag
af Vällofl, Borgare-Ståndets Protocoll för
den 27 och 30 nästlidne April, har, vid skedd
föredragning af Utskottets den 13 i samma månad
afgifne Betänkande, rörande det af Kongl,
Maj:t lill Riksens Höglofl. Ständers pröfning och
antagande öfverlemnade förslag till ändringar uti
7:de Cap. Rättegångs-Balken, berörde Betänkande
blifvit till Utskottet återremitteradt i anledning
t
jig Lng-Utslottets B e.t ani andin'.
af de deremot gjorda anmärkningar: i.-o att stadgandet
uti 3 §., att det skuldebref eller den
handling, hvarföre Xntekning i fast egendom sökes,
skall vara af vittnen bestyrkt, om densamma
bör kunna utan gäl de nä rens ,hörande beviljas,
hvilket ansetts öfverflödigt, om skuldebrefvet
är af gäldenären egenhändigt skrifvit och underskrifvit,
och 2:0 att föreskriften uti ia
det Intekning ej må beviljas i hus, annan byggnad
och vattenverk, hvarmed ständig rätt till
grunden ej är förenad, hvaraf ansetts följa, att
Intekning icke skulle kunna meddelas uti hus
inom städerne, som är o å staden tillhörig tomt
uppförde!
Enär nu, hvad beträffar den förstnämnde
af berörde anmärkningar, Utskottet anser densamma
vara tillräckligen förklarad uti de af LagCoTimittéén
nfgifne Motiver till de föreslagne
förändringar uti förenämnde Capitel af Allmänna
Lagen, och, hvad den sednare åter angar,.
Utskottet uti omförmälte Betänkande tror sig hafva
tillräckligen ådagalagt, att af det tillägg vid
12 §. af Lagförslaget, som Utskottet ansett sig
böra till antagande tillstyrka, den följd icke borde
kunna dragas, att stadgandet kunde hafva afseende
på sådane hus, byggnader eller vattenverk,
sorn å ofrie tomter i Städerne äro uppförde,
helst, på sätt Utskottet nu ytterligare får förklara,
förhållandet med desamma är sådant, att
de alltid äro från tomten oskiljaktige, så att ägaren
till tomten aldrig kan fordra husens afflyttning
eller åtkomma dem på annat sätt, än emot
lösen efter deras värde, och hvarföre ock med
skäl kan sägas, att ägaren af husen innehar en
Lag-Utskotlets Betänkanden.
ständig rätt till grunden, hvarå de sta, finner
Utskottet ingen anledning att förändra dess för-*
ut afgifrie utlåtande, hvilket ock, på sätt Utskottet
vördsamt får anmäla, är, enligt ankomkomne
Protocolls-Utdrag, af de öfrige trenne
Riks-Stånden redan bifallit, nämligen af Högloft.
Ridderskapet och Adeln samt Högvördige Preste-*
Ståndet den 2:dra i denna, och af Hedervärda
Bonde-Ståndet den 25 i nästledne månad, hvar*-  af Vallöf!. Ståndet lärer finna, det Saken, likmätigt
6 9 §. i Regerings-Formen, är afgjord.
Stockholm deri 14 Maji 1818-
N:r 109,
Riksens Högloft. Ständers L a g*
Utskotts Utlåtande öfver de anmärkningar,
sorn blifvit gjorde
vid Utskottets Betänkande uti
frågan om förändring af nu
stadgade sätt för uppenbar Ky Tk
0 plikts verkställande.
Vid skedd föredragning af Uag-Utskottets den
18 nästledne Martii afgifne Betänkande, rörande
den af Tjenstförrättande Herr Öfver-HofPredikanten
Doct. Hedrén väckte fråga om förändring uti
nu stadgade sätt för uppenbar Kyrkoplikts verkställande,
hafva has Högvördige Preste-Ståndet
och Vällofl. Borgare*Ståndst anmärkningar der
-
5 2 a Lag-TJtshattetS B et ärik an den*
-vid, blifvit gjorde, i anledning hvaraf bernalt®
Kiks-Stånd behagat att till Utskottet ålerremittah
Ta berörde fråga,
Vid granskningen af de anförde anmärkning
gar har Utskottet funnit, att de, sorn desamma
framställt, dervid utgått från skil jäktige åsigter,
Un del hafva ansett, att den af Utskottet antag*
ne grund, det den uppenbara Kyrkoplikten bor*
de i dess nu varande skick hibehållas såsom
■verldsligt straff, skulle vara felaktig, men att,
äfven med- antagande af en sådan grund, det
icke skulle vara lämpligt, att, på sätt af Utskott
tet ar vordet föreslagit, lemna ilen redan sträf*
fade hrottsljngen öppet, att ansvarslöst inför
åförsamlingen förneka sin förbrytelse, hvaraf
man ansett, att äfventyrlig:* och förderfliga följ*
der skulle uppstå. Det har blifvit anmärkt, att,
i sammanhang med berörde grundsats, det skall
varit dermed mera instämmande att föreslå, det
brottslingen endast borde inför Församlingen in*
ställas för att erhålla förmaning och väckelse,
i förening med Församlingens förböner för hans
omvändelse och förs ing, och man har förmo»?
dat, att, då detta skedde med alla utan undanlag
och utan afseende på iner eller mindre elfer
alldeles bristande botfärdighet, blott såsomen offentlig
förberedelse till aflosningen, som sedan
borde ske på samma sätt som enskild Skrift,
skulle möjligen såmedelst det af Utskottet åsyftade
ändamål vinnas och dervid de flere olägenheter
undvikas, hvilka tillika uppgifvits såsom
oundvikligen härflytande af hvad Utskottet föreslagit,
Af en del åter är förment, att Utskottet,
i anledning af den väekte motion, i synnerhet
Zidg-Utsiottets Betan/sanden, 521
bort fasta sia uppmärksamhet vid det, genom
Kongl. Majus Nådiga Bref till Krigs-HofRätten
och Hof-Consisioriupa den 24 September näst lidet
år meddelte förordnande, att uppskof med
verkställighet af uppenbar eller enskild Kyrkoplikt
icke borde äga turn för bristande Christendomskunskap
hos den, hvilken dertill inställdes,
genom hvilket man trott, att stadganderne uti 10
Cap. af Kyrko-Handboken och 9 Cap. af Kyrkohagen
voro förändrade. Deremot hafva några
ansett, att den uppenbara Kyrkopligten helt och.
hållet borde upphöra, någre trott den böra qvarstå,
men absolutionen icke af Presten offentligen
meddelas, utan enskildt i Sacristian efter utrönt
Christendomskunskap och botfärdighet hos delinquenten,
någre velat antaga, att uppenbar Kyrkoplikt
i vissa nu stadgade fall, och deribland för
första resan stohl, icke borde åläggas, samt slutligen
någre ater yrkat, att någon förändring icke
borde göras uti det sätt, hvarå Kyrkophkten nu
verkställes,
Detta allt har Utskottet tagit i öfvervägande;
och, som icke allenast de af Utskottets närvarande
Uedamöter, hvilka, vid det detta ärende
förut hos Utskottet till öfverläggning förevar,
yttrat den mening, i likstämmighet hvarmed det
af Utskottet afgifne, nu återremitterade, Betänkande
blifvit iörfattadt, förmält, det de utaf ofvanberörde
anmärkningar icke funno anledning
att frångå deras fattade öfvertygelse derom, att
brottslingens inställande på nu brukligt sätt till
undergåend af offentlig Kyrkoplikt, sedan den
öfrige bestraffningen blifvit fullbordad, borde såsom
en förödmjukelse af honom inför Gud oah
sjS| Lag-Utskottets Betänkan den.
Församlingen, ländande till en tjenlig varning
för allmänheten, oförändrad bibehållas, men att,
om delinquenten dervid förnekade brottet, och
således icke vore ångerfull och botfärdig, han
Icke skulle kunna till ett slikt erkännande genom
de nu föreskrifne tvångsmedel förmås, eller
absolution sedermera af Presten honom tilldelas,
utan att brottslingen borde med en tjenlig och
allvarsam föreställning afvisas och ställas utom
Församlingens gemenskap, utan att få åtnjuta de
dermed förenade förmåner; likasom ock emellan
bemälte Ledamöter enahanda skiljaktighet, som
förut, fortfarit i afseende derå, huruvida den
bristande Christendomskunskap hos brottslingen,
som af Presten erfäres, ensam borde hindra absolutionens
meddelande eller icke; samt i öfrigt
de Ledamöter i Utskottet, som varit af särskild,
från innehållet af Betänkandet afvikande,
tanka, tillkännagifva, att de likaledes vid densamma
förblifva; alltså får Utskottet, med anmälan
af ett sådant förhållande, ater vördsamt
öfverlemna dess förra yttrande tili Riksens Högled.
Ständers pröfning.
Stockholm den 14 Maji 1818,
N:r no.
'Miks ens Högloft. Ständers LagUtskotts
Utlåtande, i anledning
af gjorde Anmärkningar
vid det af Utskottet till ant a
-
Lag-Utskottets Betänkandem 533
gande tillstyrkte Förslag till
ny Concours-Lag,
H ögvördige Präste-Ståndet och Vällofl. BorgareStåndet
hafva tii! Lag-Utskotet återremitterat det
af Utskottet deta i7:de sistledne April afgifne
Betänkande, rörande det af Kongl. Maj:t i Nåder
till Riksens Höglofl. Ständers antagande öfverlemnande
Förslag till ny Cöncours-Lag, vid
hvilket sistnämnde åtskillige Anmärkningar, i synnerhet
af flere Ledamöter inom Vällofl. BorgareStåndet,
blifvit gjorde.
Desse Anmärkningar har Utskottet noga granskat,
hvarvid det icke undfallit Utskottets uppmärksamhet,
att, i händelse de samma blifvit (ratnstälde
genast vid det omförmälte Förslag af Kongl»
Maj:t till Riksens Höglofl. Ständers pröfning
lernnades, och således åtföljt den deraf till Utskottet
skedde Remiss, Utskottet icke allenast blifvit
i tillfälle att vid afgifvandet utaf förrberörde Betänkande,
öfver dem meddela yttrande, utan och för
sig funnit en ledning till öfvervägande af de särskilte
nu förekomne omständigheter, hvilka, under den
mera inskränkta tid för Utskottet varit öppen till
skärskådande af Lag-I'örslaget, möjligen kunnat
undfalla att hos Utskottet komma i betraktande;
hvarvid Utskottet dock anser sig icke böra obemält
lämna, att i afseende på många af de i Lag-Förslaget
innefattade Stadganden, vid hvilka Anmärkningar
nu blifvit väckte, hafva jämväl vid detsamma®
förehafvande hos Utskottet enahanda frågor uppstått,
dem Utskottet likväl, sedan de vid nogare
skärskådande af dess Ledamöter enhälligt ansetts
5*4
Bag-Utskottets Bet anian den,
böra förfalla, icke ägt anledning att Uti dess
afgifne Betänkande upplaga,
Då Utskottet, sin plikt likmätigt, nu går
att meddela Utlåtande uti de Ämnen, hvartill de
gjorde Anmärkningar föranleda, finner Utskottet
lämpligast och till undvikande af än större vid*
loflighet mest ländande, att vid deras upptagande
följa enahanda ordning med Uag-Förslaget, och
att endast de samma till deras beskaffenhet anföra,
tillika med det yttrande hvartill Utskotret
funnit sig äga anledning,
itsta Cap.
Vid Rubriquen å detta Capitel: Huru Con«,
cours uppkommer, har blifvit anmärkt, alt, enär
Concours inträffar icke blott i anledning af GäU
denärs frivilliga afträdande af sin egendom till
Rorgenärernes förnöjande, eller deraf att han till
afträdande värdin- tvungen, u.an jämväl genom
sökt Boskillnad eller urarfvagörelse, hvarom
Förslaget i 7 och 8 Capit. särskildt handlar, men
förevarande Capitel endast innefattar de förstnämnde
arter af Coricours, borde samma rubrique pä ett
med föremålet mera öfverenstämmande sätt utmärkas,
än genom den vidsträktare anvisning; sota
deruti nu meddelas,
Med godkännande af denna Anmärkning,
har Utskottet antagit, att Rubriquen till i:sta
Capitlet borde få följande lydelse: Huru Gdldenärs
egend n. till Börgenarer (tfträdas må, och om
iprjan af v 1 ncours.
Såsom en följd häraf har ock Utskottet ansett
den särskildte Anmärkningförfälla, som blifvit vackt
derom, att 1 §. borde förtydligas genom uttryckligt
Lag-Utskottils Betänkanden.
5*5
tillkännagifvande att afträdandet hade till föremal,
att Borgenärerne skulle med egendomen förnöjas.
Vid innehållet af l §. ari öfrigt anmärkt:
ätt, då der stadgas, det Borgare, som tipsagt Burskap,
icke agde', förr än efter ert viss lid från
Burskapsupsägelsen ingifva afträdesansökning till
annan Batt än den, hvarunder han såsom Borgare
lydt, borde tillämpningen af denna föreskrift
blifva för galdenärer i allmänhet gällande,
Bä att ingen, som flyttade eller ändrade hemvist,
skulle aga att förr än efter en viss tids förlopp
Ingifva afträdes-ansökning å annat ställe, än der
han förut varit Mantalsskrifven, och der de flästa
af hans Borgenärer prsesumetades hafva deras
hemvist: att §:ns stadgande, det Frälseman borde
ingifva afträdes-ansökning i Hof-Rätten, såsom
förut antydt i 8 Gap. j §. Rättegångs-Balken,
kunde förvandlas till en hänvisning å nyssnämnde
Lagställe; samt ändteligen, att bestämmelsen,
det Hof-Rätten vore Forum i Concourser för
Bolag, deri Frälseman ägde del, icke skulle stödja
sig på giltig grund, eller åtminstone icke böra
äga rum, så framt ej Frälsemannens andel 1 Bolaget
utgjorde hälften eller derutöfver.
Vid öfvervägande häraf har Utskotet funnit,
äit, då Borgare, som uppsagt Burskap, enligt 3
Cap. 5 §. Handels-Balken, under en viss tid från
ttppsagelsen anses fortfara 1 borgerlig näring, borde
han ej eller förr, än efter den tidens förlopp,
äga annat Forum för Afträdande af sin egendom,
än det, hvarunder han såsom Borgare lydt,
äfven som Utskottet, till den i Cone ours-Lagen
föreslagne förlängning i samma tid ansett gällanlande
skäl uti Borgenärernas skäliga anspråk, att,
526 Lag-Vtskottets Betänkandem'
då Gäldenär afträder sin egendom för aft gälda
de af honom i egenskap af Borgare ingångne för-*
bindelser, få derom tvista å den ort, der gäldenärens
förhållanden under utöfning af hans rörelse,
äro kände och kunna utredas; men enahanda
grunder har Utskottet icke ansett äga tillämpning
då fråga är örn andre gäldenärer, som
för Borgerligt yrke icke varit fästade vid något
särskildt hemvist, utan obehindradt ägt flytta och
låta mantalsskrifva sig å annat ställe, i synnerhet
som dessas förbindelser i allmänhet icke kunna
ställas ) jemnförelse med dem, som Borgare under
förutsatt behof af mera vidsträckt Credit och
för deras rörelse kunnat åsamka sig, hvilken sistnämnde
grund äfven gäller i afseende på Tjenstemän,
deder dessutom, så länge de i tjenst äro,
böra, enligt hvad serskildt stadgadt är, mantalsskrifvas
i den ort der de sin tjenst innehafva»
Efter Utskottets tanka kan således hvad Lag-Förslaget
i denna del i enlighet med Allmänna Lagens
grunder i 10 Gap. t §. Rättegångs Balken innehåller,
icke undergå förändring; Och enär för
öfrigt en i Concours-Lagen gifven uttrycklig
bestämmelse, att Hof-Rätt är Frälsemans Forum
i Concours-sak, måste vara mera tjenlig än hänvisning
derom till Lagboken; och ett undantag,
från denna allmänna bestämmelse om privilegieradt
Forum icke eller kan göras för Frälseman , sora
äger del i Bolag, hvaraf följer, att Bolagets Concours
i det hela desto heldre måste af Hof-Rätten
upptagas, som frågorne om alla Bolagsmännens
förhållande och om Borgenärernes rätt emot
Bolaget stå med hvarannan i oskiljaktig förening
samt således icke lämpligen kunna annorlunda än
Leg-Utsiottets Betan/tanden.
af en och samma Domstol pröfvas, hvarvid det
icke äger någon inflytelse om, Frälsemannens andel
i Bolaget varit större eller mindre; så finner
Utskottet, att hvad i berörde delar emöt DagFörslaget
blifvit anmärkt, icke eller kan leda till
någon påföljd.
Vid §:dje §. är den eiindran gjord, att gaille
närén icke blifvit ålagd att vid uppgift af sia
egendom utföra dess värde, hvilket likväl förmentes
vara nödigt, på det Borgenärerne skulle
deraf kunna hemta någon grund för beräkning af
sin möjliga förlust och att fatta omdöme om Gäldenärens
förhållande, och dessutom tjenligt för
att gifva måttstock för pröfningen af Gäldenärens
underhåll, hvilket borde lämpas efter tillgångarnes
förhållande till Glilden; Men, som den
uppskattning en Gäldenär gör öfver sine tillgångar
sällan skulle vara nog tillförlitlig för att
tjena till rättelse i uppgifne fall, och den samma
för öfrigt saknade allt ändamål, då värdet af
egendomen antingen skall i vissa händelser genom
Laga värdering utrönas, eller ock ej förr,
än efter skedd förvandling, rätteligen kan bestämmas
; Så har Utskottet icke funnit den gjorde
Anmärkningen förtjena afseende, hvilket omdöme
äfven gäller om den eiindran, som emot
4:de §. blifvit gjord, att Gäldenärs Ansökning,
för att kunna af Domaren upptagas, borde icke
allenast, som Förslaget innehåller, vara med Edsförpligtelse
underskrifven, utan ock sd inrättad,
som i 3 §. sågs, helst uppgiftens fullständighet
icke lärer kunna i förväg af Domaren pröfvas.
Vid tute §. är anmärkt, dels att med nog
tydlighet icke skulle vara bestämdt, om, för att
528 Lag-Utskottets Betänkanden.
tvinga en Gäldenär till Concours, fordrades gil
eller flere Borgenärers gemensamma yrka^nde, dels
att stadgandet, att Borgenärer, äfven de söm ej
hade förfallne fordringar, ägde tvinga Gäldenären
till Cortcours, derest all hans kände egen dont
vöre under utmätning, kunde leda till skil jak t ige
tillämpningar, sorn berodde på bevisning, huruvida
andra Gäldenärgns tillgångar varit för Borgehärerne
kände eller ej; Men Utskottet finnér
den föreslagne §. Vara nög tydlig, både för att
Utmärka, att i de det ttppgifne fall, tättiglieteti
att yrka Gäldenärens förpligtande att afstå sin
egendom, lika Väl tillkommer en sorn flere Borgenärer,
och för att gifva ledning åt Uornäreri
vid hvilka förhållanden yrkandet må af honom
kunna bifallas.
Mot 7:de §. är Anmärkning gjord, äti bé*
skrifning saknas om rätta förståndet af undanhållande,
hvilket likväl skulle Vara nödigt, helst
skiljaktige begrepp derom kunde uppstå- En sådan
beskrifning anser Utskottet icke böra Uti Concours
Bågen införas, utan bero af de föreskrifter
om lysning och stämning, som tillhöra Utsöknings-
och Rättegångs-Balkarne. Éj heller inser
Utskottet behofvet af det stadgande, söm blifvit
yrkadt, att ConcoUrs icke kunde äga rum i fåll
Gäidenären inom två månader ifrån det han rymde
eller höll sig Undan, gittade med vederböh»
ligt bevis styrka nödvändigheten och orsaken tilt
sin frånvaro, emedan om den orsak Gäldenäret!
uppgifver finnes Lagligen grundad, och det såmedelst
visar sig, att han icke afvikit för iråkad
eförmögenhet att fullgöra sina förbindelse1-, nå*
gen
Laa-VcsiotteiS Betankanden. 529
gört tillämpning ej tan emöt honörn göras af
Stadganderne om förrvmde Gäldfenärer, ellet sådane
sorn sig undanhålla.
Enär i 8:de § fastställes, ätt Coneours Skäll
anses börjad, da Gäldenärs afträdes-ansökning ät
upptagen, eller, om Borgenärerne sjelfva yrkat
egendomens afträdande, å den dag Bätten dertill
bifall gifvit, är ock hemställan gjord derom, att
på lika sätt borde uttryckas när Coneours täger
början i Boskillnads- och Urarfvamål, äfvensom
att det i allmänhet skulle Vara nödigt, att, när
Cessions-ansökningar Upptagas, derom genom Domarens
försorg blefve kungjordt; men, sorn EagEörslaget
7:de och' Side Capitlen bestämmer hurti
med Boskillnads- och Urarfvamål skall, förfaras,
och deraf så • mycket mera följer, att, tia ansökningar
deröm blifvit upptagne och föranledt Bor
genärernes
kallande, Coneours anses börjad, som
Eörslaget, utom de för desse mål särskildt läm
pade
föreskrifter, för öfrigt rötande deras behandling
hänvisar till Concours-Lagens allmänna Stadgandet!,
samt, hvad kungörandet af ingifhe Cessiotisansökningar
angar, detsamma i de flesta fall
Skulle vara onyttigt, enär det ej kunde medhinnas
inom den tid då Borgenärerne borde höras
för ätt besluta om 'egendomens emottagande och
vård, samt ändamålet erforderligen vinnes igenom
de Kungörelser om inställelsedagen, sorn af Domaren
sedermera besörjaS; Så har ej eller Utskottet
funnit sig kunna antaga hvad i berördé
hänseenden blifvit hemstäldts
gide §. innehåller, att, om vid Goncöurssens
början Utsökningsmål är emot Gäldenär hos Kon
Rihang
till Riks-St. Fröt, l$ij - i$J8> 7'^* Sami. N:r 6/. 68*
530 Lag‘Utskottets Betänkanden.
nungens Befallningshafvande anliängigt, skulle be»
fattningen dermed upphöra, hvarvid blifvit er*
indrat, att då omöjligen en börjad Goncours kunde
förfalla derigenom, att Gälldenär vid första
förhöret återkallade sin ansökning, borde ds-t uttryckas,
att Konungens Befallningshafvandes åtgärd
endast blefve livilande till dess det visat sig
om Concoursen fullföljdes eller icke. Utskottet
anser genom den nu befintliga redactionen, stadgandets
föremål vara rätteligen uttryckt, helst
Borgenär derigenom ingalunda betagas, att sedan
Konungens Befallningshafvande, i anledning af
företedt bevis öfver upptagen Cessionsansökning,
förklarat dess befattning vid anliängigt utsökningsmål
då upphöra, sedermera, i fall Cessions»
ansökningen återkallas, anmäla sig om fullföljd
deraf.
Afven ar anmärkt att io:de §. skulle kunna
försvinna, såsom innefattande en öfverflödig anvisning
på ett af de följande Capitlen. Utskottet
kan likväl icke godkänna denna anmärkning s
helst berörde hänvisning finnes stå i omedelbart
sammanhang med den indelning af ämnen, efter
hvilken Lagen blifvit constituerad, och i anledning
hvaraf föreskrifterne örn sjelfva Concoursmålets
behandling af Domstolen här afbrytes, för
att lemna rum för dem om egendomens förvaltning
och hvad dermed äger gemenskap.
2 Cap.
Vid i:sta §. är den anmärkning gjord, att
enar erfarenheten visat, det Borgenärer ofta undvikit
första inställelsen i Concours, af fruktan
att blifva valde till Gode Män, borde här tydligen
utmärkas, att valet äfven kunde falla på
> u
Lag - Utskottats Betänkanden
IråhVärande Borgenär, och att Katten agde låta
kalla och gifva honom del ai uppdraget, hvilken,
förklaring skulle vara af synnerlig vigt, helst 2,
§. syntes utvisa, att valet endast skulle kunna
träffa någon af de tillstädeskomne.
Utskottet kan icke godkänna denna anmärk»
ning. Om någon Uppgifven och kallad Borgenär
icke infinner sig vid första förhöret, bör sådant
ej föranleda till ett för allas rätt menligt
uppskof uti ornsorgerne om egendomens tidiga
emottagande och Vårdande', och Bag-Förslaget
har tillbörligen sörjt för BoTgenärernes hästa i
detta hänseende, då i 2 §. stadgas, att »m få
Borgenärer tillstädeskomma, som äga ringa fordringar,
eller om Boets förvaltning ej kan med
säkerhet dem anförtros, skall det åligga Rätten»
att utse annan vederhäftig man elter flere, att
med närvarande Borgenärer eller de af dem utsedde
göde män i förvaltningen deltaga.
3 §. innehåller ibland annat, att goth män-'
!nen öro skyldige att upptekna hvad förut ej upptekK
nadt är, hvarvid det tillägg är föreslagit, om
något dylikt i boet finnes, helst en nödvändighet5
‘eljest skulle förutsättas, att Gäldenäten i sin förd
fekning bordt Uteglömma mer eller mindre a£
'sin egendom. Enär en sådan förutsättning i Ut-,
Skottets tanka icke lämpligfen kan äga rum, särdeles
som i 5 Cap. 8 §. stadgas, att om Gäldenär
icke genast kunnat fullständig förtekning författa,
honom åligger att vid förhöret Uppgifva
hvad mera till boet hörer, samt berörde tillägg
ar desto mera öfverflödigt, som det faller af sig
sjelf, att ny upptekning icke kan tarfvas, så
framt ej något ouppteknadt finnes; alltså och då
g ga Lag-Tftskottets Betänkanden.
för öfrigt förenämnde föreskrift egentligen syneä
lämpad till de fall, då Gäldanären till Concours
tvingas och sålede oftast icke sjel^ uPPgjorl: s‘n
tillgångs-förteckning, hvilket ännu tydligare inhermas
vid jemförelse med stadganderne i 5 Gap.
8 §., anser Utskottet ofvanberörde Förslag icke
förtjena afsseende.
Deremot gillar Utskottet för dess del den
,vid sista perioden af berörde 3 §. gjorda anmärkning,
att den Borgenärer derstädes tillagde
förmån att tillse det deras rätt genom förvaltningen
ej varder förnärmad, ligger så klar och gifven
i sjelfva sakens natur, att den ej behofver
fästas genom Lagens positiVa föreskrift; LagFörslaget
utmärker väl i 12 §. att gode män efter
inställelsedagen böra göra redo, och stadgar
derjemte huru de dertill kunna förpligtas, men
om Borgenärernas rätt, derest gode männen under
sjelfva förvaltningstiden icke uppfylla dem
åliggande pligter, saknas all anvisning. Betraktar
man vidden af de befattningar, som derunder
af gode männen skola besörjas, måste likväl
en sådan anvisning finnas af vigt. l/tskottet
tror, att Borgenärernes rätt i detta fall ändamålsenligt
uttryckes om emot försumlige och
motvillige gode män en lika beskaffad utväg lemnäs
dem öppen, som i 15 §. af detta Capitel
stadgas i hänsigt till Syssloman, och föreslår
derföre, att utur 3 §. berörde period må utgå
och antingen i dess ställe, eller heldre i en särskild
§., sättas ett stadgande af följande lydelse:
Visa gode män motvilja eller försummelse,
eller vägra de att meddela de upplysningar om boet
och dess förvaltning, som, någon af Borgenärerne
Lag-Utskottets Betänianden. 531
Askar, dä åge Rätten att genom vitén tillhälla gode
männen, att inom kort tid deras skyldighet fullgöra.
- Låta de sig deraf ej rätta, skilje Rätten
dem frän befattningen och välje Borgenärerna andra
gode män.
Emot stadgandet i 4 §.; Att, om gode männen
vägrade att utur det guldbundna boet utlemna
gods, som hörde annan till, hade Agaren att lita
till Konungens Befallningshafvande eller derom stämma
till Laga Domstol, är påmint, att en så beskaffad
tvist borde såsom lyftningsfråga af Concours-Domaren
upptagas och pröfvas, samt Agaren
förbindas att sin rätt edeligen fästa; men, di
den tvist, som här förutsattes, icke angår någon
fordran, hvarföre betalning af Galdenärens tillgångar
sökes, utan rörer ägande-rätt till gods,
som Gäldenären endast i förvar innehaft; så finner
Utskottet, att emot de för ett Laga Rättegångssätt
i allmänhet stadgade grunder, en sådan
tvist icke kan till Concours-Domarens upptagande
höra, eller den yrkade rättigheten behöfva
genom bevakning i Concoursen förvaras, utan
att, efter hvad förut stadgadt varit, dermed bör
förfaras i den ordning Lagförslaget uppgifver.
X sammanhang med 5 §. är det stadgande
föreslagit, att hvad Gäldenären sålt, men ännu
finnes i dess hus, ej mätte få utan Borgenärernas
tillstånd utletnrtas, samt dem vara obetaget,
att en sådan vara, eller, om den inom 30 dagar
före Cessionen blifvit af Köparen hemtad, behålla
eller återtaga emot betalning af hvad Köparen
kan styrka sig hafva utgifvit.
Då ett förordnande af dylik art synes vara
både oförenligt med begreppet om den rätt,
534
Lag-Ut&kottets Utlåtanden.
sorn genom lofliga aftal förväcfvas, och i följderne
ledande till uppenbar vada och till störande af
det förtroende och den säkerhet,. sorn i handel
b.ör äga ram, tror Utskottet någon särskild re-*
dovisning icke vara af nöden, dd Utskottet förklarar
sig deråt ej kunna lemna minsta afseen-.
de. Utskottet har dessutom funnit att Bagförslaget
genom de i 3 Cap, 5 och 8 §. §me stadgade
ansvarspäföljder, så vidt möjligt varit *
Sökt förekomma tillställnigar af bedrägliga. Gäldenärer,
att i hemligt förbund med andra genom
diktade försäljningar eller på annat sätt undan?
Sticka Boets tillgångar..
Uti förevarande §.. §. stadgas, att om varor,,
dem Gäldenären köpt , men ej betalt, icke blif?.
vit till honom eller till annan man för hans
räkning lefvererade, vare Säljaren ej shyldig
att utan betalning aflemna dera till Borgenärerna.
Härvid erindras, dels att Borgenärerna, i
fäll de behölle varorne, skulle,, om ej annorlunda
, åtminstone emot stalld säkerhet för betalningen,
äga rätt att tillgodoräkna sig den förfallotid
Gäldenären kunde hafva betingat, samt att
sådan rättighet borde till. förekommande af tvifvelsmål
utmärkas, dels, att, i händelse tvist upplomme
om verklig tradition skedt, en viss tid
borde utstakas, inom hvilket! Borgenärerne ägde
att göra deras anspråk gällande.
Utskottet finner väl, att då det förtroende
för Gäldenären, på grund hvaraf varor blifvit
till honom borgade, icke mera äger rum, sedan
han afstått sin egendom till Borgenärernes förnöjande,
samt att, då aaken såmedelst kommit i
Lag-Utskottets Betänkanden,
535
ett förändradt skick', desse sednare, som äga Optionsrätt
att behålla varorna eller icke, gro pligtige
att det tingade värdet genast betala, utan
afseende på den längre eller kortare betalningstid,
sorn vaiit Gäldenären förunnad; men Utskottet
inser deremot riktigheten af den anmärkning,
att till säkerhet för Säljaren en viss tid
bör utsättas, efter hvilken, i fall af tvist om
varorna blifvit riktigt lefvererade eller icke, nå->
gon talan å Borgenärernas sida ej må äga rum,
helst Säljaren i annat fall, och om det stöde
Borgenären fritt, att när sorn helst göra sin talan
gällande, icke någonsin kunde ernå visshet
om sin Dispositionsrätt. Då Lagförslaget, såsom
nämndt är, tillägger Borgenärerne förmån
af valet att afstå varorna eller att behålla dem,
synas de jämväl utur sådan grund vara pligtiga,
att tidigt tillkännagifva, Irvilketdera de anse med
massan» bästa förenligt, och att utan uppskof
lagligen utföra med säljaren i fall han bestrider
deras yrkande att varorne behålla. I anledning
hvaraf Utskottet föreslår vid 5 §:s slut följande
tillägg:
Nu tvistas om varorne äro lefvererade eller
icke; då skola Borgenärerna inom tvenne månader
frän Concoursens början taga stämning ä Säljaren
till Laga Domstol, eller varén de all talan gvitte.
Emot hvad Lagförslaget i 6 §. innehåller
äro skiljaktiga anmärkningar gjorda i så måtto,
att å ena sidan yrkas det Anslagstidens slut icke
beliöfde afbidas för försäljning af fast egendom,
och å andra åter, att om än sådan egendom vore
före Concoursens början efter laga kraftvunnen
Dom för någon intekningshafväres fordran
5<jö ' Lag-Utskottets Betänkandeti,
i mät tagen och dag till försäljning dessförinnan
utsatt, borde likväl försäljningen uppskjutas till
dess inställelsetiden förflutit; i sammanhang hvarmed
järn val såsom nödigt blifvit fratr.stäldt, att
uppgifven fast egendom alltid värderades, och
att denne åtgärd till tidens vinnande före in-»
stäUelsedagen af gode männen föranstaltades.
För Utskottet har ingen anledning sig fö«
xetedt, att föreslå andning uti hvad Lagprojectet
i öfverensstämmelse' med 3 §. s Morn. af
17g8 års Kongl. Stadga örn Cörtcourser och 1
Morn. af Kongl. Förklaringen deröfver den 15
Jan, t8ob i förstberörde afseenden bjuder; men*
då det ofelbart måste bidraga till en fördelaktig
försäljning af fast egendom, om densamma varder
beskrjfven och lagligen värderad, samt en
Större säkerhet derigenom äfven vinnes, att Borgenärernes
och Gäldenärens förenade rätt varder
iakttagen, har Utskottet icke kunnat undgå att
fästa uppmärksamhet vid framställningen i sist—
berörde ämne och hemställer derföre om ej ifrågavarande
§. kunde på följande sätt rättas;
TJnder anslagstiden låten Gode Män fast egendom
lagligen värderas. Ej må dock sådan egendom
förr än inställelse-dagen framflutit säljas, utan
så är, att den före Concourssens början $Cc,
Då det skulle leda ( till besvär både för Gode
Männen och för Domaren, om Depositionsattester,
som från Banquen eller Uandt-Ränteriet erhöllos å
Concours-massäns derstädes insatte medel, ovilkorligen
skulle i Rättens vård aflemnas ochjemväl ofta
blifva hinderlig^ för den friare tillgång till begagnande
af samma medel, som omständigheterne
kunde fordra, har Utskottet så mycket mindre
LagrZJts&ottets Betänianden. 537
tigt skal att godkänna , hvad i enlighet härmed
blifvit föreslagit såsom tillägg vid 7 §., som det
dessutom hetor på - Borgenarerne, att vid meddelandet
af föreskiift för Gode Männen utstaka de
försigtighetsmått, hvilka de uti ifrågavarande afseende
kunna finna nödiga,
Deremot anser Utskottet icke lämpligt att i
fråga om sättet, att under Anslagstiden använda
inflytande Medel, binda Borgenärernas egen pröfningsrätt
genom ett ovillkorligt Lagbud att dessa
Medel skola räntlöst i allmänt förvar nedsättas,
I detta likasom andra Qeconomiske ämnen, bland
hvilka flera kunna vara af lika stor vigt, måste beslutet
lämpas efter förefallande omständigheter,
hvarom endast Borgenarerne kunna dom ma. Mera
i detta än i andra fall uppstår ej eller någon
våda deraf, att beslutet fattas af Borgenärer, som
ännu icke genom bevakning styrkt deras fordringsrätt,
Gäldenärens uppgift, de vid första förhöret
styrkte anmälanden, och den bevisning, som
vid sammankomsten genom fordrings-handlingarnes
företeende åstadkommes, måste yäl tjena till
grund vid förefallande omröstningar. Finge ej
detta antagas för gifvit, så borde man af Lagförslaget
vänta särskild föreskrift angående omröstningssättet.
vid de under anslags-tiden tillåtne
sammankomster. Dessutom har Lagförslaget sökt
förekomma möjlighet till missbruk i detta afseen^
de, genom stadgandet att besluten kunna öfverklagas
och upphäfvas, om de finnas grunda sig
på origtig Höstberäkning. Utur dessa skäl, och då
erfarenheten visat, att Borgenärer hitintills hinderslöst
utöfvat den rätt att besluta om förräntning
af de under anslagstiden influtne pennina
538
Tag-Utskottets B et ani an den.
gar, utan att någon oreda deraf blifvit öfverklägad,
har Utskottet med godkännande af den från
förra Concours-Stadgan upptagne och i Utskottets
tanke, utan skäl nu klandrade föreskrift, att Remiss-Lage
icke må fordras för Concours-medei,
•velat föreslå följande ändring af 7 §.
Penningar, som för sald egendom eller för
fordringar inflyta, och till Boets förvaltning ej nödiga
åro, skota aj Gode Män i Rikets Ständers
Banque eller i Landt-Ränteriet insättas, der ej Borgenärerna
vid sammankomst, sorn i 8 §• sågs, besluta,
att de intill inställelse-dagen mot säkerhet förrentas
md. För sddane medel må ej Remisslage
fordras, dä de ur Ränteriet tagas.
Vid 8 §• som förmår, att der Gode Män
finna nödigt att höra Borgenärerna öfver något
ämne som boet och dess förvaltning rörer, skola
de låta kalla dem till sammankomst å utsatt tid
och ort, genom Kungörelse, som i allmänna Tidningar
tre gånger införas bör , hafva de rättelser
blifvit föreslagne, dels att en viss tid af 14 dagar
eller j;ne veckor borde utstakas, före hvars
förlopp, sedan sista Kungörelsen skett, sammankomst
icke finge hållas, dels i stället för Allmänna
Tidningar borde sättas Post- eller Inrikes-Tidningar,
’ Äfvensom ock blifvit framstäldt, att kungörandet
i sistnämnde Tidningar icke alltid borde
anses af nöden, helst ett skadligt uppskof deraf
föranleddes, i synnerhet uti Concour er, sorn i
aflägsnare orter af Riket inträffade.
Utskottet har trott att någon viss tid för
sammankomsters hållande sedan Kungörelserna
skett, desto mindre kunde utstakas, sorn de ärender,
hvilka föranledt till Borgenärernas kallande,
Lag-Utskottets Betänkanden.
539
Jeunna i man af deras vigt och beskaffenhet erfordra
större eller mindre skyndsamhet, samt dessutom
orternas olika afstånd icke medgifver någon
allmänt tillräcklig föreskrift i detta fall. Att
inga andra kunna få namn af Allmänna Tidningar
, än de , som äro egnade till allmänna och
Officiela Kungörelsers meddelande är klart; meri
att i en Lag sanciionera den Titel, som desse
Tidningar för närvarande föra, anser Utflottet
icke lämpligt; om åter, genom Kungörandet i
dessa Tidningar, sorn i Hufvudstaden utgifvas,
ett längre uppskof föranledes i afseende på sammankomster
i Concourser, soln uti Rikets aflägsnare
Orter yppas, anser likväl Utskottet olägenheten
deraf icke böra tagas i betraktande emot
den våda, sorn uppkommer af ett mindre vidsträckt
Kungörelsesätt, och hvars förekommande i
synnerhet måste anses vigtigt, då fråga är om
sammankomster under anslagstiden, innan alla
Borgenärerne genom bevakning af sina fordringar
hunnit göra sig kände.
Uti det Förslag, som blifvit uppgifvit till
ändring i 9 §., att nämligen de vid Concoursens
början förordnade Gode Män skulle ovilkorligen
äga att intill Concoursens slut fortfara med Massans
förvaltning, så framt de ej genom Rättens
pröfning, i anledning af väkt klander, ifrån sin
befattning skiljdes, har Utskottet ingalunda kun-f
nät fästa sig. Borgenärerna blifva ej tillförlitligen
kände förr än å inställelsedagen, och det val
af Förvaltare, som vid Concoursens början skett
af då uppgifne och tillstädes komne Borgenärer,
bör ej i sakens förändrade skick , äga en fortfarande
verkan. Ej eller kan Utskottet inse, att
5 4° L<ag-ZJtslottets Betänkanden,
då Urtima Ting för inställelse i Concouvs hålles,
det för Rätten skall blifva hinderligt att meddela
förordnande för de Syssloman, som Borgenärerne
utsatt, elley att, uppå föresigt af sådant hinder
, något stadgande bordt grundas, som bemyndigar
Domhafvanden att berörde förordnande
utom Rätten meddela , hvadan Utskottet
finner den härom gjorde anmärkning, som äfven
åsyftar rättelse i ia:te §., sakna giltig anledning.
Med afseende derå, att den tillåtelse, som
io:de §. rnedgifver Borgenär, hvilken häfver ringa
fordran, att undandraga sig befattning såsom
God Man eller Syssloman kunde leda till tvister
och godtyckliga pröfningar, samt med fästad uppmärksamhet
derå, att skickligheten och vederhäftigheten
jemte Borgenärernas derifrån härledda
förtroende, icke bero af fordringens större eiler
mindre belopp, utan af Personen, sorn densamma
innehafver, har, uppå föranledande af Heres
derom gjorde erindran, Utskottet trott sig böra
tillstyrka att Orden : eller ringa fordran häfver,
måge utur berörde §, uteslutas.
Vid i2Tte §• förekommer den anmärkning, att
ett stadgande borde tilläggas, af innehåll, att
om den, som varit God Man, sedermera förordnas
till Syssloman, skulle honom åligga, att för
sin i förstnämnde egenskap hafde befattning redovisa
y- hvarigenom jemväl ernfåddes en i förslaget
saknad anvisning, att Gode Män kunna väljas
till Syssloman,
I anledning häraf föreslår Utskottet vidjslutet
af 12:te §. följande tillägg:
Lag-Utskottets Betänkandet!.
Har den, som till Syssloman nämnes, förut
Varit God Man, gore ock hart för Borgenärerne
den redo , som nu sagd är.
13 §. stadgar ibland annat, alt efter inställelsedagen
Kungörelse i Tidningar ej är nödig,
der alla Borgenärer annorledes om sammankomst
så tidigt underrättas, att de sjelfve eller genom
Ombud sig infinna kunna. Utskottet finner icke,
att detta välgrundade och tydliga stadgande skulle,
såsom en bland Anmärkarne förment, ernå någon
större fullkomlighet genom tillägg deraf att
underrättelsen borde vara bevislig, helst det redan
ligger i sakens natur, att deb, för att blifva gäl»
lande, måste Vara sådan; ej eller att, såsom afen
annan blifvit yrkadt, någon så beskaffad ändring
kan äga rum, att Kungörandet må bero på Borgenärernas
öfverkommelse om sättet att derom
föranstalta.
Utskottet tror icke att, efter hvad vid 15
§. blifvit anmärkt, någre successift förhöjde vitén
böra fastställas, innan Rätten må kunna för visad
motvilja eller försummelse skilja Sysslomän
från deras befattning, utan anser sådant böra be*
ro på beskaffenheten af de handlingssätt eller af
den underlåtenhet, som gifvit skäl till Borgenärernas
missnöje. Men, i fall den förändrade redaetionen
af 3 §. antages , som Utskottet föreslagit,
bör 15 §. erhålla följande lydelse:
Om motvillige eller försumlige Syssloman, vare
Lag, som om Gode Män i 3 §* stadgadt är.
Då vägrandet att visa redo för de män,
som Borgenärerne, enligt 11 i detta afseende
förordnat, ligger inbegripit under den allmänna
caracteren af motvilja eller försummelse, bas
54? Lag-Utskottets Béruilfandén;
Utskottet ej funnit nödigt att denne sii ('skildt
antyda.
För att tillvägabringa en nödig ansedd förklaring
vid 16 §,, finnes vara anfördt, att då
stundom en och samma Summa af flere personer
bevakas, såsom exempelvis af fordringsinnehafvare
och Cautionister, samt fordringar jämväl
anmälas endast för att vinna qvittning af skuld,
skulle deraf Vid de under sammankomster före-*
fallande omröstningar oreda kunna uppstå, så
att fordrings-surnmor beräknades, de der likväl
icke borde upptagas. Ytterligare är anmärkt 4
att orden i §.s Ej må Rätten vid dessa mål Annan
befattning taga än förr sagdt icke vöre
tydlige och föreskriften jämväl i så måtto orik*
tig och ofullständig, som den förmentes böra
innehålla, att Rättens mellankomst kunde sökas
i alla de fall, då Borgenärerna beslutit någor!
emot Lagen stridande forvaltningsåtgärd, samt
att den missnöjde Borgenären skulle inom viss
tid derom, hos Rätten göra anmälan, på sätt §*
i öfrigt innehölle, men hvarvid äfven den er*
indran skäligen agde rum, att om de föreslagne
Fatalierne kunde anses lämpliga, då påståendet
om beslutets häfvande grundade sig på förment
origtig Röstberäkning, borde de deremot få en
större utsträckning då fråga uppstode derom, att
sammankomsten icke varit lagligen kungjord, emedan
klagan i senare fallet oftast komrae att
förås af någon vid sammankomsten frånvarande
Borgenär, hvilken just genom bristande Kungörelser
saknat kännedom om sammankomsten och
måhända ej förr än långt efteråt blifvit i tillfälle
att afveta den.
Lag-Utskottets Betänkandetu 543
Lagförslaget antyder, att dä vid samman»
Votnstei' skiljaktiga meningar i förekommande ämnen
yppas: skall sådant Borgenärerne emellan afgöras
genom omröstning, samt för Beslut gälla
hvad de bland tillstädesvarande Borgmdfer yttra,
hvilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet.
Då häraf är klart, att en dubbel Rösträttighet
för en och samma Summa ej kan äga
rum, behöfver ej heller Lagen närmare utmärka,
att Cautionist icke må rösta på en gång med
fordrings-innehafvaren, eller Borgenär, som bevakat
genfordran, deltaga i omröstningen för
Större Summa, än som öfverstiger den skuld
han begär qvitta; och då anvisning blifvit lemnad,
att söka rättelse i fall oriktig röstberäkning
skett, synes något vidare härutinnan ej erfordras.
Enär i §:n vidare stadgas, att Rätten ej må med
förvaltnings-ärender taga annan befattning än förr
sagdt dr, och hvilket tydligen har afseende på
Rättens förut beskrifne åtgärder vid val till gode
män och Syssloman, samt deras Constitueraride,
yttryckes derigenom Lagens vilja, att Rätten
ej må inblanda sig uti de ärender, som röra
hushållningen i boet, och att afgörandet deraf
tillkommer Borgenärerne: men härigenom kan
det ingalunda blifva Borgenärerne förment att
till rättelse anmäla sådane beslut, som uppenbart
strida emot positiva föreskrifter i afseende
å sättet för egendoms förvaltning och hvilka således
af Lagen för ogilda förklaras, i synnerhet
som den här gifne anvisning endast rörer så-’
dane förelupne fel i formen, för hvilka sammankomsten
eller dervid tagne beslut kunna ogilla?.'
Utskottet finnér ej heller att någon förlängd tid
544 Lag-Utskottets Betäniande.n
-
till rättelses sölande härutinnan och utverkandg
af ny sammankomst bör utsättas, helst angelägenheten
fordrar att en i möjligaste måtto tidig
säkerhet ina kunna vinnas otn beståndet af de
beslut, hvilka vid Borgenärernes sammankomster
fattas.
Stadgandet i 17 §>, att allt hvad vid sammankomsten
beslötes om ämnen, som af Rätten
skulle pröfvas och till Boets förvaltning ej hörde,
Vore ogildf, skall, enligt gjord ärindran, varå
för mycket vidsträckt. Ofta hände, att Borgenärer
vid sammankomst gåfve Sysslomännen Upp
drag
att bevaka deras talan i Concours-Rättegången.
Sådant kunde icke vara ogildf, åtminstone
för de Borgenärer, sorn varit tillstädes och gifvit
uppdraget. Otjenligt skulle det ej heller
synas, om vid offentligen kungjorde sammankomster
stridighetér emellan Borgenärerna kunde biläggas,
liqVider ske med pant- eiler intekningshafvare,
O. s. V» Och är, i anledning häraf,
hemstäldt, Om ej någon jemkning af ordalagen
i denna §. borde ske
Hvad nu först angar det befullmäktigande,
som vid Sammankomst kunde af Borgenärerne
meddelas Gode Män eller Syssloman, att Utföra
deras talan i ConcoUrsén? så Anner Utskottet något
hinder af stadgandet i denna §. ej Uppkomma,
med mindre ett sådant enskilt förtroende
må kunna gifvas, med lika kraft sorn vid annat
tillfälle, h%’araf dock föijer, att Uppdraget icke
ian äga tillämpning* för andra Borgenärer än
dem, sorn detsamma lemnat. Beträffande åtet
den senare delen af framställningen? så, ehuru
det
Lag-Utskottets Lelankanden. 545
det ingalunda må vara Borgenärerne förment,
att vid sammankomster söka bilägga dem emellan
uppkomne stridigheter, och att uppgöra grundel*
för liqvider med pant- eller intekningshafvare,
håller likväl Utskottet före, att, enär pröfningen
af dessa frågor uppå Domaren ankommer,
Borgenärerne icke kunna anses berättigade, att
derom sjelfva vidtaga afgörande beslut, särdeles
som genom tillfälle dertill hvarjehanda missbruk
till frånvarande Borgenärers förnärmande kunde
föranledas; uppå hvilka grunder Utskottet ej
lieber tror sig kunna tillstyrka annan ändring
uti förevarande §. än den, som i Utskottets förra
Betänkande blifvit uppgifvet}.
Vid 18 §. är anmärkt, att, sedan Gäldenären
afstått sin egendom i ändamål att Borgenärerne
dermed skulle göra sig betalde för sina
fordringar, syntes hans vägrande att bifalla hvad
Borgenärerne om egendomens föryttring lagligen
beslutit, icke böra medföra minsta afseende. Om
stadgandet hade för ändamål att förekomma Majoritetens
ingrepp i Minoritetens rätt, så vinnes
ej heller detsamma igenom förslaget alt försäljning
underhand vore tillåten, med vilkor af Gäldenärens
bifall, helst för de större fordringsägare
alltid blefve lättast att aftvinga honom detta
bifall, när de ansåge sig deraf hafva förmån.
Mera ändamålsenligt förmentes det stadgande vara,
att egendom, fast eller lös, ej finge säljas
annorlunda, än vid offentligt utrop, så framt ej
tilla vid lagligen kungjord sammankomst närvarande
Borgenärer ett annat försäljningssätt medgåfvo;
dock att beslutet om fast egendoms förBihang
till Riks-St. Prot. lity - ISIS. y;de Sami. N;r 69, 70.
54& Lag-Utskottets Betänkanden.
säljning under hand ej kunde gä i verkställighet,
förr än äfven de intecknings-innehafvare,
som ej vid sammankomsten varit tillstädes, dertill
lemnat uttryckligt bifall. Och ehuru, efter
hvadnämndt är, Gäldenären icke kunde hindra Borgenärerne
uti fri förvaltning af egendomen , skulle
det dock stå honom fritt, att i sammanhang
med det Redogörelseklander, hvartill han i 5
Cap. i §. berättigas, få visa, om han af förvaltningen
lidit skada, genom egendomens afyttring
under dess rätta och gångbara värde.
Vid öfvervägande häraf finner "Utskottet,
atl, då Gäldenärens rätt’, i afseende a hans framtida
ansvar för gälden, hufvudsakligen derå beror,
atl hans uppgifne egendom varder efter dess
rätta värde försåld, honom hvarken bör betagas
att yttra sig, enär fråga uppstår derom, att Borgenärerne
under hand vilja föryttra egendomen,
eller att, när han anser större förmån kunna
vinnas genom försäljning vid offentligt utrop,
sådant med Laga verkan påstå. Af den förmån,
som skulle honom lemnäs att bevisa, det egendomen
blifvit till underpris försåld, kunde han i
anse«nde till svårigheten, eller oftast omöjligheten
att sådan bevisning åstadkomma, hafva föga
nytta. Något afseende å anmärkningen i den
delen äger således, efter Utskottets tanka, ej
rum; men, som §. efter dess nu varande uppställning
icke synes undanrödja det missbruk,
att de större fordringsägarne, efter utverkadt bifall
af Gäldenären, skulle kunna, till Medborgenärernas
skada, för egen vinning åtkomma egendom
till underpris, och undantag från den
allmänna föreskriften om egendomens försäljning
Lag-ZJtsiotlets BeVånkandenl 547
vid allmänt utrop icke bör medgifvas, der någon
af Borgenärerne ett sådant försaljningssätt
yrkar; så föreslår Utskottet att förenämnde 18
§. må sålunda rättas:
Ej må Egendom annorledes än genom offentligt
utrop Säljas , der ej alla vid sammankomst närvarande
Borgenärer i sä ock Gäldenär dertill bifallas
ej heller må, myt någons vilja 8Cc.
I afseende å 19 §. är anmärkt, att närmare
borde uttryckas, att Sysslomannen ej annorlunda
an på eget ansvar må kunna utan Borgenärernas
hörande och bifall Utlemna boets medel:
att föreskrift saknades huruvida Syssloman,
Utan Borgenärernes särskilda tillstånd, ägde lyft^
inflytande Auctions eller andra medel: Att Sysslomän
bordt förbjudas, att utan säkerhets ställande
sjelfve innehafva Massans penningar; samt
att, då Sysslomannen erhållit tillstånd af Borgenärerne,
att emot säkerhet utlemna penningar,
utan att Borgenärerne tillika bestämdt utsatt Låntagare
eller Summa, det i sådant fall tillhörde
Syssloinännen att pröfva den lernnade säkerheten
och att derföre ansvara, hvaremot Borgenärerne,
om de i berörde afseenden gifvit speciela
föreskrifter, borde fylla den skada, som frånvarande
Borgenärer deraf tillskyndats.
Om Sysslomannen utan Borgenärernas hörande
och bifall utlemna massans penningar, så
är det en följd af sakens natur, att de derföre
miste ansvara, och något förordnande i denna
del kan således ej vara af nöden. Då Syssloman
skola ombesörja Massans förvaltning och i
sammanhang dermed incassera Massans medel, är
lyftningsrätten en omedelbar följd af befattnin
-
Lag-UtsKottets Betänkanden.
gen, så framt ej Borgenärerne fastställt någon
inskräkning deri, och Utskottet anser således berörde
rättighet lika litet behöfva särskildt utmärkas,
som något förbud meddelas om medlens
begagnande, enär Sysslomannens pligt ålägger
dera, att till Borgenärernas disposition hålla
medlen tillhanda och derföre redovisa; och, enär
för öfrigt Borgenärerna, ehvad de vid sammankomst
uppdragit Sysslomannen att utlemna penningarna
efter dessas pröfning af erbjuden säkerhet,
eller sjelfve derom gått i författning,
miste vara för påföljderne lika ansvarige, derest
utlåningen skett utan fullgiltig säkerhet,
serdeles örn de i förra fallet genom deras för
Sysslomannen ådagalagde särskildte förtroende,
■varit till förlusten vållande, och en sådan ansvarspåföljd
omedelbart följer af hvad i Lagförslaget
tydligen stadgadt är; så anser Utskottet
sig af de gjorde anmärkningar icke vara föranledt
att derutinnan tillstyrka någon ändring.
Enär några gällande skäl icke blifvit uppgifne
för det gjorda yrkandet, det Gäldenärs Utskylefer
till Staten för sista året borde få med
lika rätt som Kronans under anslagstiden lyftas,
hvilket ej heller hitintills varit stadgadt: enär af
förordnandet att Kronans Utskylder för sista året
måge lyftas, redan följer att Hemmansräntor deruti
inbegripas: enär förslaget tydligen utmärker
i hvilka fall rätt till lyftning tillkommer den,
som hos Gäldenär fått gods utmätt, och någon
fråga här lämpligen ej kan uppstå om påföljden
af vederbörandes underlåtenhet att utmätning
rätteligen besörja: enär beväringsskyldighet af
fo-dringar bör vara lika för både förmånsrätts
Lag-Utskottets Betänkanden. 54g
ägande och oprioriterade Borgenärer; och enär
panthafvare och den, sorn i kraft af erhållen
utmätning yrkar förmånsrätt, destomindre kunna
befrias från skyldigheten att ställa borgen, som
möjligen fordringarne för en eller annan orsak
skulle kunna genom Domarens slutliga pröfning
blifva för störredier mindre del ogillade;
så föranledes ej heller af anröärknirtgarne i dessa
delar någon rättelse uti de föreslagne 20, 31,
2 2 och 2 3 §• §•
Deremot finnér Utskottet något hinder icke
förekomma med mindre de Borgenärer, hvilka
under anslagstiden äga rätt att deras fordringar
lyfta, skulle kunna , efter begifvande af öfrige
Borgenärer, vid lagligen hållen sammankomst befrias
från skyldigheten att ställa borgen, i synnerhet
när deras rätt är af ostridig beskaffenhet
och de' densamma i förväg bevakat; äfvensom
ej heller den lyftnirrgsrätt utan borgen som i
2 3 §. stadgas, sedan inställelsetiden tilländagått,
synes erfordra begifvande af samtlige Borgenärer»
ne, utan lämpligen kunna bero på beslut vid
laglig sammankomst; hvadan Utskottet föreslår
följande ändringar, nätnl.;
Uti 2 1 §.
Näst efter orden: Med Borgenärs ed fastat
sättes: och sina Bevaknings-handlingar till Rätten
ingifvit. Ställe ock Borgen för hvad han lyftar,
der ej Borgenärerne vid sammankomst lyftning utan
borgen medgifva; dock ma. för Utskylder till Kr o*
nan borgen ej fordras.
Uti 22 §.
Sista meningen förändras sålunda: Ej ma
pant sä säljas innan panthafvaren sin fordran sa
550 Lag-ZJt skottets Betankanden.
bevakat och borgen ställt, som i 31 §. sägs.- ej
heller ma betalning af Köpeskilling för utmätte lösören
hos Utmätningsmän lyftas, förr än fordran
bevakad är, och utan att borgen ställes, der ej visas,
att Borgenärerne lyftning utan borgen medU
gifvit. Uti 23 §. borttages ordet: samtlige, så
att sista perioden blifver: Ställen dock borgen för
det de lyfta, der ej Borgenärerne lyftning utan borgen
medgifva.
Vid 25 §. finnes vara erinradt, att frågan
om arfvode för Gode Män icke bordt utställas
till afgörande efter anslagstidens slut. I detta
afseende anföres: att Gode Mäns förvaltningsomsorger
icke vore mindre, men oftast mera
vigtiga än Sysslomannens; att, om ej särdeles hinder
mötte för fullgörandet af de åligganden,
hvilka föreskrifvas Gode Män 13 §> af dettta
Capitel, skulle vid Sysslomännens tillträde alla
tillgångar, med undantag af fastighet, i det närmaste
vai a förvandlade till penningar: att, då
3.79H års Stadga icke förutsätter några sammankomster
under anslagstiden, och då Borgenärer,
hvilka icke vore af Gäldenären uppgifne, således
icke förr än vid Proclaman ansagos i tillfälle
att yttra sig, funnes på sådan grund ej
heller något förordnande rörande öfverenskommelse
om arfvode för Gode Män: att denna
grund nu förfallit, emedan Lagförslaget tillät
sammankomster under anslagstiden efter föregången
Kungörelse i Allmänna Tidningarne: samt
ändtligen, att, då något hinder således ej vore,
med mindre arfvode för Gode Män dervid kun
-
Lag-Utskottets Betänkanden. 551
de få bestämmas, antagandet af motsatsen, eller
att belöningen skulle göras beroende af Borgenärernes
godtfinnande sedan förrättningen vöre
slutad, nästan vore detsamma, som att i hvarje
Concours uppställa emellan Borgenärerne och
Gode Männen en Rättegång, uti hvars förutsigt
ingen serdeles anledning lage till uppmuntran
för Gode Män, att iakttaga den högsta möjliga
verksamhet för Massans bästa.
Utskottet har erkänt vigten af dessa skäl,
och, då erfarenheten vittnat, att äfven hitintill,
utan föranledande af Författningarne, bruket
i allmänhet varit sådant, att arfvode för Gode
Män blifvit af Borgenärerne genom träffad
öfverenskommelse vid sammankomst bestämdt,
utan att gällande kraften af sådan öfverenskommelse
varit i fråga satt, samt Massan
härigenom desto mindre bör kunna oskäligen belastas,
sorn, enär arfvodesprocenten beräknas å
hvad genom Gode Mäns försorg blifvit indrifvet,
Sysslomannen icke kunna för samma Summa tillgodo
räkna sig ett lika arfvode, som för hvad
ännu vid deras tillträde vore outredt, och med
realisation hvaraf de komme att taga befattning;
så föreslår Utskottet, att början af S5:te §. må
på följande sätt rättas:
Äska Gode Män eller Syssloman beläning; da.
skola Borgenärerne arfvode åt dem utsätta, antingen
till visst af hundrade eller efter annan grund; dock
må ej Sysslomans arfvode efter tid räknas kunna
SCc.
Härvid är vidare hemstäldt, att en viss grund
för beräkningen af Gode Mans och Sysslomans
arfvode borde utstakas, efter den ledning praxis
'552 Lag-Utskottets Bet änkan den;
påfve vid handen, I så måtto att för lös egendom
räknades sex, och af fastighet tre procent»
eller i större Concöurser något lägre; Men, dl
den moda, som åtföljer förvaltningen, alltid måste
vara skiljaktig i mån af Massans mer eller
mindre invecklade skick och tillgångarnes användbarhet,
har Utskottet ansett någon viss bestämmelse
icke lämpligen kunna äga rum, utåt*
hädanefter, likasom hitintill, Iröra bero på öfverenskommelse,
elier, i brist deraf, på Domarens
pröfning efter beskaffenheten af hvarje förekommande
fall.
Likaledes är uppgifvit att emellan prioriterade
och oprioterade Borgenärer ofta skall tvistas
om fördelning af Curatels-arfvode, och emelian
inteckningshafvare inbördes, huruvida antingen
arfvode och kostnads-ersättning först skola utgå
af odelde köpeskillings- och inkomst - beloppet »
och således, sedan af Öfverskottet hvarje intekringshafvare
i sin ordning njutit fullt för Capital
och Banta,' falla sista intekningshafvaren till
last, eller om hvar intekningshafvare i proportion
af sin fördrans storlek bör deruti deltaga ;
Dock, som otvifvelaktig! är, att den Borgenär,
som fått pant eller inteckning, och såmedelst förvärfvat
sig bättre rätt än andre, ieke bör för belöpande
Concoursomkostnader, af hrtad beskaffenhet
som helst, lida någon afkortning i sin fordran,
så vida, efter afdrag af de kostnader, sorn
för realisation af panten belöpa, öfverskottet förslår
till hans fulla betalning; Så anser Utskottet
en sådan med sakens natur öfverensstämmande
rätt icke behöfva genom särskildt Lagbud försäkras.
Lag-Utskottets Betiinkanden. 553
Att meddela föreskrift af Gode Mäns eller
Sysslornäns inbördes ansvarsskyldighet för deras
befattning och för vården af Concoursrnassans
medel, finner Utskottet ej eller behöfvas, emedan
det är klart, att, om förvaltningen af dem odeladt
utöfvas , deras ansvar äfven måste vara gemensamt,
meri alt, i annat fall och om befattniogarne,
enligt Instruction, blifvit åtskiljda, en
hvar bör redovisa för hvad honom blifvit anförtrodt.
Då Borgenärernes rätt och säkerhet synes
vara tillräckeligen bevarad derigenom att samrnankomst-protoöollerne
förblifva under Gode Männens
och Sysslomannens vård, har Utskottet icke
kunnat fästa sig vid det förslag till ändring i
26 §., att desamma borde lemnäs till Rättens förvar
, helst de ock såmedelst med mindre lätthet
blefve vid förefallande tillfällen tillgänglige och
särskilte afskrifters tagande oftast skulle åstadkomma
endast en onyttig möda.
Man har anmärkt, att, i fall Under-Rätt*
Utslag i frågor om lyftning genast skulle gå i
verkställighet, kunde, derest Utslaget i högre
Rätt ändrades, ofta svårighet uppstå att få medlen
återburna, och, då lyftningssökandens rätt ändock
synes erforderligen iakttagen enär lyftningsfrågan,
skiljd från sjelfva Coricoursmålet, får i högre
Rätt fullföljas, samt således kan med skyndsamhet
afgöras, är en härmed öfverensstämmande ändring i
28 §• föreslagen; men Utskottet finner att, om besvär
i lyftningsfrågor skulle uppehålla verkställigheten;
så vore Utslaget med detsamma i många fall till—;
intetgjordt, ty ofta kunde hela Concourssakeri
hinna afslutas innan besvären blifvit pröfvade^
Det synes derföre angeläget att Utslaget verkställ
554 Lag Utskottets 'B et'ani an den
les. Och, enär lyftning i allmänhet för öfrigt icke
äger rum utan emot borgen, är något äfventyr
icke mera i denna händelse att befara, än deraf,
att Under-Rätts Dom i hufvudsaken går i verkställighet
Utan hinder af Vad. Utskottet tror således
att något undantag från hvad denna §. i
allmänhet stadgar, icke bör i afseende på lyftningsfrågar
äga rum,
Glindran är väl äfven gjord derom, att, då
fråga uppstått om egendoms försäljning, Utslaget
ej eller borde gå i verkställighet, helst i sådant
fall besvären skulle blifva utan ändamål; Men,
sorn så beskaffade frågor, såsom i allo af Oeconomisk
natur, böra af Borgenärerne vid sammankomst
afgöras utan att Domaren har att dermed sig befatta
i andra fall, än som i 16 §. utmärkas, och
derest olagliga beslut, eller sådane, som i Lagen
ogilda förklaras, eljest fattas och verkställas, innan
rättelse deri vinnas kan, verkan deraf måste
förfalla med särskild rätt till skadestånd för de
Borgenärer, som genom Beslutet blifvit lidande;
så kan ej eller Utskottet finna berörde erindran
Jeda till någon särskild uppmärksamhet,
3:dje Gap.
Den förändring i förra Concoursförfattningarne,
sorn enligt Lagförslaget skulle äga rum,
i afseende på Gäldenärer, hvilkas obestånd utan
deras eget vållande tillkommit af vådliga händelser,
såsom Sjö- och Brandskada, Fiendens härjande,
eller annat sådant olycksfall, är utur flere
grunder bestridd.
Lagförslaget fastställer, att sådan Gäldenär
skall njuta frihet för sin person, eller, som det
Lag-Utskottets Betänkanden. 5 5 |>
benämnes, Afträdesförmån, för värdet af den
skada häri af olyckan haft, samt at. Borgenärerne
för den del af gälden, hvarföre han afträdesförmån
vunnit, icke må af hans framtida tillgångar
utsöka, hvad till hans eget, hans hustrus
och oförsörjda barns underhåll nödigt är.
Häremot är anfördt: att, otn än efter juridikens
stränga reglor hvarken befrielse från en
förbindelse borde äga ruin förr än den blifvit
fullgjord, eller en person plikta för en annans
olycka, gåfves det likväl en högre känsla, som
befallde medlidande för den olycklige, och som
i hvarje ädelt brust påkallade uppoffringar för
att rädda likar, sorn utan eget förvållande fallit
i nöd och elände: att Lagstiftaren, ledd af denna
känsla, icke trott sig böra till en redlig Gäldenärs
redan hårda missöde att förlora all sin
egendom, äfven lägga förlusten af all förhopp*
ning, att genom flit och omtanka åter kunna' arbeta
sig upp och förvärfva nya medel för sin
utkomst: att Lagstiftaren icke velat uppoffra
•dessa från mensklighelens allmänna fordringar
hemtade, och så för den ena som för den andra
lika gällande grundsattser, för de tillfälligheter,
att en sådan Gäldenär någon gång i framtiden
kunnat få utvägar att betala, och atf någon genom
hans olycka lidande Borgenär uti förlusten
funnit orsak till eget obestånd: att erfarenheten
visat, det de tilifällen varit sällsynte, då befrielse
för verkliga olyckor ägt rum, och att, när det
inträffat , följderne vanligtvis drabbat flere Creditorer,
samt således sällan varit synnerligen känbara,
åtminstone ställde 1 jemnförelse med Gäldenärens
eget beklagansvärda tillstånd: och att in*
5 5®
Lag-Utskottets Betankanden.
gen gällande anledning gafves, alt med rubbning
af en Lagstiftning, hvars rättvisa allmänna omdömet
högt gillade, införa nya stadganden, soto
i deras egen medlarenatur, eller så tillsägande*
halfhet, i ingen måtto uppfyllde ändamålet att
förena afseendet på Gäldenärens lidande med Borgenärernas
rätt till ersättning för deras förluster,
och i hvilka dessutom synbart lage frö till tvister
och oredor.
Sedan man nämligen borttagit Garacteren
på afträdesförmån, men bibehållit benämningen,
för att oegentligt låta dem befekna endast Gäldenärens
befrielse från bysättning, hade man således
gifvit bristen i en olycklig Gäldenär* afstådde
tillgångar en tvåfall dis» egenskap, den ena
både Utmätnings- nefi Bysättningsgild och den andra
villkorligen IJtmätriingsgild, eller sådan, att
Utmätningen skulle inskränkas till hvad sorn öfversköt
Gäldenärens behof till underhåll för sig
och sin Famille. Orri än en Gäldenär kunda
genom värdet af sina olyckor, redovisa hela bristen
i Borgenärernas betalning, så äfventyrad©
han likväl dagliga Utmätningsförsök , samt skulle
följaktligen såmedelst vara stängd från all Credit
för sin uppkomst, och, om likväl någon funnes
nog ädelmodig för att lemna honom förlag
till nyttiga företag, och han derigenom lyckats
att samla något som öfversteg hans behofver, så
skulle detsamma honom fråntagas. Gäldenären
hade således intet vunnit på Lagstiftarens medlidande
och omsorger. Efter sin olycka ägde
han ingen anledning qvar till tröst, intet sorn
kunde lifva och uppmuntra honom till arbetsamhef,
utan han skulle, såsom stängd ifrån alla
Lag-Utskottets Betänkanden. 557
utsigter för framtiden, af hopplösheten tvingas i
ett overksamhets-tiilstånd, som gjorde honom till
en börda för sig sjelf och för samhället.
I fall åter bristen icke kunde genom lidne
olyckor fullt redovisas, blefve förhållandet än
mera besynnerligt och inveckladt. En utredning
måste först göras för att få deh bysättningsgilda
och den endast utmätningsgilda andelen af gälden
för hvarje Creditor åtskiljd och bestämd. Bysattés
Gäldenären för den förra, så hade han foga
gagn af friheten från bysättning för den sednare.
Om han ock kunde skaffa sig medel att
afbörda beloppet af sin bysättningsgilda brist,
■vore det ingalunda afgjordt, att han derföre blefve
fri för sin person, emedan Borgenären , som
för den endast utmätningsgilda delen äfven hade
rätt, att hålla sig till hvad han framdeles förvärfvade,
ansåge den betalning, som erbjöds, såsom
en förvärfvad tillgång, och afräknade densamma,
om icke blott på den utmätningsgilda delen,
åtminstone på hela den odelade fordringsbristen.
Skulle det äfven antagas , att Gäldenären,
fastan han efter olyckan fortsatt sin rörelse, ägde
rätt att emot äldre Creditorer tillgodoräkna sig
den skada han lidit, men deremot ansvara de
senare Borgenärer till fullo både med person och
egendom, så uppkomme derigenom den största
svårighet i utredning och sammanblandning 1 rättigheter.
På goda skäl skulle ock rigtigheten af
nyssnämnde princip kunna ifrågasättas. Om någon
led en olycka, borde han beräkna, hvad inflytande
den haft på hans ställning. Funne han
sig derigenom utur stånd satt att betala sine Bos
-
55» Iag-l. isÅottets Betänkanden
genärer, sä vore det hans pligt att till dem afträda
sin egendom. Om detta underläts, om Gäl*
denären fortsatte sin rörelse och gjorde ny skuld,
så ådagalade han såmedelst att han oaktadt olyckan
funnit sig i stånd att göra rätt förslg. Obestridligen
skulle han då anses hafva eftergifvit
sitt anspråk, att, om han framdeles funné sig t
tvång att afträda sin egendom, kunna åberopa
den förra olyckan. Hans äldre Creditorer komtno
i en annan ställning då de nödgades dela tillgången
med nya Creditorer, och i allmänhet kunde
det tagas för afgjordt, att denna tillgång vore
förminskad, och att han således förnärmat Borgenärerne.
Man föreställe sigen handlande, sorn
genom Sjöskador eller andra olycksfall sage sitt
obestånd med hvarje ar tilltaga. I hopp att åter
upphjelpa sig fortfore han med sin rörelse, men
uppgåfve ändtligen i hopplöshetens Stund lemningarne
af sin egendom. Det vore orättvist om
han kunde få gå tillbaka med beräkning af sina
olyckor, och att dessa skulle gälla emot Borgenärerne
i man af tiden för tillkomsten af deras
fordringar.
Om, i afseende på classen af olycklige Gäldenärer,
den i Motiverne till Lagförslaget yttrade
tanke vöre tillämplig, att ången menskliglietens
känslor mera sårande syn funnes, än ert
banquerouteurs välstånd och yppiga lefnad, ställde
i bredd med borgenärers fattigdom och nöd,
så borde man ej draga i betänkande, att i stället
för den nu valda mindre ändamålsenliga utväg,
fastställa att alldrig något afseende hnge göras på
olyckor , utan att hvars och ens förbindelse att
betala sin skuld i all sin fullhet måtte äga rum,
Lag-Vt skottets Betänkanden. 55 9
ehvad orsak till obeståndet blefve uppgifven och
bestyrkt; Men, då hvarje mensklighetens vän ,
Skulle, äfven utan harm ofver eget lidande, med
glädje erfara synen af en Gäldenär, som, sedan
han genom missöden, hvilkas förekommande ej
Stått i hans magt , förlorat ända till yttersta skarfven
af hvad han ägt, medelst oafbrutna omsorger
och gagnande verksamhet lyckats alt åter
Sätta sig i välstånd, och då en frän långliga tider antagen
och gällande Lagstiftning, hvarigenom möjligheten
att åstadkomma en sådan följd kunde beredas,
icke borde bortvexlas emot en ny, som under
syftning till ett lika mål syntes innehål la derifrån
aflägsnande eller dermed oförenliga föreskrifter;
så är, utur alla dessa grunder hemsfäldt, om ej
Lagförslaget i denna del borde rättas till likhet
med förra författningarne, endast med den åtskilnad,
att, då Gäldenär genom verkliga olycksfall
kommit på obestånd, han må vara skyldig
att genast eller inom föreskrifven kort tid afträda
sin egendom, så vida han vill tillgodoräkna
sig den lidna olyckan, äfvensom att afträdesförmån
för honom icke må äga rum, derest
han beträddes med vårdslöst eller bedrägligt
förhållande.
Af hvad sålunda blifvit anfördt har likväl
Utskottet icke trott sig kunna hemta giltiga anledningar
att frångå den öfvertygelse, i stöd af
hvilken Utskottet redan godkändt den föreslagna
förändringen i förra Lagarne, att hvarje Gäldenär
utan undantag måste Vara förbunden att betala
sin gäld, så snart han dertill äger förmåga.
När personlig frihet förunnas en Gäldenär, som
genom verkliga olyckor kommit på obestånd.
560 Lag-TJtskottets Betiinianden.
och han såmedelst sättes i tilfälle att genom fri
utöfning af sina krafter söka förvärfva sig utkomst,
och när Lagen derjemte meddelar honom
skydd emot Borgenärers möjliga hårdhet att vilja
undanrycka honom hvad till hans och hans familjs
underhåll vore nödigt; så är o ock mensklighetens
fordringar tillfyllestgjorda. Om den
Lag, som tilldelade en olycklig Gäldenär full befrielse
från framtida, kraf, kunde byggas på förutsättningen,
att Borgenärer, utan harm öfver
eget lidande och med glömska af Gäldenarens
emot dem öuppfyllda förbindelser, kunde med
glädje erfara hans sedermera uppkomna välstånd,
så gäller äfven samma förutsättning för att aflägsna
den fruktan, att, om Lagen bevarar åt
Borgenärer betalningsrätt uti Gäldenarens framtida
tillgångar, de skulle densamma missbruka
genom vidtagande af sådane steg, som för honom
stängde utvägarne, att verka under ett förenadt
afseende på sin egen och deras förmån.
För öfrigt, då Gäldenarens betalningsförmåga beror
på Laglig pröfning, är det ingalunda att
förmoda, det en Gäldenär, som för sin rörelse
samlat förlag, hvarförutan den ej kunde drifvas,
skulle äfventyra att se detsamma sig fråntaget.
I det uttryckliga förordnande, att af hans framtida
tillgångar ej må utsökas, hvad till hans
eget med hustrus och barns underhåll nödigt
är, äger han ett kraftigt värn emot hvarje försök,
hvarigenom man ville tillintegöra Lagens
goda afsigter.
I det fall, att, om Gäldenären icke njutit
full afträdesförmån, utan brist återstår, hvarföre
hau
Ihag-Tjtsliciftets Betänkanden. '561
Ilan ej kan redovisa, må han ej beklaga sig,
öm han lika med andra till sitt obestånd vållande
Gäldenärer, derföre bysättes. Men Lagen w
lernnar honom tillfälle att befria sig derifrån,
<öeh att tillgodonjuta den fördel, som honom i
öch för olyckan blifvit förunnad, om han anskaffar
betalning för det belopp, hvarföre han
blifvit bysatt. Utskottet lian ej dela den föreiställning,
att bysättningen likafullt skulle fortfafara,
och att det berodde på -Borgenären att afräkna
betalningen på den odelda fordringsbristen»
‘Ofelbart måste det vara Gäidenärens rätt, att
förvärfva sig personliga friheten genom afbör%
dande af sin bysättnipgsgilda skuld. Om hatt.
vid Cessionen ägt den tillgång, häri nu erbjuder,
för att fylla den brist, lian ej kunnat rer
dovisa, genom den skada han haft af den lidTta
olyckan; så hade full afträdesförmån blifvit
honom förunnad, och, om det lyckas honörn,
at sedermera anskaffa denna fyllnad, lärer
han icke kunna betraktas i annat eller sämre
^kick. Utskottet anser detta så klart, att något
missförstånd om Lagens mening i den delen ej
kan befaras.
Genom det yttrande, Utskottet sålunda afgifvit,
förfaller all pröfning af det särskilda förslag,
söm jämväl finnes vara gjordt, att en olycklig
Gäldenär skulle böra njuta full befrielse
för hälften af hvad han genom olyckan förlorat.
HVad åter angar änmärkningarne emot sednare
delen af 1 §., sorn innehåller, att, om Gäldehären
åsamkat sig ny gäld sedan olyckan riBihang
till Rihs-St. Pr et, JS17-1818- 7-äe Sami. N:r 71. 72.
562 Lag-Utskottets Betänkanden.
mat, skulle ej för sadan yngre gäld, den äldré
olyckan honom tillgodoräknas; så har Utskottet
funnit dessa förtjena en större uppmärksamhet. A
ena sidan kunde det Väl synas hardt, att en
Gäldenär, som lidit olycka, men icke funnit
sina vilkor så försämrade, att han saknar all utsigt
att komma i en bättre Ställning, skulle, för
att få olyckan sig tillgodoräknad, tvingas att
Uppgifva sin egendom, och att såmedelst på en
gång försaka sina förhoppningar. Men man
mäste a andra sidan betrakta, att, sedan Gäldenären
kommit i verkligt obestånd, så att han ej
kan fullt betala sin skuld, fortsattes hans rörelse
då mera under en blott skenbar vederhäftighet.
Den credit, han tillvinner sig, är endast
ett medel för nya företag och för speculationer,
sorn, ehuru riktade på möjligheten att genom
lyckans tillskyndelser finna utvägar att reda sig,
likväl, såsom till större eller mindre del byggda
på äfventyret af andras förluster, icke kunna anses
lofliga. Orri nu Gäldenärens företag misslyckas,
och om följden deraf blifvit den ökade
förlägenhet, hvarigenom han ser sig tvungen
att afträda sin egendom, så bör lagen ej medgifva
honom en förmån på bekostnad af Borgenärer,
som haft ostridig rätt till lians tillgångar
i den stund han genom olyckan kommit i obestånd.
Då dessutom ingen gräns är Utsatt, eller,
med antagande af den ifrågavarande principen,
skulle kunna utsättas, vid hvilken beräkningen
af Gäldenärens olyckor borde stanna,
fruktar Utskottet, att det föreslagne stadgandet
leunde leda till vådlig uppmuntran för Gäldenärer,
att icke i tid tillkännagifva sitt obestånd
Lag-Utskottets BetänkändeHi 56j
tilan på vinst och fotlust i etet längsta underhålla
sin credit, under visshet derom, att få
tillgodoräkna sig olyckor, hvarigenom deras vilkor
lid efter annan blifvit försämrade.
Vid betraktande häraf, och enär emor nu anförde
grunder deri rrmdificaiion ej heller synes antaglig,
som i 1798 års Stadga är Uppgifven, att,
om Gäldenäfen efter den lidne ölyckan funne
sina säkra tillgångar svara med tre fjerdedelar
emot gälden, skulle hart äga att fortsätta sin
rörelse, med rätt att likafullt kunna olyckan
sig tillgodoräkna, helst jämväl någon säker
bevisning härom efter en längre tids förlopp
icke vore möjlig, utan endast lemnade rum för
för tvister och oredor af menlig inflytelse på
på Borgenärers rätt, föreslår Utskottet, att utur
1 §. den sednare perioden, sorn börjar med: "Ilar
Gäldenär', sedan olycka timat SCc. måtte borttagas,
Och i stället sättas: Har Gäldenär, sedan elyda
timat, fortsatt sin rörelse eller åsamkat sig ny gäld}
då må ölyckan honom ej tillgodoräknas”
Fråga har blifvit väckt, huruvida afträdesförmån
borde beviljas för brand och sjöskada,
helst försäkring emot deraf timande olyckor kunde
tagaS. Enär likväl någon ovilkorlig skyldighet
icke kan stadgas att taga så beskaffade, mer
eller mindre kostsamma försäkringar, hvartill ej
heller lägenhet alltid gifves, hvarförutan någon
ofelbar visshet om ersättning vid timande olycka
icke i alla händelser deraf kan påräknas, enär
förluster äro att befara genom Undflykter å försäkringsgifvarens
sida, eller dess inträffade obestånd,
har Utskottet ansett något Undantag i afseende
på berörde olycksfall icke kunna göras.
Lag-Utskottets Bitting anderi:
Man laar erindrat; att lagförslaget icke skali
■upptaga den klass af Gäldenärer, hvilka genom
förluster i och för tillåtne yrken och företag råkat
i obestånd, och således icke lidit sådane olyckor,
hvilka berättigade till afträdesförrnån,
mén ej heller kunde såsom vårdslösa anses oell
bestraffas; men, då förslaget icke föranleder dertill,
att Gäldenär, som afstått sin egendom till
Borgenärers förnöjande, derigenom befrias från
det i allmänhet åliggande betalningsansvar både
med person och egendom, samt genom de inskränkningar
i samma ansvar, som, enligt 3 §.,
uppkomme utaf afträdesförrnån eller frihet för
person och frihet från utmätning af hvad till
■underhåll nödigt är, tillräckligen måste vara betecknadt,
att emot derrr, hvilka en sådan förmån
«j åtnjuta, ansvaret med persön och egendom
utan vilkor äger rum, äfvensom särskilte beskrifningar
och straffbestämmelser äro gifne, i afseende
på sådane Gäldenärer, som med vårdslöshet
eller bedrägligt förhållande beträdas, och med
hvilka följaktligen icke kunna förblandas de
Gäldenärer, som genom förluster i loflige yrken
råka i obestånd, men om brottslighet icke äro
ofvertyga.de;
med erforderlig tydlighet bestämmor förhållandet
i ofvan uppgifne fall, och att någon förändring
i redactionen af a §. således ej är af
nöden.
Vid 3 §. finnér Utskottet någon särskild be-,
skrifning ej heller nödig om hvad med förläning
förstås, och i hvad mån densamma skiljer
sig från pensioner och benädningar, som pä annan
grund inrättade och med särskilte privilegier eller
Lag-Utskottets Betänlqnden: 565
förbehåll
lika beskaffade föreskrift, sorn 16 §. 5 Mom. af
1798 års Concours-Stadga innehåller, har, Utskottet
vetterligen, något missförstånd aldrig uppkommit,
och synes ej heller böra uppkomma.
Emot 4 §. anmarkes, att benämningen vingleri
i vexelrörelse icke skall vara tillbörligen bestämd:
att så vida Gäldenär ville undgå ansvar
för vårdslöshet, böra hans böcker icke blott vara
ordentligen förda, utan äfven dr ifrån ar afslutade,
samt att de förekommande orden: på annat
siitt borde utbytas: på dylikt sätt.
Någon anledning till behof att närmare
förklara hvad med vingleri i vexelrörelse förstås,
anser Utskottet ej förekomma, då denna generela
term allmänneligen är godkänd för att beteckna
det handlingssätt, att utan verklig fond och
på blanco credit draga vexlar samt att genom
omsättningar underhålla sådan rörelse, för att i
det längsta undvika en betalningsskyldighet, till
hvars fullgörande man saknar förmåga. Till ordentlig
Bokföring hörer äfven afslutning. Men,
som, i synnerhet i en vidsträcktare handelsrörelse,
hinder kunde uppstå för Böckernes tidiga afslutande,
hvilket likväl, när bokföringen i öfrigt
ar redig och upplysande, med lätthet kunde
verkställas, när hindret upphör, så har Lagen
ej bort genom uttrycklig föreskrift, att Böckerne
jemväl böra vara afslutade, lägga band på
Domarens pröfning, huruvida den saknade afslutningen
må vara föranledd af verkliga skäl
eller af obehöriga afsigterj och, då Lagförslaget
utmärker såsom vårdslöst förhållande, otn Gäldenär
fördöljer sitt obestånd och derunder vinglar,
$f>6 Lag-Utsiottets B et änkan den.
samt såmedelst, eller pä annat sätt underhåller
förtroende till sin vederhäftighet, anser ej heller
Utskottet det föreslagna ombytet afj term till
dylikt sätt, i stället för annat sätt, kunna närrna£
re, än med tillräcklig tydlighet redan skett, uttrycka
Lagens mening,
X 4 §. upptages såsom exempel af vårdslöshet
om Gäldenär, som i Bolag varit, försummat
att orri Bolaget och deri skedd förändring
sa kungöra, sorn särskildt stadgadt är, och örn Gäldenär,
inom de trettio sista dagarne förr än han
sin egendom afträdde, eller , der egendoms-afträdet
tvunget är, sedan Borgenärernes ansökning
honom kungjord blifvit, upplånt penningar eller
varor, och ej kan för dem riktig redo visa. Emot
dessa bestämmelser äro anmärkningar gjorde,
med erindran tillika, alt, då Imagen såsom
vårdslöshet antager olet vingleri att begagna andras
skuldbref, dem man för motförbindelser
sig förskaffat, borde ock en lika påföljd äga ruin
för den Gäldenär, som genom biträde vid ett så
heskaffadt vingleri satte sig, utöfver sin betalningsförmåga,
sina rättmäriga Borgenärer till förfång,
i förbindelse till gäldande af skulder, för
hvilka han icke erhållit valuta; och skulle jemväl
såsom vårdslös Gäldenär böra upptagas den,
sorn, efter iråkadt obestånd, an vändt sina Borgenärers
egendom på äfventyrliga företag,
Bör anmärkningen derom, att försummadt
kungörande af Bolag icke bör såsom vårdslöshet
bestraffas, är anfördt, ätt, om bolagsmannen eljest
varit af Borgenären känd, och han icke vägrar
att vidkännas ansvaret för de förbindelser
han i sådan egenskap sig ådragit, så hade ge*
Lag-Utskottets Betänk anden. 567
norn försummelsen af bolagets kungörande ingen
skada blifvit ästadkommen. Hade åter en
Bolagsman hemligen gatt utur Bolaget, så fortfore
ändock hans förbindelse för firmans skulder,
så länge han ej gertotn. circulairer oell behörig
anmälan vid Domstolen yppat, att han derifrån
blifvit skiljd. Alldeles olika vore förhållandet,
örn någon obehörigen, och utan tillkännagifvande,
begagriade sig af en firma, uti, hvilken, han
ej är eller varit delägaie. Orri denna såmedelst
tillnarrade sig credit och förtroende af personer,
som föreställt sig att endast äga att skaffa med
de förra delägarne, så innefattade hans handling
icke vårdslöshet Utan bedrägeri.
Med godkännande af dessa skäl , och då böter
för försumrnadt kungörande af Bolag redan
äro föreskrifne uti Kongl. Förordningen den 28
Junii 17(48, hvarutöfver en slik underlåtenhet
icke synes kunna med ansvar beläggas, så vida
deruti icke tillika ingått någon bevislig afsigt att
bedraga, anser Utskottet, hvad 4 §. i denna del
innehåller böra uteslutas; och skulle 4 §. således
erhålla följande lydelse:
”Finnes Gäldenärs oförmögenhet hafva till”kommit
af slöseri, dobbel, lättja, eller annan up”penbar
vanvård, eller har Gäldenär, under fördöljande
af sitt obestånd, genom vingleri, vare sig i
”växelrörelse eller dymedelst, att han begagnat an”dras
skuldebref, dem han för motförbindelser sig
”förskaffat, eller på annat sätt underhållit jörtroen"de
till sin vederhäftighet, eller har gäldenär , som
”idkat handel eller annan rörelse, deröfver Buk hållas
”bör, icke fört ordentliga böcker; eller har gäldenär
”inom de sista trettio dagarna, förrän han sin egen
-
)
5&S Lag- Utskottets ‘Set(inkandert.
,,dom afträdde, eller, der egendoms afträde tvimgitr
”är, sedan borgenärernes ansökning derom honom
”kungjord blifvit, upplåtit- penningar eller varor, och'
”ej kan för dem riktig redo visa: I hvardera af des-'
”sa jall skall gäldenär” SCc.
Haraf finnes , alt Utskottet ansett sig icke
lunna antaga hems tal In ingeri derom, att utur hejorde
§. borde uteslutas hvad särskildt stadgas örn,
gäldenär, sorn under de sista trettio daga me- för©
Gessionen upptänt penningar eller varor, octa
icke kan för dem riktig redo visa. O-nekeligera,
mäste i allmänhet den gäldenär anses beträdd med,
uppenbar vanvård, sorn icke kan visa redo förs
användningen af de försträckningar i penni rigat-:
eller varor , sorn lian af sina borgenärer erhållit %
Men, då gäldenären, sedan han funnit sig i verkligt
obestånd, och beslutat att afstå, sin egendom;
till Borgenärernas förnöjande, i synnerhet kunde
vara frestad att missbruka det förtroende, han.
ännu kan äga, för att åtkomma penningar eller
varor, och de sarpma fördölja, för att såmedelst
äga en framtida tillgång för egna behof, tror Ufc~
skottet, att, till förekommande af sådane missbruk,
en uttrycklig antydan örn straffbarheten.
af det förhållande, att kort före Cessionert upptaga
försträckningar, för kvifka Gäldenären ej karr
redovisa, mäste vara af nödvändighet, samt att
den härom från Kongl. Förordningen den 31 Julii
1815 upptagne föreskrift bör i Lagförslaget
bibehållas.
Utaf Redactionen inhemtas jemväl, det Utskottet
ej eller fästat afseende vid anmärkningarne»
att ibland vårdslösa Gäldenärer jemväl borde uppräknas,
dels den, som uppå motförbindelser bi
-
Lag-TJtskottets Bet ärik ari den,
569
tradt andra med sina skuldebref, och dels den,'
som, efter iråkadt obestånd, an vandt sina Borgenärers
egendom uppå äfventyrliga företag. Utskottet
har nemligen förutsatt, att en, utan beräkning
af egna tillgångar, visad hjelpsamhet att
biträda andre med sine "skuldförbindelser, lage
inbegripen under Caracteren af slöseri, och att ,
enär den sarpma ledde till uppoffring af egne
Creditorers rätt, den rätteligen borde benämnas
såsom en uppenbar vanvård; äfvensom att sistnämde
benämning inträffade på den gäldenär, som
med kännedom af sitt obestånd afventyrade Borgenärernes
egendom uppå vågsamma företag; Och,
då berörde handlingssätt följakteligen böra anses
ibland dem, sorn Lagförslaget redan utmärkt, hafva
de ej eller utur sådan grund behöft att särskilt
upptagas.
Vid 5:te §. är anmärkt, att ultryekef: Vexel,
utgifven med kännedom att den ej betalas skulle,
vore obestämdt och stadgandet derjemte onyttigt,
då svårligen någon kunde öfvertygas om en sådan
kännedom, helst vexelns antagande ofta berodde
på Galdenärens Credit hos Acceptanten, samt
att af stadgandet, som förde Gäldenären till last,
om han de sista trettio dagarne, innan han sin
egendom afträdde, gynnat någon Borgenär mea
betalning, pant eller annan säkerhet för skuld,
som ej förfallen varit, skulle det missförstånd
härledas, att Gäldenären för förfallne skulder
kunde utan ansvar gynna en Borgenär på de öfriges
bekostnad.
Utskottet finner både, att det bedrägliga förhållande,
som adagalägges genom utgifvande a£
yexlar, hvilka utgifvaren vet ej skola betalas, äz,
57*
Lag-UtsiinnrTb tfetänkanden
med all tydlighet utmärkt, och att, då erfaren-^
heter) ej sällan visat, det sådant inträffat, i det
att vexlar blifvit utställde på personer, hvilka
med utgifvaren icke ägt minsta förbindelse, eller
ens varit af honom kände, jemväl denna art af
bedrägeri att tillnarra sig andras egendom , är i
förslaget på goda grunder upptagen. Angående
åter påminnelsen derom, att af Lagens ordalag;
gynna med betalning för ej förfallen skuld det missförstånd
skulle kunna uppkomma , att Gäldenär
trodde sig berättigad, att betala förfallen gäld, så
anser Utskottet denna påminnelse hafva härrört
från en oriktig fattning af Lagens likväl klart
uttryckta mening; ty, då en Gäldenär icke förr,
än bans ansökning om 'afträdesförmån blifvit
upptagen, kan undgå att betala förfallne skulder,
hvartill han äfven genom lexecutionstvång kan
förmas, skulle icke eller hans åtgärd att sådan
skuld godtgöra, ehvad den ock inträffar inom de
sista trettio dagarne före Cessionen, kunna såsom
ett bedrägligt förhållande rimligen betraktas.
Det här förut omnämnde behandlingssätt att
tillegna sig andre personers firma, och att uppå
det förtroende dessa ägt , afkamma andras egendom,
utgör visserligen ett straffbart bedrägeri;
Men, då alla så beskaffade händelser icke1 kunna
i Lagen uppräknas och Domaren härutinnan har
tillräcklig ledning af den allmänna föreskrift, sorn
i början af 5 §. meddelas, anser Utskottet öfverflödigt,
att förenämnde exempel varder infördt.
Deremot tror Utskottet, att, i likhet med hvad
förut i 4 §. 1 och 2 Mom. af 1798 års Conéours-Stadga
varit föreskrifvit, i 5 §. såsom ett
Lag-Utskottets Betänkanden.
571
bedrägligt förhållande bör anmärkas, otn Gäldenäreri
efter Cessioneri förskingrar Boets egendom.
Detta ville Utskottet hafva uttryckt genom ett
tillägg, som kunde intagas efter orden: kungjord
var, och blefve så lydande: ”eller har Gäldenär,
sedan han sjelf begärt jä sin egendom afträda,
eller dertill tvungen blifvit, något af egendomen,
JBorgenarerne lill förfång, pantsatt, försålt eller
annorledes förskingrat: eller har Gäldenär rymt” SCc.
Stadgandet i 7 §., art orri vårdslös Gäldenär
inför Katten styrkte att lian sine Borgenärer
till fullo förnöjt, skulle han från allt vidare ansvar
befrias, är till riktigheten hestrid?. </Vntingen
vore Gäldenärens handling brottslig eller
icke brottslig. Hade Lagstiftaren utur goda skäl
ansett ett vårdslöst förfarande med andras egendom,
hvarigenom densamma dem beröfvas, såsom
ett missbruk af förtroende; hade Iian i frågor,
som härom yppades, stadgat ovilkorl-rg mellankomst
af allmän åklagare; och hade han ändtligen
å brottet lågt en urbota bestraffning; så
borde det finnas betänkligt, att för hvilka bevekelsegrunder
som helst låta Lagens verkställighet
ankomma på enskilte personers välbehag.
Det blefve då ej mera Statens rätt, som af åklagaren
bevakades. Hans befattning finge icke
annat föremål, än att genom straffhotet tvinga Gäldenären
till öfverenskommelse med sina borgenärer.
Sedan han påkallat undersökning och framdragit
bevisning, berodde det på Borgenärerne, att i
det Ögonblick straffet skulle tillämpas, betaga Lagen
sin kraft genom förklarande, att Gäldenären
förhöjt dem. Vöre ändamålet med denna, såsom
med andra strafflagar, att afhålla ifrån brott,
573 Lag-Vt siottets BetHrtianden.
så vunnes ej detsamma, om man tillät Eorge
närerne
att efterskänka straffet. De välgörande
frukter, man väntat af Lagstiftningen, skulle må
hända gå alldeles förlorade, och ingen blifva
straffad för vårdslöshet, helst Borgenarerne, som
icke hade någon båtnad inen väl skada deraf,
att Gäldenären hölles i allmänt fängelse, skulle
vara benägne, att, om ej annorlunda, dock genom
förnyade förbindelser eller skuldomsättningar,
befria honom frän straffet; och blefve detta
någosin tillämpadt, så vöre det då mera ej
den offentliga makten, utan Borgenärernes enskilta
hämd, som detsamma urkraft.
Utskottet har redan tillförene haft tillfälle
öfverväga alla dessa och de flera skäl, hvilka
emot Lagförslaget i denna del blifvit anförde,
men förblifver vid den tanke, att, ehuru , då sådane
missbruk af enskildt förtroende inträffa, sorn
en vårdslös Gäldenär genom sina handlingssätt
ådagalägger, offentliga makten må mellankomma
för att skydda medborgerlig rätt, och genom
straffets utverkande samt deraf uppkommande
varning, befordra säkerhet och helgd i förbindelser,
bör likväl denna mellankomst upphöra,
när det enskilta lidandet blifvit tillfyllestgjordl
och Borgenärerne erhållit betalning för sina fordringar;
oeh åberopar Utskottet, tiil undvikande
af större vidlyftighet, de grunder, hvilka uti
Högsta Domstolen och i Stats-Rådet blifvit uppgifne,
och föranledt till den afvikelse från LagCommittéens
förslag, som uti förevarande ämne
ägt ram. Utskottet tror ej heller, att, i anledning
af hvad särskildt blifvit anmärkt, någon tid
må bestämmas, inom hvilken Gäldenären, för
Lag-Utskottets Betänkandetti 573
alt undgå straffet, bör visa sig hafva Borgenärerne
förnöjt, eller att någon förändring i redactionen
skulle vara erforderlig för att utmärka,
det Gäldenären, äfven medan han undergår straffet,
må kunna genom bevisning att Borgenärerne
äro förnöjde, skilja sig från den deraf återstående
del.
Det är väl bland en af anmärkarne yrkadt,
att brottslige Gäldenärer borde, jemte
förlusten af de flere utmärkte medborgerliga rättigheter,
äfven vidkännas förlusten af den, att
idka handel; men Utskottet inser ej att, sedan
Gäldenären undergått sitt straff och Lagens kraf
blifvit uppfyldt, berörde utväg att på ett lofligt
sätt sig försörja, må kunna honom betagas, enär
Borgenärerne icke genom bysättning sk 11 jt honom
från tillfälle dertill.
Jämväl är hemstäldt, om ej i den nya Concours-Lagen
borde införas hvad 1798 års Kongl.
Stadga förmår, angående Gäldenär, sorn under
Rättegången njutit säkerhet i sitt hus och den
ej förverkat, att nämligen han skulle äga frihet,
att begifva sig utur Riket, der han Domen ej
undergå ville. Såsom skäl dertill anföres, att,
då en om brottsligt förhållande icke öfvertygad
Gäldenär, sorn kommit i obestånd endast genom
olyckliga företag eller tillstötta vidrigheter i det
yrke han omfattat, icke kunnat förunnas afträdesförmån,
hvadan han vore i beständigt äfventyr
att bysättas och möjligen att under hela sin lifstid
hållas inspärrad i häkte, skulle Lagen genom
berörde utväg med billighet medlat mellan
afseendet på hans belägenhet och Borgenäremes
rätt, i det att honom blifvit leornad frihet att i
574 Lag-Vt skotte** Betänkandett.
ett främmande länd söka försörja sig och att,
om lyckan gynnade honom, såmedelst finna tillfälle
att återvända till fäderneslandet, göra rätt
för sig och blifva en nyttig medborgare; men,
enär Lagen faststälter, att Gäldenär, som icke
haft så beskaffade ovilkorliga olyckor, hvarföre
afträdesförmån medgifves, skall med sin person
och allt hvad han i sin öfriga lifstid kan ärfva
eller förvärfva, vara för sin skuld ansvarig; så
kan ej heller Utskottet tillstyrka, att berörde förslag
må blifva antaget, såsom ledande till inskränkning
i de rättigheter, Borgenärerne emot
Gäldenären äga.
Med afseende ä derom gjord anmärkning,
och för att med fullkomligaste tydlighet få utmärkt,
att det särskilta ansvar, som uti 8 §<
stadgas för den, som bevakat och besvurit falsk
fordran , förutsätter att brottet skulle vara begånget
i hemligt förstånd med gäldenären, torde redactionen
på följande sätt förändras. ”Varder någon
öfvertygad, att han i hemligt förstånd med Gäldenären
antingen hulpit honom 8Cc.
4:de Capitlet.
Då bevakning å Gäldenär» nerson , hvarom
2 §• förmäler, har afseende på sådan Gäldenär,
emot hvilken anledning till brottsligt förhållande
icke förekommit, och som följakteiigen äger njuta
fred i sitt hus, saknar ock anmärkningen att
bevakning i huset skulle förbyta* till bevaknirtg i
allmänt fängelse behörig grund; äfvensom , enär
Lagen uttryckligen bestämmer, hvilka de Auctoriteter-
äro, som skola verkställa dess föreskrifter,
Utskottet anser, att uti 3 f. icke behöfver
Lag-Utskottets Betänkanden. 575
Upptagas hvarest handräckning rpå sökas för att
låta bysätta den Gäldenär, sorn utan tillstånd vi*
slas utom sitt hus,
Man har velat tro, att af det i 5 §. nyttja-;
de ordasätt: förekomma anot gäldenären bindande
Omständigheter oell liknelser till vårdslöst och bedrägligt
förhållande skulle uppstå godtyckliga och för
en oskyldig Gäldenär besvärande tillämpningar,
helst liknelsen aldrig kunde blifva bindande, och
det åtminstone berodde på Domarens subjectiva
åsigter att förklara dem sådane ; Men Uti de fordringar
för Domarens pröfning, som detta lagbud
i sitt sammanhang bestämmer, ligger ett tillräckligt
beskydd både mot obefogade påståenden och
en godtycklig lagskipning, hvarförutan Domaren
äger tillförlitelig vägledning för sitt omdöme uti
hvad lagen rörande bevisning i allmänhet med
enahanda ordalag uttrycker uti 17 Cap. 30 §.
Rättegångs Balken,
Då af 5 jemförd med slutet af 8 vore
en ovillkorlig följd, att Gäldenär, emot hvilken
bindande omständigheter och liknelser till
vårdslöst förhållande förekommit, skulle, lika
deri bedrägliga Gäldenären, insättas i allmänt
häckte, men man derjemte antagit, att Borgenärerne
kunna eftergifva den vårdslösa Gäldenären
Sjelfva straffet, så förmenes häruti ligga en motsägelse,
helst, med antagande af Borgenärernes
rätt i sistnämnde fall, det också borde bero på
dem, att genom samfäldt bifall under Rättegången
befria honom från ett häkte, hvaruti han
egenteligen för deras skull hålles.
Häruti kan dock Utskottet icke instämma,
ty, då straffets eftergift för vårdslös Gäldenär icke
Lag-Zlt skottets Betänkande^ ^
uppkommer annorlunda, än genom Bbrgenärernes
förklarande, att de för sine fordringar blifvit förnöjde,
måste ock Gäldenären, intill dess ett så*
dant förklarande uttryckeligen blifvit rneddeladt,
icke kunna befrias från någon af de påföljder ,
Lagen fästat vid hans handlingssätt, och deri*
bland dem, att under Rättegången i allmänt häckte
förvaras.
För att åstadkomma likhet 1 Lagens föreskrifter,
tror emedlertid Utskottet sig böra föreslå
en rättelse uti 8 §•, hvarigenom slutet skulle
blifva så lydande: vare Lag samma, der Rätten ej
finner bindande omständigheter och liknelser till
vårdslöst eller bedrägligt förhållande hafva emot ho~
nom förekommit.
Emot föreskrifterne uti g §. anföres: att lill
rättesnöre för utstakning af underhåll åt Gäldenären,
hans hustru och oförsörjda barn bort stadgas,
det afseende skulle göras på boets större eller
mindre tillgång: att stadgandet i alla fall vore
allt för vidsträckt och menligt för Borgenä*
rerne, emedan, om all Gäldenärens egendom Utmättes
och han blefve bysatt, utan att hafva
kommit under Concours, hustruns behof icke
finge komma i betraktande, utan vore hon då
pligtig att, bäst hon kunde, sörja för sig oell
barn , hvilket ock inträffade efter Goncoursens
slut, då massan blefve utdelad: att något skäl
således ej kunde inses dertill, att hon under Concoursens
fortgång skulle sättas i annat förhållandes
att följden deraf ofta blefve, det hela mässan å(-  ginge för att underhålla Gäldenären och hans fawille:
att hustruns arbetsförmåga och hennes
egne
Lag-Utskalteis Éclärikahdeti. $77
fegnö ömsländigheter härvid jemväl borde äfses;
Samt andri igen att, derest gäldenären under LonCötlrsens
lopp hålles bysatt eller häktad , Under*
hillet icke borde mätas efter hans behof , Utart
blifva enahanda med det , sötn bysatte eller häktade
personer i allmänhet bestås.
Af desse abmärknipgar anser likväl tjtskottet
någon ändring i Lagförslaget icke kunna föränledas.
Att, sedan Gäldenären afsiatt all sin
egendom och således äger intet qvar, han under
boels utredning bör njuta föda för sig tiietl hustru
bell öförsörjde barn, är en tnenskllghets fordran,
den Lag9iiftaren icke kunnat lemna Utur sigte.
Den anmärkning, att , enligt Lag-Förslaget ,
Massans bättre eiler sämfe ställning eiler hustruns
egne omständigheter icke skulle vid mätningen
af underhållets belopp, komma i betraktande,
är desto mindre grundad, som ifrågavarande
§. Uttryckligen innehåller, att Underhållet
för Gäldenär, harrs hustru och oförsörjde barn
skall Utstakas Ibland annat i förhållande till hans
behof och med afseende å den större eller mindre
förlust, som kan drabba Borgenärelne, Binär
ört Gäldenär bysättes Utan att han afstått sin egendom,
förutsätter man, att han, äfven örn utmätning
skett, ännu kan äga tillgångar i behåll,
helst bysattningens egentliga föremål är, att tvinga
honom till uppgift af okände tillgångar; och,
då han således sjelf kan fylla hvad som brister i
hans Underhåll af hvad Borgenären efter författniögarne
måste honom bestå, samt äfven meddela
Sin famllle en nödig bergning, men denna förut.
Sättning ej vidare äger rum sedan han till Bor.
Bihang till Rihs-St. Brot. IS17 - X$i$. T-i* Sv ml. N:r 73> 7f
-
558 Lag-Utskottets B el änkan den.
genHrernes förnöjande afstått all sin egendom ,
finner ej eller Utskottet, att från hvad i detta
afseende anfördt blifvit någon grund uppkommer
att stadga, det Gäldenarer, hvilka afstått sin egendom
, borde njuta enahanda Underhåll , sorn för
häcktade personer i allmänhet är utstakadt, och
hvilket antingen af någon enskildt Borgenär måste
bekostas, eller af vanliga fångmedle» bestridas.
För att ål 10 §. bereda en större tydlighet, föxeslås,
att i stället för orden: Har Gäldenär tjenst
i Riket må sättas: Ar Gäldenär i Rikets tjenst,
samt t stället för: hvad öfrigt är sättas: om något
öfrigt är: äfvensom tillika är anfördt, att, då den,
som förestår Gäldenärs tjenst, njuter hans halfva
lön och af den ahdra hälften skall åt Gäldenären anslås
så mycket, som fordras för honom med hustrus
och oförsörjde barns underhåll, deraf ansa*
ges följa, att sällan något öfverskott blefve att
tillgå för Borgenärerne. Dock sorn §., efter dess nu
varande sammanställning, äger i de omförmälte
delar all den tydlighet, som erfordras, och någon
förbättring i redactionen ingalunda synes genom
berörde föreslagne rättelser stå att vinnas; så kan
Utskottet derå icke fästa afseende; likasom Utskottet
ej heller inser behofvet, att, i likstämmighet
med äfven derom gjord erindran, antyda, att*
om Gäldenärens halfva lön icke förslår till det
stadgade underhållet, skall fyllnaden tagas af
Massans tillgångar, emedan sådant är en klar
följd af föreskriften i 9 §.
Uti stadgandet, att tjensteman, som afstått
sin egendom till Borgenärer, icke må förrätta
tjensten intill dess Dom öfver honom fallit, fö*
xeslås undantag för den i 8 §■ nämnde händelse,
Lag-Utsiattets Betänkanden, 579
att Galdenären genast gitter visa , det hans obestånd
endast tillkommit af olyckor; Men, som, efter
hvad Lag-Commiltéen uti dess Motiver fullständigt
utredt, det ej vore förenligt med Statens
värdighet och det anseende Embetsman böra äga,
att Embeten och tjenster förvaltades af personer,
sorn blifvit skiljde fran förvaltningen af sine
egne angelägenheter, förr än de genom Domarens
pröfning vunnit stadfästelse derå, att endast
olyckor vållat, det de måste lemna deras förbin-'
delser ouppfyllde, och att de således icke sjelfvavarit
vållande till Borgenärers lidande; så, ochenär
Gäldenär , som gitter åstadkomma berörde
bevisning, icke kan befara ett längre uppehåll,
ined den slutliga pröfningen af hans förhållande,
i synnerhet sorn .Lagförslaget uti 5 Gap. 32 §«
medgifver att frågan örn afträdesförrnån ma serskildt
-genom Dom afgöras, finner Utskottet att
någon ändring icke bör äga rum uti det ovilkorJiga
förordnandet om gäldbunden Embets- eller
Tjenstetnans afhåltande från tjensten till dess.
Dom öfver honom fallit.
Slutligen är vid förevarande 10 §. anmärkning
gjord i afseende på det stadgande, att den„
sorn förrättar Gäldenärens tjenst, skall njuta hans
halfva lön, och den andra hälften, sedan Gäldenären
och hans famille deraf erhållit en nödtorftig
bergning, tillfalla Borgenärerne. Den olycklige
Gäldenären skulle således icke blott se sig
nedtryckt af sin belägenhet, utan ock genom
förlusten af den halfva lönen, som tillfölle hans
Vicarius, alldeles utur stånd satt att tillfredsställa
sina Borgenärer, åtminstone intilldess Dom folie.
Borgenärerne , åter , som efter nu gällande Eör
-
580 Lag-Utskottets Betiinkanden.
fattningar ägde obestridlig rättighet att uppbära
hälften af Debitorns Ion , skulle icke eller vara
belåtne att inskränkas till den lilla andel deraf ,
som Vicarien och Gäldenärens famille lemnade
öfrig , och hvilken i de fleste fail bletve 'torgen.
Det syntes derföre rättare, att någon laglig A.utoritet
i denha , såsom i hvarje anrtan händelse,
för tillfället bestämde Vicariens arfvode; och vore
utur 'dessa skäl påtagligt , att både Borgenärs
och Gäldenärs rätt uti nu omförmälte afseehdeh
bättre försäkrades af deri förut gällande, än genorn
den nu föreslagne Författningen.
Uti 16 §. 4 morn. af 1796 års Stadga, är
likväl redan föreskrifva, att, om Gäldenär icke
får sin syssla förrätta-, utan en annan dertill förordnas,
skall den förordnade njuta halfva lönen.
Detta nu bibehållne stadgande är ostridigt rättvist,
såsom grundadt på en billig fördran å ena
sidan, att löntagaren, emot de förmåner han åtnjuter,
skall med nit och drift fullgöra dé honom
i tjensten 'tillhörande åligganden, hvartill
sa väl en ordinarie, sorn vicarierande Erobetseller
Tjensteman äro lika förbtlndne, och å den
andra sidan åter, att Löntagaren deremot skall
äga nödig utkomst af hvad honom är anslagit,
lia med öfverensstämma ock flere särskildte Författningar,
hvaribland må nämnas Kyrkolagen
v t 17 Cap. 23 §., Kongl. Brefvet den 10 Januari
J759 och Kongl. Förordningen den 3o:de
September 1756. Utskottet anser jemväl betänkligt,
ätt tillstyrka undantag för de tilIfällige händelser,
att halfva lönen någon gång kunde utgöra
en större vedergällning, än med den tjenstföiräftandes
verkliga förtjenst öfverensstämde. Ut
-
Lag-Uts&ottets. B elan i an den: 581
0,m det, att svårigheter för en billig jemkning
alltid uppkommo, hvilka föranledde till oredor
och tvister, lärer det ock böra tagas i betraktande,
att i de sällsynta fall, då hälften af löntagarens
inkomst utgör mera än han i och för, sin:
tjenst rätteligen syntes förtjena, måste man tänka
sig omsorger och angvar af någon större vigt
och omfattning med sysslan förenade, eller ock,
att någon särskild representation dervid .' ger rum,
som fordrar betydligare kostnader^ de der likväl
icke, utan att åsidosätta eller förringa, jåmbetets,
värdighet, kunna, besparas.
5; Gap.,
Huruvida uti, de Landet- förekommandeConcoursmål
antingen Kronofogde, Länsman eller
Lands-Fi„ al vore att, anse såsom allmän åklagare,
har icke allenast vid 1 §• blifvit anmärkt
såsom nödigt att deruti tydligen bestämma, utan
ock derjemte hemstäldt, om icke, i; anseende till
den vanligen, inträffande mindre skicklighet hos
Länsmännen och. äfven hos Stads-Fiscalerne i de
mindre Städer, samt de oredor och, det. ökade
besvär för Domaren, som genom desse personers,
inblandning i; berörde mål> i , egenskap , af allmänna
åklagare skulle föranledas, stadgandet, kunde
få den förändring, att sådan åklagare icke. borde
kallas i annat fall, än om, Rätten funné,- anledningar
till vårdslöst eller, bedrägligt, förhållande
mot Gäldenärgn. förekomma.
Hvad rörer förstnämde anmärkning anser
Utskottet sig icke kunna tillstyrka, att- rättigheten
till alhnän talans utförande skulle inskränkas
till någon viss bland de Kronans tjenstemän, som
Lag-Utskottets Betänkan deni
i andre mai till sådan talan efter Lagame år o
behörige, utan tror att Lagstiftaren gjort tillfyllest,
dä han förordna t, alt någondera af desse
tjensteman borde undfå kallelse, på sätt i föreva=.
rande §. föreskrifves; och, livad’äter beträffar dea
omförmälte föreslagne förändringen, finner Utskottet
skäl icke vara att på föreställning ora
Stads-Fiscnlers eller Länsmäns mindre skicklighet
grunda ett åläggande för Domaren, att, liman kallelse
till allmän åklagare utfärdas, undersöka huruvida
anledningar till vårdslöst eller bedrägligtförhållande'hos
Gäkbnären sig förete, helst en
slik af Domaren, utan föregånget påstående, vids
tagen förtida pröfning, både blefve vådlig och
oftast skulle försätta honom i brydsam belägenhet»
i afseende å den åtgärd dervid, sorn kunde erfordras.
Efrin rån ar ock derom gjord, ätt den Utsatte
tiden för Borgenärernes kallande för att öfver
Gäldenärens cessiönsansökning höras, skal! vara
nog inskränkt och böra förlängas till en månad
eller minst trenne veckor i Stad, och fem veck»?
eller minst en månad å Landet; men, då allt-,
livad som i Concoursmål leder till en icke oundgänglig
tidsutdrägt, sorgfälligt bör undvikas, och
på sådan grund uti denna §., i likhet med hvad
förut uti a §. ock 12 §. 1 Mom. af 1798 år&
@oncoursstadga är förordnad*, blifvit föreskrifvit»
att blott de närmast boende Borgenärer skola till
berörde förhör kallas, hvaraf hittills någon olägenhet
icke försports, anser Utskottet sig icke
kunna fästa uppmärksamhet vid nämnde erinindran.
Z,ag-TJtsiottets Bclankandeni 5R3
Det har val blifvit fcirment, att föreskriften
uti 4 §., <let de Borgenärer, hvilka, i anledning
af kallelser) att öfver Gäldenarens Cessionsansökning
höras, tillsfädeskomniit, skola uppgifva beloppet
och beskafFenheten af sine fordringar och,
så vidt ske kan, förete de handlingar, hvarå fordringarne
sig grunda , hvilket allt i Rättens Protocoll
borde antecknas , skulle vara öfverflödig
och endast ledande till ökadt besvär både för
Parter och Domaren, samt att således berörde §.
kunde uteslutas; rnen, som He händelser icke saknats,
att vid ifrågavarande tillfällen, personer,
hvilka icke haft någre fordringar lies Gäldenären,
ändock anmält sig som Borgenärer och i sådan
egenskap inblandat sig uti saken och kommit att
deltaga, så väl i val till gode Män, som i andre
då förefallne åtgärder, tror Utskottet det i §. föreslagne
stadgande, för att, så vidt möjligt är,
afböja nämnde oskick, ej vara utan behörig grund
antagit, och tvertom så nödvändigt, att det mindre
betydliga besvär, som deraf kari orsakas, heicke
må komma i beräkning.
Då Lagen icke borde vara bygd på gissningar,
motsagde genom positiva förklarande», har
det ansetts, att den i början af 8 §• för Gäldenär,
som sökt afträdesförroån, föreskrefne Bouppteckningsed
icke skulle till dess innehåll vara lämpelig
för Gäldenär, sorn tvingades till Concurs,
helst han ej kunde betyga, att han icke, efter
fattadt beslut att egendomen afträda, vidtagit eller
låtit vidtaga någon åtgärd, sorn till en eller
annan Borgenärs förfång leda kunde.
Ehuru vid första påståendet den ifrågasatte
del af Gäldenars-eden förefaller mindre lämplig,
é
£84 Lag^Utskotiets Betänk anden,
lärer man Hock börg betänka möjligheten deraf,
att Gäldenaren just för att undvika berörde del
af eden, om den uti omförmähe fall skulle bart*
tagas, kumle sjelf lala tillställa tvånget, hvarföre
ock Utskottet finnér, det någon ändring häruti
ej bor äga runa. I öfrigt är ock Edgångsformulairet
Uti Lagförslaget af lika innehåll som det
Uti i798 års Concursstadga, oaktadt äfven efter
densamma Gäldenaren, enligt 17 §, 1 mom, kan
till egendoms afträde blifva tvungen,
Vid öfvervägande af de emot föreskrifterne
i 10 §. gjorde anmärkningar,, alf, med anledning
af Kongl. Svea Hof-Rätts Universal den 16 Juni
1801, grundadt på Kongl, Majus den 27
Maj samma år aflåtne Nådiga Skrifvelse, Rättegångs-timans
slut vid Härads-Rätt borde utsättas
till klockan 7 eftermiddagen: att tydligen borde
föreskrifvas', huruvida Urtima Ting i Cone ursmål
kunde Utställas med eller utan anmälan hos
jfilof-Rätten och hos Konungens Befallningshafvande;
samt att uttrycket; de fleste Borgenärer,
borde närmare bestämmas, för att utvisa om rättigheten
till Urtima Tings äskande, och skyldigheten
att det bekosta, borde ankomma på antalet
af de Borgenärer, sorn ett sådant Ting påfordra,
eller efter desses fordringars belopp; har
Utskottet väl ansett, att, då Rättegångs-timans
slut vid Härads-Rätt, uti ofvannämnde Kongl,
Bref blifvit utstakadt, äfven enahanda tid för
bevakning af fordringar må, till förekommande
af ali obestämdhet, i Lagförslaget utsättas, samt
att följaktligen uti berörde ro §, näst orden: inom.
Rättegangstimaris slut, bör införas ”klockan 7
fä aftonenMen i afseende åter å de öfrige
t
Bag-Utskottets Betänkandeit, 585
: <$>
anmärkte delar, tror Utskottet, alt, då 4 Cap, 2 §.
Rättegångs-Balken fdreskrifver, det ulsatte Urtima
Ting skall kungöras Hof-Rätten och Konungens
Befallningshafvande, och något särskilt
Upprepande deraf uti Lagförslaget således varit
öfverflödigt, samt meningen med uttrycket»-; de
fleste Borgenärer, ej eller synes vara tvetydig, då
§, jern fö res med hvad 37 §. af samma Capitel
bjuder, angående sältet huru kostnaderne för Urtima
Ting skola gäldas, anmärkningarne kunna
anses förfalla.
Af det uti 11 §• nyttjade ord; underrätta,
har man ansett olika meningar kunna fattas,
huruvida dermed förstås tillkännpgifvande antingen
genom Domhafvandens bref, Rättens ProtoColls-Utdrag,
eller de nu bruklige Kallelsebref,
å vederbörlig Charta Sigillata till uppgifne eller
kände Borgenärer, på grund hvaraf blifvit föreslaget
det stadgande, att underrättelsen om offentliga
stämningen borde genom sistberörde kailelsebref
meddelas; likasom ock det förtnents vara
nödigt, att tydligen borde bestämmas, det
.Domhafvande å Landet agde att utan biträde af
Nämd besörja om Kallelsebrefvens utfärdande
och infordra bevis om deras emottagande; men,
som ändamålet med stadgandet i §. är, att vederbörande
skola bevisligen erhålla säker kännedom
om den till lagligt bevakande af de hos Gäldenären
ägande fordringar utsatte inställelsedag ,
samt det synes vara likgiltigt huru sådant varder
verksteldt, endast att bevis om emottagandet
af underrättelsen finnes vid handlin.arne,
kan Utskottet icke inse någon nödvändighet, att
Uagen skall föreskrifva något visst sätt, på hvil
-
5 So ILag-TItskottets Betllnkandeni
ket kungörandet skall ske;- Äfvensom Ut sk o lief
af Lagförslaget icke finner anledning till tve*
kan derom, att ansta k erne för Kungörelserna
och för infordrandet af bevisen om deras erhållande
samt den brefvexling derom, som blifver
nödig, rrtä kunna af Domhafvande å Landet
utan biträde af Nämnd besörjas.
Att, pä sätt en bland anmärkarne yrkat, på
den grund att vid fä Rådstufvu-Rätter i Riker,
lottning af dit inkomne Rättegångsmål skall vara
vanlig, göra ett tillägg vid slutet af 13 §. af orden:
Der sådant brukligt är, anser Utskottet de-,
sto mindre lämpligt, sorn här icke är fråga om.
ändring i Domstolarnes förra arbetssätt, utan blott,
om iakttagande af skyndsamhet vid.den lottning
till måls beredande, sam u,ti redan gällande Lagar
blifvit stadgad; likasom, i afseende å anmärkningen
vid 17 , att. Borgenär icke borde åläg
gas
att söka resning, inom en månad från inställelsedagen,
så framt det förfall, sorn hindrat honom
att sig då infinna, ej. så-tidigt upphört , att
resning inom den utsatte tiden kunnat begäras ,
Utskottet finnér det vara, till förekommande af
framtida oredor oall återbäringstvister , högst angelägit,
att en korrt tid för resningens sökande
är stadgad; och, om någon Borgenär icke iakttager
denna tid, då han känner inställelsedagen
och vet att Goncoursraålet honom eller hans. rätt
rörer,\måste han oundvikeligen vidkännas olägenheten
att vara utesluten från Massan, hvilken
eljest aldrig med säkerhet skulle kunna utdela1;.
Vid 18 §. är anmärkt, att, formulairet- till
Borgenära-Eden derctti borde införas., och der
-
Lag - "Utskottets TSttånhanden*
femte tilläggas, det Dorna i en skulle vara berättigad,
att, elter föranledande af särsk il te omständigheter,
rätta ordalydelsen uti berörde Ed, sorn
dock vid hvarje sådan händelse borde i Rättens
Protocoll införas, samt i öfiigt stadgas, att Eds
forriitalaifet
skulle’ till nödig kännedom för Borgenärerne
och till förekommande af mened uppläsas,
innan de -till Edens afläggande framkallades.
I afseende härå finner Utskottet sig böra förklara,
att, då formulairet för Borgenärs*Eden tid
efter annan undergått förändringar, och, enligt
hvad vixl sistförfiutne Riksdag blifvit beslutad*,
för det närvarande innefattar ett moment, som
har sammanhang med BevilInings-Författningarne,
och således såsom temporairt icke lämpligen bör
inflyta uti den föreslagne Concours-lagen, hvilken
skall såsom allmän CivM-Lag gälla, anser
Utskottet det hafva varit val betänkt, att nämde
Edsforrnulaire blifvit från Förslaget till berörde
Dag uteslutit; och, som Utskottet tillika tror vådan
vara nog synbar, om it Domarens godtfinnande
skulle lemnäs att- göra ändringar i Edgångsformulairet,
samt det sammas uppläsande för de
sig anmälte Borgenärer, innan Eden af dem afiägges,
destomindre lärer vara nödigt, som hvar
och en af dem tillhör, att om innehållet deraf
taga kännedom, cm den ej förut redan ages, fin-'
ner Utskottet ingen anledning till uppmärksam-»
het vid framställningarne i besagde ämnen.
Om Concours-Lagerr vore den enda, efter
hvilken medlemmar af Judiska Nationen kunde
komma att aflägga ed, skulle Utskottet anse den
gjorde anmärkningen grundad, att 123 §. borde
588 Lag-Vtskotte,H Betänkanden.,
anvisas, huru och hvarest Borgenäis-Ed af <les«ä.
se bor afläggas; men, då Edgång af dem i flere,
andra fall kan fordras, finnér icke Utskottet be<*.
hofvet af någon särskild sådan anvisning i ConCours-Lagen
, utan r-tt hvad derom i allmänhet,
är stadgadt bör lända till efterrättelse.
Man har ock trott, att då, i följd af hvad
27 §. innehåller, Parter af Domstolen i Con<
coursrnål kallas till muntligt förhör för vittnens
hörande eller företeende af bevis, och af hufvudskrifter
till ingifne handlingar, kallelsen borde
ske vid det i 1798 års Concours-Stadga utsatte
vite 3 R:dr 16 skill, eller något högre vite,
samt att sådant borrie i §:n fastställas; men,
då det tyckes kunna antagas, det hvar och en
skall vara man, att till befordrande af snart slut
j Conpourstvisten sjelfmant inställa sig till förhör,
då han dertill kallas, samt, i händelse det ansvar
X/agen bestämmer för den, som förfallolöst uteblifver
från Rätten, dit han stämd eller kallad
är, icke skulle blifva tillräckligt att till inställe}*.
sen förmå, Domstolen har i Dag grundad rätt,
att verkställigheten deraf genom föreläggande vitén
befordra, anser Utskottet sådant blifva till,
ändamålet mera ländande, än utstakande af. en.
oföränderlig bötessumma,
Med dem, hvilka i anledning af stadgandet
i 28 §. äskat att en viss tid måtte. bestämma*,
jnom hvilken Concoursmål af RådstufvUrRätt och
Hof-Ratt borde, sedan skriftvexlkugen är slutad,
företagas och afgöras, skulle Utskottet visserligen
instämma, om icke Utskottet flir, sin del insåg
ett sådant .bestämmande mindre möjligt, i anseende
dels till det olika förhållande af målens
Lag-ZJtskotiets Betänkande}v 589
Yner och mindre in veck 1 atle beskaffenhet och vid-'
lyftighet, dels skiljaktigheten tili Domstolarnes
'öfrige göromål, hvilka Omständigheter nödvändigt
mäste göra ‘beräkningsgrunden för tidens utsättande
nästan i hvarje fall osäker.
Den föreskrift, som i 30 §., är gifven, att
allt hvad a-f Gäldenär och Borgenär i ConcoUrssak
sk 1 ifteligen anföres, med dertill hörande bevis,
skall tvefallt ingifvas, har ansetts icke kunna
sträcka sig och gälla angående skriftelige anföranden
lill Prolocollet, ly ftningsansökningat
och särsk i 1 te skrifter, som under milets beredning
ingifvas, hvarföre ock yrkats, att uti §. matie
bestämmas , det berörde skrifter voro från
nämnde stadgande undantagne, hvarjemte den
förändring uti slutet af §. blifvit föreslagen, att
döuplette-handlingarne icke borde hos Rätten förvaras,
utan utlemnas till Syssloinännen, för att med
mera lätthet vara för Parterne att tillgå.
Till antagande af desse iörslag anser Utskottet
sig icke äga skäl att lemna tillstyrkande. Det
hittills gällande stadgande i ämnet af enahanda
lydelse, som det ofvan omförmälte, har funnits
bespara både tid och kostnad, och synes således
med fullt skäl hafva blifvit i Lagförslaget bibehållit;
och från det sätt till förvarande Utaf Afskrifterne
till Inlagorne med bilagde Handlingar,
som jemväl förut är stadgadt, inser Utskottet afvikelse
icke vara af behofvet påkallad.
Så vida de Kungörelser, hvilka i Allmänna
Tidningarne införas örn inställelsedagar i Concourstvister,
skulle till något ändamål vara tjenande,
har tillräcklig anledning ansetts saknas
för den oinskränkta bevakningsrätt, som i ti §.
5go ‘Ltag-tlc skott tit Betänkandets
föreslås för sådane Borgenärer, som varit Gäidenärén
veterlige men han icke uppgifvit, samt
således icke undfått särskildte kallelser; men det har
tillika blifvit frauiaräldt, ätt, om denna omgång -,
Oaktadt de ofedOr deraf uppstå, i synnerhet om
utdelning redan skedt och återbäring biefve nödvändig,
skulle bibehållas, det vore angeläget att
Rättegångssätlet, som vid dylike tillfällen bordö
iakttagas, noga bestämdes-.
I anledning häraf tror Utskottet sig borå
yttra, att, om det icke kan sakna giltig grund,
att den, sorn bör undfå kallelse till bevakande
af sin rätt, ej må alldeles förlora denna rätt, då
han ingen sådan kallelse erhållit, matte ifrågavarande
stadgande-, hvilket ock -instämmer med
förra Concoursförfattningarne, ej kunna ogillas,
sedan man förut antagit, att hvarje veterlig Borgenär
skall om Concoursstämningen särskildt underrättas.
Någre oredor och återbäringstvister
lan Utskottet icke inse vara häraf att befara, enär
den uteblifne Borgenären-, sorn ej har inteckning
, icke kan komma i' Collision med dem-,
som sine fordringar å inställelsedagen bevakat ,
utan blott har, näst efter dem , sin rätt öppen
mot Gäldenären ; och att deremot en inteckningshafvares
fordran ej på detta sätt kan gå förlorad,
är en följd af den sakrätt han i viss egendom
förvärfvat. Hvad i öfrigt Rättegångssättet angår,
förefinner Utskottet ingen otydlighet derom uti
stadgandet, utan anser det vara tillräckligen bestämdt.
Särskilte anmärkningar äro väckte emot in»
rehållet af 32 §., såsom: att stadgande skall saknas
genom hvar* försorg dom, hvarigenom Gäl;
Bag-Utikötfets Betänkande!*, 591
■ÄenSt för vårdslöshet eller bedrager' till ansvar
fälles, bör i Allmänna Tidningar ku..0'!ras, samt
om ansvaret för försummelse deraf» att benämningen
af Allmänna Tidningar bör förbytas till
Post- eller Inrikes-Tidningar; samt att allmän åk
laga res rätt till talan icke borde äga rum mot
andre, ar bedräglige Gäldenärer; hvaremot åter
en annan anmärkare förment, det allmänna åklagares
pligt, att befordra en vårdslös Gäldenär till
ansvar, icke borde upphöra genom Borgenärernes
förklarande., att de för sine fordringar äro förnöjde.
Då det icke blifvit uttryckligen föreskrifvit,
att kungörandet af Domen skall ombesörjas
af Rätten eller Domaren, har Utskottet trott det
*jcke vara otydligt, att denna åtgärd tillhör den,
som i öfrigt har att bestyra om verkställigheten ,
helst kungörandet ej äger rum förr, än Domen
vunnit laga kraft, eller, i fall klagan fores, blifvit
af högre Rätt fastställd, hvarom Under-Domaren
ofta saknar ali underrättelse. I öfrigt är
skälet, hvarföre endast benämningen Allmänna
Tidningar endast bordt i Dagförslaget användas,
redan uppgifvit i sammanhang med pröfningen
af anmärkningarne vid 2 Capitlet 8 §■; och, då
Utskottet äfven här förut redovist grunderne för
det antagne stadgandet, att vårdslös Gäldenär må
befrias från straff då han vist sig hafva sins
Borgenärer förnöjt, äro anmärkningarne,.i hvad
de röra inställandet eller fortfarandet af allmäa
åklagares befattning i afseende på sådane Gäldenärer
, derigenom jemväl besvarade.
Det har väl velat anses, att i afseende på
den i 35 Domaren tillagd» pröfningsrätt af
Las-UtshoiTets BetänkandiiTii
u
de Uppgifne fordringar, ovisshet skulle kunriå
Uppstå, huruvida berörde pröfning kunde få sträcka
sig till primitiva lagligheten af en genom laga
kraftvunnit Utslag fastställd fordiun, samt
om ränta , fastställd genom Utslag att utgå till
betalning sker, berättigar till större förmån vid
Ränteberäkningen , än att den endast bör gälla
till Cessionsdagen ; tnen Utskottet kati icke dela
den förmodan , att nämnde osäkerhet om gränsen
för fordringars pröfning Iros någon Upplyst Uo*
mare kan hafva Verkligen ägt rUm, Och trot
Utskottet således någon förklaring i denna del ej
Vara nödig.
Enär, enligt 29 §. i detta Capitel af Lagförslaget,
Dom i Concoursmål skall af f-f ärads-Rätt
meddelas vid samma Ting, som målet blifvit Utagéradt,
eller, om det då ej kan ske, ovilkorligen
vid nästa Laga Ting, derest dessförinnan Urtima
Ting af Borgenäferne icke äskas, kan Utskottet
ej finna att, i likhet med hvad vid 38
blifvit anmärkt, särskild Kungörelse uti Allmänna
Tidningarne örn Domens Utfärdande blifver
nödig; och, hvad åter rörer den äfven vid samma
§. förekommande anmärkning om benämningen
af Tidningarne, åberopar Utskottet dess härom
här ofvan meddelte yttrande.
Den föreskrift, som uti 39 §. förménts Vara
nödig, huruvida i Concoursmål, uti hvilket ej
alla hvar emot annan hafva gemensam talan, ett
vad bör gälla för flere Borgenärer, eller bör af
dem särskilt erläggas, är i påföijande 41 §. Sa
bestämdt gifven, att, efter Utskottets tanka, .någon
tvetydighet vid tillämpningen ej kan förekomma;.
Lag-Utskottets Betänkandert, 5g3
Stia; men att åter, på sätt jemväl blifvit yrkadt,
Uti en allmän civil Lag intaga föreskrift, huruvida
Rådstufvu-Rätterne må begagna fribrefs rättighet
vid Concurs-handlingars insändande till
Hof-Rätten, torde anses mindre lämpligt.
6:te Capitlet.
Vid 1 §. anmärkes: att i det fall Concours»
massan ej hunnit så realiseras, att slutlig redovisning
kan ske genast efter det första Domen
fallit, borde, till undvikande af partieUa Redovisnings-Rättegångar,
klandertiden uppskjutas
till dess massan i det hela blefve utredd: att
den för klander af redovisningen utsatte tid af
sex månader ifrån det den samma blifvit af Syss- \
lomännen lemnad, kunde till hälften förkortass
att det syntes obilligt att Gäldenär, sorn afstått
sin egendom, skulle njuta ersättning för den
skada Boet lidit genom olaglig förvaltning, enär
den samma egentligen drabbade Borgenärerne;
Och att det hvarken vöre tydligen utmärkt, hvaruti
godtgörelse för skadan skulle bestå, samt ej
oller stadgadt af hvem den samma borde gälldas.
Att förekomma ett till Borgenärernes förlust
ledande uppskof med redogörelsen för Massans
förvaltning, har Lagförslaget, i enlighet med
förra Stadgar om Concourser, uttryckeligen föreskrifva,
att utredning borde ske genast efter det
första Domen fallit. Det är att förmoda, att,
med iakttagande af de för förvaltningen gifne föreskrifter,
åtminstone sällan hinder skola möta,
med mindre massan då må kunna utredas, och
Bihang till Rihs-St, Prot, i$lj 7'^e Sami- N:r 7;. 7£ö
594 Lag-Utskottets Bettinkari den.
skulle en eller annan tillgångsariikel för särsk Ilte
orsaker icke hafva hunnit realiseras, och sådant
föranleda till nödvändighet af slutliga redogörelsetidens
förlängande; så är det Borgenärernee
rätt, att äska utdelning af hvad som influtit,
och att genom anstånd med slutredogörelsen
äfven åt sig förbehålla rättigheten, att, sedan den
samma blifvit lemhad, anställa klander inom föreskrifven
tid. Idka litet förekommer således
anledning att befara serskilte redövisningstvister,
söm det kan finnas gagneligt, att föreskrifva en
kortare klandertid än sexmånader, helst, då Borgenärerne
ofta kunna utgöra ett större antal ,
bland hvilka alla ej voro i tillfälle att genast
taga kännedom af allt hvad till redovisningfen
hort, ett större rådrum ! samma mån synes
i allmänhet vara nödigt. För öfrigt finner Utskottet
det vara tydligt och klart, att, om Gäldenär
bevisar att boet, genom en emot Bagens
föreskrifter stridande förvaltning, tagit skada,
den häraf uppkommande redogörelse måste bestämmas,
till så mycket som svarar emot den förlust
boet deraf lidit, och tillgodökomma Gäldenären
i afräkning å hans skuld; äfvensom att
godtgörelsen bör drabba den eller dem af Borgenäreme,
sorn olagligheten vållat eller deli
tagit del.
I 3:dje §. stadgas rättighet för Borgenär att
lyfta hvad honom genom Dom tillagdt är, under
förbindelse,att ställa borgen, i fall Domen
ej vunnit laga kraft. Härutinnan yrkas den rättelse,
att Borgenär ej må besväras att ställa borgen
för mera ari hvad som finnes ankomma på
återbäring, i fall de klagande erhöllo ändring i
Lag-Utskottets Betänkandeit* 595
Dothen; meri Utskottet tror* att sådant icke kart
i Lagen antydas, utan att lemna rum för tvister
och oredor, helst det oftast lärer vara svårt,
om cj omöjligt, att beräkna hvad som på återbäring
kan ankomma, i fall Domen ändrades,
Samt vid de händelser, då sådant står att bestämdt
Utrönas, Borgenärerne icke af Lagen s föreskrift
äro hindrade att öfverenskornmelsevis sig emellan
stadga grunder både för sjelfva Utdelningen
och för verkställigheten deraf.
Hemställan är gjord, huruvida ej i 5;te §.
ett stadgande borde inflyta, att, i händelse pant
eller intecknad egendom ej förslår till fullt godtgörande
af Capital och ränta, den vinst eller inkomst,
som af panten eller den intecknade egendomen
Under anslags- och Utredningstiden faller,
må ensamt komma pantägaren eller infeckrtiwgshafvaren
till godo; men, sorn Kongl. Förordningen
den 10 December 1756 härutinnan
lemnar all erforderlig anvisning, och någon ändring
Uti samma Författning genom den nya
ConcoUrslagen ej åsyftas; så finner Utskottet berörde
hemställan böra förfalla.
Vid stadgandet uti nästnämnde §., att ihteckningshafvares
förmånsrätt för ränta , som före
Concoursen upplupen är, ej skall beräknas längre
än för tre år; finnes den erinran framstäld: att
denna från 30 §. 2 Mom. af 1798 års Stadga
hemtade föreskrift hade der en vida större tilllämpning,
än blott i Concourstvister , i så måtto,
att den omfattade frågan öm inteckningshafVares
rätt i allmänhet. För dem, som ville lemna
försträckning i en förut graverad fastighet,
borde någon anledning gifvas att beräkna belop
-
596 Log- Utskottets Betänkande».
pet af den äldre gravatlonen. Detta blefve ej
möjligt så länge någon säker underrättelse ej kunde
ernås, för huru lång tid. äldre intecknirigshafvare
låtit deri upplupne räntan innestå. Att förekomma
all villrådighet härutinnan» Och att befordra
lätthet uti försträckningars erhållande, stadgades
den allmänna grund, att förmånsrätt för
ränta uti intecknad egendom ej skulle gälla för längre
tid än frenne år, så att, ehvad egendom såldes
utmätningsvis eller i Concours, ej mera än Capital
och högst frenne års ränta skulle tillgodo
räknas de äldre, " hänsigt till de yngre inteckningshafvare.
Dett. stadgande, hvars rigtighet
icke kunde misskännas, hade således, lika med alla
öfrige uti förra Concoursförfattningar angående
inteckning förekommande föreskrifter, bert flyttas
till det i detta ämne författade och jemväl
nu under pröfning varande Lag-F®rslag, för att
utmärka att det. äfven gällde i andra fall, än då
fastighetsägaren afstått sin egendom till Borgenärers
förnöjande. Enär allmänna Lagen icke å
annat själ le, än i 17 Cap. HandelsBalken, sorn
handlar om Borgenärs rätt och företräde för hvarannan
till Gälbunden egendom, bestämmer dea
företrädesrätt, som genom inteckning i fast egendom
uppkommer, finner väl Utskottet anledning
hafva varit dertill, att ofvan omförmälte
stadgande, såsom, i afseende på räntans beräkning,
innehållande en inskränkning i samina rätt, blifvit
i Concourslagen infördt, men ock att, då de
ämnen, som röra inteckning i allmänhet, nu mera
äro Concourslagen frånskilde och i ett särskildt
project sammanfattade, detta stadgande lämpligast
bör i detsamma finna rum.
jLag-Ui skottets Betånianden. 597
Di likväl elen föreslagne Intecknings-Lagen
redan blifvit af trenne Riks Ständ godkänd, och
återremissen deraf frän Vällofl. Borgare-Ständet
icke afser rättelse uti nu ifrågavarande ämne,
kan Utskottet icke i annan ordning, än i sammanhang
med detta Betänkande, framställa det ändringsförslag,
hvartill ofvanberörde anmärkningar
torde böra föranleda.
I afvikelse fran förra Concoursförfattningen
innehåller den nu föreslagna redactionen ordalag,
sora synas inskränka stadgandets verkan till endast
de händelser, då verklig Concours genom
egendomens afträdande uppkommit. Sorn anledning
häraf kunde gifvas till föreställning, att
Dagens grund vore ändrad, och att vid liquid
öfver köpeskillingen för utmätningsvis såld faslighet
en hvar inteckningshafvare i sin ordning
borde tillgodo njuta ränta, utan afseende örn han
låtit deri innestå i flere eller forre år; så hemställer
Utskottet, om ej allmänna Regeln för förhållandet
i detta fall ina uti Intecknings-Lagen
införas och genom en förändrad redaction af 16
§. uttryckas på följande sätt.
Inteckning, som fasställd varder, galle för Borgenär
med förmånsrätt, sorn i 17 Cap. HandelsBalk.
skils, ifrån den dag han inteekningeti vid laga
Domstol söht. Ej må dock ränta ä intecknad
fordran tilläggas förmånsrätt för flere ån trenne är;
om ränta å intecknad fordran, dä Gäldenär afträdt
sin egendom till samtlige Borgenärers förnöjande,
stadgas i Concours-Lagen.
Det undantag, som den nu projecterade redactionen
antyder, skulle bestå deri, att, om för
räntans utsökande hinder uppkomme genom in
-
ggg Bäg-Ut skottets Betänkandet; -
träffad Concours, vöre inteckningshafvaren i 'sådarir
fall berättigad att njuta ränta, änskönt med
fastighetens försäljning och utdelning af köpe-*
skillingen fördröjdes sä länge, att mera än trö
års ränta blefve obetald. Detta undantag, hvilket
ock synes vara det egentliga, sorn i den föreslagne
5 §. af förevarande 6 Cap. äsyftas, an*
ser Utskottet lämpeligen kunna uttryckas, om
nyssnämnde 5 §. sålunda redigeras:
Pantägare njuta utur pant ränta intill lyftningseller
utredningsdageit, der ränta förskri fven varit,
eller eljest efter lag ägt ruin; Samma rätt njute ock
iliteekningshafvare utur intecknad , egendom; dock
galle förmånsrätten till ränta, som före Cöncoursen
upplupen är, ej för längre tid än tre är. För Bär*
Tiagods hos förmyndare njutes full ränta till dess
det utgifves
Under öfverläggningarne till desse Lagbestämmelser,
har hos Utskottet fråga uppstått,
huru vida ej förmånsrätt till ränta borde kunna
genom anställd lagsökning förvaras, så att,
ehvad ock vid intecknade egendomens sluteliga
försäljning, räntan funnes obetald för längre
tid än tre åt, densamma likväl skulle fullt
utgå, enär Lagsökning skett inom tre års förlopp,
Och, ehuru sådar-e hinder för lagsökningens fortgång
och för egendomens realisation tillfälligtvis
kunde inträffa, som fördröjde densamma utöfver
den tid, intvm hvilken inteckningshafvaren, be.
tryggad af Executions-författningarnes föreskrifter,
borde kunna påräkna, att komma i åtnjutande
af betalning, tror dock Utskottet, att något
undantag från Lagens allmänna förordnande, så.
mycket mindre bör grundas på förutsättning af
Lag-Uiskoltets Betänhnndén. 599
sådane möjligheter, som stadgandets ändamål härigenom
skulle helt och hållit fot (elas, och någon
säker anledning ej mera gifvas, att beräkna belop -  pet af de inteckningar, sorn vidhäfta fastigheten.
Genom den till tre är bestämda tiden, har
också Lagen lernnat Inteckningshafvaren så erforderligt
utrymme, att bevaka sin förmånsrätt, att
han, utan eget vållande, icke bör kunna den
förlora. Deremot skulle tillåtelsen, alt genom
anställd Lagsökning förvara förmånsrätten för räntan
i eri obestämd tid, kunna leda till h varjehanda
missbruk och sammansättningar emellan Gäldenären
och äldre inteckningshafvare, till förfång
både för sednare inteckningshafvare och fastighetsägarens
andre Borgenärer. Att åter söka förekomma
sådana följder genom den ytterligare
modiflcatton, att förmånsrättens åtnjutande skulle
hero deraf, om Inteckningshafvaren på det nogaste
iakttagit Executions- hörfattningarnes föreskrifter
, för att bringa Lagsökningen till slut, vöre
att "1 de flesta fäll uppställa tvistigheter, hvilkas
utredande berodde på en svår och ej' sällan föga
verkställbar bevisning. Också har Lagen u,ti andra
fall af dylik beskaffenhet fastställt bestämda
och af tillfälligheter oberoende prcescriptionstider
för förmånsrättens beräkning,, såsom i 17
Cap. 5 och 6 §, §. Handels-Bal k en och 17 Gap.
2 §, Jorda-Balken , å hvilket, senare ställe förmånsrätt
stadgas för sista årets afrad, med tillägg,
att, om afraden står inne för tre år, och
han, som den hafva hör, visar att han den ej
förr utfå kunnat, skulle han för dessa tre §r
njuta samma rätt och förmån, hvaraf följer, att,
om afraden stått inne ännu längre, förmånsrät
-
6oo Lag-Utskottets Bfianhdnden,
ten för den överskjutande liden ovillkorligen
förfaller.
I sammanhang med detta Capitel förekomma
slutligen framställningarne derom, atti Concours-Easen
borde stadgas, dels huru med qvittning
af gäld skulle förfaras, helst skiljaktigheter
i detta afseende skola yppats, dels ock huru Borgenär
må, sedan utredning i Goncoursen skett, åtkomma
betalning af Gätdenärens efteråt förvärfvade
tillgångar; men, då både allmänna Fagert och Exeeuiions-Författningarne
i dessa delar lemna til 1-  ti'l 1 räckeliga föreskrifter, anser Utskottet berörde
framställningar icke kunna leda till någon följd.
7 Cap.
^Lagförslaget stadgar uti t §., att maka, som
vill söka boskillnad, skall skrifteligen anmäla sig
derom hos den Rätt, derunder mannen lyder,
eller, der han död är, 'vid dödsfallet lydt; i anledning
hvaraf, och då förslaget åter uti i Gap.
1 §. föreskrifver, att, om Bolag, deri frälseman
del äger, vill sin egendom afträda, ansökning
derom bör till Hof-Rätten ingffvas, fråga blifvit
väckt, att, till undvikande af möjeligen inträffande
olika förfarande, uti detina §. borde bestämmas.
hvad en boskillnadssökande i nämnde fall hade
att iakttaga; men Utskottet finner, att, då skilnad
mäste göras emellan Bolagets och den enskilta
Bolagsmannens Forum, samt denna skillnad
visar sig vid jemnförelse af i och 6 §. §. t
lo Cap. Eättegångs-Balken, så kari den omförinälte
närmare bestämmelsen icke vara af nodell.
Om ett Bolag, hvari Frälseman har del, gör
Cession, så hör Målet till Hof-Rätten; men der
-
