# ID: svediakorp-gov1819
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 73,399
# sentences: 1,415
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG .
till Riks-Ståndens Protokoll
vid Urtima Riks dragen i Stockholm
1317 och 1818-
7:cle Samlingen,
Innehallande Riksens Ständers LagUtskotts
Retänkanden och Förklaringar.
■ 1 ,T*
STOCKHOLM, 1818.
hos Zacharias Haeggström.
(Stor» Nygatan, 3;e Huset tili venster från Kcriiliftnu\.)
«»ä »OCKtooOocooooeooooooiooo ©öoo oooo toen 0000O000O00
N:r i.
-LagUtskottets ISTemorial angående
Riksens Högloft. Ständers Justitia
Ombudsmans Embetsberättelse för
den sedan sista Riksmöte förflutna
tid.
C ... .
Wämtelige Respective RibsStånden hafva till
SbagUtskottet remitterat den af Riksens HöglofL
Ständers Justitieombudsman, Corn men deuren
med Stora korset af Kongl. Wasa Orden,
Herr Friherre L. Å. Mannerheim genom
tryck utgångna berättelse, rörande förvaltningen
af det honom anförtrodda Embete,
så val den del af år 1815, hvilken förflutit
sedan sista Riksdagens slut, sorn förlidet
år, tillika med bemälde Herr Friherres
och Justitieombudsman* till Riksens
Höglofl. Ständer vid nu påstående Riksmöte
den igde sistlidne November afgifne enahanda
berättelse, för den del af innevarande
år, sorn ditintills var förfluten, jemte
de Handlingar, hvilka vid dess berättelser
äro fogade,
Utskottet, sorn med åsigt på hvad itti
§5 §. af Riksdagsordningen derom är stadgadt,
företagit granskningen af berörde berättelser,
har vid anstäldt urskiljande, hvilka
af de ämnen, berättelserne innefatta,
kunna icke anses tillhöra Utskottets praf*
4
LagTJtsk. Betänkande»
ning oell handläggning, funnit följande af
dem böra dertill hänföras, nemligen: Hvad
Kongl. Maj:t i Nåder förordnat i afseende
å tiden för årliga Markegångssättningarne,
samt anförande af besvär öfver de i hvarje
Län fastställde MarkegångsTaxor, sedan
stadgandet om samma Taxors insändande
till Herr Friherren och Justitieombudsmannen
blifvit ändradt; Det af Kongl.
Maj:t i anledning af Friherrens och JustitieOmbudsmannens
underdåniga hemställan,
meddeldta Nådiga Förordnande om den tid,
de frän kriget hemkomne ExtraRoterings-,
Förstärknings- och Beväringskarlar borde
äga att förskaffa sig tjenst eller näringsfång;
Den af Herr Friherren och Justitieombudsmannen
vidtagne åtgärd i afseende
på tvänne under Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning dragne mål, hvaruti parterne ej
erhållit slut, äfvensom hvad Herr Friherren
och Justitieombudsmannen, i anledning
deraf, i underdånighet hemställt och
hvad Kongl. Maj:t derå i Nåder beslutat
samt till svar meddelt; Hvad som blifvit
tillgjordt i afseende på försummelse uti
insändandet till RiksgäldsKontoret af Sammandraget
öfver Bevillningen för år 1815,
uti Götheborgs och Bohus Län, samt hvad
åtgärder äro vordne vidtagne till utredande
af den i nämnde Län sig yppade betydligare
af Herr Friherren och Justitieombudsmannen
förordnade iiscaliska åtal mot åtskilliga
Lag Utsk. Betänkvnden
5
Embets» och Tjenstemän för begångna
tjenstefel, jemte den af Friherren och Justitie
Ombudsmannen sökta rättelse uti några
af Konungens Befallningshafvande utfärdade
Vites-förbud uti ekonomiska ämnen;
De af Herr Friherren och Justitieombudsmannen
under företagne embetsresor gjorde
anmärkningar vid beskaffenheten af Fängelse-rummen
å Warbergs Fästning och
vid Ankarsmedjan i Carlskrona, samt utrönta
förhållandet med Krono-Spinnhuset i
Götheborg, Landsfängelserne, Länens enskilta
Korrektions-Inrättningar, Lazarelterne
och Hospitalerne, jemte allmänna Fattigvården,
äfvensom uppgiften å hvad, rörande
någre af dessa ämnen, blifvit af Herr Friherren
och Justitieombudsmannen tillgjordt,
och hvad följd sådant medfört; De af Herr Friherren
och Justitieombudsmannen samlade
och meddelte underrättelser om tillståndet af
Ädelforss Guldverk och Trädplanteringen i
Skåne, samt de Andrarums Alun verk förunte
förmoner; Herr Friherrens och Justitie
Ombudsmannens underdåniga hemställan,
i afseende på Kongl. KrigsCollegii fattade
beslut, det frågan om uturaktlåtit. fullgörande
af kontrakter emellan Collegium och Leveranten
icke annorledes skulle af AdvokatFiskalen
derstädes till laglig beifran upptagas, än
efter dertill af Collegium erhållit förordnande,
samt det svar derå Konglig
Maj:t täckts i Nåder förständiga; Och
sluteligen den af Herr Friherren och
JBflg XJtsk, Betänkande^
JtistitltieOmbuåsmannen från Kongl Kam»
marCollegium infordrade och erhållna upp»
lysning, angående de mål från Norrbot,
tens, Vesterbottens, VesterNorrlands och
Jemtlands Län, sorn genom Remiss, under»
sökning eller i 'Besvärs-väg uti bernalt©
Collegiura blifvit anhängig© inom slutet af
år 1815» och under de föregående åren %
men hvilka icke voro afgjorde.
Enär Utskottet vidare ansett enahanda
förhållande sig förete i afseende på Herr
Friherrens och JustitieOmbudsmannens anmälan,
ej mindre att det förslag om Räntepersedlarnes
förminskning, hvarom vid före»
gående Riksdagar fråga blifvit vackt, ännu
icke är vederbörligen utredt, än äfven angå»
ende de från expeditionerne i Kongl. Maj:ts
Kansli afgifne förteckningar öfver de Riksens
Ständers Beslut, lill hvilka Kongl. Majit lem»
nät Dess Nådiga Sanktion, samt öfver sådana
Riksens Ständers underdåniga Betänkanden
från nästlidne Riksdag, som blifvit underställ-,
de Kongl, Makts vidare Nådiga pröfning och
afgörande, Boner Utskottet något annat icke
återstå för dess pröfning än de af Herr Friherren
och Justitieombudsmannen omför»
mälta Lagförklaringar, dem Kongl, Majit se»
dan sistlidne Riksdag täckts i Nåder meddela.
Af dessa förekomma först Kongl, Maj:ts,
Förordnande u*i Nådig skrifvelse till Ri*
kets Hof- och ÖfverRätter af den 22 Mars
förlidet år, att den UnderDomare, sorn,
enär fortsättningen af ransakning öfver
-
LagUtsk. Betänkanden
7
häktad person till annan Domstol för*
visas, underlåter att till Kongl. Maj:st*
Befallningshafvande eller den Domstol, till
hvilken fullföljden af ransakningen jblifvit
hänskjuten, Handlingarne inom den uti
Kongl. Brefven den i8:de November 1762
och den i5:de April 1774» Utsatte tid afjemna,
skall anses förfallen till enahanda
ansvar, som för RansakningarS insändande
till ÖfverRätt i underställda Brottmål är
stadgadt; Förklaringen den ig:de Mars samma
år, hvarigenom stadgas, att, då Jegd
Beväringskarl tager ytterligare Lega, för
att bland Bevärings.manskapet ingå, hvilket
förhållande lämpeligast kan hänföras
till hvad Lagen i 14 Cap. g §. HandelsRalken
stadgar om Tjenstehjon, sorn låta
städja sig till tvänne Husbönder, den å
förenämde sätt brottslige skall, utom ersättning
och skyldighet att återgälda Legan,
som han sist uppburit, eller i händelse
han af flera låtit sig lega, hvad han af
desse emottegit, jemväl böta så mycket
som svarar emot den utfäste Legan och öfriga
förmoner för ett års tid, hvilka böter,
till treskiftes emellan Kongl. Maj:t och
Kronan, Häradet eller Staden samt Målsägaren
böra fördelas, och i händelse den
skyldige ej äger tillgång till böter, förvandlas
efter 5 Cap. StraffBalken till fängelse
vid vatten och bröd; Förklaringen
den 8de Maj innevarande år af 7 §. 3 afdelningen,
3dje Artikeln i Försäkrings- och
6
LagTJtik. Betänhanden
Hafveri-Stadgan den ödra October 175 o,
medelst hvilken Kongl. Majit, i enlighet
med grunderne för de uti nästberörde Stadga
gifne föreskrifter, i Nåder närmare
stadgat och förklarat, att när skepp blifvit
af våda läck, eller stött på grund eller
mot klippor, så att resan icke kan fortsättas,
innan det blifvit åter iståndsatt, böra
de omkostningar, sorn användas till skeppets
bringande af grund och till Skeppshvarf
samt lastens lossande och återintagande,
jemte de så kallade Nödhamnsomkostningarna,
efter öfligt bruk, räknas till
gemensamt haEveri, men botandet af sjelfva
skadan, till skeppet enskilt, genom hvilken
Nådiga förklaring följde, att de i ista Mom.
2 §. 2dra Artikeln i HafveriStadgan, om
enskilt hafveri förekommande orden: ”utan
att Laddningen tarfvar lossas” borde såsom
uteslutne anses; Förklaringen den 2yde
Mars äfven detta år, genom hvilken Kongl.
Majit funnit det vara instämmande med
rätta förståndet och meningen af Kongl.
Kungörelsen den 2dra Augusti 1792, att
under det deri stadgade förbud för enskilte
personer att utgifva tryckta Assignationer
eller Invisningar å andra enskilte, borde
anses inbegripit utgifvandet af graverade
Assignationer af enskilta och ställde å andra
enskilta personer, hvarföre ock Kongl,
Majit i Nåder förklarat, att den, som efter
kungörande deraf betiäddes med sådana
graverade Invisningars utgifvande, skulle
Lag Utsk. Betänkandcn
9
anses förfallen till enahanda ansvar, som
för utfärdandet af tryckta Assignationer och
de så kallade Yaluter är stadgadt, utan att
dock åtal ägde rum emot de enskilta personer,
som dittills graverade Assignationer utgifvit,
och hvarjemte för inlösen af de deraf i
omlopp varande, en tid af 8 månader blifvit
utsatt och fastställd; Kongl. Brefvet till HofRätterna
den 28de Februari detta år, att ansvar
för Fickstöld icke ägde rum, i den
händelse, då den, irrån hvilken stöld ur
ficka skett, varit sofvande; Kongl. Kungörelsen
den 10 Maj 1815, att i öfverensstämmelse
med hvad uti n §. af Kongl. Makts
Nådiga Förordning den 24de Augusti 1813,
rörande fylleri och dryckenskap är stadgadt,
Konungens Befallningshafvande må ga att
uti alla öfriga Politiemål, hvilka enligt
författningarne af dem böra upptagas och
afgöras, höra vittnen, eller föranstalta, att
sådant hos Häradshöfdingen i orten, med
tillkalladt biträde af tvänne Nämdeman,
blefve verkstäldt; Och Kongl. Brefvet den
8de sistvekne October tilL HofRätterna, uti
hvilket Kongl. Majit i Nåder förklarat,
det vara med Lagens rätta mening och förstånd
uti /(.de §. af igde Kap. GiftermålsBalken
öfverensstämmande, att lysning efter
förrymd maka, efter berörde §., ej bör
af Domare beviljas, utan att han förut genom
Presterskapets och andra vederbörandes
hörande, som kunna nödiga upplysningar
meddela, erhållit säkerhet, att den till
-
}0 LagUtsk. Beteinkandeti
talte verkligen förlupit sin maka, samt, si
vidt möjeligt är, känner densammas vistelse»
ort, orsakerna till hans frånvaro och begge
makarnes förra sammanlefnad; Och som
Utskottet finnér, att dessa af Kongl, Maj:t
i Nåder vidtagne Stadganden och meddelte
Förklaringar dels varit föranledde af utrönta
olika fattade begrepp om Lagens och
Författningarnes behöriga tydning vid omförmälts
händelser, dels ock erfordrats,
för att bestämma hvad till fullkomnande af
Lagens föreskrifter borde iakttagas, samt
således blifvit nödvändige, anser Utskottet
sig böra till Riksens Höglofl. Ständer hemställa,
att de såsom ständig Lag må antagas,
Vidkommande dernäst Kongl: Maj:ts
Nådiga Bref dtn 5 Juli förlidet år, till
Jdof- och ÖfverRätterne, hvarigenom, i an =
ledning af underdånig förfrågan, huruvida,
j följd af Kongl. Förordningen den 19 Juli
J815, hänvisning till Underdåniga Besvärs
anförande borde meddelas, äfven i Utslag,
hvarigenom understäldta Brottmål blifva af
JdofRätt till UnderRr tt återförvista, Kongl.
Maj:'c i Nåder förklarat, att ehuru anklagade
personer el ler parter i allmänhet icke kunde an»
ses hafva ovillkorlig rätt, att emot ÖfverRätts i
JJrottmålgifnaåterförvisnings Utslag med Besvär
till Kongl. Majtst inkomma, hvarföre
ock någon föreskrift till Besvärs anförande
jcke må i sådana Utslag intagas; likväl
och sorn i de fall af återförvisning, di
1Lag Utsk. Betänkitndeit.
U
ÖFverRätt, med upphäfvande af UnderRätts
Utslag, målet från sig skiljt, den missnöjd
de icke må betagas, att på egit äfventyr
i sådana återförvisnings-Utslag söka ändring,
bör Hof-eller ÖfverRätt, därejt parten an*
mäler sig till hänvisnings erhållande, underrätta
honom om tiden till Besvärs anförande,
då Kongl, Maj;st, efter förekommande
omständigheter, ville i Nåder tillse, hu,
ruvida Besvären må till pröfning upptagas,
eller icke; Dock att ett sådant anmäldt missnöje
icke uppehöll eller hindrade verkställigheten
af ÖfverRättens återförvisnings-Beslut,
så vida icke, i anledning af de anförde
besvären, Kongl. Maj;t skulle finna för godt
sådant särskilt i Nåder förordna; Kongl,
Brefvet till HofRätterna samt Consistorium
i Carlstad af den 29 Maj berörde år, att
sedan, genom Kongl. Förordningen den lgde
Juli 1815, Vermelands Län och Carlskoga
Härad blifvit lagde under Svea HofRätts
Jurisdiction, men Dahlsland ännu lyder under
Götha HofRätt, alia de mål uti Domboken
vid Carlstads Consistorium, sorn rora
personer inom Dahlsland, borde urskilja*
och till Götha HofRätt öfverlämnäs, äfvensom
till samma HofRätt borde förvisas
både Besvärs- och Underställningsmål ifvås*
berörde Province inom den tid soso varit
föreskrifven, innan Vermelands Län och
Carlskoga Härad under ades Svea Hofrätts,
Jurisdiction; Kongl. Brefvet den 16 April
detta år till HofKansleren, att den skyl
-
12
LagUtsk. Betcinkanden
dighet, sorn, enligt i §, 11 mom. i TryckfrihetsFörordningeu,
ålåg Boktryckare, att
af hvarje utkommande Tryckskrift, utan betalning,
aflemna Exemplar till HofKansleren,
de under Riket lydande Universitetex-,
Kongl. Bibliotheket, Riks-Årchivet och Yettenskaps-Akademien,
borde fullgöras af vederbörande
Boktryckare i Stockholm inom
sex månader, och dem i Landsorterna inom
ett år efter det hvarje skrift från Trycket
blifvit utgifven, vid det i 4 §• 2 Mom. af
berörde Förordning utsatta vite af Femtio
Rd., samt att frågor derom skola behandlas
som andra uti 4de Momentet af sistnämnde
§. omförmälte Ordningsmål, hvilka tillhöra
HofKanslerens upptagande och afgörande;
och Kongl. Brefvet till Krigs Hofrätten och
Hof-Consistorium af den °4de sistvekne
September, att i saknad af Prestbetyg elier
för felande Christendomskunsjkap, verkställighet
af lagligen ådömd, uppenbar eller
enskild kyrkoplikt, ej må i följd af 8de
Cap. 2 §. i KyrkoOrdningen, uppskjutas;
så emedan desse Kongl. Maj:ts Nådiga stadganden
äro gifna i Speciela händelser och
utfärdade till vissa Publika Verk och Embetsman,
samt icke blifvit till allmän kännedom
lemnade, har Utskottet, i afseende
å dem, ansett något annat sig icke tillkomma,
än att tillkännagifva, det Utskottet
funnit sig icke hafva något dervid att
tillgöra.
La» Ut sk. Eetankanäen
13
Detta allt varder dock Riksens Höglofl.
Stanaers pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm dea i6de December 1817.
A Höglofl. Ridderska- A Högvördige Prestpets
och Adelns Leia- Ståndets Ledamömöters
vägnar. ters vägnar
Dan Edélcreutz, Carl P. Hagberg,
Å Vällofl. RorgareStåndets
Ledamöters
vägnar.
C. A. Cramer.
Å Hedervärda RondeStåndets
Ledamöters
vägnar.
O. Olofson.
A. J. Wahlstierna.
N:r 2.
La g Ut skottets Memorial angående ett
närmare bestämmande deraf] huru
afvittring sbevis skola vara beskaffade.
Så väl af den anledningen, att olika begrepp
blifvit derom fattade, huru de betyg
böra vara beskaffade, hvilka enligt föreskriften
uti 12 Kapitlet 1 §. GiftermålsBalken
skola af Enkling eller Enka, som
gar i annet gifte, företes, att afvittring
Lagligen skedd är, samt om för sädane af
-
14
jLci^Utsk. Bttänkanderi.
O
Vlttringsbevis» endast fordras att styrka, det
åen Egendom, hans eller hennes aflidne
maka efter sig lemnat, blifvit upptecknad»
eller om tillika bör bevisas, att berörde £-  gendom är emellan den dödes arfvingar
skiftad och äfven att hvarje arfvinge sin
lott utbekommit» som ock i den förmodan»
att då detta Lagbud således icke kan anses
Vara nog tydligen bestämdt» det ansvar sorn
deruti för Presten ar stadgadt att mista
sitt Embete om harl viger nämnde personer
innan afvittringen är verkställd, kan
anses nog strängt, har Herr Prosten Jacob
Hagberg uti till Högvördige PreStStåndet
inlemnadt Memorial, väckt fråga derom, att
ett mera bestämdt stadgande mätte tnedde*
las» hunt vidt skyldigheten för Prest skall
sig sträcka för att, innan hail tillåter vigi
sel af Enkling eller Enka, som träder i
nytt gifte» vara förvissad att afvittringen
för sig gatt, äfvensom att straffet för den
Prest, som äådant underlåter, må i så måtto
förändras» att han med sin egendom ansvarar
för ersättningen af all den skada
eller förlust derigenom kan för de arfvingar»
sorn icke blifvit afvittrade, uppstå, samt
han ej Förr, än då tillgång till sådan ersättning
hos honom saknades» kunde till
ansvar af Embetets förlust anses»
Detta Memorial, hvilket till Lagutskottet
blifvit remitteradt, har Utskottet alltså
i öfvervägande tagit, och dervid väl å ena
sidan funnit nödvändigheten af det i ali*
LägUtsk. EetäiilianAen
15
ftiänna Lagen vidtagne stadgande, att Enkling
eller Enka ej må tillåtas att träda i
annat gifte förr än behörig utredning skett*
hvad af den qvarlåtenskap, dessas aflidne
makar efter sig lemnat, bor den dödes
arfvingar tillkomma, samt att till förekommande
af öfverträdelser häremot, vigsel ej
må tillåtas innan verkställigheten af det
således påbudna kan bevisas; men Utskottet
har ock å den andra sidan antagit, att
det af Lagstiftaren i ofvannämnde Kapitel
och §. nytt;ade ordalag, att nyssbemälte afvittring
skall vara lagligen skedd, så mycket
mindre kan afse, att den Prest, som skall
förrätta vigsel af Enkling eller Enka till
iiytt giftermål, dessförinnan bör ingå uti
pröfning, huruvida afvittringen på ett lagligt
sätt är verkställd, som sådant både öfVerskrider
hans Embetes befattning, och
jemväl ofta blifver för honom omöjligt att
utreda. Utskottet tror, att Lagens kraf
och ändamål uti ifrågavarande föreskrift
bör anses fullkomnadt och vunnit, när Enkling
eller Enka för Presten, som skall viga,
med behörige handlingar visar, att qvarlåtenskapen
efter hans eller hennes aflidna
maka blifvit upptecknad, och att derefter
delning af boet emellan den efterlefvande
och den dödes arfvingar skett, samt att
Presten dervid icke behöfver ingå i forskning,
hvarken om lagligheten af uppteckningen
och delningen, eller huruvida, på
grund af den sistnämnde, hvarje arfving»
ltf
LagUtsk. Betänkandin
utfått hvad honom dervid blifvit tillagdt;
äfvensom Utskottet jemväl anser, att i händelse
tvist om berörde delning uppstått,
som genom förening ej kunnat biläggas,
giftermålet och vigseln icke bör derföre
uppehållas och hindras, enär Enklingen eller
Enkan, som vill gå i nytt ‘gifte, hos
Domaren eller Konungens Befallningshafvande
ställer godkänd borgen för hvad
som omtvista?.
På denna grund, och då Utskottet funnit,
att Lagen icke så fullkomligen bestämmer
hvad af Prest vid vigsel af en uti
annat gifte ingående Enkling eller Enka,
bör i förberörde afseende iakttagas, att ju
ovisshet hos honom kan uppstå, huruvidt
bans pligt dervid skall sig sträcka, anser
Utskottet en så beskaffad förklaring af of- '
vanomförmälte Lagens rum, som med hvad
nyss förut är förmäldt instämmer, vara af
nöden, och får således tillstyrka, att densamma
må meddelas.
Deremot, och som sedan tydligen blifver
utstakadt hvad uti ifrågaställde händelse
Presten tillhör att fullgöra, och något
missförstånd om hans åliggande dervid
icke skäligen bör sedermera kunna uppstå,
anser Utskottet sig så mycket mindre äga
anledning föreslå någon ändring uti det
ansvar Lagen utstakar för den Prest, hvilken,
med åsidosättande af det föreskrifna,
viger Enkling eller Enka, som en sådan
åtgärd möjligen oftast kan leda till betyd
-
Lag- Utskottets Eetänkanden,
17
lig skada och förlust för arfvingar, samt föranleda
till vidlyftiga och kostsamma rättegångar ;
hvarföre ock Utskottet finner sig icke kunna tillstyrka
bifall af hvad Herr Prosteri Hagberg i
denna del föreslagit.
Till Riksens Höglofl. Ständers vidare granskning
och bepröfvande varder dock detta vördsamt
öfverlän.nadt.
Stockholm den 17 December 1817.
N:r 3.
Lag-Ut skottets Utlåtande, angående Författningars
och Kungörelsers uppläsande
frun Predikstolen ejter Gudstjenstens
slut.
■tlögvördige Preste*Ståndet Ilar till Dag-Utskottets
handläggning remitterat det af Herr
Professoren m. m. Doctor C. P. Hagberg dit itlgifne
Memorial, hvaruti Herr Doctorn och Professoren,
med antagande af nödvändigheten att
från den offenteliga Cudstjensten aflägsnas alt
som under Andakts timmarne ofördelagtigt verkar
på. sinnet, samt vander uppmärksamheten
på främmande föremål, andragit, det isynnerhet
menliga följder för andaktsöfningen deraf
skola uppstå, att utfärdade Kongl- Författningar
samt Embets och Tjenstemäns Kungörelser
i åtskillige vecldslige ämnen böra under GudsBihang
till Riks-St. Brot. 1817 - i$i8. 7'.de Sami. N\r j. 4,
D M,
Tryckt i MAAQUARBska, Tryckeriet 1.8 i8<
i8
Lag-Utskoitets Betänk anden.
ijensten, efter Predikans siut, frän Predikostolen
uppläsas; I följd hvaraf och enär Herr Doctorn
och Professoren ansedt en så beskaffad åtgärd
vara olämplig och störande för den sinnesstämning,
som vinnes under en behörig upmärksamhet
på högtidligheten af Gudstjensten
och på de undervisningar och erinringar, hvilka
af JLäraren blifva genom dess predikan för Ahörarne
frarnstälde, samt härtill jemväl komma
att ofta hvad sorn i besägde verldsliga ämnen
frän Predikostolen kungöres, icke egenteligen
kunde anses röra flere af dem hvilka Gudstjensten
bevista, har Herr Hoctorn och Professoren
på desse med de flere af honom uppgifne
skäl föreslagit en sådan förändring uti det, som
i 2. Gap. 5. §. af Kyrko-Ordningen uti omförmälte
ämne ftfreskrifves, att alla verldslige
Författningars uppläsande under Gudstjensten
må upphöra och denna läsning ske efter Gudstjenstens
slut.
Utskottet, som i betragtande tagit hvad i
berörde måtto blifvit framsläldt, har väl insedt
dels att för kungjörandet så val af de Kongl.
Maj:ts nådiga Stadgar och Förordnanden, hvilka
skola tjena till allmän efterrättelse, som
hvad Konungens Befallningshafvande och Embetsman
å Kongl. Majus vägnar kunna hafva
att bjuda och tillkännagifva, jemte hvad i öfrigt
till Allmänhetens kännedom bör lämnas,
någon lämpligare utväg icke står att erhålla
än den att ett sådant kungörande verkställes i
kyrkan å Sabbatsdagen, där Allmänheten mera
mangrant är samlad och bör sig infinna, dels
ock
Lag-Ulshottets Betänk an den.
19
ock att densamma länge varit vand att på berörde
sätt blifva om alt det nyssornförmäldte
underrättad; Men ehuru Utskottet på sådan
grund funnit att någon ändring deruti icke kan
tillgöras, har det dock icke undfallit Utskottet,
att, enligt hvad Herr Professoren Doctor Hagberg
anmärkt, egenteliga föremålet för Allmänhetens
samlande i Kyrkan å Sabbats och Helgedagen
är densammas behöriga firande, och att,
med en fortfarande andagtsöfning under den
tid för Gudstjenst är bestämd, inhämta de undervisningar
och förmaningar, hvilka af Uäraren
varda lämnade, samt att det med ett sådant
föremål icke kan vara förenligt, att under
det de i Kyrkan närvarande endast dertill
ägnat sin uppmärksamhet, afbryta och vända
densamma på verldslige ämnen, som för dem
framställas, hvarigenom sambandet uti andagtsöfningen
före och under samt efter predikan
otvifvelagtigt skall rubbas; hvartill än vidare
bör läggas den eftertänksamma omständighet att
de menliga följder, ett sådant afbrott uti sinnesstämningen
till gudsdyrkan skall för hvar
och en medföra, uti än större moa mäste erfaras
af dem, hvilka i Kyrkan sig infunnit till
nattvardens högtidliga begående och dervid behöfva
att icke störas från åtänkan af deras förehafvande.
Utskottet har trott sig kunna derigenom
förena de livar för sig nödige förhållanden, att
a ena sidan Allmänheten på ett lika säkert sätt,
som kittilä varder kungjord om de Författningar
-
Lag-Vtskot:ets 1'et'dnkanden.
gar och påbud, hvilka den bör åtlyda, och åden
andra från Gudstjensten skiljes allt hvad
för densammas oafbrutna forrtsättande och en
derunder hos de i Kyrkan församlade forrtfarande
andakt kan vara hinderligt, då Utskottet
nu i så måtto tillstyrker bifall till hvad Herr
Professoren Doctor Hagberg, på sätt här ofvan
är förmält, föreslagit, att den ändring uti det
som Kyrko-Ordningens 2. Cap. 5. §. i förevarande
fråga föreskrifver , ina meddelas, att, med
undantag af sådane Kungöranden, som hafva eu
bestämd religieuse syftning , med hvilkas uppläsande
på lika sätt, som hittills skall förfaras,
alle öfrige ankomne Författningar, Beslut och
underrättelser komme att, enär Gudstjensten är
fulländad, af Prästen från Predikostolen kungöras;
dock att efter Predikan, och sedan bönerne
äro läste, Menigheten bör af Prästen underrättas
att den till åhörande af desse sistnämnde
bör i Kyrkan, sedan Gudstjensten är slutad,
qvarstadna. Detta varder dock Riksens Höglofl.
Ständers vidaregranskning och bepröfvande vördsamt
understäldt.
Stockholm den 17. December 1817.
N:r 4.
Lag-Utskottets Utlåtande, angående förbud
för Konungens Befallningshafvande att
Stadga vitén i Ekonomi och Politi
mål.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvit
och derifrån till Uag-Utskottet remitteradt
Mema
-
Lag-Utskottets Betdnkanden.
21
Memorial, har Riksdags-Fullmägtigen från Elfsborgs
Eän, Anders Danielsson, såsom ett af honom
förment misstag i Lagskipningen, anmält,
att Konungens Befallningshafvande! skola anse
sig berättigade, att, för försummelse vid väghållning
och dylikt, stadga särskildte vitén utöfver
beloppet af de böter allmänna Eagen,
för sådane försummelser utstakar, hvarå, såsom
exempel, af Anders Danielsson blifvit anfördt,
att fastän 25 Capitlet 11 §. Byggninga Balken
fastställer Tre Daler Silfvermynts böter för den,
som häfver ogild väg, skall likväl Konungens
Befallningshafvande i ofvannämnde Eän, för
sådan försummelse, utsatt ett särskildt vite af
Fem Riksdaler, genom hvilka åtgärder ett känbart
lidande skall Eänens Innevånare tillskyndas;
Och, ehuru ofta skulla hända att, då de
Kungörelser i desse ämnen, sorn af Konungens
Befallningshafvande utfärdas, varda utaf Under-Domstolarne
tillämpade, vid deröfver hos
Öfver-Rätt förd klagan, ändring ej mindre i
berörde Domslut, än äfven uti Konungens Befallningshafvandes
omförmäldte åtgärder vinnes,
skall dock ibland inträffa, att hvad så väl Konungens
Befallningshafvande som Domaren i
dylike fall afgjordt, varder af Öfver-Rätt faststäldt.
På sådan grund, och enär, enligt hvad
Anders Danielsson trodt sig finna, Konungens
Befallningshafvande icke äger magt, hvarken
att skärpa det ansvar, som uti Allmänna Eagen
blifvit bestämdt å sådane förbrytelser, som
deruti nätnnas, och ej eller att vid andre händelser
i Ekonomi och Politi mål utstaka vitén,
*2 Lag-Utskottets Let link anden.
ten, än då sådan rättighet blifvit genom Författningar
Konungens Befallningshafvande tillerkänd,
har Anders Danielsson, med afseende pä
de olägenheter och de kostnader, som deraf
uppkomma, att, vid hvarje händelse, då det
nyss bemäldte icke iagttages, till erhållande af
ändring och rättelse deruti, äfven Högsta Domaremagten
stundom måste anlitas, hvarvid jemväl
ibland nedsättning af åddmde böter blifver
nödvändig, hemstält, det, genom serskild
Författning, Konungens Befallningshafvande må
förbjudas, att, på sätt först ornfönnäldt är, afvika
från de i Lag gifne föreskrifter.
Vid öfvervägande af hvad omförmäldfe
motion innehåller, har val Utskottet funnit, det
den Lagstiftande magt, att, genom stadgade vitén
öka ansvaret för de förbrytelser, hvilka
antingen i Allmänna Lagen eller uti de af
Kongl. Maj:t i Nåder utfärdade Författningar
äro upptagne och med böter belägne, icke kan
någon Statens Embetsman tillkomma, samt att
så beskaffade åtgärder jemväl ofta kunna föranleda
till rubbning af de förhållanden emellan
brott och straff som vid en behörig Lagstiftning
alltid böra afses och äga rum; Äfvensom
det icke eller undfallit Utskottets uppmärksamhet,
att, enligt hvad Riksens Ständers Justitia
Omhudsman, Commendeuren af Kongl.
Maj:ts Vasa-Orden med Stora Korssel, Herr
Friherre Mannerliejm uti de af honom till Riksens
Högloflige Ständer nu afgifne Embets-Berättelser
omförrnäit, bemälte Herr Friherre och
Justitia ombudsman sett sig föranlåten, att,
då
Log-Utskottets Betänk anden.
23
da någre Konungens Befallningshafvande i berörde
afseende öfverskridit gränsen af deras
Embetsmanna befattningar, och sådant kommit
till Herr Friherrens och Justitiae Ombudsmannens
kännedom, vidtaga laglige åtgärder, för
att deruti skyndsamt vinna rättelse; Men som
Utskottet tillika ansett sig icke kunna annorledes
betragta desse sistnämnde händelser, äfvensom
den , hvilken Riksdags-Fullmägtigen Anders
Danielsson förmält hafva föranledt honom
till nu ifrågavarande framställning, än såsom
i likhet med dem, då Domare, Embets - och
Tjenstemän i allmänhet icke iagttaga hvad uti
Eag eller Författningar är föreskrifvit; Altså och
då Utskottet trodt det icke blifva lämpeligt,
att genom någon serskild Författning påminna
och befalla desse att ställa sig redan stadgade
föreskrifter till efterrättelse, finnér Utskottet
sig icke kunna tillstyrka bifall till hvad Anders
Danielsson härom föreslagit.
Till Riksens Högloflige Ständers vidare ompröfvande
varder dock detta vördsamt understäldt.
,
Stockholm den 17 December 1817-
N:r 5.
Riksens Högloft. Ständers Lag - Utskotts
Betänkande3 angående en Cancellists
ytterligare antagande.
Llag-Utskottet har vid dess första sammanträde
den gide i denne månad, jemte utseende af
Sekre
-
24 Lag-Utskottets Betänkanden.
Sekreterare, endast kunnat, i likstärnnighet med
24 §. af Riksdags-Ordningen, antaga en Cance
Mist; men sorn ätsk ill ige Remisser frän Respective
Riks-Stånden redan till Utskottet ankommit
och flere sädana ännu lära vara att
förvänta , inser Utskottet att det för nämnde
Cancellist destomindre bjifver möjligt att ensam
med erforderlig skyndsamhet besörja renskrifningen
bade af de fern serskildta exemplar, som
af hvarje Memorial med stundom ätföljande
Bilagor, skola afgå, och jemväl af det exemplar
deraf, som vid Utskottets handlingar bör
förvaras, tillsammans hvarje gång utgörande
ett större Arktal , oberäknad! de inneliggande
Protocollemes renskrifvande, hälst Utskottet tillika
finner en blifvande nödvändighet att begagna
Cancellisten till biträde vid Protocollets
förande.
I anledning häraf och på det de ärender,
hvilka tillhöra Utskottets befattning, icke ml,
i saknad af nödig Betjening, uppehållas i deras
oafbrutna gång, utan Expeditionerne kunna
med den skyndsamhet, som vederbör, afgå;
får Utskottet med stöd af förenämnde §: i Riksdags-Ordningen
ti i l Riksens Höglofiige Ständer
vördsamt hemställa att det kunde tillåtas
Utskottet än ytterligare antaga en Cancellist
med vilkor att det arfvode, som för denne tjen«
steman kan anslås, ej beräknas honom tillgodo
för längre tid än från och med den dag han
uti tjenstgöring inträder.
Stockholm den ig:de December 1817.
N;r
Lag Utskottets Betänlanden. 25
N:r 6.
Lag-Utskottets Utlåtande angående ändring
af 1 §; 23 Cap. Rättegångs-Balken,
rörande Domfört antal Ledamöter i
Kämners - och Rådstujvu-Rätter.
T>
-*-'-iksdags-FuIlrna'gtigen för Stockholms Stad,
Herr Radmannen Anders Fredin har uti ett till
Vällofliga Borgare-Ståndet ingifvit och derifrån
till Lag-Utskottet remitteradt memorial, väckt
fråga derom, att, sedan genom Kongl. Förordningen
den 19 Julii J815 Lagens stadgande
uti 23 Capitlet 1 §. Rättegångs-Balken att uti
Hof-Rätt i vigtiga saker Sju borde i Rätten
vara, blifvit i så måtto ändradt, att derigenom
är vordet förklaradt, det i Hof-Rätt ej färre
än Fem Ledamöter må döma i mål, som å lif
och ära gå, samt att i andra mål fyra Ledamö.
ter, utgöra domfördt antal derest de alla om
slutet ense äro, men föreskriften uti berörde §
i öfrigt blifvit bibehållen, hvarmedelst är förordnadt,
att i de Städer, der Kämner-Rätt äger
afgöra brottmål, som å ära och lif gå, ej färre
än fem måge i thy mål döma, samt att Rådstufvu-Rätt
ej är Domför, der ej fern i Rätten
sitta, desse stadgander äfven måtte undergå
sådan förändring, att så väl i de Städors
Kämners-Rätter, hvilka äga att afgöra mål af
nyss omförmäldte beskaffenhet, trenne Ledamöter
må dertill vara Domföre, som ock att
uti Rådstufvu-Rätt alltid enahanda antal Ledamöter
må afgöra ej mindre desse, än andre der
förekommande mål.
Ibland
Lag-Utskottets Betiiiikanden.
Ibland de flere skäl och förhållanden, dem
He rr Rådmannen anfört såsom grund för berörde
framställning, har han, med förutsättande
deraf att icke de dömandes antal, utan deras
personliga egenskaper och tjenstenit skulle
utgöra den värkliga säkerheten för Parters rätt
samt Lagarnes sorgfälliga tillämpning, förmält sig
icke kunna inse nyttan af det större antal Ledamöter
i bemälte Under-Rätter, men att deremot
olägenheten deraf skulle vara ostridig derigenom,
att tjenstemännens antal öfver behofvet
ökas, gagnelige medborgare från andra yrken
borttagas, och att det Allmänna eller Städerne
för aflöningen måste vidkännas utgifter,
hvilka med mera skäl kunde användas till en
förbättrad utkomst för de nödvändiga tjenstemännen,
eller till andra lika vigtiga föremål.
Enär, enligt Kongl. Klefvet den 8 Augusti
1791 alla de brottmål, hvilka enligt 25 Capitlet
5 §. Rättegångs-Balken och flere serskildte
Stadgar skola Hof-Rättens pröfning underställas,
böra af Kämners-Rätterne i Städerne, Stockholm
undantagen, endast ransakas, och ransakningar
till Rådstufvu-Rättens afdömande insändas,
att från Rådstufvu-Rätten till Hof-Rättens
skärskådande öfverlämnäs, har Utskottet,
vid öfvervägande a.f förenämnde väckte motion,
funnit, att den samma åsyftar icke allenast att
Kämners-Rätterne i Stockholm och RådstufvuRätterne
i de öfrige Städer, så väl der Kämr
ners-Rätter finnas, som der Rådstufvu-Rätt är
första Domstol, må hädanefter med frenne Ledamöter
upptaga och afgöra alla brottmål af nyss
om
-
Lag- Utskottets Betänk anden.
omförmäldte beskaffenhet, utan ock att Rådstufvu-Rätten
i Stndexne uti allmänhet må uti der
förekommande Civile tvister vara Domför då
ett lika antal Ledamöter i Rätten sitta; Och
som, hvad först angår frågan om behandlingen
af berörde brottmål, Utskottet anser att de skäl
som föranledt till den genom Kongl. Förordningen
den ig Julii 1815 skjedde förändring
af sista Momentet uti 1 §. af 3 3:dje Capitlet
Rättegångs Balken det Fem Ledamöter må i
Hof-Rätt döma i mål sorn å lif och ära gå, så
mycket mera böra vara gällande för att i enahanda
mohn förminska antalet af de Ledamöter
uti Kärn ners'- Rätterne i Stockholm och uti Rådstufvu-Rätterne
i de öfrige Städer , hvilka enligt
Lagens nu varande stadgande böra dylike
måls afgörande öfvervara, som de af desse Under-Rätter
deruti fattade Beslut skola Hof-Rättens-pröfning
underställas och, hvad rörer lifssaker,
Hof-Rättens Dom skall än vidare till
Kongl. Majtts Egit Nådigste skärskådande öfverlämnäs,
samt den jemförelse härvid äfven
synes äga rutn, att å Landet sådane mål vid
Härads-Rätt afdömas, uti hvilken Ordföranden
eller Fläradshofdingen endast biträdes af sju
Nämdeman, hvilka sistbemälte icke annorledes
kunna rnotvärka till ett emot den förstnämndes
mening stridande beslut, än så vida de samfält
derom äro ense; Samt, hvad åter beträffar
Civila tvister; Utskottet destomindre inser någre
vådelige följder för en behörig Lagskipning
deraf kunna uppstå, att desse mål uti Rådstufvu-Rätterne
endast af trenne Ledamöter handteras
-
4 8 Lag-Utskottets Betänkanden.
teras och afgöras, som, enär de af dem, hvilka
uti desse Rätter skola Ordföranden eller
Borgmästaren i Staden biträda, eller Rådmännen,
utses och väljas al Stadens Borgare, det
svårligen, åtminstone i de mindre Städer, är
att vänta att alltid sådane personer dertill finnas
att tillgå, hvilka förut ägt tillfälle att ägna
sin tid till inhämtande af den kännedom af
Lagars innehåll och tillämpning, som för en
rättskaffens Domare erfordras, hvartill än vidare
kommer den omständighet, att det synes
innefatta en stridighet i Lagstiftningen, att då
i Öfver-Rätt alla mål, utorn dem, hvilka benämnas
vigtiga, och hvarmed enligt Kongl.
Brefvet den io:de November 177a förstås de,
som å ära och lif gå, kunna afgöras af fyra
ledamöter då de alla om slutet ense äro, uti
Rådstufvu-Rätt, ehuru Under-Domstol, likväl
fem Ledamöter alltid böra utgöra Domfördt antal;
Altså finner Utskottet sig äga full anledning
tillstyrka, att förberörde Lagrum må på
det sätt, Herr Rådmannen Fredin hemstält, förändras,
så att Kämners-Rätterne i Stockholm i
de brottmål som å ära och lif gå samt Rådstufvu-Rätterne
i allmänhet i desse och alla andra
mål må anses Domföre, då trenne Ledamöter
i de samma såsom Domare deltaga.
I följd häraf får ock Utskottet föreslå att
oftanämnde 1 §. af 23 Capitlet Rättegångs.Balken,
hädanefter må antagas till sådan lydelse:
’’A Härads och Lagmans Ting, så ock vid
”laga Syn i jorda tvist, må ej dömas ther ej
”sju i Nämden äro. I Kämners-Rätt måge tre
döma,
Lag-TJtskottets Fetänkanden.
Afloma, äfven i de Städer, ther Kämners Rätt
”äger brottmål afgöra, som E ära och lif gä.
”RådstufvuRätt vare ock Domför, ther tre i
”Rätten sitta. I HofRätt måge ej färre än Fern
”.Ledamöter döma i mål, som å ära och lif ga.
’’l andre mål må fyra Ledamöter utgöra Dom”fördt
antal, ther alla om slutet ense äro.”
Detta allt varder dock Riksens Högloflige
Ständers vidare pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 7:de Januarii 181 8-
N:r 7.
Lag-Utskottets Utlåtande, angående Domares
och Executorers skyldighet i afseende
på Gäldenär förunnadt anstånd
i skuldfordringsmål.
"V^ällofliga Borgare-Standet har till LagUtskoti
tet remitterat en af Herr Borgmästaren S. M,
T. Cederborg väckt motion, deruti han såsom,
en af de flera öfverklagade felaktigheter uti
executions-författningarne anfört, att tredskande
Gäldenär, som af Fordringsägaren lagsökes,
icke sällan skall af skäl, hvilka åtminstone för
allmänheten äro okände, förunnas äfven öfver
Irenne månaders anstånd med betalning af redan
förfallne på erkände förbindelser grundade
skulder, hvarigenom en oskälig förmån tillskynda
Gäldenären sorn, efter det han medelst
sin underlåtenhet att verkställa betalningen af
den förfallna gälden, nödgat Fordringsägaren
att
30
Lag-Ulskotteis Betänk anden.
att den utsöka, än vidare får tillfälle att uppehålla
denne sistnämnde i utbekommandet af sin
rätt; i följd hvaraf, och då Herr Borgmästaren
ansett det rättsenligare att lagen skyddar en
Medborgare, enär han påkallar uppfyllandet af
ingångna förbindelser, än att den understödjer
deri tredskande, sorn undandrager sig fullgörandet
deraf, har Herr Borgmästaren hemstält,
det .Domare och Konungens Befallningshafvande
må åläggas, att icke utan Fordringsägarens
uttryckliga bifall tillåta Gäldenären något anstånd
med förfall ne skulders betalande, utan att
endast med all den skyndsamhet, sorn Författningarne
medgifva, förskaffa Fordringsägaren
hvad honom bör tillkomma.
Berörde, till äncfring i hvad lagen i 2
Cap. 4 §. UtsökningsBalken uti ornförmälde ämne
medgifver, syftande motion, har Utskottet
i öfvervägande tagit, hvarvid Utskottet funnit
densamma icke röra de skuldförbindelser, hvilka
ega sådan egenskap, att genom Kongl, Förordningarne
den 1 g Maj 1756 och den 28 Juni
1798 en strängare executionskraft blifvit desamma
tillagd, för hvilkas infriande af Gäldenären,
något anstånd icke kan vid för desamma
verkstäld lagsökning honom meddelas.
Den nu väckta fråga angar således endast
de kraf, sorn hos Domaren eller Konungens
Befallningshafvande anställas för fordringar, hvilka
grunda sig på andra handlingar, än så beskaffade
skuldförbindelser, som nyss äro nämnde;
och, ehuru hvar och en försträckningstagare
onekligen är förbunden att vid den tid han utläst,
Lag-Utskottets Betänkanden.
31
fäst, eller för honom blifvit bestämd, till försträckningsgifvaren
eller dess rätts innehafvare,
återgälda det försträckta, samt denne sistnämnde
således bör kunna påräkna, att vid berörde
lid betalning derföre undfå; likväl och sorn så
beskaffade omständigheter ofta möjligen kunna
inträffa, att en Gäldenär, utan uppsåt att tredskas,
kan vara utur stånd satt att, vid förfallotiden
af dess skuld, densamma godtgöra, samt
enär, vid desse tillfällen, på hvilka förenämnde
4:de §. af 2 Cap. UtsökningsBalken synes
hafva afseende, fordringsägaren utkräfver dess
rätt, en sträng behandling af Gäldenären, att
utan upskof hos honom uttaga den fordrade och
erkände skulden, skulle kunna föranleda till
betydlig skada för honom och tilläfventyrs ibland
dess undergång; alltså och emedan härvid
jemväl bör i betragtande komma,att den rättighet,
som uti ofvanberörde lagrum är Domaren och
Konungens Befallningshafvande gifven, att då
Gäldenären begäranstånd, detsamma honom förunna,
icke annorledes är rneddeldt än jemte en
dermed förenad skyldighet för Domaren och
Executoren att pröfva saken, och huruvida den
kan tåla dröjsmål, hvarvid ock den anståndstid,
som kan Gäldenären lemnäs, är inskränkt att
ej öfverskrida trenne månader; ty och då genom
den 31 Julii 1815 vidtagen Författning,
lagsökningstiden blifvit till mer än hälften förkorrtad,
då nu mera tredskande Gäldenärer icke
kunna, med anledning af det förut gällande
stadgande i 2 §, af samma Gap., genom åsidosatt
förklaring uppehålla målets afgörande, samt
efter
32
Lag-Utskottets Betänkanden.
efter Utskottets tanka vådligare följder blifva
derigenom att befara, om Executorerne helt
och hållet betoges att utöfva den makt 4:de §
af samma Cap. dem tillägger, en rätt, hvilken
är att anse i likhet med de flera fall, der Lagstiftaren
öfverleinnat pröfningen till Domarens
godtfinnande, än dem som kunna upstå deraf,
om någon gång Domaren eller Executoren utan
förevarande verkligt behof, och emot Lagsttf.
tårens ändamål, skulle gynna en krafd Gäldenär
med rådrum till skuildens afbördande, deruti
i sådan händelse fordringsägaren äfven är
öppet att hos ÖfverDomaren söka ändring och
rättelse, finner Utskottet sig icke ega skäl tillstyrka
bifall af hvad Herr Borgmästaren Cederborg
i detta ämne föreslagit.
Till Riksens Högloflige Ständers granskning
och bepröfvande varder detta vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den Januari! 1818.
N:r 8.
Lag-Utskottets Utlåtande angueende föreslagen
ändring uti det genom 14 §. af
Kongl. Förklaringen den 11 Dec. 1766
stadgade ansvar f ör hållkarl, som af
fordrar resande drikspenningar eller
dem med otidighet bemöter.
LTti ett till Hedervärda BondeStåndet afRiksdagsfullmäktigen
från Stockholms Län Matts
Eriksson ingifvet Memorial, det Riksdagsfullmäktigarne
Gustuf Larsson från berörde Län
oGlr
Lag-Utskottets Betänkanden.
33
éch Per Bengtsson från Halland äfven biträdf,
är af Matts Eriksson yrkadt, att det uti 14 §.
af Kongl. Förklaringen den 11 December 1766
öfver 1734 års Gästgifvare Ordning, stadgade
ansvar för Hållkarl, om han af den resande
fordrar drickspenningar, eller med ovett honom
ofredar, att straffas i förstnämnde händelsen
med Sex pär spö, samt i den sednare, första
resan, med Tio, andra resan med Sexton par
spö och tredje gången varda försänd till någon
Kronans fästning, matte, såsom, efter Matts
Erikssons tanka, icke lämpligt mot brottsligheten,
upphöra, och desse förbrytelser med
penningeböter till det belopp sorn kunde anses
deremot svarande, få umgällas; och har Matts
Eriksson i omförmälde ändamål andragit, att då
Hållkarlns inkomst och lön på de fleste ställen,
skulle bestå uti hvad han af resande, uti så
kallade drikspenningar, kan erhålla, han ock
icke borde, om han någon gång skulle derom
hos den resande anhålla^ fällas till ett vanhedrande
straff, som åtföljer grofva brott, äfvensom
att de tvister, hvilka mellan resande och
Hållkarlen kunna uppstå, ofta möjligen föranledas
af den resandes förvållande och otidighet,
och i sådant fall något strängare ansvar
för den resande icke är utstakadt, hvaremot,
om Hållkarlen på lika sätt besvarade den re.
sandes förfarande, hans straff vöre bestämdt.
DagUtskottet, sorn från ofvanbemälde Riksstånd
fått ifrågavarande Memorial till sig reremitteradt,
har vid öfvervägande af hvad deruti
Bihang
till Riks-St. Prat. igij . igig. ?:de Satnl, N:ri.
34 Lag-Utskottets Betänkanden.
uti är framstäldt, funnit, att redan längre tid
tillbakars och ej långt efter det GästgifvareOrdningen
år 17,34 till allmän efterrättelse antogs
och kungjordes, flera svårare klagomål deröfver
sig yppat, att resande, utan skillnad till
stånd eller värde, samt om de voro i allmänna
eller enskilda ärender, blefvo länge vid
Gästgifvaregårdarne i deras fortkomst uppehållne,
och tvungna att afhandla med den skjutsande
om legan till så högt belopp, som denne
sistnämnde fordrade, hvarunder ofta trätor och
olåt uppkomme samt de resande måst uthärda
allahanda ledsamheter, hvilket föranledt till den
af Kongl. Maj:t, uti Nådig Skrifvelse till samtlige
-Landshöfdingarne den 31 Maj 1763, meddelde
föreskrift om de ytterligare mått och anstalter,
som, till befordran af ordning och skick
med Skjutsen på Gästgifvare - gårdarne i Riket
erfordrades, hvarefter än vidare af samma anledning
Kongl. Majit funnit nödigt, att den 11
December 1766 utfärda Nådig förklaring öfver
berörde Gästgifvare-Ordning och dervid fastställa'de
deruti intagne serskildta förordnanden,
samt deribland äfven dem angående ansvaret
för Hållkarl, som fordrar Drickspenningar af
den resande eller -honom med ovett ofredar, uti
hvilka delar af berörde stadgande nu sökes ändring;
hvarefter än ytterligare, igenom Kongl.
Brefvet den 1? Januari 1776. stadgandet uti
8 §. af 1763 års Kongl. Bref i afseende å Konungens
Befallnirtgshafvandes iättighet, att upptaga
och afdöma frågor om Gästgifvares, Hållkarlars,
och de Skjutsandes tredska, motvilja
och
Lag-Utskottets Betänk anden. 35
och försummelse, samt stegringar i Skjufslegan,
blifvit, i ändamål af dessa ärenders skyndsammare
behandlande, förnyadt.
Uiskottet, som anser, att då en till Gästgifvaregård
ankommande resande dervid för sitt,
oftast i de mest angelägna ärender, nödvändiga
forthjelpande med skjuts, måste helt och
hållet bero på den till befordran deraf tillsatte
Styresmannens eller Hållkarlens välbehag och
hans mer eller mindre noggranna uppfyllande
äf de honom åliggande skyldigheter, det ock är
af största nödvändighet, att denne person både
är vid betydligare ansvar förbunden att sine
åligganden uppfylla, och äfven att, nar han
deruti i den mån brister, det han dels för
verkställigheten deraf tvingar den resande att
tilldela sig serskild vedergällning, genom fordrandet
af drikspenningar, dels med otidigheter
den resande bemöter, denne person icka
undgår en allvarsam bestraffning, hvarförutan,
efter Utskottets tanka, berörde med svårare
följder förenade oordningar svårligen kunna förekommas,
finner det vara vådligt, att för det
närvarande lossa eller förminska berörde band,
hvilka hittills länge funnits verka till det med
dem åsyftade ändamål, hellst Utskottet anser
sig ega anledning förmoda, att blotta tillvarelsen
af det nu öfverklagade stadgandet i märklig
mån tillbakahållit öfverträdelser af det för.
budne och att detsatnmas tillämpning åtminstone
mera sellan behöft användas, hvarföre ock
Utskottet ser sig ej kunna tillstyrka bifall till
hvad uti det ifrågasatte ämnet är vordet föreslaget.
Detta,
36
Lag-Utskottets Betänk anden
Detta, jemte det särskildta yttrande, hvaruti
någre af Utskottets Ledamöter stadnat, och
uti bifogade Proiocolls-Utdrag innefattas varder
Riksens Högloflige Sländers vidare pröfning
vördsamt underställdt. Stockholm den 8:de Januarii
1818*
Utdrag af protocollet hållit hos Riksens
Hög/of. Ständers Lag-Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 8 fann
ar i i 1818.
S» D. Föredrogs det af Riksdags-Fullmagtigen
Matts Ericsson frän Stockholms Län till Hedervärda
Bonde-Ståndet ingifne och till Lag-Utskottet
remitterade Memorial om åtskillige ändringar
i 1734 års Gäsigifvare-Ordning och Förklaringen
deröfver den 11 December 1766.
Efter öfverläggning härom, funno Utskottets
fleste Ledamöter, på sätt Betänkandet utvisar,
sig icke äga anledning att tillstyrka någon
ändring uti ifrigastäldte Författningar.
Från detta Beslut af Pluraliteten voro likväl
Herr Assessoren Gyllenhaal, Herr Kammarherren
och Assessoren Grefve Posse, Herr Pro.
fessoren Doctor Hagberg, samt Herr Lagmannen
och Borgmästaren Palmborg, i så måtto af
skiljaktig tanka: Att då det förhållande, som borde
finnas emellan brott och straff, icke kunde
anses iakttagit, om, på sätt 14 §. af Förklaringen
den n December 1766 stadgar, Hållkarl,
för d«rt han af resande fordrat drikspenningar
elier
Lag- Utskottets Betänkanden.
37
eller dera med ovett ofredat, skulle undergå spöstraff,
hvilket .Lagen utstakar endast för brott af
gröfre beskaffenhet.; och följden af berörde sträng*
het i straffet äfven blefve, att Hållkarlar för ifrågavarande
förbrytelser mera sällan tilltalades
och således undgingo allt ansvar; så och enär det
icke eller vore lämpeligt, att för desse händelser
utsätta penninge böter, ansågo bemälte Herrar
Ledamöter sig böra tillstyrka , att det uti
berörde §. utsatte spöstraff kunde förändras till
bestraffning af prygel, efter det förhållande sorn
genom Kongl. Circulairet till samtelige Regements
Cheferne om förändring uti Krigs-Arrielarne
och tjenstgörings Reglementet uti visse fall
den 26 November 1812 redan är bestämdt, sJ
att sex par spö borde förvandlas till Femton prygel,
tio par spö till Tjugofem prygel och sexton
par spö till Fyratio prygel.
Nlr 9.
Lag - Utskottets Utlåtande, angående Ändring
i Lagens Stadgande uti 5 Cap.
4 §. Utsöknings-Balken. #
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Lag-Utskottet
remitterat ett till bemälte Riks-Stånd
ingifvit af Riksdags-Fullmägtigarne från Skaraborgs
Län Lars Carlsson, Peter Svensson, Anders
Svensson och J. Andersson underteknadt Memorial,
hvaruti hemställes, att Lagens Stadgande
uti 5. Cap. 4. §. Utsöknings-Balken, huru förfaras
skall då i mät tagen lös egendom försäljes,
måtte
58 Lag-Utskottets Betånkandch.
matte pl det sätt förändras, att deruti bestämmes,
dels hvad antal personer böra, såsom köpare,
vid försäljningen eller Auctionen vara
tillstädes innan utropet verkställes, dels beloppet
af de böter, hvartill den, sorn öfver utropen
satt är, gjör sig förfallen, om genom hans
egennytta eller vållande någon skada dervid timar,
varder förökadt, Och är i anledning deraf
uti berörde Memorial föreslagit det en sådan
ordning måtte antagas, att, då den utmätte egendomen
uppgår till Atta Riksdalers värde, fyra
personer, oberäknadt Utmätningsmannen och
den som honom vid utropet biträder, bora vara
vid försäljningstillfället närvarande, och vidare
när berörde egendom uppgår till Sexton
Eiksdalers värde, Sex personer, till Tjugufyra
Riksdaler: åtta personer, till Trettio Två Riksdaler,
Nio personer, till Fyrai io Riksdaler, Tio
personer, till Femtio Riksdaler Tolf personer,
och till Ett Hundrade Riksdaler samt derutöfver
Sexton personer, äfvensom att såsom egennytta
hos den, hvilken öfver utropen satt är,
äfven borde anses, om han underlåtit att nog
tidigt eller nog vidsträckt utfärda Kungörelser
om utmätnings-Auctionen eller om lian verkstält
densamma, utan att förmanande antal personer,
såsom köpare dervid sig infunnit, samt
så vida ske kan, utrönt deras vederhäftighet, i
hvilka fall utmätningsmannen borde, utom ersättning
till godsägaren af hela skadans belopp,
derjemte böta första resan hälften deraf till delning
imellan angifvaien och Söchnens fattige,
lamt jndra re g än varda från tjensten skild.
Ut
-
Lag~Utskottets Betänkanden. 3g
Utskottet har vid öfverläggning till det beslut
härvid borde fattas, ansett det så mycket
mindre vara möjeligt att föreskrifva hvad antal
personer böra vara vid en behörigen utsatt
och kungjord utmätnings-Auction närvarande,
innan den må företagas, sorn dels sådant måste
bero af Utmätningsmannens urskilning och utrönande
så väl huruvida de, hvilka vid Auctions-tillfället
sig infunnit, ditkommit i ändamål
att verkställa handel af den till utrop stälde
lösa egendomen, som ock af de flere sig dervid
företeende omständigheter, hvilka kunna föranleda
till säker kännedom deraf att försäljningen
utan skada hvarken för fordringsägaren eller
gäldenären kan för sig gå, dels ock, att ett
så beskaffadt stadgande oundvikeligen skulle lämna
runi och tillfälle till illusioner bade af utmätningsmannen
och gäldenärent likasom ock
Utskottet funnit, att då det ansvar utmätningsmannen
sig ådrager om han af egennytta eller
annat vållande tillskyndar fordringsägaren eller
gäldenären? skada, bör mätas i den mon sorn
hans förfarande härvid finnes vara brottsligt,
.Lagens stadgande uti ofvan omförmälte 4 §. af
5 Cap. Utsöknings-Balken synes lämpligast bestämma
vidden af berörde ansvarighet, då deruti
föreskrifves, att Utmätningsmannen skall,
jemte ersättande af skadan, plickta, som saken
är till, hvarigenom till Domarens pröfning är
öfverlärnnadt att efter öfvervägande af omförmälte
förhållande utstaka botes beloppet.
På desse skäl har Utskottet altså icke funnit
sig äga anledning tillstyrka bifall till hvad
' 9
pa
Lag-Utskottets BetaniandéflP
på sätt förenämndt är, blifvit föreslagit; Hvilket
dock Riksens Höglofl. Ständers vidar® skärskådande
underställes.
Stockholm den i z Januarii 1818*
N:r 10.
Lag-Utskottets Utlåtande, angående Förmyndares
skyldighet, att hvarje tredje
år tillöka myndlingens Arfs-Capital med
den under tiden derå tipplupne ränta.
-fcjnligt till Lag-Utskottet ankommit Utdrag af
det hos Hedervärda Bonde-Ståndet den 18 nästlidne
December haline Protocoll, har Riksdags-Full
mag t i gen från Christianstads Län, Pehr
Nilsson, uti ett berörde dag ingifvit Memorial
andragit, att ehuru, efter hans förmenande, det
icke vore i Dag stadgadt, att Förmyndare böra
hvarje tredje år tillöka deras myndlingars ägande
Arfs-Capital med den under berörde tid derå
upplupne ränta och den deraf uppkomne Summa
jemväl derefter såsom Capital förränta,
skall dock en sådan redogörelseskyldighet på
flere orter blifvit Förmyndare ålagd; I anledning
hvaraf Pehr Nilsson hemställt, det genom
utfärdande Författning Förmyndare måtte från
omförmälte åliggande frikännas, och såsom skäl
till berörde framställning sökt ådagalägga, dels
att igenom detsamma tyngden af Förmyndare
vården, som ändock alltid vore med besvär
och kostnader förenad, än mera skulle försvåxas,
dels att sådant skulle förorsaka, det till
-
Lag-Utskottets Betänk andert.
ii
förordnade Förmyndare oftare sökté att derifrån
varda endtledigade, hvarigenom lidande
och utgifter de omyndige tillskyndades.
Utskottet, som jemväl af omförmälte Protocoll
inhämtat, att tvenne af< Ståndets Ledamöter
tillkännagifva, det de icke kunde förena
sig uti berörde väckte motion , och hvaruti Ståndets
allmänna röst äfven instämt, men att det
oaktadt den blifvit till Utskottets handläggning
remitterad, har funnit, att den skyldighet, som
enligt Lagens stadgande i 22 och 23 Capitlen
Arfda-Balken tillhör Förmyndare i allmänhet,
att väl vårda sina myndlingars arfvemedel och
för förvaltningen deraf behörigen redovisa, äfven
innefattar det åliggande, att, så vidt sådant
är möjligt och tillgångarne det medgifva,
föröka arfsmedlens belopp, jemväl genom det
den del af afkornsten deraf, som för myndlingens
behof icke erfordras, göres fruktbar, äfvensom
att, då ett så beskalfadt förhållande inträffar,
det synes förutsätta, att myndlingens
arf är betydligare, i hvilket fall Förmyndaren
har att påräkna sådan lön och vedergällning,
som emot hans besvär är svarande; men att,
om åter arfvet är ringare, och denne vedergällning
således icke skulle till fullo kunna godtgöra
den möda Förmyndarevården förorsakat,
han dock uti medvetandet af noggrannt uppfyllde
pligter emot sin myndling, hvilken ock
vanligen är hans närmare eller fjärmare anförvandt,
äger en tillfridsställelse, som bör ti 11-  bakahålla egennyttans fordringar; Och är det i
följd häraf, som Utskottet anser ingen anled
ning
-
Lag- Utsi u t tets Betänianden.
ning för sig att medverka till bifall af hvid
Pehr Nilsson i förrberörde matto hemställt.
Detta varder dock till» Riksens Höglo!!.
Ständers granskning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 12 Jarmarii 1818-
N:r 11.
Lag-Utskottets Utlåtande} angående åtskilliga
omständigheter vid utmätningsmål.
Från Vällofl. Eorgare-Ståndet hafva till DagUtskottet
blifvit remitterade icke allenast det
af Riksdags Fullmägtigen för Thorshälla Stad,
Herr Rådman P. G. Schotte ingifne Memorial,
deruti, med framställande ej mindre af den olikhet
uti tiden, som är lemnad Krono-Fogde
a Landet och Magistraten i Städerne till verkställande
af laga kraftvundne Utslag uti skuldfordririgsmnl,
då den förre dertill äger ett ratt
erum af Trenne Månader, hvaremot Magistraten
bör innom fjorton dagar verkställigheten
besörja, än jemväl det lidande, som fordringsägarne
måste vidkännas genom afbidande
af den förstnämnde tiden för utbekommandet
af hvad dem hos på Landet boende personer
blifvif tilldömdt, Herr Rådmannen yrkat, att
tiden för den executiva åtgärden borde så val
å Landet som i Staden vara enahanda, och bestämmas
till en Månad ifrån det Utslaget af
den, som skall det verkställa, emottages; utan
ock
Lag-Utskottets Betänk anden. 43
ock det Memorial, hvarmed, i anledning af
nyssnämnde Motion, Riksdags Eullmägtigen för
Strängnäs Stad, Herr Borgmästaren J. H. Ekstrand
inkommit, hvarigenom föreslås i:mo Att,
så vida tillgång hos Gäldenär i lös egendom
finnes, tili godtgörande af Domfäst skuld, Executoren,
så i Stad sorn på Eandet, bör innom
en tid af Sex veckor från U tslagets emottagande
derföre lemna fordringsägaren full liqvid,*
hvarvid likväl Herr Borgmästaren ansett undantag
nödigt för de Orter, der Fögderierne
äro af större vidd, för hvilka en längre tid
till berörde verkställighet kunde bestämmas,*
2:0 Att då fast Egendom å Landet skall i mät
gå, fullbordan deraf ej må fördröjas derigenom,
att Värderingen derå, som skall föregå, anses
icke kunna förrättas annan tid, än då marken
är bar, utan att en sådan värdering må anställas
hvad årstid sorn helst och vara skedd innom
28 dagar ifrån det den, sorn skall densamma
verkställa, fått sig tillställdt det Laga kraftvundne
beslut, hvarå utmätningen skall grundas.
3:0 Att fordringsägare må vara berättigade, att
hos Konungens Befallningshafvande i det Län,
der de bo, erhålla Promotorial till de öfrige
Konungens Befallningshafvande för verkställighet
å Domar och Utslag hos Gäldenärer, som
i annat Län äro boende, hvarvid borde iagttagas,
att fordringsägaren, jemte det han erlade
ett bestämdt belopp penningar, såsom förskott
till kostnaderne och till godtgörande af vederbörande
Lmbetsmäns ökade besvär, tillika med
Domen eller Utslaget, uti Original aflernnade
den
44 Lag-Utskottets Betänk and en.
den skuldsedel eller handling, pä hvilken krafvet
sig Stödjer, jemte antekning derå af fordringsägaren
i hvad ändamål aflemnandet skett,
hvaröfver bevis å en afskrift deraf skulle af
Konungens Befallningshafvande mot lösen ineddelas,
hvilken afskrift sedermera, vid möjeligen
inträffande händelse af Originalhandlingens
förstöring, skulle, då ett sådant förhållande af
Konungens Befallningshafvande vittsordades ,
äga lika kraft och verkan med Originalet; Och
4:0 Att, enär af Hof-Bätt meddeldt Dom eller
Utslag uti skuldfordringtvist Kongl. Maj:ts Nådigste
skärskådande underställes, den 130 Cap.
9 §. Bättegångs-Balken föreskrifne tid för fullföljden
deraf måtte förkortas och blifva lika med
den, som för vexel och Sjö-Rätts-Saker är bestämd,
och att dessutom Par terne ej fingo utdraga
tiden genom muntelige förhör, vidlöftigare
skriftväxling och nya Handlingars företeende,
utan att, sedan en skrift å hvardera sidan
blifvit ingifven, Dom borde skyndsamt utfärdas,
förutan föregångit förhör eller granskning
af nya förut ej begagnade Handlingar och
bevis, äfvensom utan berättelse? utfärdande.
Till Utskottet har ock från Vällofl. Borgare-Ståndet
blifvit öfverlemnadt ett Utdrag af
det derstädes den 27 nästlidne December hällne
Protocoll, hvaraf inhämtas, att bland Ståndets
Uedarnöter i anledning af Herr Badman
Sclwttes väckte ofvanberörde motion, serskildte
meningar blifvit yttrade, rörande tiden, innom
hvilken verkställighet å Domar och Utslag i
skuldfordringsmäl borde af Krono - Fog
darne
-
Lag-Utskottets Betänkanden. 45
darne och Magistraterne meddelas, hvarvid någre
med Herr Rådmannen sig förenat, Herr
Grosshandlaren Videberg förmodat att åtta dagar
skulle i Städerne för nämnde ändamål vara tillräcklige,
rnen Herr Xagmannen och Borgmästaren
Kjellander ansett, det berörde tid bord®
bestämmas till Tvenne månader så val för Krono-Fogden
som Magistraten, samt i öfrigt af
Herr Borgmästaren Norström fråga blifvit väckt,
att då tillgång hos Gäldenären uti lös egendom
till betalande af Dornfäst skuld saknas, Executoren
må äga att utan vidare omgång i mät
taga hans fasta Egendom.
Detta allt har hos Xag-Utskottet i öfvervägande
kommit; Och hvad först beträffar den
föreslagne förlängning af tiden, som nu är för
Magistraterne i Städerne fastställd till verkställighets
meddelande å Domar och Utslag i skul«
fordringsmål, samt att deremot den dertill för
Krono-Fogdarne å Xandet bestämde tid måtte
förkortas; så enär, hvad angar Städerne, otvifvelaktig!
för de derstädes antagne Executions
Betjente tillfälle icke saknas, att, efter det de
om händer fått Dom eller Utslag i nyssnämnde
mål, för att dem till verkställighet befordra,
och Gäldenären icke kan eller vill dea
Domfäste skulden godvilligt betala, genast utmätning
å hans lösa Egendom förrätta, samt i
öfrigt, i händelse af en mer än vanligt förökad!
mängd af utmätningsmål, Magistraten mäste
kunna foga anstallt att, om de förut varande
Executions-Betjente icke medhinna verkställigheten
besörja, antalet af desse personer blir tillö
kadt;
-
46 Lag-Utskottets Betänkanden.
lcadtJ Men hvad åter rörer KronoFogdarné,
desse Tjenstemän, hvilka hafva så flerfakliga
och vigtiga göromål att bestrida, utom utmätningarr.
e, till sitt biträde vid desse sistnämde
endast äga att använda de innom Fögdérierne
tillsatte Länsmän, hvilka ock med trägne syssloförrättningar
äro betungade, och således desse
hvarken hafva läglighet, att med enahanda
skyndsamhet, som Executionsbetjenterne i Städerne,
genast efter det de emottagit Dom eller
Utslag, som genom utmätning skall verkställas,
., den samma utan uppehåll företaga, och
icke elier oftast kunna sådant fullborda, i anseende
dertill, att Gäldenärerne äro på längre
afstånd från hvarannan boende eller vistande,
anser Utskottet både att en förlängning af tiden
för ifrågavarande verkställighets ineddelande,
icke kan för Städerne behöfvas, och jemväl
att en likhet uti berörde tid,, så för Magistraterne
sorn för Kronofogdarne icke lämpetigen
kan antagas; Och ehuru den tid af Trenne
Månadert hvilken är Kronofogdarne förelagd,
innom hvilken de bora vid egit betalningsan.
svar verkställa en till deras åtgärd lemnad utmätning,
synes vidsträckt och möjeligen ofta
öfverflödig, samt således tåla att till någon del
förkortas, anser dock Utskottet, att för det närvarande,
då en allmän klagan föres öfver utsökningsmålens
tilltagande, och då i följd deraf
Kronofogdarnes befattning med utmätningar
ansenligen förökats, omständigheterne göra det
mindre lämpligt, att nu vidtaga någon förändring
uti hvad i detta ämne är stadgadt, äfvensom
-
Lag-Utskottets Bctånkanden.
47
vensom att sådant jemväl Liefve äfventyrligt,
enär derigenom en strängare behandling af Gäldenärer
under en allmänt tryckande peuningebrist
skulle föranledas.
Vidkommande åter den af Herr Borgmästaren
Ekstrand väckte fråga, att värdering å i
mät tagen fast Egendom må få verkställas äfven
å annan tid, än dä bär mark är, finner
Utskottet, som icke kunnat inhämta, eller har
sig vetterligt, att sådan åtgärd är i Eag eller
genom serskilt Författning förbjuden, något
ovillkorligt stadgande derom icke vara lämpeligt,
helst olika förhållanden härvid nödvändigt
måste uppstå, då det ankommer på dem,
som skola värderingen förrätta, att tillse, huruvida
de, på grund antingen af förut ägande
kännedom om beskaffenheten af den Egendom,
som är i mät tagen eller dömd, eller af d«
Chartor och Handlingar, hvilka äro att tillgå,
finna sig i tillfälle att, utan ägornes och markens
skådande, bedöma Egendomens värde, samt
i öfrigt det alltid är fordringsägaren obetagit,
att i händelse bemälte personer obehörigen uppehålla
förrättningen, rättelse deruti å vederbörlig
ort söka.
Beträffande dernäst Herr Borgmästarens
påstådde rättighet för fordringsägare, att genom
meddelande Promotorial af Konungens Befallningshafvande
i det Län, der de bo, få till
öfrige Konungens Befallningshafvande, i ändamål
af verkställighet, befordrade Domar och
Utslag å personer, som innom desse sistnämndes
Län äro vistande; Så enär med Lagens
stad
-
48
Lag-Utskottets Betänkanden.
stadgande uti i Cap. g §. och 3 Cap. 7 §. UtsökningsBalken
är öfverensstämmande, att en
sä beskaffad handräckning, som omförmäld är,
både kan och bör af Konungens Befallningshafvande
meddelas, och Utskottet jemväl förmodar,
att den samma icke af någon Konungens
Befallningshafvande, vid derom skeende ansökning,
utan giltige skäl vägras, anser Utskottet
behofvet icke kräfva något särskilt förordnande
i detta ämne; Men det i öfrigt af Herr
Borgmästaren gjorde förslag, så väl om bestämmande
af det förskott, hvilket en fordringsägare
i slike fall bör till kostnadernes bestridande
erlägga, som i öfrigt uti afseende E hvad
vid aflemnandet af den Original skuldförbindelse
eller handling, hvarä den fastställda fordran
sig grundar, med det mera skall iagttagas, finner
Utskottet, att, sedan uti Expeditionstaxan
är utsatt, hvad sorn i lösen för ett hos Konungens
Befallningshafvande erhållit Promotorial
bör erläggas, och äfven i Chartse Sigillatae Förordningen.
med hvad belopp stämpladt papper
det bör förses, det icke hvarken är antagligt
eller ens möjligt att föreskrifva, hvad i öfrige
kostnader, af den som Promotorialet begär, bör
förskjutas, såsom beroende pä de i hvarje serskilt
fall inträffande skiljaktige omständigheter,
äfvensom att, då hvarje till Konungens Befallningshafvande
inlemnad skrift eller ansökning
bör i dess Diarium till sitt innehåll inflyta,
och fordringsägaren derigenom äger säkerhet
och vittnesbörd om de Handlingar han dervid
bifogar, det icke skäligen kan åläggas Konun
-
Lag-Utskottets Betänkanden.
49
gens Befallningshafvande att dera serskilte recipissen
utfärda, samt att vådlige följder deraf
skulle kunna uppstå, att vid händelser af be'
sagde uti Original ingifne Handlingars förkommande
eller förstöring, tillerkänna den afskrift
som deraf blifvit tagen, och hvarå emottagningsbevis
är vordet af Konungens Befallningshafvande
teknadt, lika gällande kraft med Originalhandlingen.
Vidare och hvad rörer väckte frågan om
förkortande af den tid, innom hvilken tvister
i skuldfordringsmål, sorn under Kongl. Maj:ts
Nådigste skärskådande dragas, böra hos Kongl.
Maj:t fullföljas, och huru med handläggningen
dervid sedermera bör förfaras, finner Utskottet
, att den föreslagne förändringen af hvad
Kagen föreskrifver, angående det som vid tvistemåls
fullföljande hos Könungen bur iagttagas,
och huru, sedan de till Konungens pröfning
i behörig ordning kommit, böra handtera#
icke mera i Skuldfordrings än i andre mål kan
blifva nödig eller nyttig, hälst den anmärkning
äfven torde böra äga rum , att i sådant fall enahanda
förfarande skulle antagas, då uti ett
skuldfordringsmål den, som krafvet anställt,
förmenar att det samma af ÖfverRätten blifvit
antingen olagligen afslagit, eller till mindre
belopp än vederbort godkändt, samt deröfver
hos Konungen i underdånighet förer klagan,
men honom icke lärer kunna betagas, att, i
den ordning sådant är tillåtit, och med iagttagande
af Lagens stadgande i 30 Cap. 11 §,
Rät
k
' “ '
Bihang till Rihs.St. Prat. . i$ig. j-de Sami. N:r 7. $.
5© Lag-Utskottets Betänkanden.
Rättegångs-Balken, få förete och ådagalägga de
skäl och Handlingar, på hvilka han sin talan
grundar.
Sluteligen, och hvad angår det som af Herr
Borgmästaren Norström blifvit föreslagit, att,
enär vid skeende utmätning för Domfäst skuld,
tillgång i lös egendom hos Gäldenären till godtgörande
deraf saknas, Under-Executoren utan
vidare omgång må i mät taga Gäldenärens fasta
gods, anser Utskottet, att sådant otvifvelaktigt
skulle föranleda till hvarjehanda oordningar
och olagligheter, då innan fast Egendom
utmätes, noggrann pröfning bör föregå om Gäldenärens
ägande rätt dertill, jemte de flere omständigheter,
hvilka kunna verka, att fastigheten
icke kan eller hör till betalning af den
skuld, för hvilken utmätningen är anställd, användas,
hvilken pröfning icke med säkerhet
kan Under-Executoren anförtros.
På desse skäl finner Lag-Utskottet sig icke
kunna tillstyrka bifall till någondera af de i
förenämnde måtto gjorde Motioner, och får till
Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning sådant
öfverlemna.
Stockholm den 8 Januarii igi8.
N:r 13.
Lag-Utskottets Utlåtande, angående antalet
af Nämdeman till Domhafvandens biträde
vid Militice-Boställs-Svner.
H.
os Hedervärda Bonde-Ståndet har Riksdags»
Eullmägtigen från Jemtlands Län, Olöf Nilsson,
uti
Lag-Utskottets Betänkanden.
51
uti ingifvit Memorial frarnstält, att det af Kongl.
Majit, i anledning af nämnde Riks-Stånds vid
iSog ock 1810 årens Riksdag i underdånighet
gjorde hemställan, genom Nådigt Rref den a 8
Februarii t 815 vidtagne beslut, att i stället för
det uti 3:dje Afdelningen 1 §. Eoställs-Ordningen
den 15 September 1752 förordnade antal
af half nämnd till Domhafvandens biträde vid
Militite-Boställs-Syne-Förrättningar, två Nämndemän
derefter må utgöra tillräckeligt antal
till Domhafvandens biträde vid nyssnämnde
Syner, skulle på de orter, der berörde Bostäl- .
lens ägor äro vidsträckte och kringspridde, förorsaka
olägenhet och uppehåll uti Syne-Förrättningarnes
snara afslutande och föranleda dertill)
att Domhafvanden, till - och af- trädare
samt de öfrige personer, hvilka vid dessa tillfällen
böra vara närvarande, längre tid måsta
å Förrättningsstället sig fördröja, enär bemälte
tvänne Nämndemän icke medhinna, att på flere
dagar värkställa besigtning af ängsmarken
och efterse hvad för röjning derå samt förbättring
af dervarande hölador erfordras, och i öfrigt
att uppmäta och beskrifva hägnader med
mera, under hvilken tid vid Syneförrättningen
å åkermarken och å husen i mangården något
icke kan tillgöras; På hvilken grund Olof Nits*
son ansett nödigt och föreslagit, att fyra Nämndemän
må vid berörde Syner tillkallas, sorn då
kunde så fördelas , att tvenne af dem användes
till de på längre afstånd belägne ägors besigtigande
och de öfrige 2 ine med Domhafvanden
deltogo Uti besigtningen å åkermarken och husen
-
5?
Lag-Utskottets Betan/tanden.
sen i mangärden, hvarigenom Syne-Förrätfningen
oafbrutit kunde fortfara och skyndsamt
fulländas.
Detta Memorial, hvilket Riksdags-Elbllmägtigen
fran Södermanlands Fän, Gustaf Gustafs,
son, biträdt, men den deruti föreslagne förändring
deremot är vorden af någre bland Ståndets
Ledamöter bestridd, såsom för de orter,
hvarifrån de till Riksdags-Fullinägtige äro utsedde,
icke nödig, har, enligt ankommit Protocolls-Utdrag
för den 3o:de nästlidne December,
blifvit till Lag-Utskottet remitteradt; Och
emedan vid förehafvandet häraf, Utskottet funnit,
att . locala förhållanden ostridigt skola föranleda
dertill att, vid värkställande af Syner å,
Militise-Boställeh, Domhafvanderne ofta kunna
för dessa Förrättningars snara afslutande fordra
jmera biträde af Nämndemän än de tvänne,
hvilka, enligt stadgandet uti Kongl. Majus ofvanomförmäldte
Nådiga Bref bestämmes såsom
det antal dervid bör uppbådas, anser Utskottet
sig böra föreslå att berörde stadgande må sålunda
förändras, att Domhafvanden alltid till
hämnde Syner äger, att, på sätt Boställs-Ordningen
af år 1752 föreskrifver, kalla half nämnd,
men att om Domhafvanden antingen känner
eller har tillfälle erfara, att synen utan biträde
af sådant antal Nämnd kan oafbrutit fortsättas
och fulländas, honom är tillåtit, att med ett
mindre antal af till och med tvänne Nämndemän
, förrättningen företaga och afsluta.
Till Riksens Högloflige Ständers bepröfVande
blifver detta vördsamt hemstäldt.
Stockholm den 8 Januarii 1fl8.
Lag-Utskottets Betänkanden.
53
N:r 13.
Lag-Utskottets Utlåtande, angående förhöjning
af de i 12 Cap. 2 §. RättegångsBalken
stadgade böter för Part eller
Vittne som if rån inställelse vid UnderDomstol
förfallolöst uteblifver.
Ilös Hedervärda Bonde-Ståndet har RiksdagsFullmägtigen
för Wassbo Härad af Jönköpings
L/än , Johannes Arvidsson, uti ingifvit Memorial,
framstält, att de i 12 Cap. 2 §. Rältegångs-Balken
stadgade böter, två Daler Silfvermynt eller
32 sk., för den Part eller Vittne, som, stämd
eller kallad till Under-Domstol, derifrån förfallolöst
uteblifver, skola vara otillräcklige, att
förmå desse till inställelse, hvarföre ock Johannes
Arvidsson, till förekommande af det uppehåll
samt den tidsspillan och kostnad, geanna
ett sådant uteblifvande tillskyndas den Part,
som vid Domstolen sig infunnit, föreslagit,
att den svarande Part, sorn, bevisligen stemd
till svaromål, icke vid Under-Domstol tillstädes
kommer äfvensom ditkalladl vittne , som uteblifver,
må, då de ej gitta visa laga förfall,
sakfällas till Två R:dr böter, men, om det arén
kärande Part, han böta dubbelt, samt de
sedermera vid ansenligt vite åläggas att å nästa
Ting eller Rättegångsdag sig infinna. Vid
föredragning af berörde Memorial har, enligt
Hedervärda Ståndets Protocoll för den 2=dra i
denna månad, Riksdags Fulhnägtigen för Lysings
och Dahls Härader i Östergöthland, Samuel Anders
-
54
Lag-Utskottets Betänk anden.
dersson, med Johannes Arvidsson sig till alla delar
förenat, samt Riksdags-Fullmägtigen Pehr
jNilsson ifrån Christianstads Län dervid gjort
det tillägg, att äfven högre ansvar till En R;dr
16 sk. måtte för uppropsförsuimnelse utsättas,
hälst Parters utevaro, då dem rörande mål till
företagande uppropas, förorsakar, att de, s sorn
äro tillstädes, oskäligen blifva uppehållne; hvaremot
Riksdags Fullmägtigarne Jon Jonsson från
Blekinge och Johan Wessing från Vestmanland
förment, den förre, att när stadgandet angående
full ersättnings meddelande åt en vinnande
Part med noggranhet iagttoges, skulle sådant
mer än böter verka till Parters inställelse och
Rättegångars förkortande, hälst erfarenheten vittnade,
att 1 synnerhet den Part, som fruktar
utgången af en Rättegång, söker tidsutdrägt dermed,
samt dén sednare eller Vessing åter, att
om en förfallolöst utebiifvande Part hvarje gång
blefve ålagd att betala sin Vederparts kostnad,
skulle det med ofvanberörde böters förhöjning
afsedde ändamål vinnas.
Lag-Utskottet, som fått detta allt till sig
remitteradt, har det icke undfallit, att i anseende
till det genom tidens förändrade skick
och inträffade omständigheter fallne myntvärdet
emot det vid Lagens stiftande varande, de
i frågasatte böter på långt när icke för det närvarande
äro svarande mot hvad de voro den
tid de bestämdes, och följakteligen ej heller nu
så känbare för den, som dertill fälles, som vid
besagde tid; Men då detta förhållande inträffar
med alla i Lagen uti penningeböter utsatte
straff
Lag-Utskottets Betänkanden,
55
straff-bestämmelser, samt partiela förändringar
deruti oundvikligen skulle föranleda till en olikhet
uti desse bestämmelser och en rubbning
af det för de samma i Lagen antagne Systeme,
samt härtill kommer, att i det fall, hvarom
fråga nu är väckt, Domstolarne äga tillfälle ,
och jämväl till följe så väl af hvad Lagen i
21 Cap. Rättegångs-Balken stadgar, som ytterligare
uti Kongl. Brefvet den 27 Maji 1801
blifvit förordnat, äro pligtige att tillägga en
vinnande Part ersättning till det belopp, sorn
emot hans verkeliga kostnad svarar , linner Utskottet
anledning icke vara att tillstyrka bifall
till de förenämnde foreslagne ändringar uti La»
gens nu varande stadgande.
Till Riksens Höglofl. Ständers pröfning
varder detta vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 14 Januarii 1818*
N:r 14.
Lag-Utskottets Utlåtande, angående Cancellie-afgift
för ansöknings- och besvärs
skrifter i enskildte mål.
CjTenom den 5:te i denne månad meddeldt Remiss,
har Hedervärda Bonde-Ståndet till LagUtskottets
utlåtande ©fverlämnat den af Riks*
dags-FulImägtigen från Christianstads Län, Pehr
Nilsson, uti då ingifvit Memorial gjorde begäran
om en sådan Förklaring öfver Kongl. Förordningen
den 3 December 1812 rörande förhöjning
i visse delar af då gällande Expeditions
Taxan,
56 Lag‘Utskottets Betänkan/len.
Taxan, att den genom samma Kongl. Förordning
stadgade Cancellie-afgift 16 'sk. B:co som
borde erläggas och åtfölja ansöknings - och besvärsskrifter
i enskildte mål, hvilka uti samtelige
Rikets Collegier, Stats-Contoiret undantagit,
ingåfves elier från Konungens Befallningshafvande
insändes, icke må äga rum mer än
för första skriften i hvarje mål, och berörde
afgift således vid laga ansvar icke fa uppbäras
för de serskildte skrifter, hvilka sedermera §i
samma mål kunna inlämnas.
Häröfver finner Lag-Utskottet sig böra aflämna
det yttrande, att ehuru Utskottet anser
det vara med behörig tydning af hvad Kongl.
Maj:t i omförmäldte Förordning uti förevarande
ämne i Nåder beviljat och faststält, instämmande,
att förberörde Cantzli-afgift endast vid
inlämnandet af första ansöknings - eller besvärs
skriften uti de mål, sorn hos Kongl. Collegier.
ne göras anhängige, bör erläggas, och att för
de öfrige skrifter i samma mål, som derefter
komma att ingifvas, sådan afgift icke kan fordras,
hälst detta äfven är förenligt med hvad
Kongl. Maj:t, i afseende å den Lands-Sekretexarne
beviljade lösen för Communications resolutioner
å ansökningar, soni till Konungens-Belallningshafvander
inlämnas, förordnat, och Utskottet
således tror sig äga anledning förmoda,
att detta förfatande äfven af dem, som uti Kongl.
Collegierne afgiften uppbära, varder iagttagit,
finner dock Utskottet lämpeligt, att till förekommande
af möjligen fattade olika begrepp
hos desse huruvida rättigheten till besagde af
gifts
-
La^Utslotteta Betänkande». 57
gifts fordrande må sig sträcka, föreslå det Riksens
Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att vederbörande må, om
hvad dem i delta afseende åligger, varda förständigade.
Till Riksens Högloflige Ständers pröfning
varder detta vördsamt öfverlämnadt.
Stockholm den 14 Januarii 1818*
N:r 15.
Lag-Utskottets Utlåtande angående stämningars
och communicationers värkställande
af Krono-Betjent eller Nämde,
man utan medföljande vittne.
I afseende å de flere hinder och olägenheter,
som deraf skola uppstå, att stämningar och andra
communicationer anses icke vara lagligen
tillstälde åt den, hvilken skall dem emottaga,
om icke sådant skedt af tvänne trovärdige män,
äfvensom att så väl dervid, som vid verkställande
af mundtelig stämning, Länsman eller
Nämdeman skall åtföljas af en trovärdig man,
genom hvilket stadgande jemväl större kostnad
kärande parter tillskyndas, har Riksdagsfullmägtigen
från Lysings och Dahls härader af Östergöthland,
Samuel Andersson, uti ett till Hedervärda
Bonde-Ståndet inlämnadt och derifrån
lill Lag-Utskottet remitteradt Memorial, föreslagit,
att så väl Krono-Betjent sorn Nämdeman
må
58 Lag-Utskoltets Betiinkanden.
må äga vittsord vid de af dem utan vittne skeende
stämningar och communlcationer.
Utskottet, sorn tagit denne motion i öfvervägande,
har funnit att då uti Lagen den grund
i allmänhet är lagd, att tu vittnen äro fullt
bevis, deri de sammanstämma, och ehuru det
ansetts nödigt, att genom särskildte Författningar
tillåta Vakter och visse Betjente, att edeligen
vittna om hvad, dels emot dem sjelfve,
dels i öfrigt under deras tjenstgöring sig
tilldragit enär vid desse tillfällen andre vittnen
ej närvarit, bemälte personers edeliga vittnesmål
dock icke utgöra mer än halft bevis ernot
den tilltalade, så blefve det ock emot en
sådan allmän Lagprincipe stridande, att tillåta,
det Krono-Betjent och Nämndeman må tilläggas
vitsord, då han ensam värkstält stämnings eller
Communications tillställande eiler kungörande;
På hvilken grund Utskottet icke finnér skäl
tillstyrka hvad i berörde ämne är vordet af
Samuel Andersson föreslagit; hvilket dock Riksens
Högloflige Ständers ompröfvande vördsamt
underställes.
Stockholm den 14 Januarii 1818.
N:r 16.
Lag-Utskottets Utlåtande, rörande åtskilige
föreslagne ändringar uti Lagens
stadgande om Testamenten.
H-os Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
Herr Carl Gustaf af Sillén väckt fråga om nödvän
-
Lag- Utskottets Betänkanden.
59
vandigheten af den förändring uti hvad Lagen
i 17 Cap. 5 §. Alfda Balken samt Kongl,
förklaringen deröfver den ig Augusti 1762
stadgar, i afseende å rättigheten att genom testamente
bortgifva fastighet i stad, att då lagen
för giftorätt, gåfva och testamente m. m.
icke upstäldt någon skillnad emellan ärfd och
förvärd fastighet i Stad, och den utsträckning
af testamentsrätten som nyssbemlte förklaring
har till syftemål, otvifvelaktigt vore era fordran
af tidens uplysning, genom ytterligare
förklaring ina bestämmas, att man efter Stadsrätt
genom testamente till hvem man vill,
skyld eller oskyld, ägde bortgifva hus och tomt
i Staden jemte lösören, lika med aflingsjord och
lösören på landet, blott med det förbehåll för
omyndige barn, som föregående 4 §. i nämnde
Capitel omförmäler, hvilken förklaring äfven
skulle sträcka sig till 8 Cap. 3 §. JordaBalken,
hvarom 1762 års förklaring underlåtit
att förordna.
Hos Högvördige PresteStåndet hafva ock
Herr Prosten Kolmodin och Herr Professorn P.
Kölmark hvar för sig anmärkt, den förre att
Lagen uti 18 Cap. 1 §. ArfdaBalken väl föreskrifver,
så väl den tid, innan hvilken den
som fått testamente, bör detsamma hos Domaren
upvisa, som ock innom hvad tid testamente
bör af arfvinge k-landras efter det han deraf
del erhållit, men icke utstakar någon tid
för testamentstagaren, innom hvilken han, efter
upvisandet af testamentet vid Domstolen,
bör tillställa testamentsgifvarens arfvingar en
afskrift
6 o Lag-Utskottets Betänkanden.
afskrift deraf, hvarföre ock, enär åsidosatte
stadgandet härom skulle föranleda dertill att
en testamentstagare möjligen erhölle tillfälle
att förskingra hvad han genom testamentet bekommit,
innan testamentsgifvarens arfvingar
fått kunskap om testamentet och kunnat klander
derå anställa, hvarförinnan jemväl fråga
om borgen för hvad genom testamentet är gifvet,
icke äger rum, Herr Prosten föreslagit,
icke allenast att en viss tid räknad från testamentets
upvisande vid Domstolen, må testamentstagaren
föreläggas, för att detsamma den
dödes arfvingar tillställa, till sex veckor då de
innom samma Stad, Härad eller Ian äro vistande,
till trenne månader då de utom Länet
äro boende, och till 6 månader om de finnas
utrikes eller deras vistelseort är okänd, utan
ock att hvad genom testamente blifvit tillagdt,
icke annorledes må tillträdas än emot borgen,
som blefve gällande intill dess, efter verkstäld
lagfart af testamentet och detsainmas tillställande
åt testators arfvingar, tiden till klander
gått till ända samt sådant icke i laglig ordning
anställts; Och den senare eiler Herr Professorn
Kölmark åter, att Imagen icke bestämmer,
huruvida, sedan inbördes testamente emellan
äkta makar blifvit uprättadt och deruti förordr^adt,
ej mindre att den af dem som den andra
öfverlefver, skall i sin lifstid orubbadt få
besitta ali i deras bo befintelig lös och fast
egendom, utan äfven huru med samma egendom
efter bådas död skall förfaras, den efterlefvaxide
årtakan sorn behörigen bevakat testamentet,
La g-Utskott et s Betiinkanden. 6i
mentet, och då det, såsom oklandradt lemnadt,
vunnit laga kraft, må äga rätt, att genom nytt
testamente annorledes förordna om den genom
inbördes testamentet erliållne egendom, an detsamma
föreskrifver; I anledning hvaraf Herr
Professorn yrkat det stadgande, att en efterlefvande
maka, som begagnat de fördelar ett
inbördes testamente densamma tillagt, sederme.
ra icke bör äga att ensidigt detsamma förändra,
utan det lill efterlefnad vid dennes död förblifva
orubbadt.
Lagutskottet, som fått desse således väckte
frågor till dess handledning från bemälte
RiksStånd remitterade, har, i betraktande af
den nära gemenskap berörde framstälde ämnen
jned hvarannan äga, ansett sig kunna i ett
sammanhang deröfver meddela sitt yttrande;
Och ehuru det icke undfallit Utskottets upmärksamhet,
att så val uti de delar af Rikets gällande
Lag, hvarom, på sätt förenämndt är,
fråga nu blifvit väckt, som uti andre omständigheter,
flere brister uti förordnanden erfarits
och rättelser uti de meddelte kunna vara af
nöden; Dock som sambandet emellan omförmälte
framställde ämnen och dem sorn med desamma
äga ett oskiljaktigt sammanhang, oundvikligen
kräfver, att då förändring uti de förre
vidtagas, rättelse äfven bör följa och verkställas
uti de senare, samt af sådan anledning
Riksens Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhallit, att Rikets Civil- och
Criminal-Lag* matte af en dertill förordnad Committé
öfverses, och förslag till förbättring der-'
af
62
Lag-Utskottets Betänkanden.
af af samma Committé upr,ättas, hvilken ock är
vorden satt i verksamhet; Altsa och enär Utskottet
dels känner, dels inhämtat att bemälte
Committé redan författat förslag till lieie af
CivilBalkarne af I.agen, hvilka till endel, till
den allmänna granskningen som ansetts nödig
och blifvit förordnad äro utfärdade, samt till
en del åter snart i sådant ändamål varda utlerrinade,
ibland hvilka senare jemväl är den Balk
af Lagen hvaruti ofvanberörde stadganden förekomma,
samt det således är att vänta, att hela
arbetet vid förslaget till Lagverkets förbättring,
innom korrt till kan vara fulländadt, för
att till Riksens Höglofl. Ständers granskning
till antagande och Kongl. Majjts Nådiga pröfning
deraf framläggas, anser Utskottet att en
i förhand företagen åtgärd, för att uti förrbesagde
frågor föreslå förändringar, skulle blifva
mindre lämpelig, och dervid äfven inträffa att
om de samma antogos, de dock icke för längre
tid blifva gällande, hvarföre, och då dertill
jemväl kommer, att desse förändringar icke synas
påkallade af något egenteligt trängande behof,
Utskottet finner sig äga skäl hemställa
om icke med handläggningen vid desse ämnen
må innehållas intill dess det nya Lagförslaget
i hela sin vidd, tillika med det deruti antagne
systeme och deraf följande bestämmelser kan i
oafbruten ordning hos Riksens Höglofl. Ständer
till öfverseende förekomma.
Till Riksens Höglofl. Ständers pröfning,
varder dock detta vördsamt understäldt. Stockholm
den 2x Januari 1818.
Lag
-
Lag-Utskottets Betänk anden. 6j
N:r 17.
Lag-Utskottets Utlåtande rörande föreslagen
ändring uti Författningar ne angående
Prästval.
R iksdagsFulImägtigen från Calmare Lön, Peter
Pehrsson, har uti ett till Hedervärda BondeStåndet
inlämnadt och derifrån till Lagutskottet
remitteradt memorial anmärkt, att det sätt,
på hvilket den innevånarne i Församlingarne
innom Riket förundte förmon och frihet, att
i allmänhet få välja Cappelaner och i de fläste
Församlingar Kyrkoherdar, nu utöfvades,
skulle ofta föranleda till oordningar, stämplingar
och otillbörlig inflytelse, förorsaka oenigheter
emellan de väljamde och bidraga dertill,
att förtjenst och skicklighet hos de Prästmän,
som äro stälde under val, ej alltid komma
att utgöra den grund, hvarå den röstande vid
valet fotade sitt beslut. Hessa olägenheter
har Pehr Pehrsson ansett knnria närmast derigenom
förekommas att berörde val värkstäldes
med slutne sedlar; Och ehuru jord- samt husägares
större eller mindre besittningar såmedelst
ej vidare kommo att bestämma vidden af
dess val-rättighet, utan hvarje röstägande endast
ägde att aflämna en sedel, hvilken blefve I beräkning
lika med hvarje af de öfrige valsedlar
gällande, har dock Pehr Pehrsson förmodat
att en sådan rubbning uti valrätten ej skulle
på annan grund kunna tacflas, än i händelse
det ansåges nödvändigt att den allmänna utskyld,
som
64
Lag-Utskottets Betänk amien.
sorn till Prästens aflöning utgöres, skulle vara
måttstocken för behörigheten att döma öfver
hans skicklighet och förtjenst, eller att fatta
och värdera det sinne för religion och sedlighet,
psoin i Prästens -Embetsutöfning röjdes;
Hvarförutan Pehr Pehrsson trodt den jemförelse
lämplig, att för Riksdagsmäns rösträttighet
afseende icke ägde rum på större eller mindre
förmögenhet och värdighet, eller på antalet af
de Städer eller Härader, för hvilka talan fores;
På grund af hvilket allt han föreslagit, att, sedan
Consistorierne på vanligt sätt upräftat förslag
till ledige Kyrkoherde- eller Capellans
Beställningar, valen må förrättas ined slutne
sedlar, på hvilka hvarje röstberättigad tecknat
namnet på den af de föreslagne som han väljer,
och att utan förändring i öfrigt af rättigheten
till röstande, hvarje så beskaffad sedel
borde gälla för en röst.
Detta förslag har Utskottet tagit i öfvervägande
och finner, att då ägande eller åboende
hemman å landet samt hus, tomt eller
ägor i Stad, i mohn af deras storlek, af ålder
utgjort den grund, hvarefter rösträttighet vid
Prästeval blifvit beräknad, hvarigenom samma
rösträttighet ock är vorden ansedd såsom
en tillhörighet till hemmanet eller fastigheten;
så skulle jemväl en företagen rubbning deraf
närma sig till ingrepp i ägande rätten; Och
som i öfrigt det enahanda behof så väl en större
sorn en mindre Hemmans eller Fastighetsägare
eller Innehafvare äger af Lärarens undervisningar,
samt dess Fmbetibefattningar och
ål ig
-
Lag-TJtskottets Betänttanderl. 65
åligganden, icke kan vid nyss omförmäldte förhällande
utgöra en skä'ig anledning till förändring
uti röstberäkningen vid förberörde val,
hälst, -med antagande af en sadan grund, följderi
deraf äfven borde blifva, att alla de, sora
innom Försarnlingarne äro boende, utan att ägä
skattlagd jord eller Fastighet, såsom Torpare,
Gärningsmän, Gemenskapen af Militairen,
Inhyses Män, med flere å Landet, samt alla
hyresman i Städerne, skulle vara lika berättigade
att i valet deltaga, anser Utskottet, att då
jemväl de fördelar, dem Pehr Pehrsson förment
skola härflyta af det föreslagne voteringssättet
med slutne sedlar, efter Utskottets tanka, icke
kunna vinnas utan tvärtom de olägenheter och
oordningar, sorn derigenom velat förekommas,
än mera skulle befordras, sig icke kunna tillstyrka
bifall till de förändringar uti nu gällande
Författningar, angående Präst val, som Pehr
Pehrsson i ofvannämnda måtto sökt åstadkomma.
Till Riksens Högloflige Ständers vidare
granskning varder detta vördsamt understäldt.
Stockholm den ?i Januarii a 80,8.
N:r i §1
Lag-Utskottets Utlåtande angående åtgärders
vidtagande till Sjö-Lagens öfverseende.
Den af Riksdags-Fullmägtigen för Carlscrona
Stad
Bihang till Riks-St. Prof. 1S17 - j$i$< 7'de Sami, N:r 9. r*„
(G Lag-Utskottets Betiinkanden.
Stad Herr Martin Thunell hoa Vällofl. BorgareStåndet
uti ingifvit Memorial gjorde hemställan,
om åtgärders vidtagande till påskyndande deraf,
att, på sätt Biksens Höglofl. Ständer vid sistledne
Riksdag hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, nu gällande Sjö-Bag, jämte de
hittills rörande Coopvaerdie Sjöfarten utkomne
Eörfattningar varda öfversedde och förslag till
förbättring af de samma författadt, har af bernälte
Biks-Stånd blifvit till Lag-Utskottet remitterad;
I anledning hvaraf Utskottet jemväl
sökt att om förhållandet i detta ämne erhålla
upplysning; Och som Utskottet dervid inhämtat,
att Kongl. Maj:t, med Nådigt bifall till
hvad Riksens Ständer i berörde måtto begärt,
tillförordnat Ledamöter uti en särskild Committé,
hvilka borde ifrågastäldte arbete sig företaga
och verkställa, äfvensom att bemälte
Committé i följd deraf sammanträdt, och, till
fullgörande af det densamma anförtrodde uppdrag,
satt sig i verksamhet, men att dels arbe.
tets granlagenhet och större omfattning, dels
det samband, förenämnde del af Rikets Lagverk
äger med Allmänna Civil- och Criminal-Lagen,
hvars omarbetning och dertill uppgifvande förslag
af den dertill utsedde Committé förehafves,
samt ej ännu hunnit fulländas, föranledt
dertill, att på den kortare tid, som sedan sistledne
Riksdag förflutit, något fullbordadt förslag
till förbättrande af Sjö-Lagen med hvad
dertill hörer, icke kunnat till allmän granskning
utlemnas; Alltså finner Utskottet vid
så beskaffade omständigheter, och då Kongl.
Maj:t
Lag-Utskottets Betänkandets. 67
Majit redan i Nåder vidtagit erforderlig anstalt
till fullgörande af Riksens Ständers omförmälte
underdåniga önskan, det icke blifva lärn pligt
föreslå, att Riksens Ständer må nu till Kongl.
Maj:t i underdånighet framföra erindran derom.
Detta varder dock till Riksens Högloflige
Ständers vidare pröfning vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 23 Januarii 1818•
N:r 19.
Lag-Utskottets Utlåtande, angående Riks•
dagsmäns rättighet, att, utan annan
än den vid Riksdagen företedde Fullmagt;
derunder bevaka enskildtes mål
nu m.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Dag-Ut*
skottets handläggning remitterat ett af RiksdagsFullmägtigen
Joli. Magn. Vessing ingifvit så
lydande:
* ’M e m o r i a 1:
Vid de första Riksdagar jag genom mina
Med-Bröders förtroende bevistade , erhöllos alla
så allmänna som enskildta till Kongl. Majit i
underdånighet ingrfne besvär directe från Kongl.
Majit utan lösen. Efter sist öfverståndne Riksdag
år 1815 har Kongl. Maj:ts och Rikets Karnmar-Collegium,
icke allenast af mig fordrat förklaring
öfver besvär som i underdånighet blifvit
till Kongl. Maj:t ingifne, utan äfven sluteligen
förklarat sig icke med målet kvinna taga
68
Lag-Utskottets Betänkatiden.
någon befattning, efter jag ej haft elen i Kongl;
Författningen föreskrifne serskildta Fullmakt»
Då nu åter Rikets Lagstiftare äro samlade, vore
åtminstone för Ronde-Ståndet af högsta vigt
få afgjordt, om den i Kongl. Förordningen,
förmodeligen Adyocater föreskrifne skyldighet,
att vara försedde med särskildte Fullmagter, kan
lämpas till Riksdagsmän, sorn vid Riksdagens
början allartina en i Riksdags-Ordningen föreskrifven
Fullmagt, samt om icke de i underdånighet
till Kongl. Maj:t ingifne Resvär , i
Nåder blefvo afhulpne med svar utan Riksdagsmäns
förklaringskostnad och Domslösen i de
Collegier, hvilkas utlåtande Kongl. Maj:t i Nfider
täcks påkalla. Ifall detta skulle vinna mina
hedervärda Med-Rröders bifall, hemställer
jag till deras ompröfning och öfverläggning huru
detta lämpeligast skulle kunna vinnas.
Stockholm dén 5:te Januarii igi g.
Joh. Magn. Vessing.”
ifrån Siende och Tuhundrade Härader i Vestmanland’’.
Lag-Utskottet, som ansett den uti berörde Memorial
gjorde framställning vara härledd af någon
händelse, hvilken enskildt träffat RiksdagsFullmägtigen
Vessing , och i synnerhet hafva
till föremål, bestämmande af den rättighet,
hvilken de som till Riksdags-Fullmägtige för
ett eller flere härader, eller för en eller flere
städer äro valde, äga att, på grund af den dertill
hvar och en af desse meddeldte Fullmagt,
äfven under Riksdagen bevaka enskildte innom
berörde härader elier städer boende personers
an
-
Lag- Utskottets Eetänkanden.
6 9
angelägenheter och att å deras vägnar talan
fora3 Och, som i afseende dera Utskottet funnit,
att beskaffenheten och ordalydelsen af den
Fullmagt, hvarmed, enligt 22 §. i Riksdags-'
Ordningen, hvarje Riksdags-Fullmägtig af Präste,
Borgare och Bonde-Ståndet bör varå försedd,
om den såsom behörig skall anses, tydeligen
utstakar vidden, så väl af de rättigheter han
under Riksdagen äger, som de skyldigheter han
dervid har att iagttaga, samt desse jemväl vidare
äro uti berörde Riksdags-Ordning föreskrifne,
men i öfrigt l^de Cap. RättegångsBalken
samt 18 Cap. Handels-Balken tjenar
till efterrättelse, om hvad som fordras för den,
hvilken för annan skall något tala eller syssla,
tror Utskottet att det som i förberörde mått©
blifvit af Vessing ifrågasatt, är derigenom tillräckeligen
upplyst och bestämdt.
Till Riksens Högloflige Ständers pröfning
varder detta vördsamt öfverlämnadt.
Stockholm den 23 Januarii 1818.
' N:r 2 0.
Lng-Ulskottets Utlåtande, angående jöres
lag en ändring i 19 Cap. 1 och 1. §. §.
Arfda-Balken.
Uti ett till hedervärde Bonde-Ståndet inlemnadt
och till Tag-Utskottet remitteradt Memorial,
har* Riksdags-Fulltnägtigen från Stockholms
Län Mats Ericsson föreslagit att Jrngens Stadgande
uti ly Cap. 1. och a- §. §• Ärfda-Balken
måtte
7o
Eag- Utskottets Rf tank anden.
matte pä det sätt förrändras, att Mannens Myndighets-Ålder
skulle vidtaga, då han fyllt Tjugu
år, samt att Mö eller ogift qvinna må, vid
uppnådd ålder af Trettio år, få sitt gods sjelf
förestå och förvalta. I afseende å den förstnämnde
delen af berörde Förslag, eller att
Yngling skulle vid 20 års ålder blifva berättigad
att sjelf förestå sitt arf, har Mats Ericsson
ansett sådant böra vara en fölljd af Riksens
Ständers vid 1812 års Riksdag vidtagne Beslut
örn Conscriptions skyldigheten, hvarigenom hvarje
vapenför Yngling vid berörde ålder är plicktig,
att, under namn af Beväring träda i Krigstjenst
och låta sig dertill inöfva, samt att, om
behofvet sådant kräfver genast till Fäderneslandets
försvar utgå, vid hvilken sistberörde
händelse för Ynglingen skulle vara nödigt, att
om Förvaltningen af dess Arfve-Fastighet och
dess Öfrige Arfs-Medel, under den tid han är
ffånvarande, sjelf kunna vidtaga erforderliga
förordnanden, medelst hvilka de olägenheter
och förluster blefvo undanröjde, som Mats Ericsson
förment skulle, för en till omförmäldte
tjenstgöring utgången Yngling blifva att äfventyra,
om hans Egendom emellertid under en
tilläfventyrs blifvande längre tid komme att
under förmyndarevård förblifva; och har Mats
Ericsson, såsom skäl för förslaget, att ogift qvinna
vid uppnådde 30 år borde få sjelf vårda
sitt arf, åberopat så vallden omständighet, att
Enka utan afseende på Alder alltid ägde, att
sig och gods sitt förestå, sorn ock, att vid en
mera stadgad ålder qvinnan borde anses dertill
skick
-
Lag-Utskottets Betänkatiden.
7i
skicklig och således undgå att städse förblifva
under tvånget af förmynderskap.
Detta har Utskottet tagit uti öfvervägande;
och hvad först angar den väckte frågan,
att Yngling vid fyllde ao år må anses berättigad
att sin ärfda Egendom förvalta; sa, emedan,
för emottagandet af en sådan förvaltning,
oundgängeligen fordras en större erfarenhet och
en mera mogen och bepröfvad eftertanke, än
vanligen hos Ynglingen vid berörde ålder är
att förvänta, och han således än mera då skulle
blottställas för de förförelser och afsteg, sorn
kunna missleda honom till oordentligheter och
en oförsigtig, för dess framtida väl menlig,
hushållning med dess gods, hvadan ock så väl
i äldre, sorn i sednare tiders lagstiftning det
ansets äfventyrligt, att vid sådan ålder anförtro
Ynglingen fri och obegränsad rättighet till
disposition af sin person och egendom ; ty och
sorn den grund, från hvilken Mats Ericsson velat
hämta anledning att inskränka tidpunkten,
fran hvilken myndighets-Aldern bör beräknas,
efter Utskottets tanka, så mycket mindre är
antaglig, som, vid de troligen ganska sällan inträffande
händelser, att en i Gonscriptionen eller
Beväringen irrgången samt till vapenöfning
uppbådad Yngling, genast skall behöfva användas
till ordentlig krigstjenst och Rikets försvar,
Utskottet anser det blifva för honom vida
förmonligare, att få sin egenom under dess
frånvaro förvaltad af en förmyndare, hvars
pligt att noggrant densamma vårda, samt att
redovisa sine åtgärder dervid, är nti Lagen bestämd
-
Lag-Utskottets Bettini anden.
stämd vid dermed förenad ansvarighet om något
af honom i* berörde afseende åsidosattes,
än örn ynglingen skall Öfverlemna denna befattning
åt annan, kanske af honom mindre känd,
Person, hvilken jemväl ej vore stäld under
den tillsyn af ynglingens närmare fränder, sorn
förmyndaren är underkastad; Alfså funne Utskottet,
det någre skäl sig icke förete1 att tillstyrka
bifall till den i detta ämne gjorde framställning.
Vidkommande åter förslaget , att ogift qvinna
vid 30 års ålder må sitt arf emottaga och
deröfver sjelf råda, så ehuru, till antagande af
en så beskaffad lag-förändring, flere giltige skäl
torde föresintias och vara att andraga; Dock,
som densamma icke skulle kunna verkställas utan
hufvudsaklig rubbning af nu gällande lagstiftning
uti de flere frågor, som dermed äga
ett oskiljaktigt sammanhang, och således berörde
ändring, icke möjeligen skulle kunna verkställas,
utan att tillika förändra flere andre delar
af Civil-lagen, hvars omarbetning, af den
dertill förordnade Committé, förehafves, anser
Utskottet oundvikelige hinder för sig uppstå
att uti pröfning härom ingå.
Detta varder dock Riksens Höglofl. Stan»
ders pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den 2 8 Januarii 181g
-
N:r 21,
Lag-Utskottets Utlåtande, öfver sökt företrädes
rätt af jordägare till Brukares
-
Lag-TJtsiottets Betänkanden.
73
res lösa Egendoms för sä Ij ni ng för försträckning.
err Lagmannen Grefve Johan Henning Gyllenborg
har, uti ett lill Högloflig? Ridderskapet
och Adeln ingifvit Memorial, till öfvervägande
framstält, i:mo att hemmansägare, så
väl i anseende till möjligheten att återbekomma
de nödvändiga förskotter, hvilka de nödgas
meddela antagne Brukarne af berörde hemman,
som ock för äfventyret af samma hemmans ödesmål,
skola derigenom sättas i våda, att beimilte
Brukares för hemmanets skjötsel oumgängelige
Kreatur, dragare och. redskap kunna, utan
jordägarens'vettskap och bifall, utmätas,
till gäldande af den skuld, hvaruti Brukarne
antingen förrut, innan de hemmanen tillträdt,
sig försatt, eller sedermera sig försätta; och
a :do att genom Lagens stadgande i 17 Cap. 3
§. Jorda-Balken, det skattejorden är underpant
för tre års ränta, den följd skall uppstå för
skattehemmans ägare, hvilken lämnat samma
hemman till bruk af derå antagen åbo, att om
denne så lång tid underlåter att erlägga den af
hemmanet årligen utgående ränta, jemte Krono
och tertial tionde med flere hemmanet åtföljande
utskylder, och han sedermera antingen
kommer på obestånd eller afflyttar, jordägaren,
som icke angående desse af Brukaren sig åsamkade
skulder ägt kunskap, blifver bragt i oskyldigt
lidande, emedan han, för att undvika
det hans jord varder i mät tagen, måste desse
skulder betala; I anledning hvaraf Herr Grefven
-
74
Lag-Utskottets Betänkanden.
ven föreslagit, hvad den förstnämnde omständigheten
angår, att då 5 Cap. 2 §. UtsökningsBalken
föreskrifver., att hvad Gäldenär minst
umbära kan, såsom det hvarmed han sin näring
idkar, skall sist uttnätas, det borde stadgas,
antingen att kreatur, åker-och kör-redskap,
som höra till hemmansbruket och derifrån böra
anses oskiljagtige, icke skola kunna hos antagen
åbo utmatas och försäljas utan jordägarens
bifall, och sådan åtgärd i annat fall blifva ogild,
samt att jordägaren skall till Aboens omförmäldte
lösa egendom äga företrädesrätt, äfven
i afseende å gäldandet af de till åboen lämnade
förskotter, eller att åtminstone öfverenskommelser
emellan jordägare och deras Landt-Bönder
eller Arrendatorer, angående en så beskaffad
företrädesrätt, böra, enär de samma hos
Härads-Rätten anmältes och i Protocollet blifvit
intagne, betrygga jordägaren från utmätning
af förberörde lösören för Eandt-Bondens eller
Arrendatorns öfriga skuld; Och hvad åter rörer
det sednare ämnet, att föreslcrifvas måtte,
det skyldigheten för ägare af skattehemman att
ansvara för alla de hemmanets utskylder, hvilka
Brukaren eller Arrendatorn älåge att godtgöra,
icke skall sträcka sig längre, än för det
löpande årets onera, äfvensom att kort tid må
blifva bestämd innom hvilken, efter den dag,
eller den 25 Februarii, då afraden bör vara
betald, alla fordringsanspråk i grund af hemmans
förbindelser skola hos Executoren göras gällande,
såvida liquid icke mellankomma eller jordägaren
ansvaret derföre sig åtagit.
Lag
-
Lag-Utskottets Fetänkanden. 75
Lag-Utskottet, sorn fått detta Memorial till
sig remitteradt, har i afseende å de ämnen detsamma
innehåller, ansett sig böra meddela de
yttrande, att som det ankommer på hvar oell
en, hvilken upplåter sitt hemman till brukare,
att, före dennes antagande, göra sig tillförliteligen
underrättad om hans förmögenhet, eller
huruvida han är i den mohn med gäld behäf.
tad, att jordägaren kan äfventyra, det de af
Brukaren innehafvande Kreatur och redskap,
som för hemmanets skjötsel äro outngängelige,
kunna till godtgörande af hans skuld blifva
tillgripne, hvarom jemväl vid anställande forskning
upplysning oftast ej bör kunna saknas; Sa
måste jordägaren skylla sig sjelf om förlust honom
förorsakas, antingen genom det han icke
iakttagit omförmäldte försigtighet, eller genom
det att han sedermera, då Brukaren til 1 träd t
hemmanet, lämnar honom försträckningar, utan
att tillika, i likhet med hvad hvarje annan långifvare
har att iagttaga, tillse sin säkerhet för
återbetalningen deraf} Och emedan, om en så
beskaffad rättighet skulle jordägare förunnas,
att kunna från utmätning för Brukarens gäld
undanhålla och skydda dennes för hemmanets
skjotsel nödige Kreatur och redskap, sådant onekeligen
skulle, icke allenast uti märkelig mohn
förnärma deras rätt, som derå, till gäldande af
lagligen faststälde fordringar hos Brukaren, äga
ostridiga anspråk, utan ock ej sällan lända
till hemliga och mot värkeliga förhållandet stridande
öfverenskoinmelser och aftal emellan jordägaren
och brukaren, till beredande af berörde
för
-
76 Lag-Utskottets Betänicinden.
förmon för denne sistnämnde; Ty anser Utskottet
något skäl icke vara att tillstyrka bifall af
hvad Herr Grefve Gyllenborg i denne del föreslagit;
äfvensom, enär i öfrigt för en Skattehemmans
ägare, hvilken åt annan till bruk uplåter
denne sin egendom, är öppet att föreskrifva
Brukaren skyldighet, att årligen med qvittenser
eller bevis styrka det alla de utskylder
och förbindelser, sorn åtfölja Hemmanet, och
Brukaren bör gälda eller uppfylla, äro i vederbörlig
ordning erlagde och fullgjorde, samt bemälte
Hemmans ägare jemväl kan , då Brukaren
häruti brister, honom dertill lagligen förmå,
eller ock för hvad af Brukaren är åsidosatt,
hos honom söka säkerhet, finner Utskottet, att,
för ändamål att freda en skatte-jordägare från
de förluster hos en antagen Brukare , som den
förre på nämnde sätt lätteligen kan undanröja,
någon ändring icke kan tillstyrkas uti den rätt
Lagen i 17 Cap. 3 §, Jorda-Balken tillagt den
som ränta af skattejord äger , till utfåendet
deraf.
Riksens Höglofl. Ständers pröfning varder
detta vördsamt understäldt. Stockholm den 2S
Januaria 1818.
N;r 22.
LagUtskottets Utlåtande, angående föreslagen
ändring i Författningen rörande
Barnamord.
T.
ill Lag-Utskottet har Högvördige PresteStåndet
remitterat det af Herr Prosten Palm
till
Lag~TJtskoltets Betänkanden.
77
till Prutocollet den 30 nästlidne December afgifne
och af åtskillige ibland Ståndets LedamÖter
biträdde yttrande af följande lydelse:
’’lnför detta vördnadsvärda Stånd, hvars
ömmaste omsorg är och altid skail blifva riktadt
åt vårdandet af Menniskans vigtigaste angelägenheter,
Religionens och den dermed förenade
sedernas helgd, vigar jag, med vördsam
tillförsigt, väcka upmärksamlieten på ett det
vigtigaste ämne i detta afseende, dertill uppmanad
af min pligt både som Lärare och Med-,
borgare, i en tid, då det allt mer och mer till
tagande
sedeförderfvet hotar att förstöra intet
blott den husliga sammanlefnadens glädje, utan
ock undergräfva all samhällsordning; och jag
hoppas så mycket vissare att blifva hörd med
deltagande som min röst ,skall blifva en tolk
af de vanmägtiga men bittra suckar, som så
ofta -aftvingas de dygdigaste Föräldrars bekymrade
hjertan, vid åsynen af sitt genom nidingens
förförelser blottställda och förnedrade barn.
Man klagar lika så allmänt som sannt deröfver,
att den Christliga sedlighet och ärbarhet,
som 'så utmärkt stämplade våra fromma
och manliga förfäder, har under vårt sist löpande
halfva sekel så småningom försvunnit,
och en rådande lättsinnighet i handlings- och
tänkesätt med sina oundvikliga laster och villor
till den grad aflägsnat det gamla Svenska
märklynnet, att ett nytt slägte tyckes vara framkalladt
för att genom sin förnedring gifva vigtiga
och varnande lärdomar åt kommande tit
ders generationer.
För
78
Lag- Utskottets Betänk anden.
För att hämma detta onda och den värsta
af alla olyckor, som kunna hvila öfver ett
Land och Folk, måste rnan känna orsakerna
som vållat det. Och ju mera invecklade de
lära Vara, desto svårare skall det blifva att
uppleta deni. På goda grunder tror jag likväl,
att de Författningar, som i senare tider uppIjäfvit
eller mildrat fordna tiders strafflagar x
afseende på det sjette Budordets öfverträdande,
intet litet bidragit till dessa ofta förnyade,
alltid brottsliga, Utbrott al lättsinnighetens yra
raseri, hvars olyckliga följder för närvarande
och kommande slägter äro lika oberäkneliga,
sorn sedefördärfvande.
Jag vördar de stora ändamål, som den vise
I.agstiftaren åsyftade med Författningen af
den 17 October 1778; men en 40 års bedröflig
erfarenhet har varit mer än tillräcklig att
öfvertyga oss, att de liberala Lagstiftnings grundsatser,
som denna Författning etablerar, aldeles
icke passar för vår tids utsväfvande lynne, att
det onda den ville motvärka, snarare till- än af.
tagit, och det goda den ville framkalla, så litet
blifvit befordradt, att helgden af det sjette Budordet
i Guds Lag förlorat sin kraft på den sinliga
menniskan, som, sedan lion under skyggil
af anonymité , ej mera fruktar den verdsliga
Lagens straff, skall så länge qväfva samvetets
fordringar, att hon med brotsliga löjen slutligen
gäckas både med Eders helgd och de förfördas
tårar.
Jag ville derföre underställa det Högvöidiga
Ståndets mogna bepröfvande, om icke ofvan
-
Lag-Utskottets Betänkanden.
vannämda höga författning af den 17 Octpber
177S, i händelse den ej nu mera kunde ajde*
les upphäfvas, åtminstone borde undergå en
den strängaste granskning och en sådan förän,
dring, sorn tidens kraf yrka, och dem jag här
nedan vågar föreslå.
Enligt samma Författning äger lägrad qvinna
rättighet att intet blott dölja sin lägersman»
utan äfven, om hon så behagar, sig sjelf för
sin Eärare, sorn är pligtig att döpa hennes barn
utan att ens veta , hvar han för detta beklagansvärda
barnet skall återfinna den moderliga famnen,
då det en dag vid mognare år begär dess
åtgärd att återvinna sin första rättighet och återknyta
det band, sorn den onaturliga Moder»
var nog samvetslös att från början af sitt barns
första tillvarelse så sjelfsvåldigt sönderslita,
I afsigt att förekomma de rysliga verkningar,
som sådana straffbara men likväl strafflösa
förhållanden måste äga på dessa vanlottade barnens
uppfostran och öfriga öden samt, i gemen»
skap med dem, på sjelfva samhället — för att
hindra de grofsta brott, som möjligen tänkas
kunna och lättligen skulle af dem genom sjelf,
va okunnogheten om sin härkomst föröfvas, samt
ändteligen att förvara desse utom ägta säng framfödde
barns framtida lagliga rätt, den de sjelf*
ve aldrig förvärkat, till arf efter sina Föräldrar,
anser jag för min del nödvändigt, att lägrad,
qvinna må af Lagen åläggas uppgifva för Pre•
ten sin lägersman, eller, om någon gång anortymiié
skulle anses nödvändig och såsom sådan
begäres, upptäckte» af rätta förhållandet likväl
borde,
8o Lag-Utskottets Fetärtkanden.
borde under deri tysthets förbindelse, som Kyr»
ko-Lagens sjunde Capitel stadgar , ske för Prediko-Em
betet , sorn i en särskildt, endast för
Läraren tillgänglig bok borde införa både Föräldrarnes
och Barnens namn , pä det att Läraren
ina blifva i stånd att en dag, då ett oägta
barn efterfrågar upphofven till sin varelse, gifva
derom tillförlitliga underrättelser.
Jag vet väl att Lagstiftarens afsigt var den
mildaste, den nämligen att genom det i 1778
års Förordning tillåtna fördöljandet af lägrad
qvinnas tillstånd förekomma fasan af barnamord,
men, vitsordad af erfarenheten , att lika många
sådane rysliga brott blifvit föröfvade sedermera
som tillförene, är jag för min del fullkomligen
derom öfvertygad, att ett sådant fördöljande intet
allenast intet gagnat, utan tvertom gifvit
frestelsen vapen i händerna att föröfva den
mäst onaturliga af alla missgerningar, och att
således denna lag , sorn äfven i detta afseende
förfelat sitt ändamål, bör upphäfvas.
Visserligen, jag medgifver det, gifvas manga
bevekande skäl, som yrka mera medlidande
än bestraffning för en förförd och förnedrad
flicka, redan så olycklig genom följderna af sitt
brott, det må då vara föröfvadt i öfverlägsjningéns
eller öfverilningens vådeliga stund; sakens
natur och all Christlig samhälls ordning fordrar
likväl nödvändigt, att äfven till andras varning
Lagen vidtog sådane åtgärder, som möjligen kunde
förvara den fallna från återfall, utan att göra
hennes återgång till dygdens och sedlighetens
yäg mera svår eller omöjlig.
Då
Lag-Utskottets BetänkanderU
Då deremot lägersmannen, sorn tvifvelsutan
måste anses såsom den mäst brottsliga, alldrlg
borde undgå att känna följderna af sitt brottsliga
förhållande, intet blott derigenom, att han
straffades enligt Allmänna Dagens föreskrift £
Missgämings-Balken 53 och följande §. §., utan
ock förklarades ovilkorligen förbunden att dela
omsorgen för sitt barns första underhåll och
uppfostran , som i motsatt händelse oftast saknar
båda delarne till olycka både för sig sjelf
och det Samhälle, som sett det födas.
Om desse anmärkningar anses förtjena nå-1
gon uppmärksamhet , anhåller jag vördsamligen
hos T. T, att de må blifva remitterade till
■vederbörligt Utskott, som ej lärer underlåta att
taga den åtgärd, som sakens vigt och angelägenhet
fordrar.’’
Vid den hos Lag-Utskottet förekomne öfverläggning
i afseende å hvad utaf Herr Prosten
Palm i berörde måtto är vordet framstäldt
och anfördt, har Utskottet funnit, att Herr Prosten
antagit tvenne omständigheter, nemligen
dels att de genom Kongl. Majus Nådiga Bref
den 17 October 1778 vidtagne förordnanden,’
hvarigenom, ibland annat, lägrad qvinna tillätes
att dölja sin förbrytelse, och att, om hon sä
vill, på okänd ort framföda fostret, icke skola,
medfört det med de samma åsyftade ändamål
och den deraf förväntade verkan att förekomma
barnamord, dels att den lätthet, sorn af berörde
föreskrifter blifvit beredd så väl häfdad
qvinna, sorn den, hvilken henne lägrat, att undgå
Lagens straff, skall föranledt till den sederBihang
till Riks- St. Prot, j$ij • isa, tide Sami. N:r it. m
8a Lag-Utskottets Betiinkanden.
mera mer och mer tilltagande lättsinnighet och
befordrat ett allmännare sedéfördärf.
Uti någondera af desse delar kan Utskottet
med Herr Prosten sig icke förena. Utskottet
anser att de fång-förteckningar, sorn månatligen
vid hvarje Läps- eller Krono-häckte upprättas
öfver där förvarade delinqventer, jämte
Hof-Rätternes Ransaknings Diarier, böra utgöra
de mäst ojäfaktiga bevis öfver antalet af de
qvinspersoner, hvilka för lagd våldsam hand å
deras framfödde foster, eller för större eller
mindre vållande till deras död blifvit under
tilltal ställde och straffade; och desse vittna ovedersägeligen
därom, att berörde rysliga brott
i märklig moa aftagits och förminskats, hvartill
än vidare bör läggas det af erfarenheten besannade
förhållande, att just uti Rikets större Stä.
der och förnämligast uti Hufvud-Staden, hvarest
en större lättsinnighet och tillfällen till förförelser
kunna bereda afsteg från sedligheten ,
och där största läglighet gifves för häfdade qvinr
nor att dölja sin belägenhet , , och att okände
samt i hemlighet framföda sine foster, berörde
våldsamma behandlingar å desse foster äro mäst
sällsynte ; hvilket allt JJtskottet anser tillräckligen
styrka, att de orsaker, sorn uti högstberörde
.Nådiga Bref finnas upprepade, såsom föranledande
dertill, att det å nämnde brott i lagen
stadgade straff icke förmått afhålla deras föröfvande,
äro verklige, samt att de till undanrödjande
af de samma, meddeldte förordnanden varit
af nödvändigheten påkallade; Och om än det
för upplyst och otvifveiaktigt kunde antagas att
känslan för ärbarhet i allmänhet under senast
Lag-Utskottets Betänk anden.
föiftutne tid småningom förlorat sin helgd, och
att de i frågavarande hade emot Guds och
verldslig Lag samt jämväl emot sedlighet och
Samhälls ordning stridande öfverträdelser nu
mera än förr oblygt begas, samt lättsinnigt bedömas,
Unner dock Utskottet ingen anledning
att hänföra sädane förhållanden såsom följder af
de stadganden, som uti förenämnde Kongl. Bref
äro gifne, utan anser orsakerna till de samma
böra sökäs och jämväl vara att finna uti de förändringar,
söm mänriisko-lynriet genom tidskiften
undergått, samt uti en derunder tilltagande
och rådande böjelse för luxe och utsväfningar,
hvilken föranledt till svårighet ooh mindre håg
att vid tidigare ålder ingå uti laglige ägtenskaps
förbindelser; och då värkningarne så väl
deraf, sorn af de öfrige särskildte omständigheter,
hvilka dertill bidragit, snarast skolat följa
bland de uti Hufvud-Staden och i de större
Städerne varande Folksamlingar, hafva de ock
efter hand därifrån, fastän i mindre mun, bland
Allmänheten sig utbredt.
Då således förrberörde skäl, på hvilka Herr
Prosten Palm egenteligeri velat sig stödja, för
att, om nu mera upphäfvandet af omförinäldta
Författning icke kunde vinnas, åtmindstone bibringa
de föreslagne väsendteliga ändringar
däruti, icke kunna efter Utskottets tanka anse*
därtill gällande, återstår att pröfva, huruvida
samma ändringar kunna antagas såsom värkande
till förbättring af den öfverklagade sedlösheten,
utan att tillika föranleda till motvärkande af de
fördelar, som af stadganderne i Författningen
erfarits.
Lag-Utskottets Bctankånden
Det lärer vara ostridigt, att, om någon gang
olofliga beblandelser emellan personer af båda
könen kunna tillkomma af qvinnans lösagtighet,’
befordras de dock mästadels och nästan alltid till
sin början af mannens förförelser samt de frestelser
som af honom användas å det svagare
könet, hvilka det ofta icke äger nog magt att
emotstå. Det är således han, som i afseende &
desse åtgärder är mest straffbar och närmast
skyldig att bidraga till vården och underhållet
af det foster, hvartill han är upphof, hvaremot
den förförda qvinnan bär innom sig vittnet af
dess fel och förvillelse samt tyngden både af
aine egne och kanske jämväl andras förebråelser,
och äfven af de omsorger henne förestå.'
Om nu denna qvinna skulle i födslo stunden eller
straxt derefter af Dagen tvingas, att för den.
Prest, hvilken skall till Dop och Christendom
befordra det framfödda fostret, hemligen eller
uppenbarligen namngifva icke allenast sig sjelf
utan ock sin förförare , skulle väl detta sistnämnda
hafva till föremål att framskaffa samt
till straff och ansvar befordra denne person.'
Men månne en sådan namngifning blefve dertill
verkande ?
Kar qvinnan giltige bevis att öfvertyga lägersmannen,
och finner hon behofvet för sig
att begagna de samma emot honom, för att vinna
biträde till sitt fosters underhåll, är det ju
för henne öppet, att, om hon icke sjelf vill dölja
sin förseelse, mot lägersmannen anställa laglig
talan. Ager hon åter inga sådane bevis „
hvartill skall den hemliga eller uppenbarliga
uppgiften för Presten af lägersmannen tjena,
Lag-Utskottets Betiinkanden:
85
antingen den ar sann eller osann; och lärer
det jämväl vara att förmoda det vid sistberörde
händelse oftast af flere förekommande skäl oell
omständigheter, qvinnan skall finna sig föranläten,
att derom meddela mot värkliga förhållandet
stridande underrättelse. Den anteckning
af berörde upgift, som af Presten, i nion af
sättet huru den skedt, skulle antingen uti den
vanliga förteckningen på födde personer, eller
uti en serskild för honom endast tillgängelig
bok, värkställas, blefvo altså till intet gagnelig
och icke ens för det döpta Barnet, om det vid
tilltagande ålder vill söka uplysning om dea
som varit värkande orsaken till dess tillvarelse,
men blefve deremot ej sällan ländande till
oreda och de mäst vådeliga följder, genom personers
belastande med beskyllningar om förseelser,
till hvilka de äro oskyldige, som, fast än
i hemlighet för Presten skedde, möjeligen förr
eller senares skulle kunna af händelser eller
brott mot tysthets-förbindelsen komma tili allmännare
kännedom; och hvad isynnerhet besagde
upgifter och anteckningar minst skulle
kunna uträtta, blefve återhållande af osedligheten
hos Mankönet, att använda de medel,
som för det samma erbjuda sig till qvinnors
förförande, hvarifrån ingen af detta kön lärer
kunna afskräckas af fruktan att på nämde sätt
varda uptäckt, då upgiften, blottad på bevis,
icke kan värka till hans öfvertygande om gerningen.
Betragtar man åter följderne af ett
antagande tvång för den häfdade qvinnan* att
hemligen eller uppenbarligen hos Presten sig
namngifva, så lära de samma blifva nästan ena
-
86
Lag-Utskottets Betänkanden.
handa-, som nyss äro, angående hennes uptäckt
af dess lägersman, anförde. På Landsbygden
och i de mindre Städer, där Innevånarne innom
Församlingarne och kringliggande ort äro
mera kände, lärer svårighet upsla för qvinnan
att dölja sitt hafvande tillstånd, och att under
anonymité framföda samt till dop befordra sitt
foster, hvarföre ock de händelser mera sällan
torde inträfFa, då Presten, som döper, skall sakna
kännedom om modrens namn och hemvist.
Det blifver således förnämligast i de större
Städer och mast i Hufvudstaden, som tillfällen
till ett sådant döljande och anonymité gifves,
och månne icke Presten, sorn där anlitas
att döpa ett därtill framstäldt barn, lika lätt
ian bedragas genom en i hemlighet skedd sanningslös
upgift af modrens namn, jämväl af
henne sjelf värkstäld, enär det synes icke vara
förenligt med hans tysthets-förbindelse, att
till vinnande af säkerhet om förhållandet, företaga
vidsträcktare forskningar i detta ändamål,
hvaremot åter svårare tvångsmedel, att
vid alla dessa händelser frambringa en behörig
och sann uptäckt af qvinnan, skulle återföra
de äfventyrliga värkningar, hvilka rönts genom
det henne betages lägenhet att dölja sin
skymf och förnedring, samt således förhindra
de för Samhället förmonliga följder, hvilka med
den tillåtna anonymiteten åsyftats och järnvä!
befordrats.
Enär nu i öfrigt Utskottet anser, att icke
Straff-Uagarnes stränghet, utan bildningen till
egen känsla af moralité och samhallspligter,
blifva de mäst värkande medel till sedernas
Lag-Utskottets Betänk an den.
*7
förbättring och till förekommande af förvillelser
och oordningar, finner Utskottet sig icke
äga anledning tilstyrka bifall till de vidtagande
åtgärder, dem Herr Prosten Palm föreslagit,
och tror sig äfven böra till de skäl, dertill blifvit
anförde, tillägga dem, hvilka uti Kongl.
Majus Nådiga Resolution och Förklaring den
2o:de November 1786 uppå de Allmänna Besvär
och Ansökningar, som Presterskapet vid
då förflutne Riksdagen andragit, äro ådagalagdé,
i afseende på den af Presterskapet i enahanda
ämne som det förevarande, vid berörde Riksdag
gjorde framställning.
Detta, tillika med den serskildte mening,
hvaruti Ledamöterne af Preste-Ståndet stadnat,
och uti bifogade Protocolls - Utdrag innefattag(
varder till Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
vördsamt understäldt.
Stockholm den s8:de Januarii 1818.
Utdragf af Protocollet, hållit hos Riksens
Höglofl. Ständers Lag-Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 28:de
Januari i 1818.
Åter föredrogs det af Herr Prosten Palm till
Högvördige Preste Ståndet ingifne och derifrån
till Lag-Utskottet remitterade Memorial , innehållande
förslag till åtskillige förändringar, uti
de, genom Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 17
Octobér 1778, till förekommande af Barnamord
meddeldte förordnanden — — — —
88
Lag-Utskottets Betatikanden.
Ifrän detta beslut voro Ledamöterne utaf
Högvördige Preste-Ståndet af följande Särskilta
tanka: Med Höglofl. Utskottets öfrige Ledamöter
äro vi val fullkomligen ense derutinnan att
de af Herr Prosten Pahn förestagne ändringar
i Kongl. Brefvet den 17 October 1778» såsom
att Barnaföderskan skulle för Presten uppgifva
sitt eller Barnfadrens namn, icke möjligen kunna
åstadkomma den goda verkan han åsyftat;
Men vi kunna likväl icke annat än med Herr
Prosten på del ömmaste behjerta de af erfarenheten
bestyrkta, för kyskhet och dygd högst menliga
följder, sons synas härflyta af den Anonymité,
hvilken högstberörde Författning tillåter:
hvadan vi af hjertat önska, att medel och
utvägar måtte kunna utfinnas, som hämmade
detta allt mer och mer tilltagande onda. — Man
säger väl ganska rigtigt, att det ar i den öfverhand
tagande Sedeslösheten, som grunden till
detta onda skall sökas. Men månne ej denna
sedeslöshet åter har tili en god del sin grund
deruti, att de strafflagar, som tillförene varit
stadgade mot lättfärdigheten , blifvit dels alldeles
upphafne, dels i den grad mildrade, att de
i det mästa förlorat allt utseende af straff och.
kunna af många helt och hållet undvikas! Torde
hända, har den mindre tänkande småningom
derigenom fått den öfvertygelsen att efter de ford-'
na straffen blifvit så mildrade eller borttagne att,
äfven åtal efter Lag af den det vederbör kan
åsidosättas, sä måste sjelfva förseelsen i sig sjelf
icke heller vara så synnerligen straffbar. —
Wisserligen skall aldrig den af Religionens sanna
ljus rätteligen upplyste och. ädelt sinnade
Lag- UtsAottets Betänk andenl
89
tänka så; Men förföraren skall alltid med begärlighet
söka insmyga denna tanka i den oskyldiges
hjerta, som han bestämt till sitt offer,
och den mera obildade Allmänheten skall lätt
nog låta inbilla sig, att han har rätt; och förgäfves
höjer då .Läraren sin röst emot en last,
som, ehuru uttryckligen förbuden i Guds Lag,
likväl på detta sätt förlorat i Opinionen så mycket
af sin stralfbaihet.
När fördenskull Herr Prosten Baird i sitt
Memorial synes hufvudsakligen hafva framstälf
den önskan, att ofvan högst berörde författning
måtte, såsom åtminstone nu mera alldeles förfelande
sitt ändamål, varda i de delar sådant
fordra, upphäfven; Så, och då de af honom i
annat fall föres^agne förändrihgar deraf, icke ]
enligt Utskottets gemensamma tanka, kunna åstadkomma
hvad som åsyftas, våge vi vända
Höglofl. Utskottets uppmärksamhet på denna hans
till utseendet egentliga önskan, såsom innehållande
det rätta botemedlet för det öfverklagade
onda, Saken är af högsta vigt och påkallar I;agStiftarens
hela omtanka. — A ena sidan kan
visserligen icke åfvan högst berörde Kongl. Maj:ts
Brefs ädla och menniskjo - älskande afsigt misskännas;
men å den andra torde ej heller kunna
nekas, att om i anseende till directa barnamord,
denna afsigt verkligen vunnits; Så hafva
deremot de indirecta, om vi så måsäga, blifvit
desto flere. Het utvisa åtminstone Tabellerne,
^.tt de oäkta barnen dö borrt i sin spädåre ålder
till ett ojemförligt större antal än de, sorn
födas af äkta säng; och hvarifrån skulle sådant
komma om icke ifrån den större vanvård, hvar
-
9°
Lag-Utskottets Betänkande n.
med dessa oskyldiga foster af lättsinnigheten
behandlas af sina lättfärdiga mödrar, hvilka dels,
af sine förförare lemnade åt sitt elände, ej förmå
vårda dem bättre, dels mången gång äro
glade att se sig befriade från den börda de anse
sig äga i dessa späda varelser. —
På de ställen der Barnhus äro inrättad©
kan detta förekommas; Men då Staten icke äger
medel att inrätta sådana öfver allt, blifver följden
i allmänhet den nyss anförda. Här skulle
då kunna frågas: Hvad har då Staten vunnit
på dessa talrikare oäkta barnen, då de på ofvan
nämnde
sätt snart åter gå ur verlden ! Och hvilket
ar bättre, hvilket för menniskovännen till
och med mindre ömmande, att en och annan
lättfärdig qvinna mer om året, än nu sker, offenteligen
går miste om sin heder, eder en och
annan barnamörderska mer om sitt lif, än att
kanske hundrade tåls oäkta barns lif årligen täras
bort af nöd, vanvård och uselhet! Icke må
man säga, att Församlingarne i sin fattigvård kunna
förekomma dessa olyckor! De göra det visserligen
så långt de förmå: och mångt sådant
oskyldigt lif har derigenom ock blifvit bibehållit
åt samhället; Men när mängden blir för
stor, så räcker ej förmågan tills Och man må
ej heller undra, om man blir ovillig att taga
brödet Ifrån egna barn för att racka det åt dein,
som lättfärdigheten framskaffat. Men här är
tillika ej blott fråga om förlusten af flere eller
färre späda menniskolif: här måste komma i betragtande
hvad den lindrande och eftergifvande
Hagen samt ökade ansvarslösheten å dessa öfvertrjidelser
verkat på det Allmänna tänkesättet
Lag-Vtskottets Betan/tanden.
91
och sederna, öppnat fältet för sedeslöshet och
laster, våldfört helgden af Äktenskapet, hindrat
lagliga giftermål m. m. till samhällets och
lommande slägters obotliga skada. —
Wi förnya således vår önskan att kraftiga
medel måtte påtänkas, som, då de å ena sidan
lemna ett skydd åt rnenskligheten och den förförda
men ångerfulla felande, å den andra, alfvarligen
förekomma alla orätta begrepp, sorn
leda till Sedlighetens förfall.
Hvilket särskilta yttrande kommer att af
Protocollet utskrifvas och jemte Utskottets Betänkande
till Riksens Höglofl. Ständer afgå.
N:r 23.
Lag-Utskottets Utlåtande, angående förrymd
Makas rättighet att i nytt ägtens
kap ingå.
tios Högvördiga Präste-Ståndet har Herr Prosten
David Aspelin tili ingifvit Memorial anmärkt,
att Lagen icke bestämmer huru förhållas
borde enär förrymd Maka, från hvilken den
öfvergifna Makan lagligen blifyit skiljd, återkommer,
och orri densamma ina i nytt gifte träda,
utan att vidare styrka sin rättighet dertill,
än att visa det dennes förra ägtenskap blifvit
upplöst. Herr Prosten, som ansett de i sednare
tider mer och mer tilltagande ägtenskapsskillnader
oftast härröra af förvillelser, lättsinnighet
och förförelser, samt jemväl befordrade
genom lättheten att de samma vinna, har af
sådan anledning föreslagit, att en förrymd Ma.
98
Lag-Utskottets Betänk anden.
ia icke utan Konungens Nådiga tillstånd, i den
ordning, som annars vid ägtenskaps-skillnader
är stadgad, må i annat ägtenskap ingå, och alldeles
icke med den person, hvilken allmänt
anses hafva stiftat den i ägtenskapet uppkomne
oenighet, men tillika, om sådant icke kunde
medgifvas, anhållit att den förrymde och
brottslige makans rättighet till nytt ägtenskaps
ingående, måtte genom Lagen blifva bestämd.
Vid öfvervägande af detta till Lag-Utskottets
utlåtande remitterade Memorial, har Utskottet
ansett sig finna, att Herr Prosten Aspelin
sammanfört de serskildte händelser, så
väl då, på grund af Lagens stadgande i 4 och
6:te §. §. af 13 Capitlet Giftermåls-Balken, Domaren,
antingen för den ena Makans egenvilliga
förlöpande, eller för dennes längre bortovaro
utom Riket utan att visa laga förfall, dömer
till skillnad i ägtenskapet, sedan den förIupne
eller bortreste Makan, oagtadt, på den
öfvergifnas begäran, ågången och utfärdad stämning,
sig icke derefter innom den i berörde
§. §. utstakade tid, åter inställer, som ock då
ägtenskapet i följe af 1 §. i samma Capitel uplöses
för begångit horsbrott; Och som uti dessa
olika händelser, Lagen i nämnde §. §. utstakar
serskildte behandlingssätt och skiljagtiga
förhållanden i afseende å den större eller mindre
andel af dess lott och rätt i det samfäldté
boet, hvilken den till horsbrott skyldige, den
förlupne eller bortreste Makan till den oskyldige
eller öfvergifne förverka t, samt uti 2 §•
af förenämnde Capitel förordnar, att den som
ägtenskap med hor brutit, ej må förr ga i an«
Lag-Utskottets Betänkandenl
93
hat gifte än den oskyldige är död eller gift,'
eller dertill samtycker, äfvensom uti Kongl.
Brefvet den 5:te September 1791 stadgas, att,'
enär den oskyldige Makan lefver ogift, tillstånd
af Konungen till nytt ägtenskap för den skyldige
erfordras, hvaremot Lagen hvarken föreskrifver
något förbud för förlupen eller utan
laga förfall på Utrikes ort bortovarande maka,1
som återkommer, att, sedan den öfvergifne förut
vunnit skillnad i ägtenskapet, träda i nytt
gifte, eller serskildta formaliteter till vinnande
af en sådan rättighet; Altså och då, jemlikt
Kongl. Brefvet den 24 Martil 1748, "vid alla
de tillfällen då till ägtenskapsskillnad dömes,’
Domaren bör tillika förvisa Parterne till Consistorium
att der undfå skiljobref, hvilka nödvändigt
måste innehålla de skäl och anledningar
hvarå ägtenskapet blifvit upplöst, inser Utskottet
det någon otydlighet icke bär förefinnas,
hvad af den präst, hos hvilken en för’
horsbrott, eller för egenvilligt öfvergifvande,'
frånskiljd Make, anmäler sig till lysnings er-,
hållande för nytt ägtenskap, bär iagttagas. ,
Hvad åter rörer Herr Prosten Aspelins gjorde
förslag till det förordnande, att en för förlöpande
frånskiljd Maka icke må, då den återkommer,
utan Konungens Nådiga tillstånd, i
flytt ägtenskap ingå, finnér Utskottet sig icke
äga anledning att det samma till bifall understödja,
hälst i betragtande härvid synes böra
komma, att den förlupne makan redan rönt
den ofta känbara påföljd af omförmälte dess förfarande
att hafva förvärkat hela sin lott i det
med frånskilda makan hafde samfäldta Bo, äf
-
g4 Lag-Utskottets Betänkanden.
vensom, enär Imagen uti 2 Cap. 11 §. Giftermåls-Balken
förbjuder dem, som med hvaran-*
nan gjort hor, att ägtenskap bygga, Utskottet
anser, att en så obegränsad utsträckning deraf,
som I-Ierr Prosten velat åstadkomma, att ägtenskap
ej skulle tillåtas med den person, hvilken
allmänt ansåges hafva stiftat den i ägtenskapet
uppkomne oenighet, hvaraf dess upplösning blifvit
en följd, destomindre kan tillstyrkas, som
bevisningen af bemälte persons berörde åtgärder
oftast skulle* blifva omöjelig, och antagandet
af ett sådant stadgande ostridigt skulle föranleda
till oskäliga rättegångar vid hvilka mera
förmenta uppsåt än värkeliga förhållanden
blefvo lagde till grund för föregifvande! härom.
Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning
varder detta vördsamt underätäldt.
Stockholm den 3o:de Januarii 1818.
N:r 2 4.
Lag-Utskottets Utlåtande, angående föreslagen
inrättning af Förliknings - Domstolar.
]£j mindre hos Högloflige Ridderskapet och
Adeln af Herr L. Bergencreutz, än äfven hos
Vällofliga Borgare-Ståndet af Herr A. Lundh är,
genom serskildte Memorialer, som blifvit till
Dag-Utskottet remitterade, fråga väckt om antagande
och inrättande af förliknings-Domsto*
lar. Den förre eller Herr Bergencreutz har ansett
det blifva ett värkande medel att afböja
Lag-Utskottets B et än k an den.
missförstånd och att bidraga till sämja, om, vid
uppstående tvister emellan enskildte och därom
uttagande stämningar till Domstolen, Parterne
uti de samma ålades, att, före inställelsen
derstädes, med hvarannan å viss tid och
ställe sammanträda, hvardera åtföljde af tvänne
gode män, hvilka borde söka att uppkomne stridigheten
emellan de (vistande bilägga, hvarefter,
om dervid förening träffades, den samma
skulle fastställas af Domstolen, som åter, i annat
fall, borde tvisten upptaga och afgöra; äfvensom
ock Herr Bergencreutz vidaré föreslagit,
att, sedan Dom eller Utslag uti anhängigt
gjordt mål vid Domstol fallit, vad deremot icke
borde få fullföljas, eller rättelse deruti sökas,
innan på enahanda sätt som nyssberört är blifvit
förfarit. Den sednare eller Herr Lundh har
åter anmärkt, att kostnaden för Staten till aflöning
för ett större antal Embets - och Tjenstemän,
i ändamål af rät.tegångs-ärendernes behandlande
och afgörande, skall vara betungande, och
böra undvikas genom desses förminskning, hvil-t
Jtet Herr Lundh förment skulle kunna på det
sätt värkställas, om behofvet af så många Domstolar
undanröjdes derigenom, att Freds-Doma.
xe och Förlikningsman blefvo antagne, för att
uppstådde tvister emellan enskildte parter bilägga;
Och då Herr Lundh satt det utom tvifvel,
att ju i hvarje Eandsort tillgäng finnes på
erfarne personer, som, utan annan belöning än.
tillfredsställelsen att på ädelt sätt vara sine.
Medborgare nyttige, skulle vilja åtaga sig berörde
förtroende, samt han tillika ansett, det»,
genom FörlikningsBätter, de kostnader skola.-
9C
Lag-Utskottets Betänk anderia
förringas, som tvistande parter nu tillskyndas
af Rättegångarnes fullföljande vid flere instantier,
har han deraf trodt sig äga skäl till omförmäldte
[framställning.
De i berörde ämne gjorde förslag hafva
vid flere af de föregående Riksdagar blifvit anmäldte
och yttranden deröfver af då varande
Lag-Utskott afgifne. Det skäl, hvilka af bemälte
Utskott och i synnerhet af det vid 1809
och 1810 årens Riksdag, blifvit anförde till
ådagaläggande deraf, att det förmente behofvet
utaf den nya inrättning af Förliknings Domstolar
icke är värkligt, att den tillförväntade nytta
deraf för Samhället icke kan ernas, utan att
deremot flere olägenheter derigenom skulle blifva
att befara, och att flere svårigheter förekomma
för möjligheten att bringa förslaget till
verkställighet, anser nu varande Uag-Utskott
öfverflödigt att i hela deras vidd uprepa och
framställa. Utskottet tror det böra göra tillfyllest
att i korrthet fästa Riksens Högloflige
Ständers upmärksamhet derå, att Stiftarne af
vår nu gällande Lag, icke allenast lämnat stridige
Parter ett öppet tillfälle att genom vänlig
förening genast i början bilägga dem emellan
upstådde tvister, samt dertill jemväl Parter
ne anmanat, utan ock anbefallt Domare i
allmänhet att söka dertill bidraga: att uti gröfre
brottsmål, der Domaren , i afseende å sjelfva
brottet, ej är tillåtit att antaga förlikning,
målsägaren likväl äger att den samma, uti hvad
rörer dess rätt till andel i böter och till skadestånd,
ingå: att sedermera utkomne Författningar
om ägodelningar och i andra ämneji
Lag-Utskottets Betänk anden"',
97
hafva enahanda syftning: att Domstolarnes Handlingar
ojäfagtigt visa det ett ganska stort antal
af instämde civile tvistemål, antingen före inställelsen
vid Domstolen eller sedermera , genom
dess bemedling förfalla och genom förening upphöra:
att, om rättegångsmålens antal i sednare
tider tilltagit, anledningen dertill bör sökas och
äfven finnas uti folkmängdens förökning, tillta-'
gande Hemtnansklyfningar, och deraf uppkommande
nya ägoskiften, mera liflighet uti begagnandet
af Dandets serskildta näringsgrenar, samt
deraf härrörande större penninge - rörelse och
varu - production, tillika med andre dylika förhållanden:
att vid en närmare forskning ef fales,
att rättegångarne icke tillväxt uti enahanda
proportion, som den, hvartill berörde förhållanden
kunna gifva anledning : att kostnaderne
för de tvistande ingalunda skulle förminskas
genom öfverlämnande af det stridiga till förliknings-Domares
behandling, utan tvärtom förökas
vid troligen oftast inträffanda händelser,'
att bemälte Domare ej blefvo i tillfälle att bibringa
förening uti det hvarom tvistas, oberäknadt
den omgång och tidsutdrägt, som målens
dragande först under förliknings-Domstolarne och
sedermera till de vanliga fora skulle medföra,
aldra mäst om Herr Bergencreutz’s förslag skulle
antagas att, emellan hvarje instantie, förlikningsman
skulle med målet taga befattning: samt
att sluteligen, enär de districter, innom hvilka
hvar och en behörigen organiserad Förliknings-Domstol
borde äga sin verkningskrets, nöd->
vändigt måste blifva mera inskränkte, så vida
Bihang till Riks-St, Prat. igi? . isig, ?:de Sami, N:r 13. t4*
§8’ Lag-Utskottets Betänkanden.
icke de tvistande skulle besväras med langa oell
kostsamma resor, det synes blifva högst tvifvelagtlgt,
att kunna uti hvarje sådant district finna
Ledamöter, som både dertill äga érforderlige
egenskaper, förenade med Lag-Kunskap och
skickelighet att i behörig ordning skrifteMgen
författa de föreningar, hvilka emellan de tvistande
åstadkommas och afslutas, och jemväl äro
villige, att, så ofta sådant skulle behofvas, utan
någon eller åtminstone mot en ringa, belöning,
uppoffra tid och möda till de värf dem ålåge.
Då nu härtill än vidare får läggas att livad
Herr Bergencreutz föreslagit, det, uti hy. rje
instämdt tvistemål, Parterne borde, med å hvardera
sidan utsedde tvänne gode män, sammanträda,
i ändamål att genom dem, innan målet
får till Domstolens pröfning öfverlämnäs, bereda
förening örn det stridiga, skulle blifva att
etablera en art af så kallade Compromiss-Rätter,
dem Lagen väl nu tillåter, men till antagande
hvaraf ingen lärer böra tvingas, samt i öfrigt
erfarenheten vitnar det förliknings-Domstolar,
der de blifvit organiserade, redan funnits icke
leda till den nytta som af dem väntas, utan till
det mästa lära vara upphörde, finner Utskottet
anledning för sig icke vara att, emot hvad förut
skjedt, tillstyrka bifall till i fråga varande
förslag.
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
varder dock detta vördsamt understäldt.
Stockholm den 30 Januarii i8iS>
Lag-Utskottets Betänk anden,
99
N:r u 5.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af
åt erremiss, rörande tiden för Kungörelsers
upläsande under Gudstjensten.
Högloft. Ridderskapet och Adeln, Wällofl.
BorgareStåndet och Hedervärda BondeStändet
hafva till Lagutskottet återremitterat det af Utskottet
den 17 nästledne December afgifne Utlåtande
öfver Herr Professoren Doctor C, P. Hagbergs
väckte motion om förändrande af tiden för
Författningars och Kungörelsers upläsande i Kyrkorne
Sabbatsdagen, mot hvilket yttrande, hvarigenom
Utskottet tillstyrkt, att berörde upläsning
må, med undantag af sådane kungöranden som
hafva en bestämd religieus syftning, värkställas
efter Gudstjenstens slut af Presten från Predikostolen,
anmärkningar blifvit gjorde.
De skäl, som i synnerhet blifvit emot antagandet
af berörcfe förslag anförde, äro, att
det skulle vara vådligt att rubba en Dag, hvilken
under lång förfluten tid tjenat till efterföljd
och hvarvid Allmänheten blifvit vand:
att, ehuru det icke kunde förnekas, det omförmalte
upläsning af Författningar vid Predikans
slut förorsakade ett mindre passande afbrott uti
Gudstjenstens förrättande, det dock vöre en politisk
nödvändighet att bibehålla ett uråldrigt
samt af Förfädrens Lagstiftare antagit bruk,
och att, enär utkommande Kongl. Författningar
samt de påbud, som af Konungens Befallnings,
hafvande och Embetsman till Allmänhetens efterrättelse
meddelas, röra alla medborgareclassör,
JLag-ZJtskottets Betänk and eril
det skulle vara att befara, att desse icke vederbörligen
kommo till allmän kännedom, dä,
vid fördröjande af de sammas afkunnande till
Gudstjenstens slut, troligen de fleste af dem^
som Gudstjensten bevistat, icke skulle till åhörande
deraf i kyrkan qvarstadna.
Utskottet har ansett sig finna, att berörde
skäl icke äro fullkomligen grundade. Utskottet
tror, att någon större våda icke skall blifva
att uti ifrågavarande ämne förändra ett längre
tid vidtagit och genom Kyrko-Ordningen faststäldt
bruk, än vid de förändringar, som ansats
nödige och blifvit antagne uti andra lika'
lång tid öflige sedvanor och förordnanden, hvaribland
ina nämnas indragning af öfverilödige
Helgedagar, Bönedagars förflyttning till andra
dagar, än de förut vanlige, Kyrko-ritualens
förändrande och ombytt tid för begynnande af
Gudstjensten med flere, hvilka alla likväl icke
försports hafva medfört några menlige följder.
Den, som genom afhörandet af de Författningar
och Påbud, som från Predikostolen förkunnas,
vill om deras innehåll inhämta kännedom;
och dertill saknar annan för sig mera beqvämlig
utväg, lärer icke underlåta, att, då han,
på sätt Utskottet föreslagit, vid Predikans slut
erhåller underrättelse, att sådane efter Gudstjenstens
fulländande komma att uppläsas, uti
Kyrkan, intill dess sådant är skedt, qvarblifva,
då deremot den, hvilken anser berörde så beskaffade
kännedom för sig likgiltig, lärer lika
så litet nu kunna förmås att under läsningen
uppehålla sig i kyrkan, som sedermera, om läsningen
sker, efter det Gudstjensten uphörtj
Lag-Utskottets Betänkandeh.
101
Och i öfrigt mäste viii gällande kraften af Författningarne
och Påbuden altid blifva enahanda,
om promulgation af de samma för sig går
under eller efter Gudstjensten.
Då nu den anmärkning, som jämväl blifvit
gjord, att vid de händelser, då en och samma
Prest skall å landet i tvenne särskildte kyrkor
på en Helgdag förrätta Gudstjensten, han
skulle hindras uti fullgörandet deraf genom
afbidändet på första stället, till dess tiden för
Författningarnes upläsande, sedan Gudstjensten
der är slutad, inträffar, synes icke förtjena afseende,
hälst Presten lika lång tid på nämnde
ställe uppehålles genom berörde upläsning
vid Predikans slut, finner således Utskottet sig
böra förblifva vid det, som af Utskottet uti
dess förra utlåtande är vordet tillstyrkt.
Uti Vällofl. PorgareStåndet är väl af någre
Ledamöter fråga väckt om afskaffande af hårgång
under Gudstjensten och af penninge-insamlingar
uti så kallade bäcken vid utgångarne
från kyrkan, äfvensom att enskildte personers
utfärdade underrättelser i hvarjehanda Oeconomiske
ärender icke borde från Predikostolen
under Gudstjensten upläsas, utan sådant ske
sedermera a kyrkovallen eller i Socknestugan,
samt af en Ledamot i Hedervärda PondeStåndet,
att den i dess ort vanlige plägsed, aJtt Prest
och Klockare under Gudstjensten uptaga så kallade
offer, måtte uphöra; Men, hvad som angår
penninge-insamlingar uti hafvar och bäcken
samt genom nyss ornförmälte offer, desse åtgärder
kunna genom öfverenskommelser emellan
Presterskapet och Församlingarnes invånare för
10*
Lag-Utskottets Betänk anderi.
ändras, och, hvad äter beträffar uppläsandet af
enskildte personers meddelande underrättelser
och kungörariden , redan är fdreskrifvit, att de
på det föreslagna sättet må lämnas till allmänhetens
kunskap; Altså anser Utskottet något
yttrande derom ej vara erforderligt.
Till Riksens Högloflige Ständers vidare
pröfning varder detta, tillika med det särskildta
utlåtande en af Utskottets Ledamöter afgifvit,
det Han begärt måtte härvid fogas, samt
uti bilagde Protocolls-Utdrag innefattas, vördsamt
öfverlämnadt.
Stockholm den 3 Februarii 1818.
Utdrag af Protocollet hållet hos: Riksens
HäglofI. Stunders Lag-Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den %:dje
Febr nar i i 1818.
LJedan, 1 anledning af Herr Professoren Doctor
C. P. Hagbergs motion om ändring i tiden
för Författningars och Kungörelsers uppläsande
1 Kyrkorna, Utskottet, genom afgifvit utlåtande
den i7:de December nästledit år, tillstyrkt,
att berörde uppläsning må af Presten från predikstolen
värkställas efter Gudstjenstens slut,
med undantag endast af sådana kungöranden,
som hafva en bestämd religieuse syftning, med
hvilka hädanefter, på lika sätt som hittils, förfaras
borde; Och detta utlåtande blifvit, enligt
hit ankomna Protocolls-Utdrag, hos Högvördige
Preste-Ståndet antagit och bifallit, men af
de öfrige respective Piks-Stånden, i grund af
atskillige deremot gjorde anmärkningar, åter
Lag-Utskottets Fetänkanden. 103
remitteradt; sä lät Utskottet nu dessa anmärkningar
sig föreläsas; hvarefter Herr Professoren
Doctor Hagberg uppläste följande skrifteliga
yttrande :
”Med all den agtning man är skyldig andras
olika tänkesätt; men med den frimodighet
hvarmed en god sak bör försvaras, vill jag söka
vederlägga de inkast, som blifvit gjorda emot
Höglofl. Dag-Utskottets afgifna utlåtande
angående Författningars och Kungörelsers uppläsning
i Kyrkorne. Man har funnit det nödigt och
nyttigt att, tid efter annan, förbättra Liturgier
och Kyrkobruk och lämpa, dem efter tidernas
förändrade behof. I all Gudsdyrkan måste det
vara vigtigt, att det yttre står i öfverensstämmelse
med det inre, och att alla sådana qvarlefvor
från mörkare tider afskaffas, som på något
sätt rubba denna nödvändiga harmonie,
störa andakten och hindra uppbyggeisen. Frågan
blifver nu huruvida den plägseden, att
straxt efter predikan uppläsa verldsliga ting är
af sådan egenskap eller icke? Derom synes man
Icke vara ense. Man medgifver väl, att någonting
obehörigt ligger i denna plägsed; men
den är redan så gammal och man förmenar,
att allt det anstötliga deri, genom flerårig vana,
småningom försvunnit, och att den således nu
mera ingen förargelse åstadkommer. Men hvad
är denna vana, der den finnes? Med ett annat
namn kunde man kalla den likgiltighet för allt
heligt och Gudomligt, och det är icke bland
tidens gladaste tecken, om man icke mera finner
det anstötljgt, som i sin natur, verkligen
måste vara det. En oordning bör väl icke för
-
jo4 Lag-Utskottets Btlänkandtn.
svaras och bibehållas för det att den är gaminål.
Man har myclcet orätt, då man påstår,
att våra förfäder ansågo författningars uppläsning
under Gudstjensten icke hafva någon ofördelaktig
värkan pa det religiösa sinnet. Allt
sedan Kyrkolagen stiftades hafva klagomål i
detta ämnet blifvit gjorda. Dessa klagomål ärö
således icke nya. Vid ganska många Riksdagar
i äldre tider, har denna sak varit under
öfverläggning, och nyttan af en förändring 5,
detta bruk, såsom för andakten störande, af de
flästa erkänd, ehuru detta sätt att publicera författningar
af vare vise förfäder nyttjades med
mera sparsamhet och större urskillning än nu.
Frågan har åter blifvit väckt vid de sistförflutne
Riksmöten och vid det närvarande har
det Högvördiga Preste-Ståndet, hvars pligt det
är att vårda Religionens angelägenheter, enhälligt
tillstyrkt den förändring som af detta Högled.
Utskott, på goda grunder, och med liberal
åsigt af saken , blifvit föreslagen. Den väck a
Motionen åsyftar icke någon ny beqvämlighet
för Presterskapet, och jag har svårt att finna
hvari den skulle bestå, då det ålägges samma
Prest, som predikat, att, efter Guclst jenstens
slut, uppläsa kungörelserna från Predikstolen.
P’rån en högre synpunct, är saken betraktad,
hvilket hvar och en, sorn utan fördom, genom»
läst projectet, måste utan svårighet finna. Derr
om måste val alla komma öfverens, att vid
Gudstjensten i våra Kyrkor, bör råda Enhet,
Värdighet och Andakt. Men kan der blifva Enhet,
så länge det verldsliga sammanblandas med
det Andeliga, och man utan förberedelse, of*
Bag-Utskottets Betänkan/len'.
105
vergår från det ena till det andra? Huru un*
derhåller man den högtidliga värdighet, som
hör råda vid Gudstjensten, då man, innan den
ännu är slut, företager sig uppläsning af de
mäst profana saker, Taxor för Hyrkuskar och
Akare, ja äfven för renhållnings-entrepeneuren:
långa listor på rymmare med fullständig
beskrifning på deras klädsel vid afvikandet,
på färgen af deras hår och ögonbryn? och jag
lämnar att afgöra åt hvar och en som går i
Kyrkan att hämta näring för sitt högre lif,
som har känsla för det som är heligt och Gudomligt,
om det är möjligt- att bibehålla andakten
fullkomligt ostörd under dylika Kungörelsers
uppläsning. Jag frågar hvarje andäktig
Nattvardsgäst, om hans känsia derunder icke
kallnat, om hans uppmärksamhet icke blifvit
dragen från det religiösa, om det för honom
är möjligt (hvilket man likväl påstått:) att begagna
den till, som denna uppläsning upptager, till
betraktelser öfver en uppbygelig Predikan, eller med
Psalmers och Böners läsande? Och vöre detta äfven
möjeligt, så kunde han likväl icke, på
samma gång lämna sin uppmärksamhet åt Kungörelsernas
innehåll, och deras uppläsning vore,
i detta fall, för honom helt oell hållit
förlorad.
Att denna sammanblandning af så heterogena
ämnen måste, för hvarje religöst sinne,
blifva motbjudande, lärer således alldrig’
med skäl kunna bestridas. Men saken har äfven
en annan sida hvarifrån den bör betraktas.
Man tror att det är en politisk nödvändighet,
att, på s-ätt sorn nu?sker, bibringa ali
-
io6 Lag-Utskottets Betänkanden.
mänheten kunskap om de författningar, som
skola efterlefvas, inan fruktar att en förändring
kunde åstadkomma rubbning i de allmänna ärendernas
gång, och att derigenom oordningar
skulle beredas af svårare beskaffenhet, än dem
man vill förekomma. Skall då, det heliga, det
eviga, det Gudomliga, subordinera under det
verldsliga, det timliga, det menskliga: är det
hutvudändamålet med våra religiösa sammankomster,
att meddela underrättelser om politiska
eller oeconomiska författningars innehåll,
och böra dessa författningar promulgeras på
uppbyggeisens bekostnad? Då blifver Religionen,
med alla sina heliga öfningar, icke annat
än ett potiskt band, nyttigt att leda och tygla
den stora tanklösa hopen; den blifver, scm ett
stort snille nyligen har sagt, icke annat än ett
supplement till Policen. Men så är det icke , så
kan det icke vara. Vi lefva icke mera i den
tid, då dylika tänkesätt hyllades af dem, som
kallade sig upplysta. Man börjar inse, att Religionen
är menniskans vigtigaste angelägenhet,
man börjar åter tro, att det är Religionen, som
säkrast bereder lydnad och efterföljd åt de borgerliga
lagarna, och att det således, för sjelfva
dessa lagars kraft, är af högsta vigt att, hos
folket upplifva, underhålla och befästa de Religiösa
känslorne och det himmelska sinnet.
Allt som på något sätt motarbetar detta ändamål,
som åstadkommer ljumhet och kallsinnig,
het för Religionens heliga öfningar, som försvagar
andakten och hindrar uppbyggeisen, leder
förr eller sednare till oordriingar i borger
-
■Lag-Utskottets Betänkanden.
107
ligt afseende, som genom inga politie-Författningar
elier strafflagar kunna förekornrnas.
Desse olägenheter kunna blifva af betänkligare
beskaffenhet ärr alla de, som man fruktar
skola inträffa om den föreslagne Förändringen
med författningars uppläsning under
Gudstjensten blefve antagen. Låtom oss närmare
granska hvad som, emot detta project,
blifvit anförd*. Det gifves, säger man, ingen sättrare
utväg att göra påbud och kungörelser ali'
mänt kända, än den som hittils varit vidtagen. Jag
vågar likväl tro, att denna utväg icke är den
tjenligaste för ändamålets vinnande. Ar det
möjligt att folket i allmänhet, kan rätt fatta
innehållet af en vidlyftigare kungörelse, då
den flygtig*, från predikstolen uppläses och med
inga förklaringar är beledsagad? Erfarenheten
har öfvertygat mig, att allmogen måste af Prester!
begära vidare upplysningar öfver förefallande
vigtigare ämnen, och att gifva dessa upplysningar
är en Prästen ålagd skyldighet genom
Kongl. Brefvet af den 11 December 1811,
hvilket bevisar att, uppläsningen från Predikstolen
icke ansetts för ändamålet tillräklig. Mera
bidragande till ändamålet, vöre det utan
tvifvel, örn hvarje Församling erhöll flera e«
xemplar af utkommande Författningar, hvilka
rotvis kunde Circulera och af folket genomläsas
och begrundas. Dagliga erfarenheten vittna*;,
att i Stockholm, ganska få, i Kyrkorne,
taga kännedom af de författningar som der uppläsas;
och man behöfver det icke heller, då
man beqvämligare kan läsa dem i dagligt Allahanda.
Men Högloft. Lag-Utskottet har lik
-
jo8 Lag-Utskottets Tetänkanden.
väl icke föreslagit någon sadan hufvudsakelig
förändring, utan tillstyrkt att det gamla bruket
skall bibehållas att, — författningarne skola
uppläsas i kyrkan från predikstolen al Presten,
Det är blott tiden för uppläsningen som blifvit
förändrad: man har endast yttrat den önskan,
att det religiösa matte skiljas från det verldsliga,
att man först, i ostördt lugn, mätte förrätta
ein andakt, innan man vänder sin uppmärksamhet
åt jordiska åligganden. Man har
häremot invdndt att bolket går ur kyrkan innan
Gudstjensten ar slut, och att ganska få, af egen
drift, skola stadna qvar till afhörandet af det,
sorn efter Gudstjensten kommer till allmän efterlefnad
att uppläsas. Detta inkast kunde äga
någon vigt, otn Gudstjensten genom den projecterade
förändringen blefve på minsta sätt för-]
längd. Då kunde man äfven med skäl säga,
att den föreslagna förändringen skulle medföra
olägenheter för dem som hafva långt till kyrkan,
och att den Prest på landet, som skall
predika i två kyrkor å samma dag ej skulle
medhinna kungörelsernes upplösning. Men r u
förhåller det sig icke så. Det fordras ju samma
tid för uppläsningen om den sker under
Gudstjensten eller efter dess slut? Om några, i
förtid, löpa bort ur kyrkan, så är sådant en
©sed, som icke bör befrämjas genom sjelfva lagen.
Men ofta är just sjelfva Författningarnas
uppläsning under Gudstjensten en orsak hvarföre
manta gå ur kyrkan så snart Predikan är
slutad. Åtminstone är förhållandet sådant här
i Stockholm; och jag är fullkomligt öfvertygad
att flere skulle stadna qvar i kyrkan till Guds
-
La g-Utskottets Betänkanden. 109
tjenstens slut, om dem vöre tillätit att 1 ostörd
10 förrätta sin andakt.
Man fäster i min tanka, för mycken vigt}
vid sjelfva upläsningen af påbud och kungörelser.
Dess ändamål är förnämligast att få en
författning officielt kungjord, och att erhålla,
en bestämd tidepunkt från hvilken den bör vara
gällande till allmän efterlefnad. Meningen
lan väl icke vara att man bör nyttja Gudstjensten
såsom ett medel, hvarigenom folket skulle
tvingas att taga kännedom af sina medborgliga
plikter; och om äfven så vore, kan ändamålet
icke vinnas så länge det beror på hvars
och ens fria vilja att gå i kyrkan, eller afhålla
sig derifrån. Hvar och en bör ju sjelf vara
angelägen att förskaffa sig kundskap om de
författningar han är skyldig att efterlefva; och
då han dertill har öppet tillfälle, på sätt, som
är föreslagit, må han skylla sig sjelf för följderna,
om han det försummar; han kan icke
förebära sin okunnighet, om författningarnes
innehåll, såsom ursäkt, då denna okunnighet
är sjelfförvållad. De som mäst öfverträda lagar
och författningar äro merendels de som minst
gå i kyrkan.
Då Höglofl. Utskottet dessutom, för att förekomma
allt missförstånd, har föreslagit att
Presten bör, genast efier predikans slut, underrätta
Församlingen att ankomne författningar
efter Gudstjensten skola uppläsas; då det
skall åligga honom att vid samma tillfälle uppmana
Församlingen att, för detta ändamål, dröja
qvar, så äro väl alla nödvändiga försigtighetsmått
derigenom vidtagne —och den, som då
no Lag-Utskottets Betänkanden.
icke dröjer qvar, förtjenar ingen misskunsamhet
om han straffas för öfverträdelse af en Uag,
som blifvit så högtidligt kungjord. Enligt min
pligt såsom Religiöns-Eärare, har jag oförtäckt
i detta ämne yppat min öfvertygelse och min
önskan. En alfvarligare anda börjar råda i
religiöst afseende — jag erkänner det med glad
förhoppning för framtiden; folket samlas mera
allmänt i Guds Hus att höra det heliga ordet
förkunnas, men detta tidens sträfvande till det
bättre, bör kraftigt understödjas och alla hinder
för andakten sorgfälligt undanröjas, hälst då
sådant kan ske utan minsta olägenhet i medborgerligt
afseende. Eåtorn oss icke glömma
hvad en älskad Konung yttrat till hela Nationen
i Böndagsplacatet för innevarande år: Alla
borgerliga lagar, afven ie visaste, de strängaste,
blifva vanmäktige, sa snart den högre lagen som
med Gnds finger ar skrifven i menniskolif er tat, icke
mera verkar i sin fulla kraft. — Religionen mäste
ärsatta de borgerliga lagarnas brister och bereda
dem lydnad oell efterföljd derigenom att den förundrar
menniskolynnet, omskapar viljan, förädlar
böjelserne och lifvar hjertat för det goda. Det är
vigtigt för både Konung och Folk, för bade allmän
och enskilt välfärd, att detta sköna, heliga band,
som är knutit i himmelen, icke får af menniskohänder
försvagas eller sönderslitas.
C. P. Hagberg — —
— — — Kommandes, enligt Herr Pro
fessoren
Doctor Hagbergs begäran, hans yttrande
att Utskottets Memorial till Riksens Högfofliga
Ständer åtfölja.
Lag- Utskottets Betänk and en.
lii
N:r 36.
Lag - Utskottets Utlåtande i anledning af
åter -remiss rörande afvittrings-bevis.
-tinär Lag-Utskottets den iy:de nästlidne December
afgifne utlåtande ofver den af Herr Prosten
Jacob Hagberg väckte fråga, om ett närmare
bestämmande af beskaffenheten utaf de afvittrings-betyg,
dem Enkling eller Enka, som
vill i nytt- Gifte träda, böra till Presten aflemna,
innan Vigseln får verkställas, blifvit hos
Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
föredragit, hafva derstädes Anmärkningar
deremot blifvit gjorde, sorn föranledt till
åter-remäss deraf, öfver hvilka Anmärkningar
Utskottet nu tillhör att sig yttra.
Af de Utdrag utaf bemälte Riks-Stånds vid
förberörde tillfällen haline Protocoll, som blifvit
Lag-Utskottet meddelte, har Utskottet inhämtat,
att emot hvad Utskottets åfvannämnde
Utlåtande innehåller, följande i synnerhet blifvit
erinradt: Att då Utskottet ansett Lagens
kraf och ändamål uti 13 Cap. 1 §. GiftermålsEalken
böra vara fullkomnadt och vunnit, när
Enkling ellet Enka, för erhållande af Vigsel
till nytt Agtenskap, med behörige Handlingar
visar, att qvarlåtenskapen efter Hans eller Hennes
aflidne Maka blifvit upptecknad, och att derefter
delning af Boet emellan den efterlefvande
och den dödas Arfvingar skett, Utskottet
tillika icke bestämt beskaffenheten af de berörde
Handlingar, hvilka såsom behörige borde antagas:
att det borde göra tillfyllest, om Enklin
-
£,ag~Utskottets Bettinkandenl
gen eller Enkan endast styrkte, att uppteckning
af berörde Qvarlåtenskap blifvit verkstäld: att
genom Utskottets utlåtande icke blifvit tydligen
utredt, huruvida Boupptecknings-Instrumentet
borde uti Original för Presten, som skall viga,
■uppvisas, eller om företeendet af en bestyrkt
Afskrift deraf skulle för Presten vara tillfyL
lestgörande: att det samma icke eller innefattar
föreskrift derom, huruvida Bouppteckningen och
Arfskiftet skola vara förut till Domstolen ingifne,
eller om, då detta ännu icke skett, Vig"
selns fullbordan derföre bör uppehållas: Att som
Utskottet medgifvit, att Giftermålet och Vig",
sein icke borde hindras genom det att tvist om
Arfskiftet uppstått, enär Enkling eller Enka,
som vill gå i nytt gifte, hos Domaren eller
Konungens Befallningshafvande ställer godkänd
Borgen för hvad, som omtvistas, det borde tillika
stadgas, huruvida berörde Borgen finge endast
till Domhafvanden i Orten eller hos Domstolen
aflämnas och pröfvas; och att, enär ett
Arfskifte, fastän underskrifvet af Arftagarne,
likväl kunde klandras af den utaf dem, sorn
dermed vore missnöjd, borgen af den efterlefvande
Maka, hvilken vill ingå nytt gifte, innan
Arfskiftet vunnit laga kraft, borde ställas
för de förändringar skiftet kunde genom skeende
klander undergå» Härförutan har ock uti
Hcgvördige Preste-Ståndet blifvit anmärkt, att
det i Lagen stadgade ansvar för Prest, som Viger
Enkling eller Enka, innan denne afvittra!
dess aflidne Makas Arfvingar, borde öfverflyttas
på den Prest, som för dessa utfärdar Lysning,
och att Ordalagen uti den förklaring, hvil»
Lag- Utskottets Betänk anden.
113
J<en uti förevarande ämne är vorden af LagUtskottet
föreslagen, tillika borde af Utskottet
föreslås.
Detta allt har Utskottet tagit i öfvervägande;
Och som Utskottet, vid aflat tande af dess ofvanomförmäldte
Utlåtande , funnit att de Bevis,
hvilka Enkling eller Enka, till den Prest, som
skall dem till nytt Agtenskap Viga, böra aflemna
öfver verkställd Bouppteckning af Qvarlåtenskapen
efter hvarderas aflidna Maka, och öfver
förrättad delning eller Arfskifte af berörde
egendom, kunna, i synnerhet hvad Arfskiftet
beträffar, vara af skiljaktig beskaffenhet, såsom
till exempel: hvad angar Bouppteckningen , Bevis
från Domstolen, att den samma dit blifvit
ingifven samt öfver innehållet deraf, och, hvad
åter rörer Arfskiftet, ett af samtelige Arfvingarne
undertecknadt Delnings-Instrument, af Boupptecknings
- männen vid förrättandet af uppteckningen
på den deröfver upprättade handling
tecknad delning emellan Arfvingarne, af desse
sistnämnde meddeldte Betyg, att Arfskiftet för
sig gått, med manga flere, dem Utskottet, till
undvikande af vidlyftighet, tror sig icke behöfva
här upprepa; Så har ock Utskottet ansett
sig så mycket mera kunna och böra antaga dessas
benämning under den generella Termen af
behörige Handlingar, som ett närmare bestämmande
skulle- efter Utskottets tanka, vara både äfventyrlig!
och föranledande till irringar och
misstag samt jemväl i det närmaste omöjligt,
hvadan ock på Prestens urskilning måste ankomma
att bedömma, i hvad mer eller mindre
Bihang till Riks-St. Fröt. 1S17 - 1818. 7:de Sami. N'.r j;. 16.
114
Lag-Urskottets Betänkanden.
mohn de Handlingar, som för honom uti förenämde
ändamål upptes, skola såsom Authentique,
samt bevisande, att Bouppteckningen och
Arfskiftet för sig galt, anses.
Emot de öfriga Anmärkningarne finner
Utskottet följande omständigheter förekomma:
att dets medelst Förbudet för Enkling eller
Enka, att genom Vigsel fullborda ingången ny
Ägtenskapsförbindelse , innan den aflidne Makans
Arfvingar äro afvittrade, af Lag-Stiftaren afsedde
ändamål, att förhindra förnärmandet af beinälte
Arfvingars rätt, helt och hållet skulle
förfelas, om Enkling eller Enka blott ålåge att,
för erhållandet af Vigseln, styrka, det Uppteckning
utaf den aflidne Makans Qvarlåtenskap skett:
Att Lagen i lqide Cap. 2 §. Rättegångs-Balken
både tillåter, alt de Bevis, sorn vid Domstol
åberopas, må i Afskrift företes, och jemväl bestämmer,
huru sådane Afskrifter skola vara bestyrkte:
Att då Lagen uti 12 Cap. 3. §. Giftermåls
- Balken stadgar, att Enkling eller Enka
ej må i annat gifte träda, innan han ett halft
år Enkling och hon ett nr Enka varit, samt
åter uti 9 Cap. 2 och 4 §. §. Ärfda-Balken förordnar,
att med uppteckning af död Persons
Qvarlåtenskap ej längre må uppskjutas än högst
Tre Månader efter dödsfallet, och att uppteckningen
skall derefter inom En Månad i Staden
och å Landet vid nästa Ting till Rätten ingifvas,
de händelser lära blifva få, enär desse sednare
föreskrifter icke hunnit fullbordas, innan
tiden forlupit, då ingående i nytt Ägtenskap
är Enklingen eller Enkan tillåtet, men att i allt
fall beviset derom att uppteckningen är förrät
-
Lag-Utskottels Betcinkandert. 115
tad, ligger uti sjelfva Upptecknings-Instrurnentet,
ehvad det till Domstolen ar inlemnadt eller
icke: Att, enligt nu gällande Lag, skyldig'
het att till Domstol ingifva Arfskiften icke är
stadgad: Att Dombafvandes å Landet betyg öfver
Borgerstnäns vederhäftighet i allmänhet anses
gällande, och lian således kan, äfven utom
Domstolen pröfva, godkänna och emottaga den
Borgen, sorn äf Enkling eller Enka ställes, då
tvist om Arfskifte efter den Aflidne Makan
yppas; och att det strider emot all billighet,
att när, vid ett sådant verkstäldt skifte, någon
stridighet emellan den efterlefvande Makan och
Arfvingarne ej uppstått, utan de Skiftes-Instrumentet
underskrifva eller godkänt, borgen ändock
skulle af de förstnämde ställas för till äfventyrs
framdeles uppkommande tvister i afseende
derå.
I följd häraf, och då i öfrigt det Förslag,
som blifvit gjordt, att det ansvar, Eagen nu
utstakar för Prest, hvilken viger Enkling eller
Enka, innan afvittring skétt, mattei stället blifva
bestämdt för den Prest som i sådan händel'
se för desse utfärdar Lysning, innefattar en ny
fråga, hvilken med den förevarande icke ager
oskiljaktig gemenskap, och hvaröfver, såsom icke
väckt innom den i 56 §. af Riksdags - Ordningen
utsatte tid, eller är till Utskottet remitterad,
Utskottet icke tillhör att sig utlåta, samt
någon ändring af Lagtexten uti 1 §. af 12 Gap.
Giftermåls. Balken, ej är af Utskottet tillstyrkt,
utan endast en förklaring till bestämmande af
rätta begreppet om en del deraf, hvars ordalydelse
icke tillkommer Utskottet att föreslå, fin
-
ii6 Lag-ZJtsiottets Belänkanden.
ner Utskottet anledning icke vara att sitt förra
Utlåtande i någon del förändra.
Riksens Höglofl. Ständers pröfning varder
detta vördsamt understäldt. Stockholm deri 3
Frebruatii 1818.
N:r 27.
Utdrag af Protocollet, hållit uti Höglofl.
Lair-Utskottet vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den 3 Febr tiar ii 1&18.
S» D. Till pröfning företog Utskottet de andraganden,
hvilka, enligt Utskottet tillsändt Pro*
tocolls * Utdrag föröden 19 nästlidne Januarii,
blifvit hos Hedervärda Ronde - Ståndet gjorde
vid föredragandet af Utskottets den 17 föregående
December afgifne och förstnämnde dag af
bemälte Riks - Stånd återremitterade Betänkande,
angående väckt fråga om utfärdande af förbud
för Konungens Befallningshafvande att stadga
serskildte vitén uti sådane Oeconomie - och
Politie-Mäl, uti hvilka, genom Lag eller Författningar,
böter äro bestämde för dem, som öfverträda
de deruti meddelte föreskrifter.
Af berörde Protocolls - Utdrag inhämtade
Utskottet, att, i anledning af Riksdags-Fullmägtigen
Anders Danielssons från Elfsborgs Län gjorde
hemställan , att Hedervärda Bonde-Ståndet
borde inbjuda Respective Med-Stånden, att förena
sig uti gemensam underdånig anhållan hos
Kongl. Maj:t, det alla de af Konungens Befallflingshafvande
redan i ofvan omförinäddte mål
Lag-Utskottets Betänk anden.
117
stadgade vitén, hvarigenom uti Lag och Författningar
bestämde böter ökas och förhöjas, må förklaras
ogilde, och bemäldte Befallningshafvande
förbjudas , att på sådant sätt afvika från de i
Lag gifne föreskrifter, Hedervärda Ståndet, med
bifall till detta förslag, beslutat, det Utskottet
borde anmodas, att med förslag till den underdåniga
skrifvelsen till Riksens Ständer inkomma;
Men som, vid öfvervägandet häraf, Utskottet
ansåg en sådan åtgärd sig icke tillhöra, och
i öfrigt de frenne andre Riks-Stånden redan,
jämlikt hvad de derifrån Utskottet meddelte Protocolls
Utdrag innehålla, blifvit Utskottets aflemnade
Utlåtande; Alltså skulle genom Utdrag af
detta Protocoll, Bonde-Ståndet härom vördsammeligen
underrättas.
N:r 28.
Utdrag af Protocollet hållit uti Riksens
Högloft ige Ständers Lag - Utskott vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den 3
Februari i 1818.
D. Föredrogs ett från Hogvördiga PrästeStåndet
ankommit Protocolls - Utdrag af den 19
nästledne Januarii hvaraf inhämtades, att då
Hogvördiga Ståndet till pröfning förehaft det
af Utskottet den i6:de förutgångne December
afgifne Betänkande öfver Riksens Högloflige
Ständers Justitise Ombudsmans, Commendeurens
af Kongl. Vasa-Orden med stora Korsset, Herr
Friherre L. A. Mannerlieims aflernnade Embetsberättelser,
har, mot samma Betänkande den an
-
L«g- Utskottets Betänkaiidert.
märkning blifvit gjord , att Utskottet i afseende
å visse i omförmäldte Berättelser uppgifne , af
Kongl. Maj:t i Nåder utfärdade Bref och Förklaringar,
ansedt de samma vara äf sådan beskaffenhet,
att då de, såsom endast i specielle
händelser gifna och blott utfärdade till vissa
publika verk och Embetsman och icke aro vordne
till allmän kännedom lämnade, Utskottet vid
dem icke hade något att tillgöra; hvilken åtgärd
förrnents icke vara förenlig med 33 §. af
Riksdags ordningen och 88 §• af Regerings-forinen;
men som, i denne del af U tskottets berör*
de betänkande, de öfrige Respective Riks-Stånden,
enligt ankomne Protocolls-Utdrag bifallit
hvad af Utskottet är vordet föreslagit; Alltså
fann Utskottet sig icke kunna i detta sitt utlåtande
göra någon ändring, hvarom, genom Utdrag
af detta Protocoll, det Högvördiga Ståndet
vördsammeligen skulle underrättas.
Utdrag af Protocollet, hälli t uti Riksens
Högloft ige Ständers Lag-Utskott vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den 3
Februarii 18 iS.
D. Rät Utskottet sig föreläsas det från Hedervärda
Bonde-Ståndet ankomne Protocolls-Ut.
drag, för den 54 nästledne Januarii, enligt hvilket
Hedervärda Ståndet beslutat, att, på grund
af derom gjord hemställan, till Utskottet återremittera
det af Utskottet den 16 föregående
December afgifne Betänkande öfver Riksens
Högloflige Ständers Jusiitise Ombudsmans, och
Commendeurens af Kongl. Wasa-Orden med Sto
-
Lag-Utskottets Fetänkanden.
119
ia Korsset, Herr Friherre L. A. Mannerheims
afgifne Embets-berättelser, i anseende dertill,
att deruti är vordet föreslagit, det den af Kongl.
Maj:t den 10 Maji 1815 i Nåder utfärdade Kungörelse,
hvarigenom Konungens Befallningshafvande
tillägges rättighet att uti alla Politiemål,
hvilka enligt Författningarne af dem böra upptagas
och afgöras, afhöra vittnen eller föranstalta,
det sådant hos Häradshöfdingen i Orten, nied
till kalladt biträde af tvänne Nämndemän, blefve
verkstäldt , mitte såsom gällande Lag antagas ;
hvilket förinents skola hindra pröfningen af den
innom Ståndet väckta, samt till Utskottet remitterade
motion, rörande upphäfvande af den
Konungens Befallningshafvande, tillagde pröfningsrätt,
uti sådane mål som röra fylleri brott
och oloflig bränvins-afsalu.
Vid öfvervägande af denna anmärkning ,
ansåg Utskottet, att det uti förberörde Betänkande
i detta ämne afgifne förslag lika litet
kunde motvärka Uttkorteis pröfning af nyss omförmäldte
, till Utskottets handläggning öfverlämnade
motion, sorn vid alla öfriga händelser,
då fråga är väckt om ändring uti antagne och
fastställde allmänna stadganden , Utskottet af
samma stadganden ej hindras att öfver så beskaffade
motioner sig yttra; hvarföre, och enär jämväl
de öfrige frenne Respective Riks-Stånden,
enligt de särskildte Protocolls-Utdrag, som från
dem ankommit, i förrbesagde del bifallit Utskottets
Betänkande, någon förändring deruti icke
kunde af Utskottet vidtagas; hvarom Hedervärda
Bonde-Ståndet skulle, genom Utdrag af detta
Protocoll, vördsamligen underrättas.
130 Lag-Utskottets Betänk anden.
N:r 2 g.
Lag-Utskottets Utlåtande, angående gjordt
Förslag att Skogsåvärkan mätte anses
och strajfas lika nied stöld.
TT *
-“-err A. von Vahrendorff liar uti ett till HögJoflige
Ridderskapet och Adeln ingifvit och till
.Lag-Utskottets handläggning remitteradt Mernorial,
i afseende på angelägenheten af skogarnes
vård samt otillräckligheten af nu gällande Författningars
föreskrift för de sammas fredande,
föreslagit, att allt tillgrepp af växande storvärksträd,
Säg- eller Eyggnings-Tirnmer, äfven som
all annan åvärkan af Skog, måtte, såsom innefattande
ett olofligt afhändande af annans Egendom,
anses lika med stöld, samt att, för bestämmandet
utaf straffet, till grund borde tagas värdet
utaf det tillgripne, och den förlust, sorn
blifvit ägaren tillskyndad.
För berörde framställning är till skjäl ålaeropadt,
att borttagande af huggen ved anses
af enahanda egenskap som tjufnad , ehuru skadan
genom berörde veds afhändande ofta vöre
för ägaren vida mindre, än den, som genom åvärkan
å den vexaride skogen honom tillskyndas;
Dock är derjemte anmärkt, att undantag häruti
borde äga rum, då berörde åvärkan skjedt
af en angränsande jordägare eller åbo, och den
samma varit föranledd af misstag genom osäkre eller
icke upphuggne rågångar.
Vid öfverläggningen till det yttrande, sam
häröfver borde meddelas, har hos Utskottet förekommit,
att hvarken tid eller omständigheterne
ännu medgifva en Lag-forändring, som upp
-
Lag-Utskottets Betdnkanden.
12 1
häfver den i Rikets gillande Lag antagne skilnad
emellan åvärkan och tjufnad, nemligen att,
ibland annat, tillgrepp af växande vilda träd,
som genom naturens egen åtgärd uppkommit ,
anses för åvärkan och icke för stöld, intill dess
berörde träd genom å dem nedlagdt arbete blifvit
förvandlade till ved, gärdsel eller annat hushållsbehof.
Utskottet tror sig finna att Lagr
stiftaren vid utstakandet af nämnde skillnad haft
afseende på lättheten att åtkomma hvad af skogen
på sistnämnde sätt blifvit användt, och den
svårighet, som deremot uppstår att, utan uppmärksamhet
, fälla , sönderhugga och bortföra
sjelfva trädet. Berörde svårighet, hvilken alltid,
fastän i mer eller mindre mon, måste möta
vid all skogsåvärkan, är redan ett naturligt
försvar för de växande träden, hvilkas hägn under
Lagen således synes icke behöfva utmärkas
af förnedrande straff, hvilkas tillämpning på
handlingar, som, efter det hos menigheten allmänt
rådande begrepp, icke äro neslige, otvifvelagtigt
skulle, i anseende till de oftare inträffande
förbrytelser med åvärkan, till en början
stämpla allt för många med en Vanfräjd, hvars
följder skulle i alla afseenden blifva olycklige;
Och torde härtill än vidare få läggas den ej
sällan i åverkans - frågor emellan till hvarannan
angränsande hemmans - ägare och åboer förekommande
och af Herr von Wahrendorff insedde
omständighet, att tillfälle gifves för den
tilltalade, för uppkastande af tvist om äganderätten
till den skogsmark, hvarå det öfverklagade
hygget skett , hvars Afgörande nödvändigt
måste föregå innan profningen af åvärkans-för
-
129
Lag-Utskottets Betänkanden.
bryte’sen kan företagas, samt att åter, om i desse
fall, pä sätt Herr von Wahrendorff velat framställa,
en lindrigare bestraffning skulle för åvärkaren
äga ruin, sådant komme att föranleda
till en olikhet uti Lagstiftningen, i synnerhet
vid de tillfällen då den upkastäde äganderättstvisten
Aud sluteliga afdömandet deraf finnes
obehörig, och således synbarligen blifvit vidtagen
och anstäld, endast för att bereda en annan
rigtning af aA^ärkans-förbrytelsen, än den,
som för den samma varit gifven, om den från
besagde tvist varit slciljd.
På desse skäl och vid betragtande af den
gräns, innom hvilken Utskottet, i anledning af
den väckte ifrågavarande motion, äger att sträcka
sitt utlåtande, anser Utskottet sig endast kunna
förklara, det Utskottet icke finner skäl tillstyrka
bifall till ofvan omförrnäldte förslag;
hvilket dock till Riksens Högloflige Ständers
vidare pröfning öfverlämnäs.
Stockholm den 10 Februarii 1818.
N;r 30.
Lag- Utskottets Utlåtande angående föreslagen
vidsträktare rättighet jör Odlare
till grannarnes biträde vid dikning m. m.
^Till Lag-Utskottet har Vällofliga BorgareStåndet
remitterat det af Herr Borgmästaren J. H.
Ekstrand dit ingifne Memorial, hvaruti af honom
är vordet anmärkt, det jordägare, som vill
anställa odling af kärr, måssa eller sidländt
mark, utan att å egne ägor hafva aflopp för
Lag Utskottets Betänkanden. 123
vattnets aftappning, skall för fullgörandet deraf
finna sig hindrad, dels af angränsande jordägares
ogenhet att tillåta vattnets afledning öfver
deras ägor, dels af desses underlåtenhet
att upränsa diken, bäckar eller åar, genom hvilka
rätta vattuledningen ar gifven; I anledning
hvaraf Herr Borgmästaren tillstyrkt en vidsträcktare
rätt för odlare, så att desse må äga
att, utan afseende på ägornes läge, blott att
behofvet utaf vattuafloppet och rätta ledningen
deraf äro bestämde, få den nödige gräfningen
och ränsningen af grannarne med ali skyndsamhet
värkstäld, äfvensom att Rättegångssättet,
i händelse af tvist härom, må blifva förkortadt ,
i likhet med hvad Kongl. Förordningen den 9
Februari 1802, angående stängsel-skyldigheten,
föreskrifver, och således rättighet för odlaren
att, efter någon viss tid förut skjedd tillsägelse
åt de angränsande, få förrätta gräfningen
emot lega, må äga rum, åtminstone vid de tillfällen,
då endast ränsning af dike eller å, där
vattnets aflopp förut alltid varit, blifver i fråga,
hvarvid dock, derest rättegång om legans
återfående skulle upstå, odlaren borde åligga
att bevisa behofvet af ränsningen och att den
påstådde vattuledningen är det naturliga afloppet.
Hvad således ar vordet föreslagit har hos
Utskottet i öfvervägande kommit, hvarvid Utskottet
funnit, icke allenast att det uti 6 Cap.
3 §. ByggningaBalken är stadgadt, huru förfaras
bör så väl då den ena byens diken möta
den andra byens, som jämväl när dike lägges
genom gärde eller äng och annan bys äng,
jorde-vall eller annan byamark möter, utan
Lag- Utskottets Betiinkanden.
ock att genom serskilte Författningar är bestämdt,
det alla äro skyldige att årligen sommartiden,
då vattnet är som mäst utfallit, upränsa
och vid sitt naturliga aflopp bibehålla
alla större ocb mindre strömfall, bäckar eller
åar, men att någon föreskrift i öfrigt icke är
gifven, huru vidt angränsande jordeägares eller
innehafvares skyldighet bör sig sträcka, ej
mindre vid dikning, än vid ränsning af bäckar,
åar eller andra vattuledningar, enär vidsträcktare
åtgärder dervid kunna blifva erforderlige,
för afledande af vattnet från en ofvanliggande
jordägares eller brukares företagne upodling
af kärr, måsse eller annan sidländt mark.
Det har väl icke undfallit Utskottets upmärksamhet,
att ofta så beskaffade företag, som de
nyssnämnde, skola försvåras och förhindras genom
kostnaden för dervid oumgängelige blifvande
betydligare anstalter till vattnets afledande
från odlingsmarken och läglighet att erhålla
sådan afledning öfver andras ägor; men
då desse företag kunna blifva af en större omfattning
samt fordra antingen djupare dikens
eller grafvars uptagande, eller en större ränsning
af strömfall, bäckar eller åar, än som är
förenlig med det vanliga och naturliga vattuafloppet,
och då odlaren ensam i framtiden drager
nytta af sin anstäldte odling, anser Utskottet
det icke blifva hvarken med billighet eller
rättvisa instämmande, att odlaren må kunna å
sine angränsande hvälfva en större tunga vid
vattu-afledningen, än den, som dem, innan odlingens
värkställande, tillkommit. Odlarens fordringsanspråk
i detta afseende synes böra in
-
Lag-Utskottets Betänk anden.
125
skrankas innom sistberörde gräns, och honom
sjelf tillhöra, att, om en besvärligare och kostsammare
gräfning eller ränsning är nödvändig
för att öfver sine angränsandes ägor finna utväg
för öfverflödiga vattnet från dess odlingsmark,
i författning derom ingå; Och enär de
fyrfaldiga frågor, som i desse ämnen otvifvelagtigt
komma att upstå, såsom angående rätta
och, naturliga loppet af vatten-afledningen, huru
djupt afloppet nödvändigt behofves, hvad
mer eller mindre skada deraf kan de angränsande
tillskyndas, med mera dylikt, mästadels
måste blifva af så tvistig egenskap, att de svårligen
skola kunna genom Executiv och summarisk
pröfning afgöras, utan troligen ofta fordra
en närmare kännedom af locala omständigheter,
flere personers hörande, besigtningar och
andre åtgärder, för att utröna och finna det
rätta och sanna uti förhållanderne, tror jemväl
Utskottet det icke blifva lämpeligt att i desse
fall antaga annat rättegångssätt än det, som i
alla andra tvister om jord och ägande rätt dertill,
är stadgadt.
Med desse åsigter af det framstäldte ofvanberörde
förslag har således Utskottet ansett
det icke vara förenligt att tillstyrka bifall deraf,
det Utskottet likväl till Riksens Högloflige
Ständers vidare bedömande vördsamt öfverlämnar.
Stockholm den 10 Februarii 1818.
N:r 31.
Lag-Utskottets Utlåtande angående ägares
aj Bergsmanshemman åliggande att
Lag-Utskoltets Betänkanden.
fullgöra de samma hemman åtföljande
otiera.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har RiksdagsFuilmägtigen
för Gamla Norbergs och Skinskattebergs
Härader i Westmanland Hans Andersson
uti ingifvit, och af Riksdags Fullmägtigarne Pehr
Jansson från Vestra Bergslagen och Johan Längberg
från Gestrikland biträdt, Memorial yrkar,
att, genom vidtagande Författning, måtte bestämmas,
det hvar och en, som genom köp eller
annorledes blir ägare af Bergsmanshemman,
skall vara pligtig att fullgöra alla de skyldigheter,
hvilka samma hemman åtfölja.
Lag-Utskottet, till hvars handläggning berörde
Memorial blifvit remitteradt, har, vid
öfvervägande af hvad deruti är vordet föreslågit,
funnit, att enär, enligt Kongl. Kungörelsen
den 6 April 1810, vid det Bonde-Ståndet
afstått från sin exclusiva rättighet till besittning
af Bergsmanshemman, det förbehåll dervid
dock blifvit gjordt, att sådant icke skulle
föranleda till rubbning af samma hemmans natur,
så blifver ock deraf en klar följd, att
hvilken som hälst blifver innehafvare af ett
så beskaffadt hemman, den samma ovillkorligen
åligger att fullgöra alla de skyldigheter,
som hemmanet åtfölja, och att således bemälte
blefne innehafvare, är pligtig att, ehvad han
finner för sig lägligt och nyttigt att med de
öfrige hemmans innehafvarne i hyttelaget begagna
sin rättighet till tackjärns blåsning uti
hyttan, eller icke, hvilket på hans fria val
måtte få ankomma, i alla fall i den mon, som
Lag - och Besvärs■ Utskottens Betunkanden. 127
hans hemman tillkommer, med de öfrige hyttedelägarne
deltaga uti kostnaderne och arbetet
till nödvändige byggnader och förbättringar vid
hyttan, den samrnas värmande för hlåsningens
verkställande, med de flere skyldigheter emot
hyftelaget, sorn ifrån hemmanet äro oskiljaktige;
Och vid ett sådant förhållande anser Utskottet
det icke blifva behöfligt, att, genom någon
särskildt meddelande Författning, föreskrifva
omförmälte åligganden, dä skyldigheten af
deras uppfyllande icke bör komma i fråga, och,
vid åsidosättandet deraf, för öfrige delägarne i
hyttelaget är öppet, att lagligen tillhålla den
tredskande till fullgörandet; på hvilken grund
Utskottet jämväl finner sig icke äga anledning
tillstyrka bifall till det om en sådan Författnings
utfärdande väckte förslag.
Riksens Hoglofl. Ständers närmare granskning
varder detta vördsamt understäldt.
Stockholm den 10 Februarii 1818-
N:r 32.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
Utlåtande, angående föreslagit
förbud emot ali utborgning af
Bränvin.
TiHUag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten
hajr från Vällofliga Borgare-Ståndet
blifvit remitteradt det af Herr Borgmästaren
B. J. Linde, dit ingifne Memorial, deruti
henaställes, att sedan, genom 7 §. uti Kongl.
ia8 Lag - och Eesvärs-Utskottens Betänkanden.
Förordningen den 24 Augusti 1813, det blifvit
förbudit, att åt omyndige studerande, åt
tjenstefolk, gesäller och lärogossar samt Gemenskapen
af krigsmakten utborga Bränyin, aila
andra äfven måtte uteslutas från rättigheten,
att borga berörde vara, och derigenom i synnerhet
Krögare betagas lätt tillgång derå, hälst
tillvärkaren, då han ej äger tillfälle att för
coniant betalning afsätta sitt förråd, på' berörde
vilkor det samma till krögaren utlämnar;
Och har Herr Borgmästaren ansett en sådan
vidtagande Författning skola medföra den följd,
det hinder för tillvärkaren möta att föryttra
det af honom innehafvande belopp Bränvin,
samt äfven dertill blifva värkande, att tillvärkningen
till någon del minskades.
Utskotten, som tagit denna motion i öfvervägande,
anse, att det i omförmäldte Kongl.
Förordning stadgade förbud, att till ofvanupräknade
personer utborga bränvin, hvilket
har till ändamål att för dem, såsom beroende
af andra, inskränka tillfälle till dryckenskap och
utsväfningar, samt att såmedelst skada så väl
sig sjelfve, som dem, under hvilkas lydno de
stå, icke lämpeligen kan utsträckas till dem,
hvilka, såsom fulltnyndige och oberoende, icke
kunna skäligen betagas att med hvarannan ingå
laglige afhandlingar; äfvensom Utskotten finna,
att värkstäliigheten och eontrollen å efterlefnaden
af det föreslagne förbudet, om det skulle
antagas, blefve svår och i det närmaste omöjlig,
enär flerfaldige sätt gifvas att fördölja de
emellan nämnde personer ingångne öfverenskommelser
om utborgningar af Bränvin, genom
Lag- och Besvärs-Vtskottens Betänkanden. 12g
deras förvandlande till ovillkorliga skuldförbindelser
eller andre betalnjngsgilde handlingars
hvarmedelst ock den nytta Herr Borgmästaren
Linde förmodat skola genom förbudet härflytas
icke blefve att förvänta; Och är det alltså,
på desse skäl, sorn Utskotten se sig icke
äga anledning understödja bifall af hvad i förberörde
måtto är vordet hemstäldt.
Dock varder detta till Riksens Högloflige
Ständers pröfning vördsamt öfverlämnadt.
Stockholm den *4 Februarii 1818*
N:r 33.
Lag ■ samt Allmänna Besvärs - och Eko:
nomi-Ut skott ens Utlåtande 3 angående
Kronoskjuts skyldiges rättighet, att vid
Härads-Tingen välja de i Kongl, Förordningen
den 28 jfunii 1809 omjörmälte
Deputerade.
I^-iksdags-Fullmäktigen från Stockholms Län,
Matts Ericsson, har uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet
ingifvit Memorial föreslagit, att, i
anseende till de svårigheter, hvilka skola möta
för verkställigheten af den uti 4:de puncten af
Kongl. Förordningen den 2 8=de Junii 1809 de
Kronoskjutsskyldiga lemnade rättighet, att i
hvarje Länsmans District årligen välja högst
Trenne Deputerade, till hvilka Krono-Betjente
böra, genast efter det Kronoskjutsen blifvit
förrättad, aflemna bevittnade afskrifter af Kro*
Bihang till Riks-St. Prot. 1817 . isig. 7-de Sami. N:r 17.18.
Jlgo Lag' och Besviirs-Utslottens Bet ani anden.
sioskjuts-längdeme och Marche - routerne, för
att af bemälte Deputerade genomses och granskas,
berörde rättighet måtte på det sätt få
utöfvas, att valet af desse Deputerade skulle
ske vid något af allmänna Härads-Tingen.
Sedan Dag-Utskottet, sorn fått berörde Memorial
till sig remitteradt, ansett det deruti
©mförmalte ämne röra allmänna hushållningen ,
och att det således, i förening med Allmänna
Besvärs - och Oeconomie-Utskottet, borde till
pröfning företagas, har det hos Utskotten kommit
i öfvervägandeJ Och som, i händelse de
till Kronoskjuts skyldige Hemmansägare och Aboer
villja begagna den i omförmälte Kongl.
Förordning dem förundte förrberörde rättighet,
det otvifvelaktigt för dem skall, i synnerhet
uti vidsträktare Länsmans - Districter, blifva
svårt att på lämpeligt sätt sammankomma, för
att förrätta valet af de Deputerade, hvilka böra,
under loppet af året, besörja den befattning,
som uti fjerde puncten af samma Nådiga Förordning
är nämnd; Alltså, och dä Utskotten
anse, att lägligaste tillfälle till de Kronoskjutsskyldiges
sammankomst i berörde ändamål skulle,
på sätt Matts Ericsson hemställt, blifva vid
något af de "Lagtima Ting, som i Häradet hållas,
finna Utskotten sig böra föreslå utfärdande
af en sådan Förklaring utaf merbemälte stadgande,
det de Kronoskjuts-skyldige uti hvarje
Länsmans-District äga, att å första Rättegångsdagen
af det Lagtima Ting i Häradet, som
först på året infaller, genom förut dertill utsedde
Sockne-Fullmäktige, sig inställa, för att
Lag - och Besvärs-Utskottens Betänkanden. 1311
inför Härads-Rätten välja det antal af högst
Trenne Deputerade, hvilka, intill det påföljande
året inträffande berörde Lagtima Ting,
böra af Krono-Betjente emottaga och granska
de afskrifter af Kronoskjuts-längder oell Marche*
router, som desse äro pligtige att genast efter
hvar och en förrättad Kronoskjuts till bemälte
Deputerade aflemna, hvilka sistnämnde sedan
är öppet, att, om de finna, det någon af de
skjutsskyldige för när skedt, sådant hos Konungens
Befallningshafvande 1 Länet anmäla tili
behörig rättelse.
Till Riksens Höglofl. Ständers pröfning
varder detta vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 14 Februarii i8i8>
N:r 34.
Lag - samt Allmänna Besvärs - och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande, angående
föreslagen skyldighet för de uti 25
Cap- 2 och 4 §. §. Byggninga-Balken frän
Tingshus- och Prcstgärdsbyggnad frikallade,
äfvensom Insockne Frälsehemman
i Skäne, att deruti deltaga m. m„
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Lag-Utskottet
remitterat, icke allenast det af Riksdags-Fullmägtigen
från Westmanland, Johan
Magn. Vessing ingifne Memorial, hvaruti föreslås:
i:mo att de i 26 Cap. 4 §. Byggninga-Balken
från Tingshusbyggnad fritagne, måtte å*
laggas att deruti deltaga ; sido att så framt
138 Lag- och Besvärs-Utsboltens Belanlandtni
Preste-Ståndet ej vill åtaga sig alt bygga vid
Prestegårdarne, de, hvilka från skyldigheten
att vid sådan byggnad biträda, äro uti 2 §. af
nämnde Capitel frikaltade, må till sådan skyldighet
förbindas, och .Kyrkoherden vara pligtig,
att de vid Syn emottagne hus under sin
tjenstetid underhålla3 samt 3:tio att Säterier
må vara, lika med alla andra, pligtige att biträda
vid vådelds släckande, Samt den eftersyn,
som sedan fordras; utan ock den af RiksdagsFullmägtigen
från Skåne, Jöran Jonsson, likaledes
i Memorial väckte fråga, om Insockne frälsehemmans,
i berörde ort, blifvande åliggande
att med öfrige hemman i häradet bygga Tings,
hus och fängelserum.
Lag-Utskottet, som ansett desse gjorde förslag
innefatta oeconomiske ämnen, har hänskju-'
tit deni till afgörande i förening med Allmänna
^Besvärs - och Oeconomie Utskottet, på hvilken
grund berörde Memorialer uti Utskotten
förekommit; Och hafva Utskotten, vid öfvervägande
af de frågor, som uti de samma blifvit
framstälde, funnit dem, hvilka innefattas
så väl uti usta och 2:dra puncterne af Riksdags-Fullmägtigen
Wessings, som ock uti Riksdags-Fulltnägtigen
Jöran Jonssons Memorial, hafva
till föremål att åstadkomma ändring och uphäfvande
af hvad de för Ridderskapet och Adeln,
den 16 October 1723 i Nåder utfärdade
Privilegier uti 8 §. innehålla, samt uti livad
angående Kyrkoherdarnes åliggande, i afseende
på vidmagthållande af de hus i Prästegården,'
dem Socknemännen äro skyldige att bygga, blifvit
stadgadt; Vid hvilket förhållande UtsketJ
Lag - och Besviirs-Utskottens Betänhanden, 133
ten ansett, att, emot 114 §. i Regeringsformen,
berörde motioner icke kunna under Utskottens
pröfning komma.
Hvad åter vidkommer Riksdags-Fullmägtigen
TFessings yrkande uti 3 puncten af förenämnde
Memorial, att Säterier må vara pligtIge,
att vid timande eldsvåda bidraga till eldens
släckning och den tillsyn dervid, som sedermera
fordras, hafva Utskotten icke kunnat inhämta,
att något allmänt stadgande är gifvit,
som föreskrifver de skyldigheter, hvilka i berörde
del de å Landet boende tillkomma, samt
än mindre att Säterier eller deras Innehafvare
blifvit från de samma befriade. Utskotten anse
det vara en så beskaffad mensklighetspligt,
att i hvad möjligt är rädda och hjelpa den,
sorn genom olyckshändelse råkat i fara och nöd,
samt således äfven den, som genom uppkommen
vådeld är nödstäld och till räddning af
hus oell egendom behofver biträde, att denna
pligt hvarken kan eller bör genom någon författning
bestämmas; Och Utskotten finna altså
det icke vara lämpeligt att föreslå antagande
deraf.
Riksens Högloflige Ständers pröfning varder
detta vördsamt hemstäldt.
Stockholm den 14 Februarii 1818.
Njr 35.
Lag - samt Allmänna Besvärs - och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande angående j'6-  reslagen indelning af Byevägar.
I anseende till den olika tunga hemmansinpe
-
134 Lag * och Fesvärs-Utskottens Betänk andin,
hafvare och aboer vidkännas af skyldigheten
att underhålla de öfver hemmanens ägor löpande
Byavägar, enär af de, intill hvarandra
gränsande, eiler å samma trakt belägne, hemman,
berörde vägar till betydlig längd sträcka
sig öfver somliges ägor, hvaremot, öfver de
andres ägor, sådane vägar antingen icke ära,
eller till en ringa sträckning blifvit tagne eller
anlagde, men alia hemmanens åboer af de
samma hafva lika fördel, och deraf sig betjena,
för att framkomma till de allmänna indeldte
vägar, samt till Kyrka, Ting och Quarn, har
Btksdags-Fullrnägtigen för Wessbo Härad af
Jönköpings Eän, Johannes Arfvidsson, uti ett
ti'l Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvit Memorial,
yrkat, att, innom hvarje församling, hvar
och en innevånare må vara pligtig att deltaga
uti underhållandet af besagde nödvändige vägar,
eller att åtminstone så många hemmansägare
eller brukare, som sig af vägen till sine
resor betjena, må lill sådant deltagande vara
skyldige; Äfvensom att, i händelse grannarne
sig erne Ian icke kunna förenas om fördelningen
af vägen, vederbörande Landtmätare då må
af Konungens Befallningshafvande förordnas,
att en slik delning efter hemmantalen förrätta.
Uti hvilket yrkande flere af Ståndets öfrige
Ledamöter sig förenat.
Efter å berörde Memorial meddeld Remiss
endast till Eag-Utskottet, har bemälte Utskott
ansett det deruti framstälae ämne vara af den
oeeonomiska beskaffenhet, att det gemensamt
ined Allmänna Besvärs - och Qeconomte Utskottet
borde till pröfning företagas, i anled
-
Lag- och Besvärs'Utskottens Betänk and en. 135
ning hvaraf det uti desse Utskott förekommit;
Och som Kongl. Resolutionen på Ridderskapets
och Adelns besvär den 8 Januari! 1735
stadgar, att de så kallade Byvägar skola endast
underhållas af dem, hvilka sig deraf betjena,
så att landet dermed icke vidare för en eller
annans beqvämlighet bör besväras, anse Utskotten,
att derigenom förfaller hvad Johannes
Arvidsson velat framställa; som skulle en sådan
underhålls-skyldighet tillhöra hvarje hemmans
åbo, till den del af vägen, sorn öfver dess ägor
framlöper, samt att det således redan är
behörigen bestämdt, hvilka i berörde vägars
vidmagthållande böra deltaga; Äfvensom, då
det af Johannes Arvidsson gjorde förslag, att byvägar
må af Landtmätare till underhållande fördelas
emellan dem, som sig deraf begagna, i
händelse de om en sådan delning icke kunna
sig emellan annorledes åsämja, förutsätter ett
stadgande, huru desse vägar skola anläggas , rödjas
och underhållas, men hvilket åter icke lämpligen
kan antagas, enär det helt och hållet beror
på öfverenskommelse emellan dem, för hvilka
vägen är nödvändig, hvad mer eller mindre
arbete och kostnad de vilja, i afseende å
deras egen beqvämlighet, till den sammas iståndsättande,
nedlägga, Utskotten jämväl finna
sig icke kunna tillstyrka bifall till berörde
förslag.
Till Riksens Höglofl. Ständers närmare skär"
skådande varder detta vördsamt hemstäldt.
Stockholm den 14 Februarii 1818-
136 Lag- och Besvärs-Ulskctlens Betänkanden,
N:r 36.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi
- Utskottens Utlåtande angående Jör
ändring af tiden till vägsyners förrättande.
■Till Tjag- samt Allmänna Besvärs- och Oeconomie
- Utskotten har från Hedervärda BondeSiandet
blifvit remitteradt det af Riksdags-Fullmägtigen
från Kronobergs X/än, Pehr Jonsson,
dit ingifne Memorial, hvaruti han, af den ani
ledning, att arbetet till iståndsättandet af Allmänna
Xands- och Härads - vägarne icke skulle
af de dertill skyldige kunna med beqvämlighet
och nytta verkställas vid arman årstid, än slutet
af Junii och början af Julii månader, yrkar,
att den nu bestämde tid för väg-synernes
förrättande, eller slutet af October månad, måt.
te förändras, och att berörde Syner måtte skje
emellan den 24 Junii och den 12 Julii hvarje
år, hvarigenom den olägenhet för de väg-hållnings-skyldige
skulle undvikas, att, da de icke
kunna vid annan tid, än den förstnämnde, väglagningen
fullborda, men väg-synen ej förr än
långt derefter höstetiden anställes, brister af
Synemännen anmärkes, lägningen anses vara försummad
och väglottsägarne tilltalas samt pliktfällas,
oagtadt de på nyssberörde sätt sine väghållnings
skyldigheter fullgjort.
Utskotten hafva, vid öfvervägande af hvad
således är vordet föreslagit, på grund af erfarenhet
och flere förekomne skäl ansett sig finna
att den uti Kongl. Brefvet den 13 September
Lag- och Bcsvdrs-Utskottens Betänkanden. 137
1790 angående allmänna vägarnes underhålande,
utsatte tid för den allmänna sand- och grusningen,
eller från början af October till den
24 i månaden, ej torde för de fläste orter vara
den rättaste och beqvämligaste. Denna öfvertygelse
hafva Utskotten trodt sig böra hämta,
ibland annat, af de omständigheter, att, enär
på många trakter för väg-lotts-ägarne tillgång
ej gifves på det för väglagningen tjenligaste slag
af gröfvre grus och sand, utan finare fyllningsämnen
dertill måste användas, desse sistnämde,
då de påköras höstetiden, vid det vägen vanligen
är af regnväder uppblöttnad, göra den samma
än mera djup och svår att begagna: att vägen,
som berörde tid icke äger fasthet, på serskildte
ställen mer och mindre nedsjunker för
de tyngre lass, hvilka derå framföras, hvarigenom
ojemnheter och gropar uppkomma, dem
väg-lotts-ägarne måste påföljande våren bättra
och fylla, tillika med de under tiden inträffade
utskärningar: att således dubbelt arbete vid
yäg-lagningen, så väl höst- som vår-tiden, måste
användas, hvilket än mera försvårar väghållnings
besväret: att detta besvär äfven deraf
blifver fördem, som det åligger, betungande,
att väderleken höstetiden oftast är regnacktig,
samt att dagarne den tiden äro korta, så att flere
dagsvärken för väg-lagnings-arbetet åtgå: att
den, vid skeende grusning höstetiden, blifvande
nödvändighet att vårtiden åter förbättra tillkommen
skada å väg-lotterne, samt det deraf
följande dubbla arbete undvikes när den allmänna
väg-lagningen får vid sistberörde tid verkställas;
och att vid denna lid vägen är mer tjenlig
138 Lag- och Besvärs-Utskottens Betänk anden.
att emottaga i synnerhet ofvannämnde finare fyll—
xiings-ämnen, samt dagarne äro längre, så att
betydligare arbete å dem kan åstadkommas.
I följd häraf tro Utskotten sig äga anledning
tillstyrka, att den uti ofvan omförmälte
Nådiga Bref meddeldte föreskrift, angående tiden
dä den allmänna väglagningen och grusningen
bör förrättas, må sålunda förändras, att
den i stallet bestämmes att skje ifrån vårens
början och till den i:ste Julii, då berörde lagning
och grusning skall vara fullbordad, och
hvarefter samt till den i4:de i nämde månad
väg-synerne på vanligt sätt böra företagas och
slutas. Men Sorn, i händelse detta antages,
väg-rödjningen endast skulle komma att en gång
hvarje år verkställas, anse Utskotten det blifva
högst nödvändigt, icke allenast, att våg-Iotts-ägarne
varda förbundne, att då vidtaga de kraftigaste
åtgärder för de dem tilldeldte väg-styckens
fullkomliga iståndsättande, utan ock, att vid
väg-synerne en högst noggran och sorgfällig tillsyn
derå hafves att detta arbete behörigen och
varaktigt är fullgjordt; kunnande väg-lotts-ägarne
dock icke undgå, att, om genom tillfällige
händelser å ett eller annat vägstycke en sådan
skada innan rätta väg-lagnings-tiden inträffar,
skulle tillkomma, som fordrar, det genast anstalt
till dess botande fogas, den utan uppehåll företaga.
I öfrigt anse ock Utskotten det böra blifva
Konungens Befallninghafvande i hvarje Län
öppet lemnadt, att om, i afseende på orten®
skiljagtige beskaffenhet, det skulle finnas lämpeligare
och nyttigare att väg-lagningen allmänt
Lag- och Besvärs-Ulskottens Betänkanden. 139
der sker höstetiden, få derom, efter väg-lottsägarnes
föregångne hörande, efter omständigheterne
förordna.
Till Riksens Högloflige Ständers pröfning
varder detta vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 14 Februarii 1818.
N:r 37.
Lag- samt Allmänna Besvärs- ock Ekonomi-Utskottens
Utlåtande, angående j'6-  resla^en ändring ati Författningen om
allmänna vägarnes underhållande vintertiden
i afseende ä inrättningen af
plog lag.
Rik sdags-Fullmägtigen från Wester-Norrlands
Län D. Selander har uti ett till Hedervärda
Bondeståndet inlämnadt Memorial, hvilket fle.
re af Ståndets Ledamöter biträdt, förmält sig
anse, att det uti Kongl. Förordningen angående
allmänna vägarnes underhållande vintertiden
af den 30 September 1790 vidtagne stadgande
huru den betalning bör bestämmas, sorn åboerne
å de hemman, hvilka varda i ploglag indelte,
äga, att af de öfrige väg lotts-ägarne i Socknen
eller Häradet bekomma för vägens plogning
och lagning berörde tid, länder till ploglags delägarnes
förnärmande, då de genom den årliga
afgift utaf öfrige väg-lotts ägarne, som till sitt
belopp, antingen vid Härads - Rätten, medelst
öfverenskommelse emellan dem och ploglags-delägarne,
utstakas, eller i annat fall af Konungens
140 Lag- och Eesvärs-Vtskottens Betänianden.
Befallningshafvande fastställes, aldrig skola erhålla
tillräcklig ersättning för det arbete och
den kostnad, som för vägarnes vidmagthållande
måste nedläggas, hälst, enär berörde öfveienskommelser
skola på flere och till fern år afslutas,
penninge-värdet under sådan tid undergår
förändring, och jämväl icke kan förutses hvad
större eller mindre arbete, som i nämnde ändamål
blifver hvarje af desse år, i anseende till
inträffade omständigheter, nödvändigt; på hvilken
grund Selander, som förment, att uti förevarande
fråga värdet af enskildas arbete ej hörde
genom någon -Embetsmanna myndighet taxeras
hälst de ärlige markegårigs-taxorne bestämde
priset å dagsverken, föreslagit en sådan förändring
af omförmäldte förordnande, att ploglagsdelägarne
ärligen borde upprätta förteckning på
de dagsverken, som till snöplogningen under vintern
blifvit använde, hvilken förteckning skulle
af dem till Härads - Katten inlämnas å andra
Rättegångsdagen af påföljande Sommar-Tinget,
då de öfrige väg-lotts-ägarne i Socknen eller
Häradet deraf skulle erhålla del, och äga
tillfälle att, om skäl dertill vore, dervid göra
anmärkningar, hvarefter och sedan på detta sätt
blifvit utredt hvad ploglags-delägarne i ersättning
för sitt besvär vore berättigade att undfå,
den samma, fördelad på väg-lotts-delägarne, af
Kropo-Fogden skulle debiteras och uppbäras.
Detta till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Uttkotten remitterade Memorial hafva
Utskotten i öfvervägande tagit. Och emedan,
vid det rrya öfverenskommelse!' skola emellan
Sockne- eller Häradsboerne och ploglags
-
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkanden. i {i
delägarne ingas, angående desse sednares betalning
för snöplognings-besväret under den kommande
tiden till högst Fem år, de alla blifva,
enligt 4 §. uti ofvanberörde Kongl. Förordning
till Härads-Rätten inkallade och i ämnet hörde,
hvarvid för ploglags - delägarne är öppet att ådagalägga
och styrka, hvad kostnad och arbete
under den förflutna tiden snöplogningen dem
tillskyndat, och hvarigenom, i händelse förening
uti frågan om betainings-beloppet icke star
att emellan Sockne eller Häradsboerne samt ploglagsdelägarne
vinnas, behörig och säker grund
icke saknas, hvarken för Härads-Rätten att föreslå,
eller för Konungens Befallningshafvande
att jämka och stadfästa, huru mycket, under
fcesagde blifvande tid, bör årligen af Sockne eller
Häradsboerne till plog-lagen erläggas, samt
om än,, genom inträffade olika förhållanden, besväret
vid plogningen kan ett eller annat år blifva
större, under loppet af flere år sammantagne,
ersättningen derföre dock erhålles de år, då
berörde arbete blifver mindre; Ty och då i öfrigt
det för Sockne eller Häradsboerne skulle
blifva svårt, och i det närmaste omöjligt, att
kunna äga eller förkaffa sig tillförlitlig controll,
attalia de dagsverken, sorn ploglags - delägarne
uppgifva sig hafva under en förfluten vinter till
snöplogningen bekostat, verkeligen blifvit använde
och varit behöflige, finna Utskotten sig
icke äga skäl att föreslå bifall till en så beskaffad
ändring uti hvad i förevarande ämne nu
är stadgadt, som Riksdags-Fullmägtigen Selander
och de af Hedervärda Bonde-Ståndets Ledamöter
4 som med honorrji instämt, velat åstadkomma.
142 Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkandenl
Dock öfverlämnäs detta vördsamligen till
Riksens Höglofl. Ständers oinpröfvande.
Stockholm den 14 Februarii 18 r 8.
N:r 38.
Lag - samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi
- Utskottens Utlåtande, rörande väkt
fråga i afseeende på Brandstods erläggande
ef tet förmedladt eller oförmedladt
Hemmantal.
D et af Hedervärda Bonde - Ständet till lagutskottet
remitterade, af Riksdags-Fullrnägtigen
från Bohus Län Hans Andersson, till bemäldte
Riks-Stånd ingifne, anförande, deruti han, på
den grund , att icke behörigen vöre bestämdt ,
huruvida Brandstod efter förmedlat eller oförmedlat
hemmantal erlägges , samt således olika
dermed skulle förfaras, föreslagit, att genom utfärdande
Författning ina förklaras , att förmedlingen
af ett hemman bör så väl i berörde, som
andre fall, tillgodo njutas, har Lag-Utskottet ansett
innefatta ett ämne af sådan beskaffenhet,
att det, i förening med ,Allmänna.Besvärs- och
Oeconomie-Utskottet borde till pröfning företagas,
hvaiföre det ock i desse Utskott är vordet
till handläggning företagit, hvarvid Utskotten
väl funnit, att då uti Kongl. Förordningen
den q6 October 1743 är stadgadt, ibland annat,
att i ändamål det Härads - Rätterne straxt ina
vid timad Brandskada fördela den fastställde
Bag- och Besvärs-Viskottens Betänkanden. 143
Brandstoden hemmanen emellan , samt inga uteslutas
af dem , som efter ingången förening
böra den samma betala, det ålåge Häradsskifvaren,
icke allenast att tillställa Häradshöfdingen,
en af Hands Contoiret behörigen bevittnad Förtekning,
som för Landshöfdingen uppvisas skulle,
på alla hemman, hvilka sig om Brandstodens
erläggande förenat, utan ock årligen gifva Häradshöfdingen
ti lkänna,' om och hvad förändringar
genom Ödesmål, förmedlingar eller eljest
kunnat sig tilldraga, så vore ock deraf en
följd, att när ett hemman, efter att hafva i Brandstods
Förening ingått, underginge förmedling,
det därvid erhållne förmedlade hemmantal sedermera
komme att tjena till grund, i afseende
både på vidden af dess skyldighet i deltagande
af Brandstod för andre i Brandstodslaget afbrände
hemman, och jämväl på dess rättighet, att
vid timad eldskada brandstod åtnjuta: Men sorn
Utskotten ansett detta förhållande icke vara så
uttryckligen bestämdt, att derigenom särskildte
Omdömen i detta ämne kunna vara undanröjde,
finna Utskotten sig böra föreslå, att i likhet
med hvad Hans Andersson hemstält, genom utfärdande
Förklaring må stadgas , det ett hemman,
som blifvit förmedladt, sedermera, icke annorledes,
än efter beräkning af det förmedlade
hemmantalet, hvarken kan ärlägga eller få
brandstod
Till Riksens Höglo#. Ständers pröfning
yarder detta vördsamt öfverlämnadt.
Stockholm den 14 Fe^ruarii 1818.
0
144 Lag- och Besvtirs-Utskottens BetUnkanden.
N:r 39.
Lag ■ samt Allmänna Besvärs - och Ekonomi
- Utskottens Utlåtande, angående föreslagen
rättighet för hvar och en,
att emellan Riksdagarne till Regeringen
inkomma med förslag till ändringar
i Författningar m. m.
Högloft. Ridderskapet och Adeln har till Lagsamt
Allmänna Resvärs- och Oeconomie-Utskottens
gemensamma Utlåtande remitterat det af
Herr Lagmannen, Grefve Joh. Henning Gyllenborg
afgifne Memorial , hvaruti Herr Grefvert
föreslår, att Kongl. Majus Rådiga tillåtelse måtte
i underdånighet sökas, lill erhållande af rättighet
för en hvar af Rikets Innevånare, att
till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifva nyttige
förslag i alla Styrelse - grenar , äfvensom
hemstälianden angående ändring eller förklaring
af utfärdade Författningar. Herr Grefven
har förmält sig förmoda, att då den, som aflemnade
ett sådant underdånigt förslag, icke annorlunda
ägde att Vänta svar derå, än uti åtgärden,
om förslaget funnes antagligt, Regeringens göromål
ej skulle, genom bifall till omförmäldte
rättighet, ytterligare förökas, utan derigenom
en nyttig Cornmunication emellan Regeringen
oc-h Nationen, äfven emellan Riksdagarne , beredas,
samt att Regeringen såmedelst blefve
i tillfälle att känna omdömet om de Författningar,
hvilka af den samma vidtagas och utfärdas.
i cg- och Be&cärs-Utskottens Betankanden. 145
Utskotten hafva tagit i öfvervägande hvad
således blifvit framstäldt; Och anse Utskotten det
nu icke vara någon betagit, utan tvärtom öppet
att städse, med iagttagande af de skyldigheter,
sorn derifrån böra vara oskiljaktige, samt
innom en laglig gräns, hos Kongl. Majit uti underdåniga
ansökningar och hemställanden anmäla,
så väl enskildte, som allmänna ärender; Men
att berörde, för hvarje Rikets Innevånare öppne
förmån skulle utsträckas så vidt, som Herr
Grefve Gyllenborg synes åsyfta, så att desse jemväl
skulle oinskränkt äga , att, utan anledning
af egne förhållanden och behof, samt utan ate
derom vara anbefallte eller påkallade, till Kongl.
Maj:t inkomma med förslager till rubbning af
redan meddelte allmänna föreskrifter uti de
Allmänna Rikshushållningen rörande ämnen,
eller till vidtagande af nya åtgärder och förordnanden
deruti, äfvensom med ansökningar om
rättelse uti eller förklaringar öfver de Författningar,
dem Kongl. Maj:t antagen i berörd©
ämnen eller uti Hagens stadganden täckts i Nåder
utfärda, finna Utskotten blifva betänkligt»’
Den, som formenar sig icke kunna fatta rätta begreppet
af omformäldte utfärdade Författningar,
kan, vid den tillämpning deraf, hvilken af dem,
som skola dg samma handhafva, antages, derom
vinna upplysning, och i händelse någon tror en
sådan tillämpning icke vara behörig, är honom
öppet, att deröfver i vederbörlig ordning framföra
klagan. Deremot skulle följden af ett annat så
beskaffadt förfarande härvid , som förenämndt är,
©tvifvelaktigt blifva, att de Statens Embetsman,
liihang till Riks-St. Prot, . J81S. 7-dc Samt, N:r 19, #,0*
346 Lag- och Fesvärs-ZJtskottens Betänkanden.
hvilka det äligger att de till Kongl. Majit inkommande
ärender bereda och i underdånighet
föredraga, med så flerfalldiga göromål öfverhopades,
att derigenom tillfälle desse betoges
för behandlingen af dem, hvilka i öfrigt skyndsamt
fordra deras åtgärd, äfvensom att Kongl.
Majit skulle, troligen ofta utan verkligt behof,
besväras med Nådig pröfning af utan urskilning
framstäldte underdåniga förfrågningar
och förslag, Samt att Regeringsbördan än mera
deraf blefve ökad och försvårad. På desse
skäl tro Utskotten sig icke böra med tillstyrkande
beledsaga ofvan omförmälte hemställan.
Riksens Höglofl. Ständers pröfning varder
d6tta vördsamt hernstäldt.
Stockholm den 14 Februarii 181S.
N:r 40.
Lag - samt Allmänna Besvärs - och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande, angående
afskaffande af Luderplatser och Allmänna
Skallgångar.
^Tjn Dag-Utskottet hafva de serskilte Memorial
blifvit från Hedervärda Bonde-Ståndet
remitterade, hvilka ej mindre af Riksdags-Fullmägtfgen
från Westmanland Johan. Magn. Wessing
, än äfven af Riksdags-Fullmägtigen från
Halland, Pehr Bengtsson, äro vordne ingifne,
innefattande förslag , att det uti 3telje Artikeln
af Kongl. Majrts Nådiga Stadga angående Jagt
och Djurfång af den i3:de April 1808. med
-
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänk anden. 147
delte Förordnande om Jagtplatsers och Jagttyg»
inrättande, samt om allmänna Skalls anställande,
må till sin verkan upphöra, och att andre
mera lämplige anstalter till rofdjurens utödande
måtte vidtagas.
Lag-Utskottet har ansett berörde väckte
fråga vara af sådan beskaffenhet, att den, såsom
ett Oeconomiskt ämne, borde gemensamt
med Allmänna .Besvärs och Oeconomie-Utskottet
handläggas, i anledning hvaraf desse Utskott
företagit pröfningen deraf.
Att inrättande af dukjagttyg och uppförande
af de hus, hvaruti de skola förvaras,
för Länens Invånare medför en kännbar utgift
, äfvensom att till Jagtplatsernes upphuggning,
JagttygenS transporterande och utläggning,
bevakningen vid platsen under Jagningstiden
och för Skallens förrättande, ett betydligt antal
dagsverken årligen åtgå och förspillas, anse
Utskotten vara ostridigt.
Erfarenheten vittnar fullkomligen derom,
att, vid beräkning af berörde kostnader Jemte
den tunga, hvilken af berörde dagsverkens ut>*
görande förorsakas Landels Invånare, sorn med
matsäck för flere dagar måste förse dem, hvilka
skola vid Jagfplatserne i omförmälte ändamål
sig inställa, nyttan af Skallens förrättande icke
kan anses deremot svarande.
På sådan grund, och enär det för hvar
och en jordägare eller Abo, som äger boskap
och kreatur, blifver angelägit, att freda sig
för den skada eller förlust, som genom rofdjur
kan å berörde hans egendom honom tillskyndas,
samt de således otvifvelaktig! böra vara
448 Lag' och Besvärs-Utikottens Betiinkanden.
sjelfmant angelägne, att vidtaga alla möjliga
och crforderlige anstalter till rofdjurens utödande,
hvartill flere i större inon bidragande,
och mindre kostsamma åtgärder, än dem, sora
i ofvan omförmälte Artikel af Kongl. Stadgan
om jagt och djurfång äre påbudne, finnas att
använda, anse Utskotten sig äga skäl föreslå,
att, med ändring af berörde föreskrifter, alla
besagde anstalter må hädanefter få ankomma pa
de öfverenskommelser derom, som efter locala
förhållanden, kunna Härads - eller Socknewis
af invånarne träffas, eller varda af Länens Styrelser
dem till öfverläggning föreställde, dock
att samma öfverenskommelser alltid ina till Konungens
Befallningshafvandes pröfning och fastställelse
ofverl em nas; I sammanhang hvarmed
Utskotten jemväl tillstyrka, att vid de tillfällen
då antingen i följd af omförmälte öfverenskommelser,
eller efter hvad serskilte inträffade
omständigheter fordra, det blifver nödigt, att
för rofdjurens dödande och utrotande anställa
skallgång innom en Socken eller Härad , desse
skallgångar må få anställas utan afvaktande af
Konungens Befallningshafvandes dertill meddelande
tillstånd, samt dervid blott iakttagas, att
närmaste i orten varande Krono-Betjente derom
underrättas, hvilka det ock då skall åligga,
att, om sådant af dem begäres, besörja det uppbådningen
till Skallet varder behörigen verkställd.
Till Riksens Högloflige Ständers pröfning
varder detta vördsami öfverlemnadt.
Stockholm den 14 Februarii 1818-
Lag - och Besvärs-TJtskottens BetSnkandm. 14g
N:r 4T-.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande, om inskränkning
i Förbudet emot nyttjande afTröskeslagor
utaf Ek.
Uti ett till Hedervärda Fonde-Ståndet ingifva
Memorial, är af Fiksdags-Fullmägtigen från
Calmare Län, Jonns Jansson anfördt, att det
uti 38 §. al Kongl. Förordningen, angående
Skogavne i Fiket den 1 Augusti 1805 stadgade
förbud, vid En R:drs bot, mot nyttjande af
Tröskeslagor af Ek, hvilket egenteligen har
för afsigt att förekomma det missbruk, att uppgräfva
unga Ekar, och roten deraf, jemte stammen,
till nämnde behof använda, skall hindra
ej mindre dem, som å Frälse-ägor hafva rättighet
att fälla Ek, än äfven ägare af Skattejord,
som fått sådant Träd utstämpladt, att af
det fälda Trädet antingen utur stammen uthugga
och tillarbeta en till Tröskeslaga tjenlig bit,
eller af en dertill passande gren en sådan uttaga,
likasom berörde förbud äfven betager Skat-j
te-jordägaren att betjena sig af de nya Skott,
som från roten af en med behörigt tillstånd
fäld Ek uppväxa, och hvilka i framtiden ej
kunna blifva till annat behof dugeliga Träd,
än Ved, ehuru nämnde jordägare har rätt, aft,
om han finner det för sig nödigt, uppgräfva
och använda roten af en fäld utstämplad Ek;
På hvilka, med de flere af Jonas Jansson anförda
skäl, han föreslagit den förändring och
rättelse uti ofvanbeiörde §. af Skogs-Ordningen,
i$o Lag- och Eesvärs-Utskattens Betänk anden,
att, utan vederbörligt tillstånd, å skatteägor
företagen fällning eller uppgräfning af rot-ek
till Tröskeslagor bör medföra enahanda böter
och ansvar, som äro bestämda för på nämnde
sätt skedd fällning af större Ek , dock med
skyldighet för den, som talan derå vill anställa,
att förhållandet i laga Ordning styrka och
i bevis leda, meri att i öfrigt så val nyttjande
af Ek till Tröskeslagor, som ock att dertill begagna
de skott , som från Stubbar efter fälda
Ekar uppväxa, och icke äga särskilt rot, må
vara obehindradt.
Berörde Memorial, hvilket, endast till
Eag-Utskottet rernitteradt, bemälte Utskott ansett
innefatta ett så beskaffadt Ekonomiskt ämne,
att det, i förening med Allmänna Besvärs,
och Ekonomi - Utskottet, borde till handläggning
företagas, har således hos desse Utskott
förekommit; Och emedan Utskotten ansett det
innefatta en stridighet, att, då ofvan om förmäldte
Kongl. Förordning lämnar Jordägare full
Äganderätt till Ek å Frälsegrund, samt äfven
uti 37 §. tillåter Skatte- och Kronobonde, samt
innehafvare af Boställe, att, utan utsyning, saklöst
nyttja Vindfällen af Ek, samt affall af
Toppar och qvistar, som efter hyggen linnas
qvarliggande, uti följande eller 38 §. är förbudet,
att på något sätt uti Tröskeslagor nyttja
Ek, enär likväl dessa kunna förfärdigas af de
träd, Vindfällen och affall deraf, hvilka till
andra hushållsbehof få fritt användas; Ty och
som den för Ekeskogens förkofran skadeliga
Osed, att med roten upptaga unga Ekar, hvil-,
ken genom berörde förbud velat förekommas,
Lag- ock Besvärs-Utskottens Betänk anden. 151
utgör en brottslighet hos den, som så beskaffad
åtgärd vidtager, hvarföre han, då hander*
med beträdes, eller derom öfvertygas, ej bör
kunna undgå laga ansvar, icke bör kunna hin*
dra alt begagnande af Ek t^Il Tröskeslagor, hälst
den sorn en sådan innehafver och lofligen åtkommit,
svårligen, och oftast efter en längre
tids förlopp, omöjeligen kan i bevis leda, hvarest
han den bekommit, och att den icke är
förfärdigad af sådan ung Ek, som med rot blifvit
upptagen, finna Utskotten sig äga skal i så
måtto tillstyrka bifall till den af Jonas Jansson.
väckta Motion, att förbudet uti förenämnde 38
§. af Skogs-Ordningen emot Eks nyttjande till
berörde slagor må upphöra, hvaremot Utskotten
anse det afventyrligt att bifåll lämnas till Jonas
Janssons tillika gjorda förslag, att Skatte- och
Kronobonde samt Boställs-Innehafväre må äga
att fritt afhugga, eller upprycka de skott och
Telningar, som af Stubbar efter fälda Ekar
uppväxa.
Dock underställes detta Riksens Höglo!!.
Ständers ompröfvande.
Slockholm den 14 Februarii 1818.
N:r 4a.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
Utlåtande, rörande jöreslagen
ändring aj 24 Cap. 5 §. Byggninga-Balken.
•f^iksens Höglofl. Ständers Justitia Ombudsman,
Commendeuren af Kongl. Majus Wasa-Orden
152 Lag- oc/i Besvärs-Utskottens Betiinkandem
med Stora Korsset Herr Friherre L. A. Mannerheim,
har, uti ett till Högloft. Bidderskanet
och Adeln inlemnadt, och derifrån till LagUtskottet
rernitteradt Memorial , föreslagit en
sådan förändring af 5 §. uti 24 Cap. ByggningaBalken,
rörande skyldigheten att brandstod gifva,
och rättighet att den undfå, att samma §.
må erhålla sådan lydelse:
X)en, å landet, som för hela dess Åbyggnad,
eller någon del deraf, i allmänna Brand”forsäkrings-Werket
ingått, vare ifrån den stund
?5fri fran skyldigheten att gifva, och åge ej
'rättighet att taga brandstod för den egendom,
”derå de försäkrade husen byggde äro, ändock
genom försummadt uppfyllande af emot Brand’försäkrings-Werket
åtagne förbindelser, delag*'tigheten
deri förverkad blifvit. Ware dock
”pligtig att vid nästa Lagtima Ting Försäkrings”Bref
uppvisa och bevis derå taga. Gör han
”det ej, vare skyldig Brandstod gifva intill dess
”sådant skjedt.”
Såsom skäl till berörde framställningar ar af
Herr Friherren och Justitia Ombudsmannen
andragit, att, ©m brandstods-inrättningen var
nyttig den tiden den infördes, och ingen annan
anstallt mera kraftig verkande till ändamålet var
uppfunnen , helst densamma innefattade en full»
komlig reciprocité då den, som var skyldig att
gifva, äfven var berättigad att erhålla Brand*
skade-ersättning , antingen enligt värdering eller
i kraft af förening; Så vöre dock berörde reciprocité
nu mera rubbad för den, som deltagit
i Allmänna Brandförsäkrings - Werket, hvilken
Vetalar afgift till detsamma i förhållande til!
fLag- och Besvtirs-Utskottcns Betänk anden. 153
ti«a försäkrade egendomens hela uppskattade
värde, men icke njuter full ersättning, utan
med afdrag för hvad han af Häradet i Brandstod
bekommer, oell således betalar för en rättighet
den han redan agde; Och som, örn åter
denne skulle af Brandförsäkrings-Werket undfå
full ersättning i förhållande till uppskattningsvärdet,
och dessutom Brandstod af Häradet,
likmätigt så väl till det ena sorn andra innehafvande
rättighet, formånerne af till endel
dubbelt skadestånd, syntes kunna verka till vådc-Iiga
följder, så väl för Allmänna Brandförsäkrings-Werket
som för Häradet; Så lage efter
Pierr Friherrens och Justinaa Ombudsmannens
tanka, emot begagnandet af de högre förmoner,
Allmänna Brandförsäkrings - Werket erbjuder,
ett hinder uti Plagens stadgande om Brandstod,
hvilket sa mycket halldre, och snart borde hafvas,
som erfarenheten redan ådagalagt, att nämde
Werk kan blifva af de vidsträcktaste välgörande
följder; men emedan, i händelse den, som
genom försummadt uppfyllande af ingångne förbindelser
blefve färlustig deltagandet i Allmänna
Brandförsäkrings-Werket, skulle kunna åter,
utan Häradets samtycke inträda uti Brandstadsinrättningen,
sådant sannolikt skulle föranleda
till mycken oreda, blefve ock vilkoret att denne
återgång blefve honom förnekad, en anledning
till uppmärksamhet uti uppfyllandet af beeagde
förbindelser.
Sedan Eag-Utskottet ansett denna således
väckta fråga utgöra ett Ekonomiskt ämne, som
i förening med Allmänna Besvärsj och Ekonomi-Utskottet
borde under skärskådande tagas, har
154 Lag- och Besvär$-Ut sköttens Betänk anden.
densamma hos Utskotten förekommit, som förenat
sig i det yttrande: att emedan den Hemmans
eller egendoms innehafvare å Landet, som
antingen enligt stadgandet i 2 4 Cap. 5 §. Byggninga-Balken
är skyldig Brandstod gifva, eller
uti serskild innom Häradet eller socknen afslutad
Brandstodsförening ingått, icke kan förvägras,
att då han finner sådant för sig förmånligare,
begagna det tillfälle, som nu mera ar lemnadt,
att uti Allmänna Brandförsäkrings - Verket
försäkra större eller mindre del af den vid
Hemmanet eller Egendomen varande åbyggnad,
bör ock deraf blifva en följd att Hemmans- eller
Egendoms-innehafvaren, efter en slik vidtagen
anstalt, icke vidare är pligtig, att fullgöra
den skylldighet nyssnämnde §. föreskrifver, men
att han deremot ej eller är berättigad åtnjuta
den förmån lill ersättnings erhållande, för af*
brände hus, som 4 §. i samma Capitel utstakar,
äfvensom att denne ock bör äga för sig öppet,
att skilja sig vid och frångå den Brandstods förening
innom Häradet eiler Soknen, hvaruti han
förut är Delägare, hvilket förhållande bör äga
rum, antingen för hela åbyggnaden, vid Hemmanet
eller Egendomen, eller för någon del deraf,
försäkring är uti Brandförsäkrings-Verket tagen;
Men som i nämnde Verk försäkring å lös
Egendom icke lämnas, hvaremot uti nyssberörde
4 §. af 24 Cap. Byggninga-Balken är bestämdt,
att Hemmans åbo bör, vid timad eldskada, njuta
ersättning för förlorad säd, foder och den Bo.
skap som till gårdens bruk tarfvas, hvarom järnval
oftast, uti de afslutade Brandstodsföreningar,
öfverenskommelse! äro träffade; Altså anse Ut
-
Lag- och Besvär s-Utskattens Betänk anden. 155
skotten att för ofvan omförmäldte Hemmanseliev
Egendoms-innehafvare, rättigheten att vid
skeende olyckshändelse , genom eldsvåda , erhålla
ärsättning för besagda lösören , likasom
skyldigheten för honom , att i jämförligt förhållande
deltaga uti gäldandet af berörde ersättning
till andra Brandskadnde, böra förblifva 0-  förändrade , så vida sådant icke strider emot
innehållet af de ingångne och stadfästade Ii randst
odsför en ingar ne, hvarjemte härigenom något
hinder icke bör läggas i vägen för de öfverenskommelser
till Brandstods-förening, som hädanefter
kunna ingis, vid hvilka Vederbörande må
tillgodonjuta den frihet och den oberoende rätt
att sig emellan öfverenskomma, som uti Kongl.
Resolution på Allmogens besvär den g December
1766. §. ,j3, samt Kongl. Förklaringen den
Usta Augusti 1770 blifvit Brandstods-skyldige
i Allmänhet förunnad.
I öfrigt anse ock Utskotten att, på sätt
H err Justitia - Ombudsmannen Friherre Mannerheim
föreslagit, det icke allenast bör blifva ett
åliggande för den, som försäkring å åbyggnad
vid Egendom på Landet, uti Allmänna Brandförsäkrings-Verket
begärt och vunnit , att genast
derefter, å nästa Lagtima Ting i Häradet
sådant till de öfrige delägarnes i Brandstodslaget
efterrättelse lämna, och behörigen styrka,
utan ock, att om sedermera etr sådan försäkringstagare
genom underlåtit "fullgörande af de hos
Brandförsäkrings - Werket sig åtagna skyldigheter,
gör sig af sin der vundne försäkringsrätt
förlustig, han ej åter kan annorledes i det förra
Brandstods-laget, ellef' föreningen derom, i
156 Lag- och Bcsvärs-Utskottens Betänfianden.
anseende till åbyggnad , ater inga , an efter de
deruti varande deläga ines föregångne hörande
och deras dertill lemnade bifall.
Utskotten tillstyrka alltså, att genom utfärdande
författning, ofvanberörde förhållanden
Döra stadgas och till allmän efterrättelse göras
kunnige.
Hvilket allt, jemte en Xedamots uti bifogade
Protocolls-Utdrag innefattade serskildta tanka
Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
vördsamt underställes.
Stockholm den l-jäde Februarii 1818.
Transumt af Protocollet hållit i Riksens
Höglofl. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskott, Lördagen
den 14 Februarii 1818.
C
D. Föredrogs följande af Utskottens samfäldta
Beredning afgifne Utlåtanden:
5:0 Betänkande öfver Herr Justitia! Ombusmannen
Friherre Mannerheims Memorial, rörande
föreslagen ändring af 24 Cap. 5 §. Byggninga-Balken.
Riksdags-Fullrr ägtigen Berg från
Bohus Uän anförde: ”Wid det Beslut Höglofl.
Allmänna Besvärs- och. Oeconomie - Utsfeottet
fattat, rörande befrielse från Allmänna Härads-Brandstoden
för dem som i Allmänna Brandförsäkrings-Fonden
Assurerat sina Åbyggnader,
anhåller jag att få göra följande anmärkningar.
För nagta år sedan blefvo Invånarne i de
Härader, för hvilka jag har Äran vara Fullmäg
-
Lag- och Besvärs Utskottens Betiinkanden, 157
tig, genom Dornstolarne i Orten tillfrågade, om
de ej skulle finna tjenligt att upplösa HäradsBrandstoden,
och Assurera så väl Hus som annan
jLös-Egendotri i Allmänna Brandförsäkrings*
Fonden. Oaktadt denna uppmaning på lamp*
ligaste sätt framstäldes, blef den likväl enhälligt
afslagen, så val af oss som af andre HäraasAboer.
Höglofl. Utskottet finner häruti grunden
till den särskildta tanka jag vågat yttra,
och de skäl, mina Gommittenter anförde, äro ännu
lifliga för mitt minne och gillade af min öfvertygelse.
De voio:
Att vare Gamla Lagstiftare, hvars djupsinnighet
vi aldrig hinna, och hvars Stadgande
vi med föga förtjenst söka förbättra, då tiden,
och förändrade omständigheter frambragt och
anvisat oss de nödige rättelserne, funnit HäradsBranstoden
vara den lämpligaste och enklaste
utväg att hjelpa den enskildte lidande utan särdeles
betungande för Allmänheten: Att denna
afgift icke voro personel utan bunden vid jorden
och lika nödig och helig som den Staten
och Kyrkan med oeftergifvelig rättighet fordrar :
Att ingen kunde äga magt, då han besutte jord,
att skilja sig från Brandsfods-Inrättningen, så
länge en enda Hemmans - Ägares röst deremot
höjde sig: Att Allmänna Brandförsäkrings-Werket,
om ock det vunne nödig stadga och säkerhet,
aldrig kan bli en så lämplig och kostnadsfri
ersättnings-utväg för Svenska Bonden som Härads-Brandstoden
är, den han i allt fall ändå
måste anlita för den Brandskada han kan lida
å kreatur, Spanmål m. m.: Att det sällan är
Jordbrukarens vilkor, att( på en gång utan för
158 Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkanden.
fe
mycken
känning betala den premie-Summa, han
i Allmänna Brandförsäkrings-Fonden finge vidkännas,
och art tolf gångor derföre söka Coinmissionair,
vöre ännu mera påkännande: Att
Allmänna Brandförsäkrings - Meihoden har det
hufvudsalcliga fel , att ersättningen för liden
Brandskada icke beräknas efter värdet af Abyggnaderne
dä olyckan timar och man skall uppföra
andra, utan efter det värde som de ägde
vid försäkringen och som mycket kan understiga
det förra; Hvarvid äfven mäste beräknas
hvad jag erlagt i Wärderingar, Premier, Postporto
och Commissionärs-Arfvode: Att ehvad utvägar
man kunde vidtaga till häfvande af någon
del af dessa olägenheter, skall likväl den
största alltid återstå, nemligen den, att sedan
alla de Jordägare som hafva förmåga, att på annat
håll försäkra sina Åbyggnader, dragit sig
ur Härads-Brand-Stoden , stadna endast de fattigare
dervid qvar, och vid påkommande Eldskada
för en af dem skola de andre om ej förstöras
dock utan motsägelse öfver förmågan Con.
tribuera. Ur dessa skäl afslogo Jordägarne den
förutnämde inbjudningen, och förmente att ingen
kunde ha rättighet att sig från Härads-Brand.
stoden skilja. Jag går nu att med Exempel
upplysa hvad jag i min framställning må hända
icke nog klart kunnat reda. För omkring
Tio år sedan lät jag i Allmänna Brandförsäkrings-Werket
Assurera de ä mitt Hemman varande
Åbyggnader, och dä inbetalningstiden lupit
till ända, har jag derföre betaldt i ett för
allt 333 R:dr 16 sk. Banco. Försäkrings - Sunaman
är likyäl ej högre än 3666 R:dr 3? sk.,
Lag - och Besvär s-TJtskott ens Betänk anden. 15g
som minskas med förstnämde Summa i händelse
Brandskada träffade mig. Jag hr således utaf
med en Tolftedel af min ersättning och kan
med den på långt när icke finna mig skadeslös,
ty vahru-värdet har sedan den tiden mycket
stigit. De Byggnader Häradet skola ansvara
antar jag icke för högt till 800 R:dr, och för
denna ersättning har jag inga besvär och har
ej under 25 års tid derföre till andra Brandskadade
skattat mera än lika många R:dr eller
•j^rdel af det hela. Oin säkerheten af den sednare
ersättningen kan ej tviflas, meri utan förnärmelse
på den förra, då man känner att Ajlmänna
Brandförsäkrings - Directionen ej så länge
sedan uttagit 90,000 R:dr Banco från ganska
säkert ställe och instuckit dem i Discont-Rörel*en.
Då jag icke en gång till utseende kanner
de Män, som utgöra Styrelsen i Brand-Contoiret,
bör jag ej kunna beskyllas för någon Personel
tillämpning.
I anledning af hvad anfördt är, vågar jag
stadna vid mina Commitenters öfvertygelse oell
ödmjukeligen yrka, att ingen Jordägare må äga
rättighet att skilja sig från Härads-Brandstoden
och derigenom rubba beståndet af en Inrättning,
som från ålder varit välgörande, och med behörig
uppmärksamhet ej kan bli betungande. Jag
vågar äfven tro, att Allmänna BrandförsäkringsWerket
ännu är långt ifrån den stadga och det
förtroende, Allmänheten fordrar som ett vilkor
för sitt mera utvidgade deltagande deruti. Och
aldrig skall detta Werk komma till detta ända.
mål, så vida ej Riksens Höglofl. Ständer få öfverinseendet
dervid. Slutligen medgifver jag
i6o Lag- och Besvärs-Ulsholtens Bttiinkanden.
att en billig försigtighet fordrar, det den ersättning
jag af Häradet erhåller icke på en gång
af Allmänna Brandförsäkrings - Fonden må mig
meddelas och så tvärtom.
Detta mitt ödmjuka anförande anhåller jag
vördsamt, måtte i Protocollet få inflyta, och
Höglofl. Utskottets Betänkande till Respectiv®
Iflks-Stånden åtfölja.”
N:r 43.
Lag- samt Allmänna Besvärs■ och Ekonomiutskottens
Utlåtande, angående Förslag
till bestämmande af jfordägares
och Torpares ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter.
Uti ingifvit Memorial till Hedervärda BondeStåndet,
har Riksdags-Fullmägtigen från Bohus
Hän Oloj Gudmunsson Bagge anmärkt, att förhållanderne,
i afseende på ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter, så väl emellan Husbönder
och Tjenstehjon, som emellan Jordägare
och Hemmansbrukare, eller Bandtbonder voro,
dels i Hag, dels i särskilte Författningar, bestämde,
men att, hvad angår Torpare, hvilka
skulle irtgöra en mellan-class af Tjenstehjon
och Bandtbonder, något annat icke blifvit i berörde
ämne stadgadt, än att de af dem, som
innehafva jordbruk, voro berättigade att, lika
med Bandtbonder, å Torplägenheterne njuta
laga Fardag; hvadan altså föreskrifter saknades,
Jjtpru aftal emellan Husbönder och Torpare böra <
Lag- och Besvärs-Utsiottens Betänkandcn, i6t
slutas, huru långt desse sednares besittningsrätt
bör kunna sträckas, huru deras Skyldigheter
och rättigheter, i händelse af ofullständige Contracter
eller aftal, böra utgöras oell beräknas,
samt huru detta utgörande må, till ömsesidig
säkerhet, controlleras med mera dylikt; X anledning
hvaraf bemälte RiksdagsFullmägtig, under
upprepande af de flere skäl, han ansett dertill
föranleda, föreslagit} det följande stadganden
mätte vidtagas:
i:o Att alla aftal emellan Jordägare och
'Torpare böra ske Skriftligen, vid den påföljd
för antingen underlåtenhet eller ofullständighet
häraf, att Torpares uppgift skall gälla, derest
Husbonden icke förmår, att med vittnen
tydeligen styrka ett annat förhållande.
2:0 Att när viss tid för Torpets besittning
ej blifvit utfäst, eller öfverenskommen, den då
skall räcka i minst fem år från tillträdet, eller,
om rubbning efter dessa fem års förlopp å någondera
sidan sökes, i tvänfie år, efter det Rättegång
om afträdet väckes, oberäknad! laga Fardag;
Och
3:0 Att Husbönder och Torpare alltid böra
öfver dagsverkens mängd hålla én gemensam,
så kallad Kafle, hvarå de för hvarje dag
eller vecka utmärkas: att Contractet bör bestämdt
innehålla priset för öfverdagsverke, som
af Torparen förrättas, samt att liquid derom
bör uppgöras sist vid hvarje Månads, eller, om
Torparen det fordrar, vid hvarje veckas slut;
och allt sådant vid den påföljd, att i annat fall
Bihang tilt Riks-St. Fröt. tgif - i$ig. j:de Sami. Ahr 2i. 22,
1Ö2 La g- och Besvärs-Utskottens Betänkanduil
Torparens uppgifter örn förhållandet blifva gäl»
lande, då han dem med sin Ed bestyrker.
Detta Memorial, tillika med Utdrag af
Hedervärda BondeStåndets Protocoll för den
23 och 27 nästledne December, innehållande
de olika meningar, som i ämnet blifvit af åt»
sk il 1 ige bland Ståndets Ledamöter yttrade, äfvensom
ett ytterligare af IliksdagsFuIlmägtigen
Bogge till Ståndets Protocoll för den 2:dra sistvekne
Januarii afgifvit skrifteligt Anförande,
deruti han vidare ådagalägger de orsaker, som
han till omförmälte Motion trott sig äga, och
det ändamål, han dermed afsett, hafva blifvit
remitterade till Lag-Utskottet, som ansett den
väckte frågan vara ett Allmänna hushållningen
rörande ämne, hvilket gemensamt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet borde behandlas,
hvarföre den ock hos Utskotten till
pröfning förekommit.
Med den frihet* hvarje fullmyndig person
äger, att, vid ingående af loflige och lagiige
aftal, efter egen pröfning, tillse sin säkerhet
dervid, lärer det icke vara att förena, det Lagstiftande
Makten meddelar positiva föreskrifter
hvad af denne i sådant ändamål skall iagttagas,
samt än mindre, att samma Makt bestämmer
några så beskaffade följder vid underlåtenheten
deraf, som leda till större förmon för
den ene af de aftalande, framför den andre,
Det tillkommer endast Lagstiftaren, att utmärka
de sätt, hvarigenom ömsesidig säkerhet af
dem, sorn med hvarannan afsiuta dylika aftal,
kan vinnas; och den som desamma icke iagttager,
bör af Lagstiftningen sjelf finna de äfven
-
Lag- och Besvärs-ZJtskottens Betänkanden, 163
tyr, han vid bristande möjlighet att bevisa aftalets
värdighet och beskaffenhet, sig ådrager.
Med tillämpningen häraf å hvad i ofvanberör*
de måtto är vordet föreslagit, anse Utskotten,
att vid de aftal, som emellan en jordägaie och
den person, hvilken, till vissa arhetsskyldigheters
bestridande, hos den förstbemälte antages,
och i allmänhet beteknas under namn af Torpare,
varda ingångne om hvarderas rättigheter
och åligganden, det icke kan af Lagstiftaren
ovilkorligen åläggas dem, att derom skrifteiig
xöfverenskommelse eller Contract sig emellan
upprätta, hälst det måtte få bero på det ömsesidiga
förtroende, de till hvarannan äga, att,
jämväl utan sadan skrifteiig afhandling, hvilken
likväl alltid utgör det förnämsta säkerhets
medlet till bestyrkande af öfverenskommebens
beskaffenhet och viik oren dervid som desse
sig emellan afsluta; Och då Rikets gällande Lag
bestämmer, hvad sorn i hvarje fråga eller tvist
bör såsom laga bevis anses, finna Utskotten det
blifva en afvikelse från dessa Stadganden, om,
vid de händelser, att skriftligt Contract icke
är vordet emellan Jordägaren oell den antagne
Asbetaren, eller Torparen upprättadt, denne
sistnämde skulle, der vittnen angående aftalet
ej äro att tillgå, lemnäs vitsord angående det,
han sig åtagit och betingat. Enär nu vidare
det måste få ankomma på en Jordägares eget
behag, att för längre eller kortare tid antaga
en arbetare vid dess Egendom, samt denne sed-*
nare ej eller bör kunna tvingas, att, mot sin
vilja längre qvarstanna vid fullgörandet af en
sig åtagen axbetsskyldighet, än sorn instämmer
i64 Lag - och Besvärs-Utshottens Letänkanden.
med hvad Lagen angående tillträde af jordbruk
och afflyttning derifrån utstakar, samt i öfrigt
det icke tillhör Lagstiftningen, att inblanda sig
i specielle föreskrifter, huru Liquider emellan
enskilte skola verkställas, utan blott att föreskrifva,
på hvad sätt bevisningen bör åstadkommas
i de fall, att stridigheter om sådane Li
quider
emellan desse uppstå, finna Utskotten
det icke blifva lämpligt, hvarken att, då viss
besittningstid af en till antagen Arbetare utlämnad
Torplägenhet ej blifvit emellan honom
och jordägaren öfverenskonnnen, någon sådan
tid skall anses bestämd, under hvilken jordägaren
är pligtig, att vid Torplägenheten bibehålla
Arbetaren, och han skall vara förbunden,
att vid bruket deraf, samt fullgörandet af de
dermed förenade skyldigheter qvarblifva, samt
ej eller att föreskrifva de omständigheter, hvilka
emellan bemälte personer böra iagttagas, för
utredande och bevisande af de arbetsskyldigheter,
som af Torparen blifvit fullgjorde.
På desse skäl anse Utskotten således sig
icke kunna tillstyrka bifall till någondera af de
ifrågavarande, af RiksdagsFullmägtigen Bagge
framställde förslag.
Till Riksens Höglofl. Ständers pröfning
varder detta vördsamt öfverlämnadt.
Stockholm den 14 Februarii 1818.
N:r 44.
Lag- samt Allmänna Besvärs - rich Ekonomie-Utskottens
Utlåtande angående för
-
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänianden. 165
fattande af ett Sammandrag och en Systematisk
Samling af Författningar ne
om jordäg ares rättigheter och skyldigheter.
V!d förehafvandet af det från Hedervärda
Bonde-Ståndet till Lag - Utskottet remitterade
Memorial, hvaruti af Riksdags-Fullmägtigen Anders
Danielsson fran Elfsborgs Län föreslås , att
Riksens Höglofl. Ständer matte åt en, eller tvänne
af dem utsedde Lagkunnige män uppdraga
att sammanfatta: tano ett kort sammandrag af
Författningar , rörande Svenske jordägares rättigheter
och skyldigheter, och 2:do en fullständig
och Systematisk samling af Författningar
i samma ämne; har Lag-Utskottet ansett denna
fråga så nära röra Allmänna Hushållningen
att den, gemensamt med Allmänna Besvärs- och
Ekonomi - Utskottet, borde till pröfning förekomma,
på grund hvaraf desse Utskott densamma
företagit.
Af ofvan omförmaldte Memorial hafva Utskotten
inhämtat, det Riksdags-Fullmägtigen Anders
Danielsson funnit sig föranledd till ifråga*
ställdte förslag af de omständigheter, att jordägare,
i synnerhet af Allmogen, icke skulle vara
i tillfälle att känna, hvarken vidden af deras
åligganden för den jord, de innehafva, eller
deras rättigheter, hvarå, såsom exempel, blifvit
anfördt, att tillräklig upplysning för de fleste
skulle saknas, om det, som Församlingarnes
Lärare, Indelningshafvare^ den indelte Soldaten,
med flere, ägde rätt att fordra , om grunden
för förhållandet emellan Grannar med me
-
l65 Lag- och Besvärs-Utskottens Betänka riden»
ra: att denna okunnoghet skulle ej sällan åstadkomma
missnöjen, sn idigheter och Rättegångar,
Jivilka undvekos om jordägaren bestämdt sjelf
kunde inse hvad honom tillhörde att fullgöra:
att enahanda förhållande inträffade, i afseende på
de mångfaldiga Författningar uti andra Ekonomiska
ämnen, om hvilkas innehåll behörig upplysning
vöre nödig, men nästan helt oall hållet
för de förenämnde felades: samt att vid i 809
och ihio arens Riksdag Riksens Höglo!]. Ständer
skola framstält nödvändigheten af alla förberörde
gällande Författningars samlande, utan
att någon verkställighet derå följt,
Detta allt har hos Utskottet kommit i öfvägande;
Och hvad först angar Anders Danielssons
väckte motion om författandet af ett kort
sammandrag af de stadganden , som röra jordägares
rättigheter och skyldigheter, det han trott
icke böra blifva af större vidlyftighet , än att
hvar och en af dem kunde sig det förskaffa; Så
ehuru Utskotten icke kunna undgå att medgifva,
det, vid första åsigten af detta förslag, berörde
åtgärd kan anses blifva gagnelig; tro dock Utskotten
sig inse att vid närmare granskning deraf,
flere svårigheter för den sammas verkställighet,
på det sätt, Anders Danielsson åsyftar, oundvikeligen
skola uppstå. De flerfaldiga ämnen,
berörde sammandrag skulle innefatta, de
serskildte Joreskifter, som i hvarje af deni äro
vidtagne och meddelte, ofta af den beskaffenhet,
att de, med bibehållande af tillräcklig tydlighet
för den mindre kunnige, icke skulle kunna till
deras innehåll uti en trångt begränsad korthet
sammanfattas; i förening med fler® andre örn
-
Leg- och Besvärs-Utskottens Betänkanden. 1
ständigheter, dem Utskotten förmoda lätt böra
inses, skulle otvifvelakt igt hindra möjligheten
ntt bringa sammandraget till den enkelhet , att
det, utan betydligare kostnad, klefve tillgängligt
för hvar och en af den jordbrukande Allmogen;
Och då härtill än vidare kommer, att alla Ekonomiska
författningar, genom tidskiften och derunder
inträffade olika förhållanden, mera ofta fordra,
af nödvändigheten påkallade, förbättringar, ändringar
och rättelser, och att inånga af desse äro
gifne och lämpe! ige endast för en serskildt Ort,
men likväl borde uti sammandraget , om det
sku'le v>ra fullständigt, inga, hvaraf följden alt--  så klefve, dels att sammandraget icke för längre
tid vore säkert, utan oupphörligen fordrade
tilläggningar, dels att sådant, jemte de blott för
visse Provinser, eller delar deraf, meddelte
Stadganden, skulle förordsaka förvillelser och orätt
fattade begrepp om hvad jordbrukaren tillhörde
att iagttaga, och ägde rätt att fordra; anse
Utskotten det blifva af mindre nytta och jämväl
icke till ändamålet fullkomligen ländande ,
att tillstyrka någon vidtagande anstalt, för att
få ett så beskaffadt sammandrag, som förenämdt
är, författat och i ordning stäldt.
Hvad åter vidkommer Anders Danielssons
förslag om verkställande af en fullständig och
Systematisk samling af alla Ekonomiska Författningar,
som röra Jordbruket och Hemmans-skyldigheterne;
Så lärer väl i afseende å en sådan
fullbordad samling, den olägenhet sig äfven förete,
att den efter någon tids förlopp, fordrar
tillägg och anmärkningar; Men den samma är
dock mera verkställbar, ehuru en större Vidlyf^
j.68 Lag- och Besvärs-Utskintens Betänkanden.
tighet alltid blifver derifrån oskiljaktig. Omen
sådan Samling, sedan den är fullkomnad, och
enligt hvad Anders Danielsson velat antaga, af
alla större Byelag , eller af Kyrkorne inköpt ■
skulle för Allmogen blifva fullkomligen upplysande
i hvarje fall, då underrättelser derutur i
förekommande ämnen vill sökas, tro Utskotten
mera vara att Önska, än att säkert vänta; men då
Utskotten derom vunnit kännedom och visshet,
att icke allenast redan för flere år tillbakars ,
Kongl. Maj:t i Nåder anbefallt Vederbörande
Collegier och Ernbets-Verk , att, genom dertill
utsedde Ledamöter derstädes, hvar för sig författa
sammandrag af gällande Ekonomiska Författningar
uti de ämnen, som hvart och ett af
bemälte Collegier och Embets-Verk i synnerhet
äger att handhafva, derå verkställighet jämväl
till en del följt, utan ock att, i anledning
af Riksens Höglofl. Ständers vid 180g och 1810
årens Riksdag i underdånighet framställde anhållan,
det måtte alla uti Allmänna Hushållningsmål
hittils utfärdade Förordningar blifva
sammandragne uti en enda Författning uti hvarje
särskilt ämne, Kongl. Majit förständigat Rikets
Collegier atl vid verkställandet af nyssberörde,
förut anbefalte sammandrag', tillika tillse,
huruvida dervid i mer eller mindre mon må
kunna iagttagas , hvad Riksens Ständer sålunda
önskat, anse Utskotten någon annan åtgärd
uti detta ämne icke erforderlig, än att, på sått
Utskotten nu få tillstyrka, Riksens Ständer må
hos Kongl. Majit i underdånighet framföra deras
begäran, att Kongl. Majit i Nåder täcktes,
der sådant ej redan skett, till fullbordan brin
-
Las,- och Besvärs-Utskottens Betänk anden. 169
ga, hvad Kongl. Maj:t i båda desse afseenden
förordnat.
Ketta järnte de särskildta yttranden, hvaruti
någre af Utskottens ledamöter slädnät, oell
uti bifogade Protocolls-Utdrag innefattas, varder
Riksens Höglofl. Ständers bedröfvande vördsamt
hemstält.
Stockholm den 14 Februarii 1818-
Transumt af Protocallet, hållit i Riksens
Höglofl. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotts Plenum,
Lördagen den 14 Februarii 18I8.
D. Föredrogs följande af Utskottens samfälta
Beredning afgifne Utlåtanden:
10:0 Betänkande angående den af Rik&dagsFullmägtigen
från Elfsborgs Fän Anders Danielsson
väckta fråga, om fortsättande af ett sammandrag
och en Systematisk samling af Författningarne,
rörande Jordägares rättigheter och
skyldigheter.
Herr Borgmästaren Björkman förnyade hvad
Borgmästaren till Lag-Utskottets Protocoll den
7.de nästlidne Januarii i detta hänseende yttrat
’’att då Anders Danielssons motion, hvarken
innefattade förslag till ny Lag eller åsyftade
ändring, förklaring eller upphäfvande af redan
gifne Lagar, skulle, efter Herr Borgmästarens
tanka, det, enligt den i 33 §. af Riksdags-Ordningen
för Lag-Utskottets befattning utstakade
gräns, icke tillkomma Utskottet, att ifrågava
-
170 Lag- och Besviirs-Utskottens Betankanderf.
rande Memorial lill hufvudsaklig algard upptaga.
Herr Lagmannen och Borgmästaren Palmborg,
som ej mindre vid berörde tillfälle instämt
i Borgmästaren Björkmans onrförmälte yttrande,
än äfven vid ramfäldta Beredningens
sammanträde, den 31 derpå följde Januarii, å
nyo framfört denna sin tanka, förklarade sig
äfven nu dervid förblifva.
Och skulle de i detta Mål anförde serskildta
tankar till de Bespective Biks-Stånden
Betänkandet åtfölja.
C-ai^—.......
N:r 45.'
Lag - samt Allmänva Besvärs och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande, angående lösens
beräknande för Skatte-Hemman,
arfvingar emellan, samt gräns för Hemmans-Klyfningar.
H ögvördiga Präste-Siåndet har till Bag-samt
Allmänna Besvärs - och Ekonomi-Utskottens
handläggning remitterat ett af Herr Prosten
Gustaf Kolmodin ingifvet Memorial, deruti
Herr Prosten, på flera af honom andragne skäl,
sökt ådagalägga den skada för jordbrukets förkofran,
och de hinder för Skatte-Allmogens
bestånd och välmåga, sorn deraf skola, efter
Herr Prostens tanka, uppstå, dels att, efter
skjedd delning arfvingar emellan af en till dem
arlfalien större eller mindre Skattehemmans del,
Lflg - och Besviirs-Utskottens Betänkanden, lyi
ilen eller de af dem, sorn vid besittningen deraf
qvarstadna, mäste till sina Medarfvingar, för
deras andelar deruti , utbetala en dryg iösningssumrna,
svarande emot, och ibland äfven öfverskjulande
det belopp, .hvilket för hela hemmans
delen, vid skeende försäljning deraf, efter det
i orten gängse pris skulle kunna erhällas, hvarigenom
de, som erlägga lösen, genast vid hemmanets
tillträde blifva försatte uti betydelig
skuld, då ile jemväl måste förskaffa sig det antal
dragare och kreatur, med mera, som för
Gårdsbruket är nödvändigt, och till afbördande
hvaraf de sedermera blifva nödsakade, att
antingen öfverdrifva tillgripa och förstöra hemmanets
skogs-tillgång, eller ock, emot erhållande
af någon öfverenskomrneu penninge-summä,
på längre eller korttare tid från hemmanet
afsöndra ägolotter, dels att någon gräns
icke är bestämd, utöfver hvilken hemmans-kl yfning
ej är tillåten, sorn skall föranleda dertill ,
att berörde klyfning ui9träckes till så ringa
hemmansdelar, det åboerne derå icke kunna deraf
äga sin bärgning, samt de därtill hörande
på serskilta ställen belägne inskränkta agor ej
kunna med tillbörlig sorgfällighet häfdas, enär
jämväl, till hägr aders upprättande och underhållande
kring desse spridde ägolotter, mycket
arbete måste nedläggas, samt till dem, äfvensom
till husbyggnad och vedbrand, skogstillgångar»
ne mäste, mer än de samma medgifva, tillLtasj
På hvilken grund Pierr Prosten föreslagit,
i:mo att ett vist värde måtte fastställas, hvar.
efter lösen af Skatte-hemman emellan arfvingar
af Bonde-Ståndet bör bestämmas, till utrönan
-
172 Bag' och Besvär s-Utskottens Betänt:anden,
de hvaraf Herr Prosten trodd läropeligast skulle
kunna antagas enahanda grund, som för skatteköp
af Kronohemman är faststäld, och således
arfsmedeleris värde efter vissa års, af hemmanet
utgående, räntors belopp, enligt förvandling
efter markegång, uträknas; och 2:do att
utstakas måtte hvad sorn bör anses såsom det
minsta hemmantal, hvarå åbo kan anses besuten,
hvarvid dock borde iagttagas de skiijagtige förhållanden,
som, i anseende till hemmannens
olika beskaffenhet och ägorymd, på serskildta
orter kunde uppstå.
Vid öfverläggning till det Betänkande,
som, öfver hvad i berörde måtto är vordet föreslaget,
borde af Utskotten afgifvas; har, hvad
angår den förstnämnde motion, hos Utskotten
förekommit, att en vidtagande författning, för
att i allmänhet, eller för särskildte orter, fastställa
hvad en arfvinge, för dess arfvelott uti
ett skattehemman borde i lösen af en eller flere
af dess medarfvingar undfå, onekeligen skulle
innefatta ett ingrepp i ägande, rätten , enär
samma arfvelott i den stund, den honom tillfaller,
är hans egendom, hvaröfver honom icke
kan betagas att disponera och för hvilken han,
om densamma är så ringa, att han derå till eget
bruk och begagnande ej är besuten, utan
är nödsakad den afstå, icke desto mindre är
berättigad att undfå det värde i penningar,
jemngod ränta eller varor, som ägolotten värkeligen
ager, och antingen vid behörig uppskattning,
eller genom öfverenskommelse bestämmes;
äfvensom att ett annat handlingssätt
skulle innebära en orättvisa, till förmon för
Lag- och Besa är s-Utsk otten s Betänk anden. 173
den arfvinge, sorn, dels genom erhållen större
arfvelott, dels på annan grund äger, eller får
rättighet, eller tillfälle, att sin medarfvinges
lott inlösa, hvilken förmon i sådant fall komme
att på denne sednares bekostnad åtnjutas;
Och anse Utskotten i öfrigt att dé menliga följder,
hvilka Herr Prosten Kolmadin förmodat
skola genom lösnings-summans uppdrifvande till
högre belopp uppstå icke vara så beskaffade,
att de förtjena afseende, hälst det, vid tillfälle
af lösen för arfvejord, likasom vid all annan
handel af fast egendom , tillhör köparen att
förut tillse och beräkna de utvägar, han kan
äga att fullgöra de köpevilkor, uti hvilka han
ingår, samt, då lösen skulle ske för obesuttenhet
å skattehemman, den i 12 Capitlet 7 §.
Arfda-Balken stadgade grund, huru förfaras
bör, då flere få del i Sätesgård, som ej kan väl
delas eller klyfvas, äfven tjenar till rättesnöre
för bestämmandet af lösen för obesutten skattehemmansdel.
. Vidkommande åter det sednare af Herr
Prosten vackte förslag, anse Utskotten , att, genom
stadgandet uti Kongl. Förordningen den
30 Junii 1747 och Förklaringen deröfver den
24 Januarii 1751, behörig grund redan är lagd,
huru långt klyfning af skattehemman må tilllåtas;
Och då desse hemmans, dels i serskildte
delar af Piket, dels oftast uti en och samma
landsort, inträffande olika beskaffenhet uti ägorymd,
odlingsbar jord och tillfällen till andra
näringsgrenar för åboerne derå, än jordbruket,
nödvändigt måste föranleda till skiljaktiga förhållanden
vid bedömandet af det antal åboer,
174 Eng- och Besviirs-Ulskottens Betunkandera
som på ett, till visst mantal skattlagdt hemman,
kunna sig försörja, samt hvarefter det sammas
klyfning i färre, eller flere delar bestämmes,
finna Utskotten, att något allmänt förordnande
af annan beskaffenhet, än det som uti nyssberörde
Författningar är gifvet, icke ens för
hvarje landsort kan antagas, hälst Utskoiten icke
med Herr Prosten Kolmodin defa deri öfvertygelse,
att inskränkt hemmansklyfning länder
till Jordbrukets förde!, utan U tskotten deremot
tro, att der hemmanen innehafva sådane
ägor, att lägenhet till nya odlingar, samt ,i!L
åker-och ängsmarkens förökande gifves, det altid
blifver gagneiigare för det allmänna, i afseende
både på productioner och pä folkmängdens
förökning, att så manga arbetare dertill
användas, som deraf kunna hafva sin utkomst.
Utskotten anse sig således icke kunna tillstyrka
bifall till någondera af de i frågastäldte
stadganöen och ändringar, uti hvad i desse
hemman för det närvarande är föreskrifvit j
hvilket likväl Kiksens Höglofl. Ständers vidare
pröfning underställes.
Stockholm den 14 Februarii 1818*
N:r 46.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Utlåtande, rörande Jtierjeådahlens
undantagande frän Storskifte
af hemmansmark.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har BiksdagsFullrnägtigen
från Herjeådahlen Erik Andersson
La g- och Besvärs-Utsiottens Bettini and en. 175
Bäng, uti ingifvit Memorial, sökt ådagalägga,
att de, angående Landtrnäteriet i Riket samt
angående Storskifte, utfärdade Författningar,
icke skulle för nämnde Province vara användbara,
eller ett sådant delningssätt af de till
Hemmannen derstädes hörande ägor, för Åboeme
derå nyttigt, och såsom skäl dertill anfört
att Clirnatets hårdhet hindrade 1 nnevånarne, att,
annorledes än högst ringa, beflita sig om Åkerbruk:
Att deras förnämsta näringsgren vore Boskapsskjötsel;
Att de till hvarje hemman, eller
Ryalag hörande samfaldte så kallade hemägor
i åker och äng voro ganska inskränkte: Att
de öfrige inägor, dem delägarne uti ett hemman
eller Byalag innehade och begagnade, utgjordes
af spridde, på längre e! er kortare från
Bostäderna belägne, å den samfäldta vidsträkta
utmarken, skjedde uppodlingar, antingen af kärr,
som utan dryg kostnad kunnat utdikas, eller af
bördigare platser å den fasta marken, som kunnat
till åker- eller ängs-mark uppbrytas: Att,
då odlingsfliten kunnat vara större hos den ena,
än hos den andra delägaren uti hemmannet,
eller byalaget, deraf skulle inträffa, att,
vid skeende Storskifte, den, som nedlagt den
största möda och kostnad på berörde uppodlingar,
blefve lidande, enär han nödgades låta de
samma gå i delning, i händelse icke lika god
och välbelägen odlingsjord funnes att tilldela
dess grannar, som icke med enahanda flit sökt
att göra sig nyttan af dertill tjenlige ställen på
utmarken; och änteligen att kostnaderne, vid
Storskiftens verkställande, skulle för delägatne
blifva känbare, och stundom öfverstiga värdet
176 Lag- och Besvärs-Utskottens Betänk anden,
af hela den vidsträckta ofrugtbara jordrymden ;
På grund hvaraf Bång yrkat en sådan Författnings
vidtagande, hvarigenom Herjeådahlen helt
och hållit undantages från de örn Storskiftesdelningars
förrättande meddeldte stadganden,
eller åtminstone inga andra ägor ansågos böra
komma under sadan delning, än de rätta hemägorne
i åker och äng, och delningsgrunden
blifva den vidd och godhet i dessa ägor, som
hvar och en före delningen innehafver.
Sedan Pag - Utskottet, sorn fatt detta Memorial
till sig remitteradt, ansett det samma
böra, såsom innefattande ett Ekonomiskt ämne,
behandlas i förening med Allmänna Besvärs
och Ekonomi-Utskottet, har det hos Utskotten
till pröfning blifvit företagit; Och som ibland
medlen till Eandtbrukets upphjelpande och befordrande
af den Allmänna välmågan , onekeligen
bör såsom ett af de värksammaste beräknas,
att delning af Samfällige ägor grannar emellan,
så af Aker och Äng, som Skog och Utmark,
genom Storskifte, värkställes, hvarigenom hvar
och en delägare får sin ägolott behörigen bestämd,
och från de öfriges skiftad, samt så medelst
blifver i tillfälle, att, med full säkerhet
af desse ägors framtida bibehållande, till deras
förbättrade häfd nedlägga arbete; Altsa, och
då Utskotten icke kunna inse, det större svårigheter
för så beskaffade delningar mera skola
uppstå i afseende å de i Herjeådahlen varande
hemmans och byalags ägor, än i andra landsorter,
hvarest hemmanens områden äfven äro
vidsträckte, och till den betydligaste delen belt!
af mer och mindre oländige och ofrugtbars
Lag- och Besviirs-Utskottens Betänkanden. 177
Skogs- och. Utmärker, men hvarest, likväl Storskifies-delningar,
dels redan äro verkstälde, dsls
fortgå, samt i öfrigt de olägenheter och de lidanden,
Riksdags - Fullmägtigen Bang trott sig
förutse för de hemrnans-innehafvare i ilerjeådahlen
, hvilka till uppodlingar å den sarnfäldta
Utmarken användt större flit och kostnader, äti
öfrige hemmans Aboer i samfäiligheten, synas
vara iillräckeligen förebyggde genom stadgandet
i 75 §. af Kongl. Förordningen om
Xandtmäteriet i Riket den 12 Augusti 1783,
finna Utskotten något skäl icke vara, att tillstyrka
bifall, till hvad i förberörde målto är
vordet föreslagit.
Till Riksens Högloflige Ständers vidare
pröfning varder detta vördsamt öfverlemnadt-.-
Stockholm den 14 Februarii 1818*
N:r 47.
Riksens Högloflige Ständers Lag-Utskotts
Betänkande öfver det af Riks dags Fullinägtigernc
Olof Wikström och fohan
facob Rutberg samt fohan Wiklund
uti Memorial gjorde förslag om bestämmande
af en viss afgift till Kronojogdarne
i Westerbottens och Norrbottens
Län, då de icke sjelfve utan
genom Länsmännen låta värkställa Utslag
i Utsökningsmål, äfvensom öfver
Riksda^s-Fullmöqtigen Anders Daniels*
Bihang till Riks-St, Fröt. 1817 -181$. 7ide Sami. N:r ij. 24.
178 Lag - Utskottets Betänkanden.
sons väckte fråga om fastställande af
Länsmännens, Nämde - och Fjerdingsmännens
rättighet att enligt Kronofogdens
ordres och på dess ansvar värkställa
utmätningar i private mål.
R iksdags-Fulhnägtigerne Olof Wikström oell
Johan Jacob Rutberg från Norrbottens samt Johan
Wiklund från Westerbottens Län hafva uti
ett till Hedervärda Bonde-Ståndet inlämnadt
Memorial föreslagit, att sorn, i händelse Kronofogdarne
i berörde vidsträckte Län, sjelfve
skulle ombesörja värkställigheten af alla de i
sådant ändamål till dem öfverlämnade domar
«>ch utslag i skuldfnrdririgsmål, betydligare kostnad
oftast skulle Gäldenärerne tillskyndas, genom
den längre väg Kronofogdarna vid hvarje
tillfälle till bestridande af berörde göromål hade
att färdas, och således eq lättnad deruti
vinnes, genom det Kronofogdarne beordra de i
socknarne varande Länsmän att värkställigheterne
ombesörja, men Kronofogdarne dervid icke
destornindre måste utan erhållande af ersättning
vidkännas ett större besvär genom påtecknandet
af berörde Ordres, tillsynen derå att
Länsmännen fullgöra det anbefaldte, och af de
utmätnings-Diarier Kronofogdarne äro pligtig®
att föra och qvartaliter till Konungens Befallningshafvande
aflemna, det måtte altså en viss
betalning af i a' sk il lingar Banco bestämmas, den
Kronofogdarne i nämnde Län skulle blifva be.
rättigade att uppbära vid hvarje till deras åtgärd
öfverlärnnadt utmätningsutslag, vid värk
-
Lag- Utskottets Betänkanden. 17 q
ställigheten hvaraf de icke sjelfve lägga hand;
I sammanhang hvarmed Riksdags-Fullmägtigen
Anders Danielsson från Elfsborgs Län, med afseende
på den händelse, som skall inträffat, att
i någre Län Kronofogdarne ieke tillåtits, att
till utmätningar i private mål begagna de under
dem lydande Länsmän och Fjerdingsman,
uti särskildt Memorial hemstält, att ett sådant
stadgande måtte vidtagas, hvarigenom bestämmes
att desse sistnämnde, jemte Nämdemännen
må kunna af Kronofogden beordras, att på dess
ansvar värkställa omförmäldte förrättningar.
Lag-Utskottet, till hvars utlåtande de således
väckte förslag äro vordne hänskjutne, har,
hvad beträffar det förstnämnde, funnit, att sorn
enligt så väl den för Kronofogdarne i allmänhet
utfärdade instruction, hvarefter de vid sine
tjensters förvaltande hafva sig att rätta, som
hvad Allmänna Lagen och flere Författningar
föreskrifva ■ det är en desse tjenstemän åliggan.
de ovilkorlig skyldighet, att, innom de dem
tilldeldte Fögderier, hebrida och ombesörja värkställigheten
af alla domar och utslag i både
Civile och Crirninele mål, och således Kronofogdarne,
enär de anbefalla de under dem lydande
Länsmän att förrätta utmätning eller annan
fullbordan af sådane domar och utslag, sorn
uti skuldfordringsmål emellan enskildte personer
äro gifne, derigenom vinna en lindring
uti deras tjenstegöromål, hälst den ersättning
för skjutslega jemte dagtractamente, hvilken
blifvit vid dylike förrättningar Kronofogdarne
tillerkänd, icke kan, hvarken i anseende till
beskaffenheten, eller utstakade beloppet deraf,
&go Lag-Utskottens Betänk anden*
betragtas såsom en vedergällning för det besvär
som dein dervid förorsakas , utan blott utgör
en betalning för deras derigenom tillskyndade
kostnad ; Altså och då härtill än vidare bör
läggas, att alla de laglige utgifter, dem en fordringsägare
nödgas förskjuta for att hos Gäldenärén
utbekomma hvad denne är ålagd att utgifva,
sluteligen drabbar bemälte Gäldenär och
skall, jemte skuldbeloppet, bos honom uttagas,
och det lärer för ostridigt få antagas, att de
fläste utmätningar skje hos sådane Gäldenärer,
hvilka mera genom saknad förmåga än af motvilja
underlåta att betala hvad de äro skyldige,
i hvilket fall hvarje förhöjning uti utgifterne
vid utmätningen, »ehuru ringa den må
vara, oftast blifver känbar, hälst då det som
blifvit utsökt uppgår till mindre betydligt belopp,
finner Utskottet på desse skäl sig icke
kunna tillstyrka bifall till hvad i omförmälte
måtto är vordet föreslagit.
Vidkommande åter den af Riksdags-Fullmägtigen
Anders Danielson gjorde motion, så
emedan Utskottet anser det redan vara genom
flere Författningar tydligen bestämdt, det Länsmännen
äga,_att, efter derom af Kronofogdarne
erhållne Ordres och uppå deras ansvar värkställa
utmätningar i private mål, till biträde
hvarvid Fjerdings - och Nämdeman äfven få
begagnas, hälst uti samma Författningar är ut»takadt,
så väl det dagtractamente och den
skjutslega Länsmännen samt Fjerdings - och
Nämdémännen vid dylike förrättningar böra
undfå, som ock hvad lösen de förstnämnde tillkommer
för lämnad skriftlig del af förrättnings.'
Lag-Utshoitets Fetiinlanden. igi
instrumentet, och således, om någre häremot
stridande föreskrifter blifvit i ett eller annat
Län vidtagne och meddeldte, de samme ej äro
annorlunda att betragta, än så beskaffade händelser,
hvaruti rättelse, der den erfordras, k,m å
vederbörlig ort sökas J Ty finnér ock Utskottet
att de samma icke böra föranleda till något ytä
terligare stadgande i berörde ämne och att alltså
anledning sig'icke för Utskottet företer att
understödja det derom gjorde förslag.
Detta varder likväl till Riksens Höglofl.
Ständers vidare pröfning vördsamt öfvedämnadtr
Stockholm den ao Februarii igt8.
N:r 48.
Riksens Höglofl. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
öfver Herr Grefve Gustaf
Lövenhjehns , genom anförande till
Höglofl. Ridderskapets och Adelns Pro•
tocoll gjorde förslag att böter i brottmål
må utgå efter förmögenhet.
Till Lag-Utskottets handläggning har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln remiiterat det af Herr
Grefve Gustaf Lövenhjelm till Protocoilet deri
5 sistledne Januarii afgifne anförande, deruti
Herr Grefven föreslår sådan förändring af Allmänna
Lagen och deruti stadgade botes systeme,
att böter i brottmål hädanefter må utgå efter förmögenhet.
Utskottet har vid öfvervägande häraf val
funnit att den i berörde måtto föreslagna för
-
18 5 Lag-Utskottets Betänkanden.
ändring är af den större omfattning att den,
utan en fullkomlig omarbetning af Rikets nu
gällande Criminal-Lag, icke kan komma i fråga,
och att, enär, i anledning af Riksens Höglofl.
Ständers derom vidtagne Beslut och hos
Kongl, Maj:t i underdånighet gjorde anhållan,
en af Kongl. Majit i Nåder tillförordnad Corn*
niittée har sig uppdragit att öfverse så väl Civil-
som Criminal-Uagen, samt att till ändringar
och förbättringar af stadganderne deruti uppgifva
förslag, utaf bemälte Committée lämpeligast
skulle kunna tillses huruvida antagandet
af berörde förändring i mer eller mindre mohn
är möjeligt; Men Utskottet anser sig dock icke
böra underlåta att tillkännagifva, det, efter Utskottets
tanka, så många svårigheter och olägenheter
uppstå vid utförandet af ett så beskaffadt
systeme, som det omförmäldte, för bestämmandet
af botes bestraffningen, att Utskottet, titan
att ingå i ett vidlyftigare ådagaläggande af
de mångfalldige skäl, som dertill föranleda, tror
sig kunna såsom ostridigt antaga, att berörde
förslag vid Criminal-Dag-stifningen icke kaa
blifva användbart.
Dock får Utskottet detta till Riksens Högloflige
Ständers vidare pröfning vördsamt öfver*
fämna.
Stockholm den 30 Februarii 1818.
N:r 49.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
'öfver Friherre C. L» Stael
vön Holsteins Memorial rörande libe
-
Lag-Utskottets Betänk anden.
183
hällande af Författningen att en Sjettedel
af Ström alltid bör hällas öppen.
C'
vTenorn till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ingifvit Memorial har Friherre C. L. Stael von
Holstein anfört, att, för den som vill företaga
odlingar af sin jord, sådane hinder och åtgärder
skola »nöta, som inleda honom i kostsamma
Rättegångar, hvarigenom odlaren afskräckes ifrån
dylika företag. Herr Friherren har ibland desse
räknat, att, då genom en äldre författning
vore föreskrifvit, det i strömmar, der Kungsåder
icke finnes, en sjettedel af strömmen borde
lämnas öppen, skulle ock, enär detta åsidosattes,
endast behöfvas att anlita Konungens Befallningshafvandes
handräckning till öppnande
af berörde del af strömmen, men att, genom en
efter sistledne Riksdag utkommen Förordning,
en sådan föreskrift skall blifvit Konungens Befallningshafvande
till iagttagande ålagd , att hvarje
sådan sak bör till Domstolen forvisas. — På
sådan grund har Herr Friherren anhållit, att
den förstnämnde Författningen må i sin kraft varda
bibehållen och Konungens Befallningshafvande
äga, att, utan omväg af Domares pröfning,
genast låta på grannarnes begäran värkställa
hvad samma Författning bjuder, enär sig
visar att stängningen af förenämde en sjettedel
af strömmen är dem till förfång och att den icke
tillkommit i den ordning allmänna Lagen
om vattu-värks anläggande stadgar.
Detta Memorial tillika med hvad deremot
af Friherre Carl af Nordin skriftligen är vordet
anmärkt, har dill Lag - Utskottet blifvit re
-
184
Lag-Utskottets Betänk anden'.
roitteradt; Och har Utskottet ansett det Herr
Friherre Stael von Holstein, med den af honom
omnämnde, sedan sistledne Riksdag utfärdade
Förordning, haft afseende på den af Kongl.
Majit, i anledning af Riksens Höglofl. Ständers
i underdånighet gjorde hemställan, den 6 Augusti
1^15 utgifne Nådiga Kungörelse, om Kongl.
Majits Befa|lniDgshafvandes rättighet, att upp*
taga Klagomål öfver nya vattu-verks anläggning
eller gamla vattuvärks obehöriga förändring;
men sorn den samma, jemte förklarande, att
hvarje företag af vattu-värks ägare, att, utan
behörigt tillstånd, antingen uppföra nya sådana
värk, eller verkställa förändringar af de gamla
väiken utöfver de sammas förra beskaffenhet
och tillåtelse, innefattade en lagstridighet hvaruti
rättelse snart borde vinnas, till beredande
hvaraf forordnas, att 1 berörde fall Konungens
Befallningshafvande böra, sedan vattu-verks ägaren
i laga ordning blifvit hörd, meddela det
förordnande angående vattu-värkets förändring
eller utrifvande, som med Eag och I Örfattningar
är öfverensstämmande; Altså och enär omförmäidte
Kungörelse således icke gjör någon ändring
uti hvad förut är vordet om Kungsådras
bibehållande föreskrifvit, utan tvärtom lämnar
tillfälle till en genare och skyndsammare åtgärd
för erhållande af rättelse, då sistberörde föreskrifter
öfverträdas, genom det den kan vinnas
medelst Executiva magtens handlägning, och
den vidlyftigare samt långsammare omgång dervid
icke behöfver vidtagas, att vid Domstolen
göra frågan derom anhängig, finner Utskottet»
att hvad Herr Friherre Stael von Holstein med
Lag-Utskottets Betcinkanden, 185
ifrågavarande motion afsedt, redan är bestämdt
ecb att således det icke kan vara behöfligt att
meddela en sådan Författning, som Herr Friherre
Stael von Holstein velat föreslå, hvilket
Utskottet alisa ej kan tillstyrka.
Dock varder detta Fiksens Högloflige Ständers
vidare pröfning vördsamt understäldt.
Stockholm den ao Februarii 18 18.
N:r 50.
Riksens Häglof!. Ständers LagUtskotts Betänkande
öfver Herr Borgmästaren jfH.
Ekstrands Memorial, angående förtydligande
af Lagens stadgande uti 17
Cap. Giftermåls-Balken, om beräkningsgrunden
för beloppet af fördel.
H-os Vällofl. BorgareStåndet har Herr Borgmästaren
J. H. Ekstrand, uti ingifvit Memorial,
anmärkt, att olika meningar af Domstolarne blifvit
fattade, angående Hagens föreskrift uti 17
Cap. Giftermåls-Balken om fördel, enär någre
anse densamma endast böra beräknas af lösören,
men andra ater antagit, att fördelen borde utgå
både af lös och fast egendom i boet. Herr
Borgmästaren, som sökt ådagalägga, att den förstnämnde
af desse beräkningar vore den, hvilken
instämde med hvad ,Lagstiftaren uti berörde
stadgande åsyftat, har dock förmält sig genom
nämnde motion i synnerhet hafva för ändamål
att fästa uppmärksamheten på behofvet af
ett bestämdt förordnande i berörde ämne, hvar
-
i86 Lag-Utskottets Betänk anden.
igenom må förekornmas, att hädanefter tvister
i afseende derå uppstå och såsom hittills pä
olika sätt af Domstolaine varda behandlade.
Denna til! Lag-Utskottet remitterade motion
har hos Utskottet i öfvervägande kommit;
Och ehuruväl, efter Utskottets tankaj det bör
anses ostridig!; att då uti förenämnde Capitel
af Giftermåls Balken är stadgadt, det Man eller
Hustru, som efter lefver, må uttaga sin fördel
af bo oskifto i hvad hatt eller hon helst vill
af lösören, men tillika blifvit förordnad!, att.
fördelen ej finge öfverstiga tjugonde delen deraf,
Lagstiftarens mening så mycket mindre kunnat
vara annorlunda, än att beräkningen af
berörde andels belopp borde ske endast af de
i det oskiftade boet varande lösören, som icke
allenast sådant utmärkes genom lernnade rättigheter
för Enklingen eller Enkan, att af desse
lösören få uttaga hvad han eller hon helst vill
till sådant belopp, som nyss är nämndt, utan
ock uti det följande af §. är förklaradt, att då
Boet är fattigt eller ringa, Enklingen eller Enkan
må taga sin fästningaring, dageliga säng
och nödige gångkläder, änthå att det något öfver
tjugonde delen stiga kunde; Dock som Utskottet
tillika funnit, det berörde tydning af
Lagbudet icke är så tillräckligen bestämd, det
ju olika begrepp bos Domare kunna derom uppstå,
hvilka således föranleda till vidlyftigare
och kostsammare Rättegångar, tror Utskottet
sig äga anledning tillstyrka, det, genom utfärdande
Förklaring öfver detta Lagens rum, ma
till vederbörandes efterrättelse förordnas, att
efterlefvande makas fördel till det för densam
-
Lag - Utskottets Betänkanden.
ina i Lagen utstakade belopp, icke* ma af annan
det oskifode boets egendom bieräknas och
utgå, än af den i boet befintliga lotia egendom.
Till Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
varder detta vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 20 Februarii 1&1.S
-
N:r 51.
Riksens Höglofl. Ständers Lag-Utskotts ytterligare
Betänkande uti den väckte och
till Utskottet äter-remitterade fråga,
angående förändring uti strajfet för
Hållkarl, som fordrar drikspen.ningar
af resande, eller dem med ovett 0-  fredar.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvcirdige
Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Står,ul#t
hafva till Lag-Utskottet åter-remitterat det af
Utskottet den 8 sistledne Januarii afgifne, och
vid skedd föredragning i Hedervärda BondeStåndet
bifallne utlåtande, hvarigenom Utskottet
ansett sig icke kunna tillstyrka någon ändring
uti det ansvar, som genom Kongl. Förklaringen
den ii December 1 766 är stadgadt för
Hållkarl, sorn af den resande fordrar drikspenningar,
eller honom med ovett ofredar.
De Anmärkningar, hvilka vid berörde utlåtande
blifvit gjorde, samt till det sammas återremitterande
föranledt, bestå uti följande andraganden,
nemligeh: hos Höglofl. Ridderskapet
Lag- Utskottets Betänkanden',
och Adeln af Herr Cederskjöld, Herr af Brinkman,
Herr Munk af Rosenskjöld , Herr Mannerstam
och Herr Friherre Stael von Hollstein, att
det-skulle vara olämpligt, dat en Hållkarl kan
blifva förfallen till spöstraff, endast för det att
han af den resande begär drikspenningar, enär
någon egentlig brottslighet deruti icke borde
förefinnas och det järn väl skulle bero af den resandes
eget välbehag att meddela Hållkarlen sådan
belöning, eller att hans begäran derom afslå:
att svårare bestaffning för en så beskaffad
åtgärd af Hållkarlen skulle honom drabba, än
om han afhänder den resande eller annan person
penningar genom föröfvad stöld; och att
således för de företag af Hållkarl, att begära
drikspenningar, endast penninge-böter borde äga
rum; hvarförutan Herr Friherre Stael von
Hollstein ansett, att spöstaff å sådane förbrytelser,
som de ofvan omförmäldte , skall vara en
lemning af forntidens barbari, då, genom ett sådant
straff, den person, som det samma lidit ,
finner sin framtida välfärd förspilld; äfvensom
Herr af Brinkman föreslagit, att någon lämplig
taxa borde fastställas , enligt hvilken en viss
afgift bestämdes , som den resande borde för
hvarje skjutshäst, han erhåller, till Hållkarlen
erlägga såsom belöning för dess besvär vid uppbådningen;
hos Högvördige Preste-Ståndet af
Herr Professoren Doctor Wijkman, Herr Biskopen
Doctor Almqvist, Herr Prosten Fröberg, med
flere Ståndets ^Ledamöter, att det af någre utaf
Utskottets Uadamöter föreslagne prygelstraff skulle
vara det mäst passande för Hållkarlar, då de
fardra drickspenningar af den resan'd eeller ho»
La g-Ui skottets Betänk anden. 189
Dom ofreda, hvilket stralF Herr Biskoppen Doctor
Almqvist dock ansett icke bora användas för
det förstnämnde förhållandet, som borde med
penninge-böter få försonas; och hos Vallofl. Borgare-Ståndet
af Herrar H. N. Schvan, Hohn, Schotte^
Arfvidsson, Eckhoff, Örnberg, Leffler, Hällström,
och Westin, att spöstraff, som endast borde åtfölja
gröfre brott, icke vore förenligt med beskaffenheten
af de förbrytelser, hvilka nu vore
i fråga, då brott och straff alltid borde vara i
förhållande till hvarandra, hvarvid någre af bemaldte
Ledamöter föreslagit, det någon särskilt
och mot förbrytelsen svarande påföljd för Hållkarlen
måtte utsättas, enär han med otidighet
bemöter den resande; hyar järn te Herr Kjellan*
der förmält sig vara af den tanka, att frågan borde
till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnas,
för att, efter infordrade underdåniga yttranden
af Dess Befallningshafvander, huruvida
det nu i Författningarne stadgade bestraffnirtgsBätt
i och för Hållkarlars förseelser borde förby
tas, den samma till Nådig pröfning företaga.
Detta allt har Lag-Utskottet till förnyadt öfvervägande
låtit förekomma; Och som Utskottet
funnit, att stadgandet uti 14 §. af Kongl.
Majus ofvan omförmäldte Nådiga Förklaring
den 11 December 1766 icke egenteligen har
afseende på den händelse, då Hållkarl med höflighet
till en resande framställer begäran om
erhållande af drickspenningar, hvilken åtgärd e»
huru i sig sjelf obehörig, icke kan medföra nå-}
gra menliga följder för den resande , enär för
honom, utan hinder eller uppehåll i dess fortkomst
är öppet, att, efter eget godtfinnande, bet
Lag-Utsköttets Eetiinkandm.
vilja eller afslå berörde anhållan, hvarföre ock
Utskottet ej inser någon anledning till den förmodan,
som skulle besagde stadgande till sådane
händelser blifva tillätnpadt, eller ens möjlighet,
det laglige åtal dera skedt, utan Författningen
, geuom det begagnade ordalag fordrar
drickspenningar, synes nog tydligen utmärka, att
Hållkarlens förbrytelse skall bestå deruti att han
såmedelst tvingar den resande alt mot dess
vtllja tilldela sig berörde belöning , det Hållkarlen
icke utan dylik vedergällning kan förmås
att förhjelpa den resande medelst anskaffande
af de hästar, som denne för sin resas fortsättande
behöfver, hvilket förfarande innefattar
en så beskaffad brottslighet, att den nära gränsar
till det utbrott att med ovett eller otidighet
bemöta deri resande, hvilken för dess ofta
högst angelägna fortkomst är beroende af Hållkarlens
förhållande vid uppfyllandet af de honom
åliggande skyldigheter, och genom åsidosättandet
deraf samt det uppehåll den resande derigenom
tillskyndas äfven ofta större skada kan
för honom inträffa än om genom stöld en mindre
betydlig egendom honom afhändes; Altså
och enär, efter Utskottets tanka, uti alla sådane
Författningar och stadganden, som blifva vidtagne
uti de ämnen , hvilka röra en för bibehållande
af Allmänna säkerheten nödig PoJice
och ordning uti ett Samhälle, det icke
biifver möjligt eller till ändamålet ländande,
att iagttaga den Systematiska jämnhet i förhållanderne
emellan brott och straff, som uti den
Allmänna Criminal-Lagstiftningen bör vara rådande,
och deraf äfven föijer, attén fullkomlig
Lag.Utskottets Betänkanden. i<ji
öfverensstämmelse och jemförelse emellan desse
Uagstif tningar icke kan äga rum , saint i öfrigt
Utskottet befarar, att förslaget till förändrande
af det för nu ifrågavarande förbrytelser stadgade
spöstraff till prygelstraff, möjligen skulle!
kunna, då denne sistnämnde bestraffning i hemlighet
verkställes, föranleda till missbruk af
dem, sorn äga att det ådöma, eller åtminstone
till eri mera sträng tillämpning och användande
deraf, än vederbör, finner Utskottet, på des.
se med de flere uti dess förra utlåtande andragne
skäl, sig icke kunna frångå eller förändra
hvad deruti är vordet yttradt; Äfvensom Utskottet
anser det hvarken blifva lämpligt eller
till åsyftade ändamålet ländande, att bestämma
någon viss afgift af den resande till Hållkarlen
för hvarje häst den förre begagnar, hvilket ock
skulle utgöra en förhöjning i nu stadgade
skjutslegan.
De af Utskottets Ledamöter, som vid affattandet
utaf berörde utlåtande varit af derifrån
skiljaktig mening, förklara sig dervid nu
äfven förblifva.
Riksens Högloflige Ständers ytterligare pröfning
varder såledesdetta vördsamt understäldt.
Stockholm den 20 Februarii 1818.
N:r 53.
Utdrag af Protocollet, hållit uti Riksens
Högloflige Ständers Lag-Utskott vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den 2o
Febr tiar i i 1818.
Q
D. Till öfvervägande företog Lag-Utskottet
ig2 Läg-Utskottels Betiih&anden.
hvad, enligt ankommit Utdrag af det hos Valloflige
Borgare-Ståndet den 24:de nästledne Januari!
hällne Protocoll, vid dä skjedd föredragning
af Utskpttets den 7 i samma månad afgifne
utlåtande, i anledning af vickt fråga örn
inskränkning af Domares och Executorers rättighet
att meddela Gäldenärer anstånd med betalningen
af lagsökte fordringar , är vordet deremot
anmärkt; Och som Utskottet fann, att berörde
anmärkningar agde till föremål att visa,
dels att Gäidenären, under den längre tid, som
åtgår för lagsökningen af en förfallen skuld,
och äfven sedermera innan verkställighet å det
i sådant inål meddeldté Utsläg kia följa skall
njuta tillräckligt utrymme for att förskaffa sig
medel till godtgörandet af det ådömde, dels att
uppehållet, genom Gäidenären ytterligare meddelt
anstånd, både kan föranleda dertill, att
han emedlertid får tillfälle att förskingra sine
tillgångar och jemväl medföra betydlig olägenhet
och skada för fordringsägaten, samt dels
att, då alla aftal borde vara heliga och någon
rubbning deruti icke borde kunna af någon understödjas,
det dermed icke skulle vara förenligt,
att den emellan enslcililte afslutade öfverenskommelse
om viss tid för betalande af ett
erhållit Uån blefve bruten genom berörde tids
förlängande; men Utskottet tillika ansåg, att
då någon ovilkorlig rätt icke är Domare eller
Executorer gifven, att förunna Gäldenären dén
förmon af någon tids anstånd med afbördandet
utaf den skuld, hvarföre han lagsökes, utan
samma rättighet dels beror af skuldförbindelsens
beskaffenhet, dels är förenad med skyldigheten
Lag-Utskottets Betankandéhi ig j
Sitt pröfva saken och huruvida den kan tala
dröjsmål, samt det i öfrigt är hvar och en försträcknings-gifvare
öppet, att, om han vill för
sig bevara en skyndsammare utväg till utfående
af det försträckte, i händelse låntagaren vid
förfallotiden brister i godtgörandet deraf, förse
sig med en så beskaffad handling å lånet, som
betager tillfälle till rneddelände af anstånd för
värkställigheten deraf; Altså, och enär jemväl
de öfrige Trenne Riks-Stånden, enligt Utskottet
tillsände Protocolls-Utdrag, redan bifallit
Utskottets ofvanberörde Betänkande, fann Utskottet
sig icke kunna förändra det deruti framstäldte
yttrande; Och skulle, genom Utdrag af1
detta Protocoll, Vällofliga JBorgare-Ståndet här*
%in vördsamt underrättas»
Njr 53.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Be*
tänkande, rörande den af Riksdags-Full*
mäktigarne Nils Mänsson frän Malmöhus
Län och Carl Fredrik Berg frätt
Götheborgs och Bohus Län väckte fråga
om upphäfvande af Kongl. Kungörelsen
den 26 November 1816 angående
sättet för en menighets hörande i
ens kilte tillåt lige är en der.
tJti serskildte till Hedervärda Bonde-Ståndet
inlemnade Memorialer hafva Riksdags-Fullmäk'
Bihang till Riks.St, Prof. tSn • ipS- r-dt Stml. N:r *f. tx.
Lag-Utskottets Betänkanden.
tigarne Nils Månsson från Malmöhus Län och
Carl Fredric Berg från Götheborgs och Bohus
Län, med hvilken sistnämnde Riksdags-Fullmäktigen
från berörde Län, Johan Leiditz, sig
äfven förenat, yrkat, att den af Kongl. Maj:t
den 26 November 1816 utfärdade .Nådiga Kungörelse
, om sättet till en menighets-hörande 1
enskilte tillåtelige ärender, måtte till sin verkan
upphäfvas. I sådant afseende är af Nils
Månsson anfördt, att Svenska Folket alltid gjort
sig kändt för egen böjelse till allmän ordnings
bibehållande samt för lydnad af Lagar och Författningar;
att nationen funnit sinära och stolthet
uti medvetandet så val af det förtroende
Styrelsen ägde till desse tänkesätt hos allmänheten,
som ock deraf, att den till ett sådant
förtroende gjort sig förtjend; att Nils Månsson
trott sig finna en afvikelse uti uttrycket af
Styrelsens berörde förlitande på Folkets rena
tillgifvenhet för ordning, genom stadganderne uti
ofvannämnde Kungörelse, medelst hvilken blifvit
förordnadt, att hvar och en enskilt person,
som önskar, att för ortens gemensamma fördel
samråda med llere Socknars eller Häraders in»
vånare, vid utstakadt ansvar, åligger att, ehvad
ärendet skall afhandlas genom Sockne-Ombud,
eller kan fordra vederbörandes allmännare närvaro
, anmäla sådant hos Krono-Fogden i Orten,
för att erhålla hans påskrift å de om berörde
sammankomst utgående Kungörelser, äfvensom
att Krono-Fogden, eller, i händelse af
förfall för honom, någon af denne förordnad
pålitlig Krono-Betjent, skall, p! nämnde persons
förskjutande kostnad, vid sammankomsten
Lag.Utskottets Betänk anden. igj
*
Sig inställa, till hvilken ock ett skriftligen
författadt och underskrifva exemplar af beslutet
dervid, bör aflemnas, innan sammankomsten
af honom upplöses; och att Nils Månsson uti
desse föreskrifter väl icke insåg någon minskning
i friheten för enskilte att om sine angelägenheter
öfverlägga, om icke dertill skulle
räknas det obestämda uti Krono-Fogdens befattning
med sammankomstens upplösande, roen
att de samma likväl kunna medföra 6adana olägenheter,
att stundom i ett ärende, sorn fordrar
skyndsamhet, ändamålet för den tillämnäde sammankomsten
kunde till intet göras genom tidsutdrägten
vid iakttagandet af det, som i förrberörde
måtto vöre förordnadt, såsom exempel
hvarå Nils Månsson uppgifvit de händelser, antingen
att med någon menighet öfverenskommelse
skall innan lätalie-tidens slut träffas angående
fullföljandet af en den samma gemensamt
rörande Rättegång, eller då, enligt behörigen
fastställd Brandstods-förening, något Härads invånare
skola innom kort tid efter timad brandskada
af Styresmännen kallas, att genom Sockne.
Ombud taga kännedom om förhållandet. — Riksdags-Fullmäktigén
Berg har åter ansett, att af
ifrågavarande Författning kunde blifva att befara,
det äfven SocknestämmOr komrno att betraktas
såsom olagliga folksamlingar; Och då
dét vöre en dyrbar rättighet för Svenske Märt,
att på de ställen, lämpeligast funnes, få sammanträda
och öfverlägga om sine angelägenheter,
under iakttagande af de för allmänna lugnet
fastställde stadganden, samt detta vanligeil
verkställdes i SoCknestämmor, hvarest ibland
Lag-Utsfiottets Betankandeul
annat behandlades de ämnen, som röra l^öraamlingarnes
Ekonomi; så funne Berg någon,
anledning icke vara till behofvet att vid dylile
tillfällen Krone-Fogden, eller någon af honom
dertill förordnad Krono-JBetjent, borde vara
närvarande.
I följd af skedd remiss utaf berörde Memorialer
till Fag-Utskottets handläggning, har
XJtskottet tagit i öfvervägande hvad uti de samma
är vordet framstäldt, hvaröfver Utskottet
nu får meddela dess utlåtande. Utskottet finnér
det vara ostridigt, att en oafbruten vördnad
och tillgifvenhet för Styrande Makten samt
lydnad af dess bud och Lagarne, i förening
med en sjelfmand böjelse för allmän ordning
och, stillhet, alltid utgjort de egenskaper, som
förmonligt stämplat lynnet hos Svenska Natia-1
liep, äfvensom att desse tänkesätt alldrig varit
misskände af Styrelsen, utan att den tvertom
städse funnit sig derom öfvertygad, och derå,
sä väl i yttranden, som öppne handlingssätt,
meddelt nationen de inäst taiande bevis. Utskottet
har ock icke kunnat inse minsta anledning
dertill, som skulle af den ifrågasatte Kongl.
•Kungörelsen, den 26 November 1816, om sättet
för en menighets hörande i enskilte tillåtelige
ärender, någon grund kunna hämtas till
den förmodan, det Regeringens förtroende till
Folket ^-blifvit förändradt eller förminskadt, då
berörde Författning icke betager menigheten
tillfälle att få till nödvändige samråd och öf~
verläggningar i Joflige ämnen sig församla; Men
som det måste blifva nödigt och jemväl oum«
gängeligt for bibehållandet af allmän ordning
Bag-Utskottets Betänkanienl jgf
*ch säkerhet, samt till förekommande af möjligen
inträffande företag'till störande deraf, att
Styrelsen äfvensom de, hvilka af den samma
äro tillsatte att vården och tillsynen deröfver
hafva, böra äga kännedom ej mindre om så be*
skaffade samlingar af menigheter, än jemväl om
deras ändamål och de ämnen, hvilka dervid
förekomma och afhandlas; Så anser Utskottet
sig ock endast uti bemälte Författning igenfinna
ett ytterligare prof af den försigtighet och
vårdnad, Regeringen alltid haft ospard för Statens
och dess medlemmars lugn och säkerhet,
Enär nu härtill an vidare får läggas alt, vid
en behörig tydning af de i meranämde Kungörelse
gifne föreskrifter, Utskottet icke kunnat
inse möjligheten af de händelser, dem Riksdags-Fullmäktigen
Nils Mänsson sökt framställa,
vid hvilka berörde föreskrifter skola föranleda
till så beskaffade olägenheter, som Nils Mansson
velat befara; Och hvad åter Riksdags-FulR
mäktigen Berg anat, som skulle, hvad uti ifrågasatte
stadgandet innefattas , kunna hafva afseende
på de Eaglige sammankomster x Socknestugor
vid vanlige Socknestar-nmor , hvilka i
Församlingarne Inträffa, i ändamål att invånarne
uti desse må rådgöra och afsluta örn Socknens
Ekonomiska angelägenheter, för hvilka
sammanträden jemväl nu mera uti Kongl. Förordningen
den 26 Februarii nästlidit år bestämmelser
äro gifne, desto mindre är med förstnämnde
Författnings innehåll instämmande], som
deruti tydligen utmärkes, att den blott rörer
de sammanträden af flere Socknar eller Härader
till gemensam öfverläggning,kantingen ge
-
jg8 Lag-Utskottets Be tänk anden.
norn Sockne-Ombud eller Wederbörandes Allmännare
närvaro, hvilka af enskildt person varda
medelst utfärdade Kungörelser, utsatte och
bestämde; finnér Utskottet sig icke böra tillstyr,
ka bifall till förrbesagde väckte förslag om oftanämnde
Författnings upphäfvande.
Riksens Höglofl, Ständers närmare granskning
varder dock detta vördsamt understäldt.
Stockholm den so:de Februarii 1818.
N:r 54.
Riksens Höglofl. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
öfver de af Herrar A. L.
Schvan och Jacob Lindström, uti serskildt
e Memorial, gjorde förslag angående
beloppet hvarunder enskilde personer
icke må vara tillåtit att utfärda
invisningar. .
T-KU Lag-Utskottet har Vallöf!, Borgare-Stån.
det uti ett sammanhang remitterat de tvenne
serskildte af Herrar A. L. Schvan och Jacob
Lindström irlgifne Memorialer, hvaruti på anförde
skäl yrkas, af den förre, att förbud måtte utfärdas
mot all privat assignering uti mindre
summor än Femtio R:dr Banco, och af den sednare
eller Lindström åter, att hädanefter inga
Privata Assignationer eller invisningar å enskilt
Man må göras löpande på mindre summa , än
Ett Hundrade Riksdaler Banco, samt att alla
nu löpande sådane Assignationer på mindre sum
-
Lag-XJtskottets Betdnkanden. 199
jnor böra vid Cotifiscation och X^aga bot vara
innom ett halft är'infriade; hvarjemte Vallöf!.
Ståndet till Utskottet öfverlemnat Utdrag af
det derstädes vid fördragning af berörde Mcmorialer
hällne Prötocoll, innefattande de an»
märkningar, som, emot hvad uti de samma är
vordet föreslagit, blifvit gjorde af Herrar Eckhoff,
Noreus, Linde, Malmberg och Zetterberg.
Enär Utskottet under öfverläggning tagit
hvad uti omförmäldte ämne är vordet framstäldt,
i ändamål att besluta det utlåtande som deröfver
borde afgifvas, har Utskottet ansett sig först
böra anmärka att, ehuru den af Herr Schvan
väckta motion synes äfven hafva till föremål
att åstadkomma inskränkning af enskildte personers
rätt, att ått annan viss person genom invisning
öfverlåta uppbärandet af den förstnämndes
ägande, mindre betydliga fordran hos tredje
man, eller annan hans rätt, att hos denne sist»
bemälte utfå större eller mindre Summa penningar,
finner dock Utskottet att en sådan inskränkning
desto mindre bör kunna medgifvas,
som, utom det att ett sådant sätt till utfåendé
af hvad den ena kan äga, att hos en annan utbekomma,
är i Allmänna Ijagen, 4 Cap. 6 §,
Utsöknings-Balken, omförmäldt, naturliga billigheten
synes kräfva, att hvar och en, sorn innehafver
rätt till erhållande af penningar hos annan
person, ehuru ringa beloppet deraf än må
vara, bör blifva öppet, att, då antingen längr®
afstånd eller andre omständigheter hindra honom
att sjelf hos den andra uppbära hvad honom
tillkommer, eller han kan behöfva att genom
denna tillgång gälda sin skuld till ea tredja
a *#
Lag-Utskottets- Betänkande*i
person, få åt denne sistnarode, eller den liana
1 öfrigt kan deram anlita, öfverlåta berörde siffi
rätt, .
Utskottet tror alltså, att det föreslagne blott
bär betraktas hafva afseende pä de invisnirigar,
hvilka af enskilt Man utgifvas å annan sådan
person, och äro ställde till innehafvaren
eller till viss Man eller Ordres, och såmedelst
äro löpande, samt allmänt beteknas med namri
af Assignationer,
Sedan utfärdandet af dvlike invisningaf eller
Assignationer på hvad summa sorn helst,
enär de antingen äro tryckte eller i koppar
graverade, redan blifvit, de förre genom Kongl,
förordningar ne den 22 October 1766 och den
2 Augusti 1792, och de sednare genom Kongl,
förklaringen den 2 7:de Martii nästlidit år förbudne,
blifver således här endast fråga om de
handskrifne invisningar eller Assignationer å,
mindre belopp, hvilka, ställde till Innehafvaren
eller viss Man och Ordres, af utgifvaren
göras löpande.
fänge hafva olika omdömen blifvit fattade,
ej mindre angående nödvändigheten för dem
sorn hafva en vidsträcktare handelsrörelse, eller
bedrifva större Bergs-Bruk eller Manufacturiehandteringar,
att få begagna omförmäldte sätt
jned löpande invisningars meddelande , för atrr
dermed bestrida de vid sådane rörelser och Itända
teringar oftare inträffande, så väl större sorn
mindre, penningeutgifter , än äfven huruvida,
eller i hvad iner eller mindre mon1, dylike invisningars
eller Assignationer® sättande i onnr
lopp kan anses vara för det allmänna skadligt?
Lag-TJtskottets Betankanden.
201
53som skäl för bibehållandet af bemäldte personers
rättighet, att få utgifva så beskaffade Assignationer,
sorn nyss äro nämnde, har man iMaud
andra velat uppgifva, att det för idkarne
af besagde handelsrörelser och hanteringar skall
blifva betungade, att städse vara försedde med
det belopp Contante penningar , som för dem
till förlag erfordras, samt att en betydlig lättnad
skall desse deraf tillskyndas, att de, i mort
af deras behofver , för uppköp dels af varor ,
hvilka till annor ort sedermera transporteras och
föryttras, dels af rudimaterie]-, samt för betalning
af arbetslöner och körslor med mera, kunna
lemna invisningar å den eller de personer
på annor ort, hvilka fått sig uppdragit, att deras
varor' eller tillverkningar der afsätta: Att
för industriens underhjelpande och näringarnes
lifvande fordras, att använda den enskildta Créditen:
Att dess vård och tillväxt jämväl är
handelns och näringarnes; med mycket annat,
sorn Utskottet anser blifva för vidlyftigt att här
upprepa.
De följder, dem andre åter påstått skola härflyta
af ifrågavarande Assignerings rättighet, saint
af desse blifvit såsom skadlige ansedde, äro, att
Assignationernes omlopp i de orter, der de mäst
äro gängse, utträngt omloppet af Eikets Sedelmynt;
att de derstädes påtrugas Allmänheten;
att den vinst, sorn Assignationernes utgifvare äga,
genom det de tillvinna sig anstånd med betalning
af förfallna skulder, och sättas i tillfälle
att tillskapa Capitaler, hvilka i deras rörelse
kunna användas,kutan att betunga dem med
ränta, skall njutas på det allmännas bekostnad;
8 0 2
Lag-Utskottets Betänkänden.
att assignationerne utgöra en tillökning i rörelse-Capitalet,
som äfven i någon nion skulle
bidraga till vanvärde af det verkliga Sedelmyntet;
att förväxling af assignationerne mot nyssnämnde
mynt i en, från utsatte stället af deras
inlösen aflägsen landsort, skall gifva anledning
till beräknandet af -agio på deras belopp,
och förlust för dem, som deraf blifvit innehafvare;
jemte manga andra omständigheter.—•
Alla desse följder hafva dock af de förstnämnde
blifvit bestridde till deras verklighet, äfvensom
vederläggning af de andraga® skälen
jemväl sökt åstadkommas.
Utan att Utskottet vill ingå uti en noggran
forskning och utveckling af förrberörde
omständigheter, hvarigenom Utskottet oundvikeligen
skulle hänföras till en större vidlyftighet,
än vid detta tillfälle kan vara lämplig och
nödig, tror Utskottet sig dock kunna antaga följande
såsom ostridigt: Att hvarje Handlande
med större rörelse, .Bergsbruks- eller Manufacturie-idkare,
ehuru vistande på längre afstånd från
den ort, der de varor, hvarmed handeln förnämligast
drifves, eller producterne vanligen afsättas,
desto mera bör kunna förse sig med så stort
belopp af det allmänt gängse Sedelmyntet, att
han dermed kan verkställa de oftare och stundom
dageligen , för handteringens bedrifvande,
förefallande mindre utgifter, utan att denne
derigenom skall behöfva belasta sig med innehafvande
af något betydligare förlags-Capital,
helst han alltid bör vara i tillfälle, att med den
lätta utväg; Postinrättningen lemnar, snart förse
sig på stället med de belopp penningar, som
Lag-Utskottets Betänk and en, 203
hnn efterhand kan i omförmälte ändamål behöfva:
Att detta deraf nog tydligen styrkes,
genom det af erfarenheten bevittnade förhållande,
att icke uti alla orter, der förenämnde handteringar
med större omfattning drifvas, utan blott
i någre, medlet att genom utfärdandet af assigriationer
bestrida de fleste förefallande utgifter,
är vordet af idkarne antagit: Att, om än man icke
vill såsom säkert bestämma, att den förenämnde
vinst assignationernes utgifvare finna genom
de sammas användande till betalning af deras
skulder, egentligen erhålles på det allmännas bekostnad,
den fördel, som dem tillfaller genom
assignationernes af tillfällige händelser tillkomne
förstöring, icke kan såsom behörig betraktas:
Att då det är ostridigt, att de fleste assignationer
på mindre Summor, längre tid, i den ort,
der de äro utgifne, förblifva i omlopp, både
nyssnämde händelser skola inträffa, och jemväl
utgifvarne deraf länge indraga till sig räntan å
deras sammantagne penninge-belopp: Att om
än det kan anses vara öppet för hvar och en,
som till Handlanden, Bergsbruks-eller Manufacturie
- idkaren verkställt lefverering af varor,
eller åt honom fullgjort något arbete, att efter
eget behag i betalning derföre emottaga desses
utgifvande Assignationer, eller att sådant vägra ,
det likväl nästan alltid skall blifva en nödvändighet
för bemälte personer, att låta sig åtnöjas
med berörde betalningssätt, enär, å ena sidan de
äro i behof af ett hastigare godtgörande af deras
fordringar, och å den andra Handlanden,
Bergsbruks- eller Manufacturie-idkaren icke kan
eller vill annorledes, än genom assignation full»
Lag-Utskottets Eetankåndetu
göra utbetalningen: Att ilen svårighet derar nödvändigt
mäste följa, att, dä antingen de, som emotragit
Assignationen af »(gifvaren, eller de
hvilka, efter deras omlopp emellan flere, blifva
deraf innehafvare, skola verkställa utbetalningar?
till andra Orters invånare, der assignations-utgifvarens
namn och Credit icke aro kände, sä’
dane Sedlars antagande såsom god betalning skall
sättas i fråga och uppgäld e ler agio derå äga
rum, hvilket äfven ofta torde inträffa, när han->
del af förnödenheter skall ske i sjsdfva den
Orten, der assignationerne äro mäst gängse, 1
anseende till den omgång och olägenhet, sorn
tillskyndas emottagaren genom deras öfverstyrande
till den ort, der de inlösas: Att Assignationerne
icke äga egenskap hvarfen af löpande
skuldebref, enär påstående emot utgifvaren om
deras infriande icke förr kan väckas, än den
person, på hvilken Assignationen är stäld, vägrat
eller icke mäktat den sammas belopp gälda,
samt ej eller af växel, då någon ovillkorlig
Skyldighet icke är bestämd, att under assignat
tionernes omlopp, de skola af hvarje innehafvare
endosseras eller transporteras; Och att, vid
de händelser, att antingen Assignanten blir o«
förmögen att sin skuld betala, samt om Cessions
förmon sig anmäler, eller, vid hans timande
död, efterlefvande'Maka eller arfvingar söka urarfva
-görelse, eller ock de, till utycmsnde af
tillståndet i den aflidnes bo, begära årsproclarna,
en betydlig svårighet och kostnad skall tillskyndas
serskildte innehafvarne af en mängd utspridde
assignationer på mindre penninge - belopp,
yid bevakandet af deras rätt hos Concosu-s-Dom"»
Lag-Utskottets Betänk Anden. 305
stolen, hvilken kostnad äfven möjligen kan
öfverstiga värdet af assignationen, och hvarigenorn
således ett obehörigt lidande för allmänhet
ten uppstår.
Eöranledt af alla desse, i Utskottets tanka,
oerjxotsägelige skal, finner Utskottet, att örn utgifvandet
af till innebafvaren, eller till viss
man och ordres siälde, saint således löpande,
handskrifne invisningar eller assignationer utaf
den ena enskilte personen på den andra', för
närvarande icke kan helt och hållit förbjudas^
hvilket ock Utskottet, enär de ofvannämde till
dess handläggning remitterade Mernorialer dertill
ej gifva anledning, anser srg icke kunna föreslå
, det likväl synes vara nödvändigt, att rättigheten
för utfärdandet af dylike Assignationen
begränsas, så att derigenom de ofordelaktige föl jder,
hvilka, enligt hvad nyssberöröt är, af de
samma härflyta, ina åtminstone till dethufvudsakligaste
förekommas; Och som det är ostridigt,
att om assignationen innefattar ett större penninge-belopp,
dels hvar och en, som en sådan
.emottager, mera noggrannt granskar och tillser
hvad säkerhet och beqvämlighet han ka-n äga:
till utfående af innehållet deraf uti allmänt
gängse mynt, dels den samma icke kan med den
lätthet och så vidsträckt, sorn då Assignationen
är ställd på en mindre Summa kringlöpa, samt
i allmänna rörelsen förblifva, tror Utskottet sig
böra tillstyrka, att hädanefter det icke må blifva
tillåtit, att utgifva så beskaffade Assignationer,
som nu äro i fråga, på ringare Summa, än Ett
Hundrade Riksdaler Banko, samt att en tid af
o
Au» månader, efter kungörandet deraf i hvar»
Lag-Utskottets Betänkandeti.
je ort, må bestämmas, inom hvilken alla nu i
omlopp varande Assignationer på mindre bélopp
böra vara inlöste; genom hvilket yttrande Utskottet
anser det vara tydligt, att det tillstyrkte
icke har afseende på sådana assignationer,
sorn äro ställde på Riksens Ständers Banque, för
hvilka de Författningar äro gällande, som angående
en sådan assignationsrätt finnas utfärdade.
Det har icke undfallit Utskottets uppmärksamhet,
att de väckte och till Utskottets åtgärd
lemnade förevarande förslag icke egentligen tillika
innefatta föreslående af det äfventyr, som
borde åtfölja öfverträdelsen af det Stadgande,
hvilket genom de samma sökt åstadkommas, och
hvars antagande Utskottet nu tillstyrkt; men
vid öfvervägande af den härvid förekommande
omständighet, att, om Utskottets berörde tillstyrkan
skulle vinna Riksens Högloil. Ständers
bifall, och jemväl af Kongl, Maj:t i nåder gillas
, en sådan Författning skulle blifva utan all
verkan, och förordnandet således vara en död
bokstaf om icke sådane band tillika läggas, som
tillhålla vederbörande till efterlefnad deraf, har
Utskottet ansett sig icke böra underlåta, att, i
förening med detta sitt utlåtande, tillika föreslå
det ansvar, som Utskottet finner lämpligt
för öfverträdelser af det föreskrifne. Dervid
har Utskottet trott sig inse, att det stränga
straff, som uti Kongl. Förbudet den 22 October
1766 emot utgifvandet af de så kallade valuter,
är bestämdt, och hvilket jemväl uti Kongl,
Kungörelsen den 2 Augusti 1792 och Kongl.
Förklaringen deröfver den 27 Martii nästlidit
år är vordet bibehållit mot utfärdandet af tryck
-
Lag-Utskottets Betänkanden.
te och i koppar graverade assignationer, alt des*
se åtgärder borde beläggas ined enahanda ansvar,
sorn allmänna Lagen uti 7 Cap. Missgär*
nings-Balken för falsk myntning utstakar, icke
kan blifva vid nu ifrågavarande fall passande.
Med iagttagande af det förhållande emellan brott
och straff, som från all Lagstiftning bör anses
oskiljaktigt, har Utskottet förmodat det närmast
blifva förenligt, att den, som beträdes hafva,
efter det den nu föreslagne Författning
behörigen blifvit kungjord, utfärdat handskrifven,
till innehafvaren eller viss man och Ordres,
ställd Assignation å annan enskilt person,
på mindre belopp, än det här förut nämnde,
bör första gången, jemte skyldighet att gälda
den sammig innehåll,. tillika i böter erlägga ett
lika belopp; att den, som andra resan eller oftare
dermed sig förser, skall, utom enahanda
åliggande att utgifva assignationens värde, böta
dubbelt «å mycket, som assignationen innehåller;
men den, hvilken tredje resan sig häruti
förbryter, tillika anses hafva förverkat medborgerligt
förtroende, och han således hvarken få
deltaga eller komma under omröstning vid val
till så beskaffade Allmänna förrättningar, som
af ett sådant förtroende bero, samt hans brott
och straff varda till kännedom uti Allmänna
Tidningarne lemnade; Och på det efterlefnaden
desto nogare må handhafvas, samt skeende
öfverträdelser säkrare beifras, tillstyrker Utskottet,
att nämnde böter må blifva angifvarens
ensak.
Detta allt, tillika med de serskilte yttranden
tvenne af Utskottets ledamöter vid Målets
308 Lag-Utskottets Eetänkanden,
förehafvande afgifva, varder dock till Riksens.
Hög foll. Ständers vidare profning, och. godtfi»"*
na<3de Vördsamt understäldc.
Stockholm den 35 Februari 1818*
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
liöglofi. Ständers Lag-Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 25. te
Februari 1818.
S. D. Åter föredrogos de ifrån Vällofl. Ror.’
gare-Ståndet till Utskostet remitterade Memori-*
aler af Herr A. L. Schwan och Herr Lindström,
angående inskränkning uti private personers rätt,
att utgifva invisningar; tillika med de, af lie-*
ie Ledamöter inom Ståndet gjorde, i dess protocoll
for den g nästlidne Januari införde anmärkningar
rörande detta ämne.
Herr Borgmästaren Alin var likväl i så
måtto af skiljaktig mening: Att, i händelse det
af Utskottet tillstyrkta förbud emot handskrifne,
till innehafvaren eller vissman och ordres
ställde, Assignationers utgifvande på mindre
Summa än roo Rd, skulle vinna bifall, vöre*
enligt Herr Borgmästarens omdöme, öfverträdélsen
af ett sådant förbud, både till dess natur
och till dess verkan på Allmänna säkerheten,
fullkomligen lika med utgifvandet af tryckta
och graverade Assignationer; hvarföre äfven
ansvaret i bägge dessa fall borde blifva enahanda;
Och då Herr Borgmästaren, lika med
¥t»k«ttetg fleste Ledamöter, fann att nu för^g,
Lag-Utskottets Betänkandenl 209
varande remisser icke lemnade Utskottet tillfälle
att pröfva, huruvida det i Kongl. Kungörelsen
den <2 Augusti 179* och Förklaringen
deröfver den 27 Martii 1817, för tryckta
och graverade Assignationers utgifvande, bestämda
straff borde och kunde förändras, ansåg
Herr Borgmästaren sig böra tillstyrka, att berörde
straff måtte stadgas för utgifvandet af sådane
handskrifne invisnirtgar, hvilka, efter Utskottets
Förslag, skulle komma att förbjudas.
Herr Assessoren Dankwardt åter yttrader
Under de öfverläggningar, som föregått det af
Höglofl. Utskottet stadgade beslut, angående de
i Allmänhet tillåtne handskrifne invisningar
enskilte personer emellan, har jag funnit, det
Höglofl. Utskottet ansett de remitterade motianerne
endast sträcka sig till detta ämne och
icke medgifva någon granskning, i ett eller annat
hänseende, af förhållandet med tryckte eller
graverade invisningar, såsom redan genom
Kongl. Kungörelsen den 2 Augusti 1792 och
Kongl. Förklaringen deröfver den 27 Martii
;a8i7 alldeles förbudne; Men, då dels Herr Lindströms
Motion uttryckligen innehållit begäran
om en Förklaring af sistnämde Författning,
dels ock det af Höglofl. Utskottet föreslagna
förbudet att utgifva handskrifne invisningar till
Sedelhafvaren eller viss man och Ordres på
mindre Summa än 100 R:d otvifvelaktigt med
det, mot alla tryckta och graverade, redan utkomna
äger ett hära sammanhang, särdeles i anseende
till de ansvar, som med penningeböter
för de förre nu är funnit lämpeligt, och för
fälläng tiil Riks-St, Fröt. igty • tgig. 7'-de Sami* N:r *7,
510
Lag-Utskottets Betänk anden.
de sednare, till följd af berörde Författningar,
hittills varit, lika sorn för falsk myntning enligt
Allmän Lag, gällande, har jag för mindel
trott det vara oundvikligt att äfven vid detta
tillfälle söka bringa dessa strafflagar till ett sinsemellan
med brottens verkliga egenskap mera
förenligt förhållande, än det skulle vara om sistnämnde
svåra och till gerningen visserligen icke
lämplige ansvar för utgifvande af tryckte eller
graverade invisniDgaf finge förblifva sådant det
r,u är; Och det är derföre mot Höglofl. Utskottets
inskränkta åtgärd i denna del, jag får mig
reservera, med anhållan att denna reservation
må Höglofl. Utskottets Betänkande till de respective
Stånden åtfölja. —
Och skulle dessa särskilta yttranden utskrifvas
för att Betänkandet till Riksens Höglofl.
Ständer åtfölja.
N:r 55.
Riksens Höglofl. Ständers Leur-Ut skotts Utlåtande
angående den uti ser skildte till
Högvördige Preste-Ständet och Hedervärda
Bonde-Ståndet ingifne Memorialer
väckte fråga om skärpande af det
nu för tjuf noder stadgade straff m. tn.
H os Högvördige Preste*Ståndet har Herr Prosten
D. Aspelin, uti ingifvit Memorial, väckt
fråga om nödvändigheten af upplifvandet utaf
de Allmänna Lagens Stadganden, rörande straffet
för tjufnader , som genom Kongl. Förordnin
-
Lag-Utskottets Betänianden,
sii
gen den ?o Januari! 1779 blifvit ändrade och
mildrade; Äfvensom uti serskilte till Hedervärda
Bonde-Ståndet inlemnade Memorialer af Riks*
dags-Fullmäktige Pehr Nilsson fran Christianstads
Fän, Alans Pehrsson från Blekinge Fän, Peter
Pehrsson frän Calmare Fän, Carl Fredric Berg
fran Götheborgs och Bohus Fän samt Johan
Magnus Wessing från Westmanland, och genom
muntelige anföranden till Ståndets Protocoll den
10 December nästlidit år, af Riksdags-Fullmäktige
Nils Mänsson från Malmöhus Fän, Jon Göransson
från Öland, Anders Danielsson från Elfsborgs
Fän, Perr Bengtson och Peter Andersson
från Halland, Anders Sandsten från Jönköpings
Fän, Anders Nilsson från Wermeland och Anders
Joachimsson från Östergöthland, skiljaktiga
yrkanden blifvit framstälde, sorn alla hafva till
föremål, att straffet å tjufnader måtte skärpas,
att de för sådant brott häcktade personers forslande
från den ena till den andra Domstolen,
för vidare ransaknings undergående , måtte förekommas,
och att, då stölder i synerhet föröfvas
af obehörigt kringstrykande sysslolöse personer,
anstalter till förhindrande utaf ett sådant
kringstrykande må vidtagas, i Sammanhang hvarmed
är vordet hernstäldt, att rättigheten till Soldaters
permitterande från de värfvade Regemente!
kunde upphöra eller åtminstone inskränkas.
Riksdags-Fullmäglige Berg och Wessing hafva
ock föreslagit, den förre, att den, sorn första resan
begår stöld, icke må umgälla sitt brott med
böter eller de samma till vatten och bröds straff
förvandlas; att de, sorn dölja tjuf eller gömma
tjufgods, äfvensom de, hvilka icke uppenbara hvad
Lag-Utskottets Betänkande?!,
de angående en föröfvad tjufnad hafva sig kunnigt,
ledande till den brottsligas upptäckande,
borde undergå lika straff som tjufven j att stöld
och snatteri af Tjenstehjon må på enahanda
sätt straffas, men tjenstehjonet tillika vara pliktigt
att tjena ett år utan lön, om Husbonden
det äskar; samt att alla, som bevisligen på minsta
sätt vore i en tjufsak inblandade, borde en
för alla och alla för en ansvara för gäldandet
af det stulna; Äfvensom den sednare, eller Wessing
åter, att den, söm andra resan stjäl, må
strängt straffas och bränmärkas, samt att dödsstraff
för tredje resan stölld och för all Kyrkotjufnad
må stadgas.
Härförutan har jemväl Riksdags-Fullmäktigen
Olof Mänsson från Blekinge, uti ett till
Hedervärda Ståndet inlemnadt Memoriak, yrkat
antagande af den förändring uti 21 §. af 10 Cap.
Battegångs-Balken, att deruti måtte antagas ett
stadgande af sådan lydelse: ’’Då häktad person,
’’inlf>r Domstol för stöld tilltalad, bekänner sig
”hafva ett eller flere dylika brott å andra or?’ter
begåit, eller ransakningen dertill gifver anledning,
bör Domaren, genom brefväxling med
”Domaren i den eller de orter, der brotten sko”la
vara begångne, om deras verklighet och till-j
”varelse äska undersökning, och en sådan undersökning,
medelst Målsägandens hörande, deras
'uppgift å stöldens belopp och den sednares e^deliga
fästande, genast anställa, samt den Do”mare,
sorn en sådan undersökning begärt, ofördröjligen
meddelas. Finnes deraf, att anledning
icke är, hvarken att någon på de uppgif*”ne
stallen varit med tjufven i gerningen del
-
Lag-Utskottets T.etankanden. 513
”aktig, eller målsäganden och den, som sin E”gendom
förlorat, påstår, att han genom tjufvens
”afsändande till undersökning å hvarje ställe,
”kan till sin egendoms återfående förhjelpas, ä’’ge
då Domaren, sorn först vid målet hand lågt,
* att det till slut bringa otfh med Dom afhjelpa.”
Förrberörde Memorialer och anföranden äro
till Lag-Utskottet remitterade, som i anledning
deraf företagit sig pröfningen af hvad uti
de samina blifvit anfördt.
Att tjufnadsbrott under den senast förfiutne
tid tilltagit, anser val Utskottet ovedersägeligt,
såsom af erfarenheten styrkt. Detta förhållande
tror dock Utskottet icke endast föranledt
af en antagen större mildhet uti strafflagarne,
utan att anledning dertill närmast bör
sökas uti en tillväxande fallenhet för lättja,
sysslolöshet och utsväfningar, hvaraf följden
blifver, att, då antingen egne tillgångar eller
de, hvilka utan serdeles möda kunna anskaffas,
icke förslå til fyllande af mer och mindre
nödige behof, den lättjefulle, sysslolöse och
utsväfvande förfaller i laster och deribland äfven
till den, att genom olofligt afhändande af
annans egendom bereda sig saknad utväg till
fortsättande af berörde påbegynte lefnadssätt. En
antagen större stränghet och hårdhet uti Lagstiftningen
vid bestämmandet af bestraffningarne
å sådane laster kan icke blifva det rätta
medlet att till en början använda, i ändamål
att förekomma föröfvandet deraf, då genom de
sammas åläggande icke blott bör afses den brotsliges
rättvisa lidande för sin förbrytelse och
andras varnande från enahanda afsteg från sed
-
m
Lag-Utskottets Betänkanden.
ligheten, titan jemväl den brotttliges förbättring
skall vara bestraffningens föremal. En vilseförd
brottsling bör icke i de straff honom öfvergå finna
omöjligheten för sig, att genom en förbättrad
lefnad återgå till en nyttig och verksam medlem
uti samhället, och att under oafbruten fortsättning
deraf se tillfälle att , med glömska af
det framfarna, återvinna och stadga ett förloradt
förtroende. Så länge detta hopp om förbättring
återstår, blifver det ock en obillighet och skadlig
hårdhet uti Lagstiftningen, att betaga den
fallne medel till dess upprättelse, hvarigenom
han för Samhället alldeles går förlorad; Och
det är först då, när berörde hopp kan betragtas
vara helt och hållet försvunnit, som Samhället
kan anses hafva rätt, att för alltid från sig skilja
en vanartig medlem, hvilken föraktat de straffande
varningar, han fått röna för dess återförande
till dygd och Samhälls-ordning.
Med dessa grundsatser, dem Utskottet förmodar
vara oemotsägliga, linner Utskottet icke
förenligt, att, på sätt uti flere af de ofvan omförmäldte
Memorialer är vordet föreslagit, tillstyrka
upphäfvande af de förändringar uti Allmänna
Lagens stadgande i 40 Cap. 3 §„ 41 Cap,
2 §. och 46 Cap. 1 §. Missgärnings-Balken, som
genom Kongl. Förordningen den 20 Januari!
177g blifvit antagne i afseende å gradationerne
uti bestämde bestraffningarne för stölder af
olika beskaffenhet, eller att Lagens berörde stadganden
åter må upplifvas; Men då den, hvilken
antingen genom flere resor itererade stölder
eller lockande till deras begående, eller ock
medelst fösöfvande af en svårare qvalificerad
Lag Utskottets Betänk anden.
tjufnad, gjort sig, enligt foreskrifterne uti nämnde
Förordning, förfallen att, utom kroppsstraff,
för dess öfriga lifstid varda innesluten till arbetes
förrättande å Fästning eller Spinnhus, redan
bör anses vara en från Samhället och från
tillgodo-njutandet ,af de förmoner , som deltagandet
deruti under Fagens hägn erbjuder, förskjuten
och skild person, för hvars framtida förbättring
hoppet kan med största skäl synas vara
i betydlig mon försvunnit , tyckes det ock icke
blifva en obillig fordran af Samhället att, enär
en sådan från det samma aflägsnad person, sedan
den antingen innan inställandet till arbetsstraffet
hunnit verkställas, eller efter det den
dertill blifvit insatt, får tillfälle att komma på
fri fot, eller ock, efter det denne möjligt vis
genom Konungens Nåd varder åter upptagen till
medlem af Samhället, äfvensom under arbetstiden,
ånyo föröfvar tjufnader , bemäldte person
bör, såsom både farlig och skadlig , för alltid
undanrödjas, och såmedelst tillfälle den betagas,
att vidare störa Samhällets lugn och säkerhet.
I följd häraf finner Utskottet* sig böra föreslå
följande tillägg vid ofvannämnde , genom
1779 års Förordning förändrade 3 §. af 40 Cap.
Missgärnings-Balken.
”K (immer tjuf, som för allsin tid till arbete
å Fästning dömd är, sedan han det honom
”ådömde kroppsstraff undergått, på fri fot , och
5’åter stjäl mer eller mindre , varde hängd.
’’Fag samma vare om stöld af denne sker me”dan
han å Fästningen qvarhålles”
Ibland de omständigheter, dem erfarenheten
visat hafva i betydlig mon dertill bidragit.
Leg- Tits iotlets BetankauätJi.
att de, som för flere resor begången stöld blifvit
straffade, icke deraf låtit sig rätta, utan i
sådane brott fortfarit , är äfven det hopp de
göra sig, att, då de på serskildte, från hvarannan
aflägsne orter, tjufnader föröfva, hunna dölja,
att de förut för dylikt brott varit lagförde i,
dömde och bestraffning undergått. De medel,
hvilka för Domstolarne äro tillgängelige, för att,
när tjutven detta enständigt förtiger eiler förnekar,
utröna rätta förhållandet härvid, aro dels
ofta fruktlöse, dels mindre säkre, och följden
deraf har ej sällan försports derigenom att den,
som flere resor föröfvat stöld , och derföre är
vorden straffad, af Domstolen, försatt i okunnighet
eller saknad tillförlitlig visshet härom, åter
vid enahanda begångit brott, ansetts med mer
eller mindre bestraffning, än han rätteligen sig
ådragit och bort undergå. Enär nu äfven rnedvetenheten
hos den på tjufnader begifne , att
han icke blir i tillfälle att tillbakahålla säker
kännedom om desse sine begångne brott , och
förutseendet deraf att han, vid fortfarandet deruti,
fortskyndar till målet af den högsta bestraffningen,
skall efter Utskottets tanka, detta blifva
ett verksamt medel att bringa honom till eftersinnande
så väl af sin belägenhet, som af nödvändigheten
för honom, att, till undgående af
ett svårare öde, förbättra sin lefnad och afhålla
sig från de lasters utöfning, hvartill lian ernått
en olycklig vana och böjelse, finner Utskottet
för sådant ändamål blifva mäst tjenligt och
passande, om de, som för stöld straffas, tillika
förses med något sådant märke å deras kropp,
Sorn, utan att kunna utplånas, gifver ett tydligt
Lag - Utskottets jBetankanden.
vitsord orri denna deras förbrytelse. Uikväl och
da, enligt hvad här ofvan är andragit, brottslingens
förbättring bör vara ett af de förnämsta
syftemål för bestraffningen, samt detta möjligen
skulle kunna motvärkas, i händelse denne
anstalt vidtoges genast vid första utbrottet
af berörde last, eller om det åsatte märket gjordes
för livar och en, vid åsigten af den straffade,
synbart, anser Utskottet betänkligt att föreslå,
det berörde åtgärd må användas förr , än
vid andra resan eller oftare begången stöld, af-’
vensom att dea då icke annorledes må verkställas,
än på ett sådant ställe å kroppen , der}
genom klädseln, möjlighet för brottslingen gifves,
att icke för alla, dem han träffar, nödgas uppenbara
de brott han begått och de straff han der.
före lidit; Och tror Utskottet, att, om tilläfventyrs
den händelse någon gång torde inträffa,
att en för begången stöld lagförd person, genom
förtigande deraf, att han en gång förut for enahanda
brott undergått bestraffning, kan undvika
den svårare påföljd, som bort honom drabba,
ett sådant misstag af Domstolen häildre bör
tålas, än bibringandet af en större svårighet folden
till sådant brott en gång förfallne, att från
sig skilja det misstroende en sådan gerning oundvikeligen
medför, hvilket troligen, oagtadt
en sedermera längre tid förd oklanderlig och
ärbar vandel, honom åtföljer då han om detta
sitt fel bär ett synbart tecken: hvaremot det synes
skäligen böra kunna antagas, att den, hvilken
af första bestraffningen icke erhållit til 1 Täckelig
varning från fortfarandet uti samma last, bör
betragtas hafva frånträdt rättigheten att kunna
2i g Lag - Utskottets Beliinkandert.
helt och hälllt fördölja desse sine förbrytelser,
och att det större misstroende han, med tillfället
för alla att derom vinna säker kännedom,
sig ådragit, icke orättvist af honom rönes, det
han likväl kan, i den mohn han visar prof af
förbättring, efterhand sig afskudda.
Då Utskottet alltså nu får tillstyrka vidtagandet
af en så beskaffad anstalt, som här
ofvan är nämnd, får ock Utskottet föreslå följande,
till iakttagande dervid nödige, omständigheter,
nemligen: att beskaffenheten af de märken
böra fastställas, med hvilka de personer,
som för andra eller flere resor föröfvad stöld
blifvit straffade, böra förses: att samma märken
så åsättas, att någon serskilt lidelse deraf icke
tillskyndas den brottslige, såsom till exempel,
i likhet med det af Sjömän vanligen brukade
sätt till utmärkande deraf att de på utrikes
sjöresor varit stadde: att desse märken tydligen
utvisa huru många gånger personen för tjufnad
varit straffad, om stölderne skett med eller utan
inbrott, samt otn kortare eller längre tids
fästnings- eller spinnhus-arbete blifvit personen
ådömdt: och att något eller någre visse ställen
på kroppen bestämmes, der märket skall åsättas,
hvarest det icke genast kan af hvar och
en skönjas. I sammanhang härmed torde, efter
Utskottets tanka, det jemväl blifva nödigt,
att de personer, som redan äro för flere resor
föröfvade stölder dömde till längre eller kortare
tids Fästnings- eller Spinnhus-arbete, och
det samma nu undergå, må på lika sätt varda
märkte; hvarvid dock, i händelse Utskottets ofvannämnda
förslag om skärpning i straffet för
Lag Utskottets BetHnkanden. 219
itererade tjufnader gillas, det blifver oumgängeligt,
att stadgandet därom dem behörigen och
tydeligen kungöres.
Vid det Utskottet ytterligare tagit i öfvervägande
den derom väckte motion, att de,
sorn dölja tjuf eller gömma tjufgods, äfvensom
de, hvilka icke uppenbara hvad dem angående
en föröfvad tjufnad är kunnigt, hvarigenom
den1 brottslige kan upptäckas och det stulna
återfås, borde undergå lika straff sorn tjufven,
har Utskottet ansett, att den i 40, 49 och
61 Capitlen Missgernings-Balken lagde grund
för bestämmandet af det ansvar, som desse genom
berörde handlingssätt sig ådraga, innefattar
en fullkomlig ledning för Domaren, huru
de i hvarje fall böra anses; Och då ganska
skiljaktiga omständigheter uti nämnde afseende
nödvändigt måste förekomma, föranledande till
olika bedömande af berörde handlingssätt, hvarom
något i hvarje fall lämpligt stadgande icke
J:an af Lagstiftaren meddelas, måste, efter Utskottets
tanka, sådant bedömande endast få bero
på Domarens pröfning och urskilljande af
hvad den ena eller andra kan mer eller mindre
till last ligga; men att antaga hvad Biksdags-Fullmäktigen
Berg sökt föreslå, att alla,
som bevisligen på minsta sätt äro i en tjufsak
inblandade, borde en för alla och alla för eti
ansvara för gäldandet af det stulna, anser Utskottet
vara oförenligt med all rättskaffad Lagprincipe;
äfvensom, utom det Utskottet tror,
det den rättighet Berg velat åstadkomma för
husbonde, att, utan meddelande af lön, i sin
tjenst ett år bibehålla ett tjenstehjon, som för^
250
Lag-Utskottets Betänk anden'.
öfvat hustjufnad, icke skall af någon husbonde
Tilija begagnas, då han förmodligen inser det
icke vara instämmande med dess säkerhet, att
Ros sig hafva en med oredlighet befunnen tjenare,
finner ock Utskottet, att denne förökade
bestraffning för tjänstehjonet skäligen ej bör
äga runi.
Hvad s’ut igen rörer det af Riksdags-Full»
mäktigen Olof Mänsson väckte, här ofvan omförtnälte,
förslag till förändrande af Hagens stadgande
uti 10 Cap. q i §. Rättegångs Ualken, finner
Utskottet, att det samina har för afseende
ett vidsträcktare bestämmande af Dnmaiens åliggande
vid de händelser, att en för begången
6töld häktad person bekänner sig hafva ett eller
flere dylike brott å andra orter föröfvat, än
d$t, som genom Kongl. Brefven den q Martil
1748 och den 29 Juli 1812 är vordet meddeldt;
Och sorn det otvifvelaktig! skulle lända
icke allenast till förkortande af ransakningen
öfver en sådan brottsling, att, utan hans närvaro
dervid, undersökning vid serskilte Domstolar
kan företagas, angående verkligheten och
beskaffenheten af de stölder han uppgifvit sig
hafva annorstädes verkställt, utan ock isynnerhet
till förekommande af den nog ofta försporda
olägenhet, att bemäite brottslingar, under
forsslandet från den ena orten till den andra,
få tillfälle att undgå deras väktares uppmärksamhet,
och att försätta sig i frihet, hvaraf utöfvandet
utaf nya brott blifver en nästan säker
följd, samt det äfven synes troligt, att Domare
i allmänhet mera sällan än vederbort betjent
sig af det medel, sorn sistnämnde Kongl.
I-:ig- Utskottets Betänkanden.
i n
Bref dem lemnar, för att förskaffa sig kännedom
om tillvarelsen af de flere tjufnader dea
häktade brot slingen å sig bekänner, enär begagnandet
af detta medel beror på Domarens
egit godtfinnande; Alltså anser Utskottet sig äga
anledning, att i så måtto tillstyrka bifall till
ifrågavai ande framställning, sorn Utskottet föreslår
antagandet af en sådan Författning: Att,
då lagförd och häktad tjuf uppgifver sig hafva
enahanda brott, antingen å ett eller flere
ställen på andre orter, begått, eller ransakningen
dertill gifver anledning, det bör blifva
Domarens ovillkorliga skyldighet, att, genom
brefväxling ined den eller de Domare, innom
hvilkas Domsornråden den eller de uppgifne
stölder skola vara föröfvade, äska laglig undersökning
om förhållandet dermed, hvilken desse
då skola vara skylldige att genast anställa, samt
att det Protocoll, hvilket dervid fores, utan
dröjsmål till Domaren, som undersökningen begärt,
öfversända; Äfvensom att, enär de omständigheter
af desse Undersöknings-Protocoller
utrönas, det anledning ej är att någon ined
tjufven varit i gerningen delaktig, att Målsaganden
icke yrkat brottslingens inställande å berörde
ort för närmare utredandet af förloppet
vid stölden och det stulnas användande, samt
i öfrigt att ej eller något sådant vid besagde
undersökning förekommit, som lagligen fordrar,
det den brottslige personligen vid den
eller de Domstolar, som undersökningarne föreliaft,
bör höras och sig förklara, Domstolen,
som de samma begärt, må äga, att, sedan den
hos Gfver-Domaren förhållandet anmält, och i
222 Lag-Utskottets Betänk ander.
anledning deraf tillåtelse dertill erhållit, påen
gång ofver alla den tilltaltes erkände förbrytelser
sig utlåta.
1 öfrigt, och enär sysslolöse personers olofliga
eller obehöriga kringstrykande bör kunna
förekommas, om de författningar noga kandhafvas,
som i detta afseende äro utfärdade, samt
vederbörande, hvilka det aligger att öfver verkställigheten
deraf vaka, fullgöra deras åligganden,
samt den, i sammanhang med yrkandet örn
anstalters tagande för att hindra berörde kringstrykande,
gjorde hemställan, om inskränkning
af rättigheten till permitterande af Soldater från
de värfvade Regementerne , innefattar ett Ekonomiskt
ämne, hvilket ock, enligt hvad Lagutskottet
inhämtat, är vordet af Riksens Högloft.
Ständers Allmänna Besvärs- och EkonorniUtskott,
i anledning af dit remitterade serskilte
Memorialer , endast i berörde fråga, handlagdt,
anser Utskottet dels det icke kunna erfordras,
dels sig icke tillhörande, att något yttrande rörande
desse omständigheter afgifva.
Detta alt, tillika med de serskilte meningar,
hvaruti flere af Utskottets Ledamöter, vid
förehafvandet häraf, stannat, varder till Riksens
Högloft, Ständers vidare pröfning vördsamt
underställdt. Stockholm den 27 Februarii 1818.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Lag-Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm d^n 27:de
Febr uar ii 1S18*
D, flere till Utskottet remitterade Memorialer
Lag-Utskottets Tetcinkanden.
223
om skärpning i straffet för stöld, hvilka den
qi i denne Manad blifvit uppläste och på bordet
lagde, föredrogos nu åter.
Efter öfverläggning i detta ämne förenade
sig Utskottets Ledamöter om det utlåtande, sorn
Betänkapdet N:r 55 innehåller, utom hvad angår
förslaget, att itererad stöld måtte beläggas
med straff af hängning, hvilken strängare bestraffning,
på de skäl, som i Betänkandet upptagas,
tillstyrkte? utaf Samtlige Ledamöterne af
Bonde - Ståndet, Herr Advocat - Fiskalen Cramer,
Herr Lectorn och Prosten Doctor Eurén,
Herr Lectorn och Prosten Fellenius, Herr Förste
Expeditions - Sekreteraren Stråle och Herr
Landshöfdingen Baron Edelcreutz; hvaremot Herr
Borgmästaren Björkman yttrade: Utskottet har
redan fattat ett beslut, sorn, satt i verkställig,
het, säkert skall leda till minskning af tjufnadsbrott
och hvarigenom synes ändamålet med de
väckta motionerne hufvudsakligen vara vunnit.
Af denna anledning, och då jag är öfvertygad
derom, att stränghet i bestraffning i allmänhet
icke afhåller från förbrytelser, samt det icke synes
mig vara lämpligt, att, på sätt som blifvit
föreslagit, med dödsstraff belägga brott af förenämnde
beskaffenhet, kan jag för min del icke
tillstyrka skärpning af de uti Allmänna Lagen
och seiskilte Författningar, för tjufnader redan
bestämda bestraffningssätt.
Denna mening biträddes af Herr Lagmannen
Palmborg, Herr Borgmästaren Alin, Herr
Professoren, Doctor Hagberg, Herr Assessoren
Danckvardt och Herr Assessoren Gyllenhaal; med
förklarande likväl af Herr Lagmannen Palmborg,
aq^ Lag-TJtskottets Betänk and en.
det han icke kunde anse den nu föreslagna åtgärden,
att utmärka dem sorn mer an en gang
blifvit för stöld straffade, medföra den verkan
att dylika brott derigenom skulle förminskas.
N:r 56.
Riksens 1 lugi afl. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
öfver den aj Herr Friherre
L. A. Mannerheim väckte fråga, det
de publique Autoriteter sorn å Kongl.
Maj:ts och Kronans vägnar af skita Con*
tracter eller Af handlingar tued enskilte3
ej må äga att vid tvist om uppfyllande
och tolkning deraf sjelfve deröfver
döma.
T
ill Lag-Utskottet har Hogloil. Bidderskapet
och Adeln remitterat ett af Herr Friherre Li
A. Mannerheim ingifvit sä lydande:
Memorial !
”Grundriktigheten af den Lag-princip, att
den ej må dorna som i saken del äger , är så
allmänt erkänd , och så allestädes i Allmänna
Lagen tillämpad att undantag derifrån näppeligen
borde vara tänkbare. Likväl finnas de i ds
flesta fall, då publika Autoriteter med Doms*
ätf) å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar, med
enskilte personer eller associerade, upprättat
Contract om lefveranser af åtskilige slag, arrenden
af Krono lägenheter 8Cc.—Uppstår tvist,
Lag-Utäkottéts Betiinkandéti.
huruvida Contract ifr ari någondera sida ti icke är
uppfyldt, döm mer Embets-Verket, Uppkommer
fråga om Contractéts rätta förstånd, af orsak att
meningen icke finnes nog klart uttryckt, tolkar
det.
Egenteligen kail Väl ej sägas att, i föreSkrifne
fall, publiqua Auctortteter hafva egen
eller direct nytta eller skada af sådane deras
Domare - åtgärder; men ansvaret inför styrande
magteri, och fördelen att kunna tolka otydlighé-1
ter utur en annan synpunkt, än den andre Contrahenten,
försätta dem onekeligen i egenskap
af parter, och ådagalägga nödvändigheten af en
neutral tertius interveniens för frågans afgörande.
Det är ovedersägligt, att mål af klar
beskaffenhet, eller der denne, genom reciprokt
begifvande är erkänd, af Executoren kunna med
slut äfhjelpas. Icke heller kan egenteligen sägas,
att stämnings-rättigheten inför Laga DomStol
är en part i något fall äbsolufe betagen.
Men för att så väl upphäfva alla tvifvelsmål
derom, soln ock att förekomma preliminäre frågor
rörande rätt Domstol, tager jag mig, af hvad
anfördt är , anledning till vördsam hemställan
om nödvändigheten af förklarande: att, då tvist
ttppstår om uppfyllandet eller tolkning af Contract
eller afhandlingar, ingångtte å éna sidan å
Kongl. Majus och Kronans Vägnar af publika
auctoriteter , och å den andra af enskildte personer
eller åssocierade, Säkert bör genom stämning
incaminefas hos vederbörligt Forum Corttractus,
som i desse fall kunde constitueras vara
Rikets Hof-Rätter, hvarifrån, 1 händelse af
Bihang till Riks-St. Prot. 1S17 • 7-de Sami, N-.r
Lag-Utskottets Betänk anderi.
någondera partens missnöje, dyllke mål böra i
laglig ordning Konungens Högste-Domstols pröfning
kunna underställas.
Jag bar förutsett det inkast, att ämnet kan
anses utgöra en vigtig del af det under handläggning
varande, visse Cömmitterade uppdrag,
ne, Lag-avbetet. Men detta är af en omfattning
att fordra mycken tid, hvaremot det aldrig
är för tidigt, att med ali sorgfällighet omskansa
personlig och Egendoms-rätt. Vördsamligen anhåller
jag att detta Memorial måtte remitteras
till Riksens Ständers Lag-Utskott, samt om tillstånd
att det samma med Riks-Stånden communicera.
L. A. Mannerheim
Lika med Herr Friherre Mannerheim har
Lag-XJtskottet, vid företagen pröfning af hvad,
på sätt ofvan berördt är, blifvit föreslagit, ansett
det icke vara förenligt med den i ali Lag
grundade och antagne principe, att den, som ä~
ger del i någon sak, eller af dess utgång har
nytta eller skada, må i de delar deraf, som blifva
stridige, vara behörig att döma öfver sin och
andras iätt.
Vid tillämpning häraf på den fråga, sorn af
Herr Friherren blifvit framstäld, har val Utskottet
funnit de omständigheter förekomma} att
de Statens Embets-Verk, hvilka hafva sig uppdragit
den befattning, att å Kongl. Majus och
Kronans vägnar med en eller flere Enskilte afsluta
Contracter om Arrenden af Kronans Lägenheter
, eller om lefvereringar af varor och
persedlar, med mera, dels, på grund af den för
Lag- Utskottets Betänk and en'
desse fastställde Jnstruction, äga en sig tillagd
rätt atf döma i visse föreskrifne, der förekommande,
frågor, dels icke kunna betragtas hafva
för egen räkning verkstält omförmälte uppdrag
eller egenteligen af rädane sine åtgärder hafva
någon fördel; Men, sorn Utskottet tillika trott
sig inse att deremot under skärskådande borde
tagas, det bemäldte Embets-Verk äro ansvarige
för hvad de i besagde ämnen å Kongl. Majus
och Kronans Vägnar tillgöra, och att, vid för.
fattandet af Contracter, de händelser möjeligen
kunna uppstå, att deruti inflyta sä beskaffade ordalag,
hvilka, ehuru af Embets-Verket ansedde
medförande den lagliga följd, som med de samma
varit åsyftad, likväl till äfventyrs af den
eller dem, med hvilka Contractet afslutas, ieke
på enahanda sätt blifva fattade och förstådde,
äfvensom att om berörde ordalags rätta förstånd
vid pröfning deraf utaf andre Domare skiljaktige
omdömen kunna äga rum; Altså, och fastän
Utskottet anser det icke vara tvifvelsmål underkastadt,
att hvarje Embets Verk, sin pligt likmätigt,
vid afdömandet af de tvister, som i des.
sa ämnen kunna uppkomma, nyttjar all den oväld,
hvilken rättskaffade Domare tillhör, finnér
dock Utskottet det blifva mäst lampel igt, om
nämnde tvister upptagas och afgöras i vanlig
stadgad Rättegångs-ordning af Ordinarie Domstol.
Utskottet kan icke inse, att någon skada
eller äfventyr bör kunna derigenom Kongl.
Maj:t och Kronan tillskyndas , hvaremot det
måste för den eller dem, hvilka •> förmena, att
det med desse upprättade Contract bör annorlunda
tydas, än som af d.et Embets-Verk, hvil
-
Lag-Utskottets Betänkanden.
ket författat eller låtit författa Contractet ,
vill antagas, blifva mera hugnande, att få pröfningen
deraf öfverlämnad till vanlig Domaremakt,
och i öfrigt Lagen för obehörigen anställ,
de eller missbrukade Rättegångar utstakat sådane
äfventyr, sorn troligen böra afhålla dylike
försök.
Rå desse skäl, och då Utskottet icke kunnat
finna någon anledning till behofvet , att i
nämnde fall rubba den i Lagen bestämde Rättegångs-ordning,
anser Utskottet sig böra i så
måtto tillstyrka bifall till den af Herr Friherre
Mannerheim väckte ifrågavarande motion, som
Utskottet nu får föreslå antagandet af den Författning,
att hädanefter, vid uppkommande tvist
cm uppfyllandet eller tolkningen af Contract
eller afhandling, ingången på ena sidan å Kongl.
Majus och Kronans vägnar, af publike Embetsverk,
och på den andra af enskildte personer,
Saken bör, efter stämning, vid vederbörlig Domstol
göras anhängig, och derifrån, på det i Allmänna
Lagen stadgade sätt fullföljas.
Detta varder dock till Riksens Höglofl.
Ständers bedömande vördsamt understäldt.
Stockholm den 5 Martil 1818»
N:r 57.
Riksens Höglofl. Ständers Lag - samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande öfter de af flere Riks.
dags-Fulhnugtigc utaf Hedervärda Bonde-Ståndet
, uti ingifne Me mor i aler
Lag- och Besvärs-Utsiottens Betänkandtn. 229
väckte förslag, angående förändring af
de rörande Enskiftes-delningar utfärdade
Författningar.
T.
J- lil Lag-Utskottets åtgärd hafva från Hedervärda
Bonde-Ståndet följande dit ingifne Mejnorialer
blifvit remitterade, nämligen :
urno Af Riksdags-Fullmäktigen från Calmare
Län Jonas Jansson, hvaruti, med föreställande
af den skada, som skall Jordägare deraf
tillskyndas, att, vid skeende Enskiften, de egor,
hvilka skola tillkomma hvarje Hemmansdel ,
läggas uti ett skifte, hvaraf följden således skall
blifva, afl någre åboer innom ett Byalag, der
Enskifte anställes, fa sig tilldelade skiften af den
bästa och odlade marken, hvaremot de andre
måste åtnöja sig med Skiften blott af den svagare
jordmånen, som till odling af åker och äng
är mindre tjenlig, Jona's Jansson föreslår det
tillägg vid 4 och 5 §. §. uti Kongl. Förordningen
ont Enskiften af den 2 Februarii 1807,
att för Enskifte skall anses den delning, hvarigenom
hvarje åbo eller Hemmansägare innom
Byalag erhåller sina ägor sammandragne till
det minsta antal skiften, som efter jordens beskaffenhet
och användbarhet i ett ordentligt åkerbruk
möjligen ske kan, äfvensom att Förrättningsmännen
ovillkorligen skola vara förbundne
att vid egobesigtningens och häfdebeskrifningens
författande noga bestämma , så väl de
ägor, hvilka framför de öfriga äro af Utmärkt
och serdeles godhet, som och dem, hvilka äro utmärkt
svaga, samt att hvarje delägare bör af båda
dessa slags ägor undfå sin tillständiga andel#
230 Lag- och Besvärs-Utskottens Bctankanden.
2:do Af Biksdags-Fullmägtigen Pehr Jons--  son frän Kronobergs Län, sorn an drag! t, atf, ehuru
Enskiftesdelningar pä visse orter kunna vara
både möjiiga och nyttiga, skall dock sådant
på andra orter icke inträffa. Pehr Jonsson, soin
ansett att rätta ändamålet af den rörande Enskiftesdelningar
utfärdade Förordning vore, att
Enskiftes-Sökanden eller någon annan i Byalaget
skulle utflytta från sin förra Bolstad och
på utägorne göra ny odling, har yrkat, att verkställigheten
deraf icke skulle vara möjlig innom
Kronobergs Län, i anseende till den derinnom
varande Bergäktiga och stenbundna jordmån,
samt att Enskifte af hemmanens ägor derstädes,
oagtadt Gode männens och Landtmätarens
yttersta sorgfällighet, icke skulle kunna åstadkommas
med lika beqvämlighet, som ett väl afpassadt
Storskifte; på hvilken grund, och då detta
sistnämnde, fastän på nämnde sätt anlagdt
och lagligen faststäldt, kunde genom en kittslig
delägares ansökning om enskifte rubbas, eller
åtmindstone, genom försök till sådant skiftes
fullbordande, kostnad blefve de öfrige delägarne
tillskyndad, samt detta både hindrar företag
af odlingar, hvilka mera i berörde ort än annorstädes
blifva kostsamma och besvärliga, och
jemväl förorsakar osäkerhet uti ägande rätten,
Pehr Jonsson framstält nödvändigheten deraf,
att författningen angående Enskiften icke må
för besagde Län anses gällande, utan endast de
om Storskiften meddelade stadganden der tjena
till efterrättese , samt att de redan fastställde
Storskiftes-delningar må för evärdlige tider blifva
beståndande^ och hafva uti detta yrkande
Lag- och Besviirs-Utskottens Betiinkanden. 231
Riksdags-Fullmäktige Jon Jöransson oell Erland
Larsson från Oland, Fullmäktige från Calmare
Fän, Nils Nilsson frän Wermeland och Gustaf
Gustafsson från Södermanland för deras orter
instämt,
3:0 Af Riksdags-Fullmäktige Johannes Olofsson
och Pehr Jansson från Elfsbprgs Län, hvilka,
jemte det de förenat sig uti påståendet, att
rättigheten till .Enskiftes sökande äfven må uti
nämnde Län upphöra, tillika föreslagit ett sådant
stadgande, att den Hemmansägare, som
vid förrättadt Storskifte fått sig tillskiftade på
ilere ställen belägne och för honom obeqvämt
liggande Egor, skulle vara berättigad att få berörde
Storskifte af Landtmätare öfversedt i ändamål
att utbyta Egor mellan grannarne, så att
hvar och en finge sina Egolotter så nära intill
hvarannan belägne, som görligt vore.
4,:to Af Riksdags-Fullmägtigen Anders Danielsson
äfven från sistnämnde Län, hvaruti han
söker ådagalägga, att, om än Enskiftes-delningar
kunna vara nyttige för åboerne å de hemman,
som äro belägne på Rikets Slättbygder,
skulle deremot ett sådant delningssätt af hemmansegome
icke vara användbart uti Rikets
Skogs- och Bergsbygder , i hvilket afseeude Anders
Danielsson upprepat de flere hinder, dem
han ansett uppstå för fullbordandet deraf, och
de olägenheter, som för hemmansegarne skola
härflyta, genom anställande af besagde egodelningar
i nämde orter; hvarförutan i öfrigt Anders
Danielsson anmärkt, att det för Enskiftesinål
fastställde Rättegångssätt, det desamme böra
af Konungens Befallningshafvande i Länet
j 3 J Lag- och Besviirs-Utskottens Betänk anden,
upptagas och afgöras, skulle, efter hans tanke,
vara helt och hållet olämpligt. Anders Danielsson
har väl trott sig finna, att skyndsamhet uti
berörde måls behandlande varit föremålet af
detta Rättegångssätts antagande; men då detsarnma
vore förenadt med försvårade eller bristande
utvägar till nödig granskning , samt detta
förhållande ofta föranledde till vidare upplysningars
infordrande samt återförvisning till
ny förrättning, skulle berörde ändamål vara förfeladt,
och ej sällan hända, att slutlige afgörandet
utaf tvister i desse ämnen icke kunnat
förr åstadkommas, än på längre tid mot den,
som kunnat vara erforderlig, om saken genomvandrat
alla Domstols-instancer, Sedan Anders
Danielsson derefter sökt visa så väl nyttan deraf,
att Allmänheten i Rättegångsmål finge bero
af sina laglige Domstolar, som ock omöjligheten
för Konungens Befallningshafvande att,
på det för densamma tillgängliga sätt, erhålla
tillförlitlig kännedom uti de flerfalidige frågor,
sorn vid tvister uti Enskiftes-inål förekomma,
samt att, utaf de handlingar han äger att tillgå,
bedöma rigtigheten af verkställda graderiu*
gar, jordmånen? beskaffenhet till möjlig äring
samt lägligheten af vid Enskiftet tilldelad utmarks
odling med flera omständigheter, har
Anders Danielsson, i följd af allt detta, slutligen
atannat i de påståenden, att Enskiftes • förlattningarne
ej mer må blifva gällande för Rikets
Skogs-och Bergsbygder, hvilkas närmare bestämmande
borde bero på infordrade upplysningar
från hvarje ort, samt att Konungens Befallningshafvandes
Domsrätt i Enskiftes - mål ina
Lag- och BesvärstUtskottens Betankanden. 233
upphöra, och desse mai, lika med tvister a landet
i allmänhet, öfverlemnas till allmänna DomBtolarnes
handläggning. Uti detta hafva ock
Riksdags-Fullmäktige från samma Län Ephraim
Larsson och Olof Håkansson sig förenat, äfvensom,
enligt Utdrag af Ståndets Protocoll för
den 27 December nästlidet ar, Riksdags-Fullmäktige
Anders Nilsson från Vermeland, Samuel
Andersson från Östergöthland, Sven Svensson, Johannes
Olofson och Pehr Johnsson från Elfsborgs
Län, jemte Sven Mänsson från Calmare Län instämt
uti Anders Danielssons yrkande; Och
5:0 Af Riksdags-Fullmäktigen Pehr Pehrsson
från Södermöre Härad i Calmare Län, sorn
likaledes förenat sig uti hvad Anders Danielsson,
på satt här nyss förut är nämndt, andragit,
men med den förändring, att Pehr Pehrsson
föreslagit, det Enskiftesmål må af serskilda
dertill inrättade Domstolar, i likhet med hvad
för Egoskillnads» Rät ten i Bjäre Härad uti Skåne
är stadgadt, upptagas och afgöras, från hvilka
Domstolar de der behandlade tvister borde
omedelbarligen hos Kongl. Majit fullföljas; Och
har Pehr Pehrsson jemväl uppgifvit förslag, hu.
ru berörde Domstolar, efter hans tanka, borde
organiseras.
Lag-Utskottet har ansett omförmälde väckte
frågor utgöra ämnen af Ekonomisk beskaffenhet,
och således hänskjutit desammas pröfning
j förening med Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
hvarefter de af Utskotten gemensamt
till skärskådande blifvit tagne, som nu få deröfver
aflemna yttrande.
a34 Lag‘ och Besvärs-Utskotleris Betänkanden.
Att all samfällighet i egor och isynnerhet
Uti åker, äng och odlingsbar jord, är för jordbrukets
förkofran skadlig och hinderlig, är en
sanning, som så länge varit af erfarenheten
styrkt, att ridare bevisning deraf är öfverflödig;
Äfvensom det ock är lika ostridigt, att
ju mera hvarje jordbrukare kan få sina egolotter
samrnanlagde nära intill hvarannan i ett
sammanhang, desto större och lägligare tillfälle
yppas för honom, att kunna till dessa sine egors
förbättrade häfd och deras odlande nedlägga
arbete och kostnad. För att befordra detta
ändamål hafva Storskiftes-förrättningar blifvit
förordnade, och flere författningar om deras
verkställande, samt angående hvad som dervid
borde iakttagas, meddelade, hvarvid , ibland annat,
uti 73 §. af Kongl. Förordningen om
Landtmateriet i Riket den 12 Augusti 1783
är vordet stadgadt, att vid sådan delning borde,
om det för någon del blefve möjligt, hvar
och en jordägare på ett ställe och i ett skifte
få alla sina egor, såsom åker och äng, skog
och mark, äfvensom att den granne, som påstod
ett dylikt delningssätt för sin egolott, skulle
till erhållande deraf ega rättighet, fastän de
öfrige låto deras egor i flera lotter fördela, för
hvilket något annat hinder ej borde antagas,
än då derigenom Storskiftet för den sistnämnde
skulle göras oredigt och obeqvämt, samt den
bästa och bördigaste jorden medtoges till stör*
re andel, än på den kunde skäligen belöpa,
hvilken åstundade berörde delningssätt. Att
uti flere Landsorter, der Hemmanens inegor
aro spridda och i jordmån af mycket skiljaktig
Lag- och Besvärs. Utskottéhs Betänkandtn. 235
beskaffenhet, berörde sätt till desammas skiftande
delegarne emellan, ofta icke kan vara
görligt utan att en eller flere af dont skall blifva
lidande, lärer dock få antagas vara lika ostridigt,
som det förhållande är, att samma
Skiftessätt icke alltid vid de efter berörde tid
skedde Storskiften blifvit begagnadt, oaktadt det
kunnat vara verkställbar^
Detta sistnämnde jemte det att de äldre
Stor-Skiftes-författningar ej så bestämdt medgifvit
ett slikt förfarande vid egodelningen, som
förenämndt är, har således föranledt till den
vidtagna åtgärd, att bestämma och genom serskilde
författningar stadga ett nytt delningssätt
under namn af Enskifte, hvarigenom, utan afseende
på förut verkställd och stadfästad delning
af hemmansegor i Storskifte, det blifvit
hvarje delegare öppet lemnadt att kunna, der
sådant är möjligt, få sin egolott utbruten uti
ett skifte. Berörde åtgärd har således haft till
syftemål ytterligare beredande af medlet till
befrämjande af jordbrukets tillväxt och af lägligheten
till egornas förbättrade liäfdande; men
det lärer ock icke kunna förnekas, att densamma
varit förenad med ätsk ill ige olägenheter
och deribland den, att deraf förorsakats osäkerhet
hos hemmans-åboerne om framdeles orubbad
besittning af de innehafvande och dem lagligen
tillskiftade egor, då de blifvit i ovisshet
försatte, om icke desamma, vid till äfventyrs
af någon bland dem skeende ansökning om Enskifte,
möjeligen skulle komma att dem frångå,
samt att den följd deraf uppstått, det åboerne
ansett äfventyrligt att å berörde egor nedlägga
236 Lag- och Besvärs-Uiskottens Betänkanden.
betydligare odli ngs-arbete. Detta oaktadt, och
ehuru egornas locala beskaffenhet på åtskillige
orter kan, i afseende på ett större eller mindre
antal inom desamma belägne hemman, hindra
verkställigheten af hvad till iakttagande
vid Enskiftes - delningar är förordnadt, anse
dock Utskotten det så mycket mindre vara för
desse orsaker erforderligt, att enskiftes - förrätt*
ningarne helt och hållet för berörde orter inställas
och upphöra , som desamma endast böra
betraktas såsom en fortsättning af hvad, enligt
hvad förr bernäldt är, förut blifvit till verkställande
föreskrifvet vid skeende Storskiften.
Utskotten tro, både att ändamålet med de om
Enskiftes-delningarne gifna föreskrifter kunna
vinnas, och äfven att de olägenheter, hvilka,
såsom desamma åtföljande, blifvit öfverklagade,
kunna undanrödjas, om de nu varande Enskiftes-
och Storskiftes-författningar, såsom meddelande
serskilda föreskrifter ej mindre om Uandtmätarens
handlingssätt, än om Rättegångs-Ordningen,
då tvister delegarne emellan uppstå
vid nämnde förrättningar, varda sammanfattade
uti en författning ti l fullkomlig enhet och likstämmighet.
I afseende å det hirra eller Landttnatarens
förfarande finna Utskotten sig böra
tillstyrka antagandet af den allmänna grund,
att, vid hädanefter skeende Storskiftesdelningar
af sådane hemmans egor, der berörde Skifte
icke hittills blifvit verkställdt, Landtmätaren
bör vara skyldig att ofelbart iakttaga det delningssätt
af hemmans-åboernes ego-lotter, sorn
genom stadgandet uti 73 §. af Uandtmäteri-För«rdningen
är bestämdt, sedan förut behörigen
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkanden. 237
blifvit utröndt, att, medelst hvarje delegare*
egolotts läggande uti ett skifte, någondera af
dem icke varder uti känbart lidande försatt ;
men att, der ett sådant delningssätt, med bibehållande
af hvarje åbos likarätt, icke kan verkställas»
den delning al' egorna må antagas, sorn
nämnde förordning i öfrigt utstakar; och att,
när en sådan förrättning är fulländad samt, såsom
oklandrad) blifvit fastställd, någon rubbning
deruti icke bör kunna af någon delegare
begäras eller tillåtas; äfvensom att» hvad vidkommer
de byalag och hemman, der Storskiften
för längre eller korrtare tid tillbakars blifvit
fulländade, ulan att delning af egorna emellan
grannarne, genom deras läggande i ett skifte,
skett, ehuru sådan åtgärd kan vara möjlig , de
fastställelser, som å desse Storskiften tillkommit
, ej må ligga i vägen för delegarne inom
ett -Byalag eller å hemman^ att få skiftes-förrättningarne
af Landtmätaren öfversedde och
granskade, för att verkställa besagde delningssätt;
i hvilket fall det endast må vara tillåtet
att rubba de förut ågångne och fastställde Storskiften.
Hvad åter beträffar stadgade Rättegångsordningen
vid uppkommande tvister om Stor.’
skiftes- och Enskiftes-delningar, hvilken nu i
båda händelseme är så betydligen skiljaktig,
anse Utskotten, att; densamma uti ingendera af
desse fall är den mest lämplige, och att den
således kräfver rättelse och förbättring. Det är
ostridigt, att ju mera Rättegångarne i berörde
ämne kunna förkortas, desto snarare vinnes det
ändamål, att hvarje jordegare kommer i säkert
238 Lag- och Besvärs-Utskottens Betar,k anden.
het om besittningen af cle egor honom tillhora ,
och blifver i författning att vidtaga anstalter
till sådane förbättringar deraf, hvilka i framtiden
förskaffa honom en förmånligare afkastning.
Den Rättegångs-Ordning, som nu skall följas
vid förefallande stridigheter under Storskiften,
eller vid anställande klander mot sådane förrättningar
efter det de blifvit fullbordade, medför
ostridigt en långsamhet genom sakens dragande
från den ena Domstolen till den andra,
som dels hindrar förrättningens afslutande, dels
försätter jordegarne i overksamhet vid jordens
behöriga skötsel, samt alltid utarmar de tvistande.
Att denna långsamhet vid besagde stridigheters
afgörande altså är i högsta måtto skadlig,
är ej otydligt. Deremot synes väl den Rättegångs-Ordning,
sorn är fsreskrifven uti uppstående
tvister antingen under Enskiftes-förrättningar,
eller sedan de blifvit verkstälde, att
desse tvister få af Konungens -Befallningshafvande
upptagas och afgöras, ega den fördel, att
tvistens sluteliga aldömande ej kan så länge på
tiden utdraga, och att kostnaden för utförandet
deraf blifver för parterna mindre känbarj
men i närmare betraktande böra ock komma
de svårigheter och vådliga följder, som med
detta Rättegånssätt äro förenade. Den enda
grund, på hvilken Konungens Befallningshafvande
skall bedöma omförmälde tvisteämnen ,
blifva de utlåtanden, som af de utaf Parterne
vid förrättningen tillkallade Gode Män och af
Landtmätaren varda afgifne tillika med det Protocoll,
som; af denne sistnämnde vid förrättningen
är vordet hållet; Och då förstnämnde
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänk anden. S39
yttranden nog ofta torde salma den redighet
och utförlighet, som kunna lemna tillräcklig
upplysning uti de skiljaktigheter, hvilka emellan
de tvistande uppstått, samt Konungens .Befallningshafvande
icke är i tillfälle att sjelf förskaffa
sig egen fullständig kännedom af Docalförhållanden
med det mera, som skall verka
och föranleda till det beslut, af honom bör
fattas, blifver han ej sällan satt i nödvändighet
att vidtaga detsamma, oaktadt de stridige frågorna
mindre noggrannt äro utredda, i hvilket
skick saken, vid anförande underdåniga besvär,
lägges under Kongl. Maj:ts Kådiga pröfning.
Kär nu äfven det mera ofta inträffar, att de
vanlige Domstolar uti förekommande tvister om
egor och om Storskiften, ehuru egande mera
tillfälle, att förskaffa sig de upplysningar, som
de finna sig sakna, ej sällan blifva satte i behof
att, vid anställande syn, på stället utröna
de oupplysta förhållanden , innan de kunna meddela
dom deruti, måste det än mera uppkomma
svårighet för Konungens Befallningshafvande,
som icke eger, eller åtminstone, i anseende till
öfriga trägna göromål, ej kan vidtaga berörde
utväg, att se sig ega alla erforderliga underrättelser,
sorn vid afgörandet af så vigtiga och
granhaga ärender, sorn de ifrågavarande, för honom
linnas nödige.
På sådan grund linna Utskotten sig böra
tillstyrka, att, sedan, pa sätt Utskotten här ofvan
föreslagit, Storskiftes- och Enskiftes-förrätningarne
till enahanda behandlingssätt, eller
till en och samma förrättning blifvit sammanförda,
alla tvister, som i afseende derå uppstå,
8 4o Lag- och Benviirs-Utsiottcns Betan handel
må upptagas och afgöras utaf serekilde inrättade
Egodelnings-Rätter , hvilka på det sätt boed®
organiseras, att uti hvarje lämpligt District en
skicklig Lagkunnig petson, antingen Ordinarie
Häradshöfdingen elier någon annan , af Hemmansegarne
utväljes till Ordförande, och dertill
, efter skeende underdånig anmälan , af Kong!»
Majit i Nåder förordnas, hvilken sedermera,
med tillkallade och jemväl på berörde sätt valde
Ledamöter i Rätten af i Landthushållningen
kunnige män utaf hvad Medborgare - Glass sorn
h ali st, skulle, under åtnjutande af dagtractamente
samt skjuts till och från förrättningsstället,
företaga och, antingen efter förrättad Syn
på stället, eller utan en sådan, om densamma
funnes icke kunna erfordras, behandla och afdöma
berörde frågor, hvilka derefter i Vanlig
ordning och innom den tid, som för hvarje ort
är lämplig, komma att af den missnöjde, genom
underdåniga besvär, hos Kongl. Maj:t fullföljasJ
men att i öfrigt fastställelsen af de C bartor, hvilka
öfver förenämnde Landtmätare förrättningar
upprättas, må, antingen något klander emot
förrättningen ej uppstår, eller i händelse af
uppstående tvist, sedan densamma blifvit genom
slutlig Dom afgjord, meddelas af vederbörande
Härads-Rätter.
Utskotten, som, genom hvad här ofvan är
förmäldt, anse sig hafva meddelt utlåtande öfver
alt hvad uti ifrågavarande Memorialer blifvit
utur olika åsigter anfördt och föreslagit, finna
sig slutligen böra hemställa, att, om det,
hvilket Utskottet häruti tillstyrkt, vinner Riksens
Höglofl. Ständers bifall, Riksens Högloft.
Lég- och Besvärs-Utshottens Betänkanden. 2411
Ständer må uti den underdåniga skrifvelse, sorn
i Lågan då kommer att till, Kongl. Maj:t afgå,
tillika i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t i Nåder täckes låta i den Författning, som
i ämnet på den nu lagde grund utfärdas, närmare
bestämma förhållanderne såväl vid Landtmätarens
åtgärder, sorn ock vid den föreslagna
Lgodelnings-Rättens behandling af de till densammas
pröfning dragne tvister, uti utveckling
hvaraf Utskotten trott sig icke böra ingå.
Till Riksens Högloft. Ständers vidare om.
pröfvande varder detta vördsamt öfverlämnadt.'
Stockholm den 16 Mars 1818.
N:r 58.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs och Ekonomi-Utskottens
Betänkande, angående de flere gjorde
förslag till ändring uti Allmänna Lagens
stadganden, och genom Kongl
Förordningen dea 9 Februarii I8o2
meddelte föreskrifter , om Stängselskyldigheten.
tJti frågan om de så väl i Allmänna Lagen,'
som serskilte Författningar meddelte föreskrifter
rörande stängsel - skyldigheten hafva, dels
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln, dels uti
Hedervärda Bonde-Ståndet, genom flere Memorialer,
åtskillige förslag till ändring och förtydligande
af berörde Stadganden blifvit väckte,
hvilka Memorialer väl blifvit af bemälfe Riks*
Bihang till Riks-St, Fröt. 1817 - i£iS> t.dc Sami, N:r sr. sz.
243 Lag- och Besvärs-Utstått ens Belänhandm.
Stånd remitterade, dels till Eag- dels till Allmänna
.Besvärs och Ekonomi-Utskotten enskilt;
men i anseende sä val till Ekonomiska beskaffenheten
af de ämnen de innefatta, som ock för
det samband de samma med hvarannan äga, ärcr
vordne på en gång gemensamt af bada Utskotten
till pröfning företagne.
Berörde Memorialer hafva blifvit ingifne
till Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
ltmtr Af Herr Grefve Joli. Henning Gyllenborg,
och
2 :do Af Herr Hammarhjelm.
Samt till Hedervärda Bonde-Ståndet
i:mo Af Riksdags-Fullmäktigen Eric Svensson
ir ån Bohus Eän, deruti Riksdags-Fullmäktigen
Hans Andersson från samma Län sig förenat»
2:do Af Riksdags - Fu Imäktigen Jon Pehrsson
från Westmanland; och
jrtio Af Riksdags-Fullmäktigen Olof Mänsson
från Blekinge.
Och hafva i öfrigt hos Utskotten de Utdrag
af det hos sistnämnde Riks-Stånd hållna
Protocoll för elen i 3:de December nästledit samt
den gule, i5:de och igale Jannarii detta år
förekommit, som innefatta de serskilte yttranden
och anmärkningar, hvilka dels skriftligen ,
dels munteligen, blifvit af flere bland Ståndets
Eedamöter afgifne och gjorde, i afseende å hvad
uti nyssbesagde Memorialer af Eric Svensson och
Jon Pehrsson är vordet föreslagit.
För att förekomma en större vidlyftighet,
hafva Utskotten ansett sig icke böra här först
upptaga innehållet utaf hvarje af berörde framställningar,
utan trott det blifva lämpligast, att
Lag' och BesvärS-Utskottens Betänkanden, 34$
här nedan i ordning hvar efter annan anföra
alla de omständigheter, hvaruti ändring, rättelse
eller förklaring blifvit sökt* i förhållande
(ill de enahanda eller olika åsigter , dervid haft*
till föremål, samt att uti hvarje af deni meddela
det yttrande, hvartill Utskotten funnit sig
befogade.
Med Iakttagande af ett sådant satt för handläggningen
härvid, företaga Utskotten först det
af Riksdags-Fullmäktigen Eric Svensson gjorde
andragande, att då i §. uti Kongl* Förordningen
angående Stängsel - skyldigheten den 3 Fe*
bruarii lgoa stadgar, 5*att när by möler by
■uti åker och äng, den skall äga vlttsord, som
stänga vill, ett närmare bestämmande skall erfordras
af hvad som egenteligen bör förstås med
ordet Fy. Eric Svensson har såsom exempel framställt,
att flere så kallade byar skulle i hans
hemort finnas, hvilka, från hvarannan afskilaa,
hade sine ägor intill hvarandra, och alla ägde
samma namn, samt blott åtskiljdes genom benämning
af Norrgården, Södergården, Wästergården
o, s, v.; Och hat lian ansett, att vid
uppstående fråga om hägnads upprättande emellan
desse serskilte byars och andra till dem angränsande
Hemmans eller Byars ägor, icke nog
tydligen Vöre stadgadt, huruvida alla de förstnämnde
, efter deras sammantagne förmedlade
Hemmantal, borde i berörde hägnad deltaga, eller
hvar och en af dem serskilt, hvar efter sitt
Hemmantal, t skyldigheten emot de till de*
samma angränsande ingå.
Henna förmente otydlighet hafva Utskotten
ansett icke böra förefinna!, Utskotten tio,
j 44 °c7i Besvärs-Utszottens Betänkanden.
att när flere Hemman, enligt Jordebok, bevisligen
varit eller äro innom ett Byalag, ehuru
de i anseende till byggnads-platser blifvit fran
hvarannan åtskilljde, och således icke kunna
hänföras till enstaka gårdar, stridige tänkesätt
vid bedömandet, huruvidt desse Hemmans innehafvares
åliggande vid Stängsels upprättande
mot andre angränsande skall sig sträcka, icke
skäligen kan uppstå, då det destomera är af omformälte
Forfattnings lydelse att inhämta, det
nämnde åliggande bör beräknas efter samrnanlagde
Hemmantalet af besagde Hemman, som
sådant jemväl utmärkes genom det i 3 §. af
Forfattningen gifne stadgande, att grannar, som
ligga i Byalag med hvarannan,; böra stänga om
de in- och utägor , som till Byens område höra.
Widare har Eric Svensson förment förtydligande
af 2 §. i nämnde Förordning vara nödig,
i afseende å föreskriften af skyldighet för
den By , som begagnar enskilt gång- eller körväg
öfver den andra Byens inägor, eller väg
till vattuställe, sorn icke umbäras kan, att underhålla
den grind,] hvilken för sådan väg kan
vara nödig. Eric Svensson har föreställt sig deri
händelse, att en By är såj serskilt och aflägse
Belägen, att den nodgas gagna enskilt väg öfver
flere Byars eller enstaka Hemmans inägor,
och. ansett det blifva en för stor tunga för åbo«
erne i nämnde by, om i sådant fall de skulle
vara pligtige att underhålla alla de grindar, hvilla
på denne väg äro nödige.
Afven häruti anse Utskotten någon sådan
osäker bestämmelse uti det föreskrifne, som
Eric Svensson förment, gig icke förete, emedap,
Lag- och Besvars-Utskottens Betänk anden. 545
då Författningens enda föremål år utstakandet
af hägriads-skyldigheten så väl emellan grannar
innom samma Fy, gärd eller Hemman, som
emellan desse ochj angränsande -Byars eiler Hern»
mans innehafvare, det ifrågasatte stadgande innefattar
hvad som åligger åboerne i den Fy
eller å Hemman, hvilka öfver den andra nästgränsande
Fyens inägor nyttja enskilt kör- ellger
gång väg, eller väg till vattuställe, men ej
afser förhållandet uti det ornformälte fall emellan
Eyar och Hemman, hvilkas ägor icke äro
invid hvarannan belägne.
Så väl Eric Svensson, som Herr Hammarhjelm,
hafva föreslagit ändring uti det förordnande,
som uti 5 §. af ifrågavarande Författning
är meddelt, att de förändringar, skog och
utmark undergå, genom uppodlingar till åker,
äng och planteringar, icke borde verka till annat
förhållande uti skyldigheten till hägnads
upprättande och underhållande, utan att jorden
elier marken, oaktadt sine förbättringar, skall
anses efter dess förra beskaffenhet. Fada hafva
ansett, att, om än föremålet af berörde förordnande
skulle vara, att underlätta alla företag
till uppodlande af ofruktbar mark, skulle det
dock blifva en obillighet, att, då odlingen verkställes
invid en grannes inägor, denne sistnämnde
alltid skulle få vidkännas tyngden och kostnaden
af liagnadens underhållande emelian berörde
ägor, hälst härvid borde i betraktande
komma, att all jord af ålder varit ouppodlad,
och att således något skiljaktigt förhållande ej
borde deraf härflyta, att den ena delen af samma
mark förr, och den andra delen senare» är
*4<5 JLag- och Eesv'års-TJtskottens Bctankanden.
vorden odlad, Båda hafva altså förment, det
gräns borde sättas för odlarens befrielse från
skyldighet att deltaga uti stängseln mot de till
odlingsmarken angränsande inägor j Och har Herr
Hammarhjelm väc||ct det förslag, att omförmälte
§. borde få en sådan lydelse: ”De förändringar,
”skog eller utmark antingen redan undergått,
”eller hädanefter undergå genom uppodlingar
*'till åker, äng eller planteringar, böra icke på
”de första 25 åren, sedan den nya åkern b 1 if’
vit besådd, ängsmark slagen, eller plantering an”lagd,
verka till annat förhållande uti skyldig?
beten till hägnads upprättande och underhällan*
’’de, utan varde jorden eller marken, oaktadt
”sine förbättringar, ansedd efter dess förra beskaffenhet;
men efter den tiden anses egenska*
”pen af nyodling hafva upphört, och verkställes
8 hägnad på sätt, sorn denna Förordning i öf”rigt
bjuder.”
Per emot har Eric Svensson icke uppgifvit
någon viss tid, vid hvilken han förment att berörde
hägnads skyldighet emellan nyodlad mark
och aldre brukade inägor borde vidtaga; men i
öfrigt yrkat den förändring uti sista momentet
af 2 §. uti 5 Cap, Byggninga - Balken, att, när
inägor möta utägor, ägaren af de sistnämnde
borde, i nion efter Hemmantalet till hälften
taga del uti hägnaden mot de först berörde.
Wid öfvervägande af desse motioner, hafva
Utskotten funnit, att, da skyldigheten för
innehafvare af inägor, sorn möta andras angränsande
utmark, att ensam besörja upprättandet
och underhållandet af stängseln dem emellan,
grundar sig såväl på nödvändigheten för honom
Eng- och Besvärs-Utskottens Betänkanden. •
att freda berörde inägor från ohägn och skada,
som äfven på den omständighet, att ägaren af
utmarken icke drager den minsta fördel af hägnaden;
så skalle det ock blifva en obillighet,
det denne sednare skulle, efter hvad Eric Svensson
velat åstadkomma, belastas med kostnadera
eller besväret af deltagandet deruti. 1 följd af
»lenne af Utskotten antagne principe, anse ock
Utskotten, att sorn dels hvar och en, hvilken vill
företaga och fullända odling af sin mer och mindre
eländiga utmark, bör till uppmuntran af så
beskaffad åtgäid röna all den möjliga lättnad,
som med rättvisa är förenlig, dels den, hvilken
har inägor invid den mark, hvars odling
verkställes, icke af samma odling blir underkastad
större vård och tunga af hägnaden mot denne
mark, än den, som varit för honom ourngänglig,
innan odlingen skedde, samt i motsatt
förhållande denne ej synes blifva berättigad,
att i en sådan tunga njuta mera lindring, för
det att hans granne vill förbättra och odla sin
till inägorne gränsande utmark, än om ägaren
af utmarken icke ingår i någon Författning lill
en slik odling »leraf, samt härtill än vidare bör
Jäggas den omständighet, att vidden af odlarens
deltagande uti hägnaden beständigt skulle vara
underkastad förändring i den mohn , sorn odlingen
invid grannens inägor ökades, eller när till
äfventyrs odlaren funne anledning att åter till
utmark utlägga den påbegynte odlingen; så böc
ock, efter Utskottets tanka, det, som i detta
ämne uti ifrågast.äidte §, 3!' Kongl. Föiordningei*
den g Februarii 1802 är stadgadt, förblifva oförändradt,
hvarigenpm nu varande äldre elier
348 Lag- och Eescärs-Utskottcns Bet ani ari deri.
nyare uppodlade inägors innehafvare, destornindre
kunna anses iiVga skäl till klagan öfver
obilligt lidande af hägnadens upprätthällande
omkring desamma, sorn detta åliggande redan
är en vid deras jord fästad oundviklig tunga.
Eric Scensson har ytterligare anfört, att 6
i besagde Förordning skall i synnerhet fordra
förändring, och att åtminstone innehållet
deraf lemnat den mästa anledning till Rättegångar
och olika Lagskipning. Enär berörde
§. föreskrifver, att emellan grannar och delägare
innom samma by, gård eller Hemman, der
Storskifte föregått, eller annan laga skillnad uti
inägo-lotterne finnes, borde med skyldigheten
att omkring desse ägokotter hägna och stänga,
på samma sätt förhållas, som angående byar
och enstaka gårdar, då de med inägor till hvarannan
möta, förut i Författningen är föreskrifva,
så att den, sorn stänga vill, äger vittsord,
och den angränsande är skyldig deri taga del,
skall af det ordet angränsande olika bedömanden
uppkommit. Eric Scensson har föreställt,
att om uti en By, bestående af q:ne hela Mantal
med åtta åboer, fråga uppstår emellan tvenne
af dera om. stängsels upprättande emellan
detas storskiftade ägor, och de äga lika stort
mantal, det skall ansetts, att desse till hälften
hvardera borde i sådan hägnad deltaga; Merida
den ena af desse åboer kan hafva fått sin ägolott
så belägen, att den fordrar mer stängning,
än den andras, helst han kan hafva erhållit
mindre taxerad mark; så skulle af en sådan
delningsgrund följa, att den ena åboen erhölle
vidsträcktare hägriadsskyldighet, än de öfrige.
Lag- och Besvurs-ZJtskottens Betänkanden. 249
när livar och en för sin ägolott k om me att
stänga mot hvar sin angränsande granne. I
följd häraf har Eric Svensson förment, att sedan
först hela Byens stängselskyldighet mot i ägor
tillstötande andra Byar eller Hemman blifvit
bestämd, borde icke allenast alla de gärdesgår»
dar, som salunda mot de angränsande tillkom
byalaget, utan ock ali öfrig hägnad innom byen,
uppmaras och fördelas emellan alla åboerne,
i mon efter hvars och ens hemmantal, efter
verkställd taxering af gärdesgårdarne, i afseende
å den genom localen uppkommande större
eller mindre svårighet att dem upprätthålla..
Herr Grefve Gyllenborg har likaledes ansett, att
icke enahanda tillämpning skulle följas vid fördelning
af skyldigheten att stänga emedan inägor
i mindre delar, och har Herr Grefven
uppgifvit det exempel, att om i en By, bestående
af fyra Mantal, en stor äng delas efter
H emmantalet i fyra lika delar, men den ena
delen åter skiftas emellan fyra åboer, så borde
den af desse sistbemälte, som erhållit sin del
vid gränsen af hela Hemmanslotten, deltaga i
stängseln mot angränsande ägare af ett helt
Mantal, icke blott såsom ägare af ett fjerdedels
Mantal, utan skulle innehafvaren af det hela
Mantalet hafva rättighet till motliägnad till tre
fjerdedelar, eller i det förhållande, som tre
Mantal äro till ett i stängselskyldighetpn, men
deremot de, som äro delägare i det hela Mantalet,
icke kunna, i den mindre fördelningen
dem emellan, fordra hägnadsbiträde af de andra
hela Mantalen.
350 Bag- oc^ Besvärs-Unionens Betänk anden.
Enär Utskotten i betraktande tagit hvad
uti berörde måtto är vordet anmärkt, hafva Utskotten
funnit, det den förevarande Författningen
nog tydligen och klart föreskrifver, attalia
till en By hörande gärdesgårdar böra grannarne
emellan efter Hemmantalet fördelas, hvilket
ock blifver en tydlig följd af Hagens generela
stadgande uti a §. af 5 Cap. Byggning»-  Balken, att den stanger mer, som för mera lig*
ger, och den mindre, som för mindre ligger,
hvilket ej blifvit genom besagde Författning
ändradt; Och då de serskilte fördelningar af ett
Hemman innom By, sorn genom Hemmanets
skiftande emellan flere ägare elier aboer, inträffa,
hvilka föranleda till nya hägnader emellan
desse Hemmansdelars ägolotter, icke
kunna förorsaka någon förökning af de öfrige
Hemmans inneliafvarnes hägnadsskyldighet, äfvensom
dessas berörde åliggande ej elier kan
undergå någon förändring, genom det att något
af H emmanen i Byen, hvilket vid skedde gärdesgårdsdelningen
liaft flere åboer , sedermera
kommer uti en mans ägo, anse Utskotten, att
allt hvad genom de nyssnämndes väckte förslag
åsyftats redan är stadgadt, och alt således någon
förklaring deröfver icke erfordras,
X sammanhang med det nästföregående,
har Eric Svenson förmält sig inse nödvändighet
af behörig föreskrift, huru förhållas borde med
gärdesgårds-delningars verkställande, och sådane
delningars klandrande; äfvensom ock af Herr
(Grefve Gyllenborg blifvit hemstäldt, om icke
Landtmätare borde åläggas, att i enahanda ordning,
som för andre af dern verkställande för
-
Lag- och Besvärs-Uiskottens Betänkanden. 351
rättningar är utstakadt, förrätta gärdesgårds fördelningar,
samt, vid inträffande tvister, sorn kurvde
fordra Domstolens pröfning, en sadan föreskrift
om delningens företeende vid HäradsRätten
borde till sakens fullföljande meddelas,
sorn för Chartors fastställande är stadgad, så att,
utan serskilt stämning, tvisten blifver vid bemälte
Rätt anhängig, och Landtmätaren da, likasom
i Egodelnings-tvister, skall vara förbunden
att vid Don.stolen sig inställa.
Utskotten linna sig, i anledning af desse
förslag, äga skäl tillstyrka, att, som för det närvarande
de åtgärder icke äro bestämde, sorn böra
vidtagas för verkställande utaf delning emellan
grannar i By eller å Hemman, af de gärdesgårdar
hvar och en af deni bör stänga och
underhålla, äfvensom af hvad utaf stängseln i
skillnads - linierne mot angränsande Byars eder
H emmaus ägor, innehafvarne af desse sistnämnde
tillkommer, en sådan Författning i detta afseende
må meddelas, att, vid skeende Storskiftes-delning,
Landtmätaren bör i sammanhang
med berörde förrättning verkställa delning af
gårdesgårdarne, så väl emellan grannarne, sorn
emellan dem och de angränsande Byar och
Hemman, samt att, der Storskifte i By eller å
Hemman redan för sig gått, utan att behörig
öfverenskommelse om besagde delning af gärdesgårdarne
då eller sedermera är vorden träffad
samt i fullbordan satt, Delägarne väl må
om densammas förrättande anlita den eller dem,
till hvilka de derom hafva förtroende, men att,
i händelse de dertill vilja äska biträde af Landtmätare,
' de äga att sådant hos Konungens Be
-
252 Eag~ och Besviirs-Utskottens Betan/tanden,
fallningshafvande anmäla, som då har att till
förrättningen Landtmätaren förordna, hviken det
skall åligga, att densamma genast företaga; hvarefter,
och sedan den skett, stängningen i likhet
dermed skall verkställas, utan afseende pä de
klander, som emot förrättningen kunna uppsta,
hvilka böra i laga ordning vid Domstolen göras
anhängige och utföras. Och bor jemväl vid
andre förefallande frågor om garriesgärds-delnirigar
I.andtmäta i es biträde efter dertill för
honom erhållit förordnande kunna äskås.
Eric Svensson har väl äfven yrkat de än*
dringar uti Kongl. Förordningen den 31 Janu»
arii 1815, att dels risling eller brottgård må på
vissa orter såsom laggilld stängsel anses, dels
att inskränkning må ske uti den i nämnde Förordning
lemnade rättighet, att vid hägnads upp.
rättande mot grannar få nyttja det af de i Förordningen
gillade stängselsätt, som hvar och en
kan finna för sig lindrigast, uti hvilket först*
berörde påstående flere af Ståndets Ledamöter
sig förenat; Och är såsom skäl till berörde yrkande
af Eric Svensson anfördt, att det på visse
orter skall i afseende å locala omständigheter
blifva nödvändigt att bibehålla det hittills begagnade
stängningssätt af rishag eller brottgård,
samt att förenämnde oinskränkta rättighet till
nyttjande af hvad slags stängsel, utaf de tillåtne,
som funnos lämpligast, skulle föranleda till
missbruk och oenighet grannar emellan; Men
som Utskotten ansett nämnde andragne skäl
icke vara så beskaffade, att de såsom gällande
kunna antagas, samt Utskotten i öfrigt ej eller
kunnat rase någre sådane omständigheter sig
Lag- och Besviirs-Utsbottens Betänkanden. 253
förete, som fordra den ifrågasatte ändring oell
inskränkning; Så hafva ock Utskotten funnit sig
icke böra dem till bifall understödja.
Slutligen har ock Eric Svensson trott det
vara nödvändigt, att de serskilte stadganden,
som angående stängsel-skyldigheten nu voro,
dels i Allmänna Dagen, dels uti flere Författningar,
gifne, blefvo uti en enda Förordning,'
med de dervid erforderlige rättelser, sammaudragne;
Men detta behof hafva Utskotten likväl
ansett icke nu vara för handen, enär de
föreskrifter, som i ämnet på besagde sätt äro
meddeldte, efter Utskottets tanka, tillräckligen
upplysa hvad hvar och en jordägare eller åbo,
i afseende på omförmälte skyldighet, åligger
och har rätt att af sin granne fordra.
Det förordnande, Herr Grefve Gyllenborg
ansett sig sakna, huru med hägnads skyldigheten
borde förfaras, då den ena Byens inägor
möter annan Bys utmark, är redan gifvit uti sista
momentet af 2 §. uti 5 Cap. Byggninga-Balken;
hvarföre Utskotten funnit något vidare utlåtande
derom icke vara nödigt; Och hvad åter beträffar
det af Herr Grefven framstäldte förslag,
att, vid fråga om hägnads upprättande uti rågången
Byar emellan i utmark, skyldigheten till
deltagande deruti borde vara lika, utan afsende
på större eller mindre Hemmantal, samt att,
om tvist uppstår om större eller mindre rätt till
delaktighet uti utmarken, hägnaden borde verkställas
af närmast boende, sä att den tillgränsande
Byen icke komme att sakna motstängsel under
en långvarigare Rättegång, under hvilken
lid de tvistande borde sig emellan öfverenskomma
254 Lag- och Besvär s-Utskottens Betänk and ert,
oin hägnads-skyldighetens uppfyllande emot angränsande
Byar ; sä emedan, hvad rörer deri
förstnämnde af berörde frågor, deri samma icke
är förenlig med den pä billighet och rättvisa grundade
priricipe, att Hemmantalet skall bestämma
vidden af åliggandet att deltaga uti hägnadsbe.
svaret; Och hvad åter angår den senare frågan,
det synes vara utan allt tvifvelsmål, att den eller
de, hvilka innehafva den mark, om ägande rätt
hvartill stridighet eller tvist uppstått, äro pligtigeatt,
så länge de samma mark begagna, äfven
vidkännas den tunga, som dermed åtföljer, och
således äfven att för hägnaden kring denna mark
i lagligt förhållande ansvara; Ty finna Utskotten
sig icke kunna tillstyrka att besagde förslag må
antagas.
Vidare är ock af Herr Grefve Gyllenborg
anmärkt, att föreskrift skall saknas, huru förhållas
bör med hägdnads upprätande vid allmänna
vägar, när desse genomlöpa åkergärden eller
ängar samt om verksälligheten deraf bör på allmänt
deltagande bero, hvarförutan de, som fått
sine ägolotter invid berörde vägar sig tilldelte,
skulle blifva lidande.
Häröfver hafva Utskotten funnit sig icke
kunna lemna annat yttrande, än att, enär det är
hvarje delägare i By eller Hemman öppet lemnadt,
att få inhägna sine inägo-lotter, och tillika är
stadgadt hvad biträde den , som sådan hägnad vill
upprätta, bör af de angränsande åtnjuta, samt
detta förhållande alltid blifver enahanda antin*
gen ägolotten är invid allmän farväg, eller annorstädes
inom Byen* eller Hemmanets område
belägen; Så synes, efter Utskottens mening, nå
-
I-ag- och Besvärs-Utskottens Betänkanden. 25,5
gon förändring häruti, i afsönde på hägnads skyldigheten
i det af Herr Grefven nämnde fall,
icke böra äga ruin.
Af Riksdags-Fullrnäktigen, Jon Pehsrson,
är föreslagit, att 3 och 6 §. §. uti ofvan omförinälte
Kongl, Förordning af den 9 Februarii
1802, må i så måtto varda ändrade, att, enär
någon jordägare åstundar att afstänga sine skogslotter
från de arigränsandes, men marken, der
hägnadens upprättande skall verkställas, är bergig
och oländig, så att någon nytta af stängningen
icke kan härflyta, de angränsande skola från
deltagande deruti vara frie.
Då uti 4 §. af berörde Förordning finnes
stadgadt, att vid de händelser, det hägnads skyldighet,
p;i grund af de utaf Jon Pehrsson ifrågasatte
§. §. af samma Förordning, äskås uti skilnader
emellan skog, utmark och beteshage, och
linien, hvarefter stängas skall, utgör en sträckning
af Tre Tusende fananar eller derutöfver,
samt derjemte inträffar, att den By eller delägare
deruti, hvars deltagande uti hägnaden påfordras,
icke kan anses draga serdeles nytta af
markens frånskiljande, det skall, så vida tvist
uppstår, få ankaomma på Domarens bepröfvande,
om och hvad lindring uti ett mindre
deltagande, än som emot Hemmantalet svarar,
en sådan By eller delägare erhålla må;
Så anse Utskotten all den föreskrift, som 1 detta
ämne kan erfordra?, redan vara gifven, och
att altså den af Jon Pehrsson sökte förrberörde
förändring icke skäligen bör vinna bifall.
Ytterst har ock Riksdags-Fullrnäktigen Olof
Mänsson föreslagit antagande af en sådan förkla
-
;r, 6 Lag - och Besvärs-Utskottens Belänkandeni
ring öfver merbesagde Förordning, att hvarje
enskiftad lägenhet bör, i frågor orri stängselskyldighet,
så väl i afseende på rågångar, som
andre skil jo - linier, emot angränsande grannar,
vare sig i in- eller utägor, anses såsom Bolby,
samt således granne svara mot granne, och desse
sålunda angränsande till hälften å hvardera
sidan deltaga i den stängsel , som upprättas skall.
I afseende hara hafva Utskotten funnit,
att så val uti 14 §. af Kongl. Förordningen
om Enskiften den 2 Feruarii 1807 är stadgadt,
det vid uppkommande frågor 0111 stängsel innom
enskiftade Byalag, de grunder skola följas,
som Stängsel-Förordningen utstakar, så att ett
proporiionerligt deltagande Hemmanen emellan
må vinnas; Flvarföre det skulle åligga gode männen
och Landtmätaren, att derom söka förening
vederbörande delägare emellan, men att, ifall
den samma icke kunde ernås, deras yttrande
borde till Konungens Befallningshafvande insändas,
som både öfver stängningen och tiden,
då den skall vara fullbordad, ägde att Utslag
meddela } men att, emot tillstötande Byar, stängseln
borde efter sistnämnde Förordning fullgöras,
utan att Enskifts - utbrytningen må förorsaka
någon förändring deruti, som ock alt
ytterligare, genom Kongl. Brefvet den 14 April
1806, är vordet foreskrifvit, det stängsel-skyldigheten
emellan serskilte till hvarannan gränsande
Byar, af hvilka den ena tagit Enskiftesdelning,
och låtit en eller någre få Hemman
utåt rågången utbrytas, men den andra i sin
förra samfällighet förblifvit, icke får till grunden
egenvilligt förändras, utan bör, så för de
Lag- och Bescärs-Vtsiottens Betänkanden. 257
Utflyttande, sorn de qvarblifvande grannarne,
efter ofvannämnde Stängsel-Förordning bestämmas;
Och som desse Förordnanden ej mindre
synas vara med billigheten öfverensstämmande,
än äfven innefatta förklaring öfver sättet huru
förhållas skall med stängsel-skyldigheten af åboerne
å de Hemman, hvilka genom Enskifte
från Byalag blifvit utbrutne; Hvaremot Olof
Månssons väckte nyssberörde förslag skulle, ef*
ter Utskottets tanke, föranleda till en oskälig
rubbning af den, för beräknandet af hägnadsskyldigheten,
bestämde grund; Altså finna Utskotten
anledning icke vara att något tillstyrkande
till antagandet deraf meddela.
Detta alt varder tillika med en Ledamots
serskildta mening Riksens Höglofl. Ständers vidare
pröfning vördsarnt understäldt.
Stockholm den 16 Martii 1818.
< . \ '
Transumt af Protocollet, hullet i Riksens
Höglofl. Stäiiders Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotts Plenum
^ Måndagen den 16 Martii igig.
Dj Härefter upplästes samfäldta Beredningens
Protocoll den 2 8 nästledne Februarii, hvaraf
inhämtades, att Herr Borgmästaren Eneroth
i så måtto varit af skiljaktig tanka med Beredningens
Öfrige Ledamöter, att han ansett utmark
böra deltaga i stängsel mot inägor, i förhållande
till den nytta dem hvardera genom stängningen
tillskyndades, och i öfverensstämmelse
bihang till Riks.St. Fröt. igtj - tSiS. 7ide Sami. N:r 31. >4
«58 Lag- oell Besvärs- Utskottens Betänk anden'.
härmed 5:te §. uti Kongl. Förordningen den 9
Februarii 180 J om stängsel-skyldigheten ändras;
Och skulle denna serskildta tanka, Betänkandet
rörande detta ämne, till de Respeetive
Riks-Stånden åtfölja.
N:r 59.
Riksens Hög löjlige Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande öfver den af flere
Riksda (s-Fu11magt i ge utaf Hedervärda
Bonde-Ståndet väckte fråga rörande
rättighet för Allmogen i Blekinge
och Skåne att emellan alla hamnar derstädes
få sjöledes obehindradt föra deras
produkter.
Dels till Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten gemensamt, dels till sistbemälte
Utskott enskildt, äro från Hedervärda
Bonde-Ståndet följande dit ingifne Memorialer
remit terade, nemligen: 1:0 Af Riksdags-Fullxnägtige
från Christianstads Län Joran Jönsson
och från Malmöhus Län David Rassmundsson , deruti
de förmäla, att sedan Riksens Höglofl. Ständer
vid sistlidne Riksdag hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, det Invånarne i Blekinge
och Skåne må tillåtas att från alla in»
lastningsplatser i den forstnämde af desse provincer,
de forre utföra och de sednare afhämta
hvarjehanda slags trävaror samt dem till utlossnings-platser
i Skåne transportera; Så har
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkanden. 259
Kongl. Majit i Nåder förordnat, att nämnde
Kans innevånare borde i frågan höras, samt att
Konungens Befallningshafvande i desse Län och
Kongl. Comrnerce-Collegium skulle med under*
dånigt utlåtande inkomma; I anledning hvaraf,
och då undersökningarne vid Härads-Rätterne
i ämnet blifvit verkstälde, men Nådigt Beslut
deruti ännu ej erhållits, Jöran Jönsson och Dafid
Rassmundsson , i anseende till nödvändigheten
för innevånarne både i Blekinge och Skåne,
att få omförmälte fråga afgjord, begärt, det
Bonde-Ståndet ville genom underdånig ansökning
anhålla, det Kongl. Majit i Nåder täcktes
låta den samma i sådant ändamål hos sig förekomma;
I sammanhang hvarmed å nyo blifvit
yrkadt, att Allmogen i Blekinge och Christianstads
Län måtte fritt och obehindradt till
hvilken hamn eller lastage-plats som lägligast
funnes, få afföra och upplägga orternes ömsesi?
diga produkter.
210 Af Riksdags-Fullmägtigen Jon Jonsson'
från Blekinge af det innehåll.- att då Riksens
Högloft. Ständer vid sista Riksmötet hos Kongl.
Majit i underdånighet anhållit om en mera fri
handelsbod! seglations-frihet för invånarne i
Blekinge och Skåne, och desse med tröstfU|lla
förhoppningar afbidat utgången häraf, men någon
hufvudsaklig påföljd ännu icke inträffat,
har Jon Jonsson funnit sig föranlåten söka Riksens
Högloft. Ständers medverkan till befordrande
af en önskad snar utgång, i hvilket afseende
han anfört! att genom LandthushållningsSällskapets
i Blekinge Län förledet år anstälde
undersökning blifvit updagat, att inom Bräkne
*6o Lag- och Besvärs-Uiskottens BetänkancLen.
Härad, på mer och mindre afstånd från Östersjöns
strander, ett större skogsförråd finnes, an
som, med nu gällande föreskrifter om ägarnes
rättighet till användande däraf för Ortens behof,
ärfordras, hvarigenom de nästgränsande Skånska
orterne kunna förses med hvarjehanda byggnadsämnen
mot utbyte af dessa skoglösa orters
ofta öfverflödiga och i vanpris varande spannemål,
derest rättigheten lill sjötransport på första
hand lämnades åt jordägaren, utan att vara
bundne vid Köpmannens godtyckliga betalningsgrund;
Alt sorn utförseln af ved till Skåne
är Blekinges invånare förbuden annorstädes
än vid .Pukaviks Lastageplats, hvilken af högst
få inom Länet kunnat begagnas, hafva skogarne
utan synnerlig förmon blifvit tillgrepne till
svedjande, och r der sådant icke fått eller kunnat
verkställas, till askbränning; Och att, i stadgandet
om Seglations-rättighetens inskränkning,
grund torde ligga till den så länge öfverklagade
misshushållningen med enskildte Skogarne,
då af sex famnar eller stafrum ved, icke
erhålles genom förbränning iner än en tunna
aska, hvilken, sedan till dess vidare förädlande
en famn ved blifvit använd, betalas med
högst Tre Riksdaler Banco; I anledning hvaraf,
och till afhjelpande af sådan® tryckande olägenheter,
Jon Jonsson föreslagit och hemstält,
att Allmogen i Bräkne Härad må vara ebetagit,
att ifrån alla de hamnar eller lastageplatsen
hvilka såsom tjenlige inom orten kunna
utses, få till hvad plats som hälst i Skåne sjöledes
transportera ved, byggnads- och redskapsvirke,
och de samma der afyttra, antingen mot
Lag- och Besvärs-Utsiottens Betiinkanden. j6i
contant betalning, eller utbyte af spannemål,
likasom att det icke må förvägras innevånarna
i Skåne att få till Blekinges hamnar föra deras
spannemål och victualievaror. Dåligt ifrån att
af en sådan tillåtelse befara skogarnes utödande,
har Jon Jonsson trodt densamma bäst bereda
deras återväxt och närmare vårdande, hvilket
i hans tanke, fåfängt väntas och fordras, så
länge skogägarens egen synbara förmån icke dervid
fästes, i förhoppning att af den egendom
han sålunda tilldanar , få, utan altför svåra band,
beräkna den största möjliga vinst; Och om emot
förmodan det någon gång skulle hända, att en
eller annan missbrukade den utvidgade Seglations-friheten,
och i stället för Skåne anlöpte
Danska Öen Bornholm, har Jon Jonsson ansett
detta icke medföra större national-förlust, än
det inflytande på inhemska näringärne, som
Finnarnes rättighet att hit införa ved, virke
och allehanda victualie-varor, åstadkommer.
Uti detta andragande hafva Riksdags-Fullmägtige
Olof Mansson och Peter Petersson sig
förenat, med tillägg af den önskan, att enahanda
rättighet matte tillerkännas alla hemmansägare
uti Östra och Medelstads Härader äfven
i Blekinge, samt dem uti Söderåkra Socken af
Calmare Dän, hvilken sistnämnde Socken gränsar
närmast till Blekinge, äger samma kust,
och således delar lika interesse med berörde
Province.
Riksdags-Fullmägtigen Nils Maneton, som
till alla delar instämt med Jon Jonsson, har
derjemte andragit, att då Konungen och Riksens
Ständer funnit nödigt att genom en Span
-
*2-6? Lag- och Besvärs-TJtsXottehs Petänianden.
nemåls-Direction underhålla jemnvigten mellan
Rikets provincers Spannemåls-tillgång, så att
den enås öfverflöd transporteras till den andra,
der brist är, har han ej insett någon, för upfyllandet
af detta ändamål, lämplig3ie utväg
för Rikets södra provincer, än då Skåne, som
producerar spannemål utöfver sitt eget behof,
xnen deremot har brist på ved och skogsförnödenheter,
samt Blekinge, som åter årligen hehöfver
Spannemål , men har ved och skogseffecter
att aflåta, tillåtas att sjöledes ömsesidigt utbyta
deras öfverflöd mot bristande förnödenheter;
Med hvilket anförande Riksdags-Fullmägtige
Assar Kirstensson och Jon Jönsson från Malmö-*
Rus llän samt Sven Pahlsson från Christianstads
län sig förenat. Och 3:0 Af Riksdags-Full:m
ägt igen Mans Pehrsson, genom hvilket han,
i anledning af Jon Jonssons väckte förenämnde
motion, om en mera utvidgad Seg-ationsrättighet
för invånarne i Bräkne Härad, anhållit,
att samma rättighet må tilläggas Listers Härrad,
såsom ägande inom sig högst betydliga
.skogar; Och har han i sådant afseende uplyst,
att det väl är Listers Härad tillåtit att från
dess Lastageplats Pukavik till Baskemölla i
Skåne afsända ved, men att Baskemölla är mindre
lämptigt till Undsättning, samt att dessutom
skyldigheten att på ett enda ställe uplägga all den
ved, sorn fran Pukavik utföre*, endast bereder
tillfälle till en skadlig landthandel, till förfång
för Blekingska Allmogen, och äfven för en del
af dem, som bebo Skånska slättbygden, enar
desse, i anseende till deras aflägsnare hemvist
från stranden, icke kunna påpassa, när vedsku*
Lag- och Besviirs-Utsiottens Betan&anden. 363
torne anlända och då få inköpa sine behof, ritan
i stället måste vända sig till utprånglare,
sorn af Blekingska Allmogen för billigt pris inköpa
den ved, hvilken de sedermera ganska
dyrt utsälja.
Detta allt hafva Utskotten tagit i öfvervägande;
Och som Utskotten erfarit, att Riksens
Ständer vid sistförflutne Riksdag hos Kongl,
Maj:t i underdånighet hemstält, det tillåtelse
må bevijas invånarne i Blekinge och Skåne att
från alla inlastningsplatser i förstnämnde Province,
obehindrat få, de förre utföra och de
sednare afhämta åtskilige då uppgifne trävaror,
samt dem till alla utlastnings-plafser i Skåne
transportera, på det sätt och under de villkor,
som dervid blifvit i underdånighet föresiagne,
afven som att enahanda Seglations-frihet må utsträckas
till utförseln af spannemål från Skåne;
Altså anse Utskotten sig nu endast böra föreslå,
att Riksens Höglofl. Ständer må hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
i Nåder täckes befordra, att berörde mål må
skyndsamt försättas i det skick, att det fean
Kongl. Majit i underdånighet föredragas, och
att Kongl. Majit derefter ville det samma till
Nådig pröfning företaga.
Till de af Riksens Ständer i ofvan omförmälte
afseende förut anförde skäl hafva dock
Utskotten funnit sig böra tillstyrka den ytterligare
tilläggning, att då det, enligt den tanka Utskotten
hysa, är ostridigt, att i alla Länder förnämsta
medlet till odlingens, industriens och
deraf uppkommande producters förökande, är
en snar och förmonlig afsättning af de sistnämrir
?6^. Lag- och Eesvärs-Utskottens Betänk anden.
de: dl denne afsättning först bör sökas och erhållas
hos egne Landsmän genom utbyte af
hvarandras öfverflödiga varor till fyllande af
hvarandra* brister och behof: då detta utbyte
svårligen kan verkställas utan en fri communi*
cation emellan Provinceme i samma Land, samt
denna fria communication i alla policerade Stater
utgjort en ibland de största omsorger för
hvarjenpplyst Legering, samt uti sednare tider
i Sverige ett föremål för betydligare uppoffringar
af Nationen, än något annat allmänt Ekonomiskt
företag; Så synes det medel till inre
communicationers utvidgande, som en fri kustfart
sjelfmant erbjuder, böra destomera vidtagas,
som dertill hvarken nya bevillningar eller
Stats-anslag erfordras, utan blott ett åt enskifta
fliten och industrien lemnadt tillstånd att obehindrat
begagna de förmoner Naturen frivilligt
lämnar, bestående i förevarande fall uti en
vid hafskusten varande local, hälst en friare
Seglations- rättighet fot Blekinge och Skåne,
samt deraf uppkommande större gemenskap, ej
allenast skall tillskynda desse Provincer lika
stora som billiga fördelar genom producternes
utbyte och afsättning, utan ock bör befordra en
mera vårdad skogshushållning genom effecternes
ökade värde,
Till Riksens Högloflige Ständers vidare
pröfning varder detta alt, tillika med den sär.
skildta mening, en af Utskottens Ledamöter yttrat,
vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 16 Martil 1818.
Lag- och Besvärs-Utalottens Betänianden. 5265
Tranmmt af Protocollet, hållit i Riksens
Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotts Plenum,
Måndagen den 16 Martil i818.
C
D. Herr Borgmästaren Hök förnyade hvad
han till Ekonomi-Utskottets Tredje Beredning,
anfört: Att lika så billigt och rättvist han ansåg
det vara, att band ej böra läggas på rörelse och
Näringar, då ej synbara olägenheter möta, lika
så vådelig och till missbruk ledande fann han
denna Seglations-frihet vara derigenom, att ej
allenast en i flere afseenden skadelig export af
Ved och Skogs-effecter till midtöfver liggande
Danska Eandet blefve att befara, utan äfven
förbudne varor i retour lika lätt kunde återföras;
Hvarföre Herr Borgmästaren trodde, att
på Memorialet härom ej borde hafvas afseende,
men om i alla fall den sökta Seglations - friheten
blefve villfaren, och ansågs kunna utan
verklig förlust för Kongl. Maj:t och Kronan
beviljas, fann han högst nödigt blifva, att de
Farkoster med Hö - läster eller andre varor,
som från de projecterade Lastage-Platser skulle
afgå, borde vid närmaste Sjötulls-Kapimare, sedan
främmande kust måste passeras, sig angifva,
för att derå erhålla behörige förpassningar, och
att, i följe deraf, dem ålåge å Eastnings-orten
taga så Laggiltige bevis deröfver, att varan ditländt
och blifvit lossad, hvilka bevis inom
viss föreskrifven tid till Tullkammaren, som
Passet utgifvit, aflemnas borde.
266 Jueg- och EesvärsUtslotte.ns Betua!:anden;
N:r 60.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi - Utskottens
Betänkande öfver Herr fan Daniel
von Enge ströms gjorde förslag till
förändring uti nu gällande stadgande,
rörande or dä g ares rätt hus Landtbo,
och angående Rättegångs - sättet vid
utsökning deraf.
U,i ett till Huglofl. T?iddemkapet neli Adeln
inlämnadt Memorial, har Herr Jan Daniel von
Engeström andragit, alt den förändring af Allmänna
Hagens stadgande uti 16 Cap itpde §.
Jorda-Balken, sorn blifvit antagen genom Kongl.
Förordningen den ljtdm Junit 1800, rörantle
sättet, huru med städsel och Hego af jord pä
Handet derefter borde förhällas, väl medfört
den deraf väntade nytta, att bidraga til Jordbrukets
uppkomst , dä såmedelst Arrendatorns
eller Handt bondens säkevhet till besittning af
en pä viss tid honom till bruk upplåten jord
blifvit betryggad, och han altså kan till den
tammas förbättrande och skötsel nedlägga stör»
xe kostnad och Arbete, enär han icke befarar
att varda i förtid från berörde Jordbruk skiljd,
men att dock ett sådant ändamål icke skall blifvit
tlllräckeligen vunnit, då jordägarens säkerhet
till utfående af hvad han utaf Arrendatorn
elier Handtbonden sig betingat, icke tillika blifvit
annorledes tillsedd och bestämd, än genom
stadgandet uti 17 Cap. 3 §. förenämnde Balk.
Herr von Engeström har velat ådagalägga att en
Lag- och Besvär s-Utskottens Betänk and en'. 267
större jordrymd, upplåten till bruk, endast åt en
person, icke kan lika noggrant skötas, som då
samma jordrymd skötes af flere Brukare, äfvensom
att jordägaren skall afskräckas, att på sistnämnde
sätt utlemna sin egendom, i afseende på
den omgång och kostnad han måste vidkännas
vid utbekommandet af' sin rätt då bruka
ren
brister i uppfyllandet af de skyldigheter
han sig åtagit; i sammanhang hvarmed är an
märkt,
att då Arrendet eller afraden äro bestämde
i varor, jordägaren vid skeende utsökning
deraf anses skyldig att för desamma emottaga
betalning i penningar efter markegångs-pris, att
någon ränta derå från förfallotiden Jordägaren
icke tillägges, och att sådan ersättning för kostnaderne
vid utsökningen honom icke tillägges,
som svarar emot de utgifter han dervid måst
vidkännas.
Till förekommande af desse olägenheter
för jordägaren har Herr von Engeström föreslagit:
att Contracter emellan Jordägare och Brukare
borde anses af lika egenskap med löpande
skuldebref, och följaktligen brukaren med sin
person blifva ansvarig för all den brist, som
uppstår uti Ariendets eller afradens fulla gäldande:
att ett vite af visse Procent utaf Arrende-Summans
belopp måtte utsättas lör hvarje
Dag som jordbrukaren underlåter att Arrendet
erlägga: att betalningen af ett i varor bestämdt
Arrende, då det uti sadane icke utgifves, borde
utgå efter det å desse varor i Orten varande
gängse pris: att Jordägaren skall å ArrendeSumman
njuta Laga ränta från den dag, den bort
gäldas, och, vid skeende utsökning af Arrendet
5 68 Lag- och Besvärs-Ulskottens Betänkan/len,
efter afgifvande rakning få sirie kostnader dervid
ärsatte : att, då Lagsökning för obetalt Arrende
hos Executorn anstäiles, qvarstad för beloppet
deraf a Brukarens egendom genast bör
beviljas och denne vid talans förlust föreläggas
att öfver ansökningen sig förklara: att, om någon
sådan invändning mot det fordrade af_
brukaren icke göres, att deraf blefve en ound
vikelig följd det samma fordran måtte anses tvi
stig, utmätning derföre borde utan alt uppskof
hos brukaren för sig gå emot ställande borgen
af jordägaren ; och att, örn Executoren funné
nödigt, det vittnen borde höras, samma förhör
måtte i närvaro af tvenne Gode Män, af hvilka,
hvardera af Parterne ägde att välja en, inför
Presten i Församlingen anställas sist inom
åttonde dagen efter det Executorens beslut derom
blifvit för Presten uppvist, saint att Protocollet
Öfver vittnesförhöret skulle genom sökandens
försorg till Executorn aflemnas.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
som fått berörde Memorial till sig remitteradt,
har, i afseende å de deruti föreslagne Lagförändringar,
ansedt det samma böra i förening med
Lag-Utskottet behandlas, i följd hvaraf det hos
Utskotten till öfvervägande förekommit , som
förenat sig uti följande yttrande:
För hvar och en, som upplåter sin jord
till brukande af annan person, blifver det alltid
öppet, att uti det Gontract, hvilket derom
upprättas, bestämma alla de Laglige vilkor och
förbindelser för brukaren, hvarigenom jordägaren
kan bevara sin säkerhet för utbekommandet
af hvad han deruti sig betingat. Han äger så
-
Lag- och Besvärs-UtsXottens Betankanden. t 6g
ledes att äfven ibland annat sjelf föreskrifva,
huru utstakade beloppet af Arrendet eller Afraden,
om desse äro öfverenskomne att i varor
utgå, skola af Brukaren, då han antingen icke
kan anskaffa sådane varor, eller underlåter att
dem å utsatt tid utgifva, på annat sätt gäldas,
hvad Lagligt äfventyr Brukaren sig ådrager, om
han försummar att i rätter tid utgöra Arrendet
eller afraden, med mera dylikt. Det kan
icke tillhöra Lagstiftaren att i sådane ämnen
meddela något annat allmänt stadgande, än det,
hvilket i frågan, huru det som försträckt är
skall gäldas , redan är gifvit, samt äfven är
tillämpligt, enär obetalt Arrrende eller afrad
utsökes; Och då i öfrigt Allmänna Lagens föreskrift
uti a Cap. 2 §. Utsöknings-Balken är
genom Kongl. Förordningen den 31 Julii 1815
i så måtto ändrad, det Gäldenären nu är pligtig
att, inom dertill utsatt tid, vid förlust af
talan svara å en honom tillstäld hos Konungens
Befallningshafvande gjord ansökning uti
skuldfordringsmål , 8 Cap. 1 §. af samma Balk,
medgifver Konungens Befallningshafvande rättighet
att, då sådant begäres och skäl dertill äro,
bevilja qvarstad hos gäldenär för den skuld
som hos honom utsökes, äfvensom 5 Cap. 10 §.
förordnar att den gäldenär, som ej äger tillgång
till godtgörande af Domfäst Skuld, må bysättas,
der Borgenär det askar, och Kongl. Brefvet
den 27 Maji 1807 föreskrifver ett noga i*
agttagande af hvad Lagen uti 21 Cap. Rättegångs-Balken
om Kostnads-ärsättninga meddelande
åt den vinnande Parten stadgar; Men
deremot lem nåd rättighet för en fordringsägare
270 Lag' och Besvars-Utskottens Betänkändehl
att erhålla verkställighet genom utmätning pt
ett af Konungens Befallningshafvande uti fråga
om obetalt Arrende eller Afrad, gifvit Utslag,
Innan det samma vunnit Unga krait, skulle,
om icke helt och hållit betaga den tappande
parten tillfälle att deruti hos Öfver-Executorn.
söka rättelse, åtmindstone oftast gora hans klagan,
om den på Laga skäl är grundad, för ho^
norn onyttig, tillåtelge för Konungens Befallningshafvande
att i sa beskaffade frågor låta af-!
höra vittnen skulle hänföra till en olämplig
rubbning af 1 Cap. 2 §. förenämnde Balk, och.
den deruti för, Konungens Befallningshafvande
utstakade gräns af dess befattning, samt änteligen
ett sådant vittnes-förhörs anställande inför
Prest i Gode Mäns närvaro innefattar en uppenbar
och vådelig afvikelse från den i Lagen
stadgade Rättegångs-Ordning; Så anse Utskotten
någre skäl icke förekomma, som böra föranleda
till ett vidtagande af så beskaffad! Förordnande,
som Herr von Engeström velat åstadkomma; Hvarföre1
och Utskotten finna sig icke kunna detsamma
sillstyrka.
Dock varder detta till Riksens HöglofL
Ständers vidare pröfning vördsamt undersräldt.
Stockholm den i6:de Martil 1818.
N:r 61.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs-och Ekonomi-Utskottens
Betänkande öfver Riksdags - Fullmäktigens
frän Blekinge Län Olof Mäns
-
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkanden, 271
sotis, förslag angående rätta delnings»
grunden vid Enskiften af Hemman i
berörde Län.
-/Vf Riksdags-Fu'lmäktigen Olof Mansson från
Blekinge Län är uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet
ingifvit Memorial förmäldt, att som
Kongl. Brefvet den t Junii 1809. till Landshöfdingarne
i Blekinge, Christianstads, Malmöhus
och SkaraborgsLän, angående rätter delnings-!
grund vid Enskifien emellan åboer å ett Hemmans
nummer, hvars ägor förut blifvit storskifta--  de, ej skall, vid skedde Enskiften i förstnämde
Län, blifvit så tillämpad!, sorn Olof Mänsson för
mente vara med Lagens esprit enligt, nemligen
att vid slik delning hvarje åbos innehafvande
ägor, och ej Hemmantalet, borde till grund gälla;
så funne han nödigt yrka, att en sådan föreskrift
i berörde ämne måtte meddelas, som med
hvad nyss är omförmält öfverensstämmer; Och
har Olof Mänsson, till stöd för detta sitt förs ag,
uppgifvit möjligheten af den händelse, att en
Hemmansdel af ringa mantal blifvit inhandlads
och att köparen dervid bestämt beloppet af dea
Summa, han derföre ville gifva, i mon af vidden
och godheten af de ägor, som till Hemmansdelen
innehades, men att, vid ett sedermera skeende
Enskifte, om delningen efter Hemmantalet
förrättas, en betydlig del af berörde ägor Hem.
mansdelen frångå och tillfalla de öfrige Hemmansdelarne
inom samma nummer, som icke
äga lika ägovidd i förhållande till deras Hem-;
marstal.
*7 i Lag- och Bcsvärs-Utskottcns Betänkan/len.
Detta till Lag-Utskottet remitterade Memorial
har Utskottet funnit innefatta ett ämne af
den Ekonomiska beskaifenhet, att det i förening
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
borde till pröfning företagas, i anledning hvaraf
det ock uti desse sammansatte Utskott förekommit.
Utaf ofvan oinförmälte Kongl- Bref, hvilket
af Olof Mänsson är vordet åberopadt, hafva
Utskotten inhämtat det sammas innehåll vara,
att sorn hos Kongl. Majslt i underdånighet blifvit
anmäldt, att vid Enskiftes delningarne olika
begrepp uppstått om delnings-grundens bestämmande
i Byalag, hvilka förut blifvit i Storskifte
fördelte, huruvida Hemmanens derigenom
erhållne inägolotter skola efter deras innehåll
och godhet till Enskifte förby tas, eller em, utan
afseende derå, man borde återgå till de före
Storskiftet innehafde tegar, oaktadt de blifvit
förändrade, och genom den ägorna sedermera
gifne förbättrade häfd, på marken så utplånade,
att de nästan omöjeligen, åtminstone icke utan
vidlöftiga Rättegångar, kunna bestämmas; Så har
Kongl. Majs:t, till förekommande af Rättegångar,
alltid medförande hinder uti uppodlingarne
och kostnad för jordägarne, funnit godt i Nåder
förklara, att så väl i Blekinge, som Skåne och
Skaraborgs Län, hvaräst gamla häfden utgör inägornes
delningsgrund, beloppet af Storskiftes
lotterne, der sådan delning skett, men Teg-skiftes-summan,
der storskifte ännu ej varit, borde
tjena till grund vid förefallande enskiftesdelningar,
hvaremot den granne i Byalaget,
gom redan förut fått alla aina ägor i Enskifte
Lag- och Bepvärs-Utskattens Bttänianden. 273
utbrutne, borde i båda händelserne med någon
rubbning eller vidare deltagande deruti icke besväras;
Och som, vid öfvervägande häraf, Utskotten
funnit, att Högstberörde Kongl. Bref innefattar
allt hvad Olof Mänsson genom sin framstäldte
motion åsyftat, samt att, i den inträffande
händelse, att det deruti meddelte stadgande
icke blifver vid skedde Enskiften iaktta
O
git,
det är öppet, att rättelse deruti i .Laglig
ordning söka; Alltså hafva Utskotten ansett, att
den af Olof Mänsson sökte förklaring icke erfordras,
den Utskotten således icke kunna tillstyrka.
Till Riksens Höglofl. Ständers vidare ompröfning
varder dock detta vördsamt heinstäldt.
Stockholm den 1G Martil 1818.
N:r 62.
Riksens Höglofl. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi -Utskottens
Betänkande öfver Riksdags -Fullmägtigen
Pehr Jonssons från Kronobergs
Län väckte fråga om husbehofsmjölqvarnars
bejrielse från skattläggning.
C
L^edan Lag-Utskottet ansett den af RiksdagsFullrnägtigen
Pehr Jonsson från Kronobergs Län,
uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvit
och till nämnde Utskott remitteradt memorial,
väckte fråga om husbehofs-mjölqvarnars befriB
ihan g till Riks-St. Prat, 1S17 . xgrg.
2 74 Lag- och Besvärs- Utskottens Bctänhonden
-
else från skattläggning, innefatta ett ekonomiskt
ämne, sorn i förening med Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet borde till pröfning företagas;
Sä har denna fråga uti bemälte Utskott
förekommit.
Utskotten hafva inhämtat, det Pehr Jonsson,
såsom grund för sitt omförmäldte yrkande,
andragit följande skäl: att i alla tider husbehofs-qVarnar
varit frie fran skattläggning, hvilken
endast ägt rum för sådane qvarnar, sorn e~
mot Tull emottaga främmande mäld: att någon
annan tydning af äldre författningar icke skulle
äga rum: att då allmänna Lagert uti 2o:de
Capitlet Byggninga-Balken stadgade ansvar för
den, som täger in mäld af annan på oskattlagd
qvarn, sådant skulle ådagalägga, att så beskaffade
qvarnar med lagligt tillstånd den tiden
gifyits, och att ägarne deraf var tillåtit, att å
de samma utan åtal förmala egen spannemål:
att husbehofs-qvarn Icke vore någon inrättning,
sorn medförde nya inkomster att beskatta, utan
endast utgjorde en förbättring af Hemmanets
ursprungliga lägenheter och förmåner: att, enligt
Kongl. Majus Nådiga Stadfästelse på Allmogens
fri- och rättigheter af år 178g, ingen
förbättring af slik beskaffenhet kunde komma
under skattläggning, enär tillika deruti vore
stadgadt, att skattemän skulle äga öfver sine
Hemman och alla deras förmoner, så i vatten
som å land, lika vidsträckt dispositionsrätt, som
Frälseman öfver sina Frälsehemman åtnjuter;
och att för husbehofs- sågqvarnar vore gällande
hvad 3=dje punkten af 34 §. uti Kongl. Resolutionen
på Allmogens besvär den 29 November
Lag- och Besvär s-XJtskoltens Betänk anden. 275
1756 innehåller, att alla dylika sågar skulle vara
frie för all afgift, ehuru uti 4:de punkten
af samma §. det vore medgifvit att å husbehofssåg,
ernot öfverenskomtnen vedergällning, be*
tjena grannarne deromkring med söndersågande
af det virke de till husbehof kunna behöfva,
uti hvilket stadgande någon ändring icke till»
kommit genom 1805 års Skogs-Ordning, hvilken
tvärtom förordnar uti 45 §, att endast de
sågar skola skattläggas, som genom Författningar
eller serskild rättighet ej äro fritagne, och
uti 47 , att ägarne af de sågqvarnar, sorn å
Säteri , frälse eller skatte-grund med vederbörligt
tillstånd blifvit änlagde, borde vid desamma
bibehållas och tillgodonjuta den sågninfrihet
till afsalu eller för betalning åt andra,
sorn dem upplåten vöre.
Till Utskottens kännedom har jemväl blifvit
lemn-dt, att anledningen till den af Pehr
Jonsson i berörde måtto gjorde framställning är
vorden deraf hämtad, att nyligen förordnanden
blifvit meddelte, det de husbehofs-mjölqvarnar,
som äro belägne på Krono- och Skatte-jord,
borde, så vida de ej äro begripne under Hemmanens
räntor, eller af Qvarn - Commissiunen
frikände från ränta, till sådan årlig ränta skattläggas.
Vid ett sådant förhållande, som sist berördt
är, samt vid öfvervägande af hvad i förenämnde
måtto ar vordet andragit, hafva Utskotten
trodt sig finna, att någon laglig grund icke bör
anses förekomma, för att belägga de lrusbehof3
mjölqvarnar, hvilka efter behörigt tillstånd blifvit
ar.lagde, med serskild årlig skatt, hälst, om
2*7 f> Lflg- och Besvärs-Ut skottens Betänk anden.
an sadan grund vill hämtas deraf, att de husbehofs-mjölqvarnar,
hvilka tillvarit den tid, som
skattläggning öfvergått de Hemman, a hvars ägor
de äro belägne, dervid tagits i beräkning
till bestämmande af Hemmans-skatten, den omständighet
likväl förekommer, att, enligt skattläggnings
- methoderne, egentliga grunden för
hemmantalet och deraf utgående ärliga räntans
uträknande är den öppna åkerjorden, lamt att
afseende å qvarnlägenheten icke annorledes dervid
kunnat ifrågakomma, än i likhet med den
å de öfrige förmåner i äng, skog, fiske, mulbete,
med mera som Hemmanet innehade; Äfvensom
i öfrigt uti betraktande bör tagas, att en
sedermera å Hemmanets ägor på behörigt sätt
anlagd husbehofs-rnjölqvarn, lika litet synes böra
förorsaka någon förhöjning af Hemmans-skatten,
som sådan förhöjning kan äga rum för de
förbättringar och utvidgningar uti inägor af 2-  ker och äng, Hemmanen genom sedermera skedde
uppodlingar å den dertill hörande mark vunnit.
Utskotten finna sig således äga fullkomlig
anledning att hemställa och föreslå, det de åtgärder
må vidtagas, hvarigenom behörigen varder
faststäldt, att hädanefter någon skattläggning
å husbehofs - mjölqvarnar ej må äga rum '
samt att ägarne af de så beskaffade qvarnar, å
hvilka vid skedde skattläggningar årlig ränta
redan blifvit lagd, må ifrån en sådan tunga
varda befriade så länge de blott till förmälning
af ägarens egen spannemål begagnas.
Riksens Höglofl. Ständers pröfning varder
detta vördsamt liemstäldt.
Stockholm den 16 Mars 1818*
Lag- och Besvärs-ZJtskottens Betänkanden. »77
N:r 63.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande öfver ätskiilige Ledamöters
af Hedervärda Bonde-Ståndet
framstäldte yrkande om obehindrad rättighet
för Hemmansägare att uppföra
och begagna husbehofs vatten- och väder
, mjöl- samt såg-qvarnar.
R iksdags-Fullmägtige Erland Larsson från ejland,
Pehr Nilsson från Christianstads Län, Jacob
Jacobsson Kilmar och Peter Isacsson från
Gottland, samt Gustaf Larsson från Stockholms
Län hafva uti serskildte till Hedervärda Bonde-Ståndet
inlemnade Memorialer yrkat den ändring
uti 20 Cap. 4 §• Byggninga - Balken, att
de deruti föreskrifne åtgärder må upphöra, som
nu skola iakttagas af den Hemmans Innehafvare,
hvilken vill å sine ägor, der läglighet dertill
gifves, uppbygga vatten- eller väder- mjöleller
sågqvarn, i ändamål att densamma endast
till eget' husbehof begagna, och att rättigheten
till sådane byggnaders verkställande blifver obehindrad,
utan omgång af 6yn å stället, der
qvarnläggningen tillämnas, eller ägarnesaf skattlagde
qvarnar hörande, samt afvaktan af Konnngens
Befallningshafvandes tillstånd; I sammanhang
hvarmed Riksdags - Fullmägtlgen Gustaf
Larsson jemväl föreslagit enahanda frihet för
Hemmans Innehafvare att uppföra Linbråkar,
Linskäktor, Xlädesvalkar med liera sådane hushålls-inrättningar,
som drifvas med vatten,
S78 Lag- och Besvärs-Utskottens Betänk anden,
iler eller ångmachin; Och har vid def berörde
Mernorialer blifvit uti Hedervärda Ståndet
uppläste, enligt hvad det dervid hällne Protocoll
omförmäler, Ståndets Ledamöters allmänna
röst funnits instämma uti hvad desamma innehålla.
Efter derå meddelte Bemisser dels tili
Lag - Utskottets enslcildta, dels till Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi - Utskottens
gemensamma behandling, har förenämnde frametäldte
ämnen hos Utskotten till pröfning förekommit,
som deröfver nu faststält följande yt*
trande: att ehuru vid första åsigten det skulle
vilja synas, som hvar ock en jordägare eller
Innehafvare icke borde vara betagit att begagna
alla de földelar, som hans ägors locala förhållanden
tillbjuda och följaktligen honom tillåtit,
att, då å desamme läglighet gifves till
vatten- eller väder-mjölqvarns eller sågqvarns
inrättande, för att å den förra förmala den del
af dess producerade spanriemål, som lian för eget
hushålls och för dess kreaturs behof erfordrar,
och å den senare få söndersåga de skogsätnnen
af egen tillgång, hvilka han till sine
byggnads-förnödenheter behöfver å sådane byggnader
verkställa, uppstå dock, vid närmare öfvervägande
häraf, de flere omständigheter, hvilka
ådagalägga att en obegränsad frihet i detta
afseende icke är lämplig. Desse bestå isynnerhet
deruti, att af ålder hafva förenämnde å dertill
tjenlige ställen anlagde qvarninrättningar,
emot tillerkänd rättighet för ägaren deraf, att
derå mot erhållande betalning eller tull, mäld
eller sågning åt andre förrätta, blifvit belagde
2 8 o Lag- och Besvärs- Utskottens Betänkanilen.
ste tillses och bevaras; och att hushållningen
med skogarne jemväl fordrar en nogare tillsyn
att öfverflödige sågverks anläggande förhindras.
I följd häraf, och enär allt hvad således beböfver
iakttagas innan en ny mjölqvarn eller såg
bör få inrättas, icke kan urskiljas utan att Stadganderne
uti ofvanberörde Gapitel och §. af
Hyggninga-Balken tjena till rättelse och efterföljd,
finna Utskotten sig icke kunna tillstyrka
bifall till deras förändring eller upphäf*
vande.
Enär jemväl i afseende på anläggningen
af klädesvalkar, antingen de af vatten eller väder
skola drifvas, sådane omständigheter sig
förete, sorn oumgängeligen fordra, att för desammas
anläggning behörigt tillstånd genom skeende
anmälan derom bör sökas, finna ock Utskotten
sig icke kunna tillstyrka, att något annat
förfarande i afseende å dessa inrättningar,
än nyssberördt är, må äga rum; men som, hvad
åter rörer anläggningen af Uinbråkar och Linskäcktor,
desse hushålls-anstalter äro af mindre
omfattning, vid hvilkas inrättande de flerfaldiga
frågor icke synas kunna uppstå och till
pröfning böra förekomma, som vid qvarn- och
valk-anläggningar nödvändigt måste inträffa, anse
Utskotten något hinder icke böra blifva för
Jordägarne eller Innehafvarne att i författning
derom obehindradt ingå, hvarföre Utskotten
tro sig äga anledning föreslå bifall till den,
om rättighet dertill för desse, väckte motion.
Dock varder detta, tillika med de serskilda
meningar, någre af Utskottens Ledamöter yt*
Lag- och Besvärs-Utskottens Betunkanden. 57g
ned en ärlig lämplig skatt eller ränta till Kongl.
Maj:t och Kronan, som nu, dels utgör en för
Stats-Verket påräknad inkomst, och dels åter ingått
uti Rustnings- och Indelnings-Verket: att
fastän desse äldre skattlagde qvarnar icke ägt
en monopolisk rättighet att förhindra nya qvarnars
anläggning, antingen till målning eller
sågning mot Tull, eller ock endast till husbehof,
då genom Landets uppodling och en tilltagande
Folkmängd, de förstnämnde icke funnits
tillräcklige för angränsande orters betjenande,
det likväl är nödvändigt, att både desamma
och äfven de senare tillkomne samt likaledes
till viss årlig ränta skattlagde qvarnars
Innehafvare bibehållas i tillfälle, att ifrån deromkring
angränsande blifva anlitade om målning
af spannemål och sågning af stockar och
virke, så vida ägarne af dessa qvarnar och sågar
skola kunna utgöra den af dém årligen utgående
skätt eller ränta, och, vid bristande möjlighet
dertill, Kongl. Maj:t och Kronan ej skall
komma i mistning af en påräknad inkomst eller
Rustnings- och Indelnings-Verket undergå
rubbning: att berörde skattlagde qvarnar och
sågar nu jemväl utgöra en så beskaffad Egendom
för deras Innehafvare att inkomsten deraf
icke skäligen må kunna förminskas och stundom
helt och hållit borttagas genom öppen rätt
för alla angränsande Hemmans åboer, att, utan
behörigen pröfvadt och befunnit verkligt behof,
uppföra mjöl- och sågqvarnar för begagnande
till husbehof: att, då desse verk skola drifvas
med vatten, grannars rätt, att icke genom vattendämning
skadas eller besväras, ostridigt må
-
Lag- och Besvärs- Utskottens Betänkanden. 281
trat, till Riksens Högiofl. Ständevs vidare skärskådande
vördsamt öfyerlemnadt.
Stockholm den 16 Mars 1818.
Transumt af Protocollet, hållet i Riksens
Högiofl. Ständers Lag ■ samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Ut skotts Plenum,
Måndagen den 16: de Mar t ii
18 i 8.
C
D. Riksdags-Fullmägtige Nils Mänsson fran
Malmöhus Rän och Olof Hakansson från Elfsborgs
Eän åberopade hvad de vid målets föredragning
i Utskottens samfäldta Beredning,
på sätt Protocollet för den 11 :te nästlidne Februarii
innehåller, anfort: att de ansågo det
böra vara obetaget för hvar och en jordägare,
att begagna alla de förmåner, hvartill lägenhet
å hans egendom finnes, och således äfven att
anlägga husbehofs-qvarn, då han icke genom vattendämning
skadar angränsande jordägor.
Herr Rågman Palmborg och Herr Brukspatron
Malmberg förblefvo äfven nu vid deras
till sistnämnde Protocoll yttrade mening: att
Rinbråkor och Rinskäcktor, då de skola drifvas
med vatten, icke böra, utan föregången anmälan
och erhållen tillåtelse, få anläggas.
Riksdags-Fullmägtige Berg från Bohus Rän
och Jacobsson Kinnar förklarade: att de helt och
hållet instämde uti Nils Månssons och Olof Hå.
hanssons ofvan anförde mening, hvaremot Herr
Prosten Kolmodin och Herr Advocat-Fiscalen
2 82 Lag- och Besvärs-Utskottens Betänkanden.
Cramér förenade sig om hvad Herr Lagman
Palmborg och Herr Bruks-Patron fahnberg i
detta ämne yttrat; Herr Advocat-Fiscalen med
tillägg, att han ansåg det yrkade förbehållet
vara helt och hållet öfverensstämmande med
den princip, som ligger till grund för Lagens
stadgande rörande denne fråga.
Och skulle de i detta ämne yttrade serskildta
tankar Betänkandet till de Bespective BiksStånden
åtfölja.
N:r 64.
Riksens Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande öfver den af Herr fohan
Manner st arn väckte motion om upphäfvande
af förbud mot Landsköp.
I sammanhang med ett af Herr Conrad Åkerhjelm
till Höglofl. Bidderskapet och Adeln ingifvit
samt till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utshottet
remitteradt Memorial, angående fri
export af Svenska Trädvaror med Utländske
Skepp, har Herr Johan Mannerstam uti serskilt
Memorial, jemte instämmande uti den af
Herr Åkerhjelm väckte berörde motion, tillika
hemställt, om icke Product-Placatet af den 10
November 1724 och Förklaringen deröfver den
28 Februarii 1726 måtte upphäfvas, äfvensom
att Inrikes handeln med Svenska producter måtte
blifva fri och obehindrad samt Allmänna La
-
Lag- och Besvärs-Utskottens Betänhanden. 383
gens förbud i 6 Capitlet Handels - Balken emot
Landsköp upphöra.
Detta Memoria], som endast i den sistberörde
frägan, blifvit af Högloft. Ridderskapet
och Adeln, till Lag- samt Allmänna Besvärs -  och Ekonomi - Utskottens gemensamma behandling
remitteradt, har, i afseende å besagde del,
hos Utskotten i öfvervägande kommit; Och sorn,
så väl spannemåls- som victualie-handeln, för
det närvarande, med få nödige inskränkningar,
är hvarje Svensk Man tillåten, samt kringförande
af Linne väfnader, Smiden, Porcellainer,
Glas och hvarjehanda trädarbeten m. in. till
försäljning å Landet, jemväl är medgifvit; Så
finna Utskotten, att numera verkan af Förordnandet
i 6 Capitlet Handels-Balken om förbud
inot Landsköp, i det mesta, redan upphört, och
att detsamma, till det hufvudsakligaste, endast
qvarstår i afseende å den del, att handel på
Landet med köpmanna-varor icke må idkas hvarken
inom hus, eller med köpslagan by ifrån by.
Vid ett sådant förhållande, och då det med
ordning icke kan anses instämmande, att så beskaffade
varor, som nyss äro omförmäldte, må
af Landtmannen i sitt hus hållas fala eller gårdfari-handel
dermed drifvas, finna Utskotten sig
icke äga anledning tillstyrka, att, jemväl i desse
delar, stadgandet i 1 §. af förenämnde Capitel
af Handels-Balken, må upphöra.
Till Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande
varder detta vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 18 Martii 1818.
284
Lag-Utskottets
N:r 65.
Riksens Högloft. Ständers Log - Utskotts
Utlåtande, sä väl angående de anmärkningar
} hvilka blifvit hos Högvördige
Preste- Ståndet gjorde emot Betänkandet
om förlupen makas rättighet, att
i nytt giftermål ingå, som ock öjver
den i sammanhang dermed väckte motion
3 huru förhållas bör i afseende a
berörde rättighet, enär skillnad i äktenskap
skett, på grund af i6 Cap.
7 §. Kyrko - Lagen och 13 Cap. 7 §.
Giftermåls - Balken.
Hag-Utskottet liar blifvit öfverlemnadt
ett Utdrag af det hos Högvördige Preste-Ståndet
den 17 nästlidne Februarii hällne Protocoll,
innefattande dels de anmärkningar, sorn
af Herr Prosten David Aspelin blifvit framställde
emot det af Utskottet den 30 förutgående
Januarii afgifne Betänkande öfver Herr
Prostens väckte motion, ibland annat om bestämmande
af förrymd makas rättighet, att, då
den återkommer, träda i nytt gifte, dels den,
med antagen anledning af 56 §. uti BiksdagsQxdningen,
utaf Tjenstförrättande Herr öfver
Hof-Predikanten Doctor Joli. Jac. Hedrén gjorde
motion om förklaring, huru förfaras bör, i
afseende å nyssnämnde rättighet för den maka,
hvilken, i stöd af 16 Cap. 7 §. Kyrko-Hagen
och 13 Cap. 7 §. Giftermåls-Balken, blifvit
dömd sitt ingångne äktenskap förlustig; Och
Ij<ig-TJtshottels Betänkanden,
285
har Utskottet jemväl af berörde Protocoll inhämtat,
att Högvördige Ståndet, i anledning
af nämnde Anmärkningar, beslutat, att till Utskottet
åter-,remittera omförmäldte Betänkande.
På grund häraf får Uag-Utskottet nu meddela
till Högvördige Ståndets kännedom, att,
jemte det Utskottet anser sig hafva uti ifrågasatte
yttrande nog bestämdt förklarat sig finna,
det någon otydlighet icke borde deruti förefinnas,
att för den maka, hvilken egenvilligt förlupit
den andra, på grund hvaraf denne sistnämnde
från den förre erhållit skilnad i äktenskapet,
enahanda hinder från giftermåls ingående
med annan person, enär denne återkommer,
icke bör uppstå, som då till skilnad, i följd af
i §. i 13 Cap. Giftermåls - Balken , för horsbrott
blifvit dömdt, utan att det för den öfvergifne
makan utfärdade skiljobref bör utgöra tillräckligt
skäl, för att, då andra laga hinder ej
möta, åt den återkomne makan bevillja lysning
till nytt äktenskap, har ock Betänkandet härom,
enligt till Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag,
redan vunnit bifall hos de öfrige trenne RiksStånden
den rytde uti sistförflutne Februarii
Månad ; Hvaraf blifver en följd, att någon
vidare åtgärd i ämnet för Utskottet icke återstår.
Hvad åter rörer den af Tjenstförrättande
Herr Öfver-Hofpredikanten Doctor Hedrén gjorde
, ofvanomförmält^ nya motion; Så emedan
den samma icke är vorden' inom den i 56 §.
af Riksdags-Ordningen bestämde tid ifrån Riksdagens
början väckt, och Utskottet ej eller kan
anse den fråga, sorn deruti framställes, vara
omedelbarligen föranledd af det beslut, som,
286
Lag-Utskottets Betänk andert.
pä sätt förenämnt är, redan blifvit fattadt, rörande
det af Herr Prosten Aspelin gjorde omförrnälte
förslag, utan deremot innefatta ett
ämne af skiljaktig beskaffenhet; Ty, orh som
ofvanberörde hos Högvördige Preste - Ståndet
hällne Protocoll ej eller lernnar derom upplysning
att besagde motion till Utskottets handläggning
blifvit öfverlämnad, har Utskottet funnit
sig icke kunna eller bora uti pröfning deraf
inga.
Stockholm den 18 Martil 1818.
N;r 66.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
öfver den af Herr Grefve
foh. Henning Gyllenborg väckte fråga
om bestämd Förklaring angående
hvad till Politie-mäl bör hänföras.
r\ll Uag-Utskottet liar från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln blifvit remitteradt ett af Herr
Grefve Joli. Henning Gyllenborg inlämnadt så lydande
:
”Memorial !
”Sedan i sammanhang med min i Plenum den
i6:de December framställte motion om controllerande
stadganden i afseende på Dans styrelsen,
jag yttrade det angeläget vore, att en motion
äfven till Dag-Utskottets handläggning gjordes
om ett bestämdt stadgande i afseende på den
Lag-Utskottets Betänkanden. 287
Landshöfdingar, genom Kongl. Kungörelsen af
deri ao Maji 1815, uppdragne rättighet, att i
Politie-mål afhöra vittnen, får jag nu i sådant
ändamål vördsammeligen anföra, att då obestämde
stadganden ofta genom missbruk kunna utsträckas
utöfver den gräns Lagstiftaren åsyftat,
och kunna bereda följder, stundom vådeliga för
personlig frihet och allmän säkerhet; Så anser
jag så mycket angelägnare, att en definition på
hvad till Politie-mål Lagligen bör hänföras, af
Lag-Utskottet må uppfattas, som detta generelle
stadgande någon gäng möjligen kunde lämpas
till mål, hvari Domstols-åtgärden icke borde öfverlämnäs
åt den Executiva myndigheten. Det
förekommer mig, att vid nuvarande obestämda
stadgande det möjeligen kunde hända, att, med
afvikelse ifrån vanlig Rättegångs-Ordning, under
rubrique af Politie-mål, vid minsta obevista
angifvelse, vittnen kunde inkallas till Landshöfdingesätet,
och på deras ensidiga berättelser
äfven Arresteringar möjligen kunde följa,
sannolikt utan ansvar för Landshöfdingen, och
utan rätt till en deremot svarande reconvention
för den genom obestyrkt angifvelse skymfade,
så vida icke sådant af Lag-Utskottet nu äfven,
i sammanhang med Definitionen på Politie-mål,
bestämmes, och i hvilka afseenden jag ödmjukeligen
anhåller att detta mitt anförande må till
Lag-Utskottet remitteras’’
Detta har Lag-Utskottet i öfvervägande tagit
; Och sorn, antingen Herr Grefve Gyllenborg,
genom omförmäldte sin väckte motion, endast
åsyftar en utveckling, hvilka, utaf de vid Lagskipningen
förekommande ämnen, Isöra anses
2 88
Lag-Utskottets Helmik anden.
under benämning af Politie-mål, samt hvad af
de samma serskildt tillhör Executiva makten
att behandla och serskilt blott hos Vederbörande
Domstolar bör till pröfning förekomma, eller ock
Herr Grefvens afsigt äfven sträcker sig derhän,
att Herr Grefven vill åstadkomma en urskilning
och samling af alla de nu gällande Fölfattningar,
hvilka innefatta så beskaffade frågor,
som under nyssbesagde benämning kunna hänföras,
Utskottet i båda desse fall finner, att da,
enligt 33 §. af Riksdags-Ordningen , detta Utskott
blott åligger, att utarbeta de från Riksens
Ständers Plena remitterade Förslag till stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af
allmän Civil, Criminal och Kyrko-Eag, samt att
upptagade i sådane ämnen Riksens Ständer meddelade
Konungens propositioner och i Riksens
Ständers Plena väckte frågor , inom hvilken
gräns för Utskottets bafattning Herr Grefvens
förenämnde motion, tagen utur hvad åsigt som
hälst, icke synes inskränkt, det ej kan tiilhöra
Utskoltet att vidtaga förenämnde åtgärder; Altså,
och enär Herr Grefven i öfrigt icke framställt
något visst bestämdt ämne, deruti han föreslår
stiftande af ny Uag, eller han förmenar
ändring, förklaring eller ock upphäfvande af
redan gifne stadganden vara nödig, anser Utskottet
sig icke kunna något vidare utlåtande
häröfver m.eddela.
TiU Riksens Högloflige Ständers granskning
varder detta vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 18 Martii 1818.
Lag- Utskottets Betänk anden'
N:r 67.
Riksens Högloft- Ständers Lag-Utskotts Utlåtande
i anledning af den hos Högloft.
Ridder skåpet och Adeln gjorde anmärkning
vid Betänkandet angående åtgärders
vidtagande till Sjö-Lagens öfverseende
Efter
det Lag-Utskottets flen 23 sistledr.e Januaril
aflemnade Betänkande öfver Riksdags-Fullmägtigen
för Carlskrona Stad, Herr Martin Thunells,
hos Vällofl. Borgare-Ståndet uti ingifvit Me»
morial gjorde hemställan» om åtgärders vidtagande
till påskyndande deraf, att, på sätt Riksens Högloft.
Ständer vid sistlidne Riksdag hos Kongl.
Majrt i underdånighet anhållit, nu gällande SjöLag,
jemte de hittils rörande Copvaerdie - Sjöfarten
utkomne Författningar varda öfversedde
och Förslag till förbättring af de samma författadt,
blifvit hos Respective Riks-Stånden föredragit,
har hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
Herr Ingemar August Ankarsparre anmärkt, att
efter hans tanka skulle en betydlig del af berörde
omarbetning kunnat under den tid, som
sedan sistlidne Riksdag förflutit, medhinnas, på
hvilken grund Herr Ankarsparre ansett nödigt,
att Lag Utskottet borde söka underrättelse om
det skick, hvaruti verkställigheten så väl deraf,
sorn af Allmänna Civil- och Criminal-Lagens öfverseende
och förbättring sig befann, och i
sammanhang hvarmed han jemväl föreslagit, att,
om Ledamöterne i de Committeér, som dermed
Bihang till Riks.St. Brot. i$t7 . i$ig. 7:de Sami. KT:r 77. ig.
*90 Lag-Utskottets Betänk anden.
hade befattning, åtnjöto ärliga arfvoden, de samma
matte förvandlas till en viss bestämd vedergällning,
då oinförmähe arbete vore fulländadt.
Sedan af denna anledning förenämnde Betänkande
blifvit af -Höglofl. Ridderskapet och
Adeln till Lag-Utskottet åter - remitteradt, får
Utskottet nu vördsamt tillkännagifva, att, enär
dels Utskottet anser sig icke tillhöra att ingå
uti en så beskaffad undersökning, som Herr Ankarsparre
föreslagit, och att äfven ett sa grannlaga
och rnagtpåliggande arbete som Rikets Allmänna
Lagars öfverseende och förbättring, icke
är af den beskaffenhet, att det genom beting
kan åstadkommas, dels de öfrige trenne RiksStånden,
enligt ankomne Protocolls-Utdrag, bifallit
Utskottets Betänkande, nemligen Högvurdige
Preste-Ståndet den g:de, Vällofl. BorgareStåndet
den i3:de och Hedervärda Bonde-Ståndet
den 7:de i nästvikne Februarii månad, finnér
Utskottet någon vidare åtgärd i detta ämne
icke återstå.
Stockholm den i8 Martil 1818.
N:r 08.
Riksens Höglofige Ständers Lag-Utskotts
Utlåtande i anledning af de anmärkningar,
som hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln blifvit gjorde vid Betänkandet
öfver sökt företräde af jordägare
till Brukares lösa Egendom.
Vid det Höglofl. Ridderskapet och Adeln till
Lag-Utskottets retänkanden. 291
pröfning föreliaft det af Lag-Utskottet den 28
sistlidne Januarii afgifne Betänkande öfver .det
af Herr Grefve Gyllenborg väckte förslag, att
antagen Hemmans - Brukares kreatur, aker- och
kör-redskap icke borde hos denne fa utmätas och
försäljas utan jordägarens bifall, samt att jordägaren
må till berörde lösa egendom hafva företrädes-rätt,
i afseende å de Brukaren rneddelte
förskotter, hafva utaf Herr Grefve Albrecht
von Lantingshausen, Herr Friherre Alexander
Rudbeck och Herr Arvid Spaldencreutz serskilte
skriftelige anmärkningar blifvit aflemnade, alla
åsyftande att söka ådagalägga, det de andragne
skäl, på hvilka Utskottet ansett sig icke hunna
tillstyrka bifall af hvad i berörde måtto till antagande
är vordet hemstäldt, skulle sakna tillför
1 itelgrund; Af hvilken anledning Högloft.
Ifidderskapet och Adeln funnit nödigt att berörde
utlåtande till Utskottet återremittera.
Lag-Utskottet, sorn, vid öfvervägande af
hvad omförmälte anmärkningar innehålla, ej funnit
något deruti förekomma, hvilket skäligen kan
anses rubba den grund, hvarifrån Utskott.et utgått
vid affattandet utaf dess omförmälte Betänkande,
tror sig nu endast böra anmäla, att,
sedan Högvördige Preste - Ståndet och Vällofl.
Borgare - Ståndet den lyrde, och Hedervärda
Bonde-Ståndet den *4:de i nätsvikne Februarii
Månad, enligt till Utskottet ankomne ProtocollsUtdrag,
bifallit meranämnde Betänkande i hela
dess vidd , frågan såmedelst redan är afgjord.
Stockholm den 18 Mar» *818.
Lag-Utskottets Betilnkanden.
N:r 6g.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Utskotts Betänkande
öjver det af Herr Grefve
foll. Henning Gyllenborg, uti ett till
Högloft. Ridder skåpet och Adeln ingif
vet Memorial, gjorde förslag till åtskilliga
ändringar uti nu stadgade
Rä ttegängs-Ordni ng
Cxenom
ett till Höglofl. Ridderskapet och Adeln
inlemnadt Memorial har Herr Grefve Joh.
Henning Gyllenborg, i ändamål att undanrödja så
väl de kostnader för rättsökande vid Rättegångars
utförande, som möjligen kunna undvikas,
som ock de svårigheter och hinder, hvilka för
de sainmas behörige fullföljande skola uppstå,
föreslagit följande ändringar uti den nu i allmänna
Lagen stadgade Rättegångs-Ordning, nämligen
:
i:mo Att föreskrifterne till personlig inställelse
eller Fullmäktigs ställande vid Dorn*
stolarne borde undergå en sådan granskning,
att i de fleste fall Fullmäktig kunde undvikas,
och Parterne vid Härads - Rätterne vara berat"
tigade att, efter af käranden aflemnadt påstående
å ena, samt å andra sidan, efter afgifvande
af stämning och yttrande deröfver, kunna, em
de åstunda, utan ansvar vara frånvarande, med
förbindelse likväl till inställelse vid Domstolen;
då den kunde nödig anses.
s>:do Att det i högre instantier borde medgifvas
, att, utan Fullmäktigs biträde, få de till
ändrings sökandet nödige handlingar ingifva.
Lag- Utskottets Betänkatiden.
3:110 Att bestämda tiden för vads erläggande
mot Härads- och Lagmans - Rätternes domar
samt för anmälan uti Hofrätt att fä hos Kongl.
Majtt i underdånighet söka ändring uti HofRättens
Dom och Utslag, mätte förändras, och
den vinnande parten i alla instantior vara pligtig
att lemna vederparten del af det meddella
beslutet, samt fatalietiden till vadepenningars
erläggande och ändrings sökande beräknas frän
berörde delfående, och icke blifva mycket inskränkt,
äfvensom att något förhöjda vad-penningar
kunde i Landt-Ränteriet inom Provincen
eller annat föreskrifvet ställe fä nedsättas,
samt beviset öfver den skedda ned.-ättningen
bifogas de vid nästa instantien ingifvande handlingar.
4:10 Det skyldigheten för parter att, pä en
bestämd dag, uti Hof-Rätten sig inställa för
fullföljandet af ett dit dragit mål icke borde
vara ovilkorlig, utan dem vara öppet att, inom
den föreskrifna inställelse-tiden, dit ingifva de
handlingar, som de, till förvarande af sin talan,
böra inlemna, äfvensom för dem, hvilka
skola berörde handlingar till besvarande emottaga,
en viss tid, inom hvilken desse dertill
skulle sig infinna, borde utstakas.
5;to Att tiden till besvärs anförande uti
Hof-Rätten, såsom för rnycket inskränkt, mätte
förlängas; och
6:to Att föreskriften, det missnöje emot
meddeladt Utslag bör, innan nästa dag tilländagått,
anmälas, måtte till någon del rättas och
förändras.
uy4 Lag-Utskottets Betänk anden.
Lag-Utskottet, till hvars åtgärd desse framställde
förslag, genotn af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln meddelad Remiss, blifvit hänskjutne,
får nu i ordning deröfver afgifva yttrande.
Vidkommande således det i första punkten
omförmälde, finner Utskottet, att det deruti
uppgifna sätt, på hvilket till Härads-Räiterne
instämde mål skulle derstädes af parterna
utföras, icke kan blifva lämpligt, utan oundvikligen
föranledande till en obehörig utdrägt
af Rättegången. Det lärer för säkert kunna antagas,
att en svarande part oftast icke kan vara
i tillfälle att, i anledning af den honom tillställde
stämning och de deruti upprepade påståenden,
genast afgifva en så fullständig förklaring
deröfver, det ju han jemväl har af nöden
att inhämta och erfara den vidare utveckling
af käro-målet, som af käranden åstadkorrimes;
Och, enär jemväl vid de tillfällen, då svaranden
genstämt käranden, vittnen antingen å
ena eller å båda sidor äro eller blifva åberopade,
och skola höras, handlingar af endera eller
båda parterna ingifvas, hvilkas behörighet
och verkan i den förevarande frågan skall å
vederdelo - sidan antingen erkännas eller, vid
bestridandet deraf, vederläggas, samt i öfrigt
upplysningar blifva för Domstolen nödige, målets
uppskjutande ej skulle kunna undvikas, orri
båda parterna, eller endera, med dertill af Lagen
leornad rättighet, skulle äga att vara frånvarande,
synes det häraf vara en nog tydlig
följd, att nödigt är, det uti de till HäradsRätterne
instämde civile mål , parterne sjelfve
eller genom embud böra vid Rätten sig infin
-
Lag-Utskottets Betänkanden.
295
na, hvarförutan jemväl den Domaren ålagde
och till så väsentlig nytta ländande pligt att,
så vidt möjligt kan blifva, söka åstadkomma
och bibringa vänlig förening emellan tvistande
parter, icke skulle kunna af honom fullgöras.
Enär, i afseende å innehållet af andra
punkten, Utskottet icke funnit det vara i Lagen
förbudet parter att, vid fullföljden af en
Rättegång till Öfver-Domstol, sjelfve få der inlemna
de till ändrings - sökandet nödige handlingar
utan att Fullmägtigs biträde dertill ovilkorligen
béhöfver begagnas, och Utskottet
således anser öfverflödigt att deröfver lemna
vidare yttrande, företager Utskottet den i tredje
punkten uppgifne fråga. Hvad densamma
rörer, tror Utskottet sig inse, att den tid, som
uti 25 Cap. 1, 11 och 15 §. §. Rättegångs-Balken
är föreskrifven , inom hvilken hvad emot
Härads- och Lagmans-Rätts samt Kämnärs- och
Rådstufvu - Rätts Dom uti hufvudsaken skulle
erläggas, bör vara tillräcklig, då dels de tvistande
parter mera sällan äro från nämnde Dometo'ar
så aflägse, att de icke under sådan tid kunna
medhinna, både att besinna sig, huruvida de
vilja Rättegången fullfölja, och äfven att verkställa
vadets erläggande, dels vadeskillingen vid
desse Domstolar icke utgör något sådant betydligt
penningebelopp, att, om parterne låtit genom
ombud tvisten utföra, denne kari vara osäker,
huruvida han bör, till förvarande af hufvudmannens
rätt till ändrings sökande, belasta
honom med berörde utgift. Men ehuru det tillika
icke undfallit Utskottets uppmärksamhet,
att vid många tillfällen iakttagandet af den i
Lag-Utskottets Betänkanden.
30 Gap. a §. Rättegångs-Ealken utstakade korta
tid, inom hvilken den part, som vill söka
att Konungen må pröfva Hof-Rätts Dom och
Utslag, som i hufvudsaken fallit, bör sådant anmäla,
skall, isynnerhet då vid en sådan anmälan
Revisions - skilling bör till Hof-Rätten inlemnas,
medföra betydlig olägenhet, hälst oftast
parterna äro på längre afstånd från den
ort, der Hof-Rätten har sitt säte, boende, anser
dock Utskottet, att för det närvarande en
förändring eller förlängning af berörde tid svårligen
kan verkställas, i anseende till det samband,
nämnde stadgande äger med de flera uti
Rättegångs-Balken meddelte föreskrifter angående
Rättegångsmåls fullföljande hos Konungen,
utan tror Utskottet, att denna fråga lämpligast
bör komma under pröfning vid omarbetning af
allmänna Uagens stadganden så uti detta som
andra ämnen, hvilken nu af den dertill förordnade
Cotnmité förehafves. Hvaremot Utskottet
finner, att det af Herr Grefve Gyllenborg
föreslagne sätt, det en vinnande part borde lemna
sin vederpart del af den fallne Domen eller
Utslaget, samt att, från den tid sådant verkställdes,
tiden för vederpartens rätt att vädja
och för ändrings sökande borde beräknas, med
det mera Herr Grefven i sammanhang dermed
till antagande hemställt, ej mindre innefattar
ett så väsentligt afbrott från den nu stadgade
Rättegångs - Ordningen, att det skulle förorsaka
en total rubbning af hela systemet deruti, än
äfven leder derhän, att dels den tappande parten
icke skulle utan svårighet kunna erhålla behörig
föreskrift om hvad honom ålage att fullgöra in
-
Lag-Utskottets Betänkande.
297
nan honom blir tillätet att dess talan mot Lagmans-
och Rådstufvu-Rätts eller Hof - Rättens
Dom eller Utslag fullfölja, samt att dels den
vinnande icke utan längre omgång och kostnad
kornrne i erfarenhet, huruvida den fallne
Domen vunnit laga kraft eller icke, och att i
följd deraf berörde förslag, efter Utskottets tanka,
saknar behörig grund.
Beträffande åter det i fjerde punkten afhandlade
ämne, finner Utskottet det icke vara
någon klagande part betaget att, antingen han
genom besvär eller vad, uti Hof-Ratt gör sin
sak anhängig, få derstädes inom den utsatte fatalie-tiden,
och således innan berörde dag inträffar,
sine handlingar dit inlemna, utan anser
det vara ett åliggande af dem, som der äro satte
till dessa handlingars emottagande, att sådant
äfven under loppet af berörde tid, fullgöra, såsom
en följd hvaraf det jemväl är hvarje svarande
part öppet att, likaledes under sådan tid,
dess rätt bevaka.
Vidare, och hvad angår det i femte pnnkten
gjorda yrkande, att tiden till besvärs anförande
i Hof-Rätt mot Under-Rätts Utslag må
förlängas, tror Utskottet något behof deraf icke
vara förhanden, enär den uti 25 Gap. Rättegångs
Balken dertill bestämda tid, lämpad efter
hvarje landsorts mer och mindre aflägsenhet
från Hof-Rätten, synes vara fullkomligen tillräcklig
för verkställighet af en sådan åtgärd,
och hvarvid något hinder för parter- ej eller
synes böra uppstå vid det någon sak genom besvär
uti Hof-Rätten öfver Härads-Rätts Utslag
fullföljes, enär Häradshöfdingarne äro o*
Lag-Utskottets Betänkanden.
vilkorligen förpligtade att innan de fran Tingsstället
sig begifva, till parterne utfärda de Prntocoller
och Utslag, som under Tinget blifvit
hällne och meddelade, dä desamma af desse begäras.
Slutligen, och hvad rörer den i sjette punkten
förmente nödiga rättelse och förändring, anser
Utskottet, att', som den deruti omförmälde
skyldighet för Parter , att innan nästa dags utgång,
tillkännagifva missnöje mot meddelt Utslag,
blott äger rum i afseende å de prélirninaira
beslut, hvilka öfver gjorda invändningar i Rättegången
varda af Under-Domstol vidtagne, och
en utsträckning af sådan tid till berörde anmälan
skulle i de fall, då invändningen är så beskaffad,
att genom serskilde besvär klagan mot
beslutet deröfver får anföras, hvarmedelst fortgången
af tvisten uppehälles, medföra den följd,
att, i afbidan, huruvida parten tillkännagifver
sig åtnöjas med besagde beslut eller icke, Domstolen
sättes utur tillfälle att raålet vidare behandla,
hvarigenom utväg för en tredskande
part än mera skulle yppas att förlänga och uthålla
Rättegången, den sökte ändringen uti berörde
stadgande icke skäligen bör antagas.
På dessa skäl finner således Utskottet sig
icke kunna tillstyrka bifall till någondera af de
här ofvan uppräknade väckte förslag, hvilket
dock till Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
vördsamt undersfalles.
Stockholm den 18 Mars 1818.
Lag- Utskottets Betänk anden.
299
N:r 70.
Riksens Högloft. Ständers Lag-Uiskotts Betänkande
öfver det af Herr Gustaf
Grönhagen gjorde förstas;, att öfverståthållare
-Embetet i Police-Arender
hädanefter må blifva ställdt under
Höft Rättens granskning, samt de Protoco/ler
och Domböcker, som der hållas,
till tiof-Rätten varda inlemnade.
TT
-TAöglofl. Ridderskapet och Adeln har till EagUtskottets
handläggning remitterat så val det
af Herr Gustaf Grönhagen, uti ingifvit Memorial,
gjorda förslag, att Öfver-Stithållare-Embetet
i Police-Arender må, lika med Öfver-Ståtliållare-Ernbetets
Cancellie och Konungens samtelige
Befallningshafvande, blifva ställdt under
Hof-Rättens granskning såsom Ofver-Dömstol,
på det den, som finner sig äga skäl till klagan
öfver bemälte Embetes förfarande, må äga att
densamma i Hof-Rätten anföra, samt att af sådan
orsak de hos Öfver-Ståthållare-Embetet i
Police-Arender hällne Protocoller och Domböcker
hädanefter må, på sätt som med andre
Domstolars Domböcker sker, till Hof-Rätten
inlemnas; som ock de serskildte skrifteliga yttranden,
hvilka, i anledning häraf, blifvit afgifne
utaf Herr- Grefve Jacob Melcher Spens, Herrar
Friherrarne Lars August Mannerheim och
Ludvig Boije samt Herr Peter Gustaf Cederskjöld;
Och har Vällofl. Borgare-Ståndet, enligt Utskottet
meddelt Protocolls-Utdrag, uti omför
-
300 Lag-Utskottets Betänkande.
miilie Remiss af Herr Grönhagens förrberorde
Memorial och nyssnämnde yttranden deltagit.
Af desse sistnämnde har Utskottet inhämtat,
att Herr Cederskjöld i så matto instämt med
hvad, på sätt omförmält är, af Herr Grönhagen
blifvit föreslagit, att han, i den förmodan, det
förordnandet om de vid Under - Domstolarne
hällne Protocollens insändande till Hof-Rätten,
mera hade för afseende att förebygga samina Protocollers
framdeles förändring, än deras granskning,
trott sig äga anledning tillstyrka, att icke
allenast de Protocoller, som förås vid Felice-inrättningen
här i Stockholm, utan ock
alla andra Auctoriteters Protocoller, må antingen
till Hof-Rätten eller på annat tjenligt ställe
aflemnas: att Herr Grefve Spens väl funnit
sig icke äga skäl att understödja det af Herr
Grönhagen väckte förslag, men tillika ansett det
vara af största angelägenhet, att de serskildte
»render noga bestämdes och afskiljdes, med hvilka
Policemakten och Domaremakten ägde att sig
befatta; men att deremot Herrar Friherrarne
Mannerheim och Boije hvar för sig sökt visa icke
allenast olämpligheten af den anstallt, att
Police - inrättningen skulle ställas under HofRättens
inseende, och att de derstädes vidtagande
beslut skulle kunna i Hof-Rätten öfverklagas,
utan ock det insändandet till Hof-Rätten
af de Protocoller, som vid Police-inrättningen
hållas, skulle vara utan nytta och ändamål.
Detta allt har hos Ut$kottet i öfvervägande
kommit; Och som ändamålet af Police-inrättningar
i allmänhet är, att uti större Städer, der
inom en trängre krets ett betydligare antal per
-
