# ID: svediakorp-gov1816
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,842
# sentences: 2,011
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till Riks-Ståndens Protokoll
vid Urtima Riksdagen i Stockholm
1817 och 1818,
6:te Samlingen,
Innehållande Riksens Ständers Banko - Utskotts
Betänkanden och Förklaringar.
S TÖCKHOLM,
Elmen» och Granbergs Tryckeri, 1818*
N:r i.
Banko-Utskottets Betänkande i anledning
af gjorde anmärkningar vid den för
Utskottet gällande Instruktion.
Jemte det de Respektive Stånden enligt Utdrag
af deras Protokoll under den 6 och 8 i denne
månad, antagit och godkänt Instruktionen och
Eds-Formuläret för Ledamöterne af Banko-Utskottet
sådane desse Akter vid de 3:ne sistförflutne
Biksdagarne blifvit till innehåll och lydelse
gillade; hafva från Höglofl. Bidderskapet
och Adeln , någre af Herr P. G. Cederschöld
framställde Förslag till ändringar uti Instruktionen,
samt från Vällofl. Borgare Ståndet , en
af Herr Lagmannen Ullberg väckt motion med
yrkadt tillägg uti samma Instruktion, blifvit till
Banko-Utskottets utlåtande remitterade.
Herr Cederschöld sträcker först sin granskning
till samma Instruktions i. §., hvarest, i
sammanhang med Utskottets åliggande, ”att vid
dess öfverläggningar angående antingen ändring
uti redan gjorde Författningar, eller nya Författ.
ningars föreslående, på det nogaste följa Banko-Inrättningens
hufvudgrunder, hvilka omständeligen
äro utstakade uti Biksens Ständers
Beslut och Förordning om Banken af den a?
Sep
-
4
Banko-Ut skottes Bettini anden'.
September 1668”, tillika finnes stadgadt: ”att
berörde Riksens Ständers Beslut bör anses och
grilla säsotn en oryggelig Lag, uti alla de punkter
sorn anga Banko-Verkets Natur och Egenskap
så val i anseende till sjelfva grunderne
af dess Inrättning, som till Banko-operationernes
Styrelse och ändamål: i synnerhet, sorn Riksens
Ständers säkerhet , för deras garanti och
Banko-Verkets'! bestånd och förkofran , i den
mon förvaras och vinnes, som detta Verk återföres
till dess Primitiva Inrättning och slick'’;
och vidare: ”Att Banko-Utskottet icke bör till
öfverläggning upptaga något, sorn rubbar och
förändrar Banko - Inrättningens uti förberörde
Rik sens Ständers beslut beskrifrre Natur och Egenskap”.
Herr Cederschöld förmäler, det han vid genomläsning
af Riksens Ständers åberopade Beslut
och Förordning af år 1668 tyckt sig finna
att Banken då var blott en Depositions- och
Afskrifnings-Bank, med rättighet att utgifva
Jjån på Pant och mot Kaution, på halft och
helt års tid, för 8 ända till lo-jgtdels procent
årlig Ränta , hvilken Ränta Ständerne likväl
önskade måtte med tiden kunna nedsättas till
6 procent; hvarjemte det också var Banken tillåtit
att sjelf upptaga Rån mot lägre Ränta,-  och utgjorde detta, efter Herr Cederschölds tanka,
Bankens såkallade Natur och Egenskap; men
hvilken, sedan år 16G8 blifvit så förändrad, att
de i ofvannämnde Banko - ordning utstakade
grunder, syntes i detta afseende nu mera föga
kunna
Banko- Utskottets Betänkandeni
i
tunna tillämpas och såsom oryggelig Lag anses;
hvaremot samma Banko-ordning i allt hvad som
rörer Bankens Förvaltning synts vara ganska
förträfflig, framför allt derutinnan , att Banken
var gjord oafhängig ej allenast af Kongl. Maj:t,
utan i sjelfva verket äfven af Riksens Ständer. På
desse grunder anser Herr Cederschöld lämpeligt
att orden. Natur och Egenskap, måtte i Instruktionen
för Banko-Utskottet, utbytas mot: oafhängighet,
trygghet, säkerhet och styrelse; samt den nästföljande
meningen om Banko-Verkets Primitiva
Inrättning och skick, alldeles borttagas.
Banko-Utskottet bör i anledning häraf ej
lemna obemäldt, att enligt Utskottets öfvertygelse,
Banko.Verkets Natur och egenskap ännu
är oförändrad densamma som vid dess första inrättning,
nemligen i få ord att Banken är ett
Depositions-Verk för Vexel- och Läne-rörelse. Det
är genom ett för vidt begagnande af en del af
dess egenskap, som förmågan att obehindradt
fortsätta den öfriga, är för tillfället hämmad;
den har så utvidgat sine åtgärder såsom LäneBank,
att den för närvarande blott ofullkomligt
uppfyller egenskapen af Vexel-Bank, och i denne
del afvikit från första inrättningen, i samma
nion som vexlingen blifvit inskränkt egentligen
till ett utbyte af Representativer : Men
den har derföre icke uti hufvudgrunden förändrat
Naturen och egenskapen af sin inrättning.
Ränteberäkningen för de IJLn, Banquen i följd af
de stadgade hufvudgrunderne upptagit mot lägre
Ränta för att mot högre åter utlåna, är,
eu
-
6 Banko-Ulskoilets Betänkande!},
enligt livad lätteligen torde inses , ett detailleämne,
, ändradt, uppå den redan år 1668 gifne
anledning, genom sednare Reglementen, hvilka
sådant oaktadt, bibehållit hufvudgrunderna af
det fensta.
Ofvan anmäikte Ordalag uti Instruktionen
hafva också allt hitiils, sedan år 1778 då sistnämnde
dokument blifvit upprätfadt och faststäldt,
icke lagt hinder i vägensför de åtgärders
vidtagande med Banko - Verket, som Riksens
Ständer ansett Fäderneslandet väl påfordra. Till
undan rödjande emedlertid af allt missförstånd i
detta afseende, anser Banko-Utskottet lämpligt,
att, i frågan om Utskottets ofvanberörde förbindelse,
att vissa ämnen ej til 1 öfverläggning upptaga
, ordet omedelbarligen , på sätt här nedan
föreslås, ina blifva tillagdt. Och finner
Utskottet för sin del, under iakttagande häraf,
denna §:s förändring till enlighet med hvad
Herr Cederschöld liemstäldt, icke vara behöfvefig;
hälst, i afseende på de föreslagne orden:
oafhängighet, trygghet, säkerhet och styrelse, i öfrigt
förekommer, att då Herr Cederschöld sjelf
erkänt förträffligheten af 16G8 års Banko-ordning.
serdeles i anseende till det oberoende, icke
allenast af Kongl. Maj:t utan i sjelfva, verket
äfven af Riksens Ständer , sorn deruti för
Banken blifvit beredt, synes det vara öfveiflödigt
att genom ett tillägg i Instruktionen upp.
repa (letta, enär densamma förut hänvisar till
nämnde Banko - ordning såsom ea grundforfattning.
Mot
Banko-Utskottets Betdnkanden.
7
Mot det uti 3:tlje §. af Banko-Utskottets
Instruktion befintlige stadgande, ”alt Banko-Utskottets
förnämsta afsigt och hufvudgörornal hör
vara derhän stäldt, att den af Banken företagne
Realisation med Riksdaler,' må varda styrkt och
befrämjad;” Och: ”att Utskottet äger öfverlägga
och förordna, på hvad sätt Bankens Operationer
kunna så inrättas och föras, samt dess redan ägande
och framdeles förvärfvande Fonder så
disponeras, att en jemn och beständig Sedlarnes
inlösen med mynt må blifva underhållen”;
anmärker Herr Cederschöld, att uttrycket: Jiealisation
med Riksdaler, val vore nog otydligt
och obestämdt; men att, antingen med det anförde
stadgandet skulle åsyftas en förändring
af den nu öfliga Silfvervexling uti smärre mynt,
till utvexling på enahanda sätt, af hela Riksdalersstycken
, eller ock, inlösen af Bankens
Sedlar till fullt belopp, genom en allmän och
obegränsad Silfver-vexling, vore föreskriften i
begge fallen, efter dess tanka, till sin grund
lika origtig, som till sin syftning förderflig. Och
föreslår Herr Cederschöld i sammanhang härmed,
följande uppställning af 3'.dje §. ”Banko-Utskot”tets
förnämsta afsigt och hufvudgörornal bör
”vara, att bereda en möjlighet för Banken, att
”på sådane grunder som kunna finnas med Ban”ko-Inrättningens
säkerhet och det Allmännas
”bästa öfverensstämmande , realisera och med
”Specie-mynt vid anfordran invexla sine utelöpande
Sedlar. Förslag härtill äger Utskottet
”att Riksens Ständers Plenorum pröfning och
”afgörande underställa”.
Ehuru
s
Banko-TJtskottets Betankanderi.
Ehuru .Banko-Utskottet förmodar att otydligheten
af det anmärkte uttrycket: Realisation
med Riksdaler, till betydligaste delen är undanröjd,
då man erinrar sig att Instruktionen upprättades
år 1778 och att följakteligen härmed
åsyftas den kort förut företagne Realisation af
Kopparmynts-Sedlarne med Specie Riksdalerssorter,
hvilken sedermera till och med ar 1808
oafbrutet fortsattes; kan det dock visserligen ej
nekas att förberörde 3 §. är vid närvarande omständigheter
föga lämplig, oell följakteligen synes
fordra en derefter närmare 3fpassad jämkning.
Herr Lagmannen Zillberg föreslår, att uti
Instruktionen för Banko-Utskottet , ett så beskaffadt
tillägg inåtte inflyta: ’’Att Banko-Utskottet
ej må vidtaga någon åtgärd, eller utfärda
någon föreskrift i afseende på Bankens
eller derunder lydande Diskonters styrelse oell
Förvaltning , utan i fullkomlig öfverensstämmelse
med de allmänna Beslut Riksens Ständer
sjelfve derom fatta; hvilka Beslut i alla fall
skola tjena Banko-Fullmäktige till efterrättelse’.
Åsyftande Herr Lagmannen härmed, sådan fastställelse
af Riksens Ständers beslutande rätt i
afseende på deras Penninge-Verk, att den af
serskilde Corporationer eller annan Authoritetr
ej må kunna rubbas eller kraftlös göras.
Banko-Utskottet, som både af pligt och böjelse,
med den värde Ledamoten delar enahanda
syftemål härutinnan, anser det här nedan
före
-
Banko-Utskottets Betänkandeni
9
föreslagne tillägg uti Instruktionens i. §. blifva
i alla matto dertill ledande.
I det hela finner Utskottet otvifvelaktigt
att oftanämnde dokument kunde tarfva en helt
ny Redaktion, för att vinna en närmare öfverensstämmelse
med det närvarande förhällandet;
men Instruktionen, bringad till detaille-föreskrifter,
skulle dock alltid blifva ofullständig,
och förändringar underkastad, sä länge icke någon
mera stadga hunnit ät Banko-Verkets angelägenheter
förvärfvas. Sådant måste blifva
tidens verk; och får Banko-Utskottet emedlertid,
med anledning af anmärkningarne, till Riksens
Ständers upplysta pröfning vördsamt föreslå
följande föi ändringar och tillägg uti i och
3 § §:ne af den för Riksens Ständers Banko-Utskott
liittils gallande Instruktion:
Instruktionen af är i 778 ••
1. §.
Jämte den Allmänna
undersökning öfver
Banko-Verkets närvarande
tillstånd, och huru
detsamma sedan sista
Riksdag styrdt och
fördt blifvit, bör det
åligga Banko-Utskottet,
att uti dess öfverläggningar,
angående antingen
ändring uti redan
gjorde Författningar
-
Banko- Utskottet föresi ari
1. §.
Jämte den Allmänna
undersökningen ofver
Banko-Verkets närvarande
tillstånd , och
huru detsamma sedan
sista Riksdag styrdt och
fördt blifvit, åligger det
Banko-Utskottet, att vid
dess öfverläggningar så
val angående ändring
i redan gjorde Författningar
, som uti nya
För
lo Banko-Utskottets Bet ciri k anden.
Instruktionen uf ari 77 $;
gar, eller uti nya Författningars
föreslående»
i det nogaste följa Banko-Inrättningens
hufvudgrunder,
hvilkaomständeligen
äro utstalcade
uti Riksens Ständers
Beslut och Förordning
om Banken, af
den 22 Septemb. 1668,
och hvilketRiksensStänders
Beslut, bör anses
och gälla såsom en oryggelig
Lag, uti alla
de punkter som angå
Banko - Verkets Natur
och egenskap, så väl i
anseende till sjelfva
grunderne af dess inrättning,
som till Banko-Operationernes
Styrelse
och ändamål : I
synnerhet, som Riksens
Ständers säkerhet för
deras garantie, och Banko-Verkets
bestånd och
förkofran, i den moll
förvaras och vinnes,
sorn detta Verk återföres
till dess primitiva
inrättning och skick,
4, synnerhet bör icke
Ban
-
Banko-Utskottet föreslår:
Författningars föreslående,
i det nogaste följa
Banko-Inrättningens
hufvudgrunder, hvilka
omständeligen äro utstakadeuti
RiksensStänders
Beslut och Förordning
om Banken af
den 22 Septemb. 1 668,
och hvilket Riksens
Ständers Beslut bör anses
och gälla såsom en
oryggelig Lag uti alla
de Punkter som angå
Banko-Verkets natur
och egenskap , så
väl i anseende till sjelfva
grunderne af dess
inrättning, som till
Banko - operationernes
Styrelse och ändamål:
helst Riksens Ständers
säkerhet för deras garantie
och Banko-Verkets
bestånd och förkofran,
i den mon förvaras
och vinnes, som
detta Verk återföres
till dess Primitiva Inrättning
och skick. I
synnerhet bör ickeBanko-Utskottet
omedelbar
li
-
Banko-Uishotitts Betiinkanden. n
Instruktionen af ari 778-  Banko-Utskottet till öfverläggning
upptaga något
, sorn rubbar och
förändrar Banko-inrättningens,
uti förrberörde
Riksens Ständers
beslut, beskrifne natur
och egensk»pT
3- §•
Banko-Utskottets förnämsta
afsigt och hufvudgöromål
bör vara
derhän stäldt , att den
af Banken företagne Realisationen
med Riksdaler,
må varda styrkt
och befrämjad; i hvilken
afsigt Banko-Utskottet
har att öfverlägga ech
förordna, på hvad sätt
Ban
-
Banio-Vtshntlet föreslår:
Haen till öfverläggning
upptaga något, som rubbar
och förändrar Banko
- Inrättningens uti
förrberörde Riksens
Ständers Beslut In skrifne
Natur och Egenskap:
men deremot vare det
Banko-Utskoöet ålagdt,
att uti meddelande föreskrifter
i afseende på
Bankens eller derunder
lydande Verks Styrelse
och Förvaltning, iakttaga
fullkomlig öfverensstämmelse
med
de allmänna Beslut Rikets
Ständer derom sjelfve
fatta, och Banko-Utskottet
meddela”,
3- §•
”Banko - Utskottets
förnämsta afsigt och föremål
bör vara derhän
stäldt, att Bankens säkerhet
och Kredit må
varda styrkt och befrämjad,
i hvilket afseende
Banko-Utskottet
har att öfverlägga och
förordna, på hvad sätt
Bankens operationer
kun -
12 Banko-Utskottets Be tank an ilen.
Instruktionen af är 1778-  Bankens operationer
kunna så inrättas, och
föras, samt dess redan
ägande, och framdeles
förväntande Fonder så
disponeras, att en jemn
och beständig Sedlarnes
inlösen med Mynt, må
blifva underhållen. Uti
den händelse åter,
att någre andre utvägar
och medel till Realisations
vidmagthållande,
än som uti Verkets
nu ägande , eller
framdeles inflytande
Fernder, äro att tillgå,
behöfde sökas och vidtagas,
har Banko-Utskottet
att dem föreslå,
och till Riksens Ständers
Plenorum godtfinnande
och bifall att anmäla.
Banko-Utskottet föreslår:
kunna så inrättas och
förås, samt dess redan
ägande och framdeles
erhållandeFonder sä disponeras,
att en jemn och
oafbruten förkofran ina
äga rum lill befordrande
afSedlarnesinlösen med
metalliskt mynt. I den
händelse åter, att någre
andre utvägar och medel
än som uti Verkets
nu ägande eller framdeles
inflytande Fonder
äro att tillgå, till befordrande
af förenämnde
ändamål behöfde sökas
och vidtagas ; har
Banko-Utskottet att dem
föreslå, och till Riksens
Ständers Plenorum
godtfinnande och bifall
att anmäla”.
Sluteligen, och då 32 §. i Riksdags-Ordj
ningen icke stadgar huruledes och i hvilken ordning
den deruti omförmälde Instruktionen för
Banko-Utskottet skall tillkomma; och med anledning
af der vid denna Riksdag nära inträffade
fall, att Banko-IJtskottet ej skulle kunnat
formeras eller bringas i actmtet, i följd af upp
kornne
-
Banko-Utskottets Betänkanderil
13
komne discusioner om den Instruktion hvarefter
det skulle sig rätta; torde Riksens Ständer
finna angelaget att genom en lämpelig Reglementarisk
föreskrift för alltid undanrödja en sadan
möjelighet; men på sätt att vägen till rättelse
i behörig ordning, tillika vore gifven och
stadgad. Till vinnande häraf, hemsalles vördsamt,
om icke Banko-Utskottet vid hvar Riksdag,'
i öfverensstämmelse med de af Riksens Ständer
om Banko-Verket fattade Beslut, må äga
att föreslå Instruktion för Banko-Utskottet vid
nästblifvande Riksdag ; samt att, då Riksens
Ständer den pröfvat och fastställt, densamma
må ligga till grund och tjena till efterrättelse
för det blifvande Utskottet, intilldess Riksens
Ständer skulle finna anledning att, efter Ut-j
skottets hörande, deruti ändring göra.
Hvad Utskottet härutinnan föreslagit underställes
vördsamt de Respjektive Ståndens närmare
upplysta ompröfning, jemte en Ledamots
serskilda tanka.
Stockholm den 50 December 1817-;
Mag. Palmquist. E. A. Almquist'.
L, J. Lundgren. Jacob Ericsson.
G. Helsingius.
Utdrog af Protokollet hållit hos Riksens
Stunders Banko - Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den ao December
1817 •
14 Banko-Utskottets Betänkanden.
S. D. He rr Grosshandlaren Wideberg anförde
: ”Det tillagg, sorn i anledning af Herr
lagmannen Ullbergs anmärkning blifvit föreslagit
till i. §; af Banko-Utskottets Instruktion,
kan jag för min del icke bifalla, emedan jag
deraf befarar den för Kanken menliga följd kunna
uppkomma, att Bikets Högloft. Ständer, sorn
icke äro i tillfälle att så fullkomligt som Banko-Utskettet,
känna Bankens tillstånd , någon
gång möjeligen kunde fatta ett för Bankens säkerhet
skadeligt Beslut, som Utskottet da icke kan
undgå att verkställa; och hvilket jag anser
stridande så väl mot Bankens ändamål, som den
Ed Utskottets Ledamöter aflägga. Jag tror derföre
i. §. af Instruktionen böra oförändrad bibehållas.
” Ut supra.
In fidem Protocolli
G. Helsingius.
N:r 2.
Banko-Utskottets Betänkande i frågan om
Liqvid med Discont-Verkens egne Sedlar
för Lån och Omsättningar.
Ej mindre i stöd af den Banko-Utskottet
tillhörande befattning att pröfva Herrar BankoFullmägtiges
åtgärder, än med anledning af de
från
Banko-Utskottets Belänkanden. 1§
fran Vällofl. Borgare-Ståndet till Utskottet remitterade
Memorialer af Herrar Kjellander, Mitander,
Wideberg, Arfvidson, Bager och Ebel, jemte
åtskillige inom Vallöf]. Borgare-Ståndet i sammanhang
dermed, under den 2g:de och 2g:de
sisth November samt den 3 1 denna månad förefallna
discusioner, har Banco-Utskottet enligt
Protocoller och handlingar på det nogaste granskat
Herrar Banco-Fullmägtiges, tid efter annan
hafde ofverläggningar och vidtagne Beslut,
föranledde af de serskilde förhållanden, sorn genom
Malmö Discont-Verks yppade obestånd, och
de öfrige Discont-Verkens i följd deraf jemväl
iråkade overksamhet, uppkommit.
För att sätta Riksens Stander i tillfälle att
utur en rigtig och enkel synpunkt betrakta det
hufvudsakeligaste af hvad från Herrar BancoFullrnägtiges
sida, efter berörde tid blifvit Styrelseme
af Malmö och Göta-Canals Disconter
meddeldt, får Utskottet till en början fästa
Riksens Ständers uppmärksamhet på följande omständigheter:
Att,
hvad Malmö Discont-Verk beträffar,
Herrar Banco-Fullmägtiges åtgärd ej sträckt sig
vidare, än till Instruktioners meddelande för
den Uedamot som på Bankens vägnar deltager
uti samma Verks Direktion: Att Banken
i öfrigt, med stöd så val af Kongl. Maj:ts år
a 804 meddelte Nådiga Förklarande, som Direktionen®,
enligt Bolagets Authorisation, till Banken
afgifne förskrifningar, äger för dess till
Dis
-
16 Banlio-Utsiottels Betan kanelens
D Iscotit-rörelsen anslagne creditiv med derå löpande
ränta, förmånsrätt till full betalning, ej
allenast framför Disconts-Verkets Aktie-Ägare,
ritari ock framför dess snmtelige Fordrings ägare
af hvad namn de vara må: Och att, till ytterligare
styrka för en sådan säkerhet och förmonsrätt,
erforderligt belopp af Discont-Verkeis
H.yppthequer och förskrifningar, före detta blifvit
såsom laglig pant tagit under vederbörande
Executors och Hankens Ombuds samfälda vård
och värjo.
Att deremot, hvad Göta Canal Bolags Dis.1
cont-Verk angar, en generel Öfverstyrelse blifvit
af Riksens Ständer vid sista Riksdag åt
Banko-Fullmägtige uppdragen, med rättighet att
meddela föreskrifter för Discontrörelsens ledande
till allmänt nyttiga ändamål; hvilka föreskrifter
förklarats böra ofelbart af Discontstyrelsen
verkställas och efterlefvas vid den pår
följd som blifvande Ständer pröfva lämpelig: Och.
ar såsom säkerhet för det Creditiv detta Verk
äger att hos Banken begagna, Canal-Verket,
med alla dess tillhörigheter, förmoner, Fonder
och Inkomster, till Banken pantförskrifva.
Bland de flere af Herrar Banco-Fullmäg-*
tige härå grundade åtgärder, hafva anmärkninningar
inom Vällofl. Borgare Ståndet uppstått,
dels mot föreskriften både till Malmö och Göta
Canals Discont-Verk, att, vid fråga om inbetalning
af hvardera Verkens egne Reverser eller
Assi gnatipnet i liqvider för Lån och Ömsa
t G
Banko-Utskottets BétcinkaniJen.
17
sättningar, deras emottagande väl ej kunde vägras,
men att dylike papper tills vidare ej hörds
annorlunda anses an såsom Hypotheqee för
en framdeles blifvande slut-liqvld, till befrielse
under tiden från Verkets fordrings-kraf, hva<lan
skulld-sedlarne tills vidare kotnmo att hos
Direktionerne qvarblifva, dels mot deri til! Bankens
Ombud i Malmö Discont aflåtne föreskrift:
”att, som ofvanförmälde, under särskild
värd för Bankens säkerhet tagne Reversaler
voro ställde till Ordres, eller af löpande egenskap,
och således gällande i hvars liand de furinos,
utan rättighet för utgifvarne, att vid liqvid
derom begagna [någon qvitmings-rätt för deras
hos förste innehafvaren ägande fordran, Discont-Verkets
Obligationer och Assignationer vid
Omsättning eller inbetalning af sådaneLånsom
voro utgifne å nyssnämnde, icke vidare i Discont
Direktionens, utan i Executorns och Banko-Ombudets
Värjo under laglig panträtt befintelige
Reversaler, icke under något vilkor, och
följaktligen ej ens såsom Hypotheque för en
framdeles slutliqvid, lingö antagas.”
Förstnämnde föreskrift är visserligen ej förenlig
med Allmänna Lagens stadgande om qvittning
af gäld mot gäld; hvadan en mer eller
mindre rubbning deraf genom Vederbörande
Domstolars Utslag, vid Gäldenärs i laga väg
skeende anspråk, alltid måste förutses och befaras.
Men deremot kan dess syftemål, att vida
säkrare än genom en slumpvis fortfarande
qvit
B
i hang till Blks-St. Prot. 1817—i S i S- i-te Snml. N-r j, 4.
18
Banko-Utskottets Betänk anden.
qvittningsrätt åstadkommes, bibehålla samtelige
Fordringsägare vid enahanda utsigter att oafkortadt
tillgodo njuta Discont-Verkens ägande
tillgångar, ej misskännas.
Den sednare föreskriften åter är både till
forin och beskaffenhet fullt laglig; åsyftande att
så vidt möjligt, kunna undvika begagnandet af
JJankens i allo tillerkände förmonsrätt , till
minskning uti de gemensamma tillgångarne; men
hvarigenom å andra sidan en del af MalmöDisconts
Galdenärer tillfälligtvis försättas i sämre
belägenhet än de öfrige.
Banco-Utskottet anser väl af det föregående
vara satt utom all tvifvel att Herrar Banco
X7ullmägtiges omförmälde åtgärder varit grundade
på en billig omtanka för så väl Bankens
som Allmänhetens rätt och bästa, men så vidt
desse åtgärder innefatta en återhållen verkan af
Allmänna Dagens stadgande, kunna vederbörande
Domare och Executorer ej anse sig hindrade,
att sådant oaktadt härutinnan enligt Lag
förfara, äfven om desse, åtgätder vurrne BancoIJlskottets
och Riksens Ständers confirmation.
På sådan grund, och sedan enligt anmälan, ett
dylikt exempel nyligen vid Göta Canal Bolags
Discont-Verk inträffat, tror Utskottet sig blifva
föranlåtit att upphäfva Herrar Fullmägtiges i
förstberörde hänseende fattade Beslut, och föri
sätta saken i det skick den var innan samma
Beslut vidtogs; X sammanhang hvarmed likväl
då blifver oundgängeligt. det Herrar Banco
Full
-
Banko.UtsJiottets Betänhanden'.
Fullmägtige tillika få sig ålagt, att i dess ställe
genom vidtagande af alla lagliga steg söka förvara
Bankens rätt och säkerhet. Och anser
Utskottet sig härvid ej böra fördölja, att sådant
i verkställigheten skulle kunna leda dertill, att
Discont-Direktionérne, under ovisshet så val
örn Resultatet af Domarens pröfning i sinom
tid angående Fordringsägares prioritet, sorn tillgångar
iaes tillräckelighet för att bevara allas lag-'
liga rätt, sage sig nödsakade att inställa alla vidare
liqvidationer; hvaraf åter andra, ej minr
dre beiänkeliga följder vore att befara. BankoUtskottet
finnér fördenskull det tillägg vid en
föreskrift härom till Herrar Bariko-Fullmägtige
vara af nöden, att i händelse, derest blott för.
fallne Lån, och deraf endast de, sorn Låntagarne
vilja till fulla beloppet infria, fingo till slut-liqvid
med Discont1 Verkens egne papper, komma
i fråga, Fullmägtige då, uti de återstående
tillgångarne skulle anse sig äga säkerhet för
Bankens försträckningar, så beskaffade säkerhets-steg
måga I möjeligaste måtto undvikas
som, innan Riksens Ständer uti hufvud-ämnet
hunnit besluta* kunde gifva anledning till Dis«
kont-Verkens Conkours-mässiga behandling.
Banko-Utskottet har ej bordt underlåta att
hos de respektive Stånden vördsamt anmäla resulsatet
af dess brydsamma öfverläggningar 1
desse afseenden; och afvakta för verkställigheten
Riksens Ständers förordnande.
Någre Ledamöters särskilde meningar blifva
-
so
Banko-Utskottets Betänkandtri.
enligt förbehåll, härvid bifogade.
Stockholm den aa:dra December 1817.
Mag. Palmquist E. A. Almquist.
L. J. Lundgren. Jacob Eriksson.
G. Helsingius.
\ 1
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Ständers Banko-Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 22 December
1817.
S. D. Herr Professoren Agardh anförde: ”Di
jag, i fågan om de föreskrifter som Herrat Bankofullnaagtige
af Högloft. Banko-Utskottet begärt
till bevarande af Bankens säkerhet i den crisis
som inträffat för Göta Canals Discont, redan från
början af öfverläggningarne yttrat en ifrån det
nu fattade beslutet skiljaktig mening , får jag
härmedelst utveckla de grunder hvarföre jag icke
kan instämma i detta beslut eller i det vördsamma
betänkande som till följe deraf till Riksens
Högloft. Ständer kommer att afgå.
Detta betänkande innefattar 3:ne hufvud-'
momenter om hvilka, hvar för sig jag vördsammast
utbeder mig få yttra min mening.
1:0 Sedan Banko-Fullmägtige af en aktningsvärd
omtanka för Bankens säkerhet, gifvit Direc
tio
-
Jianko-Utskottets Betänkanden. 21
tlonen för Götha-Canal Discont den föreskirft, att
ej i afbetalning å sina fordringar emottaga egna
sedlar, har det befunnits , att denna föreskrift
icke enligt allmän Dag kan göras gällande.
Banko Utskottet liar derföre ansett denna föreskrift
böra upphäfvas men, i stället för att till
Banko-Fullmägtige directe gifva denna sin mening
tillkänna, hemställt densamma till Riksens
Ständers egen pröfning och afgörande.
Da
Riksens Höglofl. Ständer icke har någon lagskipande
makt, och, fastän sjelfve lagstiftare,
dock icke kunna göra hvarken en Lag för tillfället,
eller en Lag med retroactiv verkan , så
kan jag för min del icke inse, då Lagens stadgande
är klart och tydligt, hvarföre denna Lags
tillämpning till ett redan inträffadt fall skall
hemställas till Riksens Ständers pröfning innan
en deraf omedelbart följande föreskrift, meddelas
Banko-Fullmägtige till en rättelse som de
i hvarje ögonblick behöfva. Den villrådighet
som hos Banko-Fullmägtige derigenom uppkommer,
och det uppskof i målets rätta behandling
som deraf blifver en följd, äro så mycket mera
vådliga, som Discont-Directionen, genom Rättegångar,
som dels redan inträffat, dels till mängd
förutses, är i yttersta behof af en bestämd laglig
och ändamålsenlig föreskrift. Det är icke
blott kostnaden för rättegångarne som härvid
bör väcka uppmärksamhet utan äfven den förvillelse
och oreda som derigenom i Discontens
affäirer uppkommer, samt i synnerhet de hinder,
hvilka hvarje timmas uppskof kastar i vägen ,
för en jämn och åt älla lika rätt meddelande
ut
-
Banko- Utskottets Betänkanden.
utredning. Min vördsamma mening är derföre
ö 11
den, att Banko-Utskottet icke bör besvära Ständerne
med anhållan orri en föreskrift sorn det
redan äger i allmän Lag, och sorn det icke står
i Ständerneå Constiiutionella makt att förändra
Utan i stället genast underrätta Banko-Fullrnägtige
att det anser hvad de för Bankens säkerhet
vidtagit numera tjena till intet utan måste
ersättas genom andra och kraftigare åtgärder,
2:0. Uti nämnde vördsamma betänkande till
Lik sens Höglofl. Ständer har BankoUtskottet hemställt
huruvida det bör vidtaga någre mått och
steg till bevarande af Bankens säkerhet för dess
anspråk, på tillgångarne i Götha-Canals Discont,
Lika litet som jag kunnat jnse någon grund
hvarföre Banko-Utskottet förfrågat sig hos Rikets
Ständer om en Lag bör anses gällande eller
ej, äfvenså litet finner jag hagot slags skäl
för den fråga om Banko-Utskottet bör sörja för
bevarandet af Bankens rätt och säkerhet. X
samma stund sorn Banko-Utskottet formerat sig,
blef det dess heliga åliggande att uppfylla den
skyldighet sorn det nu tycktes sätta i fråga eller
icke känna. Jag finner detta så mycket mera
betänkligt jorn, under det denna fråga göres,
discuteras, besvaras, oell svaret erriottages af
Banko-Utskottet, meddelas Banko,-Fullmägtige ,
samt slutligen efter denna omgång till verkställighet
företages, en tid förlöper genom hvilkens
utdrägt just Bankens säkerhet möjligtvis skulle
komma att äfventyra, .Tåg för min del kan ej
instämma deruti, att BankoUtskottet, i stället för
att
Banko-Utskottets Betiinkanden'. 23
att handla i ett kritist Ögonblick, förnöter tiden
med frågor, hvilkas svar det redan tillräckligen
kanner, eller åtmindstone förutser. Min vördsamma
mening är tvertom den, att till BankoFullmäktige
genast den föreskrift bör alga, att
de äga med största skyndsamhet och drift att
bevaka Rankens rätt och säkerhet, samt med
detsamma en anmälan till Riksens Ständer om
vidtagande af detta steg.
3:0. Banko-Utskottet har slutligen sökt att
väcka Riksens Ständers uppmärksamhet på den
omständighet att, om alla lagliga åtgärder för
bevarandet af Bankens säkerhet vidtagas, Disconten
möjligen skulle kunna bringas till ett
concours-tillstånd, hvilket såsom menligt för en
mängd medborgare borde i det längsta undvikas,’
och i stället endast sådane åtgärder komma i
fråga som kunde försäkra Banken om dess rätt,
utan att sätta Disconten i detta tillstånd.
Äfven häruti nödgas jag vara af skiljaktig mening.
Då Disconten redan är bragdt derhän ,
att den icke kan i ordentlig väg infria sina egna
sedlar eller betala sina skulder , så kan jag
icke anse annat, än att den redan är i ett slags
cessions-tillstånd, allmänneligen bekant och kungjordt.
Om detta åter är formelt och lagligt
samt inför vederbörlig Domstol tillkännagifvit,
är en fråga sorn ej nu tillkommer mig att besvara.
Emedlertid har detta besynnerliga tillstånd,
att å ena sidan icke honorera sina egna
obligationer, men å andra sidan ännu indraga
sina fordringar , äfven haft den besynnerliga
följ
-
Banko-Utskottets Betänkanden.
följden, att dess Obligationer iklädt sig form af
fordringar, och på detta sätt sökt att blifva realiserade.
Men rut är det klart, att orri Obliga,
tionerna icke i en form inlösas, de ej keller i
en annan till inlösen böra emottaga*. Derige.
norn att Disconten redan förklarat sig blott i
ett halft cessionstillstånd, har den afven måst
genom en annan ovanlig åtgärd nemligen hypothiseringen
af Obligationerne befria sig från sin
betalnings skyldighet, i den enda väg som för
agarne af dylike Obligationer stöde öppen. Då
det nu är gifvit, att äfven denna utväg icke
gäller, så måste nödvändigt ojämnhet uppkomma
i betalandet af dess skulder. En del persöner
kunna nemligen erhålla valuta för Dis
cont-reverserne,
under det en annan del mäste
ännu gå miste derom. Om derföre Disconten
vill göra alla lika tätt, måste den förklara sig
i ett lagligt och fullkomligt suspensions-tilistånd,
hvilket redan den dag då den upphörde att ;n.
fria sina sedlar, bordt taga sin begynnelse Ju
längre dermed fördröjes, desstomera äfventyrnr,
likaså väl Bankens rätt, sorn en mängd enskildtes.
Nu är det Banko-styrelsens ovillkorliga
pligt att både bevaka Bankens säkerhet, och tillika
gifva Discont-Direktionen bestämda föreskrifter
för dess föihållande, och det är tillika
säkert, att Banko-styrelsen, i denna dubbla egenskap,
både måste se på egen säkerhet, och på
en jämn utdelning af rättvisan åt de uti Discont-
Affaireine inveklade medborgare, samt tillse,
att ej den ena vinner fördelar som den andre
saknar. Det följer således deraf, att för ernie
n
-
Banko-Utskottets Betänkanden. 55
mendet af bada dessa ändamål, Banko-styrelsen
mäste så fort sorn möjligt, sätta Disconten i det
skick, att alla erhålla lika utdelning, antingen
den blir full eller icke, det är, försätta Discon.
ten i ett lagligt concours-tillstånd. Den enda
grund jag ännu bort anföras, emot ett sådant
steg, är att derigenom en mängd låntagare skulle
nödsakas att genast utbetala sina lån, då de
annars äga att småningom, genom insättningar
göra det. Om detta vore en nödvändig följd,
så skulle jag visserligen draga i betänkande,
att yrka min särkildta mening; men jag anser
den, långt ifrån att vara nödvändig, tvert
om ganska lätt förekommen, endast genom en så
långt uppskjuten proklama-dag, att Stäriderne innan
dess hinna att besluta orri alla privata Disconters
tillkommande öde.
Deremot, då Banko-Utskottet fattat det beslut,
att Låntagare äga tills vidare rätt att inbetala
sine Lån uti Disconternes sedlar, så kan
jag, för min del, ej inse annan följd, än att
dels Bankens säkerhet under denne tid dageligen
förminskas, dels att några Fordringsägare
komma att genast fa sine Discont-Obligatiuner
realiserade till full valuta; under det att andre
med bekymmer vänta af sluteliga utredningen,
huruvida de kunna fordra detsamma. — Man
kan såsom exempel blott tänka sig Malmö Discont,
der ett deficit af en half million är gifvit,
och der, när dess obestånd upptäcktes, således
Fordringsägarne fått vidkännas omkring 20 procents
rabatt. Nu deremot, sedan man bestämt
nyss
-
5 G Banko-Utskottets Betänk anden.
nyssnämnde liqvidations-sätt, förminskas tillgångar
ne hvarje dag, och de Obligationer sorn,
sedan alla Hån blifvit inbetaldte, ännu till slut
återstå, skulle möjligtvis erhålla ingen motsvarande
valuta. Med Götha-Canals Discont är
väl förhållandet annorlunda, då dervid alltid en
ordentelig förvaltning ägt rum; men äfven dervid
äro ännu så många frågor outredde och dess
tillkommande öde genom inträffad crisis ännu så
obestämdt, att Riksens Högh Ständer, utslaget
må blifva huru som hälst, böra sättas i fullkomligt
tillfälle och äga fria händer att göra alla
sa lika rätt som möjligt.
Jag får således på alla dessa skäl, grundade
på min känsla af rättvisa, och på känslan af
de pligter jag ilclädt mig, den stund jag inträdde
i detta samfund, ännu en gång förklara att
jag för min del yrkar, det Banko-Utskottet till
Banko Styrelsen genast gifver den föreskrift, att
D isconten måste försätta sig i ett lagligt suspension*
tillstånd, intill dess Riksens Ständer
sjelfva hinna att derom vidare förordna’’
Herr Borgmästaren Holm yttrade ”Uti den
Skrifvelse, som i följd af Utskottets och Riksens
Högl. Ständers beslut i detta ämne skulle komma
att afgå till Herrar Banko-Fullmägtige, anser
jag ingen annan föreskrift böra meddelas,
än att Fullrnägtige erindras att i laglig väg bevaka
och iakttaga Bankens rätt, emedan jag finner,
att om någon serskildt föreskrift nu gjordes,
skulle Discont-Direktioneme deraf finna sig bundne
-
Banho-Utsiottets Betänkande». 27
ne och 1 vissa fall befinna sig i samma ställning
sorn Utskottet nu ämnat förändra, och hvaraf
skulle hända, att bemälte Direktioner framdeles
kunde anse sig icke haft fria händer för eit med
Eagarne enligt handlingssätt, och då Banken i
detta fall icke har någon rätt att föreskrifva Lagar,
utan endast att stalia sig lagar se till efterrättelse;
så tror jag ej att någon ny Instruktion
nu må äga rum.
Häruti förenade sig Herr Grosshandlaren
Wideberg. Och skulle dessa särskilta meningar,
eulig1 gjordt förbehåll, till de Kespektive Stånden
åtfölja. Ut supra
In fidem Protocolll
G. Helsingius.
Nu 3.
Rikets Ständers Banko-Utskottets Betänkande
i anledning af de anmärkningar som
innom de Respective Ständen blifvit
gjorde, vid Utskottets Memorial af
den 22 December 1817 i fr ägan om
Liqvid med Discont-Verkens egne Sedlar
för Län och Omsättningar.
Enligt Utdrag af de respektive Ståndens
Protokoll under den 3o:de sistledne December
samt den 2tdra och 5:te uti innevarande månad,
har Banko-Utskottets Betänkande af den
2 2 December 1817, i frågan om liqvid med
Dis
-
28
Banko-Utskottets Betänkanden.
Discont-Verkens egne Sedlar för Lån och Omsättningar,
med anledning af åtskillige, så i af.
seende på Formera som Ämnets hufvudsakliga
behandling gjorde anmärkningar, blifvit till Utskottets
förnyade handläggning äterförvist.
Berörde Anmärkningar innefattas egentligen
uti följande omständigheter:
] :o (Högl. Ridd och Ad. Herr Friherre Cederström
J.) Att förväntas bordt, det Utskottet
skulle i ett sammanhang förelägga Riksens Ständers
Plena, regleringen af Rikets penninge-verk,
och den för Diseonterne; samt att ej, genom
väckande af partiella, till sin Natur icke preliminaira
frågor, Beslut skulle af Utskottet föreslås,
som möjeligen kunde blifva hinderlige
då frågan i sin vidd kommer att behandlas.'
2:0 (Vätlofl. Borg. Ståndet Herr Kjellander)
Att, ehuru de inom Vällofl. Borgare-Ståndet förekomne
öfverläggningar härom, blifvit till Statsbch
Banko-Utskotten remitterade, Banko-Utskottet,
utan att hafva hört förstnämnde Utskott,
och utan förbehåll att framdeles vidare sig yttra,
inkommit med ett enskildt utlåtande öfver
blott en del af de deruti framsställde Ämnen,
hvarom båda Utskotten anses hafva bordt ett
samfällt Betänkande till Riksens Ständer afgifva.
3:0 (Högö. Präste-Ständet. H:r Prosten Kolmodin.
) Att antagandet af Banko-Utskottets förslag
skulle till betydlig del i förväg afgöra frågan
huruvida Banken skall inlösa och ansvara
för Disconternes utgifne Sedlar.
4:0 (Högl. Ridd. och Adeln■ H.r Lagerhjelm
P.) Att Utskottet icke bordt afvakta Riksens
Stan
-
Banko-Utskottets Betnnkanden. ag
Ständers förordnande för att göra Fullmägtige
uppmärksamma på 4 Cap. 7 §. Utsökning*- Hålken,
helst 87. och 88- §§:ne Regerings-Formen
utstakade den ordning uti hvilken Lag skall
förändras; och lika litet behöft afvakta Riksens
Ständers förordnande för att lagligen låta bevaka
Bankens rätt, men att deremot frågan om
olägenheterne af DiscoRt-Verkens Konkurs-tillstånd,
syntes böra tillkomma den sammansatte
Fördelningen af Stats- och Banko-Utskotten, att
i sammanhang med Kongl. Maj:ts aflåtne Nådiga
Proposition om Penninge-väsendet och myntvärdets
upprätthållande, till pröfning upptaga.
f,:o (Herr Lagerhjelm P). Att, om Utskottet
ej sjelf velat eller kunnat bedöma hvad
som rörde Bankens säkerhet, Utskotteis åliggande
varit att deröfves infordra Banko Fullmägtiges
tankar, och dem till Riksens Ständer
framföra; i stället att låta verkställigheten bero
af Fullmägtiges omdöme i denne del.
6:0 {H:r Friherre Cederström J.) Att, ehuru
fullmägtiges åtgärd; att förbjuda liqvider i Disconterne
med deras egne sedlar, blifvit af Utskottet
ogillad, hemställan till Riksens Ständer
likväl göres att besluta, det endast de som vilja
helt betala sina Lån, finge desamme med
Discont-Sedlar liqvidera, men att till ränta och
afbetalning vid Omsättningar, de ej skulle emottagas;
hvilken fråga, om skillnad i rättigheten
att med gäld afbetala eller fullt betala gäld,
syntes vara af den grannlaga beskaffenhet, att
den bordt antingen uppskjutas, eller i annan
väg, nemligen såsom en förändring i Allmänna
Lagen väckas. 7:0
3o
BankoUt slottets Betänkandeti.
7:0 [Högt. Ridd. och Addri: H.-r Grefve Vl
Platen Ii.) {Vallöf.. Borgare Ståndet Herr Leffer).
Au, rnetl afseende å det ringa antal T.an sorn.
fullt betalas, mot dem som omsättas, billigt oell
nödigt vore, det Discont-papper tili båda Ope*
rationerne finge användas.
8:0 (Vallöf. Borgare-Ståndet: H:r Leffer]
Videberg och Arfvidsson). Att Banken ej .natte
söka förskaffa sig någon säkerhet eller förmånsrätt
framför Öfrige Kreditorer.- hellst Banken
af Disconterne haft hetydelig vinst; och hvad
Götha Kanal Discont angår, syntes äga tillräckelig
säkerhet uti sjelfva Kanal-Verket, hvars
värde årligen i betydelig rnon okas.
g:o (Högh Ridd. och Adeln.- Herr. Friherre
Cederström J.) Att ingen Autoritet kUnde, sedan
Riksens Ständer äro samlade , utan deras
bifall vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom Discont-verken
tvingades till Concours, emedan
desse verks öde helt och hållit beror af de beslut
Riksens Ständer derom komma att fatta.
10:0 (Högv. Preste-Ståndef. Hr. Prof. Agardh).
Att Bankens rätt och säkerhet bordt af Bankostyrelsen,
såsom af Ständerne egentligen för detta
ändamål tillsatt, utan några andra bi-afseenden,
bevakas. Hvadan ock nödigt vore , det
Discont - Verken försättas i en så beskaffad
fullkomlig stagnation, att en riktig utredning
deraf kunde ske, lagliga prioriteter bevaras, oell
allas rätt lika utdelas: en ställning innefattande
allt det goda som åsyftas med ett konkurs-tillstand,
utan att behöfva medföra dess olyckliga följder.
11:0 (Höge. PreSte-Ståndet Hr. Prosten Fröberg).
Att, derest icke Riksens Ständer såsom
Banko-Utskottets Betdnkanden'. 31
Lagstiftandé makt gemensamt ined Konungen
kunna äga nog myndighet att inhibera verkan
af en applicerad Lag, hvars tillämpning redan
från början lägger ett tvångsband på deras öfverläggningar;
enda utvägen till afböjande af
högsta orättvisa vore, att antingen förmå Discornerne
att förklara sig i Concurs.tillstånd, eller
om de sådant vägra, göra d£t å deras vägnar,
intill dess afgjordt blifvit, på hvad sätt med de
stora massorne bör förhållas.
l2:o [Hederv. Bonde-Stdndet). (Viillofl. Borrare
- Stdndet Hr. Schvan H. N). Att Banko
Utskottet som vore i lika tillfälle med fullmägtige
att pröfva, huruvida Discont-Verkens tillgångar
innefatta full säkerhet för Bankens försträckningar,
bordt meddela bestämde föreskrifter,
rörande de säkerhetssteg, sorn vid nävaran:'
de förhållanden äro af nöden.
13:0 (Högl. Ridd. och Adeln.- Hr. Grefve v}
Platen, B). Att en odeterminerad föreskrift i
detta hänseende, skulle, genom misstag, kunna
vålla Concours, och deraf följande Curatel för
ett Verk, som efter all anledning, ännu torde äga
tillgångar till full betalning och att af sådan
anledning Bankens säkerhetsmått kunde förklaras
bestå uti en närmare tillsyn vid administrationen
och utredningen, genom ett bankens
Ombud på stället.
14:0 (Ilögv. Preste-Ständet Hr. Prof. Forsell).
Att tillåtelsen såsom Hypothek få deponerara
Discont-Verkens egne sedlar, redan vors
ett i afseende på Bankens säkerhet och allmän
rättvisa nog förlångt sträckt medgifvande; och
att
34 Banko-Utskottets Betänkanden.
alt Banko Utskottet då så mycket mindre bort
med upphäfvande af samma föreskrift, tillåta
full qvittning.
ic,:o (Hr. Prof. Forssell). Att från deri
stund Directionerne upphörde att betala, och derigenom
kunde anses hafva förverkat styrelserättigheten,
hvilken i samma stund tillhörde
Diconternes kreditorer, Rikets, Bankens och allmänhetens
rätt fordrat, det de ock bordt skiljas
från all befattning med sina skulder och fordringar;
men då detta icke skedt, yrkas en skyndesam
underdånig anhållan hos Kongl. Majit
att det genast måtte verkställas, samt att ali utredning
af dessa stora concours-massor måtte hvila,
till dess Rikets Högloft. Stander i behörig
ordning yttrat sig öfver Kongl. Majrts nådiga
proposition, huru dermed förfaras bör.
lfi.o (Högl. Ridd. och Adeln. Hr. Lagerhjelm
P). Att om Riksens Ständer biföllo hvad Utskottet
uppgifvit som Resultat af sihe brydsamme
öfverläggningar, Banken likafullt efter sannolik
beräkning, grundad på Discont-papperens
nuvarande värde mot Banko-Sedlar, skulle komma
att förlora omkring En half million: och
att Banko Utskottet följakteligen genast med uphäfvande
af den preliminair-åtgärd Banko-Fullmägtige
vidtagit, borde låta lagligen bevaka
Bankens rätt , utan att härom vidare inhämta
Riksens Ständers förordnande. Och har i sammanhang
härmed :
17:0 Den mening utaf Utskottets Betänkan-’
de blifvit fattad, som skulle liqvid med Discont-papper
blott för förfallne men ej för hädanefter
förfallande Lån vara medgifven.
Då
Banko-Utskottets Betänkanden.
Då Banko-Utskottet nu åligger besvara
hvad sålunda vid dess förra Betänkande erinddrat
blifvit, tror Utskottet sådant lämpeligast
kunna verkställas genom ett omständligare framläggande
af de Fact a, som till Utskottets ifrågavarande
anmälan föranledt.
Banko-Fullrnägtige hade under den 16,23.
och 25 Oktober 1817 lemnat Directionerne öfver
Malmö och Götha-Kanals Disconter den
föreskrift: Att, enär fråga vid liqvider för Län
och Omsättningar uppstode om inbetalning af hvardera
Verkets egne Treprocents Reverser eller Assignatioher,
deras emottagande val ej borde vagras,
men att dylike papper tills vidare ej kunde annorlunda
anses, än såsom Hypothek för en blifvande
slut-liqvid, lill befrielse under tiden från fordrings
kraf. Kommandes emedlertid Ornsättningarrie att
i fastställd oafbruten ordning fortgå: och borde i
öfrigt Lagsöknings-åtgärdernc utan att vara inskränkte
till blott Fataliers bevakande, lämpas efter
hvad Direktionerne under fästadt afseende pä Allmänna
Penninge-Ställningen i Riket, pröfvade Diskont-Verkens
säkerhet och fördel 1 hvarje förekommande
fall erfordra.
Götha-Kanals Discont-Direktionen gjorde
vid detta förordnande åt skil 1 ige Anmärkningar
(Lit. A), och erhöllo i anledning deraf under
den 6 November från Batiko-Fullmägtige ytterligare
föreskrift af innehall: Att Fullmägtige
vid förnyad pröfning funnit den öfvertygelse
hos sig stadgad, dels, att upprätthållandet af Götha
Bihang
till Riks-St. Fröt. 1817—iSiS- 5am/.',N;r 5, 6.
Banko-Utskottets Betänkanden'.
tha Kanal Diseonts Kredit, efter den passiva
ställning hvaruti Verket en gang blifvit försatt,
livarken kunde anses beroende af Banko-Styrelsen
eller Directionerne, utan ensamt af de anctallter
Riksens Ständer kunde finna lämpligt L
afseende på dess framtida verksamhet vidtaga;
dels, att den åtgärd Fullmägtige funnit af nöden,
vore det enda vilkor för möjligheten att
emedlertid bibehålla verkets effectiya tillgångar
till dess egenteliga Fordringsägares gemensamma
disposition; och sålunda ej kunde anses oförenlig
med Allmänna Fagens föreskrifter. Derjemte
tillkännagåfvo Fullmäktige, att då deras vidtagne
åtgärder ej mindre rörande Götha CanalD
iscont än i allt öfrigt, blefvo underkastade
Hiksens Ständers profning, de ej eller borde
lemna obemäldt, det Fullmägtiges rättighet, till
meddelande af föreskrifter för Götha Canal-Discont
enligt Förfaftningarne ej var af annan
egenskap, än att påföljden afen bristande efterlefnad
å Directionens sida i alla hänseenden
berodde af blifvande Riksens Ständers pröfning;
och att Directionerne således härigenom ej vore
betagit att för Verkets och det Allmännas
bästa efter öfvertygelse vidtaga , hvad de i
bvarje serskildt fall ansåge sig kunna försvara;
men att det vid slikt förhållande ej kunde tillböra
Fullmägtige att ingå uti sådane smärre
detailler af Discontförvaltningen, som allena borde
ankomma på Administrationens egna omtanka
och godtfinnande.
Uti sakens så beskaffade skick, väcktes mot
Ranko-Fullmägtiges ofvanförmäldte åtgärd, inom
-
Eanko-Utskottes Betdnkanilen. 35
om Vällofl. Borgare Ståndet åtskillige Anmärkningar;
hvilka, jemte flere serskilde motioner
och ofverläggningar rörande Disconterne , sorn
den -28 och 29 November samt den 2 December
nasti, år uti Vällofl. Ståndet förevarit, sistnämnde
dag till Stats-och ^Banko-Utskotten re-,
mitterades.
Under det Banko-Utskottet var sysselsatt
med pröfningen deraf, inkommo Banko-Fullmäktige
med anmälan att Innehafvare af GöthaCanal
Discont-Verks skuldbevis, som tillika voro
Gäldenärer derstädes , hos Domaren gjordt
deras rätt gällande att få skuld mot skuld qvitta,
hvilket med 2:ne Domstolars sammanstämmanstämmande
Utslag då blifvit gillat; i anledning
hvaraf Banko-Fullmäktige begärde Utskottets
Föreskrift huru de borde sig förhålla. (Litt.B)
Denna anmälan föranledde så mycket heldre
till ett. serskildt afseende, som utom det att
betungande Rättegångar borde för de Gäldskyldige
undanrödjas, någon annan effect deraf ej
heller för Disconterne var att förvänta, än ytterligare
utgifter uti omkostnader och RevisionsSkillingars
deponerande.
Vällofl. Borgare Ståndets Remiss tili både
Stats- och Banko-Utskotten borde sa mycket mindre
lägga hinder i vägen för denria frågas serskilda
pröfning, sorn de inom Vällofl. Ståndet
förefallne discusioner innefattade flere Allmänna
Financiellu frågor, hvaremot denne, hvilken rörde
en anmärkning vid Banko - Fulimägtiges åt
gärd?>
-
3Ö
Banko-Utskottets Betänk a nelen.
gSril, efter Banko-Utskottets omdöme icke lampel
igen kunde derunder begripas, utan i följd
af sin egenskap tillhörde Banko-Utskottets handläggning
allena, och af sådan anledning kunde
ej heller någon öfverläggning med Stats-Utskottet
erfordras uti det mai , sorn , egenteligen af
Banko Fullmägtiges förfrågan föranledt, då påkallade
ett föregående beslut. Deremot ansåg
Utskottet å ena sidan vigtigt, så skilja ämnet
for sig, att det ej tillika innefattade något sammanhang
med hufvudfrågorne örn Diskonternes
reglering, sorn då hade lagt skäligt hinder för
dess serskilda pröfning: hvilket alltså afven innefattade
en ökad anledning att ej med samma
besvara de öfrige uti Vällofl. Borgare - Ståndet
Väckte frågor.
De enligt irsta, 2:dra och 3:dje Momenterne
här ofvan gjorde Anmärkningar torde härigenom
få anses besvarade.
Beträffande åter de uti 4:de Momentet upptagne
erindringar; så emedan ämnet tillika blifvit
i ett Riksstånd väckt, dervid Ledamöter
funnits vara af olika tankar, borde Banko - Utskottet
äfven af det skälet underställa Riksens
Ständer sin mening och deröfver afvakta deras
beslut, om Utskottet ock för egen del ej funnit
sig dertill äga anledning: Och torde äfven anmärkningen
i 5:te Momentet förfalla, då man
eriudrar sig, att Fullmägtiges förfrågan huru de
skulle sig förhålla, just föranledde Utskottets
Beslut och hemställan till Rikets Ständer.
Detta är hvad Utskottet trodt sig böra andraga
-
Bun/to-I/tskottets Bet'änl;anden.
37
draga i det som angaF Formen af i frågavarande
Arendes beliandling.
I sjelfva hufvudsaken förekommer dervid
följande:
Banko Fullmägtige som hade att bevaka
Bankens säkerhet för dess försträckningar till
X>t skonterne, meddelade ofvannämride förordnande,
sorn visserligen sammanhöll tillgångame
oskingrade och under tiden närmast förvarade de
Interesserades rätt; men då Domstolarne fun ;o
det oförenligt med Lagens stadgande borde det
ock i följe deraf upphöra.
Här skiljer sig lik väl ämnet i tvänne delar.
Het var nemligen hvarje Diskont Gäldenärs
lagliga rätt att liqvidera sin förfallna skuldförbindelse
med Diskont Verkets egne skuldbevis,
ooh Banko-Styrelsens förvägran i denne
del kunde sålunda icke bestå; men ville Gälde*
närén sin skyldighet icke fullgöra mer än blott
till en del, det vill säga, omsätta skulden, afbetala
en del, och gifva ny Förbindelse för återstoden,
då miste Fordringsägarens lika lagliga
rätt inträda ätt sådant kunna vägra, eller blott
conditionelt bifalla.
Banko-Utskottets mening har ej heller varit
någon annan än den, att i sådant fall skulle
Banko Fullrnägtiges förordnande bibehållas
uti fortfarande kraft, och Diskonternes papper i
följd deraf vid Omsättningar äfven hädanefter
emottagas, dock blott som hypotbek till befriande
från Lagsökning och öfverränta.
Hvad Malmö Diskont angar så hafva Banko
-
g8 Banko-Utskottets Betänkandenl
lco-Fullmägtige redan bevakat Bankens säkerhet
enligt Bagens föreskrift, 1 det de hos Executorn
begärt och erhållit såsom serskild underpant
motsvarande för sak re ansedde Be verser: Ban
kens
rätt åter afgör Domaren då saken i laga
ordning blir anhängig gjord. Så vidt ämnet
rörde de Gäldskyldiges lagliga 1 i q vidationsrätt ,
var det väl gemensamt för bade Malmö och
Götha Canal-Diskont; men i fråea om Bankens
' O
förhållande till dem var det ganska skiljaktigt;
och med de säkerhetsmått Banken i följd af sin
prioritetsrätt redan vidtagit för sin fordran i
Malmö Diskont, påfordrades nu härvid icke något
serskildt öfvervägande. I anseende till Götha
Canal-Diskont var saken betänkligare, emedan
vilkoren för Bankens Cireditiv-hiträde till
denna Diskont äro helt andra än de som gälla
för den förra; och att salunda, då tillgångarna
icke mera kunde hållas oförryckte för alla, utan
blefvo underkastade en daglig förändring genom
Iiqvidationerne, förminskades äfven i samma
mun den säkerhet för Bankens ersättning,
sorn, ehuru i alla fall , i afseende pä det runa
den skulle intaga bland Massan af fordringsägare,
beroende af Domarens pröfning, likväl
borde under tiden lagbehörigen bevakas.
I stället för Banko Fullmägtjges upphäfne
åtgärd skulle alltså enligt Utskottets öfvertygel?
se någon annan vidtagas. Ingenting hade för
Banko-Utskottet varit lättare än alt bestämdt förordna,
det Banko - FulImägtige skulle genom
Eiscals-Embetet låta lagligen bevaka Bankens rätt
i afseende på dess fordran för Creditivet till Götha
-
JBanko-Utskottets BetilnkanJen.
39
tha Canal-Diskont; men Banko-Utskottets skyldighet
var härvid äfven att tillse huru det skulle
ske, och hvilka följ elaine kunde blifva afen
sadan föreskrift.
Det var vid rådfrågande nf Riksens Ständers
förra Beslut om vil koren för detta Lånebiträdes
beviljande af Banken, sorn Banko-Utskottet
fann de stadganden och förbindelser
härutinnan hvilka bil agor ne lutt, C & D innehålla.
. /
Att under en tidpunkt då Riksens Ständer
sjelfve som bäst sysselsätta sig med frågan , om
rnti Diskonternes reglering borde förekomma någon
medverkan af Staten eller icke, Banko-fJtskoltet,
vid ett så beskaffadt förhållande sorn det
nu uppgifne, skulle omedelbarligen lemnat föreskrifter,
i följd hvaraf den väsendteiiga rubbning
uti näivarande förhållande hade uppstått,
att Götha Canals Diskont - Direction antingen
nödgats uppgifva Verkets tillgångar till Creditoi
rernas förnöjande genom formelig Cession , eller
ock inledas i en Process med Banken, derest
D irectionen, i enlighet med dess till Eankofullmägtige
under d. i och 7 November 1817
afgifne förklaring (Litt. E), fortfarande ansåge
Banken för sitt Creditiv icke hafva något Hypothek
uti Diskontens tillgångar utan blott i
Canalens; det hade efter Utskottets tanka varit
så mycket olämpeligare, som en''sådan preliminaire
åtgärd, vidtagen utan Riksens Ständers
bifall, sedermera kunnat lägga hinder för verkställigheten
af deras beslut i hufvudsaken. Finna
-
40 Banko-Utskottets Betänkanden.
na Riksens Ständer deremot , att frågan om bevakandet
af Bankens säkerhet för Creditivet bor,
oansedt de ofvan uppgifna vijkoren för dess begagnande,
i den ordning intaga rummet framföre
de i detta magt,påliggande ämne förekoininande
allmänna betänkligheter, att intet annat
öfvervägande, utan blott verkställigheten af alla
lagliga formaliteter och medgifvanden , dervid
bör och skall äga rum ; så år förklarandet af
deras vilja i detta fall, den efterrättelse som
Utskottet genast genom Bankens Fiscals-Embete
later i verket sätta, medelst vidtagande af alla
de åtgärder lagarne stadga och medgifva. Ett
suspensions-tilIstånd , sådant en ledamot inom
Utskottet uti dess serskilda anförande åtsyftat,
sorn ej vöre en verklig Cession , men i kraft
hvaraf en gäldenär likväl skulle förnekas liqvidera
sin förfallna skuld-förbindelse, lärer svårligen
i verkställigheten kunna äga rum, derföre,
att det ej utan ömsesidigt bifall kan blifva
lagligt; och efter Utskottets tanka är det ingen
följd af den Banko-Fullmägtige uppdragne Öfver-Styrelse
öfver Götha Canal-Diskont, att
Eullmiigtige emot Canal-Diskont-Direktionens beslut
skulle kunna ålägga Diskonten att uppgifvas
in Stats. Diskont-Drectionen bör sjelf känna
siie lagliga förbindelser1, och det beror af densamma
att i detta fall handla på sätt den tror
sig kunna lagligen försvara. Deremot skulle
ingenting snarare, kunna inleda Banken i en
inöjelig ansvarighet, till de privata FordrlngsAgarne;
än om Banko-Styrelsens inseende öfver
Diskonten erkändes vara af ett så administrativt
-
Banko.Utskottets Betänkanden. 41
tivt omfång, att den kunde anbefalla Diskontens
styrelse ett så väsenteligt steg. Banken
bör härvid efter Utskottets tanka, så länge hufvudfrågan
icke blifvit afgjord, ingalunda fram-,
ställas i annan egenskap än sorn fordringsägare,
för att såsom sådan, lika med alia andra vidtaga
de åtgärder till bevakande af sin lagliga
rätt, ornstnndigbeterne må påkalla; och det ankommer
då på Diskont-Styrelsen eller Götha Canal-BoIag
såsom principal och ägare af DiskontOctroyen,
att sine skylldigheter fullgöra, eller
i brist deraf, på Domarens mellankommande åtgärd,
då den anlitas, att detn dertill lagligen
förbi da,
J Då nu emedlertid, hvad som i denne del
å Bankens sida hufvudsakeligen skulle komma
att vidtagas, ofelbart verkade oro, och Diskontpapperens
ytterligare misskredit, hvaraf Agioteuren
sig nogsamt begagnade på den béböfvandes
bekostnad som icke v0re i tillfälle att någon
definitiv reglering afvakta; oell dä tfnligf hvad
förut är anfördt, Creditivet till Götha-Canal
är lemnadt under nog obestämda, och for öfrigt
sådane vilkor, att det svårligen enligt lag, lärer
kunna förr än efter viss Utsatt tid återfordras;
så hafva dessa förenade anledningar hos BankoUtskottet
stadgat den öfvertygelse, det BankoFu|
Intägt ige äfven borde förständigas, att icke
förr än i sista rummet vidtaga sådane åtgärder
sopa, innan Riksens Ständer uti hufvudsaken
hunnit besluta, kunde gifva anledning till Diskont-Verkens
coecurs-mässiga behandling.
Or»
4»
BanÅo-Utskoitels Betänkandert.
Om Rikets Ständer hade gillat Banko-Utskottets
Betänkande i denna del, och BankoFullmägtige,
enär sädant blifvit dem tillkännagifvit,
slädnät i någon villrådighet om verkställighets-åtgärderne;
dä hade Banko-Utskottet, med
ledning af Riksens Ständers Beslut i afseende
på ändamålet, ej kunnat eller bordt underlåta,
att utan allt uppehåll meddela Fullmägtige erfordelige
föreskrifter. Utskottet lemnade ej heller
denna omständighet utan öfvervägande, ehuru
detaillen deraf ej egenteligen syntes tillhöra
Ämnets generela framställning till Riksens,
Ständer; Dess tanka var i det fallet den, att då
Diskont papper emoitogos till definitiv-liqvid endast
vid full betalning af Lån i den mon de
förfalla, men vid omsättningar deremot blott
sorn deposition, befve massans tillgångar på sådant
sätt i minsta måtto skingrade under den.
tid som ännu kunde förflyta innan uti hufvud-s
sakgn må blifva något beslutadt ; och att, om.
Banko-Fullmägtige i öfrigt vid togo ytterligare,
kontrollerande anstallter i afseende pä sjelfva»
Administrationen, samt exempelvis hvar I4:de
dag erhölle rapporter om den förändring i tillståndet
som genom liqvidationer sig tilldragit,
för att deraf erfara huruvida deras mer eller
mindre betydlighet fordrade andra åtgärder, skulle
dervid till en början kunnat bero. Och har
Banko-Utskottet fått en ytterligare stadga för
sin öfvertygelse i denne del af hvad Herr Grefve
v. Platen samt Herr Leffler anfört, att nemligen
utaf förfallne Lån, liqvidationen till fullo,
förhåller sig till omsättningar, som i. till 50.»
j till 25, elier högst 1 till 80. Det
Banko-Utskottets Betänk anden.
43
Det Iean nogsamt föreses till hvilken mangel
af Rättegångsfrågor det närvarande tillståndet
med Diskonterna och deras behandling må k anna
gifva anledning, i synnerhet om icke någon
allmän Reglering mellankornrner; rnen derföre
är det ock af vigt, att Ranko-Styreisen icke i
förhand utsträcker sine åtgärder utöfver hvad
elen anser sig sorn Fordringsägare kunna och
böra vidtaga.
Härigenom anser Utskottet sig hafva besvarat
de uti ö:te, 7tde, 8:de, gäle, ao:de, it:te,
I2:te och I3:de Momenterne upptagne Anmärk,
ningar.
I anledning af hvad i4:de och i 5--de Momenterne
innefatta, torde få erindras, att Utskottet,
sorn insett fördelen al den liqvidation
Banko-Fullmägtige föreskrifva så länge den kunde
fullföljas, likväl, just derföre att detta förordnande
stod i motsägelse till Lagens stadgande,
funnit sig föranTåtit tillstyrka
af Fullmägtiges beslut, emedan ej hindras kunnat,
det de Gäldskyldige icke desto mindre fått
till fullo liqvidera sine förfallne Skulder med
D iskonternes egne papper. Och lärer i öfrigt
lätteligen inses att hvarken Riksens Ständer,
och sålunda ännu mindre deras Deputerade i
Banko-Utskottet, kunna äga laglig ratt härutinnan
vidtaga några exeeuliva' åtgärder; likasom
det ej heller enligt hvad förut blifvit anförd t,
skulle varit radeligt örn Banken utsträckt sin
befattning härvid annorledes, än så vidt sorn
den i egenskap af Fordrings-ägare kunnat gora
sina
44 Bänto Utskottets Betänkanden.
sina anspråk, lagligen gällande. Någon serskild
Nådig befallning af Kongl, Maj:t utöfver hvad
forfattningarne i dylika fall stadga, torde ock
hvarken böta begäras, eller vara att förvänta.
Att Götha-Canal Diskon t-papperen för tillfället
fallit i värde mot Banko-Sedlar är en följd
deraf att de icke inlösas; måhända ock till någon
del deraf, att de icke fått mot Diskont-Skuld,
qvitta*; meri detta bevisar ej ovilkorligen, att
Diskonten, enligt hvad den uti
tet gjorde anmärkning synes åsyfta, är Bankerutt:
och då man ser Diskont-Direktionen sam
nogsamt känner Lagarnes föreskrifter, vid detta
tillfälle handla så passivt, skulle man skäligen
höra tvifla örn ett sådant förhållande.
Att alla Lån i den mon de förfalla, och
icke blott de redan förfallne , med Diskontens
paj.per kunna till fullo liqvidera*, är en följd
af lagens tillämpning, och Utskottet har deruti
instätndt. Det uti förra Betänkandet befintelige
ordalag Wolt förf aline Län, uttrycker ej meningen
af blott i den stund förfallne då Betänkandet
skref* ; utan i allmänhet af förfallne Lån ,
det vill säga i den mon de förfalla. Tillden
anmärkning att ofvannämnde rättighet ej blifvit
tillerkänd den låntagare!, hvars Lån hädanefter
förfaller, gifves sålunda ingen anledning; hvadan
ock
stödde anförande om Domstolens åtgärd , icke
torde påfordra n gon vidare förklaring.
Sedan .Banko-Utskottet härigenom, med anledning
af hvad inom de respective Stånden
felif
-
BanÅo-Utskottets Betiuiftanden. 45
blifvit erinradt, i möjligaste målto sökt utreda
de skäl sorn legat till grund för dess förra Betänkande;
är det ock en följd deraf, att Utskottet
vid detsamma förblifver ; underställande
vördsamt det ena och andra Riksens Höglofl.
Ständers försyade pröfning och slutliga decision.
Tvänne Ijedamötérs serskildta meningar
blifva enligt förbehåll härvid bifogade.
Stockholm den l6:de Januari 1818.
Ma g. Palmquist. E. A. Almquist.
L. J. Lundgren. Jonas Andersson.
G. Helsingius.
Utdrag af Protokollet hullet hos Riksens
Höglofl. Ständers Banko-Utskott vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den
iG Januari J818.
S. D. Herr Lectorn och Prosten Fröberg anförde:
Sedan genom väckt fråga , inom Vällofl. Borgare-Ståndet
sorn till Banko-Utskottet remitterades,
om upphäfvande af Banko-Fullmägtiges
prohibitiva åtgärd i afseende på de fallna Dislonternes
rätt, att af sine Debitorer emottaga i
betalning sina egna Skulde-bevis, Banko-Utskottet
nödgats taga befattning med ett ämne, som,
i min tanka , egentligen aldrig särskilt bordt
blifva föremål för Riksens Sländers discussioner,
och nu går, att i anledning af de inom RiksStänden
gjorde anmärkningar, gifva ett förnyad
t
4&
Banko-Utskottets Betankandenl
adt Utlåtande i det förras ställe, som blifvit återremitteradt,
anhåller jag, att då jag icke karr
förena mig i de åsigter, som legat till grund
för Högloft. Utskottets förr afgifne Betänkande,’
få framställa den synpunkt hvarur jag förmodat,
att denna sak bort både betragtas och behandlas.
Det har synts mig, att, antingen BankoUtskottet
och Riksens Ständer upphäfva eller
stadfästa Banko-Fullmägtiges förromnämnde och
nu ifråga satte åtgärd, detta Riksens Ständers
beslut, ingalunda influerar på sjelfva frågan,
och att det således, i afseende på den, är fullkomligt
likgiltigt hvilketdera sker; ty positiva
Dagen fortfar i alla falt, att, oberoende af detta
beslut, utöfva sin verkan, och döma Diskonterne
skyldige att qvitta gäld mot gäld, med den
enda skillnad, att i sednare händelsen, eller
om fulhnägtiges åtgärd stadfästes, Diskont- Directionerne,
som härigenom erkänt sig stå under
Banko-Styrelsens och således Riksens Ständers
befäl, nödgas under fortgående Rättegångar
erlägga revisions-pengar, hvars storlek sluteligen
skall öfverstiga möjligheten af deras tillgångar.
X detta hänseende är det således, som
fullmägtiges till Directionerne gifne förbud synes
böra upphäfvas och det öfverlemnas åt deras
egit fria behag, att medelst Revisions sk il—
lings erläggande fortsätta de började rättegängarne
eller icke , hvilket äfvenledes nu lärer
vara sked t.
Men ett helt annat skick får frågan , om
den framställes ur andra, än blott juridiske syn
punk
-
Banko-Utskottets Betänkanden. 47
punkter. Dä heter rlet. icke: är det lagligt att
gäld får qvittas med gäld? utan, är det billigt,
iir det rättvist? och derpå svarar jag, med afseende
på Diskonternes outredda ställning, och
under ovisshet om deras framtida ännu oafgjor«la
öde, högt Nej ! Svarades 3a , så skall man
ju nödvändigt förutsätta, hvad som ännu ingalunda
är afgjordt att Riksens Ständer, på ett
eller annat sätt, blifva Diskonternes Commissionairer,
öfvertaga deras affairer, inlösa deras Reverser
och göra hvar och en af deras Kreditorer
lika rätt, samt sedan, så godt de kunna och
förmå, genom oafbruten lagsökning och tilläfventyrs
manga medborgares ruin indrifva dera»
vidt utsträckta Skuldposter, och ändå blifva glade
att slippa ur affairen med oifret af några
a 00,000 R:d. Jag vet alltförväl, att när laglighet
och billighet i ett borgerligt samhälle komma
i kollision, måste alltid lagligheren rå öfver
billigheten. Derföre har det synts mig värdigt
Rikets Dagstiftande makt att söka förena bägge
och med iakttagande af juridikens bindande former,
åstadkomma ett tillstånd af rättvisa, hvaruti
hoppet åtminstone förvaras för alla, att få
njuta lika rätt, der de alla hafva samma rätt.-  och detta tillstånd af rättvisa kan endast inträda
genom det suspensions-tillstånd, som BankoFullmägtige,
med lofvärd känsla af sakens billighet,
och med afseende på Bankens och Medborgares
gemensamma rätt, åsyftat medelst sitt
förbud, att på annat sätt än; som Hypotequer
emottaga i afbetalning egne Reverser. Detta
suspensions-tillstånd åter kan icke lagligen inträffa
-
48 Bariko-UtskottsetBetänkanilen.
träffa ulan genom Diskonternes konkurs-mässiga
behandling, hvilken likväl icke ännu oell
för det närvarande behöfver sträcka sig längre
än blott till utsättande af Proklama-dag- Derigenom
vinnes tiden och man har undvikit att
våldföra Medborgares rätt, man har undvikit att
å prior! afgöra frågan om Diskonternes utredning,
vid hvars öfverläggning Rikets Ständer
både hafva rätt och behof af all möjlig frihet,
för att icke i de vigtiga financiella Arenderne,
sjelfva blifva och göra and ra Medborgare^ hvars
Ombud de äro, till slafvar af enskilde korporationers
åtgärder och godtycke. Det är derföre
icke sagt, att denna Proklama-dag behöfver afvaktas.
Deri försvinner ju af sig sjelf om parti
till full Liqvid dessförinnan hinner tagas.
Man invänder val att ingen har makt att mot
deras vilja förklara dem i konkurs tillstånd,
men Banko-Styrelsen hade makt att förbjuda
dem emottagandet af egne Papper i betalning?
Och Riksens Ständer, af hvars godhet och Nåd,
hela deras öde beror, skulle icke hafva makt,
att göra en blott deklaration af konkurs-tillstånd,
hvarpå Bankens säkerhet för sin fordran
i deras Massa oundvikeligen beror, hvarpå tusende
Medborgares rätt hvilar, till ett villkor
för sin öfverläggning om deras hjelpande. Jag
kari icke inse detta, och jag tillstår mig icke
kunna begripa, hvarföre man fruktar, att taga
della afgörande och angelägna steg. Jag kan omöjeligen
dertill fatta någon annan orsak, än
att man redan ifrån början vill förmå Standerne
till ett preliminairt steg, sam sedan, när sjelfva
liuf
-
Bnnko-Uskottets BetänÅanden.
45
hufvud frågan förekommer, utesluter allt val af
resultat. Efter min åsigt af saken, influerar det
från Diskont-Bolagen, pi Banko-Utskottets fråga,
om de tro sig kunna utreda sig sjelfva, afLidade
svar, mer än mycket, icke på detta ämnes
juridiska behandling, från hvilken sida en
del af Höglofi- Utskottets Herrar Ledamöter
endast betraktat detsamma, utan på Riksens Stä nders
rättvisa behandling deraf. Och det var ur
det skälet, som jag yrkat afvagtan af detta svar,'
Ehuru ännu icke officielt rrieddeladt, känner man
likväl dess hufvudsakeliga innehåll. Det blef
som man kunde förmoda, Diskont-Bolagen vilja
nemligen hafva den godheten att sjeifve och
genom sina Diskont-Direktioner, utreda Diskonternes
affairer, om endast Riksens Ständer dertill
bestå dem till rach el ige Medel. Det vill
dock med andra ord säga, att utan dessa af Riksens
Ständer erhållande medel, kunna de icke
utreda sig, kunna de icke göra hvar man
rätt , hoc est, måste de göra konkurs eller
söka accord- I. denna sakernes ställning an-i
ser jag för min del , Höglofi. Banko - Utskottet
icke kunna annat än tillstyrka Riksens
Ständer, upphäfvande af Banko-Fullmägtiges of.
vanförmälde prohibitiva åtgärd till förekommana
de deraf, att icke Diskonterne sedan hemsöka
Banko Styrelsen med ersättnings-fordran för utlaggde
och förlorade Revisions-penningar, men
tillika för Riksens Ständer ådagalägga nödvändigheten
af Diskonternes konkursmässiga be-*
handling i afseende på utsättande af Proklama,
och
Bihang till Riks-St. Brot. 1S17 — fSi S- 6'te Sami. N:r 7, S.
Banko-Utskottets Betänkanden:
och för att bereda ett lagligt suspensions-tillstånd
i Diskonternes affairer och rörelse, och
det allt för att bevara åt Riksens Ständer en obunden
frihet 1 tillkommande öfverläggningar,
åt Ranken säkerhet för sin fordran, och åt Medborgare,
hoppet att få äga lika rätt. Med hvad
annan utväg man eljest vill sätta i stället för
Banlco-Fullmägtiges upphäfna åtgärd, så har marx
följdt den princip, att det som icke är afgjordt,
likväl måste anses vara det.
Herr Borgmästaren Holm yttrade: I anledning
af respektive Riks-Ståndens återremiss,
angående Gäldenärernes 1 Diskont-Verken liqvid
med Diskont-Sedlar för silia Skulder, finnér
jag ej något skäl för Banko-Utskottet att
göra ändring uti sitt förra Betänkande, hvarigenom
Herrar Banko-Fullmägtiges ifrågavarande
Beslut bör upphafvas -och. saken ställas i det
skick den var, innan samma Beslut fattades;
Men som det är Banko-Utskottets ovillkorliga
pligt att vid detta tillfälle iagttaga Bankens rätt
och säkerhet, utan afseende på de mått och steg,
som Riksens Ständer framdeles kunna vidtaga
till Diskonternes undsättning i anledning af derom
gjorde motioner, hvilka ännu bero på vederbörande
Utskotts föregående beredning; och
det icke kan vara likgiltigt för Banken att större
eller mindre del af Kanal-Diskont-Verkets
säkre Gäldenärer, få godtgöra sina skullder med
Verkets egna Sedlar, hvarigenom Banken skulle
förlora sin rätt i desse säkerheter, och möje.
ligen blifva lidande eller obetald; så finnér jag
nödigt förordna, att Banko-Fullmägtige genast
af
-
Banko JJtskoitets Befdiikanderi, 51
affarcfa ett Ombud till Canal-Diskontens Direktion
I Götheborg, med det uppdrag, att, icke
allenast underrätta Direktionen om ogillande af
Banko Fullmägtiges ofvannämnde beslut, utan
ock tillika, å Bankens vägnar, kungöra DiskontDirektionen
detta Föreläggande, att, i samma
stund bemulde Direktion tager någon befattning
eller Eiqvid med Diskontens tillgångar och
skullder, utan att Direktionen först skrifteligen
åtagit sig att en sådan Utredning fullborda oell
Diskontens skulder till fullo gälda, liar Ombudet
sig uppdragit, att å vederbörlig ort söka
qvarstad å samtlige Diskont-Direktörernes Egendom,
till säkerhet för den förlust, som kan
uppkomma genom en obehörig liqvid med den
på obestånd varande Diskon(tens tillgångar. Skolandes
bemälde Ombud qvarblifva vid Canal
Diskont-Direktionen så länge och intill dess Banko-Styrefsen
annorlunda förordnar, samt hålla,
nödig kontroll öfver den befattning eller de liqviller,
sorn Direktionen härefter vidtager, sa
länge Direktionen denna befattning om händer,
häfver; äfvensom Ombudet bör skaffa sig upplysning
om de liqvider, som kunna blifvit verkställde
sedan Direktionen upphört att betala.
En lika beskaffad Instruktion bör afgå till
Bankens ombud både vid Canal-Diskontens Contoir
här i staden, och i Malmö Diskont, för att
derefter sig rätta, vid iagttagandet af Banken*
säkerhet. Ut supra
Iji fidem Prolocolli
G. Helsingius.
Litt. A..
Baiiko-ZJlskotteis Betänkanden'.
Litt. A.
Transumt af Götha Canal-Bolags-Diskont
Direktions i Stockholm Memorial till
Banko - Fullmägtige af den 30 Oc~
tober 1817-
Diskont-Direktionerne skola behörigen iagttaga
de af Herrar Banko-Fullmägtige i förberörde
måtto meddelade föreskrifter, men de anse
det för en pligt, emot så val Diskont-verket
som allmänheten , att för Herrar BankoFuImägtige
framställa några dervid förekommande
omständigheter. Genom stadgandet att, vid skeende
inbetalningar uti Verkets egne papper till
omsättning eller full liqvid af lån , de gamla
skulldsedlarne skola qvarhallas, måste rnyeken
oreda, särdeles i Fandsorterne uppkomma, samt
misstroendet och förlägenheten i allmänna rörelsen
betydeligen ökas. Följden deraf skall
sannolikt blifva, att nästan alla inbetalningar
underlåtas och att sålunda en nyttig utväg för
Diskont-papperens användande försvåras.
Vid det förhållande emellan Diskont-Verlcets
skulder och fordringar som Herrar Banko-!
Fullinägtige af närlagde kåikul täcktes inhämta,
synes ej eller någon våda vara för handen,
att tillåta qvittning af skuld emot fordran, särdeles
då Fån till fullo inbetalas. Direktionerne
hemställa på dessa skäl till Herrar BankoFullm.
ägtiges pröfning, huruvida icke, en dylik
qvitt
-
Banko-Utskottets Betänkanden!
531
qvittning ma kunna medgifvas. I alla fall tor-;
de, under nu varande omständigheter, BankoSedlar
till något större belopp icke kunna i be-<
talning af Diskont-Lån förväntas, och mindre
summor deraf måste nödvändigt vara att tillgå
såsom skiljemynt vid Liqviderne. Direktioner-;
ne hafva trott sig böra nämna detta, till undvi.
kande af allt missförstånd, i händelse insättningar
af Banko Sedlar på särskild räkning dröja
eller möjligtvis alldeles uteblifva.
Innan Herrar Banko-Fullmägtiges Protokolls-utdrag
ankom, hade Direktionen i Göthe-,
borg återställt Skulldsedlarne för någre Lån sorn
till fullo inbetalas med Verkets egne papper, hvilken
åtgärd, Direktionen vid detta tillfälle får
hos Herrar Banko-Fullmägtige anmäla. - - - -
(Lindert.)
J. Wegelin. C. D. Skogman. And. Swedelius
B. H. Santesson.
F. Helsingius.
(Den åberopade Calculen alldeles enlig med.'
|len som uti Allmänna Tidningame varit införd.)
Götha Canal-Diskont-Direktions i Stockholm
Memorial till Banko-Fullmägtige
af cl. 5 November 1817.
Sedan Götha Canal-Diskont-Direktion re^
dan förleden vecka iagifvit dess vördsamma
Memorial i anledning af erhållne Protokolls
Ut:
-
BanknUtsiottets Betänkanden.
Utdrag från Herrar Banko Fullmägtige af d. 23
October angående emottagande af Verkets egne
Assignationer, och 3 procents Obligationer uti
Disko ntens Liqvider, har från Götha-Canal- Dis»
kont-Direktion i Götheborg, där, vid verkställigheten
af nämnde Herrar Fullmägtiges föreskrift,
flere betänkligheter och svårigheter mott,
med dagposten ingått det bref, hvaraf härhos
Utdrag vördsamt bifogas, oell till hvilket , såsom
omständeligen upptagande desamma , Direktionen
vågar vördsammast hänvisa och emotse
det ganstiga afseende derå, som Herrar Fullrnägtige
lärer täckas finna saken , för så väl
Allmänhetens som Verkets väl förtjena och fordra.
--------- —
Transumt af Götha-Canal-Diskont-Direktians
i Götheborg åberopade Bref till
Direktionen i Stockholm, dat. Götheborg
d, I November 1817.
Direktionen som för sin handling 11 i t i 11 s
ej ägt annan ledning, än den, som efter nogaste öfverläggning
hämtats af gällande författningar ,
har trott, genom 4 Gap. 7 §. Utsöknings-Balken
sin förbindelse ovillkorligen stadgad , att medgifva
qvittning af gäld mot gäld, i följd hvaraf
således, när i Verkets förbindelser , Dån till fullo
blifvit liqvid er ade, förskrifningarne äfven blifvit
den inbetalande återlämna le, och hafva vid
omsättnings tillbud, blott af den orsak gamla
för
-
Banko-Utskottets Betänkandtn. 55
förskrifningarne blifvit qvarhållne, att godkännandet
af nya förskriftlingen innefattat enny ut.
låning, som under Verkets närvarande belägenhet
ieke var Direktionen tillständig.
Då detta, i Direktionens öfvertygelse om
rätt, grundade handlingssätt för framtiden skall
ändras i likstämmighet med Herrar Banko-Fullmägtiges
Instruktion, kan Direktionen ej undgå
att för Tit. förklara sitt svåra bryderi, hvarvid
den tillika hyser det hopp, att genom Tit.
benägna lämpeliga framställning af Ärendet för
Herrar Banko-Fullmägtige, de äfven torde kunna
förmås, att deråt lämna gunstigt afseende.
Utom tvifvel är det Direktionens ovilkorliga
pligt att, i yttersta måtto söka upprätthålla
Verkets kredit.. Till en del har detta varit
möjligt, så länge Verkets papper åtminstone af
sjelfva Verket ej underkänts, och således innehafvarne
af dessa papper, i Liqvid af skulder
till Verket, ägt en utsigt, att dem , utan förlust
använda. Men hvad måste följden af nu
anbefaldte handlingssätt blifva för Verket och
för dess styrelse? för det förra utan tvifvel en
ogrundad farhåga om Verkets yttersta obestånd,
då det förutan, man ej skulle finna anledning
för ett sådant skenbart tillbud att minska ansvaret
af egne förbindelser; och för Direktionen
det mest oförskylda hat då lätt är att förutse ,
att man ej skall åtnöjas med en sådan procedure,
och att vid frågans lagliga afgörande , Direktionen
ej skall kunna undgå blifva ålagd att
en sådan qvittning godkänna, hvarvid Direk
tio
-
56
'Banko-Utskottets Betänianden',
tionen dock 1 hvarje särskilt fall skall vara tvunS
gen att fortsätta ett lika påstående.
Likaså och då Konungens Befallningshafvande
i Provinserne , vid insändande af medel
för Diskont-Verkets utsökte fordringar, hitintills
efter Verkets stoppning, endast inkommit
med Verkets ASsignationer och .3 procents
Sedlar i betalning, hvilkas emottagande éj kunnat
vägras, och hvarå återsändande af såmedelst
infriade förskrifningar hittills följt, skall ett
sådant liqvidationssätt troligen äfven hädanefter
inträffa, utan att besvär deremot, om de än anföras
, lära verka till något ändamål, och utan
att den anstalU Ombudsmannen nu vidtages
medelst Kommunication af Herrar Banko-Fullmägtiges
föreskrift troligen föranleder till någon
förändring. Dessa skäl, sorn vinna ökad betyddenhet
vid tillika fästadt afseende till den ändock
nog tryckande penningebristen inom Landet,
då allmänheten, redan i anledning deraf,
torde skäligen vänta sig möjligast lindriga fordringar
vid Diskont-Sknldernes betalning, samt
troligen icke med lungt sinne skall erfara, att
ett Diskont-Verk som ej äger företrädesrättigheter
framför hvarje enskild man i fardringsväg'
men säkerligen skall tilläggas skyldigheter af
en allmännare konsideration, utaf penninge-förlägenheten,
söker att undandraga sig ett qvittnings-åliggande
, som Lagen, utan undantag ,
föreskrifver, göra, att Direktionen på det högsta
längtar att ofördröjeligen från Tit. få emottaga
den tröstande underrättelsen, att det lyckats
-
Banko-Utskottets Be länk an den' 57
.kats Tit. äfvert af Herrar Fullmägtige tillvinna
dem det afseende, hvarmed verkställigheten af
ifrågavarande Beslut - äterkallas eller inhiberas ;
liten , i händelse af oförmodat afslag, utbeder sig
Direktionen Herrar Banko-Eullrnägtiges snara
bestämda förordnande.
i:o Om i händele, som säkerligen inträffar,
Executorer eller domstolar förordna att DiskontVerket
bör i afbetalning emottaga dess Assignationer
och Obligationer , samt således qvitta
gäld mot gäld, Direktionen åligger, att i sådana
Beslut: söka ändring, och emedlertid icke fullgöra
Besluten, hvarken med dylike pappers emottagande
eller Reversernes återställande, hvarvid
Direktionen då äfven anhåller att blifva
tipplyst om de skäl, som för sädane besvär böra
anföras.
8:0 Om, i fall någon som har Rån på varu-pant
eller annan säkerhet än vanlig borgen,
skulle anmäla sig att till framtida Riqvid deponera
Verkets Assignationer eller Obligatio-]
ner för Låne-beloppet, det må vara Direktionen
tillåtit, att den för Rånet lämnade säkerhet då
återställa, äfven i den händelse, att ett dylikt
Riqvidationssätt skall, såsom ock redan skedt,
erbjudas, innan det af Diskont-Verket lämnade
Rån, efter reversernes innehåll, förfaller.
3:0 Orri vid frågor, då mindre afbetalningar
förefalla, än att de uppgå till beloppet af i Riqvid
erbjudne 3 procents Obligationer , Direktionen
mä äga, att uti Verkets Assignationer
gifva tillbaka hvad på dylika Obligationer, efter
inbetalningar kan öfverblifva, eller, om oaktadt
ett
58 Banko-Utskottets Betänkande.
ett sådant Liqvidationssätt skulle blifva tillbjuda,
men ej medgifva till antagande , och gäldenären
icke helter skulle vilja Obligationerne
till fulla Summan, såsom säkerhet deponera, Direktionen
ändock skall anställa kraf om Dånets
inbetalning under fordran af Qfver-Räntor till
en dylik deposition eller ock betalning sker; och
4:0 Om då en mängd 3 procents-sedlar troligen
hlifva deponerade i Diqvid, hvaraf följer,
att kassa-beloppet stundeligen okas, Direktionen
hädanefter sorn hittills, bör öfverkorssa sådane
Obligationer och vid framdeles skeende Liqvid
antingen utbyta dem enrot andra, eller Assignationer,
eller ock i det skick de ägav vidfoga
dem såsom hypotheque vid förskrifningarne.
(XJndert.)
G. H. Uhman. N. Malm. S. Lamberg.
Vidi,
G, Helsingius.
Litt« B*
Afskrift
Irigif- d, 18 December 1817.
Samma dag föredragit, och ansågo Herrar
Fullmägtige sig icke böra underlåta, att med åberopande
af grunderne för sitt i frågavarande
Beslut, härom oförtöfvadt lemna Höglofl. Banko-Utskotret
kännedom, till den åtgärd som bemäldte
Utskott kan finna lämpelig.
Efter befallning
G. Huldt.
Vörd
-
Bankn-TJiskottets Betdninnden. 59
Vördsamt Memorial!
Götha Canal Diskotit-Dilektion anser sig
ej böra underlåta för Herrar Fullmägtige aninda,
hurusom, sedan Direktionen till efterföljd
af Herrar Fullmagtiges föreskrifter undqr den
a 3 October och den 6 November fortfarit vägra
att återgifva Låne-reversaler till de Verkets
Gäldenärer, sorn uti omsättnings- eller full Inbe,
talnings-Liqvid använda Verkets egna Assignationer
eller 3 Procils Reverser, en mängd
Läntagare gjordt frågan härom anhängig hos
D omstol, hvilken genast ålagt Diskorit-Verket,
på grund af Lagens stadgande i 4 Cap. 7 §. Utsoknings-Balken
om Gälds qvittande emot Gäld,
att återställa gamla Reverserna;' och, enär Diskont-Duektionen
häröfver uti Kongl. Götha HofRätt
anfördt besvär, har densamma, enligt med
sista post ankommen underrättelse, ex incommunicato
stadfästadt Götheborgs Magistrats-Utslag
uti det första af de förenämnde Rättegångs-mål.
Direktionen, som ansett sig skyldig bevara äfven
talan i saken, enligt med den princip Herrar
Fullmagtiges föreskrifter innefattar, har alltså
erlagt Revisions-Skilling och öfrige kostnader
till målets underdåniga dragande till Kongl.
Maj:ts egna nådiga pröfning; men som en lika
dryg oell efter utseende dock ändamålet förfelande
kostnad förestår Verket för livart och ett
af de öfriga mål, hvilka redan äro mångfaldige,
och efter en sådan framgång som den omnämnde
för Låntagaren troligen blifva ioo:de tåls i
veckan, anser Direktionen sig icke kunna för
Verket och Actie-Holaget försvara denna kostnad
-
6o Banko~Ut slottets Betänlanden.
nåd utan anhåller ödmjukeligen örn Herrar
Fullmagtiges bestämda yttrande, huru härmed
att förfara, och hemställer tillika vördsammast,
om icke, derest Herrar Fullmägtige skulle anse
besvär emot högre eller lägre Domstols lika
beskaffade utslag ej vidare höra äga rurh, Herrar
Fullmagtiges första härom gifna föreskrift
äfven helt må få anses hvilande tills vidare, enär
hvar och en Låntagare visserligen annars
genast skall skaffa sig på Verkets bekostnad alldeles
enahanda utslag. Stockholm d. i 8 Dec. t 8 17«
På Götha Kanal Diskont-Direktions vägnar.
J. Wegelin. C. 1). Skogman. And Svedelius. J5. H.
Santesson.
F. Helsingius,
Vidi.
G. Helsingius.
Litt. C.
Afskrift
Sorn Riksens Höglofl. Ständer till uppmuntran
och understöd för Gotha-Kanal anläggning,'
dertill ifrån Riksens Ständers Rank, beviljat ett
Lån-biträde af Atta hundrade Tusende Riksdaler
Specie under följande vilkor och förbehåll.’
i:o Att minst En Million R:dr i Actier,
bör vara fulltecknad, samt Tio Procents inbetalning
å samma kapital verkstäld, ^Bolagets förbindelse
derjemte på Bankens deri grundade säkerhet
till Herrar Eanko-Fullmägtige aflemnad
innan något af ofvanberörde Lån-biträde får begagnas
2:o
-
Banko-Utskottets Betänkanden. 61
2:0 Bolaget skall afven förut hafva afgifvtt
s’111 förbindelse, att Canal-Verket blifver Bankens
bypothek.
3'-.o Att en Ledamot i Direktionen för Canal
Verket af Herrar Banko Fullmägtige välljes ,
hvilken, lika med de öfrige Direktörerne af
Bolaget lönas, samt vid de årliga revisionerna
äfven en Fullmägtig. :
4:0 Att vid Riksdagar til! Riksens Ständers
Banko-Utskott, och dess emellan till deras
Revisorer, samt hvart år efter slutet af den årRga
revisionen till Banko-Fullmätige, en berättelse
aflämnas, öfver Verkets tillstånd, hvaraf de
kunna taga kännedom om Verkets successiva fortgång
och bedöma, huruvida Bankens säkerhet
fortfar?
5:0 Att under så beskaffade vilkor och förbehåll,
Banken, så snart Actie Summan är fulltecknad,
emot tre procents årlig ränta, som vid
hvarje halft års förlopp liqvideras, ä det bifallne
Uånebiträdet utlämnar Tvåhundrade Femtio
Tusende R:d samt en lika Summa ett år derefter.
6.0 Alt de återstående Trehundrade Tusende
Riksdaler för hvilka älven Tre procents ränta
skall erläggas, få ifrån Banken utgå , sedan
Canal-Arbetet blifvit börjadt , och i den inon
bolagets inrättade Diskont, utbetalningen fordrar.
7:0 Att Canal-Verket för desse af Banken
gifne förskott, uti 15 år erlägger Tre procents
årlig ranta, men efter den tidens förlopp ovägerligen
Fyra procent, så länge länet begagnas.
Bolaget skall uti 21 år få behålla kapitalet oäfkortadt;
men derefter roed afbetalning derå göra
bör
-
Sanko-UlsJioilets JSetänkanden.
jan, så att hela Summan inom det 25 årets för*
lopp ofelbart må til Banken vara återbetald.
Canal-Bolagets Diskont-Verk , får likaledes uti
21 år, som Bolaget njuter Bankens förskott, utan
inskräkning i sin rörelse, fortfara; men under
de 4 följande åren indraga sine utelöpande
medel, för att, när Banken efter 25 års förlopp
är tillfullo liqviderad, då äfven alldeles upphö*
ra; och derest Canal-Diskontens utdelning till
Actie-Agame i årlig ränta och Diskont-vinst ,
skulle öfverstiga Nio procent , böra två tredjedelar
af detta öfverskott Banken tillfalla. I sådan
händelse skola de vinstmedel som sålunda
Banken tillflyta, afsättas såsom en beständig fond
till Canalens anläggande och aftappnings-företag
inom Sverige, hvilken bör användas val någon
gång tned lindrigare, men aldrig med drygare
villkor än de, som blifvit Götha-Can^il-Bolag beviljade:
Alltså, och i likstämmighet med Riksens
Höglofl. Ständers, om ifrågavarande Lånbiträde,
meddelte förordnade, och i förrberörde
måtto föreskrifne villkor: samt i förmågo af
Kongl Majus Under den 11 April innevarande
år för Canal-Bolaget utfärdade Nådiga Privilegium
: de af Kongl. Majit under samma dag för
Bolaget i Nåder gillade reglor: och vidare af
Kongl. Maj:t, äfven under berörde dag utfärdade
Nådiga stadga och Reglemente för en Diskont-Inrättning,
till förmon och understöd för
Götha-Canal-Bolaget : samt sluteligen, i stöd af
Canal-Bolagets liäihos bifogade fullrnagt och
authorisation ; försäkras Riksens Ständers Bank
härigenom på det kraftigaste, att i den ordning
och
Banko-Utskottets Betän\anden. 63
oell på sätt derom är fastställdt, pvägerligen till
Kapital och upplöpande räntor oafkortad! återfå
och blifva godtgjord, för dess till Göta-CnnalBolaget,
jemlikt Biksens Höglofl. Ständers föreskrift,
lifgifvande förskott.
Till säkerhet för fullgörandet af allt hvad
i anförda måtto är Canal-jBolaget ålagdt, pant
föreskiifver Direktionen derjämte härigenom a
Bolagets vägnar, till Biksens Stärdets Bank, hela
Canal-Verket med alla dess redan ägande och
hädanefter tillfallande förmoner , tillhörigheter,
Ponder och Inkomster tillika med Actie-Ägarnes
å det tecknade Kapitalet redan gjorde och
framdeles skeende inbetalningar; hvilket allt härmedelst
på det kraftigaste försäkras.
Stockholm den Juni! 1810.
B. v. Platen.
J. Wegelin. C. Arfvedson, B. H. Santesson,
J. C. Kuylenstjerna. H. v. Steyern. G. M. N
Fleedvood. Gustaf Sture. Wollf. Tham. Car1
G- Falkenberg.
Vidi.
G. Helsingens.
Litt. D.
Afskrift.
Som Biksens Höglofl. Ständer i sammanhang
med de anstaltalter , som vid 1815 års
Urtima Biksdag blifvit vidtagne fer fullbordande
-
64
Banko-Utskottets Betänkande?r?
de af Götha-Canals anläggning, fastställt, det
Direktionen äger att, för Bolagets Diskontrörelse,
utöfver dess förra biträde af Atta Hundrade
Tusende Riksdaler, än vidare af det på aderton
månader erhållne temporaire understöd på ett
lika belopp, emot ny förskrifning., järnte den
säkerhet, sorn för det äldre lcreditivet ilr ställd,
fa intill år 1825, disponera Sju Hundrade Tusende
Riksdaler för 3 procent årligen, och således
tillsammans En Million Fem Hundrade Tusende
Riksdaler, under följande ytterligare bestämde
vi,Ikor och förbehåll nemligen:
1:0 Att en tredjedel af sistberörde summa
betraktas sorn Reserve-Fond för oförmodade, tillfällig®
behof, i följe hvaraf*' Diskont - Administrationen
skall vara (Ovilkorligen förbunden, att.
så snart något på dennna Reserve-Fond utgått,
förminska och indraga utlåningen intill dess det
till Banken blifvit inbetalt.
2:0 Att Canal-Bolagets Diskont-Direktioner
ej få utgifva löpande Reverser med 3 procents
ränta på ringare balapp hvardera än Ett
Tusende Riksdaler.
3:0 Att Götha-Canals och Götheborgs Diskonters
serskilta utlåningsSummor sammanlagde,
eller efter Götheborgs Diskonts upphörande ,
Göta-Canals Diskonts utlåning ensam, icke få öfverstiga
det belopp, som de vid 1814 års slut
utgjorde.
4:0 Att Fån på Verkets egne Actier, sorn
icke i Rikets Ständers Banko-Diskont få belänas,
äfven vid Götha-Canals Diskon-t-Contoir i Stockholm
böra meddelas.
Banko-Utskottets Betänkanden.
$•0 Att Bolagets hela Diskont-rörelse blifver
underkastad Banko-Administrationens genereia
öfverstyrelse, sä att de föreskrifter forContoirens
förvaltning, som Rikets Ständers Bankoutskott,
deras Revisorer öfver Stats- Banko- och
Riksgälds-Verken eller Herrar Banko-Fullmägtige,
för tillämpningen af Riksens Ständers vid
ofvanberörde 1815 ars Riksdag fattade Beslut,
utan rubbning af de för Bolaget gallande stadgar,
efter omständigheterna finna nödigt meddela
för att i möjligaste matto leda Diskontens operationer
till allmänt nyttige ändamål , ofelbart
verkställas och efterlefvas, vid den påföljd som
af blifvande Ständer pröfvas lämplig.
6:0 Att Banko-Styrelsen blifver obetagit,
att, der så nödigt aktas, jämväl emellan Revisionerne
genom serskilt för Bankens räkning
och på dess bekostnad afgående ombud, göra sig
underrättad huru de meddelte föreskrifterna
blifvit iakttagne samt i hvad rnon sådane åtgärder
kunnat blifva vidtagne som med rörelsens
ändamål och Bankens eller det allmännas bästa
äro oförenlige; Altså och i likstämmighet med
Riksens Höglofh Ständers om ifrågavarande till.
ökte Lane biträde fattade Beslut och i förberörde
måtto uppgifne vilkor, samt i föimågo af
Kongl. Majus under den 11 April 1810 för
Götha-Canal-Bolag utfärdade nådiga privilegium:
de af Kongl. Majtc under samma dag för Bolaget
i nåder gillade Reglor, samt Kongl. Majus
dels å meranätnnde dag utfärdade nådiga stadga
och Reglemente för en Diskont-inrättning
till
Bihang lill Riks-St. Prot. IS17—zS1S- 6'-te Sami. N:r 9, 10.
66 Banko-Uiskottels Betiinkanden.
till förman oell understöd för Götha - Canal.
Bolag, och dels under den 12 Juni innevarande
år gifne nådiga Kungörelse angående vissa
tillägg uti omförmälte Reglemente, och ändteligen
med stöd af Canal-Bolagets den 17 October
181 5 moddelte och härhos bifogade authorisation,
försäkras Riksens Ständers Bank härigenom på
det kraftigaste, att i den ordning och på det sätt
derom är faststäldt ovegerligen till kapital och
upplöpande räntor oafkortadt återfå och blifva
godtgjord för dess till Götha-Canal-Bolaget, jemlikt
Riksens Ständers ofvanomförmälte Beslut ingifvande
förskott; och att de vilkor, sorn för beviljandet
deraf blifvit fastställde och här ofvan,
linnas upptagne, jämte de i öfrigt gällande Reglementariska
föreskrifter, skola obrottsligt uppfyllas
och efterlefvas. Till säkerhet så väl för
hvad nu blifvit utfäst, som för allt hvåd Bolaget
blifvit tillförbundit genom Direktionens efter
behörigt uppdrag i Juni månad 1810 för
det äldre kreditivet å Atta Hundrade Tusende
Riksdaler Specie utgifne förskrifning, pant-förskrifver
Direktionen härigenom å Bolagets vägnaf
till Rikets Ständers Bank hela Canal-Verket
med alla dess redan ägande, eller hädanefter
tillfallande förmåner, tillhörigheter , fonder
och inkomster, tillika med Actie-ägarnes å det
tecknade Actie-kapitalet redan gjorde och framdeles
skeende inbetalningar. Hvilket allt härmed
på det kraftigaste försäkras.
Linköping den 2 Januari 1817.
B- v. Platen.
J. We*
Banko■ Utskottets Betänkanden.
J. Wegelin. C. D, Skogman. B. H. Santesson.
G. M. U. Fleetwood. H. von Steyern. J. Carl
Knylenstjerna. Wollr. Tham. C. F. von Otter?
J. W. Liljehöök.
Thure Drakenberg.
Vidi.
G. Ilelsingiusl
Litt. E.
Transitivt af Götha-Canal-Diskont Direktions
i Stockholm Memorial till Banko-Fullmiigtige
af d.i November 1817
I följd af Herrar Banko-Fullrnägtiges Protokolls-Utdrag
af den aguie October , angående
den af Götha-Canal-Diskont-Direlctionen, sorn
säkerhet för af Kongl. Maj:t nädigst, till Verkets
disponibla Fonds förstärkande , sistledn©
Februari manad lemnade Lån af 330,000 R:d ,
afgifne förbindelse att vid anfordran, till Herrar
Committerade för allmänna medlens förvaltning,
öfverlemna de säkraste bland de förskrift
ningar, som Diskonten för utgifna Lån inneha-;
de, får Götha-Canal-Bolags-Diskont-Direktion i?
Stockholm den äran hatmed afgifva följandevördsamma
förklaring.
Uti 22 §. i:sta Punkten af Kongl. Maj:ts
för Götha Canal-Bolag utfärdade Kådiga Privilegium,
alldeles öfverensstämmande med Riksens
Ständers Beslut af den 22 Februari 1810,'
stadgas, att Actie-Capitalet är grunden för Bankens
-
i 8 Banko-Utskotlets Betänkanden.
k,ens säkerhet, samt uti 2:dra punkten af berörde
§. jemförd ined 3 Art. i Bolags - Reglorna,
att sjelfva Canal-Verket blifver Bankens Jiypotheque.
Uti den förbindelse sorn Canal Direktionen,
utan deltagande af Diskont-Direktionerna,
till Banken afgifvit , pant förskrifves
väl Canal-Verket med alla dess förmoner, ti 11-  liörigbeter , fonder och inkomster , till säkerhet
-för hvad å kreditivet i Banken begagnas , men
sistnämnde ord förekomma icke uti ofvanåberopade
punkter, och Direktionen har för siri del
icke funnit något af dem kunna lämpas på de
Uti Diskont-Verket temporairt belänte enskilte
Hypotheker och förskrifnirigar, hvilka förmodligen
länge sedan varit anullerade, då Bankens
kraf till återbetalning af kreditiv-Summan, enligt
7:de punkten i ofvanberörde §. år 1831
vidtager.
För det vid 1815 års Riksdag beviljade
tillökte kreditiv, skulle enligt Riksens Ständers
beslut samma säkerhet sorn för det älldre ställas.
Direktionen har på dessa skäl trodt endast
vinsten af Diskont-rörelsen , sedan skulderna
blifvit betalte, böra, jemte Aetie-Kapitalet och
byggnadsbiträdet anses såsom Canal-Verket* tillhörigheter
och fonder.
(Underl.)
J. Wegelin. C. 1). Skogman. And. Svedelius.
F. Helsingius.
Gö
-
Banko-Utskottets Betänkanden.
Cg
Götha-Canal Diskont-Direktions i Götheborg
Memorial till Banko-Fullmägtige
i samma ämne, af cl. 7 Nov. 1817•
Sedan He rrar Banko Ifullmägtige behagat
infordra äfven härvarande Götha-Canal DiskontDirektions
yttrande uti de ämnen, sorn det, beinälde
Direktion till handakomne Utdrag af Herrar
Banko-Fullmägtiges Protokoll af den 2g:de
October innefattar, skyndar densamme att härmed
ödmjukligen anmäla att den i alia delar
instämmor i det svar , som samma DiskontVertks
Direktion i Stockholm uti frägavarande
ämne redan hafvit äran afgifva.
(Undert.)
JB. H. Santesson. C. H. Ekman. N. Malm.
J. Lambers.
Vidi.
G. Ilelsingius.
N:r 4.
Riksens Ständers Banko-Utskotts Betänkande,
i anledning a f erhällen Remiss om
präglande af en Skådepenning till äminnelse
af den dag dä Hans Kongl.
Höghet Hertigen af Södermanland uppnådde
myndiga Sr.
Hög vordige Preste Ståndet har under den
a i denria månad till Banko-Utskottet behagat
re
-
7°
Banko-Utskottets Betänkanden.
remittera en innom välbemälde Stand, af Herr
Biskoppen in. m. Doctor Faxe, väckt motion om
präglande af en Skådepenning till glad åminnelse
af den dag då Hans Kongl. Höghet Hertigen
af Södermanland Prins Oscar, uppnådde
myndiga år; och hafva de öfrige respektive
Stånden, enligt Utdrag af deras Protokoll under
den 5, 9 och rjtde januari, uti enahanda remiss
sig förenat.
Banko-Utskottet anser för en tillfredsställande
pligt, i anledning af desse remisser, få
-vördsamt hemställa, att en Skådepenning af vanlig
storlek, med passande inskrift och sinnebild,
må, till följe af Riksens Ständers förordnande,
genom Banko-Styrelsens försorg, oclfpå Riksens
Ständers Banks bekostnad , blifva präglad öfver
den 4 Juli 1817, då genom Hans Kongl. Höghet
Arf-Pr insens Josef Frans Oscars inträde i myndighets-åldern,
och ett deraf föranledt närmare
deltagande uti Fäderneslandets allmänna angelägenheter,
Konungahusets och Nationens gemensamma
önskningar beseglades, medelst en
förnyad borgen för deras varaktiga bestånd samt
framtida sällhet och trefnad.
Stockholm den 26 Januari 18 18■
N:r 5.
Riksens Ständers Banko-Utskotts Betänkande
om antalet af Ledamöter vid de
urliga Revisionerne af Riksens Ständers
Banko-Diskont-Uerk.
.Tern
-
Banko-Uikottets Betänkanden.
Jemnlikt 16 §. uti Kongl. Majus för Riksens
Ständers Banko-Disltont-Verk , under dea
7 Februari 1816, utfärdade Nådiga Reglemente,
grundadt på de af Riksens Höglofl. Ständer
vid sednaste Riksdag angående Diskont-rörelsen
meddelade stadganden, böra 4 Revisorer, en af
hvardera Riks-Ståndet , på sätt för Riks-DiskontVerket
varit iakttaget, utväljas till den årliga
Revisionens förrättande och i sådant afseende
den 1 Martii, eller, om Helgedag då infaller ,
nästföljande söknedag i Banken sammanträda.
Banko-Diskont-Verkets första Revision har i
följd häraf, medelst granskning af räkénskaperne
och förvaltnigen från verkets början den 2
Juli 1816 till årets slut, blifvit af Riks-Ståndens
Fyra Deputerade allena, verkställd, sedan
bemälde Herrar -Ledamöter förut , gemensamt
med tvänne, utaf förra Riks-Diskont-Verkets
private actie-ägare utsedde Revisorer, i vanlig
ordning fullbordat Revisionen öfver sistnämnde
Verk. Bland de ämnen, sorn härunder utgjort
föremal för Herrar Revisorers omtanka,
har äfven den fråga blifvit framställd, huruvida
Revisionen af Banko-Diskont-Verket framgent
må med tillbörlig ordning och säkerhet kunna
förrättas af det inskränkta antal, sorn i Reglementet:
är föreskrifvit och bestämdt. Dervid,
har hos Revisorerne förekommit, att med Revisionen
af Riks-Diskont-Verket på de förflutna
åren sex personer alltid varit sysselsatte i den
Bion, att ingen af dem under tiden kunnat egna
sin omsorg åt andra göromål, utan att Revisions
arbetets gång deraf lidit; oaktadt en ej
rin
-
7'’
BanKo-Utskoitets Betänkanden.
ringa lättnad i denna delen varit att parältna
gertum de private Revisorernes vanligen förut
egande kännedom af förvahningssäitet, och en
deraf härrörande färdighet i göromalen, sorn åter
hos de å Riks-Ståndens vägnar tillförordnade
Revisorer icke alltid kan partik nas, innan de
någon tid med granskningen sig sysselsätt. Drjn
föregågna Revisionen af Riks Discont-Verket ,
hvarunder erforderlig öfning i förväg hunnit
inhämtas, hade betydligen bidragit dertill , at(
Revisionsgörornn len vid Banko-Diskonten , sedermera
af o Ivan riam nde inskränkta antal inom
behörig tid medhunnits; äfvensom den serskilda
omständighet, alt vid berörde tillfälle blott Sex
månaders förvaltning varit föremal för Herrar
Revisorernas granskning. Enar nu allt sadant
hädanefter ej finge påräknas, men Banko-Diskont-Verkets
Revision innan korrt och allt
framgent säkerligen blifver af lika vidlyftighet
med Riks Diskont-Verkets, vore, efter Herrar
Revisorernas tanka, nödvändigt, att antalet vid
förstnämnde Verk i det minsta förökades till det
som för Riks-Diskont-Verket varit fnstställdt.
Men i betraktande härvid tillika , ajt Revisionen
utgöres af Riks-Ståndens Deputerade, ansägo
Herrar Revisorer såsom en följd deraf
lämpligast blifva, att tvänne Ledamöter af hvarje
Riks-Stånd til! denna förrättning for framtiden
utsåges och förordnades.
Banko-Utskottet, sorn af nu anförda grunder,
i likhet med Herrar Banko - Fullmägtige
och Riksens Ständers sednast församlade lii visor»,
r
BanÅo-Utskotiets Betänianden. 73
sorer ofver Stals- Banko- och Riksgälds-Verken,
äfven för sin del insett hehofvet af hvad sålunda
blifvit föreslagit; liar ej bort underlåta
att detsamma till Riksens Höglofiiga Ständers
benägna bifall vördsamt anmäla, med hemställan,
huruvida Banko-Fullinägtige må få sig uppdraget,
att öfver ofvan högstberörde Nådiga Reglemente
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om en dermed instämmande förklaring.
I öfrigt bör Banko-Utskottet vid detta tillfälle
vördsamt anmäla, att Revisionen af Riks- oell
Banko-Diskont-Verkens räkenskaper och förvaltning
för nästlidet år 1817, blifver under nu
påstående Riksmöte , i sammanhang med de
Banko-Verket rörande befattningar, af RankoUtskottet
besörjd ; hvadan tillämpning af det
Beslut., Riksens Ständer i förevarande amne lära
täckas fatta, först i afseende på nästföljande
Revision skulle komma att äga rum.
Stockholm den 31 Januari 1818.
N:r 6
Riksens Ständers Banko-Utskotts Betänkande
i anledning aj gjorde Anmärkningar
vid Utskottets den 20 sistledne
December afiätne Memorial, angående
yrkade ändringar oah tillägg uti i:sta
och 3:dje §):ne af den för Banko-Uttet
hittills gällande Instruction.
-Höglofl.
Banko-Utskottets Betänkanden.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln liar, enligt
Utdrag af dess Protokoll under den 27 sistledne
December, sorn den 13 i denna manad
kommit Banko-Utskottet tillhanda, hehagat tilL
förnyad handläggning återförvisa Banko-Utskottets
den 20 föregångne December aflätne Memorial,
angående yrkade förändringar och tillag
uti tusta och 3;die §§:ne af den för BankoUlskottet
hittills gällande Instruktion , tillika
med dervid gjorde Anmärkningar af Herr Grefve
von Schverin Fredric Bogislaus , och Herr
Cederschöld Pehr Gustof, jemte anföranden t i 1L
upplysning i samma ämne, af Herr Silfverstolpe
Gust• Abraham och Herr Mannerstam Johan.
Herr Grefve Schverin har yttrat den tanka:
att, då Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
E inance-Regleringen gålve anledning förmoda
det Bankens Natur och Egenskap torde behöfva
undergå någon förändring, syntes ock frågan
om förändring i Instruktionen för Banko-Styrelsen
böra hvila , intill dess Riksens Ständer
yttrat sig om Bankens blifvande Natur och Egenskap
; samt i öfrigt anmärkt , att slutet af en
Riksdag vore, såsom erfarenheten visat, den
minst lämpliga tid till afgörande af vigtiga
mål; och att, då någon fråga om förändring i
Instruktionen för dem sorn skola vårda Banken ,
sedan dess Natur och Egenskap en gang blifvit
rigtigt fattad och bestämd, sällan skulle kunna
uppstå, de förändringar, sorn funnes behoflige ,
också Gude kunna i tid anmälas.
Hvad första Anmärkningen beträffar, så anser
Utskoitet otvitvelagtigt,- att intill dess Bankens
-
Banko-Utskottets Betänk anden.
Icens Natur neli. Egenskap blifvit förändrad,
Banko-Utskottets Instruktion skäligen bör vara
grundad pä hvad i den delen nu galler: och
att deremot, i och med detsamma någon väsentlig
rubbning komme i fråga, den åberopade delen
af Instruktionen sådant oagtadt blefve enahanda,
nemligen: att Banko-Utskottet ägde iakttaga
hufvudgrunderne af Bankens Natur oell
Egenskap, fastän i desses förändrade skick. I
enlighet tned hvad Herr Grefven vidare anfört
tror Banko-Utskottet äfven för sin del , att Instruktionen
vid ganska få till lallen skall behöfva
förändras, och att sålunda för det mästa, deri
förra Instruktionen af Riksens Ständer nrå kunna
fastställas till iakttagade för Banko-Utskottet
vid dess formerande den nästa Riksdagen, Bestämmandet
af tiden då denrra fastställelse borde
äga rum, har ej såsom hufvudsak ingått i för,
slaget, ehuru det förutsätter att alla vigtiga frågor
rörande Banko-Verket, dess förinnan måste
vara afslutade. Varande afsigten här egenteligast,
att en viss ordning för meddelandet af
Banko-Utskottets Instruktion blefve stadgad , så
att icke genom preliminaira frågors framställande
i sådant afseende, vid Riksdagens början,
något hinder för detta Utskotts formerande må
kunna uppstå, utan Banko-Utskottet alltid blifva
i tillfälle, att, lika med andra Utskott, öfver väckta
förlag till ändring dess Utlåtande till RiksStänden
afgifva, innan något beslut derom fattas.
Herr Professoren Cederschöld har anmärkt,
dels, att ehuru dess Motion om ändring i In
struk
-
76 Banko-Utskottets Betärtkamlen.
struktionen för Banko-Utskottet varit föranledd
i synnerhet deraf, att Utskottet i 3:<1 je §. tycktes,
likväl i mörka och obestämda uttryck, vara
ålagdt, alt arbeta pa Banko-Sedlarnes förbättring i
värde, och bereda, en möjlighet för Banken att sluteligen
inlösa dem med Specie Mynt, hvilket den
värde Ledamoten åter, på anförde skäl ansett
vara skadeligt; hade samma mening i den nya
redaktionen blifvit bibehållen, endast med tydligare
ord uttryckt; hvadan en ytterligare omarbetning
blefve högst nödig, på det i Instruktionen
ingen ting ina förekomma, som kan syfta
åt Myntets förbättring och sålunda strida mot
Riksens Ständers förmodeligen Allmänna afsigt
att stadga Myntets värde i dels ock, att då en
väckt motion omöjligen kunde rubba och förändra
Hankens Natur och Egenskap, innan den
blifvit af Utskottet pröfvad och af Riksens Ständer
gillad , borde til! vinnande af bestämdhet
i uttrycket, orden rubbar ock förändrar utbytas
mot syftar till rubbning och förändring.
I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt,
får Utskottet erkänna, att dess afsigt visserligen
varit ocb är den som uti Instruktionen också
tydeligeri uttryckes, att krediten för Bankens
Sedlar borde stärkas, för att vinna stadga åt deras
egenskap af Mynt, och att alla medel för
vinnande af detta ändamål, borde sorgfälligt iakttagas.
Utskottet vill i öfrigt gerna medgifva
att de föreslagna orden syftar till rubbning och
förändring i stället för rubbar och förändrar, kunnat
uti forslaget nyttjas; men Utkotiet har, der
na
-
Tlanko-Utskottets Betankanden. 77
något liufviulsakeligt skal till rättelse icke förefanns,
hälst bibehållit den forre redaktionen oförär
drad; dock finnér Utskottet för sin del ingen
betänklighet, att ju den föreslagna förändringen
i detta afseende, niå uti projectet till
ny Instrucktion för nästa Banko-Utskott, blifva
iakttagen.
Slutligen bör Utskottet inför Riksens Höglofl.
Ständer vördsamt anmäla, att, enligt Utdrag afiriögvördige
Preste-Ståndets, Vällofl.Borgare-Ståndets
och Hederv. Bonde-Ståndets Protokoll, Banko-Ut.
skottets ifrågavarande Memorial, rörande forändingar
och tillägg uti Instruktionen, blifvit under
den 27 December nastledrie, samt den 2 Januari
innevarande år, af välbomälde trenne stånd bifallit.
Stockholm den 31 Januari 1818.
N:r 7.
Riksens Ständers Banko- Utskotts Betänkande
, uppå erhållen Remiss, af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Riksens
Ständer, angående Medel och utvägar
till Hjelmare Slussverks ombyggnad
och vidmagthällande.
Uti Nådig Proposition af den 10 December
1817 har Kongl. Majit gifvit Riksens Ständer
tillkänna, huruledes, efter i Nåder inhämtad
kännedom, att Hjelmare Slvssverk fordrade
eu
78
Banko-Utskottets Betänkande
-
en tolai ombyggnad, hvartill en kostnadssumma
339-498 K:d blifvit beräknad, Kongl Maj:t,
med anledning häraf, or,h enär Stats-Verkets
tillgångar ej medglfve Verkets öfvertagande för
Kronans Räkning, i Nåder funnit godt, på sätt
dess Nådiga Kungörelse af den 31 Juli 1816
innefattar, tillbjuda enskilde Nådigt Privilegium,
att under namn af Hjelmare Canal oell
Sluss-Verks Bolag, ombygga och fullborda, samt
derefter framgent äga och underhålla denna Inrättning;
men den i sådant afseende öppnade
Subscription, på det sätt utfallit, att Actie teckningen
befunnits inskränkt till ett belopp af
endast 4g,goo R:cl, hvarförutan likväl förre Bolags-Interessenteme
i Orebro förklarat sig vilja
för deras Uppgifne fordran af 11300 Rid i
och för gamla Sluss-Verks Inrättningens utgifter,
taga Actier i det nya Bolaget derest ett
sådant kornme att äga ruin. Vid slikt förhållande,
och då det väsendteligaste hinder emot ett
mera förmonfigt Utslag af en blifvande ny Subscription,
troligen skulle undanrödjas, i fall någon
sådan anstallt blefve vidtagen, hvarigenom
Bolaget kunde med säkerhet påräkna en viss
billig inhomst af dess Actie Capital,' samt under
öfvertygelse om Statens förbindelse att genom
en lämpelig ock väl beräknad uppoffring
å dess sida, medverka till ett ändamål af den.
allmänt erkända gagnelighet som det ifrågavarande,
har Kongl. Maj:t i Nåder velat till Riksens
Ständer föreslå, att nödig fond af allmänna
medel må utses, för att betacka den brist
som kunde komma att yppas uti en lill G Procent
-
Iiankc-Utskottets Betänk anden.
79
cent fastställd årlig ränta, hvilken, äfven i den
händelse Sluss-Verkets Intrader ej dertill lämnade
full tillgång, blefve att påräkna såsom en
ständig och gifven inkomst af Actie kapitalef,
och således jämväl af den redan tecknade Summan;
samt att förnyad Subscription, beledsagad
med uttryckelig försäkran om en sådan funderad
räntebetalning, måtte så tidigt kunna öppnas,
att Riksens Ständer, derest Actie-kapitalet,
oaktadt detta villkor, ej skulle blifva tillräckeligf,
må under nu påstående Riksdag kunna öfverväga
på hvad sätt den erforderliga summan
till Slussbyggnadens fullbordande må anvisas.
Enligt meddelt Protokolls-Utdrag från Vällofl.
Borgare-Ståndet under den 27 December
nästledit år har , i anledning af Höglofl. StatsTJtskottets
hemställan, och då välbemälde Utskott
icke ansedt sig kunna föreslå någon så beskaffad
tillgång af Stats - Verkets medel, som
medförde en ständig försäkran för blifvande Actie-Ägare
uti Hjelmare Slussverk om sex procents
ränta å det kapital hvilket skulle till Slussverkets
Ombyggnad erfordras, högstberörde Nådiga
Proposition blifvit till Banko-Utskottet remitterad
i förmodan att sistnämnde Utskott antingen
särskildt, eller genom sammanträde med
Ståts-Utskottet, torde uppfinna tillgång för den.
begärde summans erhållande : och hafva de öfrige
respektive Stånden , med bifall till StatsUtskottets
så beskaffade hemställen, den 27 och
30 December samt den 2 sistledne Januari, uti
enahanda Remiss sig förenat.
Ban-j
8o Baniu-Utskottets BetäniancUn.
Banko-Utskottet kan visseiligen icke undpS
erkänna nödvändigheten deraf, att ifrågaya
rande Canal-fart, sa väsendtlig for vigtiga näringar
i Hare Provincer, vidmakt hålles, och det
äfven med uppoffring af Statens medel derest
ändamålet icke annorlunda kan vinnas. 1 fråga
äter otn sättet för meddelande af ett sådant
biträde, tror Utskottet sig med stod af Remissens
lydelse, böra begagna detta tillfälle
att något närmare utveckla sina tankar. Lika
med hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i
detta afseende innehåller, anser Banko-Utskottet
lämpligast , att enskildes kapitaler göras verksamme
vid företag af sådan art, dels emedan då
icke blifver fråga om nya bidrag utan blott om
cirkulation med de förut i rörelsen befintelige ,
dels ock, emedan verkställighet af ett arbete,
under de deruti inteiesserades egen tillsyn ofelbart
sker fördelaktigare än för allmän räkning.
Ar företaget at allmänt Nationelt Interesse så
synes Staten visserligen kunna och böra ställa*
i garantie till säkerhet för den enskildte att njuta
afkomst af sitt kapital; ty denne använder
det icke eljest!, der han icke kan göra en vissare
beräkning på afkastningen än som i detta och
dylika fall är möjligt. Uti den Ulligare rörelsa
till Produktionens befordran som så väsendteligen
beror af lättade transport-medel, äger Staten
att påräkna ersättning för hvad garantien
skulle kunna kowlina att henne gravera; halst
härvid bör noga observeras, att om ej Canaffarten
omedelbarligen afkastar full revenue för
kostnaden, är likväl deraf ej någon följd att
Sta
-
BankoUtS/tottetS Betänkandet^ 8^
Statens fyllnad» bidrag blifver en förlust. På
serkilde vagar i tiga ökade afgifter i följd afen.
ökad produktion, likasom i omvändt förhållande
Statens intrader mindskas och aftaga i den
trion Näringarne, vare sig genom bristande transport-medel
eller på annat sätt, generas.
Emedlertid, och som ett sådant Stats-bidragi
måste visa sig under sin rätta form, såsom en
graVation å en sida, då deremot intraderne upptagas
på den andra, later det ej med en rigtig
ordning kunna öfverensstämma att hvarken vid
tleltaeller vidnagot annat dylikt tillfälle, öfverflytta
sådane ständige graVationer på Banken, hvilken
enligt sin Natur och' Egenskap är blott ett depositions-
och låne-verk. Bankens öfverskott
kan af P.iksens Höglofl. Ständer disponeras ad
publicos usus; men Riksens Ständer böra icke
ens hinna vid Banken fästa ansvaret för någon
perpetuel gravation, emedan det ej är gifvit att
Banken ovillkorligen och i alla tider skall hafva
något öfverskott disponibelt; och alla sådane
Beslut som till kommande tider utsträcka Bankens
förbindelser måste nödvändigt verka skadeligare
än något annat på dess kredit, och sålunda
äfven sorfällitgt undvikas; hälst, ehuru
summan som vid detta tillfälle erfordras , icke
är särdeles betydelig, prejudikatet deremot synes
af stor betänklighet. Bankens biträden böra,
efter Utskottets tanka, ovilkorligen vafa begränsade
inom bestämda Summor, gifne antingen
för en gång, eller för faststälde terminer,
och till sine vilkor helst inskränkte inom Epo
keu
Bihang
till Rikt-Ss. Pret, jgl7—-iSigt 6;.te Sami. N;r u»
8a
Banio-Utskottets Beiänknnden.
ken för de lagtima Biksdagarne, sä att deras
fortsättning alltid må kunna bero af Riksens
Ständers pröfning och jämförelse till andre mellankommande
och må hända angelägnare fordringar.
På dessa skäl kan Banko-Utskottet för sin
del ej tillstyrka att i frågavarande gravalion må
vid Banken fästas; hvaremot Utskottet, i händelse
dess yttrande i detta ämne möjeligen kunde
vidare sträckas, skulle tro, att det anslag
Biksens Ständer till Handelns och Näringarnes
befrämjande faststält , härtill 'lämpligast borde
ålitas. Och förmodar Utskottet, att, i händelse
de här ofvan framstälde åsigter af Biksens Höglofl.
Ständer gillas, någon gemensam öfverläggning
emellan Stats- och Banko-Utskotten i det
skick frågan om Hjelmare Slussverks understödande
nu blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder framstäld,
icke finnes vara af nöden. Det ena och
andra underställes vördsamt Biksens HöglofL
Ständers närmare upplysta ompröfning.
Stockholm den 31 Januari i8i8<
N:r S.
Riksens Ständers Banko-Utskotts Betänkande
i anledning af väckt motion om
präglande af en Medaille till åminnelse
af den är 1817 f rade Ref 'ormations-Högtid.
Sedan Högvördige Preste-Ståndet under den
Banko-Utskottets Betänkandeti.
83
5 i denne månad behagat till Banko - Utskottet
remittera ett af Herr Lectorn Magis er Arenander
hos Högvördige-Ståndet uppläst Anförrande,
hvaruti föreslås, att en Medaille på Bankens
bekostnad må blifva präglad , i anledning
af den Religionshögtid, som nästledit ar 1817
på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning öfver hela
Riket firades', till åminnelse af Doctor Martin
Luthers 300 år förut började Reformation; får
Banko-Utskottet vördsamt tillkännagifva, att sorn.
äfven förut öfligt varit på sådant sätt förvara minnet
af händelser som för Samhället äro af dyrbar
vigt, något hinder å Bankens sida sig ej heller
nu företer, att denna motion till Riksens Höglofl.
Ständers bifall vördsamt öfverlemna. Och
lärer i sådan händelse berörde Skådepenning få
blifva af i5:de storleken, och med Dess utdelning
till vederbörande få förfaras på sätt förut
vanligt varit. Hvarom Banko-Utskottet vördsamt
afvaktar Rikses Höglofl. Ständers förordnande.
Stockholm den 31 Januari 18 iS
-
N:r 9.
Riksens Ständers Banko-Utskotts Betänkande
i anledning af väckte motioner om
förlängning uti prceskriptions - tiden
för Låns omsättning i Banko-DiskontVerket.
Enligt Remiss från Hedervärda Bonde-Ståndet
-
Banko-Vtskottets Betänkanderi.
det under den 5 sistledne December, har Bart'
ko-Utskottet fatt emottaga ;
1:0 En af Riksdagsmannen för Elfsborgs-'
liän, Banko-Fullmägtigen Anders Danielsson
väckt motion att, i anseende till närvarande allmänna
penningebrisc, samt Filial-Diskonternes
iråkade obestånd och misskredit, sorn för de fleste
af Banko - Diskont-Verkets Gäldenärer skall
göra det ganska svårt att der besörja omsättningar
af sine Eån, och ännu mer att dem tillfullo
inbetala, den för dylika omsättningar fastställde
praescriptions-tid af anie månader från
fdrfallodagen, fiege i så matto dispenseras , att
intill dess Riksens Ständer hinna stadga och
reglera Rikets penninge väsende, eller i frågao
derom besluta, Låntagare i Banko-Diskonten må
tillåtas att äfven efter tvenne månader från förfallodagen,
omsätta sine Lån, och således ingen
apnan olägenhet för underlåtenheten uppkomma,
an den förut stadgade, af straff-räntas erläggande
intill dess betalning sker.
2:0 En af Riksdags - Euilmägtigerne från
Stora Kopparbergs Län, Hans Hansson, Eriq
Johanson, Anders Olsson, och Pehr Nilsson
gjord, och af någre andre orters Pullmägtige
understödd hemställan, att på ofvan anförde
?kjäl, en läm,pelig tids anstånd matte emot anskaffande
af visse säkerhets betyg, erhållas med
omsättningar och inbetalningar af förfallne Lån
i Banko-Diskont-Verket för den sorn deraf är
i behof, och det mot erläggande af vanlig eller
6 procents ränta,
Ban
-
BiinJio-Utskottets Betänkanden'.
85
Banko-Utskottet har ej underlåtit att häröfver
inhämta så väl Herrar Banko-Fullmägtiges,
som Banko-Diskont-Direkfionens utlåtande,
som i alla delar instämmer med Utskottets
öfvertygelse i detta ämne.
Banko-Fullmägtigen Anders Danielsson ^
har i sammanhang med dess gjorde motion sjelf
erkänt och vitsordat både rättvisan och nödvändigheten
1 allmänhet af en bestämd prasskriptions-tid
för omsättningars beviljande, ehuru
han i närvarande lidepunkt anser ett undantag
derutinnan böra äga rum. Det torde sålunda
fa anses öfverflödigt att omständeligen utveckla
grunderne för Diskont-Direktionens, med Banko-Fullrnägtiges
gillande, i denna delen vidtagne,
och hvarje Diskont-Verkets Debitor i förhand
kungjorde författning. Blott den omständighet
synes harvid ej böra lemnäs utan afseende,
att en JLåne-Inrättning, hvars bestämda
Fond redan utgått i allmänna rörelsen genom
beviljade Lån, af hvilka minsta delen vid förfallotiden
fullt inbetalas, någon annan bufvudsaklig
tillgång för nya Låns beviljande vid
låvarje utlåningsdag ej kan vara att påräkna,
än den afbetalning å förfallne lån, sorn nästföregående
omsättningsdag influtit: och att föl—
jakteligen hvarje eftergift eller dispense i denna
afbetalning, medför en minskning i Verkets
Jjåne-tillgångar, till förfång för nya Lån-srjkande,
till äfventyrs lika berättigade till understöd
som Verkets aldre Gäldenärer. Ofelbart skulle
således en rubbning af den i berörde hänseen
-
86
Banko-Uiskcttets Betänkanilen.
<!e inom Banko-Dkkonten fastställda , och allt
hittills med framgång till det allmännas b|tnad
underhållna ordning, blifva af de menligaste
följder för Låne-.operålionernes jemna gång, och
så mycket betänkligare, som, efter det DiskontVerket
derigenom för en längre tid blifvit uturståndsatt
att behörigen uppfylla sitt ändamål,
förnyade svårigheter och ökade missnöjen vid
den gamla Författningens återupplifvande, med
säkerhet vore att förvänta.
Ej utan i yttersta nödfall, och efter moget
betänkande, torde då enligt Utskottets öfvertygelse
en sådan rubbning böra inedgifvas.
Deri förlägenhet i allmänna rörelsen, som.
blifvit en följd deraf, att Götha Kanal Bolagsoch
Malmö Diskont - Verks Assignationer icke
för närvarande af Banken infrias, och följaktligen
icke heller kunna antagas i liqvid för
Eån i Bankens Diskont, är lika obestridlig som
allmän, och fortjenar visserligen ett billigt afseende
till de Gäldbundnes nöjeliga lindring,
hvilkas härigenom iråkade svåra belägenhet onekligén
bör blifva ett bevakande skäl för möjligaste
skyndsamhet uti den allmänna Finaheeregleringens
uppgörande. FTvad Banko-DiskontVerket
beträffar, får Utskottet likväl i följd af
inhämtade tillförlitlige underrättelser, vördsamt
upplysa, att på det hela, någon förändring eller
minskning uti inbetalningarne, i anledning
deraf, varit intill närvarande stund föga märkbar,
och att, då ibland de till utsökning efter
samma tid utlämnade Lån, sådane frånskiljas ,
hvtlkä varit förfallne långt innan ofvannämde
Banko-Ulskottets Betänkanden. 8?
r.atastrof inträffade, och för hvilkas försummade
omsättning någon ursäkt ej lärer derifrån kunna
hämtas, finnes återstoden på långt när ej af
den betydenhet, att en afvikelse ifrån den vid
Verket stadgade ordning, enligt Utskottets tanka
derigenom kan påfordras eller ens billigas;
helst det alltid blefve svårt om icke omöjligt
att med säkerhet och rättvisa urskilja i hvilka
fall det öfverklagade förhållandet med DiskonrAssignationerne
varit den verkliga orsaken till
försummelsen, och icke en blott begagnad förevändning
derför.
Då Utskottet på desse grunder för sin del
vördsamt afstyrker bifall till de inom Hedervärda
Bonde - Ståndet väckte motioner om en
temporair förlängning i pragscriptions- tiden för
Låne-omsättningar i Banko-Diskont - Verket,
tror Utskottet sig tillika derigenom hafva besvarat
de ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln
under den 1*] sisth December samt den
10 i denne månad remitterade anföranden af
Herr Friherre A. Rudbeck, samt af Herr J. Wingård
och Herr Grefve F. B. von Schverin, sa
vidt de omedelbarligen röra samma ämne. Hvad
åter angår de i sammanhang härmed väckte
motioner om Ofverräntans upphörande, som skulle
förutsätta en förändring af Kongl. Majus för
Banko-Diskont-Verket utfärdade Nådiga Reglemente,
anser Utskottet desamma lämpeligast böra
i sammanhang med en framdeles blifvande
Reglering af Discont-rörelsen, till pröfning och
afgörande förekomma: äfvensom den af sistnämnde
värde Ledamot väckte fråga om utfärdande
af
g8 Banko-Utskottets Betänkande^.
af ett si kalladt moratorium eller Jernbref; sy-’
nes stå i omedelbart sammanhang med de ämnen,
som 1 följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
rörande allmänna Penninge-ställningen
och Mynt-värdets Upprätthållande, hos den af
Deputerade från Stats- och Banko-Utskottert
sammansatte Beredning äro under öfvervägande*
Enligt gjordt förbehåll blifva någre Ledamöters
serskilda meningar härhos vördsamt bifogade.
Stockholm den 31 Januari 1818.
Utdrag af Protokollet, hållit hos Riksens
Ständers Banko-Utskott nid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 17 Januari
1818.
Ehuru Einance-Fördelningen funnit Gäldenärers
i allmänhet genom den uppkomrie pen*
ninge-oredan iråkade svåra belägenhet, visserligen
förtjena behjertande, ansåg likväl Fördelningen,
med fästadt afseende å de af Banko
Diskont-Direktionen anförde omständighet er*
för det närvarande mindre lämpeligt, att hos
Höglofl. Banko-Utskottets Plenum tillstyrka någon
förändring uti de Banko-Diskont-Direktionen
meddelade Beglementariska föreskrifter eller
uti Direktionens med Herrar Banko-Fullmägtiges
medgifvande vidtagne anstalter. Emedlertid
ville Fördelningen hos den af Höglofl. Stats
oclj
-
Banko Utskottets Betänkanden. 89
oc!i Banko-Utskotten sammansatte Beredning anmäla
ämnet, såsom innefattande ett bevekande
skäl till skyndsamhet uti den generela I1 inancePlanens
uppfattande och afgörande.
Herr Professoren Agardh hade härvid till
Protokollet yttrat: Det Herr Professoren verkeligen
ansåge ganska betänkligt, sedan en stor
del af Landets Rörelse-kapital blifvit obrukbart
och derigenom svårigheten att anskaffa pei ningar
ansenligen ökad, i synnerhet i vissa Provincer,
att likväl publika Låneverk skulle betjena
sig af deras rättighet, att genom exécution
utsöka sina fordringar. Då dertill kom, att man
ännu icke käride, när Discontemes affairer kunde
vara reglerade, så trodda Herr Professoren
vara billigt, att, hvad Banko-Diskonten angar,
så snart det kunde ske utan att säkerheten för
dess fordran rubbades, icke fastigheter , under
denna mellantid, för bristande inbetalningar skul*
le ifrån ägaren, på Auction afhändas.
Hvaruti Herr Protokolls Sekreteraren Hammarhjelm
äfven sig förenat.
Vid öfverläggningen i detta ämne befunnos
de fleste Herrar Ledamöterne instämma uti
den tanka, Finance-fördelningens Pluralité derom
yttrat, hvilken ock uppå Herr Ordförandens
Proposition, af Höglofl. Utskottet bifölls.
Hvarvid nedannämnde Herrar Ledamöter
sig reserverade: nemligen
Herr Lagmannen Mannerstam, medelst följande
till Protokollet afgifna yttrande: Den sorgfällighet,
hvarmed Direktionen öfver Riks-Ban
kot
Bihang
till Rlkt-St, Prat. 1817—Igi S. 6'tc Sami. N:« 12,
JBanio-XJislottets Beiänkanden'.
ko-Diskonten sökt införa ordning uti denna Diskonts
rörelse , liar redan visat goda följder, och
under en vanlig penningerörelsens gang skulle
jag icke anse den minsta förändring af Direktionens
antagne och kungjorde föreskrifter höra
aga rum. X sådant.skick hade också den afvikelse
fran dessa grundsattser, sorn Direktionen
tillåtit sig, genom lemnadt anstånd med omsättningar
under 2:ne månader, icke bordt vidtagas.
Då likväl penninge-rörelsen uti åtskillige
Provinser af Piket blifvit mer och mindre rubbad
eller hämmad , och möjeligheten för låntagare
uti Riks-Banko-Diskonten att uppfylla sine
förbindelser i följd deraf otvifvelaktigt är
försvårad, så anser jag mig icke böra lemna
utan allt afseende de flera inom Piks-Stånden
Väckta motioner, som åsyfta beredande af utväg
för dessa låntagare, att, under nuvarande förlägenhet,
undvika utmätning för deras Diskont
k ulder.
Det torde härvid äfven förtjena uppmärksamhet,
att, sedan Banko-Utskottet inedgifvit
Låntagares i Malmö och Götha-Canal-Diskont
rättighet, att inbetala sine lån med desse Diskonters
egne papper, hvilka icke kunna af Låntagare
i Piks-Banko-Diskonten användas, de sednare
således äro försatte uti svårare belägenhet
fcn de förre.
På desse grunder tillstyrker jag, för min
del, bifall till de nu ifrågavarande motioner, på
ett sådant sätt: att, intill dess regleringen af
Pikets penningeverk blifvit af Riksens Ständer
faststäld, de låntagare uti Piks-Banko Diskonten,
hvil
-
Banko-Utskottets Betänkanden.
livilke, för uraktlåten inbetalning af sine, efter
den i sistlidne Öctober förfallne lån, blifvit lagsökte,
må äga, att dessa lån omsätta inom en
månad efter härom vunnen underrättelse, utan
afseende derpå, att de icke iakttagit den dertill
föreskrifne tid, samt att emedlertid försäljning
af fastigheter, sorn för Diskontens fordringar
blifvit utmätte, inställes.
Om ett sådant Beslut vidtages, torde det
skäl sorn Direktionen anfört, att tillgången för
nya lansökande minskas genom försummad inbetalning,
eller underlåten lagsökning, förfalla;
helst troligt är, alt manga lån skyndsamt omsättas,
hvilka icke kunnat förr än efter en längre
tids förlopp indrifva?, och att således den afbetalning,
som dervid sker, säkrare ökar de uti
Diskonten inflytande tillgångar, än det belopp,1
som genom utmätningen kunde erhållas.
Härmed förenade sig Herr Protokolls Sekreteraren
Hammarhjelm, Herr Majoren Gyllenkrok,
och Riksdagsmannen Ander* Joachimsson.
Herr Professoien Agardh åberopade hvad
Herr Professoren under öfverläggningen på Fi-;
nance-Fördelningen yttra»; med tillägg: att låntagare
tillika ej borde förlora sin omsättningsrätt.
Och förklarade Herr Prosten Hasselroth
sig uti berörde yttrande jemväl instämma.
H err StatsSekreteraren Friherre Virsén ansåg
äfven för sin del någon föränd ring med afseende
på nuvarande serskilde omständigheter
böra äga rum; Och förbehöll sig att vidare till
Protokollet härom utveckla sine tankar. Ut supra
Yt
-
92 Banho-Ulshottets Betänkandeti.
Yttrande till Riksens Ständers Banko-Utskotts
Protokoll den 31 Januari 1818
af Herr Stats-Sekreteraren m. m. Friherre
Wirsén. i frågan om förfallne
Låns Omsättning i Banko-Diskont-Verket.
”Ehuru jag visserligen finner att Herrar*
Banko-Fullmägtige hafva ägt grumlad anledning
till deras framställning i denne del, har det likväl
förekommit mig betänkeligt, att då, i följd
af förverkad Omsätlningsrätiighet flere Dån-Jfapitaler
nu till fulla beloppet böra indrifvas, under
samma tidepttnkt sorn, genom de enskilde
Diskont-Papperens förlorade Cirkulation, Penninge
tillgången ytterligare blifvit inskränkt,
sådant ofelbart skall verka till ökade svårigheter
och lidanden icke allenast i fråga om att de
förfallne Dånen kunna betala; utan ock, då exeeutiva
åtgärder mellankomma, att annorlunda
än till vanpris föryttra Diskont-Gäldenärens Egendom;
Och af denna bevekelse grand tror jag
omständigheterné bora påkalla ett så beskaffad t
undantag för en gång, som, utan att landa till
prejudicat, för öfrigt ej eller rubbar den stadgade
ordningen på det hela, eller förminskar
den genom ingående Omsättningar påräknade
tillgången för andre Dån-sökande, i afseende
hvarpå jag för min del ville föreslå;
Att ett ytterligare rådrum af 30 dagar från
derom af Diskont-Verket meddelad underrättelse,
nu lämnas dero af Banko-Diskontens Gäldenärer,
hvilka, genom underlåten afbetalning, deras
-
Banlo.JJt slottets Betänlanilen.
ras Omsätt nings-rätt förverkat; och att salunda
hvar och en sådan Gäldenär, som inom förenämnde
tid verkställer vanlig afbetalning och
behörige JLån-Dokumenter for återstoden presterar,
må undgå att för Lånets hela belopp
varda krafd; hvaremot den sorn underlåter att
begagna ett sådant ytterligare anstånd, äfvensom
de, hvilka hädanefter försumma Omsättning,
inom den af Diskont-Styrelseri bestämda tid ,
Tvenne månader från hvarje Lans förfallodag,
icke vidare kunna undgå executiva åtgärder
till Diskont-skuldens liqvidation.
Jag föreställer rnig, att inom den tid af
Sex månader som derefter förlöper, innan dessa
Län åter förfalla, Penninge-väsendets regler
ring må åtminstone ,uti visse delar, hafva erhållit
den utveckling, som befordrar möjligheten
å dé* gäldskyhliges sida att härutinnan kunna
iakttaga en fullständigare ordning och noggrannhet.
N:r 10.
Rikets Ständers Banko-Utskotts Betänkande,
i anledning af ett från Vallöf.
Borgare-Ståndet remitteradt Memorial,
angående Låne-rä ttighet i BankoDiskont
- Verket för Götheborgs och
Bohus Läns innevånare.
Uti ett till Vällofl- Borgare-Ståndet ingifva
Memorial, som till Stats- och Banko-Ut
skot
-
94
Banko-Utskottets Betänkan den'. 1
skotten blifvit remitteradt, liar lliksdags-Fullrnägti.
gen frän Uddevalla Stad, Herr Lagmannen
N. J. Palmborg deröfver beklagat sig att
Direktionen af Riksens Ständers Banko Diskont.
Verk skall afslagit alla de ansökningar om Län
som der blifvit gjorde af Götheborgs och Bohus
liäns innevånare, på den grund, att desse
hade tillgång till Lån uti Götha-Canal- Bolags
och Götheborgs Banko-Diskonter; hvilket likväl
i sednare tider, med undantag af innevånare
i Götheborgs Stad, icke skall hafva varit
förhållandet. I anseende hvartill, och då tillika
ett förväntadt Sillfiske i Uddevalla Skärgård
ökar örtens behof af Penbinge-understöd, Herr
Lagmannen trott bade rättvisa och allmänna
nyttan kräfva, ej allenast att Direktionen af
Banko-Diskont-Verket ju förr desto heldre afviker
från dess förmenta grundsats, att ej gifva
Bohus Läns innevånare Län, utan äfven att någon
serskild fond anslås, såsom hjelp för de
Sillsalteri- och Tranlcoks-Idkare hvilka utom
den dem ålaggda vanliga säkerheten, kunna visa
sig vara försedde med till denna gagneliga
handtering nödige materialier.
Efter att häröfver hafva inhämtat BinkoDiskont-Direktionens
och Herrar Banko-Fullinägtiges
yttranden, får Banko-Utskottet vördsamt
upplysa: att någon ovillkorlig eller allmän
vägran af Lån hos Banko-Diskont-Verket åt
personer boende inom Götheborgs och Bohus
Län, ej egt rum, utan tvertom att flere ifrån
nämnde ort och äfven inom Uddevalla Stad
erhållit och i närvarande stund häfta för Lån
hos
Banko-Uiskottets HetnnkanJen
lins berörde Verk, ehuru jemförelsevis BankoDiskontens
biträde åt nämnde ort och Stad varit
sparsammare' lemnadc , än åt de provinser
der inga serskilda li>iskont-inrättningar funnits:
hvartill åter såsom skäl må åberopas, dels Direktionens
billiga förmodan att den vid DiskontVerken
i Götheborg åtminstone förut varande
v.dsträckta utlåning ej kommit blott Götheborgs
Stads, utan äfven angränsande orters innevånare
till godo; dels svårigheten, att med visshet
bedöma säkerheten för I,ån sorn hos Banko-Di.
skont-Verket söktes af personer uti och omkring
Götheborg, enär Direktionen utan någon kommunikation
med dervarande Diskont-Verk omöjligen
kunde känna om ieke samma personer
hos dem häftade för Lån och Kautioner till
det belopp som till äfventyrs svarade emot deras
vederhäftighet.
I anledning af en från Uddevalla Stads
Handels-Societet för ett år sedan till Banko-Diskont-Direktionen
ingifven ansökning, att, i anseende
till apparencerne af ett förmånligt Sillfiske,
Stadens Handlande måtte fran BankoDiskonten
understödjas med behöfveligt förlag
till Sillsalteri-och Trankokeri-rörelsen , hvilket
förlag, enligt uppgift då hos Diskont-Verken i
Götheborg förgäfves blifvit hegardt, äfven af
personer som der förut icke häftade för Lån ;
blef, genom Verkets Ombudsman det svar lemnadt:
att någre Lån från Banko-Diskonten väl
icke kunde beviljas till större belopp eller i annan
ordning än dess Reglemente för Utlåningen
i allmänhet föreskref; men att, enär bern
äl
-
(J6 Banko-Utskottets Betänkanden.
\
malde Handlande, hvar för sig, till DiskontVerket
inkomme tned behörigen qvalificerade
J,åne-handlingar, ville Direktionen, efter pröfning
deraf, meddela det biträde, sorn dess öf.
vertygeise orri säkerheten, och Verkets tillgångar
då kunde medgifva; dock att Lån-sökanderne
, i afseende på locala förhållandet till
Diskont-Verken i Götheborg, borde med authentika
bevis styrka, det de hos berörde Verk icke
häftade för någre betydligare förbindelser.
Berörde anvisning blef likväl ej af någon bland
Stadens Handlande begagnad, hvadan skäligen
bor förmodas, antingen att deras behof af Banko-Diskontens
biträden, sedermera upphörde,
eller ock, att de äskade bevisen frän Götheborgs
Diskonter icke i öfverensstämmelse med ändamålet
kunnat anskaffas.
Enär sålunda å ena sidan af det nu anförda,
torde vara upplyst, att Direktionens framfarna
åtgärder härutinnan ej saknat behörig
grund, torde det å den andra böra medgifvas,
att den i sednare tider ofta yttrade klagan, ej
mindre från Skånske provinserne än från Götheborgs
och Bohus Län, att dessa provinsers
innevånare, utan tillgång till Lån hos egna
Diskont-Verk, tillika måst sakna det jemnare
understöd från härvarande Diskont, som andra
orter åtnjutit , i många fall kan hafva varit
grundad och billig, ehuru det icke berodt af
Diskont-Styrelsen att den afhjelpa. Då ej mindre
än fyra serskilda Diskont-Verk inom Riket
existerat, utan en till localen bestämd verkningskrets
för någotdera, eller en gemensam före
-
Banko-Ui skot tets JBétönkanrlen.
ket existerat, utan en till lrkalen bestämd verkningskrets
för någotderä eller ert gemensam föreningspunkt
för tlein alla, har lätt kunnat lianda,
hvad också säkerligen inträffit, att visse Indi
viri ner, genom begagnad kredit hos flere Diskont-Verk
på samma gång, åtkommit vida stor.
re summor än som varit och bort vara ett
maximum för Diskont-bitraden på enskilde personers
blotta namn, och att deremot andra för
samma tillfälliga orsaker blifvit i saknad af allt
understöd i Diskontväg, ehuru tilläfventyrs deras
både behof och vederhäftighet gjort dera
dertill berättigade^ Afhjelpande af dylike under
ofvamiämnde forhåll inden oundvikelige olägenheter
, bör, efter Utskottets öfvertygelse,
blifva ett hufvuds ikeligt föremål för Riksens
Högloft. Ständers omtanka och bemödande vid
den reglering af Diskont rörelsen i det hela, sorn
under riu påstående Riksmöte kommer att upp.
göras; och hvarigenom tillfälle att i denna väg
erhålla behöfveligt understöd, så väl för Rikets
näringar i gemen, sorn sillsalteri- och Trankoksidkare
i synnerhet ej torde saknas.
Stockholm deri louie Februapi 1818.
N:r 1 1.
Riksens Högloft. Ständers Banko-Utskotts
Betänkanden, om allmänt Kungörande
af den inskränkning uti Specie-myvts
utväxling från Banken, som i följd
af Riksens Ständers Beslut, pä sednare
uren ägt, och tills vidare anses höra
äga mm.
Bihang till Rikt-St. Prat, 1817-iSiS- 6;te Sami, N;» 13, 14»
98 Banio-Utshottets Memorial.
Bankens åligganden i afseende på utväXlingen
af Silfver mot dess Transport-Sedlar ,
be stam de i sjelfva hufvudgrunderne af dess natur
och egenskap, hafva likväl, tinder loppet af
tiden, varit underkastade temporaira, mer eller
mindre väsendtligt, inskränkningar. Hiket3 Ständer,
hvilkas öfverläggningar och medverkan så
ofta blifvit påkallade för att undanrödja eller
åtmindstone förmildra veikningarne af de vådor,
hvari Fäderneslandet genom krig eller andre olyckor
sig befunnit, hafva dels i ökade beskattningar
omedelbarligen åtagne, dels i anordningar
å deras Bank, till förskjutande af Summor,
hvilka allenast successive kunnat återbetalas, i
bägge fallen med uppoffringar, sökt befrämja
detta ändamål,
Det är vid mera än ett tillfälle Banken,
sedan dess första inrättning, på sådant sätt fått
taga mer eller mindre verksam del uti beslutne
Finance regleringar; och om Bankens Solidité
derigenom blifvit för tillfället rubbad , hat sådant
likväl icke skedt, utan att Rikets väl ansetts
det oundgängeligen påfordra, äfvensom ej
heller utan att i och med det samma nedlägga
ämnet för Bankens ofelbara återbringande efter
hand till dess förra styika och till utöfning af
dess ursprungeliga föremål.
Sedan mynt-regleringarne åren 1776 och
1800 hade bestämt Bankens functioner i afseende
på ut växlingen af silfver mot TransportSedlar
var det först genom följderne af 1808
års olyckliga krig och de deraf påkallade
försträckningar , dem Nationen , genom sine
fullmägtige, ålade Banken att meddela, sorn in
-
Banftc-UtsRottcts Betäniandenl
skränkning efter hand blef nödig uti Bankens
hittills oafbrutna åtgärd, att med Silfver inlösa
Transport-Sedlarrie. Det Var ingen brist i Bankens
egen styrka för gig, sorn det vållade , oell
denna brist existerar ej heller för Bankens skull
i denna stund; emedan om Bankens gäldenärer
åläggas uppfylla deras skylldigheter oell
försträckningarné gälda är ock Banken i fullkomligaste
tillfälle, att till fullo iakttaga alla sina
förbindelser, återstående Sedlar med silfver inlösa,
och an deröfver äga någon behållning.
Emedlertid och da desse tid efter annan
nödige befundne inskränkningar i utväxlingea
af silfvertnynt, utaf Rikets Ständers Banko-Utskott,
med Rikets Ständers magt och på deras
vägnar till Banko-Fulltnägtiges efterrättelser för-'
ordnade, ännu vidare böra fortfara emedan Bankens
reela Fond , under det att Banken, med de
inkomster Riksens Ständer an vist, småningom återhärntar
styrka, måste till allas säkerhet och
fördel, bibehållas oförryckt, intill dess den ock
på en gang kan göras lika till gange! i g för alla;
men de utaf Banko-Utskottet vid Riksdagarne
åren 18 to, 1812 och 1815 å Rikets Ständers
vägnar i detta afseende gifne föreskrifter icke
blifvit allmänneligen kungjorde; torde., oaktadt
förhållandet i denna del ligger öppet för hvar
man, och i Nationens allmänna beslut samt i.
följderna deraf hämtar både sin anledning och
sin oundgängeligliet, ämnets allmänna vigt likväl
påfordra, att det misstag , som af ett blott'
rådfrågande utaf de äldre tryckte författningarnes
stadgande i denna del skulle kunna uppstå'
må varda undanröjdt. Banko-Utskottet finner ©n.
joo Banho-Utshpttets Bctiinkanden.
okad anledning dertill i samina mon Bankens
ställning , genom erhållne och vidare erhållande
afbetalningar å forskottet till Stats- Verket,
samt årliga användandet deraf hädanefter till
den reela Fondens förökning, alt mera ma kunna
närma sig till tidpunkten för en allmännare
verksamhet i denna del ; och vådan för Bankens
kredit af ett kungörande om den under tiden
nbdvändige inskränkningen uti Silfverutväxlingen,
i samma mon kan anses hafva upphört.
Det är i följd häraf Banko-Utskottet alltså hos
.Riksens Höglofl. Ständer vördsamt hemställer,
det hos Kongl. Majit må i underdånighet anhållas
om utfärdande af en allmän kungörelse,
innehållande: att sedan Riksens Ständer åren
180g och 181 o funnit Rikets belägenhet påfordra
ett sådant åiitande af deras Banko-Verk ,
hvaraf sedermera en inskränkning tills vidare uti
utväxlingen af Silfver emot Bankens TransportSedlar,
blifvit en följd, och dermed öfverensstämmande
föreskrifter, å Riksens Ständers vägnar
af deras Banko-Utskott vid Riksuagarne åren
1810, 1812 och 1815 alltså äfven till Banko-Fullmägtiges
efterrättelse meddelade blifvit ;
hafva Riksens Ständer, som funnit denna inskränkning
icke ännu kunna upphafvas , hos
Kongl. Majit i underdånighet begärt att detta
förhållande måtte allmänneligen kungöras, med
tillkännagivande att, intill dess annorlunda
varder af Riksens Ständer beslutadt och behörigen
kungjordt , kommer utväxling af Silfver mot
Transportsedlar, att hädanefter, liksom de sednast
förflutna åren, vara inställd ; utom i de
serskildte fall, hvarom Riksens Ständer låta Ban
-
Banko-Utskottets Betänk anden'.
101
ko-Fullmägtige nödige föreskrifter meddela.
Stockholm den 18 Februarii 1818.
N:r 12.
Riksens Högloft. Ständers Banko-Utskotts
Betänkande, i frågan, huruvida de
Fidei-Commisser, hvilka, enligt serskild
Nådig tillåtelse, fått med Intekning
graveras, må kunna af Riksens' Ständers
Bank, såsom pant, antagas.
Sedan, uppå underdånig anmälan af Riksens
Höglofl. Ständer vid 1809 års Riksdag,
.Kongl. Maja, genom Nådig Kungörelse af d. 3
April 1810, funnit godt förordna, att, i de fall
då någon innehafvare al Fidei-Cornmiss-Egeridom,
kunde komma i behof derå, mot Intekning, upptaga
Lån, eller för Egendomen anse förmånligt,
att få göra utbyte af lill Fidei-Comniisset hörande
Jord, eller ock linna sig föranlåten att söka
häfvande af visse uti Fidei-Commiss-Stiftelser
Innehafvaren föreskrifne vilkor, ansökningar i
desse och dylike ämnen, om Fidei-Commissers
rätta metting och bästa tillämpning, och sorn icke
röra frågor, hvilka emellan Fidei-Comrnissarier
och Med-arfvingar kunna yppas och enligt
Allmänna Rättegångs-Ordnirigen måste behandlas,
böra hos Kongl. Majtt i underdånighet anmälas
på det Kongl. Maj.-t med Dess Högste
Domstol, i likhet med annan förklaring öfver
Allmänna Lagar och Författningar, må dervid
efter sig företeende omständigheter kunna förfa
-
Brfnho-TJtskottets Betdnhanden.
ra; liar ilen fråga i följd häraf uppstått, huruvida
Lån på sådane Egendomar af Fidei-Commissnatur,
hvilka enligt serskild Nådig tillåtelse fått
med Inteckning till större eller mindre belopp
graveras, kan och bör från Banken meddelas af
den Fond som till utlåning på Fastigheter blifvit
af Riksens Höglofl. Ständer anslagen? Tvenne
under loppet af år 18 >6 til! Banken inkomne
Lån-ansökningar i denne väg, blefvo, enligt
förr vanlig praxis, och under åberopande af 63
Banko-Ordningen, som stadgar, ’’att inge Norrköpings
Besluts- och Länegods, eller de som dependera
af någon Special Kongl. Confirmation skola
uti Läne-Banken till , Pant emottagas’’ hos
ZBankens Commissarier afslagné; hvaremot Herrar
Banko-Fullmägtige, sorn uppå häröfver inlomne
Besvär, och i enlighet med Banko-Fiskals-Embetets
infordrade utlåtanden, ansågo berörde
stadgande ej varä till ifrågavarande fall
lämpligt, i ämnet tneddelt så beskaffad Resolution,
att, så vida Lån-handlingarne i allt öfrigt
vore i det skick Författningarna föreskrifva och
Bankens nödiga Säkerhet fordrade, något gällande
skäl till vägran för sådane Egendomars beläaaing
éj kunde hämtas af deras ursprungliga, men
1 mon af Intecknings-beloppet förändrade, FideiCornmiss-Natur,
enär det ej kunde antagas, att
en inteckning, meddelad i grund af serskild Nådig
tillåtelse, skulle för Banken eller Långifvare
i gemen , medföra mindre säkerhet och rätt
att vid bristande betalning söka sin ersättning
och förnöjelse utur Panten ärt sorn enligt Lag
ager rum i fråga om annan intecknad fastighet;
Och skulle Bankens Commissarier sålunda äga,
Banko-Uiskottets Be t'dnh anderC. 103
alt 1 förhållande till de af Kongl. Majit vid In-’
tecknings-rättens meddelande, för hvarje serskidt
fall i Nåder föreskrefne vilkor, efter Fiskals-Embetets
hörande, vidtaga och till iakttagande befordra
de säkerhetsmått som i ett eller annat afseende
pröfvades vara af nöden, och i öfrigt så
begå, att de serskilde omständigheter, livi I k a, såsom
en följd deraf, vid dylike Låns bevakning
i framtiden kunde erfordras, ej genom bristande
anteckningar marte komma i förgätenhet.
Riksens Ständers Herrar Revisorer hafva
deremot i denna fråga hufvudsakligen hyst enahanda
öfvertygelse med Bankens Cotnmissarier ,
och i anledning häraf ansett de Allmänna Stadgande
vara af nöden, att ingen Egendom, för
hvars obehindrade disposition och försäljning
till Inteckningshafvares förnöjande , någre serskilde
vilkor finnas föreskrifna , må af Banken
belänas; såsom hvarigenom Verket säkrast kunde
undvika att blifva inveckladt uti tvetydiga
och långvariga rättegångar: sådant likväl utan
retroactif verkan i afseende på en och annan
Egendom af omförmälde beskaffenhet, hvarå Lån
redan från Banken utgått.
Banko-Utskottet har ej underlåtit, att vid
detta ämne fästa den uppmärksamhet, som Bankens
säkerhet å ena, och Lån-sökandens tillständiga
rätt å andra sidan ansetts påfordra.
De vilkor och förbehåll, sorn vid meddelade
Nådiga tillåtelser till Fidei-Coiniss - Egendomars
intecknande, vanligen blifvit bifogade, angå
lili en del vården af sjelfva Egendomen oell
bibehållande eller anskaffande af nödige Inventarier,
ecli röra i så måtto engentligen Fidei
-
104 Banko Utskottets Betänkanden.
Kommissarien och dess medarfvingar eller rättsinnehafvare.
Samma förhållande ar afven med
de föreskrifter, sorn anga skyldigheten att genom
viss årlin afbetalning å den inteckande LåneStirnman
, befria egendomen från dess ådragne
gravation : enar tillika, och i sammanhang dermed
utiryckeligen finnes stadgadt, att ett sådant
förbehåll, såsom endast fin bindande ä GäldenärmS
sida, icke gör tideon inskränkning uti den ovilkorliga
Intecknings- och Betalnings-rntt Fordringsägaren
enligt J rict njuter• Men hvad åter angar
ett uti Kongl, Majus meiornnätnnde Nådiga Tillstånds-Resolutioner
vanligen intagit förbehåll:
Atr, i, händelse Fordrings-ägaren skulle för bristande
betalning vilja ur Panten söka sin förnöjelse,
FJof Rätten dd skall Jaronina en Curator, hvilken
det aligger att dervid under Förmyndare-ansvar
de öfrige Slägtingarnes rrut iakttaga och bevaka;
så, ehuruväl häröfver anfördt blifvit, att
en sålunda tillförordnad Curator hvarken enligt
Bag skulle kunna hindra Pantens försäljning,
eller utsträcka sine åtgärder vidare, än att för
Kidei-Commissariens räkning förvara så stor del
af Egendomens värde, sorn ofverstiger den intecknade
Summan; anser Banko Utskottet likväl
ovedersägligt, att de hinder och uppehåll uti
Bankens lagliga ratt, som vid ofvan anförde förhållande,
i tidens längd kunde medelst anställande
Rättegång under hvarjehanda förevändningar,
- åstadkommas, svårligen i förväg stå att beräkna;
H vadan Banko-Utskotte t ock för dess del,
lika med Riksens Ständers Herrar Revisorer,
anser Bankens säkerhet fordra ett bestämdt Stadgande
, det inga Egendomar af Eidel - Corn
-
Banko- Uiknliets Betänkanden.
miss - Natur hädanefter bora såsom Pant för
Banko-Lån antagas. Det ena och andra’ underställe»
vördsamt de Respektive Ståndens närmare
upplysta orri pröfn in g och decision. Och
bifogas enligt gjordt förbehåll någre Leda
möters i ämnet yttrade serskilda mening.
Stockholm den 4 Marth 1818.
Utdrag af Protokollet hållet hos Riksens
Ständers Banko - Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm d. 4 Martil 1818■
Enligt gjordt förbehåll, skulle Herr StatsSecreteraren
Friherre TVirséns , i fråga om
Banco Lån å Fidei-Commisser , till Protocollet
afletnnade skrifteliga Reservation, hvaruti Herr
Biskopen Doctor Almqvist , Herr ProtocollsSecreteraren
Hammarhjelm och Herr Majoren
Gyllenkrook jern väl instämt , åtfölja Höglo!].
Utskottets Betänkande till de Resp. Stånden, så
lydande:
”Enär, likmätigt Kongl. Maj:ts och Rikets
Ständers gemensamma beslut, Fiöei-Comrnisser
kuntta få belänas och, under laga inteckningsvillkor,
pantförskrifvas, samt Kongl. Majit vid
en förekommen speciel fråga om en Längiivares
rätt till laga disposition öfver den inteckiiade
panten, Fidei-Comrnisset , lemuat en så
lydande förklaring, som jag nu får deri aran
for Utskottet uppläsa:
”Kongl. Maj:ts
”Utslag uppå den af Ry ttmästaren Adel
”och Välbördig Carl' von Qvanten i underdånighet
gjorde ansökning, att, sedan
"Kongl. Majit genom Utslag den a K Maj
Iq6 Banko-Utskottets Betänkandenl
”1813, i Nåder tillåtit Sökanden, att, emot
”inteckning uti dess innehafvande Fideikommiss
, Säteriet Qvantensburg , med
”'derunder lydande Hemman och Lägen he”ter
, få upptaga ett Lån af Femton Tusende
Riksdaler Banco , och dervid före”skrifvit,
ibland andra, det villkor, att,
”elter det Ferrt år ifrån Lånets erhållande
”influtit, borde årligen , jemte räntan , å
”hufvudstodén afbetalas Ett Tusende Riksdaler
; meri detta stadgande, hvarigenom
”rättigheten, att, när som helsi, återfordra
”den intecknade summan, vore en Långifvare
betagen, haft elen verkan, att Sökanden
icke kunnat någorstädes få upplåna
”penningar, Kongl. Majit således i Nåder
”täcktes , öfver högstberörde Dess Utslag
”meddela sådan Förklaring, att den inteckning,
som erhulles i Qvantenburgs Säteri
”med tillhurigheter, medförde lika säkerhet,
som uti all annan i Riket befintlig
”Egendom, hvarå Lån beviljas och imeck’’nas;
med Kongl. Maj:ts Högste Domstol
”beslutit. Gifvit Stockholms Slott den 25
”Maj 1814.
”Kongl* Majit Ivar i Nåder låtit Sig föredragas
”denna underdåniga Ansökning ; Och då den
”mening Sökanden om innehållet af Kongl.
”Majits ifrågavarande Nådiga Utslag fattat, icke
”instämmer med ordalydelsen deraf, i det icke
”någon inskränkning derigenom finnes gjord i
”Längifvarei s ovillkorliga intecknings-rätt, eller
”i den frihet han enligt Lag äger att , jemlikt
•”de aftal Skuldebrefvet innehåller, sina för
-
5]anbo - Z/tskattets JZetänZanden.
107
”sträckfa penningar återfordra, och i händelse
”af bristande betalning, desamma ur panten utröka,
utan vilkoret om årlig afbetalning efter
”de fem första årens utgång, endast är för Lån”tagaren
förbindande, så att den Egendomen
”vidhäftande inteckning efter hand må minkas
”och slutligen alldeles försvinna; finner Kongl.
”Majit någon vidare förklaring öfver Dess of”van
åberopade Nådiga Utslag, såsom i dessa
”delar tydligt och klart , icke vara af nöden.
”Det vederbörande till underdånig efterrättelse
”länder.”
CARL.
Fredr. Wåhlin.”
så anser jag för min del att Fidei-CommisseT
icke böra generelt uteslutas från den rätt till
erhållande af Lån i Banken , som Rikets Ständer
förordnat att å Fastigheter kunna utgifvas;
helst sådant i sjelfva verket skulle till intet
göra beslutet i hufvudsaken ;• emedan förmodeligen
ingen enskilt ville lemna Lån mot en
säkerhet, som icke antogs för giltig af den samina
autor itet, hvilken grundlagt rättigheten att
den pantförskrifva, och som sådan för Långifvaren
, lill laga säkerhet gällande göra. Och
beträffande den formalitet som bör iakttagas innan
försäljning af ett pantförskrifva Fidei Commiss
kari få äga rum, nemligen: att Hof-Rätten
skall Förordna en Curator , som vid ett sådant
tillfälle bevakar nästa Fidei-Commissariers rätt;
så emedan denna åtgärd icke är af sådan art,
Banko-Utskottets Be. tänk and en.
att Jen i ringaste måtto kan anses lägga hinder
i vägen för Bankens lätt att ur panten söka.sin
förnöjelse , eller kunna leda till minskning i
säkerheten, sorn här utgör (let egentliga föremålet;
ty finnér jag ej heller deraf något hinder
för min vördsamma hemställan, att det må vara
Banco-Styrelsen obetagit att till pröfning upptaga
Ansökningar om Lån äfven å Fidei-Comniister,
och att, derest säkerheten i allt öfrigt
skulle finnas laghehörig, pantens Fidei-Commisnatur
icke må för Lånets beviljande ligga* i vägen
, enär Högvederbörlig! tillstånd till dess
belanande finnes vara lemnadt.
N:r 13,
Riksens Högloft. Ständers Banco - Utskotts
Betänkande, angående Låne-rättigheten
i Banken för de uti Philipstad
belägne Fastigheter.
Uti ett inom Vällofi. Borgare-Ståndet upp.
läst och till Banco-Utskottet remitteradt Memoria!
, har Herr Bruks-Patron N. Mitander på
anförde skäl yrkat ändring af det stadgande,
Herrar Banco - Fullmägtige meddelr, och Riksens
Ständers sednast församlade Herrar Revisorer
godkänt, hvarigenom rättigheten tills vidare
blifvit Philipstads invånare betagen , att
på deras Hus och Jord kunna erhålla Bancolån;
förmälande Herr Bruks Patron, såsom stöd
för dess i denne delen gjorde hemställan , att
Philipstad ej i annat afseende skall skilja sig
Banko-Utskottets Betänkande^ log
från öfrige Statler i Riker, in att antalet af
invånare derstädes är bestämdt till 60 Hushall,
bestående af 00 Handlande, 25 Handtverkare
och ) c, Embets- och Tjenstemän jemte andre
för omliggande Bergslag nyttige personer; att
medelst detta inskränkta antal , bättre utkomst
för invånarrie skall beredas, samt Banken salunda
aldrig behöfva frukta att köpare af Fastigheter
i Philipstad skall saknas , i händelse för
undfående lån utsökning behöfde ske; att i
öfrigt denna Stad kunde med andra Stader i
allo jernföras, så i afseende på de grunder sota
vid Handlandes och Handlverkares antagande
följas , som säte och slämma vid Riksdagarnö
m- m; och slutligen, att dess Jord vore skatteköpt,
samt följaktligen af bättre natur än många
andra Städers.
Utaf de i detta ämne förehafde Protocoller
och Handlingar, har Banco-Utskottet inhämtat,
att, sedan en del Philipstads Hus- och Jordägare
hos Herrar Banco - Fullmägtige besvärat
sig öfver ett af Bankens Commissarie!- den 8
Mars 1816 meddeldt äfslag å sökt beläning af
én i Philipstad belägen Fastighet, och nämnde
Besvär blifvit till Banco-Fiscals-Embetets utlåtande
remitterade; så har, under åberopande af
Kongl. Majus Nådiga Kungörelse den 3 Maj
1814, deruti, på sätt ofvan förmäles, endast visse
personer förklaras behörige att i Staden innehafva
numer , med tillika bifogad t stadgande,
det Stadens Justitiarie - Embete åligger hafva
tillsyn derå, att obehörige personer icke, genom
inköp af Fastigheter, i Staden sig intränga,
Banco - Fiscals - Embetet uti afgifvit Memorial
iio Banko-Utskottets Beiiinkanden■
förklarat dess öfvertygelse , att, enär Banken
sålunda ej ägde elen obehindrad? dispositionsrätt
öfver Egendomar i Philipstad , som efter
Eörfattniftgarne tillkommet Banken öfver alla
dess inteckande panter, betänkeligt vore att tillåta
beläning, af ifrågavarande fastigheter förr än
ändring skett uti berörde del af Stadens Privilegier
eller åtminstone den Nådiga förklaring hos
Kongl. Maj:t kunde genom innevånarnes försorg
utverlcas att hvad härutinnan är stadgagdt icke
lägger något hinder fqr Bankens rättighet att
nied beländte egendomar derstädes förfara' på
sätt Banko-Författningarne medgifva, och ej heller
för de personer, hvilka kurtde inköpa sådane
för Bankens räkning försålde Bastigheter, att
undfå lagfart och derå anses besutne: hvaruppå
He rrar Banko-Fullmägtige , efter det Bankens
Coinrnissarier uti infordradt utlåtande förklarat
sig icke hafva något att tillägga vid FiskalsEmbetets
berörde Memorial , såsom öfverensstämmande
med Commissariatets förut vidtagne
åtgärd , funnit skäl att dervid tills vidare låta
bero, men tillika hänskjutit frågan så val till
H errar Revisorers sorn Banko-Utskottets närmare
pröfning.
Riksens Ständers sednast församlade Herrar
Re visorer hafva, jemte den allmänna tillstyrkan,
att ingen Egendom, för hvars obehindrade dispo
sti tion och försäljning till inteckningshafvares
förnöjande någre serskilda vilkor finnas föreskrifna,
må af Banken belänas , äfven hvad Philipstad
beträffar, funnit, att så länge icke någon
så beskaffad förändring uti Stadens privilegier föregått,
hvarigenom Banken sattes i belägenhet
Sanko- Utskottets Betänkan/len.
lii
att, på sätt författningarna i allmänhet rörande
dfiss panter föreskrifva , jemväl med dervarande
fastigheter kunna förfara, Lan dera ej borde från
Banken medgifvas.
Då Banko-Utskottet i följd lylraf äger att
utlåta sig, huruvida innevånarne uti denna
Upstad, hvilkas obelundrade lane - rättighet lilia
med öfrige medborgares vid föregående utlånings-perioder
ej varit ifrågasatt , samt utan
förlust för Banken blifvit begagnad, nu böra uteslutas
från deltagande uti en till allmänt understöd
ämnad anstalt, har Banko-Utskottet funnit
det vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande
att ej blott fästa sig vid de uti
hittills gällande författningar stadgade former,
utan# har Utskottet jemväl och förnämligast
trott det tillhöra dess befattning att Undersöka
om i hvad iron någon osäkerhet för Kanken
genom beläning af Egendomar i Philipstad; med
afseende å de för Staden stadgade privilegier
verkligen vöre att befara.
De skäl som med stöd af författningarna
kunde föranleda till vägran att i Banken beläna
Philipstads fastigheteter och jord, äro egentligen:
Att den i Kongl. Maj:!» Nådiga Kungörelse
af den 30 April 1689 stadgade Ordning,
att fast egendom, sorn på Eanko-Auction
utbjudes, bör förut för Bankens räkning hafva
Undergått Lagfart och 3:ne uppbud, hvarigenom
den förmon för köparen beredes, att genast, utan
vidare omgång, vid företeende af Bankens
salubref å egendomen, derå kunna erhålla laga
fasta, skulle hvad Philipstad beträffar förfela
des* verkan och ändamål då besittningsrättighe
-
112 Banko-Utsknttets Betänkanden.
ten derstädes än inskränkt inom ett visst antal
privilegierade personer; oell att enär salunda
hvarje annan köpare skulle kunna lagligen heta
gas ägande rätt och forpligtas at flen inropade
Egendomen till annan man mot lösen aflata
osäkerheten i denna del , torde föranleda till
en minskad conenrrence, hvaraf ater, samman,
sattningar och ofverenskomrnelser emellan de
privilegierade, till Bankens förnärmande möjligen
kunde blifva en följd.
A andra sidan torde deremot böra erindras,
att, genom det vid sednaste Riksdag tagne Beslut,
i följd hvaraf, utmätning utur Låntagares
lösa egendom vid bristande betalning vanligen
föregår fastighetens försäljning , Auctioner på
Bankens panter i allmänhet' blifva mer och mer
sällsynta; att den iinga del af en panthuden Egendorns
verkliga värde, sorn uti lån dera från
Banken får utgifvas, merändels i och för sig
sielf tillräckligen försäkrar Barlen mot al! förlust
vid dess panters försäljning; och att aldraininst
sådant torde kunna befaras i Philipstad,
sorn i anseende till dess förmånliga belägenhet
i medelpuncten af en liflig Bergslagsrörelse,
©tvifvelaktigt kan anses för en af de bästa handelsplatser
in i landet, och hvarest, i följd af
den säkerhet för nödig utkomst och bergning,
sorn just genom inneväriarnes inskränkta antal
vinnes, hugade spekulanter till inköp af fastigheter
alltid kunna pär,.knas, antingen bland sådane
af Stadens redan privilegierade medlemmar
som ännu finna sig i saknad af egen kostnad,
eller af Personer, hvilka önska åtkomma någon
le
-
1 BanAo-Uts/tottets BetänAandeni 113
ledig numer, för att i egenskap af Embetsman,
handlande eller handtverkare, i Staden sig bosätta.
Hvadan erfarenheten ock visat, att fala
Egendomar i Philipstad, långt ifrän att sakna
köpare, alltid vid försäljningar blifva högt betalte.
Efter hvad salunda upplyst blifvit, har
Banko Utskottet ansett sig ej kunna eller böra
tillstyrka, det Philipstad ensam bland Pikets
Städer skulle vara från all Fåne-rättighet i
Banken utesluten , i synnerhet af de skäl att
Staden en sådan förut fått begagna, och att inga
nya omständigheter mellankommit, som deruti
borde kunna verka ändring, hvaremot Utskottet
för dess del vördsamt föreslår , att, till
ytterligare betryggande af Bankens säkerhet
vid möjlige oförutsedde händelser, det må åläggas
Låntagare uppå Stads-Egendomar i Philipstad ,
att, utom vanlig laga Inteckning, prestera en.
af Magistraten, eller Landshöfdingen i orten
godkänd Borgen af tvenne Vederhäftig® Män,
som en för båda och båda för en ansvara för
Capital och Ränta; Hvilken borgen, hvarje Femte
år, så länge något af Lånet innestår. bör genom Låntagarens
försorg förnyas. Och underställes detta
ämne vördsamt de Respektive Ståndens närmare
upplysta ompröfning och godtfinnande.
Hvarjemte några deröfver yttrade serskilda
meningar, enligt förbehåll, bifogas,
Stockholm den 4 Martil 181 8.
Utdrag af Protokollet hållet hos Riksens
Ständers Banko Utskott vid Urtima
Riksdagen i Stockholm d. 4Martii 1818.
S. D. Vid fattandet af Hoglofl. Banko-Utr
Bihang till Rikt-St. Prat. iSi7~l8lS* Sami- N:r Ij,
l! 4 Banko-UtsJiOttets Bettini an deri;
slottets Beslut angående beläning af Fastigheter
i Philipstad, hade Herr Öfver-Hof-Predikanten
Doctor Hedrén till Protokollet teservei*at,
att Herr Doctorn, sorn ej öfvervara frågan
om Fidei-Commissers beläning, för sin del an—
säg begge ifrågavarande ämnen, såsom lika beskaffade,
hafva bordt på enahanda sätt behandlas.
Herr Majoren Friherre Hjerta hade, med
■yttrande af enahanda öfvertygelse, derjemte anfört
att Herr Baron till och med fann ett skäl
mera att uti sistnämnde afseende instämma i
Revisorernes yttrande j helst, hvad frågan om
Fidei-Commisser angick, åtminstone olika tankar
förut uppstått emellan Fullmägtige jemte Fiskals-Embetet
å ena, samt Commissariatet och
Revisorerne å andra sidan; då deremot Commissarierne,
Fiskals-Embetet, Fullmägtige och Revisorerne
enhälligt ansett beläning af PhilipStads
Egendomar, utan föregången ändring eller
förklaring uti Privilegierne, ej kunna äga
rum.
Herr Rrofessorert Agärdh hade med åbéro-t
pande af de flere anförde skäl, hvilka emot bé-'
läfling så väl af Fidei-Commisser som Fastigheter
i Philipstad, hos Riksens Ständers sednast
församlade Revisorer' förekommit, ansett sig ej
kunna frångå dess då hyste öfvertygelse, att sådane
Egendomar, för hvilkas obehindrade dis-j
position serskilde vilkor och förbehåll i ett eller
annat afseende finnas föreskrifne, ej borde
af Banken beläna.
Herr Eagmartnen Mannerstam hade äfven
för sin del ansedc Revisorernes yttrande vara
på goda skäl grundadt, och i öfrigt ej funnit
Jianko-TJiskoliets Setänkandent 1151
anledning att göra något undantag från Bankens
allmänna Line - författningar till förmån
för Philipstad; hälst det beror af Stadens invånare
att medelst anhållan hos Kongl. Maj:t
om förändring uti omförrnälde Privilegium, undanrödja
det enda hinder för deras JLåne-rättigliet.
Herr Lagmannen instämde i öfrigt uti
Herr Doctor Hedréns yttrade tanka, och ansåg
Högh Utskottets beslut i detta ämne svårligen
kunna förenäs ined hvad förut i fråga om
JFidei-Comissers beläning blifvit beslutadt. Och
skulle desse reservationer enligt gjordt förbehåll
bifogas Högloft. Utskottets Betänkande till
de Respektive Standen.
N:r 34.
Rikets Högloft. Ständers Stats- och Banco- Utskotts
Betänkande, angående väckt fråga
om förhöjning uti de för Riksens Ständers
Revisorer af Stats-, Banco- och
Riksgälds-Verken anslagne arfvoden.
Uti ett till Vällofl. Borgare-Ståndet ingifvit
Memorial, som till Stats- och Banco-Utskotten
blifvit remitteradt, har Herr Borgmästaren
Carl J. Örnberg andragit , huruledes vid flere
sednare Riksdagar, Rikets Embets- och Tjenstemän
, med afseende ä tidernes och penningevärdets
förändrade skick , samt varuprisernes
stegring, vunnit lämplige förbättringar å sine
löne-villkor och arfvoden; hvaremot någon fråga
om tillökning uti; Riksens Ständers Herrar
ii6 Banko-Ulsknttets Betänk anden.
Revisorers fran längre tid tillbaka , fastställde
ringa arfvoden, utgörande, med inberäkning af
dryg hushyra, ved, ljus och uppassning m. na.
endast 2 R:d. Banco för dagen , hitintills ej
skall blifvit väckt, oaktadt Revisions arbetet på
de sednare arén varit fördubbladt, genom flere
särskilte Penninge-verks öfverseende och granskning
; hemställande Herr Borgmästaren på desse
grunder, dels att sisla Revisionens Herrar
Ledamöter må af Banken och Riksgälds-Contoret
fa uppbära ful! ersättning, svarande emot
deras kostnad utöfver de erhållne 2 R:dr Banco,
dels att för framdeles blifvande Herrar Revisorer
nödigt och lärnpeligt underhåll måtte
bestSmmas. Och hafva 3'.ne Ledamöter af Vallöf],
Borgare-Ståndet , Herr Grosshandlaren N.
Settervall , Herr Directeuren, Commendeuren
och Riddaren H. N. Schvan samt Herr ÖfverDirecteuren
A. N. Schvan uti enahanda motion
instämt, likväl under förbehåll , att arfvodes-be.
räkningen icke kunde eller borde tillerkännas någon
retroactif. verkan.
Uppå häraf erhållen remiss hafva Stats- och
Banko-Utskotten hvar för sig tagit förevarande
ämne i öfvervägande; och ehuru Rikets Höglofl.
Ständers Revisorer hvarken kunna eller böra betragtas
såsom Embetsman eller sådane ombud, de
der skola uppbära en efter deras möda och besvär
afpassad belöning i penningar; finna likväl
Utskotten både rättvist och billigt att Revisorertie
hållas skadeslöse, för kostnader och utgifter,
som de, i och för den ät dem genom liikets
Höglofl. Ständers förtroende, uppdragne vigtiga
förrättning få vidkännas; hvadan ock Utskotten,
B(inko~ZJtskottets Betänkandtn', 117
i betragtande af närvarande tids dyrhet, anse sig
böra tillstyrka, att, jemte det Revisorerne bestås
skjuts efter fyra hästar till och ifrån Stockholm,
det för samtelige Revisorerne förut anslagne
Tractainente af 2 R:d Ranko om dagen förhöjes
till Tre R:d samma mynt, att utgå, så väl under
den för revisions-förrättningen bestämda tid,
sorn under resan till och ifrån Stockholm, då
Atta mil beräknas för dagen ; böratides Revisorernes
resekostnader och traktamente, efter hvad
förut vanligt varit, till ena hälften godtgöras af
Banken och till andra hälften af Riksgälds Contoret*
Någon retroactif beräkning af hvad sålunda
blifvit föreslagit , anse Utskotten för deras del,
lika med hvad i ofvanberörde måtto inom Välloll.
Borgare-Ståndet blifvit anmärkt , icke böra
äga rum.
I sammanhang härmed, och af lika anledning
som ofvannämride arfvodes förhöjning blifvit
för de till Stats- Banko- och Riksgälds-Verkens
öfverseende blifvande Revisorer tillstyrkt,
får Banko-Utskottet, för bibehållande af en hit—
tils iakttagen ordning, särskilt hos Rikets Högloft.
Ständer föreslå, det en lika tillökning må
beräknas för de Riksens Ständers ombud, åt hvilka
den årliga granskningen af Banko-DiskontVerkets
räkenskaper och förvaltning hädanefter
anförtros.
Stockholm den 4 Martii 1818.
Banko-Utskottets Bethnkamlin.
N.r 15.
Rikets Häglof!. Ständers Banco-Utskotts
Betänkande avgående förändring uti
de inom Banco■ Verket gällande befordrings-grunder,
enligt hvilka Tredjedelen
af Banquens Commissarjer vid
yppande ledigheter tillsättes endast af
Frälsemän.
Riksdagsmannen för Gefleborgs Län, BanCo-Ful!
mägiigen Johan Olsson linngberg, har,
uti eit lill Hedervärde Bonde-Ståndet ingifvit
Memorial, sorn till Banco-Utskottet blifvit remitterad
t , framställt: olägenbeterne af den vid
befordringar till Commissarie-Tjéiister inom Riksens
Ständers Banque från äldre tider gällande
praxis, att en viss del deraf alltid vid yppande
ledigheter besäiies med Frälsemän , och i sammanhang
dermed tillstyrkt, så beskaffad förändring
härutinnan, att ålder, förtjenst och skicklighet,
såsom vid Rikets öfrige Embeten och
Tjenster utgörande enda och rätta grunderne
till befordran, må afven inom Banco-Verket
blifva gällande, och såsom en följd deraf, utan
afseende på Adelig börd, den äldste och mäst
fortjente samt skicklige Sökanden, vid Corainissarie-tjensters
tillsättande få komma i åtanka.
Enligt hvad äldre Handlingar upplysa, har
den ordning, sorn ännu inom Banquen finnes
iakuagen, att dess Cornrnissariat till En tredjedel
utgöres af Frälsemän, ledt sin upprinnelse allt
ifrån Banco-Verkets första Inrättning år 1668,
då de 'Brenne Riks Stånden, sorn detsamma siifBihing
till Kiki-St. Prot. i8l7-iSt8v 6'.te Sami, N;r 16. 17.
120 Banko-TJlskotWs Betänk andén.
tat Och garanterat, på ett mera omedelbart sätt
besörjde Förvaltningen af deras Penninge-Verk,
sålunda, att hvardera Ståndet för sig utnämnde
En tredjedel af Banquens Commissarier, åt hvilka
Verkets Hufvnd-styrelse då egentligen var
anförtrodd. Pa enahanda sätt förhölls äfvert
vid 1672 års Biksdag med återbesättande af de
ledigheter som bland hvardera Ståndets utsedde
Commissarier då inträffat. Efter berörde tid ut*
visa ej handlingarne att denna vid första stiftelsen
öfverenskomlie och förbehållne rättighet
blifvit af de Trenne Stånden annorlufida begagnad,
än medelst bibehållande af proportionen
emellan Frälse och Ofrälse Commissariers antal
till Fn tredjedel af de förre och Två tredjedelar
af de sednare; i följd hvaraf, till inträffade
iedigheter bland de Adelige Cormnissarierne,
endast Frälsemän kunnat anses competente , samt
deremot till Commissarie-Beställningar i Ofrälse
Classen ej fått komma i åtanka. Vid de tid
efter annan nödige befundne tillökningar i antalet
af Commissarier, har ock intill närvarande
tid enahanda ordning oafbrutet varit följd, sedan
den jemväl af Banco-Deputationen år 1756,
vid då väckt fråga om tillsättning af en ny
Commissarie-tjenst, blifvit ytterligare bekräftad
och förnyad. Grunderne för ofvannämnde proportion
hafva emedlertid sedermera undergått
en väsentlig förändring genom Hedervärda Bonde-Ståndets
deltagande uti Banquens Styrelse
och Garantie vid Riksdagen år 1800.
Banco-Utskottet hyser för dess del den öf»
vertygeise, att ingen anledning numera sig företer
till bibehållande af en anstalt, som, sedan
Banko-TJtskattets Betänkanden. i81'
den långt före detta afvika från dess ursprungliga
skick och iklädt sig egenskapen af en blott
på Börd grundad befordrings-rätt, är i sig sjelf
lika förnärmande för den skicklige och furtjerite
äldre Tjenstemannen, som föga båtande föc
Banco Verket; och får Banco-Utskottet på sådan
grund vördsamt tillstyrka, att, jemlikt hvad
Banco-Fullrnägiigen Longberg föreslagit, endast
förtjenst och skicklighet jemte dermed förenad
tjenste-ålder, utan afseende på Stånd, hädanefter
måtte blifva grunden för befordringarne till
Commissarie-tjenster likasom till alla andra beställningar
inom Banco-Verket; men härvid har
det likväl ej kunnat undfalla Utskottets uppmärksamhet,
att rubbningen på en gång, af ornförmälde
från längre tider tillbaka stadgade, och
af Banco-Verkets samtelige nuvarande Tjenste-,
män kända och beräknade befordrings-grund,'
blefve i samma mohn hård och tryckande för
den Frälseman, hvilken i förlitande derpå ingått
i Verkets tjenst, och der användt sin tid
och möda, sorn en sådan förändring å andra
sidan för den öfrige Betjeningen skulle öppna
opåräknade fördelaktige utsigter; och är det af
dessa anledningar sorn Utskottet anser billigheten
fordra, att det i ofvanberörde måtto föreslagne
stadgande må blifva beledsagadt med förbehåll
för de Adelsmän, som nu i Banquen innehafva
Ordinarie Tjenster, att orubbadt få begagna
deras enligt hittills gällande Författningar
stadgade rättigheter.
iNågra Ledamöters serskilta anföranden blif-’
va enligt yttrad åstundan härvid bifogade. Stocka
holm d. to Marui i8t$.
JU Banko-Utskottets Bctiinkanden
Utdrag af Protocollet hållit hos Riksens
Ständers Banko-Utskott vid urtima Riksdagen
i Stockholm den 21 Februari 1818.
S. D. Herr Stats-Sekreteraren m. in. Friherre
Wirsén uppläste lill Piotokollet följande:
”Den i afseende på Commissarie befordringen
inom Banken gällande ordning, enligt hvilken
Commissariatet till en tredjedel bör utgöras
af Frälsemän, bar sin grund uti en skedd öfverenskommelse
de trenne RiksStånden emellan,
hvilka, vid Bankens första inrättning , den samina
garanterade. 1668 års Riksdagshandlingar upplysa
detta förhållande.
Verkets hela Styrelse vardén tiden anförtrodd
egenteligen åt Commissarierne, som, enligt
hvad deras Instruction upplyser, vid förefallande
vigtigare ärender skulle hafva sig vid handen Sex
af Ständerne tilI den ändan instruerade Fullmägtige,
hvilka vid Cömmissariatets conferencer tillkallades,
voro förpligtade att med råd och dåd securidera
Commissarierne, och i öfrigt hade sig ålagdt,
att, en gång i månaden, eller åtminstone en
gång hvarje tre månader, i Banken sammankomma,
för att taga nödig könnédom om förvaltningen.
Under det att förhållandet med Banko-Fullmägtiges
functioner i loppet af tiden undergått
så väsentliga förändringar mot första inrättningen,
att hufvudsak liga Styrelsen af Banken dem nu
mera tillhör, har likväl den från början etablerade
grund för Cornmissarie-beställningarnes tillsättande,
blifvit for Frälse Ståndet bibehållen. Sättet
huru den tillkommit, ger ock, efter min tanka,
B anko-Tj t skottets Betänkanden.
123
fullkomlig anledning deri ill, att den icke, utan
Hoglofl. Ridderskapets och Adelns begifvande,
kan rubbas.
Dä jag alitsa, i afseende på formen, ingalunda
medgifver detta måls behandling uti någon
annan ordning, anser jag mig deremot, hvad sjelfsa
saken angår, vara pligtig till Högh Ridderskapet
och Adeln hemställa, huruvida icke denna
serskilta befordrings grund, med Högh Ridderskapets
och Adelns bifall , kunde framgent upphöra
för alla dem af Frälse Ståndet, hvilka hädanefter
uti Banko-Verkets tjenst inträda. Erfarenheten
bevittnar att tillämpningen af Tivad som
nu gäller, icke alltid kunnat äga rum, utan rubbning
af allmänna befordringslagarnes hufvudgrunder,
utan förnärmande af billighet och rättvisa,
samt måhända någon gång ej heller utan
men för ärendernas rång.
Bok hållare och äfven Kontors-Skrifvare i
Banken af Frälse Ståndet hafva, vid många tillfällen,
och äfven vid sednast skedde befordringar,
gått directe till Commissarier, och sålunda, från
lydande i lägre graden, i ett steg blifvit befallande
uti den högsta. Om erfarenhet för behö
riga uppfyllandet af de åligganden, som åtföljt
det högre Embetet vid sådane tillfällen någon
gång skulle saknats, vore sådant icke underligt;
men då det är uppenbart att äldre förijente Embetsmäns
genom mångårig möda förvärfade anspråk
till hugkomst och uppmuntran, tillbakasättas
genom en serskild befordringsrätt, som af börden
aliena hämtar sin grund, utan att några
skiljaktiga åligganden att utföra, eller någre sersktlde
angelägenheter att bevaka, påfordra fort
-
ia'4 Banio-Utskotlets Betänlanden',
farandet af eit så heskaffadt Prerogativ; så k‘r det
af sådan anledning i synnerhet som jag vågar
föreställa mig att, till Commissarie-beställningar
lika så väl som det sker vid andre befordringar
inom Banken, någon annan föreiriides-rätc icke
bör äga rum, nn den, sorn af erkänd Skicklighet,
octi oförvitelig tjenstgöring samt af ancienniteten
bestämmes.”
Herr Hof-Rätts-Rådet Heij\enselwld anförde;
”Ostridigt är att Bankens, detta för Staten så
angelägna och vigtiga Verks, bestånd, tillväxt
och styrka beror till stor del af den noggrannhet,
uppmärksamhet oell omtanka, hvarmed det
skötes, och att det följakteligen städse bör äga,
skicklige, kunnige, nitiske, redlige och erfarne
Embetsman; jag förenar mig således i den ge*
Miensamma tanka, att endast skicklighet och ådagalagd
insigt och flit i göromålen böra vara rätta
grunden vid de grannlaga och vigtiga BancoCommissarie-tjensternes
besättande utan afseende
på Stånd.- men tror mig af aktning för det RiksStånd,
hvartill jag har den äran höra, böra göra
det tillägg, för framtiden: Att om vid återbesättande
af en ledig Commissarie-tjenst i Banken,
förhållandet skulle vara sådant, att ibland Comjnissarierne
icke funnos Adelsman till ett antal
som svarade emot fjerdedeléu af Comrnissariernes
hela antal, och bland Sökanderne till en sådan
ledig tjenst, skulle vara en Adelsman inom
lika lönegrad med de öfrige Sökanderne, ägande
oförvitelig skicklighet i tjensten och uppförande,
en sådan i dylikt förhållande bör äga ostridig
fötetiädesrätt till den ledige tjensten. Jag
anser icke en sådan rätt egentelrge» tillkomma
Banko-Utskottets Betänkanclen’ 13 g
Adeln såsom Riks-Stånd, utan såsom utgörande
en fjerdedel i Bolaget, eller Banken, hvars rätt
det är, att i mon af sin andel antaga nödige
Embetsman, hvilken rätt jag äfven tror tillhöra
hvarje af de öfriga Stånden , blott det sker efter
föreskrefne lagar, och med det uttryckeliga förbehåll,
att det verkställes på ett sätt sorn icke
skadar det hela eller förnärmar andras rätt- X
öfrigt förenar jag mig med Cancellie Fördelninniugens
tillstyrkande, att ehvad beslut i denna
sak än må fattas någon ändring ej må] äga rum
i den befordringsgrund hittills varit följd för de
Embetsman af Adeln, sorni redan innehafva Ordinarie
på Stat uppförde tjenster och löner, da
jag förmodar och önskar, atc de må äga den billiga
omtanka att med flit och uppmärksamhet
sköta sina göromål och förvärfva sig erforderlige
kunskaper till bestridande af de göromål som r
de högre sysslorne kunna erfordras, och såmedelst
visa att skickelighet äfven kan åtfölja namn.
Vid detta tillfälle torde mig tillåtas ödmjukast
hemställa, om icke Högh Utskottet skulle
behaga fästa uppmärksamhet vid det af Herr Presidenten
Sandels uti ett befordringsmål, afgifne
yttrande, hvaruti föreslås, att de mindre tjenstemännen
inom Banken borde flyttas till tjenstgöring
från ett till annat Departement, hvarigenom
hvarje tjensteman fick kännedom af alla inom
Banken och dess serskilte Departements förefallande
göromål, och ägde således tillräckelig och
fullständig kännedom af hela Verket och dess
delar, när han kunde hinna blilva Commissarie.
För min del finner jag en sådan anstalit nyttig,
och skulle tillstyrka dess antagande, om icke nå
-
1 20
Banko- Utskottets Betänka aden
-
gra hinder, hvilka jag ej kanner, kunna dervid
mota. Desse mina serskilda tankar torde få åtfölja
Högloft. Utskottets Betänkande lill Standert.”
Samtelige Herrar Ledamoterne af Högloft.
Ridderskapet och Allein förenade sig uti Herr
Friherre Witsena till Protokollet ingifne anförande;
hvilket, jemte Herr Hof-Rätts Rådet Heykenschölds
serskilda yttrande, skulle åtfölja Betänkandet
i detta ämne till de respective Ståntlen.
He rr Öfver-Hofpi edikanteu Doctor Hedrén
instämde äfven för sitt del uti Högloft. BankoUtskottets
belutne yttranden rörande Banko-Commissariers
tillsättande, såsom grundadt på rättvi
sa och god ordning, samt ledande till Banko-Förvaltningens
förmån ; rnen ansåg den föreslagna
förändringen icke kunna bero af de Irenne Ofrälse
Ståndens Beslut, utan ovillkorligen fordra
Högloft. Ridderskapets och Adelns begifvande.
Enligt Herr Doctorns tanka kunde Banken anses
som ett Bolag, deruti Två eller Tre af Interessenterr.
e icke ägde rättighet att påtruga den
Tredje eller Fjerde en förändring af Verkets
primitiva natur, emot eller utan denne sistnämndes
bifall. Med full öfvetygelse, att Ridderskapet
och Adeln i denna så billiga och nyttiga
proposition gå sina öfriga Med-Ständer till mötes,
ansåg sig dock fördenskull Herr Doctorn
böra respectera den rättighet, förstnämnde Stånd
ursprungligen i denna sak äger, och ej utan
dess eget bifall kan frånkännas.
Högloflige Utskottets öfrige Respective Ledamöter
deremot ansågo sig väl ej k nnna ovilkorligen
medgifva att Högloft. Riddarskapets
och Adelns bifall till ifrågavarande befordriugs
-
Banko-Utskottets Belänkanden. 127
grunders upphäfvande, voro af nöden; men ville
likväl enhälligt hafva yttrat den önskan, att
Höglofl. Ridderskapets och Adelns Beslut i frågan
made afvaktas, innan de öfrige Riks Stånden
derom ingå i pröfning och utlåtande. Ar
och dag sorn förr skrif vit står.
N;r 16.
Riksens Högloft. Ständers Banco-Utskotts
Betänkande, i anledning af väckt fråga
om fördelning af Arbetet emellan
Riksens Ständers Revisorer öfver StatsBanco-
och Riksgälds-Verken; tryckning
af Samtlige Revisions-Berättelserne;
publicitet af Banco - Verkets
granskning i hela dess vidd och upphörande
med hittills vanlige förseglade
Berättelsers af gifvande.
Välloflige Borgare Ståndet har till Statsoch
Banoo-Utskotten behagat remittera ett Memorial
af Riksdags Fullmagtigeri för Stockho Ims
Stad, Herr Grosshandlaren iV. Settervall, hvaruti,
med afseende dera, alt den tid af irenne
Månader sorn för Revisionen af Stats- l!an<ooeh
Riksgälds-Verkens jemte flere derunder lydande
Allmänna Inrättningars Räkenskaper och
Förvaltning finnes utstakad,- vore nog inskränkt
och otillräcklig, för samma arbetes behöriga förrättande,
föreslås, att till lättnad och någorlunda
jemn fördelning af Revisions-göromaleri den
ordning måtte blifva stadgad, att hälften af re
-
128
Banko-Utskottets Betänianden.
-visionens Ledamöter, eller Sex af hvarje Riksstånd,
åioge sig granskningen af Stats-Verkets,
Allmänna Magazins-Inrättningens och Manufaktur-Fondens
Räkenskaper, hvaremot den andre
hälften under samma tid, skulle öfverse Banquens
samt Riksgälds- Och Assistance-Contoireus
Bocker och Handlingar.
I öfrigt anser Herr Settervall, att, sedan
hemligheten rörande Banco-Verkets tillstånd nu
mera synes hafva till en stor del försvunnit och
förlorat sin undergörande kraft, en fullkomlig
publicitet i denna delen snarare skulle verka
till Banquens credit och förmån, än skada; och
föreslår på sådan grund, att Revisorernes Berättelser,
utan undantag, genast varda af trycket
utgifne, hvarigenom således de vanlige förseglade
Berättelserna till Rikets Höglofl. Ständer kunde
anses öfverflödige.
Hvad först angår den af Herr Settervall föreslagne
Arhets-ordning för Riksens Ständers Revisorer;
si har Banco-Utskottet, i likhet med
hvad någre Ledamöter inom Vällofl. BorgareStåndet
i den delen yttrat, funnit det vara af
vigt, att Revisorerne samfält icke må sakna nö.
dig kännedom om hvardera af de Verks tillstånd
och förvaltning, hvaraf pröfningen på
Riksens Ständers vägnar är dem anförtrodd; och
att följaktligen någon sådan fördelning af göromålen
ej kan anses lämplig, hvarigenom befattningen,
hvad ett eller annat Verk beträffar, kommer
att bero ensamt af någre få bland Revivisionens
Ledamöter. Men i öfrigt anser BancoUtskottet
för sin del bäst vara, att, man någon
särskild föreskrift i berörde hänseende, sättet
Banio-Utskottets Eetänkanden.
i*9
för Re visions-Arbetets verkställande inom den
utsatte tiden, samt dess lämpligaste fördelning
Ijedamöterne emellan, mä bero af Revisorernes
egen gemensamma pröfning och godtfinnande.
Beträffande åter Herr Seitervajls förslag att
Revisorernes till Riksens Ständer afgifvande Berättelser
om de af dem öfversedde Verks tillstånd
och förvaltning, utan undantag genast må
genom trycket komma till allmän kännedom;
finner Banco-Utskottet, hvad Revisionen af Ban -  co-Verket angar, sig äga allt skäl alt derå tillstyrka
bifall; och får alltså hos Riksens Högloft.
Ständer vördsamt föreslå ett sådant stadgande,
att den Berättelse, Riksens Ständers Revisorer
till följe af 7 §. uti den för dem fastställde Instruction,
efter slutad förrättning äga att för tillkommande
Riksens Ständer författa, örn BancoVerkets
befundne tillstånd och granskade styrelse,
ovilkorligen bör genom Banco-Fullmägliges
försorg och på Banquens bekostnad, korrt efter
fulländad Revision tryckas, för att i likhet med
andre handlingar af allmänt intresse, åtfölja allmänna
Tidningarne,
Det ena och andra underställes vördsamt
de Respective Ståndens närmare upplysta ompröfning.
Stoakholm den 10 Mars 1818.
N:r 17.
Rikets Högloft. Ständers Banco- Utskotts
Utlåtande till upplysning angående de
sedan 1815 års Riksdag vidtagne åt
-
Banko-Utskottets Betänkanden.
gar Jer, i a tile J liing af dä väckt fråga
om en ny Mynt-ordning.
Uti ett till Vallöf]. Borgare-Ståndet ingifvit
Memorial, sorn till Banco-Utskottet blifvit remitradt,
har Herr P. G. Schotte, i anledning af den
lins Riksens Ständers Banco-Utskott vid 1815
års Riksdag uppkotnne fråga om en ny Myntordning,
begärt att upplysning måtte till Rikets
Högloft. Ständer aflena nas, om hvad i detta ämne
sig tilldragir: jemte erindran att emedlertid
någon vidare åtgärd från Banco-Styrelserts sida
ej måtte vidtagas, förr än Riksens Ständer, efter
inhämtad kännedom, sig häröfver utlåtit.
Banco-Utskottet får till följe häraf upplysa,
att sedan Högloft. Banco-Utskottet vid 181 5 års
Riksdag uppå derom skedd anmälan erhållit Kongl.
Majas Nådiga tillstånd att öfvervara smältningen
och u ppmyntningen af ett från Banquen
till Kongl. Myntet aflerhnadt parti Silfver, och i
sådant ändamål inom sig utsett visse Deputerade
af hvarje Stand, hvilka ägde att taga fullständig
kännedom af hela Myntnings processen; så blefvo
åtskilliga omständigheter, hvilka derunder
fästat Deputerades uppmärksamhet, med stod af
Banco-Utskottets Herrar Banco 4i-’ullmägtige meddelte
föreskrift, den 2j:te October samma är hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmälte, tillika
med Banco-Utskottets underdåniga önskan, attén
ny Mynt-ordning matte utfärdas, med bestämda
föreskrifter sa väl för Tjensiemanneu vid Kongl.
Myritet, som för Kongl. Maj:ts och Rikets KamHiar-Collegiutn
i hvad som rorer Styrelsen och
inseendet deröfver; men att Kongl. Majit dess
-
Banko-Uishcttets Tielänhanden. . 131
förinnan täcktes i nåder förordna Committerade,
hvilka efter anställde noggranna rön och försök
vid utmyntningen och hvad dertill hörer, b!efve
i tillfälle att i ämnet afgifva utlåtande och
forsla»;, byggde på säkra och af erfaienheten prof.
vade grunder; samt att det i Nåder matte tillåtas
Banco Fullmäktige att äfven för deras del
utse kunnige och nitiske personer att i nämnde
Committée deltaga for att tillse hvad för Banquens
bästa borde iakttagas.
Uti Nådig Skrifvelse lill Banco.Fullmägtige
af den i8:de Juni 1817, har Kongl. Maj:t derpå
täckts tillkännagifva, att, elier det Dess och
Rikets Knmmar-Cullegium, häröfver hördf, till
Kongl. Majit i underdånighet inkommit med
förslag till en ny Mynt-Ordning, Kongl. Majit
i enlighet med Banko - Utskottets underdåniga
önskan funnit godt i Nåder förordna, att, innan
dess Nådiga Beslut i ämnet fattas , fullständiga
och noggranne undersökningar, grundade på rön
och försök rörande hela myntnings. processen
med alla dertill hörande delar, böra anställas af
en serskild Conimiftée, hvilken under Ordförande
af Presidenten och Commendören af Kongl.
Majits Nordstjerne-Oi den , Herr Friherre Edelcrantz,
agde att i anledning deraf, med underdånigt
Betänkande och förslag i ämnet inkomma
samt, derest några förbättringar vid sjelfva
myntningen, t afseeude på redskapen fordras,
desamma tillika i underdånighet uppgifva ;
varandes till Ledamöter i denna Coniin ittee
i Nåder förordnade: Kammar-Rådet Fä
gersten,
Professoren Berzelius och Assessorer!
Lagerhjelm. .Enligt tillika meddelt Nådig tilla
-
132 Banko-Utskottets jBelänkandeti.
telse) hafva Bahco-Fullmägtige den 7 Augustt
och g October, lill deltagande å Banquens vägnar
uti samma Corhmittée, utsett och anmodat
Vice Eiesidenten och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Orden
B. Sandels) samt Direcfeuren C.
X). af Uhr. Den sålunda organiserade Commit»
tée har sedermera ej blifvit af Herr Ordföran»
den sammankallad, och har följaktligen någon
höljan med dess arbeten liittin tills ej blifvit
gjord.
Till ett fullständigt utredande af ämnet inför
Riksens Högloft. Ständer) har Utskottet med
stöd af 42 §. Riksdags-Ordningen ansett sig böra
genom dess Ordförande hos Herr Hof-Can»
celleren begära att Undfå del af det förslag till
ny Mynt Ordning, soln, pä sätt ofvan höstberörde
Nådiga Skrifvelse innehåller, blifvit sedan
sista Riksdag af Kongl. Kamtnar-Collegium till
Kongl. Majit i underdånighet ofverlem nadt; hvaruppå
Herr Hof-Cancelleren den 3 i denna måuad
lemnat det svar, att, enligt en samma dag
iubandigad Skrifvelse från Chefen för Kongl.
-^iaj;ts Handels- och Finance - Expedition Herr
®tats-Secreteraren och Riddaren Klintberg, berörde
förslag bl i fv ’ t den iStde Junii 1817 Pa
Kongl. Majrts Nådiga befallning öfverlemnadt till
ofvanbemälde, under samma dag förordnade Commitée,
och att, då sedermera något yttrande och
förslag rörande detta ärende till Kongl. Majit
icke inkommit, hvarigenom följakteligen frågan
härom på Commitéens åtgärd ännu berodde,
Banko-Utskottet för det närvarande ej kunde erhålla
del af det äskade förslager.
Hvad sålunda härutinnan föregått, har Ban-,;
B anbo-Ui slottets Betänlar.den133
ko Utskottet, i följe! af liemissen, bordt til! de
Respective Standen vördsamt inberätta, under
afvaktan af hvad Riksens Ständer i detta ämne
täckas förordna ; Och kommer emedlertid någon
vidare åtgärd å Banko - Styrelsens sida ej att
Vidtagas.
Stockholm den lo Ivlartil 1818.
N:r. 18.
Riksens Häglof. Ständers Banko - Utskotts
Betänkande i anledning af väckt fruga
om tillåtelse för en och hvar att
emot Svenskt Specie - Mynt i Banken
tillbyta sig omyntadt Guld och Silfver.
Till Banko-Utskottet har blifvit remitteradt *
ett af Herr Borgmästaren C. J. Örnberg, innom
Vällofl. Borgare Ståndet uppläst Memorial, hvar*
uti, under erkännande å ena sidan , af nödvän»
digheten att genom stränga författningar förekomma
uppsmältning af Rikets Guld-och Silfver.
Mynt, hvars prägling icke utan dryg kostnadaflöper
, någon anstalt å den andra, anses ange*
lägen, hvarigenom Guld och Sillver-Arbetare ej
måtte sakna utväg , att emot de Svenske Guldoch
Silfver-Mynt, de kunnat sig förskaffa, få, efter
afräkning af alhagen, tillbyta sig omyntadt
Guld och Silfver i stänger och tackor. Till vinnande
hvaraf, samt till förekommande af sådane
nödtvungne Lagbrott, för hvilka icke mindre än
ibland annat landsflygt, uti gällande författningar
stadgas, Herr Borgmästaren Ornberg föreslagit,
att det måtte blifva en och hvar, men i syn*
Bunho-Utskottets Betiinkanden.
nerhet Rikets Guld- och Silfver-Arbetare tillåtit,
au i Rikets Ständers Rank få emot Svenska Dukater
tillbyta sig Guld-stänger samt emot gånghare
Svenske Silfvermynt tillbyta sig Silfvertackor.
Banko-Utskottet hyser för dess del den öfvertygelse
att, i likhet med hvad Herrar BankoEullmägtige
och Bankens Commissarier uti häröfver
infordrade Utlåtanden äfven andragit, en
oinskränkt tillåtelse för en och hvar att i Banken
mot Specie-Mynt tillbyta eller tillhandla sig
Guld och Silfver uti större och mindre Poster,
skulle medföra flere betänklige svårigheter, och
inleda Ranken uti relationer och befattningar ,
oförenlige med Verkets nuvarande Organisation,
och hinderlig® för göromålens behöriga gång.
Med bibehållande af den ordning, som för vården
af Bankens redbarheter alhid iakttages och
hvarutinnan Verkets säkerhet ej synes medgifva
någon rubbning, att nemligen förvarings-rurnmen
ej få hesökas utan af irenne Commissarier, En
från hvardera hufvuddepartementet, skulle visserligen,
alt i den mohn ofvanberörde tillåtelse
roet eller mindre begagnades, sådarte hinder och
uppehåll derigenom fororsakas, sorn blefve högst
meni i ge ej mindre för administrationen, innom
Verket, an det förut nog trägna dageliga arbetets
jämna och oafbrutna gång, och hvaraf ytterligare
tillökning i Bankens redan talrika Tjensteinanna-
Corps tilläfventyrs blefve oundvikelig.
Och, skulle i öfrigt inträffa, hvad väl icke bör
föfmodas, meri dock ej torde kunna anses orrröjeligt,
att någon illasinnad missbrukade en sådan
an
-
23anko-Z?rskottets 13 e t änh anderia 13^
anstalt, för alt genom blandning med underhaltige
eller rent af falska Myntsorter derföre åtkomma
fullgodt Silfver, kunde äfven de kännbaraste
förluster för Banken beredas, till hvilkas före»
kommande någon fullt pålitelig kontroll, serdeles
vid större partier, svårligen synes kunna upptänka
och vidtagas. Banko-Utskottet finner sig
häraf föranlåtet, att, ehuru med all aktning för
Herr Borgmästaren Örnbergs lofvärda afsigt, att
sålunda söka hämma ett olofligt uppsmältande af
Rikets gångbara mynt , likväl för dess del afstyrka
den föresfagne anstaltens vidtagande; Och
anser Luskottet deremot den för Guld- och Silf—
ver-arbetares handtering erforderlige rudimaterie,
lämpeligasi, om icke med samma lätthet ^
likväl med feiga tillökning i kostnaden, kunna i
loflig väg anskaffas, genom uppköp af Vexlar,
och en derefter föranstaltad införskrifning fran
Utrikes orter.
Ehuru för frågans bedömande i sig sjelf likgiltigt,
anser Utskottet sig emedlertid upplysningsvis
böra nämna , att, sedan Myntningen
så väl för Banken som hvarje enskild genom
Kongl. Majt:s och Kronans försorg kostnadsfritt
verkställes, de besparingar, som i sådant afseena
de skulle kunna vinnas , ej korrimo Banken utan
Kongl. Maj:t och Kronan och det allmänna
till godo.
Det ena och andra öfverlemnas Vördsamt,
till de respective Stånden närmare upplysta om-1
pröfning. Stockholm den 10 Mauri igig.
Blhnag till Riks~SlFröt. iSf7-lSr8 6',‘t Saml> Na? iS, M.’
136 Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
N:r 19.
Rikets Högloft. Ständers Stats- och Banko-Utskotts
Betänkande, angående justering
inför båda Utskotten gemensamt,
af de föreskrifter som skola gälla
för Rikets Ständers båda penningeVerk,
Uti éU inom Högiofl. Riddnrskapet och
Adeln uppläst anförande, som till Stats- och
Banko-Utskotten blifvit remitteradt , har Herr
Presidenten rn. m. Friherre F. Tersmeden , med
hermad anledning af den sedan förra Riksmötet
inträffade händelse, att Banko-Utskottets vid j 8 t 5
ars Riksdag för Styrelsen af Banko-Verket gifne
instrUCtion i den del, sorn angar RiksgäldsCorttoirets
Estra Diskont-rättighet i Banken, befunnits
ej vara öfverenstämmande med RiksdagsBeslutet
och det för Riksgalds-Contoiret utfärdade
Reglemente, fästat Högiofl. Ridderskapets och
Adelns Uppmärksamhet pä vådan af en sadan
skiljaktighet, jemte nödvändigheten att de föreskrifter,
hvilka skola vara gemensamma för Rikets
Ständers båda Penninge-Verk, blifva öfverensstämmande
både till mening och ordalag, och
i sädant ändamål föreslagit den anstallt, att, innan
desse föreskrifter expedieras, de uti Statsech
Banko-Utskoltan gemensamt måtte undergå
justering.
Vid öfvervägande häraf hafva Stats- och
Banko - Utskotten hvar för sig lika med Herr
Friherre Tersmeden , funnit del vara af synnerlig
vigt och angelägenhet, att Rikets Hoglofl.
Stots- och Banko. Utskott ens Betänk anden. 137
Ständers Beslut, hvilka skola gälla såsom gemensam
Ling för båda deras Penninge-Verk, icke
ina igenom det olika sätt, hvarpå sådane Beslut
meddelas St y reiser ne af Banko- och RiksgäldsVerkenJ,
i någon måtto förändras eller blifva af
skiljaktigt innehåll. Och vidkommande Herr Friherre
Tersmedens uppgifne förslag att ifrågavarande
Beslut, innan de expedieras, först undergå
justering i Stats- och Banko-Utskotten, anse Utskotten
sig böra detta förslag , såsom väl grundad!,
tillstyrka; men då härvid tillika förekommit,
att de fleste Rikets Höglofl. Ständers Beslut,
hvilka uti Reglementen oell Instructioner skola
införas , vanligen icke kunna komma i fråga att
expedieras, förr än närmare mot Riksdagens slut,
då Stats- och Banko-Utskotten merendels äro af
göromål öfverhopade, tro Utskotten för deras del,
att, med sjelfva principens bibehållande, ändamålet
skulle, måhända vid de flesta tillfällen ,
kunna vinnas, utan att båda Utskotten ovillkorligen
behöfde sammanträda, om nemligen : Ett
dera af Utskotten föreslår redactionen af det
stadgande, som gemensamt skall meddelas Styrelseme
af Banko- och Riksgälds-Verken , och
detta förslag, försedt med Ordförandens i samma
Utskott justerings påskrift, kommuniceras det
andra Utskottet , samt , i händelse förslaget af
sistnämnde Utskott godkännes, ett lika lydande
Exemplar påtecknas af Ordföranden derstädes
och aflemnas till det Utskott, der förslaget blifvit
uppsatt. Hvaremot, och om någon anmärkning
vid ett kommuniceradt förslag skulle äga rum,
bör justeringen , vid sammanträde mellan båda
Utskqtten företagas.
338 Statsi och Banko-Utskottens Betänkanden.
Hvad sålunda blifvit föreslagit, underställes
vördsamt de Respective Ståndens närmare upplysta
ompröfning och godtfinnande.
Beträffande den anmärkte olikheten emellan
Riksens Ständers vid sednaste Riksdag fattade
Beslut, och de derpå grundade föreskrifter för
deras Fullmägtige i Ranken och Riksgälds-Contoret,
hvarå Banko-Utskottet, sä väl i anledning
af Riksens Ständers Revisorers derom till Utskottet
gjorde anmälan , sorn Herr Lagmannen
Tillbergs inom Vallofl. Borgare-Ståndet väckte
motion om tillägg i lnstrtictionen för Rikets Ständers
Banko-Utskott före detta fästat behörig uppmärksamhet,
får Banko-Utskottet för egen del,
till Rikets Höglofl, Ständers kännedom vördsamt
bifoga dess i ämnet hållne Protokoll, som innefattar
de upplysningar , Utskottet om anledningen
till berörde skiljaktighet varit i tillfälle
inhemta.
Stockholm den to Martil 1818.
Utdrag af Protokollet hullet hos Riksens
Höglofl. Ständers Banko-Utskott vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den 20
Dec. 1817-
S. Ö, I anledning af hvad Rikets Ständers
éednast församlade Herrar Revisorers till BankoXJtskottet
afgifne Berättelse npptager , rörande
Riksgälds - Contorets Herrar Fullmägtiges hos
Banko-Fullmägtige gjorde anmälan om förmodadt
behof af Extra kreditiv från Banken , till
högre belopp än uti Banko-Reglementet är med.
gifvit: hade Finance-Fördelningen utaf Banko
-
Banko-Uikottets Betänkanden13g
Utskottets vid sista Riksdag förda Protokoller;
inhämtat kännedom om anledningen tili dea
skiljaktighet emellan Riksens Ständers Allmänna
Beslut, och Reglementet för Banko - Styrelsen,
som i den delen sig företer.
Högloft. Stats-Utskottet hade nemligen , uti!
dess från de respective Stånden vid sista Riksdag
remitterade sednare Betänkande om Penninge-Väsendet,
hemställt: att Riksgälds-Conto-,
riets Diskont-rättighet i Banken måtte fastställas
till Två Millioner Riksdaler, i stället för En
Million som densamma dittils uigjordt; men att
dessutom, i händelse något ytterligare biträde till
Credit Sedlars inlösen skulle erfordras, ett sådant
biträde från Banken måtte Riksgälds-Contoret
meddelas, sedan vid hållet sammanträde
emellan Fullmäktige i Banken och RiksgälldsContoiret
behofvet blifvit uppgifvit. I sammanhang
härmed hade Högloft. Stats-Utskottet ock
yttrat den förmodan, att alla eventuella biträden,
som Banken åtagit sig att meddela, icke
skulle tagas i beräkning vid regleringen af Banko-Sedelstockens
blifvande belopp till 1820 års
slut, och, på det Bankens anlitande måtte i möjligaste
måtto kunna undvikas, tillstyrkt,, dels att
de genom uppbörd eller realisation frjya 1815'
års början inflytande Riksgälds-Sedlar, finge
åter utgifvas, till bestridande af Riksgälds-Contoirets
utgifter , dels att hos Kongl. Majit måtte
utverkas Nådig befallning till Stats - Contoriet,
att efier omständigheterne i Credit-Sedlar
emottaga större eller mindre del af den Summa,
som till Statsbehoivc-ns fyllande skulle från Riksgälds-Contoret
utgå.
Banlo Utskottets BetänhanJen.
Panko Utskottet harle i anledning häraf genom
Memorial under den 28 Julli 1815 hos
Riksens Ständer anmält,-att, ehuruväl Hanko Utskottet
trodde sig med tämmelig visshet kunna
förvänta, att genom den af Stafs Utskottet fr«reslagne
utväg allt hellof af omfot malde Kxtra
biträde skulle förekommas; likväl, och som Utskottet
ansnge det vara af hogsta vigt för allmänna
Peninge-rörelsen och H i kspä ld s- hed 1 arnes
Credit, att deras inlösen mot Banko- Sedlar
måtte oafbrutet fortsättas och bibehållas; ville
Utskottet, under förbehåll att Riksgälds Sedelstocken
intill påföljande Riksdag ej kornme att
ökas utöfver dess stadgade belopp, meddela Herrar
Banko Fnllmägtige sädane föreskrifter, hvarigenom,
i händelse emot förmodan den befarade
förlägenheten skulle inträffa, Banko-Fullmägtige
Sattes i tillfälle att, sedan Riksgälds Conioirets
Herrar Fnllmägtige vid hållet sammanträde vi.
sat, samt Banko-Fullrnägtige pröfvat och godkänt
angelägenheten deraf, kunna under de for Biksgälds-Gontoiret
förut fastställde vilkor , bevilja
samma Contoir ett temporairt biträde till CreditSedlarnes
inlösen, äfven utöfver de medgifne
Två Mi llionerne. Och gaf Banko-Utskottet härvid
tillika tillkänna, att, då Utsko.ttet å ena sidan
så vida instämt uti hvad Höglofl. Stats-Utskottet,
angående Banko-Sedelstockens belopp,
föreslagit, att de till nästa Riksdag inflytande
Summor kornmo att hållas i beredskap, att, derest
omständigheterne sa fordrade, åter sättas i
omlopp, kunde Banko-Utskottet likväl för ingen
del medgifva någon betydlig ökning af Sedelstocken,
och således så rnypket mindre lämna de
Banko-Utskottets Betänkanden. 141
beviljade eventuella biträden utom ali beräkning,
sorn, i lall desseskulle komma att någon längre
tid begagnas, Sedelstocken derigenom måste blifva
okad eller de till Fastighets- och Odlingslån
bestämde Summor förminskade, hvilket Banko
Utskottet
ansåse stridande mot Riksens Ständers
. 0
förklarade afsigter. A ornförmalde Utlåtande
blef Riksens Höglofl. Ständers enstämmiga bifall
Banko-Utskottet meddell. Hvarefter Banko-Utskottet
funnit nödigt- att serskildt uti reglementet
meddela Herrar Banko-Fullmägtige den föreskrift,
det berörde biträde ej finge beviljas utöfver
en Summa af 500,000 R:d.
Finance-Fördelningen, som häraf insett dåvarande
Banko-Utskottets afsigt , att, ehuruväl
Summan inom Utskottet blifvit fixerad till FemHund
rade Tusende R:d, ej genom uppgifvande
deraf, åstadkomma en menlig verkan för Riksgälds-Sedlarnes
kredit; hade val funnit, att Banko-Utskottets
åtgärd i denne del agde till grund,
en lofvärd omtanka, att icke genom ett illimiterad
t utsträckande af Creditivet för RiksgäldsContoiret
rubba Bankens säkerhet : men likväl
ansett så beskaffade skiIjaktigheter emellan Principalernes
beslut och insttuetion för dem , sora
skola bringa samma Beslut till verkställighet ,
kunna leda till menlige följder , hvilka ock
speciel,t i detta ämne varit nära att inträffaFördelningen
trodde likväl sådant för framtiden
u^öjeligast vara förekommmit , därest Riksens
Ständ er gillade det nyligen från Banko-Utskottet
föreslagne tillägg uti i §. af Utskottets instruetion;
och att, med ett sådant förklarande
till Riksens Höglofl. Ständer, frågan i öfrigt
Banko-Utskottets Be tänk an den.
skulle kunna förfalla. Beroende det af nuvarande
Banko-Utskottet, hemställa det tillägg för
framtiden, att Slitandet af det Extra Ordinarie
Creditivet icke får ega rum i annan ordning, än,
vid Fullmägtiges gemensamma sammanträde till
öfverläggning, bevises en motsvarande
liing uti Riksgälds.Sedelstocken hafva ägt rum.
Uppå gjord Proposition af Herr Baron och
Ordföranden blef Finanre-Fördelni ngens hemställan
af Höglofl. Banko - Utskottet bifallen.
Ar och dag, som förr skrifvit står.
N:r 20.
Riksens Höglofl. Ständers Banko-Utskotts
förnyade Betänkande i anledning af
åter-remiss frän de respective Stunden,
om förlängning i prcescripfionstiden
för Låns omsättning i BankoDi
skont-Verket.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördige
Präste - Ståndet, och Hedervärda BondeStåndet
hafva , i anledning af gjorde anmärkningar,
till Banko-Utskottets förnyade handläggning
behagat återförvisa Utskottets den 3i:ste
sistledne Januarii afgifne Betänkande om
längning uti praescripfions-tiden för Låns omsättning
i Banke-Discont-Verket. Hvaremot Väl
lofl.
Borgare-Ståndet, enligt Utdrag af dess Protokoll,
den t3:de nästledne Februarii, samma
Betänkande bifallit.
Inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
af en värd Ledamot blifvit anmärkt, att då Rö.
Banko-Utskottets BetänkanHen'. 143
relse-Capltalet, för en stor del, och i vissa pro*
vincer nästan helt och hållet, blifvit satt utur
omlopp, låntagare, uti en sådan conjunctur ej
skäligen kunna vid ansgar åläggas att omsätta än
mindre fulit inbetala Discont-Lån i Banko-Sedlar,
förr än Penninge-Verket blifvit vid denne
Riksdag regleradt, och antingen Discont-Sedlarne
å nyo, eller ock Banko-Sedlar i deras ställe
hunnit sättas i rörelse. I afseende på det skjäl,
Banko.Utskottet för sitt afgifne utlåtande åberopat,
att nemligen genom uppskjutne omsättningar
och inbetatningar , tillgången för nya Lånsökande
blefve förminskad , erindras, det både
principe och billighet fordrade, att ej ruinera en
del Låntagare för att tillskapa nya, såsom hvaraf
hvarken Riket eller Banquen ägde någon fördel;
men att Diskonten till och med vunne genom
dröjsmålet, då den derföre erhö lie Tolf
procents Ofver-ränta: och att således Bankens eget
interesse , som likväl ej kunde medgifvas vara
härutinnan enahanda med Nationens, endast
behöfde åberopas såsom skäl till beviljande af
en förlängd prsescriptions - tid för låntagare i
Banko-Disconten; hvadan af Utskottet bort förväntas
ej allenast tillstyrkan om förlängd pra?-  scriptionstid, utan ock, att omsättning finge verkställas
med TV dels i stallet för hittills | dels
afbetalning på Sex månader.
H os Högvördige Präste-Standet, har en värd
Ledamot yttrat: att i anseende till närvarande
allmänna penninge-brist den af Utskottet föreslagne
prasscriptions-tid för omsättningar och inbetalning
af Discont-Lån, syntes vara nog korrt,
och att nödigt vöre, det någon prolongation här
-
144 Banko - Utskottet» Belänkaiiden.
vid mane äga rum; under bifogadt förbehåll af
eri annan värd Ledamot, att en sadan dispence
endast matte beviljas dem som redan äro för
Diskont-skulder lagsökte utan att bereda något
generel! Stadgande för framtiden.
Innom Hedervärda Bonde-Ståndet har Riksdags-Fullmägtigen
Antiers Danielsson, med åberopande
af dess i ämnet väckte motion, samt de
skjäl och considerationer sorn uti någre Ledameters
vid Banko Utskottets Betänkanden bifogade
serskilde anföranden innefattas, ytterligare
framställt nödvändigheten att under närvarnde
trångmål öfverväga och behjerta de lidandes och
behöfvandes ställning, och ej lika med BankoUtskottets
pluralité, utöfva en obeveklig stränghet,
hvars ändamål väl kunde vara helgden af
gifna reglor, och rättvisans oföränderliga ut krafvande,
trien hvars verkan ingalunda skulle kunna
blifva någon sådan fördel för Lån - Inrättningen,
sorn Utskottet förväntat, hvaremot genom
omsättningars underlättande vid nuvarande
förlägenhet, och blott den vanliga straff-räntans
bibehållande såsom bevekelsegrund för Diskontens
Gäldenärer att verkställa sine betalningar,
nya Lane.tillgångar snarare kunde förmodas inflyta,
då omsättningar äro möjliga for mången ,
hvilken likväl finner sig utur stånd att anskaffa
penningar till hela lånets godtgörande.
Till besvarande af hvad sålunda blifvit anmärkt,
får Banco-Utskottet vördsamt anföra följande.
Den ordning, som inom Banco-DiscontWerket
blifvit vidtagen och stadgad, au Låntagare,
hvilka ej inom en tid af arne månader
Banko-Utskottets Betänkan/len. 145
ifrån förfallo-dagen föranstalta om sina Iåns omsättning,
icke vidare tillåtas, att en sådan förmån
begagna, utan åro underkastade utsökning
för hela Låne-beloppet, bär sin egentliga
grund uti den af erfarenheten tillräckligen vitsordade
sanning, att noggianliet och allvar, uti
handhafvandet af vidtagne författningar för Låns
utfordrande, inom ett Verk af denna egenskap,
utgör det enda och rätta medlet, hvarigenom
sorgfällighet att uppfylla åtagne förbindelser, hos
Låntagare beredes, under det sådane Lån-sokande
från Verket afhällas, hvilka med afseende
på bade deras egen, det Allmännas och Verkets
fördel, ej ibland dess Gäldenärer bora finnas.
Att de för Discont-rörelsen bestämda tillgångar
endast under nyssnämnde båda vilkor kunna blifva
tillräckliga for uppfyllande af det med en sådan
Inrättning åsyftade ändarnål, att alltid kunna
meddela nödigt biträde för säkra Låntagare
vid lillfällige perininge-behof, torde lätteligen
inses; och den vinst af 12 procent, som med
Medborgares i längden oundviklige ruine förvärfvas,
genom deras oförmögenhet eller försummelse,
är till sina följder så menlig, att Styrelsen
af ett Låne-Verk, sorn har det Allmännas
och ej blott enskild nytta till syftemål, med
skäl bör lyckönska sig öfver sin förvaltning, i
samma nion numerairen af ert sådan vinst i
årets Räkenskaper förminskas. Sedan don lid
öfvanberorde anstallt vid Banco-Discont-Verket
blef vidtagen och handhafd, har enligt Directionens
till Banco-Utskottet afgifne Berättelse,
förhållandet i denna delen såvida blifvit fdrändradt,
att Ofver-Räntornes belopp i vBanco-Di
-
146 Banka-Utskottets Betänkanden.
seomen under nästledit ar knappast uppgått till
tredjedelen af livad desse Räntor, pä. sednare
Sien, i Riks-Discont-Verket utgjort; hvarvid tillika
får erin drus att ett sådant resultat så mycket
mindre kan anses vara fdranledt genom okade
och påskyndade Utsökningar, eller en obeveklig
stränghet i den delen, som, vid jemförelse
emellan båda Verken, för den sednast
förflutne tiden, en minskning på det hela, till
vida iner än hälften, visar sig uti antalet af
Utsöknings-tnå! j oell har executiv försäljning
af fast Egendom för gäldande af Lån till BancoDiscont-Verket,
enligt de tillförlitlige upplysningar
Utskottet inhämtat, intill närvarande tid
uti ytterst få fall för sig gått.
Det är af d essa obestridliga fåeta, som BancoUtskottet
trott sig äga fullkomlig anledning till
den uti dess förra Betänkande yttrade tanka,
att en förändring uti den sålunda införde och
stadgade ordning, ej utan yttersta nödfall och
efter moget betänkande herde vidtagas. Utskottet
vill emedlertid ej underlåta medgifva, det de
särskilde händelser och förhållanden, hvilka den
ännu fortfarande utomordentliga penninge-förlägenheten
beredt, icke böra lemnäs utan uppmärksamhet,
så vida de, förutan rubbning i den
generela grunden, kunna till någon åtgärd leda:
och det är alltså vid öfvervägande af hvad
inom de respective Stånden anmärkt blifvit,
sorn Banco-Utskdttet i enlighet med någre dess
Ledamöters förut yttrade tankar, härigenom ve.
lat vördsamt föreslå :
Att ett ytterligare rådrum af 30 dagar från
derom af Discont-Verket meddelad underrättelse,
Banko-Uiskottcts Be ulrik anden 147
nu lemnäs Jern af Banco-Discontens Gäldenärer,
hvilka genom underlåten afbetalning deras
omsättnings-rätt förverkat; och att sålunda hvar
och en Gäldenär, sorn inom förenämnde tid
verkställer vanlig afbetalning och behörige Laridocumenter
för återstoden presterar, må undgå
att för Lånets hela belopp Varda krafd; hvaremot
den, sorn underlåter att begagna ett sådant
ytterligare anstånd, äfvensom de, hvilka hädanefter
försumma omsättning inom den af DiscontStyrelsen
bestämda tid af une månader från
hvarje Låns förfallo dag, icke vidare kunna und*
gå excecutiva åtgärder till hela Discont-Skuldens
liqvidation.
Utskottet förmodar, att inom den tid af Sex
månader, som derefter förlöper innan dessa Lån
åter förfalla, Penninge-väsendets reglering må
åtminstone i vissa delar hafva vunnit den utveckling,
sotn befordrar möjligheten å de Gäld*
skyldiges sida att härutinnan kunna iakttaga en
fullständigare ordning och noggranhet.
Tvenne Ledamöters Reservation, bifogas
härjemte. Stockholm d. 10 Maitii 1818.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Banco-Utskott vid
Urtima Riksdagen i Stockholm den
10 Martil 1818.
S. X). Herr Rådmannen Lundgren villa
till Protocollet hafva reserverat att, då Herr Rådmannen
inom Vällofl. Eorgare-Ståndet instämt
uti det derstädes tagne beslut om gillande af
Baneo-Utskottets förut afgifna Betänkande i frå
-
Banko-Utskottets Belänkanden.
gan om prescriptions-tiden för I.ans omsättning
i Banco-Discnnt-Verket, Herr Rådmannen for
sin del ej ansåg sig kunna pti beslut om någon
förändring deraf deltaga.
Uti enahanda reservation instämde äfven
Herr Grosshandlaren T Videberg
Hvarom
Utdrag af Högloft. Banro-lJtsko-ttets
Protocoll skulle Betänkandet bifogas. Ar oell
dag sorn förr skrifvit står.
Banko-Utskottets Betänkandent 14g'
N:r 21.
Riksens Hölofl. Ständers Banco-Utskotts
Betänkande i an ledning af väckte frågor
, om tidigare föredragning och
lifgifvande af Banqucns FastighetsLatu
Enligt
Remisser fran Hedervärda Bönder
Ståndet under den i8’de och
nästledit är, har Banco-Utsköttet fått emottaga:
j:o Memorial af Riksdagsmannen från
Östergöthland, Fullmägtigen i Riksgäld-Contoiret
Bengt Svensson, hvaruti formiiles: hurule
des,
genom det tillopp af Råne-Sökande sorn
, intraifat i anledning af Riksens Ständers vid sista
Riksdag vidtagne författning om BancoRå
ris meddelande, dels mot Inteckning i fast
Egendom, dels till upphjelpande af odlingar,1
långvariga uppskof vållats för alla de Rånsö-i
kande, hvilka ej af den första tillgången kunnat
blifva hulpnej emedan så många ansökningar
i förskott inkommit, att, sedan ändteligen,
skall blifvit stadgadt, det desamma i ordning efter
Nummer föredra as, och Banquens Cornmissarier
ej härutinnan äga att elier Välbehag
förfara, alla Sökanderne numera skola befinna
sig i den belägenhet att först efter a.fie år från
ingifvandet, få sine Råne-Handlingar föredragne,
hvarvid åter ej sällan skall hända, att handlinearne
finnas origtige eller ofullständige, samt
Rånet på sådan grund afslas : att det således
Vore för Rånsökande högst nödigt, i förväg erjBikung
till Riks-Si■ Prot, 1 Si7— IS1S- 6|te Sami, N;r 20 2 v
ljo Banko-Utskottets Betänkanden.
halla Herrar Banco-Commissariernes yttrande ofver
de ingifne handlingarnes beskaffenhet, och
derigenom sättas i tillfälle, alt, innan föredragningen,
compleitera hvad som i ett eller annat
afseende vore bristande; men att Gomrnissarierne,
uppå anhållan om en dylik föregående granskning,
skola förklarat sig hvarken dertill vara
rigtige, eller äga erforderlig tid; hvadan, och
när sistnämnde hinder ej syntes vara ohjelpligt,
samt det förra, genom en hittills saknad uttrycklig
föreskrift från Riksens Ständer, skulle
kunna undanrödjas, Riksdagsmannen hemställer
om icke, med afseende på medborgares allmänna
rätt och fördel, Banquens Commissarier
borde blifva förpligtade, så tidigt föredraga inkomne
Lån-Handlingar, att Sökande, i följd af
erhållande underrättelser, må hinna behörigen
cornplettera desamma, innan tiden till Lånets
beviljande intralfar.
a:o Memorial af Riksdagsmannen från Kronobergs
Län, Jonas Andersson , derut i ändring yrkas
uti ett af Herrar Banco-Fullmägtige vidtagit
Beslut, hvarigenom i afseende på 1817 års utlåning
blifvit stadgadt, att, af den, för året till Lån
på Fastigheter anslagne Summa, 500,000 R:d, högst
•|:dcl i hvardera af de Tre första månader linge
utgifvas; anseende Riksdagsmannen nödigt
och billigt vara, att, till alhjelpande i någon
mohn, at den allmänna förlägenheten, hela årliga
Lane anslaget nu och framgent måtte genast
i början af åiet få utgå.
Banco-Utskottet, som öfver dessa ämnen
inhämtat så väl Herrar Banco-Fullmägtiges sorn
Commissariatets tankar och Utlåtanden,' får till
Banko - Utskottets Betänkatiden. 151
en början, '1 följd af en på behörig undersökning
grundad kännedom, meddela Riksens Högloft.
Ständer den försäkran, att mannamon eller
godtycko för intjen del äger rum vid föredragning
och beviljande af Län inom Banco-Verket'
och att sådan ordning och controll i detta afseende
iakttages, hvarigenom Rättsökande, som
ingifvit ordentelige och fullständige handlingar,
äro fullkomligen tryggade att ej i minsta måtto
uti deras tour förnärmas. Att åter dröjsmål
med Rånens lifgifvande ej kan undvikas, är en
följd af de ingifne Rån-ansökningarnes mängd,
som någorlunda kart bedömmas deraf, att innevarande
års stadgade Låne-Fond, efter sannolik
beräkning, ej kan komma andre Rån-sökande till
godo, än de som före Maji månad år 1816 sig
anmält. Banco-Utskottet har äfven ägt tillfälle
blifva förvissadt, så väl, att beredvillighet hos
Commissariatet ej saknas, att gå de Rånsökande
tillhanda med alla erforderlige underrättelser och
upplysningar om deras Rån-Acters beskaffenhet,
och tiden för Lånens utbekommande, som
att Sökanderne och deras Ombud ej underlåta
att dageligen en sådan utväg begagna. Hvarförutan
Commissariatet i möjligaste måtto sökt,
både genom tryckta promemorier, och Kungörelser
i Allmänna Tidningarne, bibringa en och
hvar nödig kännedom om de prestanda som till
erhållande af Lån oundgängligen erfordras. Men
dä, allt sådant oaktadt, ofta nog kan inträffa,
att vid Acternes slutliga föredragning ett och
annat i afseende på de Juridiska Formerne, serdeles
hvad bevisningen af ägande-rätten angår,
kan finnas bristande, eller åtminstone påfordra
Banko- Utskottets Betctnk anden.
närmare Förklaringar och upplysningar, hvarigenom
ytterligare uppskof förordsakas; innefattar
detta för Lånsökande en kännbar olägenhet,
som visserligen med görligaste första bor afhjellijelpas.
Sådant anser Utskottet ock numera kunna
blifva rnöjeligt, sedan Oancellie-Commissalierne
till ej obetydlig del medhunnit, hvar för
sig enskildt genomgå de fran hvarderas district
inkomne Låne-Handlingar, hvarigenom, då någre
nya ansökningar ej tills vidare äro att förvänta,
mera tid hädanefter bör kunna för de
'Allmänna Lån-Föredragningarne användas; och
får jBanco-Utskottet alltså, med anledning af
.Riksdagsmannen Bengt Svenssons gjorde framställning,
härigenom vördsamt föreslå, det Corn;mis9ariatet
må ;få sig ålagdt vidtaga sådan anstalt,
att inom de Nio första månaderne hvarje
är, alla de Löne Acter, för hvilka Fån under
det påföljande året böra utgå, kunna till föredragning
och fullständig granskning förekomma,
så att, i händelse något dervid finnes brista, Lånsökanden
ma äga rådrum att detsamma under
den återstående tiden af året anskaffa, och något
hinder således för Lånets ingifvande vid den
ibestämda tiden, derigenom ej möta. Hörandes
denna ordning i afseende på föredragningen af
de Lån, hvilka under år 1819 lili utgifvande
komma i fråga, så fort möjligt biifver, under
nu löpande året taga sin början.
Beträffande ater Riksdagsmannen Jonas Anderssons
förslag, att hvarje års Jjåne-Summa
måtte genast vtd årets början lå utgå; så har
val hittintills den af Herrar Eanco-Fnllmägtige,
uppå serskildt förekommen anledning, stad
-
x I
Banko-TJtslotiels Betänkandeh. *53
gade tid af minst 3:ne månader, befunnits fullt
behöfvelig till föredragning och utgifvande af
de på den anslagne årsfonden utgående L/ån; mea
i den mohn nyssnämnde af Utskottet föreslagne
ordning hinner vidtagas och stadgas, skalf
mera tid och rådrum äfven i detta hänseende
för Commissariatet vinnas; Och inser Utskottet
för dess del, ej något hinder, att den för hvar-'
je år bestämdt anslagne Liåne-Summa hädanefter
och framgent må alltifrån årets början i oafbruten
ordning utgå, så fort expeditionen deraf
medhinnas Iean; och hvarvid Commissarierne må
äga med sorgfällighet tillse, att berörde Summa
sist inom Marni månads slut kan vara utlemnad.
Hvilket allt underställes de Respective Ståndens
närmare upplysta ompröfning och godtfinnande.
Stockholm den 23 Martil 1818.
N:r 22,
Riksens Högloft. Ständers Banko-Utskotts
Betänkande i frågan om närmare bestämmande
af rättigheten för Bolag
och Corporationer att i Banken upptaga
Län ä fast Egendom.
Riksdags-Fullmägtigen för Carlshamns Stad
Herr J U. Winberg , har, uti ett, inom Vällofl.
Borgare-Ståndet uppläst , och till Banko-Utskottet
remitteradt Memorial, väckt fråga om rätta
förståndet af a:dra Mom. uti Kongl. Kungörelsen
den aytde September 1815, angående grunderne
och vilkoren vid Banko-Låns beviljande
154
Bnnko-Uls.iottes Betänkanden.
a I/andt- och Stads-Egendomar, som stadgar, att
ej något Län lill enskild person, ehuru Ägare af
flera Egendomar, elier lill Bolag uti odelii Faslighet
mä öfverstiga en viss Summa; hvilket stadgande,
enligt ilen tillämpning Bankens Commis*
jsarier deraf dragit , fortnäles haft den påföljd ,
att Eäne-Ansökningar , ingifne af Corporations
Bolag, sorn hafva nyttige och hedrande inrättningar
till föremål, dels redan blifvit afslagne,
dels hafva att vänta ett dylikt öde, utan att vid
fle aflemnade handlingarne, eller deri pantförskrifne
säkerheten, annan erindran blifvit gjord än
att en eller någre få af rådane Bolags ofta talrika
medlemmar , sökt och vunnit egne BankoLån,
på Enskild Egendom eller fastighet- Hvaremot
Herr Winberg förment, att, oberäknad! den
ökade säkerhet, jemförelsevis med andre Eån ,
sorn för Banken syntes uppstå, derigenom, att
samtelige Interessenter uti ett dylikt Bolag, en
för alla och alla för en ansvarade för återbetalningen
, ordaförståndet af nämnde Moment äfven
lika Htt kunde uttydas till stöd för Lånerättigheten
serskildt för enskild person och serskildt
för Bolag , sam för båda gemensamt.
Och frarnställes, på desse grunder, angelägenheten
af en så beskaffad närmare utveckling
utaf berörde stadgande, hvarigenom , för nyttige
och hedrande Inrättningar och Verk , hyilka ej
äga Mannufactur-Diskont-rättighet , det biträde
ina kunua vinnas, som, förenligt med Bankens
säkerhet, förmodas äfven i sådant afseende hafva
varit med Banko-Lån åsyftadt
Banko
Utskottet har ej underlåtit, att häröfver
inhemta så val Herrar Banko-Eullmägtiges,
Sanko.Utskottets Belänkandenl 155
som Commissariatets och Banko-Fiscals-Embetets
tankar och Utlåtanden.
Beträffande först den äf Herr Winberg väckte
fråga huruvida icke det åberopade Momentet
borde sålunda tillämpas, att högsta tillåtne LåneSurnrnan
skulle kunna, mot behörig säkerhet,
till ett Bolag utlämnas, oaktadt samma Bolags
medlemmar redan hvar för sig på egne namn ,
deras låne-rättigbet begagnat; får Banko-Utskot-'
tet vördsamt upplysa, det sådant ej instämmer
med de författningars esprit , hvilka legat till
grund för bemäldta stadgande, enär uti Kongl.
K ungörelsen af den 1 Mattii 1770 och BankoBeglementet
af år 1779 uttryckeligen namnes,
att, på det hjelpen måtte blifva allmän, och äfven
kunna sträcka sig till de Rikets Inbyggare,
som ined mindre Egendomar äga mindre tillfällen
att hjelpa sig utur sina vidlyftigheter , än
andra, ingen enskild person, eller Interessentskap
j odeld fastighet, eller Bolag, må upplåna mer
än den fastställde Maximi-Summan , ehuru stor
säkerhet än kan erbjudas. Banko-Utskottet anser
häraf vara uppenbart , så väl att Bankens åberopade
större säkerhet genom flere Låntagares
gemensamt åtagne ansvarighet, ej kan härvid
komma i beräkning, sorn att den föreslagne tillämpningen
vore oförenlig med författningens
ändamål, så vida följden deraf skulle blifva, att
den, som, i egenskap af Bolagsman, deltoge uti
flere smärre inrättningar , kunde derigenom
bereda sig Låne-tillgångar af den anslagne Fonden
, hvilka icke stöde att erhålla for Ägare af
de störste Enskilde Egendomar.
A en annan sida deremot, finner Banko*
äjfi BanhorUlsiottets Betan/tanden',
Utskottet både billigt och roed författningens afsigt
enligt, att, örn en person ej bör Jeunna öka
?itt anspråk på låne-biträde af Banken utöfver det
fastställde Maximum , derigenom alt lian söker
Ian som Bolagsman , dess rättighet ej eller bör
?f sådan anledning nedsättas eller försvinna. Ef.
ier Utskottets tanka bör således, i anseende till
beräkningen af Maximi-Summan för en Bolagsman,
större andel af Boiags-Lånet ej vara ho*
710m till last, än sorn svarar emot hans andel
i Bolaget, och på samma grund , om en eller
annan Bojags-interessent redan kommit i åtnjutande
af lån å dess enskilda fastighet, sådant ej
lägga hinder för de öfrige att begagna den förmån
sorn med Banko-Lån blifvit åsyftad, hvaraf
följer: att den Bolags-tnan , som förut enskildt
liäftar för lån till ringare belopp än den stadgade
Maximi-Surnman , kan, gemensamt med öfrige
interessenter, erhålla ytterligare lån till fyllnad
deruti, i nion af sin andel i Bolaget; eller ock , om
Ihan först upptagit lån samfällt med öfrige delägare
i ett Bolag, den enskilda Lane - rättigheten för
<len summa, som utgör fyllnaden i högsta tillåt31
e Låne-heloppef, likafullt må vara honom obetagen;
äfvensom att, i händelse en eller flere
Bolagsmän redan innehafva så stora Lån sorn
Banko-Fövfattningarne i det högsta medg fva ,
Bolagets fastighet likväl må fa ht länäs i man af
hvad som återstår, efter afdrag af desse Bolagsmäns
andelar ; dock så, att samtelige Bolagsmannen
icke destomindre underskrifva Reversen,
och hela Egendomen för länet häftar; hvarförutan
Bankens säkerhet ej kan anses tiliräckeligen
tryggad, enär en styckad försäljning ofelbart
JSnnko-Utsfiottets JRetänkanden, 157
skulle leda till hinder och uppehåll, om icke
förlust, vid utsökande al Bankens fordran. Blifvandes
härvid tillika nödigt, att , då lån sökes
af Bolag, icke allenast behörigen styrkes, af hvilka
och huru manga Personer , Bolaget består,
samt huru stor del hvardera deruti ager , utan
älven, Bolagsmännen hvar för sig visa , det de
äro frie fran förmynderskap och andre förmånsrätt
ägande medel; och att afdrag sker å Länet ,
för den Bolagsmans andel, som icke kan åstadkomma
erforderligt bevis 1 sistnämnde omständighet;
likväl utan förfång för de öfriges rätt,
på satt ofvan är föreslaget. Hvilket allt vördsamt
underställes de Respective Ståndens närmare upplysta
om pröfning.
Stockholm den 2 3--Bje Martil 18 18.
N:r 2o.
Riksens Högloft. Ständers Banko-Utskotts
Betänkande i anledning af erhullne
Remisser , dels rörande de vid BankoDiskont-Verket
erforderlige vederhäftighets
- betyg , dels angående förökning
i antalet af Verkets Styresmän.
Vällofl. Borgare-Ståndet har till Banko-Utskottet
belngat förvissa ett af Riksdags-Fullmagtigen
från Amål, Herr Borgmästaren Eneroth ingifvit
Memorial, hvaruti, efter upprepande af åtskilige
mer och mindre bindande uttryck , som
uti de vid Diskont-Inrättningar vanligen fordrade
betyg öfver låntagares och löftesmäns vederhäftighet
plägat inilyta , och hvilka utrvck
158 BanJto-Utskoiiets Belänkanden.
Diskont Verkens Directioner förmälas hafva ömsom
och allt efter omständigheterna föreskrifva,
He rr Borgmästaren föreslår, att genom en Allmän
Författning utlryckeligen måtte stadgas,
ej mindre hvilka Authoriteter det tillkommer,
att meddela vederhäftighets-betyg för låntagare
och löftesmän i Diskonterne, än det formulaire
som derutinnan bokstafveligen bör följas, på det
Diskonten ej ina vara oviss om siri säkerhet och
den ena låntagaren ej mer än den andia behöfva
en längre tid sakna den lån-undsättning, han
fordrar och har ratt att vänta enär lika documenter
prästeras.
Banko-Utskottet, som i detta ämne inhämtat
Herrar Banko-Fullmägtiges och Banko-DiskontDi
rectionens utlåtanden, får i anledning af Memorialet
vördsamt anföra: Att, ehuru hvarken
Banko-Diskont-Verkets Reglemente eller någon
annan allmän författning hitintills föreskifvit,
att Diskont-Reversaler, för att godkännas, böra vara
försedde med åtecltnade Bevis om låntagares oek
löftesmäns vederhäftighet, och ännu mindre, uti
hvilka ordalag desse böra författas, är det likväl
en vid hvarje ordentlig Diskont-förvaltning iakttagen,
oeh för inrättningens säkerhet alldeles oundgängelig
omständighet, att dylike bevis fordras,
i alla de händelser då Di rectionens omdöme
om vederhäftigheten ej kan stodja sig på egen
personlig kännedom af de sökandes vilkor,
som åter vid en utlåning , utsträckt till liela Riket,
ej möjligen kan inhämtas och bibehållas.
Det har äfven häraf blifvit en följd, att Directioneu,
utan att neka ett ofta förtjent förtroende
åt andra kända personers vitsord, i allmänhet,
Banko-Uiskottets Bctiinhanden. J50
då vederhäftighetsbetyg ansetts behöfvelige, fordrat
detri af jusi de Authoriteter, Herr Borgmästaren
Kneroth uppgifvit, nemligen Landihöfdinge-Ern
beten, Magistrater och Häradshöfdingar ;
och dä Directiorien, med behörigt afsende pä livar
och en för pålitlighet länd och aktad Embetsmaris
intyg, ej bordt underlåta att uppmärksamt
och noga öfverväga uttrycken i desse intyg, till
rättelse för sitt omdöme om en mer eller mindre
tillräcklig säkerhet, har det visserligen kunnat
hända och ofta handt, att ett Embets - bevis orri
låntagares och löftesmäns vederhäftighet, så vida
det varit ställdt blott pä en begärd bestämd summa,
ej ansetts göra tillfyllest, dä tilläfventyrs
samma personer förut hos Diskont-Verket funnits
häfta for lån och kautioner, till ett lika, eller
större belopp. Ett bokstafveligl formulaire för
vederhäftighets-betyg å Diskont Reversaler vöre
således efter Banko Utskottets (anka i flere hänseenden
föga lämpeligt, da det lika litet bör förmodas,
att någon Embetsman skulle vilja underkasta
sig tvånget deraf, i stället för att efter omständigheterna,
hvilka sällan äro alldeles enahanda,
inrätta sitt Bevis entigt öfvertygelse och kännedom,
sorn det i någon måtto lärer kunna medgifvas,
att hvar och en lånsökande, hvars länedocument
vöre försedt med ett, efter gifvet formulaire
författadt och af vederbörlig authoritet
meddelt, vederhäftighetsbetyg, skulle derigenom
vara ovillkorligen berättigad, alt i Diskonten genast
erhålla lån. Om det ä ena sidan, kunde synas
beqvämt för Diskont - Directionen att profningen
och ansvaret för dyltke lån sålunda öfverflyttades
fiån Directionen på den Embets
-
i 60 Sanko-Utskottets Setänkanden.
man, som meddelf vederhäfttghet-betvget, lärer
likväl å den andra, fä rnedgiivas , alt en sådan
eftergift af Directionens ratt till bifall eller afslag
efter egen öfvertygelse, ej på det hela vore
förmånlig; heldst dä fråga är om fördelning af
en Lane tillgång, oftast otillräcklig, i jämförelse
med de lånsökandes antal och fordringar, dertill
och med en fullkomlig säkerhet, någon gång mäste
lemna rum för en i Directionens omdöme fullkomligare.
I afseende på det Reglementariska för Eanko-Diskont-Verkets
inre förvaltning, har BankoTJtskoitet
vidare från Hedervärda Bonde-Ståndet
fått emottaga ett Memorial af Riksdagsmannen oell
Fullmägtigen i Riksgälds-Conforiet Eric Ericsson,
innefattande det förslag, att, r stället för att blott en
division eller vissa .Ledamöter af Banko-Sty reisen
nu deltaga i samma Verks förvaltning, härefter alla
utlåningar och omsättningar böra föredragas och afgöras
inför hela Banko-Styrelsen in Pleno, hvarvid
Ledamöter af alla stånd ovilkorligen borde vara
närvarande, och ingen sak som angick DiskontVerket
få af göras af mindre än sju Ledamöter,
jemte en föredragande Commissarie; hvaremot
alla andra peroners närvaro, efter Riksdagsmannens
tanka, vore öfverflödig, utom i de fall då
någre upplysningar af dem kunde erfordras.
Bariko-Uiskottet får vördsamt upplysa , det
några sådane omständigheter hittills ej förekommit,
hvaraf Utskottet tror sig äga anledning tillstyrka
någon förändring uti Organisation eller
personal af Banko-Diskont-Verkets styrelse. Skulle
åter, efter föregången Revision af Verkets förvaltning
eller i följd af en möjeligen blifvande
Banko-Utskottets Bethnkanilen. 161
Utvidgning i dess rörelse, någon förändrad Reglering
i ett eller annat hänseende härutinnan
linnas af nöden, underlåter Banco-Utskottet ej
att derom hos Riksens Högloflige Ständer anmälan
göra. Stockholm den 23 Mars 1818*
N:r 24.
Rikets Högloft. Ständers Banco- Utskotts
Betänkande , i fråga om understöd för
Södertelje Canal- och Sluss-Verks fullbordande.
Hög loll. Ridderskapet och Adeln har till
Stats- och Banco-Utskotten behagat remittera, ett
af Majoren Herr Friherre Fr. Hjerta ingifvit
Memorial angående understöd för Södertelje
Canal- och Sluss-Verk.
Efter en meddelad beskrifning öfver verk*
ställ dt arbete sedan sista Riksdag, då genom den
gynnande uppmärksamhet, Riksens .Ständer åt
detta gagneliga företag lemnade , Bolaget erhöll
förmåga att med kraft söka besegra de flevfa 1-  diga Natur-hindren för Arbetsplanens verkställighet,
förmäles, att till bestridande af de kostnader,
som återstående arbetet krafvel-, inga andra
utvägar sig förete, än förnyadt tillskott af
Actie-Agarne, eller biträden af allmänna medel;
och att, ehuru villige Actie-Ägarne alltid varit
och ännu äro, att göra de kännbaraste bidrag
för arbetets fullbordande, vore dock att befara,
det följden af de Hestes oförmögenhet klefve,
att de, enligt privilegiernes innehåll i anseende
till
162 Banko-Utskottets Betcinkandent
delaktighet uti detta Boing, sedan de likväl contant
tillskjutit 148-3 procent utöfver den tecknade
Subskriptions-Sumrnan, och utom dess ej
allenast samfällt häfta för Bolagets Skuld till
Banquen 100,000 R:d, utan ock genom användande
för Canal byggnaden af det sedan år i K12
anslagne räntebidrag, oafbrutit varit i saknad
af all inkomst på deras gjorda tillskott. Af desse
med flere sammanlagde skjäl, och med öfvertygelse
om detta Canal-Verks blifvande nytta
för det Allmänna, anser Herr Friherren sig böra
föreslå, och till Riksens Högloft. Ständers
behjertande hem falla :
1:0 Att Bolaget matte intill nästinstundande
Lagtima Riksdag få uppbära de detsamma
förut tillerkända 5 procent för skedda och skeende
tillskott:
2:0 Att af Rikets Ständers Banque derå
må förskjutas Femtio Tusende Riksdaler emot
3 procents ränta, och under villkor tillika, att
Bolaget ersätter detta förskott åren 1821, 1822
och 1823 med en tredjedel hvarje år.
Banco-Utskottet har vid sistnämnde frågas
behandling ej kunnat undgå att, med erkännande
af den fördel som tillskyndas Staten och det
Allmänna i den mohn ifrågavarande Canalfart
kommer att verka till en lättad cornmunicalion
och lifligare rörelse, tillika fästa afseende på den
berömvärda ståndaktighet Bolaget visat, att, med
egna uppoffringar befrämja Verkets fortgång, och
hvarigenom det gjort sig fullt förtjent, att till
ändamålets slutliga ernående, i möjligaste måtto
understödjas. Enär nu det Fåne biträde, som i
sådant afseende erfordras, enligt hvad ofvan för
-
Banko-I/tsAoitels Betänkanden. 1G3
irales inom loppet af Fem år ovägerligen blifver
återbetaldt, i fråga hvarom ingen osäkerhet
eller tvifvelsmål kan uppstå, finner Banco-Utskottet
något hinder för dess beviljande sig ej
förete; och får alltså vordsatnt hemställa, att
Södertelje Canal- och Sluss-Verks Bolag ina af
Banquen , såsom Fåne-biträde, erhålla Femtio
Tusende Biksdaler, emot 3 procents årlig ränta,
samt Bolagets afgifvande förbindelse, att Fänet
till Capital och ränta inom 3823 års slut till fullo
återbetala sålunda, nemi., att vid utgången af
åren 1821, 1822 och 1823, en tredjedel af Capitalet
hvarje år till Banquen inflyter: för fullgörandet
hvaraf Bolaget och dess Direction böra
blifva Banquen serskildt ansvarige, utom att
Canal-Verket med alla dess tillhörigheter äfven
för detta Fåne-understöd pantförskrifves.
Hvad åter betraffar tillåtelsen för Bolaget
att intill nästa Riksdag ytterligare få uppbära
den af Statsmedlen före detta anslagne Ränteinkomst;
så har denna del af målet genom Höglofl.
Stats-Utskottet sin handläggning erhållit.
Stockholm d. 25 Mars 1818.
N.r 25.
Riksens Högloft, Ständers Banko - Utskotts
Betänkande i fråga om Specificerade
Förteckningars insändande öfver Assignationer,
som på Banken utfärdas.
Med anledning deraf, att så väl Götha Canals
som Malmö Diskont-Verks Directörer tillåtit
sig att assignera på Banken, utan att där
164
äga fond., har Biksdas Fullmägtlgert från Calmar
Herr Öfver-Direcören A, L. Schwan, tili eit in*
liom Vailofl. Prorgaie-Ståndet uppläst, och till
Banko-Uiskottet rerniiteradt Memorial, föreslagit
den Allmänna Författnings vidtagande för framtiden
: Att alia , sorn med Banken öppna Assignations
riilming, skola varda förpliptacle genast vid
iilsifvande df Assignatiotier, de i Stockholm boende,
samma dag, och de i Landsorterne, nied först
afgående post, tilt Bankens Cornmissnriat insända
eller afiåmna förteckningar ä dyhke Assignutioner<
specifcetade till Datum, Numer och Valeur t samt
att, om då befunnes, det fond éj vöre insatt för
deras inlösen, Assignanten blefve pligtfälld och
behandlad efter redan existerande Lag om öfverassignering
på Banken Genom rtyssberörde stad*
gande förmodas nödig säkerhet for allmänheten
vinnas, att någre försök lill dess skada i detta
afseende ej kunna hädanefter äga ruin? jemte
det Banqueri dymedelst undveke vådan att inlösa
falska Assignationer. Och hoide, efter Herr
Öfver-Directeurens (anica. Kronans i Stockholm
inrättade publique Verk allena vara från en sådan
skyldighet undantagne.
lianco-Utskoitet bör i anledning häraf ej
lemna obemäldt, att, enligt hittills gällande Författningar,
Aanquen vid hvart års slut är i tillfälle
känna antalet och beloppet af de Assignationer,
som å hvarje rakning finnas utelöpandej
enär Assignationernes approbation påföljande året,
jemlikt 27 §. uti 1 ti78 ars Banco-Oidning och
i5 §. uti Kongl, 'Kungörelsen af den 10 December
1741, ej får taga sin början, innan As
sig'
-
Banko-Utskottets Be tänk an ti en.
signanterne, under Bankens såkallade tillslutnirigstid,
kollationerat sine rakningar med VäxelBankens
Kammererare. Utskottet anser emedlertid,
lika med Herr Gfvev-Direktören Schwan, en
ökad säkerhet både för Banken och Allmänheten
samt bättre ordning och kontroll vinnas, om , på.
sätt, vid assigneringar privata personer emellan,
vanligen iakttages, Assignationerne serskildt under
årets lopp blifva ad viserade; och Arner alltså för
dess del ej något hinder, det Hen Öfver-Direktören
Schwarts motion i så måtto bifalles, att alla private
Assignanter må vara förpligtade, vid äfventyr
det deras Assignationer ej till inlösen emot.
tagas, de i Stockholm boende, sist dagen efter
hvarje Assignations utgifvande, och de i Landsorterne
med först afgående post, till Bankens
Commissarier insända fullständige Ad vis-Listor,’
som upptaga Assignationerne till datum, numer
och summa; blifvandes från denna skylldighet
deremot undantagne så väl Kongl. Maj:ts och
Rikets Collegier och öfrige publike Verk, som
de under Hufvudstadens och Landsorternas AIImänna
Styrelse-grenar lydande Inrättningar, och
jemväl Fahlu Bergslag, såsom af allmännare omfång,
och föisedd med serskild Diskont-rättighet
i Banken ; äfvensom Utskottet vördsamt tillstyr-,
ker, att denna anstailt ej- må medföra någon rubbning
uti hvad äldre Författningar, särdeles Kongl.
Kungörelsen af den 27 Maji 1730 och Kongl.
Mapts, förnyade JNådiga Forordning af den 10
December »741, angående Assignerings-rättigheten
på Banken, i öfrigt stadga och medgifva*
Och hemställes vördsamt, det Banko-Fullmägtige
Bihang till Bikt-St. Prof. iS*7—IS18• 6uc Sami. N;r aa.
j66 Banko-Utskottets Betänkandtn.
må få sig uppdragit, att hos Kongl. Majit i un<1e
r d å n t g h o t anhalla oin Nådig K uitcnrclsth ut»
färdande i denna delen, till veder botandes efterrättelse.
Någre Ledamöters yttrade meningar bifogas
Uti serskildt Protokolls-Utdrag.
Stockholm den 2 G Martil i 8 i 8.
Utdrag af Protokollet hållet hos Riksens Högloft,
Ständers lianka-Utskott vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den i 2 Martti i 8 » 8.
S D. Herr Stats-Secreteraren Friherre Wirsen
ansåg för sin del alldeles icke erforderligt att
göra någon ändring uti de Föfattningnr, som, i
fråga om privates assignering på Banken, nu galla
nemligen: Banko-Ordningen af den 22 September
1668 §, 27, 28, 29, 30, samt Kongl. För
ordningarna
af den 27 Maji 1730 §. §:ne 2, 3,
4i 5» 6, 7j 8, 9. 1741 den 10 December §. §:ne
4i 5> 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, den 1 2 Martil
1750, och den 19 Augusti 1789. 1  Exemplet
med Diskonterne, såsom af en alldeles skiljaktig
art, borde dess mindre åberopas, enär fråga nu
är för hand örn deras totala inställande.
i \
Efter sjelfva ändamålet af Uanquens inrättning
borde Assignering på Banquen underlättas,
icke försvåras. Om man genomläste Banquens
fundations-författningar, så funne man,
huru allt sträfvande varit derhän rigtadt , att
consotidera dess operationer, medelst den derigenom
löpande rörelsen af enskildte och allmänna
medel, och Assignering derå. Det i För
-
Banko-Uiskoltets Betänkanden. 167
fattnihgarne utsatte betydliga ansvar för ÖfverAsstgnering,
borde efter Herr Friherrens tanka
ingalunda ifrågakomma förr, än Ofver-assignering
verkligen skett: icke för en underlåten formalitet
af advis, sorn så lätt kunde inträffa af
alldeles oskyldiga händelser, men hvarmedelst,
då öfverkorssning skedde oaktadt Assignanten
hade fond qvar i Banquen, dennes Credit, och
någon gång dess välfärd, kunde utan allt ändamål
blifva rubbad,
Om uppgifvas kunde, att någon oreda i privat
assi gnering på Banquen timat, ville Herr
Friherren genast begifva sig ifrån sin särskilta
tanka; men intilldess måste han afstyrka alla
åtgärder, som ytterligare försvårade penningeröreisen,
och dervid förbundne hittills icke brtikeliga
formaliteter. Varande Herr Friherrreu
icke emot den ytterligare ordning, sorn genom
advis må vinnas; men emot den påföljd som för
underlåtenheten föreslagen är. Isynnerhet för
Hufvudstadens rörelse, dervid ofta en assignation
utskrifves en fjerdedels timme förrän mottagningen
i Banquen för dagen upphör, eller
klockan 11 på föremiddagen, blir denna serskilta
advisering blott generande, men i öfrigt ändamålslös.
Följden af den föreslagne messuren skulle
blifva ingen annan än den, att all ,assignering
på Banquen upphörde, och öfverflyttades till
Private. Allmänheten komme derigenom ej att
vinna. Nu kunde åtminstone icke vara fråga
om möjlig risque på mer än den ena parten,
eller Assignanten; deremot emllan private, någon
gång äfven ifrågakomma acceptantens obestånd.
a68 Banko-Utskottets Belänkanden.
Efter Herr Friherrens tanka vore salund
just nu tiden inne, när Disconterne upph
emottaga enskildtes medel, att söka återföra desse
trasseringar i deras förra ordning, på Banquen ;
meri icke att dem afvisa genom formaliteter utan
ändamål, sorn blott kornme att befordra eri enskild
assignering hvilken så ofta utgjort ett mål
för vingleriet, då deremot Assigneringen på Banquen,
å hvars sida icke kan förekomma någon
medverkan till oordning, så väl i anseende till
sina lagliga påföljder, som för den dervid fästade
opinion, ingalunda lika lätt missbrukades.
På dessa skäl afstyrkte Herr Friherren alldeles
Herr Öfver-Directeuren Schwans motion,
och hemställde, att utan all rubbning skulle
förblifva vid nu gällande stadganden otn assignering
på Banquen. Dock ville Herr Friherren,
för att förekomma assignationers concurence med
sjelfva myntet, tillstyrka, att ingen enskild persons
Assignation på Banquen må få utfärdas på
niincjre Summa än 50 R;d, utom då sluträkning
med Banquen salderas.
Häruti förenade sig Herr Stats-Secreterareu
i/amierstjerna, Herr Majoren Rcuterschöld, Herz
Biskopen Doctor Almquist , Herr Professoren
Agardh, och Herr Grosshandlaren Settervall, med
tillägg af den sistnämnde, att, derest dylike hinder
skulle för penninge-jrörelsen läggas, lika så
godt vore att genast förbjuda all assignering på
Banken, enär den då nödvändigt af sig sjelf skulle
försvinna. Och skulle desse Herrar Ledamöters
serskilta tanka genom Utdrag af Protokollet till
de Respective Stånden åtfölja Högloil. Utskottets
Betänkande i detta ämne. Ut Supra.
Banko-Z/tskottets Betänlamlen. 16g
N:r 26.
diiksens Högloft. Stunders Banco-Utskotts
Betänkande i anledning af vackt motion
om allmänt kungörande af Banco
Sedel-stockens belopp för hvarje är.
Till Ranco-Utskottet liar blifvit remitteradt
ett hos Hög lo fl Ridderskapet och Adeln ingifvit
Memorial, deruti Herr Förste Arclnatern
och Cointnendeureu m. m. D. von Schultzenheim,
under åberopande af dess vid 1815 års Riksdag
i enahanda afseende gjorde framställning, å
nyo yrkar, att Ranken årligen måtte till allmän
kännedom uppgifva beloppet af sin Utelöpande
Sedelstock; och i öfrigt föreslår, det Banko-Fullmägtige
rnå instrueras, att efter hvarje fulländad!
Bokslut, uti en förseglad skrift, enskildt i
Kongl. Majus Egne händer öfverlemna ett korrt
Utdrag af Bankens hela tillgång och skuld. Och
har Herr Grefve Schverin, F. B., med instämmande
uti hvad sålunda blifvit framställdt, tillagt
den önskan, att Banco-Fullnrägtige måtte,
åtminstone för hvarje decennium, till Allmän-1
heten uppgifva, icke allenast beloppet, utan äfven
valeuren, på alla Backens utelöpande Sedlar.
Banko-Utskottet har ej underlåtit att härom
infordra Herrar Banco-Ful Imägtiges yttrande;
hvilka, med undantag af Tvenne Ledamöter,
den föreslagne publiciteten afstyrkt.
Uti det utlåtande Riksens Ständers BankoUtskott
vid 1815 års Riksdag, i anledning af
Bihang till Riks~St. Prat. ISI7—1 SrS- 6tt« Sami. N:r 23 a4.
J70 Banko-Utskottets Betänk anden.
Förste Archialern von Schultzenheims då väckte
motion afgifvit, är omständeligen utveckladt, huruledes
en oafbruten efterlefnad af Bankens äldsta
Giundförfattning, sorn icke medgifver allmän
kännedom af Verkets ställning, gjort det
för framfarna Ständer möjligt, att vid flere tillfällen,
till Rikets Allmänna nytta och räddning,
både godkänna ochbe vilja dels verkli ga uppoffringar,
dels I.ån och Förskott, håde med och utan ränta,
utan alt dertill hvarje gång äga en af hvar
Individu i samhället godkänd tillräcklig förmåga,
men endast med säker calcul på en framdeles
snart återvinnande styrka och full solidité; samt
att en sådan utsträckning, sorn, med försigtighet
begagnad , icke medfört några menliga följdet
för Verkets Credit, hvarken då kunnat eller vid
framdeles möjligen inträffande oundvikeligt behof,
skulle kunna äga rum, derest Verkets ställning
varit, eller hädanefter göres, synbar för alla,
och dess verkningsförmåga sålunda inskränktes
blott till redan ägande disponible tillgångar.
Om å andra sidan fanken vid 1809 års Riksdag
blifvit starkare til litad än dess förut till
andra ändamål begagnade krafter medgåfvo, bör
sådant tillskrifvas ögonblickets kraf, men ej en
bristande kännedom om sanna förhållandet, enär
dåvarande Banko-Utskottet inför Riksens Ständer
icke döljde att de biträden, som genom följderne
af ett olyckligt krig, och till bevarande
af Rikets framtida sjelfbestånd påfordrades, i väsendtlig
mohn rubbade de grunder, som för
Banco-Verkets förvaltning i allmänhet blifvit
stadgade. Och Banco-Utskottet hyser för dess
del äfven nu den oförändrade öfvertygelse, att
Bunko-Z/tskottets
fortfarandet af samma hufvud-principer, som förf
i århundraden heredt och bibehållit Banko-Verisets
solidité och välstånd, i förening med det
Allmännas fördel, äfven hädanefter torde utgöra
ett ibland de llufvudsakliga vilkoren för dea
rubbade ordningens återställande.
Så länge en Banko-Inrättning med noggranhet
uppfyller sine förbindelser, efterfrågar ingea
dess inre tillstånd; på samma sätt är förhållandet
med den enskilde Banqnierens; men enär
en rubbning i denna ordning inträffar, blir miss-1
troendet till dess styrka en naturlig följd deraf.
Sedan Rikets Ständers Bank med Silfverufvexlirigen
upphört, är den uti sistnämnde belägenhet.
Den har tillgångar nog till betalning
af sine skulder, eller till inlösen af Sedlarne ,
som är detssmma; men fordringame kunna icke
disponeras utan att rubba Samhällets bestånd L
sin grund. Det skulle alltså vara, för att på
en gång ådagalägga Bankens tillstånd, jemte bevekelsegrunderne
för dess åtgärder, som den nu
skulle allmängöra sitt Bokslut. Men det närvarande
synes härvid icke allena böra fästa uppmärksamheten,
utan verkan för framtiden äfven
tillses. Ett beslut en rång tagit kan icke vidare
göras till intet; Ftt ändamål må väl derigenom
vinnas; men andra olägenheter kunna
ock framstå i spåren deraf. Mången Banko-Inrättning,
som aldrig brustit i sine förbindelser,
skulle må hända rubbas i sin styrka eller tili
sin verksamhet inskränkas, genom publiciteten ,
ehuru dess solidité förut aldrig blifvit ifrågaställa
A andra sidan kan väl en till sin stadga
angripen Bank, genom allmängörandet af sin
172 Banko-Utskottets Betänk anden.
ställning, för tillfället vinna tillbaka en del af
sin förlorade kredit; men ofelbart skall den derigenom
med det samma lägga ett hinder för återinträdandet
af dess fullkomligare verksamhet;
emedan det en gäng vidtagne periodiska kungörandet
, icke utan ny misskredit kunde åter afbrvtas.
Desse bägge serskilde föremål synas alltså
till deras vigt böra sins emellan öfvervägas, och
det angelägnare taga företrädet.
Så vidt Banko-Utskottet har sig bekant, finnes
ingen Banko-Inrättning i Europa, som publicerar
sin ställning genom periodiske uppgifter.
Ej heller gör det den nya Amerikanske Banken,
hvars grund författning likväl är ett mönster
af fullständighet, emedan man haft den senare
tidens erfarenhet till rättelse och till varning.
Deremot händer det esomoftast, att, der
Banko Inrättningarne, såsom nu här i Riket, blifvit
bragte i nara gemenskap och sammanhang
med Stats-Financen och kreditväsendet, infordra
nationens representanter, vid pröfning af Allmänna
financiela ämnen , den ena eller andra
för nödig ansedde speciela upplysningen om Bankens
ställning, hvilket da ej förvägras.
Sådane erfarenhetsbevis finnas manga i afseende
på Engelska Banken , hvilken ej heller
ännu återtagit sine vexlings-functioner; och äfven
i Amerikanska Banko-Reglementet är det stadgadt
huru och i hvilka fall uppgifter kunna
meddelas; men dess emellan existerar ingen publicitet;
såsom ock i sjelfva verket emot naturen
af en Banko-Inrättning, och det dermed åsyftade
ändamål.
Banko-Utskottets Betänkanden. 173
Med erkännandet af desse grunders sanning,
kan Banko-Utskottet sålunda för ingen del
hafva till afsigt, att den kännedom om BankoVerket,
och serdeles om Sedel-Kapitalets belopp,
stfm oundgängeligen må erfordras för riktigt bedömande
af Landets financiella och ekonomiska
angelägenheter, skulle undandragas Riksens Högloft.
Ständer; men deremot kan Utskottet icke inse
nyttan af ett periodiskt kungörande af Bankens
ställning mellan Riksdagarne; enär tvärtom
flere olägenheter och missförstånd derigenom utan
tvifvel bereddes.
För det första lärer det ej kunna anses stärka
krediten , om blott skulden, men icke tillgångar
ne tillika, uppgäfves ; derigenom alltså ändamålet
icke vunnes, och uppgiften älven vöre 0-  fullkomlig; hvarför ock, derest den ifrågavarande
publiciteten skulle inskränkas till Sedelstocken esarnt,
allmänheten deraf lika ofta kunde villas
sorn upplysas. Egenskapen af de på Banken stälde
kreditiver är ej fattlig för alla; men verkan
deraf på Sedelstocken blefve emedlertid uti hvarje
sådan uppgift synlig. En genom d yl ike anslags
begagnande inträffad temporaire tillökning i Sedelstocken,
skulle kunna väcka en förlåtlig farhåga
för Banko-Sedlarnes ytterligare vanvärde ,
likasom å andra sidan hvarje betydlig minskning
i deras nurneraire genom skeende insättningar,
föranledde till klagan öfver en för hastig indragning
af rörelse-kapitalet: i bägge fallen sålunda
blott oro eller missförstånd, utan att likväl någon
rättelse uti de betänklige ansedde förhållanden,
emellan Itiksdagarne skulle kunna äga rum.
Banio-Utsiottets Betänharulen.
Vidare kan ock den möjlighet ined skäl
framställas, att just i sådane periodiska kungnranden,
öppnas ett nytt tillfälle till hvarjehanda för
det allmänna menliga försök, grundade på beräkningen
att af de omväxlande resultaten draga
fördel ; men i synnerhet skulle vid fråga om en
generel reglering till penninge - väsendets stadga,
medelst vexel-fnnctionens återtagande, denna
slags publicitet kunna gifva utlänningen ett vidt
fält för sine spekulationer, att på mynt-regleringen
göra vinster, som ofelbart i samma mun
skulle försvaga de medel, som för ändamålet kunnat
beredas, elier dem tillintetgöra.
Vore Banken i den mindre goda författning,
att målet för dess återtagande verksamhet som
Vexel-Bank mäste betragtas alltför aflägset, skulle
Banko-Utskottet tilläfventyrs mindre tveka, i
allo tillstyrka förslaget, för att dymedelst söka
tillvägabringa en ytterligare säkerhet och tillit,
genom den Opinions-kontroi! , hvartill ett sådant
periodiskt kungörande må gifva anledningj men
just af det skäl, att Riksens Höglöll. Ständer reclan
vid denne Riksdag synas kunna lägga grund
för en finance-reglering, som, derest Jen får
•verka i gemensamhet med Jordbruks och Näringars
förkofran, samt allmän och enskild hushållning,
äfven någorlunda bestämmer medlen
och tidepunkten då detta ändamål vinnas kan ; synes
den tillfredsställelse, sorn för tillfallet vore
ått hämta af bevisningen om Bankens verkliga
styrka, icke uppväga de hinder, sorn en vidtagande
ny ordning medelst ett periodiskt kungörande
deraf, tilläfventyrs skulle lagga för sjelva
saken.
Banko-Utskottets Betänkandet 175
För öfrigt torde Stats-Läran och erfarenheten
gemensamt gifva vid handen, att sadane beslut,
som genom bibehållen jämnvigt mellan aldeles
motsatta åsigter och interessen närmast förvara
det helas väl, och med deras återhållande
kraft befästa ordningen, ej mindre uti. politiska än
firianciella ämnen af vigt, möjligare kunna fatta*
och till verksamhet bringas genom ett inskränktare
antal än af ett talrikare : hvilka principer
derföre ock uti Rikets Grundlag, synas hafva
blifvit antagne och i den för Constitutions- samt
Banko - Utskottens områden an visit? verksamhet
tillämpade.
Då Banko-Utskottet, på desse vördsamt anförde
skäl, i hufvudsaken tillstyrker, att vid nu
gällande ordning må förblifva, och något periodiskt
kungörande till allmänheten af Bankens ställning
eller Sedelstockens belopp, sålunda icke anses
böra äga rum; atvaktar Banko-Utskottet likväl
Riksens Högloft. Ständers Beslut, huruvida
det, vid nu for handen varande finance-reglering
, må anses lämpeligt', att Sedelstockens belopp
till Riksens Högloft. Stander uppgifves.
Tvänue .Ledamöters yttrade serskilda meningar,
blifva genom Utdrag af Protokollet härvid
bifogade.
Stockholm den ltste April 1818.
Utdrag af Protocollet hållit hos Riksens
Högloft. Ständers Banko-Utskott, vid
Urtima Riksdagen i Ssockholm, den 23
Martii 1818.
Herr Lagmannen Mannerstam uppläste till
Protocollet följande:
jy6 Jicinio-Uiskottets Bciänkimdtn.
”Deri farhåga för upptänkande af Växel Bankens
skulder, eller så kallad publicitet af dess
Sedelstock, som man annu hyser, grundar sig
hufvudsakligen på föreställningen att Bankens
Credit skulle, genom en sådan upptäckt, minskas
och följakte!igen svårigheten okas att deri
samma återställa eller stadga. Jag delar icke denna
fruktan, och har ibland de skal jag hört anföras
for bibehållande af hemlighet i detta fall,
Icke funnit något enda, sorn i mitt omdöme är
giltigt eller bevisande. Bankens tillstånd kunde
vara likgiltigt för Allmänheten, så Länge hanken
fullgjorde sina förbindelser, och vid uppvisande
inlöste med Silfverrnynt sina utelöpande
Sedlar samt icke inblandades uti några financiel]a
operationer, som kunde hindra denna utvexling,
hvilken är ett oundvikeligt vilkor för Sedlarnes
bestämda värde. Men då denna utvexling
måst till största delen inställas och Bankens Sedlat;
derigenom förändrat natur samt blifvit förvandlade
till kredit-papper med ett vacklande
värde, hvilket till en hufvudsakelig'del herot på
opinionen , är det för Banken lika sorn tor
en enskildt , hvilken upphört att betala, en skyldighet
att for sina kredifoter tillkännagifva sin
ställning; och enda möjligheten att, örn ickeäterställa
, åtminstone bidtaga till stadgandet af sin
kredit, är att bibringa kreditorerne visshet , att
tillgångar finnas till sknlldernes betalande fastan
de icke kunna genast dertill användas.
Härvid uppstår den frågan, om icke, for att
vinna det med publiciteten åsyftade ändamålet,
Buriio-Utskottets Betänkanden. 177
Bankens tillgångar och således äfven beloppet af
dess reela fond böra järnte dess sknllder uppgifva.
?. Min tanka är äfven att en fullständig
uppgift i detta fall är ovillkorligt den rättaste ,
men då den af Herr Presidenten von Schultzenlieim
väckte rrioti n om publicitet, hvilken nu
skall besvaras, hufvudsakeltgen angår uppgift af
Bankens Sedelstock, anser jag mig för det närvarande
egentligen böra yttra mig om denna
fråga och i förening denne.*! örn uppgift af Bankens
fordringar , hvilka uppgifter jag anser utan mehn
för Bankens kredit kunna meddelas, afven titan
att åtföljas af den om beloppet af dess leela
fond.
Att Bankens kredit icke blifvit upprätthållen
af hemligheten om dess tillstånd, bevises
bäst af forhållandet med dess Sedlars värde alltsedan
J809. Borelse-Kapitalet var redan under
år 1808 så starkt ökadt, att allmänna rörelsen icke
kunde upphämta och använda den nya tillväxt
af Sedlar sorn åren 1809 och 1 8.10 utgåfvos, och
deri natturliga följden, häraf måste blifva att dessa
Sedlar skulle till utväxling i Banken återgå
samt att, så snart denna utväxling upphörde, deras
varde skulle falla i samma nion, som beloppet
ökades och följaktligen möjligheten aflagtnades
att kunna dem med Silfver inlösa.
Man har anfort såsom fördel af Bankens
hemlighet, att Banken vid påkommande behof
kunde anlitas örn biträde till Slaten. _ Jag åter
anser dessa biträden hafva medfört större olägenheter
an fordelar för Banken och Staten, och
jag åberopar erfarenheten till styrka for mitt
tanka.
jyS Ban&o-Utskotlets Betäriianden.
Förskott till Staten hafva förstört bade var
och flere andre Bankers kredit. Genom sådane
I>ån eller förskott blefvo Bankens Sedlar och
kredit under förra århnndradet så försämrade,
att den sluteligen år 1776 måste göra Bankqveroute,
dervid Sedlarne förlorade hälften af deras
nominela värde. Af samma orsak är Banken ru
satt i ett skick som förr eller senare torde göra
en ungefärligen dylik operation nödvändig.
Erfarenheten bevisar således häst att den
återhållande kraft, som Banko-Utskottets yttrande
bort äga på beslut om Banken, och det afseende
Riksens 6'tänder derpå fästat, icke hittills,
såsom man velat pasta, bevarat Bankens kredit
ifrån operationer, skadliga både för den och
Staten. Jag kan icke föreställa mig, alt denna
kredit skulle vara blottställd för mera våda, i
den händelse sorn man synes befara, att Bankens
öde knnde af votering innom Riks-Stånden
bero, än om den genom votering i BankoUtskottet
skulle afgöras. Det är ändå sluteligen
af Riksens-Ständer, som alla nufvudsakliga
frågor, hvilka röra Banken , bero. Jag anset'
det da bättre, att Riksens Ständer kunna på full
kännedom af förhållandet, grunda sina beslut,
än att de skola blindvis stödja dem på BancoUtskottets
omdöme, hvilket måhända ofta lika
lätt sorn Riksens Ständers eget kunde i dylika
frågor missledas.
Vid 1809 års och påföljande Riksdagar, har
åtminstone detta Uskott för uppehållande af Bankens
kredit antingen icke tillstyrkt de bästa utvägar,
eller ock hafva Utskottets tillstyrkanden
måst vika för omständigheterne eller för Rik
-
Banlin-Utsiltets Betänhanden. iyg
sens Ständers beslut.
Det är troligt, att, om
Bankens ställning åren 1809 och 1810 varit känd
om inan vetat att Bankens kredit redan 1808
varit så hardt anlitad , och dess Sedel-utgifning
sä stor, att' hvarje ny tillökning skulle förstöra
den, man må hända mera varsamt yrkat på nya
förskott till Staten, då andra utvägar icke helt
och hållet saknades.
Men det gifves , efter min tanka, ett skäl
af ännu mera vigt för Bankens publicitet. Man
bör erindra sig, att dess Sedlar, ehuru nu mera
kredir-papper, utgöra Rikets enda mynt; att följakteligeu
hvar enda medborgares förmögenhelstillstånd
i mer eller mindre mohn beror af dessa
Sedlars värde, och att det derföre är deras
rättighet att begära säkra upplysningar för sitt
omdöme i detta fall. Afven om publiciteten vore
for Bankens kredit menlirr, om värdet af dess
Sedlar derefter skulle falla, så vpre det ändå för
det allmänna vida bättre att förhållandet blefve
kändt och att hvar och en kunde säkrare än nu
bedöma värdet af sin egendom, samt att således
opinion om Sedlarnes värde blefve mera stadgad
än den nu är. Det vore då äfven lättare att
bestämma grunden för det Silfvervärde som de
böra få vid en blifvande Realisation, för hvilken
icke någon annan allmännt rättvis grund lärer
finnas, än att bibehålla hvar och en viddess,
under tidepunkten då Realisation företages, ägande
förmögenhet, samt att icke genom financiella
operationer, på sätt hittills ofta skett, med den
ena medborgarens förlust öka den andras tillgångar
, utan åtgärd af någondera.
i8o Banko-Utskottets Betänkanden.
De beslut, som Riksens Ständer i afseende
pä den allmänna pen ningerörelsens reglerande
vid denna Riksdag gä att fatta, mäste hufvudsakeligen
bero pä utredande af rörelse kapitalets
belopp och följaktligen af Sedelstockens förhållande
i storlek och välde till det under förflutna
perioder gänghara. Och huru är det väl möjligt
att kunna reda sina begrepp i detta fall,
utan kännedom af förhållandet? Genom allmänheten
meddelade uppgifter, hvilkas trovärdighet
ilen icke lärer betvifla, har den redan erhållit
åtskilliga upplysningar om Hankens Sedelstock,
och alla Bankens hemligheter äro dessutom, på
satt Herr Presidenten von Schultzenheim aninärkt,
redan af ett ganska stort antal personel
kändt.
Om operationer, grundade pä en sådan
kännedom, möjeligen skulle ku n na lill Bankens
skada företagas , så kan, efter mitt omdöme,
det palladium för dess kredit, som hemligheten
af dess tillstånd anses utgöra, icke derifrån skydda.
Den genomskinliga och till en del redan sönderslitna
slöja, sorn ännu söker dölja detta tillstånd,
bör derföre ju förr desto heldre helt och
afhoijas, på det att stridiga och origtiga begrepp
detom må förekoinmas.
Pä desse grunder och de flere skäl, som
Herr Presidenten von Schultzenheim med sin
på vidsträckt erfarenhet grundade kännedom i
detta ämne anfört , har jag icke den ringaste
betänklighet att vördsamt tillstyrka ett sådant bifall
till dess motion om Hankens publicitet , att
Banko-Sedelstockens belopp, så vith den efter
redan afslutade Räkenskaper kan vara känd, genast
för Riksens ötander tillkännagifves, jämte
BanKo-Utskottets Betiinhanilen. 181
beloppet af Bankens fordringar; samt att vid de
Revisioner, sorn emellan Riksdagarrte verkställas;
Riksens Ständers Revisorer uti deti berättelse
som, i fall Riksens Ständer gilla Banko-Utskottets
tillstyrkande, bor Allmänheten efter hvarje
Revision genom trycket kungöras, Sedelstockens
och fordrirtgarnes belopp äfven uppgifves , med
upplysning om orsakeme till de lillfällige förändringar,
som förbållandet i ett eller annat fall
kunnat undergå. Jag får dessutom för min del
förklara, att, sä framt Riksens Ständer täckas anbefalla,
att beloppet af Bankens reella Fond,
äfven bör af deras Banko-Utskott uppgifvas, jag
anser någon vålla för Bankens credit deraf icke
uppstå, samt att åtminstore för det närvarande,
jemte ofvannämnde uppgift om Sedelstocken , underrättelse
bör meddelas, om den reella Fonden
sedan 1809 blifvit i betydlig mon ökad eller
minsk ad.“
Herr Borgmästaren Holm anförde:
“Jag förenar mig i det yttrande, Herr Lagman
Maririerstiimm afgifvit, men anser nödigt, att
Bankens tillstånd i hela sin vidd varder uppgifvit.
Om hela Nationen skall anses samfällt äga
Banken, det vill säga Bankens behållna tillgångar;
så är det ock Nationens samfälda rätt att
få känna dess belägenhet, på lika sätt som hvarje
annan medlem i ett mindre Bolag.
Jag
tror härmed icke någon större våda för Bankens
Credit vara beredd, än den sorn redan inträffat
medelst inställande af all betalning.
Om man kunde föreställa sig, att deri delen
af Nationen, som fått tillfälle att lära känna
Bankens tillstånd, skulle kunna för egna spe
-
1 8i Banko-Utskottets Betänkandett.
culationer draga nytta af denna kunskap ,så mä
äfven den öfrige större delen lå en lika kännedom,
till användande eller motarbetande af egna
eller andras speculationer. För öfrigt tror
jag, att Bankens publicitet skulle innefatta det
säkraste correctif mot allt användande af dess
tillgångar till mindre angelägna ändamål. Jag
har ej blifvit öfvertygad, att Banken i sednare
tider vunnit något i styrka eller credit, genom
Tysthets-Eden. Då Statens och Bankens fmancer
nu äro så nära förenade, och Nationen fullkomligen
känner Statens Financer; så anser jag
Nationen äfven böra känna Bankens Financiella
tillstånd i hela sin vidd.“ Ut supra
N:r 27.
Rikets Högloft. Ständers Stats- samt Banko-Utskotts
Betänkande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
den 10 December 1817, angående allmänna
Penninge-rörelsen och myntvärdets
upprätthållande.
Kongl. Majtfs till Rikets Högloft. Ständer
under den 10 December 1817 aflåtrie Nådiga
Proposition, angående allmänna Penninge-rörelsen
och Myntvärdets upprätthållande, har från
de Respective Riks-Stånden blifvit till Stats- och
Ranco-Utskottens gemensamma handläggning öfverlemnad;
äfvensom de liera hos Riks-Stånden
ingifna Memorial och Anföranden samt muntliga
Yttranden uti sådanna ämnen, sorn Kongl,
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden. 183
Maj:ts högstberörde Nådiga Proposition innehåller.
Då, efter ganska många brydsamma öfverläggningar
, förenade Stats- och Ranko-Utskotten
nu ga, att, i anledning deTaf, yttra sina tankar,
i afseende på allmänna Finance-regleringen
eller om Penninge-rörelsen och Mynt-värdets
upprätthållande, är anspråket på Rikets Höglofl.
Ständerä öfverseende det enda, sorn förenade Utskotten
önska att fa göra gällande, vid ett tillfälle,
då Rikets Höglofl. Ständers upplysta granskning
underställes förenade Utskottens Förslag
och Utlåtande uti ett ämne af sådan vidsträkt
omfattning och så inveklad beskaffenhet, atc
hvilken plan som helst, alltid skall lämna rum
åt flera välgrundade inkast och rättelser.
Utan att ingå uti undersökning om serskilda
Finance-Theoriers företräde sins emellan, eller
vidlyftigt söka utveckla de orsaker, hvilka efter
hand bragt Penninge-väsendet uti dess nu varande
belägenhet, hafva förenade Utskotten likväl
funnit angeläget, att, med tillämpning på Rikets
allmänna Penninge ställning, aldraförst upptaga
några dertill hörande ämnen af vigt, och genom
framställningen af sine åsigter deruti, tillika
närmare redovisa de allmänna grunder, hvari-)
från förenade Utskotten, i fråga om medlen och
utvägarne tfil Fenninge-väsendets regi,ering utgått.
Rikets Mynt-väsende har genom inträffade
omständigheter blifvit sammansatt med dess Credit-,
förhållanden. Statens och Enskildes Skulder föreställas
nu genom löpande Mynt-tecken eller Sedlar,
stälde, att inlösas med Silfver; men hvilken inlösen
nu. icke eger rum.
184 Stats* och Banho^Uiskottens Betiinkanden.
1788 års krig grundläde denna Credit-rörelse
då Statens Skuld-Forbindelser sattes i omlopp
under formen af Mynt. — 1800 års Realisations]Jlan
öfverflyttade på Rikets Ständers Hank första
delaktigheten häruti; men vådorne, som deraf
uppkornmo, undanröjdes likväl genom tiden
och inre hushållningens förkofran under desse
lopp; så att ordningen var i det närmaste åter.
staid, då, genom J808 års krig och dess följder,
den skakning hastigt bereddes och utvecklades,
sorn bragr Credit-väsendet till sitt nu varande
högt uppdrifna och vådliga skick, på bekostnad
af all stadga uti Mynt-värdet.
Statens Gäld gjordes till Rikets mynt. Tre
Millioner ..Riksdaler i metalliskt mynt ingingo
väl år 1808 i Bankens hvalf; men deremot utställdes,
under loppet af åren <808 och 180g,
omkring Tretton Millioner i Sedlar. Må man
likväl härvid betrakta emstäridigheterne i den
tid, då sådanc skedde. Det är visserligeh lätt,
att efteråt, på grund af en ovedersäglig iheori,
förkasta nyssnämnde åtgärd; men det måtte, deremot
hafva varit svårt, at för tillfället utfinna
någon annan.
Riket var af fienden styckadt, Arméerrie
lago på gränsorne utan underhåll, utan kläder
och utan aflöning. Skatter, sorn icke kunde ut.
töras, voro påbpdrie. Under sådana omständigheter
inträffade Regementsförändringen : Den
på bud ne Krigs-Gärden eftergafs, emedan Nationen
icke rnägtade bära den; men försvaret skulle
icke dess mindre fortsättas. Fiendtliga Troup
per
-
Stals-och Banko- L tskottens Beiänkatiden. 185
jier visade sig tolf mil ifrån 'Hufvudstaden. Lån
begärdes, men kunde man viii vänta dem uti
en tid, da de forsta grundämnen för en Stats
Credit voro sa obestämda och vacklande? Också,
hade försöket icke någon framgång. Det ganska
rinna belopp, som af patriotiskt nit frambars,
be fans ifor ändamålet alldeles otillräckligt, och blef
derföre återstäldt. Hvilken annan utväg återstod
väl då, än den anticipation på framtidens
kraft, den beskattning, sorn utställande af Papper
utan inlosnings-fond verkeligen innebär?
litt sådant försök gjordes och lyckades i så måtto,
att inan vänn tid; rnen en annan tid skulle komma,
då man nödvändigt fick starkast känna alla
olägenheterne af den vidtagne utvägen: Och
dessa hafva också blifvit så många och så stora,
att endast en ovilkorlig nödvändighet kan ursägta
den åtgärd, sorn dem beredt.
Imedlertid lernnar detta förhållande, likasom
många andra, anledning till tvifvelsmål, huruvida
i financiera och economiska ämnen, vid
efteråt anställda jämförelser, emellan hvad sorn
blifvit gjordt och det , sorn rättare bort göras,
man alltid fästat tillräckligt afseende på de
omständigheter, hvilka, i den stund, en anstalt
ägt rum, ofta med en absolut öfvervigt föreskrifvit
den samma; och om icke samma allmänna
grundsatser, hvilka emot en vidtagen anstalt
åberopas, sedan tiden hunnit blotta alla deri?
från härrörande olägenheter, och äfven ur minnet
utplåna de serskilde bevekelse-grurtderne, som
vid tillfället verkat besluten, gerna kommit att tillämpas,
så framt sådant varit göiligt.
Eihung till Kikt-St. Prat. —1818* 6',te Sami. N:r ij, 16.
i86 Stats- beli Banko-Utskottens Betänkanden.
Sveriges Finance-Historia frarnter manga
exempel på sadane nödtvångs-utvägar, vanligen,
i följd deraf, att den politiska röle, detta Rike
antagit, så ofta varit sträckt utöfver proportionen
af dess ringa behållna produkt under ett hardt
luftstreck. Det framställer på Verids-Theaiern
samma Skådespel, periodiskt förnyadt; klädedrägt
och yttre former hafva väl förändrats, men
Caractererne förblifva de samma och grund-idéerne
kunna ej ombytas.
Det allmänna stiäfvandet till något bättre
letin visserligen lillbakasättas genom stora Samliälls-olyckor,
kan uppehållas i sin fart genom
falska méstirer; men det genombryter hindren
och framtränger; ty det kan qväfvas, men aldrig
upphöra.
Att 1809 och j 810 arens Ständer emedlertid
icke lättsinnigt ämnade kasta på framtiden
alla påföljderne af den nödtvungna Finance-opexationen,
sådant ådagalägges säkrast genom den
betydliga Bevillnings-Sutnma, som de, till StatsSkuldens
utplånande, sig åtogo.
Tvungne af nöden angrepo de Bankens Credit,
men hvarje Medborgare i Riket skulle, efter
då tillika vidtagen författning, från samma
stund bära sin andel dit tillbaka, på det att ordningen
i Rikets Penningeväsende såmedelst måtte
kunna efter hand, och, i mon af återhämtande
krafter, återställas.
Den i sådant afseende vidtagne Plan gick
derpå ut, att Banco-Sedlar skulle årligen amorteras
till ett belopp, svarande mot den till Banken
ingående afbetalning på Stats-Skulden, samt
Sedelmassan härigenom nedfällas till sådant för
-
Stats- och BanJiO-Utskotttns Betänkanden. 187
hällande mot Bankens metalliska tillgängar, att
den kunde återtaga sin funotion af Vexel-Bank,
\ ' '
hvilken genom dess utvidgade förhållande, såsom
Lane.Bank, under tiden måste inställas.
Men, må hända, ligger redan i sjelfva ideen
af en sådan Plan en orsak till dess upplösning.
Man har väl hört påstås, att, i fråga om
Penningeväsendets reglering, en amortissement
af Sedlar,, eller en tillökning af mettalliska myntet
leder till samma mål; meri, imellan dessa
båda utvägar, visar sig likväl för Utskotten en
Väsendtlig skillnad; och den ärfarenhet, som
nyligen inträffade händelser inom Riket i detta
afseende utvecklat, lämna härpå öfvertygand^
bevis, likasom ock de i främmande Länder sednast
vidtagne Finance-Operationer af detta slag
icke varit åtföljde af förväntad framgång.
Låne-rörelsen i Discont-väg Uppdrefs, i
följd af den hastigt ökade Sedelstocken, hvilken,
då den på ena sidan lemnade tillgång för
Penningars insättning uti Diskont-Inrättningarne,
på den andra försvårade Penninge-Låns erhållande
på längre Terminer. Det är denna brist
på förtroende till sjelfva myntet, som man så
ofta förblandar med Personel Creditbrist eller
med Penninge-brist. Man klagar deröfver, att
den mest vederhäftige Person icke kari erhålla
Lån på de säkraste Hypothequer; och detta anser
man bevisa Penninge-brist; men man förglömmer
den Långifvandes fruktan, att, då harr
utlämnar sitt Gappital mot Sex Procents ränta,
få det åter med Tio Procents förlust uti representativ
värde.
Hvarföre har väl Penninge*
188 Stats- och Banco-Ulskottens Beläniandcru
räntan på en och samma tid varit i Holland och
på flera andra Orter 2, 3 ä 4 Procent, då den
i Ry ssland, Österrike och Dannemark o. s. v.
varit ända till 50 Procent och deröfver för året?
Pappers-myntets vacklande värde i de sistnämnde
P.iken har allena verkat denna skiljaktighet.
Samma orsak föranleder ock till en annan
oreda, den nemligen, att, i följd af en Lånrörelse
på korta Terminer Enskilde imellan,
nödgades den Lån-behöfvande i samma stund, han
för några månader får undsättning, genast sysselsätta
sig med omsorgen, att återförskafla sig
en ny Fenninge tillgång, för att dermed afbörda
det erhållne Lånet. Samma Summa föreställde
alltså minst ett dubbelt Skuld-Capital för hvarje
år och sålunda flerfaldigt mer, än då ett imellan
2:ne Personer uppgjordt Lån fick blifva
stående på längre tid. Huru mycket blott d- rina
nu anmärkta omständighet skolat verka till
stadgande af opinionen om Penninge-förhigenhet,
lärer genast falla hvar och en i ögonen.
Låne-iörelsen underhölls vidare genom de
inträffade Handels-förhallanden på Continenten
samt de Speculationer, hvilka derifrån hämtade
sin upprinnelse. Fastighets-köp och vidsträckta
Odlings-förstag kommo dernäst i ordningen,
beräknade, likasom de förra, på erhållande Lånebiträden.
Det är väl en sanning, att fröet
till alla dessa vidt utsträckta Företag var lagdt
uti Sedel-stockens hastiga ökning och de, i följd
deraf, lättade Lån-utvägarne. Men hade man
litet eftrsinnat huru otillräcklig denna Sedelmassa
skulle bli, dels sedan det hann utveckla
»ig, att den icke var annat, än en längre ut
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden. 1J9
dragen skugga af samma kropp, dels i synnerhet,
när Penningen, egentligen ämnad att göra
tjenst vid utbyte af Producter, nu mera påkallades,
alt mäta sjelfva Fastigheterne eller GrundFörmögenheten:
— då hade man icke vågat sig
så långt. För hvarje Egendom med 1 ,ooo R:d
afkastning fordras exempelvis en sådan Summa,
alt mäta dess Product: men när sjelfva detina
Egendom, till Köp eller Inteckning, kommer i
fråga, påfordrar den 20,000 K:d af numerairen,
för att i liqviden matas Må man då eftersinna,
huru mycken Fast Egengom, som de sednare
åren genom Köp, Salu oell Förpantning blifvit
satt i eirculationc och man skall icke så mycket
förundra sig öfver orsaken, att på en oell
samma gång höra klagan öfver brist på Penningar
och klagan ofver den massa af Penningar.,
sorn blifvit i rörelse bragt; hvarförutan den omständighet
måste anmärkas, att, vid uppjagade
Varu-pris, citculationen af samma qvantitet Producter
fordrar en större Penninge-stock, än förut.
Penningar äro bevis öfver redan verkstäldt
arbete och deraf vunnen Product, som är behållen,
om icke alltid för den förste arbetaren eller
producenten, dock för det hela eller Samhållet.
De föreställa således förmögenhet, och rikedom.
Guld och Silfver utmärka dem på ett reelt,
Papper på ett artificielt sätt; meri i båda fallen är verkan
enahanda. Stats-Papper eller Skuld-Sedlar hade,
i anseende till utgifvaren, skolat utmärka Gäld
och Fattigdom, Statens verkliga tillstånd, i den stund
då operaiionen skedde. Men när, i stället för
sådane Skuld-Sedlar, utgåfvos representativer,
hvilka gällde såsom mynt , tillskapade detta en
lgo Stats- o eli Banko-Utskottens Betankaennl
alldeles motsatt föreställning, således äfven en
motsatt verkan , särdeles som förvillelsen endast
småningon skingras, och första stunden , då ett
pappers-mynt sättes i omlopp , icke är den , då
det mest förlorar. Men att, såsom några häraf
vilja sluta, ett hastigt förökadt Rörelse Capital ,
utöfver hvad en ökad produclion möjligen kan
upptaga, icke skulle med liden verka till förhöjning
af alla varu-pris, är utan tvifvel alldeles
falskt. Emedlertid , och så länge icke allenast
Egendomar och alla inhemska förnödenheter kunne
erhållas for Pappers-myrit, utan äfven utländska
varor deirned köpas, uppfyller detta Papper
alla fordringarne på ett reelt mynt, ehuru, till
ynätande af prisen, en större numeraire åtgår.
Och ovedersägligt är således , att man genom utgifning
af Pappers-mynt tillskapat en inbillad
välmåga, hvarefter alla förhållanden man emellan
sig rättade.
Endast nödvändigheten kan rättfärdiga sådana
operationer. — Erfarenheten utvecklar nogsamt,
under lidens lopp, det sanna förhållandet,
hvilket här var brist eller skuld, icke öfverskott
eller behållning. Men det vore en motsatt ytterlighet,
att, genom försöket af en stark indragning
utaf det i omlopp satte Pappers-myntet,
vidtagen i gemensamhet och nästar} på en gång
med utgifvandet deraf, tillvägabringa en nöd, lilika
falsk i sin grund, som välmågan det var;
men hvilken indragning skulle, lill sina verkningar,
medföra en än större våda och menligare
följder, än den oreda, hvaröfver man klagar.
J3et Papper, som blifvit utställdt i form af
mynt,och hvilket, då det intog sin platts i ali
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden. lgi'
manna rörelsen, skulle för fulla beloppet af sin
numeraire representera Silfver, efter mynt-foten*
liar redan, genom den nedsättning i värde, det
mäste undergå, först, i följd af sin myckenhet ,
och emedan det icke utkom i jämn ordning, och
derefter, i anseende till den egenskap, det saknar
att mot Silfver kunna utbytas, förlorat så mycket
uti sin ursprungliga natur af mynt, att en
ytterligare minskning af dess qvantum , genom
indragning eller amortissement, skulle förorsaka
en allmän förlägenhet, enär man fåfängt vill söka
bevisa, alt värdet af det återstående, till sin.
verkan på rörelsen och produetionen, genast okas
Uti ett isoleradt arithmetiskt förhållande till indragningen,
så att på detta sätt jämn vigten icke rubbades.
Sådant beror af helt andra omständigheter
som 'skola verka tillika, och inträffar i alla fall
icke på en gång, eller i samma stund , som indragningen
sker, utan blott småningom, emedan
en varas förändrade värde, i inon af tillgång
eller brist, utvecklar sig efter helt andra Dagar,
hvilkas säkra tillvarelse slutkonst och erfarenhet
gemensamt bestyrka.
Alla förut omförmälde Millioner i Papper
utkommo, enligt hvad nyss anmärkt är, lika med
Silfver och gjorde äfven i början inom Piket full
tjenst för denne metall. Att nu åter indraga sådana
representanter af Silfver, utan att sätta något
i stället, skulle ju i verkningen blifva detsamma
sorn att göra Nationen lika många Millioner
fattigare. — Stats skuld amorteras , men
den betalas dä, och reel valuta kotnmer i stället
för hvad sorn borttages. Detta sker, ej allenast
utan olägenhet, utan ock med framgång, emedan
3Q2 Stats- och Banko- Utskottens Betänkanden.
det iii’ bevis på vetklig förkofran och mälaren
af varu-produciionen okas då, i stället for att
minskas. Tvärtom förhåller det sig med indragning
af mynt eller med amortissement af dess
^Representant. I nyare tider har icke något T.anel
gått till verklig förkofran genom upplagd Skattkammare.
Uti hvarje Medborgares trefnad och
öfverskott, uti hans kärlek för Regéri-ng och fosterjord
ligger det enda reela och tillfyllestgörande
Capita! , att sätta i circulation när Fäder,
neslandets stora angelägenheter det påfordra.
Den verkan, sorn Sedtd-rnassaps hastiga tillökning
beredde, var en rubbning uti enskilde
jVledborgares förmögenhets tillstånd. Hvarje innehafvare
af Bankens Sedlar träffades af den beskattning,
sorn blef en följd deraf, att flera invisningar
utställdes på en och samina tillgång,
sorn förut var ett inskränktare antal delägare för.
behållen. Denna beskattning , ehuru eljest i
många fall ojämn och orättvis, drabbade likväl
minst den arbetande Classen , ty dels var den
icke innehafvare af någon stor andel uti ofvannämnde
tillgång, dels taxerar den i manga fäll
sin arbetskraft, icke uti Penningar, utan i för.
nödenhets-attiklar. Emedlertid har denna skak.
ning uti enskildta förhållanden , af olyckan beredd,
redan ägt ruth. Den träffade på olika tider
och i olika mån olika personer; men alla
öfriga förhållanden hafva lämpat sig härefter. Att
nu, genom Papperets indragning, utan att pa
annat sätt fylla dess runi, gå tillbaka samma väg,
som man gatt fram; det vöre icke att gifva ;irsattning
åt dem, som förlorat, trien att åstadkomma
en ny skakning, hvars följder träffar andra,
Stats- celi Banko-Utskottens Betänkamlen ,193
och, må hända, en del af de samma, som deltagit
1 den förra förlusten , samt tillika utmatta
Rikskroppen , i det att manga Näringsföretag ,
hvilka, ehuru satte i tang med artificiella-medel,
nu alstra redbar produet, skulle lida och aftyna;
hvarförutan en alldeles ny regleri ng af Statsinkomster
och Utgifter då mäste uppgöras.
Uti ett från Högloft. Ridderskapet och Adeln
remitteradt Memorial, som med mycken
sannig och klarhet i uppställningen för öfrigt utvecklar
orsakerne till närvarande Penninge-ställning,
har blifvit framställd vådan af en myntförändring,
och det förstörande i följderne, om
Ranken till fullo med Silfver inlöste de circulerande
Sedlarne Meningen häraf lärer likväl
ingalunda kunna vara den , att Riket v<»re i en
olyckligare belägenhet, om det ägde lika manga
Millioner i hardt Silfver, som Pappers-myni efter
namnvärde: om hvar och en, som nu äger ett
Sedel-Capital, i dess ställe, ägde lika många Specie-Riksdaler
i Silfver ; ty det kan icke nekas ,
att ju en större rikedom då fanns för Uandet behållen;
men emedan dessa Millioner, ehuru i
och för sig sjelfve betydlige, likväl blott till ett
linga belopp svara emot den del af grundlormögenheten,
som är bragt i circulation och såsom
Hypothek går Medborgare emellan; samt
Sedelmyntets förhållande till fullt mot SilfverRiksdalem
ock skulle blifva grunden för mätandet
af dessa enskilda I.iq vidationer; så är det
förmodeligen just i afseende på Mynt-väsendets
närvarande inveckling med Credit förhållandet
eller Skuld-väsendet, sorn denna farhåga hos honom
äger rum; Och Utskotten dela i så måtto
j94 Smis- och Banho-Uts1iolie.ns Bttänhanden.
alldeles hans mening; och att derföre icke eller
någon bättre ordning karr forväntas, innan LåneOperationerne
och Stats-Skulden bl ifvit i frän
Mynt-väsendet möjligast skiljde och hvar för sig
serskildt uppgjorde.
Fräga var ock i sådant afseende väckt vid
3 81 r, firs Riksdag att företaga början till uppgörande
af denna gräns; men deri förföll , och
den närvarande är ej länipelig härtill vidare, än
blott , att fran Bankens omedelbara befattning
ina möjligast skiljas de nya Liqvidationerne, som
lid förekomma.
Redan under den korta tid, som förflöt ifrån
det Sedel-massan uppnått sitt maximum och till
1815 års Riksdag, hade erfarenheten hunnit upplysa
derom, att en häftig minskning eller indragning
af Sedelstocken, utan att något sattes i
stället , var till sine följder skadlig. *)
Vid nyssnämnde eller 1815 års Riksdag beslöts
derföre, att Sedelmassan skulle hallas ungefärligen
vid sitt då varande belopp , utan att
likväl stadgandet om Bankens ersättning fördess
förskott till Staten rubbades. — Denna Plan utfördes
i stället på det sätt, att hvad af Bevillningen,
i afbetalning till Fanken, inflöt, skulle
åter utgå i Lån på Fastigheter och till Odlingsföretag.
Det första och, måhända, för tillfället angelägnaste
ändamål vanns val sålunda; men säkerligen
var anstalten icke den rättaste.
Man säger med skäl, att, genom Fanko-Sedcdstockens
hastiga förökning åren 1809 och 1810,
*) Mellan 1812 och iSi5, indrogos Två Millioner i Sedlar.
Stats, och Banko-Utskottens Betänkanden'. 195
Statens Gäld gjordes till Ti i ket s Mynt; men hvad
blir val följden af de nya Finance operationerne,
om icke den, att, då Statens Gäld afbördas genom
Nationens Bevillning , eller den så kallade Arnortissements-Fonden,
och denne utgår , såsom
iLån till enskilde, så skattar liela Nationen , för
att med Län biträda en del; oell om Statens Gäld
tillförene Lief förvandlad till Likets Mynt, Enskildes
Gäld nu blifvet det.  Myntet, som skulle
föreställa behållning, fortfar i sjelfva verket,
att föreställa skuld; det är endast Gäidenärerne,
som ombytas.. — De voro i förra fallet Med borne
samfält, de blifva, i man af afbetalningarne
på Statens Skuld, enskilde personer.
Om ett sådant Lån-System utsträcktes med
ränta på ränta , eller Revenuernes årliga användande
till ny utlåning, så skulle inom en viss
tidrymd, kortare, än vid första påseendet förmodas,
Rikets hela Capiial-värde tillhöra Banken.
Nödvändigheten skulle då åter föranleda till samma
utvägar, som förut blifvit begagnade, och
hvilka gifvit vid handen , att Banken tillhörer
Liket. Intetdera är för Samhället förmånligt.
Kunde Banken isoleras eller återbringas till ett
serskildt helt, som verkade för sig efter en alldeles
orubblig plan, så vore grundvalen för dess
Solidité befästad ; men då detta är ett föremål ,
ännu mera för önskan, än för verkligheten, synes
åtminstone angeläget, att denna vigtiga del
af Finance-Förvallningen icke uppställes på sådant
sätt, att verkningarne blifva rakt stridande
emot det Resultat , som man åsyftat att vinna.
De allmänna .Lånbiträden, som lernnades enskilde
Medborgare, voro nödvändige till und
-
lgfi Stats- och Banko-Utskottens Beiänkandert.
Sättning i dera* förlägenhet; men denna förlägenhet
bereddes, • efter hvad här ofvan är anförd!,
till en stor del genom sjelfva Finance-regJeririgen.
Orri alitsa orsaken kari upphöra, måste
äfven verkningarne smaningon fnisviuna. I
alla fall kan man icke ständigt låna; tiden att
betala måste val ock ett gång vidtaga. En ständig
progression i Skuldsättning skulle göra Grunförmögenheten
allt trier och mer otillräcklig, att
frambringa, jemte de för Statens upprätthållande
oundgängeliga Skatter, hvad sorn derutöfver erfordrades
till en årligen växande Räntebetalning.
Och detta allt vid ett förhållande rakt motsatt
det af Eiqviden utaf en Skuld, för hvilken Staten
år Gäldenär och de enskilde äro Fordringsägare.
I senare fallet hafva desse ett intresse
mera uti Statens upprätthållande , i det iörra
fnindre.
Förenade Utskotten vilja för öfrigt i afseende
på detta tillstånd, i minnet återföra kända händelser
under förflutna dylika perioder; de utvecklas
bäst af Anteckningarne öfver Bankens
Auctioner på fasta Egendomar.
Imedlertid är det anmärkningsvärdt, huru
den oordning, som blir en oundviklig följd af et t
uppdrifvit Credit-väsende med Papper, kan fortgå
under olika former. Staten, som i sjelfva verket
var Gäldenär, framträder, i följd af Liqv.idations-sättet
, representerad genom Banken, såsom
Fordringsägare. Saken är likväl i det hela densamma:
Skakningen i enskildes förmögenhet är
den allmänna följden af förflutna olyckor. Pappers-myutet
har för en tid på ett konstigt sätt
Stats- och Banko-Utskottens Betånkamhn. 197
öfverskylt dem; men har ej kunnat til 1 intet göra
de ofelbara verkningarna deraf.
Afsigten med hvad förenade Utskotten nu
anfört har varit, att utveckla de grunder, hvarpå
deras öfvertygelse hvilar, att en indragning
af representativ mynt , utan att något annat sättes
i stället, medför skadliga följder.
Den uppdrifna Credit-rörelse, som genom
D iscont-Inrattningarne uti deras illa beräknade
skick blifvit i verket satt, mäste naturligtvis vara
lika, om ej ännu mera vådlig, hvilket erfarenheten
också tillfyllest ådagalagt. Hvad sorn
gafframgång åt Näringarne, blef menligt för de
Enskilde Discnnternes bestånd. I deri mån nemligen,
som utomordentliga förhållanden i politiskt
och comrnercielt hänseende upphörde, och
å ena sidan disponible Capital icke vidare behöfde
hållas tillhanda, och å den andra, återupplifvade
Närings-företag kräfde nya förlag, måste
de tillgångar, som förut hade strömmat till
D isconterne, nu laga en annan riktning.
Med ett Rörelse Capital eller Debet bestående
af insatte Fonder, förfallne till betalning
vid anfordran, eller efter en korrt, aldrig begagnad
uppsägning.s-tid, och med en Tillgång eller
Credit af långsamt ingående afbetalningar på
utgsfne Län, kunde jemnvigten icke länge bibehållas.
— För den, sorn granskar Disconternes
ställning under den förflutna tiden, förekommer
det i sanning förvånande, att de så länge kunnat
bestå. Säkerligen har aldrig någon Bank
bevarat sina Sedlars Credit med så ringa disponibel
Fond, i jemförelse till den utelöpande
Skuld-messan, sora Disconternes ofta varit. Så
ig8 Stats- och Banko-Utskottens Betiinkanden.
långe En Discont kunde med nya Län fylla
rummet af En annans påkänning, bibehölls circulationen,
men ett afsladnantie vav redan domen
till upplösning, hvilken genom förminskning
eller indragning blott ytterligare påskyndades.
Denna sanning fordrar ej vidlyftig bevisning.
Capitalisten sökte, vid sina Penningars placerande,
största säkerhet och vinst. Den skuldsatte
uppehöll sina Aflairer eller sin Credit med
vexlande operationer imellan Enskilde och Disconterne.
När de sednare icke mera kunde
gifva Lån, mäste sådane sökas hos de förre.
Då vilk oren ansågos nöjaktiga, förflyttade Capitalisten
sina Penningar ifrån Disconterne till
den Enskilde. En annan gång hade den Gäldbundne
påräknat att med ett nytt Discont-lån
betala skuld till en enskild Fordrings-ägaret
Lånet uteblef och Capitalisten, som för bestämda
behof hade disponerat de införväntande medlen,
måste nu i stället påkänna Discontens Debet
genom motsvarande intagning. Hvarje sådan
åtgärd skulle omedelbarligen verka tillbaka
uti en oafbruten kedja. Också har man de
senare bägge åren , då samtlige Disconterne linnnit
till deras så kallade maximum, hört ständig
klagan öfver ett Indragnings System, som lik.
väl i sjelfva verket icke varit till. Samma Summor,
som uttagirs från Disconterne, hafva på
andra vägar återgått i rörelsen ; och Disconterne
hafva, oaktadt de strängare behandlat sina
Gäldenärer, likväl icke kunnat uppehålla sig
sjelf ve.
Stats- och Banko-Utskottets Belänkanden. 399
Ett starkare infordrande af Län , ehuru af
nödvändigheten påbudet,, har tvär,lorn påskyndat
upplösningen. Den sä kallade indragningen af
Discont.rörelsen bl ef en tid ansedd, såsom en
af Regeringen vidtagen eller rnedgifven Plan
till Myntets förbättring, ehuru Regeringen icke
hade någon befattning med Discomerne, förr
än de, i följd af inträffad förlägenhet, sökte
Dess biträde. Vid närmare eftersinnande, skall
det finnas, att denna indragning naturligen föranleddes
af allmänna ställningens förändrade
skick. För att i det längsta afböja deri Crisis ,
sorn sedermera likväl inträffade, harju Heger ingen
tvärtom, i den trion Enskildes uttagningar
ökats, låtit i Diskonterne insätta allmänna medel.
Det synes sålunda vara ådagalagdt, att beräkningen
af en minskning eller indragning på
en gång uti Rörelse-Capital och uti Credit-rörelse
varit för långt drifven. Afven här liar ärfarenheten
utvecklat, att första steget är det mest
maktpåliggande, och att följdeme sedermera icke
kunnat efter godtycko bestämmas. Men den
har också nu på en tid hunnit lära, att utaf de
bägge ytterligheterne af hög och af låg ränta
för placerade Capital, ingendera varit i längden
förmonlig: och denna i manga fall dyrt förvärfvade
kännedom synes blifva af gagn, vid frågan
om de medel till rättelse , som kunna användas.
Redan såsom preliminär grund, vid frågan
om de medel, som blifva att vidtaga, förekommer
derföre ock, likasom af sig sjelf, till ett
mål, dit man skall syfta, att nemligen framför
allt och i alla grenar afhålla ett stillestånd uti
200 Stats- och Biinko-Vtskottens Betänkan/len.
de starka omvä^lingarne emellan mycket och litet,
och att finna en fast punkt, hvarifrån man
med en säker beräkning må funna utgå. Örn
ock målet vore aflägset, så Synes det dock bättre
, att med långsamma, men afmatta steg, sträf,
va dertill, än att genom skiften af med oell mot,
åtföljde med få uppehåll af storm och skakni tagar,
komma ett stycke fram, för att åter tillbakasättns,
afrnattad imedlertid genom de stridiga
verkningamé af tvänne hvarannan motsatta
k rafter.
Staten eller Rikskroppen får i vissa finansiella
afseerulen betraktas tinder enskildta förhållanden.
Den går framåt till förkofran , då ,
jemte det dagliga underhållet, Skulld afbetalas,
eller t ågot behållet öfverskott för nyttiga ändamål
anvises ; Den går tillbaka, då underhållet
icke knn anskaffas, utan genom amicipation på
framtidens förmodade större förmåga eller inskränktare
behof: det vill säga genom Skuldsättning.
Svenska Staten har lange varit i det sednare
tillståndet, och Skuldsättningen ökades jemt
under den för mest lysande ansedde FinanceTerioden.
Andre Stater äro dock , ined få undantag
, alla , äfven proportionaliter mera än
Sverige, skuldsatte; och måste den rättvisa göras
åt de hår i Riket tagna mesurer, att man visserligen
genom Anslag och åtagen beskattning
städse sökt arbeta sig derutur.
De serskilda Grenar, hvarigenom Rikets Finance-bestyreise
utföres, äro:
Stuts- Varhet med sine Tillgångar och Febo
f.
Riks
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänk anden. 2ol
Riksgälds Contoiret, som skulle varda Rikets
Credit-Väsende, men blott omfattar en ringa del
deraf.
Banken, som skulle hafva sina Functioner
egentligen inskränkte till Växling och omsättning
af det couranta myntet, men nu drager tyngsta
delen af Credit-väséndet tillika; och sluteligen
de Allmänna Lane- och Adminstrations- Verken,
tili lioillka Finance-Bankert likväl, genom meddelande
Creditiver, tager eit nära del.
Siats-Verket har ingen Skuld, och ej eller
någon så beskaffad serskild administration, som
kan verka på hvad, vid detta tillfälle, förstås
med Rikets Finance. Stats-Verkets Intrader äro
alla i sjelfva verket till deras grund att anse
såsom Bevillning, ehuru man till Titlarfie skiljer
dem åt. Rikets Ständer anvisa hvad för anslagne
utgifter erfordras. Stats-Contoiret är en General-Cassa
och ett Bokhålleri-Verk, men ingen
ting annat; dess andel i det generella af Financen
är ingen, och i denne del kan man ej gerna
motsäga, att ju Statens Finance redan är
skiljd från Bankens Finance.
Riksgälds Contoir«ts Finance-Administration
har vunnit en för Riket lycklig inskränkning,
genom den af Kongl. Maja beredde och lyckeligen
utförde Liqvidation af Rikets utländska
Gäld. Endast härigenom må det anses möjeligt,
att, utan de mäst känbara uppoffringar, kunna
i financiel! afseende vidare bestå. Hade ännu
dertill från början Credit-väsendet städse fått
fortfara, att vid Riksgälds-Contoiret vara fastadt,
och Bevillning» anslaget derifrån utgått, att sucBihang
lill Riki-St. Frel. X8^7 — ISiS- C«:< Sami. N:r 27 2$.
2o2 Stais- och Banko-Inskottens Betänkandtn,
cessive betala Stats-skuld; men Myntväsendet
'deremot förblifvit orubbad!; dä skulle Rikets
Ständers bekymmer funnits mycket lättade. Nu
åter, dä Riksgälds-Contoirets egenteliga functioner
bestå uti ränte-liqvider öfver de mindre
betydliga Inrikes Skulderne, och en utvexlingsoperation
emellan dess och Bankens Sedlar,
som i sitt r>u varande skick egentligen är blott
ett opinionsspel; sä lärer man ej eller behöfva
serdeles uppehålla sig vid Riksgälds-Contoirets
affairer, då frågan är om det generella af Rikets
Finance, utan torde ett fortfarande af nu gäl-*
lande ordning i denria del hufvudsakligen komma
att äga rum; likväl, och i den mohn, vid
denna Riksdag framstäldta förslag om öfverlåtande
af egande-rätten till Krono-Egendomar^
Skogar, Parker och Allmänningar m. m. genom
försäljning till Enskilda, skulle komma tillverkställighet,
och medel efter band derföre till
Stats-Cassan inflyta, bör det vara RiksgäldsContoiret,
som blifver Cfentral-punkten för denna
serskilda Finance-*-bestyre!se, och de inflytande
medlen böra utgöra en ny fond för Riks-.
gälds-Sediarnes garantie och Credit, hvarmedelst
Ranken i denne del kommer, att, i realisationsväg,
mindre ålitas. Verkan af denna anstalt
lärer emedlertid icke, inom loppet af Fem år,
kunna blifva så väsendtlig, att någon egentlig
rubbning i Sedelmassan i denna väg kan vara
att befara.
Det återstår härefter, att öfverväga de öfriga
delarne, nemligen:
Banken och de allmänna Läne-Inrättningarne
Stats- och Banko-Utskottens Betunkanden. 203
Sami de i för Näringarnes befordran, med Penningnr
opererande eller administrerade Verken.
Dessa utgöra nu tillsammans Penninge-väSendets
hufvudpunkter; och här finner man åter
Statens Finance och Bankens Finance sa!
kammansatte med hvarann, att de ej hvar för
sig kunna till betraktande förekomma.
Bankens functioner, såsom Växel Bank,'
äro tills vidare hvilande.
lkess functioner, såsom Lårte-Bank, innefattas
i följande!
a) Ärlig Liqvid om Fö.rsträekningen till Stats-;
Verket.
Tabeller äro i detta afseende uppgjorde»’
på grund af Rikets Höglofl. Ständers disposition
iler vid 1815 års Riksdag, hvilka utvisa, att
ultimo Deeembris i8i7s Var Bankens Fordran,’
af Stats-Verket - - - B:d 7,763,473.
och vid samma tid är 1 8 2 3 b! ifver den 3,961,141.'
b) Utbetalning af årligt anslag till Fastighets»
och Odlings-Lån till och med år 1810, som bär
till följd, att Bankens fordran å pant-förskrifne
Fastigheter, hvilka, vid början af är 1815,
utgjorde - Rtd 2,476,400J
uppgår vid 1820 års slut till - 6,203,792-
c) och Odllngs-Lånen, som vid togo mett,
år 1815, uppgå, vid 1820 års slut, enligt de
nu gällande grundetne, till belopp af Rtd 600,000»
På Eventuella Creditiveni
d) En Discont-rörelse af minst 6 MillioKer»;
utom Lån på publique papper,
e) Creditiver till Filinl-Disconterne, redan
till fullo begagnade men gom vidare k omma att
204 Stats- och Banko-V tskottens Betänk anden.
fortfara , i sammanhang med Discont-Utredningsplanen.
/) Riksgälds-Contoirets Discont-rättighet till
omkring 2§ Millioner.
g) Magazins-Directionens Dito till ett maximum
af 2 ^Millioner.
h) Mannufactur-Disconten till nära R:d 530,000.
i) Lånefond för exportable metaller, i medeltal
till omkring 1,200,000.
k) Byggnads-biträde till Göta Canal, årligen
till 1820, 300,000 R:d, hvarigenom Förskottet
till sistnämnde Verk då stiger till 1,800,000.
utom Discont-biträdet och hvad som efter 1820
kommer att utgå.
Alla dessa serskilda Vexel- och Credlt-rörelJ
ser leda till bestämmande af Banco-Sedel-stockens
belopp, hvilken likväl omväxlar, allt i den mohn,
som de eventuella Creditiven periodiskt, mer
och mindre begagnas. På Bankens garantie
och under dess hägn gå vidare omkring Fyra
Millioner Riksdaler Banco i Riksgälds - Sedlar;
äfvensom utaf de hittills circulerande DiscontPapperen
omkring Tre Millioner intagit rummet
såsom mynt, i bredd med Bankens egne
Sedlar, samt verkat 1 alla afseenden , Vare sig
till Närirjgarnes lif, eller till Creditens förstöring,
allt efter de olika åsigterne, lika med
Banko Sedlarne.
Ett ansenligt belopp i Papper står sålunda
i representation för Mynt, hvaraf en del har
Vexel-valuta uti Bankens Silfver-fond och det
öfriga äger Credit-valuta, dels uti Bankens säkra
Fordringar, fullkomligen motsvarande Vex
-
Stats- och Banie-Utskottens Betankanden. 205’
el-Banco-Skulden, dels uti Disconternes tillgångar.
I ordning lärer således först böra förekomma
den fråga: kunna, vid så beskaffadt
förhållande, Bankens functioner, såsom Vexel-'
Bank, nu återbringas i verksamhet?
Flera uti Riks-Stånden väckta och till förenade
Utskottens åtgärd remitterade Motioner
syfta till detta mål. Oell äro äfven 2:ne fullständigt
utvecklade Planer för en Realisation,
som genast borde vidtagas, till Utskotten in-j
komme ; den ena från Högiofl, Ridderskapet och
Adeln, och den andra från Välloll. Borgare
Ståndet ; Hvarförutan en af Utskottens egne
Medlemmar likaledes yrkat på en Realisation,
men hvilken dock icke skulle komma till verk»
Ståtlighet, förr , än Tio år härefter.
Det är oemotsägligt, att på en gång åter»
bragt stadga och visshet , i fråga om Sedlarnes
förhållande till Silfver, afgjord genom vidtagande
Silfver-utvexling efter bestämd grund, skulle häfva
alla olägenheter af ett vacklande Myntvärde;
och påkalla ofvannämnde Realisations - Förslag
destomera uppmärksamhet, som erfarenheten åberopas
lill bevis, att Mynt-värdets successiva återställande
icke kan lyckas och ej heller vore fördelaktig.
Förnämligaste orsaken till den öfverklagade
Penninge-iörlägenheten , anse förenade Utskotten
vara det vacklande begreppet om Sedlarnes
värde, hvilket efter Vexel-Coursens förhållande
vanligen mates; och detta skulle visserligen genom
en Realisation få en stadgad riktning, samt
en säker Låntagare sedermera förmodligen icke
,So6 Stats? och Banko-Utskottens Betiinkanden,
sakna tillgäng pä Penninge-Lån mot laglig ränta;
men då uppmärksamhet fästes på reela Fondens
nu varande förhållande till Sedel-massan ,
får man, det ovedersägliga utslag, att den uti
de 2:ne remitterade Memorialen föreslagrie Realisations-grund
omöjligen skulle kunna med 11a,
gon anledning till framgång antagas eller planen
i verket sättas, utan i sammanhang med en hastigt
infordrande af en betydlig del utaf Bankens
Xåne-Försträckningar, Men huruvida Riket med
en sådan Finance-reglering skulle vara belåtet ,
det öfverlämna förenade Utskotten till Rikets
iHölofl. Ständers eget upplystare bedömande.
Uti ett annat fran Vällofl. Borgare-Ståndet
till förenade Utskottens handläggning Öfverlämnad
t Memorial har blifvit framstaldt det förslag,
attt uppgöra Liqviden imellan Banken och innehafvarne
af dess Sedlar, med serskild andel uti Metallfonden
och serskild uti Credit-valutan pro rata
yarte, och låta hvardera representeras för sig,
Fvilket ock i sjelfva verket vöre det enda naturliga;
men förenade Utskotten hemställa till
eja hvar, som närmare öfverväga;-, icke förhålJandet
med Mynt-väsendet allena, utan ock Creditväsendet
man emellan, handelsställningen och
Rikets economiska skick med alia derutinnan för
Fandén varande brytningar, om tiden for ett sådant
Företag nu kan vara inne. Om Realisations-grunden
i denna stund antogs efter vanlig
theori för en Vexel-Ranks solida operationer, så
kunde likväl ingen ansvara derföre, att den ändock
icke misslyckades. Den mindsta påkommande
politiska skakning , inträffande missväxt
elier ytterligare handels förluster skulle, till en
Stats- och Banko.Utskottens Betänk andeni 307
del, i naturlig följd af den utomordentliga påkänning,
sorn deraf bereddes, men egentligen af
den derigenom föranledda opinionens verkan, si
rubba alla vanliga beräkningar, att den närvarande
oredan, sorn man ville förekomma, öfvergick
till en vida större.
Om man gar tillbaka till de förra Epoker;
da en stadga i Mynt värdet genom Realisation,
blifvit tillvägabragt, sä finnes, att man aldrig
vägat företaga den förr, än alla andra förhållanden
hunnit sä sammandragas till ett mai , att ,
säsom orden lyda : åtgärden blifvit en nödvändig
följd af Myntets stadgande i ett rähne-värde, Iwartill
det, efter en lang tids omlopp, ändteligen hade
liksom sjelf sig satt; *) och ej heller då, utan att
förut hafva samlat sådan fond i metalliskt mynt,
sorn reducerade operationen från oförsvarligt hazard-spel
till sannolikhet af framgång. 1776 års
plan var, oaktadt ali försigtighet, och oansedt det
6tora biträdet genom Utländska Crediten , nära,
att misslyckas. Frakt-vinsterne under Amerikanska
kriget balancerade till fördel och undanröjde
till en del verkan af de svåra missväxterne
på 1780-talet. 1800 års Realisation varock
ganska vågsam; meri den nu föreslagne vore, i
afseende på den större vidan, utom all jemnförelse
med dem båda.
För öfrigt bevisar Banko-Sedelns nu varande
värde i förhållande till Hamburger Banko, att
allmänna Opinionen fastat detta värde, icke blott
vid beloppet af Bankens redbara Fond, utan ock,
med hufvudsaklig hänsigt på Bankeus Fordringar
hos Staten och Enskilde.
*) 1776 och 1778, 1800.
208 Stats- och Banko.Utskottens Betänkanden.
O m Agio nu vore uppstiget tili en aritlimetisk
proportion mot Bankens redbara Fond ,
sä vöre det äfven stadigt, och Realisationen kunde
i sådant fali verkställas; men, ehvad Reaiisations-grund
, som under vilkor af Banko-Sedlar»es
inlösen med Silfver, nu bestämdes, så skulle
opinionen, att Bankens Fordringar gåfvo valuta
för en del af dess Sedlar, försvinna, och värdet
af hela Sedelstocken mätas endast efter den redbara
Fondens belopp.
Det är på alla dessa skäl, sorn förenade Utskotten
for sin del tro, att någon verkställighet
af en Realisations-plan nu ej bör komma i fråga.
Att serskildt fastställa en sådan Plan, sorn
skulle vidtaga först Tio ar härefter , vöre åter
att inträda på kommande Ständers område och
anticipera på deras göromål: den erfarenhet, som
under tiden vunnits , mätte blifva af mycket
större vigt för ämnet, än de probabilitets-beräkningar,
man i förhand ville uppgöra.
Då, i följd häraf, Bankens functioner, säborn
Vexel-Rank, än vidare mäste vara inställde,
förekommer till undersökning, huruledes, det
oaktadt, den möjligaste stadga må kunna åt det
representativa myntet beredas.
Vägärne till detta mål kunna ej blifva
andra, än det réela Capitalets bibehållande och
möjliga förökning, för att derigenom i sjelfva
verket allt mer kunna svara -t för Sedlarnas värde
; samt att Jjån-operationerné £ så länge de
måste ega rum , göras ginasc verksamma till den
högsta elfect på produciiouen.
National-sinnets riktning till redbarhet och
•jelfva den inre hushållningen i alla dess gre
-
Stais. och Banko.Utskottens Betänhcnden. 209
nar, s£ä naturligtvis härmed uti det oskiljaktigaste
sammanhang, och verka kraftigare, än
all Finance-reglering, sorn deremot verkar platt
intet, utan i sammanhang med dem.
Man skulle, ma Itända, föreställa sig ämnet
medgifva, att kunna i forsta rummet upptaga
frågan om Bankens redbara Fond och dess
förstärkning, men lata dess Låne-operationer
blifva beroende af det resultat , som den i förra
hänseendet antagne planen skulle kunna lämna.
Men detta är icke förenade Utskottens tänka.
Credit-väsendets möjligaste upprätthållande
kräfver ärtnu under den Epok , sorn förhanden
varande Reglering bör upptaga , företräde till
Rikets Ständers uppmärksamhet , framför Myntregleringen
, derest icke en ntängd Medborgare
skola blifva bragte till undergång ; och det är
först efter en, under tiden, småningom återhämtad
styrka , som den i sig sjelf rättare ordningen
kan åter inträda.
Enär allisa , såsom en allmän grund för
möjligheten af en stadga i Mynt-väsendet , oryggligen
antages , att Banco-Sedelstocken , för
perioden till nästa Riksdag , eller under loppet
af Fem ar , ingalunda må permanent ökas utöfver
den representativa massans närvarande maximum,
bör därnäst förekomma till upptagande
frägan om användandet af de efter denna grund
tillgänglige blifvande medlen.
Må hända fordrar likväl äfven den fram*
ställningen serskildt besvarande , att nemligen
den nu befintliga Pappers-Massan , sorn representerar
Mynt, är otillräcklig och bör förökas,
hvarvid i synnerhet åberopas , au så stor del
a lo Stats• och jBaii&o-Utsiottens Setänhandeni
af Sedelslocken skall vara circulerande i Finland
och 5 andra Utrikes Platser.
I trufvudsaken nödgas förenade Utskotten
ater upprepa , att det är bristen i Penningens
stadga , sorn gör Penningebrist , och att , derest
en gräns för Myntets försämring kunde sättas ,
upphörde ock Penninge-förlägenheten för alla
som hade att ärbjuda nöjaktig säkerhet. Detta
skulle verka mera , än flera millioner nytt Papper
i rörelsen , då däremot dessa nya millioner
af enahanda skäl, efter ganska korrt tid , blott
skulie bereda ännu ytterligare förlägenhet.
Serskildt åter böra förenade Utskotten ärindra,
att, då Finland utgjorde endel af Riket
, var dess enda circulerande mynt de Svenska
Sedlarne; nu deltaga åtminstone de Ryska
Rubel-Sedlarhe i denna circulation.
Vore där sålunda ett öfverflöd af RörelseCapitalet
i Papper, hålla förenade Utskotten före,
att Svenska Sedlarne strömmade hit tillbaka, för
att utbytas mot någon reel effekt, såsom varande
vanliga förhållandet i dylikt fall. Finland lärnnade
ej heller förut något Stats-öfverskolt till
Sverige, emedan Fästningar ochFlottorsamt Krigsmattten
i öfrigt derstädes hade stora anslag; hvaremot
likväl säkert är, att Finnarnas utförsel till
Sverige vax större då, än den är nu , emedan
den nu tillika delas åt flera andra håll. Och ehuru
förenade Utskotten visserligen nödgas medge,
att årliga behållningen å bytes handeln ännu
utfaller till Finnarnes fördel, förmoda förenade
Utskotten likväl, att någon större massa af
Svenska Sedlar nu icke finnes i Finland , än före
180.3, väl förstående i sitt proportionerliga
Stats- o eli Bcnho.ZJtsfiottens Betänlanden. 211
förhållande imellan Rikets samfälda Sedelstock
då och nu.
Af hvad förenade Utskotten förut anfört
om Pappers-myntets egenskap, att göra tjenst för
Silfver, föl ier emedlertid, att Utskotten icke kunna
instämma i den motsatta tankan , sorn blifvit
yttrad, att våra Sedlars öfvergång till omlopp i
främmande Länder vore nyttig och förmånlig;
dessa Sedlar hafva utgått i varu.byte såsom Silfver,
i brist af denna metall. För en Bank, sorn
upyfyller sina vexel åligganden, är det ej allenast
ett bevis på Credit, då dess representativer
hafva en vidsträckt circulation , utan är sådant
äfven förmonligt och bidragande till vinst, emedan
desse Papper icke bära ränta, då Banken likväl
under tiden drager inkomster af de serskilda
Närings- eller Administrations-Grenar, för hvilkas
räkning Sedlarne först utgått i rörelsen; meri
när vexel-functionerne hafva upphört , bevisar
Pappers-myntets circulation utom Riket en proportionerlig
minskning uti Capital-förmögenheten
hemma i Landet. Om sålunda en större
fradion af vår Sedel-stock nu, äu förr, är på Utrikes
Orter omlöpande, så bevisar det, i Utskottens
tanka, en mindskad produetion eller förökad
consultation inom Riket; men Utskotten anse
likväl betalningen af Rikets, i följd deraf,
uppkomne Skuld hos Utländningen vara liqviderad
lindrigare genorn Banko-Sedlar, än med vexJar
eller redbarheter. Och kunna Utskotten vid
detta tillfälle icke underlåta ärkänna sanningen
af livad en Ledamot af Ridderskapet och Adeln
uti ett remitteradt, Anförande utvecklat, huruledes
nemligen höga pris på produeter icke alltid
212 Stats- och Banko-Utskottens Betänkandeti.
fa antagas såsom bevis på öfverflödig tillgång å
Penningar, emedan förminskad qvantitet af production,
orsakad af brist på förlag, kan gifva
enahanda resultat.
Efter denna förklaring, i fråga om en tillökning
i Sedel-massan, den Utskotten imedlertid
lika litet, som någon indragning, kunna tillstyrka,
återstår således, att upptaga hvar och en af de
Titlar, sou! innefatta Bankens egenskap af Låne-Verk;
dervid förekommer då, enligt förut
framstäld ordning:
Om Inkomster ne,
1:0 Stats-Verktts återbetalning till Banken för
Krigs - För skotten.
Den utgör 750,000 R:d årligen i Capital
och ränta; fortfarandet deraf innefattar så helt
och Iraflet villkoret för Bankens solidilé och myntväsendets
stadga, att någon fråga om rubbning
deruti icke bör kunna äga rum, och har Banko-Utskottet
jämväl härom gjort serskildt förbehåll,
Efter den utstakade Idqvidations-grunden,
har Stats-Verket med 3'.dje Qvartalet ar 1829
till fullo ersatt Bankens Förskott.
2:0 Bankens Inkomst i Räntor af Fastigltetsoch
odlings.Uån, af dess Discont och af de Eventuella
Creditiven m. m. utgörande, efter afdrag af Inrättningens
underhåll samt alla öfrige därmed
förbundna kostnader, mellan 4 50,000 och En half
Million Riksdaler, visa tillsammans med förenämnde
anslag från Stats-Verket en årlig Inträd
af minst 1,200,000 R:d , inom hvilket belopp
alltså de redan skedde och vidare skeende
Stats- och Bänto TJtsköttens Betänkanden. 413
dispositioner af alla slag brira begränsas, så vida
man ej vill öfverskrida hufvud-grunden.
Förenade Utskotten hafva ansett för pligt,
att icke, utan särdeles vigtiga skäl, tillstyrka Rikets
Högloft. Ständer, att göra ändring uti de
vid senaste Riksdag tagna dispositioner örn Penninge-väsendet,
hvilka sträcka sig till den då
bestämda Epoken af Lagtima Riksdag, eller till
och med år i8vto, och det sa mycket hellre, som,
vid fråga om återförandet af stadga uti myntväsendet
och Crediteri, den förnämsta grundvalen
är, att förtjena förtroende; och hvilket är
lika vigtigt för Nationens Representanter, som
för den Enskilde. Äfvensom för öfrigt någon
rubbning näppligen skulle kunna företagas, sorn
icke verkade till förfång för medborgare, hvilka,
i förlitande på säkerheten af Rikets Högloft.
Ständers dispositioner, ställt sig dem till efterrättelse
i deras enskildta företag.
Bland sådana dispositioner förekommer då:
Utgifter.
1:0 Till Fastighets-Lån.
De faslstälda grunderne för Fastighets-Lånen
kunna i allmänhet icke gillas. I stället,
att de, såsom åsyftades, skulle lämna en väsendtlig
tillgång för verkligen Lån-behöfvande, hafva
villkoren gifvit anledning dertill, att personer,
som icke haft af nöden någon undsättning,
men lättare än de, hvilka deraf varit i behof,
kunnat anskaffa erforderliga säkerhets-handlingar,
sökt dessa Lån, för den därmed förknippade
förmon skull; hvadan ock, då företrädet icke
berott af annat, än det tidigaste anmälandet,
214 Stats- och Banko-Utskottens Betänkan/len.
troligt är, att, Vid verkställigheten, betydligaste
delen Fastighets-Lån-Summan förfelat det egent*
liga ändamålet.
Fördelen af dessa Lån ligger först i den
låga räntan, som Ilar till följd, att Capitalet nmorterar
sig sjelft på nära 28 år, under erläggande,
endast af laglig ränta, och sedan i tiden,
sorn Lånet får behållas, hvarigenom händer att
hela Capitalet blir en ren vinst för det inskränkta
antal Medborgare, som deraf koinrtiit i åtnjutande.
I allmänhet är all vidare nedsättning af
11 ä nte-foten, än högst En Procent under hvad
Enskilde imellan lagligen gäller, icke nyttig vid
Publika Låns meddelande, just derföre, att den
uppmuntrar till Lån-sokande; och den är det
ännu mindre, när Lån-gifningen sker, icke af
ett verkligt réelt öfverskott, utan genom den artificiella
åtgärden af Sedel-stockens förökande, emedan
den då lämnar en förmån åt någre få,
på alla öfrige Medborgares bekostnad.
Näringar och Företag, sorn ännu icke kommit
till stadga, eller genom serskilda omständigheter
blifvit tillfälligtvis derutur bragte, kunna
visserligen påfordra temporaira Undantag från
denna allmänna regel; och förenade Utskottens
afsigt är ej heller, att tillstyrka förändring i hvad
scm redan blifvit på faststäldte villkor utlämnadt;
men Utskotten hafva likväl icke bordt underlåta,
att, vid detta tillfälle, yttra sina tankar
derom.
Samhällets economiska ställning vinner då
först sin rätta styrka, när Producentens behof af
förlag och Capitalistens behof att förlägga orne
-
Stats- och Banko-Utskottens Betunkanden. 215
delbarligen (räfla hvarann för gemensam båtnad,
utan 3:dje persons mellan verkan, och behofvet
af artificiella medel utmärker tydligen, att denna
styrka brister; hvarföre ock de biträden, som
därigenom erhållas, blifva till sin verkan nog
ofullkomliga.
Med befrielse fran monopoliska fjättrar, med
vidgade utrymme för den idoges kraft och arbetshog,
med vissheten om ostörd besittning för
sig och efterkommande af det område, hvarpa
denna kraft användes, och med skäliga, icke hardt
eller ojemnt tryckande beskattningar, gå jordbruk
och näringsföretag af alla slag med vida säkrare
steg till en stigande förkofran, än den, som genom
utsträckta Lån-Systémer på artificiel grund,
möjligen vinnas kan.
Derest Capital-afbetalningen på FastighetSLånen
vore betydligare, skulle omflyttningen
till andre Ijån-behöfvande kunna ske på kortare
tid; hvarigenom circulationen blefve mera lifligt
men alla dessa, i förenade Utskottens tanka, grundade
betänkligheter böra likväl sta tillbaka fi r
vigten deraf, att Ständers Beslut vid en Riksdag
icke ma rubbas vid én annan, emedan ett
sådant vacklande i åtgärder tillika rubbar det
allmanna förtroendet till de Beslutandes autorité;
och enär, i följd häraf, tillstyrkes, att Fastighets-Lånen
måga fortfara till och med för år
igro, uppgå de då til! 6,200,000 R:d, hvaraf
Två Procents Capital-afbetalning kommer att utgöra
omkring 125,000 B.:d ärligen och successi-'
ve något deröfver, i den mohn räntan minska»;
I sammanhang härmed, har hos förenade
Utskotten den fråga blifvit väckt, om icke vi<i
216 Stats- orfi Banco-UtsÅottenS Betänkanden.
de Fastighets-Lån, hvilka för åren i 8 i f) och
jS2o skola meddelas, det vilk-ot kunde fästas,
att, i stället för att Sex Procent, såsom Capitalafbetalning
och tänta ärläggas i Banko-Sedlar,
Tre Procent i Silfver betaltes, af hvilka Tre
Procent i Silfver, reducerade till Sedel-mynt efter
Silfver-värdet, då inbetalningen sker, Fyra
Procent i Sedlar skulle utgöra ränta och resten
afskrifvas på Capitalen Vid g6 skillingars Silfver-värde
blefve förhållandet detsamma , Som
nu. Vid 120 skillingars erlades väl 7I Procent
i stället för 6, men af desse afskrefvos
4 på räntan och 3’ i stället för 2 på Capitalet,
så att , då exempel vis den , som nu redan erhållit
ett Fastighets-Lån på 1,000 R:d , har att årligen
betala 60 Rtd, skulle den , som hädanefter
erliolle det, erlägga 30 Rtd i Silfver, I
bägge fallen utgöi räntan a 4 Procent 40 Rtd
i Sedlar, men 30 Rtd i Silfver kostade, vid
3 20 skillingars Silfver-värde , 75 Rtd; då i
förra fallet alltså 20 Rtd afgingo på Capitalet ,
skulle i det senare 35 Rtd derå afskrifvas, och
deruti består hela skillnaden; kunnande Låntagarne
häraf icke hafva den ringaste förlust, eller
blifva underkastade någon agiotage. Och är
till stöd för detta förslag, hvarigenom de förut
faststälde grunder icke rubbas, anfördt, att emedan
fastiguets-Lånen , såsom stående , mera än
något annat lägger band på Bankens operationer,
samt icke tillhöra någon viss Glass, utan Utgå
så väl på Hus i Städerne, som på Bruk och
Landt-Egendomar, Låntagarne också böra företrädesvis
bidraga till förstärkning af Bankens re
ela
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden,l ZlJ]
ela Fond , och att för öfrigt enligt hvad erfaren
heten visat dels Silfvermynt dels arbetadt*
Silfver upplägges i större myckenhet, då Sedelmyntet
är i fallande värde, och icke med Speciä
inlöses , än då Silfret , såsom mynt, omlöper l
allmänna rörelsen; vid hvilket förhållande någon
sådan brist på Silfver ansets icke vara föc
hand, som skulle verka ytterligare förlägenhet^
vid aprkaffandet af ifrågavarande inbetalningt».
Varande för öfrigt härvid framstäld nödvändig-]
heten deraf, att en gång början må göras tilt
beredande af en bättre ordning. Om Bankens
Silfver-fond aldrig ökes, kan ej heller Utvexlin.
gen al Specie-mynt med framgång återtagas.
JLånutvägens begagnande eller icke beror af fritt
Val , och den , som anser ett sådant liqVida-<
tionssätt besvärligt , torde visserligen ej helleflj
vara i serdeles behof af Fåne-biträdet,
Men då meningarne, i afseende på detta*
Uppgifne Förslag, varit delade, samt, vid anställd
votering häröfver, Två Stånd Slädnät mot Tvål
Stånd, så ankommer på Rikets Högloft. Ständers^
omedelbara pröfning och afgörande, huruvida pä
de Fastighels-Lån, hvilka föi åren 1819 och 1S20;
komma att utgå, Tre Procent i Silfver skola, pä'
sätt föreslagit blifvit, äriäggas eller ej,
2:o Odlings-Län.
Rikets Högloft. Ständer änslögo Vid 18 i
års Riksdag till Ödlings-Lån J00,000 B:d årligeril
från och med 1815 till och med år 1820, mot
Två Procents ränta och En femtedels årlig alf-*
betalning på Capitalet. Vid 1820 års slut upp-*
går Odlings-Lån Capitalet till Goo,ooo R:d och.
Silläng till Rihf-St, Prat. 1817—18181 Sami, Ntr 29, 5«>j
218 Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
derest den inflytande femtedelen får circulera
för enahanda ändamål, blir årliga omsättningen
120,000 R.d.
Me-l en fullkomligare verkställighet af desse
Iiåne-biträdens meddelande kunna de visserligen
blifva af verklig nytta, och hafva i anse.
ende till deras skyndsammare omlopp, företräde
för fastighets !,anén, men utan den yttersta uppmärksamhet,
hvilken bör vidtaga i sjelfva Orten
där de skola användas, blifva de egentligen blott
jen Discont-Utredning, till Ränte-foten utrnäikt
förmånlig för dem, sorn deraf komma i åtnjutande.
Uti ett särskildt Betänka de har Banko-Utskottet
närmare utvecklat detta ämne, hvarföre
det här icke omständeligen vidröres. Om det
reglementariska erhåller nodiga rättelser, tillstyrka
förenade Utskotten, att Odlings-fonden intill
nästa Riksdag ekes med hvad på Fastighets !,ån
i Capital-afbetalning ingär, från och meclår 1820.
På sådant sätt skulle från och med år 1821, såsom
Odlings Lån kunna utgå omkring 250,000
B:d årligen, blott genom circulation af de vid
förra Riksdagen anvisade Fastighets- och OdlingsLåne-Capital,
utan nya penningars lifgifvande.
3:0 Edn pä, Expariabla Metaller. Uti ett särskildt
Betänkande, i anledning af väckta Motioner,
är Förslag uppgjordt till en reglering, sorn
hellre, än att långt utsträcka belåningen på den
färdiga varan, lämnar omedelbart understöd åt
Tillverkaren, medelst ökadt Ceditiv för JernContoret
, kvilket kan få uppgå till Sexhundrade
Tusen Riksdaler.
/[•.o'Lärl till Mannfact.ur Bonden. Grunderiie
for denna Lånrörelse blifva ock uti ett sär
-
Stöts- och Banco-Utskottens Betänkanden. 21 q
skildt Betänkande utvecklade. Emedlertid upptages
tili (.»leni, i och för Näringarnes understödjande
‘ denna väg, ett nytt biträde af omkring
400,000 ]:l:d.
5to /Juneo Disccnten. Denna liar nu i circnlntion
ett Lån-belopp af Sex oc!i En half
Millioner. Med en femtedels afbetalning omfattas
1,300,000 Etti på Sex månader eller
2,600,000 R:d ärligen, utom Lånen på allmänna
Papper. Härvid synes det ock till nästa
Riksdag bura förblifva, likväl med iakttagande
af hvad här nedan, rörande Filial Disconternes
utredning, förekommer. Banko Utskottet afgifvec
dessutom särskildt Betänkande, i afseende på yttet
ligare- nödige befunne reglementarisk» Stadganden
för denna Discont.
6:0 Byggnads Btriidel till Götlin Canal. Här.’
om afgifves särsk i it! t Betänkande, hvarmedelst
lillst yrkes, att detta Låne-bitrnde må fortfara,
att utgå till ett årligt belopp af 300,000 R d, enligt
2! §. i 18 1 års Riksdagsbeslut.
7:0 Creditiven för Allmänna Mngdzins-Inrätningen
Två Millioner, för hvilket biträdes fortfarande
grunderne och vilkoren äfven uti serskilt
Betänkande komma att utvecklas.
8:0 Creditivrt till Riksgälds - Conto!ret, sorn
blott är en omflyttning emellan de båda särskildta
slagen af rnyni-represeritativer och icke Viar någon
verkan hvarken på Sedel-Capitalets belopp
eller på Naringarne.
Q;o Creditiven till de Tre Ditconterne äro de
enda, som sedermera återstå utaf de förra dis—
positionerne på Banken. Om dessa Discoriters
utredande är särskildt Betänkande redan afgifvet
g20 Stats- och Bunko-Utskottens Betcinkandent
Resultatet deraf blir väl ett temporairt förskott
af Banken för Assignationennes inlösen,
inen verkan häraf är redan intagen uti Liqvidationen
öfver hvarje Discont för sig, som lemnar
på det hela till resultat, att, under perioden
till nästa Riksdag, en successiv indragning
skulle ske från Götheborgs Discont af R:d 400,000,
©ch från Götha Canals af circa - 1,000,000.
tillsammans R:d i,4°o,ooo.
så vidt den sednare Summan icke genom förluster
på Discont-I.ån minskas; hvilken indragning,
efter ilen antagne allmänna grunden, bör balanceras
och åter utgå.
Dessa i korthet framstäldta särskilda föremål
för Bankens nu varade verksamhet utgöra
dess samband med allmänna Finance-väsendét
TJtgående
från den grundsats, att Sedelstocken
skall till nästa Riksdag bibehållas vid
sitt nu varande belopp, och afseende dervid tillika
göras på den andel i representativa Myntet,
som Discont-papperen intagit, följer nu i ordning,
att framställa utslaget af förenämnda dispositioner,
till ådagaläggande deraf, att någon
indragning eller sä kallad strypning ingalunda
asvftas, eller kan blifva följden af Regleringen,
under det att Banken likväl tillika må göras
verksam, icke, såsom det skulle kunna tydas, genom
Cours-operationer, men för att bevara sina
Sedlar möt ytterligare agiotage eller försämring;
icke, att tillvägabringa ett posilift till ziffra och.
år bestämdt stigande, men att åstadkomma den
förbatring, sorn blir en följd af Sedlarnes större
tillräcklighet , i den mon de återvinna den
säkerhet och stadga, sorn utgöra grundvalen för
Stats- och Banko-Utskottens Bettinkandeh. 2 2 i
begreppet om Mynt, såsom varors måttstock.
Den slags förbättring af Sedlarnes förmånUga
inflytande och verkan på n.iringarne, som
skulle uppkomma af ett större fortroende man
emellan, den större till räckligket, som för dem
inträffade, da, genom ökad production, hvarje
Riksdaler kommer att mäta ett större qvantum
vara, än förut, det successiva uppbringande till
ett större välstånd, sorn icke kan äga rum annorledes,
än ganska långsamt; matte, långt ifrån
att hos någon väcka farhåga, utgöra ett föremål
för allas önskningar.
Då förenade Utskotten på dessa skäl och
under nyssnämnde vilkor icke i någon måtto dela
den fruktan för vådliga följder af en successiv
Mynt-förbättring, som en och annan Medlem af
Rik s-Stånden synes hysa, böra Utskotten derjemte
ån ytterligare förklara, det Utskotten af
samma grunder anse all, till så kallad Myntförbättring,
derutöfver sträckt reglering skadlig;
emedan den, beredd af misstaget att efter arithmetiska
beräkningar behandla ämnen, som äfven
bero af moraliska förhållanden, skulle leda till
ett lika vacklande i motsatt riktning, sorn dessa
åren ägt rum genom försämringen, och för Närings-företagen
vålla en ganska vådlig osäkerhet,
såsom ärfarenheten, både hos oss och i andra
Länder, vid flera tillfallen visat.
Såsom en allmän grund anfages, att Diseontrörelseu,
så utsträckt den de senare åren varit,
verkat motsatsen af hvad sorn åsyftats, och sålunda
blifvit skadlig för Näringarne, i stället
att dem befordra-.
22 a Stat Sr- och Banko- U tskot tens Beläakandcn.
Det har ock derföre ansetts lämpligare, att
lata de Lån-Biträden, hvilka kunna successive
disponeras, hellre på annat satt, än i Discontväg,
omedelbarligen komma Näringarne tillhanda.
För Ijand/-Egendomar och Lius i Staderue
blifver genom Fastighets-Lånen Circulalions-Capitalet
- R:d 6,200,000.
deraf Fem Millioner tillhöra Landet.
Magazins Directionens Crediti v af I!:d %,000,000.
kommer äfven egentligast I, andt bruket tillgodo,
och hvartill ytterligare hörer Odlings Låne-Fonden
af minst 600,000 Rid, indi med tillökning
af hvad på Fastighets-Lånen afhetales, derest sådant
pröfvas nyttigare. Dessa tillgångar for ian*
det tillsammans mellan Sju och Atta Millioner.
För Jern- och Koppar-Tillverkningar med
livad mera, sorn till Bergsbruket hörer, blifver
först det eventuella Biträdet i Lampa éxportabla
jEffecter omkring en Million eller något deröfver
i medeltal för året, och vidare såsom Creditiv
för Jern-Contoiret, en circulerande Summa
of högst Sexhundrade Tusende Riksdaler, till*
sammans En Million Sexhundrade Tusende a
Två Millioner för denna Näringsgren.
Lån-Biträden, hvilka såsom Metall-Lånen,
på kortare terminer lämnas till Näringarnes understöd,
under det, att utbytet af EUecter, vare
sig, i allseende till årstiden eller af andra tillfälliga
o/saker är hindradt, äro for Mynt-väsendet
af vida mindre vada, än stående Lån mot
Mypothek af icke rörlig säkerhet ; trien äfven
dessa, ehuru vigtiga och nyttiga, synas, då de
i Papper lemnäs, böra med en viss varsamhet
Stals- och Banko-Utskottens Belänkanden. 223
användas, emedan utbylet ofta stannar vid varor
för consumtionen, då sålunda ingen representant
af behållen product, det vill säga ingen
reel penning, intager det rum, som för en tid
fylldes af det sedermera återindragne Lane understödet.
Ett erfarenhets-bevis gafs i den delen
icke länge sedan.
I följd af kriget och de våldsamma Förfatni.
ngar emot Neutrales handel, sorn de krigförande
Makterne hade vidtagit, kunde Sveriges förnämsta
Export-Artiklar icke afsättas. Flera näringar
hade råkat i vanmakt. De uppehöllo.3 vid
en gnista af lif genom Bankens betydliga LånBiträden.
Ar 1810 var Bankens försträckning på
Metaller högst,och utgjorde da omkring 2§ Millioner.
Den allmäna Freden öppnaiie åter utvägarne
för pioducternes afsättning: de åte>fingo
en del af deras rätta värde, och en Riks-vinst blef
derigenom på det hela beredd; men som utbytet
egenteligen stannade vid Consurntioris-Artiklar
och betalning af äldre Utländsk skuld, så verkade
denna vigtiga Export likväl en tillfällig förlägenhet
i Pappers-circulationen inom Landet, i
det, att 25 Millioner hastigt ingingo tiH Banken
, i den mon de belänte Effecterne relaxerades
och utskickades. Om försträckningarne hade
skett i metalliskt mynt, och följakteligen måst i
samma mynt återbetalas, hade det genast varit
uppenbart, att hela afkomsten af Exportene icke
kunnat eller bort uti Consumtions - Artiklar
läggas, utan att åtminstone någon del af det
Silfver, som till Banken inbetaldes, måst af Exportens
värde, till ärsättning i den Allmänna
Rörelsen införas. Nu , då understödet erhållits
§^4 Stats- och Banko-Utskottens Betänk anden",
J Papper, blef raan icke genast varse den förlo*
rade järnnvigten, utan Papperet dolde , äfven i
detta fall , för någon tid, det verkliga tillståndet.
Sådant rättar sig likväl sjelft efter liand , och
Papper ä'r ej otjenlig!, alt lifya arbetskraften, fasten
det icke alltid och i alla fall är lika tjenligt
dertill, sora metalliskt mynt ; ehuru visse , örn
snan så må kalla dem, Idealister i Stats-Hushållningen
sökt bevisa papperets allmänna användbarhet
såsom mynt, äfven med företräde för ine*
taljiskt, på skäl, sorn med all deras ahstracta rik*
tighet, alltid blifvit af erfarenheten vederlagde,
plen just emedan papper,, såsom mynt eller blott
representant af mynt, innebär något idéalt, fordrar
def en ytterligare varsamhet i behandlandet,
För Manwfakturerne skulle Bankens bi*
träde komma att omvexla imellan 7 å 800,000
B:d , så att , då dertill lägges Manuufctur-Difcontens
egen fond , en samfäld Tillgång af
omkring ; ,300,000 R:d beredes.
Det visar sig häraf, att en skälig proportion
mellan Uäringafnes delaktighet uti Allmänna
Tån^anstalter bibebålles , helst, derest, i
bptraektande tages , att om Jordbrukets Grund*
Capital ät vida större, i förhållande till de
Öfrige JJäringarnes, än desse sistnämnde bär
Ifrågavarande Iiåne-aridelar, så är ock dess proÖHPt
af helt olika användbarhet oell omsättningsfpoqvien
inskränktare, Att Jordbrukets förlags-r
kOPtnad är betydlig , vilja förenade Utskotten
yisserligen icke bestrida, men, likasom Bruksfagrnes
förlag och trefnad bero af Handelns liflighet,
sä bpror ater Jordbrukets utaf Bergshand
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden. 22 j
teringens oell Slöjdernes tilltagande förkofran J
och den ena grenen kan ej tillhakasättas ,' utan
att lidandet skall återfalla på de öfrige.
För dem alla gemensamt är Banco-Disconten
tillgänglig. I den nion hvarje Näringsgren
kan inom sitt eget område hänvisas till
erhållande af biträde, och circulationen af Discont-Lånen,
genom ordning vid afbetalningaroe,
blifver lifligare, skola också Diskont-fondens
tillgångar finnas mera tillräcklige och medförastörre
nytta, då Lånen i denna väg, enligt
deras ändamål , på korrta terminer komma Närings-företag
af alla slag till extraordinairet understöd.
Det vill synas, som skulle så vidt utsträckta
biträden i Låne-väg, artificiell oppstaldte på
förtroendet till en inrättning , soto tagit vigtig
del uti verksamheten för Rikets unprätthälJandé
i vådliga tidpunkter , och dess ti .kofrati
j andra, vara alt hvad möjligen kunde fordras;
qch de företag, som-med dessa anstalter, för
(Jreditens befästande, icke kunna bestå, lara ej
eller genom något annat medel kunna bevaras,
utan skulle på sin höjd blott uthärda till än våd
ligare
utbrott på en annan tid.
Varsamheten bjuder, att, i afseende på
Bänkens med verkan, uppdraga en skarp linie,
pn oöfverstiglig gräns mot vidare försämring af
dess belägenhet; men samma varsamhet gör
lika angeläget, alt stanna der. Den, sorn yr
kar
öfrerdrift i det ena eller andra, gagnar ej
Fäderneslandet och näppeligen sig sjelf.
Dernäst förekommer till besvarande frågan
om den verkan , som Planen för de Enskilde
226 Stuts- och -Banho-Utsiottens Betänkan/len.
D isconternes utredning skall medföra pä Creditforhållairdet
i allmänhet , och huru vidt ett sådant
infordrande af Lån, sorn denne Plan in.
nefattar , kan äga rum, utan stora olägenheter
för de gäldbuqdne?
Denna fråga är vigtig och kräfver noga
öfvervägande. Härvid anse förenade Utskotten
sig aldraförst böra erinra hvad redan blifvit
anfördt, nemligen, att, vid beräkning af Sedelmyntets
maximum , afseende äfven bör fästas
på det rum , som Discont-papperen bland representati
verne intagit.
Götha Canal-Discont har utelöpande 3 procents
Sedlar omkring 1 ,000,000.
deraf blott en ringa Summa under
X.ooo Ruis valeur.
Malmö Discont - 1,150,000.
deraf de fleste under 1,000 R:ds valeur.
Götheborgs Discont - - 500,000.
likaså under 1,000 Ruis valeur.
Tillsammans 2,650,000.
som visserligen icke till hilla beloppet såsom
mynt circulerat. Men om likväl i det förhållande
antages\hafva varit - - 2,000,000.
jemte Assignationerne - - 800,000.
så vöre Maximum af den Summa, hvarmed de
enskilda Diskont - papperen verkat på ilötelseCapilalet,
likväl icke fullt Tre Millioner.
Fordringarne på Afskrifnings-Rakning , af
hvilka de publika Verkens intaga största andelen,
hafva icke blifvit serskildt representerade.
Nu bör först erindras, att fri re Disconlernes
misser edil, voro deras .Credit iver på Banken ic
-
Stals- och Banko-Utskottens Bettinkanden. 227
ke sa härd t Slitage, dä dessa Creditiver nu deremot
finnas i allo med t agne.
Hela det belopp, sorn i sä måtto den Senare
tiden sattes i omlopp, till Liqvid mot hvad
som från Afskrifrtings-räkningen uttogs, utgjorde
nya Penningar, sorn ökade Hankens Sedelstock.
Dlflere 11 ceri i dispositiotterne å DiscontCreditiven
den 31 December 1815 mot den 31
December 1 8 t 7 är icke mindre, än 1,800,000 R:d.
Vidare anrnatkes , alt för Assignationerna
skola nya Penningar förskjutas ; derigenom gar
den räkningen jämnt upp.
Ytterligare förekommer, att af Statens medel
äro på afskrifning i Götha Canal - Discont
placerade emellan Lern och Sex Hundra Tusen
Riksdaler, hvilka, jemte andra tillgångar böra
användas, att den Förste (ltsie) nästkommande
Julii inlösa Krigs-Committéens af RiksgäldsContoret
accepterade inyisningar for Krigs-Sktilder
till ett belopp af 900,000 R-d, som alltså väsendtligen
underlättar allmänna rörelsen.
Läggas nu härtill de ytterligare föreslagne
Creditiven för Jern-Contoiret och ManufacturDisconten,
sorn böra sättas i rörelse successive,
i den moa Discont-Obligationerne indragas, finnes
lätt, att mynt-qvantiteten icke blir förminskad.
I öfrigt motvägas betänkligheterne i denna
del af följande omständigheter.
1:0 Genom antagandet af en Firiance-plau;
som afser stadgandet af Sedlarnes värde, erhålla
dessa bättre credit och circulationen blir lifliga—
re samt ray nt - qvantiteten sålunda tillräckligare,
i den nion förtroendet återkommer.
2-0 De i rörelsen utkommande Discont-Qbligationer
svara dessutom till fullo för de första
'928 Stats' celi Banko-Utsiottets Betänkanden.
Två i Tre åren, så mycket heldre mot förra
Discont-pa; peren, som Obligationer nu u(gifvas
äfven för hvad förut stått på Afskrifnings-räkning
och således icke circulerat.
3:0 Bör förmodas , att , i följd af DiscontReglerings-planen
t mycken Discont-skuld varder
öfverflyttad till enskilt stående Skuld.
4:0 Torde höra eftersinnas , att hvad Discont-Gäldenäierna
inbetala, icke blir skrinlagdt,
utan utgår i samma förhållande till andre Medborgare,
som äro Fordrings-ngare , och hvilka,
vid återkommen liflighet och ordning i Jordbruk
och Näringar, under saknad af tillfällen till serskilda
speculationer å penningar , ellet att k tinna
dem, när sorn helst, disponera och emedlertid
beräkna 3 Procents ränta, skola finna deras egen
fördel kräfva, att penningen till förmon för idoghete.
n i circulationen återbringa.
5:0 I den mon någon afbetalning på Bankens
Fordringar för Discont Creditiven ingår ,
böra tillika Näringarnes ställning och behof af
understöd tillses; i hvilket ändamål , och enär
Banko Styrelsen får till pligt , att iakttaga Rörelse-Capitalets
jämna bibehållande, det ock bör
vara nämnde Styrelse ålagdt, att de sålunda ingående
medlen i Diseont-väg återutgifva.
6:0 Genom belåning å publika Papper samt
större liflighet i Banko-Discontens öfrige RårtJ.
iqvider skall visserligen den lättnad beredas,
som i möjligaste måtto förekommer förlägenhet
vid ifrågavarande Skulders afbördande ; och böra
slutligen Riksgälds-Contoirets Fullmägtige,
hvilka erhålla Ofver-styrelsen af de serskildte
Disconternes utredning, kunna få sig öppet lent;
Stats- celi Banlo-T7ts\cttms Retänhandtn. 229
nadt, att, sedan afbetalningar å Lån ingått, i
den mun som Liqviderne med Disconterne*
erikilde Fordrings ägare dem påfordra, da efter den
allmänna ställningens kraf rätta sina vidaie införd,
ringar af Discont-Låner., så att Medborgares
förlägenhet icke må ökas , enär full säkerhet
för en successiv återbetalning kan lemnäs.
Om man sedermera jemnförer alla dessa
beredda lättnader med Discontförbindelsens
ordalydelse af ovillkorlig betalning senast inom
Sex månader , lärer billigt vis icke kunna anföras,
att Gäldenärernes möjligaste upprätthållande
blifvit åsidosatt.
Dessutom, hvad voro väl de ifrågavarande
D isconterne näst före den förleden höst inträffade
händelsen? voro de mera Fåne-verk efter deras
primitiva inrättning, eller kunde deens vidare
blifva det ? Snarare kunna de i deras då befintliga
skick liknas vid en Capitalist , som ämnar
flytta ur Landet , och derföre, på hvad vilkor
som helst, utan allt undseende med andra , blott
söker realisera sine Fonder. Disconterne nödgades
härtill , fastän af annan orsak, Dessa,
rörde sig med andras Penningar , sorn nu af
ägarne återfordras. Sålunda hafva ju isconterne
den sednare tiden icke utlånat , utan blott
utkräft Penningar, och om fortfarandet af sådana
Institutioner har man ingen anledning att
vara så mun. Enär derföre, i fråga om regleringen
af de enskilde Disconterne , anmärkning
göres , att man föreslår borttagandet af
Inrättningarne , som äro vigtiga för det Allmänna
, så, och jemte det i bufvudsaken aldrig
lärer kunna bestridas, det de i deras utvidgade
2$o Stais■ och Banko-Utskottens Betänk anden.
skick varit skaili i ge , icke nytiige, gäller derå
för öfrigt till svar , att de redan i sjelfva verket
voro borta , och att det enskildt.i lörtroeridet
till dem är så alldeles för'oradt, att det icke kominer
tillbaka, och att det, må handa, ej heller
hör uppmuntras, att på den vägen återkomma.
Må ännu en gång i minnet få återföras , al f,
utom' Banko-Cred itiven, hvilka egentligen voro
ämnade till Reserv-Fond, rörde Disconteine sig
lind enskildes eller andre tillfälligtvis der placerade
medel mot Tre Procents ranta. Isär man
nu alitsa trier än en gång hörer Tre ProcentsinfHtiningen
tillskrifvas en väsendtlig andel uti
penninge-oredan och förlägenheten, men tillika
hörer Discontemes fortfarande, såsom hittills, yrkas
vara nödvändigt, har man svårt, ali icke deruti
finna en motsägelse. Här ofvan är föreslaget,
att Banko-Creditiven skola förblifva i Discont-rörelsen:
öfver de enskildes penningar kati
man ej disponera: opinionen afgör ovillkorligen,
att Disconteine under en så beskaffad form, som
de hittills haft, med påraknad rörelse genom enskildes
penningar, icke vidare kunna fortfara,
och utvägens bibehållande för en sådan placering
af Fontler anses icke ens vara nyttig; det är
ju derigenom redan, så tillsägandes, af sig sjelf
afgjordt, att förklarandet af dessa Diskonters fortfarande
skulle vara ett tomt ord utan all verkan,
sä vida det sträcktes utöfver hvad har blifvit
föreslaget, nemligen, att rörelsen för den tiel,
som utgöres af Creditiven på Banken , må fortfara.
Härefter återstår blott den fråga: huruvida
Drovincial-Discont-Inrättningar skulle å nyo till
-
Stats- och Bunto-UtsiottensBaänianéert. 231
■skapas, funderade på nya Sedlar från Banken?
och detta hafva Utskotten trott sig böra , på förut
anförde skäl, afstyrka; anseendes vida fördelaktigare,
att hvad i Lane—väg utlemnas , kunde
på ginare sätt komma Närings-ldkare tillhanda.
Deremot vilja Utskotten gerna medgifva,
att, till undvikande af omgång och svnrig.
heter i Liqviderne, det kunde blilva nyttigt, att
J/iqvidations- Contoir funnes i Götheborg och
Malmö, som emottogo Handlingar och besörjde
omsättningar m. rn., hvilket Utskotten anse böra
blifva föremål för det reglementariska förslaget
sedan de allmänna gunderne blifvit prcfvadeoch Rikets
Högloft. Ständer deras beslut derut in nan stadgat.
Häruti innefattas nu ilen egenteliga Lånoch
Credit regleringen, sorn förenade Utskotten
ansett böra gälla imellan denna och nästa Lagtima
Riksdag. Väl återstå ännu några speciella
frågor, såsom, angående Biträden för Hjelmare
Sluss-Verk, Söder Telje Canal, Gymnasii byggnader
i Skara och Calmar, med flera mindre föremål
för understöd af Banken, hvilka uti Calculen
älven förslagsvis upptagas och medverka,
att ballancera Sedelstockens belopp inom de utstakade
gränsorne, men äro ej af den vigt att de
i allmänna Finance-planen derutöfver erfordra
något serskildt rum.
Förenade Utskotten gå nu alltså, att framlägga
den sednare delen af ämnet , eller den ,
som angår medel till beredande af Stadga i myntets
värde, i sammanhang med förenämnde reglering
till Näringarnes vidmakthållande och förkofran.
233 Stais- och Banko-Utskottens Bet'ankanden»
För Iren 1819 och 1820 blifver Bankens
behållna inkomst obetydlig , emedan Fastighetsoch
Odlings.Fånen , jemte Biträdet till Götha
Canal, upptaga största delen deraf. För de tre
senare åren tillväxer den deremot starkare, dels
genom då odisponerade afbetalningar å Stats-Verkets
Gäld, dels, emedan Ränte-vinsterne blifva
större, i den mon Fastighets-Lånen och andra
försträckningar närmas till deras maximum.
Efter Calculen kari emedlertid antagas, att,
sedan af förra Ständer redan an viste utgifter, jemte
nu föreslagna dispositioner, blifvit verkställde,
återstår i medeltal, under loppet af Fem ar, från och
med 1819 tillochmed i823,omkringEn halfMillion
i Banko Sedlar årligen, användbar för det vigtigaän*
damålet , att gifva stadga åt Bankens Sedlar och
påskynda den tidpunkt, då omständigheterne kunna
tillåta, att, utan förstörande skakningar, besluta
och i verket sätta en stadig mynt-reglering.
Med den ledning, som Kongl. Majris Nådiga
Proposition lemnar, skulle förenade Utskotten
vilja tillstyrka, att , till beredande af en lättare
utväg för Banken, att erhålla Silfver , SjöTulls-afgifterne
betalas i Silfver eller Hamburger
Banko, och att Banken tillerkännes optionsrättighet,
att utaf de sålunda genom Sjö-Tullsuppbörden
inflytande vexlar till sig lösa det belopp,
som, med afseende på omständigheterne,
Banko-Styrelsen pröfvar lämpligt; kommandes uti
Eiqviden emellan Stats-Verket och Banken det
utlandska myntet att godtgöras efter Medel-Coursen
under loppet af det qvartal, inom hvilket
y.exlatne till Banken levereras.
Het
Stals- och Banko-Utskottens Betänk an Arn- 233
Det hufvudsakliga af denna plan är alitsa,'
att, dä Sedel-massan städse forblifver oförändrad
i rörelsen , för att där bereda äsyftadt gagn,
skall deremot af Rikets tillgängar uti export-artiklar
eller metalliska effecter inom Riket ärligen
afsattas något belopp, svarande mot livad Medborgare
dertill bidraga kunna, i ändamål, att genom
den åt mynt-representativemes värde såmedelst
beredda och underhållna stadga, gifva en
okad tillräcklighet åt deras verkan såsom mynt.
Icke utan skäl invändes , att importen af
metaller, för att. läggas overksamma i Bankens
hvalf, tynger på handels-vägen och således leder
till motsatsen af det mai som sökes, enär
opinionen icke har någon annan måttstock för
bedömandet af Sedlarnes värde, än den antecknade
Coursen, och denne, genom ett sådant
utomordentligt belastande , troligen skall försämras.
Förenade Utskotten hålla dock föie
att detta icke kan såsom positift antagas. Handels-vågen
tryckes väl för någon tid , men Allmenheten
vet ock, att denna tryckning icke
åstadkommes af consumlionsarticklar , utan att
«n motsvarande fördel vinnes , i afseende på
Sedlarnes värde, medelst förstärkning af den
reela fonden , och redan derigenom återkommer
till en del jämnvigten. Dessutom måste hvad
Nationen skattar till consoliderande af sitt mynt
också dertill användas.
Ofverflöds-artiklar må för en tid blifva
dyrare; man får då umbära dem till bättre tider
eller åtmindslone , såsom med vissa artiklar
redan skett , minska förbrukningen deraf.
Bihang till Riki-St. trot. 1S17—1S18- Gne Sami. N:r 3r, 32.
S34 Stats- o.c/t Banco-Utskottens Betänkanden.
Snart återtager Banken sin öfverlägsenhet, flå
den småningom afsatt en sådan ny fond , och
denna bör då ej ligga overksam, utan kunna i
rörelsen återställas. Visserligen kan det hända,
att handels-ställningen ett eller annat år
icke tillåter införsel af Silfver , att tvärtom en
inträffad missväxt föranleder dertill, ^tt hvad
ena året blifvit upplagdt, måste det andra åter
utgå; men man arbetar då imedlertid alltjämt,
för att upphinna målet, och hvarje sådant bemödande
främjar det helas fördel. Två Hundrade
Femtio Tusen Biksdaler i Silfver kunna,
utan stark känning, årligen intagas, då Handel
och Näringar drifvas med liflighet; och hvad
denna import verkar å den ena sidan , det återvinner,
å den andra, både den allmänna och
enskilda Crediten fullkomligen genom ett stärkt
förtroende till myntet, både In- och Utrikes.
Om åter allmänna ställningen för någon
tid icke medgålve en sådan import , så blef åtminstone
den vexel.fond , hvillken då, i stället,
användes till hindrande af agiotage på Sedlarne,
fullkomligast verksam till det helas gagn, enär
den icke sattes i circulation för någon serskild
vinst, utan endast för detta allmänna ändamål.
Denna Fond vinner snart den styrka, att den
i sådant fall kan motverka de försök, som skulle
anställas till speculatiouer på mynt-värdets
om vexlingar.
Frågan,om sjelfva Silfver-priset är egentligen
mindre vigtig, emedan Banken, då den
upphandlar Silfver för sin rante-vinst, och Sedel-massan,
det oaktadt, utan tillökning, alltjemt
för Wifve r uti rörelsen, ehuru Banken, i mer
(
Stals- och Banto-Utskn.ttens Setänkanden. 235
eller mindre mohn till bättre förhållande mot
Sedelstocken , bringar sin réela Tillgång; men
visserligen skall ett maximum bestämmas, hvarutöfver
betalning för Silfver icke får ärläggas,'
och hvilket uti Instructionen för Banco-Styrelsen
kommer att utsättas.Jämväl anse förenade Utskotten
lämpligt, att pris för Silfver-upphandling inom
Riket fastställes.
Ordningen fordrar nu, att visa, huruledes,
derest Banken, i anseende till myntvärdets sänkning,
nödgas genom försäljning afgifva sine i
vexlar ingående revenuer, de härföre inflytande
Sedlar ma åter komma allmänna rörelsen tillgodo,
emedan eljest en amortisseinent af Sedlar,
som man vill undvika, skulle derigenom bereda».
Efter förenade Utskottens tanka, kan, under
en längre period, då uppmärksamhet användes,
tillfälle icke saknas, att, utan någon menlig
verkan på Haridels-vågen , införskaffa ett så måttligt
qvantum myntbara metaller, sorn blifvit föreslaget.
Deremot föijer det af sakens natur, att
just, när Conjuncturen förbjuder detta, äro ock
de eventuella Creditiven hårdast ålitade och bär;
lancén gjör sig sjelf. Sålunda, om det är hinder
för Exporten, sorn verkar på mynt förhållandet,
blifva Jern-belåningarne i samma mohn högre;
är det åter missväxt, som förorsakar denna
ofördelaktiga ställning, så älitar Magazins Directionen
desto mer sitt Creditiv för operationer till
Spanmåls anskaffande. Den tredje orsaken kan
nästan icke gifvas, sä framt den reglering, sorn
vidtages, åsyftar, att stadga förtroendet och förtjenar
det; ty den skakning i mynt-väsendet,
sorn skulle blifva en följd af nya krigsorolighe
-
236 Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
ter, vilja förenade Utskotten icke taga i beräkning:
det skulle tillintetgöra alla uppställningar,'
och bör af sådan orsak här icke finna något rum.
.Likväl och för den yttersta säkerhets skull, bör
Banco-Styrelsen, i fall något inköp af Silfver
icke kan ske, hafva sig öppet lemnadt, att utgifva
de härtill öfverblifvande Capital, antingen
anticipera inlösen af Discont - Obligationerne
eller genom tillökade försträckningar å Lånbara
Effecter och sist genom Discontering.
Sluteligen bör äfven till betraktande upptagas,
om, under loppet af tiden, möjligen inträffande
förmånliga händelser och Närings-vinster
skulle verka till Sedelmyntets stigande värde
utöfver den proportion , sorn , på sannolika
grunder, antagits, och i sådaut skick äfvenledes
en gräns finna rum för verkningarne
af ett. återfall, deraf Näringarne visserligen skulle
känna en menlig skakning. Och ehuru för
närvarande några serdelea anledningar till ett
sådant förhållande icke kunna föreses , torde dock.
en rättelse äfven deruti böra finnas, samt, i sådant
afseende föreskrifvas, att Silfver-fonden
må starkare ökas och Sedlar utställas, derest Vexel-Coursen
skulle understiga Nittiosex (96) skillingar
på Hamburg, på det att, genom en sådan
lämplig anstalt, Närings-Idkares och Penningemäns
fördelar må kunna i jemnvigt förblifva.
Det är ulan all tvifvel, att Banco-Styrelsen,
under perioden till nästa Riksdag, såmedelst får
fullkomligt utrymme för sin verksamhet till det
ändamålet, att tillse, i första rummet Sedel,
massans bibehållande i circulation till samma belopp,
som hittills, oc> i dgt andra Öedlarnes
Stats- och Banko-Utskottens Betunkanilen. 337
stadgande i värde genom de medel, som förenämnde
Styrelse blifver i tillfälle att använda.
Det lärer icke vara möjligt att föreskrifva hvarje
åtgärd, men målet samt dess yttre gränsor
böra kunna fullständigt anmärkas.
.T. ali annan administration måste tillgå på
samma sätt, och den Instruction, som skall sträckas
till alla detailler af verkställigheten , under
en tillkommande tid af Fem 5r , blir , må hända
felaktig, just för den åsyftade fullständigheten
skull.
I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga framställning
om upptagande af ett Lån till Sex
Millioner i Sedlar mot utsatte vilkor och med
Tre Procents ränta i Silfver, har hos förenade
Utskotten kommit under öfvervägande , om icke,
i stället för ett sådant Lån, försök borde göras,
att här inom Riket, för Bankens räkning ttpplåna
Tre Millioner Riksdaler i Silfver mot Sex
Procents årlig ränta och Två Procents årlig afbetalning
på Capitalet, enär en sådan utväg till
Silfvers erhållande skulle i sinom tid blifva afgörande
till Mynt-väsendets fullkomliga reglering.
Icke utan skälig anledning har man ansett
tillgång inom Riket uti Guld och Silfver till
ett vida större belopp finnas; äfvensom , att försöket
borde kunna ega framgång, så framt hvaH
je Långifvares rätt blefve så försäkrad, att den
icke, utan genom Samhällets upnlösing , .kunde
rubbas, enär, under denna förutsättning, vilkoret!
i öfrigt äro så fördelaktiga, att hvarje ägare af
Guld och Silfver troligen skulle önska att genom
deltagandet uti Lånet, kunna hämta en dr
-
238 Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
lig Inkomst af ett Capital, som na är alldeles
ofruktbart.
Meningarne inom Utskotten, i afseende på
detta Län, hafva likväl varit något delade, så
att’ votering blifvit anställd öfver den fråga:
Huruvida ett Inrikes Uån af Tre Millioner Riksdaler
i Silfver med Sex Procents årlig ränta och
Två Proconts årlig afbetalning på Capitalet bör,
för Bankens räkning, upptagas eller icke? Och
sorn, vid denna votering, Två Stånd, stannat mot
Två Stånd, så få förenade Utskotten denna fråga
Rikets Högled. Ständers omedelbara pröfning och
afgörande vördsam!igen underställa, hvarintills
Utskotten med utarbetandet af detaillerne till Förslaget
uppskjutit.
Imedlertid , och då insamling af Silfver , i
liv,ille en väg som helst, icke kari hafva mer än
ett föremål, nemligen, att ju förr dess hellre
kunna bringa det åter i rörelsen, Itafva förenade
Utskotten fästat synnerlig vigt dervid, att,
på sätt Kongl. Majit i Nåder föreslagit, ett nytt
•skiljemynt i Silfver till Två och Fyra Skillingsstycken
ju förr dess hellre präglas, för att frän
Tanken utväxlas, , meri till ett sådant intrinsekt
värde, sorn Banken högst betalar för det Silfver.,
som Den, efter fastställde grunder kan komma
att upphandla. Uti de fleste Tänder är Skiljemyntet,
i anseende till sin starkare nötning,
mera uppblandstdr, och detta är i allmänhet erhändt
för nödvändigt, äfven der Mynt väsendet
befinnes i deri fullkomligaste ordning. Deremot
har. man alltid i det längsta undvikit, att utställa
Sedelmynt på mindre valeurer, just emedan
detta utställande är fältet, att bortjaga hår
-
Stats- och Banko-Utsiottens Betänkanden'. 339
da myntet utur rörelsen; äfvensom en till sådan
ytterlighet drifven Pappers-cirkulation, att
Sedlar utgifvas på mindre valetirer , i samma
nion mäste blifva skadlig som verkningarne af
mynt*värdets ostadighet då komma att utsträckas
äfven till det mynt, hvarmed de minsta qvantiteter
af varor skola mätas.
De här ofvan föresi agne Tvä oell Fyra
Skillingsstycken skulle blifva af samma storlek och
form, sorn förut, men med en sådan tillblandning
af koppar, att de kunde utgifvas för fullt Fyratio
åtta
Skillningar på Sedel-Riksdalern. I stället
för de Banko-Sedlar, hvilka sålunda indrogos,
kom då reel valuta efter samma Värde i rörelsen
och förblef där, till mycken lättnad för den fat
tieare
folk klassen och hela den mindre rörelsen;
*>
deremot borde utgifning af Små Sedlar inskränkas
till utbyte af dylike förslitne.
Förenade Utskotten äro likväl af den tanka,
att merarsämnde Två och Fyra Skillingsstycken
icke böra utmyntas af Bankens nu ägande
Silfver-förräd , utan blott af det Silfver, som
Banken blir i tillfälle att inköpa.
Vidare hafva förenade Utskotten ansett Koppar-skiljemyntets
valeur böra förändras, emedan
Kopparpriset är högre, än det värde, hvartill utmyntningen
per Skeppund verkstäiles , hvilket
åter strider mot all naturlig ordning, då ett Skiljemynt
aldrig bör kunna blifva handelsvara, i
anseende till omkostnaderne vid dess pregling,
jämnförde med dess ringa intrinseka värde.
Det är också icke längesedan, som Kopparskiljemyntet,
just af den anledning, att detsam
-
240 Stats- oell Banko-lJtskottens Betänkande n.
ma, betragtadt såsom vahra , med fördel kunde
exporteras, började blifva osynligt i allmänna
rörelsen, meri hvilken olägenhet likväl genom
Ilegeringens skyndsamma och kraftiga åtgärd
lyckligtvis för den gängen kunde afhjelpas.
Förenade Utskotten tillstyrka derföre, att
Koppar-skiljemynt af En Skillings, En half Skilling®
och En fjerdedels Sillings valeurer präglas
och utgifvas af ett Koppar-värde i likhet med
de från Riksgälds-Contoiret utväxlade KopparPolletter
, så att af ett Skeppund Koppar utmyntas
Etthundrade-Sextiosex Riksdaler Trettiotvå
skillingar Ranko-Sedlar.
Allmänna grunderne för den Finänce-reglering,
som förenade Utskotten anse nu kunna
ega rum, skulle, efter ofvanstående uppställning
af ämnet, i sammandrag blifva, som följer:
1:0 Närvarande omständigheter medgifva
ännu icke vidtagandet af något sådant Rikets
Ständers Eeslut, som skulle lämna till resultat
ett bestämdt förklarande af Sedelmyntets silfvervärde.
2:0 I följd häraf, förblifva Bankens Vexelfunctioner,
med undantag af det i xo Punkten
här nedan gjorda undantag, rörande utvexling
af nytt Silfver-Ski 1 j emynt, hvilande, intill nästa
Riksdag, då dermed kommer att förhållas, efter
det förordnande, som Rikets Högloft. Ständer
i detta afseende meddela.
3:0 Intill nämnde tidpunkt skall det representativa
My nt-Capitalet till sitt nuvarande
belopp oförändradt förblifva i allmänna rörelsen
Stats- och Banfto-Utfkottens Betänkanden. 241
ciroulerande, sa att det permanent hvarken ökas
eller minskas.
4:0 Hvad som i Räntor och Capifal-afbetalningar
till Ranken inflyter skall fördenskull derifrån
åter utgå på serskilda bestämda vägar,
nemligen:
a) Till omedelbara bidrag för Jordbruk. Handel
och Näringar, för att genom ökad production
utvidga området för Sedelmyntets verksamhet,
och
b) Till anskaffande af metalliskt mynt, för
att förstärka Bankens fond och befrämja stadga
i Sedlar nes värde.
5:o Härvid iakttages för öfrigt, att dispositioner
ingalunda göras, som föröka Bankens Capital-Skuld;
hvaremot Ränte-vinsterne fortfara,
att, efter Rikets Höglofl. Ständers pröfning och
beslut, ad Publicos Usus användas.
6:0 Allmänna Lån-operationerne, som antingen
omedelbarligen genom Banken eller på
dess Credit drifvas och underhållas, riktas på de
ginaste vägar till Näringarnes största båtnad och
med det företräde dem emellan, som af deras
allmänna gagnelighet bestämmes. I följd häraf,
urskiljes hvarje Närings-behof för sig, och dess
Lån-artdel bestämmes, i förhållande dertill, samt
efter de disponible tillgångarne, och för Lånbiträdets
användande till det åsyftade ändamålet,
utfärdas fullständiga Reglementen och föreskrifter.
7:0 Discont-rörelsen skall sedermera efter
hand, i den mon Näringarne erhålla sina anvisningar
till omedelbart understöd, samt stadga
i myntet hunnit ut vidga Lån-transactionerne de
Enskilde emellaa, återbringas tili ett ändamåls
-
243 Stats- och Bänto-Utskottens Betänk anden'.
enligt skick genom en lifligare omsättning och
deraf följande större tillgångar, att på kortare
terminer disponera.
8:0 Den inskränkning uti de all manna Lånoperationerne,
sorn blir en följd af Filial-Disconternes
successiva utredning, godtgöres och.
jämnäs, dels genom den af mynt-värdets stadga
befrämjade Skuldernes öfverflyttning till Enskilde,
dels genom förstärkning af de särskilda Nä"
xingarries Lån-fonder, dels genom lärnnadt tillstånd,
att tili nästa Riksdag låta i Discont-väg
qvarblifva circulerande hvad å Bankens Creditivförs
trnckningar till Filial-Disconteroe kan inflyta
och slutligen, i synnerhet genom den tillgång på
Län Enskilde emellan, s m anses blifva en följd
deraf, att medel icke vidare kunna, mot ränta,
i Disconterne insattas.
<j;o Fl vad, efter föregående dispositioner,
öfverblifver af Bankens årliga Intrader, användes
till anskaffande af myntbara metaller, för
att, när lämplig tid dertill inträffar, i allmänna
rörelsen utspridas, i utbyte mot Bankens Sedlar.
10:0 X detta, afseende kommer början ätt
göras med Skiljemynt 1 silfver af TvåochFyra
Skillings-s.tycken, hvilka utmyntas till ett sådant
intrinsekt värde, sorn Banken högst betalar för
det Silfver, sorn Den, elier fastställde grunder,
kan komma alt upphandla.
11:0 Koppar-Skiljemynt präglas och utgifves
till sådant intrinsekt värde, att af Ett Skeppund
koppar präglas Ett Hundrade Sextio Sex
Riksdaler Trettiotvå skiiliugar Banko-Sedlar.
1.2:0 Banko-Styrelsen skall, efter dessa allmänna
grunder, använda sina bemödanden, att
Äcts- och Banko-Utskottens Betänkanden. 243
motverka Sedel-myntets vidare försämring, och
salunda äfven hafva öppet, att, enär Silfver icke
kan inköpas, vexel-fonden i förenämnde ändamål
åter utgifva.
13:0 Stats Verkets Finance-väsende skall icke
1 någon måtto med Bankens vidare sammanblandas,
men Liqviderne tili Stats-Skulöens afbördandé
orubbligen fortgå.
14:0 Begagnandet af Riksgälds-Contoirets
Credit på Banken bitr beroende af RiksgaldsSedlarnes
indragning, sä att den samfaldte Sedelstocken
balancerar, under förbehåll tillika, att
Riksgälds-Sedlarne icke rnå ökas utöfver det vid
senaste Riksdag faststal 1 dte maxirai-helopp.
Dessutom, och enligt hvad förut äi anfördt,
hafva två Stånd stannat mot två Stand uti a.ne
punkter, och hvilka, såsom öfverlemnade till
Rikets Högloft'. Ständers omedelbara pröfning
och1 afgörande, här anmärkas, nemligen:
1:0 Huruvida Tre Procent i Silfver skall
erläggas af de Fastighets-Lån, hvilka för åren
3819 och 1820 komma att utgå, och
2:0 Huruvida ett Inrikes Lån i Silfver af
Tve Millioner Riksdaler med 6 Procents årlig
ränta och Två Procents årlig afbetalning på Capitalet
allt i Silfver skall för Bankens räkning
upptagas.
Dessa nu föreslagna Financiera åtgärder
betraktas väl,.så>som väsendtligt driffjädrar till
den allmänna välfärdens vidmagthållahöe och
förkofran; men da de för sig ingalunda ega sjelfva
rörelse-kraften, erkännes deras ringa verkan,
derest icke i bredd med dem gar den allmänna
och enskilda hushållningens reglering efter mo
-
a4-t Stats- och Banho-Utskottens Betänkanden.
get pröfvade och alfvarligt vidmagthållne Författningar
och grunder.
Rikets Högloft. Ständer lära, -vid granskningen
af hvad förenade Utskotten nu i ett sammanhang
framställt, nogsamt igenkänna, huruledes
Utskotten, tili vinnande af det hufvudsakliga
nial, i afseende på Creditens upprätthållande
och mynt-värdets stadgande, hvarpå Utskottens
arbeten syftat, följt den anvisning, söm Kongl.
Maj.-ts Nådiga Proposition dertill lämnat.
Med den uppmärksamhet, som Utskotten håde
af pligt ocli böjelse egnat åt denna höga ledning
al vidsträcktare åsigter och bepröfvad förfarenhet,
hafva Utskotten likväl icke tvekat, att
i ett och annat detail-ämne yttra en skiljaktig
tanka,, förvissade, att finna ett sådant handlingssätt
i första rummet gilladt af den Monark, sorn
icke behöfde och aldrit; äskade annat medeifvande,
än pröfningens och öfvertygelsens.
Den trygghet uti Rikets yttre förhållanden,
som Konungens visa omsorger boredt och stadfästadt,
skall, efter Utskottens tanka, blifva af
en sådan lycklig återverkan på Jordbrukets och
Näringarnes liflighet samt Handelns jemna gång,
att redan derigenom det väsendtligaste botemedlet
i Penninge-vaseridefs oreda, det nemligen,
som under loppet af tiden gör en långsam, men
Säker verkan till trefnad och stigande förkofran,
må anses vara funnet: och är det egentligen,
med afseende härå, Utskotten trott, att några
anstalter, sorn eljest kunde till vidtagande vara
iörbehållne utomordentliga förhållanden och
tills and af en större våda, under de för han
-
Stats- och Banko Utskottens Betänkanden245
ilen varande, skulle kunna bespara?; hvarjemte
å den andra sidan, de nu gällande httfvudgrunder
för Bankens natur och egenskap synas lägga
hinder i vägen för ett af de i Nåder framsiäidte
förslag.
Till de förra våga Utskotten för sin del
hänföra frågan om Statens uppträdande såsom
Ijiqvidalions-man imellan Enskilde, i afseende
på örnsesides Fordringar och Skulder, att ined
Siats-Obligatiöner på utsatte villkor, dock efter
frivillig öfverenskommelse gäldas; och den om
en serskild afgift på Vexlar, att vidtaga, då
Coursen öfverstigit ett visst utsatt förhållande
eller minimi.belopp. Till den senare åter, att
Ba nken skulle uppköpa Jern, för att sedermera
om förvandling deraf till metallisk valuta draga försorg,
hvilken för Bankens åligganden hittills
främmande åtgärd, Utskotten icke heller nu, då
Bankens Credit är vacklande, våga tillstyrka, i
anseende till det vid all handel fästade begrepp
om vansklighet, eller vinst och förlust, enär deremot
förtroendet till Bankens styrka och förkofran
icke kan hämtas och underhållas af annat,
än de afmatta gränsorne för dess verksamhet och.
ofelbarheten i de deraf beräknade resultat. De
öfriga mindre väsendtliga detail-ämnen böra åter
vid detta tillfälle, då fråga är örn hufvud,
grunderne för Finance-regleringen, icke upptagas,
såsom lämpligare förekommande, i sammanhang
med de reglementariska föreskrifter,ne, hvilka
skola Banko-Sty.velsen och öfrige vederbörande
meddelas.
Igenom detta Betänkande, som nu vördsamligeäa
understäljes Rikets Högloft. Ständers t^PP*
2\t> Stats- och Banko-Utskottens Bet ani and en.
lysta pröfning, torde de från respective RiksStårulen
till förenade Utskotten remitterade Memorial,
skriftliga och muntliga Anföranden i sådana
ämnen, sorn Betänkandet omfattar, få anses
vara besvarade.
Några ledamöters serskilda meningar varda
härhos bifogade. Stockholm d,en 3 April 1818.
Å Stats-Utskottets vägnar:
På Höglofl. Ridderska- På Högvördige Prestepet
och Adelns Leda- Ståndets Ledamöters'
möters vägnar vägnar
Carl De Geer. C. v. Rosenstein.
På Vallöf!. BorgareSiåndets
Ledamöters
vägnar
II. N. Schwan.
På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters
vägnar
Jon Jonsson.
Å Banko-Utskottets vägnar:
På Höglofl, Ridderska- På Högvördige Presfepet
och Adens Leda- Ståndets Ledamöters
vägnar.
Mag. Palmqvist.
På Vällofl. BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar
L. J. Lund gren.
E. A. Ahnqvist.
På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters
vägnar
Ajiä. Joachimsson.
C. Sylvan.
Utdrag af ProtocoJlen haline uti Rikets
Höglofl. Ständers förenade Stats- sam%
iSiats- och Banho-Ut skot tens Betänkanden. 247
Banko-Utskott vid Urtima Riksdagen
i Stockholm ur 1818, följande dagar:
Den 28 Mars.
S. D. VitMörnysrri föredragning af Höglofl.
Siats- samt Banko'- Utskottens sammansatia Finance-Berednings
sedan den 18 i (ienna manad
på Bordet hvilade Betänkande, i anledning af
Kongl. Majas Nådiga Proposition den 10 December
18.17, angående Allmänna Penninge-röreisen
och Mynt-värdets upprätthållande, aflemnade
Herr Landshöfdingen Friherre ,/. Cederström
ett skriftligt anförande, Sorn upplästes, så
lydande:
’’De förenade Stats- och Banko - Utskottens
Finance-Afdelnings Förslag lill Betänkande, i
anledning af Hans Maja Konungens Nådiga Proposition,
angående Mynt-värdets upprätthållande
m. m., är hufvudsakligen grundad t på Herr
Friherre Wirséns yttrande i ämtiet. Då jag nu
går att dervid göra några Anmärkningar, bör
jag på förhand förklara, det jag ej tror mig kunna
göra anspråk, hvarken på den skicklighet i
framställningssätt eller de vidsträckta Siats-Ekonomiska
kunskaper, som utmärka Herr Friherre
Wirsén; men då Herr Friherren sjelf yttrat, att,
i ett ämne af så vidsträckt omfattning, som det
förevarande, vid hvarje Förslag grundade anmärkningar
måste kunna göras, torde der ej synas
främmande, om jag framställer de, mig förekommit,
till de Högloft, Utskottens pröfning.
Jag delar fullkomligt med Herr Friherre
Wirsén den öfvertygelsen, att det skadliga inflytande
Låne-Systémet haft på Mynt-värdet icke
genom indragning af Mynt-representativer kan
248 Stats- och Banko-Uisjtottens Betänianden.
afhjelpas, emedan foljderne af en sådan indragning
för den allmänna välmågan skulle vara vida
skadligare, än Lane - Systemets fortsättande;
men jag tror mig äfven kunna gå så långt, att
anse sjelfva Låne-Systémet , om det finge en
rigtig ledning, kunna vara ett kraftigt medel till
befordrande af Landets välmåga. Denna mening
får jag framdeles tillfälle att närmare utveckla.
Någ ra frågor anser jag först böra besvaras.
Ar det af Utskottens Beredning föreslagne
Låne-Systéme, hvartill Banken ensam skulle lemna
fond, verkeligen bättre än det hittills gällande,
hvari Banken endast till någon del varit medverkande
?
Uppkommer genom den af Beredningen föresbgne
method verkeligen ingen indragning af
det nu utelöpande Rörelse-Capitalel ?
Förflyttas ej derigenom de nu mera spridde
Låne-tillgångarne till vissa Classer af Samhalkts
medlemmar?
I afseende på den första frågan, lärer böra
markas, att om Banken sättes till den enda förläggaren
för alla Allmänna Lane - tillgångar ,
skola antingen alla på de meddelade Lånen årligen
upplöpande räntor utur rörelsen försvinna,
eller mäste Banken genom nytt utlånande af
dessa influtna räntor ständigt utvidga Låne-Systémet
och öka sina fordringar, ehuru Rörelsekapitalets
belopp dervid förblifver oförändradt.
I det förra fallet synes det ej svårt, att förutse
verkningarrte af en strypning på Landets Näringar,
och i det sednare möter otvifvelaktig!
den betänkligheten, att Banken in©m en korrt
tid
Stats■ och Banko-Utskottens Betankanden. 349
tid skulle absorbera all Landets egendom, ty,'
nar ur enskildes händer ränte-beloppet i Banken
inflyter, och sedan genom ny utlåning ökar Bankens
fordringar, mäste räntorne, som af Landet
dit skola inga, i en statk progression ärligen ö«
kas,, och tillgångarne i samma rnon minskas, ej
allenast till full ränte-betalning, utan äfven slutligen
till befrämjande af varu-bytet inom Landet,
och säkra följden vore att Banken blefva
"Rikets största, om ej enda Capitalist. 1815 ars
Riksdags-Beslut har skänkt oss en nylig erfarenhet,
huru dessa utvidgade utlåningar ur Banken’
af Strinder kunna anbefallas, och, när förlägenhet
inträffar, är det alltid sannolikt, att en så vig
och beqväm utväg helst vidtages. Men utgifna
Sedlar, som ej hafva annan verklig fond än enskildes
skulder, måste i samma men föilora i värde
som de enskildes skulder förökas, emedan förmågan
att betala vid anfordran i samma mon minskas,
och, om så verkeligert förhåller sig, synes
mig som Bankens förvandlande till ensam förläggare
för Statens Allmänna Låne-Systéme, förr ellet
sednare skulle blifva vådligt för dess soliditet. När
deremot Utlånings Capitalet inom ett Land a£
enskilde personer presteras, återgår den upplöpande
räntan alltid ånyo i rörelsen, och Rörelse-i
Capitalet, förflyttas endast derigenom emellan en-i
skilde personer, och kan af alla innehafvare till
ny produetion användas; häraf synes mig följa»
att Diskont-rörelser, drifne af enskilde, på eger*1
fond, med biträde af Allmänna Medel, hafva et£
mindre skadligt inflytande på Landets financiella
ställning, än Diskonter, som af Banken ensamt
Bihang till Rih-St. Prat, 1S17— 1S1S. ijim Stvil, Kar 53,34»
250 Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
i
förläggas, och att de, hvari Banken icke al Is deltnge,
ofelbart vore de enda Diskont-Inrättningar,
sorn aldrig på mynt-värdet kuride hafva något
skadligt inflytande.
Rörande den andra frågan, huruvida genom
det af Beredningen uppgjotde Förslag, ieke en
betydlig indragning af det utelöpande RörelseCapitalet
skulle äga rum, torde jag få framställa
följande uppgifter.
Vid sistledne Riksdag, da Riksens Ständer
beslöto, att det då i omlopp varande RörelseCapitalet,
utan minskning, till år 1820 skulle
orubbadt bibehållas, bestämdes, att Banken skulle
sine på Stats-Skulden inflytande Ränte- och
Capital-afbetalningar åter utlåna, emot inteckning
i Fastighet och till Odlings-Lån; hvarjemte Credit
i v e t för SpanUemåls. Di rectionen ökades. Diskonternes
ITtlånings-summor ultimo December 1 8 14,
faststäides såsom maximum för Diskonternes rörelse,
och skulle Götha Canal-Diskonts-rörelse utvidgas,
i samma mon, sorn Götheborgs Diskont,
vid dess Octroytids annalkande slut, indrogs.
Dessa maxiini-summor voio: för Götha CanalDiskont
4,781,717 R:d 44 sk. 1 isst, for Götheborgs
2,311,896 R:d 20 sk. & r:st., för Malmö
1,842,433 B:d 26 sk. 8 r:st, tillsammans 8,935,
547 R:d 43 sk. 5 r:st. Af denna Total-summa
äro likväl redan till ultimo December sistledit
år 2,284,140 Rul 37 sk. b rist, ur rörelsen
försvundna, oberaknadt den indragning, sorn
derefter i Diskonterne ägt rum till ultimo Mars
delta är, sorn gör circa 300,000 R:d Sättet huru
det skett, är lätt forklaradt, dä man vet, att
endast Gotha Canal-Diskont månailigen , under
lfa, ■—
Stats- Och Banio-Utsiotens Betänltanden. 351
en läng tid, indragit omkring loo,oooR:d, och
Götheborgs Diskont, i anseende till sin förestående
upplösning, minskat sin rörelse. Fortsattes
denna indragning ytterligare, i enlighet med
det förevarande Förslaget, så inträffar en inskränkning
i det omlöpande Capitalet af 8,935,’
547 R:d 43 sk. 5 rist. och således långt större
än den i Beredningens Förslag upptagne summa
af omkring 4,000,000 R:d. Vid beräkningen af
den minskning, Rörelse-Capitalet redan undergått,
bör man äfven göra afseende på förändring
gen i myntets värde, då det spriddes, emot nu:
Alla varu.priser stegrades, dels genom hastigheten,
hvarmed Bankens Förskott till Staten utsläpptes,
dels genom varu-productionens förminskning,
enär för Bankens säkerhet en allt för hastig
Amortissemerit föreskrifves; en beräkning
på bestämd summa af denna minskning i RörelseCapitalet,
i jemförelse med varu-värdet, är omöjlig,
men den måtte vara i jämt förhållande tillmyntets
värde, då och nu, jemförd med varuqvantiteten.
Beträffande slutligen den 3:dje frågan, och
då Beredningen föreslagit, att de medel, sorn
genom Diskont-indragningen till Banken inflyta,
genom ökade bidrag till Manufactur-Diskonten
och Dån på exportabla effecter, åter skulle utgifvas,
lärer svårligen kunna bestridas, att sådant
endast vore en flyttning af Låne* tillgångarne ,
snart sagdt uteslutande, till de Handlandes disposition,
emedan större delen af Landets Manufacturister
nödgas hafva köpmän till förläggare,1
hvilka för deras räkning oftast begagna rättigheten
till Lån pi exportabla effecter, äfvensom
552 Stats- och Banko. Utskottens Betänkanclen,
i Manufactur - Diskonten. För mia del kan jag
icke inse den fördel, det allmänna kan vinha
genom en sådan flyttning af Lane - tillgångarna
till en inskränkt Glass af Medborgare, fran hela
Massan af Sveriges Invånare, hvaribland utan
tvifvel en myckenhet medlemmar af andra Glassér,
i beräkning på möjligheten att vinna biträde
af Diskonterne, inrätta sine enskilda företag.
iNär härtill lägges, att hela Diskont-rörelsen blefve
concentrerad på en Ort, nemligen Stockholm,
blefve dess begagnande först sannolikt företrädesvis
öppet för dem, som voro närmast, för de
mera aflägsna betungadt med dryga utgifter, och
sluteligen, enär det alåge Diskont-styrelsen, att
med utlåningarne gå försigtigt tillväga, alldeles
undandragit en mängd i aflägsna Landsorter boende
personer, hvilka af 'Diskont - styrelsen ej
kunna vara nog kände, äfvensom det är sannolikt,
att af samma skäl denna Styrelse, oaktadt
bästa vilja, komme att bevilja Lån åt personer,
hvilkas förmåga att återbetala, först allt för sent
blifvit upptäckt.
I hvad jag nu anfört till besvarande af de
framstälda frågorne, tror jag mig åtminstone i
allmänhet hafva motiverat mina tvifvelsmål, rörande
nyttan af det föreslagna sättet, att reglera
Låne-Systemet. Om såsom en fördel deraf, skulle
anses, att dess Förvaltning vunne i säkerhet,
när den åt Banko-styrelsen uppdrogs, synes mig
denna fördel ej motväga den våda, jag sökt visa;
och om frågan allenast vore, att söka denna säkerhet,
tviflar jag ej att den ju, äfven med Låne-Inrättningarnes
-bibehållande i deras nu var
Stats- och Banfto-Utskottens Betänkanden. 255'
rande form, genom lättare och mindre vådliga
anstalter skulle kunna ernås.
Men då meningarne synas vara eniga, att
Låne-systemets skadeliga inflytandepå myntvärdet
ej genom en hastig indragning af myntrepresenlativerne
kan afhjelpas, lärer äfven det resultat
ej blifva särdeles tvistigt, att i Landets närvarande
ställning, den lill ändamålet bäst ledande
Finance-plan skulle bestå deri , att underhålla
Låne-systemet, genom medel, sorn åt myntreprecentativerne
återgåfve credit och förtroende.
Sedan ett land med Credit - mynt blifvit
öfversvämmadt, kan den redan verkade skadan
ej annorlunda botas, än genom den långsamma
förkofran, som tillskyndas Näringame, dåde under
en oafbruten gång få använda de medel de
innehafva, och deraf draga den största möjliga
fördel. Landet försmägtar genom hastiga ombyten
af Finan ce-systeme : all nöd öfvervinnes i
1 längden, om lugn och säkerhet beredes den nödstälda,
att med återhämtade krafter frambringa
nya utvägar till sin förkofran; det är mot sakens
natur att försöka hastigt verkande medel. Det
representativa myntet behåller jemt det värde
det kan hafva, i förhållande till X-andets varuproduction.
I den mon denna production ökas,
stiger myntets värde, och först derefter kan en
realisation blifva möjlig, som kan komma verkligheten
närmare, än att blott stå på papperet.
Om man såsom hufvudgrund antoge , att
söka återföra det utgifna Credit - myntet i full
circulation, genom sådane mått och steg, hvilka
återgåfve de genom Statens förut gjorda anstalter
befintlige Låne-inräitningat sadan kraft , att
8 54 Stuts- och Banko-Utekottens Betänkanden.
de, enligt allmän Lag och ingångne Contrakters
lydelse, skulle kunna uppfylla sina förbindelser,
anser jag för en naturlig följd deraf, att
när man höll en noga uppsigt öfver Clredit-verkens
förvaltning, hvarigenom sä väl bedrägerier
som ensidigheter och oförsigtigheter undanröjdes,
Nationen äter betryggad i sina enskildta förhållanden,
lärd af erfarenheten orri det vanskliga
af vinglerier, skulle bemöda sig, att genom sin
arbetskrafts användande realisera credic - myntet.
Att en fullkomlig Näringsfrihet vore ett hufvudvilkor
för möjligheten af en sadan anstalts lyckliga
utgång, behöfver lika litet anmärkas, som
det här är stället att utreda hvad dermed förstås;
men att dess införande är oumgängeligt för Statens
möjliga förkofran , att alla mått och steg ,
som dessförutan vidtagas, endast bibehålla förlägenheten
under en annan form, tror jag här
böra besinnas. Går nu bemödandet ut på, att
genom den väckta mennisko - kraftens riktning
till Landets inre förkofran långsamt bereda en
ny ordning, så lärer äfven deraf vara en följd, att
ändamålet bäst vinnes, i den mon enskildes närvarande
förhållanden minst' rubbas , och hvar
Samhälls medlem, på den mer eller mindre fördelaktiga
punkt han nu står, endast vinner säkerhet
att af oberäkneliga tillfälligheter ej nödgas
nedfälla händerne och blifva ett offer för
sin godtrohet till de anstjiter, som af Nationens
Representafiter en gång blifvit vidtagne.
Jag anser ^ålunda minst vådligt, att i samina
Diskont-väg som hittills , låta samma summor,
som af 1815 års Ständer bestämdes, utlånas:
och att dessa utlåningar, enligt bestämda
Stats-och Banko-Utskottens Betänkanden. 255
föreskrifter, så väl till beloppet som method,
matte ske fran de orter, kring hvilka rörelsen
redan, under flera års vana, samlat sig, oc.h hvilka,
utgörande Sveriges medlersfa och södra del,
utan tvifvel för det närvarande aro de mest
productiva. Jag ingår ej här i detailler om Styrelsens
inrättning, om sättet att reducera de utelöpande
rnynt-representativerna till allenast ett slag
o. s. v. Jag tror mig allenast böra anmärka, att,
då till hela denna operation icke annat än temporaira
förskott af Banken erfordras, medförde
dessa steg ingen varaktig tillökning i Banken^
sedelstock, och man undveke all den våda jag
ofvanföre tror mig hafva hevisat vara oskiljaktig
från Bankens förvandlande till ensam långifvare
för Statens räkning åt dess enskilda medlemmar.
Detta steg anser jag genast ledande till afhjelpande
af ögonblickets nöd: denna hjelp är
ock den möjligaste, ty den, som vinner tid,
vinner allt. Endast derigenom kan vår älskade
Konung blifva satt i tillfälle, att genom envis
Stats-Hushållning befordra Landets inre
välstånd. Ju mindre vi genom ensidiga bestämningar
af Lane tillgångarnes utdelning gifva
en positiv rigtning åt blott vissa Näringars
understöd, desto kraftigare kan Styrelsen öfverse
och gynna det hela, desto säkrare kan den
verkställande Magten påräkna , att de anslag,
Staten till dess dissposition öfverlemnar , både
till riumerair och varu-värde orubbade skola
hållas henne tillhanda , och desto mera obehindradt
skola en Faderlig Konungs åtgärder'använ.
das, att genom ett jämnt skydd för aila lagliga
256 Stats« o eli Banlto-Uts&ottens Betäniandenl
intressen, återställa lugn och förtroende inom
Samhället,
Men man invänder: skola da Landets Näringar
beständigt bero af Discont-Inrättningar,
som af Staten understödjas? Jag, har blott tillstyrkt
dem,.såsom nödvändiga för ögonblicket,
då jag ansett dem , som på sådant sätt redan
finnas , ej utan våda för en svår skakning genast
kunna upphäfvas , och tror . att det är bafre
nu genom Statens understöd afhjelpa deras
iråkade tillfälliga förlägenhet, än att Staten,
som redan i dem deltagit , nu skulle öfvergifva
dem , och lämna dem åt sitt öde , för att dymedelst
tvingas att låta Banken ensamt förlägga
Ijån-Systémet. Men i sammanhang med det
understöd , sorn nu därtill fordras och bör beviljas,
står otvifvelagtigt en plan, att i sinom
tid sklja Staten ifrån allt deltagande däri , och
göra dess Finance-verk oberoende af enskildes,
samt enskildes hushållning oberoende af Statens
biträden. Bankens så kallade soliditet beror
utan tvifvel af dess återförande till den
ställning , att den åter kan blifva en VexelBank
, och med fullt uppfyllande af sina förbindelser,
en Depositions Bank. Ändamålet
Iean sannolikt icke vinnas förr , än Banken skiljes
från all Discont-rörelse , och Ständerne ej
mera befinna sig i en beständig frestelse , att
gGiiont fabrication af endast nya Sedlar använda
dess Credit för tillfälliga ändamål.
Att nu bestämma tidepukten , när Banken
från all Discont-rörelse skulle skiljas , är efter
allt utseende omöjligt. Kommer genom det nu
föreslagna understöd Credit-myntet i full eircu
-
Stats- och Banko- Utskottens Betänkanden. 257
lation, och Filial-Disconterne fullt ut kunna uppgöra
sina Liiqvider , är deras successiva indrag-'
ning utan tvifvel mojlig, i den mott enskilda
Associationer bilda nya Discont-Inrättningar ,
sorn utan annat stöd af Staten , än blotta Lagens
hägn i executiv väg, ärsätta de afgående.
Vid de tillfallen, Banken nödgas göra en
hastig indragning af sine Sedlar från någon viss
gren af rörelsen , bör man alltid vara betänkt
på deras lifgifvande i annan väg, i afseende
hvarpå jag för min del alldeles bestrider, att
det skulle ske genom enskilda Lån, under hvad
form som hälst, utan däreinot föreslås, att det
då verkställes genom anslag till allmänna företag,
såsom nödiga Fästnings byggnader, Flottans
iståndsättande , Strömrensningar m. rn., så att
de säkert användas till frambringande af arbete,
en method hvarigenom Landets tillgångar ökades
genom ny product och Statens behof äfven
någon gång kunde fyllas, utan betydlig förhöj-'
ning af allmän Bevillning.
Möjligen kunde en successiv amortering af
Sedel stocken under vissa omständigheter vara
verkställbar; men utan tvifval är tidepunkten
dertill ännu icke inne. Den utelöpande Sedel-1
massans realisation fordrar äfven vaksamhet ,
och kan på sin höjd för det närvarande för
framtiden beredas. I den mon närings-frihet
och ett jemt mynt-förhållande befordrar Landets
odling , kan man närmare nalkas möjligheten
af en realisation. När under en fullkomlig
Handels-concurrence och en utvidgad arbetsflit
penninge-rörelsen blir liflig , och andra
Länders Specie-mynt i naturlig ordning , äfven
258 Slats- och Banko-Utskottens Betänk anden.
i byle mot vara producter circulerar till Norden,
dä kan småningom Specie-myntet begynna intaga
Pappers-representativernes rum , och genom denna
ersättning , och endast derigenom, kunna de
Utan skada försvinna ur rörelsen. Genom tvungna
åtgärder vinnes ej ändamålet : en konstig
ordning kan införas , men den räcker blott ett
ögonblick ; och när den brytes , har man att
befara ytterligheter, i följe af olägenheter, man
genom en föregående ytterlighet verkat. Några
föreskrifter för Banco Styielsen till activat åtgärder,
för att öka Verkets Silfver-fond , anser
jag derföre onödiga. De äro öfverflödiga , enär
Fullmägtiges Instruction redan förut innehåller,
att de , vid Bankens förvaltning , skola oafbrutet
sträfva till realisationens befordrande, men
de voro såsom positiva föreskrifter skadliga, om,
när tiden till deras åtlydnad inföllo, ornständigheierne
ej efter beräkning jemkat sig , eller
ock undergått en altför oförväntad förändring.
Om Närings-utvägarne inom landet lättas ,
om handeln och concurrencen kunna vinna full
liflighet, bör man ej tvifla, att metalliskt mynt
småningom hos oss kan blifva gångbart; och innan
den allmänna ordningen hinner återställas
till den grad, att denna förkofran blifver möjlig,
är det god tid att betänka de Författningar, som
till Realisationens befordrande erfordras, och till
det förenklande af det metalliska myntet till ett
för alla igenkänligt märke och en viss qvantitet
af metall af en viss finhet, hvarigenom varors
sanna förhållande lättare kan mätas , och i
'samma nion befordra det refila myntets större användbarhet
i löre Isen.
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden. 259
Riksens Ständers åtgärd vid Finance-regleringen
tror jag således nu böra inskränka sig
till ett på samma grunder bygdt understöd för
det vacklande Credit - systemet. Detta består i
att gifva lif åt alla förut fattade beslut. Disconternes
Liqvider böra genom Bankens mellankomst
verkställas, och derigenom det utelöpande
myntet med full credit äter sättas i rörelse.
Genom visa reglementarisk.! Författningar och
era officiel! tillsatt Gfver-uppsigt öfver Dtsconternes
Förvaltning, bör det allmänna betryggas
för de händelser, som nu stört Disconternes credit.
Enär alla fordrings-ägare få njuta laglig ratt,
skall ingen tvekan mera uppstå örn mynt-representativernas
värde, och de förskott Banken dertill
gör, och, om så finnes nödigt, till mynt-representativernes
reduction till ett enda slag,
skall i det närmaste gäldas , när genom Creditens
återställande möjligheter fattas för Gäldenärer att
betala sine Skulder. Skulle till och med vid en
slutlig Liqvid Banken göra någon förlust , tror
jag mig utan fara af misstag kunna påstå, att den
fej korinne att svara på långt nar mot beloppet
af den vinst, Banken redan haft och ännu ytterligare
af Discont.rörelsen kommer att indraga,
samt ännu mindre mot den Landet skulle göra,
om, genom ett jemt förhållandes återställande',
Regeringen finge fria händer att under lugnet
framkalla arbets-fliten och välmågan.
Om grundidéen för denna min framställning
rätt blifvit fattad, tviflar jag ej, att ju dess
utarbetning i detail skall finnas förbunden’ rr.ed
allenast få svårigheter. Man tnå ej göra afseende
på den invändning, au derigenom få. eller
S60 Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
så godt som inga nya anstalter blifvit vidtagne
till ordningens återförande, hvaraf man skulle
lunna befara, att ett redan vackt missnöje
ej skulle qväfvas, utan fortfara att motarbeta
det allmänna förtroendet. En Nation L
förlägenhet, fattar lätt i den hand, som utsträckes
till dess räddning; och den räddade, som återfinner
sig i samma belägenhet , som före den
hotande olyckan, minnes med glädje och tacksamhet
att han undsluppit vådan.
Den dag
kan ock ej vara långt aflägsen, då Nationen med
erkänsla skall erhindra sig, att dess Fullmägtige,
utan bäfvan i faran, stadigt hållit samma kosa ,
och ulan att vackla mellan ombytande Systémer,
låtit sakerne, under Lagens hägn , utreda sig sjelfva,
bibehållit enskilda personer orubbade vid sin
rätt och förmågan att fullfölja sina yrken , samt
för framtiden stadgat det hopp, att icke hvarje
Biksdags-kallelse skall vara en signal till hvälfningar
i medborgares entkildta förhållanden.”
Herr Profesoren Agardh uppläste likaledes
ett skrifteiigen författadt yttrande, hvilket lyder,
som följer: ”Jag gillar i allmenhet den fram
ställning
HöglofL Finance-Beredningen gjort af
Banco-rörelsens feglering. Ett och annat finner
jag mig dock i korrthet böra anmärka , såsom
icke öfverensstämmande med min åsigt deraf.
Jag kan ej instämma uti den allmänna sats
att Låne-systemets utsträckning har de farliga
följder , som man nu så ofta hör, såsom deraf
härflytande, öfverklagas. I Länder , som äro
fattiga på Capitaler, är detta system nödvändigt
emedan producenten ej där är sin egen förläggare.
I Sverige äro äfven ett inskränkt antal
Stats- och Banco- Utskottens Betänk anden. 261
privata sorn kunna vara det. Således blir det
de offentliga Cassorne, sorn mäste förskjuta Producenten
dess erforderliga Capital. Ju större förlags-Summorne
äro, desto större mäste också productionen
blifva. Ju mera derföre det nu ofverklagade
Läne-systemet i denna väg utsträckes,
ju mera skall varu-productionen, och således välmågan
tilltaga, då, i motsatta fallet af dess inskränkning,
följderna bli lika menliga för de
enskilda, som för Ilandet. Det är således icke
X.åne-Systemets utsträckning i allmänhet , som
är skadlig, utan ett utlånande af Capitalen till
andra personer och corporationer än producenter.
Det var i detta afseende, Discoriterne gjort
skada, men denna skadlighet ersattes ganska betydeligen
derigenom att äfven Näringarne hade
sin andel uti Discont-Lånen ; hvilket bevises
klarligen af den ökade productionen i de Provincer,
där Diskonterne i synnerhet verkat.
Man jämföre blott Skåne, sorn', under de
sista 20 åren, kanske med 25 Procent ökat sin
prodiiction, och aldrig utan Malmö Discont kunnat
verkställa sina otaliga enskiften; man jämföre
det med en och annan Province som, aflägsen
från Disconten, ännu befinner sig på samina
grad af production, som för 20 år tillbaka.
Man må ej till bevis för motsattsen åberopa den
närvarande förlägenheten i de Provincer, där
Disconten förut spridt verksamhet och lif. När
Dånen indragas, för att ej mera utgå, undandragas
äfven förlagen, hvarigenom productionen
måste hämmas. Felet i detta afseende var således
icke Disconten» existence, men dess indragning.
Om man genom en klok författning
262 Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
tillika vetat förekomma Penningarnes användande
till accorder, till arneublement, till yppig lefnad,
hvilket bör vara en följd af erhållet öfverskott*,
men ej af lanta Capitaler, så hade
Disconterne ännu bort bibehållas; Och den tid
skall kanske komma, måhända snart, då man
nödgas återtaga dem, eller åtminstone surrogater
derföre. Under denna mellantid är likväl
förlusten oersättlig, som åstadkommes genom J,åne-rorelsens
concentrering inom Hufvudstaden.
Da Provinser, som nyss blomstrade i stigande
välmåga, skola åter sjunka tillbaka i fattigdom
och svaghet, under det den nödpenning, sorn
de med sina sista krafters ansträngning förtjena,
skall användas att uppehålla Hufvhdstadens rikedom
och yppighet.
Vid den reglering af Eåne-rörelse n, som
Beredningen föreslagit, synes mig följande anmärkningsvärdr.
Då Province- D isconternes Låne-rörelse af
öfver 7 Milloner på en gång inställes, så synes
mig ovilkorligen nödvändigt, att på annan väg
en ny tillgång till Lån öppnas. Förlägenhet och
svårigheten att inbetala Discont-Lånen inom 5
år är tydlig, eller rättare omöjligheten gifven
med bibehållandet af en mängd oskyldiga individuers
välstånd ; jag kan således icke annat än
för min del instämma i Konungens Nådiga Proposition,
att hela den summa, som af Banken
förut blifvit använ d i D iscont-rörelse, åter utgår
antingen som Discont-Lån eller som FastighetsLån.
En serskild anledning för Banken att icke
inskränka Lnne-Körelsen, är att Banken åtagit
sig Discoaternes Utredning. Om ej till
-
Slats och Banko-XJlskottens Betänkanden 263
falle till Lån gifves för de i Disconten invecklade
personer, sä blifva icke blott många af dessa
personer ruinerade, utan äfven Bankens förlust
vida större än man nu påräknat, genom
<Ien mängd Banqueroutter, som blifva en följd,
af Discont fordri ngarnes irtdrifvande, och det
underköp, hvartill en mängd Fastigheter komma
att på Ulmätnings-auctioner försäljas.
Min mening är dock icke, att tillkommande
Discont.rörelsen skulle bibehållas på samma
sätt som förut. Mig synes att Discont-Lånen
böra i tvänne Glassér fördelas: Den ena utan
omsättningar att till fullo inbetalas, efter ett halft
år eller nio månader, ämnadt till Handelns understöd,
och med den vanliga säkerheten af namn;
ilen andra med omsättningar och med fullständig
pant, bestämde till Näringarnes understöd.
Då Discont-Lån med denna förändring utvidgades,
skulle deras farliga följder försvinna, eller
tvertom de blifva nyttiga för landet. Den
synes så mycket mera nödvändig, som disproportionen
emellan Låne-fonden för Landtbruket
och för deri öfriga Lane-rörelsen är allt för
synbar. Till de förra voro förut anslagne en
årlig fond af 750,000 R:d, hvilka, enligt allmän
klagan, icke ens ansetts tillräckliga. Nu deremot
komma ej mer än 250,000 R:d detta ändamål
till godo, under det Discont-fonden till hufvudsakligen
andra behof årligen utlånar 2,600,000
R:d. Att i alla fall Fastighets-Lånen böra bära
högre ränta, och inom kortare tid inbetalas, deromär
jag med Högloft. Beredningen fullkomligen ense.
Detta i korthet och vördsamt om första delen
af Betänkandet.
264 Stots- och Banko-Utskottens Betänk anden
-
H vad den andra angar, så måste jag bekänna,
att jag ej tillräckligen inser^ att det ändamål
af myntets stadgande, sein Beredningen
åsyftat genom de medel, som den framstält, i
'sjelfva verket kunna vinnas.
Högloft. Beredningen antager, att ej någon
Mynt-Realisation kan ske innan nästa Riksdag,
samt vill ej inträda på kommande Ständers om.
råde, medelst bestämmande af den tidpunkt, då
den derefter kunde komma att för sig gå. Mig
synes dock, såsom Realisationen vore det mål,
dit alla Bankens operationer skulle syfta, och
såsom vore det nödvändigt, att ined klarhet uppfatta
och med säkerhet beräkna medlen dertill,
hvilkas effect, jämförd med redan förhanden varande
tillgångar, skulle bestämma den tidepunkt,
då den med säkerhet kunde verkställas. Vårt
mynt-värde skall alldrig fastställas, förr än man
kan utsätta den tid, då Sedlarna skola ovillkorligen
inlösas. I det ögonblick, som denna bestämmes,
skall äfven deras värde i det närmaste
blifva oförändradt. Liksom Discont-papperen
genom deras inlösen efter 5 år bli till sitt
värde äfven inom denna tid bestämda, skulle
Banko-Sedlarne genom deras inlösen, till utsatt
Cours och efter viss tid, till sitt värde någorlunda
fixeras. Då man känner Bankens tillgångar
i Silfver, äfven så väl sorn Sedelmassan,
som ej mera får förökas, och då man antager
nya och bestämda operationer till Silfver-fondens
förökande, så synes det mig lätt att bestämma
en sådan tidpuukt- Då Bankens Fond, enligt
Beredningens förslag, årligen kan okas med omkring
-
Stats■ och Banko-Utskottens Betänkanden. 365
kring 300,000 R:d Silfver, och, då icke en emot
Sedelmassans värde fullt svarande Silfver-fond
är nödig för att balancera påkänningen vid en
Realisation, så följer att Banken efter ett ganska
inskränkt antal år kan verkställa sin inlösen
af Sedlar efter närvarande ilo skillings cours.
Om goda år inträffa, så att importen blir mindre,
kan årliga förökningen af Fonden blifva .vi.'
da större, och, oin Silfver förut vore spridt i rörelsen,
så skulle denne termin inträffa långt
förr. Om derföre operationerae ställdes till detta
bestämda ändamål, så är min tanka, att både
detta skulle med säkerhet vinnas, och tillika på
en gång Sedelmyntet vara bragt till så mycken
stadga, som möjligt. Att föreställa sig denna
sak, såsom ett odetermineradt problem af många
upplösningar, anser jag icke rätt. Uppgifvandet
af ett bestämdt och välbeiäknadt mål, och.
lika bestämda väl beräknade operationer till vinnande
deraf, är hvad både Konung och Ständer
kunna af närvarande Banko-Utskott förvänta sig.
Detta mål måste infalla inom tidepunkten af
Stats Skuldens betalande. Rubbningen i Bankorörelsen
uppkom genom försträckningar tili Staten.
När Staten återbetalat sin skuld, kan Nationen
vänta att se den jämna gången åter hafva
inträdt, så mycket mera, som efter denna tidpunkt
ögonblicket är för alltid försvunnet, och
medlen betagne till dess återställande.
Till ett skyndesammare vinnande af ofvannämnde
ändamål, 'kan jag ej annat än föreeua
mig uti en värd Ledamots serskilta mening,
att Räntan på hädanefter utgifvande FastighetsBihang
till Rils-St' Prot. Sami• N:r 35, 36.
*60 Stats- och Banko-Utskottens Betänkandeni.
Lånen i Silfver betalas, samt att ett inländskt
Ivan i Silfver af omkring 3 Millioner matte upptagas.
Båda dessa arrangementer äro så tillräckligen
af den värda Ledamoten utvecklade, att
jag blott får tillägga min öfvertygelse, att, om
i synnerhet det senare förslaget kunnat blifva
bifallit och verkstäldt, skulle realisation långt
förr utan rubbning kunnat för sig gå.
A nnu mera menligt för Penninge-väsendet
måste man anse uppskjutandet af Sedelmyntets
fixering, då man eftersinnar att det är omöjligt,
i följd af nu uppläste Fi nance-plan, att
»ågonsin egentligt Silfvevmynt kan i Landet
blifva gångbart. Nationen betraktar det ej mera
såsom mynt, utan som en vahra. Följden
deraf är, att allt det Silfvermynt, som verkligen
finnes i Landet, eller genom en möjlig öfversigt
i handel skulle kunna hit införas, genast
uppsmältes och försvinner ur rörelsen- Då man
nu tillika bestämt, att Sedelmassan måste blifva
oföränderlig, eller rättare inskränkt inom ett
visst maximum, och ej beredt den andra utvägen
till Rörelse-Capitalets förökande, nemligen
Silfvermyntets gångbarhet, så har man äfven
satt en oöfverstigelig gräns för Rörelse-Capita]ets
förökande, det är för industriens tilltagande,
under det mari lämnat öppen väg för Rörelse-Capitalets
absoluta förminskning genom undervigt
i handel, och relativa förminskning genom
folkstockens tilltagande. Följderne häraf
hro för hvar och en klara. Hvem hoppas ej att
under en välvillig och kraftfull Regering, och
under en blomstrande frihet, icke industrien skulle
lafvas, och folkstocken förökas? Men hvem
Sims- och Banko-Utskottens Betänkanden, 267
ser då ej tillika, att det Rorelse-Capital, sorn
är tillräckligt för närvarande folkstock, och Nä',
ringarnes nu varande belägenhet, skall i en framtid
blifva alldeles otillräckligt då denna förhoppning
realiseras? I hvar och en Financeplan måsta
ett frö ligga till en obegränsad förbättring , ock
ej 'skranknr sättas för Rörelse-Capitalets förökning,
ej dymedlst en boja laggas på Näringarne
oell arbetsfliten.
Dessa äro de få anmärkningar , jag med.
största vördnad vågar framställa.. Jag medgifver,
att de, som röra sista delen af Betänkandet, bero
på serskildta theoretiska åsigter af ämnet.
Jag tillägger dem derföre sjelf endast subjectif
giltighet, och hade ej här nämnt dem, om ej de
föregående anmärkningarna synts mig af den vigt,
att jag ej bort fördölja min öfvertygelse. Det är
en möjlighet att arithmetiskt reglera myntväsendet,
och med detsamma ekonomiskt ruinera landet.
Den province, sorn jag mest känner, och
hvars rätt jag framför allt icke bör förlora ur
sigte, sä snart den står tillsammans med Fäderneslandets
väl, är ensamt och i synnerhet jordbrukande,
samt bar betydligen blifvit inblandad
i en föregående utsträckt Låne-rörelse. De brister,
jag vördsamt vågat anmärka uti den föreslagne
Finance-planen, En för stark indragning
af Lån-rörrlstn; Den qvarlemuade Län-rörelsens
fyllning inom den aflägsna Hufvudstadens och de
mindre gynnande utsigterne för jordbruket den lein.
nar , skola således i aila afseenden aldramest
drabba denna Province. Den skall förlora rnyckc,
och det är foga tröst, att veta, det lusia
X. ande t just derigenom afven skall förlora.
a68 Stats• och Banko-Utskottens Betänkanden.
Den 3 April.
Efter skedd justering af förenade Höglo fl.
Stats- och Banco-Utskottens Betänkande till Rikets
Högloft. Ständer, i anledning af Kongl.
Majäs Nådiga Proposition den lo December
1817, angående allmänna Penningerörelsen och
myntvärdets upprätthållande, uppläste Herr Prosten
Fröberg följande:
”Hvad den punkten i Einance-Betänkandet
vidkommer, som föreslår utgifvafidet af underhaltigt
skiljemynt, så anhåller jag vördsamt, att
deruti få reservera mig. Jag anser denna operation,
utom det motbjudande, som alltid ligger
i underhaltigt rnynts sättande i circulation, innehålla
en icke allenast icke gagnelig, utan för Staten
verkeligen skadlig mesure ; ty det tjenar en-1
dast dertill att till Judars och Silfver-smältares
händer practicera det Silfver, som i underhaltig
form utkommer, och den mindre lödigheten förekommer
alldeles icke detta missbruk, så länge
vårt Pappers Credit-Systeme fortfar att blifva såsådant
det nu är och detsamma af Utskotten till
Riksens Ständer är föreslagit att vidare fä förblifva,
hvarpå man äfven skulle kunna till exempel
anföra Danmarks 3-lödiga Silfvermynt, som,
oaktadt dess ringa innehåll af fint Silfver, i stora
poster utföres från Danmark och uppsmältes
i främmande Ländeis, äfven i Stockholms myntverkstäder.
Och begärde Herr Prosten att detta
dess yttrande måtte få medfölja Högloft. Utskottens
Betänkande.”
Herr Majoren Gyllenkrok, Herr Grosshandlaren
Wideberg och Herr Comrnerce-Rådet Haak
förklarade sig instämma med Herr Prosten Fröberg.
Stats- och Banko-Utskottens Betänk anden. 269
Herr Lagmannen Mannerstam tillkännagaf,
att Herr Lagmannen, i följd af sin förut gjorda
reservation, skrifteligen författat sin serskilta tanka,
angående fonden till Odlings-Lån, för att bifogas
Höglofl. Utskottets Betänkande; hvarefter Herr
Lagmannen uppläste ett så lydande Anförande:
”Höglofl. Utskottets pluralitet har icke bifallit
den tillökning af Odlings-Låne-Fonden ,
hvilken jag, i anledning af flera ifrån Riks-Stnnden
remitterade Memorial, föreslagit, nemligen,
att ifrån och med 1819, 300,000 R:d årligen,
skulle dertill anslås, af de tillgångar, hvilka ,
enligt Utskottens om allmänna Penninge-rörel*
sen i Riket afgifne Betänkande, skola till utlå^
ning ifrån Banken användas.’’
”Då jag emot detta Utskottens yttrande reserverat
mig, torde jag nu i korthet få upprepa
de skäl, hvilka jag under öfverläggningarne härom
i Utskotten , anfört för min tanka , hvilken
jag nu anhåller att få Riksens Ständers närmare
pröfning underställa.”
”Den plan för reglering af Rikets allmänna
föreslagen, åsyftar, att, så mycket närvarande omständigheter
medgifva, återföra till stadgadt värde
Rikets circulerande Credit-Papper, att underlätta
den allmänna rörelsen och att ibland alla
nyttiga Näringar i Staten fördela och sprida Rörelse-Capitalet.
”
”Om det förstnämnda af dessa ändamål, genom
de föreslagne medlen, kan vinnas, eller ota
tjenligare utvägar dertill kunna vidtagas , utgör
icke föremål för detta yttrande, som egenteligen
o^o Stats och Banho-Uts/iottetts Betänhcnden.
bör inskränkas till frågan om understöd för jordbruket.
’’
”Uti de flesta förslag till upphjelpande af
Ilikets Näiringar, namner rnan Jordbruket såsom
den Vigtigaste uti vårt Liand , men hittills har
erfarenheten visat, att detta företräde endast bestått
i ord, och att, vid täflan eller strid emellan
Jordbruket och Bi-näringarne, det forras fördelar
merendels blifvit åsidosatte.’’
”De uti Betänkandet såsom understöd för
Jordbruket uppgifne anslag bestå af det tili Maga-,
zins-Directionen redan 1815 anvisade Creditiv,
samt af Fastighets- och Odlings-Uån från Banken.
”Huruvida Magazins-Directionens åtgärder
kunna bidraga till Jordbrukets förkofran, är en
fråga, som framtiden möjligtvis torde till denna
Inrättnings fördel besvara. Efter min öfvertygelse,
har nyttan deraf hittills icke svarat mot
den kostnad och de olägenheter, som den medför,
och jag tillåter mig tvifla, att äfven med
den förbättrade Organisation, som man arnar gifva
Magazins-Inrättnlngen, ändamålet hädanefter
ian ernås.”
’’De efter Riksens Ständers år 1815 fattade
JBeslut utgående Fastighets - Lån upphöra med
1820. De utgöra en fördel för de få, som erhållit
dem, men visserligen icke för Jordbruket
i allmänhet.”
’De .skuldsätta Rikets Jord och bidraga sällan
till en ökad production. De enda biträden
till Jordbrukets upphjelpande, sorn återstå i planen
oell sorn egenteligen kunna anses medverka
till ökad produciton, äro således OdlingsjLånen.
”
Stats- och Banko-Utskottens Betänkandcn. 271
”Huru otillräcklig den hittills anslagne Summan
är, fordrar icke bevis, och den har blifvit
det ännu mer genom den ojemna fördelning och
de missbruk af dessa utlåningar, sorn under de
förflutne åren inträffat. Sådane missbruk hafva uppväckt
tvekan orri Lånens nytta; men, då man jetnför
dessa missbruk med dem, som nästan vid alla andra
från Banken eller på dess Credit utgående Lane biträden
tillkommit, måste man medgifva, att de både
till summor och påföljder äro de obetydligaste. De
hafva ändå gjort någon allmän nytta , då deremot
öfrige till större delen varit onytt.ige eller
skaddige, och de missbruk, hvaröfver man
klagat, torde kunna förskommas. Man invänder
likväl icke utan skäl , att Jordbrukaren ej bör
skuldsätta sig , att han bör odla på egit förlag
och dertill småningom använda den förmåga
och arbetssyrka , som äro att tillgå
för driften i dess vanliga arbeten. Dessa
anmärkningar äro vigtiga, men man glömmer att
de flesta förbättringar af någon bel yden het fordra
ett serskildt förlag, hvarpå den ofta för en
del af köpeskiiingen skuldsatte Jordägaren icke
liar tillgång. Man glömmer , att inom llikets
flesta provincer ännu finnas vidsträckta odlings,-  bara ödemarker, att deuas beredande för odling
vanligen fordrar ett förlag, som öfverstiger enskildes
förmåga, och att således Millioner Tunland;
ännu i Secler skola förblifva lika ofruktbara,
som de nu äro, om icke kraftigare biträden
tillkomma. Då jag tillstyrkt den årliga LånFondens
förhöjande, har jag mindre afsett användande
af tillökningen för spridda smärre odlingar,
hvartill sådane Lån kunna sökas, än be
-
278 Stats- och Bunko-Utskottens Betänkande.!!•
redande af större Odlings-företag, hvilka med*
föra en mera allman nytta.
”Ibland sådane kunna hufvudsakligen räknas
den mängd af sidlänta odlingsbara trakter, hvilka
inom Rikets flesta provincer finnas. Dessa
lägenheter utgöra ofta loootde tals Tunneland
och, utom det att de sällan af en person ägas,
fordras vanligen till deras försättande i odlingsbart
tillstånd undanrödjande af något större hinder,
såsom Strömränsning, Vattenverks borttagande,
Sjöars sänkning, Bergsprängning eller kostsam
gräfning. Dessa förberedande anstalter medföra
en kostnad, som icke omedelbarligen återbär
ersättning och den användes derför sällan, serdeles
då flere delägare uti lägenheten finnas.
”Utom det att, genom ett allmänt biträde a£
några loooide B:d, odling ofta af flera t ooo Tunland
kunde sättas i gång, medföra sådane företag
en väsendtlig allmän nytta genom verkan på
luftstrecket, af sidländle trakters uttorkning, då
det är allmänt kändt, att de vårtiden sena , och
hösten tidiga frostnätter, som ofta förstöra våra
skördar, derifrån egentligen uppkomma.”
”Då jag för min del är fullkomligt öfvertygad,
att sådane företag äro de nyttigaste, sorn
i vårt Tand med allmänt biträde kunna understödjas,
upprepar jag mitt vördsamma tillstyrkande,
att den från och med år 1819 till Odlingar
bestämda Lånings-fond ökes till 300,000
R:d årligen, hvaraf minst 100,000 R:d böra till
ofvannämnde större företag användas.”
”Om fråga vore, att för denna utlåning från
Banken utgifva penningar, som till nyttigare föremål
för den och Staten blifvit anslagne> skulle
Slats- och Banko-Utskottens Betänkanden. 273
jag, oaktadt det vigtiga ändamålet dermed, afstyrka
den; meri, då den grundsatts är i Finance-planen
antagen och af Riksens Högloft- Ständer
torde gillas, att Banken på ett eller annat sätt
hör utgifva livad som årligen inflyter , och fråga
endast är, att emellan Näringarne, i rnon af deras
nytta för det allmänna, lemna understöd, anser
jag jordbruket böra framför alla andra Näringar
äga företräde.”
”Om den af mig föreslagne summa 100,000
R :d kunde till nämde ändatnål bortgifvas , så vore
den, efter mitt omdöme, otvifvelaktig! bättre
använd, än den vida större, som tilTCanal-arbeten
nu är anslagen, men, då tillgångarne i detta
fall äro upptagne, torde tills vidare endast utlåning
emot lindrig ränta böra dertill beviljas.”
Riksdagsmannen Johan Larson Wicklund och
de öfrige Ledamöterne af Hedervärda BondeStåndet
förenade sig med Herr Lagmannen Mannerstam
till alla delar.
Herr Landshöfdingen Friherre Cederström
och Herr Professoren Agardh åberopade deras
till Protocollet den 28 sistledne Mars afgifne
yttranden, med begäran att de samma äfven måtte
Betänkandet bifogas. Ut Supra.
in fidem
C. Sy loen.
N:r 28.
Rikets Högt afl. Ständers Stats- samt BancoUtskotts
Betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts till Rikets Högloft.
Ständer aflätne Nådiga Proposition af
274 Stats- celi Banko-Utskottens Betänkarulen.
den 17 December 1817, angående Götlia-Cannl-Arbetets
fortgång och befrämjande.
Från respective Fiks Stånden har till Statsoch
Banko-Utskottens handläggning blifvit ofverlemnad
Kongl. Maj:ts till Rikets Hdglofl. Ständer
under den 17 December nästlidit år aflåtne
Nådiga proposition , angående Götha-Canal-arbetets
fortgång och befrämjande , hvaruti Kongl.
ZVIaj:t i Nåder täckts yttra, att, då Kongl. Maj:t
till Fikets Ständer öfyerlemnar den för Fikets
ära visserligen ej likgiltiga fråga om detta Verks
framtida ode, gör Kongl. Maj:t Sig förvissad, att
Fikets Ständer, som ej lära underlåta, att af Directionen
infordra de upplysningar, som kunna
pröfvas nödiga till Ärendets fullständiga kännedom,
skola förena sig om det Beslut, att vidtaga
sådana anstalter, hvarigenom detta stora företag
må kunna utan afbrott fortsättas, samt Bolaget
x sådant afseende, ej allenast bibehållas vid
det årliga Byggnads-biträde, som enligt Rikets
Ständers Beslut vid sista Riksdag, bort utgå till
och med 1820, utan äfven försäkrat om det ytterligare
understöd, efter nämnde tids forlopp,
till näst påföljande Riksdag, som kan finnas oumgängligt
till Canal-Byggnadens utförande efter
en Arbets-plari, hvilken, med fördelen af den
största möjliga skyndsamhet vid verkställigheten ,
tillika förenade den besparing i utgifterne, som
i alla Allmänna Förvaltnings-grenar är nödvändig.
— Hvarförutan flera uti ämnet afgifne Memorial
och Yttranden, äro så Väl från Höglofl.
Fiddeiskapet och Adeln, som från Hedervärda
Sluts- och Banko-Utskotens Betänkandtn. 275
Bonde - Ständet till förenade Utskotten remiterade.
T anledning häraf, få förenade Utskotten
tillkännagifva, huruledes Rikets Högloft. Ständer
vid 1815 års Urtima Riksdag, till GöthaCanal-arbefets
fortgång o*ch befrämjande, beslutat,
att, såsom ett Byggnads-T,ån-Biträde dertill,
skulle af Banken årligen utbetalas TrehundraTusen
Riksdaler ifrån och med år 1815, till
och med år 1820 eller, om då ej Riksdag inträffade,
till och med det år, då nästa Riksdag
efter år 1820 inföll, då blifvande Riksens Ständer
kommo att besluta om det ytterligare biträde,
De härtill kunde lemna.
Vid sådant förhållande, hafva förenade Utskotten
ansett sig böra vördsamligen tillstyrka,
alt det, vid 1815 års Riksdag, till Götha-Canalverks
fortgång och befrämjandebeviljade ByggnadsUan-Biträde
må, jämlikt Rikets Högloft. Ständers
ofvannämnde Beslut, fortfara, att fran Banken
utgå med Trehundra Tusen Riksdaler ärligen,
ifrån och med innevarande år 1818, till och
med år 1820, eller, örn Riksdag då ej inträflar,
till och med det år, då nästa Riksdag efter ar
.1820 infaller; äfvensom, att någon annan inskränkning
uti arbetsplanen icke får ega rum,
än den, som Kongl. Maj:t i Nåder kan godtfinna,
att, efter Canal-Bolagets hörande, stadga; hvaremot
Bolagets rättighet till Discontering kommer
att upphöra, utan afsättning; Hvilket Rikets
Höglofl. Ständers bepröfvande vördsamligen
underställes; och hvarigenom de remittera
-
276 Stats- och Banlci-Urshottens Betänianden.
de Memorialer och anföranden tillika torde fa
anses besvarade.
Flera Ledamöters serskilda tankar bifogas.
Stockholm den 3 April 1818*
Utdrag af Protocollet hållet hos Rikets
Häglof. Ständers Stats- och BankoUtskott
vid Urtima Riksdagen i Stock
holm d. 3 April 1818.
Efter sked ' justering af Höglofi. Stats- och
Banko-Utskottens Betänkande till Rikets Höglofi.
Ständer, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition pf den 17 December 18171 angående
Götha Canal-arbetets fortgång och befrämjande,
aflemnade nedannämnde Ledamöter, hvilka,
vid Ärendets afgörande, sig reserverat, delas
skriftligen författade yttranden, för att bifogas
Betänkandet till Rikets Höglofl. Ständer, nemi.
B err Landshöfdingen Friherre Cederström ■■
’ Jag vill tro, att Höglofl. Stats- och BankoUtskotten
icke ansett sig tillstyrka rubbning uti
hel gden af ingångna förbindelser genom det vilkor,
Utskotten föreslagit för fortfarandet af Byggnads-biträdet
till Götha-Canal, nemi. DiscontOctroijens
upphörande utan ersättning till Bolaget.
Men då jag i denna del är af olika tanka
med Höglofl. Utskotten, så får jag anhålla,
att. min enskildta mening får åtfölja Utskottens
Betänkande till Rikets Höglofl. Ständer.”
”Vilkoren för det Byggnads-biträde, som Rikets
Ständer 1815 beviljade Götha Cana 1-Bolag,
äro å Bolagets sida uppfyllde, emedan de stad
-
Stats-och Banko-Viskottens Betänkan/len. 277
gade inbetalningarne å det tecknade Actie-Capitalet
på de derföre bestämde terminerne blifvit
verkställde, och Canal-arbetet enligt fastställd
arbets-plan förrättadt: mig synes således, alt Ilikets
Ständer äga ingen slags laglig rätt att återkalla
hvad 1 b 1 5 års Ständer derom beslutat, eller
dervid gora någon den minsta förändring,
utan Bolagets begifvande.
Den förlägenhet, hvari Götha.Canal-Discont,
genom för dess förvaltning alldeles främmande
händelser sig befinner, kan icke af någon, som
vill göra anspråk på att begripa livad med ingångna
förbindelser förstås, åberopas såsom Contracts-brott
å Bolagets sida, emedan föreskrifterne
för Discont-Verkets Förvaltning, hafva befunnits
af Discont Directionen med noggranhet
iakttag: e, och dessutom det villkor ingenstädes finnes
Bolaget ålagdt,att,i den händelse Discontens
Sedlar råka i miss-credil, Byggnads-biträdet skulle
upphöra, eller Discont Octroijen Bolaget fråntagas
utan ersättning. Då nu Utskotten ipke dess mindre
såsom villkor, för fortfarandet af ByggnadsBiträdet,
föreslagit, att Canal-Disconten skall
upphöra utan ersättning till Bolaget; så hafva
Utskotten i min tanka, föreslagit en rubbning i
de ömsesidiga förbindelser, Rikets Ständer med
Götha-Canal-Bolag vid 1815 års Riksdag ingått,
och jag äger eri ytterligare grund för denna
min öfvertygelse deri, att Discont rättigheten har
utgjort hufvud-villkoret för de af Bolaget ingångna
förbindelser, äfvensom för des3 tillvarelse.
Härmed föienade sig Herr Commerce Rådet
Krull.
578 Stats- och Banlto-Utskottens BetänÅanden.
Herr J3is'ftopen Doctor v. Rosenstein .•
’’Med skyldig aktning för de Ledamöters
öfvertygelse, som i denna fråga utgjort Högloft.
Utskottens pluralité, ser jag mig dock nödsakad
emot det fattade beslutet mig reservera.”
”Trentie afsigter k unna ligga till grund för
beviljande af ytterligare biträden å Statens sida
genom Banken till Gotha-Canal, eller till det
efter densamma benämnde Bolag. Deti ena, att,
med en i längden ganska nyttig Stats - klokhet
samvetsgrann! uppfylla hvad föregående Ständer
hafva lofvat,veller hvad de åtminstone gifvit
anledning att af påföljande Ständer väntan Den
andra, att hefrämja sjelfva Företagets framgång
och fullbordan, på ett satt, som icke skall nödvändigt
och nästan öfver klöfvan öka behofvet af
publikt bidrag för detta ändamål; Den tredje,
att lemna Actie-Agarne en skälig ersättning för
de betydliga Capitaler, som blifvit till företaget
lemnade och använde, efter ert uppmaning, den
Kongl. Majit, på Riksens Ständers underdåniga
begäran, låtit utfärda. Ingendera af dessa afsigter
finner jag iakttagen uti det af Höglofl. Utskotten
nu gillade Betänkande.”
”Vid 1815 års iliksdag upplystes, att detvid
företagets böljan, och innan noggranna undersökningar
ännu hunnit göras, förmodade oell
utan allt anspråk: på visshet uppgifne kostnadsföislaget
belanns otillräckligt, genom stegrade
varu-pi iser, dags-penningar, rriarche-kostn-ader, genom
okadt Befäl för A rbets-manskapet, oförrnedade
afbrott i sjelfva, arbetet, samt genom flera
da bestyrkta tillfälliga omständigheter, hvilka
det icke hade betou af Bolaget elier dess Direc
-
Stats- och Banko- Utskottens Betnnkanden. tyg
tion, att förekomma eller afböja. Riksens Ständer
funno nyttigt, att arbetet blefve fortsatt, ett
nytt kostnadsförslag utarbetades, hvars pålitlighet
genom trenne påföljande års arbeten blifvit bekräftad;
— Actie Agarné, sorn då redan hade insatt
40 procent af deras teknade Aclie Capital, uppmuntrades
att, på föreskrifr.e tider, fortfara meil
insättningar; Och de hafva verkställdt dem med
så mycket större trygghet, sorn en plan uppgjordes
till Verkets fullbordan inom 10 år, genom
betydliga bidrag af Staten, och genom en
utvidgad Discont-rörelse, hvaraf Bolaget ansågs
böra kunna påräkna full ränta för enskildtes
nedlagde penningar under Byggnads-åren, och
någon återbetalning under en derefter återstående
Octroij-tid. Au hafva förändrade ornständig-'
heter inträffat. Man finnér Bolagets Discont
skadlig, och, ehuru detsamma ické kan tillvitas
någon afvikelse från Privilegier och Reglemente,
tror man sig köra och kunna återtaga Discont-rätiigheten
utan ersättning för den vinst,
som var uttryckligen uti 1815 års plan påräknad,
både till arbetets bedrifvande och räntebetalning
å Actierne. När man så betydligt afviker
från både mening och ordalydelse af ett
Rikets Ständers Beslut; — när man så begagnar
tillfället af en förändrad opinion, för att återkalla
lagligen gifna och emottagna förmåner,
så uppstår anledning att tvifla, om någon säkerhet
linnes för hvad man kallar ägande rätt, —■
om någonsin hädanefter ett nyttigt företag, eller
en enda näring kan uppkomma, i stöd af sådana
friheter, förmåner eller rättigheter, som kunna
bert» af Lagstiftningens flera gångor offentli
-
280 Stats- o eli Banko-Utskottens Betänkanden.
gen uttryckta mening och åsigter. Följderne
häraf må af Stats-klokheten bedömas. De ersättas
ej af några 100,000 Rtds besparing i Rikets
Ständers Rank elier i hvilken annan Cassa
gom hälst.”
’’Med det nu föreslagna biträdet af 300,000
R:d ärligen, om det ock skulle fortsättas enligt
det hopp, hvartill Bolaget hämtade anledning af
1 S 1 5 ars Ständer, nemligen till och med 1824»
samt med det återstående tecknade Actie-Capitalet,
då ränta för insattserne derifrån skola afdragas,
kan Canalen icke fullbordas. Detta torde
upplysas af följande enkla Calcul:”
Behofven äro:
Återstående arbetet, efter 1315 uppgjord plan,
lieräknadt till - 2,889,000.
Banta lill Actie-ägarne under bygg
nads-åren
till och med 1824. 974,000
Arbets-Cassans skuld till Disconten. 1,100,000
Summa Rul 4,963,000
Tillgångarne:
Återstående Actie-Capital - - 1,256,000.
Det föreslagna Byggnads-biträdet under
7 år - - - 2,100,000.
Under sista Byggnads-åren realiserade
Inventarier * 702,000.
Summa R:d 4,058,000.
Brister således 905,000 Bni.
Enär nu, i följd af mera inskränkta till-»
gångar, arbetet måste drifvas långsammare, ökas
denna
Stats- och Banko-Utskottens Betänkandetn. 281
denna brist af tnängfalldiga skäl, med flere Tunnor
Guld, oberäknadt den årliga Räntan Bolagets
Intressenter under Byggnads åren läia böra
få påräkna, enligt deras privilegier, och hvilken
för hvarje år, sedan hela Actie Capitalet är inbetaldt,
gör 150,000 R:d och derutöfver.
Utom denna förökade kostnaden vid en på längre
tid utsträckt arbets- plan, löper icke blott Verket,
utan äfven hela landsträckor betydlig fara af öfversvämningar,
under halfgjorda och hvilande arbeten
vid Motala, vid Husbyfjöl och vid Roxens utlopp.
Jag erkänner mig vara en ibland dem, sorn
anse Canalens fullbordande af stor och allmän
oeconornisk nytta; och har icke funnit denna
min öfvertygelse rubbad af de många invändningar
häremot, dem jag hört och läst. Att den
i Militäriskt afseende blir af mycken vigt,
både för försvaret och för transporter af Krigsförnödenheter,
tror jag med stöd af den högsta
och tillförlitligaste authoritet en Svensk man
skulle kunna åberopa. Höglofl. Utskotten hafva
äfven ådagalagt, att de åsyfta företagets fortsättning
och fullbordande. Men just för detta ändamål,
den vigtigaste af ämnets alla delar, synes
mig, att man borde uppgöra sådana villkor,
som bespara utgifter genom arbetets fortskyndande,
lemnar säkerhet, att Actie-ägare inbetala
återstående Capitaler, och lofva en tidigare nytta
af den färdiggjorde seggelleden. Jag fruktar,
att dessa vilkor i Betänkandet saknas.
Actie-egarnes billiga hopp, samt deras verkligen
betänkliga ställning befinnas äfven föga eller
aldeles intet behjertade i förslaget. — Det
Bihang till Riks-St. Prot. 1817—iStS- Gc.e Sami. N:r 5j 58
2 8a Stats- och Banko-Utskottens Betänhanden.
säger, att de skola få ränta 5 procent, undertiden.
Men på hvad sätt? Genom afräkningar
på deras insättningar, hvarigenom hela Summan
blir otillräcklig. Hvad kunna de då vänta
sig, om ej att förlora ännu ytterligare några
procent, utom de redan insatte 60? — När genom
en fördröjd hjelp och en afiägsnad fullbordan
arbetet blir kostsammare, än nödigt vöre;
— När antingen hoppet skall öfvergifvas, att se
Canalen färdig, eller ock ett under flera år fortsatt
byggnadsbiträde måste beviljas, månne Actie-egarne
skulle kunna hoppas, att då, mera
än na, se sitt lidande af Rikets Ständer afhulpet?
Man bör förlåtas om man tviflar derpå.
Deremot, om Rikets Ständer, i händelse de ,
som man allmänt förmodar, finna nyttigt att upphäfva
och indraga alla Filial-Diskonter, nu
skulle serskildt och utom Byggnads-biträdet bevilja
årliga räntan å 5 procent under Byggnadsåren,
och tillika försäkra Actie-egarne om någon
viss ränta till 1835, då den lofvade DiskontOctroijen
i alla fall skulle hafva upphört, —
Så vore helgden af Ständers löften bevarad, arbetet
blefve under den föreskrifne tiden fullbordadt,
och Actie-egarne skulle med trygghet
kunna uppfylla sina åtagna och förelagda förbindelser.
Man bör icke glömma att bland
dessa finnas Män, som af förtroende till Lagstiftningen
vågat betydliga Summor, 6,080 till öfver
300.000 R:dr. Man bör icke heller glömma den
rubbning i en mängd enskildtas ställning och förmögenhet,
som skall uppkomma, om Actierne,
hvilka nu utgöra en Summa af inbetalte mer än
1.800.000 R:dr på en gång, skulle förlora allt
varde, och blifva livad man kallar non-valeure«
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden. 285"
Skulle ett Beslut tagas sådant det efter mia
åsigt af ämnet vore nöttigast, så fordrar den uppgjorda
planen, att sadan Canal-Dibuten upphört,
ett Creditiv på 200,000 R:dr eller Diskonträttighet
på nämnda Summa att blott ett år i sender till nå~
gon del begagnas, blefve åt arbets-kassanlemnadt.'
Hehofvet och säkerheten upplysas af följande Calcul.’
Götha Canals Firiancer 1818
1824.
med öoo.ooo R:d af Bankens Byggnads biträde
samt serskildt godtgörande af Actie- ägarnes
Ränta.
Inkomster. J Utgifter.
Actie-in- j Byggnads-j Behof af An-j Byscnads-1 I Återbetalning
sättning, j biträde, j ticipation. | kostnad, j j tfon ”och för
-
ISIS.
300,000
163,000
463,ooo
Ultimo
Decemb.
förfalla
10 promt,
men som
derföre
ej kunna
påräknas
förr än
1S19
med
314,000
3oo,0oo
475,000
— 139,00®
1820 Li-
kasom
1818 är
anmärkt
3oo,ooo
1 $0,000
48o,ooo
öfver-
- - 204,000,
1811.
314,000
300,000
261,000
skott
--*■ r49>°o*f
1822.Li-
af Öfverskott
kasom
1818 är
anmärkt
300,000
49,000
340*900
— r—
— r*
284 Stats- och Banco-Ulskottens Betänkanden.
I anseende dertill, att Actie-Inbetalningarne
ej ske förr än årets slut 1818, 2o, 2a, 23,
fordras en anticipation 1818 af 163,000, 1819
dito af 24,000, 1820 af 204,000 R:dr, alla blott
på 1 åts lid, hvarefter de återbetalas.
Man säger, att Banken kan ej belastas med
större årligt biträde, än de föreslagne 300,000
I3:dr utan att förrycka hela Finance-planen. Jag
vågar tro motsatsen. Banken får ganska visst
större inkomster, än de för serskildta ändamål i
densamma disponerade. Och om hvad till ofvan
yrkade räntor erfordras, skulle på de fortsatte,
och hädanefter äfven tillökade Låne-tillgångarne
tagas, så vunnes samma nytta för det
allmänna, nemligen circulerande Rörelse-Capitalets
bibehållande utan förminskning, och penJ
ningens spridande bland allmänheten. När Filial-Diskonterne
upphöra, skall Banken ju i alla
fall öka sin Låne-rörelse med minst 300,000 R:d.
Det synes icke obilligt, om en del- af en förut icke
påräknad räntevinst, lemnades åt det enda Bolag,
hvars icke öfverdrift a fördelar återkallas, för att,
sorn man säger, åstadkomma en allmän nytta.
Närvarande Ständer hafva redan tillerkänt ränta
åt Actie-Agarne i Södertelge Canal, af Statsverket,
och Höglofl. Utskotten tillstyrka samma
förmon ätblifvande Actier i Hjelmare Sluss verk.”
1S2 3.
3i4,'"00 ?00>° 00
öfver
159,
000 skott -- 455,000
^3i4, oco 3oo,ooo
D;o —• 614,000c
i f pniic. 54^5°°°
1,256,000:2,100,coo öfversk. 43,000
antic. 345,ooo
öfver
2,
187,000 skott 1,218,000
Stats- och Banko-Utskottens Betänk anden. 285
Herr Stats-Secreteraren m. m. Friherre Wirsen.-
”Då jag hufvudsakligen instämt uti Högloft.
Utskottens beslut, angående fortfarandet af
årligt Byggnads-biträde till Götha Canal, kan jag
likväl ej undgå göra erinran vid det artförandet
uti Betänkandet, att Bolagets rättighet till Diskontering
kommer att Upphöra, utan ersättning.
Sådan har ej min mening 'varit, och, jag vågade
nästan tro, ej heller Utskottens. Onskeligt
alltså örn expeditionen fått någon närmare utveckling,
hvarmedelst sådane anmärkningar och
discussioner inom Riks-Stånden kunnat tindanrödjas,
som af bristande fullständighet i målets
framställning tilläfventyrs komma att hämta deras
upprinnelse.
Götha Canal Bolags Diskont-rörelse har, såsom
en följd af de inträffade särskildta händelserne
af sig sjelf upphört: dess Creditiv på Banken
är tillfullo disponeradt: hvad Riksens Ständer
i afseende på det allmännas medverkan till vidmakthållande
af denna Diskont utfäst och anslagit,
är sålunda till fullo uppfyldt och begagnadt;
och än derutöfver är nu fråga derom, att
Riksens Ständer skola ytterligare inträda uti en
serskild I.iqvidations-omsorg för Diskonten, i
sammanhang hvarmed de allmänna Låne-rörelserne,
regleras efter en generel plan.
Bolaget äger ej förmåga, att förnöja Diskontens
Borgenärer, ännu mindre, att med egne
medel fortsätta en ny Diskont-rörelse, för
att deraf draga vinst; hvadan ej heller någon
positiv till Summan bestämd ersättning kan deremot
uppställas; Men deraf följer likväl ej, att
Bolagets Diskont-Octroij utan all ersättning annuleras
må.
286 Stats- och JBanko-Iftskottens Betänk anden'.
Utskotten hafva tillstyrkt 300,000 E:tlr i
årligt Byggnadsbiträde till Canalen, under samma
vilkor, som 1815 fastställdes, det vill säga,
att Staten ingenting deraf återfordrar, förr än
Äctie ägarne uppbära 5 procent på deras insatte
penningar.
Något serskildt Contant bidrag derutöfver ,
vare sig Under titel af Diskont-ersättning eller
Rä nta till Actie-egarne, eller tillökad Byggnadsfond,
har jag för min del, med hänsigt till allmänna
pennin geställningen, ej vågat medgifva:
men detta är ej detsamma, som att icke lemna
ersättning för Diskonten. Tvärtom anser jag,
att uti slutliga Uiqviden mellan Staten och Bolaget
böra Actie-egarne till godo föras, hvad
i denne del ma pröfvas billigt; men nu under
tiden arbetet bedrifva» med det anslag tillgångarne
medgifva. Actie-ägarne blifva derigenom
uti ingen förändrad ställning. Om ock Diskorn
ten varit orubbad, hade de likväl under Byggnads.
åren icke kommit i bättre belägenhet ,
än till åtnjutande af räntan, genom afräkning
i insättningen. Efter Canal-Direktionens egen Finance-plan
påräknas ersättning för Diskonten till
och med år 1824, j,050,000 R:dr för att dermed
under samina tid liqvidera Canalens skuld
till d ensamma 1.100,000 R:dr.
Enär nu dessa summor gä mot hvarannan
upp, och Utskotten icke tillstyrkt, det någon del,
af allmänna Byggnads-biträdet eller al .Acliejnsältningen
under tiden, skulle användas till
ersättning för nämnde Diskoots-kuld; så hade
troligen ej heller bordt sägsts, att Diskonten
utan ali ersättning Bolaget främages; utan rät
-
Stals- och Banko-Utskoiiens Bctänkanden. 387
tare, att Iäiqviden derom är till framtiden uppskjuten:
dervid likväl Staten, genom årliga biträdet
till fullbordande af Canalen, under det
förutnämnde vilkoret, att Actie.ägarne med prioritet
skola få åtnjuta frukten af desse uppoffringar,
och genom öfvertagandet af Diskont-Liqvidationen,
städse blifva i sådant förskott för
detta Verk, att Actie-ägarne deruti böra finna
full säkerhet, i afseende på all den ersättning, som
förDiskont-OctroijenBolaget möjligen tillfalla kan.
Föremålet bör, i synnerhet under nu för.
ändrade omständigheter, vara allena det, att, till
det allmännas- och till. Actie ägarnes gemensamma
båtnad, få Canalen fullbordad, inom den
möjligaste korta tidpunkt, som med tillgängelige
medel står att förena, emedan derförutan alla
de använde Capitalerne vore totalt förlorade och
Actierne blefvo non-valeurer.
Till detta ändamål, böra Actie-ägarne bidraga,
medelst insättning af återstående ActieCapitalet,
mot afdrag af den under tiden upplöpande
räntan, och det Allmänna med årliga
byggnads-bi träd et.
När Canalen, i följd af desse gemensamma
bemödanden och uppoffringar, under den niti.
ska och upplysta Styrelse, som leder detta företag,
hunnit blifva färdig, då utvecklar sig ock
dess nytta, som, i min tanka, blir vida väsendtJigare,
än att mätas blott efter omedelbara inkomster
genom Sluss-afgifterne.
Jag tvekar ingalunda i den öfvertygelse!! ,
att Riksens Ständer äfven då skola i betragtande
taga Actie-ägarnes uppoffringar alla dessa åren,
utan ali vinst; och sålunda, vid uppgörandet af
2 88 Stais- och Banko-Utskottens Betänkanden.
s
]ut-liqviden om Statens fordringar, samt i regleringen
för öfrigt af hvad till detta ämne lider,
iakttaga enahanda billiga och rättvisa afseende
på deras belägenhet, som hittills. Men intill
dess måste det, efter min tanka, få bero vid
hvad nu af Utskotten är vordet hemstaldt: i
sjelfva verket innefattande en orubbad Continuation
ej mindre å Statens, än å Bolagets sida,
af hvad förut aflaladt och beslutadt blifvit; och
sorn för öfrigt, under de forändrade omständigheter,
sorn inträffat, men hvaruti ingendera contrahenten
haft någon omedelbar del, till ändamålets
befrämjande närmast och lämpligast må anses
leda.
Herr Amiralen rn. m. Scliutzercrantz och
Herr Biskopen ro. rn. Doctor Almquist förenade
sig mea Herr Stats-Secreteraren rn. m. f riherre
Wirsén.
Herr Grosshandlaren Arfvidsson:
”Min reservation, då detta Höglofl. Utskottens
Betänkande första gången upplästes, får jag
nu äran förnya, med tillagg, att jag finner det
ej enligt med förre Ständers beslut, att fråntaga
Actie-ägarne i Götha-Canal ersättning för förlorad
Discont -Octroij , utan att försäkra dem om
5 procents ränta tills deri tid samma Octroij
borde upphöra, eller 1835.
Herr BruksPatron Ekelund yttrade:
’’Att Actie-ägarne uti Götha-Canal-Bolag,
enligt Höglofl. Utskottens nu fattade beslut, ej
annorlunda, än genom afdrag å deras Insättningar
å Actierne skola erhålla ränta, derom
kan jag mig icke förena; Och det på den grund,
Stats- och Banho-Utshottens Betänkanden. 289
att jag anser det lidande, sorn dem härmedelst
tillskyndas, vara ganska oförtjent.
Actie-ägarne hafva uti min tanka ingalunda
förverkat den rättighet till erhållande, af 5
procents årlig ränta under byggriads-åren, sorn
vid företagets början uti Kongl. Majus Nådiga
Reglemente för Götha Canal-Bolag blifvit dem
försäkrad.
De hafva icke eller, ehvad jag har kunnat
finna, varit vållande till den händelsen, sorn nu
med Götha Canal Diskont inträffat, och hvilken
händelse likväl satt Bolaget uti mistning af dea
Diskont-Octroy, sorn uti samma Nådiga reglemente
blifvit dem förunnad, och hvaraf de nu
mera i alla fall efter den senaste epoquen sig
svårligen skulle kunna begagna.
Att således frånkänna dem de rättigheter,
som ifrån början blifvit dem beviljade , skulle
vara att rygga helgden af gifna löften och försäkringar,
hvarpå likvist detta, så val, sorn mariga
andra stora företag ofta blifvit grundade och
utförde. Jag får alltså, för min del, ödmjukeligen
tillstyrka, att Actie-ägarne uti Götha Canal
Bolag, måtte under byggnads-åren tillerkännas
den räntan oafkortad, eiler utan afdrag ä deras
blifvande insättningar, som ifrån början blifvit
dem försäkrad.
Hvad återigen Arbets-planen för Gutha-Cjnal
vidkommer, kan jag för min del icke annat
finna, än att Banken, eller dess rätts in tehafvare
må, i proportion af dess lämnade Capitalbiträden,
äga rättighet, att i förening med Bolagets
Direction förordna om Arbets - fördelningen
på Canal-Linien, för att sedermera i under
-
290 Stats- och Banlto-Utskottens Betänkanden,
dänighet öfverlämnäs till Kongl. Maj:ls Nådiga
pröfning och fastställande.”
Herr Prosten Fröberg: ■
”Di Högloft. Utskotten, efter anställd vatering,
beslutar, att all finga om arbets - planen
vid Götha-Canal och dess inskränkning inom
vissa gifna gränsor skulle undandragas Riksens
Ständers pröfning och godtfinnande, och det i
stället öfverlernnas åt Canal-Directionen att dermed,
likasom hittills, handla med full frihet
och efter egit behag, och jag icke kunnat uti
denna Höglofl. Utskottens tanka förena mig,
samt derjemte anser af vigt, att några skrankor
sättas ftir den öfver hela Canal-Uinien utsväf vande
byggnads.method, som hittills blifvit följd, anhåller
jag i ödmjukhet, att min obetydliga mening
i detta fall, måtte få medfölja de Höglofl.
Utskottens till Riks-Stånden afgående Betänkande,
alldeles obekymrad om, sedan jag elter
min enskildta öfvertygelses pröfning sagt hvad
jag anser för rätt och sant, jag af några utaf de
mest nitiske arbetarena skulle, sorn icke är ovanligt,
och hvarigenom de säkert tro sig capttvera
Riksens Ständers välvilja, mötas fried omdömen
öfver okunnighet, inskränkning och känslolöshet
för Rikets och Nationens största och
ärofullaste företag.
Het är intet min mening, att arbetet nu
mera, och sedan så fnycken kostnad blifvit på
Östgötha-Linien nedlagd, helt och hållit skulle
stanna vid fullbordendet af föreningen mellan
Wenern och Wenern, ehuru jag anser denna
förening hafva bort utgöra första föremålet för
Stats• och Banlo-Utskottehs Betänkanden. 291
arbetets verkställighet. Dä hade Vestgötha-Canalen
visserligen redan varit en tid färdig; Och,
då afsigten icke lärer vara någon annan, än att
genom öfvertygelse om verkliga nyttan för Riket,
förmå Dess Ständer till de fortsatta uppoffringar,
som erfordras, så hade man nu kunnat,
med taflan af productionens ökade myckenhet
inom det lycklig-gjorda Vestergöthland, med
nya transporters och communicationers Öpnande
emellan dess medborgare samt den liflighet i
all slags industri och handel, hvartill Westgöthe!!
redan af naturen är fallen, och hvilken nu,
sedan han kunnat segla på Canalen, fått förhöjd
diift, fart och utvidgad mångfaldighet, kunnat
på öfvertygelsens och erfarenhetens säkra väg
inbjuda Ständerna till ansträngningar, hvilka alltid
svårare framlockas, då de blott i målningarne
om efterkommandes beredtia lycka, om glansen
af den ära, som sprides öfver våra Barnabarn,
med ett ord, i blotta förhoppningarne finna
nyttans osäkra vinst. Då hade man äfven
kunnat undvika alla dessa obehagliga tvistigheter,
som nästan uti 2:ne partier dela Riks-Stånden,
och då hade icke heller, hvarken den stora
Diskonten behöfts, hvars affairers utredning
nu gör Ständerna så mycket bekymmer, icke heller
Götha-Canal ensam varit så väl anledningen
till, som hufvud-föremålet för åtgärderna vid våra
täta Riksmöten. Men detta kan nu icke andras?
Misstagenas fortsatta verkningar för framtiden
kunna likväl och böra äfven förekommas.
Och detta sker, efter min åsigt af ämnet, endast
derigenom, att Riksens Ständer, såsom vilkor för
sitt ytterligare Arbets-bidrag, fastställa den för
-
2g2 Stats- och Banio-Uts/tottens Betan}anden.
bindelsen för Canal-Directionen, alt först fullborda
föreningen mellan Sjöarne Roxen och Wettern,
samt Wettern och Wenern, innan de på
andra sidan af Roxen åt Söderköpings sidan bör.
ja det minsta af det svåra arbete, der förestår.
De försök,, som der redan blifvit gjorda, tala
med bedröflig erfarenhet om onyttan, ja skadan
af denna för vidt spridda arbets-methpd , då af
de kos'samma gräfningar der blifvit med icke
obetydliga arbets-comrnendéringar verkställde, nu
mera i dess sanka gäsjord knappt spår efter spaden
synés. Dessutom är det väl det förnuftigaste/alt
inskränka arbetet efter tillgångarne. Hade
det skett förut, så hade 1,100,000 R:d annu
funnits qvar tili verklig betäckning i den ramlade
Diskonten, Sorn därjemte Riksens Ständer
alltid få skulden både för arbets-planerne, föc
användandet af Discontens medel och för allt,
som på något satt tillhör rnisscalcul eller misslyckande
genom den stadgande arbetsplanens vidlöftighet,
så anser jag hädanefter det vara det
riktigaste, ätt Ständerne, efter som de i alla fall
få uppbära ansvaret, äfven verkeligen befatta sig
med, icke detaillerne af arbetsplanens föreskrifter,
som vore för dem en omöjlighet, men åtminstone
med föreskriften om arbetets inskränkning
inom vissa gränser.
Jag kan dessutom icke lämna detta tillfälle
obegagnadt, att, ehuru jag synes träda inom
Bolagets gebiet, sorn visserligen förstår att försvara
sina gränsor, för obehöriga personers inträde
inom dess område, säga min oförgripliga
tanka, om de beklagansvarde Actie-ägarnes på
verklig billighet grundade rätt, att, utan afse
-
Stats- och Banko Utsltotlens Betänkanende. 293
ende på upphörande Insättning af de återstående
och ännu obetalte 40 procent , få i alla fall
räkna sig tillgodo de redan insatte Oo, så att de
för dessa sina penningar, när en dag Canaien i
en lycklig framtid vunnit sin fullbordan, matte, i
man afde tillskjutne medlens numerära storlek,räkna
sin andel i den vinst, som Canaien, da Seglationen
blir liflig och Sveriges. Climat, i förhållande
till de stigande odlingarne , förbättradt,
kommer i Fragt- och Sluss afgift, att rendera.
Man behagar väl säga, att Riksens Ständer inledt
dem i detta vidlöftiga företag, som, efter
livad man påstår , kan, om insättningarne skola
fortgå, leda till mången enskildts ruin , som , i
en stund af enthusiasme, teknade sig för mer än
han hade verklig förmögenhet eller egendom;
men jag, som icke kanner det der så noga, tror,
att det var hoppet, dels om den sedermera felslagna
Discont-vinsten och det låga kostnadsförslaget,
som inledde de flesta. X den sakernas
ställning synes hardt, om Actie-ägarne skulle
bindas vid det tunga vilkor, att, på risque af
redan offradt Capital, ännu ytterligare tillsläppa
betydliga och kanske mångens förmåga öfverstigande
Summor. Jag vet, att min uppriktighet
misstyckes ; men jag tvekar icke, att offentligen
afstyrka hvarje Actie-ägare någon vidare inbetalning.
Staten må successifl, i inon af sina tillgångar,
fullborda det återstående arbetet och Actie-ägarne
pro rata äga sin andel i byggnadenMen,
då jag nödgas afslå all perpetuel , Staten
graverande ränta för Actie-ägarnes tillskott, så
kan jag icke med godt samvete bjuda dem , att
fortsätta, under det jag tillika ger dem den tiöst
-
®g4 Stats- och Bancc-TJtskottens Betänkanden.
lösa vink, att äfven räntor för deras Capitale*
äro för alltid förlorade.”
Herr Assessoren Lagerhjelm:
”Då Högloft. Utskotten tillstyrka fortfarande
af det biträde från Banken åt Götha-Canalarbete,
som Eikets Höglofl. Ständer vid 1815
års Riksdag bifallit, samt därvid fästa det vilkor,
att ingen ersättning af Diseont-vinst må
komma i fråga, får jag dervid vördsamt göra
följande tillägg:
Uti allmänna skrifter så val som inför Rikets
Ständer har jag hört yrkas, att, om icke
Rikets Ständer ersatte Götha-Canal Bolag årligen
150,000 R;d B;co, af det skäl att Götha-Cänals
Discont upphört; så vore ett sådant passift förhållande
ett väld, och man hade rättighet att tvifla
om någon säkerhet finnes för egande rätt; m. m.
dylikt. — Men Rikets Ständer hafva, utan någon
Canal-Bolagets förtjenst:, af ren godhet redan
låtit Banken utbetala 900,000 R:d samt nu
ytterligare 300,000 R:d per år; och, liksom föreseende,
att icke tacksamheten utan oförnöjdheten
skulle följa i godhetens spår, hafva de rej
dan uti underdånig Skrifvelse till Kongl. Majtt
af den 8 Augusti 1815 stadgat, att ali CanalBolagets
pretention bör försvinna. Uti sådant
skick, och då dessa rop emot våld och förtryck
icke ännu varit åtföljde af bevis deröfver att
Rikets Ständer vållat det öfverskridande af föreskrifter,
som satt Götha Canals Diskont på obestånd,
så finner jag af sådant skäl att Rikets
Ständer gjort Bolaget iner än rätt.
H vad Actie-ägarne angår, så kunna de under
byggnads.åren? iaed det anslag Riket* Stan
-
Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden. 295
der nu tillstyrkas att göra, undfå 5 procent, äfvensom
Canalen Iean färdig byggas, hvilket inhämtas
af nedanstående Calcul, grundad på Cai
nal-Bolagets egna uppgifter, och ställd på C år:
från Banken . 1,800,000.
af Actie-egare 40 pnt - - 1,256,480.
8.056,4 80.
Byggnadskostnad - - - 2,186,994.
Actie-egares 5 pr:t. . - - 769,594.
Öfverskott ----- 99,892.
3,056,480.
Herr Lagmannen Noréus anförde:
’’För min del kan jag icke dölja den öfvertygelse
jag eger, att de sammansatte Utskottens
afgifne Utlåtande jämväl bordt sträcka sig
till bedömande, huruvida Actie-egarne uti Götha-Canal-Bolag
böra bibehållas vid den årliga
ränta af 5 procent å det insatte Actie-beloppet,
hvarom de, på de grunder, sorn det första .Reglementet
för detta Bolag innefattar, erhållit försäkran.
De händelser hafva icke då kunnat
förutses, hvilka verkat nödvändigheten, att Bolagets
Discont-Verk måste upphöra, och således
den inkomst försvinna, utaf hvilken ränte-betalningen
skulle härflyta. Om denna förändring
härrörer af en felagtig organisation för DiscontVerkets
penninge-rörelse, men icke utaf någon
öfverträdelse af reglementariska föreskrifter, å
Discont-Direc-tionens sida, måste väl både Dag
och billighet fordra, att, då denna organisation
icke uppkommit af Bcdagets Beslut, utan efter
Ständernas Utlåtande, genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordnande, den icke bör med alla sina
2g (i Stats- och Banko-Utskottens Betänkanden.
olyckliga följder drabba Bolaget och pa en gång
betaga Actie-egarne den, under Daglig ränta
bestämda årliga utdelning. Man bör icke kunna
anse, att hopp om en af Discont-rörelsen
uppkommande betydlig vinst, beredt den förvånande
Actie-teckning, sorn vid Subscriptionens
öppnande genast verkstäldes- Detta hopp var
under Byggnads-åren inskränkt till 5 procent och
derefter till sin utsträckning icke calculeradt öfver
g procent, och man lärer således icke sakna
anledning för den förmodan, att manga Actie-egare
uti den framtida allmänna nytta, sorn
man åtminstone då ansåg detta företag bereda,
samt den patriotiska vigt, som deråt var gifven,
tagit nya och starka bevekelse-grunder för att
deruti ingå, isynnerhet som de icke annat kunnat
än anse sig försäkrade om den årliga räntebetalningen.
Af dessa skäl, och då Götha Canal-Bolags
D iscont-Verks tillgångar till en betydlig del bestå
af hypothicerade Aetier, genom hvilkas fallande
värde, Discont-Verket eller Staten, som,
efter Utskottens Beslut, skulle öfvertaga dess
utredning, kommer att vidkännas opåräknade förluster,
hvarförutan det genom Calcul måtte kunna
visas, att sjelfva Byggnads-företagets fullbordan,
i fall all Aetie-insättning upphörer, så aflägsnas
och till kostnaderne så förhöj as, att denna
förhöjda kostnads-Summa närmar sig till den
ränte-ersättning, sorn Actie egarne, i kraft af erhållne
högtidliga försäkringar, ega fog att vänta.
För min del tillstyrker jag således, att Actie-egarena
måtte erhålla 5 procents ränta å det
in
-
