# ID: svediakorp-gov1817
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 75,575
# sentences: 2,142
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


iStats- och Banko-Utskottens B et änkan den. 297
insatta eller hädanefter ingående Actie-bel oppet,
intill Discont-Octroijens slut eller år 1835,
samt att inkomsterne af Götha-Canal-Verk, i trion
som de uppkomma och forökas, må dertill användas,
och bristen af Staten fyllas.”
Herr Grosshandlaren Videberg förenade sig
med Herr Lagmannen Noréus.
Herr Grosshandlaren Settervall åberopade
dess vid målets afgörande uti Höglofl. Stats- och
Banko-Utskottens sammansatte Finance-Beredning
gjorde reservationer, att nemligen Herr
Grosshandlaren ansåg Staten icke böra taga ringaste
befattning med Canal-byggnaden, enär, i
Herr Grosshandlarens tanka, det skulle vara en
National-vinst , om hela Verket kom att afstadna,
så mycket mera, som Canalen, äfven sedan
den blifvit fullbordad, alltid blir en ständigt
frätande kräfta. Ut supra.
N:r 2g.
Rikets Höglofl. Ständers Stats- samt Bankoutskott
s Utlåtande öfver den del af
Kongl. Majsts Nådiga Proposition af
den 17 December 1817 om Götha-Canal-arbetets
fortgång och befrämjande
, som angår ett särskilt Förskott
till hvarjehanda nödvändiga utgifter,
under vinter-månaderne.
Uti den Nådiga Proposition, angående Götha®
Canal arbetets fortgång och befrämjande, som
Kongl. Majit under den 17 December nästlidit
Bihang till Rikt-St. Brot, 1817—1S18. Sami, N;r 69,
298 Stats- och Banho-Utskottens 13etan}anden.
år till Eikets Höglofl. Ständer aflat it, (och hvaröfver
Stats- och Banko-Utskotten, i följd af erhållen
remiss från respective Riks-Stånden, serskildt
Utlåtande under detina dag afgi fvit,) har
Kongl. Majit jemväl i Nåder behagat framställa,
att, då Götha-Canal-Direction, såsom en följd af
den inträffade förlägenheten uti Discontens rörelse
vid slutet af förledne October Månad, befann
sig i saknad af nödige medel dels till Aflöningar
för den del af Arbets-Commenderingen ,
som vid Canalen qvarstannat, och för det derstädes
tills vidare bibehållne Pionier-Cornpagniet,
saint för Canal-Verkets nödvändigaste Tjenstemän,
och dels till oundvikliga förberedelser för
arbetets fortsättande, anhöll af sådan anledning
Canal-Directionen i underdånighet, att berörde
Verk måtte af Kongl. Majit blifva underlättade
med ett Lån af 30,000 Rid Banco på Sex månader,
för att sätta Directionen i tillstånd, att
tills vidare och intill dess Rikets Ständer kunde
blifva i tillfälle, att i afseende pä CanalVerket,
vidtaga nödige anstalter, bestrida det der
bibehållna Arbets-manskapets aflöning och andra
oundgängliga utgifter; fann Kongl. Majit i Nåder
godt, att under den 5 November nästledit
år, till en början bevilja Directionen ett Uånbiträde
af Tio-Tusen Riksdaler utaf besparingarne
på Stats-Verkets inkomster vid 1815 års slut,
emot det, att f. d. Stats-Rådet Herr Grefve vört
Platen, på Directionens vägnar ägde, att aflemna
sin förbindelse, att, så fort tillgångar kunde
erhållas, och sist inom Fyra månader, samma
Förskott återbetala; hvarjemte Directionen i Nåder
förständigades, att i underdånighet inkom
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden. sgg
ina med förslag öfver de utgifter för Cnnal-Verket,
som under den då återstående tiden af nästledi!
år kunde anses mest oundvikliga. Till följd
häraf, har Directionen igenom bemalte Statsråd
i underdånighet uppgifvit, att de ordinarie
aflöningarne för Canal-Verkets Tjenstemän och
Arbetare utgöra i månaden 8264 R:d 24 sk.;
att för öfrigt erfordras till upphandlingar under
vintern, nödvändige för innevarande åts
arbete, 11,505 R:d 32 sk., till arbeten, som böra
under vintern förrättas, 700 R:d, samt till godtgörande
af oliqviderade skulder, dels till Kongl.
Majit och Kronan, dels till Private och till Verkets
Engelska Mästare 29,800 Rid. Jemte det,
att Directionen i underdånighet anmält nödvändigheten
deraf, att erforderlige tillgångar för
dessa oundvikliga behof måste utses, i fall Ca-'
nal-arbetet skall nästa år oförryckt fortsättas, harDirectionen
tillika i underdånighet anhållit om
Kongl. Majas Nådiga Förordnande, huruvida de
Contract, som tilländalöpa, må förnyas med de
Engelska Mästare, hvilka äro för arbetet oumbärliga.
Kongl. Majit, som ej utan bekymmer insett
den ofördelagtiga verkan på Canal Arbetets gång,
som närvarande förlägenhet i Rikets penningerörelse
naturligen måste medföta, har likväl ej
trott sig böra tvifla derom, att Riksens Ständer
skola finna sig öfvertygade om angelägenheten,
att underlätta och främja ett företag af så vid.
sträckt omfattning, som detta, och hvilket, efter
de betydliga framsteg, detsamma redan gjort,
ej skulle utan stora olägenheter, kunna inställas
eller uppskjutas. Under denna förmodan har
Kongl. Maja så mycket mindre tvekat, att lein
-
'ioo Stats• och Banko-Utskottens Belankanden.
lia Canal-Directionen de serskildta understöd,
Bern omsländigheterne oundvikligen påkallat,
sora Kongl. Majit ej undfallit, att dessa icke
kunnat Directionen vägras, utan att derigenom
sinna mera försvåra utvägarne till arbetets fort.
gång för framtiden. Kongl. Majit har likväl ansett
det biträde af Stats-Verkets medel, hvarom
Directionen anhållit, äfven vid detta tillfälle
böra inskränkas till ett Förskott af TioTusen
Ri ksdaler, hvilket Kongl. Majit i Nåder beviljat
Directionen emot förbindelse, att det samma
återbetala sist inom den tid, som för ofvan
anförde I.åne-Summas godtgörande blifvit foreskrifven.
Ett af Herr Grefve von Platen i detta
Ernrie hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifvit
Memorial har äfven blifvit till Stats- och
Ranco-Utskotten remitleradt.
Förenade Utskotten hafva tagit allt detta i
öfvervägande. Och, sorn de nu i fråga varande
utgifter äro af sådan beskaffenhet, att de icke,
utan olägenhet, skulle kunna uppskjutas; hafva
förenade Utskotten velat tillstyrka, att den härtill
erforderliga Summa, som, enligt Canal-Directionens
uppgift, utgör omkring Attatn.Tusen
80,000) Bid Banco, må för denna gången, i afräkning
på det arliga Byggnads-Uåne-biträde,
som, enligt 1815 års Riksdags-Beslut, Canal-Bolaget
för innevarande år tillkommer, från Banken
förskottsvis genast utbetalas. Hvilket Rikets
Höglofl. Ständers bepröfvande vördsamligen underställes.
Stockholm d. 3 April j8i8.
Bendia- Utskottets Betänkandenl '301
N:r 30.
Riksens Högloft. Ständers Banko-Utskotts
Betänkande, angående Medel till Jernhandteringens
och Bergslags-rörelsetis
understöd och upprätthållande.
I anledning af flere från de réspective Ständen
till Banko-Utskottet remitterade Motioner,
angående understöd för Jernhandteringen och
Bergslags-röi elsen, får Banko-Utskottet, efter Herrar
Banko Fullmägtiges och Comrmssariatets hörande,
härigenom till Rikets Höglofl. Ständer afgifva
dess vördsamma Utlåtande.
Herr Kammarherren J• Steuch och Herr
Brukspatron B. Hejkenscliöld, hafva, under åberopande
af den för hela Riket vigtiga Jernhand-’
teringens nuvarande betryckta tillstånd, hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln framstält nödvändigheten
för dess framtida upprätthållande, att
en högre beläning på Bruks-Elfecter måtte af
Banken beviljas, än som de sednare åren fått
äga rum. Med tillstyrkan af Herr Hejkenscliöld,
att kronans priser på Hammars-Skatts-Jernet härvid
måtte få tjena till grund, sålunda, att ett
medium af alla Hammar-Skattspriserne och | delar
af deras belopp fastställdes såsom bestämd
beläningssumma, den Herrar Banko-Fullrnägtige
aldrig sk 1 le äga rätt, att minska eller öka, mera,
än sorn fordrades för alt undvika runstycken
uti Räkningarne, men att belänings-värdet
å andre elfecter, såsom Koppar, Jernplåtar och
annan gröfre Jern Manufactur, för hvilka några
så bestämda grunder ej äro att tillgå, finge
hädanefter som hittills bero al Banko-Styrelsens
3o2 Banko-Utsiottets Betariltanden.
pröfning, likväl med förbehåll att beläningsSumman
å sådane Effecler skulle bestämmas i förhållande
till hvad å Stång-Jernet utlånades.
Innom Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr
Lagmannen J. hörens, efter upprepande af åtskillige
för Bankens utlåning på Jem-effecter
utfärdade aldie och nyare författningar och med
särskilt afseende å Bruksägares närvarande belägenhet,
yttrat den tanka, att beläningen på Stångjern
utan något äfventyr, torde kunna och böra
sträckas till I delar af dess försäljningsvärde,
samt i mohn derefter på Jern-Manufactur och
andre till beläning antagne Metaller; men i öfrigt
framställt den öfvertygelse, att en ny fond
för Jern-Contoiret, hvarigenom Bruksägares, på
deras Hammarskatt grundade Ijåns rättighet blefve
utvidgad, skulle mera egenteligen underlätta
deras förlags utgifter, och bidraga att försätta
dem nii en oberoende ställning. Och föreslås
i sådant afseende att Jern-Contoiret måtte erhålla
ett Crsditiv på Riksens Ständers Bank af
800,000: till En Million R:d emot 4 procents
ränta och säkerhet uti Contoirets ägande fond;
för att efter behof kunna användas till Lanebiträde
åt Bruksägare, lämpade efter hvars och
ens hammar-skatt; hvilket biträde skulle få begagnas
ifråtr d. 1 Januaria hvarje år, men sist
uti påföljande September Månad blifva till Banken
återbetalt.
Herr Bruks Patron G. Hulphers har hos
nyssbemälte Stånd väckt den motion, att ett lane-
belopp minst svarande mot hälften af det
som for ett Skeppund Stångjern bestämmes, ärligen
malte från Riksens Ständers Bank anslås,
Banko Utskottets Betcinkanden. 303
för att pä Stapel- och TTpstads-Vågarne i Riket,
å hvarje Skeppund Tackjern kunna utlånas'- hvartill
utledning så mycket mindre saknades, sorn,
i händelse dylika utlåningar skola fortfara, Bankens
säkerhet Och inkomst i förening med Näringars
fördel, utgjorde ändamålet för dess Lånebiträden.
Riksdags fullmäktigen från Orebro Län, Anders
Andersson har innom Hedervärda BondeStåndet,
efter utveckling af Jordbrukets och Berghandteringens
inbördes samband, yrkat nödvändigheten
af den sistnämndes understöd, medelst
en ny lånerättighet i Banken på Bergsmanna
effecter eller en ökad Lane-räitighet derstädes
på Eruks-effecter; och har sluteligen Riksdagsmannen
från samma Län Eric Ericsson tillstyrkt,
att det af Rikets Högloft. Ständer redan år tgl?
vidtagne, men allt hittills hvilande beslut om.
Låneträttighet i Banken på Tackjern, måtte nu
ernå sin fullbordan, genom föreskrift för Banko-Fullmäktige,
att på samma gång och i enahanda
ordning, som utlåningen å Stångjern och
öfrige Bruks-effecter stadgas, äfven ma bestämmas
till hvad belopp Tackjern på Stapel- eller
Upstads-Vågar kan få belanas; och föreslås tillika
ett sådant Lånebelopp till * delar af Stångjernets
beläningspris.
Hvad först angår den väckte fråga att belänings-Värdet
å Stångjern skulle till ett visst
och gifvit belopp bestämmas; så, enär Banko-Utskottet
å ena sidan nogsamt känner angelägenheten
deraf att koppar- och jern-tillverkningen i
Riket, såsom utgörande den förnämsta Näringsgren
för Varu-byte med Utlänningen, på allt
Banko-Utskottets Betiinkanden
sätt må vania understödd, anser Utskottet likväl
just detta ändamål påford ra, det Banko-Ful! mägliges
dispositioner i fråga om fastställandet af
belåningspris derå, må kunna af särskild pröfning
få bero, och sålunda icke ovillkorligen föreskri
fvas af Riksens Höglofl. Ständer till något
visst belopp; helst, under en tid då Myntvärdet
ännu icke hunnit komma till stadga, ej
mindre Banquens säkerhet än ock sjelfva Näringens
förmån kunde bero deraf, att BankoFullmägtige
i denna del finge, med hänsigt till
conjunctur och öfrige omständigheter, förfara.
Likväl anser Banko-Utskottet, att den ledning
för Banko-Fullrnägtiges åtgärd härutinnan bör
lämnas, som begränsar en sådan dispositions rätt;
och att i sådant afseende bör blifva stadgadt, det
beläning må kunna äga rum till | delar al'gällande
priset a nämnde metaller, men ej deröfver,
enär en högre sträckt beläning på elen till
exportfärdige varan, vid någon förändring i conjuncturen,
snarare kunde blifva ett hinder för
utförseln än att den befordra, och tillverkaren
i öfrigt visserligen vore mera belåten med förlagsbiträde
i annan väg, än med Lån på den
färdige produeten, deraf han icke alltid kan vara
i tillfälle att komma uti något omedelbart
åtnjutande.
Beträffande dernäst det förslag, att den af
Kongl. Collegierne fastställande årliga Taxa för
Lösen af Kongl. Maj:ts och Kronans hammarskatt
skulle tagas till grund för Jerneis beläningsvärde,
så medgifver väl Utskottet att detta
pris vanligen understiger det gångbara, hvarmedelst
-
Banko- Utskottets Betänk anden.
medelst alltså, vid en beläning till j delar der-;
af, säkerheten för Banken skulle böra anses bevarad;
men, då i betraktande tages, att Tionde,
och Hammar-Skatts Jernet kan af Kongl. Majit
in natura infordras, eller på Auction till den
mästbjudande försäljas, och någon annan grund
for Taxe-sätlningen i alla fall icke äger rum, än
Kongl. Collegiernes pröfning om varans rätta
värde, i den stund lösningsprisec fastställes, emedan
Kongl. Collegierne icke hafva någon rätt
att till nedsatt betalning låta denna Stats-intrad
inlösas; häller Banko-Utskottet också före, att
vid tillämpning till fråga om lån af Banken, bo:
ra inga andra authoriteter, än Banko Fullmäg-'
tiges egen pröfning få galla, helst möjligheten,
deraf visserligen kunde förutsättas, det Kongl.
Collegierne fastställde så höga pris, att Tillverkarne
funne mera räkning viri, att Skatten in-'
natura afbörda, hvilket ock vid flere tillfällen
förut intraffat.
Då Banko-Utskottet alltså för dess del vörd-1
samt tillstyrker att, med ofvan föreslagne tillägg,
det Uåne-beloppet må kunna sträckas till
S delar af gällande priset, men ej deröfver, föreskrifterne
till Herrar Banko-Fullmägtige örn
Kårt på Exportable effecter i öfrigt må blifva
oförändrade, föreställer sig Utskottet att, i verkställigheten
haraf, Bankens säkerhet samt Näringens
understöd och förkofran, skola af nitiske
fullmagtige gemensamt kunna iagttagas, till
befordrande af allmänt gagn.
Med enahanda föremål till betraktande tror
Utskottet sig deremot kunna och böra fästa meRiharg
titt Riks-St. Prot. Jgiy-tSlS- 6\>e Samh N;r 4o.
Banko-Utskottets Betänk anden.
xa afseende på den väckte frågan om något "Kreditiv
för Jern-Comoiret, att efter dess disposition
komma Jern-tillverkare till godo. Då JernConloiret
på ett väsendteligt sätt alltsedan döss
första inrättning med framgång verkat till Näringens
förkofran, och uti redan ägande fond,
kan prestera en solide säkerhet för erhållande
biträde; föreställer sig Utskottet ock att, i den
mohn medlen till verksamhet för denna Inrättning
blifva utvidgade, den jemväl framfor alla
andra omedelbarligen skall kunna befordra den
största nyttan, och närmast urskilja, efter Näringens
skick och inträffande omständigheter, hvilka
biträden företrädesvis päfordras. Utskottet
har hämtat en ökad anledning för någon tillstyrkan
i detta afseende, dels deraf, att den rättighet,
Jern-Contoiret enligt P.iksens Ständers
Beslut åren 177g och 178b erhållit, att i foreskrifven
ordning för Jernhandteringens understöd
begagna temporärt Uåne-biträde af Banken,
till ett efter tidernas skick då lämpadt. belopp,
icke blifvit genom något sednare beslut upphäfven,
hvadan ock snarare en efter behofvet
och förändrade omständigheter afpassad tillämpning
af äldre föreskrifter, än beviljande af någon
ny förmån, härvid var i fråga; dels ock,
af den reglerings-grund för allmänna Låne-operationerne,
Banko-Utskottet för dess del anser
så väsendtelig, att nemligen Näringarne uti en
annan väg än genom de så dryga Diskontlånen
må ethalia de understöd, som möjligtvis af ali"
manna Fonder lämnas kunna.
På sådan grund får Utskottet alltså vördsamt
föreslå, det Jern-Contoiret må, emot nöj
-
Banko-Utskottets Betänkanden. 307
aktig säkerhet, förunnas Diskont-rättighet i Banken
till ett belopp af 600,000 R:dr emot 3 procents
ränta; hvilket Creditiv hör, efter Utskottets
tanka, ställas till FulImagtiges uti Jern-Kontoret
disposition intill nästa Riksdag , och af
desse Fullmägtige få bero att bestämma, på hvad.
sätt och i hvad ordning detsamma bäst må till
Bruks-rörelsens nytta och båtnad användas; dock
anser Utskottet följande 2tne vilkor böra i fråga
örn dispositionen föresättas, nemligen:
1. Att en del af Creditivet, minst 100,000
R:dr, icke må i vanlig Låne-väg permanent
disponeras, utan serskildt afsättas såsom Reservfond,
användbar egentligen vid de terminer ,
di köpslut om Jern vanligen ega rum, på det
att, derest konjunkturen för tillfället gåfve anledning
till ofördelagtiga anbud , Tillverkarens
derigenom inträffande förlägenhet matte genom
Jern-Kontorets mellankommande åtgärd kunna
serskilt underlättas; och
2. Att den vinst, som uppkommer genom
differencen i Räntebetalningen till Banken, mot
Räntan för Utlån, af denna tillökade Fond, bör
serskilt redovisas, och anses såsom tillgång, disponibel
för Jern-Contoirets Fullmägtige, till ändamål,
som med Näringens framgång och förkofran
genom anställande rön och försök m. m.
hafva gemenskap, men ej anses såsom tillväxt i
Jern-Contoirets enskilda Uåne-fond.
I händelse Riksens Höglofl. Ständer finna
skäligt bifalla Utskottets vördsamma tillstyrkan i
denna delen , torde det Reglementariska, till
verkställigheten hörande, få blifva ett föremål
för Utskottets vidare öfvervägande vid Regie
-
308 Ban\o-ZTts);oltets Bitänftanden.
mentets författande för Herrar Banco-Fullmägtige;
likväl torde, efter Utskottets tanka, såsom
hufvudsakelige vilkor härvid böra sladgaS: Att
det Reglemente, som Jern - Kontorets Herrar
Fullmägtige för användandet af denna Fond upprätta,
ma af Herrar Banko-Fullmägtige få granskas;
att inge omsättningar af desse Lån må kunna
äga rum; att Räntan dera ej må blifva högre
än 5 procent; samt att Banken uti årliga Revisioner
öfver nämnde Fond deltager, genom ett
dertill utsedt Ombud.
Hvad sluteligen angår den inom arne Respective
Stånd väckte Motion om Låne-rättighet
i Banken på Tackjern; så har Utskottet inhämtat,
att en villkorlig tillåtelse uti Banko-Reglementet
af år t 8x2 blifvit Banko-Styrt Isen lemnad,
derest någon allmän förlägenhet genom alltför
hastig indragning af Rörelse-kapitalet före
mästpåföljande Riksdag skulle inträffa , att då
lunna till afhjelpande deraf, medgifva beläning
a hvarjehanda rudirnaterier och deribland äfven
Tackjern. Men någon anledning har sederinexa
ej förekommit, att tillämpa berörde Stadgande,
som genom de vid 1815 års Riksdag vidtagne
finauciella grunder, blef de facto upphäfvit.
Hos Banko-Utskottet, har, vid öfvervägande
af detta ämne förekommit, att beläning a£
Tackjern i Riksens Ständers Bank, dels vore
mindre förenlig med Bankens säkerhet, i det
att Pantens försäljning vid bristande betalning,
blefve med ätski 11 ige svårigheter förknippad,
då densamma icke kunde till hvilken som
helst föryttras; dels, att denna beläning skulle
Banho-Utshottets Betänlanderu 309
medföra ringa båtnad för den egentliga Bergsmanna-rörelsen,
emedan Bergsmän sällan äga något
på Våg liggande Tackjern; men att en sådan
rättighet deremot troligen skulle åstadkomma
ett uppstegrande i Tackjerns-priset, lill förfång
för Stångjerns-tillverkningen, hvars förkofran,
såsom Exportvara, bör så vidt möjligt befrämjas.
Och kan Utskottet af dessa anledningar
tor sm del ej tillstyrka, det någon rättighet
att i Banken beläna Tackjern, skulle af Riksens
Hoglofl. Ständer blifva stadgad.
Hvad härutinnan anförd blifvit underställe*
vördsamt de Respektive Ståndens närmare upplyste
om pröfning.
Stockholm den 6 April 1818.
N:r 31.
Riksens Högloft. Ständers Banko-Utskotts
Betänkande, sä vul i anledning a f
Riksens Ständers Herrar Revisorers
till Utskottet remitterade Berättelse,
som den af Utskottet verkställde granskning,
rörande BankoVerkets Styrelse och
Förvaltning efter sednaste Riksdag.
Jemte Vördsamt Utlåtande uti de ämnen,’
som innefattas uti Riksens Ständers Herrar Revisorers
under den 20 November 1817 afgifne
Berättelse, rörande verkställd Revision öfver
Banko-Verket och dess Förvaltning , hvilken
Berättelse från samtlige Respektive Stånden bl i fr
gio JSanko-Utskottets Betiinkanden.
vit till Banko-Utskottet remitterad, får Utskottet,
till följe af Riksdae,s-Ovdningen 32 §. angående
Herrar Ranko-Ftillmägliges sedan s.sta Riksdag
forde Hufvud-stvrelse och hvad i öfrigt till inre
administrationen hörer, afgifva dess vördsamma
Betänkande; grundadt sa väl pä en af Herrar
Revisorer förrättad, som af Utskottet sedermera
fortsatt, noggrann och i möjligaste måtto
ful!ständ ig granskning.
Bland de, med Verkets Administration gemenskap
egande omständigheter, på hvilka Herrar
Revisorer ansett sig böra fästa Riksens Höglofl.
Ständers uppmärksamhet , förekommer forst
den erinran, hvartill granskningen af Bankens
Fastighets-Lån föranledt, afl nemligen ganska
många bland Verkets .Låntagare i det längsta
uteblifva med sine inbetalningar, och sålunda
åsidosätta uppfyllandet af de förbindelser, som deras
till Banken utgifne Skuldebref innefatta.
Herrar Revisorer hafva i sammanhang här.
med, och i betragtande deraf, att en sådan i flere
hänseenden menlig och olämplig underlåtenhet
å Gältienärernes sida, äfven länder en mängd
ordentlige Lånsökande till förfång , hemställt
till Banko Utskottets närmare ompröfning , om
icke så beskaflfadt Stadgande, med anledning deraf,
kunde anses billigt och nödvändigt, att de
Banko-Liån, för hvilka föreskrifne inbetalningar
icke inom någon utsatt tid fullgöras, ovilkorligen
må anses såsom uppsagde, och till fulla beloppet
indrifvas.
Banko-Utskottet bör härvid vördsamt upplysa,
att, i stöd af de angående Bankens utlåning
på Fastigheter, löre år 1815 vidtagne för
-
BanJiö^Utsfcotets Eetänhandtti. 3x1
fattningar, och enligt då
till Låntagares Förskrifningar, utlämnades Bankens
Fastighets-Lån endast på halft års tid, med
förbindelse för Låntagaren, att, efter nämnde tids
förlopp, återbetala både Kapital och Ränta, så
framt icke Lånet, uppå lians, Sex veckor förut
derom skeende anhållan, prolongerades; i hvilket
fall likväl Intresset straxt erläggas skulle.
Den således stadgade formalitet , att anhålla om
Lånets prolongation, blef, åtminstone i sednare
tider, aldrig iakttagen; men emedlertid var häraf
en följd, att Banken, då intresset icke ordentligen
betaltes hvarje halft år, hade fria händer
att genast och utan vidare omgång, förfara med
deri pantsatte Fastigheten enligt 59 §. Banko
Ordningen;
och således straxt kunde låta utmätning
öfvergå Gäldenären för hela Lånet.
Nu deremot, då Bankens Fastighets-lån gifvas
på obestämd tid, endast med förbehåll att Låntagaren
skall vara skyldig, om Banken så fordra
skulle, att efter ett halft års förlopp återbetala
sjelfva Kapitalet, ådrager sig en försummelig Gäldenär,
i grund af Kongl. Kungörelsen den 27
September 1815 och enligt det samma år fastställde
Formulär till Låntagares Skuldebref, ingen
annan olägenhet, genom bristande fullgörande
af den åtagne förbindelsen , att hvarje
halft år inbetala förfallen Ränta och Kapital-Procent
med Tre för hundrade å Lånets primitiva
Summa, än att han, efter 2:ne förlidne betalnings-terminer,
och sedan från erhållande anmaning
ytterligare Trenne Månader förflutit, lag.
sökes endast för det belopp, som under året bordt
inbetalas, utan att Banken, innan uppsägning
312
Banko- Utskottets Betänkanden'.
föregått, är lagligen berättigad att något derutöfver
infordra, eller eris tan hålla sig till Pantén
förr , än vid utmätning utur Låntagarens
lösa Egendom, tillgång för nyssnämnde inbetalning
funnits brista. Följden häraf blifver,
'att en tredskande Gäldenär, utan äfventyr af
J,ane-rättighetens förlust, kan låta ej allenast
anmana utan äfven lagsöka sig, hvarje år, hvarigenom
de till Lånbevakningen hörande göromål
mångdubblas, Banken längre tid blifver i
saknad af sine påräknade inkomster, och säkerheten
äfven i vissa fall under tiden kan för■
minskas, samt utom dess, på sätt Herrar Revisorer
anmärkt, ett verkligt förfång för audre
Lån-sökande härigenom uppkommer.
Af dessa anledningar och till införande af
♦-»
en härutinnan hos åtskillige bland Bankens
Gäldenärer saknad ordning och noggrannhet, har
Banko-Utskottet, uppå den af Herrar Revisorer
gjorde anmälan, och efter Herrar Fullmägtiges,
Comrnissariatets oell Ranko-Fiskals-Ernbetets hörande,
för dess del funnit ett så beskaffad! Stadgande
vara af nöden, att, så vida en Låntagare
efter tvenne förlidne betalnings-terminer eller
när ett år antingen frän Lånets utbekommande,
eller från sednast skedd inbetalning förflutit ,
samt sedermera, inom Trettne Månader efter
erhållen anmaning , icke till Banken inbetalt
den förfallna Räntan och Kapital-Procenten,
Lagsökning ej allenast för detta belopp utan
ock för hela Lånet, hvilket då må anses förfallit,
skall anställas, och den Panlförskrefne Fastigheten,
i brist af godvillig betalning, antingen
å etie'
Banfo-Utskottens Betänkanden. 313
a executiv Auction, e ler, der Banken så lämpligt
finner, efter föregången Lagfart, å Bankens
egen Auction försäljas. I följd hvaraf ock en
för Bankens räkning en gång utlyst Auction icke
annorlunda än genom inbetalning af hela Lånet
må kunna inhibera*, samt en sådan inbetalning,
antingen försäljningen kommer att ske
executive i orten eller på Bankens egen Auction
efter föregången Lagfart, hvilket må ankomma
på Banko-Styrelsens pröfning och godtfinnande ,
i båda fallen, på sätt Kongl. Kungörelsen af d.
15 Julii 1752 blott i sistnämnde hänseende stadgar
, ovillkorligen vara verkställd inom 3 5ite
dagen före Auctionen, så framt det offentliga
utropets fortgång derigenom skall kunna hindras.
Börandes i öfrigt uti den Författning, som
härom blifver utfärdad, uttryckeligen förklaras,
det samtelige Gäldenärer; hvilka, enligt det år
1815 stadgade Formulär, afgifvit: deras Skuldebref
för i Banken undfångne eller undfående
Lån, men ej skulle vilja underkasta sig ofvanberörde
reglering i afseende på återbetalningsvillkorens
fullgörande, blifva genom samma Kungörelse
uppsagde. Hvarigenom Banken alltså,
Sex Månader efter det nämnde Författning blifvit
allmänneligen kungjord , eger fria händer
alt med alla dess utestående Fastighets-Lån, i
enlighet med omförmälde stadgande förfara.
Och torde på Banko-Utskottet få ankomma^
i händelse dess vördsamma hemställan i denne
del af Riksens Högloft. Ständer gillas, att meddela
Banko-Styrelsen de Reglementariska före.;
»krifter om hädanefter utfärdande Skuld-SedBihang
till Rikt-St. Fröt. J$17—18>8- 6‘:e Sami. N:r 41 4*
314 Banco-Utskottets Betänkanden.
lars förändring och mera dylikt, som i öfverensstämmelse
härmed kunna finnas af nöden.
Herrar Revisorer hafva vidare inför Riksens
Höglofi. Ständer uppgifvit de allmänna grunderne
för den anstalt, som, till underlättande af
förslitne smärre Sedlars ombyte mot nya, i
Landsorteme efter sednaste Riksdag å Bankens
sida blifvit vidtagen; hvilken anstalt Herrar
Revisorerne funnit, i ej obetydlig inon kunni
afhjelpa Landsorternes öfverklagade brist på brukbara
Srnå-Sedlar, så vida Herrar Landshöfdingar
anse lämpligt, att om verkställigheten gå i författning;
Men tillika anmält, att, enligt hvad af
Bankens Räkenskaper inhämtas, berörde utväg,
under de sednare förflutne tvenne ar, endast af
Ryra Län blifvit begagnad.
Banko-Utskottet har genom Remiss från.
Hedervärda Bonde-Ståndet fått emottaga ett af
Riksdagsmannen från Oland, Jon Göransson i detta
ämne ingifvit Memorial, hvaruti förmäles, att
ji de fleste Landsorter, irtgen verkställighet härå
sskall hafva följt, af det skäl, att ingen velat åtaga
sig transport-kostnaden för de nya, och ansvaret
för de gamla Sedlarnes återlämnande;
Riksdagsmannen anser å ena sidan billigt, att
Rikets Inbyggare böra komma till åtnjutande af
en förmån sorn Rikets Ständer dem tillagt, och
å den andra, att Deras egne Verk, Banken och
Riksgälds-Kontoret, som utan tvifvel årligen vunne
på flere och större Sedlar, hvilka förloras under
Eldsvådor, Sjöskador och genom andra olyckor,
väl måtte under säkra Omslag äga fri
Post för de nya Sedlarne, men deremot forse LandtRäntmästarne
med en skälig precent förderas emot
-
Banko- Utskottets Betänkanden.
315
tagande och utvexling, samt de förslitne Sedlarnes
återsändande; och förmodar i öfrigt att
utväxlingen lämpeligast kunde verkställas vid
Upbörds-stämmorne, af Krono-Fogdarne, efter
erhållen underrättelse om de brister som göra
de gamla Sedlarne oemottagliga.
Med Ha n lto-Utskottet har i öfrigt blifvit
communiceradt ett hos Höglofl. Stats-Utskottet
hållet Protocoll, hvaraf inhämtats, att, sedan Riksgälds-Kontoret
vid sednaste Riksdag fått sig ålagdt
att på enahanda grunder som för Bankens
åtgärder härutinnan, komrne att fastställas, äfven
till Riksgähls-Sedlars ombyte i Orterne söka bereda
nödig utväg, oell anmälan från åtskillige
Län, till begagnande af en sådan anstalt , hos
Riksgälds-Kontoret blifvit gjord; så hafva, med
de till tvenne Län förskottsvis lemnade Summor
uti Riksgälds Små Sedlar, sådane omständigheter
sig yppat, som tydligen ådagalagt, att ändamålet,
åtminstone hvad desse Län beträffar, helt
och hållet förfelats; i anledning hvaraf, och då;
inga vidtagande försigtighetsmått kunde anses
til 1 räck 1 ige att härutinnan förebygga hvarjehanda
möjlige missbruk och underslef, samt dess-j
utom förekommit, att förslitne smärre RiksgäldsSedlar
i alla fall utgjorde en nog obetydlig del
af den utelöpande Sedelstocken, Höglofl. StatsUtskottet
beslutit, att, med anmälan härom, hos
Rikets Höglofl. Ständer tillstyrka, det all serskild
anstalt från Rilcsgälds-Kontorets sida, till
befordrande af sådane Sedlars ombyte i Orterne,
hädanefter må upphöra.
Banko-Utskottet, som häruti funnit ett obehagligt
bevis, hura allmänna anstalter genom
3i6 Bunko-Utskottets Betänianden.
missbruk eller efterlåtenhet någon gång kunna
förfela deras ändamål, har likväl, enär något
spår till dylikt förhållande inom de Län, hvilka
hittills från Banken uttagit förskotter i smärre
sedlar, icke visat sig, häraf ej trott sig äga tillräcklig
anledning, hvad Banken beträffar, hvars
utelöpande små sedlar utgöra en öjarnnförligt
större massa, att undandraga Landsorterne ett
biträde, deraf flere bland dem torde vara i verkligt
behof. X)å Utskottet anser otvifvelaktigt att
kontrollen och tillsynen öfver medlens behöriga
användande eller någon befattning med remissernas
fram- och återsändande icke lätnpeligen
kan eller bör uppdragas åt Banko-styrelsen, hvars
åtgärd härutinnan, efter Utskottets öfvertygelse,
bör vara inskränkt till omsorgen för Bankens
säkerhet, torde däremot med skäl kunna förväntas,
att de Herrar Landshöfdingar, hvilka, till
båtnad för rörelsen inom deras Län, finna nödigt
begagna ifrågavarande utväg, äfven låta
det vara sig angelägit, att på verkställigheten
fästa den uppmärksamhet, som en för Landsorternes
förmån medgifven allmän anstallt synes
påkalla, och hvarigenom missbruk med de härtill
anslagne medel, allena torde kunna förekommas.
Utskottet kan for dess del ej tillstyrka, att
Banken må betungas med någon ytterligare kostnad
i omförmälde ändamål, än den halfva procent
å hvarje låns tillgängelige förskotts-sumrna,
som redan finnes anslagen; men, då emedlertid
detta belopp, till bestridande ej mindre af transportkostnader,
än arfvoden för vexlings-befattningen,
och beräknande af möjeliga förluster
och missräkningar, synes vara nog otiilräckeligt,
Banko-Utskottets Betänkanden'. 317
anser Utskottet sig höra vördsamt hemställa, om
icke Riksens Höglofl. Ständer skulle finna lärapeligt,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhål.
la, att genom någon, i sådant afseende vidtagande
tjenlig anstalt, de i dylikt ändamål, nödige
transporter, så väl af nya sedlar till orterne,
som gamla, hvilka i utbyte deremot, till Banken
återsändas, hädanefter finge kostnadsfritt för
Länen verkställas; förmodande Utskottet, att genom
Kongl. Stats Contoirets medverkan, utväg
härtill, uppå derom skeende anmälan, fran Kongl.
Majas Befallningshafvande, i många fall, skulle
kunna beredas, i förening »ned de remisser, sorn
i amira ändamål, till och ifrån hvarje där, årligen
på vissa tider för sig gå, och Landt-räntemästaåne
såsom en tjensteskyldighet äfven kunna
sådan utvexling åläggas inut åtnjutande af
den anslagne procenten. Och torde i sammanhang
härmed anses lämpeligt; det vederbörande
blifva i Nåder erindrade, att för ändamålets vinnande,
fästa den oafbrutna tillsyn å verkställigheten,
hvarigenom nndvikas må, att uppoffringrr
från Banken och det allmänna frugtlost förspillas
och orternes Innevånare likväl sakna en
påräknad hjelp uti deras öfverklagade förlägenhet.
Herrar Itevisorernes Berättelse innefattar
dernäst, fullständig upplysning örn verkställigheten
af Riks-Diskont-Verkets vid sednaste Riksdag
beslutne indragning; och huruledes BankoDiskont-Verkets
Låne-operationer i samma förhållande
efter hand blifvit utvidgade, till möjeligaste
understöd och lättnad för allmänna rörelsen.
Ofver åtskillige med sistnämnde Verk
och dess förvaltning gemenskap ägande frågor,
318
Banko-Utskottets Betänkanden.
har Banko-Utskottet tiels uppå särskilte förekomne
anledningar, dels i stöd af erhållne remisser
från de respeclive Stånden före detta meddelt
dess Vördsamma Utlåtanden; och får vid detta tillfälle
ytterligare anmäla följande omständigheter:
Genom Banko-Diskont-Directionens afgifne
Berättelse, har Utskottets uppmärksamhet blifvit
fästad på det uti G §. af Diskont-Verkets Reglemente
under den 7 Februari 1816 befintlige
stadgande, att, ehuru det funnits betänkeligt, intill
år 1820 alldeles förbjuda de förut brukeliga
omsättningar af erhållne Diskont-Lån, med
■viss afbetalning derå, bör likväl Directionen under
tiden låta sig angelägit vara, att sadane om.
sättningar efter möjligheten inskränka, på det att
Inrättningen måtte uppfylla dess egenteliga ändamål,
Direcl;onen har i anledning dera! förmält,
det dr .. hitintills ej ansetts sig lämpeligen
kunna fordra större afbetalning vid Dåns
omsättning, än som de sednare åren uti förra
liiks-Diskont-Verket varit föreskrifven, nemligen
minst En femtedel af Kapitalet, i jernet
Tiotal beräknad, då Omsättning skett på Sex
IM ån ader, sarnt i förhållande derefter vid Omsättning
på korrtare tid.
Enligt hvad Banko-Utskottet tillika inhämtat,
hafva de lill Banko-Diskont-Verkets öfverseende
sednast tillförordnade Herrar Revisorer
tillstyrkt så beskaffad förändring uti sistberörde
Betalningssätt, att, den till En femtedel stadgade
afbetalning alltid borde beräknas å Lånets
primitiva belopp, och icke, såsom hittills skett,
å den summa, som efter hvarje omsättning utgjordt
Länets återstod. Directionen har ock, li
-
Banlo-Uisliotteis Betänkanderu 31g
lea mert Herrar Banko-Fullmäktige ansett ilen sålunda
foreslagne method, både såsom ett vigtigt
steg att återföra Diskont-rörelsen till dess egenteliga
egenskap, och med afseende å inflytelses,
deraf, på Låne-tillgången, samt Verkets betryggande
mot förluster, medföra obestridelig fördel
i jemförelse med den förut bruklige. Men likväl,
under de flere inom korrt tid sammanträffade
omständigheter, af Riks-Diskont-Verkets indragning,
de öfrige Disconternes i Riket, minskade
eller upphörda utlåning- samt en på det
hela, visst icke utan skjäl öfver klagad förlägenhet
i Penninge-rörelsen, funnit tiden till en
sådan förändring, ej ännu vara för handen.
Hvaruti Banko-Utskottet äfven för dess del
ej kunnat undgå att i allo instämma.
Hvad sålunda angar den Täti åfvan åberopade
§• gifne anledning, att omsättningar år 1 820
skulle komma att alldeles förbjudas och upphöra;
så, ehuru väl ett slikt förbud, i följd hvaraf
alla Hån borde vid förfallotiden fullt inbetalas,
vore fullkomligen öfverensstämmande med
Diskont-Inrättningarnes primitiva ändamål och
egenskap, lärer dock böra befaras, att med den
vidt utsträckta rörelse, som Banko-Diskonten underhåller,
ett ovilkorligt förbud af omsättningar
från och med år 1820 skulle i värkställighetea
möta stora, måhända oöfvervinnerliga, svårigheter
och bringa Diskont-Verkets Gählenärer uti
en beklagansvärd belägenhet, och af sådan anledning
lår Banko-Utskottet till Rikets Högioflige
Ständers bifall vördsamt hemställa, att
omsättningar uti Banko-Discont-Värket äfvenväl
efter år 1820 må varda tiilatne; men att smed
-
320 Banko-Utskottets Betankanden.
lertid, enär oundgängeligt blifver, att en mera
-väsendtelig ordning i detta afseendet efter hand
införes, det af Verkets Revisorer i ofvanberörde
matto föreslagne beräkningssält må ifrån och.
med den i Januari nämnde år taga sin början,
så att afbetalning af minst en femtedel, beräknad
efter hvad af hvarje älldre Lån då återstår
samt på primitiva belonpet af derefter utgående
Lån vid hvarje omsättning från 1820 ars början
ovillkorligen erläggas; hvaremot omsättningarne
intill nämnde tidepunkt torde böra på enahanda
sätt sorn hittills fortgå.
I afseende på tillämpningen af 7 §. uti Banlco-Diskont-Verkets
Reglemente, som stadgar, att
enskilde personer lå på deras blotta namn ej häfta
för större Summa på en gång än Sex Tusende
R:dr Specie har Direktionen, med hämtad
anledning af de olika tankar om denna §:s rätta
förstånd, som vid Riks Diskont-Verkets Revisioner
under de förflutne åren blifvit yttrade,
häröfver utbedt sig så väl Herrar Revisorers som
Banko-Utskottets bestämda yttrande:
I likhet med Herrar Revisorers i denna
delen yttrade tanka, har Banko-Utskottet funnit
grundade skäl, att äfven för framtiden må bibehållas
den med både äldre och nyare tiders
praxis instämmande förklaring: Att en enskild
Persons borgen, då säkerheten för öfrigt godkännes,
kan antagas för 6000 R:dr utan hinder
deraf, att samma Person såsom Låntagare häftar
för lika summa, hvarvid likväl äfven löpande
Reverser, som af annan Man hos Diskont-Verket
belänas på Utgifvarens namn, serskilt beräknas
lika med cautioner. Hemställande Utskot
-
jBc.nho~Utskoltets Betänkande!?. 321
tet vördsamt till Riksens Höglofl, Ständers benägna
bi fa 11 ^ alt bestämd föreskrift härom mi
lill rättelse för Diskont-Styrelsen få blifva meddeld.
I öfrigt underlåter Banko-Utskottet ej, att
vidare hos Riksens Höglofl. Ständer anmäla ,
hvad tilläfventyrs under nu påstående Revision
af Banko-Diskont-Verkets förvaltning för nästledit
år, kan förekomma, af egenskap att i ett
eller annat hänseende påkalla Riksens Höglofl.
Ständers uppmärksamhet.
Vid granskning af 1 landlingarne rörande
de Revisioner, som öfver Götheborgs och Götha
Canal-Verks förvaltning sedan sista Riksdag
blifvit förrättade, har Banko-Utskottet funnit an.
ledning instämma uti det Yttrande, Riksens Ständers
Herrar Revisorer derom afgifvit, att Direktionerne
af desse båda Verk, under deri förflutna
tiden, i allmänhet synas hafva ådagalagt
en stadgad föresatts att uppfylla de dem gifne
föreskrifter, sarnt i öfrigt elter möjligheten iagttaga
hvad för Diskont-Verkens uppi ätthållande
ansetts vara af nöden; Och lärer desse Verks
iråkade förlägenhet ej böra annorlunda betragtas,
än såsom en i sinom tid oundvikelig, men
nu af tillfällige händelser påskyndad följd, af deras,
till sin grund bristfa 11 »ge organisation^, och
sålunda hvarken af Styrelserne vållad, eller i
deras förmåga att afböja. Ofver Förvaltningen
af berörde båda Diskont-Verk för nästledit år
1817, som ej ännu undergått behörig Revision,
finner Utskottet sig ej i tillfälle att något Yttrande
meddela; men i anledning af de upplysningar,
som dels af allmänt kände Handlingar,
Baulo-Utshottets Betärilanden]
dels af Herrar Banko-Fullmägtiges och Commissariatets
Protocoller inhämtats, anser Utskottet
sig emedlertid ej böra underlåta att, hvad Götha
Canal-Diskont beträffar, till Riksens Högloft.
Ständers pröfning oell bedömande anmäla följande
omständigheter:
i. Hvad först angar det af Diskont-Verkets
medel till Canal-arbetet lemnade förskott af
omkring 1,100,000 R:dr; så har Banko-Utskottet
inhämtat, att denna Arbets-Cassans gäld till Diskonten
redan vid 1815 års Riksdag utgjort
852,972 R:dr och, af Rikets dåvarande Ständer
känd, dä lämnats utan någon till ansvar ledande
anmärkning, men under förutsättande af dess
indragning med vid pass-j^nlel åren 1 8 1 5j 1 8 16,
1818, 1820, 1821, 1822 och 1824 samt ^delar
år 1823. Beträffande sjelfva hufvudsaken ,
lärer således, enligt 76. §. Riksdags-Ordningen,
någon ny till ansvarighet förbindande granskning
ej nu kunna komma i fråga. I öfrigt är
uppgifvit, att Skuldens vidare förökande vöre en.
förutsedd följd utaf. det vid nämnde Riksdag
Stadgade uttryckliga villkor för erhållande biträde,
att arbetet, enligt fastställd plan skulle för
hvarje år förrättas, ehuru det från Ranken anordnade
biträde ej något år finge öfverstiga
300,000 R:dr; Men, då hvarken uti det för Diskont-Verkets
Styrelse gällande Reglemente, någon
tillåtelse för Direktionen finnes stadgad eller
eljest af Riksens Ständer blifvit gifven, att
till Canal-Arbetets förrättande använda medel,
hvilka ensamt ärö för Diskontens rörelse anslagne;
anser Utskottet sig föranlåtit, Direktionens
merberörde åtgärd, hvarigenom fordringsegares
Banlo-Uishoitets Betiinhinden 323
rätt finnes i betydlig molin förnärmad, och den
Utskottet sålunda icke gilla kunnat, hos Rikets
Höglofl. Ständer vördsamt anmäla.
2. Enligt hvad Herrar Fullmägtige hos
Banko-Utskottet anmält, och af Protocollerne vidare
inhämtas, har Kongl. Maj:t, uppå skedd underdånig
anmälan af Ordföranden i Götha Canal-Direktion
, om Canal-Diskontens behof af
temporärt understöd till förekommande af en eljest
oundvikclig förlägenhet, medelst Nådig skrifvelse
till Carial-Direktiönen , hvaraf Diskont.Direktionen
äfven borde undfå del, den 12 Febr.
1817 i Nåder täckts tillåta oell förordna, att till
förstärkande af Canal-Diskontens disponibla fond,
en Summa af 350,000 R:dr utaf de medel, sorn
blifvit anslagne till betalning af krigs-skulder ,
hvilka ej fötr än den 1 Juli innevarande artill
inlösen förföl le I, fingo af Kommitterade för allmänna
medlens förvaltning insättas uti ClanalDiskonten
emot 3 procents ränta; hvarföre Di.
skont-Direktionerne , jemte vanligt Skuldbevis,
egde afgifva sin förbindelse, att vid anfordran,
till beirtälde Kommitterade öfverlemna de säkraste
bland de förskrifningar, Diskonten för utgifne
Lån innehade. Till följe hvaraf DiskontDirektionerne
ock, under den 23 Februari 1817
en sådan förbindelse aflemnat. Herrar BankoFullmägtige,
sorn först i Oktober månad samina
år härom erhöllo kännedom, funno sig, i betragtande
deraf, att Canai-Verket med alla dess
förmåner, tillhörigheter, Fonder och inkomster,
blifvit i stöd af Riksens Ständers derom gjorde
förbehåll af Canal - Direktionen med Bolagets
authorisation pantförskrifvit till Bankens säker
-
4 Banko*Utskottets Betänkanden.
lief, för Bolagets der egande Diskont-rättighet ,
ej kunna underlåta, att så val genom underdånig
Skrifvelse hos Kongl. Majit anmäla och reservera
Bankens rätt i berörde hänseende, sorn
ock ofver ifrågavarande åtgärd inhämta DiskontDirektionernes
skyndsamma förklaring.
I anledning häraf hafva Direktionerne gemensamt
yttrat den öfvertygelse, att ordalydelsen
i Canal-Direktionens lill Banken afgifne
förskrifning, jemförd med 22 §. uti Kongl. Majas
Nådiga Privilegium for Götha Canal-Balag ,
Riksens Ständers Beslut den 22 Februari 1810
och 3 Art. af de i Nåder utfärdade Bolags-Reglor,
ej kunde föranleda till sådan tillämpning
att de hos Diskont-Verket temporärt belänade
Documenter och förskrifningar borde anses såsom
inbegripne under Bankens hypotek, hvilket
deremot syntes böra vara inskränkt till blott
Canal-Verket; Och att, efter Direktionernes tanka,
endast vinsten af Diskont-rörelsen sedan
Skulderne blifvit betalde, kunde, jemte ActieKapitalet
och Byggnads-biträdet, betraktas såsom
Canal-Verkets tillhörighet och Fonder; under
förmälan tillika, att, då hypothekers aflemnande
för den till understöd for Diskont - Verket
beviljade summa, var ett af Kongl. Majit föreskrifva
villkor for ett bidrag, hvarförutan
Diskont-Verket redan då hade nödgats inställa
sine betalningar, Direktionen så mycket mindre
trott sig böra vägra den äskade säkerheten, som
Direktionen var öfvertygad, det Kongl. Majit icke
kunnat förordna något sorn vöre stridande
mot Dess för Canal-Bolaget utfärdade Nådiga
Privilegium; och att Diskont-Verkets ställning
Banko-Utskottets Betänkanden. 325
i öfrigt genom det meddelade understödet, och
ett noggrann! iagttagande af de , utaf Kongl.
Maj:t gifne föreskrifter, långt ifrån a 11 i någon
mån försämras, blifvit betydligen förbättrad.
Banko-Fullmägtige hafva, efter en så beskaffad
af Direktionernes Ledamöter enhälligt
afgifven förklaring, endast ansett sig 'nora till
"Riksens Ständer och Deras Banko-Utskott öfverlemna,
att efter föregången pröfning närmare
bestämma meningen och otdalydelsen af de förbehåll
i afseende på Bankens säkerhet, som vid
1809 års Riksdag stadgades och år 1815 af Rikets
da församlade Ständer ytterligare förnyades
och stadfästades.
Efter behörigt öfvervägande af hvad sålunda
å ena och andra sidan förekommit , har
Banko-Utskottet för dess del funnit, att, som enligt
1 §. af det för Götha Canal-Bolags Diskont
utfärdade Nådiga Reglemente, nämnde DiskontVerk
är en Canal-Verket ensamt tillhörande
och derifrån oskiljaktig inrättning, hvars Fond
utgöres af Actie-Capitalet och det Lane biträde
Riksens Ständers Bank lämnar; samt uti Kanal-Direktionens
till Banken afgifne förbindelse,
Canal-Verket med alla dess förmoner, tillhörigheter,
fonder och Inkomster blifvit pantförskrefne,
lärer deraf blifva en ostridig följd, att Diskont-Verkets
tillgångar äfven böra anses såsom
hörande lill Bankens pant; hvadan Utskottet ock,
hyser den öfvertygelse, att Directionerne icka
ägt rättighet, samt sålunda ej bort, till förringande
af Bankens säkerhet, såsom Hypothek för
det af Kongl. Majtt i Nåder meddeldte Låna
-
326
Banko-Utskottets Betäniandenl
biträde, pantsätta ifrågavarande Verkets tillhö»
fige Reverser.
Sä väl Diskont-Directionernes ofvannämnda
Eörklaranden, som Götha Canal-Diiekt iöns
med Bolagets Authorisation till Riksens Ständers
Bank afgifne förskrifning äro före detta till Riksens
Höglofl. Ständer öfverlämnade såsom Bilagor
till Banko-Utskottets Vördsamma Betänkande
under den 16 sistledne Januari i fråga
om Liqvid af Diskont-Skullder, med DiskontVerkens
egne Papper.
3. Enligt hvad Commissariatets Protocoll
upplyser, har Götha-Kanal-Disconts tid efter annan
utvidgade rörelse medfört den följd att, sedan
Verkets betalningar i nästledne October Månad
mast inställas, Assignationer, inkomne i Banken,
blifvit till ett belopp af 19078 R:d, för
bristande avance kasserade, för hvilka Verket
enligt författningarne är underkastadt straffränta.
Utskottet får, jämte anmälan häraf, inför Rikssens
Höglofl. Ständer vördsamt tillkännagifva
dess öfvertygelse, att detta förhållande likasom
Diskont-Direktionens åtgärd, att korrt före Verkets
sednast iråkade obestånd, istället att upphöra
med sine betalningar, inlösa 3 Procents reverser
med utgifvande Assignationer på Banken
utöfver där ägande räkning ej lärer kunna und„
gå, att såsom klandervärdt anmärka;;.
Malmö Diskont-Verks ofors varliga och straff,
bara förvaltning, är i laglig väg underkastad domare
magtens pröfning, och har således ej lämpeligen
kunnat blifva föremål för Utskottets bedömande
vid detta tillfälle; hvaremot Utskottet
rrodt sig bera härvid vördsamt bifoga den 3»e
-
Banko- Utskottets Betänkafiden.
rättelse, som af Verkets nuvarande Styrelse blifvit
till sednaste Bolags-Stämman aflämnad; såsom
innefattande flere vigtiga upplysningar i
detta ämne. Utskotter har i öfrigt, i anledning
af den erhållne Remissen, ansett det tillhöra
dess befattning, att inga i pröfning af de a. Bankens
sida efter sednaste Riksdag vidtagne åtgärder,
som uti den af Herrar Revisorer gjorde
utfdrlige framställning rörande Malmö DiskontVerk,
finnas omförmälte; samt att derom meddela
Rikets Höglcfl. Ständer dess tankar och
åsigter.
Hvad sålunda först beträffar den villkorliga
decharge, Herr Öfversten Fri herre Cederström
såsom Bankens ombud vid Revisionen år 1S10,
likamed öfrige Revisorer, oaktadt anmälte felaktigheter
i förvaltningen, af anförde skäl för
Malmö Diskont-Verks Direktion tillstyrkt och
medgifvit, så har Banko-Utskottet ej ansett sig
kunna gilla Herr Friherrens handlingssätt härutinnan,
såsom ej enligt med de pligter, Revisorer
äga att iakttaga; helst, efter Utskottets tanka,
ett så beskaffadt godkännande af Directionens
förvaltning, samt frikännelse från framtida tilltal
och ansvar, ostridigt bort grunda sig, icke
på enskilde omdömen om de mer eller mindre
ekadeliga följder, en vägran i denna delen kunnat
medföra, utan på ett fullkomligt iagttagande
å Directionens sida af erhållne föreskrifter,
samt ett i öfverensstämmelse dermed behörigt
användande af Verkets medel.
Hvad dernäst angår Herrar Banko Fullmägtiges
förhållande, i följd af de upplysningar som
efter samma Revision, uti Herr Friherre Ceder
-
32 8 Banko-Utskottets Betänkanden.
ströms särskilde Memorial blefvo dem meddelade;
har Utskottet trodt sig äga anledning tillden
erinriran, att, sedan Herrar fullmägtige erfarit,
huruledes genom det i November månad år i 8i 5
Ha ndlanden Stöhle beviljade höga och utomordentliga
Lane-biträde, sådane afvikelse!- från Reglementets
föreskrifter blifvit af Directionen begangne,
hvarigenom Rankens säkerhet för dess
artslagne försträckningar kunde äfventyra; samt
genom Herr Friherre Cederström deras' uppmärksamhet
blifvit fästad å nödvändigheten af
ett .Bankens Ombud i Directionen, synes den af
Kongl. Maj:t i Nåder vidtagne anstalt med Malmö
Diskont-Verk, så mycket mindre hafva bort
hindra Herrar Fullmägtige att oförtöfvadt vidtaga
hvad sålunda blifvit tillstyrkt , sorn Kongl.
Mnj:t, uppå Fullmägtiges egen underdåniga begäran
bifallit, att ett Ombud å Rankens vägnar finge i
D irectionen inträda. Det har härvid ej undfallit
Utskottet, så väl att Herrar Fullmägtige
till deras efterrättelse, hvad Filial - Diskonterne
beträffar, icke ägt annan Föreskrift än det generella
Stadgande som i 1815 års Reglemente
finnes intagit: att nemligen på Diskont-Rörel
sen
i allmänhet fästa en fortfarande mäst noggrann
uppmärksamhet ; sorn ock att dröjsmålet
atr genast nedsända ett särskildt Ombud, enligt
hvad af Herrar Fullmägtige anmält blifvit, haft
sin grund deruti , att Fullmägtige ej ägt anledning
förmoda några nya afsteg å Directionens
sida, efter den tid Kongl. Majit med Verkets
Styrelse tagit befattning, och för dess framtida
förvaltning ineddelt nödige föreskrifter, öfver
hvil
-
Banko-Utskottets Betänkanden. 329
hvilkas efterlefnad ett af Kongl. Maj;t i Nåder
tillförordnadt serskilt Ombud borde vaka: Genom
hvilka åtgärder Fullmägtige ansett ej mindre
det. Allmännas än Hankens säkerhet fullkomligen
tryggad; Och, enär dessutom officiel
rappoft, om en betydlig afbetalning å Statens
stora Råne-bi träde korrt derefter ingått, hade
Fullmäktige vid slikt förhållande funnit högst
betänkligt, att genom ett Ombuds nedsändande
emellan Revisionerne, vidtaga ett .steg, som först
i Orten, och sedan inom Hufvud staden, sanno-'
likt skolat verka en för Diskont-Verkets Credit
vådelig Sensation. Utskottet har likväl ej häraf
funnit tillräcklig anledning frångå den öfvertygelse,
att Herrar Fullmägtige icke bort genom
en brefvexling med Direktionen förutan ändamål
låta tiden förflyta, utan deremot med åsidosättande
af alla betänkligheter genom tillförordnande
af ett Ombud i Diskont-Styrelsen genast.
vidtaga hvad för ett fullkomligt tryggande
af Bankens säkerhet kunde vara af nöden.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet i
ofvanberörde måtto anfört, har Utskottet ej eller
kunnat undgå att för dess del ogilla den tillstyrkan
om decharge, som efter Revisionen
xiästledit ar 2817 blifvit af Bankens Ombud,'
Advokat-Fisk alen N. R. Kruse, gemensamt med
öfrige Revisorer, till Malmo Diskonts Bolagsstämma
lemnad, emot Direktionens afgifrie kontra-förbindelse
att densamma aldrig till sitt försvar.
begagna och åberopa. Och hvilken tillstyrkan,
ehuru föranledd af en anbefalld nödig varsamhet
till förebyggande af de vådeliga följder1
Bihang tili Riks^St. Prot. 1S17—lgtg. Sami. N:r 43 44
330 BanJto-Utsbottets Belänkanden,
sorn, genom ett hastigt röjande af Malmö Diskont-Verks
obestånd, vid berörde tillfälle befarades,
Utskottet likväl anser ej hafva bordt
meddelas: meri hvad i öfrigt vidkommer de åtgärder,
Advokat-Fisk a len Kruse under Revisionen
och äfven sedermera i egenskap af Bankens
Ombud i Direktionen vidtagit, har Utskottet funnit
de samma förtjena allt loford, såsom utmärkte
af ett n dess sida användt oafbrutit nit och
omtänksamt bemödande, hvarigenom icke allenast
Bankens rätt i alla afseenden blifvit iagttagc-n ,
Utan ock Diskont-Verkets fördel befordrad.
Beträffande en uti Herrar Revisorernes berättelse
anmäld omständighet, att den Extra Post,
som borde till Herrar Banko-Fullmägtige öfverföra
underrättelsen om Malmö Diskont - Verks
ställning, blifvit genom mellankomne hinder
fördröjd; anser Utskottet sig böra meddela den
närmare upplysning, att, enligt en lian Advokat-Fiskalen
Kruse till Banko-Fullmägtiges Secreterare
aflätén Skrifvelse, berörde dröjsmål häiledt
sig deraf, att Herr Landshöfdingen Friherre
af Klinteberg velat vid sin Berättelse tili Kongl. Majit
bifoga Calculer, dem Diskont-Verkets Kammererare
ej så hastigt hunnit uppgöra, jemte det
Herr Baron och Landshöfdingen af mångfaldiga
göromål varit hindrad att uppsätta och renskiifva
Flxpeditionen, sorn han, i anseende till
nödvändigheten att ej låta Verkets belägenhet
komma tiil andras kännedom, nödgats göra med
egen hand.
Herrar Revisorers erinran rörande nödvändigheten
att i afseende på nuvarande eller blifvande
Diskont-inrättningar meddela Herrar Ban:
Unnio-T/tsiottets BetänAandertl 33 l
ko-FulImägtige så bestämda föreskrifter, att villrådighet
om deras rätta mening må förekommas
oell all collision emellan Syrande Magtens och
Banko-Förvaltningens befattningar afböjas; finner
Banko-Utskottet äfven för dess del väl grundad;
och underlåter Utskottet ej att härå fästa
behörig uppmärksamhet vid utfärdande af de
Föreskrifter, som, i öfverensstämmelse med Rik.
sens Höglofl. Ständers angående Diskont-rörelsen
vidtagande Författningar komma att ega ruin.
Vid öfvervägande af hvad hos Herrar Revisorerne
förekommit, i anledning af en med
stöd af Tryckfrihets-Lagen gjord anhållan, om
utbekommande af de vid Revisionen förde Protokoller,
sorn angingo Malmö Diskont - Verks
Förvaltning, för att dem genast tili Trycket befordra;
hvaröfver Herrar Revisorer stadnat vid
det Beslut, att berörde Protocoller ej finge från
deras Cancellie till tryckning utlemnas förr, än
den förseglade Revisions-Berättelsen blifvit bruten
och kommit till samtlige Riks-Ståndens kännedom:
har Banko-Utskottet, i likhet med hvad
en del af Revisionens Ledamöter härutinnan
yttrat, ansett Sökandens rättighet i detta afseen.
de vara genom 2. §. 4. morn. uti Tryckfrihets.
Förordningen af den 16 Julii 1812 förbehållen
och förvarad; hvadan Herrar Revisorerne, efter
Utskottets tanka, enär de begärde Protokollerne
ej innehöilo något sådant, sorn doldi och hemligt
hållas borde, icke heller ägt tillräcklig® skäl
att vägra, det desamma genast finge till trycket
utlämnas.
Ofver förhållandet för framtiden i berörde
hänseende, har Utskottet uppå serskild förekom
-
BanJto- Utslottets BelcLnlianden'.
men anledning, under den 10 sistledne Martil
afgifvit dess vördsamma utlåtande samt derå fått
emottaga Trenne Respektive Stånds bifall.
Den af Herrar Revisorerne tillstyrkte afskrifning
af Två Tusende R:dr, hvilka sedan år
a 808 varit bland Bankens fordrings poster balanceräde,
i anseende till då skedd inlösen af
en från 100 till 2too R:dr förfalskad X/äne-Baniens
Assignation; får Banko-Utskottet efter inhämtat
fullständig kännedom om förhållandet ,
på de af Herrar Revisorerne anförde skäl, äfven
för dess del till Rikets Höglofl. Ständers
bifall vördsamt anmäla. Och har Utskottet i öfrigt
inhämtat att sådane försigtighets mått i anledning
häraf blifvit vidtagne och oafbrutit bibehållne,
hvarigenom säkerheten mot dylik©
brottslige- försök med de emellan Verkets egne
Departementet- circulerande Sedlar , kan anses i
möjligaste måtto bevarad.
Herrar Revisorerne hafva uti Deras Berättelse
hos Riksens Höglofl. Ständer anmält, det
de, under verkställigheten af den dem uppdragne
Revisions-befattning, med serdeles tillfredsställelse
erfarit Herrar Banko-Fullmägtiges vid
styrelsen af Verket ådagalagde omsorg för dess
bestånd och förkofran, samt nitiska bemödande
att, genom ett sorgfälligt iagttagande af gifne föreskrifter,
fullkomligt svara emot sine Principalers
förtroende; Äfvensom dervid befunnits, att
Bankens Tjenstemän i allmänhet, i afseende på
redbarheternes säkra vård och göromålens jemna
gång, uppfyllt sine skyldigheter på ett sätt,
som gjort dem förtjente till Riksens Höglofl.
Ständers välbehag.
Ennkö-Uts&ottets Betänhandm'. 353'
Banko-Utskottet, som ej ansett sig böra underlåta,
att inför Riksens Höglofl. Stander i ofvanberorde
måtto, omförmäla den enda omständighet,
hvaruti Utskottet icke med Herrar Banko-Fullmägtige
delat enahanda åsigter, har i öfrigt
af Herrar Revisorers afgifne Berättelse ej
funnit anledning till någon anmärkning vid Banko
Styrelsens åtgärder; äfvensom granskningen af
Iler rar Fullmägtiges Protokoller för den tid, som
efter Herrar Revisorernes sammanvaro förflutit,
och Revisionen af Verkets Räkenskaper för år
1816, som af Utskottet blifvit förrättad, ej till
någon erinran föranledt; utan har Utskottet deremot
funnit ojäfaktiga prof af Herrar Fullmäktiges
städse ådagalagde noggrannhet uti författningarnas
efterlefnad, deras nitfulla omsorg för
Banko-Verkets säkerhet och fördel, samt deras
omtanka och bemödande, att vid de brydsamrna
åtgärder, som Diskontemes hämmade verksamhet
och den derigenom inträffade skakning i Kredit-väsendet,
från Bankens sida påkallat, med
möjligaste sorgfällighet iagttaga så val det allmännas
fördel sorn enskildes gemensamma rätt
och bästa, på sätt, att Riksens Ständer alltid måtte
äga fria händer till vidtagande af den reglering,
som härutinnan kunde finnas lämpelig.
Då Utskottet sålunda enligt grundad öfvertygelse
funnit sig kunna lemna det vitsord, att
Herrar Fullmägtige redeligen och med heder
svarat emot Riksens Höglofl. Ständers dem upp.
dragne vigtiga förtroende, är det för Utskottet
en tillfredsställande pligt, att hos Rikets Höglofl.
Ständer vördsamt anmäla Herrar BankoFullmägtige
till erhållande af decharge för de-;
334 Biinko-Utskottets Betänkan ilen.
ras ofver detta angelägna Verk sedan sista Riksdag
förde ansvarige och mödosamma förvaltning.
Så vål af Commissariatets Protokoller, sorn.
under Räkenskapernes granskning , • Låne-Handlingarnes
genomgående och Uåne-bevakningens
kontrollerande, har Utskottet i öfrigt inhämtat
kännedom om de särskilde delarne af Verkets
inre administration, samt genom förrättad Inventering
uti samteliga Kassor och Förvaringsrum
gjordt sig förvissadt om BenåUnirigarnes
riktighet, och redbarheternes noggranna och påliteliga
vårdande; och har Utskottet härunder
ägt tillfälle inhämta, att ej mindre Bankens Corn.
missarier hvad Administrationen och förvaltningen
särskildt beträffar, än i allmänhet, Verkets
Tjenstemän och Betjente, medelst ett oafblutit
bemödande för arbetets behöriga och p®liteliga
fortgång, uppfyllt deras skyldigheter och gjort
sig förtjente af Riksens Höglofl. Ständers fortfarande
ynnest och bevågenhet.
Någre, uti vissa omständigheter, inom Utskottet
yttrade 6erskilte meningar, blifva enligt
förbehåll härvid bifogade.
Stockholm den 6 April 1818-
Berätt else:
Till Extra Bolags Stämman den 8:de Januari
1818.
Undertecknade, hvilka af Kongl. Maj;t i
Nåder blifvit tillförordnade, att, jemte det af
Riksens Höglofl. Ständers Herrar Banko Fullmägtige
utsedde Ombud, vara Directörer öfver
Malmö Diskont-Verk, hafva, till underdånigste
Sanko-Utskottets BetUnkanden. 335
följd af Konungens Nådiga Befallning af den
27 sistledné September, sammankallat Herrar delägare
uti Malmö Diskont-Inrättning till Extra
Bolags-Stämma. Den bedröfliga anledningen till
detta sammanträde, redan känd af alla Svenska
Medborgare, torde icke för Bolaget behöfva upprepas,
men en i möjligaste måtto noggrann öfversigt,
af Verkets närvarande ställning, anser
Directionen för sin pligt, att inför Bolaget framställa,
på det Herrar delägare, so 1: genom det
ta
sammanträde kommit i tillfälle alt gemensamt
öfverlägga om hvad de Uti Diskont-Verkets närvarande
skick tro sig böra och kunna besluta,
måtte uti ämnet äga fullständig sakkännedom.
Till en början går Directionen, att lämna
Bolaget en på bevisliga facta grundad uppgift
öfver sättet huru Diskont-Verket steg för steg
blifvit försatt uti dess närvarande belägenhet.
Ifrån äldre tider tillbaka, men i synnerhet
år 1810 utgåfvos Lån, vida öfverstigande
den Summa, Diskont-Verkets reglemente tillåter.
Desse Lån vore dock alla utgifne mot fullgode
säkerheter, till större delen åt betydande
Possessionaten Afsteg ifrån en gifven Lag medför
dock merendels följder, hvilka icke i begynnelsen
kunna beräknas. Desse hos särskilde individuer
utestående stora Summor, ikläddes, så
tiilsägandes, egenskapen af stående Län; härigenom
kom Diskont-Verket uti saknad af tillgångar,
att utgifva sådane Lån, som egentligen
med en Diskont-Inrättning åsyftas. Till afhjelpande
häraf, vidtogs meihoden, att uti Lån utgifva
Verkets egne Treprocents obligationer,
förfallne till betalning på sarinna tid, som Lån*
g3G Banlo-Utshottets Betänkande!*-
tagarnes Skuldsedel till Diskonten förföll. Olä'-  genheterne af denna utlåning äro för väl kände,
för att vid detta tillfälle behöfva anföras, men
hvad som icke torde vara lika kändt, är det att
tlessa olägenheter hufvudsakeligast drabbade Låntagare
med mindre relationer, ty då desse vid
förfallotiden ovillkorligen skulle inlösa si ne Diskont-Lån,
tued kontante medel, emottogos af andre
åter såsom betalning Assignationer dragne
på Handelshus i Stockholm , hvilka uppsändes
till Verkets Ombud derstädes, med tillsägelse
att icke påskynda deras inlösen. Nye Lån erhöllos
emedlertid af samma personer , uti Tre
Procents Obligationer, som förföll o till inlösen,
Ungefärligen vid samma tider, som de uppsände
Assignatianerne honorerades. Emedlertid ökades
Diskont-Verkets vinst, genom denna sålunda
Utvidgade utlåning, och Herrar Actie-ägare gillade
och stadfäste densamma vid Bolags-Stämman
den 14 Junii 1813, Derefter utvidgades
ansenligen en utgifning af Län, som, genom sin
Natur, icke innehöllos inom någre gränsor, och
enligt den synpunkt, hvarutur Directionen lärer
hafva betragtat de samme, såsom skolande vid
förfallotiden ovillkorligen inlösas, icke hörande
under Reglementets föreskrift om en MaximiSsurnma.
Vid Bolags-Stätnroan den 14 Juni 1814 beslöts,
uppå Revisorernes bestämde tillstyrkan, ej
allenast att så beskaffade utlåningar skulle indragas
så skyndsamt, sorn görligt vöre , utan ock
ått utlåningarne skulle så snart sorn möjligt förr
Sättas uti ett med Reglementet enligt förhållande,
hvarvid dock Herrar Aetie-ägare enskilt för
Banko- Utskottets JBetänkanden.
337
ideras del, anhöllo, som orden lyda: Att Directionen
härmed täcktes förfara sä varsamt , att ej
genom en för hastig åtgärd i denna omständighet,
de svåraste följder matte uppkomma, hälst ActieAgarne
förmena de orsaker, som gifvit anledning
till sd beskaffade Obligationers utfärdande , ännu
fortfara. Förberörde s:ne af Bolags-Stämman
fattade Beslut verkställdes af Direktionen sålunda,
att någon inskränkning uti den öfverdrifne
3 Procents utlåningen verkeligen gjordes, oell
att, genom Directionens föranstaltande, en stor
del af de på visse händer utgifne omåttlige Dane
Summor, förminskades, likvist hufvudsakeligen
på det sätt, att desamma öfverflyttades på
dicktade och lånda namn, hvilka uti -Diskontens
Bocker till större delen undfingo titul af Jordbrukare.
Emedlertid hade Diskontens störste
Eanfagare Handlanden Stahle i början afår 1815
för Directionen anmält sig vara i behof af ett
ytterligare större Dåne-biträde, och, enligt Directörernas
förklaring, till förekommande af oberäkneliga
oredor, så val för Diskonten som hela
Landsorten , lämnades honom tid efter annan
stora Summor, utur Verkets Kontante Kassa,
hvilka icke uti Bokföringen ingingo. Vid Riks,
dagen år 18151 hade Styrelsen öfver Malmö Di,
skönt-Verk, i anledning af 1814 års Diskont.'
Revisions-handlingar, så väl hos Banko-Utskottet
som Riksens Ständer väckt mycken uppmärksamhet,
och Directionen öfver Diskonten lät i
anledning deraf 3 procents utlåningen afstadnaVid
den Diskont-Revision, som då under påstå,
ende Riksdag förrättades kunde Revisorerne icke,
enligt Räkenskapernes föranledande, undgå
Banko" Utskottets Betänkanden.
alt finna huru berömligen Direktionen stält sig
till efterrättelse den förutgående Bolags.Stam.
mans Beslut, ty icke allenast 3 procents utlåningnrne
voro mycket indragne, utan ock de pa visse
händer utestående stora summor voro öfver
hufvud till hälften förminskade, samt Summan
af utgifne Lån lill jordbrukare rnycket ökadi
Den genom Handlanden J. Ståhles erhållne penninge-försträck
uppkomne brist uti Verkets Kontanta
Kassa, betäcktes, dels genom på åtskilige
håll förskaffade penningar, hvilka till Revisionens
Inventeringsdag lades i Kassan, dels genom
en korrt förut til! Stockholm afsänd större Kontant
penninge-remiss, hvarigenom Kassan förminskades,
, och hvilken, eftpr hvad sedermera
ypplyst blifvit, hufvudsakeligen bestod uti en
Handlanden iskallies assignation, sedermera till
Direktionen återkommen och af Direktionen ersatt.
Vid Bolags-stämman den 14 Juni! 1 fl 15
uttryckte åt sk i 11 i ge Herrar Aktie-egare, uti en
då uppläst skrift, hvarmed alla de andra tillstädes
varande Herrar Aktie-egarne sig förenade,
deras utrnarkta tacksamhet, för det sätt hvarup.
på Direktionen verkställt den beslutne indragningen
af utlåningarne uti 5 procents Obligationer,
samt framförde åtskillige skäl, för nödvändigheten,
i afseende på hela Landsorten att
erhålla andre låne-til!gångar, sedan sorti orden
lyda: Utgifvandet af 3 procents Reverser hell och
hältet upphört, hvilken åtgärd skall vara. en följd
af den Allmänna Opinionens kraf.
Efter att fievisions-Handiingarne uppkommit,
och af Riksens Ständer blifvit behörigen
Banko-Utskottets Betänkand-en. 339
granskade, hlef af dem beslutit, att till lättnad
uti den successiva indragningen af 3 presents
Lånen, Malmö Diskont-Verk skulle erhålla ett
med 2co,ooo R:dr tillökt Creditiv på Ranken.
Direktionen fortfor emedlertid, att den ena gången
efter den andra, utlemna utur Kontanta
Kassan stora Summor till Handlanden Ståhle.
Desse betydlige Summor röjde slutligen sin
verkan på Diskontens egen Kredit, och Diskontinrättningens
undergång var hardt nära, då Re-»
getingen i November 1815 understödde Verket
med ett biträde af Sjuhundrade Tusende Riksdaler;
hvaremot Inventering af Diskont-Verket
och öfverlemnande af nöjakiige säkerheter för
Summan anbefalltes.
Samma dag om morgonen, då ofvannämnde
Inventering skulle verkställas, blefvo Handlanden
Ståhles Lån utur Kassan på Direktionens
befallning bland Verkets Ordinarie Lån bokförde
under atne dagars äldre dato, i 5 serskilde
Poster , till en sammanräknad stimma a£
282,350 R:dr. Diskontens ena Direktör Handelsman
Falkman uppreste till Stockholm, med
de erforderlige hypotheken för det erhållne biträdet
ifrån Stats-Kontoret, och uppehöll sig derstädes
en längre lid i Diskont-Verkets angelägenheter.
Emedlertid återvann Verket fullkomlig
Kredit, den härvarande Direktionen följde
enligt Räkenskapernes föranledande noggrant de
erhållne föreskrifterne , men icke desto mindre
fortsattes under hand den bekante försträckningen
utur den under Direktörernes enskilde vård
varande Kontance Kassan tili Handlanderna
Ståhle och Koek, emot oacepterade invisning ar.
340 BanlomUtskottets Betänkande^
Krediten för desse Personer, hvilka så vål, som
Handlanden Malmros skola, enligt deras föregifvande
vid danna tiden velat göra Cession, men
blifvit derifrån hindrade af Directionen , började
vid samma tid ibland Allmänheten att försvagas,
så att de i följe deraf, icke kunde erhålla
förnyelser af de borgens-förbindelser för deras
Diskont-Lån, sorn de dittills erhållit af åtskilige
säkre personer, och gerföre utbyttes desse
med Direcfionens minne, emot antingen Handlanderne
Stähle.s och Kocks eller Malmros namn.
Vid återkomsten från Stockholm skall Handlanden
Falkman först härom blifvit underrättad,
men af samma skäl, som de andre Direktörerne,
eller till förekommande af oberäknelige oredor,
för Staden och Landsorten, bifallit härtill. Förvaltningen
fortsattes derefter jemväl på det etablerade
sättet och flere Lån öfverflyttades på
dicktade namn, cn method hvaraf Direktörerne
äfven sig begagnade.
De vanlige Månads-Inventeringarne förrättades
ordentligen, och Inventerings-Instrumenten,
i öfverenskommelse med Kontorets Räkenskaper
, uppsändes i föreskrifven ordning till
Kongl. Stats-Koutoret och sedermera äfven till
Kanken, men, på det Kassa-behållningen, genom
tie derstädes förvarade oaccepterade Invisningarnes
upptagande, såsom kontante medel, ickeskulr
le synas omättligt stor, påfans den utväg, alt vid
månadens utgång, af åtskillige personer upplåna
Invisningar dragne på Stockholm, emot Direktörernes
Kontra-förbindelser , att desamma inom
korrt återställa. Dessa invisningar remitterades
i ordentlig väg vid månadens slut till jVerkets
Banko-Utskottets Betänkandon'.
34*
Ombud, med enskilte tillsägelser till honom i-'
frän Directionen, att icke de samma till inlösen
presentera, emedan de skulle af Direktionen
sjelf godtgöras. Sedan Inventeringen för sig
gatt, förfärdigades nya Verkets Ar.signationer,
hvilka i privat väg på Direktionens vägnar af
dess ene Direktör Comrnerce-Rådet och Riddaren
Björkman, till Ombudet uppsändes, hvaremot
de private Assignationerne enskilt till Direktionen
återskickades. De uppsände Verkets Assignationer
insattes på BankoRäknirtgen, och Banko-
Attesterne, som icke innehålla i hvad myntsort
insättningen blifvit gjord, nedkotnmo i ordentlig
väg och antecknades i Kontorets Räkenskaper.
Härigenom bier det en omöjlighet för
den, genom Konungens Nådiga .Bref af den 31
Januari 1816 anbefallte Embetsmanna-tillsynen,
äfven som för 1816 års Revision, att ens kunna
ana ett sådant förhållande, och Direktionen
fortfor oafbrutit, att biträda Handlanderne Sta/i-'
le och Kock med stora summor, allt efter sorn
desse anmält sig deraf vara i behof. Diskonten
hade emedlertid till så väsendtlig grad återvunnit
sin Kredit, att, detta allt oagtadt, de föreskrifne
betydlige inbetalningarne, å det från
Stats-Kontoret erhållne Lån kunde verkställas,
hvilket föremål egentligen fästade den af Konungen
förordnade tillsynens uppmärksamhet.
Revisionens år 1516 synnerliga uppmärksamhet
fästade vid Handelsman Ståhhs så kallade stora
Lån, (och några andra hufvudsakliga omständigheter
kunde, enligt hvad förut sagdt är af
Revisorerne icke upptäckas) för hvilket dock Direktionen
uppgaf och företedde åtskiilige hypo;
34® Baneo-Utskottcts Beliinkanden.
thek, hvaraf likväl det mest betydande icke var
i Diskonten pantsatt, utan endast hade blifvit
lant frir dagen. Den uppmärksamhet, ett så oformligt
J.åne-biträde uppväckte hos Herrar Banko-Fullmägtige,
som af 1815 års Ständer ålades
öfverinseende öfver Diskont-Verken i Riket, föranledde
Herrar Fullmägtige att infordra åtskilige
upplysningar, hvilket genom sanningslösa
uppgifter af Direktionen officielt besvarades.
Verkets ställning fördöljdes på detta sätt, och
försträckningarne till liandlanderne Stahle och
Kock fullföljdes, hvarvid dock torde böra anmärkas,
alt Stadius assignationer till större delen emottogos
såsom afbetalningar å hans mångfalldiga
Dan i Ordinarie Diskont-väg, då deremot
Kock till största delen erhöll Kontante pennin,
gar, enligt uppgift till liqviderande af sine skulder
till åtskillige personer, och deribland äfven
till Commerce Råderne Nordlindh och Bjorkman.
Handlanden Malmros's i Kassan befintlige
invisningar, jemförelsevis med de andres,' af en
ringa summa, hade alla tillkommit vid omsättnings-liqvider
med hans Ordinarie Dån.
Slutligen, sedan Kassa-bristen genom de idkelige
försträckningarne blef så slör, att den
ineta icke kunde döljas för nästkommande Revision,
kom Verkets obestånd på sådant sätt till
Regeringens kännedom; att Regeringen lat derom
anbefalla undersökning, hvilken inträffade på
samma tid, sorn Revisorerne började sine göromål.
Hvad som sig sedermera under förledit
års Revision tilldragit, och de undersökningar
öfver Verkets tillstånd sorn korrt derefter gjordes,
så väl som de då vidtague åtgärderne, tor
-
Uderdämga Skrifvelser.
343
de genom tryckte Handlingar vara af Bolaget
sa val kändt , att deras upprepande vid detia
tillfälle lärer anses öfverflödigt. Dock torde det
böra uppgifvas, att under den tid, Konni. Majit
med afseende (tå Rikets financiella ställning Nådigst
hade anbefallt tystnad med Verkets belägenhet,
i händelse den vore vådelig, intill dess
i sådant fall vidare förordnande kurtde meddelas,
blefvo, ifrån den tlag Bankens Ombud inträdde
i Diskont-Styrelsen intill den 4 Oktober
förledit år, Verkets säkerheter förbättrade till
en sammanräknad summa öfversticande Tvåhundrade
Tusende 13:dr enligt hvad redan, genom
Herrar Banko-Fullmägtige till Riksens Ständer
är uppgifvit, och hvad genom Verkets Böcker
och Handlingar kan bestyrkas, utom det de verksammaste
åtgärder vidtogos, dels till realiserande
af en mängd hy, otheker af blandad beskaffenhet,
dels till en stor del andre hypothekers
försättande i lagligt skick. Verkets förbättring
under denna tiden var följaktligen betydlig.
Den 4 sistledne Oktober nedkom genom
Kurirer Konungens Nådiga Bref till Dess Befallningshafvande
härstädes otti den förre Direktionens
endtledigande, Diskont-Styrelsens Förvaltande
af dertill utsedde personer intill dess
ert ny Direktion blifvit organiserad, hvarefter
Bolaget skulle sammankallas, samt derjemte Reqvisition
från Justitiae-Cantslers-EmUetet om de
förre Direktöremes häcklaude, och deras Egendoms
beläggande med qvarstad- Verkställighet
häraf följde genast, hvarjämte äfven Handlanden
iStdhles, Kocks och Maltnross egendom , samma
dag med qvarstad för Diskontens räkning beia
-
344 Uanka-Utslottets
des; hvarefter den sistnämnde bysattes. De 2ttte
förstnämnde hade uti Stockholm, dit de afrest ,
undergått samma öde , och afsändes sedermera
derifrån hit till Staden,
Till förekommande af befarade oredor genom
Commerce-Rådet Björkmans vidstiäckta handelsrörelses
hastiga afstadnande , beslöts enligt
träffad öfverenskommelse emellan Diskont-Styrelsen
och Stadens Magistrat, att bemalde Björkmans
Handels-Kontor skulle ställas under Administration,
och Diskont Styrelsen försedde sitt
Ombud; uti Administrationen, med nödige Instruktioner,
i afseende på Diskont-Verkets rätt.
Den 20 sistledne November ankom Kongl. Majna
Nådiga förordnande för nu varande Ledamöter,
att jemte Bankens Ombud tills vidare vara Direktörer
i Malmö Diskont-Verk, Direktionen organiserades
genast och Bolaget sammankallades
efter den kortaste tid Diskont-Reglementet utsätter
till denna dag.
Den Verkan, Malmö Diskonts yppade belägenhet
haft på Allmänna Penninge-st ali ningen,
hvilken, vid det i anledning deraf sammankallade
och nu påstående Riksmöte redan blifvit
ett föremål för Riksens Ständers omsorger, torde
hafva kommit till Bolagets kännedom, Diskont-Styrelsen
har emedlertid med all möjlig
omtanka sökt på Kongl. Ma^ts Nådiga Befallning
administrera Verket enligt de föreskrifter,
som ifrån Riksens Ständers Herrar Eanko-Fullrnägtige
blifvit meddelade. Omsättningarne hafva
haft sin jämna gång, och dervid hafva, enligt
föreskrift, Verkets egne Assignationer och
Obli
-
Banko-Utskottets Betnnkanden. 345'
Obligationer blifvit antagne såsom hypothek för
en framdeles Slut-Liqvid, för alle sådane Lån,
sorn icke till Riksens Ständers Banks och Banko
Diskont-Verkets enskilta säkerhet blifvit tagne
under särskilt orubbad -vård. Liqvider af des«
se sednare hafva endast med gångbart mynt kunnat.
verkställas. Verkets säkerheter hafva ifrån
den 4 sistledne October intill närvarande dag,
oaktadt sammanstötte bekymrande omständigheter,
och den största svårighet för Låntagare, att
erhålla andre Löftesmän, i stället för sådane,
sorn icke kunnat af Direktionen antagas, blifvit
förbättrade till ett belopp af 22,700 R:d. Den
yttersta sorgfällighet liar blifvit fästad deruppå,
att förena Diskont-Verkets småningom förbättrade
skick med föreskrifternes innehåll och de
skyldiges betalnings möjligheter, och torde Directionen
såsom bevis för sine af mångfalldiga
bekymmer uppfyllde men icke fruktlöse åtgärder
kunna åberopa, det, oaktadt all den verkan
för Diskonten, som af de sednaste händelserne
nödvändigt måst uppkomma, visar sig förlusterne,
enligt den uppgift, som här nedanföre kommer
att göras, mindre, än hvad man förmodat,
ökade i jemförelse med hvad de voro i Augusti
Månad. Verksamma steg hafva blifvit tagne till
realiserande af hvarjehanda förfallne hypothek.
Verkets många och invecklade Rättegångs-Ärender,
äro med uppmärksamhet följde. Den märkligaste
både i anseende till Summans storlek och
sakens beskaffenhet, är den emot Regementspastorn
B. P. Santesson, och har på Directionens
anmälan Häradshöfdingen Angelin af JustitiasBihang
till Rikt-St, Prot, tgl? 181S* 6:te Stipl, N:r 45 46.
Banko-Utskottets Betänkanden}
Cancellers-Embetet blifvit förordnad till utFÖ»
rande af den talan, Diskont-Verket emot bemälde
Santesson anställer. Lagsöknings-Arenderd
ne hafva med afseende på den närvarande ställningen
blifvit uppmärksamt besörjde. Härvid
tror sig Directionen icke böra undgå, att fästa
uppmärksamhet vid Malmö Stads ena Riksdagsman
Handlandefi Bagers till Vallöf!. BorgareStåndets
Protokoll för den 29 sistledne November
gjorde Anmärkning, så lydande: att, om det
verkeligen varit Banko-Fullmäktiges föreskrift, att
såsom hypothek Diskont-Sedlar borde emottagas och
■tills vidare erkännas, sä har denna föreskrift icke
blifvit uti Malmö efterlefvad, väl, att till en början
sädant kungjordes; men sedermera förklarades
att inga så beskaffade Sedlar vidare kunde emottagas,
Visst är, att en mängd personer blifvit med
„Lagsökningar öfverraskade och att det vöre högst
nödigt, att nya Ordres med största skyndsamhet dit
expedierades, sä att Tre procents Sedlar kunde der-_
städes såsom hypothek blifva användbare, hvarigenom
mångens förlägenhet of eilart mycket skulle kun-,
na lindras. Directionen får i anledning häraf
förklara, det Verkets egne Assignationer och O-1
bligationer aldrig blifvit vägrade, att såsom byd
pothek antagas vid liqvider af sådane Dån, för
hvilka ett så beskaffadt hypothicerande varit til-'
låtit, och att hittills icke någon, som erbudit betalning
i Verkets egne Sedlar, blifvit lagsökt;
hvilket Directionen härstädes för sin egen tillfredsställelse
bör inför .Bolaget tillkännagifva.
Efter att hafva gjort ofvanstående Berättelse,
går Directionen nu? att lämna Bolaget upp*
Banko-Utskottets Bettini an deni
gift på Verkets tillstånd den sista nästledne De
ceinber, enligt Rnkenskaperne.
Verkets Skuld finnes vara:
Till Allmänna Brandförsäk
rings-Contoiret
. 23,700 — —
Till Banko-Diskonten - - 50,000 — —*
Till Herrar Kommitterade för
Allmänna Meilels förvaltning 74,10? 11. 6.'
Uti utelöpande Reverser a 3
Procent - - - 1 >503,150 — —
hvaraf dock i Verkets Rassa
såsom hypothek förvaras 8200 R:d.
Utelöpande Assignationer - 106,420 — —.
hvaraf dock i Cassan dels såsom
hypotliek och dels såsom
Kontant behållning förvaras
11,99 5 R:d, samt
Skulden till Banken eller Creditivet
- 299,99?. 3*- 11?
utgörande en sammanslagen
Summa Actie-Kapitalet oberäknadt
af - 1,757,364 43- %l
Verkets tillgång finnes bestå
uti utestående Lån - 1,438,539.41. 5.’
Privates Reverser och Invisningar
- 496,713. 4. 4.1
Uti Banken uppå särskilt af
nuvarande Styrelse öppnade
Räkningar insatte medel - 43,198- 4.7*. 2.-
Samt uti Cassan härstädes förvarade
dels uti hypotbek dels
uti Omkostnads-Räkningar för
förra året, hvilka ännu icke
kunnat afslutas, och dels pti
348 Banco-Utskottets Betänkan den.
sådane Sedlar, som icke kunnat
till insättning i Banken
remitteras - 42,846. 40. 5,
eller en sammanräknad sum-
ma tillgångar af - 2,021,298: 37. 4.
Härigenom upplyses, att sedan Actie-Capitalet
blifvit lagdt till Skuld-Summan, uppkommer
dock en behållen vinst enligt Böckerne af 163,933
R:d 41 sk. 11 r:st, hvarifrån dock en Summa af
obetalte räntor och omkostnader, sorn ännu icke
kunna bestämmas, kommer att afgå.
Sådant är Verkets tillstånd, enligt dess Räkenskaper,
men deremot kommer uppgiften på
Verkets förluster att förete ett bedröfligt resultat.
Vid den under sistledne Augusti Månad
hällne och genom trycket till Allmänhetens kunskap
komne Undersökning, utgjorde förlusterne
efter en noggrann pröfning af då sig företeende
omständigheter en Summa af 641,413: 36. 9, och
uti tvifvelaktiga tillgångar upptogos 37,370 R:d.
Vid den ytterligare granskning, som Di*?
rectionen nyligen verkstält inom Diskonten, hafva
förlusterne, såsom en följd af sednare händelser,
blifvit förökade till 665,497: R:d 11 sk.
och 9 r:st; de tvifvelaktiga tillgångarne uppgingo
till 72,665: 16, samt 17,278 R:d 11 sk. i r:st.
beroende på utredningar af nyligen inträffade
mindre Konkurser.
Verkets tillgångar till betäckande af ofvanstående
deficit, sorn förslagsvis uppförd till en
rund summa, i det minsta kan anses utgöra
720,000 R:d, är Actie-Capitalet 100,000 R:d och
den innestående vinsten af Diskont-rörelsen förtlags
vis upptagen till 100,000 R:dr. För de
Banko-Utskottets Betänkandenl 349
terstående 520,000 R:d förete sig: Commerce-'
Råderne Nordlindhs och Björkmans samt Handlanderne
Falkmans, Stahles, Kocks och Malmros's
seqvestrerade Egendom , hvilken tillgång, i händelse
Diskont. Verket med anledning af 9 §. utiReglementet,
hos Direktörerne tillerkännes förmonsrätt,
förslagsvis uppföres till en sammanräknad
Summa af circa 70,000 Rrclr, hvarigenom en brist
af 450,000 R:dr uppkommer. Sedan Directionen
genom ofvanstående anföranden sökt bibringa
Bolaget nödig kännedom, så väl om DiskontVerkets
förvaltning under sednare tider, som
ock detsainmas derigenom iråkade närvarande
belägenhet, får Directionen:
1. Till Bolagets öfverläggning uppgifva huruvida
någon talan kunde anses böra bevakas
hos den, till undersökning af förre Directionens
förhållande, förordnade särskilte Rådstufvu-Rätt.
D irectionen får vid detta tillfälle meddela den
underrättelse, att, som Bolaget icke kunnat sammankallas
före den tid bemälte Rådhus-Rätts utfärdade
kallelse till Actie-Agarne utsätter, så
har D irectionen genom Skrifvelse till den samma
beredt Bolaget tillfälle till gemensam öfverläggning
i detta ämne.
Sista tiden till någon anmälan hos särskilte
Rådhus-Rätten inträffar i morgon den 9 Januari
klockan Tolf på dagen.
2. Till följe af Riksens Ständers BankoUtskotts
förordnande under den a i denna Månad,
meddeladt Bankens Ombud i Directionen, å
Bankens vägnar tillfråga Bolagets närvarande Interessenter,
huruvida Bolaget är beredt och i
tillfälle prestera medel och säkerhet för ett så
350 J3anko-Utskottets Betankandeni
beskaffad! uppfyllande af Diskont-Verkets (iII Banken
och det Allmänna ingångna förbindelser, att
Diskont-rattighetens obehir.drade fortsättning till
Octroijens slut. är 1820 deraf kunde blifva en
följd, derest icke denna rättighet, äfven sådant
oaktadt skulle, såsom en följd af hvad i förvaltningen
af Diskonten sig tilldragit, lagligen pröf-vas
vara för Bolaget förverkad. Häröfver äskås
bestämdt svar, samt uppgift af medlen, i händelse
svaret blifver jakande, men det tillkännagif;ves
tillika, att, derest ett bestämt förklarande härutinnan
uteblifver, Banken anser sig i alla fall
fråft Bolagets sida obehindrad, att som fordringsägare
hos Diskonten, äfven i fråga om vidare
Diskonterings-ruttighelen, till vederbörlig ort anmäla
om vidtagande af de åtgärder, som pröfrvas
larnpelige och laglikmätig! kunna äga rum.
Sluteligen får Directionen förklara, att, i
händelse någre upplysningar i debile rörande
Diskont-Verket skulle äskas, så är Directionen
beredd att sådane meddela.
Malmö den 8 Januari 1818.
Utdrag af Protocollet hållit hos Riksens
Högloft. Slunders Banko - Utskott vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den 6
April 1818.
S. D. V ‘d justering af Högloft. Utskottets
Betänkande, i anledning af Riksens Ständers Revisorers
afgifne Berättelse, uti hvad som rörer
Götha-Canal Diskont-Verk, anförde Herr Statssekreteraren
Friherre Wirsen följande:
”ito I fråga örn den skedde dispositionen af
Banko-Utskottets Betankanden.’ '35?
Diskont-Fonden till Götha-Canalbyggnad , soni
nu visar en skuld af omkring ljioojooo R:dr, anser
jag mig böra erindra, att 7 §. uti Diskont»
Reglementet af den 11 April 1810 innehåller,1
det Diskont-Contoiren i Stockholm; och Götheborg
skola, uppå anordningar, undertecknade af
Ordföranden i Ganal-Directionen och en Cassa»
Directeur, till Canal-byggnaden aflemna nödige
medel, i penningar eller Assignationer. Någon:
pröfning af de reqvirerade medlens belopp, kunde
icke af Diskont-Contoiren bero, och oemotsägeligt
är alltså, att Reglementet medgifver, men
icke förbjuder, nödige medels aflemnande till Ca«
nal-byggnaden, af de under Diskont-Contoirens
föivalltning ställde Fonder. Man bör ej för-1
glömma, att detta vidlyftiga Verks hela Financeväsende
var concentreradt i dess Diskont. Allar
tillgångar insattes der; alla utgifter disponerades
derifrån, och öfverflyttades successive, efter be-j
hofvet, till Arbets-Cassorne.
Om Diskontens affairer kunnat bibehållas o^
rubbade, och Canal-arbetet med de tillslagne fonder
galt till sin fullbordan; så hade ju ock, pa
sätt Rikets Ständer det vid förra Riksdagen i deri
generella Finans- och Arbetsplanen för Canalen
äfvenledes beräknat, Diskontens förskott till byggnaden
blifvit ersatt ; och all fråga om den mer
eller mindre vidsträckta tillämpningen af förutnämnde
7 §. uti Reglementet förfallit.
Kostnads-förslaget öfver hela Canal-arbetet^
ech till hvart års verkställighet för sig, har blif»
vit af Riksens Ständer till grund för alla be»
läkningar, antagit; och det under uttryckligt vili
hor och förbehåll, ali Bankens årliga byggnads»
352 JBanio-T/tskott&ts Betänianden,
biträde icke skulle få utgå för det följande året,
derest, det nästforflutne, icke blifvit efter planen
arbetadt. Det var emedlertid påtagligt, att
sådant icke kunde exequeras, utan förskott af Diskont-fonden
; och det anmärka Riksens Ständer
sjelfva med det i anledning deraf tillika gjorde
förklarande, att de, det oaktadt, icke kunde anslå
tuera än 300,000 R:d till årligt byggnadsbiträde.
Oinskränkt medger jag emedleitid, att så
vigtiga omständigheter böra vara tydligen och
ordagrant bestätnde, men icke genom slutledning
från andre föreskrifter göras gällande; och anser
livad i denne del nu handt, såsom ett rigrigt bevis
på ömsesidiga vådan af en sådan ofullständighet,
hvilken alltså bör för framtiden rättas.
Men, som all anmärkning af derutöfver
sträckt beskaffenhet, bör stå i sammanhang med
begreppet om ett derpåföl jande ansvar, och Högloft.
Utskottets tanka, äfven i den delen torde
böra Riksens Ständer tillkännagifva»; så anser jag
för min del mig höra förklara, att jäg finner 7
och 8 §§. uti förenämnde Reglemente, freda Canal-Verkets
Direction för allt så beskaffadt åtal ,
som till någon laga påföljd uti detta ämne leda
kan.
2:0 Uti den anmärkning, som göres dervid,
att Directionen utfäste sig lemna hypothek
för Statens försträckning, kan jag alldeles icke instämma.
Om Directionen förbundit sig gifva
hypothek för ridan insatte medel, hade sådant
varit lagstridigt och förnärmat Hankens rätt. Men
enär nya penningar lemnades, till uppehållande
af Verkets Credit, tinder ett sådant vilkor, så
Banko-Utskottets Belänkanden. 353
erhölls ju full valuta , som insattes kontant i
Banken; meri hvilken valuta i annat fall icke
dit ingått. Bankens egne Sedlar måste val vara
så goda sorn hvilket hypothek sorn helst, och
här blef alltså fullt förfullo. Någon verkan af
denna formalitet har för öfrigt icke ägt rum. Men
vida kiandervärdare hade jag ansett om Directionen,
genom vägran till sådan förbindelse, berett
Diskont-Verkets fall, den tid, da ännu icke alla
anledningar vore ute, att kunna det uppehålla.
Alt Banko-Styrelsen genast i Februari månad
bort af Directionen om förhållandet underrättas,
det är den enda erhindran, hvartill jag i
denna punct finner mig befogad; jemte det att
jag för öfrigt alldeles icke biträder den af Canal-Directionen
yttrade tanka sorn skulle Diskon,
ten icke utgöra en integrerande del af Canalverkets
samfälta tillhörigheter, hvilka till Bankens
säkerhet panlförskrifne blifvit, det jag deremot
finner uti 1 §. af Diskont Reglementet tydeligen
vara bestämdt, utan att andres lagliga rätt
derigenom likväl får förnärmas. Det vill säga ,
att sjelfva Inrättningen och de fördelar som deraf
härflyta, är den tillhörighet, hvari Banken liar
säkerhet; men ingalunda någon prioritet uti Diskontens
fosdringar, framför dess enskilde Borgenärer.
3:0 I fråga oin den anmärkte öfver-assigneringen,
erindras, att beloppet deraf ingalunda
är blott 19,078 R:d; utan är öfver 700,000 R:d,
ehuru man icke presenterat flere Assignationer
i Banken, sedan de började öfverkorssas.
Med den reglering af Canal- och Diskont.
Verkets financer på det hela, som från början
354 Bänto- Utskottets Bettinhanden,
ägt ruin, och elern Riksens Ständer sjelfve antingen
uppställ eiler medgifvit, var det alldeles.-  omöjligt att stadse kunna hålla ograverad fond
i Banken för liela Assignations-massans belopp;
ty Verkets Credit berodde helt och hållit deraf,
att 3 procents-sedlarne, lika sorn Assignationerne,
vid anfordran inlöstes..
Från början skulle den ordning blifvit in-'
förd, att hafva särskild fond för Assigneringen »
sorn ej hort få sammanblandas med den öfriga
rörelsen. Men nu efteråt kan man cj med billighet
jemnföra någon af Diskon Jernes Assignerings-ope»
rationev med vanfiga förhållanden, eller tillämpa
de om öfver-assignering gällande författningar.
Då Riksens Ständer vid 1815 års Riksdag
nödgades anslå ökadi kreditiv, för att uppehålla
Verket, emedan Fonderne vore alldeles medtag--  ne för dagen, var öfver-assignerftigen större än
nu, Men ingen anmärkning gjordes dervid, emedan
(hedden underhölls och verket stod uppe;
Men saken var emedlertid alldeles densamma.
Och sorn jag alltid har trott, att utgången icke
bör förandra begreppet om rätt, finner jag ej
heller någon anledning, hvarföre nu skulle särskildt
såsom klandervärd! rubriceras, en anstalt,
sorn från början af Inrättningen ägt rum; ehuru
jag, för min del, redan den tid, då Diskontens
a fia i rer i allmänhet ingåfvo ingen oro, inte
dålde mina farhågor, hvart hän det skulle leda:
derom jag har många nu tillstädes varande personers
vittnesbörd att åberopa: Anseende mig
lika litet förbunden att för tidens tänkesätt skull,
söka sak, sorn jag af något annat inflytande skulle
låta mig hindras, att en funnen fördölja.’’
Br.nio-ZtsJiottets Betänkanden'. 353
Uii enahanda reservationer förenade sig Herr
Grosshandlaren Wideberg,
Beträffande den del af samma Betänkande
som rörer Banko- Fullmägtiges och Revisorers
åtgärder i afseende på Malmö Diskont, åberopade
Herr Friherre Wirsén dess till Protocollet
för den ax sistfedne Februari afgifne Yttrande
af följande innehåll:
’Som jag af Fmbets-åligganden var förhindrad
öfvervara Högloft. Utskottets sammanträde
sednaste gången, då pröfning af Banko-Fullmägtiges
och Revisorers åtgärder i afseende på Malmö
Diskont förekom , så har jag val ej heller
rätt alt vid Utskottets beslut, som nu till justering
förekommer, göra någon sådan erindran, som
gkulle ifrågasätta om ändring deruti ; men, enär
likväl I3anko-Ful!mägtige böra hos Utskottet städse
igenfinna icke blott stränge granskare , utan
ock rättvise Domare, kan jag icke undgå isynnerhet
fästa mig vid den omständighet, att Utskottet
underlåtit infordra Fullmägtiges utlåtande och
förklaring, innan målet inför Riks-Stånden framlägges,
hälst det synes särdeles angeläget , att ,
uti ett så betänkligt ämne, den yttersta fullständighet
till vägabringas, till undanrödjande af ali
misstydning.
Som jag för öfrigt under den förflutne tiden
vid några tillfällen varit kallad alt taga del uti
öfverläggningar om detta bekymmeisamma ämne,
anser jag för en samvetspligt förklara min
upprigtig* öfvertygelse, att Fullmäktige samt
Revisorer, med all deri varsamhet detsamma jåkallade,
härutinnan förfarit; och att, ehuru efteråt
befunnes att andre mesurer skulle varit att
3 5^ Banio-Utsiottets Betänkanden.
föredraga, forde mången, snm nu anser sådant
tydligt och uppenbart, likväl vid betraktande af
sakernes då för handen varande ställning, hafva
funnit betänkligt nog, att handla annorledes än
sorn skett: hvilken min särskilda tanka jag till
Protocollet vill hafva förvarad.”
Hvarom Utdrag af Protocollet, enligt gjordt
förbehåll, kommer att åtfölja Betänkandet till
Riksens Hdglofl. Ständer.
N:r 32.
Riksens Högloft. Ständers Banko - Utskotts
Betänkande, om nödvändigheten a f en
förbättrad reglering rörande de frän
Banken utgående Låne-biträden till understöd
för nyttige Odlingar.
Vid granskning af Banko - Verkets Räkenskaper,
har Banko - Utskottet icke kunnat undgå
fasta en serskilt uppmärksamhet på verkan af Rikets
Ständers vid senaste Riksdag fattade beslut,
angående utgifvandet af Banko-Lån, till understöd
för nyttige uppodlingar i Landsorterne, likmätigt
de grunder sorn då faststäldes , och uti
Kongl. Maj ts Nådiga Förordning af den 27 September
1815 finnas utstakade.
Sjelfva anstalten, påkallad af landets behof,
och i sin grund af ett vigtigt syfte till allmänt
val och enskihes förkofran, har likväl, efter hvad
det Utskottet förekommit, uti sin verkställighet
blott ofullkomligen svarat mot hvad man deraf
bort kunna sig förvänta.
BanAo-Utskoltets Betänkanden. 357
Det 5ynes egenteligen vara en hufvudsaklig
brist i Författningen, som beren de öfrige
uti sjelfva tillämpningen; nemligen den, a 11 for
erhällandet af desse understöd icke gällt någon
slags jämförning mellan den större eller mindre
nytta, som af det ena tillämpade företaget, mot
det andia, i förhållande till orhkostnaderne för
hvardera, blefve att hämta; utan att företrädet
dertill endast och allenast af en hos Banko Styrelsen
skedd tidigare anmälan berott ; och deraf
har äfven blifvit en följd, att, dä den ena medborgaren
erhållit ett Odlings-Län t ill högsta Summan
eller 2000 R:d Banko för att odla fyra Tunnland,
har en annan sökt samma belopp för att
odla 134 Tunnland, utan att kunna det erhålla.
Det förra af dessa bägge företag lärer få dassifi.-  ceras bland dem, som inom Sveriges område icke
bort förekomma till åtnjutande af all mänt understöd
till ett sådant belopp; såsom åtminstone
annu, för ett Sekel eller flere, tillhörande på sin
höjd den förmögnes fantasie, icke den lånbehöfvandes
sysslosättning ; enär det senare deremot
innefattar ett väsendtligt föremål för allmän och
enskild nytta.
Värderingar lago emedlertid till grund för
bägge, och författningens föreskrifter funnos uppfylde,
i följd hvaraf, och när bevist blifvit, det
dessa 4tra Tunnland skulle kosta 2000 B:d att
odla, och några Reglementariska stadganden föf1
värderingssättet icke förefunnos, Banko-Styrelsen,
hvars pröfning deraf ej heller synes lämplig, icke
kunnat annat än hålla sig till författningens ordalydelse,
hvarefter prioriteten till understödets
Banho Uts&oitcts Betänlandetx.
erhållande, af Bnnehandlingarnes tidigare inlern^
uande allena blifvit bestämdt.
Utskottet vill ej upptaga de Respective IliksSländens
dyrbara tid med ett specielt upprepande
af alla de erindringar, hvartill anledning förekommit;
men har likväl ansett sig böra framställa
några få exempel, som tillräckligen skola ådagalägga
det nu anmälte förhållandet, äfvensom oJämpligheten
deraf, att värderings-grunden till
efterrättelse vid förrättningarne saknas.
Sålunda förekommer exempelvis :
Länet N-o 19: utbetalte 1951 R:d att derföre odla
4 Tunnland, 4 Kappland, till
åker inom gamla gärdet.
1V:o 83: 2000 R:d till 5 Tunnland ängs?
odling samt sten brytning i gärdet
och Stenmurs läggning af den uppbrutne
stenen.
N:o 65: 2000 R:d att uppbryta Backar i
gärdet. Kostnaden beräknad från
2oo till 100 R:d Tunlanndet.
JST:o 80: igao R:d för 14 Tunnlands odling
å mark, der, enligt Syne-Instrumentet,
blott 3:ne diken af någon
betydenhet erfordrats.
Ko 173: goo R:d att odla s>* Tunnland,
jemte obestämd Steubrytning i gärdet.
N:0 1 7: 2000 R:d. Bland kostnaderne, som
ligga till beräkningsgrund för detta
Unn, förekommer nybyggnad af
a:ne Lador ech en Trösk-AJaehin.
Jf.-o 36: 2000 B:d, för att införa circula^
JBanko-Uisioneis BetiinJianden. 359
tions-bruk , dervid bland annat påräknas
inköp af 250 lass loder, till
erhållande af spillning.
JLmet No 54: 2000 R:d till odling af 26 Tunnland
äng. I k ost nåd s f o r s la get upptages
till inköp af spillning 630 R:d,
Gräsfrön 85 R:d och'Gärdsgårdsstängning
198 R:dN:0
145&146: 2:ne halfva mantal, hvilkas
innehafvare hvardera erhållit
1200 R:d till odling af 12 Tunnland
livar, marken beväxt med
små Enbuskar och mindre Barrskog.
Beräknar 30 R:d Tunnlandet i rothuggning
och 70 R:d d:o i plöjning.
N:0 53: Har på 73^:dels mantal erhållit
2000 R:d lån.
Utskottet har för öfrigt uti en serskild Bilaga
upptagit ej mindre det belopp, sorn, sedan
Lånen fonderades, hvarje Län i Riket deraf tillfallit,
än ock huru inkomne Lån-ansökningar,
som ännu icke kunnat expedieras, jämförelsevis
Ijänen emellan sig förhålla.
Om nu Odlingshug allenaj eller särskilta
financiella förhållanden tillika, må tillskrifvas den
sig visande märkeliga skillnaden i begagnandet
af denna nya Låne-utväg, Rikets serskilte Provinser
emellan, derom bör Utskottet icke ingå uti
något bedömmande, såsom ej hörande tilldess
ämne; men, då Rikets Ständers regleringar, till
föremål af allmänneligt gagn, böra utmärkas af
alfvar i deras grund och noggrannhet i deras
360 Banko-Utskottets Betänkanden.
verkställande, har Utskottet icke kunnat desse om .
ständigheter förbigå.
Ehuru det egenteligen torde Vara Rikets
Ständers Allmänna Besvärs- och Economie-Utskott,
sorn med bästa kännedom kunde till RU
kets Ständer afgifva förslag till en Reglementarisk
författning, hvarmedelst ordning och säkerhet, i
afseende på Odlings-Lånens meddelande och be*
hörige användande, blefve att vinna; bör Banko-Utskottet
likväl icke undandraga sig, att, med
den ledning som af den under tiden vunne erfarenheten
stått att hämta, vördsamt anmäla, hvad
Utskottet härvid såsom angeläget förekommit,
nemligen:
1, Nödvändigheten deraf, att en noga pröfning
hommer att äga rum, i afseende ä det tillämnade
Odlingsföretagets värde och gagnelighet.
De stadgade Ränte- och återbetalnings-vilkoren
för Odlings-Lån äro af sådan förmorilig*
het, att, om erhållandet deraf måtte uppstå en
med hvarje år stigande täflan. Härvid blifva alltså
tvänne egenteliga föremål att söka: det ena
nemligen, att det mindre gagneliga får stå tillbaka
för ett mera väsendtligt, då tillgången icke
medgifver alla jLåne-ansökningars förnöjande; och
det andra, att, vid enahanda förhållande, den ena
Provinsens andel måtte komma uti en skjälig
proportion till den andras.
2. Angelägenheten af Reglementarisk a föreskrifter
om hufvudgrunderne för Odlingsf öretagets
uppskattning eller värdering, i afseende pd de dertill
åtgående kostnader.
Utan att allmänna grundet i denne del ut»
»takas,
Banko- Utskottets Betänkatideti'.
36?
stakas, som bestämma hvilka slags kostnader få
tagas i beräkning, skola olikheter uppstå, icke al*
lenast Länen emellan, utan ock för hvarje serskilt
Odlingsföretag; som sig bäst visar af de
hittills skedde värderingar: och bör derjämte ett
maximum per Tunneland fastställas, hvarutöfver
Lån icke meddelas, om än värderingen en
högre Oulingskostnad upptoge.
3. Behörig Controll i afseende, på Odlingsföretagets
fullbordan, fullföljd äfven till bevisning
gen af den deraf vunne afkomsten på viss utsatt
tid.
Denne Controll är visserligen i författningen
stadgad; rnen torde kunna göras mera verk-i
sam, utan att derföre blifva besvärligare för Låntagaren
Iaktfages
åter icke en Sådan controll med’
noggrannhet, förvandla sig desse understöd till
ytterst förmånliga Diskont-Lån för dem som derJ
af komma i åtnjutande, utan att, för den upp-]
offring af Räntan som å det allmännas sida göres,
någon motsvarande säkerhet äger rum orri
medlens användande till åsyftadt gagn.
Dessförutan har oek, såsom vigtigt för det
åsyftade ändamålets vinnande, inom Utskottet
blifvit yrkadt: att behöriga säkerheten för Lånemedlen
, samt afbetalningarnes bevakande måtte på.
Banko-Styrelsens pröfning och åtgärd bero; men
det Economiska inseendet, och alla dertill hörande
detailler, såsom granskning af Odlingsföretagens
större eller mindre gagnelighet, och Låne-Fondens
deraf beroende fördelning, alldeles frän Banken
skiljas,
Bihang till Rikt-St. Prat, 1817—181$. ö;* Simi, N:r 47, 48;
362 Banko-Utskottets Betänk anden.
I sådant afseende är föreslagit:
Att samtelige ansökningar oni Odlings-Län,
med deröfver upprättade sammandrag, matte frän
vederbörande hushällnings-sallskaper, för hvarje är
inom en viss tid insändas till Kongl. LandtbruksAcademien,
som skulle äga att repartitions-förslaget
uppgöra, och deraf lämna sä väl Banko-Styrelsen
som authoriteterne i hvarje Län, behörig del.
H äremot har blifvit erindradf, dels att handlingarnes
insändande till Kongl. Laridfbruks-Academien
skulle komma att medföra omgång
tidsutdrägt för de ^ansökande; dels att ändamålet,
äfven genom Banko Styrelsens directa åtgärd,
skulle kunna vinnas, då vissa grunder för dess
pröfningsrätt utstakades, och ledning i öfrigt vore
att hämta af Hushållnings-Sällskapernes och öfriga
vederbörandes förslag och utlåtanden.
Såsom stöd för ofvannämnde förslag har å
andra sidan blifvit åberopadt, att utan ett sådant
sammandragande af alla I.åne-ansökningarne för
hela Riket, en gång för hvarje år, vore det ej
möjligt att anställa en behörig jernföring mellan
tillgångarne, å ena sidan, mot ansökningarne,
å den andra, ledande till bestämmande af
hvad som företrädesvis utgå borde, enär olärnpeligt
vore, att Banko-Styrelsen skulle åläggas
en pröfning, alldeles skiljd från dess egenteliga
föremål, och som sannolikt i verkställigheten måste
blifva inskränkt till den formalité, att emottaga
och till handlingarne lägga de, enligt Författningarne,
erforderlige Bevis och yttranden.
Som meningarne härom befunnits delade,
har votering med slutna Sedlar blifyit anställd,
enligt följande Proposition:
Banko- Utskottets Betiinkandenl
De» som bifaller att Odlings Uåne-ansökningar
från huslr.illnings-sällskaperne må öfverlämnäs
directe till Banko Styrelsen skrifve* Ja,
Deri det ej vill skrifver Nej.
Vinner Nej, böra ansökriingame insändas
från Hushåll nings-Sällskaperne till Kongl. Landt,
bruks Academien, som dem med Banko-Styrelsen
communicerar.
Och liar voteringen så utfallit att 2:ne Stånds
pluralité dervid stadnat mot 2:ne; hvadan de
serskilte meningarne till Riksens Höglo!!. Ständers
ompröfning och decision vördsamt öfver,
lämnas.
Uti det förslag till ändring och tillägg uti
författningen om Odlings-Lln, sorn enligt ofvan
uppgifne allmänna grunder, blifvit upprättadt,
och barbos vördsamt bifogas, finnas de för hvardera
Alternativet nödige ansedde Reglementariska
stadganden serskilt intagne.
Det af Riksens Höglofl. Ständer vid 1815
års Riksdag åsyftade ändamål, att genom den anslagne
Odlings-Fonden, äfven i någon men kunna
understödja företag af större vigt och omfattning,
har, i anseende till Fondens inskränkta
belopp och den för smärre Odlingar stadgade
företrädes-rätt, hitintills ej kunnat vinnas.
Emedlertid, och med egenteligen fastadt afseende
å de tillgångar sorn efter år 1820 skulle för
sådant behof kunna användas, får Banko-Utskottet
i sammanhang härmed äfven bifoga ett
upprättadt förslag till visse ändringar och tillägg
uti Kongl. Författningen af den 27 September
1815, i hvad den serskilt rörer större Odlingsföretag.
Banko-Utskottets Betänkanderi
Utskottet är för Öfrigt af den tanka, att, sedan
Odlings Lånefonden vinner tillväxt, en o»
beräknelig nytta skulle tillskyndas Landet, derest
smärre Förlags-Län utaf denne Fond till 500
eller högst 1000 R:d kunde få utgå till befrämjande
af .Binäringar bland Allmogen, genom förädling
af Svenska Landtmanna - producter; såsom
Ull, Lin, Träd, Jern m. m. och föieträdesvis
deribland sådane, som förbindas med anläggning
af smärre Meehaniska Verk och Inrättningar vid
vattudrag, hvilka inom detta Landet erbjuda
en så väsendtelig, ännu obegagnad, kraft till förkofran
och välstånd; och skulle desse slags understöd,
efter Utskottets tanka, på flere orter i
Riket vara äfven så angelägne, samt i sine följder
lika vigtiga, som Jord-odlingen.
Om de Respective Riks-Stånden skulle gifva
denna Utskottets tanka deras bifall, kan en
serskilt $. derom uti samma Författning, sorn
handlar om Odlings-Lånen, intagas.
Sluteligen tror Utskottet, att en väsendtelig
ledning för framtida åtgärder, i större omfattning,
verkande till Landets upparbetande och förkofran,
blefve att hämta, derest Rikets Ständer skulle
hos Kongl. Maj.t i underdånighet anhålla, att
undersökningar anställdes i Provinserne, i afseende
å sådane localer, hvilka genom vattenafledning
eller andre större företag, som öfverstege
den enskilta förmågan, kunde göras fruktbara;
samt att beskrifningar och kostnads-förslag
deröfver författades, för att i sinom tid komma
under pröfning. 1 den mon nu pågående utgifter
för allmänna ändamål, såsom exempelvis
till Götha CanaLByggnad, och andre dylike, korn;
Banko-Utskottets Betänkanden'.
me alt upphöra, men Banken ännu derefter hade
något af sine reveniier odisponeradt, skulle
i denna väg tilläfventyrs mera kunna uträttas
till en direct och snar verkan pä folkökning och
production, än med de företag, som, hembärande
den åsyftade nyttan först uti en aflägsen framtid,
i en rattare ordning bort förekomma, enär
upplaggd behållning och tilltagen folkmängd tillsammans
beredt en styrka, som tillåtit, attj utan
den närvarande tidens afsaknad eller förfång,
göra öfverskottet användbart för Efterkommande.
En Ledamots inom Utskottet yttrade tankar,
bifogas medelst serskildt Protokolls-Utdrag.
Stockholm den 13 April 1818.
Förslag till ändringar och tillägg i Kongl.
Författningen af den 27:de September
181S, om Banko-Lån till understöd för
ny 11 ige uppodlingar i Landsorterne.
1. Sådane Lån må från Banken endast be'
viljas till odlande af Kärr, Mossar, Sanka och
Vattensjuka ängar, samt Stenbunden och Skogbeväxt
eller annan oländig Mark, men icke till
upptagande af gammal ödelagd åker, eller af släta
ängar, där Stenbrytning och Tothuggning icke
erfordras. Odlings-lägenheten, hvartill Lån sökes,
bör minst utgöra Trenne (gme) Tunneland.
2. Den, som, för verkställande af så beskaffad
Odling, vill uti Banken söka Lån, anma.;
le sig hos Länets Landthushållnings Sällskap, och
erhålle dess förordnande för Tvänne i Landthushållningen
kunnige ojäfvige män, helst af
Sällskapets egne Ledamöter, som syna och beskrifva
den uppgifna Odlingslägenheten.
Banko-Utskottets Betänkanden.
3. Sökanden bör da uppgifva liden inom
hvilken, samt säl tet huru han ämnar Odlingen
Verkställa: hvilken uppgift jamte synemännens
yttrande deröfver, behörigen antecknas, äfvensom
kostnadsförslag å Odlingen vid samma tillfälle
upprättas. v
Stängsel omkring Odlingsfältet, beredning
till säde medelst trädning, harfning, gödning m.
m. eller sjelfva utsädet, må ej uti odlingskostnnden
inberäknas.
4. Uti de Län där Landthushållning* Sällskap
ej finnas inrättade, sker enahanda anmälan
hos Konungens Befallningshafvande, hvilken då,
på sätt. hittills öfligt varit, synemännen utser.
5. Den upprättade beskrifni ngen insändes af
sökanden till Landthushållning* Sällskapet (Konungens
Befallningshafvande) som äger, att, efter
granskning deraf, bestämma Länets belopp
och terminerne samt vilkoren lör dess begagnande,
enligt de allmänna grunder hvilka här
efteråt stadgas.
Skulle åter den insände Beskrifningen ej
finnas innefatta tillförlitelige upplysningar om
Odlingslägenhetens beskaffenhet, bör ny undersökning
förordnas.
6. Ifrän 10 till 50 Hulr för Tunnelandet
må såsom Lån kunna lemnäs, i mort af de svårigheter
eller hinder sorn för Odlingens verkställighet
mota; men utöfver 50 R:d för Ett Tunneland
tnå icke i något fall bevil Ijas. Högsta
Låne-Summa, som af en person får begagnas, fastställes
till Två 'Tusende Riksdaler.
7. En del af Låne-Surnman, .lock icke öfver
hälften, får efter Landthushållnings-Sällska
-
Bnnko- Utskottets Betänkanden'. 367
pets (Konungens Befallningshafvandes, på Synernännens
förslag grumlade) pröfning, såsom förskott
lemnäs; och det återstående i mon af Arbetets
fortgång; så att hvarje förskottsvis utlemr.
ad de; af Lånet alltid må vara anvånd, innan
något deraf ytterligare utgifves.
g. För desse Lån erlägges till Banken Två
procents årlig ränta; dessförutan åligger gäldenären.
så snart 3:ne år förflutit från den dag då
första Låne Summan utgått, att, jemte Räntan,
årligen inbetala en Femtedel af hela det erhållna
Capitalet, så att Lånet efter Atta år är till
fullo återbetaldt.
g. Till säkerhet för Låne-Summan ställes
Borgen, såsom for egen Skuld af ärne Personer,
hvilkas vederhäftighet af Konungens Befallningshafvande,
eller Domaren i Orten, eller Landthushållnings-Sällskapet,
är styrkt. Borgen förnyas
hvarje år, och, då Löftesman dör eller kommer
på obestånd, vare Låntagaren förbunden att
genast ny borgen anskaffa.
10. Det må i öfrigt vara Lån-sökande tillåtit
att, i stället för borgen, låta för Låne-sumrrian
inteckna sin fasta Egendom, så! framt densamma
icke förut häftar för intecknad Skuld till
det belopp, att, då Odlings-Lånet dermed sammanräknas,
hela Intecknings-Summan öfverstiger
hälften af 1817 års Taxeringsvärde; kunnandes
äfven annan, af någon bland ofvannämtide Authoriteter
godkänd säkerhet, efter Banko-Styrelsens
bepröfvande, antagas.
ti. Låne-rättigheten må ej utsträckas lill
redan verkställde Odlingar, så framt de ej äro
företagna efter den tid, då, i grund af skedd
368
Banko-Utskottets Betänkanden.
anmälan på salt ofvan är nämndi, besigtning å
Odlings - lägenheteten blifvit anställd samt beskrifning
derom till Vederbörande öfverlärnnad.
Alternativer
iötoUti Hushållningssällskapet
blifve alla för
året anhängige gjorde
frågor om Banko-Lån till
understöd för Odlingsföretag,
pröfvade samt,
efter Odlingarnes företräde
af större vigt och
gagnelighet,sins emellan
classificerade; äfvensom
Hushålls - Sällskapet då
till ika bestämme, i huru
manga terminer Låneunderstödet,
efter företagets
art och beskaffenhet
, fördelas och utgå
tor.
Häröfver upprättes
Sammandrag hvarmed
Special - Handlingarne
åtfölja; och insände Hushållnings-Sällskapet
det
gna och andra till Kongl.
Landtbruks - Academien
inom den l^de Oktober
hvarje är.
i 3. Då desse anmälanden
från Pruviricerne inkommit
, aske Kongl.
Landtbr uks - Academien
12:0 Tvenne gånger
om året inom Juni och
December månads utgång
insänder Landthushåll
riirigs-Säliskapet (Konungens
Befallningshafvande)
till Banken alla
inkomne Låne-handlingar,
med serskildt utlåtande
öfver hvarje Laneansökning
, och tillstyrkande
af bifall eller afslag
derå, jemte bifogadt
omdöme öfver företagens
vigt och nytta, samt den
större eller mindre säkerhet
för verkställigheten
och framgången deraf,
som, i anseende till
sökandens kända ordentlighet
, drift , insigter i
hushållningen, och pålitelighet,
i hvarje fall
sig företer; så att BankoStyrelsen
, i händelse
Låne-Summan ej för alla
sökande är tillräckelig ,
må äga att företrädesvis
bevilja Lån till uppman,
tran af sådane företag,
Banko.Utskottets Be tänk an den'. 36g
Alternativer:
af Eanko Styrelsen uppgift
på den Summa, sorn
för det följande året till
Odlings-Lån blifver att
disponera; och late derefter
så tidigt företaga
granskningen af de inkomne
Handlingarne, att
Reparations - förslaget å
den tit Igängelige LåneSumrnan
må inom November
månads utgång
hos Kongl. Academien
till afgörande förekomma,
hvarefter sendast inom
årets utgång, Hushålls
- Säl Iska perne underrättes
om de i hvarje
Län för det året till
understöd classificerade
Odlings-företag , dervid
alla Special-Handlingarne
äfven återsändas att
vid Hushållnings - Sällskapet
tili nödig controll
vara att tillgå , men sammandragen
uti Kongl.
Academien förblifve; och
hvarjemte Banko Styrelsen
en dylik års-repartition
då äfven tillställes,
som bör i Sammandrag
innehålla sådan heskrif
-
hvarigenom största allmänna
nytta för landet,
i förening tned Bankens
säkerhet står att vinna.
13. Derest något Läns
Landthushållnings-Sällskap
skulle vilja åtaga
och förbinda sig att ansvara
for hela den LåneSumma,
som för Länet
kan blifva att tillgå, samt
att för återbetalningen
deraf ställa nöjaktig säkerhet;
må pröfningen
af Lane - Handlingarne
och fördelningen af Lånen
ensamt på Hushållnings
Sällskapet bero, och
insändes i sådant fall endast
förteckningar öfver
alla inkornne och godkände
Låne-handlingar.
14. Sedan Lane-handIingarne
eller förteckningarne
derå, till Banken
inkommit, böra de, efter
granskning af Cornrnissariatet,
ytterligare pröfvas
af Banko-Fullmägtige
, hvilka, uppå Commissariatets
förslag, fördela
den årligen till Odlings*
Lån anslagne Summa på
37° Sanio-Utsiottéts 13 et iin Rand en.
Alternativer
liing ofver hvarje f i! Lån alla de Län i Riket, hvarberg
tigar! t Odlirigs-före-ifrån ansökningar om såtag,
alt Riksens Ständers dane Lån inkommit; och
Revisorer vid Banko-sker denna fördelning,
Verkets granskning kun-dels i mon af deOdlinna
blifva i tillfälle der- gars storlek och heskafaf
inhämta kännedom , fenhet, hvartill Lån sollum
författningen bIif- kes,ochdelsi ungefärligt
vit tillämpad, järnte den förhållande till Länens bederaf
försporde verkan, hof af Låne-biträden för
l |. 1 i ti shå I !n i ngs Säll- jordbrukets upphjelpanskapet
gifve genast ve-de. Äfvensom dervid iderbörande
Län-Sökan- akttages, att elt Larf, sorn
rle af Repartitions-Listan den ena terminen erhålerforderlig
del, då de, l'r t Låne-biträde till minsotn
till understöd be-dre belopp, må vid ett
rättigade blifvit, föran- annat tillfälle undfå störstalte
örn Låne-Handlin- re, så framt ansökningar
gärdes corripletterande derom inkommit, på det
och insändande till Rån- att Lane-Surnmorne må
ko-Styrelsen, med bellö- efter eri någorlunda jämn
rige säkerheter försedde. fördelning spridas och
Till Banken ingå ej nå- komma hela Riket till
gre vidare Handlingar, nytta,
som röra den Ekonomiska
undersökningen i målet.
11). I den mon Lånen utfalla och ej af
Lånsökanderne eller deras Ombud utqvilteras ,
blifva de genom Commissariatets försorg afsande
till samma Auctoritet, från hvilken Låne-handlingarne
inkommit.
lö. Hvarje är afgifve den, som Odlings-Lån
)
Banko-Utsiottets Betänkanden. 371
erhållit lill, l änets Hushållnings - Sällskap en
korrt beskrifning om Arbeteis fortgång, besannad
af de förre Besiglningsmännen eller andre närboende
välkände och besutne män.
Af Hushållnings - Sällskapet heror det att
pröfva om , och huru ofta (dock ej mer än en
gång om året) sådan uppgift genom serskild besigtning
cons rolleras hör.
17. Desse uppgifter kunna af Hushållningssällskapet
äskås, sträckte äfven till afkastningens
utsättande för vissa år; dock ej öfver Fem ifrån
det att Odlings-företaget anses fullbordadt.
18. Controllen i denna del stanne i Orten,
och vare fästad vid Hushåilmngs-Sällskapets serskilda
ansvar.
ig. Skulle det befinnas att Gäldonären icke
till den anmälde och besigtigade Odlingen, utan
till andra ändamål begagnar det erhållna Låne-biträdet,
hvilket i sådant fall genast bör af Hushållnings
Sällkapet iios Banks-Styrelsen anmälas,skal 1
liela hinet jemte Atta procents ränta ifrån utgivningsdagen
genast utsökas; och tillfaller af denna
Ränta den ena hälften Banken, och den andra
Läne-Hushållnings-Sällskapets Gassa, samt
användes till Odlings-Lån. En sådan Låntagare
ina ej vidare äga rätt, att af denna Låne-anstalt
sig begagna.
20. Den Låntagare, som 4 månader öfver
året uteblifver med Ränte- och Capital-Afbetalning,
elier försummar att inom nämnde tid insända
behörigen förnyad borgen, lagsökes genast
derefter för hela Låne-Summan.
21. T afseende ä <le till Bänken redan inlemnade
Låne-ansökningar, hvarå Län ännu ic
-
37® jBanfto-Iftsbottets Betäniamlen.
lee blifvit beviljade, gälla de uti Kongl. Förordningen
af den 27:de Septembet 181 f, gifne föreskrifter:
Dock så att ofvannäinnde grunder förLåneH
andiingarnes pröfning och Låne-Summans bestämmande,
tjena Banko-Styrelsen till efterrättelse.
Förslag till ändringar och tillägg uti
Kongl Författningen af den 27 September
1815, sä vidt den serskildt rörer
större och vidsträcktare Odlingsföretag.
Till vidsträckta företag, såsom aftappning af
betydliga Sjöar, Karr och Mossar, eller sådane
stora odlingar , hvaraf betydande afkastning ej
pä längre tid kan väntas , må af den ansiagne
OJlings-fonden , i nion af tillgången, serskilde
Tåne understöd, enligt de här nedan stadgade
grunder, kunna meddelas, emot fullkomlig af
Banko Styrelsen godkänd säkerhet.
Från och med år 1821 ina af den ansiagne
Oulings-fonden 100,000 R:d årligen i sådant ändamål.
vara att tillgå. Hvad deraf ej inom året
begagnas, kommer att öka följande årets fond
till vanlige Odlings-Lån.
Högst 10 R:d för Tunnelandet må såsom
understöd för dylike större företag beviljas.
Till enskild person får såsom årligt biträde
ej utgå högre Summa än Två Tusende R:d;
och hela Lane - Summan ej öfverstiga 6000
B:d. Då sådane lägenheter tillhöra flera hemman
eller Byar, må den årliga Summan kunna ökas
Banko-Utskottets Belänhanden. 373
Sill 3,000 R.d , men utöfver 9,000 R;d ma ej till
något foretag utlånas.
Jonens belopp bestämmes i öfrigt i mon
af fältens storlek och de kostnader, sorn för deras
beredande till Odling, genom aftappning, strömrensning
, utdikning, vattenverks borttagande ,
eller andre dylike hinders undanrödjande, erfordras.
Och äge bland flere sökande den företrädet,
hvars företag befinnes medföra den största
allmänna nyttan genom stora, helst sidländta
trakters bringande i odlingsbart skick.
För Lånen erlägges 2 procent årlig Ränta.
Återbetalningen af Capitalet tager sin början efter
5 års fölopp från första Låne-Summans uttagande
; hvarefter |del om året afbetalas , så att hela
Lånet jämte löpande Ränta, inom Tio år är till
fullo liqvideradt.
Då sådane Lån sökas böra följande handlin-j
gar bifogas:
1:0 En af Landtmätare gjord affattning a£
Odlings-fältet, med beskrifning öfver dess läge,
Areal innehåll och beskaffenhet, samt afvägning
å vattendrag, i fall sådane finnas.
2:0 Plan till Odlingen, med uppgift af ti-1
den till des3 fortsättning och fullbordande.
3:0 Ett af Landtmätare och 2:ne i Landtbruket
kunnige samt ojäfvige män upprättadt
kostnadsförslag.
Handlingarne insändas till Länets Landthushållnings-sällskap,
som dem, jämte behörigt
yttrande deröfver, till Kongl. Landtbruks-Academiens
granskning öfverlämnar.
Derest Länet tillstyrkes , må det af Banko
-
374 Bani o-Ut sko t tets Betänkanden.
Styrelsen efter pröfning och godkännande af säkerheten,
L rnon af tillgången, utlämnas.
I allt öfrigt förhålies på sätt rörande srnär;
re Odlings-Lan finnes stadgadt.
Odlings-Län.
Jléviljade och
0
Ansökte men anim’
ut^S tigne.
I
i cfc
c* iit^ångne.
Styc-
Styc-
ken
Summa.
ken
Summa
4
Lån.
Lån.
Upsala Län
i
i
«-
,
Stockholms
-
I 1
20,1 Oo
1
-
1
1,9.37
—
Skaraborgs
_
7}
126,282129
-
43
75,772
] 6
|6
Kronobergs
_
3
6000
i
-
--
—
r
Jönköpings
-
11
19,3 >3
_
i4
16,o 16134! 8
Westmanlands
i
2,000
*
”
__
-
Östergöthlands
j 8
27,011
'38
5j 7e 14
27
4
Söderala olands
-
—
_ —
-
—
t
_
'
-
Elfsborgs
56,679 24; 5
2 3
37,70247,6
Calmar
-
4
7>992,4°1 -
1
1,212
--
~
Kopparbergs
-
i
2,ooo| —
-
4
4,76020
-
Nerikes
-
9
i(i,510 16
-
i3
1 2,64o
--
-
Wermlands
-
28
46,45346
-
18
24,363
5
Gefleborgs
-
1
3,00.0’--
Westernorrlands
-
Westerbottens
-
1
973
33
1
2,000
Gottlan ds
-
—
Malmöhus
-
-i 1
19,500
—
-
2
3,000
i
Christianstads
-
1
2,000
--
-
—
—-
Blekings
-
1
2,000
—
-
7
u,311
32
-•
Hallands
-
4
7,4o3
21
-
2
3,ooo
Götheborgs o. Bohus
5
9,406
12
-
16
i8;8i4
4
Jemtlands
-
—
“
Norrbottens
—
—
Summa
224
380,667
34
1
i5o
2t 9,ir42j36
5
Banko-Utskottets Betänkan/len.
Utchiag a f Protocollet. hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Banko - Utskott vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den 13
April 1818.
»
Herr Stats-Secreteraren , Friherre Wirsén
anförde :
Da Höglofl. Rnnko-Utskottet till grund för
sitt betänkande till Riks-Ständen angående Odlings.
Lånen, behagat hufvudsakligen antaga det
Utlåtande i målet, jag haft aran i Utskottet anföra;
men deremot i sjelfva förslaget till författning
väsentligen skiljt sig från det som samma
vördsamma utlåtande åtföljde , hvarmedelst en
mindre öfverensstämmelse mellan det ena och
andra uppkommer; nödgas jag förbehålla att mitt
serskilda förslag må till Riks-Ständen åtfölja, så
lydande ;
Förslag till ändringar och tillägg i Kongl.
Författningen af den 27 September 1815 om Bär1-  ko-Lån till understöd för nyttiga uppodlingar i
Landsorterne.
Art. 1.
Om ordning att suka och erhålla Odlings-Lan.
1:0
Hvar och en som, för ett tillämnadt Odiinrrsföretag
, vill söka undertöd af den fond Riksens
Ständer till detta ändamål å Ranken anvist, auria
a 1 e sig derom hos Uänets Uandt-hushållnings
sällskap (hos Konungens Befallningshafvande i
de Län sådane Sällskap ännu icke inrättade blif
-
376 Banio-Utskoltets Betänlanden
vit") och afgifve tillika fullständig beskrifning
derå.
Desse anmälanden komme linder profning
blott en gång för hvarje år , och vare inlämnade
senast inom den 1 Augusti.
2:0
Husbållnings-Sällskapet, elser dess förvalttungs-Utskott,
uppdrage genast derefter arne af
Sällskapets medlemmar eller andre närboende,
for pålitelighet och erfarenhet kände män, att
Odlings-fältet besigtiga och kostnads-Förslng deröfver
upprätta eller verificera. Deras omkostnad
till skjuts och underhåll ersätte den Lånsökande.
3:0
Inom den första September ingifve Synemännen
Besigtnings Instrumentet med åtföljande
lostnads-förslag till hushållnings-sällskapet; och
galle syne-männens bevis, under eds-pligt.
4:0
Uti Hushållnings-Sällskapet blifve alla sålunda
för det året anhängige gjorde frågor om
Banko-Lån till understöd för Odlings-företag pröfvade,
samt, efter Odlingarnes företräde af större
vigt och gagnelighet, sins emellan classificerade;
äfvensom hushållnings-sällskapet ela tillika bestämme,
i huru många terminer I.åne-understödet,
efter företagets art och beskaffenhet, fördelas och
utgå bör.
Häröfver upprättas sammandrag, hvarmed
Special-Handlingarne åtfölja, och insända Hushållnings-Sällskapet
det ena och andra till Kongl,
Landtbruks-Academieu, inom den 15 påföljande
Oetober.
5:0
Banko- JJtsioltets Bstclnhanden, 377
5:0
.Då desse anmälanden från Brovinserne inkommit
, aske Kongl. Landtbruks-Academien af
i Banko-Styrelsen uppgift på den summa, som fdc
det följande året till Odlings-Lån blifver att
disponera5 ock late derefter så tidigt företaga
granskningen af de inkotnne Handlingarne , att
reparations* förslaget å den tillgänglige LåneSumrnan
må inom November månads utgång host
Kongl. Acadernien till afgörande förekomma ;
hvarefter, senast inom årets utgång HushållsSällskaperne
underrättes om de i hvarje Län för
det året till understödclassificerade Odlings-företag,
dervid alia Special-Handlingarne äfven återsändes,
att vid Hushållnings-Sällskapet till nödig
controll vara att tillgå; men sammandragen uti
Kongl. Acadernien förblitve; och hvarjemte Banko-Siyrelsen
en dylik års - repartition då äfven
tillställes, som bör i sammandrag innehålla sådan
beskrifning öfver hvarje till Lån berättigadt
Odlings företag, att Riksens Ständers Revisorer,
vid Banko - Verkets granskning, kunna blifva
i tillfälle deraf inhemta kännedom , huru författningen
blifvit tillämpad , jämte den deraf
försporde verkan.
6:0
Hushållnings-Sällskapet gifve genast vederbö*
rände Låne-Sökande af Repartitions-Listan erforderlig
del, då de, som till understöd berättigade
blifvit, fdranstalte om Låne-handiingarnes cornpletterande
och insändande till Banko*Styrelsen
med behörige säkerheter försedde : Till Banken
Bihang till Riks-St, Prot.i817-1818. 6',te Sami. N:r 49, 50,
378 Banfio-Utshottets JSetänhanden.
ingå ej någre vidare Handlingar, som röra den
economiska undersökningen i målet.
Art. z-dra.
Om pröfnings-grunderne.
l :o.
Hufvudgrunden för pröfningen af sökt understöd
till Odlings-Lån vare, icke allenast företagets
vidd för sig, utan jemforlngen mellan
den erforderlige kostnaden och den beräknade
nyttan deraf: Det företag, som anses gifva den
högsta production, med den minsta kostnad och
arbetskraft, tage sålunda städse företrädet.
2:0.
"Upptagning af större ofruktbara mossar, sanka
Angar, och dylike lägenheter, som långsammare
än odling af torr mark återgifver förlaget,
men deremot tillika har en serskild förmånlig
verkan till förminskande af frostskador, varda
i sådant afseende ett rättvist företräde lemnade.
Emedlertid må detta ingalunda blifva så
uteslutande, att icke, serdeles i början, smärre
odlingar, egenteligen beräknade att utföras med
Landtbrukare- egen sjelfständiga arbetskraft, äfvenledes
genom sådane Låne-biträden befordras;
helst de mera artificielt, medför tillfället legda
krafter tillvägabragte Odlingarne, icke altid hafva
samma naturliga säkerhet för deras bestånd,
sorn de förra.
3:0.
Näst härefter må tillses, att Låne-tillgångarne
uti någorlunda proportionerlig! förhållande
varda, i mon af skeende ansökningav, Länen emellan
fördeldte.
Banko-Utskottets Betänkandetl.
4:0.
De, sorn, i brist ar tillgäng, det ena året leie
kunnat tili .Län förhjelpas, bafve, det påföljande,
företräde till erhållande deraf, då öfriga
förhållanden äro lika: och galle för dem de förra
året afgifne besigtnings-hatidlingar,
5:0.
Uti intet fall må Låne-itnderstödet få uppgå
högre än som svarar mot Värdet af Sjua Atta
Tunnor Spannmål, hälften Råg och Korn,
för hvart Tunnland af Odlings-företaget: priset
på Spannmålen uträknadt efter medeltalet af Länets
Markegång för de näst förflutne feni åren*
enär Lånet sökes.
6:0.
Tryckte forinulärer, sorn af Kongl. Landtbruks-Academien
till Kongl. Maj:ts Nådiga sanctina
i underdånighet föreslås, upprättes:
till Låne-Änsökriing,
till beskrifning öfver företaget,
till kostnads-förslag,
till a (kastnings-berak ning,
och t i i 1 de årliga uppgifterné otti Arbetets fortgång,
Banko-Styrelsen utfärde Formulaire till Skuldsedel
och Borgens teckning.
Arti 3 dje.
Örn utbetalning från Banken oell Säkerhetens bevakande.
l:ö.
Så sttart Banko-Styrelsen fått emottaga den
i i:ä Art. jrte Mörn. omförrnäldte reparationslista,
lagge Styrelsen den till grund för det följande
årets dispositioner å Odlings-Låne-fonden,
380 Banko-Utskottets Betänk anden:
och upptage vederbörandes derpå stödde Lånehandlingar
till skyndsam pröfning i den ordning
de inkomma.
i
li
Om
presterad borgen icke pröfvas giltig’
eller svårighet till dess anskaffande förekommer,
Jeunna intecknings-handlingar ock einottagas, hvilket
i hvarje fall uppå Banko-Styrelsens pröfning
ankommer.
2=o.
Finnes ingenting vid säkerheten att erinra,
utfärdes genast anordning, på det att understödet
ovägerligen må livar och en tillkomma, som
sig derom i rättan tid anmält, innan årstiden till
Arbetets företagande ingått.
3:0.
Hushållningssällskapets intyg öfver Låntagarens
och Löftesmännens vederhäftighet för Lånet,
antages af Banko-Styrelsen.
4:o.
Vill Hushållnings-Sällskapet åtaga sig att
uppbära de heviljade Lånen för liela Länet och
dem till Odlarne utdela, stånde det fritt; och
insände Hushållnings-Sällskapet då till BankoStyrelsen
vederbörandes bevis öfver mottagningen.
Art. quie,
Örn inseendet öfver Odlingens fortgång och full■*
bordun.
iro
Hvarje år afgifve den, som Odlings-Lån erhållit,
till Länets Landthushållnings-Sällskap en
korrt beskrifning om Arbetets fortgång, besan
-
Banko-Utskottets Betänkanderi.
381
nåd af de förre besigtningsmännen eller andre
närboende välkände och besutne män.
Af Hushallnings-Sällskapet beror det att
pröfva om och huru ofta (dock ej mer än en
gäng om året) sådan uppgift genom serskild .Besigtning
kontrolleras bör.
2:o.
Desse uppgifter kunna af Hushållningssällskapet
äskas, sträckte äfven till afkastningens
utsättande för visse år; dock ej öfver Fem, ifrån
det alt Odlings företaget anses fullbordadt.
3:0
Controlln i denne del stanne i Orten, och
vare fästad vid Hushållnings-Sällskapets serskilte
ansvar.
4:0.
Då årsförslaget till nya Odlings-Lån fränt
Hushallnings-Sällskapet till Kongl. LandtbruksAcademien
ingår; anmäle Sällskapet tillika, huruvida,
vid användandet af de förut utgifne, nå-'
gon anledning till erinran förekommit; och uti
Kongl. Landtbruks-Academiens Ars-berättelse intages
en sammandragen öfversigt af de med desse
Fåne-biträden tillvägabragte Odlingar.
örskulle
det befinnas, att ett till Odling utlånt
Capital icke blifvit till dess bestämda ändamål
användt, förhålle sig Hushallnings-Sällskapet efter
7 Mom. uti 1815 års Författning.
Anm.
1. I allt öfrigt förblifve vid 1815 års Författning.
S. Den nu föreslagne Ordningen tage sia
g§2 Stats- och Banko-Utskottets Betänkanilen
-
början med Bane försträckningen för Sr 1819.
Och de JUne-Handlingar, som redan kunna vara
inne i Banken, utöfver tillgångarne för in*
nevarande år 1 8 1 8, öfversämles till Hushållnings.
Sällskaperne att uti nu stadgad ordning pröfva*
pch anmälas,
N:r 55.
Riksens Högloft, Ständers Stats- samt Bath
ko-Utskotts Betänkande, angående medel
och utvägar till' Hjelmare SlussVerks
ombyggnad och vidmagthållande,
Banko-Utskottet har uti afgifvit Betänkande
under den 31 sistledne Januarii, i anledning
gf Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
medel och utvägar till Hjelmare Sluss-Verks ombyggnad
och vidmakthållande, till alla delar er*
känt nödvändigheten af denna för omkringlig.
gande provinser sa vigtiga Canal-farts fraingena
bibehållande, afven med uppoffring af Statens
medel, 1 derest ändamålet icke annorlunda kunde
vinnas; men emedlertid, vid betragiande af den
då i sådant afseende framställde utväg, ansett det
vara med en rigtig ordning öfverensstämmande,
att Rikets Ständers Bank, såsom varande till
gin Natur och Egenskap ett blott Depositionspch
Iråne-Vei'k , skulle härutinnan åläggas någon
sådan beständig och fortfarande gravation,
som föreslagen blifvit. Ifrågavarande Betänkande
har, jemte Iler® i ämnet gjorde anmärkningar,
blifvit tili Banko-Utskottet från 3:ne re
-
Stats- och Banko-Utskottets Betänkanden. 383
spective Ständ återremitteradt, med anmodan
till Utskottet , att, angående medel och utvägar
till Hjelmare Sluss-Verks ombyggnad och vidmakthållande,
efter samråd med Stats Utskottet
och , derest så nödigt pröfvades, gemensamt med
sistnämnda Utskott, öfver frågan i hela dess vidd
med förnyadt utlåtande till Riksens HöglofLStänder
inkomma. Och har härvid så väl innom
Höglofl. Ridderskapet och Adeln som Vallöf]*
Borgare-Ståndet det förslag blifvit väckt , att , 1
stället för den förut Ifrågasatte fortfarande garantie,
till fyllnad af hvad framgent kunde komma
att brista uti Sex procents årlig revenue för Verkets
delägare, ett räntefritt årligt understöd af
50,000 R:d i Sex år finge af Bankens medel anslås
, såsom hvarigenom ändamålet i lika målto
skulle kunna vinnas; och Summan derefter af
Sluss Verkets inkomster återbetalas.
Vid den förnyade handläggning, hvartill
målets sålunda förändrade skick föranledt, hafva
Utskotten gemensamt trott sig kunna och böra förutsätta,
att, om något direct biträde, ehuru icke
fullt uppgående till den för Canal- och SlussVerkets
ombyggnad beräknade Kostnads-Summa,
lämnas denna Inrättning , skall derigenom ofelbart
för Enskilde beredas ett lämpeligt tillfälle
att med egne medel, under hopp om skälig afkomst
af deras Capital, medverka lill ett ändamål
af den erkända gagnelighet, som det ifrågavarande
, och att således fyllnadsbidrag för någon
del genom Actie - teckning med säkerhet
härvid kan vara att förvänta.
Under sådan åsigt, och med fästadt afseende
å Backens tillgångar i jämnförelse med de
g84 Stats- och Banko-Utskottens Betdnkanden.
anslag, sorn viel en allman Finance-Reglering
■under närvarande Riksdag äro i fråga, liar Banko
Utskotlet velat vördsamt föreslå att ett Lane.
bidrag Femtio 'Tusende (50,000) R:d årligen, under
en tid af Fyra (]) år, rnå till understöd för
Hjelmare Sluss-Verk från Banken meddelas, emot
blifvande Bolagets eller Directionens förskrifning
, samt säkerhet uti sjelfva Canal- och
Sluss-Verket med alla dess tillhörigheter. Dock
att för denna Summa en årlig ränta ä 3 procent
till Banken må erläggas, emedan det är nied
litti v udgronderne för Banko - Verkets Förvaltning
enligt, att, hvad som i Låne-väg meddelas
bör på inflytande Ranta vara fu nderad i; men, på
det att hela Fåne-förskottet ina oförskingradt till
Byggnaden kunna användas, och da hvarken sjelfva
Sluss-Verket eller blifvande Actie-ägare under
de första åren skäligen kunna härmed betungas
, har Banko-Utskottet i sammanhang härmed
till Stats-Utskottets oinpröfning hemställt ,
om icke Räntan under byggnads-åren kunde anslås
att från Stats-Verket af <j hufvudtiteln utgå.
Efter öfvervägande af den sålunda väckte,
och tiU Stats Utskottets åtgärd hörande fråga, att
Tre procents årlig Ränta uppå Bankens ofvanberorde
bidrag till Hjelmare Canal- och SlnssVerks
ombyggnad ina under byggnads-åren utgå
af Stats-Verkets medel under gäle HufvudTiteln
, finnér StatsUtskottet sig böra desto heldre
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer att derom
hos Kongl. Maj t i underdånighet anhålla , som
det instämmer ined Rikets Ständers vid sista Riksdagen
fattade Beslut, och genom Skrifvelse den
87 Julii ibis gjorde underdåniga hemställan,
Stats- och BanAo-Utskottens Betankanden. 3S5
att omförmäldie Inrättnings iståndsättande matte
understödjas af den under berörde;, hufvud-titel
föi Jordbrukets, Handelns och Näringarnes underlättande
och förkofran anslagne arliga Summa,
samt derutaf äfven blifvit beviljadt dylikt bidrag
till Söder-Telge Canal-Bolag.
Sedan ater Sluss-Verket natt sin fullbordan
är en saker afkomst deraf årligen att påräkna,
hvadan Ränte -gravationen då bör öfverflyttas på
Bolaget, sorn genom Verkets årliga intrader ändock
på sitt tillskjutande Kapital erhåller Ränte-utdelning.
Beträffande återbetalningen af sjelfva Kapitalet,
så anse Utskotten med Regleringen derom
böra anstå till nästa Riksdag, då Rikets
Ständer blifva i tillfälle att, efter sig företeende
omständigheter och i jemnförelse till Revenuen
af Canal- och Sluss-Verket, grundad på
en lämplig pröfvad Taxesättning, i detta hänseende
meddela behöriga föreskrifter och återbetalnings-terminerne
utstaka; men att likväl, i afseende
pi nödig säkerhet för enskildes Actieteckning,
rtu bestämdt må i denna del blifva stadgadt,
det någon Kapital-afbetalning ej kan komma
i fråga förr, än Actie-egarne på deras insatte
medel erhållit Sex Procents årligt intresse;
hvaremot den för Banken betingaiie räntan
ovillkorligen skall af Bolaget erläggas, så snart
Canal-Verket blifvit färdigt. Börandes i öfrigt
Banke-Styrelsen, för att vara i tillfälle, att bedomina
Byggnadens fortgång och Verkets belägenhet,
tid efter annan erhålla de uppgifter, sorn
i sådant ändamål pröfvas nödige; samt äfven ,
enär nämnde Styrelse godt synes, genom Om
-
Banko-Utskottets Belänkanilen.
bud kunna deltaga uti de årliga Revisionerne.
Utskotten föreställa sig, att, enär salunda
Banken, Stats-Verket och enskilde gemensamt
medverka för ifrågavarande ändamål, företagets
framgång deraf ock skall blifva en önskad följd.
Stockholm den 13 April 1818.
N=r 34.
Riksens Högloft. Ständers Banko-Utskotts
Betänkande i anledning af visse föreslagne
förändringar vid Sedel-utgifningen
från Banken.
Från Välluf], Borgare-Ståndet är till Statsoch
Banko-Utskotten remitteradt ett så lydande
Memorial af Herr J. Lindström:
5 'Fi 11 befrämjande af en högre opinion om
våra Banko-Sedlars värde, äfvensom för att minska
arbetet i Banken, och bereda tillfälle till någon
indragning uti dervarande talrika personal
af Tjenstemän, vågar jag föreslå:
1. Att Banken hädanefter ej må utgifva
Sedlar på mindre valeur än Tio Riksdaler, utan
bör det åligga Riksgälds Contoiret i dess ställe
hålla små sedlar tillhanda för den allmänna rörelsen,
hvarigenom tillika den fördel för detta
sednare Rikets Ständers Verk uppkommer, att
alltid äga några Millioner räntefritt löpande mynt
i circulation och således mindre behöfva anlita
dess creditiv på Banken,
2- Att, i afseende på omsättningar och inbetalningar
af Banko-Diskont-JLån, det skall å
-
Banko-Utskottets Betänkanden. 387
ligga Bankens Casseurer att emottaga RikscäldsSedlär,
för Summors jämnande under 10 R:dr,
hvilka sedermera förvexlas genom RiksgäidsContoirets
försorg till Banko.
3. Att hvarken Depositioner eller Assignationer
på Banken hädanefter rriä tillåtar, utanpå
jämna Tiotal, och de sednare eller Assignationerne
icke eller tillåtas på mindre Summor än
30 R:dr.
4. Att Bankens egna sedlar aldrig må utgifva?
på andra än jätuna Riksdalers Tiotal.
Remittenter i Hufvudstaden hafva endast fördel
af ett motsatt förhållande, sorn oftast förorsakar
oreda i liqvid pi Lan(lsbyggden; men BankoVerket
bör varn lika välgörande för hela Riket.
5. Att ingen publik förändring vidtages med
den nu löpande Banko-Små-Sedels Stocken. Dea
ctrculerar så länge den kan och uppfrätes småningom
af de Allmänna behofven ; hvaremot
Riksgälds-Valeuren ej torde behöfva ökas med
mera än TolfskiHi ngar.
Sedan behörig communication med Högloft.
Stats-Utskottet föregått, och efter Herrar BankoFullmägtiges
och Cotnmissariatets hörande, får
Banko-Utskottet öfver de uti berörde Memorial
omförrnälde ämnen, härigenom afgifva dess vördsamma
Utlåtande.
Beträffande första puncten, åberopas vördsamt
tiel frän Stats- och Banko-Utskotten afgifne
gemensamma Betänkande om Allmänna Pennirtge-rörelsen
och Myntvärdets upprätthållande,
deruti ibland annat åsyftas, att, utan hinder för
Penninge-väsendets successiva återförande lill JSn
central-punct, behofvet af Små-Sedlars utgifning
38S Banho-Uishottets Betitnkantlen1
från Banken må genom kringspridande af Metalliskt
mynt i rörelsen; efter liand kunna förminskas.
Derest Riksens Höglofl. Ständer härutinnan
bifalla Utskottens mening , torde det i andra
puncten af Herr Linströms Memorial väckte
förslag, såsom varande i omedelbar gemenskap
med frågan om Små-Sedels-rörelsens öfverflyttande
till Riksgälds-Contoiret, så mycket heldre
böra förfalla, som, under nuvarande förhållande,
då smärre Riksgälds-Sedlar utgöra blott en
obetydelig del af Rörelse-Capitalet, samt det äfven
står en oell hvar fritt att derföie i Riksgälds
Contoiret erhålla Banko, tillåtelsen att dylika
sedlar hos Bankens Casseurer directe aflämna,
som i sådant fall ej borde vara inskränkt till
blott depositioner för Diskont-Lån, skulle för
Allmänheten medföra ringa förmån; men deremot
åtskillige oredor och förb landningar vid boksföringen,
controllen och redogörelsen inom Bankens
Cassör, säkerligen deraf blifva en följd.
I anledning af hvad Tredje puncten innefattar,
bör Banko-Utskottet vördsamt upplysa, att,
utom det inbetalningen af Räntor och Gapital,
Procenter å Bankens utgifne Lån, dagefigen fordrar
deposition af ojämna Summor med skillingar
och runstycken , skulle en författning , i
följd hvaraf öfrige Insättningar eller Assigneringar
endast finge ske på jämna Tiotal, oundgängeligen
förutsätta en aldeles förändrad organisation
af de många publike Verk och Inrättningar,
så väl inom Hufvudstaden som i Landsorterne
, hvilkas redogörelse är grundad endast på
Bankens Attester öfver insatte medel, och hvil
-
BanliO-TJtsltottcts BetänJianden. 389
I<a ej eller ägä någon kontant Gassa för besörjande
af de utgifter sorn til! bestämdt belopp
och i föreskrifné ändamål böra derifrån utgå.
1 öfrigt är redan vid sednaste Riksdag af
'Riksens Höglofl. Siänder stadgadt , att, med undantag
för dylike Verk och Allmänna Inrättningar,
någon Assignation på Banken ej får utfärdas
på mindre belopp än 20 R:d, så framt den
icke utgör återstod af någon räkning.
Det förslag, som uti fjerde puncten blifvit
framstäldt , har Herr Linström uti ett senare ingifvit
och till Banko-Utskottet remitteradt Memorial
närmare utvecklat sålunda: Att större Sedlar skulle
från Banken utgifvas endast på vissa bestämda
Summor, såsom 10, 20, 50, 100, 500, och 1000
R:d med tryckta valeurer, och alla på sins emellan
olika format, med afskaffande af hittills
bruklige transporter såsom onyttige och till ingen
säkerhet tjenande; hvarefter vissa förråd af
hvarje valeur förfärdigades, som beständigt underhålles
och i General-Cassan förvarades.
De fördelar, som med en sådan förändring
blifvit åsyftade, nemligen förekommande af Banko
Sedlars förfalskning från mindre till större valeur,
en skyndesatn och lättad expedition , en
mångfalldigt förenklad boksföring, och ett i samma
mån förminskadt behof af Embets- och Tjenstemän,
skulle onekligen derigenom kunna vinnas;
men å andra sidan torde ej böra lemnäs ritan
afseende de olägenheter, som deraf med skäl
böra befaras, då desamma efter Utskottets tanka
äro af den vigt och betydenhet, att de vida
öfverväga dem, hvilka med det nu brukliga Expeditions-sättet
äro förenade.
390 Banko-Utskottets Betänkan/len,
Magasinering af färdige storne Sedlar i
Bankens' Uenerai Gassa , är en a n st a 111 af den
betänkliga beskaffenhet, att Banko Utskottet ej
skulle kunna tillstyrka dess vidtagande, äfven
örn vadan och olämpligbeten deraf ej vöre genom
framfarne tiders erfarenhet besannad. Med
Bankens smärre Sedlar är i detta alseende ett
ganska skiljaktigt förhållande. Inventering af
sadnne Sedlar kan Utan svårighet verkställas ,
genom Bundtantalets controllefande och visse
Bondlars uppräkning, hvarjemte en ytterligare
rnntroll vinnes dä Bundtarne Rurcessive till Bankens
Cassör aflemnas, och därstädes biifva uppräknade
flir att tili Allmänheten utvexlas. En
inom Magasinet för störte Sedlar möjligen uppkom
men brist skulle deremot ganska lange kunna
doljas, till ökadt äfventyr för Banken i samma
nion som tillfallen sålunda yppades att öfverflytta
ansvaret for en dyiik brist på andra personer
och till en aflägsen framtid.
Ej mindre betänkligt anser Banko Utskottet
det förslag, att Bankens hela rörelse skulle besörj,
is genom tryck(e Sedlar lika beskaffade nied
de nuvarande 3 och 2 R:d - Sedlarne. Eättheten
att vid hvarje Tryckeri, till fullkomligaste
likhet eftergöra säd ine Sedlar, enligt hvad af
flere försök med Bankens nyare 3 och a R.dEormulairer
redan blifvit bestyrkt, skulle ofelbart
föranleda till specu lationer och foretag af
större inflytande och vadeligare beskaffenhet, än
de förfalskningar, som genom inskränkning till
bestämda valeurer och formaterhes olikhet velat
forekonunas- Bprandes Utskottet i sistnämnde
hänseende ej lämna obemäldt, att, jemte det
Banko-UisAottets Beräntanden. 391
Fyra olika fnrmater å Bankens TransportSed.
lar före detta blifvit antagne, deraf betydeligare
förfalskningar mycket försväras, har äfven en
composition af Chyrniskt Bläck nyligen blifvit
uppfunnen och under nästledit år för Bankens
hellof begagnad, hvarigenom ökad såket het i denna
del synes vara att förvänta.
Slutligen bör Banko - Utskottet ej förbigå den
omständighet, att en inskränkning af rättigheten att
till hvad valeur som halst efter hvars och ens åstundan
i Banken uttaga Transpoit-Sedlar för Insatte
penningar ofelbart skulle inleda Allmänheten uti
omgång och kostnad, och i följd deraf väcka ett lika
sä allmänt som billigt missnöje. Om vid första
påseende skulle synas, som endast Hufvudstadens
Innevånare häruti vore interesserade, torde likväl
vid närmare eftersinnande inses, att de öknde
Remiss-kostnader, som i annat fall blefvo
oundviklige, tyngst komino att drabba Landsorterne.
Hvartill kommer, att nya hinder för Bart.
ko-Sedlars ombyte och användande för Innehafvare
deraf, aldraminst böra läggas i en tid då
lätthet och beqvämlighet i denna delen, är det
enda anspråk, som å deras sida får göras gällande.
Af desse förenade Anledningar kan BankoUtskottet
ej undgå att för dess del vördsamt tillstyrka,
det den, angående Sedlars utgifning fiån
Banken före detta stadgade ordning äu vidare
må förblifva orubbad.
Stockholm den 2S April 2818.
35-
Rikets Högloft. Ständers Banko-Utskotts
3Q3 BanJio-UtsIiottets Eelänltanden
Betänkande, i anledning af hegardt
Lånebiträde från Banken till Uddevedla
Stadskyrka.
Uci ett inom Högvördige Präste-Ståndet uppläst
Memorial, sorn till Banko-Utskottet blifvit
remitteradt, har Herr Prosten och Kyrkoherden
Casten Rabe framställt, huruledes Uddevalla Stad,
efter den förstöring sorn år 1796 medelst en olycklig
Vådeld densamma ofvergått, understödd,
dels af deri enskilde välgörenheten, och dels af
Rikets Högloft. Ständers före detta beviljade Låne-biträde
af 25,000 R:d till iståndsättande af
dess publika Byggnader, genom Innevånarnes gemensamt
ansträngda krafter väl förmått småningom
höja sig utur sina ruiner, så alt Staden nu,
ehuru icke utan betydande hinder och öfvervundne
svårigheter, blifvit enligt den af Kongl.
Majit i Nåder fastställde Plan till hälften äter
uppbyggd, samt äfven, uiöfver hvad förmodas
kunnat, redan äger en Kyrka, som till allmän
Gudstjenst kail begagnas; men att likväl denna
kyrka, hvilken, i likhet med de öfrige Stadens
byggnader, till det mästa blifvit upprest för andras
medel, ännu saknar Klockor, Torn, Urverk,
Orgelverk och Målning, samt dessutom häftar
för uppsagde skullder af omkring 1 7,000 R:d, till
hvilkas gäldande kyrkan för närvarande är i saknad
af all tillgång och Församlingens Ledamöter,
som redan befinnas öfverflödigt betungade 1
afseende på faftig-vård , tjenstemäns aflöning, och
Stadens allmänna behof, äfven aro utur stånd
att genom Taxering bidraga. Af desse mod flere
-
Banko-Utskottets Betänkandsn. 393
re anförde bevekande skäl, bär Herr Prosten
Bobe anhållit, att ett Län i Rikeis Sländers Bank
af 1 6,666 R:d 3* sk. måtte Uddevalla Stadskyrka
beviljas, under ränte och betalningsvillkor
såsom vid vanliga Banko-Lån, och emot erbudert.
garantie af församlingens medlemmar en för alla
och alla för en för Lånets återbetalande, samt
Pantförskrifning derjemte af Kyrkans årliga intrader
till ett belopp enligt vid Memorialet bi»
fogad förteckning af 1,116 R.d 4 6 sk. 6 r:st. B:ko.
Banko-Utskottet har, vid 1 etragtande ej mindre
af den beklagansvärda olycka som öfvergått
Uddevalla Stad, än af dess Innevånares bemödanden
och uppoffringar för att inom den moje»
ligaste korta tid densamma iståndsätta, funnit flere
talande skäl för Pikets Höglofl. Ständers behjertande
och hjelpsamrna handräckning till understöd
för tryckte Medborgare; samt anser för
dess del Bankens biträde till ett ändamål af den
beskaffenhet som det ifrågavarande ej böra undandragas
<lå tillgång dertillgifves och den erli
ud ne säkerheten, i Utskottets tanka, befinnes
till alla delar nöjaktig. Banko Utskottet får allt*
så for dess del vördsamt tillstyrka, att Uddevalla
Stads-Kyrka må af Banken erhålla ett Lane*
biträde till åstundadt belopp af Jt 6,606 R:d 3*
sk. Banko att återbetalas, enligt de för Bankens
fastighets*Lån stadgade grunder, med Sex för
hundrade årligen af Primitiva Capitalet, hvaraf
4 Procent såsom Ränta beräknas och återstoden
vid hvarje inbetalning afföres på Capitalett och
emot säkerhet af Kyrko-Rådets å församlingens
Vägnar afgifvande Skuldförbi lidelse för återbetala
tBihang till Rikt-St. Prat. IS17■—IS1S- 5Jm/. för b 1, 52.
Bantio-Uisbottets Betänkandeti'.
ningen till Capital och Ränta, jemte pantförskrifning
af kyrkans ärliga Intrader för samma förbindelses
behörige fullgörande.
Hvad salunda blifvit föreslagit underställes
vördsamt de Respective Ståndens närmare
upplysta ompröfning.
Stockholm den 2? April i§i8.
N:r 36.
Rikets Högloft. Ständers Banko-Utskotts
Betänkande, i fråga om understöd från
Banken till uppbyggande af Lärohus
uti Städer ne Calmar och Skara.
Högvördige Präste-Ståndet har under den
5 sisth Januari till Banko-Utskottet behagat remittera:
1.
Ett Memorial af Riksdags-1'ullmägtigerjie
från Calmar Stift, Herrar Prostarne von Sydow
och Fornander, hvaruti anhålles, att Consistorium
i Calmar, till uppbyggande af det därstädes
afbrände Gymnasii- och Scholae-hus, måtte
utur Riksens Ständers Bank få uplåna en Summa
af 25,000 R:d, sålunda att desse penningar
successivt och i mon af behofvet vid Byggnadens
uppförande kunde få lyftas, och att afbetalningen
finge ske med 2 procent på Capitalet
årligen, jämte 4 Procents Ränta. Och uppgifves
såsom påräknad tillgång för Eånets framtida
återbetalning: 1. Inkomster af sådane lediga Pastorater
der Extra Nådår icke beviljas. Q. Den
behaglig tids- och förlänings-Spannemål vid Högst;
Banko-lUskottets Betiinianden'. 395'
by Pastorat, tili ett belopp af 63 Tunnor årligen,
som Kongl. Maj:t nadigsf beviljat Consistorium,
att vid Pastoratets nuvarande Innehafvares
bortgång, i 10 år få uppbära, och 3. Köpeskillingen
för det nu provisoriskt begagnade Gymnasii-
och Seholce-huset.
2. Memorial af Riksdags-Fullmägtigen från
Skara Stift Herr Lectorn Doctor Knös, innefattande
en framställning om nödvändigheten af
Låne-biträde från Rikets Ständers Bank, till uppförande
af ett nytt Lärohus för Skara Stads Gymnasium,
sedan det gamla huset, hvilket allt ifrån.
Catholska tiden varit begagnadt, numera finnes
alldeles förfallit och för ändamålet otjenligt, då
sådane Eldstäder, som uti Scholte-Ordningen anbefallas,
deruti ej kunna uppföras, och rummen
af fugtighet befinnas högst osunda, sa att barn
af svagare kroppsbyggnad elier spädare ålder ofta
tagit skada till hälsan; hvartill kommer bristande
utrymme, enär Trivial-Scholans alla 5
Glassér till ett antal af mer än aoo ynglingar
mäste samfält undervisas uti -Ett rum, af Fem
serskilde Lärare. För ornförmälde behof haren
Summa af 1 5,000 R.:d blifvit begärd att Succes»
sive och i raon af Byggnadens fortgång få lyftas,
emot 4 Procents Ränta och 2 procents afbetalning
å Capitalet årligen. Såsom påräknade
och disponible tillgångar uppgifves: 1. En årlig
Collect tillfoga betydeligt belopp; 4. Ett. Nådår
vid de Prest-lägenheter der ingen till lagligt
Nådår berättigad efterlefvandt finnes, och 3. Inkomsten
al de Boställen där lägenheten öfver
frillträdes-tiden står ledig.
Banko-Utskottet har vid öfvervägande härj
396
Bänto- Utskottets Betänk anden.
af, ej kunnat lämna utan afseende, att Undervisnings-Verkens
och de Allmänna Läro-anstaltevnes
vidmngthållanne och understödjande utgöra
ett af de vigtigaste föremål för Samhnllsförbindelserne,
och att de allmänna bidrag, sorn
härtill användas, ot vifvelaktigt genom inflytelsen
på det uppväxande Slägtets Physiska och
Moraliska bildning, och återverkan deraf, på Landets
välstånd och trefnad, lämna den rikaste afkastning.
Enär nu behofvet och nödvändigheten
af ett sådant understöd, i båda förevarande
fall befinnes vara utom all fråga, och beloppet
deraf ej eller öfverstiger Verkets disponible tillgångar,
kan Utskottet ej tveka att desse ansökningar
understödja, och alltså för dess del vördsamt
tillstyrka: att ett Låne-understöd af 25,000
R:d må från Rikets Ständers Bank anslås till återuppbyggande
af Calmar Stads afbrände Gymnasii-
och Scholse-hus, emot Consistorii i Calmar
till Banken afgifvande Skuld-förbindelse med
pantförskrifning af de ofvan uppgifne Intrader,
och under förbehåll af Inteckning uti den nya
Byggnaden då den färdig biifver; äfvensom, att
en Summa af 15,000 R:dr må såsom Lan frän
Banken beviljas (ill uppförande af ett nytt Lärohus
för Skara Stads Gymnasium, emot afgifvande
Skuldförbindelse af Consistorium i Skara,
med pantförskrifning till ytterligare säkerhet, af
de uppgifne lntraderne, och förbehållen Jnteckringsrätt
uti den nya Byggnaden så snatt densamma
blifvit fullbordad. — Börandes desse Låj
e-biträden successive och i nion af behofvet
till Byggnadernes fortsättande få lyftas, med iakttagande
af den ordning för återbetalningen,
Banko-Utskottets Betänkandeni 397
som för Bankens Fastighets-Lån finnes stadgad,
att Sex för hundrade af hela den uttagne Låne-Summan
åligen erlägges, hvaraf fyra procent
ränta beräknas , och återstoden vid hvarje inbetalning
affores på Capitalet. Hvilket allt vördsamt
underställes de respective Ståndens närmare
upplysta ompröfning.
Stockholm den a a April 1818.
N:r 57.
Rikets Högloft Ständers Banko - Utskotts
Betänkande, i fråga cm hegardt Låne-biträde
af Banken till Götheborgs
Stad.
Vällofl. Borgare-Ståndet har till Banko-Utskottet
behagat remittera ett af Riksdags-fullmägtigerne
för Götheborgs Stad Herrar Arfvidsson,
Videberg, och Leffler til[ Vällofl. Ståndet ingifvit
Memorial, hvaruti framstälies nämnde Stads
Iråkade förlägenhet och oundgängeliga behof af
ett Banko-Lån på 200,000 R:d emot 4 procents
Kanta och 2 procent årlig afbetalning på Capitalet,
för att derigenom kunna afbörda pressante
skulder hos Diskonterne och Private, hvilka Staden
i och för Fästnings-Verkens rasering, betydlig
publique nybyggnaders uppförande, inköp af
halfva Ost-Indiska Compagniets Hus, till Nederlags-Magazin,
och af Sjö-hamnen Klippan till
Bevaknings.Tullkammare åt Sjö-sidan m. m., sig
ådragit, allt i en tid , då handeln derstädes var i
det högsta flor, hvars ytterligare fortsättning några
få år, skulle hafva gjordt ett sådant biträde
♦
398 Banko-Utskottets Betiinlianden'.
för Staden öfverflödigt; hvilket deremot nu, sedan
all handel nästan försvunnit, vore för Stadens
räddning och bestånd af högsta nödvändighet
Banko-Utskottet
tror sig väl ej böra sälta i
flaga Götheborgs Stads behof af understöd vid
närvarande ofördelagtiga konjunctur, men förmodar
emedlertid att ändamålet med det äskade
Låne-understödet, ej kan vara på det hela af den
vigt och gagnelighet att någon väsendtlig fördel
derigenom skulle tillskyndas Staten och det allmänna;
och då härvid i öfrigt förekommer, att
i anseende till redan gjorde dispositioner för
mera oundgängelige och pressante behof, Bankens
revenuer ej lämna tillgång för någre så betydande
försträckningar som den ifrågavande ;
finner Utskottet sig färaniåtit, att för dess del
Iros Rikets Höglofl. Ständer vördsamt afstyrka
det sökte Låne-understödets beviljande.
En Ledamots särskilde mening bifogas enligt
derom gjordt förbehåll.
Stockholm den 22 April 1818.
Utdrag af Protokoll et, hullet hos Riksens
Höglofl. Ständers Banko-Utskott vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den
£>:de April 1818.
I-Ierr Grosshandlaren Wideberg anförde :
”Då Höglofl. Utskottet, lika med Einar.ceafdelningen,
icke behagat göra afseende hvarken
på de skäl Götheborgs- Riksdags - Fullmägtige i
Memorialet framställt, eller på hvad jag, vid
målets föredragning, enskildt anfört för billig
-
Bankn-Ulskottels B t lank an den. 399
heten att bevilja det för Götheborgs Stad sökta
Banko-Lånet, så kan jag icke underlåta, att reservera
min serskilda tanka, och anhålla, att den
må fåi åtfölja Betänkandet till Riksens Högloflige
Ständer.
Höglofl. Utskottet har på den grund afstyrkt
bifall till Memorialet, att Länet icke sökes till
något allmänt ändamål.
Deremot torde jag få anmärka, att, fastän en
enskild Stad icke kan anses såsom det allmänna,
utgör den likväl en del deraf, och Götheborg
såsom andra Staden i Riket , är det på ett väsenteligt
sätt. Om man besinnar huru mycket
denna Stad bidragit till Rikets Tull - Intrader ,
till Bevillnings-beloppet , lill Allmänna nyttiga
stiftelser, till Lån-understöd för Kongl. Maj:t och
Kronan vid flera tillfällen , och hvad den i en.
framtid till desse ändamål ytterligare kan bidraga
, om den i nödens stund understödjes; så torde
det finnas ligga ett allmänt Interesse deri, att
med det begärda Lånet upprätthålla en Stad af
denna vigt!, i synnerhet da de erbjudne säkerheterne
trygga Banken för ali förlust
Må
mig äfven tillåtas erinra , att jag icke
kan finna med hvad rättvisa man understödjer
andra Städer «oh lemnar denna onjelpt. Höglofl.
Utskottet har tillstyrkt 25,000 R:d för Calmar,
15,000 R:d för Skara och 16,66 | R:d för Uddevalla
, som fått 25,000 R:d förut. Man säger
väl, att allt detta äro mindre Summor, behöflige
för Gymnasier och Kyrkor, som framför allt böra
understödjas.
Jag missunnar ej desse Städer den tillstyrka
bjelpen , men jag kan icke föreställa mig annat,
400 Banko-Utskottets Be t link amien.
än att Götheborg bor njuta en lika välvilja, så
vida rättsprincipen skall bibehållas, och denna
bör Summans storlek icke kunna upphäfva.
Att rädda denna, genom härjande Eldsvådor
och förstörd handel, till förfall lutande, men,
jag upprepar det, för Riket alltid vigtiga Stad ,
från undergång, är dessutom efter min tanka,
likaså angeläget för Samhället, som att förse Kyrkor
med Klockor och Orgelverk samt att bygga
Gymnasier. Till sådane föremål har Götheborg
äfven behöft och behöfver ännu ansenliga summor.
På förenämnde grunder vågar jag hoppas
och hos Rikets Iloglofl. Ständer ytterligare ödmjukast
anhålla , att Götheborgs närvarande belägenhet
måtte gunstigt behjerta» och Staden med
det sökte Lånet understödjas.
N.-r 58.
Riksens Högloft. Ständers Banko-Utskotts
Betänkande, i anledning af väckt fråga
om inrättande af en ny fond för
Sill-fiskare.
Uti ett inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln
uppläst samt till Banko - Utskofet remitte-'
ladt Memorial, har Herr Friherre C. AI. Carpelan,
jemte tillstyrkan om någon lämpelig tillökning
å de till Fastighets- och Od lings-Kån beviljade
Fonder, serskilt föreslagit att en ny fond af
omkring 30 ä 40,000 Kai matte blifva afsatt för
att med högst i<r> Rid till en Låntagare, emot
behörig säkerhet utlånas åt inll-fiskare och de
Banko-Utskoitets Bettinkanden. 401
så kallade Storfiskare i Bohus-Länsdksa Skärgården,
till Sillvadars anskaffande m. m.
Beträffande frågan om Fastighets- och Odlings-Lånens
förökning hafva Stals- och BankoUtskotten
uti deras gemensamma Betänkande örn
Allmänna Penninge-rörelsen och Mynt-värdets
upprätthållande till Rikets Höglofl. Stander afgifvit
deras tankar.
Hvad åter särskildt angar den föreslagne
nya fonden för Sill-fiskare, föreställer sig BankoUtskottet
, att, genom den reglering för .Lånerörelsen
i allmänhet intill nästa Riksdag, som
samma Betänkande innefattar, Lane - tillgång i
möjligaste måtto skall finnas vara beredd, för
hvar och en, som derföre kan ställa nöjaktig säkerhet;
hvadan, och då Utskottet i öfrigt har sig
bekant, att Kongl. Maj:t af gide Hufvudtiteln
meddelt understöd åt ofvanbemälde Närings Idkare
, hvilken serskilda förmon sannolikt, äfven
hädanefter vid förefallande behof kan vara att
påräkna; Utskottet for dess del ej anser sig böra
tillstyrka, att från Banken något serskildt bidrag
för ifrågavarande ändamål må anordnas;
helst sådant skulle i detaillerne utgrena BankoFörvaltningens
åtgärder utöfver hvad med dess
egenteliga föremål och befattningar lampel igen
kan stå tillsammans.
Någre Ledamöters serskilde mening bifogas
enligt derom gjordt förbehåll.
Stockholm den 23 April 1818.
Utdrag af Protokollet, hullit hos Riksens
Höglofl. Ständers Banko-Utskott, vid
Banko- Utskottets Betänkan/len.
Urtima Riksdagen i Stockholm den 9
April 1818.
Herr Protokolls-Secreteraren Hammarhjelm
anförde:
”Sedan Högloft. Utskotten, uti det till Riksens
Stander afgifne Retänkanden om PenningeRörelsen
och Myntvärdet, föreslagit serskilte
Uane-bidrag för Jordbruket , Jernhandteringen
och Manufacturerries behof; så anser jag, af
samma skäl , Sill-fisket vara en af de modernäringar
, som förtjena Riksens Ständers behjertande
och understöd. Sill-fisket från längre tider tillbaka,
fästadt vid vära Vestra Kuster, lämnade i
förra dagar ej allenast ett begärligt födoämne för
den fattigare klasset) af Nationen utan äfven ,
en lönande Export-vahra, men har under de sednare
10 åren tagit rigtning till våra grannar och.
tynger nu på vår Handelsvåg såsom betydande
Import-vahra. — Sillens afvikande från våra
kuster har medfört den fattigdom och oförmögenhet
bos ile med borgare, sorn af denna handtering
fordom agde god utkomst , att, om Sill-fångsten
lill någon del skulle hit återvända, likasom den
i år tyckts lafva, sakna desse medborgare ofelbart
medel till anskaffande af de med sin rörelse förknippade
förlager. Behofvet af understöd för
Sill-fiskets befrämjande lärer dessutom vara ådagalagdt
, da, efter här inom Utskottet meddelad
uppgift, Kongl. Majtt i Nåder funnit för godt,
att af Statens medel innevarande år bispringa
denna handtering med ettLånebiträdeaf sooooRtd.
Men då jag å ena sidan inser behofvet af
understödet, finner jag dock å den andra vig.
v jBanho-Utskottets B etanhamUn.
ten af det skäl, som inom Höglofi. Utskottet blifvit
föredragit , att Bankens egenskap och säkerhet
icke medgifva, det smärre LEne-understöd
utdelas till behöfvande Idkare af Sill-fisket inom
Bohus-länska Skärgarden, samt att pröfningen
af deras behof, Ijäne-Documenter och Säkerhetshandlingar
skulle blifva ett nytt och allt för vidlyftigt
göromål, så väl för Bankens Herrar Fuliinägtige
som Betjening.
Det lärer äfven vara ofelbart, att, i händelse
af ytterligare behof, Kongl. Ma:jt af sin
Lands-faderliga omvårdnad , å nyo räcker en
hjelpsam hand till denna Näringsgren ; men jag
förutser en möjlighet , att, sorn först i November
månad understöd för liandteringar äro behöfvelige
, förut under loppet af året skulle så
mycket af g:de Hufvudtiteln kunna vara an vändt
att Kongl. Maj.t saknade tillgångar till ett biträde,
som med dess Nådiga önskan instämde.
Stadgad i den öfvertygelse, att Penningeunderstöd
alldrig böra sparas, enär productionens
tillväxt dermed kan befrämjas, hvilken hastigt
och förmånligt värkar tillbaka pä Handelsvågen
och Penninge-väsendet , får jag ödmjukast föreslå
: att uti Banken afsättes en Summa af Fyratio
Tusende R:d mot 3 procents ränta, för att
antingen hel och hållen eller till någon del på
högst Nio månader från ltsla November till återbetalning
irsta Augusti påföljande året kunna af
Kongl. Maj:t reqvireras och användas till Sillfiskets
befrämjande, då Kongl. Majtt i Nåder
finner behofvet sådant tarfva. Af ömhet lör
Bankens bästa lärer Kongl- Maj:t i Nåder täckas
genom sine Befallningshafvande låta tiiise , att
404 Hanbo-Uisbottets Betänttanden.
sådane säkerhetsmått för Länets återbekommande
vidtagas, att den uttagne Summa ofelbart om 9
månader eller sist i Augusti genom Stats-Contoirets
försorg kan varda i Banken återbetald.
Jag lar vördsammast aflämna dessa mina enskilt»
åsigter , såsom svar uppå Herr Friherre
Carpelans väcta motion , och, somt desamma af
Pluraliteten uti Hnglofl. Utskottet icke delas ,
får jag anhålla att desamma matte få åtfölja Betänkandet
till de respective Stånden.
Härmed förenade sig Herr Grosshandlaren
Widebeig och Herr Bruks-Patron Mitander.
N:r 39.
Rikets Högloft. Ständers Banko-Utskotts
Memorial, angående ett till Bankens
Archiv aflämnadt Biographiskt Arbete.
Från Herrar Banko-Fullmäctige är hos Banko-Utskottet
anmäldt, att Commissarien vid Verket,
Cai! Gudmund Silfverstolpe, i sisth November
månad till Fullmagtiges Archiv aflämnat ett
af dess ailedne fader i lifstiden till ringa del
påbegyndt men sedermera af bemälae Commissarie,
under en tid af 14 år, fortsatt och fulländadt
Arbete, innefattande, uti 3=ne Qvartband,
en Biographisk Matrikel öfvet Bankens samte1
ige Tjenstemän ifrån Verkets första inrättning
intill närvarande tid, för att tjena såsom Bihang
till det utförliga Historiska arbete om BankoVerket
till och med år 1800, sorn, enligt Uppdrag
af Banko-JDeputationerne vid förflutne JEUks:
Banko-Utskottets Betiinkandtn 405
dagar, blifvit af framledne Commissarie!! Fredric
Silverstolpe förfaitadt, och inom Archi vet
förvaras.
Banko-Utskottet bör vid detta tillfälle ej
lämna obernäldt , att Cornmissarien Carl Gudmund
Silverstolpe under dess Fyratioåriga tjenste tid
inom Banko Verket, med sällsynt nit och sorgfällighet
användt äfven de få lediga stunder dess
tjenste-befattning honom lämnat på föremål af
interesse och nytta för Verket, hvaraf Bankens
Archiv förvarar tillfredsställande bevis, uti flere
arbeten af utmärkt värde och gagnelighet.
Cornmissarien liar dessutom alltsedan dess Fa-,
ders dödeliga afgång ensam iordningställt ock
efterhand completterat Bankens Mynt- och Medaille-Cabinet,
hvaröfver han ännu oafbrutet besörjer
inseendet och vården, utan att någon serskild
belöning derföre blifvit honom tillagd. I
betraktande ej mindre af dessa omständigheter,
än den fleråriga osparda möda Cornmissarien nedlagt,
i afseende på completterandet af den nu
aflämnade Biographiska samlingen, hvilken, ehuru
inskränkt till ammen af mindre allmän vigt,
likväl i historiskt afseende innefattar åtskilliga
nyttiga, och inom detta Verk användbara upplysningar,
har Banko Utskottet, uppå Herrar Banko-FuIlmägtiges
derom giorde hemställan, funnit
grundade skäl, att, såsom ett vedermäle af Banko-Styrelsens
erkänsla, en gratification af Sjuhundrade
Riksdaler må af Bankens OmkostningsRäkning
Cornmissarien Silverstolpe tilldelas; hvilket
Utskottet, enligt 6 §. uti dess Instruction, ej
bordt underlåta att till de respective Ståndens
4oG Banko.Utskottets Betänkanden.
gunstbenägna Approbation Vördsamt anmäla.
Stockholm den ?2:dra April 1818.
N:r 40.'
Riksens Högloft. Ständers Banko-Ut skotts
Betänkande i anledning a f gjorde Anmärkningar
vid det Betänkande Utskottet
under den 10 Martii innevarande
är afgifvit, angående rättighet
för en och hvar, att emot Svenskt Specie-mynt,
af Banken tillbyta sig Guld
och Silfver i Stänger och Tackor.
Jämnlikt Utdrag af Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Protokoll under den ig sislledne
Martii, har Banko-Utskottets afgifne Betänkande
angående yrkad rättighet för en och hvar, att
emot Svenskt Specie-Mynt, af Banken tillbyta
sig Guld och Silfver i Stänger och Tackor, blifvit,
pä grund af Herr C. G. Cederschölds och
Herr D. dleijkensclwlds dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottets fönyade handläggning återförvist.
Bemälde Herrar Ledamöter hafva ansett den
inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckte motion i
detta ämne, så mycket mera billig och välgrundad,
som eljest intet lagligt satt funnes, att kun.-  na begagna det mynt, som bär Svensk MyntPrägel,
så lange det ej är gångbart i allmänna
rörelsen. Att utlåna Specie-Mynt, kunde ingen
jvåga, enär det, tili följe af I.agarnes obestämd
-
Banko-Utskonets Betänk and en'.
407
het ännu syntes bero af Domares skön och godtycke
om en skuldförskrifven Summa i Silfver
skall med Metall eller Pipper liqvideras. Så
väl nedsmältning af Specie-Mynt, som att utföra
det, och hos Uiländningen derföre tillbyta
sig varor, finnes åter i Lagarne strängeligen
förbudit; hvadan högst nödigt anses, att en utväg
i Banken blifver öppnad för dess utbyte
mot opiäglad och användbar Metall; under förutsättande,
att, när man äger rättighet, för massivt
Silfver utbekomma Specie-Mynt, man på samma
grund bör emot sådant mynt kunna erhålla
omyntadt Silfver.
Banko-Utskottet vill för in "en del söka bestrida
den sanning, att Innehafvare af SpecieMynt,
så länge detsamma ej finnes i allmänna
rörelsen gångbart, ofta torde finna sig i förlägenhet
om tillfällen, att sadant mynt i till åtel i g
väg med förmon använda; likasom Utskottet ej
anser sig kunna ingå i någon pröfning om de
utsigter gällande författningar lämna, att få de
i Specie.mynt ställde Skuldförbindelser, enligt
afsigten och ordalydelsen honorerade. Beträffande
den utväg allmänheten äger, att emot aflämnadt
Silfver till Kongl. Myntet, af Banken
utbekomma hvad slags Specie-Mynt sorn åstun«
das, är förhållandet härmed i så måtto skiljacktigt,
mot det nu föreslagne, att Banken i dylikt
fall endast förskjuter de Myntsorter, hvilka, si
fort Myntningen hunnit för sig gå, ifrån Kongl.
Myntet till Banken återlämnas, men under tiden
i räkning balanceras; hvartill Bankens hela
befattning i denna delen är inskränkt; sorn i
öfrigt grundar sig på Kongl. Myntets meddelan»
408 Banko-Utskottets Betnnkanden.
de Attest öfver det inlämnade Sil frets halt och
vigt, samt beloppet deraf i Riksdaler Specie- Då
Banko-Utskottet i anledning af Remissen trodt
det egenteligen tillhöra dess handläggning, att
tillse huruvida den anstalt, som inom Vällofl.
Borgare - Ståndet blifvit föreslagen , vore med
Bankens säkerhet förenlig, och utan hinder för
göromålen inom Verket kunde äga rum ; men
ingen anmärkning vid Utskottets Betänkande blifvit
gjord, som till förändring af dess i berörde
hänseende yttrade öfvertygelse, föranleder; kan
Banko-Utskottet ej undgå alt vid dess i ämnet
afgifne Utlåtande förblifva ; med vördsamt t i 11—
kännagifvande derjemte , att samma Betänkande
under den 7 och 19 i denna månad blifvit af
Högvördige Preste Ståndet, Vällofl. Borgare-Ståndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet bilallit.
Stockholm den .>8 April 1818»
N:r 4t.
Riksens HögJofl. Ständers Banko- Utskotts
Memorial, angående återstoden af det
till Götha Canal-Arbetets fortsättning
anslagne Byggnads-biträde för innevarande
år.
Sedan behörig revision af Götha Canal-arbetes
fortgång jemte Verkets räkenskaper för
näsiledit är 1817 numera för sig gått, och den
deröfver författade berättelse blifvit till Herrar
Banko-Fullinägtige aflämnad, innehållande så
Väl
t
Banko-Utskottets Betiinkandeti. 409
viii behörigt intyg af Bevisorerne, om arbetets
fortsättning med full drift , enligt den stadgade
planen, som deras, efter sorgfällig granskning
af Canal Directionens Protokoller, dess fattade
Beslut och vidtagne åtgärder, meddelade tillstyrkan,
om decharge för den hittills förde förvaltningen:
har Gotha Canal-Direktions Ordförande
f. d. Stats-Rådet m. m. Herr Grefve von
Platen, på samma Direrlions vägnar, i stöd af
Riksens Höglo,fl. Ständers Beslut afår 1815 hos
H enar Banko-Fullmäktige anhållit, att återstoden
af Byggnads-biträdet för innevarande år, efter
afdrag af de Åttatio Tusende R:d,?om till
följe af Riksens Höglofl. Ständers nyligen meddelade
tillåtelse förskottsvis fått begagnas, måtte till
Directionens disposition blifva från Banken anordnade;
hvilken anmälan Herrar Banko-Fullmägtige
med Banko-Utskottet rommunicerat.
Ej mindre ofvatinämnde Berättelse öfver
arbetets fortgång och Verkets förvaltning under
förled it år, än i synnerhet resultaterne af den
fullständiga undersökning, som genom Bankens
utsedde Ombud vid revisionen , Herr BergsMechanicus
Väl bortre Gustaf af Uhr i följd af
Herrar Banko-Fullmägtiges serskilde uppdrag blifvit
verkställd för att tjena till grund och vägledning
för bedörnmandet af den vigtiga fråga, huruvida
det återstående arbetet kati utföras med de
medel som dertill blifvit beräknade P skola med möjligaste
första till Riksens Höglofl. Ständers kännedom
öfverlemnas.
Vid detta tillfälle har Banko-Utskottet endast
bort hos Riksens Höglofl. Ständer anmäla
Bihang till Riks-St. Prot, 1S17 igtS- G:« Sami. N:r 53, 64.
410 JBanio-Ulskottets Betänkande1.
nödvändigheten deraf, att den för innevarande
års arbeten anslagne Summa oförtöfvadt må kunna
för ändamålet användas enär deri tid nu är
för handen, då erforderligt antal arbetsmanskap
bör requireras , och vid Canalen inträffa.
Sedan vilkoren för det årliga byggnads biträdets
utbekommande, enligt hvad af Revisorernes
lierättelse upplyses , blifvit behörigen iakttagne
, anser Banko-Utskottet otvifvelaktigt, att
Canal-Directionen, till följe af det vid sednaste
Riksdag fattade Beslut, är berättigad att återstoden
af innevarande års Medel genast lyfta, och
får alitsa till Riksens Höglofl. Ständers bifall
vördsamt hemställa, att berörde återstod, utgörande
ett sammantagit belopp af 220,000 R:d
Banko, nu mera i mohn af förefallande behof,'
enligt derom från Canal-Directionen skeende anmälan,
må till behörig disposition från Banken
anordnas. Utbedjande sig Banko-Utskottet vördsamt,
att i detta ämne med görligaste första få
emottaga Riksens Höglofl. Ständers gunstbenägna
utlåtande.
Stockholm den 6 Maij 1818.
N:r 4a.
Riksens Höglofl. Ständers Banko- Utskotts
förnyade Betänkande i anledning af
de inom 2:ne Riks-Stånd gjorde Anmäkningar,
angående Specificerade Förteckningars
insändande öfver Assignationer,
sorn på Banken utfärdas.
Banko-Utskottets Betänkande af dan s&tte
Sanko- Utskottets Betänkandsn.
sistl. Martil, föranledt af en inom Vallöf!. Borgare-Ståndet
Vackt motion, angående specifiicerade
Förteckningars insändande öfver Assignationer,
sorn på Banken utfärdas* har i grund af dervid
gjorde anmärkningar, blifvit från Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Högvördige PrestStåndet
till Banko-Utskoltet återremitteradt, hvarförutan
Vällofli Borgare-Ståndet, med ogillande
af samma Betänkande, ansett de hittills gällande
Författningar rörande Assignering på Ban—,
ken böra bibehållas.
Någre Ledamöter inom. Högvördige PrestStåndet
hafva yrkat, alt antingen ali Assignering
på Banken af enskilde personer, Bolag, och Corporaiioner
helt och hållit må förbjudas, eller att
åtminstone, till vinnande af det ändamål som
med Assiggnationers Advisering blifvit åsyftadt,
Banko-Styrelsen borde hafva sig ålagdt, att, så snart
Öfver-Assignering förmår kies, genom Tidningarna
eller på annat sätt meddela allmänheten de underrättelser,
som öfver utfärdade Assignationer till
Banken inkommit, med varning tillika mot dylike
Assignationers emottagande.
Banko-Utskottet får i anledning häraf erJ
inra, att den vighet och lättnad i Penninge-rö**
reisen, som uppkommer genom rättigheten att i
Banken insätta och efter behag disponera så väl
allmänna som enskilde medel, utgjort ett ibland
hufvudföremålen för Bankens inrättning ; att en
sådan tillåtelse är införlifvad med sjelfva naturen
af en Depositions- och Vexel-Bank; och att,
i en tid då Riksens Höglofl- Ständers egenteliga
syftemål är att upprätta allmän och enskild Credit,
och efterhand consolidera Banko-Verket, fö.c
412 Banio-Utsiottets Betnnianden.
att derigenom bereda stadga åt Myntvärdet, sådane
Beslut framför allt ej bora vidtagas, sorn
genom rubbning af bufvudgrunderne för detta
"Verks tillvarelse, märkeligen försvara dess återförande
till sitt primitiva skick, och sålunda
motarbeta de ändamål, som sökas. Filial-Diskontemes
exempel synes, i fråga om blott Privat
Assignering, ej lämpeligen kunna åberopas; och,
då Riksens Höglofl. Ständer vid närvarande Riksdag
visligen lära för framtiden förekomma all
vidsträcktare inflytelse af enskilde privilegierade
Corporationer, på hela Landets financiella förhållanden,
torde i och med detsamma frågan om
någon Statens och det Allmännas ansvarighet i
händelse af bristande tillgång för utfärdade As»
signationers inlösen af sig sjelf förfalla. Det
bör derjemte ej lämnas utan afseende att motvigten
mot en för långt utsträckt privat Assignering
på Banken före detta finnes beredd både
uti det stränga ansvar, Författningarne utstaka
i händelse missbruk å Assignantens sida yppades,
och uti den vada för dess Credit som dermed
ofelbart vore förenad; hvilken motvigt deremot
icke äger rum vid Assignering private emellan,
sorn dock troligen skulle ökas och tilltaga
i samma nion en dylik rörelse genom Banken
betydligen fösvarades, eller alldeles upphördeSå
val inom Höglofl. Ridderskapet och Adéln,
som Hogvördige Prest-Ståndet har i öfrigt,
emot Banko-Utskottets afgifne Betänkande
och den deruti föreslagne Adviseiing af på Banken
utställde Assignarioner, hufvudsakeligen blifvit
anmärkt: att en såbeskaffad inskränkning uti
tättigheten att Assignera på Banken då man der
Sanko-Utskottets Betänkanden 413
äger fordringar, skulle medföra de mest skadeliga
följder så väl för rörelsen i allmänhet som
för alla enskilda Närings företag i de från Huf
vudstaden
aflägse Provincer:
att någon ö
kad
controll ej eller derigenom vore vunnen,
då, utom det Banken redan i författningarne äger
sig tillerkänd den bästa och säkraste controll,
genom rättigheten att öfverkorssa och icke
till betalning antaga en Assignation hvarföre fördran
i Banken ej finnes, Banko-Styrelsen dessutom,
så ofta den sådant nödigt pröfvar, kan infordra
Förteckningar å de på Banken ställde Assignationer:
att den Allmänna Crediten skulle
betydligen minskas genom antagande af Utskottets
förslag, enär en Assignation på Banken i
sådant fall icke kunde med säkerhet emottagas af
någon, utan påskrift från Bankens Cancellie om
Adviseringen, och således borde från Landsorterne
först afsändas till Stockholm för att blifva
gällande: att Advis-brefven vore utan allt
ändamål, dä Banken ej behöfver förberedas att
hålla Penningar tillhands, utan hvarje Trassents
skyldighet är att besörja tillräckelige medels
insättning; helst Banken icke, på sätt emellan
private Personer ofta eger rum, ingår uti något
förskott till Assignationers inlösen: att af
nyssnämnde skal, Bankens säkerhet för ingen
del kan anses påfordra en dylik formalitet: och
att emottagare af Assignationer ej eller blefve
derigenom mera tryggade än förut, då de, så
framt nemligen påskrift hos Banken ej skulle föregå,
alltid måste vara i ovisshet huruvida samma
Assignationer verkeligen blifvit Adviserade.
Banko-Utskottet harvid ämnets förnyade be
-
Banko-Utskottets Betänk anden'.
handling, och under fästad uppmärksamhet å hvad
derutinnan hos de Respective Ständen anfördt
blifvit, funnit anledning till den öfvertygelse, att
af den föreslagne Adviseringen så manga ola™
genheter för allmänna penninge*rörelsen och den.
enskilda Crediten kunna befaras, att desarnma
ej uppvägas af den nytta och controll, BankoUtskottet
med dess förra tillstyrkande åsyftats
Och får Utskottet på sådan grund vördsamt föreslå,
att vid nu gällande JFörfatttningar om
Assignering på Banken, utan någon ålaggd förbindelse
till Assignationernes Adviserande, än
vidare må förblifva.
Utskottet har likväl ej kunnat lämna utan
sfseende, huruledes Allmänhetens rätt och säker,
het synes påfordra, att Assignanter, genom något
lämpeligt band, må afhållas från alltför vidsträckta
speculationer i denne väg, såsom både
ledande till en i flere afseenden menlig concurrence
af enskilde invisningar med det egenteliga
löpande myntet, och jemväl någon gång
äiventyrlige för Medborgares välfärd. I sådan
afsigt får Utskottet till de Respective Ståndens
vpplysta ornprofning vördsamt hemställa, om icke
lämpeligt vore, att, under iakttagande af hvad
löre detta finnes föreskrifvit, i afseende på den
minsta valeur, hv3rå Privates Assignationer på
Ulanften få utfäidas, det derjemte må stadgas, att
sådane Assignationer hädanefter skola inom Sex
Månader från hvarje assignations dato, till inlösen
hos Ranken presenteras, vid äfventyr att,
efter nämnde tid, derstädes ej emottagas, utan ålerlemnas
till Presentanten, hvilken ela eger att
hålla sig till den, sorn Assignationen uigifviti
Ranko-Utskottets Retänkandeh. 4 lij'
Börandes härvid enahanda undantag i afseende
på Publika Verk och Allmänna Inrättningar
blifva gällande, som Banko-Utskottet i Dess förra
Betänkande i fråga em Assignationers Advigering,
föreslagit.
Genom Banko-Utskottets nu afgifne Utlåtande,
torde en af Riksdagsmannen J, M. Wessing
hos Hedervärda Bonde-Ståndei väckt och
till Banko-Utskottet remitterad motion i samma
ämne, tillika få anses besvarad.
Någre Ledamöters inom Utskottet yttrade meningar,
blifva, enligt förbehåll, medelst serskildt
Protokolls-Utdrag bifogade.
Stockholm den 6 Maij i§i8.
Utdrag af Protokollet, hållit hos Riksens
Högloft. Ständers Banko-Utskott vid
Urtima. Riksdagen i Stockholm den 28
April 1818•
Herr Bruks Patron Milander yttrade: Enär
Set är afgjordt, att ingen Advis skall äga rnrri,
och Assigneringen kommer, som tillförene, att
fortfara, hvilket i mångå delar lättar rörelsen
och befordrar Näringarne, så kan jag icke för
någon del finna det vara i sin ordning ålägga
den, sorn tagit en Assignations-Sedel för god, att
inom viss tid nödsakas insända Invisningen till
Banken, utan må det bero af honom sjelf. Det
lunde ju hända, att en dylik Sedel blefve lig.
gande bland andre penningar, och sådant blefve
afglömdt tills Fatalie-tiden vore förbi, hvilket
för Innehafvaren skulle medföra besvär och olägenhet.
Jag för min del vågar ödmjukast hem
-
4i6 Banlo-Utskottets Setiinkanden
stalla, att ingen Prsescriptions-tid må föreskrifvas,
utan med Assigneririgen få förfaras efter nu gällande
författningar.
Herr Biskopen Doctor Ahnqvist ville äfven
för sin del hafva yrkadt ett orubbadt bibehållande
af de, angående Assignering på Banken,
utfärdade Författningar. De flere skal sorn emot
ilen förut tillstyrkte Ad viseringen, blifvit
så väl inom Högloft, Utskottet som uti RiksStånden
förebragte, syntes Herr Biskopen lika
gällande i afseende på alla sådane band och hinder,
hvilka, utan att pä något satt oka Allmänhetens
säkerhet, endast skulle försvåra Penninge-rörelsen
och den enskilda crediten, och derigenom
försätta flere, serdeles de aftägsnare J.andsorier,
uti yttersta förlägenhet.
Herr Hof-Rätls-Rådet Heijkenschiihl kunde så
mycket mindre finna anledning, att nu lägga
nya och ovanliga svårigheter för begagnandet af
den urgamla rättigheten att assignera på i Ranken
insatte Penningar, som Herr Hof Rätts Rådet
tvärtom just nu, sedan Penninge-insättning
i Discoriterne upphört, trodde tiden vara inne,
då berörde Assignerings rättighet åter kunde vidtaga,
och till allmän lättnad och förmån på förr
vanligt sätt begagnas. Den foreslagne förändringen,
medelst viss prasscriptions-tid för Assignat
tioners inlösen, kunde, efter Herr Hof.Mätts-Rådets
(anka, aldrig blifva nyttig, och vöre desto,
mera öfverflödig, sorn de i Författningarne stadgade
controller hittills alltid funnits tillräcklige
att trygga så väl det Allmänna sorn hvarje enskild
mot befarade missbruk.
Herr Majoren friherre Hjerta ansåg lika.
Banko-Utskottets Betänkandeti, 417
ledes i nila afseenden bäst vara, att vid Bankens
äldre Författningar, rörande Assigneringen,
framgent fmge förblifva då ingen af de foreslagne
förändri ngarne, efter Herr Baronens tanka,
vore ledande till ändamålet, men deremot ofelbart
skulle medföra flera betydande olägenheter.
Hvad den i Utskottets förra Betänkande föreslagne
Advisering beträffar, trodde Herr Baronen
sig i synnerhet ej böra lämna utan afseende
den obehagliga ställning, hvaruti Banko-Styrelsen
derigenom vöre försatt, att å ena sidan,
så lange tillgång för hvarje presenterad Invisning
finnes, hvarken kunna hindra eller för allmänheten
kungöra en tillaiventyts skeende Assignering
öfver den innestående Fonden, men
likväl å den andra, just i följd af en sådan kännedom,
iklädas ett slags ansvar för Allmänhetens
säkerhet, hvilket ofelbart skulle mot denna
Styrelse åberopas, i fall någon olägenhet eller
förlust för Assignations-Innehafvare genom Assignerings-rättens
missbruk möjligen någon gång
skulle yppas. Beträffande åter hvad nu blifvit
föreslagit, angående viss Prescriptions-tid för
Assignationers inlösen, fann Herr Baronen, dels,
att, i anseende till mängden af de i Banken dagligen
inkommande Assignat ioner, en pålitelig
coniroll i denna delen svårligen utan hinder for
Arbetets fortgång kunde åstadkommas, dels att
den olägenhet derigenom skulle drabba egenteligen
de ordentligaste Assigriauter, hvilkas Invisningar,
i följd af ägande Credit, alltid sist i
Banken presenteras, att ofta for inlösen deraf,
nödgas hålla dubbel fond, enär det ej kunde be*
xäknas, till hvad belopp dylika Assignationer
418
Hanlö-Utslottets Bettinlandenl
kotnrao att ofver tiden utelopa, och salunda, efter
fruktlöst presenterande i Banken, oaktadt der
innestående Fond, falla Utgifvarens enskilda tassa
till last.
Uti enahanda tanka instämde jemväl Herr
Protokolls-Sekreteraren Hammarhjelm, Herr StatsSekreteraren
Lannerstjerna och Herr Grosshandlaren
Settervall.
Och skulle desse serskilde meningar, enligt
förbehåll, bifogas Utskottets förnyade Betänkande
till Riksens Högloft. Ständer.
N:r 45.
Riksens Högloft. Ständers Banko-Utskotts
förnyade Betänkande, angående förändring
a f de inom Banko-Verket gällande
be fordring s-grunder, enligt hvilka
tredjedelen af Bankens C ommiss arier vid
inträffande ledigheter tillsättes endast
af Frälse män.
Banko-Utskottets Betänkande af den 10 sistl.'
Martii , angående en tillstyrkt förändring i grunderne
för ledigblifvande Commissarie - tjensters
återbesättande i Banken, har, i anledning af visse
inom Högloft, llidderskapet och Adeln samt
Välloft. Borgare Ståndet dervid gjorde anmärkningar,
blifvit till Utskottets förnyade handläggning
återremitteradt.
De Herrar ^Ledamöter, sein inom Högloft.
Ridderskapet och Adeln yrkat Betänkandets åter
-
Bnnlo-Utsiottets Bet anian deri:
remiss, hafva, under erkännande att denna sak
icke bör som en Privilegii-fråga anses, likväl icke
velat medgifva, att den, såsom innefattande
en med Representations - Espiiten och .BankoStyrelsens
organisation förenlig, och på en gammal
öfverenskommelse grundad rättighet, skulle
kunna genom de Trenne Ofrälse Standens Beslut,
emot Höglofl. Ridderskapets och Adelns frivilliga
begifvande, afgöras.
Banko-Utskottet får i denna delen åberopa
det vid Utskottets förra Betänkande bifogade Protokolls-Utdrag
, hvaraf inhämtas, att äfven inom
Utskottet Höglofl. Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
vid ämnets behandling, uti enahanda
måtto sig reserverat; hvaremot Pluraliteten af de
gme Ofrälse Ståndens Ledamöter val ej betraktat
frågan utur en sådan synpunkt, men emedlertid
funnit med en lämplig attention för Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vara förenligt, att
dess beslut i ämnet afvaktades innan de öfrige
R.iks-Stånden derom inginge uti slutlig pröfning.
Utskottet, som, vid öfvervägande af de serskilda
anmärkningarne, ansett en närmare utveckling
af denna preliminair-fråga ej erfordras
för hufvudsakens bedömmande, har tillika haft
för ögonmärke, att, då den väckte motionen innefattar
ett ämne af verklig vigt i afseende på
Banko-Verkets Styrelse och förvaltning, den oväldiga
pröfningen af saken ej. måtte lida genom,
någon slags hänsigt till det Stånd eller den person,
hvarifrån samma motion hämtat sin upprinnelse.
Hvad först angår den af en värd Ledamot
(Herr Friherre Anckarsvärd) inom Höglofl. Ridr
420 Banko-Utskottets Betänkanden.
derskapet och Adeln yttrade tanka, att Bankens
Cominissariat, såsom utgörande en Autoritet hvilIten
i visst afseende motväger Banko - Fullmägtiges
Autoritet, borde på sådan grund vara efter
en lika princip organiseradt; så tror BankoUtskottet
sig iiga skälig anledning till den förmodan,
att Riksens Höglofl. Ständer af deras
Full magt i ge ej böra befara sådane missbruk af
detta vigtiga förtroende, att en dylik för Bankens
styrelse högst menlig strid eller motvigt
emellan befallande och lydande någonsin skulle
påtänkas eller åsyftas. Den, som äger att af en
högre Autoritet till verkställighet emottaga Bud
och Befallningar, bör väl icke i ett välbestäldt
Verk, om ärenderne skola hafva sin behöriga
gång, kunna antaga egenskapen afen motvägande
kraft, eller, med andra ord sagdt, vägra lydnad.
Annat är, att enligt utstakade grunder besörja
visse delar af den inre Administrationen,
att afgifva utlåtanden öfver förekommande ämnen
da sådant äskas, och annat att motväga.
Fulmägtige eller Banko-Styrelsen organiseras med
rätta efter Stånds-Representation i Staten ; men
Bankens Tjenstemanna-Corps äger härmed ej någon
gemenskap: helst Verkets båtnad synes vana
alldeles oberoende af Tjenstemannens börd.
Den jämförelse med Högsta Domstolen och
Rikets Arenders Allmänna Beredning _ som af
samma värde Ledamot blifvit framställd, finner
Utskottet ej vara till Banko-Verket fullt lämplig.
Inom Banken är ej fråga om någon egentelig
Domare pröfning, hvarvid omsorgen att förekomma
ali misstänka om vald och partiskhet,
utgör grunden for ett stadgadt förhållande emel
-
Banko-Utskottets Betänkanden. 421
Ian Frälse och Ofrälse personer; utan är Bankolrirattningen
af den Allmänna syftning, att hvarje
Bankens tjensteman, i stöd af sin lid och Em.
betspligt, tnaste finna sig ovilkorligen förbunden
till Allmänhetens betjenande, utan att ens behöfva
känna den persons Stånd, sorn honom om
biträde anlitar.
Till den yttrade farhåga, som skulle genom
förändring af den hittills gällande ordningen,
Frälsemän i en framtid blifva fran Coramissarietjensterne
uteslutne, finnér Banko-Utskottet in.
gen anledning, enär, efter hvad erfarenheten hittills
äfven inom Banko Verket ådagalagt, en till
rättvis befordran förtjent skicklighet lika visst
bland Fralse som Ofrälse Tjenstemän kan stå att
finna. Så länge Riksens Ständers Fullmägtige
med urval blifva fästade vid detta vigtiga Verks
Styrelse, kan ock, med all tillförsigt, oväld och
rättvisa af dem förväntas. Skulle åter vid något
tillfälle misstag äga rum i afseende på befordrings
lagarnes tillämpning, och bedömrnandet
af sökandes olika förtjenster, är det alltid öppet
för den förbigångne, sorn tror sig hafva lidit
orätt, att, vid inträffande Revisioner eller
Riksdagar, hos Ständernes Revisorer eller BankoUtskott
söka och erhålla en billig upprättelse.
Der en allmän täflan äger rum, och ingen annan
consideration kommer i fråga, än en öfverträffande
skicklighet i förbindelse med anciennitet, kan
lika möjeligen inträffa att Frälsemän i framtiden
till vida större antal, än nu finnes bestämdt,
blifva vid Commissarie-beställningar emploijerade.
Af en värd Ledamot inom samma Respec
-
42 2
Bänto- TJishotUts Betänkanden.
tive Stånd, (Herr Grefve Schverin) har blifvit
föreslagit, att i händelse, vid inträffade ledighet,
ingen nog skicklig Frälse nian skulle inom den
lägre Tjenstmanna - Corpsen förefinnas, som till
Comrnissarie-beställning kunde blifva uppflyttad*
en dylik Person heldre borde utom Fanken uppsökas,
än att nu skulle medgifvas upphäfvande
af omförmälde från äldre tider stadgade och gällande
Praxis.
Utskottet bor härvid erindra, att sådant blef-’
ve för de Ofrälse Tjenstemän inom Verket, hvilka
ägde erforderlig skicklighet och tjenste-åider,
ännu mera förnärmande än sjelfva den befordringsgrund
som i detta hänseende funnits obilr
lig och klandervärd; Och Utskottet anser af flere
skäl nog tydligt, att Banko-Verket och dess
tjenst, genom vidtagande af det föreslagne correctivet,
på det hela ej skulle komma att vinna.
Den af en värd Ledamot inom Vällofl. J5orgare-Ståndet
(H:r Schvan H. N.) gjorde anmärkning,
att med det förbehåll, Banko-Utskottet bifogat
i afseende å alla nu inom Banken varande
Ordinarie tjenstemän af Frälse-Ståndet, tiden,
då den föreslagne nya Ordningen kommer att
taga sin början, skulle blifva nog aflägsen; kan
visserligen till dess rigtighet ej bestridas; meri,
då, enligt den öfvertygelse Banko-Utskottet fattat,
och inför de respective Stånden sökt motivera,
ett hastigt upphäfvande af ifrågavarande
uråldriga befordrings-grund, skulle innefatta en
märkelig orättvisa mot de Frälse män, som redan
i Bankens tjenst uppoffrat flerårig tid och möda,
kan Utskottet ock ej anse biligt att liden för en
Banko-Utskottets Betänk anderi^ 423
sådan förändrings vidtagande skulle blifva i någon
nion förkortad.
Sluteligen, och med anledning af hvad inom
Vallöf!. Borgare-Ståndet förekommit i fråga
om de inom Banko-Verket gällande befordringsgrunder
i allmänhet, får Utskottet meddela den
upplysning, att Utskottets afsigt ej varit att derutinnan
tillstyrka någon vidare förändring, än
den som blefve en följ.d af de Respective Ståndens
bifall till Utskottets Betänkande i Hufvudsaken.
Då, enligt Bankens äldre befordringslagar,
rättigheten till hugkomst vid ledige beställningars
återbesättande, grundar sig på skicklighet
och förtjenst samt alder i tjensten såvida
nämnde egenskaper dermed finnas förenade , och
Herrar Banko-Fullmägtige i öfrigt, hvad Cotnmissarie-tjensten
beträffar, fått sig tillagd den
vidsträcktare pröfningsrätt, som, i anseende till
den med desse beställningar förenade Administration,
är lika billig som nödvändig; anser Utskottet
Bankens förmon, i förening med dess tjenstemäns
tillständiga rätt, härigenom i möjeligaste
måtto iakttagen och bevarad,
I grund af hvad sålunda anfördt blifvit,'
finner Banko-Utskottet af de gjorde anmärknin-j
garne ej skäl att frångå hvad dess förra Betänkande
i ämnet innehåller; hvilket alltså de Respective
Ståndens förnyade pröfning och decision
vördsamt underställes. Och hafva Ledamot
terne af Höglofl. Ridderskapet och Adeln härvid
förnyat deras vid nämnde Betänkande bifogade
Reservation.
Stockholm den 15 Maij 1818.
4-2 4 Santo-L tstottets Betänkanden.
K:r 44.
Riksens Högloft. Ständers sammansätta Statsoch
Banko-Utskotts Utlåtande öfver
Anmärkningar vid Utskottens under
den 3 April 1818 eif gift ne Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj:t Kådiga
Proposition den 10 December 1817, an*
gående Allmänna Penninge-rörelsen och
Myntvärdets upprätthållande,
Sammansatta Stats* och Banko-Utskott <*n hafva
fått emottaga de anmärkningar, sorn, i anledning
af förenade Utskottens Betänkande under den.
3 näst letine April, angående Feninge-t örelen och
Myntvärdets upprätthållande, inom de Respectiv(*
RiksStånden gjorde blifvit; och, då Utskotten
desse anmärkningar nu besvara, erkänna de med
förbindelse det tillfälle, som genom de fleste af
deni blifvit Utskotten beredt, att sine åsigter närmare
utveckla, meningarne förtydliga eller rättelser
göra; hvaremot de få, som ifrågaställa möjligheten,
det Utskotten skulle haft motsatt mening,
eller andre afsigter än deni, som med ord
och uttryck öfverensstämma, helt och hållit sättas
å sido, till det afseende de för sig måga förtjena.
Utskotten hafva deras lika mödosamma som
ansvariga kall, efter öfvertygelse och samvete,
med nit utföra sökt. Rikets Ständers förtroende
har gjort sådant till en ytterligare pligt, och är
af allt för dyrbart värde att, mot bättre vetande,
förverkas eller af olörtjenta beskyllningar kunna
rub
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden425’
/ .<
rubbas, Möjligheten af misstag eller bristande
förmåga, att ifrågavarande maktpåliggande ämne
uti alla dess delar genomskåda, ärna Utskotten
deremot aldrig underlåta att erkänna.
Utan elen ringaste afsigt, att vilja nedsätta
Värdet af någon enskilds tanka, anse Utskotten,
sig likväl böra fästa Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet
på det särskildta förhållande med ifragavarande
ämne, sorn, då det a ena sidan besvarar
den anmärkning, att Utskotten sig nog
länge med dess utarbetande uppehållit , tillika
torde hos hvar billig granskare gifva anledning
till en rner än vanlig varsamhet vitTbedömmandet
deraf.
Utom det invecklade i ämnets egen art, tillkomma
de till våda gränsande följder af för handen
varande särskilta brytning uti CreditförhåU
ianderne, och omvexlingarne i Myntvärdet, sorn,’
så till sägandes, befallande indela det uti tvänne
hvarannan alldeles motsatta, men hvardera
för sig till ytterlighet bragta åsigter.
De i detta Rike mera än i andra Länder mar-i
keliga skillnader uti locala förhållanden, samt
den olika riktning, Närings-företagen och medlen,
dertill erhållit uti den ena Provinsen mot den
andra, gifva åt förenämnde bägge motsatser err
ytterligare skarphet , sorn har till följd att, då
de först sammanträffa, de mera såra än läka.
Fullmägtige från de af Rikets Provinser,1
der mängden näppeligen vet hvad Discont-Lån
är: der den från Fadren mottagna Jorden, utan
gravation af Fastighets - Lån, åt Barnen öfverlåtes,
vidmakthållen och förbättrad under tiden
Bihang till Rikt-St, Proc. igiy-lSiS- 6,tc Sami. Nrr 55, ^6,
4?6 Stats- och Banko-Utskottens Betänkande»<
låtan Odlings-Lån; der binäringar redan hunnit till
stadga och gjort idogheten hemmastadd och behaglig,
genom trefnaden och oberoendet, sorn ga
i dess spår; desse .Fullmägtige mätte medföra
från deras Ort helt andra begrepp om hvad sora
för stadga och ordning i Myntväsendet kan vara
lämpligt, än de, hvilka sett en stigande förlägenhet
i enäkilta forhållanden , hastigt och med
fart så gripa ikring sig, att flere Familier hotas
med undergång, och nödgas öfvergifva den ärfda
jord, på hvars upparbetande de användt egna
tillgångar och arbetskrafter, jemte de af andre
upplånta Capitaler.
Utskotten hafva under handläggningen vid
arbetet, deladt för öfrigt med andre ärender,
som tillhöra hvardera Utskottens särskildta befattningar,
. erfarit detta förhållande och anse för
pligt, att sådant Upprigtigt tillkännagifva.
Bankens återhämtade styrka, med ordning
och stadga i Myntväsendet lill följd , mäste naturligen
utgöra föremålet för de förres bemödanden;
enär deremot den Ii/liga känslan af ögonblickets
våda hos de sednare utesluter ali till framtiden
sträckt beräkning af foljderne utaf de botemedel,
som skulle medföra en hastig, om ari
blott tillfällig hjelp. 1 bägge fallen kunna särskildta1
Intressens ensidiga beräkningar, det oagtadr,
vara åsidosatte; och Utskottpn anse verkeligen
detkiitiska förhållandet vara så eget och
märkeligt, att, såsom bristande medborgerlighet,
icke ens må stämplas yrkandet af ytterligheter i
regleringen, vare sig a den ena eller andra sidan.
Det har behöfts tid och träget fortsatta öf
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden42^
ofverläggningar, att af dessa stridiga elementer
utdraga ett resultat; och det är denna tid man
orätt sammanblandar med det ringa rådrum, sorn
dess Uppställning kunnat påfordra. Om ock, såsom
en värd Ledamot Uti gjorde anmärkningar
behagat yttra sig, 1823 års slut skulle vara deri
epok, dit, efter Heres åsigt, denna Riksdags Ständer
längst behöfva tänka, så, ehuru Utskotten icke
veta sig hafva gifvit anledning härtill, skulle
till deras ur säg t kunna anföras, att ett och annat
Förslag har synts gå derpå ut, att mari borde
tänka blott för dagen; mert livar dag häfver
sin egen omsorg; och i en jemforlighet härtill
äro Fern år redan eli lång tidt
i)å nu likväl, nästan utan allt Undantag 1
sjelfva principcjrne, och med få i deras tillämpning,
Utskottens Ledamöter, 72 till antalet, hunnit
blifva ense om det nu klandrade Betänkandet;
så, om än just »letta bearbetande af mariga,
kunde blifva en speciel orsak till någon theoretisk
ofullständighet, bor deremot för otvifvelaktigt
antagas, att icke Utan en genom ofta återhämtade
ofverläggningar så till sägandes framtvingad
ömsesidig eftergift uti de hvarannan motsatta
fordringame, det mål vunnits, sorn, med
högsta Uppmärksamhet på tidens särskilta kraf ,
likväl må bevara hälst några sådane oundgänglige
materialer till en fastare byggnad , hvilka
endast långsamt samlas, må åtminstone gifva vård
åt något ännu groende frö till eri mera stadgad
ordning.
Sådant anse Utskotten äfvenledes ännu, oaktadt
hvad erindradt blifvit, vara resultat af de
-
428 Stafs- och BanJto-Utsiottens Betänhanden'.
ras arbete, och hvartill de generella grunderna
uti förra Betänkandet framlades; men, enär nu
emedlertid Utskotten funnit de flesta ammärkningar
sä vida afvika frän ämnet, att, i stället
för de egentliga grundernas granskning och debatterande,
man öfvergått till detail-änmen, för
att derifrån söka hämta bevis, icke för grundernes
ogillande, men till styrka derföre, att desse
uti verkställigheten icke funne tillämpning; så
böra Utskotten vördsamt erinra derom, att Utskottens
mening icke varit annan, än att framlägga
generella grunder, för att få dem stadgade
eller 'förkastade; hvadan detaillertie hvarken
kunnat eller bordt i det generella Betänkandet
erhålla den utveckling, hvartill de genom öfverläggningarne
inom Utskotten redan blifvit bragte,
men som ansetts tillhöra det reglementariska:
hvarföre ock, enär Utskotten af de gjorde anmärkningarne
nu sättes i den oförväntande nödvändighet,
att bevisa, det de framställde grunderne
icke äro utan sammanhang med en möjlig
och förutsedd verkställighet, som dem béfästar,
men ej försvagar; må de Respective Riks»
Stånden på Utskottens räkning icke skrifva, om
målet just härigenom blifver draget ur sitt sammanhang,
och en vidlyftighet deråt gifven, som
möjligen torde försvåra dess behandling till afgörande.
Det hade, efter Utskottens tanka, varit en
lämpligare ordning, att, derest, sedan granderne
pröfvade och fastställde blifvit , uti Utskottens
afgifvande Förslag till det reglementariska af
deras tillämpning, funnits afvikelser eller sidane
framställningar, som dem rubbat, du hänvisa
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden'. 439
till efterföljd och iakttagande af de till grund
lagde besluten, än att i förhand uppträda med
en motbevisning af hvad Utskotten ännu icke i
detail framlagt.
Nu emedlertid synes extractet af anmärk.1
bingarne inom Riks-Ståtulen påfordra Utskottens
närmare förklaring i följande liufvudsakliga delar,
nemligen:
1.0 Att Rörelse-Capitalet skulle blifva förminskadt
mot hvad det var dr 1815.
2.0. Att allmänna Läne-rörelsen skulle blifva
förminskad mot hvad den var 1815.
3.0. Att de föreslagne medlen till beredande
af stadga dt Myntvärdet, vore antingen skadliga eld
ler icke till ändamålet ledande, eller ofullkomlige, och
4.0. Vissa detail-iimnen; jemte erinringar vid.
sjelfva framställningssättet, i afseende pä saknadordning
eller fullständighet i ärendets behandling,
I anledning af första anmarkningsämnet j
förekommer alltså följande:
Utskotten hafva, såsom en grund antagit'
nödvändigheten att bibehålla Sedelmassan utan
permanent förökning eller förminskning, samt att
dervid tillika borde göras afseende på det rum
bland couranta Myntet, Sorn Discont-papperen intagit.
Varder sådant i verkställigheten också iakttagit?
är alltså den fråga, som Utskotten nu gå att besvara.
.Dertill fordras bevisning i tvenne delar;
den första : Om Rörelse • Capitalet kommer till
samma maximum det hade 1815, och den andra:
Om, så vidt det. af en Finance - reglering
kan bero, det der förblifver: det vill Säga, om
allt hvad som inflyter, åter utgår.
430 Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden•
Utskotten mäste härvid erkänna, att, med
verkellgt tvång af nödvändighetens kraf, mer
för mindre sker, nf hvad i denna del är förutsatt;
och, örn än Utskotten derigenom skulle förlama
deras eget försvar mot de anmärkningar,
sorn $:dje momentet tillhöra; anmärkningar, hvilka
t en annan tid mot Utskottens Förslag med
mera skäl skola göras gällande, än de, som nix
i allmänhet frän den motsätta åsigten utgä; återgtär
för Utskotten likväl icke annat, än att de
päfordrade bevisen framlägga,
Un vard Ledamot af Utskotten, Herr Fri*
herre Cederström, anför, att Diskoruernes Lånerörelse,
sådan 'den var den 31 December 1814,
fikade Rörelse-Capitalet med 8,935,547 R:d 43
sk 5 r:st., dem han tillägger Banko- och Riksgälds
Sedlarne i myntberäkningen; men hvilken
Summa, efter haris tanka, nu skulle, enligt DB
pkontvutrednings-planen, alldeles försvinna.
Som verkan af Riksens Ständers beslut vid
I815 års Riksdag icke kari vidtaga förr, än från
och med jår 1816, anse Utskotten, att förhållandet
den 31 December 1815, i hvad sorn angår
Rörelse-Capitalet, rattare bör läggas lill grund;
ty Rikets Ständers föreskrift, att Götha Canals
och Götheborgs Diskonters Utlånings-belopp den
31 December 1814 skulle utgöra maximum för
desse bägge Diskonters Låne rörelse har intet
sammanhang med ^frågan om Rörelse-Capitalet.
Utskotten hänvisa vördsamt till Betänkandet
pag. 29 och följande, huruledes Utskotten
ansett det rttm. Diskont-papperen bland myntet
intagit, dels redan vara ersatt, dels vidare blifva
jemnadt.
Stats- och Banko-Utskottens Betänk anden. 531
Till en vidare bevisning i denna del, upptages
nu Summan, icke sådan den var deri 31
December 1814, utan samma tid det påföljande
arel, såsom den rätta beräknings-grunden, nemligen:
- R:d 8,998,000.
derifrån anse Utskotten ovillkorligen
böra afdragas hvad som stod på Afskrifnings-Räkning
samma dag, emedan
Afskrifnings bevisen icke voro
Irar.sferable, och således icke gingo i
rörelsen såsom mynt - - - 2,964,000.’
Återstå Assignationer och Tre Procents
Sedlar » 6,034,000.
af hvilka de senare visserligen icke till fullo
representerat mynt; utan till en ganska betydlig
del liggande, räntebärande Obligationer; så att
det nogsamt är högt tagit, om myntmassan genom
Diskont-papperen anses hafva varit ökad
till f:delar deraf.
Ftt deremot svarande belopp af Fyra MilJioner
hafva Utskotten äfven från början antagit
tiU en generel grund, och tillagt, det Bankooch
Riksgälds-Sedelstocken, sådan den var den
31 December 18*5, eller samma epok: och den
summa, som deraf samfällt uppkommer, är hvad
Utskotten trott böra utgöra Rörelse - Capitalets
medeltal, emellan denna och nästa Riksdag.
Utskotten få nu anföra den på Bankens och
Riksgälds-Contoirets afslutade Böcker grundade
uppgift, hvårs autenticitet sålunda icke vidare
torde i fråga ställas, att Banko- och RiksgäldsSedelstocken
den 31 December 1817 öfversteg
beloppet af samina Sedelstock den 31 December
a38 Stats- och Hanlö Utskottens Betänlandeni
lgi'5 med - - B:ko R:d 3,300,0000
och det af det enkla skäl, att, 1 den
mon Disk ont-papperen uc rörelsen
bortgått, hafva Creditiven p,å Banken
i alla yägar blifvit strängare ålitade,
och behållningar samt anslag disponerade.
Varande detta Rörelse-Capifal
under loppet af innevarande år
annu något ökadt, men ingen anledning
till dess minskning. Om nu dertill
1 ägges Utskottens Förslag, att contant
tillösa Assignationerne circa - 700,000^
hvartill nya penningar i fråga komma, som sedan
qvarblifva till nästa. Riksdag i Diskont-rcirelsen
(se pag. 29 och pag. 38 af Betänkandet);
gå finnes redan af denna korta och enkla jernnförelse,
att, oberäknade gila vidare ålitanden, blir
Borelse-Capitalet lika stort, eller minst Fyra Millioner
mer, än Samfäldta Banko- och RiksgäldsSectelstocken
var år 1815, då Riksens Ständer
ansågo den böra antagas till rörelsens maximum.
Detta gäller i generel jemföiing af Rörelse-Capitaiet
mellan 18*5 och nu. Uti sjelfva
Betänkandet hafva Utskotten i denne del tagit
till beräknings-grund det närvarande förhållandet
med Diskont-papperen, och deras andel i det
representativa myntet, som lemnar enahanda ut-[
slag på det hela, med iakttagande af de särskilta
epokeme; och ytterligare förblifva Utskotten
sålunda vid deras anförande, att massan af det
representativa myntet, genom den föreslagne regleringen,
ingalunda blifver mindre, än den var
år 1815.
Utskotten anse här vara stället att upptaga
Stats- ochBanko-TJtskottens Betiinkanderil 43$
och besvara en af samma värde Ledamot i sammanhang
med föregående framställning.gjord er-'
änran, nemligen: ”Vid beräkning af den minskning}
s’ Rörelse- Capitalet redan under gatt, bör man äfven
”göra afseende ]>ä förändringen i myntets värde, dä
”det spritides, emot. nu.” (och vidare, se pag. 44.)
Det är denna i sig sjelf alldeles riktiga erinran,
som Utskotten anse innefatta det ujäfaktigaste
bevis på ofullkomligheten af den anstallt,
att utställa ytterligare Papper, under förmodan,
att såmedelst öka Rörelse-Capitalet. Nogsamt kunna
representativernes numeraire ökas till oändlighet,
genom Sedel-fabrikationens utvidgning;
men icke vinnes derigenom i sjelfva verket någon
så beskaffad effect, som motsvarar den af ett
reelt Rörelse-Capital. Utskotten hafva redan i
Betänkandet utvecklat sina tankar härom, och
finna dem af bemälde värde Ledamots anförande
icke vederlaggde, utan bestyrkte. Utställandet
af ytterligare Millioner, för att fylla den brist,
som varuprisernes stegring beredt i de förras tillä
väcklighet, skulle, efter ett kort omlopp, af ena-;
handa skäl, åter påkalla en progressiv tillökning,
ända till dess namnvärdet hunnit reduceras till
noll.
Detta har ock erfarenhetens vittnesbörd be^
kräftat; och exemplet är för handen, huruledes
alla de Europeiska Stater, som högt uppdrifvit
Credit-Myntsystemet, insett dess våda och der-;
före ock nu göra alla sine behållne krafter gällande,
för att derifrån återkomma till en mera
stadgad ordning i deras Myntväsende.
Det synes Utskotten tämmeligen naturligt,1
att, om en Nations Rörelse-Capital genom Se
-
434 Stats och Banko-Utskottens Betänkanden.
del-fabrikation verkeligen kunde ökas, allas mening
om denna lätta väg till befordrande af allman
och enskild välmåga, också snart borde förenas
Men alla liders erfarenhet bestyrker motsattsen.
Idogt arbete och sparsam lefnad skapar
ett öfverskott, sorn ger lif och rörelse åt nya
företag, af hvilkas ökade product ytterligare öfverskott
tillkomma; och sålunda allena kan Röxelse-Capitalet
ökas: i denna ordning öfvergå Na.
tionerne från fattigdom till behållit tillstånd och
vidare (ill rikedom eller tvärtom: Näringar, som
i det första tillståndet icke ens kunnat företagas,
utan att gifva förlust, i stället för vinst, emedan
dt? varit artificiella, blifva, efter småningom
samlade krafter, naturliga och lönande.
J>en fattige nödgas köpa hos M inut handlarn
och betala dyrt, när den belial Ine forser sitt visthus
i rättan tid till bättre pris. Brist på enskilte
Capitaler i Riket gör sådana företag omöjliga,
som fordra längre ornsättningsperiod, och de vinster,
som deraf voro att hämta, måste sålunda
ännu försakas, och detta gäller både om Jordodling,
om Näringar och om Handel. De 2:ne
senaste Handels-Expeditioner från Götheborg till
Ostindien äro lika talande bevis på denna sanning,
som deras resultat varit menligt for de
Medborgare, hvilka i detta lofliga företag ingingo;
flera andra cl y 1 i ka exempel att förtiga,
Productionen allena kan skapa Röre!se-Capitalct:
der det redan finnes och nyttigt användes,
tillvexer del småningom af sig sjelft i en
naturlig ordning: men de artificiella medlen, som
för en korrt tid kunna uppbringa en ovanlig proéuction,
äro ej mägtige, att den underhålla och
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden 435
ptadga. Utom det, att, enligt hvad salunda om
Myntqvantiteten blifvit anfördt och hevist, något
Indragnings-Systéme i Förslaget icke ligger
till grund, hafva Utskotten för öfrigt anvist på
den tillfälliga ökning, som Diskont-Obligatlonertie
komma att lämna, och som torde blifva egentligast
användbar till liqvid af Diskont Skuld.
D etta har en värd Ledamot af Högloft. Ridderskapet
och Adeln behagat så rubricera, som skulle
Utskotten härmed hatt för afsigt, att ursäkta
deras indragning af Myntet; men, jemte det Utskotten
få förklara, det deras afsigter alldeles icke
hafva behof af några ursäkter, är det Utskottens
verkliga mening, att den tillfälliga förlägen,
heten väsendtligen underlättas, icke sa mycket
genom den tillökning i Mynt-qvantiteten, hvilken
härigenom för de första Två ä Tre åren
uppkommer, som icke mera genom den beredda
omsättningSi-utvägen, enär de nu på DiskontAfskrifnings
- Räkningen örörliga Fordringarne
äfven genast blifva activa', och det fördelaktigaste
att möta Diskon t-Gäldenärer nes behof af Xånebiträde,
derest det i denne del af Utskotten alternative
föreslagne liqvidationssätt skulle antagas,
att Diskont Obligationerne finge gälla för
fulla valentén. Utskotten önska på det upprigtigaste,
att ytterligare och verksammare medel
måtte utfinnas och af Rikets Ständer antagas;
Meri Utskotten anse ingalunda troligt, att de uti
etc ytterligare utställande af Credit-mynt igenfinnas.
Man har i öfrigt anmärkt, att fixerandet
af Rörelse Capiiaiets belopp vore att sätta en gräns
for varu-produetionens tillvext, men Utskotten
anse angelägnare, att först sörjes för Mynt-repre
-
436 Stats- och Banio* Ut stot tens BetnnJkandenl
sentativernes qvalitet, emedan derefter förmodligen
ingen Näringsidkare skall komma att sakna
det för dess rörelse erforderliga förlag, enär
genom blott tillökning af qvantiteten detsamma
blifver allt mer otillräckligt.
Näst till frågan om Rörelse-Capitalets belopp,
förekommer den senare delen af första anmärkDings-ämnet,
som angår huruvida Bankens
årliga Intrader äfven komma att till fullo åter
utgå. Som i denne del flera anmärkningar blifvit
gjorde och deribland afven af en värd Le*
damot inom Höglofl. Bidderskapet och Adeln
Irvars flerfaldiga befattning med Banko-Verket
synes gifva en verklig autoritét åt hans anförande,
hafva Utskotten gjort sig till pligt , att
förhållandet ytterligare undersöka , dervid Utskotten
serskildt påkallat biträde af Bankens Embetsman,
på det alt intet misstag om rätta förhållandet
må finna rum. Besultatet deraf utfaller
på det sätt, att det måste anses för en nog
högt sträckt beräkning, att antaga Bankens netto
Behållning till 1,200,000 B:d årligen, från och
med innevarande år 1818 till och med år 1823;
och är det egentligen de 3:ne senare åren, som
re venner ne blifva något betydligare och fylla
nämnde medeltal. För Sex år utgöra de sålunda
inalles en Summa af 7,500,000 R:d, hvilken,
enligt det generella Betänkandet , på följande
sätt ansågs komma att disponeras:
Till Fastighets Lånen åren 1818, 1819 och
1820, ä 500,000 R;d - R:d 11,500,000.
(utom hvad å redan utllnte Capital afbetales,
som å part utgår, utgörande x
omkring 100,000 R:d årligesj.
Stats■ och BanJto-Utskottens Betänkajtden. 437
Till Odlings-Lån , samma tid
a 100,000 R:d årligen
(utom Capital afbetalningen på Fastighets-Uånen,
hvilken från och med år
1821 skulle öka Odlings-Fonden).
Jern-Contoirets Discont -  Manufactur-Disconten
(dock kommer den Summa, som för
detta Verk blir behöflig, att närmare
bestämmas uti reglemenrariska föreskrifterne,
hvilka genom serskildt Betänkande
varda Riksens Höglofl. Ständers
granskning understäldte).
Till Götha Canal i Sex år å 300,000 1,800,000.’
Till Silfver-Fonriens förstärkande
i Fem år ä 500,000 R:d - 2,500,000?
Hjelmare Sluss-Verk - . 200,000.
Tillsammans R:d 7,300,000.
Häraf synes tämligen påtagligt, att planen,’
i afseende på BankoReveniiernes återgående till
rörelsen, icke var något tomt ord utan mening,
men tvärtom , att, i den mohn de. eventuella
Creditiven strängare tillitades, blefve snarare
brist, än öfverskott.
Till ytterligare bestyrkande i alla detail»
lerne af detta förhållande, vidfoga nu Utskotten
härhos vördsamligen Bilagorne Litt. A., B., C.,
D., E., och hoppas, att, efter deras granskning ,
alla vidare tvifvelsmål eller tvetydigheter i denna
del rättvisligen må förfalla.
Utslaget understiger Utskottens provisionella
beräkning så väsentligen, att det Femte året
300,000*.
6oo,oooi
400,000.
438 Siats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
existerar ingen tillgäng för réeta Fondens förstärkning.
Utskotten få nu emedlertid, sedan de sålunda
besvarat de, angående Börelse-CapitaJets belopp
och användandet af Hankens årliga Inkom*
sfer, gjorda erindringar, framställa följande Förslag
till en ändring uti det senare fallet nemi.i
Uti förra Betänkandet hade Utskotten beräknat
500,000 R:d, som årligen skulle komma
att användas lill förstärkande af Bankens redbara
Fond; men, med anledning af gjorda anmärkningar,
att vexel til lgångarne icke torde medgifva,
att hela denna Summa hvarje år till et£
sådant föremål disponeras, föreslå Utskotten, att af
förberörde 500,000 E:d, en Summa af Ett Hundra
Tusen Riksdaler årligen, öfverlemnas till Kongl.
Maj:t,att från och med år 1819 till och med det år, då
nästa Riksdag infälle*, användas till Strömrensningar
och lättade Transporters öpnande, med
hvad mera, som kan leda till befrämjande och
uppmuntran af en ökad production och afsättning
af sådana Landtmanria varor , som nu, till
Landets känbara förlust, måste bernias från Finland
och andre främmande Länder.
Och fä Utskotten harvid vördsamt hemställa,
att dispositionen af detta serskildta anslag ,
orri det af Rikets Höglefl. Ständer bi fal les , må
komma att ske, efter de för Stats-rnedlens förvaltning
Iagde grunder, och oförryckt till det afsedde
ändamålet användas, deröfver Riksens
Ständers Revisorer vid de vanliga Revisionerne
böra granskning anställa ; äfvensom viri hvarje
Riksdag Berättelse derom af Riksens Ständers
Stats-Utskott till Rikets Höglofl. Ständer afgifvas.
Stats- och Banko-Utskottens Betänkandtn. 439
Den andra väsendtliga anmärkningen går
derpå ut: att allmänna Län-Rörelsen skulle blifva
förminskad, mot hvad den var 1815-
Urskoiten hafva från början anfört deras
syfte vara, att söka skilja I.qne iransactionerna
från mellnnverkan af DiscontTnrättttingar, och
förflytta dem omedelbarligen de Enskiftle emellan;
Och Utskotten hafva dessutom hevi&t (se pag.
31) att, om ock emot verkliga begreppet, det
ansågs nyttigt, att fortfara med en LånTörelse
äfven af Enskildes medel, genom Diseonter, medelst
bibehållande af den hittills nyttjade utvägen,
att mot Tre Procents ränta, Capitaler emottaga,
skulle sådant, i anseende till den förlorade
Crediten, visst icke lyckas, och al! beräkning
i denne del ärhålla ett falskt utslag.
I följd häraf, och då dertill kommer, att
de i D isconterne insatte enskildte Capitaler, i
den mohn de till liqvid förekomma, söka sig nya
vägar, till erhållande af ränte-product, och det,
enligt hvad förut blifvit anfördt, hufvudsakligen
till möte på halfva vägen med Disconternes
Gäldenärer; så torde både nödvändighet och sakens
naturliga skick gemensamt afgöra, att, så
vidt Disconternes rörelse utgjorts af Enskildes
penningar, desse icke vidare böra intaga något
ruin i beräkningen af de allmänna Lån-anstalterne.
Derefter åter blir det jemnförliga utslaget
följande:
Den 31 December 1814 hade Riks
Disconten
utlånt - - 6,515,000.
Och Filial-Discouteine - - 8 935,800.
tillsammans 15,450,800.
il4o Stats- och Banko-Utslottens Betän&ndeii'.
3?å Fastigheter voro då utlånta (enligt
Bilagan Litt. A.) - 2,500,000*
tillsammans 17,950,800.
afgår hvad häraf utgjorde enskilda
insättningar i Disconterne 8,4g 5^300.
återstår 9,455,500.
sorn var det belopp, hvarmed Banken förenämnde
tidpunkt understödde enskilde Medborgare i
I,anväg, och hvilket i sådan egenskap circulera-»
de från den ene till den andre , efter dé för
hvardera slaget af Låne-biträden gällande afbetalnings-
vilkor.
Den 31 December 1817 hade Banco-Di-(
sconten utlånt af Bankens medel 6,724,000.
Uti Filial-Disconterne qvarblifva 1,400,000*
jemte hvad som svarar mot Assignations-masSan
- - ^oo,oooi
Fastighets- ochOdlings-Lånen utgöra 6,800,000.
Jern-Contoitets föreslagne Discont 600.000.
Manufacturens ökade dito - 400,000.
Tillsammans 16,624,000. *)
Differencen häremellan är 7,168,500, sorn
allmänna Låne rörelsen med Bankens medel,
effectivt, dels redan är ökad, dels vidare kommer
att ökas mot hvad den var vid 1814 års
sluts
*) Utom de eventuella Line - biträden på Metaller och
till Magazins-Dircctionen, som anses oförändrade,
jemte Mannfactu? -Diseontens förra Creditiv; oell
»ålanda inalles utgörande ett Låne-Rörelse-Capital
af Bankens egne medel, omkring Tjugu Millioner
Riksdaler,
Stats och Banko-Utskottens Betänkan den. 441
slut: hvarjemte de enskilde, som icke vidare
kunna insätta sina .. Capitaler i Diskonterne, få
för deras användande söka Näringarne.
Nämnde Lån-belopp qvarblifver sedermera
ständigt hos de Enskilde och Omflyttas allenast
från den ena till den andra. Härvid är nu ej
fråga om Rörelse-Capitalet, ellet hvarifrån Ranken
hämtar desse Lane fonder, antingen af sine
intrader, eller genom ytterligare utställande Sedlar;
utan är föremålet allenast, att uppställa jernnförelse
mellan Bankens function, som förläggare
år 1814 mot år 1818. Filial-Diskont-Lånén äro
här för öfrigt alldeles icke intagne i den senäte
beräkningen, så vidt de af de Enskildes fonder
utgöras, ehuru de allenast suCcessive under tiden'
indragas, i den nion de här anförde nya
Lånen komma till deras maximum af chculations-summa.
Denna progressiva tillvext i Medbotgateä
Skuldsättning till Staten hafva Utskotten å ena
sidan med bekymmer nogsamt insett, dock å den
andia funnit lidens betänkliga skick detl oundgängligen
påfordra. Men Utskotten öfverlemna
nu emedlertid, utan vidare uppehåll i detta ämne,
till Rikets Högloft. Ständers egen upplysta
pröfning, om skäligen må kunna anföras, att allmänna
Låne-rörelsen, den nemligen med Bankens
egne medel, i följd af Utskottens förslag,
verkeligen blifver inskränkt mot hvad den hittills
varit.
Huruvida, såsom en värd Ledamot af Hög.'
loff- Ridderskapet och Adeln framställt, Inrättningar
af Provincial-Credit-Verk, hvilkas fond
Bihang till Rih>-St. Prat. 1S17—l8iS- G'tc Sami. N:r S7, 58-
"442 Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden'.
utgjordes af Fastigheterne, skulle har i landet
kunna bringas till verkställighet, derom tilltro
Utskotten sig icke nu kunna lämna något tillförlitligt
bedömande; men, som Pant-Brefven skulle
komma att utgöra hypothek för jLån - transactioner
de Enskilde emellan; så finna Utskotten
för deras del, hvarken att dessa Inrättningar erhöllo
något omedelbart sammanhang med den nu
i flaga varande allmänna penninge-regleringen,'
ej heller, att serdeles hinder borde kunna möta
för sådana Associationers frivilliga formerande,
efter den plan, som i dylikt fall skulle blifva
uppgjord och Kongl. Maj:ts Nådiga sanction vinna;
kunnande genom Inteckning i den ordning
Lagarne föreskrifva, säkerheten bevaras, och någon
ny Uag, sorn påkallar Konungs och Ständers
gemensamma Beslut, för verkställigheten
deraf tilläfventyrs icke erfordras.
Hvad åter angår en annan värd Ledamots
åt detta förslag nu sedermera gifna närmare utveckling,
som serskildt blifvit till Utskotten remitteradt,
så föreställa sig Utskotten, att för verkställigheten
af förslaget någon större förmån derigenom
icke beredes; ty, när Crediten återvunnit
så mycken stadga, att penningar blifva placerade
på de föreslagne vilkoren, utan att kunna
återfordras, då skall den Lån behöfvande ej
heller sakna annan Lån-tillgång, utan medverkan
af denna med Stats-Intradernes uppbärande i gemensamhet
ställda och i sin utföring nog problematiska
anstalt.
Utskotten hemställa för öfrigt, hvarthän det
väl skulle leda för Låntagarne sjelfve genom detta
obegränsade utställande af ett nytt slags re
-
Stats- och Banko-Utskottens Be t änkan dm'. 44J
presentativer, för att ytterligare skuldsätta och.
i circulation bringa ända till |:delar af fasta
Égendomarnes värde. Efter Eevillnings-Extractet
för 5r 1816 upptagas Tandt-Egendomarnes
värde tili - - - g8o Millioner,
och Städernes dito till - 50
Tillsammans 330 Millioner,’
hvaraf |:delar utgöra 220 Millioner.
Tät nu vara, att blott inlel häraf på detta'
sätt förpantades , så utgjorde det likväl ett belopp
af mer an 70 Mijiioner R:d nytt papper,
utan fixeradt förhållande till Banko-Sedlarne, och
derigenom det vidsträcktaste fält för agiotage, sorn
någonsin i detta Tand varit öppnadf. Den återstående
ograverade tredjedelen skulle omöjligen
vara tillfyllestgörande, att draga Skatten och
föda Hemmansbrukaren? famille: executiva åtgärder
och utpantningar skulle ofta förekomma
till uttagande af räntan på Pant-Brefven jemte
Skatterne. Den verkställande Makten skulle,’
enligt hvad föreslagit blifvit, i alla dessa .förhållanden
framstå såsom Fordrings-egare: skulle
utföra dessa förhatliga mål och drifva familier
från sine boningar, i stället att; dem där beskydda.
Det blefve då rätta skördetiden för Capitalister,
sota åtkommit Pant-Brefven för halfva
värdet , att till sig lösa den i mät gangne Egendomen,
och hvar finnes val gränsen för den
Samhälls-våda, som häraf kunde blifva en följd?
Utskotten må erhålla hvilken critik, som
helst; de skola dock aldrig förandra den öfvertygelse,
att vägen till ytterligare skuldsättning
ingalunda bör än mera planeras, jämnas och ut;
444 Stats■ och Banko-TJtskottens Be tank an A enl
vidgas: (y ofelbart är, att den ej kan leda till
ett välgörande mål: att det icke är på den vägen,
sorn det verkliga oberoendet sökes eller vinnes.
I.åne-rörelsen och Penninge-transactionerne
må stiga med Producterne och mäta dem; färdige
Effecter må belänas, då de ej kunna föryttras;
men Grund-förmögenhetens ytterligare pantsättning
sorgfälligt, så vidt möjligt ar, undvikas.
I anledning af det 3:dje egentliga ämnet
för Anmä»rkningarne, eller alt de föreslagne medlen
till beredande af stadga ät myntvärdet voro, antingen
skadlige, eller icke till ändamålet ledande, eller
ofullkomlige, torde Utskotten fa vördsamt anföra
följande:
Det gäller först härvid att besinna, huruledes,
med ofullkomliga oell inskränkta medelstora
saker ej heller kunna uträttas: man må sålunda
genast börja med ett öppet erkännande af
den bristande förmågan; och derefter göra hvad
som kan göras, icke hvad som önskas.
Productionen ger värde åt myntet: det är
en oemotsäglig sanning; men, om allt mera representatift
mynt skall sättas i omlopp, i ändamål
att befordra production, så är det ungefärligen
detsamma, sorn alt genom konst göra en
menniska sjuk, för att få ådagalägga sin talang
att curera henne, hvilket likväl sedermera, genom
tillstötande händelser kunde misslyckas. Emedlertid
är detta en af de förnämsta sattser som
nu drifvas, i fråga om medlen alt skaffa stadga
åt myntvärdet.
Utskotten hafva förklarat, huruledes, framför
allt annat, bör sökas ett stillestånd uti de starka
omvexlingarne emellan mycket och litet och att
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden. 445
finna en fast punkt, hvarifrån en säker beräkning
in/i kunna ulga.
Utskotren hafva af de gjorda Anmärkningarne
icke hämtat någon anledning att frångå
denna allmänna grund, hvilken, så val i fråga
om myntmassans belopp, som i andra delar blifvit
ansedd af vigt,
Antages den, så ar det sedermera i den
rnon en okad production, maten till samma myntmassa,
vidgar det område pä hvilken den skall
verka, som myntet vinner mera tillräcklighet
och värde: och i denna ordning inflyter productionen
på Credit-myntet; hvaremot beräkningen
att, genom ökande af Credit-mynt-massan, omedelbarligen
åstadkomma en högre production, vanligen
blifvit för Vida sträckt och då ledt till ojreda
i Penninge-väsendet,
Den närvarande tidens egen erfarenhet är
härvid att åberopa. Har man icke utställt Sedlar,
i ändamål att befordra productionen, och sålunda
äfven efter den rådande satsen, redan försökt,
att genom denna production återverka till
myntets värde; och hvad har följden blifvit, om
icke den, att de producerande råkat i vanmakt,
i stället, att sig förkofra, och att myntet, som
skulle förbättras, blifvit sämre, eller åtminstone
mera vacklande? Således hafva alla de interes--  serade förlorat derpå, hvilket bör bevisa, att ej
heller Samhället derpå vunnit.
Med uppmärksamhet å ena sidan på detta
af både theorie och erfarenhet bestyrka förhållande,
gäller likväl, 3 den andra, att noga ihogkomtna
de ovanliga, och, under secler, vår tid.
allena förbehållna politiska, coinmerciella oell
!j46 Stats- och Banko-Xftskottens Betänkandenl
economiska brytningar, som haft tili följd, att
alla .Länder mer och mindre vidkännas tillfälliga
lidanden; de fleste svårare än dem, som hittills
här i lliket inträffat; och hvilka förhallanden,
vid frågan om ett utsträckt Credit-väsendes
behandlande, påkalla en serskild varsamhet.
Det är just, med afseende på dessa extraordin
aira förhållanden, som Utskotten antagit,
pag. 17 att Credit-vasendets möjligaste upprättlrälipndé
brafver annu, under den Epok, som för 7;anden
varande reglering bär upptaga , företräde till
r.Ilikets Ständers uppmärksamhet framför Mynt-regleringen',
derest icke en mängd niedborgare skola
hlifva bragte till undergång; Och Utskotten föreställa
sig, att de som klandra, att för mycket afseende
på Credit-väsendet blifvit gjordt, kvilket
ar motsatsen af hvad andra klandra, icke tillräckligen
besinnat, att det ännu fordras en tid, innan
en sådan allmän sättning ägt rum , som medgifver
en annan ordning.
Det väsendiligaste medel, näst det att stan-’
31a med ytterligare ålitande till förökande af
Mynt-Massans qvantitet , måste vara medlen att
stärka Crediten, för att sedermera deraf göra ett
nyttigt bruk. Så hafva Utskotten åtminstone ansett
det.
Det vöre, att bedraga oss sjelfva, om vi
föreställde oss nu äga någon stadgad Credit, hvarken
allmän eller enskild; men deremot vore det
allt för nedslående, om man ej finge hoppas, att
åter kunna upparbeta sig dertill ; Den vinnes
vanligen alltid, då man den förtjenar, och den
är dyrbarare än något annat.
Till detta ändamål hafva Utskotten, äfven.
Stats- och Banko-Utskottens Betänkande»4^7
ansett höra, att Nationens bidrag till Mynt-regleringen,
efter förra Planer ämnade för Sedel,
amorlissement, nu, i stallet användes till Silfver-Fondens
förstärkande. Det har förekommit
Utskotten nog tydligt, att, emedan Banko-Sedelns
misscredit daterar sig frän det ögonblick,'
Bankens function som Vexel-Bank upphörde,
mätte denna misscredit ock aftaga, i den mohn
Ban ken bevisligen närmade sig till tidpunkten,
dä dess äligganden i denne del på ett eller annat
sätt, med framgång, kunde återtagas.
Det har varit att, då a ena sidan , Creditväsendets
reglering för sig, intagande främsta
rummet i planen, skulle efter hand fä utvickla
sirt verkan till productionens befordrande3 som man
tillika ansett, att Banken , betraktad i sig fordna
egenskap såsom Depositions - Verk för Nationens
Behållning, och hvartill den en gång måste
återföras, ej heller borde reduceras till fullkomlig
passivitet i denne del af sitt föremål,
under det, att dess Dåne-rörelse var utsträckt
och activ; utan i stället börja sin verksamhet,
ehuru på en ganska inskränkt scala.
Utskotten hafva ansett nyttigt, att icke indraga
Sedlar ur rörelsen, men hafva derföre icke
ansett nyttigt, att ingen ting skulle omedelbarligen
göras till consoliderande af Bankens
Sedlar; och det så mycket heldre, somen sådan
inactivitet å Bankens sida, hvarken vore förenlig
med dess förbindelser, ej heller öfverensstämmande
med de grunder, som lades, och de
villkor, som utfästes, då Rikets Ständer ålitade
Bankens Credit, genom försträckningarne till
kriget.
44 8 Stats oell Banko-Utskottens Betäiikantlenl
Utskotten hafva försett den anmärkning, som
viri deras förslag i denna del skalle göras, att
det Silfver, sorn sålanda indrages , och hvilket
lika så mycket samt väsendrligare an Pappersmyntet,
borde kanna tjena för prodnctionen, nu
blifver liggande ofruktbart t ill ingens nytta; roen
Utskotten hafva deraf icke låtit sig förhindras,
£tt denna åtgärd föreslå.
Utskotten hafva nemligen funnit disproportionen
imellan den metalliska Tillgången och representativa
Mynt massan så stor, att en förstärkning
ounrigängeligen erfordrades , för att komma
till ett åsyftadt mål af stadga och ordning: hafva
funnit, att redan så mycket Sedlar är uti rörelsen
bragt, för att å den inneliggande Fondens
vägnar, såsom dess representant, verka produetion,
att man icke bör känna bekymmer öfver
dennes passivitet eller det ringa upplag af
Silfver till densammas förstärkning, som möjligtvis
skulle kupna komma att aga rum; och ingalunda
rubbas,( Utskottens öfvertygelse i denna del
öf förslag, som, framställande att det vore nesligt
och för Crediten förstörande, att inlösa BancoSedjar
i annat förhållande till Silfver, än fullt
pfter lydande namn-värde, på samma gång tillstyrka,
att Banken skulle sälja af sin Silfverin
ond mot dessa samma Sedlar efterila sk i 11 i n.-  gars Cours.
Innehafvajne af Bankens Sedlar äro likväl
de verkliga ägarne till det inneliggande Silfret,
hvilket de nu så dyrt kommo att betala, medan
det dock skulle heta, att Sedlarne ingalunda vidkändes
någon nedsättning mellan Silfver-värde
och namn-varde. Hvar sak har vanligen en sva
-
Stats och Banko-Utskottens Bctänkanden. 449
gare eHer mera angriplig sida, och det hemsfälles
till billiga granskare, om icke någon serdeles
motsägelse igenfinnes i tillämpningen af förenämnde
tvanne grunder.
Utskotten hafva emedlertid visserligen känt
någon betänklighet, i fråga om det föreslagne
Silfver-u.pplaget, och derföre äfven anfört (p. 36)
att, då insamling af Silfver, i hvilken väg sorn
helst, icke kan hafva iner än ett föremål, nemi.
ett ju förr dess heldre kunna bringa del åter i rörelsen,
nytt skiljemynt borde utgifvas.
Det är detta man i flera anmärkningar kailat
Underhaltigt Mynt: ehuru en sådan benämning
egentligen borde fästas blott vid det mynt, sorn
hade mindre metall-innehåll, ellet intrinsekt värde,
än hvartill det vore angifvit. Det här föreslagne
skulle deremot i sjelfva verket icke vara
annat, än mindre delar af hittills slagit metalliskt
Mynt; men fullt innehållande det metall-värde,
sorn fastställdes; ringhaltigare nemligen
mot namnvärdet af nu varande Specie; men ingalunda
underhaltigt.
För att erhålla jemförelse mot en granskares
framställning, vill man exempelvis antaga,
att detta skiljemynt utslogs till i 12 skillingars
Silfvervärde. Det Liefve ju då i sjelfva verket
alldeles det samma, som att sälja Silfver till
detta pris, och ingingo i sådant fäll på samma
hana; men det medföljde tillika en öppen bekännelse
af rätta förhållandet uti Myntstämpeln,
som innehöll namnvärdet; och detta skiljemynts
verkan, sorn varu-mätare i den mindre rörelsen,
Liefve till sin nytta vidi öfvervägande Myntnings-kostnaden,
den enda omständighet, hvari
4JO Stafs- och Banio-Z^tskotiens Betänlanderil
desse bägge förslag sig i sådant fall skulle skillt
Ja
Om
man hade lyckats, att träffa ett sådant
förhållande för detta skiljemynts intrinseka halt
mot namnvärdet, att Sedlarne förblefve 1 nära
likhet eller högre värde, så uppfyllde det städse
sin tjfenst , som skiljemynt, och ratades mot
det bättre, så att ingen ville af skiljemynt ,
emottaga mera än till lägsta Sedel - numeraixen.
*) Skedde åter tvärtom, så medgifves, att
det blefve lönande utföra eller nedsmälta det, och
att sådant afven till en del skulle ske; men då
,vore förlusten ingen ahrman, än myntare - lönen,
och Bankens ställning ingalunda sämre, än nu ,
enär tillika föreslaget blifvit, att detta skiljemynt
icke skulle utmyntas af Bankens nu egande
Silfver - förråd , utan blott af det Silfver
sorn Banken blef i tillfälle , att hädanefter
inköpa : Hvarförutan några anledningar väl
böra kunna anses vara för handen till skälig
grund för bedömmandet , när och hvar gränsen
för Sedeirnyntets ytterligare vanvärde må igenfinnas
; Beroende lik vä väsentligen af den reglering,
Bilcets Högloft. Ständer i ämnet nu behaga
fatta.
Den speciella anmärkning, som blifvit gjord,
att, örn detta skiljemynt skulle utpräglas efter
förhållandet till det pris, Banken högst betalar
för Silfver, sorn den,.efter fastställde grunder,
kan komma att inköpa, blefve skiljemyntet af ett
omvexlande innehåll, i den mon desse pris
*) Se Kongl, Förordningen den 16 November i8°2,
om de nu för rikhaltiga Kopparslanterne.
Stain- och Bariko-ZJtsiottens Be länl an den’, i^f
undergingo förändring, och inneburo salunda en
serskild egen orsak till ombytligt värde och osäkerhet,
anse Utskotten sig, vid detta tillfälle, för
sammanhanget skull, bura besvara. Bet har nemligen
aldrig kunnat vara Utskottens mening, att
skiljemyntet skulle efter förändring uti Silfverpriset
till något varierande innehåll på olika lidet
utpräglas; utan borde det Silfverpris, BankoUtskottet
såsom maximum antog, och hvilket
ingalunda skulle vara hemligt, utan Riksens Ständer
till pröfning och fastställelse uppgifvas, blifva
grunden för skiljemyntets intrinseka halt;
och, förr än Coursförhållandet syns ! vinna stadga
till eller under detta pris, borde något sådant
skiljemynt icke af Banko-Styrelsen biingas i omlopp,
ehuru det, under tiden, efter en sådan
fastställd valeur skulle nislas, för att vara till
hands.
Det inses lätt, att, om under loppet af tiden,
den stadga i Sedelmyntets agio-förhålfande kunde
vinnas, som gjorde en liqvidationsgrund på
det hela efter g6 skillings Cours möjlig alt utföra,
förblefve skiljemyntet äfvenledes i sin behöriga
proportion dertill, enär differencen imellan
detta förhållande och någon än ytterligare
nedsättning derunder uti skiljemyntets intrinseka
halt vore att anse såsom Slagskatt eiler så
kallad Seigneurage och i jämnföring till allmänna
myntfoten städse komme att motverka utförseln
af detta, ined drygare omkostnader vid utmyntningen
förbundne, skiljemynt.
Då det uti Betänkandet anmäldte förslag ,
angående ett Inrikes "Lån i Silfver af 3 Millioner
Riksdaler pied Sex Procents ränta och 2
452 Slats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
procents sänkande Fond , hvarom innom Utskotten
Två Stånd stannat mot Två Stånd, i anledning
af dervid gjorde anmärkningar, nu
å nyo till öfverläggning hos Utskotten förevarit
, har pluralitetea af Utskottens Medlemmar
ansett berörde förslag icke vidare böra
hos Rikets Högloft Stander tillstyrkas utan
frågan härom förfalla; hvaremot serskildt bifogas
tletta ämne rörande hvad de af Utskottens Ledamöter
anfört, som vid deras förr yttrade mejling
angående detta Lån förblifvit.
Ett annat förslag, att Tre Procent i Silfver
skulle erläggas af de Fastighets-Lån , hvilJca
för åren 1819 och 1&20 komma att utgå, var
äfven anmäldt uti Betänkande-t, men hvarom inom
Utskotten Två Stånd stannat mot Två Stånd; och.
har, vid den ytterligare öfverläggning i detta
ämne, hvartill anmärkningarne föranledi , pluraraliieteii
af Utskottens Medlemmar funnit mindre
lämpligt, att förslaget vidare yrka, enär
Utskotten icke tillika kunnat tillstyrka en sådan
betalning i Silfver på alla FastighetS-Lån utan
undantag.
Utskotten gä nu, att upptaga tle serskildte spridr
(le ärindrinsar vid iltras Betänkande, dem de ansett
någon närmare förklaring erfordra, utgörande fjerde
Afdelningen af Anmärkningarne,
Utskottens yttrande pag. 25, att Banken mä
göras verksam, icke genom fours-operationer, såsom
det skulle tydas, men för att bevara sina Sedlar
mot ytterligare agiotage eiler försämring, har blifvit
såsom contradictoriskt anmärkt, och den följd
deraf dragen, alt Banko-Styrelsen skulle, /ned upp
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänianden 453
i
offring af Bankens redharhetcr, Coursens uppstigande
motverka.
Utskotten hade trott, att pag. 33, 34001135
i Betänkandet samt u punkten ptig. 3g, skulle
tillräckligen hafva utvecklat Utskottens mening
i denne del, men de böra den nu ytterligare
förtydliga.
Banken skulle, enligt Förslaget, af sine i nfiytande
intrader använda omkring En half Million
årligen, till förstärkning af réela fond«n från
och med år 181g till och med åa 1823, (se
Pag- 3 2)-
Fond dertill skulle erhallas i hardt mynt
och vexlar genom motsvarande anvisning å Tullintraderne,
till liqvidation med Stats-Verket, (pag
32 och 33).
Pris på Silfver skulle af Banko-Utskottet
fixeras, så väl för införskrifning utifrån, som
till uppYiandling inom Riket, (pag. 54).
Derefter utveckla Utskotten (samma pagina),
huru Banken skulle använda denna del af sina
reveniier, derest ingen upphandling af Silfver
kunde verkställas, hvilket är det fall, då den som
eontradictorisk anmärkte åtgärden inträffar.
Om det exempelvis föréskrifves, att Banko.
Styrelsen icke skulle köpa Silfver till högre pris,
än efter 104 Skillingars Cours på Hamburg, så
uppkomme en oanvänd Vexel-behåltning vid de
tillfällen, Silfver till detta pris icke erhållas kunde,
helst en så beskaffad operation till inköp och
transport af Silfver från Utrikes ort icke kan ske
när som helst, utan med mycken varsamhet och
nödig omtanka bör i verket sättas, -derest ej en
stor difference i vilkoren skall komma att ega
454 Stats- och Biinho-Utsftottens Betänknden.
rum; Och hvaraf blir en föjd, å ena sidan, att
vexlar efter hand måste samlas för det åsyftade
ändamålet, men a den andra, att samma vexlar,,
genom Coursens fortfarande höjd inom viss tid
icke för ändamålet användbare, bunde, i afseende
på säkerheten och öfriga omständigheter, böra
åter afgifvas. Desse vexlar skulle då i stallet
försäljas, på det att saknaden deraf ej heller måtte
ytterligaré verka menligt på Sedel-agio; men
de inflytande Sedlarne på anfördt sätt åter utgå
i rörelsen.
Denna enkla åtgärd, att försälja hvad sorn
icke användas kan, det är den, som Utskotten
icke ansett böra tydas, som Cours-operation, hvarmed
egentligen förstås den åtgärden, att ömsom
köpa och sälja vexlar, eller utgifva af den metalliska
behållningen, för att, följande conjunctnrernes
omvexlingar, söka leda Cours-förhållandet
till ett visst mål; hvilket är något helt annat
och af den mera vågsamma natur, att Utskottten
icke trott en sådan operation, böra Banko-Styrelsen
uppdragas.
Det är denna vexel-försäljning, hvarom Utskotten
sig yttra, att den blefve fullkomligast
verksam till åsyftadt gagn, enär den icke sattes
i circulation för någon serskild vinst, utan endast
för detta allmänna ändamål.
Det är till följd af samma hufvud-princip,
den Utskotten i hela deras Betänkande ställt främst,
den nemligen, att söka vinna en gräns i de starka
omvexlingarne emellan mycket och litet, sorn
Utskotten vidare (pag. 35) föreslagit utvidgande
af Banko-Styrelsens verksamhet till Silfverinköp,
emot utställande af Sedlar, derest Cour
-
Stats- och Sanko- Utsialtens Betänk anden. 455
gen skulle gå under g 6 Skillingar på Hamburg.
Hvar och en, som uppmärksamt betraktar
sammanhanget och öfveren^stämmelsen i dessa
begge förslag, bör snart blifva öfvertygad, att
Utskotten ansett angelägenheten lika stor, att söka
finna en gräns för förbättringen af myntet,
som mot försämringen. Med sine Sedlar, använde
till Silfver - upphandling, skulle Banken
verka det förra; med afgifvandet af sine nya
vexel-tillgångar mot Sedlar, det senare; men i
allt öfrigt blifva en passiv åskådare af Coursförhållandet.
Andre åter hafva högligen klandrat nyssnämnde
föreslagne åtgärd å Bankens sida, att göras
verksam, för att sjelf motarbeta en ytterligare
förbättring af dess Sedlar under 96 Skillingar.
Men Utskotten hafva icke bort låta sig
förvilla af någon temporair conjuncturs till en
sådan effect på Coursen verkande förhållande,
som icke skäligen kunde förmodas blifva beståndande,
utan sålunda allenast till häftiga omvexlingar
ytterligare skulle gifva anledning och
nya förluster bereda. Utskotten hafva sett till
det mål, som med sannolikhet skulle kunna vinnas:
till det, som möjligast må bibehålla jemnvigten
emellan de hvarandra motsatta interessen.
Ett exempel är som bäst för handen med den.
starka myntförbättringen, som på en korrt tid
nu egt rum i Dannemark, i följd af en hastig
öfvergång mellan arne ytterligheter i dess handel$3tällning,
och som der för massan af Nationen
verkar mera till mehn, än till nytta.
Utskotten öfverlemna till hvarje opartisk,
att dömma, om de icke äfven häruti varit trogne
3 5 6 Stats- och Banko-Ut skottens Beiänkantlen
-
deras syfte, att falla uti ingendera ytterligheten:
oell om någon mening nånsin med rättvisa bordt
af Utskottens anförande kunna dragas, ehuru ,
dä frågan var allenast om geneiella grunder,
Utskotten, må hända, icke nog fullständigt dem
framlagt.
Man har anmärkt en annan motsägelse i
Betänkandet deruti, att på ett ställe (pag 4; framställes,
huruledes genom län pä karrta terminer ,
Jörl dge nfieten blifvit ökad och på ett annat stalie
(pag. 38, 7 mom.) att en lifligen omsättning af
lii sk ont-Länen anses blifva f örtlelahii g.
Otn man uppställer dessa begge yttranden
mot hvarandra i ett naket skick , så medgifves ,
att anmärkningen är alldeles riktig, men är man
billig, framlägger man ämnet fullständigt, såsom
dess innehåll är, så existerar ej heller mera någon
grund fur anmärkningen.
Pag. 4, talas nemligen om Län Knskiidt
emellan, dem man ansett bora vara stående, utgörande
verkliga behållningar, placerade mot stadig
säkerhet, att deraf d raga en jamn re venn, men
publika Diskont-Lån (pag. 38) arn af en hel anmm
natur: bora vara löpande, tillgänglige, att
lor tillfället komma Näiingarne till hjelp, men
hafva en bestämd omsättning. Sådan har Utskottens
mening varit oell sådan fdrblifver den.
När de enskildte Irapsactionerne blifvit reducerade
till Län på korrta Terminer, så visar
det ett vacklande penninge-tiiistånil: När en .Sedel-Banks
rörelse blifvit förvandlad till stående
Län, i stallet for diskontering, så bevisar det
ali
-
Stats, och Banko-Utskottens Betänkanden. 457
alldeles detsamma; om nemligen det sällsamma
fall icke inträffar, att Banken eger reel behåll»
ning utöfver hvad i diskontering upptages. Så
motsägande detta än må anses, är det likväl en
sanning. Man kan dessutom derpå åberopa flere
Staters exempel,
Penninge-tnärmen i England placera sine
fonder hos Regeringen, utan att kunna dem någonsin
återfordra; och sålunda de mest stående
af alla Lån: men Engelska Banken diskonterar
aldrig på längre tid, än Två Månader: der ser
man alltså de begge ytterligheterne af den sats,
Utskotten anfört.
Mart har anmärkt, att Utskotten klandrat deri
Utsträckta Diskont-Lané-rörelsen, men tillika till—
styrkt Banko-Diskontens utvidgande; och man har
vidare erindrat, att det ej Core bestämdt uttryck:t,
att hvad i af betalningar å Filial-Diskont- ”■( di tiven
ingari skulle ater utlånas.
Till besvarande häraf, torde Utskotten få
anföra, att, om fråga vore om inrättande af nya
Diskont-rörelser, ägde man skäl till den förstnämnde
ärindran; men helt annat blir förhållandet
i det skick, som ntl är för handen; desse
penningar finnas redan i Diskonternes rörelse,
och Utskottens mening var, att de ej borde dragas
derifrån: detta är ej alldeles detsamma, som
att öka Diskont-rörelsen. Uti ett generelt Betänkande
kan man ej utveckla hvar detail; men
näppligen lärer någon bestämdare mening kunna
anföras, än den, som finnes pag. 38 ig mom.
så lydande: dels genom lämnadt tillstånd, att till
Bi/lång till Rikf-St, Prot.l$17-l$i$. 6Ut Sami. Nir 79, 60,
4$8 Stats-osh Banko-Utskottens Betänkanden'.
nästa Riksdag Idta i Tkiskontväg qvarblifva circulerande
hvad ä Bankens Creaitiv för sträckningar till
Filial-Biskonteme kan inflyta.
Utskotten hade ej trott sig behöfva inga i
någon närmare förklaring, huruledes det är emot
naturen af en Uåne-rörelse på namn, att kunna
till sin liqvidations-term och öfrige förhållanden
positivt fixeras. Det föreskrifves väl i Diskontntrednings-plarten,
att jtdel skal! årligen på hvart
lån afhetalas. Men det är derföre icke sagdt,
att i verkställigheten så kommer att ske. Fordringar
komma att i Concurserne bevakas och liqviden
kan utdraga i flere år, samt derunder ingen
afbetalning ega rum. Andre liqvidera sine
Skulder på en gång: Cautionister ombytas, sorn.
ger anledning till lånets ogillande o. s. v. Detta
allt ligger i naturen af saken. Nu hafva Utskotten
tillstyrkt, att, enär så mycket årligen af.
betalas å Diskont.Skulderne, som erfordras till
iiqviderande af de enskilde Fordrings-ägame, borde
Hksgälds-Contoiret tillse förhållandet på det
hela, och kunna låta i Diskont-väg till nästa Riksdag
qvarblifva hvad som svarar mot Hankens fordringar:
det vill säga, leda Diskont-liqvidationerne
till det mål, hvarmed Gäldenärernes skonsammaste
behandling tillika kunde mest tillsammans stå.
Ater, om afbetalningarne fortgingo, så alt
de sträckte sig in på Hanke-Crqditiven, borde
Banko-Styrelsen låta dem i Diskontväg åter utgå:
allt för att bibehålla den framställda grundprincipen,
att ingen förmindskning i den circulerande
myntmassan skulle ega rum.
Genom Banko-Creditiven, upptagne att återgå,
till ett belopp af B:d 1,400,000.
Stats- och HanJio~T7tskottehs Betäniandenl 4^
beli Assignations-inlösnings-sum
man
med nya Banko-Sedlar, circa » 700,000.
Sorn skulle i rörelsen qvarblifva,
uppkorbme ett samfäldt belopp af R:d 2,100,000.’
utaf förra Diskont-Rörelsen, som, i den mon, det
verkéligen inginge, borde åter utgå och hvars
fördelning till serskildte Orter, torde få blifva
ett föremål för det reglementariska förslaget.
Det här blifvit af flere anmärkt, serdeles
inom Hedervärda Bonde-Ståndet, att uti de föreslagne
allmänna Låne-abstalterne, Jordbruket icke
ärhållit tillbörlig andel: och haan har ej fiel*
ler gillat, att Magazirts - Directionens CreditivFond
på Banken intagits i Calculen bland de
medel, som för Jordbruket ansetts verksamma.
Vid besvarandet häraf, böra Utskotten först
tätta en irring, som uti Hedervärda Bonde-Ståu.'
det, enligt det remitterade Protocollet, egt rum,
i det att, till grund för en uppställd beräkning
antaget bilfvit, att Stats-Verket årligen inbetalar
i Räntor till Banken 750,000 Riksdaler, hvilken
fänta man föreslår må nedsättas till 400,000
R:d. N u är förhållandet imedlertid sådant, att
blott en liten andel af desse 750,000 R:d utgör ränta,
men återstoden är Capital-afbetalning , hvilket
närmare står att inhämta afBilagorne Litt. B., C.-,
och åberopa Utskotten för öfrigt i hufvudsakcn
af detta ämne hvad som i Betänkandet finnée
anfördt p. 19.
För Odlings-Låneii blifver circulerande Ca*
-pitalet med år 1823, 964,000 R:d, (enligt Bila»
gan N:o 2. B.) och Fastighets-Lånen Utfalla till
Fyra Femtedelar för Landet.
4G0 Stais' och BanAa-TJtshottens Betnnfiandenl
Utskotten öfverlemna till upplystare bedora*
mande om, på sätt i anmärknlngarne föreslaget
blifvit, det ock verkeligen vore för Svenska Ali»
inogen nyttigt, att ytterligare utsträcka Odlings—
Idipe-Ronden ända till 500,000 R:d årligen ?
Man odlar ej med Bankens Sedlar blott: dertill
fordras fastmera arbetskraft: och naturlig inneboende
styrka. Skulbl skall deremot betalas. Den genom
lånet erhållande konstkraft skall användas, att
lega folk, att köpa dragare o. s. V.; men den blir
derföre icke fortfarande befästad vid hemmanet,
Om en missväxt på det nypdlade fältet inträffar,
då terminen är inne, ätt afbetala Odlings-Lånetj
så blifva nya bekymmer den enda återstående
lönen för mödan. Det är väl sant, att Räntan
på Odiings-Lånen är låg, men, då man tager 1
betraktande besigtningskostnader m, m. i och för
sjelfva Dånets erhållande, samt derefter nya Borgens-skrifter
hvart år, remisser , postporto och
Commissions-arfvoden, så blifva desse X,ån, serdeles
i smärre andelar, för Allmogens inskränktare
Odlingsföretag mera besvärande, än man föreställer
sig, och många stunder , sorn i fordno>
tillhört arbetet allena , komma hädanefter att upptagas
för liqvidatiottsomsorger, hvilka för deri Svenska
allmogen städse torde bordt förblifva främmande.
Att Magazins-Inrättningen må fullständigare
än hittills, kunna blifva verksam till allmänt
gagn, i synnerhet för Jordbruket, är Utskottens
gemensamma öfvertygelse; men att undandraga
allt ärkännande af dess hittills gjerda allmänna
nytta, är likväl högst obilligt.
Utskotten hafva redan i förra Betänkandet
(pag. 36 och 37). generelt förklarat, hvarföre de
Stats-och Hanlto-TJisliottens Hetunkanden'. 461
hellre tillstyrkt Lån på EfTecter , än på Fastigheter.
Så länge Säd icke ligger behållen, utan
afsättning, kan ingen Jordbrukare rättvist klaga
Öfver bristande naturlig drifkraft för sin Näring:
det är blott då afsättning brister, som förskott
för denna Modernäring torde böra i fråga
komma, och då infaller tidpunkten för MagazinsD
irectionen att blifva verksam.
Manufactur-tillverkningarne porduceras consecutive
från dag till annan; hafva längre liggetid,
innan de förvandlas till Penningar, hvarunder
nya rudimaterier måste uppköpas. Men
Jordens afkastning skördas, så tillsägandes, blott
en gång för äret, med en strax derefter vidtagande
afsättning. Om Jern - tillverkningen och
Manufactur-rörelsen hafva tillvext och trefnad,
coosumera de dess mer Spannemål och lifva
derigenom Landtbruket. Motsatsen syntes de år,
då Jern-handteringen låg nere.
Enär alltså på fasta Egendomen kan erhållas
Banko-Lån, Odling af ofruktbara marker
understödas med Banko-Lån, på den färdiga varan
genom Magazins Directionen erhållas förstäckning,
äfven genom sådane Lån, och slutligen
Egendomshafvaren för sin person i Diskonten
erhåller Banko-Lån ; af hvilka allmänna anstalter
må hända ingen enda i en till stadga kommen
Stat, för Jordbruket rättligen borde finnas ,
ehuru de nu blifvit här i Riket nödvändige och
ännu länge måste blifva det; så veta Utskotten
ej heller med hvad skäl må billigen kunna anföras,
att uti förslaget till Låne-rörelsens reglering
Jordbruket blifvit vanlottadt.
Sedan Utskotten nu upptagit och besvarat
'463 Stats■ och Banko-Utskottens Bet aniand en'.
de egentliga ärindringar, sorn vid deras Betänkande
i de Respective Riks-Ständen gjorde blifvit,
återstår, att ingå uti en speciel förklaring
ofver de serskildte anföranden, sorn derjemte innefatta
förslag till andra åtgärder , än dem Utskotten
framstäldt; och förekommer dervid följande.
En yard Ledamot af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln har upptagit följande anförande af Utskotten
p. 1, att rörelseti underhölls vidare genom inträffande
Han dels-för holl anden pä Continenten samt de speculntioneri
hvilka derifrån hämtade sin upprinnelse.
Fastighetsköp oell vidsträckta Odlings-företag komrno
dernäst i ordningen-, och drager deraf nogoförvrintadt
den serdeles slutföljden , att Utkkoften
Synas ej vara älskare af Odlings-företag, då de
satta dem i bredd med äfventyrliga speculationer.
Forst nödgas Utskotten ärindra om deri pligt,
hvarje granksare i allmänhet åligger , att icke
halft eller styckadt upptaga ett anförande, sorn,
derigenom får ett vanställdt skick. Vid ordet Ordningen,
är meningen icke slut, utan följer den
dei dergf, som innehåller hela syftet af det klandrade
anförandet, nemligen de orden: beräknade,
Jikasom de förra, på ärliällande Län-biträden,
Utskotten gifva här alldeles intet eget omdöme.
JDe berätta det historiska af saken, såsom
de känna det. Anmärkningen synes sålunda
hafva bordt blifva inskränkt allenast till bevisningen,
att Utskottens anförande i denna del saknade
grund. Men detta lärer omöjligen kunna
bevisas, erpedan det skulle stå i fullkomlig motsägelse
till det kända förhållandet, att Fastighetsägare
och jordbrukare de senare åren i ett ökadt
Stais- och Banko-Utskottens Betänkanden. 46$
förb Silande, mot förr, skuldsatte blifvit ; och sålunda
måste Utskottens anförande härutinnan icke
kunna vederläggas , eller det ens vara den värde
Ledamotens mening , att vilja en sådan vederläggning
åstadkomma. Utskotten hafva alldeles
icke påstått, att många Fastighetsköp de senar®
fyra åren egt rum; ej heller förneka Utskotten,
utan tvertom instämma fullomligen i den tanka,
att i denna stund är deras antal, sorn vilja sälja
Landt Egendomar, säkerligen mångdubbelt mot dem,
som vilja köpa. Utskotten hafva berättat blott,
att de serskilda politiska och financiella förhållanden,
som föranledde Sedei-Capitalets hastiga
ökning, och, i sammanhang dermed, Discont-Lanerörelseus
utvidgande, bade till följd, att Fastighetsköp
mer, än vanligt, förekommo, och att
Odlings-företag med lanta penningar sattes i
verket.
Desse Fastighetsköp hafva för en del af
de Medborgare, sorn deri ingått, blifvit förderflige;
desse Odlingsföretag, började med Lanta
penningar, hafva ej alla kunnat underhållas eller
fullbordas; sådant är ärfarenhetens bedröfliga vittnesbörd,
och detta hafva Utskotten anfört; men.
de hemställa, om det står i något sammanhang
med den mening, att Utskotten skulle vara älskare
af Odlingsföretag, eller det icke vara: eller
att i allmänhet hafva stämplat Fastighets-köp,
som förderfliga.
Den värde Ledamotens egen varma ifver,'
att betrycka Medborgare, må från deras förlägen-j
het räddas, bevisar framför allt annat, att Utskotten
icke misstagit sig om sjelfva händelserne,
ecb annat var vid detta tillfälle icke i fråga.
$64 Stais- och Banka- JJtskottens Betänkandetf.
Just derföre, att mycken fast Egendom satr
tes i cirpulation de första åren, då penningarnp
verkade efter ett annat förhållande , som varujnätare,
ännu, kan sådan Egendom nu icke med
samum förmon säljas, enär Rörelse-Capitalet, sorn
under tiden nedsjunkit i värde, redan med svårighet
sökes, för att saldera Uiqviderne ptn de
i köp gangne Fastigheterne, och sålunda fast
mindre lämnar öfverskott till vidare sadan handel.
Når man härefter öfyergår till orsaken, sorn
detta menliga förhållande anses hafva vållat, sfi.
finnes den värde J.edamoten tillskrifva Discont-
Jnrättnipgarne en väsentlig andel deruti;
och står sålunda på alIdeles samma punkt i denna
de), sorn Utskotten sjeifve på def anmärkta
Stället pag. 4, der Utskotten anföra, huruledes deri
litvidgade Discont-Rörelsen denna förlägenhet för
Fastighetsägare och Odlare väsentligen berndt.
Utskotten, hvilka*» ledamöter både af böjelse
och egen fördel hålla Jordbruket i värde,
hade derföre ej heller trott den frågar) nödig,
att till dem framställas, om det vöre ett brott, att
specufera pä sin skicklighet, sin högre verkspmhet o eli
upplysning i Landtmannaeconoruicn? Men de fråga
tillbaka, örn ejdet är pligt att framställa hvar
gak i det skick den i verkligheten förekommer; om
pek denna framställning icke alltid vore behaglig?
Utskotten erkänna fullkomligen den värde
Xiedamötens medborgerlighet och Fosterlands-kängia,
äfvensom, att hans enskilda ställning icke
föranleder honom till någon annan talan uti nu
förevarande ämne, än det allmännas; och Utskotten
våga tro, att äfven många, som icke befinna
sig i samma lyckliga ställning, det oaktadt
Slats- och Banko-Utskottens Betänkanden. 465
pch med egen försakelse, skulle gifva sin röst,
jcke åt der enskildias, utan åt det allmannas sak;
men Utskotten skola deraf icke hindras, att till
vittnesbörd örn sanningen af deras anförande på.
kalla just desse medborgare sjelfve, som i ep.
Jjelt annan belägenhet än den värde Ledamoten,
nogsamt skola igenkänna förhållandet, sådant,
Som Utskotten det framställt.
Målet för hvarje enskild Mans verksamhet
måste naturligen vaga, att befordra sin och de
sinas trefnad och förkofran; och, i den mon detta
lyckas, beredes för Samhället enahanda följder.
Samhället förlorar deremot ofelbart i moralisk
styrka, och vinner ej heller i längden L
den economiska, då bekymmer och förlägenhet
upptaga den tid och de omsorger, sorn förut voro
egoade åt trefliga yrken, då hoppet sviker
och slutligen artificielt uppbragte skördar utmätas
till gäldande af Diskont-Skuld. Hvad är val
den Provinsen belåten med sin ökade pröduction,
där mängden af medborgare icke kunna säga:
detta är rnin lön för mödan: detta kommer
mina barn till godo? Ingen trefnad i Samhället går
i bredd med en sådan production, och då karr
den ej heller bestå,
H vad angår den värde Ledamotens beräkning
om Sedelstockens förhållande och variationer
sedan år 1800, samt dess nu varande belopp,
nödgas Utskotten förklara, att den alldeles icke
är med rätta förhållandet enlig. Utskotten förmoda,
att hvarken den värde Ledamoten sjelf^
eller Rikets Höglofl. Ständer ens i fråga sätta
möjligheten, det Utskotten skulle med oriktiga
466 Stats■ och Banko-Utskottens Betänkandetu
uppgifter vanställa det verkliga förhållandet, och
att' sålunda blott ett misstag kan hafva dertill föranledt;
hvarföre Utskotten nu, till upplysning
derom, få, sanningen likmätigt, meddela, att de
Fyra Millioner, den värde Ledamoten såsom amorterade
anser, icke äro till någon enda Million
amorterade, utan tvärtom, att den utelöpande samfällda
Banko- och RiksgäldsSedclstocken i denna
stund är större, än den någon tid tillförene i detta
Rike varit: mer än En Million utöfver det maximum,
den hitills uppnått, och större, än den varar i8l<n
Det är en sanning, att Banken tillädes Diskont-rätt,
såsom ersättning för de vid 1800 års
Realisation gjorda försträckningar: och hvad det
angår, att allt hvad Banken härutöfver förtjenar,
tillhörer Nationen samt kan af densamma efter be.
hag disponeras, samt att kanske den tidpunkt snart
är inne, dä man häröfver bör fordra redo och slutliqvid;
så böra Utskotten, i anledning häraf, upplysa
och förklara, att Realisations-Räkningen redan
är afslutad och salderad, enligt det förordnande
derom, Banko-Utskottet vid denna Riksdag,
uppå Herrar Banko-Fullmäktiges förslag,
meddelat, samt att Rikets Höglofl. Ständer för
öfrigt vid hvarje Riksdag, sedan år 1800, verkligen
redan behagat disponera, ej allenast den
beh allna Banko-vinsten, som den värde .Ledamoten
ansett Nationen tillhöra, utan än vidare
i anticipation på manga tillkommande års dylik
vinst: och synes ej heller vid denna Riksdag
villja underlåta, att utsträcka dispositionen utöfver
behållningen,
Stats- och Banko-Z/tslottens Betäniandeti 467
Deremot borde någon fråga om Bankens
vinst efter en behörig ordning icke förekomma
förr, än Banken sjelf gjort rätt för sig: Ty Banken
är i sjelfva verket icke berättigad, att göra
någon vinst, genom utställande af representativer
utan valuta; men denna åsigt af ämnet tillhör
ej tiden, och Utskotten medgifva gerna, att
den ej heller kan göra det. Likväl torde detta
förhållande upplysa den värde Ledamoten, att
Banken uti Redogörelse - skyldigheten för sin
vinst visserligen bar ingen ting ouppfylldt.
Den värde Ledamoten misstar sig äfvenledes
uti tydningen af Utskottens anförande pag.
13, då han talar om Riksgälds Contoirets framtida
röle, att sälja vära fä Krono-Egendomar.
Utskotten anföra att, i den mon vid den-'
tpe Riksdag om sådane försäljningar framställdta
förslag skulle, lomma till verkställighet, borde Riksgäldskontoret
dermed fa befattning. Detta anförande
bevisar, att hufvudfrågan då ännu icke
hade varit under pröfning i det Utskott, dit den
hörer; men att de sammansatta Utskotten likväl,
i förhand bedömt den så, att det vore betänkligt
i den närvarande tiden sätta Krono-Egendomar
till concurrence i försäljning med de enskildes;
det hade bort billigen kunna slutas af
den förmodan Utskotten tillagt, att verkan deraf
icke inom loppet af Fem är lärer kunna blifva
sä väsendtlig, art någon egentlig rubbning i Sedeltnassart
i denne väg kan vara att befara.
Vidare framställer samme värde Ledamot
en slutföljd, den sammansatta Utskotten ingalunda
kunna medgifva, den nemligen, att af det
försvar, som p. 18. gifves Finska handeln, inhäm
4^8 Stats2 och Banko-Utskottens Betänkanden»
ias, att Utskotten icke tiro fördelaktigt sinnade mot
Svenske Jordbrukare, Utskotten hafva icke försvarat
Finska handeln, och Utskotten önska Svenske
Jordbrukaren alla möjliga fördelar. Detta
är sanna förhållandet. Men Utskotten kunna
om det ena eller andra ämnet och om medlen,
att komma till det gemensamma målet, hysa annan
tanka än den värde Ledamoten; och detta
ar helt annat.
Om Svenska Jordbrukaren företager en alfvarlig,
lugnt beräknad och försigtigt utförd Närigs-strid
med sine grannar, så gör han val: hail
har till allierad de Tull-afgifter, Botn läggas på
den främmandes vahra, då hans egen är fri, men
ali derutöfver, genom prohibjtioner sträckt medverkan,
då fråga ar örn födoämnen för en Hufvudstads
talrika Invånare, vore, i Utskottens tanka,
hva rken lämplig eller billig.
Hvad den värde Xjedamoten anfört om Bankens
reveniier, hafva Utskotten här ofvan i den
generela framställningen besvarat. Väsendtliga irringen
kommer deraf, att Bankens egna utgifter
icke blifvit beräknade högre än 100,000 II:d
årligen: enär de likväl i sjelfva verket måste upptagas
till 260,000 R.d. Utskotten nyttja detta
tillfälle en gång för alla förklara, att lika så
visst, tota vid de afgifne Förslagen till vidtagande
medel och utvägar, många arindringar
kunna billigen göras, samt att andre åtgärder må
vara att föredraga dem Utskotten framställt; li-kaså
säkert ar deremot, att Utskotten låtit _sig
vara på det högsta angeläget uppgifva förhållandet
med, den yttersta noggran het; helst de haft
tillfälle, att från Bankens Embetsman, infordra
Stats och Banio-Utskottens Betän&anden. 46$
nödige upplysningar Samt dem mot Bankens Böcker
jemnfjjra och controllera.
Hnruvida den värde Redamotens förslag,'
att Banken genast borde inlösa alla Diskont-papper
och Afskrifnings-Skulder, vöre för Sedelmyntets
credit nyttigt, det öfverlemna Utskotten
till Rikets Höglofl. Ständers eget bepröfvande.
Man uppfyllde då visserligen löftet, att ej
minska Rörelse-Capitälet, det är ed sanningi men
man uppfylde ingalunda löftet, att icke öka det*
ty Afskrifnidgs-Skulden är aldrig representerad.
Sedermera skulle ordningens återställande å nyo
komma, atf, efter den värde ^Ledamotens förslag,
bero af en amortissement utaf Sedfarne, ehuru
mycket långsam , och det är likväl om skadligheten
af all sadan successiv amortissement mant
synes vara ense, Och torde detta få anses såsom
ett ytterligare bevis, huruledes det är naturen
af alla förslag i så beskaffadt ämne , som
det nu för handen varande , att lämna rum för
ärinringar, i anseende till svårigheterne, att se
det i sin hela omfattning. Djupe tänkare hafva
i en lång följd af tid stridt om sjelfva
grundprinqiperne, och ännu icke hunnit blifva
ense derom; huru mycket hellre då, i den
practiska tillämpningen, under en crisis, som utesluter
den lugna pröfniugen och äfven utan
ensidiga afsigter, ställer ämnet i ensidig dag.
Marine emedlertid de hvarannan motsatta
critiker, som Utskottens Betänkande ärhållit, af
hvilka flere från hvardera sidan bära vitsord om
sakkännedom och medborgerlighet, icke borde få
anses något bevisa, i afseende på den central-position,
hvari Utskotten sig ställt? Utskotten haf
-
47» Stats- och Banko-Utskottens B et ani; anden'.
Va ej för sig dolt* att detta vore sältet få alfa
emot sig, i den pågående Opinions-striden, emedan
ingen fann sin önskan tillräckligen uppfylld;
men med det begrepp, sorn Utskotten sig gjort
oin stridens föremål och utgångens verkan på
Fäderneslandet, borde Utskotten icke göra sig
starka genom biträde af den ena opinionen på
den andräs bekostnad; utan hellre afvakta och
uthärda anfallet af begge.
Hvad den värde Ledamoten i öfrigt an-*
markt, torde han uti Utskottens generella Utlåtande
hufvudsakligen finna besvaradt.
En annan värd Ledamot af Högiofl. Ridderskapet
och Adeln-j som skulle hafva haft mycket
att invända emot Utskottens nu ifrågavarande
Eetänkande, och hvars liela åsigt är så stridande
mot Utskottens, att, som orden lyda, de fl
resullaler, Iivari vi sammanträffa, just ärö de, snm
mig synas inconsequenCer i Betänkandet, har, i stället
för det han ogillar, framlagt ett annat, och
sålunda icke stadnat vid ogillandet blott.
Utskotten känna verklig tillfredsställelse deröfver,
att mot Utskottens förslag, något annat
helt, i sammanhang, med ordning och fullständighet
uppställdt blifvit, på det att Rikets Höglofi.
Ständer må pröfva och antaga hvad lämpligast
vara må; och, ehuru det är en följd af de
olika åsigterne, som den värde Ledamoten sjelf
anmärkt, att Utskotten icke kunna instämma i
hans tanka; tilltro sig Utskotten likväl icke, o-i
aktadt deras framställning är ett resultat af fleres
pröfning, med samma säkerhet kunna den värde
Ledamotens fprslag förkasta, sora, han behagat
Stats- och Banko-Utskottens Betänkan-den 47 t 1
afgöra oanvändbarheten af deras. Den osvikligliet
i beräknade följder, den skarpt uppdragne
gräns mellan förr och nu, som skall bevisa, alt
så mycken oklokhet i rnésurer af alla slag hittills
ägt rum, bör i förhand ingifva stora förhoppningar
och en deremot svarande uppmärksamhet
åt hans förslag till rättelser och till införande
af en annan ordning.
För Utskotten har det imedlertid förekommit
nog betänkligt, alt, så vidt, som har före-,
slaget blifvit, aflägsna Banken från sitt primitiva
ändamål och förvandla dess hela verksamhet till
en så vidsträckt Credit-rörelse , att dess Sedelstock
skulle uppbringas ända till 36 Millioners
Lika som Utskotten ej heller kunna fatta, huruledes
en sådan myntmassa , representant blott
för icke disponible hypotheker , må undgå att
från tid till annan blifva vacklande såsom varumätare;
dervid Utskotten likväl funnit den nyttjade
utvägen nog consequent, att utesluta frågan
om förhållandet till utländskt mynt och
främmande varor; hvarefter detta myntets Credit
af ingen inländsk omständighet skall rubbas,5
ej heller hindras, att vara ständigt i ika gänghart
i samma Land.
Detta är emedlertid en ytterlig motsats af
hvad man sett andre, vid granskning af Utskottens
förslag, anföra; nemligen, att Coursen allena
är den rätta måttstocken för det representativa
myntets egenskap såsomvar umätare; må hända
begge på lika afstånd från den rätta medelyägen.
Den värde Ledamoten anförer, att få äro de
Bänder, hvars isolerade läge tillåter deni att haf-,
va en egen p inninge ar t; Lätt är att visa det Stan
-
472 Stalf- och Banko-Vtsiottens Betäkanden
dinavieri till dessa fa hörer. Framtiden skall utre.
da, om dess folk f örsta att behålla detthof örnum.
Utskotten bekänna genast; att de ej förstå
värdera denna förmän: att de ingalunda kunnat
betrakta den skandinaviska Staten i det isolerade
förhållande till andra Stater, hvarmedelst föritiäneme
eller helst likgiltigheten af denna idé
skulle kunna förklaras. Med den vetenskapliga
utveckling obh den noggran het i beräkningar,
sorn Ilandets - förhållanden Nationérne emellan
Erhållit, är den handlande verlden en gemensam
verld för sig, som sträcker sina förelag från
detv ene vefldsdelens yttersta grans till den andras,
och (ar till inål för sin vinstberäkning
hvad helst sorn sig dertill framställer; lemnande
sålunda ej heller den egna pcnnitigear ten utan
uppmärksamhet, hvilken, skilje! från den allmänna
penningeartens natur, att vara användbar titan
inskränkning till omlopp»,rum , säkert skulle
lämna ett allt mera vidsträckt fält för omvexlande
speculationer derå, i den mohn dess qvantitet
ökades, under det, att ali verksamhet för dess
återförande till allmän penningeart hade upphört.
Men Utskotten vilja för öfrigt följa den
varda Ledamotens eget exempel, och, Utan vidare
upptagande till vederläggning af hvad anfördt
blifvit, vördsamt hemställa det ena och det andra,
till Rikets Höglofl. Ständers eget om pr öfvande.
Den värde Ledamot, som sedan han, efter
hvad orden lyda, lösligen vidrört nägra af de
sti
-
Stats- Och Banko-Utskottens Betänkanden. 473'
serskilda idéer, dem lian i Utskottens Betänkande
ansett mest anmärkningsvärde, nödgas f ör klara,
att lian i Betänkandet, betraktadt såsom helt, saknar
den klarhet i äsigten, den bestämdhet i syft~
ningen, den öfverensstämmelse i medlen, som kunde
berättiga det till namn af Financ ep l an; torde
Utskotten få besvara, att, ehuru det ej skulle
synas Vara serdeles behagligt för Utskotten,'
att nödgas emottaga denna förklaring, skola Utskotten
likväl, utan allt nödgande tvång, möta
honom på halfva vägen med den lika uppriktiga,
som frivilliga bekännelse, att de lämna allt
anspråk på den vigciga benämningen af Financeplan.
Utskotten hafva1-öppet yttrat sinatankar
sådane, som ämnets natur för deras öfvertygelse
dem framkallat och skola med mycken tillfredsställelse
motse upplystare framställningar samt
fullständigare förslag, och för deras del visserligen
icke tveka, att genast deråt medgifva det
completternnde ordet Finance.plan,
Utskotten öfverlämna hvad den värde Fedamoten
föreslagit, i stället för det klandrade,'
till Rikets Höglofl. Ständers egen upplystare pröfning,
och vilja allenast i korthet deröfver anföra
några orda
Första punkten innehåller det förslag, att
alla penninge-transactioner skola hädanefter ske, enligt
Mynt-representativernes Silfvervärde.- börande
likväl liqviderne fä ske med Sedlar, men efter de
förflutna Sex månaders Silfver-agio.
Mynt-Representativernes Silfver-värde skulle
sålunda bestämmas af Ccurs-anteckningen på
Boursen, och dess tillfälliga omvexlingar sträcka
Bihang till Rib-St. Prot. 1S17—iSfcS- Gite Saml.N;r Gi, 62.
474 •Stafs- och'Banko-T/4.stottens Betänkanden.
sin omedelbara verkan till alla inävrtes penninge-liqvidationer
de Enskilde emellan*
Utskotten vilja medge, att denna anstalt,'
från början vidtagen, bade innefattat étt correctiv
mot de skakande verkningarne af myntförsämringen;
men tro deremot för deras del, att
en ytterligare förlägenhet i penningé-transactioner
skulle uppstå* om den nu infördes. Ont
exempelvis Coursen, i följd af en misslyckad
skörd, eller hämmad Utförsel, för en tid hastigt
Uppjagades, så skulle ingen penningeägare under
den tiden Utlåna Sedlar; ty han förväntade att*
sedan den tillfälliga orsaken till Coursstegringen
Vore förbi, skulle Mynt^Representativernes Silfvervärde
förbättras tills återbetalnings Terminen
och han sålunda erhålla en mindre numeraire
i Sedlar tillbaka, än den, han utlånt. Alltså just
■vid de tillfällen, penningeunderslöd mest behofdes,
koinmo de troligen att i synnerhet saknas.
Den föreslagna anstalten innefattar ett tvångsmedel,
där nu frihet eger rum. Om Tongifvande
och Täntagande öfverenskomma om serskildta
Villkor, som bestämma återbetalningen antingen
t Silfver eller efter visst agio-förhållande }
så ät en sådan öfverenskommelse laglig och gällande.
Manne det derföre icke är försigtigare
låta vid Enskildes egen omtanka i, denne del få
bero, än att genom Tåg fastställa en anstalt,
Ifvars följder icke med säkerhet kunna beräknas.
AnVående förslaget i 2:dra punkten om utlåning
af\ Silfver-Fonden , hafva Utskotten häf
ofvan i allmänhet sig utlåtit. Beträffande den
Värde Tedamotens förslag i 3tdje punkten, att
ett nytt slags såkallade bilfver-äedlar skulle ut
-
Stats, och Banko-Utskottens Bstänkanden. 475
färdas, mot deposition af Silfver i Banken, så
är det problematiskt nog, om någon sådan deposition
skulle komma att äga rum, och ej heller
veta Utskotten hvad sorn skulle kunna föranleda
någon till ett sådant utbyte mellan Silfver
och Silfver-Sedlar; ty uti allmänna rörelsen blef
man lika mycket generad i användandet af Silfver-Sedlen,
sorn af sjelfva metallen; emedan,
då de Vanliga Sedlarne icke genom allmän Silf-'
ver-utvexling ärhållit ett lixeradt förhållande i
sitt namnvärde till hårda myntet, skulle SilfverSedelns
effect i den allmänna rörelsen såsom
Mynt, vidkännas samma olägenheter , som här
tillskrifvas Silfret.
Utskotten äro för öfrigt af den tanka, att,'
om Silfver bär Mynt-stämpel eller ej, har det
alltid i de större affairerne samma verkan, som
Börelse-Capitalet, och existerar ingen förlägenhet
att dermed activera hvad slags Näririgs-företag
eller köp, som helst, så att bekymret om utvägarne
för användandet af denna import-vara,
nogsamt torde kunna besparas. I de smärre transactionerne
skulle någon gång möjligtvis kunna
hända, att Silfver försåldes till undervärde , i
anseende till brist på Sedlar ; men få mätte de
tillfällen vara, sorn lämna bevis derpå. Emedlertid
ar det, i afseende härå, som Utskotten hafva
tillstyrkt, att pris skulle fastställas för Bankens
inköp af Silfver inom Riket, hvarmed den
värde Ledamotens afsigt, att den, som har Silfver,
må kunna förvandla det till curant mynt,
ginare torde anses vunnet, än genom det föreslagne
utbytet till Silfver-Sedlar, med hvilka man
uti allmänna rörelsen icke vöre till det ända
-
476 Stats- och Bartbo-Utsbotteris Betänbandert.
jall, söm åsyftas, mera betjent, än med sjelfva'
Silfret.
Med mycken beredvillighet gå Utskotten , att
lärkänna de sakrika Anmärkningar, en annan
■värd .Ledamot af Högloft. Ridderskapet och Adeln
vid Utskottens Betänkande behagat göra.
Medgifvande gärna, att grund-orsakerne till
närvarande financiella ställning kunnat och, må
hända, bordt vidsträcktare sökas och fullständigare
framställas, än som skedt, förklara Utskotten
deras upprigtiga förbindelse för den upplysande
utvickling, ämnet genom den värda Leda;
mötens handläggning ärhållit.
Då Utskotten emedlertid tro sig finna skilnaden
emellan den värde Ledamotens oeh deras
resultat, mindre bestå uti sjelfva åtgärderna, än i
epoken för deras tillämpning; helst den i i morn. gjorda
ärindran, att planen icke ger säkerhet tillfyllest,
vid pröfningen af de reglementariska förslagen, väsendtligen
torde blifva undanröjd; och för den anmärkning
i 3:dje momentet, att planen hvilar på
en inskränknings-pricip, efter hvad Utskotten
här ofvan haft tillfälle framställa, icke torde vara
nog anledning; böra Utskotten nu inskränka
sig till den förklaring, att tidskiftet till nästa
Riksdag, efter Utskottens åsigt, kommer så helt
och hållet att upptagas af de yttersta krafternes
användande för bibehållandet af ett stationairt
tillstånd, så att hvarje plan forén öfvergång till
något derutöfver sträckt mål, oaktadt all sin fullständighet,
genom en förtidig tillämpning kunde
förfelas.
Detta är förhållandet lika med mynt-värdet.
\
Stats■ och Banko-Utslottens Betänhanden. 477
som med Låne-rörelsen och med riktningen för
Näringarnes verksamhet.
Erfarenheten måste lemnäs rådrum, att an-J
visa på det förhållande, som rättvisligen kan och
bör äga rum emellan Namnvärdet och Metalliska
innehållet af myntet. Det gifves ännu in-!
gen -tillräcklig grund för fastställandet af detta
förhållande till Nittio-Sex Skillingar; meri den;
bör på mellantiden kunna vinnas.
Skakningen, som den utsträckta Låne-röreIJ
sen frän Staten beredt, bör vara lugnad, innan
en ny lill Staten kan införas, och de Näringar,'
som, genom obegränsade Lån-biträden bragte till
för tidig mognad, nu gifva svaga frukter, böra
med den kraft de hafva öfrig, och den de kun.
na inom egna gränsor utveckla, uthärda striden
för deras bestånd, innan något vidgädt område
för deras verksamhet med förmån anvisas kan.
En värd Ledamot af Högloil. Ridderskapet
och Adeln, hvars speciella Anmärkningar vid
Betänkandet, Utskotten i det föregående tro sig
hafva besvarat, har egentligen till öfvervägande
framställt nödvändigheten af förändrade Hushåll-',
nings-anstalter, Krono-skogarnes försäljning, fri
utskeppning med främmande fartyg rn. m., hvaruti
en annan värd Ledamot af samma Riks-Stånd
tillika instämt. Och, jemte det Utskotten, i anledning
deraf, anse sig böra förklara, det äfven
de för deras del finna vigtig!, att alla monopoliska
hinder, som för Närings-friheten må i vä.’
gen ligga, varda undanröjde, hvilket ämne likväl
i sin detail ligger utom desse Utskotts upptagande,
blir Stats-Utskottet i serskildt tillfälle,
478 Stats-celi Bantio-Uisiottens Betänhanden.
att om hvad som angår afhändandet af Statens
ägande rätt till Skogar m. m., i följd af skedd
Remiss, sitt utlåtande meddela.
Då Utskotten nu fullgjort den pligt dem ålegat,
att besvara de vid deras förra Betänkande
gjorda Anmärkningar, återstår för dem allenast,
att Rikets Högloft. Ständers upplystare granskning
det eila och andra underställa.
Utskotten hafva troget följt den grundsatfs,
att söka finna en gräns mot det representativa
myntets vidare försämring, i förening med den
minsta rubbning för öfrigt uti de närvarande förhållanden,
sorn på den allmänna och enskilda
Crediten hafva inflytande. Bekymret öfver myntets
stigande förbättring har, Utskotten bekänna
det gärna, vida mindre upptagit deras sysselsättning,
såsom ett fåfängt bekymmer: en gräns mot
convulsiviska omvexlingar är det hufvudsakliga,
sorn i den delen bordt fästa uppmärksamheten,
och sorn äfven föranledt tili motsvarande förslag.
Aro nu likväl tidens omständigheter sådana,
att ingenting bör eller kan göras till försäkrande
af myntets stadga och grundläggning af
en bättre ordning} då äro ej heller de af Utskotten
i denne del gifne förslag antaglige: då må
ännu ett rådrum lämnas, hvarunder den ene delen
af Nationen fortsätter sina beräkningar till
bestånd, på den andra delens ofärd: fortsätter den
strid, som med hvar dag blifver bittrare, afrnattande
hvarandra gemensamt, till-dess en annan
tid kominer, då, med ytterligare för lägenhet till
resultat, sinnenas styrka att behålla sans, ännu
mera skall profvas.
Stats- och Banbo-Utsbottens Betänbanden. 479
Om Utskotten tagit felt i epoken för til.
lämpnirigen af deras grunder, skall framtiden
troligen bevisa, att de det icke gjort örn sjelfva
ämnets natur och egenskap. Utskotten veta allt
för val, att deras framlaggda Förslag af en del
benämnes Stryp-Systeme, af en annan del Assig.
nät Sy sterne; men Utskotten skola af ingendera
låta sig förvillas från den medelväg, på hvilken
Utskotten med jämna steg framgått.
Utskotten, som uti ett betänkligt ämne, under
en än betänkligare tidpunkt, blifvit ålaggde
att ett förslag afgifva, hafva det efter bästa förstånd
och sarnvets-pligt fullgjort. Med det föremål,
hvarpå Utskotten riktat deras uppmärksamhet,
taga de ingen del uti någon bäfvan, att
tusentals familier skulle förbanna dem, sorn varit
orsaken till deras olyckor: ty Utskotten ärkänna
sig uti ingen ansvarighet för medverkan
dertill, och deras mål har varit Fäderneslandet,
Beror verkligen den gränslösa åtskillnaden
af tusentals Famillers väl eller ve uppå antagandet
af den värde Ledamotens Förslag till Penri
in ge-Verkets reglering, sorn detta yttrande fällt,
i stället för Utskottens Förslag; så må hvar rättgidnad
gifva sitt bifall till det förra. Emedlertid,
och om Utskotten ej kunnat fatta detta begrepp
om förhållandet, skola dess Ledamöter, det
oaktadt, motse den ena eller andra skakningeu,
sorn skulle kunna inträffa, med det lugn, som
icke af de yttre förhållanden, hurudane de än
må vara, i skakningens stund bero; utan från
hvar Enskilds räkenskap med sig sjelf hemtar
sin ringare eller större behållning,
Lika nära om hjertat ligga Fäderneslandets
480 Stöts- och Banka-UtsiottensBetänkanden.
stora angelägenheter Utskottens Ledamöter, sorn
hvarje annan af de Respeetive Ståndens Medlemmar.
Det finnes bland Utskottens Ledamöter
dem, sorö både på närmare och fjarmare håll,
vid mer än ett tillfälle af vada och betryck hemburit
sina krafter och bemödanden åt Fäderneslandets
sak, och de* ärkänna hos ingen, eho han
vara ina, en upriktigare eller lifiigare kärlek för
den constifutionella friheten, än den de sjelfve
hysa; och hade Utskotten aldraminst föreställt sig,
att de förmodade menliga verkningarne af nu
i frågavarande förslag skulle kunna en så vidsträckt
tydning athalia, sorn att för denna frihet
blifva yådliga.
För att lätta ämnets öfversigt, torde Utskott
ten slutligen fa i Sammandrag åter framställa resultatet
af Betänkandet med de, i anledning af
Anmärkningarne, nu gjorde förändringar och tillägg,
nemligen;
i. Närvarande omständigheter medgifva ännu
icke vidtagande af något sådant Riksens Stan.
ders beslut, som skulle lemna till resultat ett
bestämdt förklarande af Sedelmyntets Silfvervärde,
a. I följd häraf förblifva Bankens Vexelfunctioner
(med det i 10 Punkten, rörande utvexling
af nytt Silfver-skiljemynt, gjorde undantag)
hvilanue, intill nästa Riksdag; då dermed
kommer att förhållas efter det förordnande, som
Riksens Ständer, i afseende derå, meddela.
3- Intill nämnde tidpunkt skall det repre<
sentatlva Mynt-Capitalet till det belopp, som blir
en följd af den nu föreslagne regleringen, oför^j
Stats- cc.h Banko-Utskottens Betänkanden'. 481
Stid rad t q värdi lifva i rörelsen circulerande; så att
det permanent hvarken okas eller minskas under
tiden.
4. Hvad som i Räntor och Capital-afbetalningar
till Banken inflyter skall fördenskull åter
utgå på särskilda bestämda vägar, nemligen:
a). Till omedelbara bidrag för Jordbruk, Handel
och Näringar, för att genom ökad Production,
vidga området af Sedelmyntets verksamhet:
och höra härunder:
Fastighets Läne-Fonden ,
Odlings Läne-Fonden,
Metall Läne-Fonderne,
Maiiufastur Läne-Fonden,
Diskont Läne-Fonderne, samt
Magazins-Directionens Creditiv, enligt de för
hvardera häraf antingen förut gällande eller vid
denne Riksdag föreslagna grunder ;
b). Till Canalbyggnad, Strömvensningar och
andre åtgärder för comunicationers öppnande och
lättade transporter m. m., till befordrande af den
invertes rörelsen och Landtmanna-Producters afsättning;
och höra härunder:
jlrliga Byggnadsbiträdet till Götha Canal,
Länebiträdet till Hjelmare Slussverk,
D ilo till Söder-Telje Canal, samt
Det nu gjorde Förslag om öfverlemnande af
100,000 R:d ärligen frän och med är 18 19 till
och med , det är, dä nästa Riksdag infaller, till
Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, i afseende pä
senare omför mäld te ändamål, under iippgifne vilkor.
- och
c). Till anskaffande af Metaliskt mynt, för att
482 Stais- och Banko-Utsiottens Betänkanden.
förstärka Bankens Fond och befrämja stadga i Sedlames
värde.
5:0 Hä ivid iakttages för öfrigt, att dispositioner
ingalunda göras, sorn föröka Bankens
Capital-Skuld; hvaremot Ränte-vinsterna fortfara
att, efter Riksens Höglofl. Ständers pröfning och
beslut, ad publicos usus användas,
6:0 Allmänna Lån-operationerne, som af!’1
tingen omedelbarligen genom Banken eller på
dess Credit drifvas och underhållas , riktas på
de ginaste vägar till näringarnes största båtnad,
och med det företräde dem emellan, som af deras
allmänna gagnelighet bestämmes. I följd häraf
urskiljes hvarje Naringsbehof för sig, och dess
Lån-andel bestämmes i förhållande dertill, samt
efter de disponible tillgångarne; och för Rån biträdets
användande till det åsyftade ändamålet , utfärdas
fullständiga Reglementen och föreskrifter.
7:0 Diskont-rörelsen skall sedermera efter
hand, i den mohn Näringarne erhålla sina anvisningar
till omedelbart understöd, samt stadga
i myntet hunnit utvidga Län-transactionerne de
Enskilde emellan, återbringas till ett ändamålsenligt
skick, genom en lifligare omsättning och
deraf följande större tillgångar, att på kortare terminer
disponeras.
8:0 Den inskränkning uti de allmänna Lane
operetionerne, sorn anses blifva en följd afEilial-Diskonternes
succssiva utredning, godtgöres
och jernnäs, dels genom den af myntvärdets
stadga befrämjade Skuldernes ufverfly ttning till
Enskilde, dels genom förstärkning af de särskilda
Näringarnes Dån-Fonder, dels derigenom att
i Diskoruväg fublifver circulerande Bankens
Stats, och Banio-Utskottcns Betänianden. 483
andel uti Filial-Piskonterne, bestående ej minelle
utaf hvad sorn blir behållet af dess redan
ägande Fordran för Crediti vdrne , än af hvad
sorn till Assignationernes jnlösande vidare skulle
contant utgå; och slutligen i synnerhet genom
deri tillgång på Lån, Enskilde emellan,
sorn anses blifva en följd deraf, att medlen icke
vidare kunna, mot ränta, i Diskonterne insattas.
Gruriderne för de i Götheborg och Malmö
för,blifvande Diskont-Utrednings-Contoirens verksamhet,
komma att, i sammanhang med öfrige
Reglernentariska Stadgandeu, Rikets Höglofl. Ständers
afgörande underställas.
<j:o Hvad efter föregående dispositioner öfverblifver
af Bankens årliga Intrader, användes
till anskaffande af myntbara metaller, för att,
när lämplig tid dertill inträffar, i allmänna rörelsen
utspridas, i utbyte mot Bankens Sedlar.
10:0 I detta afseende kommer början att
göras med skiljemynt i Silfver af Två och Fyra
skiilingsstycken , hvilka utmyntas till ett sådant
intrinsekt värde, som Banken högst betalar
för det Silfver, som den, efter fastställde grunder,
kan komma att upphandla.
1 x:o Koppar-skiljemynt präglas och utgifves
till sådant intrinsekt värde, att af Ett skeppund
Koppar ptäglas Ett Hundrade Sextiosex Riksdaler
Trettiotvå skillingar Banko-Sedlar.
12:0 Banko-Styrelsen skall, efter dessa allmänna
grunder, använda sina bemödanden, att
motverka Sedelmynrets vidare försämring , och
sålunda äfven hafva öppet, att, när Silfver icke
kan inköpas, Vexel-Fonden i förenämnde ändamål
åter utgifva.
484 Stats- och Banko-Utskottens Betänkandeni
13:0 Stats-Verkets Financeväsende skall icke
i någon måtto med Bankens vidare sammanblandas,
men liqviderne till Stats-Skulldens afbördande
orubbligen fortgå. Och
14:0 Begagnandet af Riksgälds - Coptoirets
Credit på Banken blir beroende af RiksgäklsSedlarnes
indiagning, så att den samfäldta Sedel-Stocken
balancerar, under förbehåll tillika,
att Riksgälds-Sedlarne icke må okas utöfver det
vid senaste Riksdag faststhldte maximi-belopp.
Det ena och andra understäiles vördsamligen
Rikets Höglofl. .Ständers pröfning och afgörande.
Flere Ledamöters serskilda Meningar bifogas.
Stockholm den 16 Maji 1818-
, o
A Stats-Utskottets vägnar:
På Höglofl. Rodderska- På Högvördige Prestepet
och Adelns Le- Ståndets Ledamöters
damuters vägnar vägnar
Carl De Geer. C. v. Rosenstein.
På Vällofl. BorgareStåndets
Ledamöters
vagnar
H. N. Schwan.
Å Banko-Utskottets Vägnar:
På Höglofl. Ridderska- På Högvördige Prestepet
och Adelns Le- Ståndets Ledamöters
damöters vägnar vägnar
Mag. Palmqvist. E. A. Ahnqvist.
På Hedervända RondeStåndets
Ledamöters
vägnar
Jon Jonsson.
Stats» ach'Banio-Ltskottens Betänkmidsn. 485
På Väliofl. BorgareStåndet
Ledamöters
vägnar
L. J. Lundgren.
På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters
vägbar
Pehr Jansson.
C. Sylvan
Utdrag af Protocollen, hällne hos Rikets
Häglof1. Ständers förenade Stats- och
Banko-Utskott vid Urtima Riksdagen
i Stockholm, följande dagar:
Den 6 Maji 1818»
S. D. Herr Borgmästaren Holm uppläste följande*
Vördsamt yttrande:
Ehuru tidens anda icke tyckes vara gynJ
ilande för en Realisation, hvilken jag i dess rätta
bemärkelse icke eller skulle kunna påyrka eller
tillstyrka: så må det dock vara mig tillåtit,
att reservera min enskildta öfvertygelse om en
möjlig utväg, att sätta myntet i ett stadigt värde,
utan att i sjelfva verket förnärma någons billiga
anspråk.
Denna utväg består, enligt min tanka, icke
i förslaget, att för en half Million årligen införskaffa
Silfver i Banken- Myntet blefve val
härigenom något stigande, men alltid vacklande
i värde. Efter denna plan erfordrades åtminstone
30 år, innan Realisationen kunde sättas i verkställighet,
fastän inga hinder eller olyckor un-]
der tiden kommo i vägen. Men skulle emed-’
lertid ett eller annat af de större Creditiverna
486 Stats- celi Banko-Utskottens Betänknden.
på Banken, understundom behöfva ålitas, så är
klart, att Realisations-ögonblicket blefve destorr,ela
aflägsnadt
Deremot
åtgår icke hälften af detina tid, in*
nan hela Sedelstocken vandrat till Finland, så
vida Finska handeln d föränd råd bibehålies. Otn
icke hälften af vår Sedelstock redan i detta ögonblick
finnes där; Så är enda orsaken dertill,
att Finnarne uppköpa en mängd Silfver i Stock,
holm för Banko-Sedlar. Det är således icke han.
delsställningen eller Stats-Oeconomien utan det
är våra redbarheters utvandring, som förorsakar
att Sedelstocken qvardröjer något längre i Sverige,
än Handels-Balaricen bestämmer.
Skall då samtiden eller efterverlden godkänna
en åtgärd, hvarigenom vi förbättra ett mynt,
som redan till stor del är utom Riket, och vidare
ovillkorligt måste utvandra, och det i ett
ögonblick, då ingen anstalt fogas att bibehålla
myntet inom Landet? Jag tror det vara vigtigare
att söka förbättra Landets ställning än Bankens
ställning.
Då jag uti mine anmärkningar mot förra
Betänkandet föreslagit, att den halfva Million,
som skulle gagnas till Silfverinköp, i stället måtte
användas alt motverka Finska handeln, så föreställde
jag mig det inkast, att denna befattning
icke angår Banken. Jag medgifver riktigheten
häraf; men, så länge Statens och Bankens .Financer
äro förenade, och Banken så betydligen understödjer
Götha Canal, hvilken torde komma att
förstöra Sverige, så ville jag att Banken äfven
skulle på en annan sida gifva Sverige något stöd,
och det är att corrigera Finska handeln, medelst
Stats■ och Banko-Utskottens JBetänkanden. 487
anslag af penningar till Strömrensning i Norra
orterne, fria transporter och fralcter af prodycter
o. s. v. för att etablera en inhemsk varuafsättning
på Stockholm.
Ar det tänkbart, att Sverige i många år
Iean äga bestånd, då dess alla redbara exportartiklar
utbytas mot öfverflöds-och luxe-varor, oell
en stor del förnödenhets-varor införes mot vår
Sedelstock? Likväl skall Sedelstocken förbättras
i sitt värde, fastän den redan är borta, långt innan
förbättringen är fullbordad.
Det är sannerligen märkvärdigt, att man
vill fördröja en Realisation eller stadgandet af
myntvärdet, intilldess att full valuta kan gifvas
för Banko-Sedlarnes hela belopp. Jag förstår icke,
buru det är möjligt föreställa sig, att en sådan
händelse någonsin kan inträffa i en ordentlig
väg.
Så länge var Statshushållning bibehåller sin
nu ägande esprit, så länge ingenting göres för
besparingar eller en ökad produetion, och så länge
Nationen, för att undanrödja den allmänna
förlägenheten, icke ens kan aflägga sådane öfverflödsvaror,
som uppsluka hela vår export; men
deremot alla våra ansträngningar gå ut till motsatta
ändamål; så kan man icke vänta något national-välstånd.
Det har ännu felats oss den
hushålls-method, att förbättra det mynt, sorn vi
icke kunna behålla.
Man säger, att Banken har stora inkomster,
årligen af sin Låne-Rörelse, och den bör derföre
använda en del deraf, till förstärkande af sin
soliditet. Detta skäl är talande och skulle äfven
vara fullkomligt gällande, om Banken ej
488 Stats- och Ban&o-Utsbottetis Betntwnderi
Vöre annat än hvad den borde vara; Men ela ha-*
de den icke eller antagit en sadan näring.
När det nu i senare tider har blifvit Bankens
lott, att styra Statens economiska och financiella
angelägenheter, bör den ej eller undandraga
sig, att omfatta den största af våra are
gelägenheter, nemligen produetionen af förnödenhetsvaror,
så att myntet kan bihehållas i Landet.
Bankens alla inkomster borde ensamt härpå
användas, emedan dess egit val beror af Landets
förbättring. Det Låne-Systéme Banken an*
tagit skall snäft gå sönder, likasom Filial Diskon—
ternes, om det icke har till föremål det allmännas
förkofran. Man bör betänka, att det är Nationen,
som skaffar Banken sina inkomster, Nationen
har då rätt att fordra, att desse inkomster
användas till Landets förmån,
Den hufvudsakliga förbättringen bör bestå
deri, att återställa Jordbrukets värde och anseende;
Men sådant låter sig ej göra så länge
Sverige har ett vacklande mynt och behöfver
uppköpa förnödenhets-varor från Utlänningen.
Det är egendoms vingleriet, sägér man, som
är orsaken till Jordbrukets miss-credit. Detta äger
ingen grund. Man har förvånats öfver de
höga egendoms-prisen, men ej betänkt att sådant
varit en följd af det dåliga myntet, och af den
lönande afkastningen och afsättningen under Con«
tinental-Systemet. Jordbruket Var den tiden i
anseende och blef följakteligen en begärlig handelsvara.
Att denna egendoms-handel skedt på
Credit eller för lanta penningar, är ej något ovanligt,
emedan sålunda förr tillgått och måste
alltid
Siats- och Banho-UtsJtottens Betänkandeh'. 489’
alltid sä fortfara. Det är en stor åtskilnad emellan1
ett gäld budet Jordbruk och en gäldbunden jordbruk
kare. Om Jordbruket är för hardt skattlagdt och be*
tungadt, så går innehafvaren förlorad, ehvad han
är fattig eller rik. Om Jordbrukaren varit skyla
dig köpeskillingen för sin egendom, har sådant
icke varit af någon svår betydenhet, så länge
denna gäld validerade endast emellan enskild-!
te medborgare,emedan räntan oftast då användestill
producter och, så tillsägandes, förtärdes vid Jordbruket;
men, då denna gäld i sednare tider blif-'
vit förflyttad på Diskonter och Banken; så utgöt
räntan af gälden en ojämn beskattning, som väl
går ifrån Jordbruket, men aldrig kommer detsamma
åter till godo, utan användes till andra
ändamål. Man anslår medel till Jordbrukets odling
och köper Jordbruks-producter af Utlänningen.
Den bästa uppmuntran för Jordbrukaren
är, att dess producter efterfrågas och betalas. I
annat fall producerar han ej mer, än han kan
använda- Det var en tid, Då Sverige födde och
underhöll Finland, hvilket derföre nu kan föda
Stockholm. Bör då Sverige icke vidtaga en dylik
anstalt för att skaffa Stockholm förnödenhets-'
varor inom Riket? Jag tror, att, om Sverige ock-’
så skulle bekosta hvad summa sorn helst för att
uteslutande få förse Stockholm med förnöden-1
hets-varor; så vore sådant nyttigt, emedan penningar
qvarblifva i .Landet, och produGtionen
ökas genom en liflig afsättning. Man kan ju tydligen
se orsaken till Jordbrukets olycka : och man
kan fullkomligt tillämpa^ den sats, som en författare
vttrat angående Akerbruks-skötseln: äter»
Bihang till Riki-St, Prot.iZl^-lSi#, é|te Sami, N;r 63, 6-f.
4go Stats' och Banko-Utskottsns Betänianden'.
gif jorden hvad hon burit; sä skall hon vinna större
kraft, än hon genom productiancn förlorat.
Jag har hort manga påstå det vara nödvändigt,
att ett Ilands Rörelse-Capital bör vara afpassadt
efter Landets folkstock och varu-production,
Jag kan icke inse ett sådant behof, om
det ock vore möjligt att komma till en riktig
proportion härutinnan. Det är icke tänkbart, att
ett Land skall hafva'»etf Rörelse-Capital, svarande
emot alla Näringars värde och afkastning.
Mynt-stocken är, i anseende till den större
handeln och rörelsen, icke annat än ett skiljemynt,
att använda på lika sätt som Koppar-skiljemyntet
i penningeväxel är behöfligt att jämka
liqider. Sålunda har det förr tillgått i egendoms-handel.
Köparen har ej ovillkorligen behöft
några penningar. Han har iklädt sig Säljarens
skulder, hvilka, genom mångfalldiga utbyten,
likväl slutligen blifvit ett stående Capital
i egendomen, utan annan gravation, ari den
lagliga räntan, sorn merendels i annan väg kommit
Jordbruket tillgodo. Köpparen har sällan varit
i behof af mera mynt, än som erfordrats att
jämka Liqviderne.
Nu deremot har Jordbruket kommit i sådant
vanvärde, att man i allmänhet hvarken vill
äga jord, eller deri hafva sine penningar stående.
Orsaken är i korthet den t att de penningar,
som nu gå ifrån Jordbruket , icke komma detsamma
åter till godo, utan gå till Finland och
till andre ändamål, hvarigenom Jordbruket försvagas.
Dessutom är det vacklande mynt-värdet
hufvud-orsaken dertill, att Capitalisten vill ständigt
hafva sine penningar till hands, för att ef
-
Stats- och Banko-UtslotUns Hetänkanden. 4gi
ter hvarje olika cours-förhållande kunna använda
dem till långt större vinst , än Jordbruket
oeh vissa andre Näringar kunna gifva. Dessutom
kan han nu på en enda gång vid en utmätningsauction
vinna Capifalet fördubbladt, om han har
sine penningar till hands.
Hade myntet ett stadigt värde, så vore sådane
speculationer icke användbare; och då vore
Capitalisten nödsakad, att nedlägga sina penningar
i Näringar, som medföra stadig och redbar
nytta.
Den första , rätta och naturliga Financeplan
blir då den, att bestämma myntets värde.
Det är att realisera med de tillgångar man
har. Jag är öfvertygad, att, om man ock realiserar
efter hvad cours som hälst, så skall Penninge-ägaren
derpå vinna långt mera , än han i
annat fall i framtiden kan vänta.
Det är naturligt, att i samma ögonblick ert
Realisation verkställes, måste Statens Financer
skiljas från Banken, som då återgår till sin bestämmelse,
att vara ett Depositions- och VäxelContoir.
Så lange Statens och Bankens financer
äro förenade, blir alltid Banco-Sedelns värde mer
och mer försämradt; ty, om ett Cieditif behöfver
begagnas, eller om en nöd påkallar en oundviklig
hjelp; så måste Sedelstocken fölökas ,
hvilken åtgärd försämrar Penninge-ägarens belägenhet,
och skapar ett behof för honom att alltid
hafva sina penningar på en rörlig fot. Man
har väl den utväg, att efteråt få småningom indraga
Sedelstocken; men sådant medförer alltid
en våldsam skakning i allmänna förhållanden,
och ruinerar ett stort antal menniskor, utan att
*492 Stets- och Banio-Utsiottens Betänianden.
kunna gifva någon säker upprättelse åt dem, sona
dertill äro berättigade.
En Realisation bör således blifva välkommen
för penningeegaren, sorn då får något säkert
för sitt mynt, innan det hinner bli alldeles odugligt.
För Staten blir det en välsignelse, att
få slut på alla oredor; och för de gälöskyldige
blir det en tröst, att slippa utgöra en orättmätig
beskattning till det förderfveliga JLåne-Systernets
underhållande. Denne sednare skall och finna
den utväg förmonlig , att kunna använda sine
redbarheter i afbetalning, då han för dem erhåller
hvad de rätteligen äro värde. Jordbrukaren
och Näringsidkaren skola derefter finna deras utsigter
förbättrade, sedan Capitalisterue icke kunna
gagna sine penningar med förmon annorstädes,
an i allmänt gagneliga företag.
Det publika Fåne-Systemet är nu så bepröfvadt
skadligt,att något tvifvelsmål ej bör uppstå om
dess upphäfvande. För den redan olycklige, är det
nu mera icke någon hjelp, att ett sådant Systern
e underhålles, emedan han deraf icke kan sig
begagna. Den, som ännu någon tid skulle anse
en sådan I.åne-anstalt för sig förmonlig , bör i
sina föregångare kunna skåda sitt eget förestående
öde. Han borde äfven besinna, att genom
den publika Fåne-anstalten betages både möjligheten
för private stående Lån , och äfven den
nationella fördel, som uppkommer genom ett
stadigt mynt.
Vill han ej inse och medgifva dennta sanning,
så är det i alla fäll Fagstiftarens rätt och
pligt, att iakttaga och vårda det stora helas interesse,
och icke genom underhållandet af ett
Stats- och Banko-Utskottens Betänkandeh 493’
förstörande Systeme, allt jämnt föröka de olyckligas
antal. Staden Götheborg företer ett be-'
dröfligt skådespel. Det är fåfängt att tro , det
olyckan skall stadna inom dess område. Den
griper vidt omkring sig, och måste till en början
åtminstone sprida sig till de Landsorter, sorn.
idkat en lönande varu-afsattning jiå Götheborg
i dess florerande tillstånd. Har man då icke
fullkomligt skäl att göra slut på den allmänna
oredan ?
Jag finnér visserligen svårigheter för denna
vigtiga reform. Kanske att biträdet till Götha
Canal intager ett eftertänkligt rum, emedan raan
tror att den komme att sakna en del gratificationer,
i fall det biefve Statens lott att försörja
den. Detta utbyte bör likväl icke kunna lägga
något väsendtligt hinder i vägen; ty det är i alla
fall Nationen , som måste tillsläppa medlen
ehvad de utgå från Staten eller Banken; meni
sednare fallet utgå de efter en origtig grund,
emedan beskattningen endast träffar dem , som
sjelfva behöfva hjelp. Staten anser det förmon,
ligt att Banken får stora inkomster för sina Lå-i
ne-rörelser, att använda till Canal-byggnad. Man
betänker icke, att det är de behöfvande, sorn
bygga Canalen, och att det sedan blir Statens
lott att, genom utvidgade Fattig-försörjnitigs-antalter,
Arbets- och Corrections-hus, försörja dem,
som byggt Canalen. Bör Staten bibehålla sådana
inrättningar, sorn hafva Medborgares förderf
till påföljd?
Dock, det lärer vara utan ändamål, att nu
utveckla de idéer, sorn angå ett stadgadt Myntväsende,
eller de Stats - ekonomiska principer ,
494 Stats■ och Banko-Utskottens Betänkanden.
som dermed hafva sammanhang. Den allmänna
nöden liar ännu icke stigit till den höjd, attén
nyttig erforrn nu kan inträffa. Jag mäste anse
mig belåten, att, i anseende till hufvudprincipen,
härmedelst få reservera min enskildta öfvertygelse,
hvilken torde fä åtfölja Betänkandet
till Respective Riks-Stånden.
Herj' Lagmannen. Mannerstani:
Då jag uti de delar af Utskottens förslag
till reglering af penningerörelsen och myntvärdets
upprätthållande, hvarom mine åsigter , under
öfverläggningärne inom Utskotten , varit ifrån
pluralitetens skiljaktige, sammanfattar mina
tankar, anser jag öfverflödigt, att ingå uti någon
ytterligare undersökning om orsakerna till den
oreda uti Rikets penninge-rörelse, som hotar att
mer och mer utveckla förderfliga följder, om
dessa icke motarbetas och förekommas.
Endast i förbigående nämner jag, att jag
dels instämmer uti det omdöme, som blifvit yttradt,
att grundorsaken till det onda ligger djupare,
än Utskotten uppgifvit, dels ibland de t i 11-  fällige orsaker, som beredt den allmänna förlä*
genheten, näst Filial-Diskonternes för högt uppdrifne
Lånerörelse och deras fall, räknaren under
korrt tid för mycket utvidgad och sedan åter
lika hastigt minskad handelsrörelse på några
■få punkter i Riket. Men egentliga orsaken till
nu varande penningebrist och till den allmänna
och enskildta Creditens förfall är, efter min tanke,
att vi icke äga något mynt med stadgadt
värde.
Allt sedan tgog har sistnämnde orsak ver
-
Stats- och Banko-Utskottens Betankanden. 4§5
kat, och verkningarne skola fortfara lika länge
med orsaken.
Hufvudföremålet vid Regleringen af Penningerörelsen
bor således vara, att genom bestämmande
af Mynt-representativernas värde återställa
Crediten samt i naturlig ordning bereda tillgång
på Rörelse-Capital för Jordbruket och Rikets öfriga
producerande Näringar.
De medel, som Utskotten föreslagit , leda
icke bestämdt till detta mål. Den uppgifne planen
hänvisar till framtiden och åsyftar en successiv
förbättring af Mynt-representativerne, hvilken
hvarken lemnar säkerhet åt den skulldsatte
eller åt Penninge-ägaren och således icke återställer
förtroendet till Mynt - representativernäs
värde, hvilket jag, på sätt jag flere gånger haft
tillfälle yttra, anser endast genom bestämmandet
af deras Silfvervärde och utvexling deraf emot
Silfver kunna stadgas och upprätthållas.
Jag befarar derföre, att, efter nämnde plan
myntvärdet skall blifva lika vacklande och ombytligt,
som under den sist förflutna tiden, att
som en följd deraf endast de som kunna och
förstå att specuiera på denna ombytlighet hämta
vinst deraf, men att Rörelse-Capital skall saknas
för Jordbrukaren och den inhemska Näringsidkaren.
Det hufvudsakliga hindret för beredande af
en bättre ordning , som kunde och borde genast
taga sin början, ligger uti 1815 års Ständers beslut,
hvilka stadga förhållandet med Bankens Låne-rörelse
och operationer till ock med 1820. *)
*) Desse bestå hufvudsakligen i utlåning af Bankens räntor och
afbetalningen på dess fordran hos, Stats-Verket, till Fastig
-
496 Stats-och BanJio-TJtsiottens Betänkandenl
Jng instämmer likväl uti den tanken , att
man häldre bör underkasta sig denna olägenhet,
ian förändra beslut', hvarpå enskildte grundat sine
beräkningar, och att nuvarande Riksens Ständer
höra uppfylla löften och förbindelser, gifna
af förra Ständer, för att stadga förtroendet till
iftänders beslut och bereda det för sina egna
åtgärder, *)
Då man således utgår ifrån den grundsatsen',
att 1815 års Riksdags-Reslut å ena sidan
får följas, i afseende på Bankens' utlåningar och
då stadgade Utgifter, bör likväl å den andra äfyen
beräkningen af Bankens och den på dess
Credit löpande Riksgälds Sedelstocken grunda
sig på samma Riksdags-besluf, som i bägge fallen
måste anses lika förbindande.
Den tillökning af Sedelstocken , som tillkomimit
genom Filial-Disconternes Creditiv^rs uttagande
, kan äfven anses såsom en följd af samina
beslut och torde således på samma grund beRåilas
i Rörelsen, såsom motsvarande de AssigJiätioner,
hvilka då voro utelöpande.
liets-Lån joo,000 och uti J3yggnads-bitrå’de till Gotha Canal
3oo,ooo ärligen, hvilka summor samnumslagne följaktligen öfverstiga
Statsr-Verkets årliga inbetalning, sorn uppgår till
760^000 R:d. Om Bankens hela Fordran hos Stats-r Verköl:
blifvit år 181J afskrift en och Banken befriad från ofvannämiv
de arliga utbetalningar samt endast fått för upprätthållande af
sin Credit begagna sine öfrige inkomster, så hade dess Credit
derpå mera vunnit «an förlorat, 700,000 R:d hade årligen
kunnat afskrifvas på Beviilningen om de för Statens behof
varit umbärlig*;, och denna vinst hade för Landet varit den
säkraste.
*) Art minska Beviilningen med dsn Slamma, hvilken nu skall
utgå tili Fastighets-Låu, vöre* måhända, den enda giltiga ur—
sägten. om nian lämnade deras väntan , sorn anmält sig till
dessa Jönn för åren 1819 gell i$20, ouppfylld.
Mitt anförande lill Utskottens Pro to coll upptager de maximi-
och mkiinii-summof, emellan hvilka Sedsistocken bordo
Stais- och Banko-ZJtsKattens Bcttinlanden 497
I afseende på Bankens Lnne-rörelse , bör >
efter min tanka, den grundregel antagas, att, efter
1820 års förlopp, dertill endast utgå Bankens
inflytande Capitahäfbetalningar på alla andra Fordringar,
än iden hos St ats-Verk^t; men att hvarken
Ränta och Capital-afbetalning på sistnämnde
fordran eller Bankens öfrige räntor och inkomster
ater utlånas.
De inkomster, hvilka Banken icke behöfver
för upprätthållande af sin Credit, böra icke utlånas,
utan antingen afskrifvas på Stats-Verkets
skuld och således på Bevillningen, eller ock användas
till allmänt nyttiga företag. Det är lika
orimligt sorn orättvist att utan nytta för Bankens
Credit och för myntvärdets upprätthållande
upptaga Bevillning af Landet, för att genom
Banken utlåna den» till enskildta.
Jag föreslår i följd häraf den ändring uti
förra Betänkandet, att de Creditiver, som äro påräknade
till Jern-Contoiret och till ManufacturFondens
ökande, må tagas, icke af Bankens inkomster,
utan af Riks-Banko Discontens Rörelse.
Till den för dessa Creditiver beräknade
Summan, utgörande tillsammans En Million ,
uppkommer af Bankens inkomster egentligen icke
någon tillgång före 182 >, och jag anser den, på
sätt jag förut nämnt, häldre böra användas till
Stats Verkets utgifter, hvarigenom en ökad Bevillning
torde kunna undvikas.
Räntan på RiksBanko-Diskontens utlåningar
bör också, efter min tanka, år 1821, till 5
variera; men, som publicitet af Bankens Sedels tock icke är biialien,
kunna de icke liar anföras.
498 Stats- och Banka-Utsiottens Betänkunden.
Procent nedsättas. Genom minskning i räntor
och i skatter hämtar Landet en säkrare vinst och
nytta af Banken, än genom erläggande af samma
räntor och skatter till ökad utlåning.
Sedan Utskotten till uppmuntran af inhemska
Uandtmanna-varors pioduction årligen anslagit
100,000 R:d , hvilka val använde kunna bättre
än Odiings-Lån bidraga lill större odlingar,
och hela Odlings-Fonden således efter 1820 års
förlopp kan anses öfverstiga 300,000 R:d årligen,
föreslår jag nu mera endast den tillökning i Odlings
Fonden, att alla redan inkomne Lane Handlingar
under 1818 års förlopp belänas, att under
åren 1819 och 1820 Odlingsfonden ökas till
300,000 R:d årligen, samt att, om icke annan tillgång
finnes, fyllnaden i denna summa tages af
Riks-Banko-Discontens rörelse, hvilken derigenom
endast obetydligen minskas.
För au bibehålla Rörelse-Capitalet vid det
belopp, sorn det före Filial-Disconternes fall utgjort
, och för att lätta Rörelsen i de Orter, hvilka
mest tillitat desse Disconfer, anser jag någon
serskild utväg böra beredas, för 'att tillika ersätta
de 3 Procents-Sedlar, hvilka ur dessa Orters
rörelse försvunnit.
Behofvet och beskaffenheten deraf bero likväl
hufvudsakligen på den ännu icke definitift
åtgjorde frågan, om de Obligationer, hvilka Fordringsegare
uti dessa Disconter erhålla, ernottagas
med eller utan rabatt, vid liqvid af Skulder
i samma Disconter.
Om emot förmodan Riksens Stander fastställa
rabatt , så försvinna dessa Obligationer
helt och hållet utur rörelsen, men i annat fall
Stats- och Hanlö- Utslottens Belänkanden. 499
göra de till en stor del lika gagn , sorn penningar,
och blifva i synnerhet tillgänglige och.
gangbare för de personer, som uti desse Diskon,
ter äro skulldsatte.
Under förmodan, att Riksens Ständer medgifva
detta sednare alternativ, anser jag minskning
i Rörelse-Capitalet egentligen icke uppkom,
ma förr, än dessa Obligationer till betydlig del
ingått. Och, ehuru egenskapen af Disconternes
3 Procents Reversér äfven var, att kunna till
en stor del och möjligtvis nästan helt och hållet
ur rörelsen försvinna, i den mon de derföre insatta
penningar antingen uttogos eller ock endast
på afskrifnings-räkning insattes, är det likväl otvifvelaktigt
, att de till en betydlig del ingått uti
allmänna Rörelsen jemte öfrige Mynt - representativer,
och att deras försvinnande eller obrukbarhet
ökat den allmänna förlägenheten.
Om de inlösas med Banko- eller Riksgälds-Sedlar
blifver nurnerairen af Rörelse-Capitalet väl
ökad, men dessa Sedlars värde skall otvifvelaktigt
af »amma orsak, som hittills verkat deras
misscredit, ytterligare falla; möjligheten att återställa
Bankens och den allmänna Crediten aflässnas,
och den allmänna förlägenheten och penningebristen
sktille således inom en korrt tid
åter tilltaga.
Den enda utvägen, att förekomma de förstörande
följder, hvilka å ena sidan indragning
af Rörelse-Uapitalet och å den andra försämring
af liikets Mvnt-representativer skulle medföra,
torde vara, att genom samma Contoir, som skola
besörja Filial Disconternes utredning, utgifva Obligationer,
intecknade uti fast Egendom och lö
-
5'oo Stals och Banko-Utskottens Setänkanden'.
pande med Ränta. Desse Obligationer kunde
således af Fastighetsegare uttagas, räntan för desamma
skulle af Iriteckningstagaren erläggas till
Contoiret eller Cassan , som åter utbetalte den
till innehafvaren. Inteckningslagaren borde ärlägga
5 eller 5§ Procent och Cassan utgifva 4 eller
5. Obligationerne kunde utfärdas på valeurer
ifrån 50 till och med 1,000 R:d, och högsta inteckningssumman
fastställas till 6,000 R:d, samt
inteckning lemnäs till och med för Fastighetens
halfva uppskattningsvärde. Utgifningen af desse
Obligationer borde taga sin början 1821, då de förrå
Obligationerne till större belopp börja ur rörelsen
försvinna. § eller högst ^ Million borde
ärligen och efter hand utfärdas och § del årligen
afbetalas på Capitalet, med rättighet för innehafvaren
, att när och till hvad belopp som
hälst använda dessa Obligationer till afbetalning
på sin intecknade skuld till Contoiret äfvensom
de åtmindstone till någon del borde uti Liqvid
för Skulder till Filial-Disconterne emottagas.
De afbetalningar , som inflyta på Bankens
Fordringar hos Filial-Disconterne, kunna, under
Utredningsåren, begagnas af Utrednings-Contoiren
, dels till utlåning i samma orter på korttid
och dels såsom Fond, för att inlösa Obligationer,
hvilka minst § år varit löpande och för hvilka
nya kunde i sådant fall utfärdas. Om RiksgäldsContoiret
erhåller tillstånd, att emot 3 Procents ränta
mottaga insättning, åtminstone af publika Cassors
liggande Capitaler , så skulle äfven härigenom
Fond till inlösen kunna erhållas; dessutom
kati framdeles en del af Riks-RankoDiscontens
Stats- och Banko-Utskottens Bet anil anden'. 501
Rörelse-Oapital till beläning pä desse Obligationer
eller till inlösen detlaf begagnas.
Jag känner, att många vigtiga inkast emot
detta förslag äga rum. De hufvudsakligaste torde
vara, att en ny sort pappersmynt sålunda uppkomme,
samt att desse Obligationer icke kunna
hållas g&ngba-re. I förra fallet kan svärds, att
deremot 3:ne serskilda Diskonters Assignationer
och 3 Procents Reverser försvinna , och i det
senare, att den Ränta, desse Obligationer skulle
bära, den säkerhet de, genom intekning i Fastighet,
äga framför annat Pappers mynt, och möjligheten
att, i mohn af Cassans contanta tillgångar,
få dem inlöste, böra bibehålla dem gångbare.
Om de icke blifva det, torde deraf bäst
bevisas, alt de för Penninge-rörelsen äro mindre
behöflige, och att tillgång på mynt icke saknas. De
kunna dessutom när som helst inbetalas, hvilket är
en uppmuntran till sparsamhet, för att äfven i
mindre summor göra afbetalning på skuld, likasom
det i allmänhet ar en uppmuntran för innehafvare
af dylika Obligationer, att bespara mindre
summor, hvilka i annat fall ofta till en öfverflödig
consutntion användas.
Försöket med oftanäinnde Obligationer är
icke nytt, utan verksteldt i andra Länder, fast
med någon olikhet i sättet, och det har således
äfven erfarenheten för sig. Jag anser dessutom
tillvarelsen af denna utväg redan vara ett hufvudsakligen
Verkande medel, att förekomma speculationer
på Egendomars fall af brist på Rörel»e-Cnpital,
och, ehuru återgången till det förhållande,
som var före Diskonternes inrättning,
nemligen, att stående Lån på fast Egendom kurn»
joa Stats- rich Banlto-Zhsiottens Betänkanden.
de hos Enskildte erhallas , Vöre för Landet det
fnrmonllgaste, tror jag, att ännu flere år fordras,
för att återföra detta förhållande, och att någon
utväg emedlertid är nödig, för att afhjelpa Jordägarens
förlägenhet.
Sedan jag i afseende på Rörelse - Capitalet
och Låne-rörelsen , yttrat mina tankar , så vidt
de ifrån Utskottens äro skiljaktige, återstår endast,
att tillkännagifva de medel , som jag anser
leda till det ändamål, sorn försökes, nemligen
stadga i mynt-värdet. Att sätta gränsor för
Bankens Sedel-urgifn-ing på dess nuvarande fond
och för dess Lånerörelse, bidrager väl äfven
till stadgande af Hankens Credit och dess Sedlars
värde; men härvid torde böra anmärkas, att
tillvext uti ett Lands Rörelse-Capital och Penninge-Lån-tillgångar
bör gå i bredd med 'Landels
förbättring och stigande production, och att
öian således genom utsättande af gränsor för
Rörelse-Capitalet likasom begränsar productionen.
Behofvet af Rörelse - Capitaiet bör af productionens
och rörelsens liflighet bestämmas. Alla
försök att genom uträkningar fastställa detsamma
för ett Land, hafva hittills varit fruktlösa och
skola troligen alltid blifva det.
Detta behof beror dessutom hufvudsakligen
på beskaffenheten af ett LandsNäringar och rörelse
samt på den rnereller mindre vidsträcktaCredit, som
der finnes. Då rörelsen är liflig samt så väl enskildta
, som Handels och Allmänna Crediten
god, kan Penninge-tillgången vara ymnigare med
en litet Rörelse-Capital, än i motsatt förhållande
med ett större.
Stats- och Banko-Utskottens Betänkandeti. 503
Vi beliöfve i detta fall endast rådfråga vår
egen erfarenhet. Oaktadt Rörelse-Gapitalet, äfven
då Sedlarnes värde endast beräknas efter cours ,
nu är betydligt större , än vid början af den
period, hvarunder nästan endast Sedlar varit i
rörelsen gångbare, var likväl tillgången på penningar
vida ymnogare då, än nu, utan att vi
kunna beräkna, att en ökad production i samma
mohn gjort behofv^t af Rörelse-Capitalet större.
På »ätt jag förut yttrat, anser jag blott ett
enda säkert medel finnas, att stadga inynt-representativernes
värde, nemligen, att bestämma
Sedlarnes förhållande till Silfver oeh, så fort det
utan olägenhet kan ske, sätta Banken i tillstånd,
att börja utvexling deraf. Både vår egen erfarenhet
af mynt-operationer och, så vidt jag känner,
äfven historien om andra Randers Banker
och Penninge-Verk besanna, att detta medel är
det enda, sorn säkert uppfyller ändamålet; likasom
jag är fast i den öfverlygelsen, att Crediten
i allmänhet samt liflighet i Näringar och uti
Penningarnes omlopp icke kunna återställas oeh
bibehållas samt följakteligen Penninge-bristen
icke afhjelpas utan stadga i mynt-värdet. Jag
anser alfa andra utvägar för palliativer, ledande
till fortsättning af samma oreda, förlägenhet och
vingleri, hvaröfver nu klagas.
Hufvud.frågan blir således, om det är möjligt,
att för det närvarande besluta Silfver-ut vexling,
och efter hvilket förhållande emellan Silfver
och Sedlar den bör verkställas. I förra fallet
tror jag, att, om de anstalter vidtagas, som
jag härefteråt föreslår, Banken snart, åtminstone
inom få år, kan sättas i verksamhet, och i det
504 Stats- och Banko-Utskottens Setänkandcnt
sednare är min tanka, att Silfvervärdet på Bankens
Sedlar bör bestämmas efter de priser på Fastigheter
och varor, som nu äro gångbare, jern nförde
med priserne under den period , då Banken
sednast inlöste sina Sedlar med silfven Med
afseende så väl på denna grund, som på vårt
mynts förhållande till Utländska myntsorter, torde
96 sk i 11 i rt gar Banko-Sedlar kunna antagas, såsom
svarande mot En Silfver-Riksdaler.
Bgendoms-priser och varu-vardén hafva, i
Banko-Sedlar beräknade, i allmänhet förmodligen
icke stigit mer än 100 Procent. Vid en närmare
undersökning och jemnförele torde likväl
möjligtvis en än ännu-mera rättvis grund i detta
fall kunna finnas, och 96 sk. äro således endast
förslagsvis upptagne;
De inkast, sorn från olika synpunkter eller
interessen anföras emot denna Realisations-grund,
äro allmänt kände. Man påstår å ena sidan, att
Banken bör, am icke snart, åtminstone inom en
längre tid fullt uppfylla sina förbindelser, och ä
den andra , alt utvexling efter en vida högre
Cours än 96 sk. bör verkställas. Man säger äfven,
att myntrepresentativernas värde bör genom
en stigande productton förbättras; men, utom det,
att productionén först då kan betydligt stiganär
Credit och liflig Penninge-rörelse blifvit xterställde,
anser jag att den enda rättvisa grund*
satsen för alla mynt-operationer vara, att bibehålla
hvar och en vid det egendotns-värde, det
må bestå uti Fastighet, Varor eller Penningar,
som han vid operationens företagande innehar.
All afvikelse ifrån denna grundsats är en orättvisa,
Stats- och Banlto-Utslionens Betänkanden. 505’
visa, som rubbar enskiltas ägande rätt. Denna
orättvisa har Staten genom de åren 180g oell
1810 vidtagne Finance - operationer begått. Att
åter godtgöra dem, hvilka förlorat på Banko-Sed-1
Jarnes fallna värde, är omöjligt, utan att ruinera
ett vida större antal och deribland ofta desamma,
hvilka genom förstnämnde operation redan
en gång inistat större eller mindre del af sin
förmögenhet.
Mera svår att på étt tillfredsställande Satt
besvara, är den frågatl, om och när Realisationen
kan företagas. Härvid bör först anmärkas,
ätt, örn g6 sk. antages, såsom svarande emot En
Riksdaler i Silfver, Bankens reela fond, i förhållande
till Sedelstocken, är förmånligare, ätt
Vid den 1800 beslutade och I803 verkställde Realisation
*),
Efterfrågan på Ranketls Sedlar öch behöfvet
deraf för circulationen är större nu, än 1803 och.
Häst derpå följande åren; vår hufvudsäkligaste
Export-vara, Jernet, är för det närvarande i högt
pris, Och behöfvet af Utländsk spanmål, som förr
Utgjorde den största import artikeln, minskas årligen,
samt bör snart helt och hållet försvinna*
Den Utländska Skuld, som vi hade under
nysnämnda år, ät betald, så att räntor ellet Silfver
till räntebetalning för densamma ifcke érfotBihang
till Riks-St. Fröt. 18*9—iSi8. 6:te Sami, 65, 66.
*) De utgifter, Som närmare uttéclä Och upplysa förhållandet
och jemförelseti emellan Bankens Sedelstock
och reela Fond, hafva inom Utskotten varit
att tillgå, men kunna, så lange Bankens tillstånd ej
får allmäntgöras, icke meddelas*
'506 Stats- och Banko-Utskottens Betänkamlen.
dräs. Af alla dessa skäl kan jag således icke
dela den farlioga, man hyser för Realisation, eller
föreställa mig, att Silfver skulle mera nu, äa
under nyssnämnde period, uttagas ifrån Ranken,
för att till Utrikes orter försändas, i synnerhet,
om slagskatt derå beräknas.
Om vår inhemska production samt var export-handel
uppmuntras och lifvas, hvartill uppliäfvande
af monopoliska författningar hufvudsakligast
bidrager, så anser jag all våda för Silfvermyntets
utförande vara försvunnen, om det
ock bör medgifvas, att någon olägenhet deraf
skulle Riket och allmänna Rörelsen tillskyndas.
Jag anser det på dessa grunder vara ganska
troligt, att en Realisation äfven med Bankens
nuvarande reela Fond skulle lyckas, men, då en
sådan operation icke utan fullkomlig visshet om
Utgången bör företagas, skulle jag, i fall beslut
derom fattades, äfven tillstyrka, att subscription
öppnades på ett Silfver-lån af s ä 3 Millioner
emot 5 Procents ränta, samt att Bankens behållna
inkomster, hvilka Utskotten till mynt-värdets
upprätthållande anslagit, användas, antingen till
Ränta och Afbetalning på detta Bån eller till
uppköp af Silfver efter samma grund eller cours,
sora för utvexlingen antages. Jag delar icke den
tanka man yttrat, att det misstroende, som blifvit
en följd af förra åtgärder , skall hindra erhållandet
af ett sådant Lån. En Stat med representativ
författning kan icke sakna Credit och
förtroende ifrån den tid, då redbara åtgärder till
dess upprätthållande vidtagas.
För detta Lån böra dessutom sådane vilkor be-1
tipgas, att det antingen småningom kan återbetalas
/
Slats- och Banlo-TJlshottens Betänkunden'. 5075
eller ock, så framt erfarenheten skulle visa att
det icke, eller endast på korrt tid behöfdes och
att Silfver-utvexlingen utom detsamma kunde
fortgå och upprätthållas, hvarom jag är fullkomligt
öfvertygad, hela Lånet då kunde återbetalas.'
Jag anser för min del det icke vara betänkligt,
att efter rådane af Riksens Ständer fattade
Beslut, likasom vid 1800 års Riksdag, uppdraga
åt Riksens Ständers Fullmägtige uti Banken och
EiksgäldsContoiret, att, sedan Länet blifvit fall-'
teknadt och öfrige försigtighetssteg , sorn kunde
anses nödige, blifvit tagne, saint under vilkor att
icke någon, för missväxt eller andra serdeles vigtig
ga och oförmodade hinder, som i Fullmäktiges Instruction
skulle utsättas, händelse inträffat,då utvexlingen
borde uppskjutas, hos Kongl. Maj:t anhålla
om kungörande af tiden för Realisationens början.
Jag tror det äfven kunna åt Fullmägtige of-’
verlemnas, att, om Coursen under en längre tid
hållit sig under den för Realisationen antagne
grund, besluta utvexling, äfven utan afseende
/ derpå, om Silfver-Lånet blifvit fulltecknadt.
Sedan utvexlingen börjat, borde Banken, för!
insatt Silfver efter Realisations-grund, utgifva
nya sedlar. Rörelse-Capitalet kunde sålunda i
en naturlig och ordentlig väg ökas.
De öfrige omständigheter, sorn borde iakfJ
tagas, så väl i afseende på Bankens Lane-rörelse,
sorn för beredande af Silfver-utvexlingen,
skulle, orri grunderne blefvo antagne, genom Reglementariska
föreskrifter närmare bestämmas.
Den 10 Maji i8i8<
Herr Stats-Secreteraren m. m. Friherre Wirsén 1
I anledning af de gjorde aninärkningame
$oS Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
vid det Förslag, att Banken skulle upptaga ett Län
af Tre Millioner i Silfver, raedgifves, att någon
anledning till klander ägt rum, likväl blott derigenom,
att, som Två Stånd stannade emot Tvä
Stånd, intogs uti Betänkandet egenteligen blott
resultatet, utan den nödiga fullständighet i framställningen,
hvilken deremot vid målets pröfning
ägde rum. Det är nemligen, i anseende till
frågan om Epoken for Lånets upptagande samt
om den till Två Procent utförde årliga CapitalAfbetalningen
, som detta Förslag , i det skick
Betänkandet innehåller, blifvit tvetydigt.
Till närmare förklaring om rätta forhållandet,
intages derföre här ordagrant hvad som först
i Utskotten anfördes till grund för detta Förslag,
så lydande:
”1 anledning af Kongl. Mahts Nådiga framställning
om upptagande af ett Lån till Sett
”Millioner i Sedlar på utsatte vilkor och mot 3
”Procents Ränta i Silfver, får Beredningen yt’’tra
den tanka , att, om detta Lån förvandlades
”till ett Lån i Silfver af Tre Millioner , det i
”sinom tid skulle blifva afgörande för mynt”väsendets
fullkomliga reglering. Beredningen
”medgifver, att det nu förekommer paradoxt, att
”tala om ett Lån af Tre Millioner i Silfver,
”upptaget inom Riket; och Beredningen ärkän”ner,
att behandlingen af Silfver-Sedlarne samt
”flere andra åtgärder nu motsäga all anledning
”lill framgång af ett sådant Förslag och, måhän”da,
skall det hänföras till dessa fromma önsk”ningar,
sorn endast genom uppsåtet fredas från
”förlöjligande; roen Beredningen saknar ändock
”icke grund för sin öfvertygelse, att i en lyck
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden. 509
”ligare framlid, då redbarhet i åtgärder hunnit
”grundlägga och stadga förtroendet , en verkstäl”lighet
deråt må kunna beredas. Det gifves dessutom
en möjlighet, att så försäkra hvarje Lnn”gifvares
rätt, att den icke, utan genom Sam”hällets
upplösning, kan rubbas. Mången tvif”lar,
att inom Riket finnes Guld och Silfver att
”äflärnna till ett sådant värde. Beredningen de”lar
emedlertid icke detta tvifvelsmål. Bered”ningen
åberopar häremot erfarenhetens vittnes”börd,
huru hastigt subscription verkställdes till
”deltagande i Diskonterng , mot Deposition af
”Silfver, uti en tid då myntväsendet var i en
”lika stor, om ej större oreda, än nu. Af Con”troll-Contoirets
Anteckninggar finnes dessuto m,
5,a*t sedan år 1800 öfver Sju Millioner Lod Silfaer
blifvit upparbetade, och hvilket närmare in”hämtas
af följande:
Summarisk Uppgift å det Guld och Silfver som
i Riket blifvit controlleradt ifrän och med är 1800
till 18 1 6 ars slut.
Guld
qvintin.
Silfver
lod.
År 1800 Stockholm
Landsorten!©
19,084
15,071
170,041
225,109
' 1801 Stockholm
Landsorterme
20,626
15,237
116,645
178,971
— 1802 Stockholm
Landsorterne
22,778
■4,692
88,537
M»,9j4
— i8o5 vStockholm
Landsorterne
22,098
15,554
100,201
i48,55>
-- i8o4 Stockholm
Landsorterne
21,785
I7,3l8
101,756
162,461
1800 Stockholm
Landsorterne
22,638
17,712
114,037
166,120
j Summa
Guld
qv.
54,155
3 y >863
37,470
37,052
39,103
40,350
Summa
Silfver
lod.
395,130
29j,6i6
25g,49l
248,752
264,217
280,157
'510 Stats■ och Banko-Utskottens BetHnkanden'.
Guld
qvintin.
Silfver j
lod. |
År 1806 Stockholm
Landsorterne
20,966
17,725
117,475
173,935
r- 1S07 Stockholm
Landsorterne
18,801
16, i36
107,400
x 65,3 70
.— 180g Stockholm
Landsorterne
20,742
14,845
90,511
122,429
1809 Stockholm
Landsorterne
25,766
19,619
131,331
182,99°
>•* 1810 Stockholm
Landsorterne
22,479
19,225
140.728
173,104
— 1811 Stockholm
Landsorterne
14,170
16,768
109,509
15o,8i6
— 1812 Stockholm
Landsorterne
IÖjOÖO
15,795
128,141
i57,o43
-- i8x3 Stockholm
Landsorterne
17,320
16,932
156,919
180,467
i8l4 Stockholm
Landsorterne
16,178
i6,5o3
166, o3i
158,691
— l8i5 Stockholm
Landsorterne
Tä^esi
16,334
155,275
158,297
r- 2816 Stockholm
Landsorterne
14,276
10,917
i56,2oi
144,919
f
Summa
Summa
Guld
qv.
Stockholm den 12 Mars
C. C. Lunnell.
Förste Controllör,
1818.
38,6g 1
34,93/
3y,58
45,386
4i,7o5
29,938
32,755
34,252
32,68i
35,ot5
28,193
613,733
Guldets Silfvervärde utgör i Lod - - - - _ _
tillsammans Lod Silfver
Reduceradt till finhet efter myntsorten utgör Lod
och sålunda i Specie Riksdalrar - - - - stycken
oller för året-jt^del i medeltal - _
Summa
Silfver
lod.
291/110
272,770
2i2,<)4o
5i4,32i
3x3,832
26o,32-S
a85,x84
537,386
334,722
3i3,37o
30!,T2O
4,960,963
2,275,881
7,234,844
6,820,200
3,079,090
l8x,ia3
Stats-och Banko-Utskottens Betänk anden'. 511’
”Orri en gång hela vigten af fullständig
”ordnings återförande i Rikets Myntväsende in”ses;
om tillika full säkerhet och öfrige fördel”aktige
villkor för Lånets meddelande ställas; så
”skall det allmänna och enskildta intresset frir”ena
sig deruti, och Medborgaren gerna afhän”da
sig hvad han i Silfver och Guld kan hafva
”upplagdt, deraf han sedermera drager en ständig
”inkomst, äfven i metalliskt Mynt , i stället för
”det döda Capitalet, och dessutom vinna en väsendtlig
säkerhet uti ett af de vigtigare vilkor
”för allmän trefnad. Äfven genom Skatternas
”minskning skulle h varje Medborgare deraf hämsta
en direct förmon; ty, i stället för vidare afbetalning
å Stats-Verkets skuld genom Bevillning,
vöre det nog, sedan detta Lån blifvit in-,
”bragt, att dertill fondera Atta Procents ärlig af”gäld,
utgörande 240,000 R:d i Silfver , deraf
”Sex Procent till ränta och Tvä Procent till säntlkande
Fond , som amorterade Lånet på 28 år;
”och då kunde Ranken genast vidtaga sine vexel”functioner
på sådane vilkor, hvarmed Jordbrukaren,
Näringsidkaren och Capitalisten hvarför
‘‘sig borde finna sig belåtne.”
”Utrikes Lån bör ej sökas , ty dels skulle
”sådant för närvarande icke ärhållas, dels skulle
”det, i fall det vunnes, göra oss åter beroende
”och skattdragande till främmande Makter. Men
”utan någon så beskaffad serskild ansträngning ,
”sorn den Beredningen föreslagit, kari man icke
”förr än i en lång framtid motse en fullständig
‘ordning uti Rikets betänkliga financiella för”liållanden.
”
”Norrige, utarmadt af krig och olyckor, har
£ 12 Stats och Banio-Utsiottetis Bettini anden.
”nyligen gjort en dylik operation; med den stoi
?’ra skillnad, att där börjas med intet , då hos
”oss redan finnes både en fast grund och en byggnad
af mycken styrka-”
”Jfägon tid torde likväl ännu förflyta , in,
!,nan verkställigheten af ett sådant förslag kan
”med fullkomlig nytta och framgång ega rum, och
”JSpoken närmast före nästkommande Riksdag
”blifva den, då subgcriptionen till delaktighet L
”ett sådant Lån skulle öppnas, uppå villkor, sorn
”nu imedlertid borde stadgas; hvarefter, då sata”mankommande
Ständeis första åtgärd skulle
”blifva, att bringa det till verkställighet , eller
?!i stället vidtaga hvad annat de pröfvade vara
”mera gagneligt eller af större sannolikhet att
”'lyckas, än detta sig nu företer- Hvad Bered»
”ningen hoppas, ar, att åtminstone skaliga an“ledningar
då skola kunna vara utvecklade till
“ett mera befästadt allmänt förtoende, och Bered»
“ningen vågar åtminstone med ett slags visshet
”förese , att utvägens angelägenhet dittjls skall
”hinna blifva ärkänd och af ar farenheten bekräftad.”
Redan genom hvad sålunda anfördt blifvit,
torde de anmärkningar , som påbörda ifrågavarande
Förslag antingen alldeles ingen rimlighet,
piter uppenbar afsigt att formindska Bankens Silfver-Fond,
anses af sig sjelf förefalla; likasom ock
det deraf torde befinnas, att det nogsamt förekommit
till öfvervägande, huruledes förra behandlingen
med dö så kallade Silfyer-Sgdlar förmodeligen
konme att på värkstalligheten hafva
ett menligt inflytande: hvadan den af en värd
Ledamot af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
sorn sjeif del i förra llanco-Utskott* öfver
-
Stals- och Banko-Utskotten! Betänkantlen 513
läggningar, nu gjorde erinran, angående. ofta
inträff amie ombytttghet i beslut, kanske, någon-gäng
pä rättvisans bekostnad , Som vacka en varnande försigtighet
i åtgärder, som bero af fria viljan, och
hafva den säkra fördelens beräkningar lill föremål,
icke undgått nödig uppmärksamhet.
Jag anser att, om Banco-FuUmäktige, i det
lyckliga fall, att mvntförliåljanderne hunne komma
tili skälig stadga, tillätes öppna subscriptjoq
till teckning af ett sådant lån, att utlaga* någon tid
före Rikets Ständers nästa sammanträde, och Rikets
Ständer såmedelst skulle finna denna väsendtligt
utväg för sig beredd, att i värket sätta
en fullständig plan till Mynt-reglering, vöre
äfven uppoffringen af någon ränta under tiden ingalunda
att jemföra mot de häiaf härflytande fördelar.
I öfrigt torde särskildt till förklaring af de
Jrärvid gjorda ärinringar få anföras följande:
I stället för Tvä Procents afbetalning på Capitalet,
förekommer i Förslaget, att Länet skulle
fonderas på 8 Procents ärlig tillgång, deraf Sex
Procent till ränta och Två Procent tili sänkande
fond. På det speciella af planen skujle bero,
om desse 2 Procent borde användas omedelbarligen
till afbetalning af lika Procent a hvart
tillskott, eller på annat mera nyttigt sätt för äudamåtet
disponeras. IRefve förtroendet starkt
vore det ofelbart, att bidrag till detta Län gärTia
gjordes; ty räntan är hög. Låt ock vara atjt
Utlänningen deltoge deri och för en tid drogé
räntevinst. Creditens återställande vore väl värd
denna uppoffring, och efter hand utbyttes de
betungande Lånen mot lindrigare. Man synes
i- vissa fall ingen erfarenhet vilja draga affräta-,
514 Stats- och Banko-Utskottens Betänkandcni
mande Matters exempel, enär i andre man alltid
är färdig att upphöja deras företräden. Ryssland,
Preussen, Österrike, Danmark m. fl. hafva
som bäst under utförande en och samma.plan
för Sedelmyntets eller Credit-Papperens stadga,
nemi. den , att upptaga Metalliska Dan. De soia
dem hos Utländska Makter och erhålla dem.
på dryga villkor: här deremot är åtmiudstone den
inskränkning i Förslaget af nödvändighet gjord,
att derom ålita egne Medborgares tillgångar, så
långt de kunna det medgifva.
All förlust för Banken å detta Lån kan dessutom
på flere sätt undanrödjas.
Om planen för Lånets upptagande af Rikets
Ständer fastställdes, under villkor, att den
ej borde bringas i Verket förr än tills nästa
Riksdag, och hos Kohgl. Majit i underdånighet
anhölles, att Kongl. Majit täcktes låta meddela
Banko Fullmäktige underrättelse, enär, med afseende
härå, Kongl. Majit i Nåder ansåge Terminen
vara inne, att öpna subcriptionen till
delaktighet i detta Lån; så borde till vilkor göras,
att hvar och en skulle för sin teckning innestå
i gine månader. Subcriptions-Iistorne hunne
då inkomma innan Riksdagen: beloppet blefve
kändt och Riksens Ständer komrne i tillfälle
att i sammanhang med öfrige foreiiållanden pröfva,
om Lånet borde upptagas eller ej. Ansåges
det icke lämpeiigt, så afsades det, och dermed
vöre ingenting förloradt; i annat fall åter, så
infordrades det, för att efter planen begagnas.
Men, enär deremot Riksens Ständer nästa gång
tilisammanskommå, utan att något i denna del
under tiden har blifvit uttedt och erfarit, var
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänianden 515
der förhållandet alldeles lika, som nu, att stanna
i ovisshet om hvad som rätteligen bör beräknas,
samt att sakna nödigt rådrum för sådana
prelirmnairers utveckling, hvarpå ett verksamt
afgörande må kunna sig stödja.
Emedlertid, och då Utskottens pluralitet nu
mera afstyrkt förslaget, återstår ej annat, äw det
förbehåll, att denna särskildta tanka må reserva*
tionsvis till Riks-Stånden få medfölja.
Med Herr Friherren och Stats-Serceteraren
Wirsén förenade sig Herr Stats - Secreteraren
Lannerstjerna, Herr Majoren Friherre Hjerta,
Herr Assessoren Lagerhjelm, Herr Hof-Rätts-Rådet
Heykensköld, Herr Lagmannen Manner stam,
Herr Ofverste-Lieutenanter Friherre af Nordin
och Herr Lagmannen Noréus.
Till hvad Utskotten anfort i anledning af
dervid gjorda anmätkningar , att Magazins-Inrättningeris
Creditiv blifvit intagit i beräkningen
af de för Jordbrukets nytta tillgänglige Fonder,
ville Herr Stats-Secreteraren Friherre Wirsén
för sin del lägga följande :
1 81 3 och 1 8 13 års Spannmåls - undsättningar
till utsäde och Brödföda samt upphandlin^ame
3815 och sedermera hafva manga än lefvande
vittnen, sorn denna nytta bekräfta, och äro tacksamma
nog, att icke hafva glömt nuvarande Hans
Kongl. Majit Konungens, genom Magazins-Inrättningen,
utförda välgörenhet.
Dessa vittnesbörd jäfvas visserligen icke af
det yttrande, som en Ledamot af Höglofl. Riddarskapet
och Adeln anfört, så lydande:
”Det, sorn här sagts om Spanmåls-MagazinsC
5>Directionen, förutsätter lik välj att derp reduc®«
516 Sfat-s- och Banko-Utskottens Betänkanden.
“ras till en anstallt, som för Jordbruket svarar emot
”hvad Metall-Lånen äro för Bergsharidteringen.
“Jag vet alltför val, att Spanmåls-Magazins-Di
“rectionen för det närvarande är helt annat.
”Jag förutsätter, att Stats-Utskottet vid denna Riksdag
lyckas, att upptänka, i fall det är möjligt ,
”en organisation för detta Verk, som gör det
“nyttigt för Landet; kan detta icke ske sä lör
vhelti Inrättningen hort."
Magazins-Xnrättningens hufvudsakliga värde
ligger, efter min tanka, egenteiigare deruti, att den
"finnes och att den kan göras activ, om det behöfs, än
Uti sjelfva activiteten, hvilken oförsigtigt utsträckt,
deremot kan blifva till sina följder vådlig.
En annan Ledamot af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln har klandrat, att Creditivet till
Magazins-Difectionen blifvit intagit i beräkningen
lill Jordbrukets fördel, under anförande, att
det användes till Staternes underhåll med Brödkorn,
för Brödpriset i hufvudsta.den m. m.; mea
denna tanka saknar behörig grund ; ty Statens
JBrödkorn efhålles af Krono-Tionde och Afrad
samt andre Spanmåls-Intrader, och Magazins-Directionen
har för öfrigt en egen Fond , tillräcklig
för dess egentliga verksamhet i sitt sammanhang
med Stats-Verket; sä att minst hela Creditiv-Fonden
må anses ägnad och tillgänglig för
den särskildta rörelse till upphandling och undsättning
af Spanmål, hvarmedelst Magazins-Inrättningen
ändamålsenligt kan och bör befrämja
Jordbrukets fördelar.
Ren tG Maji 1818.
Herr Grosshandlaren Arfvidsson i
Så val i följd af hvad jag inom liogtärade
Stats- och Banko-Utskottens Betändanden. 517
Borgare-Ståndet och desse Höglofl. Utskotten haft
äran yttra, som af min vid Höglofl. Utskottens
Betänkande anrnäldre Reservation, får jag nu ytterligare
framlaggade skäl, som hindra mig ifrån att
biträda Höglofl.Utskottens tillstyrkan, att all Tull
bör 1 Hamburger Batiko eller Silfver erläggas.
Då allt Landets präglade mynt försvunnit, för*
bjuder det sednare af dessa alterpati ver sig för närvarande
sjelf. Det förra blifver såledesensatnt Utför*
bart,och hvarvid jag således uteslutande fäster mig.
Jag gillar fullkomligen, att Tull-Intraderna
så bora bestämmas, att Staten ej må genom minskning
i mynt-représentanternes värde, sakna en
påräknad säker inkomst, men tror med verklig
öfvertygelse, att detta ändamål kan ernås på annat
och lättare Sätt , än att just dervid fästa ett
ovillkorligt antagande af en Utländsk Stats fictiVa
mynt såsom nödvändigt. Denna princip
bär dels ingen behaglig inflytelse på vårt Sedelmynts
Credit, och dels är den något sårande för
den National-vädigheten, hvartill vi alltid böra
söka att höja oss , i synnerhet då medlen dertill
ej bestå af uppoffringar, Manne således ej samma
Resultat, eller Tull-Inkomsternes säkra beräkning
kunde vinnas, om vi som måttstock för
dem antage vår Svenska verkliga Riksdaler
Specie i Silfver, hvats värde i Sedlar bestämdes
för hvarje qvartal med ledning af dessas Coutsvärde
mot Utlänskt mynt och derefter antoge dem
i Tull-liqvider af alla namn?
Örn, genom Coursens oväntade stegring, efi
obe'ydlig förlust skulle för något qvartal uppkomma,
ersättes sådant genom dess fall ett annat
qvartal; för öfrigt uppväges denna lilla och
51S Stats- och Ranko-Vtsiottens Retänltanden.
obetydliga olägenhet mångdubbelt af de flera fördelar.
som föreslagna betalningssättet ovedersägligen
skulle medföra och af hvilka jag vill nämna
dem, som först framställa sig:
i:o Är Kronan alltid fredad för förlust ä
vexlar, hvilken ej sällan måste uppkomma, da
desse mäste emottagas af en mängd personer ,
Irvars vederhäftighet ej alltid kan vara att med
säkerhet påräkna.
sto Finnes i hela Sverige blott d.ne ställen,
tiar vexlar när som hälst kunna nrhållas, och
Författningen kan således endast på desse ställen
helt verkställas.
3:0 Skola de många ExporteUrer och Impor-*
teurer, hvilke för sina, uti små summor delade
Tull-afgifter, behöfva efterfråga och köpa vexlar,
nödvändigt och naturligtvis vida mer uppjaga
Coursen, än om desse många Summor köpas uti
en eller flere större vexlar af en man.
410 Fehöfver Staten ej förskaffa sig Större
massa vexlar, än verkeliga bebofvet klafver: ty,
om försäljningen af ett surplus vexlar beräkhas
som medel att falla Coursen, skall dessa vexlars
förutgående anskaffande analogice höja den. Det1
ta gäller äfven i anseende till vexlar, som dragas
å skeppade varors belopp, ty, om de ej lemnäs
som Tull, skola de ju säljas till annan man ?
5:0 Kunna uppköpen af vexlar ske de årstider,
då Coursen vanligen är lågast, eller under
skeppningstiden och derigenom ingen ringa förmån
tillskyndas Staten.
G:o Lättas tTppbörds-Verket och en vigare
gång lämna» Handeln, hvilken man ej utan
-v
Stats- och Banko-Utskottens betänkanden. 519
nödtvång bör betunga , men aldrig med forma*
liteter utan verkligt gagn.
Desse mine åsigter vägar jag underställa de
Respective Riks-Ståndens mogna bepröfvande;
och af denna anledning är det, som jag ödmjukast
anhäller, att de må dit åtfölja de HöglofJ.
Utskottens förnyade Betänkande öfver Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om Allmänna Penning
ge-rörelsen oell Mynt-värdets upprätthållande.
Herr Grosshandlaren Wideberg .*
Det är i två omständigheter jag är af.olikä
tanka med Högled. Utskotten, nemligen: 1:0 an-'
gående underhaltige Skiljemynt, och 2:0 rörande
de till Strömrensningar föreslagne 100,000 R:d;
och i följd af min gjorda reservation , anhållet
jag, att mine åsigter af desse ämnen må få åtfölja
Betänkandet till Respective Riks-Stånclen.
Hvad första punkten beträffar, så heter detväl,
att det underhaltiga Skiljemyntet till förekommande
af utförsel och uppsmältning icke
skulle utgifvas förrän Coursen och Myntvärdet
voro stadgade, men endast beslutet om utgifning
gen nu fattas, för att då sättas i verket. Jag
kan icke inse, hvartill ett sådant förtidigt beslut
skulle tjena, om icke till att binda kommande
Ständer, att derefter bestämma en hel Realisation
i framtiden; ty hvem kan afgöra pointen
för Coursens och Mynt-värdets försämring
eller förbättring, då Handels - förhållanden och
årsväxt så betydligen influera derpå hvarje år ?
och detta måste de göra, så länge ingen kraftig
anstalt finnes att hålla Coursen oförändrad. Den,
skada och förvillelse, detta beslut skulle medföra,
i anseende till fruktan för en framdeles
520 Stats- och Sanio-XJlsfcottenS Hetänianden.
blifvande Realisation , anser jag deremot så betydlige,
att jag alldeles måsie afstyrka det.
Skall man realisera, så måste man väl göra
det helt och icke plackvis, hvaraf den säkra följd
ganska sannolikt skulle uppkomma, att de fleste
privata Lån blefvo uppsagde. Men äfven denna
Realisation i helt, som derigenom skulle beredas,
torde böra Väl öfvervägas och medlen dertill
Hoga beräknas. Nationen har blifvit dupe på
den sista Finance manoeuvten af detta slag, sorn
annu är i friskt minne, oell det är icke troligt*
ött den, undervist af skadan, underkastar sig eri
Hy. Den vet, att Banken äger goda säkerheter
för större delen af sine meddelade Lån, att desse
Lån kunna efter hand indragas; och, erit dé
göra det, är al! Realisation öfverflödig; ty Banken
återtager då af sig sjelf sine funetioner, som
Vexel-Bank. Den vet, att desse Hypothequer
hafva värde, och kunna vid en Realisation,
aldrig med rättvisa utelämnas bland tillgångar
n e för Sedlarnes inlösen. Dessutom torde
det vara afgjordt, att Silfver icke kan bibehålla
sig i rörelsen, så länge Sedlar tillika äro gång.
bäre, som icke hvarje ögonblick kunna Utbytas
mot Silfver. Månne således det icke Vöre rådligast
att söka en fast och oöfverstiglig gräns för
all vidare försämring, mell för öfrigt låta mynt*
representativerne förblifva oförändrade?
Min andra anmärkning är den; att jag icke
finner skäl medgifva minskning af den till
mynt-värdets upprätthållande, i förra Betänkandet,
påräknade halfva Million, emedan jag anser
den summan vara den minsta, sorn till detta
ange
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänianden. 5211
angelägna ändamål, med hopp om framgång;
lior användas. Och hvarföre skola då 100,000
R.'d deraf disponeras till Strömrensningar m. m.?
Visserligen är Finska handeln till vår stora
skada, men kan den icke motverkas med annat
än Strömrensningar, så torde målet vara så
aflägset, att våra Financer kunna hinna totalt
förstöras innan det vinnes. Tractaten med Ryssland
medgifver ju rättighet att lägga Tull på
Finska produeter; och sker det, så måste väl
Svenska kunna täfla med dem, och Stockholm,
icke komma att lida brist på förnödenhets-varor.'
Denna utväg vore väl således tjenlignst, men,1
om Strömrensningar anses derjemte nödige, för
att i framtiden befordra en lättare tillförsel, så
må de dertill föreslagne 100,000 R:d heldre tagas
af Discont-Creditivet, som dermed gerna
kan minskas.
I afseende på Silfverräntan för Fastighetslån,
så blifver jag vid min förra tanka, att den
bör erläggas, enligt förslaget i första Betänkan-1
det. Och med Herr Arfvidsson förenar jag mig
angående Tullens betalning i Silfver eller Växlar,
Herr Bruks-Patron Mitander.-
Höglofl. Stats- och Banko-Utskottens Finance-Berednings
Betänkande i anseende till
Penninge-tillgången anser jag för min del be-1
reda en vådlig indragning. 5 å 6 Millioner
skola inom Fem år inbetalas till Filial-Disconterne,
och derföre är , efter min tanka, ett för
ringa surrogat uppgifvit. Penningar äro väl
anslagne till Jern-handteringen, dock endast temporairt,
och hvilken gör en mindre verkan än
Bihang till Rikt-St, Prat. IS17—1818 6:rc Sami. Sive 67, 68.
522 Stats- och Banko-Utslottens Betänkanden.
man kan föreställa sig, enär medlen årligen komma
att ater ingå till Banken, Manufacturernes
fond blifver äfven ökad; och genom Odlings-och
Fastighets-Fån, samt Götha Canal-Byggoads biträde,
och några mindre anslag komma äfven
medel i rörelse, men, hvad ingår icke deremot
till Banken i räntor för Disconts, Fastighets,
Odlings, Metall och Jernbrukarens Fånen, icke
förgätande den betydliga afbetalning af 750,000
B:d B=ko förutan räntan, sorn från Stats-Verket
årligen erlägges.
Den som är i sådant förhållande, att han
kan få del af förestående biträden bör icke klaga;
men det gifves andre medborgare, som icke
hafva Stångjerns verk, Fabriker, eller annat sorn
berättigar dem till åtnjutande af förestående anslag,
och som hitintills ali tat Disconterne; för
desse synes icke någon utväg beredd, ehuru,
om man blott betraktar Jordbrukarne, deras antal
är stort, och deras undergång, i fall alla
Fåne-tillgångar för dem stänges, gifven, man
hänvisar till ingående Creditiverna från FilialDisconterne,
men jag fruktar föga af dem blir
öfrigt, sedan förlusten å de Gäldskyldige afdragits;
Om nu så inträffar, att 3 Frocents Obligationerne
komma att gälla för fullt i liqvid i
Filial-öisconterne, så uppkommer derigenom en
verklig lättnad för den Gäldskyldige, men förhållandet
emellan denne och 3 Frocents Sedelinnehafvaren
är dock problematiskt.
Att förlägenheten redan måtte vara stor j
synes deraf, att hvarje Fåndag uti Riksens Ständers
Discont, begäres Lån till 150, å 200,000 R:d,
och Fåne-tillgången är inskränkt 40, 50 ä 60,000
Stats- och Banko-Utskottens Betänkandett'. 525
R.d. Af dessa skäl vagar jag derföre ödmjukast
hemställa och det med anledning af Konungens
Nådiga Proposition af den vio December förleda
år, hvilken omrörer 3 millioners surrogat i
stället för de fallne Disconterne, ' al t under Bankens
styrelse, elfer såsom en utgrening af Banco-Disconten,
hvats Creditiv således derefter i
män bör okas, måtte blifva i Låne-Väg att tillgå
En Million för Götheborg och En half Mil-i
lion för Malmö, att utgifvas till vederhäftige,
idoge och rättskallens Medborgare* för att befria
dem att falla uti sådane händer, som genom en
öfverdrifven ränta, den vare Näringar ej förmå
bära, fortskynda deras olycka. Underlåtes detta,
glömmer man icke till obetydlig del det ändamål
hvarföre Riksens Ständer blifvit sammankallade,
och mången redlig man, söm icke utan
gällande anledningar satt sin förhoppning till
Riksens Ständers beslut, skall blifva dragen utur
nyttig verksamhet och falla, utan att mera kunna
upprättas.
Herr landshöfdingen m. m. Friherre Cederstöm. !
Då jag icke af Höglofl. Utskottens svar å
de vid dess Betänkande om mynt-värdets upprätthållande
m. m, gjorda anmärkningar, finnér
mina åsigter i ämnet vederlagde, så får jag nu
ånyo åberopa mitt då rped Utskottens Betänkande
bifogade enskildta yttrande; och i afseende
å någre omständigheter i Utskottens nuafgifvande
svar å de gjorde anmärkningarné, får jag anhålla,
att detta mitt enskildta yttrande mattefd åtfölja
Utskottens Utlåtande till Riksens Höglofl. Ständer.
Beräkningar af Sedelstocken, grundade på
524 Stats- och Banko-Utskottens Be tänk an den.
Banko- och Riksgälds-Verkens Böcker kunna, i
afseende på siffran, ej vara någon tvist underkastade,
men deremot kan icke Rörelse-Capitalet
utan det mest säkra misstag beräknas till den
summa, som ofvannämnde Verks Sedelstock , emedan
en del deraf är såsom ofruktsam stillaliggande
bos enskifte, en annan del hos Utlänningen,
särdeles i Finland, och slutligen en annan stor
del, genom vådliga händelser förstörd: RörelseCapitalets
belopp måste således förblifva ett oupplöst
problem. Lane-Rörelse-Capitalet deremot
ka n, så vidt det varit förlagdt af allmänna Låneinrättningar,
med full visshet beräknas, och det
torde svårligen kunna vara någon tvist underkastadt,
att en hastig minskning i dessa Lånetillgångar
nödvändigt måste orsaka en stor del
medborgares undergång och derigenom i betydlig
mån skada det allmänna välståndet.
Högloft. Utskotten hafva uti sin beräkning
af den summan, hvarmed Banken förläde allmänna
Låne-rörelsen år 1814, och den, hvarmed
Banken, enligt Utskottens Förslag, kommer att
förlägga Låne-rÖrelsen 1823, alldeles utslutit
Bankens Lån till Stats-Verket och deremot endast
beräknat Bankens Lån till enskildta vid dessa
tidepunkter, hvarigenom det resultat erhållits,
att Banken skulle komma 1823, att förlägga
Låné-rörelsen med 7,600,000 R:d mera, än den
det gjorde 18 14 ; men, då Lån till 2,500,000 menniskor
i massa, hvarföre de samfällt betala så
väl intressen sorn Capital-afbetalningar, efter
min tanka, icke med skäl i Calculen kunna uteslutas,
och det så mycket mer, som de Lån,
hvarmed Banken,1823 kommer att förlägga en
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden. 525
skildta, bestar utaf de Ränte- ooh. Capital-afbetalningar,
hvilka å Nationens samfäldta Lån intill
desi tiden blifvit gjorde. Oin Calculen således
med den förändring uppgöres, att Bankens
Lån till Stats-Verket deri upptagas , så blifver
den, som följer :
Banken deltog i Allmänna Låne-rörelsen
den 31 December 1814 genom sin Discont
med - 6,515,000.
Då begagnade Creditiver i
Filial-Disconterne - - 440,500.
Lån till Stats-Verket - 10,012,473.
Lån på Fastigheter - 2,500,000.
Summa R:d 19,467,973.
Efter Höglofl. Utskottens Förslag kommer
Banken att deltaga i Låne-rörelsen 1823
genom sin Discont med - 6,724,000.
af nuvarande Filial-Discont-Creditiver
- - 1,400,000.
inlöste Discont - Assignations-Summan
- - 700,000.
i Fastighets- och Odlings-Lån 6,800,000.
ökadt Creditiv åtJern-Contoiret
- - 600,000.
ökadt Creditiv till Manufactur-Disconten
- - 400,000,
dertill kommer då återstående
delen af Bankens Lån till
Stats-Verket - 3,961,141.
Summa 20,585,141.*)
De summor, hvarmed Banken förlägger Näringarne,
och hvilke icke undergått förändring, äro i så val Utskottens,
som denne Calcul uteslutne.
526 Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden'.
Häraf synes, att Banken 1823 icke kommer
att verkligen förelägga Låne-rörelsen med mer
än 1,117,168 B:d mera än den gjorde 18 14, men
deremot kommer, i händelse Utskottens Föslag
skall verkställas, de 8,495,300 R:d, hvarmed enskifta
vid 1814 ars slut genom Filial-Disconterne
förläde Lån-rörelsen, att till 1823 frän
iåne-tillgangarne försvinna. Den Verkliga Låne-tillgången
är således då mindskad med icke
mindre än 7,378,132 R:d, oaktadt Bankens biträ*
de till Lån-rörelsens förläggande är ökadt med
1,117,168 R:d.
Herr Borgmästaren Holm:
Jag anhåller att vidare få utveckla mina
iskäl i det yttrande, jag förut afgifvit, för att jemte
detsamma, såsom min reservation, åtfölja Betänkandet
tiir Riks-Slånderi, i frågan om Finan-'
ce-Regleringen.
Den enda betänklighet,rjag hort med alfvar
yttras emot Realisation, är att Banken ej har
tillräcklig Silfver-Fond för ett sådant företag,
Man bestrider således icke sjelfva principen, titan
endast möjligheten, alt befordra den lill verkställighet.
För att komma till denna möjlighet,
hafva våra störste kännare i Finance-och Statshushållnings-vettenskap:
n ansedt förnämsta åtgärden
bestå deri, dels att for Bankens inkomster
förstärka Silfver-Fonden, så att len successivt
kan närma sig Sedelstockens belopp, och dels
för att så mycket fortare komma till målet att
upptaga ett större Län i Silfver.
Desse förberedande anstalter gifva ju tydligt
tillkänna, att afsigten är att i framtiden gif
-
Stats-och Banko-Utskottens Betärikanden5?^
va full valuta i Silfver för Banko-sedlarnes namnvärde.
Man kan väl ej bestrida rättvisan af denna
grundsatts, da man endast betraktar Banken
isolerad från Nationen. Men, då det förut är
visadt, att Nationen skulle bli ruinerad genom
en sådan operation, emedan hvarje penninge-egare
under tiden ville hafva sine penningar till
hands, för att begagna Conjuncturen, hvarigenom
de fleste Näringsidkare skulle blifva störtade;
så anser jag det högst nödigt, att man fäster
ögat på Nationens bästa vid en sådan vigtig
operation.
Sjelfva frågan om grunderne för en Realisation,
anser jag långt mindre vigtig, än de ämnen,
som af Realisationen blifva beroende. Jag
vill föreställa mig att Sedelstockens belopp är
eller snart blir 30 Millioner R:d , hvilka skulle
på ett eller annat sätt realiseras. Denna summa
måtte vara högst obetydlig emot den summa,
tom uppkommit under det vacklande myntvärdet
på en tid af 7 år, och nu validerar easkildta
Medborgare emellan, och består uti private
Lån, skulder för Fastighetsköp , fordringar
för utoorgade varor o. s. v. Alla de personer,
som hafva fordringar, eller skulldér, eller penningar,
blifva beroende af Realisationen eller
myntförbättringen. Det är således högst vigtigt att
i detta ämne iakttaga den aldra yttersta rättvisa.
Nu företer det sig klart för allt förstånd,'
att alla de afhandlingar, som angå 'Bankomynt,
icke kunna bringas till ett lika belopp i Silfver,
emedan Banko Sedlar nästan dagligen haft olika
värde efter opinion och den bestämmelse, som
uppkommit genom Vexelcours. Då hvarken nå
-
528 Stals- och Sanko TJtskottens Betankamlerti
gon positif lag eller moralisk rättvisa kan ålägga
mig att betala min skulld i bättre mynt, än det
var den tid min skulld gjordes; så kan Lagstiftningen
icke eller, utan att begå orättvisa , förandra
detta allmänna myntvärde, förr än ett bestämdt
allmänt Liqvidationssätt blifvit stadgadt
till rättelse för mig och min Creditor. Om också
Banken genom ett underverk kunde bekomjna
så mycket Silfver, att den kunde till fulla
beloppet genast igenlösa sine Sedlar, så vore det
iindock Lagstiftarens pligt , att först stadga en
allmän Liqvidationslag till rättelse för den förflutna
tiden, emedan jag omöjligen kan åläggas
att betala min skulld efter 4g sk. Cours, då den
t. e, blifvit gjord på en tid, då Coursen vargö
sk. Jag vill göra min tanka begriplig genom
framställandet af ett exempel. Om jag ägde 1,000
3Ld Bxq contant på fickan ; så är klart att jag
skulle vinna på rpyntförbättringen; men om jag
icke agde cpntanter eller fordringar, utan i ställett
satt mig i skulld för varor, eller fastighet,
beräknad efter 96 sk. Cours, och nu måste be«
fala efter 48 sk.; så blefve min skulld i ett ö^onblick
fördubblad.
Af hvad sålunda är anfurdt, torde befinnas
tydligt, att, om jag i dag säljer en fastighet föE
1,000 R:d B:co och på denna summa eihåller
skuldsedel, sorn efter 96 sk. Cours är värd 500
Jl:d i Silfver, och i morgon inträffar en sådan
realisation att Banken inlöser sina Sedlar med
Silfver till fulla beloppet; så läier jag väl icke
rimligen kunna tvinga köparen af min Fastighet,
att inlösa sin skulldsedel med i,qoo R.d i Silfver,
emedan jag i sådant fall skulle få dubbelt
Stats-och Banko-Utslottens Betänlanden. 529
värde för jnin Fastighet. Men, om jag för min
i dag försålde Fastighet erhållit contant 1,000
R:d Banco-Sedlar; Kan jag da ined rättvisa göra
anspråk , att vid realisationen i morgon fa
1,000 R:d 1 Silfver för mina Banko-Sedlar, för
hvilka jag ej utgifvit mera än halfva värdet?
H vem är sky Helig att skaffa Banken tillgångar ,
att gifva rnig dubbel summa, emot hvad jag rätteligen
har att fordra?
På desse och de flere skäl jag förut apfört anser
jag all slag3 myntförbättring både vådlig och
obehörig, innan ett bestämdt myntvärde blifvit
stadgadt att gälla Medborgare emellan vid enskildta
Liqvider om skullder, som blifvit gjorda,
innan myntförbättringen begyntes. Kanske
att man af alle Cours-noteringarne under de
sistförflutne 7 år bör utdraga en m%del-cours,
som då blefve grunden för alla Liqvider.
Denna grund torde äfven blifva användbar
för sjelfva Realisationsplaneri. 1 sådant fall liehöfves
ej något Silfver-Lån att ligga Banken
till last. Ett sådant Fån kan ej erhållas utan
Biksens Ständers garanti?. En garantie att upprätthålla
Realisationens fullbordande torde medföra
den verkan , att vederbörande icke uttaga
betydligt Silfver ur Banken, då ändamålet icke
är att dela dess tillgångar, då Banken tvärtom
dageligen får in Silfver för sine inkomster. Om
också Silfver på en gång skulle uttagas för alla
de Sedlar, som finnas i Finland och i Stockholm;
så måtte väl Silfver Fonden räcka dertill. Snart
skola de, som behöfva remittera penningar, åter
insätta Silfver i Banken. För de Sedlar , som
finnas i Landsorteme, uttages ej Silfver ålmin
-
5 3 o Stats- och Banko-Utskottens Betänk anden!
stone icke för de fleste Millioner, som skola utgå
i Krono-Utlagor. Ingen enda olägenhet Iean
uppgifvas, som motverkar den större fördelen af
ett reelt och stadigt mynt. Man säger val, att
varupriser och arbetslöner ej rätla sig efter berörde
Beduction. Men jag kan ej gilla detta
inkast; ty på lika sätt som hvar och en förstår
skillnaden emellan en Sedel på 2 R:d B:co eller
2 B:d Riksgålds-Sedlar ; så lärer man sig snart
att förstå, att 32 sk., 40 sk. eller 1 B:d Silfver,
svarar emot 2 Bni i Banko-Sedlar, o. s. v.
Sveriges olyckor komma ej att aftaga för än
efter Realisationsdagen. Måtte den snart inträffa.
Det vöre ett storverk, ett värdigt bihang
till Glädjefästerne vid en stor Konungs uppträdande
på Svenska Thronen, att derifrån få datera
Sveriges sållare Tidehvarf. Men denna Realisation
bör ej favorisera Utlänningar och Banko-Sedels-innehafvare
och skada alla de Medborgare
som hafva skulder. — Med ett orth — Sedan
olyckan och oredan är gjord, och nu mera
ej kan fullkomligen rättvisligen hjelpas; så tror
jag att jag för min Banco-Sedel icke bör vänta
mera Silfver af Banken vid Realisationen , an
jag nu för samma Sedel kan få på en Auction
eller hos en Silfverhandlare.
Ut Supra
(Dc till förutstående Betänkande hörande Bilagor Litt.
A--E, finnäs serskildt tryckte och hit intecknade.)
Banko-Utskottets Bettfnkanden
531
N:r 45.
Riksens Högh Ständers Banco-Utskotts förnyade
Betänkande, i fråga om allmänt
kungörande af Banco-Sedelstockens belopp
för hvarje är.
Banco-Utskottets Betänkande af den 1 sisth
April, i anledning af väckt motion om allmänt
kungörande af Banko-Sedelstockens belopp för
hvarje år, har, i grund af åtskilliga dervid gjorde
anmärkningar, blifvit från Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet
återremitterädt.
I anledning af hvad flere värde Ledamöter
anfört, rörande den förmänliga verkan för
Bankens Credit som af den yrkade Publiciteten vore
att förvänta; får Banco-Uts! ottet vördsamt åheropa
sitt redan afgifne Betänkande, hvaruti
Utskottet ej inskränkt sig till den framställde
frågans betraktande från en enda synpunkt, utan
deremot i möjeligaste måtto sökt utveckla, så
väl de sannolika förmånerne somäle befarade olägenheterne
af den anstalt, sorn för framtiden
föreslagen blifvit. Erfarenhetens vittnesbörd,
andra Länders exempel, och de allmänna principerne
i Stats- och Finance-Lrjfran, hafva i desse
hänseenden legat till grund för Utskottets
framställningar. Afven utan annan ledning än
en och hvar af jemförelsen med ensktlte förhållanden
kan hämta, lärer såsom otvifvelaktigt
kunna antagas, hvad uti Utskottets Betänkande
blifvit anfördr, att mången Banko-inrättning, sorn
aldrig brustit uti uppfyllande af åtagne förbindelser,
tilläfventyrs skulle rubbas i sin styrka
j35 Banko-Utskottets Betäkandenl
och till sin verksamhet inskränkas- genom publicitet
af dess tillstånd, ehuru dess solidiié förut
aldrig blifvit i fråga satt. Då Banko-Utskottet
å eria sidan medgifvit, att en till sin stadga
angripen Bank kan genom allmängörandet af sin
•Stallning för tillfället finna tillbaka en del af siri
förlorade Credit, har Utskottet ock å den andra
ej bordt lemna utan afseende, att, genom ett
stadgadt fortfarande af sådane periodiske uppgifter,
hvilka, en gång vidtagne, ej utan ny rnisscredit
kunde åter afbytas,elt hinder ofelbart skulle
läggas för en sadan Banks äler-inträdande uti en
fullkomligare verksamhet.
Dessa båda föremål har Utskottet alltså ansett
böra till deras vigt sins emellan öf vervögas,
och det angelägnare taga furträdet. Resultatet af
detta öfvervägande, sådant det för Utskottet sig
framställt, har, jemte déss motiver, blifvit till
Riksens Höglofl. Ständers närmare upplysta pröfning
öfverlemn-adt, i så måtto skiljaktigt från de
åsigter som legat till grund för den väckte motionen
i förevarande ämne, att Utskottet ej kunnat
inse nyttan af ett periodiskt kungörande till
Allmänheten, vare sig af Bankens hela ställning
eller af blott Sedelstockens belopp, mellan Riks*
dagarne, enär tvärtom flere olägenheter och missförstånd
derigenom utan tvifvel skulle beredas;
men deremot har Utskottet bestämdt förklarat
sig ej åsyfta, att den kännedom om Banco-Verket
och särdeles om Sedel-Capitulets belopp, som oundgängligen
må erfordras för ett riktigt bedömmande
af Landets Firianciella och Ekonomiska angelägenheter,
skulle Riksens Höglofl. Ständer undandragas;
hvadan Utskottet,^med tillstyrkan, att i hufvud
-
Banko- Utskottets Betänkanden.
sälten vid nu gällande ordning må förblifva,
tillika hemställt till Riksens Höglöfl. Ständers
egen upplysta ompröfning., huruvida det vid nu
förhanden varande Finance-Reglering ma anses lärnpeli
g att Sedelstockens belopp lill Riksens Häglof.
Ständer uppgifves.
Desse i korthet framställde hufvuddrag af
Utskottets i ämnet afgifne Betänkande, hvarvid
Utskottet ej kati undgå att ytterligare förblifva,*
tpide äfven göra tillfyllest att besvara dea af en
värd Ledamot inom Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, Utskottet gjorde tillvitelse, att ej hafvet
uppgifvit några skäl för sitt beslut, och att i den*
na fråga hafva sökt tillvälla sig en högre authoritet
än Utskottet rätteligen komma bordt; såsom
ock de hos Vällofl. Borgare-Ständet förekomne
erindringtu, rörande olämpligheten att till Riksens
Ständers pröfning öfverlemna Financiella ämnen,
sä länge de grunder skola vara obekante, pä hvilka
beslutet borde stödjas, lära derigenom finnas i
förväg besvarade.
Något misstag uti de i Betänkandet infiutne
uppgifter angående Engelska och Amerikanska
Bankerne, enligt hvad af några värde Ledamöter
blifvit anmärkt, kan å Utskottets sida
ej erkännas. Långt ifrån att bestrida, det speciella
upplysnirtgar om desse Bankers ställning
kunna af Nationens representanter vid pröfning
af allmänna Financiella ämnen för tillfället infordras,
har Banko-Utskottet uttryckeligen omnämnt
att sådant esomoftast inträffar, och i dylika
fall ej får vägras; men tillika uppgifvit, att
publicitet genom periodiska kungöranden till
Allmänheten, dessemellan, vid någondera af
Bank o- Utskottets Betänk and en.
desse Banker ej äger rum; hvilket ock är med
verkliga förhällandet enligt. ,
Under otvunget erkännande af Utskottets
ovillkorliga, förbindelse att meddela alla de upp.
lysningar, sorn , till följe af Riksens Höglofl.
Ständers beslut, i ett eller annat afseende frän
Utskottet blifva infordrade, öfverlemnas det framställde
ämnet vördsamt till de respective Ståndens
förnyade pröfning och slutliga decision.
De jLedamöter, som vid frågans behandling
inom Utskottet varit af skiljaktig mening
mot Piuraliteten , hafva åberopat deras vid förra
Betänkandet bifogade skriftliga anföranden.
Stockholm d. a2 Maji i8i8<
N:r 46.
Riksens Höglofl. Ständers sammansatta Statsoch
Banko-Utskotts Utlåtande, i anledning
af ett af Herr Presidenten m. ni.
D. von Schultzenheim, såsom medlem
af Utskotten,^ ingifvit Memorial, rörande
försäljning af Kungsgårdar,
Recognitions-Skogar och Ojflcers-Boställen
m. m.
Under de hos sammansätta Stats- och Banko
Utskotten förefallne öfverläggningar, i anledning
af Kongl. Majus Kådtga Proposition deri
ao December 1 81 7v angående allmänna Penninge-rörelsen
och Mynt-värdets Upprätthållande j
har en bland Utskottens medlemmar, Herr Presidenten
m. m. D. von Schulzenheim uti ett I10S
sammansatta Utskotten uppläst och här bifogadt
Stats- och BanÅo-Utskottens Betänlanden. 535
Memorial (Litt. A) jemte annat föreslagit, att
genom styckad försäljning till Skatte- af Kungsgårdar,
Recognitions-Skogar och Officerares Boställen,
bereda en ökad production och folkstock,
såsom, i Författarens tanka, säkraste utvägen, att
befrämja och trygga framgången af de anstalter,
hvilka, till Penningeväsendets reglering, komma
att vidtagas. *•-
Hvad först angar Recognitions-Skolarne,
så är fragan om deras försäljning, i följd af väckte
motioner hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
öfverlemnad till Stats-Utskottet, som häröfver
afgifver Dess Betänkande, och till hvilket
sammansatta Utskotten alltså få hänvisa.
Beträffande åter försäljningen af Kungsgårdar
och Officers Boställen, så hafva Utskotten,
som funnit det härom framstäldte Förslag förtjena
synnerlig uppmärksamhet, trott sig böra tillstyrka
Rikets Höglofl. Ständer, att, till utrönande,
huruvida de fördelar, som genom en sådan
försäljning voro att förvänta, icke skulle möjligtvis
kunna uppvägas af några härvid mötande
betänkligheter, hos Kongl. Maj:t anmäla derf
underdåniga önskan, det täcktes Kongl. Maj:t i
Nåder öfver dessa så ganska vigtiga ämnen af
vederbörande infordra alla nödvändiga upplysningar,
på det Rikets Höglofl. Ständer vid deras
nästa sammankomst måtte blifva i tillfälle, att
ifrågavarande Förslag till närmare öfvervägande
upptaga.
Jämväl hafva sammansatta Utskotten funnit
de öfriga ämnen , sorn Memorialet innefattar,
visserligen förtjena Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet,
men tillika ansett dem vara af så
-
536 Stuts- och Banko-UtskottensBetänkanden.
clan beskaffenhet, att de icke kunna komma undet
sammansatta Utskottens behandling; och har
äfven ett och annat af dem vid innevarande
Riksdag redan undergått Rikets Höglofl. Ständers
granskning.
Detta allt underställe* vördsamt Rikets Högloll.
Ständers närmare ompröfvande. En .Leda-:
motr. serskilda tanka hifogas.
Stockholm den 16 Maji aSt8*
Afskrift. '
Litt. A.
Vördsamt Memorial!
Högldfl. Stats- och Banko-Utskottens förec
ade afdelning till Finance-Ärendernes beredning,
har bemödat sig, att stadga och, om möjligt
vöre, förbättra Sedelmyntets värde; men alla
försök i denna väg torde till större delen blifva
fruktlöse, eller föga beståndande, så länge vi
för Brödfödan, och flere victualie persedlar, förblifva
till grannar oell Någrannar skattskyldige,
samt då ännu Consumtionen i Riks-balancen vida
öfverstiger produetionen. Penningen, om den
ock tillfullo vore af Guld eller Silfver, utgör ej
ett Tands verkliga välmåga, den är blott värdetecknet
och bytesmedlet af varan, hvilken allid
utgör hufvudmålet. Den penninge-tillgång
blifver och endast varaktig, som genom Medborgares
egna arbetsdrift bereder en rigtig tillgång
af nödvändighetsvaror. Tillskapas pappers-penpingar,
som både skola föreställa det vanliga bytesmedlet
af metal, och tillika sjelfva varan, utöfver
Circulations- och Förlags-behofvet, sa blir
ej allenast en ökad dyrhet å alla dagarbeten och
Stms- nch Bankn-L1 [sköttens Betänk an deri. 537
å säljbara varor inom deraf en naturlig
Följd, utan vexeln för de utifrån förskrifna varor
kommer ock i inon af remiltentens reqvisition
och tillopp, att gälla, likasom all annan behöflig
vara, hvarå ringa tillgång gifves, hvad mur!
jeligen den gälla kan; och den inhemske tillver-!
karen nödgas dock, vid det skrytsamma activa
Handel s-Systemet, att åtnöjas med det pris, sorn.
hälst honom af Landets Exportörer beviljas må.
Förutan den sanna och vid Riks-Styrelsen så
angelägna Statistiska kunskapen, samt förutan ert
förutseende vishet i sådane högmål, kan icke ett
folks framtida välgång beredas ; utan kommer
tvärtom ett af naturen starkt Rike, vid felagtige
Finance-tillställningar, för flere Tidehvarf,
att försättas i oreda och vanmagt.
Let är en väl bevittnad sanning, att, innan.
Sveriges område föröktes med Skåne, jemte flera
Län, så utfördes både Spanmål och flere Sofvelvaror
ifrån vårt Fädernesland, samt till och
med bevisligen till Pommern och Liffland, hvilka
Länder vi sedan behöft anlita om Säd.
Vid forntidens tarfliga lefnadssätt, nykter-,
het och cuttrötteliga idoghet, ifrån Otta till senaste
qväll, kunde både i enskildt Bo och uti
Samhället, något öfverskott gifvas till utbyte e-j
mot de få Utrikes behofven, och inflöt derjemte
mycket Utländskt mynt, så att offenteligen ett
visst pris måste utfardas på flere slags LTtrikes
penningar. Le fleste Innevånare voro då verksamma
Jordbrukare, eller oinskränkt frie NäringsBihang
till Riks-St. Fröt. i§ij—iSiS- Cue Samt. N:r 69, 70.
Lager b rings Historia IV delen p. 256. Dess Sant*-’
mandrag h delen p, 8. II. 5o, IIT, p, i®. 4g.
538 Stats- och BanÅo-Utskottens Bet'arilt anden.
idkare; och hvarförutan allt skatteköp, både Krdno-Böndernas
besittningsrätt orubblig, så väl sorn
Aboernes å Kyrkogodsen, hvilka seduares an*
tal före Konung Gustaf der. ,I:stes verkstä^da
indragning, minst uppstego till 9000 Hemman,
**) Säd och Victualier förtärdes ej di af mångtalige
Embetsman, af så många Stadsboer och
»yslolöse SmåHerrar, af Erossare, Uppassare, samt
flere slags vaktkarlar och uppsyningsman, som
öka autalet af senare tiders dagdrifvare och lättingar.
Det krigiska Europa hade då ännu icke,
med sina talrika stående Alméer på värfvad
fot, tvungit Norden, att sätta sig i ett lika besvärande
försvarsstånd; och lyckligtvis kunna vi
ändock till denna dag merendels räkna våra krigare
ibland närande medlemmar 1 Staten, Emedlertid
saknas nu armar vid större företag,
och oräknelig odlingsbar mark ligger öde; oell
flerestädes, der nu grof Timmerskog växer, finnas
tydliga lämningar af hvälfda och fordom
odlade åkrar, — Allmogens Barn hinna nu knappt
blifva fullvuxne, förr än de skynda till Städer,
och hvarifrån de inom åtta dagar efter ankomsten
äskade försvarsbetyg och sjelfva Tuckthltset
ej förmår dem afhålla. Af en vis Regerings
omsorg, medelst en både ökad Näringsfrihet och
Näringstillgång, står mer att hoppas; »ch Sverige
skall då besanna det hugneliga uttrycket i
Kongl. jMaj:ts hfådiga Proposition af den 10 December
1817: ”Att det ännu gifvas åtskillige
”anstalter, såsom tjenande till lättnad för Nä^ringarne,
och derigenom till att befordra det
’’National-tillstånd, hvars beständiga tillväxt ut*
ö,;‘j Lagerbring* Sammandrag III, delen p, 5.
Stats■ och Banko-Utskottens Betänkanden. 539
”gör hufvudsakliga villkoret för alla Finance”planers
framgång och varaktiga nvtta.” „ Den
omständigheten, au nästan ärligen före Konung
Carl Xlttes, denne eljest vördade Rikshushållarens,
senaste Regeringsår, Spanmål och flere slags
victtialier utfördes ifrån Sverige, naen att sedan
sådane lifsmedel, till större eller mindre myckenhet,
måste oafbrutet utifrån införskrifvas, kan
icke annat ärt väcka en hvars synneiliga uppmärksamhet,
och har föranledt till den tanken,
att den vidt drifna Reductionen, och det eljest
prisvärda Indelningsverket dragit mångfaldiga
Hemman ur enskilda egares och Krono-Bönders
händer, hvilka af dem hämtat en ymnogare skörd
och större Ladugårds-afkomst. Jag har ock derföre
för min del, i Tal och vid flere Riksmöten
samt i Tryckta skrifter, yttrat den öfvertygelsen,
att, till vinnande af Folkstockens, Produetionens
och Statsinkomstens förökning samt
med detsamma Nationens oafhängeliga sjelfbestånd,
fordrades, jemte några allmänneliga Htishållningsstadgar
till vissa missbruks hämmande,
hufvudsakligast, att all ambulatorisk illa häfdad
Svensk jord , hvilken nära till sägande nu är
Possessio nullius, eller ingens fulla Ego, må komma
uti idoge sjelfegande och orubbelige Svenske
Medborgares händer. Jag har ock i den akt
och mening, genom ett Dictamen den 24 October,
till Protokollet uti 1809 år9 Stats-Utskott,
*) hvaraf jag hade äran vara Ledamot, tillstyrkt,
att alle Kungsgårdar, de Kongl. Lust-Slotten un.
*) Se Ridderskapets och AdeinaProtocoll i December
p, io65. 1089.
54» Stats-och Banko-Utskottens Betänkandenl
dantagne, skulle, sönderdelade L måtteliga områden,
så väl, sorn alla Officers Boställen, då de
blefvo ledige, och Kongl. Majus Nådiga bifall
dertill vinnas kunde, efter föreslagna grunder
till Skatte försäljas.
Det så kallade, Upsala Öde, som uti hela Ri*
ket var, kringsprida» bevarades fordom oskingradt
för Upsala Öfver-Konungars räkning, för att
nemligen dermed besörja Hofhåliningen med flera
förnödenheter; men, som Ilegenters egna inseende
å den spridda kungsjorden ofullkomligt
ske kunde, och afraden genom tid efter annaa
skedde förläningar, sorn icke alltid efter Konun.
ga-Balkens lydelse indrogos, efter hand minskades,
så sattes detta Upsala Ode, eller Krono-E<
gendom, under allmänna Drätsel-Verkets Styrel-j
se, som deraf emottog alla Intrader, och Konungen
betjentes sedan till Hof- Slotts- Stall- och
enskilde behof, med tid. efter annan ökade anslag
af Riks-Staten.
180g års Stats-Utskott sökte, att utaf Kongl.
Majus och Rikets Kammar-Collegiurn blifva om
Kungsgårdars och flera Krouo-Lagenheters beskaffenhet
och afkastning underrattadt; och erhöll
en detaillerad uppgift om alla desse KronoEgendomars
olika Arrende-villkor, upplåtelses- och
affiy ttnings-texminer, och befanns deraf, att de
genom Konungamaktens enskildta förordnande
upplåtne och förarrenderade i5 2||ulels mantal,
blott gåfvo 451 Tunnor 2 ’ kappar Spannmål,
och en behållen penningeafkastning af R:d Ban
-
Ridd. och Adelns Protokoll i December p, Iooo,
1 o3ä, 1o57? 1089,
Stats- och Banko-TJtskottenS Betänhanden. 541
leo 2,190: 23- ii- Förde af Arrendatorerne erliållne
3237^ ökedagsverken och 11,186. drän
gedagsverken
gåfvos blott R:d 60g.
4 r., men
hvilken oberäknelig förlust ledo icke de beklagansvärda,
ofta aflägset boende Henderne, som
ofta voro, midt under den brådaste tiden, ryckte
ifrån sina hem. Deremot har ett vida mindre
hemmantal, eller 45- mantal, som genoin Kongl.
Kammar.Collegii försorg efter de den 17 December
1799 utstakade grunder blifvit utarrenderade,
gifvit 816 Tunnor 61 kappe Spannmål,
eller, då denna ränta, jemte alle andre Artiklar,
beräknades efter 1808 års Markegång,en samfäld
Summa af R:d Banko 16,194. g. 10; hvilket belopp,
ehuru ännu ringa, vida ofverstiger de af
Konungarne enskildt benådade upplåtelser, och
derpå grundade Contracters afkomst.
Jag vill ock till jetnnförelse vid detta tillfälle
anföra den nyligen af Kongl. Majas celi
Rikets Stats-Contoir för år 1816 uppgifna inkomst
utaf alla Kongsgårdar och Kronolägenheter,
som med Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd,
uppå Rikets Ständers underdånigste tillstyrkan,
utarrenderade blifvit, utgörande i penningar R:d
Banko - 38,679. 13- 9-
I Spannmål 5.5.23 Tunnor 91 kap.
pe beräknade i penningar ä 4- B:d 24,854. 39. 5.
eller tillsammans 63,534. $sk.
Det vill säga i årligt arrende af Kronans
lggjf^tdels mantal, inberäknade de upplåtne iiofStallängar
med Säteri-rättighet, per mantal circa
R:d Bco 320: 40 sk., en afkomst i sanning
vida större, än förut af dessa Krono-Egendomar
542 Stats- och Banho-Utshottens Betänkandenl
någonsin varit skördad; men luiru mycket skulle
icke en sådan årlig Krono-Ränta, utom en betydlig
köpeskilling, förökas kunna, om dessa Rikets
förträffeliga gods, oftast öfverjemförlige emot annan
i mantal 'beräknad Frälse- eller Skatt-Egendom,
till ett Hemman, eller, efter förevarande
omständigheter, till några mantal i sönder, emot
6 års på Auction erbjuden Skatt , finge till Everldelig
Ego lösas; hvilken Skatt eller KronoRänta
dock helst borde till fullo beräknas och
erläggas i Spanmål.
Arén 1809 och 1 8 1 o, afgaf då varande Statsutskott
till Rikets församlade Ständer, om dispositionen
af Kongsgårdar och Kongs-Ladugårdar ,
många mödosamma och högst upplysande Re.
tänkanden *),
Det Hedervärda Bonde Ståndet hade genom
Protokolls-Utdrag af den 3 Augusti och
den 28 December 1809, allerförst til! de öfriga
respectiva Riks-Stånden meddelt förslag örn
Kongsgårdars och öfriga Krono Lägenheters samt
Recognitions-Skogars försäljning till Skatte: Förmodande
Rikets Ständer dertill vara berättigade,
då Regerings-Formens 77 §. innehåller, ”Kongs”gårdar
och Kongs-Ladugårdar, med dertill lydande
Hemman och lägenheter, Krono-Skogar,
”Parker och Djurgårdar, Krono och Stallängar
”samt Laxfisken och andre Kronans Fisken samt
”Kronans öfriga Lägenheter, må Konungen icke
*) Se Ridd, och Adelns Protokoll för år 1809. Dec,
p, J002, H09, L773, I635, 5r 18I0. Januari p. 77,
103, 127, Febr. p. 986, 1384, I729, Martii p. 778,
1087, 1784, April p. 207, Ö29; 665, 690,697,737,
767, 79c, 799, 840, 849, 881, 896.
Stais- och Banko-Utskottens .Betänkanden 543
”utan Riksens Ständers samtycke, genom försälj.
*’niog, förpantning eller gåfva eller på något
”annat sätt, Kronan afhända. De skola förvaltas
efter de grunder, Riksens Ständer derom
”föreskrifva,- dock att de personer och menig”heter,
som, efter hittills gällande Författningar,
5,6adane Kronans tillhörigheter nu innehafva och
”nyttja, må njuta laglig rätt derå tillgodo, samt
*’att Odlingar eller Odlingsbar mark å Kronrt-Sko”garne,
må i vanlig ordning, efter nu varande
”eller framdeles blifvande Författningar, kunna
”till Skatte försäljas.”
Höglofl. Ridderskapet och Adeln lät genom
Protokolls-Utdrag af den 96 Februarii 1810 *)
meddela sina respectiva Med-Ständer sitt beslut,
att de ledige Varande eller framdeles så blifvande
Kongsgåidar eller Kongs - Ladugårdar skulle
styckas och genom Auction till Skatte försäljas,samt
köpeskillingen derför i Banken eller RiksgaldsContoiret
insättas, för att till afbetalningen af
Rikets gäld användas: Skolandes försäljningspriset
efter Sex års ränta beräknas. — De bägge i synnerhet
Jordägande Stånden öfverensstämde således
vid detta måls bedömande ; men pluraliteten
i Högvördige Preste - Ståndet och Val loll.
Borgare-Ståndet blef af skiljaktige tankar; ämnet
måste derföre hänskjutas till ett förstärkt
Stats-Utskotts eller den så kallade Nämndens afgörande
, och beslöts der af 70 jakande röster
emot 49 nekande, att de ledige varande eller
blifvande Kongsgårdar och Kronolägenheter skulle
till Skatte försäljas, och att de till dem an
-
*) Ridd. och Adclus Protokoll Februari p, i53i, 5:te
Moruenlet,
544 Stais och Banto-Utstioitens B et'änl<an deni
slagne Dagsverken indragas skulle, samt de samme
efter Markegång*-pris fä lusas *).
1 underdånigt Bref af den 24 April 1810
föreställde Rikets Ständer Kongl. Majit den stora
förlust, Ståts-Verlcet fått vidkännas, i mångfalldiga
år, af misshushållning med Kronogodsen ,
oell underställde i underdånighet, om icke Kongs,.
gårdarne jemte Ladugådarne borde till den
mästbjudande på offentlig Auction till Skatte
försäljas, och uti sådane större eller mindre hemmantal
, som efter hvarje Egendoms serskildta
beskaffenhet och Locala omständigheter funnes
mäst passande: anhållande ur.derdänigst om utfärdande
af Nådig befallning till Kongl. KarnmatCollegium,
att, efter vederbörande Landshofdingars
hörande, om behörig refning, uppskattning
och Rotering rn. m. j
Detta Rikets Höglofl. Ständers godtfinnande
intogs i Riksdags-Beslutet af den 2 Maji 1810
§. 13 sålunda: ”Då oss tillkommit, att, jemlikt
”Regerings Formens 77 föreskrifva de grun”der,
hvarefter Kongs- oell Kongs Ladugårdar
”jemte öfrige Kronans Lägenheter skola förval”tas
, och Kongl. Majd tillika emot vårt erbju”daride
af en bestämd årlig Summa till Dess
”Hufs- och HofStall-Staters underhåll , åt oss
”till användande öfver,lemnat den Statens Egen’’dom,
som tillförene statt under Kongl. Maj:ts
”och Dess Höga företrädaresenskildta disposition,
”håfve Vi, efter en inhämtad närmare kännedom
”otn Krono Lägenheterne i allmänhet, ansett dem
*) Ridd. och Adelns Protokoll den I3 Martii p. 85
och den 24 Martii p, 1087.
**) Se Ridd. och Adelns Protokoll den Apr, p. 1025:
Stats■ och Banio-Utsiottens Bethtiianden. 545
”på följande san böra användas. Vid bestäm”rnande
af grunderne, sorn böra följas för använ.
”dandet elier förvaltningen af de ledige , eller
”framdeles ledige blifvande Kongs- och Kongs”.
Ladugårdar, håfve Vi stadnat i det beslut, ntt
”desse Krono-gods böra till den mestbjudande ,
”pä offentlig Auction , till Skatte försäljas uti
”sådane större eller mindre Hemmantal och de”lar,
sdm, efter hvarje Egendoms serskilda beskaffenhet
och locala omständigheter, finnas
”bäst passande; kommandes jemväl, vid Krono”godsens
försäljning, de till dem anslagne Kro”no-Dagsverken
att till Kongl. Maj:t och Kronan
”indragas, och efter Markegångs-pris lösas; hvil”ket
allt Vi till Kongl. Majus Nådiga pröfning
”och stadfästelse i underdånighet anmält;” älven
anföras dervid undantagen för Drottningholm,
Haga, Svartsjö, Ulricsdahl, Strömsholms Stuteri,
Kongsöhr m. m.
Samma år 1810, hade Rikets Höglofl. Ständer,
uppå Nådig kallelse, åter inställt sig i Orebro
den 23 Julii, rnen lycktade detta Riksmöte i
Stockholm, hvarest ock Riksdags-Beslutet, .under
den 12 November 18 to, utfärdades. — I detta
Besluts 7 §. läses: ”Sedan Kongl. Majit i Nå”der
täckts förklara Dess vägran till Riksens
”Ständers, vid förledit Riksmöte, fattade Beslut
”om Krono-godsens försäljning, hafva Vi öfverenskomma
om följande grunder för de Kongs”och
Kongs-Iäadugårdars förvaltning, hvilka förut
”till försäljning voro bestämde, nemligen: att des’’se
Kongs- och Kongs-Ladugårdar komma, enär
”nu gällande Contract tillandalupit, på allmän.
.”Auction tiU arrende utbjudas, i enlighet med
546 Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
’’de grunder, som i Kong!. Förordningen af den
7 December 1799 finnas utstakade.’’ o. s. v.
Som betydliga förändringar uti . Eiks-Oeconomien
förfallit, sedan detta Höga KonungaBeslut
bief Rikets Ständer meddelt , vägar jag
Herr Barons oell Ordförandens samt Höglufl.
Stats- och Banko-Utskotts-Afdelningens ornpröfning
underställa, om icke åter till Kongl. Maj;t
en underdånig underställning göras kunde, om
nyttan och angelägenheten af Krono - godsens,
efter förut uppgifna underdåniga grunder, successiva
försäljning. Kongsgårdarne , (de Kongl,
Dust-Slotten undantagne,) jemte Kongs Ladugårdarne
lära utgöra 36 stycken, bestående af
Hemmantal, med 3039 Rd 45 sk 11 rst. grundränta.
Arrende-tid<?n lärer förledit år hafva upphört
för Ultuna Kongs-Ladugård , bestående af
x a g Mantal med R d 166: 15 sk. 3 r. i grundräta
*). De på lifstid upplåtne arrenden kunna,
efter ödet, förr eller sednare blifva ledige ;
de, som ock contraherat på längre arrendetid,
torde finnas nog benägne att höja årsräntan och
att erlägga en köpeskilling efter Sex års Skatt ,
*) Ultuna Kongs-Ladugård med 33 Jord-Torp
oell 3ooo Krono Dagsverken Ilar sedan år 17gS varit
utarrenderad för R:d B:co 1666x32 sk. årligen ;
men inropades förledit år på auction för ett årligt
arrende af 600 Tunnor Säd, hälften Råg och Korn,
svarande å 8 ll:d Bxo emot R:d d:o 4,800 , och
det förutan Krono-Dagsverken, hvilka äro serskildt
efter Markegångspris aflåtne. Sorn Husen funnits
liedrötta och Torpen förstörda samt ingen Huse-,
syn hållen, så begär arrendatorn nu 3:ne frihetsår,
eller ock att undslippa arrendet.
Stats- och Banko-Utskottens 'Betankanden. 547
för att blifva orubblige sjelfegare afKrono-godset;
äfven kunde till täflan andre personer, emot
visssa vilkor, någon tid före förfallolerminen,
ingå i sådarte köp.
Den betydliga skillnaden uti Besluten om
Penninge-Verket består deruti, art, sedan Rikets
Ständer för det sista Finska kriqet m. m. nödgades
mycket tillita Banken, så ville De genom
en dtyg ränn betalning och Capitahkulds förminskning
snart sätta Sedelstocken i sitt förutvarande
skick, i förmodan, att således all oreda skulle afbjelpas
eller sorn orden lyda i Riksdags-Beslutets
18 §» ”att från och med innevarande års
’ början (1810) Banken erhåller en årlig summa
”af SjuHundradeTjugo Tusend Riksdaler eller
”qvartaliter 180,000 R:d till gäldande af Två
”procents Ränta och Fem procents Capital-afbe”talning,
på dess* verkliga förskott.” -— Som förskottet,
inberäknad Creditiv-Skulden, korn att stiga
litet högre, sa blef den årliga inbetalningen,
de följande åren, R:d Banko 750,000, och, om
denne afbetalning ifrån 1810 Ers början fortfarit,
så hade Sedelstocken, om allt annat förhållande
varit lika, blifvit med Sex Millioner Riksdaler
förminskad; hvartill Kongsgårdarnes försäljning
näppeligen stigit, och således upplåtelsen
af dem, vid den utsigten, kunnat anses for
mindre nödig.
Vexel Banko-Skullden eller
Transport-Sedelstocken var vid 1 805 års slut R:d
7,°75,594- och således nära likasom vid Realisations-äret
(1777) R:d 7,815 524; hvarefter den
åt ligen några Hundra Riksdaler minskades, i
mohn, att Silfverrnynt kom\i gång. Utvexlingen
af Banko Transport Sedlar emot Riksgälds-Sed
-
548 Stats- och Banio-UtsRottens Belänlandcnl
lar, hvilka ifrån 1789 till 1802 uppstigit till et?
belopp af R:d 18,942,827, hade så medtagit Bankens
Sedelstock, att densamma redan år 1799
blott uppgafs till R.cl i,§13,234 och förmodligen
ickp öfverstigit En Million, dl derifrån drages
den betydliga, men till Ziffran okände Summan
af händelsevis sedan 1730-talet förkomna Banko*
Transport-Sedlar. Da Banken ålades, att vid sin,
just genom Riksgälds-Sedlärne nära uttömda redbara
Fond, af dem realisera 15 Millioner; så
ökades efter den erhållna så kallade Förmögenhets-Afgiften
Banko-Sedelstocken efter hand de
följande detta Seculiar, så att densamma, år 1808,
som var f. d. Konung Gustaf Adolphs sista Regeringsår,
, redan var uppstigen till R:d Banko
17,526,igo, eller nära 8 Millioner utöfver föregående
året, och Banken torde då haft skäl upphöra
med Silfvermyntets utbetalning, ehuru tillfälle
det året yppades, att emot Transport-Sedlar
lösa Engelska Subsidier. — Vid början af år
1813, hade Banko-Sedelstocken upphunnit till den
stora höjden af Riksdaler 23,901,947: och lärer
sedan allt varit En till Två Millioner mindre
ända till nästledit år 1817, då ilen uppstigit till
sitt aldrastöista belopp eller utöfver 1813 års
uppgift.
Ett jämmerfullt skrik uppsteg år 1815 om
penningebrist, att nemligen all rörelse skulle
qväfvas, att Egendoms-innehafvare skulle blifva
Husvilla, samt att flere Millioner af Sedelstocken
utgått till Finland och andre granskap, förutan
att återkomma. _ Vid 1815 års Riksdag
vidfogs derföre ett alldeles förändradt FinanceSysteme,
som intygas af Riksdags Beslutets 13 §,
Stats-och Banko-Utskottens Betänkanden. 54g
så lydande: ”Dels för att förekomma en allt för
”hastig indragning af den i omlopp varande Se”delstpcken,
hvarigenom Näringarne genom pen”ningébrist
knöde råka i lägervalI, dels ock, för
”att på något verksamt sätt befordra Moder-Nä”ringens,
Jordbrukets tillväxt, håfve Vi heslutit,
”att Banken åter skall öppnas till Fastighets Lån,
' samt Lån till Odiingsföretag. Och bafve ge”nom
serskild väre Fullmäktige i Eanken med”delad
Iustruction faststält, så väl tift hvad belopp
så beskaffade Lån årligen bör utlemnas,
”sorn villkoren för deras erhållande, samt hvad,
”i afseende på Ränta och Capital afbetalningen,
”m. xrt., bl ifver att iakttaga.” Vi håfve således
Contribuerat, de senare åren, den förutnämnde
Summan af R:d Banko 750,000, för att dermed
betjena Lån-sökande Fastighetsägare. Dessutom
beslöts dä, enligt Riksdags-Bpslutets 15 ”att
”Riksgälds-Contoirets Diskonträttiglret i Eanken
”må utsträckas ända till Två Millioner Riksdaler,
”och äfven, i fall af oförväntad! behof, derutöfver,
efter föregången öfverläggning emellan
”Vare Fullrnägtige i Banken och Riksgälds-Con-'
”toiret. I sammanhang dermed hafva Vi fastställt,
att den utelöpande Riksgälds-Sedelstocken
”ej skall öfverstiga det belopp, hvartill den ha”de
uppgått den 1 Januari 1815, hvarjemte Vi
”stadgat, att i den mohn, Credit-Sedlarne till Riks”gälds-Contoiret
genom Uppbörden, eller på an.
”nät sätt inflyta, de må till ofvan bestämda be-'
”lopp, intill nästa Riksdag åter få utgifvas.” Riksgälds.
Sedlarnes belopp var vid 1815 års ingång
R:d Riksgälds 8,607,507: 36. 3. eller Banko R:d
5,738,338: 34 sk. 3 r:st; och, då dertill lägges
550 Stcfs- nch Jlcnko-VtshoHetis Betan/tanden.
Banko Sedelstockens förmodade belopp den 1 Januari
1815 - '20,981.879: lo.'1., sa utgjorde 1 8 15
års Stånders authoriserade och fixerade RörelseCapital
R:d Banko 26,726,217. 34. 3. Nog blef
Landet då försedt med en betydlig mängd af
Penninge-Representanter, men huruvida inhemska
varumängden blifvit derigenom ökad, och
huruvida de varit nog kraftige vid vexelköp for
införskrifning af Säd och andra Utrikes varor,
blir en annan fråga. Visst är, att de fleste inhemske
varor och Arbetspris sedan stigit utöfver
Cours eller Silfvervärde; och hvartill Filial. Di*
skontpapperen ytterligare, bidragit.
Vid 1777 ars kloka Finance-ställning skiljdes
Rikets Skattkammare, eller Stats-Contoiret ifrån
ali gemenskap med Banken, men år 1811
befanns Stats-Contoiret åter skuldsatt i Banken
för R:d Specie 9,754.632: 12. 3., och, om denne
Gäld, genom vår dryga Bevillning, blifvit
något minskad, så återstod dock ännu, inberäk.
nåd resten af det lilla Creditivet, vid 1817 års
ingång, R:d 8,361,629. 19. 5. Månne det icke
en gång må vara tid, att göra Riket Skuldfritt,
och att bereda en nödpenning, eller ett öfverskott
till oförutsedda händelser, samt att lindra
tyngden af våra tryckande Bevillningar, och med
detsamma att gifva den ideala penningestocken
Ctt fullt redbart värde? Jo visserligen, dertill
finnas ännu flera kraftiga medel, utom den föreslagna
försäljningen af kongsgårdarne, hvilka,
jemte Löseskillingen, redan betydligen skulle öJta
Ars-Skatten, Folknutnmern och Födoämnen.
Vid 1810 års Riksmöte stadgades om deså
kallade Recognitions-Skogarne i Riksdags Besl»
Stats• och Banfin-Utskottcns Betänkanden. 5^,5x
fets 7 §. sålunda: ”Likaledes och till fastställande
af grunderne, hvarefter de till Bergverken
”och Bruken upplåtne Kronan tillhörige Recog”nitions
Skogar, lämpligast skulle kunna användas
och indelas, håfve Vi ansett nödigt, att
”härom vidtaga deri nya Författning, hvars verkställighet
Vi till Kongl. Majus nådiga omsorg
”öfverlemnat, och hvarigenom förnämligast korn”mer
att stadgas, det efter föregångne undersök”ningar,
Bergverken bör tillerkännas så inycken
”Skog, som för deras drift och underhållande tarf”vas,
och denne Skogsdel, efter Hemmantal skatr”laggd,
af Ilruks-egaren, emot Sex års ränta få
”köpas till Skatte, då recognitions-afgiften ock upp”hör,
samt att den öfverflödige skogen, med der”till
hörande ouppodlad riiark, må i vissa lotter
”fördelas, och på Auction till den mestbjudande
”försäljas.” Kongl. Majit har ock genom en Nådig
Kungörelse af den 4 Februari 1811, och
dess 7 §., låtit vetterligt göra, att inom Sex
års tid, emot erlaggd Sex års uppskattad hemmantals-ränta,
Bruksegare skulle få till Skatte
köpa behöfliga Skogsdelar, dä Ständer sedan vidtaga
sädane Författningar, de. nyttiga finna; och
är den föreskrifne Terminen med den 4 Julii
1817 till ända lupen. Någre Bruksegare hafval
sig af denna upplåtelse begagnat. De på Recognitions-Skogar
emot vanlig afgift funderade
Bruk, för hvilka inom förelaggd tid vederbörlig
ansökning till Skatteköp skett, synas ännu böra
åtnjuta den vid 1810 års Riksmöte dem tillerkände
lösningsrätt, ehuru, utan Bruksegares förvållande,
icke på behörig ort för dem hunnit
Resolution utfärdas. Mycken Krono-Skog åter
-
5 52 Stats- och Banko-XJtslotteris Betcinltanden
står ändock till försäljning. En upplyst Leda*
mot af Eidderskapet och Adeln, Kongl. Stallmästaren
Herr Al. von Törne har ock i ett tilL
Höglofl. Stats-Utskottet remittecadt Memorial tillstyrkt,
att Recognitions-Skogar, Krono-Allmän—
ningar, Skogs- och Jagt-parker skulle i Tracter
af 15 till 25 Tunneland i sänder, åt den mästbjudande
säljas till Skatte. Skogen blefve sedan
af sjelfegare med mera omtanka vårdad, och den
Odlingsbara maiken efter hand förvandlades till
Skattla.ggde Ny-Hemmän. Då förutan allt handelstvång
med främmande skepp alla slags Trädvaror
emot lika utgående Tull-afgift, som för
inhemska Fartyg, få utföras, så skola för den ex-'
porten stora Summor inflyta.
Samma Herr von Törne tillstyrker ock Boställens
försäljning till Skatte. Jag gjorde uti
1810 års Stats-Utskott en dylik motion för alla
Offiffers-Boställen; men, ehuru kanske det allervigtigpste
Hushållnings-Förslag, uppskjöts dermed
intill dess Rikets Ständer underställt målet om
Kongsgårdarnas försäljning, Kongl. Maj:ts Höga
godtfinnande. Jag vågar nu underställa Herr
Barons och Ordförandens samt Höglofl. StatsUtskotts
Afdelningens upplysta skärskådande af
ett mål, som rörer en förmonligare skötsel af en
Bandets högst betydliga jordlott. Enligt Authentiqve
utdrag uppstiger antalet uppå alla Officers-Eoställen,
i diverse Län, för det indelta
Cavalleriet och Infanteriet, till 592 stycken, hvilka
åter, efter Hemmantalsräkning, utgöra i Mantal
73of, tillkommer ännu för 6 Båtsmans Corn.]
paguie Chefs indeldte Hemman 7-g- Mantal eller
till
-
Stais- och Banko-Utskottens Betänkanden. 553
tillsammans För hela indelta Arméen och Orlogs-Flottan
738g Mantal *), Icke utgör Jord*
bruket Officerares yrke, de komma till innehafvandet
af Boställen, uti unga är, förutan kunskap
och erfarenhet i ämnet, samt utan Förlag,
utan Boskap och Redskap. De nödgas lemna
sirie hem vid förefallande Commenderingar oell
Fäiitog, samt alldeles Hytta derifrån vid skeende
befordringar ifrån deri ena graden till den.
andra. Deras förpacktare hafva hittills vid alla
avancerrients, varit ganska osäkre om besinningstiden.
Denna omständighet synes hafva blifvit
förbättrad genom Subaiterns-Boställens utarrandering,
enligt senaste Författningar, på 00 års
tid; men mången, förutan ali förfarenhet, egen
förmögenhet eller annan förlags-tillgång och utati
mnnsstyrka, skall i fåvitsko inlupit uti ett så
Gfverdrifvit arrende, att han till sin enskilda, till
Officerens och sjelfva Hemmanets skada, snart
nödgats öfvergifva detsamma. Högst få af dessa
senare upplåtelser skola till ömsesidig förmon
hafva blifvit afslutade. Mycken vexation och
förlust äro de indelta Officerarne underkastade
genom Husesyner och ålaggde Husrötor; och dock
är sällan något Boställe uti ett habitabelt tillstånd,
utan nödgas de fleste Officerare skaffa sig
boning annorstädes; andre gångor har Regeringen
blifvit förbunden, att göra betydliga uppoffBihang
till Rihs-St. Prat. 1S17—1818 6\tc Sami. N:r 71, 72.
*) Detta anförda Hemmantal stödjer sig uppå Kammarförvaudtens
i Militie-Indelniugs-Contoiret A. ,T.
Ilanells afgifne skrifteliga Utdrag; efter andra sakkunniga
mans uppgift skall dock Boställs- antalet stiel
högre.
554 Stats- och Banko-Utskottens Betänkandeti'.
ringar till Boställs-Reparationer och Nybyggnader.
Om långvarige arrenden för enskilde, så väl
sorn för det allmänna, äro vida förmonligare, an
derinom kortare upplåtelse eller på obestämd
tid; så kunna de likväl ej i fördelar jemnföras
med en everldelig besittning, ehvad frågan vore
om Kongsgårdar eller Officers-Boställen. Vid
en ombytlig förpacktning kunna icke, såsom vid
en orubblig egande rätt, som i arftägt gå kan,
lika stora enfrepriser företagas med vattenledningar,
sprängningar, stora mechaniska inrättningar,
samt med en, egare endast tillåtelig, upplöjning
och odling af nästan all Hage ellec
Betesmark, till befordran nemligen af en oafbruten
Stall- och Ladugårds-utfodring och stillning,
sorn dock utgör höjden af all Randhushållning.
Väre vidsträckte Hedar och Betesmarker,
uppå hvilka kreaturen vid första vårdag
utsläppas, och där knappt lifnäras, intill dess ängarne
efter skedd Slotter upplåtas, samt sedan
till mycken skada utgnagas, och hvarest öfver
allt gödseln utan nytta kringsprides, skulle alle
likasom de Catholske Nederlänningars ardenne
Skog, hvilken utgjorde deras fordna Betesmark,
kunna förvandlas till fruktbärande åkrar och ängar,
med en tillika förbättrad all slags kreaturs
Afvel och Radugårds-afkastning. Vid förpackningar
förödas vanligen den allt mer och mer
dyrbar blifvande skogen; och emot slutet af Arrendeåren
plär all åker utsugas genom tvesäden,
och ingen upplöjning igenläggas med gödning.
Ponulationen, som utgör hufvudgrunden till ett
Rikes styrka och förkofran, befordras säkrast genom
sjelfegande Hjonelag, som nitfullt biträdas
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden 555'
af egna Barn, och hvilka ofta genom en laglig
hemmansklyfning blifva besuttne sjelfegare inom
samma Mantal. De fleste, som hos Oss in.
nehafva Arrenden, äro antingen oförmögne Herremän,
eller för detta varande Gårds-Fogdar eller
ock andre medellöse personer, sorn sköta den
legda jorden med ett inskränkt antal af ogifte
Tjenstehjon; men i England utgöra de sa. kallade
Farmers merendels en flock af förmögne
slägter, som ofta magta åt jordegaren gifva en
stor lega — eller Fästepenning, för att vinna
ett förrnonligt och mångårigt, ja
till 99 års
arrende, och hvartill de vanligen äro försedde
med ett rikligt eget förlag, samt drifva sedan,
arbetet dels med tillydande bofaste Tenants eller
Aboer, dels genom flera slags tillgänglige
fria Narings-Idkare, Handtverkare och idoge Hjonelag,
sorn gemenligen vid större gods i Byar
sammanbo och som låna sine armar under den
angelägnaste och bråda årstiden emot ortens vanliga
lega, utan att Förpacktaren så mycket nödgas
för året belasta sig med eget Tjenstfolk. E-'
gendoms-Herrea betjenas ock vid sin hemvaro
merendels genom sådane Byalag med diverse
Matvaror, Slagt , Brygd , Brödbakning , Tvätt,
Handtverksarbeten m. m., allt utgörande sådane
omständigheter, som underlätta förpackningar i
England, men för det närvarande ej kunna påräknas
i Sverige.
Om perpetula Arrenden eller Skatteköp af
Militaire Boställen, efter 6 års blifvande ränta,
uppå Rikets Höglofl. Ständers anhållan, af Konungen
Nådigst. beviljas, så skulle tvifvelsutan,
för en sådan oqvald besittning, så stora Ars Rän
-
556 Stats- och Banko-Utskottens Belänkamlent
tor till ett oföi änderligt belopp erbjudas, att Officerare
ej allenast finge sin fordna Boställs-afkornst,
utan ock, efter en viss procent, ett nöjaktigt
öfverskott till hyresmedel i de närmaste
Uppstäder, hvilka nu till större delen äro att anse
som större Seminante byar, och behöfde någon
mera rörelse. Om den föreslagne indemnisationen
för bristande Boningsställen icke anses
medföra eller afhjelpa den nu varande skyldigheten
för en Officer, att bo innom området
af den Trouppe, öfver hvilken han förer Befälet,
så kunde ock, till häfvande af alla obstakler,'
den skyldigheten vid försäljningar köparen åläggas,
att hålla Indelningshafvaren, i mon af dess
grad, Boningsrum jemte flere förmoner tillhanda;
och hvarvid all utgift för Kronan, och äfven
för Officeraren den förstörande Husrötan, som
ofta för honom medtagit mer än ett år$ afkomst,
undvikas kunde. Men naturligtvis skulle, emot
sådant beting, antingen en minskning beviljas å
den årliga räntan, eller ock på en gång ett proportioneradt
afdrag göras å köpeskillingen. Om
ock någon gång En Officer hade byggt utöfver
skyldigheten, så skulle nödvändigt öfverbyggnaden,
efter föregången syn, ärsättas. — Konungen,
som endast eger, att reglera Militairiska Tjensternål,
kunde efter fulländad perpetuel förpackt-1
ning, vid den indeldta Arméen, efter nådigt
godtfinnande, tilldela åt alla Officerare af samma
grad lika förmoner, och torde äfven täckas befordra
mera öfverensstämmande Löningsvillkor
för hela Arméen. De större Regements-OfflcersJ
Boställen skulle kanske med förmon kunna styckas
i liera delar, och, om de aro försedde med
Stats' celi Banio-Z/tsiottens Betänkanden'. 557
Krono-Dagsverken, så fingo de serskildt lösas.'
Om Officerare sjelfve, vid skeende försäljning af
deras Boställen, finge företrädes- eller optionsrätt,
skulle mänga, till undslippande af Husröte-efterräkningar,
vilja appropriera sig dem. Om
en kungörelse utfärdades, att de, som ingått i
längre Boställs-arrenden, finge före förfallotiden
i köp ingå, skulle månge, likasom vid Kongsgårdars
försäljning anfördt är, 'till egande rätts
erhållande sig anmäla. — Om försäljning af UnderOfficerares
Boställen, ehuru manga åbyggnader
dervid finnas forfallne, kan ingen fråga upstå;
hälst deras innehafvare blifva länge vid samma
ställe qvarsittande, och oftast sjelfve lägga
handen vid jordarbetet. Ryttare och Soldate*
hafva flerestädes så uppbrukat den vid deras Boställen
dem tilldelade utmark, att de sjelfve, efter
afskeds erhållande, kunna skörda nyttan af
den skedde uppodlingen, ja, ej sällan den efterlämnade
hustrun blifvit gratifierad, som vid odlingen
biträdt, och vid mannens bortovarelse,
•vändt sigi vid Gårdsskjötseln, och hvilke samfäldt
genom några utgjorda legodagsverken förvärfvat
sig tillgång till nödige Dragare.
Desse bofaste indelde krigsmän, som alle
ega ett hem, som äro eultivateurer för sig sjelfve,
och låna sine armar åt närboende jordbrukare,
äro just de, som egentligen gifva den Svenska
krigsmakten, genom sin nära förbindelse med
Fosterlandet samt produetions-förmåga, ett företräde
i Oeconomiskt och Politiskt hänseende, framför
andre makters värfvade Troupper.
Om den föreslagne försäljningen af OfficersBoställeti,
af Konugg och Ständer beviljas, sons
/
558 Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
härom, enligt Regeringsformens 80 §., samfäldt
ega att förordna, så forblifver Rotering och Indelning
vid de med Landet och Städérne upprättade
”Contracter och Indelnings-Verk, hvilka
”till deras Imf aud grunder skola orubbade vara,
”intill dess Konungen och Riksens Ständer finna
”nödigt någon ändring deruti samfäildt att göra.”
Högst-Salig Konung Carl XI åsyftade att Officerare
ständigt skulle vid sina Boställen blifva
boende; men, ehuru mycket Staten och Indelningshafvare
påkostat åbyggnaderne, finnas dock få
så beskaffade, att de af Officeraren, jemte Land.
bonden, bebos kunna. Emot forsta inslicktelsen,
bar nu högsta magten låtit utbjuda Subaltern-Boställen
uppå mångåriga Arrenden; det
dependerar af samma förenade magt, att upplåta
alla Officers Boställen till perpetuella Arrenden,
eller, sorn är detsamma, till Skatteköp, emot en
orubbelig årlig ränta, hvilken komme vederbörande
Officerare oföränderligen till godo. Hufvudgrunden
vore då därmed väl bibehållen. Uti
vår Regeringsform är ' visligen, i anseende till
Indelnings-Verket, ett förbehåll gjordt, att för
Kung och Ständer härvid sammanstämtnansle be-'
sluta. Det vore ock emot sundt menniskobegrepp,
att vid Allmänna Oeconomie-Författningar
så binda sig, att, då de verkade emot Samhällets
välfärd och all medborgerlig förkofran,
de samme ej rättas kunde. Vid Kongl. Dahl och
Helsinge Regementen, och troligen flerestädes,
saknas många Officers-Boställen och lära de Corn.
pagnicr, där sådane icke finnas, ej eftergifva de
öfrige i disciplin SCc.
Den förmodan, att i en framtid de nu va
-
Stats- och BanAo-Utskottens Betäukanden. 559
rande Räntor af Publike Possessioner ytterligare
kunde ökas, måste vid nu varande Arrendeställning
vara alldeles ogrundad. Om en köpg.
re, i hänsigt af en oqvald Besittnings rätt, sage
sig kunna bjuda en förökt ärlig Ränta, oell han
dervid sedan förkofrade sig; så medför ali förökning
af medborgerlig välmåga, jemte tillväxt af
Folkstocken, Statens säkraste vinning och styrka.
Vid Nådigst beviljade Skatteköp, skulle åtminstone
ett år förut jorden behörigen refvas,
och åkerjorden till sin beskaffenhet graderas, samt
alle öfrige egenskaper till Äng, Skog, Utmark
ech Åbyggnad omständeligen och icke med öfverdrift,
uppgifvas, så ock vid gårdar af flera
Mantal den beqvämaste hemmansklyfning föreslås.
Inköps-Summan bör blifva måttelig, och
allenast efter Sex års erbjuden ränta fastställas,
så att en sjelfständig åtkomst icke al lenast af p<?nninge-rike
utan af mindre förmögne, men idoge
Jordbrukare och Danneman vinnas knnde. Årsräntan
utfästes efter högsta anbudet uppå öppen
Auction, och hvarefter köpeskillingen rättas, hvilken
innom utsatte Terminer, med presterad borgen,
vid inropet och vederhäftig inteckning för
en viss återstod erlägges och befästes. Det är
icke troligt, att, vid en så alfvarsam afhandling,
köpare och löftesmän må inlöpa i så oförsigtiga
anbud som med någre Arrendatorer skall hafva
handt; dock må närvarande Kronans Embetsmän
varna hugfällde köpare ifrån allt obetänksamt
och dem illa bekommande öfverbud. Igenom
de bevilljade Skatteköpen upphöra ej Boställen,
såsom ock Kongsgardar och ali annan upplåten
Kronojord, att vara Kongl. Maj:ts och Rikets till
-
560 Stats- och Banfio-Utskottens Betänianden.
hörigbeter, ulan erhälles blolt igenom ett sådant
offentligt öfverlåtande mera pa litel ige Räntegifvare
och permanente Förpacktare. Skulle någon
skillnad i egenskaper och rättigheter ät nyssnämnde
Kronans Egendomar, i jemförelse emot
vaniige Krono-Skatte-Hemrnan, beviljas, sä kunde
de i stället kallas Kongsgårds Skatte-och Boställs
Skatte-Hemman.
Ehuru måttelig ock köpesumman föresläs,
Sa mäste den dock, i anseende till sjelfva jordens
förmonliga natur och hemmantalets storlek
hli ganska betydlig, nemligen för Kongsgårdac
och Kongs-Ijadugårdar - - 198^5- Mantal,
för indelta Arméens OfficersäBoställen
och Örlogs-Floitans
- - - 73 31. —
Samma utom diverse Krono-Skogars
och Krono-Dagsverkens lösen 936= Mantal.
Hemmantals-Räntan synes höra i Spanmål beräknas
hälften Båg och Korn, och, 0m något i
penningar finge erläggas, så måsie det val ske
efter hvart års Markegång, och äfven efier densamma
köpeskillingen, för 6 år, uträknas. Det
är emedlertid icke denna Penninge-Summa, utan
är Folkstockens och productionens successiva men
allmänna välmågans ändock skyndsamma förökning,
som utgör hufvud-hänsigten; exempelvis
till Odlingskraltens förmåga i sjelfegande Jordägares
händer, må anföras om en by, som vid
Indel ni ngs-Författningen blef klufven i z:ne delar,
den ena lotten utgör ett Öfverste-Lieutenants
Boställe *) hvarvid födas 9 personer, men
*) Öfverste-Lieut^ans Bostället vid Vestmanlands Re
-
Stats- och Banko.Utskottens Bet and anden'. 561
rid det andra, som förblifvit under Bönders egande
rät t, underhålles årligen med god trefnad
100 till 110 personer. I mer och mindre
proportion finnas mångfalldiga liknande förhållanden.
Folknummern af aila åldrar utgjorde.!
medeltal, på det sista qvinqvennium iftån lgtl,
till 1815, hägge inclusive 1,176,967 manlige
Och däremot, ehuru flere
Gossar födas, - 1,288,099 jqvinlige
lpersoner
eller tillsammans äldre och
yngre menniskor - - 2,465,066. —
Totala vinsten eller Folkökningen på dessa 5 år,
uppsteg till 71,643. varelser, det vill säga, för
§:del, eller om året 14,328 personer, sedan alle
döde blifvit afdragne. .Liten är Folkstocken
emot Landets odlingsbara vidd, och, om vid denna
tidens tillika förlamade arbetsdrift ej mechaniquen
ersatte armstyrkan, så skulle den öfver
all höfva öfeade endast tärande Classen emot den
inskränkta närande »tocken ej möjligen kunna
föda sig; mycket mindre Samfundet förmå vinna
tillvext och förkofran. Huru stor och skyndsam
Folkökningen, vid förökade födotillfällen
samt tillika förunnade Handels- och flere slags
Närings friheter skulle blifva, kan icke möjeligen
förutses — men stort hopp är, att, örn det
uppgifna Förslaget till Odlingsförökning vidtages
ochj dymedelst den tillvexande ungdomen
uppmuntras i stället för att såsom nu hågfällas
efter Stadsmanna fåfänga och emot att sträfva
efter den trälsamma och illa lönta Embetsman
-
gemente, kalladt Kongsgården, och Jäders By i Follkärna
Socken.
J,f>! Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
ra banan, häldre må söka att göra sig i hvad
Stånd som halst oberoende och sjelfständig hushållare,
så skulle snart nog ali Spanmålsbrist
everldeligen ifrån Sverige bannlysas. Ehuru
försedd med Persedel-Extract å all slags inkommen
Säd, Mjöl oell Gryn, ifrån år 1738 till
1813 års slut; vöre det dock en fåfäng oell föga
upplysande möda, att uträkna ett medeltal på
en sa lång tiderymd, utan vill blott anföra 2:ne
år, då allermest och allerminst blifvit införskrifvet,
nemligen mest ar 1783 då 1,055,889 Tunnor,
och 1784, då 1,065,450 d:o diverse Spanmål,
och däremot minst år 1795, da allenast 97,* 57
Tunnor, och år 1805, då 96,194 Tunnor inkom,
no i Säd och mjöl. De fleste senare Decerinia
har årligen medeltalet uppstigit till 3 ä 400,000
Tunnor. Uppå utförseln saknas dock uppgift
sedan ar 1800. Man får 1 början glädja sig åt
en bättre utsigt för framtiden; men, da alle Sveriges
Naturskrafter hunnit utvecklas och rätteligen
begagnas, så skola menniskor och lifsmedel,
under envis styrelse samt fortfarande fredslugn,
i en förvånande proportion ökas; och, då
det storverket hunnit fullkomnas, att all Odlingsbar
Svenskjord innehafves utaf väl besutne, el ler
åtminstone för lång tid tryggade odlare, så skola
Svea Konungar komma att råda öfver en välmående,
lycklig, och en efter hand mer än fördubblad
folkstock. Vårt af Naturen starka och
vidsträckta Fosterland, sorn eger en så fruktbar
Jordmon, sorn något Europeiskt Rike, och en
ymnogare ängsmark, Fiskrike Sjöar, mycken villebråd
i sina skogar, stora skatter I sina berg af
de mest oumbärliga metaller, skog till bergver
-
Stats och Banko-Utskqttens Betänhanden. 563
Jcens behof, till bränsle och ali slags virke, samt
ett öfverskott af Masteträn, Ujelkar och Bräder
åt Utländning?!-; ett sådant Dand bör icke, CliTnatets
ibland timade intryck oagtade, komma i
underbalanee emot något Rike, sorn hälst. Tillgång
bör icke heller tryta, att emot egna effecter
tillbyta oss alla mer och mindre behöfliga
utrikes varor. Den misshushållningen, eller kanske
rättare vanäran, måste ock efterhand upphöra,
att köpa Säd, Mjöl, Gryn, Kött, Fläsk, Talg,
Smör, Ost, Hudar, Skinn, Tagel, Fjeder, 011,
Iii-n, Hampa, m, rn. af/Uftländningar .... Da allt
1 ordning kommit, skall den förökta Folkstocken,
sorn till isina ökade Näringar behöfver ett
motsvarande Rörelse-Capital, finna detsamma, förutan
all konstig Finance-operation, efter hand
realiseradt i Silfver och Guld, eller ock uti latt
transportable representanter af ett oruhbetigt
värde. — Vår Banko-Sedelstock, ehuru nu den
allerstörste ifrån Bankens stiftelse, har med sin
storlek snarare ökat, än minskat den öfverklagade
penningebristen. Nöden måste ock fortfara,
så länge Varu- och Afynt-representanten är så
utsträckt och underhaltig, och så länge inga allvarlige
steg vidtagas till den arbetande Folkstockens
och Födoämnens förökning, såsom medförande
det kraftigaste medlet till förminskning
af Import och Vexelbehof. Med ingen magisk
eller alchymisk konst kan det af lumpor beredda
papperet förvandlas till den efterlängtade Metallen;
men det kan realiseras med utländskt Silfver,
genom inhemsk ökad arbetskraft. Den Administrativa
regleringen af våra diverse Ideal-Penningar,
ehuru nödig r bereder ingen egentlig
564 Stats- och Banko-Utslottens Betänlandenl
Statistisk Finance- eller Realisations-grund, och!
införskrifningen af Silfver blir ett précairt eller
tvifvelaktigt försök, som ej öker inhemska
välståndet,
Bet nämndes i början af Memorialet, att,’
till vinnande af en Oeronomisk sjelfständighet,
fordrades fil lika, att visse förstörande missbruk,
med alfvare, hämmades. Ibland deri är den öfverdrifna
Brännvins-Bränningen och förtäringen det
mest skadliga och förödande af födoämnen. Om
Branken bidrager till föda åt kreatur, så skadas
de ock af öfverdriften; och vid de stera Brännerierne
förspilles mycket, som ej kommer till
någon nytta. Af Tull Specialen nr kändt, att
redan i Konung Johan IIRs tid, Bränvin utför;
des ifrån Sverige, och att varningar emot fylleri
utfärdades på i6:de och I7:de århundradetalet,
samt att stundom, för bristande Sädestillgäng,
Bränvins-Rränningen för en tid inställdes.:
Men, då efter sådant nyss föregånget förbud, de
store Regale Brännerierne inrättades, samt, till befordrande
af ymnigare afsättning, alle landsväg
gar beströddes med krogar, och i Städer alle Gator
och Grander dermed försågos, så har menigheten,
till fördärf för seder, hälsa och välmåga,
blifvit retad till en öfverdrifven Bränvins-förtäring.
Sedan Bränvins-Bränningen åter, emot en
viss Bevillning, blef, till ett så kalladt Husbe;
hof, åt Allmänheten upplåten, så hafva månge,
af slem vinning, drifvit tillverkningen långt utöfver
husbehof, och dermed förstört, så egen,'
som mycken uppköpt Säd. Förutan Bränvin*-  förbud, eller ny omändring af pannerymden, skulle
troligen allt ömsesidigt missbruk kunna häf*
Stats- och Ban&o-Utskottens Bettin&andtn. 5G5
vas, genom ett totalt förbud af alla krogar, sä
på Landet, sorn i Städer; ogIi ^tt på Gästgifvaregårdar,
Värdshus och Källare, blott vid frukostoch
måltidsstunder, en Sup Bränvin, jemte mat,
gifvas finge. Om Värdshushållaren, sorn funnes
drucken, eller fyllt en afnämare, belädes
med Böter och Näringsrättigherens förlust, så
torde 1733 års stränga Förordning emot svalg
och dryckenskap, mindre emot förbrytare, behöfva
utöfvas. Om ock ingen Bran vins-tillverkare
vid allvarsamma Böter, finge sälja något Bränvin
under Fem kannors mått åt en afnämare,
så skulle en påräknad vinst och afsättning snart
inskränkas. Hela den af krögare utgående Bevillning
kunde sedan på diverse Spisqvartershållare
fördelas. Jag har för detta i ett Tal om
den offentliga vården, till bevis om samtidens
Sedefördärf, med authentiqva utdtag styrkt, att
i Stockholms Stad, innehållande omkring bo,000
människor, af al'a åldrar och kön, funnos och
contribuerade 1,283 försäljare af starka drycker,
det vill säga, att nära hvar 6a:dra person, Dibarnet
inberäknadt, idkade en sådan rusgifvande
rörelse *). Ali Bränvinsbränning torde oek
innan korrt kunna inskränkas till blotta nyttjandet
af Potatoes, jemte litetj Korn- eller Blandsäds-Malt,
och till hvilken förstnämnde vexts
förökta cultivation hos oss icke tryta Gärdesbackar
och utmark. Våre Blekingeboer gifva i dymål
oss i synnerhet de mästa efterdömen.
Ett annat fördärvligt och onaturligt konst
-
*) D. v. Schulzenheims Pr»sidii-Tal om d#n offentliga
värden, p, 29, 83.
566 Stats- och Banko-Utskottens Bttänkanden.
begär gifves, som den gamla sunde verlden Icke
kände, men sorn Sjöfarare, efter Amerikas upptäckt,
till Europa hemtat, och lärt af de lättjefulla
Indianer, hvarmed de förnötte sin tid, och
döfvade sina förut nog dolska sinnen, nämligen
med Tobaken. Denna ört förklaras af alla Naturkännare
för giftig, och är närmaste Slägtinge
med Bolmörten: (Hyoscyamus) till den giftiga
Atropr. och Datura; meri menniskors natur kan,
mer än andra kreaturs, förledas och vänjas, att
bruka naturstridiga och verkeligen giftiga ting.
Tobaken, sorn alltid i början uppväcker vämjelse,
förtager den för matsmältningen så nyttiga
Saliven, uttorkar de fasta kroppsdelar, förslöar
känslosträngarne, och förtär tänderna- Snuset
minskar den fina luckten ock smaken. Ämnet
till klagan är dock denna gången förnämligast,
att minst halfannan Million Tobak, på diverse
sätt beredd, och i blad, beräknad efter Skålpunds
vigt, tynger på Svenska Handelsvågen, och, hvad
solli kanske ännu menligare är i Hushållningsvägen,
så medtager den inhemska Tobaksplanteringen
mycken god jord, gödsel och arbetstid,
som nyttigare, till födoämnens production, användas
kunde. Då ej alle ovanor och missbruk
på en gång häfvas kunna, så söka vise Regenter,
att i förhand bereda en lyckligare och eftertänksammare
framtid. Om all ungdom inora
första Mantalsskrifningen, eller inom 15 årsålder,
med ett vite af minst 1 00 R:d Banko (hvaraf
angifvaren vid företedt bevis undfeck hälften)
förbjöds, att börja, och att sedan för lifstiden
ej finge vidtaga något bruk af Rök- och
Tugg-tobak eller Snus, så skulle inom 25 år, ea
Stafs- och Banko- Utskottens Betänkanden. 5^7
synnerlig verkan deraf spörjas ; och . ingen vaa
vid Tobaks nyttjande, eller som på förbrukningen
deraf grundat en slags näring, kunde billigt
klaga öfver en sådan efter hand skeende förändring.
Flere Exempel gifvas, att äldre personer,
utan minsta intryck på hälsan, upphört med
åtskilligt bruk af Tobak, och månge eftertänksamme
Föräldrar torde vid en sådan] skeende författning,
vilja gifva sina barn ett värdigt efterdöme.
Den i senaste tider upphäfna Bevillningen
för Tobaks nyttjande kunde ock med skäl
åter upplifvas. Det synes ock tid vara, att inskränka
ett missbruk, som ibland Sveriges värda
arbetande Class, ej allenast med Tobaks-rökning,
utan ock med nyttjande af Snus, så tilltagit, att
nästan födan häldre af mången försakas, än förnöjandet
af detta konstbegär och ofta repeterade
tidsfördrif.
En Riksförderflig och Jordbrukets uppkomst
hindrande Inrättning är Svenska Gästgifveri-Ordningen.
Efter en väl grundad uträkning stiger
antalet af Håll- och Reserve - hästar vid alla
Gästgifvaregårdar, för hvarje dag, utöfver 4000,
och hela året om, nära till/i§ million ordinaire
Hästar. Hvad dyrbar tid förslösa icke landets
Hedervärda Bönder, deraä arbetsföre Söner och
Drängar därvid, som kunna aktas för kärnan af
Sveriges Folkstock; och hvilken tidspillan , förmonligare,
till enskild och allmän båtnad användas
kunde. Den eljest sedige och idoge menigheten
förföres dymedelst , ifrån ungdomen, till
lättja, fylleri, dobbling, skörlefnad, svordom,sturskhet,
och Stånds- eller Parti-agg. Olla sättes halsan
i våda, och den venerisk© smittan krlngspri;
568 Stats- och Banho-Utsiottens Betänhandeh
des frän Gästgifvaren arden till deaflägsnaste Boningar,
Hästar fördärfvas, Foder förstöres och
Gödsel försnilles pä landsvägar. Skjuts färder
böra ovedersägeligen, ej mindre i Sverige , än
i andre Civiliserade Stater kunna genom Entreprenader
besörjas, och det i synnerhet vid nu
varande höga Sjkutslega. Uppå mitt Förslag ,
uppgafs, är 1793, ett utförligt sätt dertill af den
allmänna Hushåilnings-Committée, som vår HögstSalige
Patriotiske Konung Carl XIII: under sin
prisvärda Förmyndare-Regering, till inhämtande
af Svenska Allmänhetens önskan eller klagan, i
Hufvudstaden con*t ituerade, bestående, under
Riks-Drotsens anförande, af 30 för kunskap och
Fosterlands-käflek kände Ledamöter, som utan
arfvoden i j ' år nitiskt granskade de genom
Herrar Lsndsnöfdingar hörde Läns-Innevanares
gjorda föreställningar uti de hufvudsakligaste Oeconomie-ämnen
, samt deröfver afgaf 23 stycken
vigtige Betänkanden, hvaraf ett var om den för.
clärfveliga hållskjutsen; meri hvilke undersökningar
till större delen, för alltid mellankommande
Courante mai, torde ligga obegagnade. Jag upplifvade
genom ett Memorial vid 1810 års Riksdag
*) ämnet om Hållskjutsens skadlighet, och det
Hedervärda Bonde-Ståndetjhar nästan hvarje Riksdag
andragit underdäniga besvär öfver denna
Landsplåga, sorn likväl mäst stadnar i skjutslegans
förhöjning, hvilken ock, inom den tid jag
på vägar färdats, uppstigit ifrån 8 styfver för
milen till 48 dito, eller i? skillingar Banco,
med
Ridd, och Adelns Protokoll d. i5 Joni, p, j55,
Stats- och Banko-Uiskotte.ns Betänkanden. 5Cg
med proportionerlig förhöjning i Städer. Med
all denna tillökning, anse ordentelige och förständige
Bönder, som utom dess genom mäng.
falldige andre färder och kallelser äio hindrade
ifrån sitt hem och yrke, Hallskjutsen lör jordbrukets
förbannelse; men äf sig komne drinkare,
och merendels pä mindre hemmansdelar boende,
anse den för en god penn inge-not, och tillbringa
derföre sin hästa tid pä Gästgifvaregårdar, lör
att der, vid tillfällen, tillpreja sig en dubbel
skjutslega ehuru hög den vara eller blifva ma.
Någre flere hjelpetnedel linnas ännu till befordran
af en allmännare välmåga, och med det
samma till en förbättrad penningeställning; men
som förmodei i gen , genom den höga styrelsens
högtideliga förmaningar och råd, blott vinnas
kunna. Till exempel: Store Sätesgårdar, som nu
tilläteligen innehafvas af alla slags Ståndspersoner,
skötas och. odlas vanligen uppå mångå
tillydande Frälsehemmans cultivations bekostnad,
eller försämrade odlings-förmäga; säkerligen skulle
lifsmedels productionen vida mer förökas, om
sådane Hemman åt ständige Räntegifvare upplätos
till Frälse-Skatteköp, eller åtminstone på långa
orubbeliga förpaktningar stäldes; och deremot
Hufvudgården bearbetades genom innehafvare
af sönderdelade Jordlotter.
Hvad det vördiga Presterskapets Boställen
beträffar, så innehafvas de länge af samma man,
och skötas månge med den drift och omtanka,
att de tjena lill mönster för öfrige Sokneboer,*
men, om en Kyrkoherde ej dertill egde fallenhet,
så synes, att, till både enskildt och allmänt gagn,
Bihang till Rihs~St, Prot. 18*7—1S18. 6:te Sami, N:o 7^» 74*
Slats. och Bariko-Utsjtotteils Beiänkandeii.
genom vederbörande Cönsistoriers bemedling, eri
Kongl, tillåtelse utverkas kunde uppå sådane
boställens utarrendering, förutan rubbning vid
skeende Embetessuccessioner, för 30 till 50 år;
hvarvid naturligtvis flere undantag för Prestgårdens
egna behof förbehållas skulle; och finnas
flerestädes sådane frivillige arrangement, till ömsesidig
förnöjelse, ehuru på kortare arrendeterminer,
vidtagne.
Kongl. Landtbruks Ackademieh, hvars stiftelse
härleder sig från vår högtänkte Konungs välgärningar,
såsom Thronföljare, har lemnat myekén underrättelse
och nödige förbättringar i enskilda
och allmänna Hushållningen: men knappt lära
Kongl. Academiens, och Landtbruks-Sällskapens
i. Provincerne, gifne lärdomar komma att befordras
till gagn och verkställighet, förrän Hushållfiings-Nämnder
i Soknar och Härader, på sätt, sorn
elter mitt förslag, den ofvan nämnda Kongl. Hushållnings-Cornité,
år 1 794, underdånigst tillstyrkt
*) mert sorn, för den Periodens Franska Frihetsyrsel,
ansågs för betänkligt att bifalla, och deremot
nu skulle medföra förtroende och inbördes
upplysning, imellan diverse Sokneboer.
Sveriges Tyske Regenter, så väl som här
bosatte Borgare från Lubeck och flera HanseStäder,
om de befordrade mer utländsk Handelsrörelse,
så införde de i Städer Skråordningar,'
som ock verkade Näringstvång i alla Landsorter,
Då Lubeckares insteg i Sverige af Konung Gusta/
den I:ste hämmades, och de så kallade Fetalie-
eller Victualie-Bröder nära landsförvistes,'
*) Se läsning i Blabdade ämnen IV:de Årgången N:®
% — 4i, p. 53.
Stats- och Banko-Utskottens BeliinianJen. 571
så blefvo Skråordningarne efter dem qvar, och
hafva de samma, med en deremot förminskad Utländsk
Handels-gemenskap, snarare tid efter annan
blifvit ökade, elier, under Privilegii namn,
befästadei Detta Datlds Friborne Invånare hafva
af aidel icke känt några inskränkningar, eller
behof af något Privilegium, för att fritt få nyttja
sina af Skaparen förlänta kropps-och förståndskrafter
och förrnögenheter, för att ärligen föda
sig och sin tillhöriga omvårdnad. Städer hafva
tillkommit senare, eller efter Land- och Jordbruk,
för att betjena Landet; men ej tvärtom,
Landsboer begära inga uteslutande rättigheter;
och det är Narurstridigt, att fjettra deras händer,
eller att vilja, u.i ett Land, der jorden är
halfva året af frost sluten, hindra dem ifrån sådane
slögders utöfning, sorn för deras fallenhet
och ställning finnas passande. Stad och Landsbyggd
böra inbördes befordra hvarandras utkomst,'
Och, då friske personer nu icke lika lätt, som
fordom; kunna sammanträda i äktenskap, och föda
sig, så måste det ovedersägeligen vara inskränkande
Författningars och okloka Finance-ställningars
fel.
Försynen har nu begåfvat oss med en Lagerkrönt
Hjelte, som ej mindre lärer förmå, att
segra öfver fördomar, villosattser och inrotade
missbruk, än öfver fiendtliga Härar; han är försedd
.med mycken Verldskännedom, och med erfarenhet
om så väl Folkväldets, som Enväldets
ytterligheter; för Dess dyggder och dater är Han
af Svea Folk ulkorad, och af Vår ömt sörjde
Lands-Fader, den välgörande Carl XlII:de, såsom
Hess Son, naturaliserad; Med ett lika ädelt,'
571 Stats- och Banko-Utskottens Betänhanden.
Svenskt sinnad t bjerta, som vare häste infödde
Regenter, har han uppstigit pä Sveriges IConuntia-Thion,
hvars glans och ära Han sjelf förut
upphöjt. Denne Herre eger förstånd och kraft,
att till gagn befordra de hafvor, som Naturens
Allvise Dmare bestämt åt ett mera Folkrikt
Hand.  Ett Folk kan kallna, och vid ett stort
betryck blifva rådlöst. Men vid en lyckligare
utsigt åter fatta mod. I början af det nästförflutna
Sedet, blef Sverige genom ett oupphörligt
krig och enväldig behandling, utblotladt på både
Karlar och Penningar; och plogen måste mest
af Qvinnor skötas. Ett Fredslugn, ehuru med
förlorade Provincer, erhölls omsider, men, då derjemte
en befrielse ifrån Träldoms-Ok återvanns,
som vid pass på ett tredjedels Sekel förtryckt och
förnedrat det af ålder, på en gång, håde fria och
alfvarsamt sediga Svenska Folket, så uppkom en
så alfvarlig Hushållnings- och Forsknings-ande,
att snart alle produclive rörelser tilli octo; Landets
tillverkningar utfördes, och Utrikes behof
hemtades, med egna Fartyg; Thronen orngafs
med kloke Rådsherrar, hvilkas namn ännu förvaras
i ett vördsamt minne , Vettenskaper och
Konster tilltogo i en så förvånande höjd, att den
lidens- ursprunglig». Snillen tjena Oss till mönster
och utspridt kunskaper till andra Riken. Deras
Financer börjades med koppar-rundstycken,
preglade till en Daler Silfvermynt, men som måste
åter till rundstycken nedsättas; deras Rikshushållning
styrdes dock så eftertänksamt, att redan,
enligt 1731 års Riksdags-beslut, Ständerne
kunde försköna Sig och hemmavarande Medborgare
ifrån all Bevillning, och till Statsverkets
Stats- och Banko-Utskottens Betänk and en. 573
samtelig;i behof förslog Landets Ordinarie Skatt.
Allt lyckades, sa länge ordning oell måttlighet
iakttogs; men mod bfveigick till öfvermod, man
ville, likna andre .Commercante och penningerike
Stater af olika läge och tillgång; man utvidgade
Banko-Rörelsen utöfver motsvarande Fond, Varu-tillverkning
och Export; Lagar omvexlades
och öfverskredos vid hvarje Riksmöte, och den
välgörande Friheten utarbetade till Sjelfsvåld.
Man säger icke förjäfves, den sin Frihet missbrukar,
är värd, att den förlora, ja, för vare hvarje
Fri Stat, denna väl bepröfvade Politiska Canon
i sitt minne! —Ett Correctif hehöfdes 1772,
men det öfvergick, 1 789, nära tili Envälde. Tvänne,
eller kanske rättare Trenne, oförsigtige och
opåträngande krig gjordes, och Riket fördjupades
uti en förstörande Skuld. Finland, som Sverige
policerat och uppbragt till en hög cultivation,
förlorades under den siste Beherrskaren,
hvilken ej egde en Despots förstånd, att göra
Sig och Folket lycklige, och Svenska Nationen,
sorn aldrig låtit Sig i längden förtryckas, nödgades
skilja Sig vid en Regent, som blott efter
Sin obetänksamma egenvilja styrde Riket, och
nära bragte det till undergång. Vi frälstes genom
biträde af den nyss förlorade siste VasaÄttlingen.
Vi håfve återvunnit en väl afmätt
Lagbunden Frihets Regering, och en ny Konunga-ätt
har intagit Svea Thron, hvars Dynastie
Allmagten Nadigst gore lycklig och långvarig!
Låtorn oss nu upplifvas af samma Patriotiske
ande, som så formoniigt verkade på Nationen
vid 1720 års Regements-föräudring, och Vi
ege vid Våra värf, att förvänta Guds välsigneh
574 Stats- och Bunio-Utskottens Betänkanden.
se, och en vis Regfints Patriotiska ledning. --  Det vore en hugnad om en 8G-årig mans nitfulla
underställning vunne Högloft- Beredningens
uppmärksamhet, utbedjande mig i alla fail,
att detta Dictamen ma åtfölja Finance-Aetea
först till det lorenta Stats- och Banko-Utskottets
Plenum, samt sedan till Rikets Högloft. Ständers
afgörande Beslut befordras.
Utdrag af Protokollet, hållit hos Sammansätta
Stats- och Banko-Utskotten, vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den lG
Maji 1818.
S. D. Herr Stats-Secreteraren Lannerstjerna
anförde: ”att han, lika ined sammansatte Utskotten,
insåg oell erkände vigten af Herr Presir
”denten v. Schulzenheims framställning, att genom
”styckad försäljning till Skatte af Kongsgårdar,
”Recognitions-Skogar och Officerare-Boställen beneda
en ökad produetion och folkstock, såsom
”säkraste utvägen aK befrämja och trygga de an”stalter,
hvilka till penninge-väsendets regieran-'
”de komma att vidtagas; men trodde dock, alf,
”hvad Officerare-Boställen beträffar, de icke höride
komma i fråga att till Skatte försäljas, opli
”förklarade, att han för sin del icke kun”de
gifva anledning dertill, emedan genom de,
5ras försäljande till Skatte skulle förorsakas en
”rubbning i Indelnings-Verket, för hvars bibehållande
i dess helgd, hart, både af öfvertygelse
om nyttan oph angelägenheten deraf, oell
”af Författuingatne, fann sig förbunden att nitälska.
”
Stats- och Banko-Utskotténs Betäniandcn. 575
N:r 47.
Riksens Högloft.. Ständers sammansatta Statsoch
Banko-Utskotts Utlåtande öfver anmärkningar
vid Utskottens under den
3 nästlidne April afgifne Betänkande,
angående Götha Canal-arbetets fortgång
och befrämjande. , ,
Sedan sammansatta Stats- och Banko-Utskotten,
med anledning af Kongl. Maj:ts till Rikets
Höglofl. Ständer aflåtne Nådiga Proposition af
den 17 December 1817, angående Götha Canalarbetets
fortgång och befrämjande, Betänkande i
detta ämne till Rikets Höglofl- Ständer under
den 3 nästlidne April afgifvit; så har, i följd
af de hos Höglofl. Bidderskapet och Adeln, Högvördige
Prest-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet
härvid gjorde anmärkningar, ärendet till sammansatta
Utskotten blifvit återremitterad t, hvaremot,
enligt Utskotten tillhandakommit Protos
iolls-Utdrag af den 27 nästlidne April, Hedervärda
Bonde-Ståndet bifallit Betänkandet utan
förändring eller tillägg.
Förenämnde anmärkningar synas' hufvudsakligen
vara rigtade emot det af Utskotten föreslagne
villkor för Byggnads Låne-biträdet, att
nemligen Bolagets rättighet till diskontering skulle
komma att upphöra utan ersättning; hvilket
Förslag blifvit klandradt på den grund, att någon
fond till ränta på Actie Capitalet icke blifvit,
i stället för Inkomsten af Bolagets Diskont,
beräknad och anslagen; äfvensom någre värde
Ledamöter af Högvördige Prest-Ståndet, hvilka,
efter hvad synas vill, funnit ett ökadt Bidrag
576 Stats- och Banko-Utsköttens Betänkanden.
fran Staten unfl-er benämning af ersättning för
D iskontvinst icke skulle kunna lämpeligen begäras,
yrkat att ett större Byggnads Lä ne-Biträde,
än sammansatta Utskotten föreslagit, mätte, i
stället, Canal-Bolaget bevilljas.
Hvad nu först angar Canal-Bolagets rättighet
til! Diskontering, så fa Utskotten härvid vördsamt
tillkännagifva, huruledes sammansatta Utskottens
afgifne Betänkande rörande Filial-Diskonternes
utredning har i allt öfrigt, utom
hvad som angår Liqvidationssättet, redan blifvit
bifallit af Högvördige Prest-Ståndet, Vallofl.
Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet.
Och, då, enligt samma af 3:110 Eiks-Stånd bifallne
Betänkande. Götha Canal Bolags-Diskont-Octroy,
utan serskild ersättning, skulle komma att
förfalla, anse Utskotten öfverflödigt, att till serskildt
besvarande upptaga anmärkningar, rörande
en fråga, som genom 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande
Beslut redan är afgjord.
Beträffande sedermera det af Utskotten föreslagne
Byggnads-Låne-Biträde, hvars tillräcklighet
för det afsedde ändamålet en och annan
anmärkare satt i fråga, så, och för att närmare
ådagalägga, att till sjelfva Canal-Byggnndens på
hela Linien fullbordande, enligt det vid 1815
års Urtima Riksdag upprättade Kostnads-Förslag,
icke kan erfordras större ärligt bidrag af Staten,
än de af sammansatta Utskotten föreslagna Trehundra
Tusen Riksdaler Banko, så framt Actieegarne
i vederbörlig ordning fullgöra inbetalningen
al ännu återstående Fyratio procent af
det tecknade Capitalet, hafva Utskotten låtit uppställa
följande Calcul, nemligen:
Stills- och Banko-Utskottens Betdnkanden. 577
Till gängar
1:0 40 Procent a Aotie-Capitalet R:d 1,256,480.
q:o Ca\Kii-Inkomst ... 51,000.
3:0 Byggnads Lån-Biträde från Banken
med de villkor, sammansatta
Utskottens Betänkande af den 3
April 1818 innehåller, berhknadt
för Sex åv eller till och ined år
1823 a 300.000 R:d - - 1,800,000.
R:d 3,107,480.
Byggnadskostnad.
R:d 462,854.
474,638.
480,002.
260,882.
348,988.
159,630. 2,186,994.'
Således uppkommer ett öfverskott af 920,486 R:d,
som lämnar full tillgång, hvarmed Actie-egare
godtgöres Fem Procents ränta, så väl för år 1 8 17,
som under återstående påräknade Byggnadsåren
eller till och med år 1823, derest insättningarne
af de uti Calculen upptagne 40 procent i föreskrifven
ordning fullgöras, emedan samman,
tagne Räntebeloppet för, de ifrågavarande Sju år,
efter uträkning, endast uppgåt till 863,830 R:d
Banko.
Vid detta förhållande, hafva sammansatta
Utskotten icke funnit skäl, att tillstyrka någon
tillökning uti det vid 1815 års Riksdag bevill
jade
och af sammansatta Utskotten nu föreslag,
na årliga Byggnads tåne-Biträde af Trehundra
År 1818
1819
1820
1821
1 8-2 2
182 3
578 Slats- och Banko- Utskottens Betänkanden.
Tusen Riksdaler, hyilken Summa Utskotten alltså
anse bota utgå, enligt Utskottens förra Betande,
utan annan inskränkning i arbetsplanen, än
den, sorn af förändrade förhåilandet med tillgångarne
blir en följd.
Sedan, jämnlikt 3:06 Riks-Stånds fattade Beslut,
Staten kommer att öfvertaga Götha Canal
Bolags-Diskonts Skulder och derigenom blir egare
af denne Diskonts samfällde Fordringar och
Tillgångar, är det endast emellan Staten och Canal-Rolaget,
som Inqvid om Canal-Arbets-Cassans
Skuld till Diskonten, skulle komma att uppgöras.
Då af sådan anledning fråga hos Utskotten
uppstått, huru med denna .Liqvid förhållas borde,
hafva olika meningar, i afseende på detta
ämne, inom Utskotten blifvit yttrade, och, sedan
votering blifvit anställd öfver följande Proposition:
”Den,
som bifaller, att Canal-arbetsCassans
”skuld till Diskonten må ovillkorligen afskrif”vas.
’’ — Skrifver Ja;
”Den det ej vill,” skrifver Nej;
”Vinner Nej, kommer CanaParbets-Cassans
”skuld till Diskonten att afskrifva®, emot det, att
”någon skyldighet, å Statens sida, icke erkännes,
”att ersätta Actie-egarne ränta efter Byggnadsåren;”
hafva rösterne så utfallit, att Två Stånd
stannat mot Två Stånd; hvarföre dessa tune alternativa
Förslag till Rikets Höglofl. Ständers
afgörande vördsammeligen öfverlemnas.
Slutligen har förekommit, huruledes det ifrågavarande
Byggnads-Låne-Biträde är beviljadt
med det vilkor, att detsamma icke får af CanalBolaget
disponeras för det löpande året, förr än
Stats- och Banko-Utskottens Betunkanden. 579
Revisionen för det näst förut gangne året intygat
Canal-Byggnadens fortsättning med full diift
elter den stadgade planen. Och, då Canal Bolaget
nu mera, sedan dess Diskont upphört, icke
derifrån kan understödjas med Förskott, som likväl
alltid blifva oundgängeligen nödvändige, derest
Canal-arbetet med behörig drift skall kunna
underhållas, hafva Utskotten, med afseende
härå, trott sig böra föreslå och tillstyrka, att Banko-Styrelsen
må* i afräkning å Byggnads - LaneBiträdet
för det löpande året, låta förskottsvis utbetala
högst En Tredjedel af årsanslaget eller
EtthendraTusen Riksdaler, oaktadt Revisionen
för nästförutgångne äret ännu icke blifvit förrättad;
Banko-Styrelsen likväl alltid obetaget, att,'
om anledning skulle förefinnas, låta serskildt undersöka
förhållandet med Canal-arbetet, innan
någon reqyirerad Förskotts-Suinmä utbetalas. —
Hv arförutan, i betraktande deraf, att Byggnadsplanen
för innevarande år redan är fastställd,
samt arbetet derefter satt i gång, Utskotten trott
sig böra tillstyrka, att den bär ofvan för Bolaget
föresi agne ant icipat ionsrä tt, må för år 1&J9, under
arbetstiden 1818, få begagnas, då år 1819
endast TyåhupdraTusen Riksdaler afByggnadsBiträdet,
efter förrättad Revision, erhållas, men
för år j 820 och följande åren först efter arens
ingång.
Det ena och andra underställes vödsamligen
Rikets Högloft. Ständers granskning och ompröfvande.
Flere Ledamöters serskilda tankar bifogas.
Stockholm den 23 Maji 1818*
580 Stats- och Banko-Utskottens Betänkandén.
Tramssumt af Protocollen, hällne lins Rikets
Högloft. Ständers förenade Sfatsoch
Banko-Utskott vid Urtima Riksdagen
i Stockholm, följande dagar.
JDen ig Maji 181S.
Herr Brukspatron Mitander yltrade:
”Uti Vä Hofi. Borgare-Ståndet har jag haft
den äran yttra mine tankar orri Göt ha1 Canal och
den matte vara,om ej Höglofl. Utskottet, Höglofl. Utskottets
Beredning bekant  jag tror oell lefver i
den ofvertygelsen, att det var ett, om ej olyckligt ,
misslyckat försök, men det är gjordt och vi äro
derföre likasom för Disconterne i stor förlägenhet,
hvilket, oaktadt jag äfven tror det icke vara
det rätta arbetet öfvergifva, dock ett sådant
arbete? som efter min öfvertygelse aldrig kommer
att medföra Landet ersättning för kostnaden,
utan i stället, som till denna dag skjedt,
och framdeles sker, bekymmer, månne derföre bör
förfaras 1 så stort sorn mången önskar, men de
mesta motsäga. Jag respecterar det förslag som
är förelagdt om arbetets fortsättande, men vågar
på min öfvertygelse i största ödmjukhet till
Höglofl. Utskotten hemställa, att Byggnaden eller
Canalen med sine Slussar, som nu mera
kommer att ske pä Statens bekostnad, till efter
min tanke andre nyttiga näringars förfång, må
inskränkas mellan lioxen samt Wettern och Wenern,
och anhåller jag ytterst att detta varder
Kongl. Majus Nådiga pröfning underställde.”
Stats- och Banko-Uishottens Betänkanden. 581
Den 23 Maji 1818.
Herr Bishop pen m. m. Doctor v. Rosenstein
ingaf följande:
”Då Högjofl. Utskotten nu justerat deras
slutliga Betänkande om Medlen till Götha Canal arbets
fortsättning och fullbordande, får jag vid det
sam ma vördsamt framlägga min reservation, med
anledning af hvad jag, under öfverläggningen i
ämnet, flere gånger haft tillfälle att anföra. Den
skall omfatta endast 2:ne punkter.
1:0. Dä Höglofl. Utskotten (»tvifvelaktigt ådagalagt
deras önskan, att arbetet mätte med
full drift fortsättas, en.igt den år 1815 fastställde
arbetsplanen , meri icke vågat tillstyrka anslag
af dertill fullt erforderlige medel, utan föreslagit
arbetsplanens inskränkande., efter Kongl.
Majus Nådiga pröfning och fastställelse, i nion
af befintliga tillgångar; så hade jag trott, att man
häldre bordt vidtaga det Förslag, som gjordt
planens fullföljande möjligt, utan drygare kostnad
for Staten ellet Banken, nemligen genom
anticipation under 3:ne första åren, på de följande
årens Eåne-Byggnads biträde. Det är gifvit,
att ett långsammare verkställande af Canal-arbetet
skall öka dess kostnad, och det betydligt genom
årlig 5 piocfnts ränta lill Actie - ägnrne,
hvilken ej under byggnads-ären kan dem frånkännas
, genom förlängde aflöningar åt Verkets
Embets- och Tjenstemän, Arbets-Chefer, Postmän,
Engelska Verkmästare m. m., genom Marche-kostnader
för Troupper m. 111. Hvarje års
forlängd arbetstid ökar kostnaden med minst
300,000 R:d, och de knappa tiUgangarne skulle
kunna förlänga den med minst 2 å 3 år. Der
-
582 Stats- och Banko-Utskottens Beiänkandert.
émot skulle all tillökning i arbetskostnad undvikas,
och både Statens och en.skildtas medel besparas,
blott ge-nom en tilläten Successiv anticipätion
under detta och följande 2:ne är, och högst
400,000 Kul tillsammans för alla nämnde år j
hvilken Summa inom de påföljande skulle fullt
återbetalas genom aflrag utaf Bankens Lane*
Kyggnads-biträde. Förhållandet upplyses genom
bifogade Tabell:
Götha-Canals Finahcer 1818—1824 med endast
gOQjOOO R:d Byggnad? biträde och ingen Ranta,
1818
Inkomster.
Actie
Insättning
tilt: nio
Deeemb.
förfaller
tog,men
sorn derföre
ej
tunna på
fraknas f. a.
l8igj 314,000
1820'som ofvan
Byggnads
Biträde
Behof al
Anticipa'
tion
t
1821
1822
1823
1824
314,ooo
300,000 163,000
360,000' 5o,ooo
3oo,oeö 180,000
300,000
som ofvan 3oo,ooo
314,000
3i4,ooo
300.000
500.000
49,600
1,266,000 2,100,000
Byggnads
kostnad
Ränta s
till
Actie-e-  garne
för
1817 &
463,000
18
. 475poö
189,000
480,000
f. 1819
& 20
261,000
2io,öoö
ä&
Utgifter.
Äterbetal
-
ticipation
oell öfrige
förskott.
349,00
15g, 000
f. 1821
& 22
201,000
f. 1823
& 1S24
3i4,ooo
öfverskttt1
I3’3,ö0d
204,00©
io5,ooo
ig'5,oooi
442,000 2,187,000 g74,ooo anticipaU
442,ooo
öfverskt 195,00*
StdtS- och Banko-Utskottens Betänkanden. 583
5:0. Af stört intresse för sjelfva företaget
och af en lika billig, sorti hittills påräknad uppmärksamhet
på Actie-ägarnes skäliga väntan, är,
att det beslut, Riksens Höglofl. Ständer äfven
denna gång fatta i ämnet, mätte befinnas så beskaffad!,
att det icke afskräéker enskildte från
ytterligare insättningar af det tecknade ActieCapitälet;
Härtill hörer, att Actierne icke måtte
Salena en skälig ranta efter byggnadens fullbordan.
Jag tviflar icke, att den i framtiden af
sjelfva Canalfarten erhålles; men, innan Landets
inre rörelse hunnit taga den rigtning, som skulle
blifva en frukt af någre års omtanka och er*
farenhet, Uppkommer en tid, under hvilken Canalen
troligen skall gifva en ringa afkastning.
Denna var påräknad att fyllas genom Diskontvinst
till Octroytidens slut, upgående sannolikt
till 120, ä 150,000 B:d om året. Diskonten ät
nu fråntagen Bolaget utan ersättning genom 3:ne
Stånds beslut; Jag har med min röst härtill icke
bifallit; men kan ej vidare yrka en ändring,
hvartill allt hopp ät afskuret. Deremot tror jag
billigheten fördra, att någon ränta äfven efter
byggnads-årens slut tillerkännes Bolaget, som af
enskilde medel till sk j.u t i t betydliga Summor för
ett stort Nationelt företag; såsom en uppmuntran
till dylika uppoffringar, då det ej mera får kallas
en ersättning för mistad Diskont-rättighet,
Denna ränta ville jag inskränka till blott 3 Procent
om äret frän 1824 ars slut, då Canalen bär
Vara färdig till och med 1835, då man bör kunna
förmoda, att Canalfarten hunnit komma i full
Denna min vördsamma reservation anhal
-
384 Stats- och Banko-Utskottens Bet&pkanden.
ler jag mätte få åtfölja Betänkandet till de Respective
Riks-Stånden.”
Herr Biskoppen m. m. Doctor Faxe, Herr
Prosten Ek och Herr Grosshandlaren Witteberg
förklarade sig instämma med Herr Biskoppen
Doctor Rosenstein uti hvad sorn angår 1,'antan
till Actie - ägarne. \
Herr Grosshandlaren Arvidsson _ yttrade :
”Åled Herr Doctorn och Biskoppen Rosenstein
förenar jag mig äfven, i afseende å Actie-ägärnes
rättmätiga pretention på ränta ända till 1835,
med förbehåll likväl, att den må beräknas till 5
procent årligen.”
Herr Lagmannen Noreus ville likaledes för
sin del hafva tillstyrkt, alt Actie-ägarne uti Götha-Canal
måtte försäkras om 5 Procents Ränta
till och med år 1835 > eJ såsom ersättning för
Diskonten, utan såsom billigt, samt till befrämjande
af företagets framgång.
Herr Landshöfdingen rn. m. Friherre Cederström
:
”Då jag aldrig kunnat erkänna Riksens Ständers
rätt att fråntaga Canal-Bolaget dess Diskonträttighet
utan ersättning , så anser jag Bolaget
genom denna ersättning böra vara försäkradt om
ränta å sine insatte penningar till och med 1835.
Jag får derjemte förklara, att jag anser all slags
eftergift af ett Bolags rättigheter, utan dess bestämda
begifvande, icke kunna medföra någon
bindande kraft.”
Herr Prosten Fröberg:
Vid de Höglofl. sammansatte Utskottens nu
justerade Betänkande, anhåller jag, atr få lemna
min
Banko- Utsko.ttets Betiinkanderi585'
frun reservation, rörande frågan om ärlig afskrifning
på Canal-Byggnads Cassans skuld af 1,100,
000 R:d till Canal-Diskonten med det belopp,
isom 5 procents ränta å Actie-Capitalet utgör, och
anser jag en sadan afskrifning vara så mycket
m‘ef chimerik, som sjelfva ofvan bemälte skuld
genom den af Ständerne fastställande utredning
af Diskonten hel och hållen försvinner och afskrifningen
i sådant fall endast leda till den.
förvillelse i omdöinet, att Actie-ägarne, i stället
för 5, skulle anses erhålla 10 procents ränta,
som likväl ingalunda, hvarken är enligt med
förhållandet eller ens af Actie-ägarne påstått ■■
hvarjemte jag nödgas alldeles bestrida tillämpningen
af den Voterings-Proposition, öfver hvilken,
vid anställd omröstning, 2:ne Stånd stannat
emot 2; och genom antagande af hvars contra-proposition
ett olyckligt frö till nya tvistiglieter
inom Riks-Standen blifvit nedlagdt, i synnerhet
för tillkommande Riksdagar , då Actieägare
derigenom blifvit auctoriserade, att äfven
efter Byggnads-årens slut påstå ränta ä 5 procent
för sina gjorda insättningar. När mart från sjelfva
framställningen afskiljer denna genom det
skira floret tydligen nog framlysande afsigt, innehåller
propositionen och contrapropositionen
precist ett och detsamma/’
N:r 48.
Riksens Högloft. Ständers Banko-Ut skotts
förnyade Betänkande i fråga om för
Bihang
till Kifa-St. Brot- i8i7—2SrS- 61U Sami. N;r y5, 76.
§86 Banto-Utshottets Eetllnhanden.
bättrad Reglering rörande de från Bart*
ken utgående Låne-biträden till under*
stöd för nyttige Odlingar*
Banko-Utskottets under den i t* Sistlidne Å*
pril afgifne Betänkande örn nödvändigheten af
en förbättrad Reglering, rötande de från Banken
Utgående Lane biträden till understöd föt nyttige
Odlingar, jémte bi fogad t förslag till ändringar
och tillägg uti Kongl, författningen om dylike
Rån af den 27 September* 1815 hat, i artledning
af gjorde anmärkningar, blifvit från Hedervärd^
tionde Ståndet under den 23 sistledne April och
från Högvördige Breste-Ståndet tinder den 4 innevarande
Månad, till Utskottets förnyade hand
Zjing
Eterförvish
Vid det uti 3:dje punkten äf ofVänberördö
ig intagne förbehåll} att gödning af Odlingsfältet
ej finge uti Odlingskostnaden inberäknas i
afseende på fans meddelande, har Riksdagsmannen
Andeis Danielsson fran Elfsborgs fän, jemte
flere Ledamöter af Hedervärda Bonde-Ståndet,
under erkännande att sådant i allmänhet
kunde anses ligtigt, när nemligen Vanliga gödningsämnen
användas, likväl hvad ödling af Mossar
och Kätt beträffar, dervid bruk af kalk och
aska vora en Industrie som i synnerhet föttjertte
uppmuntran, ansett billigt att den Odlare,
Som förbinder sig att till dylik ödling anskaffa
sådane slags gödningsämnen, mätte, i aöseendé
till den drygare kostnad sorn serdeles i visse oi*
ter härmed vore förenad, få dem Uti koétnadsförslaget
inberäkna.
Efter hvad Utskottet förmodat lärer det i
Bariko-UiskottetS Betän&anderi 587
allmänhet kunna antagas, att sådane -särskilte
gödningsämnen égenteligen begagnas på de stal
len, hvarest en större tillgång derå Önnes, och
der desamma utän allt för dryg kostnad kunna
érhåilas, hvilket ock synes Vata med allmän och
enskild fördel närmast förenligt, så länge tillfällen
inom Vårt Land i mängd erbjuda sig, att,
fned uppmärksamhet på locala förhållanden åstadkomma
förmånligare resultater, an genom sådahe
Indufitrie-företag, hvilka af Natur öch omständigheter
mindre gynnäs, på det hela torde
Vara att .förvänta; Utah att ens nämna den synfaara
svårigheten, att i berörde hänseende erhål.'
la ert för ändamålet nödig controll öfver den å.'
tågne förbindelsens fullgörande, tror Utskottet
Sig alltså ägä skalig anledning tillstyrka, att något
.Låneanslag för särskilde gödöirtgsämnens anskaffande
ej må af Ödlingåfondert medgifVäs.
Hvad Uti 5:te Punkten blifvit föreslagit angående
Besigtnings - Handlingarnes granskning*
Samt Lånebeloppets, terminefnes och Villkorens
bestämmande genom Hushållnings-Sällskaperne
eller Konungens Befallningshafvande* äfvensom
dén Cöptroll, hvilken skulle ankomma på Kongl.
Landtbruks-Academiert eller Bankö-Styrelsen* haL
Vä åtskillige Ledamöter inöm bemälte Stånd ansett
leda till för myckert omgång och svårighet
för de Lån-Sökande^ utan att sådant kunde
anses Vara af nöden, enär så Väl de föreslagna
besigtningarne söm skyldigheten att Ställa Borgen,
öch äfventyret att förlora Länet och gifva
Ofver-Ränta om den föreskrifne Odlingen icke
blefve fullgjord, syntes innefatta tillräckelige föfj
iigtighetsmåtti
583 Bunho-Utslottets Betänlanden.
Utskottet får härvid etindra, att det just är
i följd af den erfarenhet, att sistnämnde Föreskrifter
ej funnits tillrätfkelige att förebygga en
mängd missbruk vid redan utgifne Odlings-Lån,
sorn Utskottet funnit sig föranlåtit hos Riksens
Höglofl. Ständer föreslå ytterligare Controller och.
förändrade stadgande!! i berörde hänseende.
Hvad dernäst angår den i anledning af 6:te
Punkten gjorde erindran, att, enär a^sigten vöre
att befrämja sådane Odlingar som på eget förlag,
ej kunna företagas, och anslaget således borde
svara mot hela kostnaden, det af Utskottet föreslagna
Uåne-belopp af 10 till högst 50 R:d
för Tunnlandet i mohn af Odlingsmarkens vidd
och beskaffenhet blefve alltför otillräckligt; hvadan
något maximi-belopp antingen ej borde utsättas,
eller ock bestämmas lill minst dubbelt mot
nyssnämnde Summa: så bör efter Utskottets tanka
härvid komma i betraktande, att den Summa,
som till understöd för Odlings-företag på det
hela är att påräkna, blefve föga svarande mot
behofvet, derest det skulle antagas, alt allt erforderligt
förlag för Odlings-företagens verkställighet,
endast deraf, och utan något tillskott å
Odlarens sida borde bestridas; och det lärer jemförelsevis
"blifva af mindre menligt inflytande,'
om en eller annan af berörde anledning skulle
nödgas afstå från ett tillämnadt företag, än om,
genom Uåne-Anslagens alltför runda bestämmande,
begäret och täflan att deraf komma i åtnjutande
öfver höfvan ökades, och i samma mohn
jemväl anlédningarne att befara deras missbruk
för främmande ändamål.
Beträffande den redan uti 1315 års Kongl,’
Banko-Utskottets Betänkanden. 589
Författning utsatte tid för Odlings-Låns begagnande
och de där utstakade ränte- och återbetalnings-villkor
, hvarvid Utskottet, jämlikt 8:de
Punkten af dess förslag, ansett böra oförändrade
förblifva, har inom Högvördlge Preste-Ståndet
af Herr Prosten Kolmodin blifvit anmärkt, att,'
då en betydligare Odling genom privat man ej
gerna på kortare tid än 3:ne år kunde verkstäl--  las och annu mindre någon reveniie deraf på
3:dje året förväntas, den föreslagne tid af 3:ne
år, efter hvars förlopp Capital - Afbetalningarne
skola taga sin början, vore alltför kort, och en
- Capital-afbetalning af 20 Procent årligen under
den återstående tiden alltför dryg oell kännbar
för att desse I<En af försigtige och omtänksamme
Odlare skulle kunna begagnas; hvaremot föreslås,
jemte yrkad förhöjning af räntan till 4.
Procent, att Capiial-afbetalningarne
årets slut hnge taga sin början, och derefter med
8g Procent örn året verkställas.
Då för vidsträcktare Odlings-företag särskilte
inbetalnings-villkor af Utskottet blifvit föreslagne,
lämpade efter den längre Ud som i så-i
dant fall åtgår, innan någon afkastning kan p å-i
räknas, tror Utskottet att i öfrigt rhå kunna föri
blifva vid de grunder, som, i öfverensstämmelse
med den vid sista Riksdag stadgade författning,
härutinnan blifvit uppgifne. Enligt nyss omfdr,
rnälde Förslag skulle deremot tiden för ett Odlings-Läns
slutelig! inbetalning blifva utsträckt
till fulla 15 år från dess forsta meddelande, hvar-'
af en betydeligt minskad circulation af Låne-an.'
slaget blefve en följd, och desse biträden emot de--  ras ändamål kommo att till stående Lån förvandla*.
59® Banka?XJtsköttel? Betänkanden,
X anledning af g:cje Punkten har Herr Pro,
fessoren Doctor Wijkman inom Högvördige Ståndet
anmärkt, att Borgens förnyande hvarje år
vöre med npg mycken svårighet förenadt, och
att det kunde anses göra tillfyllest, om såddnt
iagttages hvart jtdje år, så framt icke någon af
Cautfonisterne under tiden genom döden afginr
ge, då ny borgen genast borde anskaffas,
J?an|.Q-Utäkoftet får härvid uplysa, att be»
rörde stadgande redän uti Kongl. Majus Jfadiga
Författning af år 18*5 finnes intagit, och sålunda
ej innefattar någon förändring uti de redan
gällande grunder; och anser Utskottet för dess
del fortfarandet häraf vara i afseende på säkerheten
nödvändigt, enär genom Gäldenärers el»
ler Xåöfitesmäns Råkade obestånd, Banken^ eljest
lätteligen kunde blifva lidande.
1 anledning af hvad i sammanhang med 1 J
och 1 ‘.ute Punkterne, inom Hedervärda BondeSiandet
blifvit yrkadt, att vid Odlings-Lånen?
Fördelning ett skäligt afseende borde hafvas på
Länens olika behof, och sålunda för hvarje Län,
af Fonden i förväg bestämmas en viss andel,
hvilka af någre ansetts böra beräknas efter Folkjiummern,
och af {indre efter hemmantalet; men
att Banko Styrelsen ej måtte äga att bedöma sjelfva
Odljngs-Fötetagen eller de sökandes företräde
sins emellan, hvilket endast skulle bero af
den ordning hvaruti deras Låne-Handlingar inkommit:
bör ej lämnas obeinäldt, att då härvid
efter Utskottets tanka måste komma i beräkning
icke blett hvarje Läns olika Låne behof, utan
jemväl ock hufvudsakeiignst Odlingsföretagens
vigt, storlek och gagnelighet, skulle deremot, i
Jlanko.Utskottets Betänilanden, 591
händelse folkmängden eller hemmantalet blefve
grunden för Lane-Fondens fördelning, och företräde
emellan de Sökande i öfrigt berodde blott
af Handlingarnes tidigare ingifvande, nyssnämnde
vigtiga qmständigheter i samma tnon mindre
kunna komma i betragtande, de nii öfverklagade
olägenheter i följd deraf ytterligare fortfara, och
den åsedde allmänna nyttan af desse Lane-biträden
till det mästa förfelas.
Det af Utskottet uti 21 Punkten föreslagne
Stadgande, att, vid pröfnjngen af redan inkomne
Läne-Handlingar, hvad Låne-beloppets bestämrnande
angar, skulle iakttagas de grunder Utskottet
i dess förslag uppgifvit, har af någre Ledamöter
inom Hedervärda Bonde-Sundet ansetts
gå mycket mindre böra vinna bifall, sorn ett svårt
och oförtjent lidande härigenom skulle uppkomma
för dem, hvilka sage sig bedragne i de förhoppningar,
de ägt att göra sig, på grund af Riksens
Ständers förut vidtagne Beslut.
Härvid erindras, att någon egentelig förändring
af Riksens Högloft. Ständers år 1815 fattade
beslut ej inpefatias uti de af Utskottet föreslagne
grunder i afseende på sökte OdlingsLåns
beviljande, utan åsyftas dermed endast érr
nödig Controll, att desse Lån icke, på sätt hittills
vid flere tillfällen skett, må utöfver verkeligt
behof rjtgifyas och på etf mot Riksens Ständeis
afsigter stridande sätt kunna begagnas.
Sluteligen och beträffande de särskilde åtgärder,
hvilka enligt 2?dra, >>:te osh io:de Punkterne
uti Utskottets förslag ansetts böra åt Länens
Landthushåilnings-Sällskaper uppdragas, har Herr
Professoren. Thyselius jemte flere värde Ledamö
-
Banlo-Utshoitets Betänhandtn',
ter inom Uögvördige Preste-Ståndet funnit det
hvarken kunna eller böra åläggas Landthushållnings-Sällskaperne,
att med besigtning af Od™
lingslägenheterne, med emottagande och granskning
af Låne-Docurnenterne, formerande af sammandrag
deröfver, bestämmande af Lånens belopp,
samt af terminerne och vilkoren för deras
begagnande m. rn, hafva den vidsträckta, mödosamma
och ansvatige befattning, sorn* Utskottet föreslagit,
emedan en så betydligen förökad mängd
af ansvarsfulla göromål, sannolikt skulle föranleda
till dessa Sällskapers upplösning, hvilkas
ledamöter i och för deras förut ägande befattningar
ej åtnjuta det ringaste arfvode.
På sätt en af Utskottets Ledamöter Herr
Prosten Froberg inom Högvördige Ståndet upplyst,
har väl Utskottet föreställt sig, att, då ett
tillbörligt användande af de från Banken atislagne
Låne-biträden till Odlings-företag så märkeligen
skulle bidraga till jordbrukets uppkomst
och förkofran, Landthushållnings - Sällskaperne,»
hvilka i följd af Kongl. Majus Nådiga önskan
och med dess Sanktion, för desse ändamåls befrämjande,
i de fleste Pikets Län blifvit inrättade,
ej skola finnas obenägne att åtaga sig en
Controll, som står i närmaste sammanhang med
deras egenteliga bestämmelse, och som, så vidt
Utskottet kunnat inse, ej åt någon annan authoritet
med samma förmän skulle kunna uppdragas.
Men, om, efter hvad anfördt blifvit, en dylik
åtgärd bör anses för Hushållnings-Sällskaper?
ne i den mohn besvärande, att deras upplösning’
deraf kunde blifva en följd, hvartill Utskottet
för ingen del skulle vilja gifva anledning; får
Banko-Utskottets Betänkandeti. 593
Banko - Utskottet vördsamt föreslå, att Riksens
Höglofl. Stander, så vida Utskottets uppgifne föJ
relag i öfrigt finnes antageligt, hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t i Nåder
täcktes anbefalla Dess Befallningshafvande
i Uänen, att inhämta vederbörande Landthus.»
hållnings-Sällskapers Utlåtande huruvida de ärt>
villige och i tillfälle att antingen, enligt hvad.
Utskottets 'förslag i allmänhet innehåller, Låne-j
Handlingarne emottaga, och til 1 vederbörande insända,
eller ock, pä sätt uti 13 Punkten är föreslagit,
åtaga sig ansvaret för den Låne-Summa
som för Länet kan blifva att tillgå, med rät-i
tighet att densamma då efter godtfinnande för
ändamålet disponera, och emellan de Lån-Sökande
fördela; kommandes uti de Län, der Landthushåll
nings-Sällskaperne ej anse sig kunna uti
någon befattning härmed ingå, alla hithörande
åtgärder, på sätt Utskottet hemställt i afseende
på de Län der inga Laridthushållnings-Sällskaper
blifvit inrättäde, att genom Kongl. Majtts
Befallningshafvande efter förra vanligheten besörjas.
Någre Ledamöters Reservation i ämnet,'
blifver enligt förbehåll härhos bifogad.
Stockholm den 22 Maij 1818.
Utdrag af Protokollet, hållet hos Rikets
Högloft. Ständers Banko-Utskott vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den 22
Maji 1818.
Herr Presidenten m. m. Friherre Wirsén
anförde: ”Det har ingalunda varit n*in mening
Banio-lJt^ottets Bäti: ni arid en
-
att bereda en onödig omgång för dem, som sök,.'
te Odlings Ian, då jag tillstyrkt, att pröfning
skulle ske blott en gång om året, och i en central
punkt för bela Riket, utan aldeles motsat.
sen; nemligen mindie omgång, nien mera ordning
och säkerhet- Banko Styrelsen lärer ingalunda
kunna åläggas ingå Uti någon pröfning af Odlings-företagens
företräde sins emellan, i afseende
på deras gagnelighet. Denna pröfning stadnar
sålunda inom livart Läns LandtbushållningsSällskap
för sig: och Decumenterne inkomma
från livart Län särskildt till Banken. Sålunda
fortfar epoken för Låne-Handlingarnes inlämnande
till Ranken, att äfven hädanefter sorn hittills
bestämma prioriteten till Odlings-Låns erhållande,
Det i Utskottets förra Betänkande uppgifne
syfte, att ett företag af allmänneligare gagn borde
gå fratnför ett mindre vigtigt, enär tillgång
icke finnes att understödja bägge, kommer sålunda
icke att i verkställigheten finna rum, enär
emellan de 2£ Länens Hushållnings Sällskapers
eller Konungens Befallningshafvandes anmälanden
om Odlings-företag, hvartill Lån Banken
äskås, ingen jämnföring eller pröfning verkställes
och sålunda ej heller någon reparation af
de tillgänglige Låne-Medlen för året, med tillämpning
af en sådan pröfning, kan komma aH
äga rum.
Redan äro ansökningar om OdlingS-Lån med
dertill hörande handlingar injkomng till BankoStyrelsen,
som upptaga Låne-Fonden till år igro;
under loppet af tidén inkomma flere, och, när
den af Utskottet nu föreslagne nya ordning i'
detta afseende blifver i verkställighet bragt, in
-
$aniorUtpkottet$ Betänhandeii, 595
{tomma de ock vidare efter hand, ehuru det apföres
i Betänkandet, att det bör sjce s;ne gåugor
pm året, men, nemligen från Januarii till
Ju nii och från Julii till December: hvilket vill
säga der samma sorn att Hushållnings-Sällskapere'
ne insända Han<11 ingarne pär] dem godt synes,
dock ej flere gungor än 2:ne om året, eller En
jnom hvarje Sex Månaders tid
Enär
pu Banko-Styrelsen erhåller desse sålunda
elier hand inkommande Låne-Haridlingar,
så skall denna Styrelse antingen pro rata parte
fördela den för året tillgängelige Summan på
massan deraf, utan hänsigt till deras förhållande
sins emellan, och i sådant fall sker repartitionen
äfvenledes blott gn gång om året, hvadan i denne
del ingen ting vinnes i tiden för Lånets tillhanda
hållande mot hvad jag förra gången föreslog,
eller ock, derest anmälningsepoken allena
skall gälla,, erhålla de Provincer, hvilkas Hand.
lingar först inkommit, alla de derifrån reqvirepade
Lånen, enär andre Provincer, som sednare,
ehuru inom Prasscriptionen, Låne-Documenter afgifvit,
icke erhålla ett enda biträde, emedan fonden
sådant ej medgifver: och uti ingendera af
desse två fall kommer den väsendteliga pröfning
att äga rum, för Låpe-Medlens distribuerande till
största gagnelighet, sorn likväl var egenteliga föremålet
med Utskottets förslag till ändring, hämtadt
från erfarenheten huru de sistförflutne åren
dessa Lånebiträden disponerade blifvit.
Det synes mig ganska angeläget, att Riksens
Ständers Beslut härutinnan må blifva bestämdt,
på det att Banko-Styrelsen sedermera icke må
utsättas fer klander eller ock, i ovisshet om det
Banko■ Utskottets Betänk andem
rätta, uppehålla de Lån-Sökande eller mot all afsigt
den enas rätt befordra till deö'andras förfång.
Då nu emedlertid Utskottets pluralitet förblifvit
viden mening, sorn, efter min tanka, kommer
a<t i verkställigheten medföra de af mig nu
framstäldte olägenheter, återstår för mig ej annat
ån den pligt, att mig härutinnan reservera,
och mitt förra anförande vördsamt åberopa.”
Häruti förenade sig Herr Lectorn och Prosten
Fröberg, Herr Prosten Ek och Herr Lectorn
och Prosten Hasselroth.
N:r 49.
Riksens Högloft. Ständers Banko - Utskotts
Betänkande öfver gjorde Anmärkningar
i fråga om Låne-biträde frän
Banken till Uddevalla Stads Kyrka.
Banko-Utskottets under den 2* sistledne Äpril
afgifne Betänkande i anledning af hegardt
Lånebiträde från Banken till Uddevalla Stads Kyrka,
har, på grund af dervid gjorde Anmärkningar,
blifvit från Hedervärda Bonde-Ståndet återxemitteradt.
Uti ett till Hedervärda Ståndet ingifvit
Memorial, hafva flere Riksdags Fullmägtige fran
Bohus Iian anfört: att Banko-Utskottets till
styrkan
lör i frågavarande understöd förekommit
dem, mera såsom en verkan af betragtelser
öfver den svåra Eldsvåda nämnde Stad undergått,
än som en grundelig pröfning af saken och
af Banko-Fondens ändamål, som alltid uteslutande
varit att understödja Jordbruket och andra
