# ID: svediakorp-gov1814
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 31,277
# sentences: 1,000
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BeviUningsUtsb. Betdnbanden. 30I
allmänhet utgående utskylder; dock hafva sam«
telige Herrar Ledamöter af Vällofl. BorgareStåndet
bitradt den lanka det härtill fogade Protocoll
innehåller.
3:0 Vid granskningen af detta Utskotts
Betänkande angående grunderne för den allmänna
Bevillningen, har RiksdagsFullmägtigen
Eric Svensson, tillika med flere af Heder»
värda BondeStåndet från Götheborgs och Bohus
Län > väckt fråga om en förändrad beräkningsgrund
för den så kallade RotefrihetsAfgiften,
hvilken alla till extra Rotering indeldte
Hemman och Lägenheter af enahanda natur
med dem, som dittills dragit ständig Rotering,
enligt II Art, 3 §. 5 Morn. af 1812 års BevillningsFörordning
och Kongl. Majus Hådig-a
Bref till samtelige Landshöfdingarne under
den 26 September 18)5, måste erlägga med
12 R:dr af hvarje helt Hemman, och i propor»
tion derefter af de mindre, men hvilket beräkningssätt
blifvit ansett oförenligt med billigheten
och i dess ställe föreslagit, alt, då Rote*
rings-skyldigheten , som utgör anledningen till
denna beskattning, icke grundar sig på ett lika
hemmantal , utan att två till tre hemman
ofta ingå i en Rote, så borde äfven afgift
för frihet från Roterings-skyldighetens utgörande
beräknas på samma sätt , utan afseende
derpå om Roten bestod af ett eller flere
Mantal.
Efter inhämtad kännedom af de till detta
ämne hörande Författningar, har Utskottet ej
härtill kunnat lämna sitt medgifvande, emedan
302 SevillningsUtsk. Betiinkanden.
något visst hemmantal icke är för Extra Rofarne
stadgadt, utan de blifvit sammansatte i förhållande
till Lägenheternas större eller mindre
godhet, och denna beräkningsgrund skulle så
mycket mera föranleda en ännu ojemnare beskattning,
som derigenom kunde inträffa, att ett
helt mantal, utgörande en hel Rote, kom att betala
lika med en annan bestående af a till 3
Mantal , hvilket åter motstrider det redan an*
tagne beskattningssättet för jorden, till grund
för hvilket åsatt mantal alltid varit antagit.
4:0 Genom ett från Höglofl. Ridderskapet
och Adeln ankommit Memorial, har Herr
W lraih Tham, under framställning af de olägenheter,
som åtfölja det i IV Art. 2 §. 2 3
Morn. af 1815 års Bevillningsförordning samt
V. Art. 2 §. 22 Mom. i nu afgifne project föreskrifna
sätt för värdering af Bruk och Berg*
verk, yrkat, det måtte detta slags Egendomar
taxeras och värderas efter samma grunder, som
för Egendomar i allmänhet fastställde blifvit ,
nemligen efter salupris och Egendomens verkliga
värde, så att antingen, sedan alla Bruket
tillhörande Hemman och Lägenheter blifvit serskildt
uppskattade, hammarskatten eller srnidesrättigheten
ej borde beräknas till högre belopp,
än hvad vid smidens flyttande för en sådan rättighet
betalas ; eller ock, att, sedan Bruksegendomen
med hvad dertill hörer, blifvit till dess
rätta värde upptagen, borde endast den andel
deraf , som , etfer afdrag af värdet å Egendomens
öfriga tillhörigheter, återstoden beräknas
för smidet.
Men, som Utskottet, då det låtit detta Ä
-
BevillningsUtsi. Betdntanden. 303
rende komma i betragtande , erimat sig , hurusom
för det närvarande Bergverksrörelsen i allmänhet
understödes af en mera gynnande Conjunctut,
och desse verk äro af ett helt annat
förhållande^ än andre Xandtegendomar , så har
det ej funnit skäl, hvarken att förändra den förre
värderirigsmethoden, eller åt desse verk och
inrättningar bereda en lindring i Bevillningen,
som ej kan till öfrige skattskylldige i Riket utsträckas.
5:0 För att åt Häradskrifvarne i Hallands
Fän, hvilka ej skola åtnjuta en mot deras trägna
arbete svarande lön, bereda, utan Statens
betungande, en förhöjning i inkomster, har H:r
Prosten Ohrvall den 5 sistlidne Januarii hos
Högvörriige Pieste-Ståndet framställt det till Revillnings-lJtskoitets
handläggning Öfverlemnade
Förslag, det måtte desse tjenstemän tblåtas, att
för Debetssedlarne uppbära en, i förhållande
till Kronoräntorne proportionerad, lösen efter
Uppgjord och bifogad Tariff.
En så beskaffad förhöjd afgift kan likväl
Utskottet för dess del så mycket mindre tillstyrka,
som dels dess antagande, då den äfven'
träffar mindre Bevillningssummor, skulle isynher
blifva för den minst bemedlade delen af
landets innevånare betungande, dels en förökad
lösen för Debetssedlarne ej är af Häradsskrifvarne
sjelfve yrkad , och dessutom något enskildt
stadgande för Halland icke kan äga rum.
6;o Beträffande de inom hvarje Län varande
allmänna Pröfnings Cornmittéerne , har
Riksdagsmannen Eric Ericsson från Örebro X^än
i ett den 5 sistlidne Januarii från Hedervärda
304 BevillningsUtsk. Betänkanden.
Bonde-Ståndet till Bevillning? Utskottet reraitteradt
Memorial yttrat, det matte desse Cornmittéer,
såsom i det skick de nu äro, öfverflö*
dige, antingen ändras eller afskaffas; äfvensom
Riksdagsmannen Botvid Johnsson fiån Östergöthland
bland öf ige, i anledning af Utskottets Betänkande
angående grunderne för den blifvande
Bevillningen , gjorde anmärkningar jemväl framställt
den, att desse Committéers befattning
börtie utsträckas derhän, att de agde så väl i
allmänhet granska Taxerings Committéernes åtgärder
, som i sista instantien afgöra Besvär öfver
deras beslut.
Att emedlertid lemna något afseende åt
Eric Ericssons yttrande finner Utskottet så mycket
mera öfveiflödigt , som han hvarken i ett
eller annat hänseende uppgifvit någre skäl för
sitt påstående, och Utskottet för sin del anser
dessa anstalter oumgängelige, så för beredande
af ett rättvist förhållande medborgare emellan,
i afseende på utskyldernes fördelning, som för
tillsynen deröfver , att det allmännas rätt vårdas
; och att, på sätt Botvid Johnsson förment ,
åt Pröfnings-Committéerne gifva en annan bestämmelse,
anser Utskottet så myckat mera be.
tänkligt, som det dels, i synnerhet om Utskottets
Förslag angående ett bestämdt belopp, hvar»
under hvarje Uäns sammanslagne Fastighetssumrna
ej får nedsättas, skulle vinna Rikets
Höglofl. Ständers bifall, måste i sådan händelse
öfverlemnas åt Pröfnings-Committéerne, att
handhafva denna förrättning, dels någon inskränkning
i den åt missnöjde med PröfningsCommittéernes
beslut lemnade rättighet att der
-
BeviUnings- Vt sk. Betänkanden. 305
öfver besvär anföra, ej synes lämpelig, hälst
den hvarken ägt rum eller blifvit iakttagen under
all den tid nuvarande Bevillnings-grunder
tjenat till efterrättelse.
7:0 I ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvit
och till Bevillnings-Utskottet remitteradt
Memorial under den 30 nästlidne December,
hafva Riksdags Fullmägtige Olof Nilsson från
Norra och Anders Mårtensson frän Södra Jemtland
anmält de olägenheter, som möta i afseen*
de på den i V. Art. 1 §. 2 Mom. i 1815 års
BeviUnings Författning och i VI Art. I §. a
Morn. i nu afgifne Project till Uppbördsstämmornes
hållande utsatte tid. Efter gjord uppgift
, skall genom svårigheten att, under den i
detta aflägsna Landskap ganska korta Sommaren
förtjena några penningar till KronoutskyIderrtas
liqviderande, och förr än vid vintrens slut
föryttra Landets producter, förorsakas, att vid
den i November månad vanligen hållna första
Uppbördss'ämman, äfvensom vid den andra i
slutet af Februarii eller början af Mars , få af
landets innevånare kunna afbörda sine förbindelser,
utan måste vanligen hälften af Uppbörden
genom restlängder inkräfvas. Till hämmande
af vienna olägenhet är nu föteslagit, det
höra utskylderne ej förr än vid sluiet af Fe~
bruarii Månad affordras de skattskyldige, och
andra Uppbördsstämman i förhållande derefter
längre fram utsättas. Vid denna framställning
har Riksdagsmannen Eric Ericsson från Orebro
Län fogat den anmärkning, att, om än en sådan
föreskrift vore för Jemtland lämplig och nyttig,
Sfi åsyftades likväl derigenom ett upphäfvandc
306 BeviUningsUtsk, Betänkandm.
af nu gällande Uppdördsförfattningar ^ hvilket at
Eric Ericsson ansägs vara mindre af noden.
Vid föréhafd granskning af detta ämne har
Utskottet sa inycket häldre instämt i Eric Ericssons
mening, som en flyttning af Uppbördstiden
skulle, ej blott föranleda ändring i härom
gifne stadganden, utan ock medföra rubbning
och skiljaktighet i afseende på redogöielseiiden
för Uppbördsmännen.
8:0 Med anledning af serskildte Remisser
under den 24 sistlidne December har Bevill*
nings Utskottet låtit hos sig i öfvervägande korn*
ma , ej allenast Riksdagsmannen Jacob Ericsson
från Örebro Län af flere bland Hedervärda Bon*
de-Ståndets Ledamöter understödda och redan
vid förra Riksdagen gjorda hemställan om befrielse
från Bevillning för fattige backstuguhjon,
torpare och fördelstagare , hvilke ej äga vissa
tunnor Spannemål i afkastning, eller dt t visst
antal Kreatur , utan äfven Riksdagsmannen cinders
Christopherssons frän Kronobergs Län pår
stående, att de Inhyseshjon inom nämnde Län,
hvilka, likmätigt 51 §. af Kongl. Majus Nådiga
Resolution på Allmogens besvär undeV den
2 Mars 1774, årligen utgöra ett Dagsverke till
Kronobergs Kungsgård, matte från Eevillnings
utgörande förskonas. Skälen till dessa framställningar
äro hftmtade dels af ifrågavarande personers
oförmåga, att kunna förtjena hvad som
tarfvas till deras underhåll, ännu mindre sammanbringa
det erforderliga till Krono Utskyldernes
godtgörande, dels af den befrielse från be
villning ofvanomförmäldte Personer inom Kro«
BevillningsUtsJi. Betänkandeii. 307
nobergs Län åtnjutit, intill dess 1815 års Bevillnings-Förordning
utkom.
At dessa omständigheter bar Bevillningsutskottet
ej kunnat tillerkänna den vigt, serdeles
då VI Art. 3 § I Momus 3 punkt tillåter
eftergift för sådane fattige, med lieie, saknande
arbetsförmåga, att hvarken något allmänt stadgande
för torpare, backstuguhjon och fattige
fördelstagare, eller något enskildt för Inhyseshjon
inom Kronobergs Län, kan derpå grundas,
utan har samma stadgande, som förr, blifvit
oförändradt bibehållit i det afgifne projectet till
den blifvande Bevillnings-Författningen.
9:0 Inom Va Holl. Borgare-Ståndet har Herr
Faurell yrkat lindring i Bevillningen för Laholms
Stad, i afseende på den dervarande och
af Sex, innom en tid af 28 år, uppkomne Eldsvådor
, hvarigenom 171 Hus blifvit i aska lagde,
förorsakade fattigdom, som vållat ej allenast,
det 30 Hustomter äro för bristande tillgångars
skull ännu lemnade obebyggde , utan äfven att
Stadens förmögnare innevånare måste vidkännas
så väl alla utgifter till det allmanna, som understöd
till de nödställde, hvilka anledningar
synas berättiga S'adens innevånare att begära
lindring och förskoning i Bevillningen , ehuru
Krigs- och andre omständigheter hindrat dem,
att efter sista eller 18II års El svåda, förr än
vid denna Riksdag derom anhållan göra.
Hä nili har likväl BeviliningsUtskottet,
till hvars handläggning detta mål varit öfverlemnadt,
funnit så mycket mera betänkligt att
tillstyrka bifall , som hvarken Herr Faurell på
behörigt sätt ådagalagt dess uppgift om de in
-
308 BevillningsUtsL Betanhandenl
- träffade Elsvådorne och den dervid tillkom*
ne förlust, hvarigenom Utskottet saknat tillfälle,
att bedömma innevånarnes verkliga behof, eller
fråga om lindring blifvit väckt, förr än ehec
nära Sju års förlopp, sedan sista eldsvådan, ehuru
behofvet af befrielse bort strax efter olyckan
vara mera påträngande än för det närvarande.
Detta allt underställes vördsamt Eiksens
Höglefl. Ständers upplysta ompröfvande.
Stockholm den 22 Maji iS18.
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Riksens Högloft. Ständers Bevillningsutskott
, vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 5 Maji 18IS*
S. D. Det i anledning af åtskillige afslagne
Memorial författade Betänkande , innehållande
skälen till de häröfver fattade Beslut , blef nu
uppläst och i allmänhet godkändt ; dock förklarade
:
Herr Cederborgdet han ej , hvad den
af Herr Kjellander väckta motion om nedsättning
af Classerne för Bevillningens utgörande
af Borgerskapet i 3tdje , 4:de och 5:te
Classens Städer angår, delade Utskottets mening.
Herr Lefler reserverade sig likaledes , rörande
Bevillningens utgörande af Städerne,
under åberopande af dess redan den a8 sistlidne
April till Protocollet afgifne yttrande
,
BevillningsUtsk. Betänkamlen. 309
de, med förnyad anhållan, aft detsamma m5U
te åtfölja detta Betänkande till Bilsets Höglo.fl.
Ständer.
Häruti instämde så väl Herr Örnberg, sorn
Vallöf!. BorgareStåndets öfrige Herrar Ledamöter
; hvarjemte
Herr Lindberg förklarade, det kunde han
så mycjcet mind e antaga det upplästa Betän^
landet i hvad det rörer den afslagné anhållan
om eftergift i Bevillningen för Laholms Stad,
sorn han hade sig fullkomligen bekant, både
au uppgiften om de flere Eldsvådor, dem Staden
under en kortare tid undergått , instämde
med sanna förhållandet, och att Eorgerskapet
derstädes, i följ i af de detsamma traff.ide olyckor
, befann sig i en ganska torftig belägenhet,
och måste för det mästa af Jordbruk suka sin
näring. Ut Supra
N:r lt),
.Riksens Högloft. St (meters RevillningsUtskotts
Memorial, angående, åtskillige
fräj? Kongl. Mårts och Ri
hets Kammar Collegimu er hällne upplysningar.
K^edan bade Projecfef till den blifvande BevillningsFörordningen
och det densamma följ
Bihang
till Riks. St. Prof. 1817-1818- 5-'teSami.N:r40,41.
3lo BtvillningsTJtsJ. Btt'ån\anden.
aktiga Betänkande voro rensktlfne och till underskrift
framlagde , har BevillningsUiskottet «
jemte PrötocollsUtdrag af den 4 dennes , i dag
emottagit åtskillige af de från Kongl. Majus
och Rikets KammaiColIegium äskade upplysningar
; dock endast rörande de under 3 och 3
ProvinceConfeiren lydande Län ; men, ehuru
dessa nu mera ej kunna hafva något inflytande
på BevillningsArbetet, anser Utskottet sig
likväl böra, i afseende på den härom 1 Utskottets
Betänkande gjorda anmälan , sådant hos Riiets
Höglofl. Ständer vördsammeligen tillkännagifva
, likväl utan att Utskottet anser sig hafva
anledning till ändring i hvad Utskottet, rörande
nödvändigheten af upplysningars erhållande
vid framtida Riksdagar anfört; hvilket
underställes vördsamligen Rikets Höglofl. Ständers
pröfning.
Stockholm den 33 Maji 1818*
?T:r 30.
Riksens Högloft* Ständers EevillningsUtskotts
Utlåtande, i anledning
af gjorde Anmärkningar ei?iot dess
Betänkande, angående Pöst-Inrättningen
och deraf till Statsverket inflytande
inkomster.
TI
Rikets Höglofl. Ständers' BevillningsUt«r
skotts Betänkande under den 1 dennes angående
Postinrättningen och deraf till StätsVef:
BevillningsUtsk. Betänkandenl 311
ket inflytande inkomster, förekom till afgörande
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt
Högvördige PresteStåndet , hafva åtskillige Herrar
Ledamöter af dessa Ständ sökt framställa de
hinder för den inre Brefvexlingen , hvilka
skulle härflyta deraf, att, genom der. af Utskottet
föreslagne förhöjning i PostTaxan, af 25
Procent, en Bevillning lades på Communicationen
, hvilken skulle vara för Landets Industrie
den mest skadliga , emedan bibehållandet
af en lätt Comrnunication män emellan
synes lika nödvändig , som den genom TryckfrihetsLagen
Medborgare försäkrade frihet i tal
och skrift, och derjemte anfört: att en ytterligare
förhöjning af PostTaxan är t högsta grad
olämpelig , så vida inrättningen redan bär sig,
och ännu mera om oen till och med aflemnar
ett öfverskott åt StatsVerket, samt utan dess
serskildta betungande derutöfver bereder en fri
Comrnunication för Statens serskildta Auctoriteter
; att de till fyllnad af Statsbehofven utgående
utskylder böra mera allmänt fördelas, och
den både nyttiga och nödvändiga brefvexlingen
ej betungas med större afgifter , än som svara
emot fördelen af Inrättningens begagnande *
helst i annat fall hända kunde , att den Ökade
afgiften hindrade Correspondencen och således
beredde ej allenast minskning i nu påräknade
tillgångar , Ulan kunde äfven föranleda till
missbruk af de utdelade Fribi efsBöckerne m.
m. ; att den härigenom förorsakade beskattning
icke är jemt fördelad, då den drabbar den redan
förut mest beskattade Classen af Medborgare,
eller EmbetsmannaClassen; och slutelig
315 JSeviUningsVtsk. Betänkanden,
gen att, genom det föVeslagna beräkningssättet i
öfverst iger förhöjningen de af "Utskottet omförmälte
25 Procent och utgör verkeligen i de
flesta fall 33-5- Procent ; i följd af hvilket allt
yrkadr blifvit , det denna förhöjning ej matte
äga rum , utan Utskottet vara betänkt på en
annan utväg till den häraf påräknade InkomstSummans
erhållande.
Jemte det att Utskottet får vördsamligen
tillkännagifva, att dess Betänkande redan blifvit
af Vällofl. BorgareStåndet och af Hedervärda
BondeStåndet gilladt och antagit , får det äfven
tillägga , det har Utskottets afsigt med den
föreslagne förhöjningen varit, att för Staten bereda
en tillgång, grundad på verkliga, af det
Allmänna åt den skattdragande tillskyndade fördelar,
och mera än de fleste andre Utskylder
fördelade- efter förmågan att bära den. Om den
erforderliga Summan skall., på sätt föreslagit
"blifvit, fordelas i andra Beskattnings-grenar, måste,
då få utvägar mera återstå, den äfven
drabba Jordbruket och Näringarne , som mindre
torde tåla denna förhöjning än den , hvars
enskildta angelägenheter fordra en tätare Brefvexling,
hvilkens lopp Utskottet ej förmodar
skola af den förokade PostTaxan hämmas, då
Vallöf! BorgaieS åridet, som sannolikt mera än
atulia begagnar denna Inrättning, godkänt Utskottets
torslag. lika föranledt af den omständigheten,
att Postverkets räkenskaper utvisa ett
alli ifrån .1807 ständigt tilltagande af dess utgifter,
sorn nu komma att ytterligare ökas
genom den förökade PosiLegan och den Städerne
inedgilne Bribrefs-rätt, som af Myntets
JBevillmngsUtsk. Befdnlanden. 313
förändrade värde, hvilket i alla öfrige förhållanden
förorsakat enahanda följder. Med den
föreslagoe tillökningen trodde Utskottet sig böra
förena den anstalten , att verkställigheten
deraf,! händelse Rikets Högloft. Stanler behagade
dertill bifalla , ej försvårades af ert ojemnt
och besvärligt räkningssätt, och det är
till följe häraf, sorn Utskottet i frågan om den
nya BrefTaxan sökt en medelväg, med lika afseende
på en enskiltes, sorn det allmännas rätt
och fördelar.
Af så väl de skäl, Utskottets Betänkande
innehåller, som af hvad nu är anfördt, finner
Utskottet ingen anledning att frånträda dess redan
yttrade mening, utan anser sig böra tillstyrka
de förestagne förändringarne i Postinrättningen,
men underställer likväl vördsamligen
detta ärende Rikets Högloft, Ständers upplysta
profning.
Stockholm den 22 Maji 1818.
N:r 21.
Riksens Högloft. Ständers Bevill'
ningsUt skotts Betänkande angående
gnmdevne jör de blifvande Tull Afgifterne.
3-^å SjöTullsMedlen, enligt 60 §. af Regerings*
Formen, äro bland de Statsinkomster , hvilka
under namn af Bevillning utgöras , och samma
§. tydligen föreskrifver, att denne Afgift ej må,
BevillningsTJtsk. Betänlandtn.
utan Riksens Höglofl. Ständers samtycke, kun2
na å någon annan Artikel, än inkommande och
utgående Spannemål, förhöjas, har Bevillningsutskottet
ansett dess åliggande vara, att undersöka
i hvad mån Tulllnkomsterne kunde på ett
Jämpeligare sätt än hittills regleras , och får
till föjd deraf till Rikets Höglofl. Ständers upp»
lysta pröfning öfverlemna följande anmärkningar,
i afseende på den närvarande inrättningen
af denna Beskattningsgren, sorn, i 1813 års
RiksStat påräknad till 835)349 R:dr 14 sk. 5
r:st, lemnat för samma år en behållning af
5,115)842 R:dr 17 sk. 8 r:st och för år 1814
*»3 37>757 J*:dr 3 2 sIc* 1 r:,t’ samt, sedan den
Calculeiade Summan blifvit vid 1815 års Riksdag
förhöjd roed 100,000 R:dr, utgjort för det
året 1,395,754 R:dr 14 sk. 8 r:st, för år 1816
1,058,622 R;dr 43 sk, 10 r:st och för förledit år
l)475i50i R:dr 14 sk. 8 rist , från hvilken sist
nämnde
Summa likväl inga omkostnader eller
afkortningar äro afdragne.
Handeln, betraktad i afseende på hvarje enskild
Stat, äfvensom på Statens inbördes förhållanden,
är till sin Natur underkastad beständiga
omvexlingar, och roan kan ej undgå, äfven
utan att fästa sig vid allt för små tillfälligheter,
som verka dagliga ändringar i Natiotiemes
ställning, att, efter några års förlopp, för
hvarje Nation finna denna ställning i anseende
till Handelsförhållanden i det hela betydeligen
ombytt. Hå Utskottet således nu föreslår en
Oller annan jemkning i grunderne för TullTaxorne,
sker det ej »f ett flygtigt begär
tUl^ ombyte, eller af ett förhastadt nit att
fievillninss Ut sk, Betänkanden', 315
klandra gällande stadgar, utan af tidens förän*
drade omständigheter, som synas påkalla den»
na åtgärd.
Svenska folket är i närvarande tidpunct
mera än vanligen i behof att anstränga sina
krafter till befordrande af landets inre förkofran.
Ju mera den inre productionen kan uppmuntras,
desto säkrare skall välmågan väekas och
spridas, enär under tiden en för Landet betydlig
Bevillning till Staten måste utgöras, och
denna Bevillning genom TullAfgifterne , som
af sig sjelfva, i mån af varans production och
förbrukning , i en billig proportion och jemna»
re fördelas , har Utskottet ansett sig böra taga
under öfverläggning , huru denna Bevillning
skulle, utan våda af minskning i Statens intrader,
sä kunna åläggas, att den inre production
derigenom mera än förut befordrades. Såsom
grundsatts har Utskottet antagit, att ju mera VaruExporten
uppmuntras, destamera måste Näringsfliten
inom Ilandet tillvexa och hela Statens behållning
okas ; och att minskning i Tullen å Export
Varor skall dertill betydligen bidraga* finnér
Utskottet otvifvelaktig!» d| derigenom del*
Exporten skall lättas, dels den ojemnhet i ExportTullen
på vissa Artiklar, som nu äger
rum, afhjelpa* t hvarigenom dessa varors utförsel
tottie möjligtvis mycket befordras. Då Utskottet
funnit, att vissa Afgiftec varit bestämda
till en positiv Summa, utan beräkning af
varans värde, sorn, efter det denna afgift fast»
ställdes, undergått betydelige förändringar, har
Utskottet ansett lämpeligare, att till grund för
'316 BevillningsUtsk. BetäniandenJ
Afgifterne föreslå en viss Procent af varans
försäljnings-varde.
Men ela Statens säkerhet äfven måste vara
Riksens Höglofl. Ständers ögonmärke, har Utskottet
ansett sig böra å andra sidan vördsammeligen
föreslå , det måtte åt Kongl. Majit i
underdånighet uppdragas , att, genom Tullens
förhöjning å ImportArtiklarne i allmänhet , så
jemna Statslntraderne, att de ej må understiga
det belopp , hvartill de i beräkningen af
den fastställda BevillningsSumman. blifva upptagne.
I stöd af dessa grunder, tror Utskottet sig
böra föreslå,' det matte Rikets Höglofl. Ständer
hos Kongl. Majit i underdånighet framställa,
det täcktes Kongl, Majit , i anledning af tidens
nu i manga afseenden förändrade skick, i Nåder
uppdraga åt Tullstyrelsen, jemte andre
sakkunnige män, att, lämpa och förändra TullTaxorne
sa för inkommande sorn utgående varor,
enligt de grunder, hvilka Utskottet nu
här nedan fått til! granskning framlägga, nemligen
:
I:o Alla varor, af hvad namn och beskaffenhet
som helst , frambragte inom Sverige af
Svenska Rudi matei ier , genom Svensk mans arbete
och konstflit , äfvensom alla , af utländska
Rudimaterie!-, inom Sverige förädlade varor, må
fritt få utföras mot erläggande, när det sker med
hel fritt Fartyg , helst af endast Recognitions»
Afgift, men när skäl finnes för handen, att
deru öfver en sådan Afgift öka, af ExportTull,
hvilken dock i allmänhet ej får öfverstiga 5
Procent af den till Export anmäldta varans v är»
Bevillnings Utsk. B< tiinkanden, 317
de; och icke ökas för någon Svensk Product
till mer än dubbelt, vid Exporten med främmande
Skepp; dock med iakttagande deraf, att
denna TullÄfgift i intet fall , sa vida sådant
xnojeligen kunde inträffa när den efter varans
verkliga försäljningsvärde kornmer att bestämmas,
må föi utgående varor förhöjas öfver det
belopp 1816 ars TullTaxa föreskr.ifver. Den
således till vissa Procent utgående ExportTullen
bör beräknas efter vacans verkliga försäljnings-värde,
i afseende pä hvars bestämmande,
grunder för dithörande föreskrifter nedanföre
skola uppgifvas. Sker sådan Export med Svensk
hel eller half-klink eller ock- med utländskt
Skepp, bor Tullen erläggas i lika förhållande
till den fastställda procenten, som ofvanföre rörande
export med Utländska Fartyg ar stadgadt.
Alla varor, som i hittills gällande TullTaxa
endast äro med Recogni tions Afgift belagde
, eller å'njuta andra friheter, böra vid samma
fördelar bibi hållas.
2:0 Till Skeppsbyggeriernes uppmuntran må
alla i Sverige byggda Skepp och Fartyg, sorn
till ETtlänningeu försäljas, under 3 års tid från
försäljningen , i afseende på utgående Tullen ,
njuta samma helfrihet , som Svenska Fartyg tillkommer.
30 Till ersättning för den brist, som genom
Tullens nedsättning möjeligen kunde
uppstå, öfverlemna Rikets HÖglofl. Ständer
i underdånighet till Kongl. Majit , att intill
nästa Riksdag förändra SjöTuIlsAfgifterne
på alla inkommande varor, i öfverensstämmel
-
318 $ ty illnings Utsi. Betänk andenf
se roed livad K°ngh Maj-'t sjelf i Nädct
fjöner lämpligt.
4:0 Alla härmed i sammanhang stående
Reglementarisk? föreskrifter komma att af Kongl,
Majtt i Nåder bestämma?, och dervid äfven af’
seende hafvas dera, att, då Tullen å både ut*
gående och inkommande varor bör beräknas
till en viss Procent af varan? verkliga värde,
någon åtgärd vidtages till bestämmandet af det*
ta varde, så att detsamma ej, på sätt hi tills i
vissa fall skeft, må af godsägainna uppgift be»
jo; otjb förmenar Utskottet detta ändamål kun»
na Säkrast vipnas, om Mäklare, eller, der så*
dane ej finnas, Magistraterne åläggasj att hvarje
halft |r till Tullstyrelsen insända betyg of»
Ver försålde varor? vardén vid försäljnirigs*till*
fällen, antingen innan förtullning ännu ägt'
rum, eller ock med afdrag af erlagd Tull och
andre omkostnader, i stod af hvilka betyg Tullstyrelsen
skulle komma i tillstånd att årligen,
före skeppningen, beräkna varorne* medelvärden
för hela Piket, och, i händelse så funnes nödigt,
i behörig tid förordna om hagon genom förän’
drade omständigheter nödig befunnen ändring i
Tullvärdet å varor borde äga rum.
5:0 för utgående varor skola alla Tull*
Afglfter ovillkorligen erläggas i Silfver och
Vexlar, likväl med rättighet för Rsporteuren,
att, derest Afgiften ej uppgår till aoo R:dp
Harob, Råneo, densamma å Tullkammaren i
Svenska RancoSedJar erlägga, enligt en för
hvarje Qvartal efter MedelCours förut upprät»
tad Tariff; åliggande denna skyldighet likväl
blott Stockholm, Götheborg och Gefle, på sätt
BeviUningsUtsi. Betänkanden. 319
hitintills vanligt varit. Deremot må Tullen,
för importerade varor liquideras i Svenda Ban*
•oSedlar efter nysnärnnde grund.
6:0 Ehuru bristen i StatsSumman, så väl
genom det ökade Tull värdet, sorn genom för*
höjningen å inkommande Tullen , sannolikt bl ifver
fylld , anser Utskottet likväl för Statsverket*
ytterligare säkerhet bora åt Kongl. Majit i under*
dånighetöfverlemnas, att, i öfverensstämmelse med
Reciprocitets-grunder, lämpa Författningarne och
fastställa Skeppsumgälderne å andra Nationerg
Fartyg, i förhållande till en större eller min»
dre börda Svenska Fartyg måste i utländska hamnar
vidkännas.
7:0 Då den af Utskottet till utarbetande
föreslagne förändrade TullTaxa ej så hastigt
torde hinnas färdig, anser Utskottet sig böra
hemställa, det Riksens Högloft. Ständer måne
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att,
intill dess densamma är färdig att af Kongl.
Majrt i Nåder fastställas och till efterrättelse påbjudas
, 1816 års TullTaxa för utgående varor
jnå tjena till efterrättelse, utan någon slags förändring
i allt hvad den upptager ; och
8io Som, enligt hvad Utskottet har sig be.
kant, Höglofl. Stats- samt Allmänna Besvärs,
och EkonomiUtskotten, redan uti afgifvit Betänkande
hos Riksens Höglofl. Ständer föreslågit,
att TullVerkets Räkenskaper må ställas un.
der Riksens Höglofl. Ständers och deras Revisorers
granskning , så återstår endast för Bevill,
ningsUtskottet, som, lika med nämnde Utskott,
anser en sådan åtgärd vara af mycken vigt, att
8ig i berörde förslag förena ; hvarjemte UtekoU
gao EevillningslJtsk. Betänkanden.
tet får hemställa, det må, till lättnad i detsarnnias
arbeten vid kommande Riksdagar, full»
ständige Specialer hvarje år upprättas, hvarvid
i de hittills biuklige så kallade PersedelSammandragen
, utom redan varande , serskildte Colutriner
bora utvisa så väl TullVärdef, som inkomsten
af inkommande och inkomsten af utgående
varor, in- eiler utförde på Svenska
Partyg, eller sådane som med dem äga lika
rättighet; Äfvensom en dylik uppgift på
hvad af varor, förde på fremmande Fartyg,
influtit.
I sammanhang härmed har Utskottet förehaft
tvenne till dess handläggning från Höglofl
Ridderskapet och Adela, samt Vällofl. BorgareStåndet
remitterade Memorial. X det förstnämnda
har Herr Friherre Carl af Nordin ej
allenast sökt väcka uppmärksamhet på den förförhöjning
i Tullen för Rikets förnämsta Exportvara
eller Jernet, som sedan sista Riksdag
ägt rum, utan äfven framställt de deraf härflytande
menliga .följder, dels att inhemska Producterne
måste till denna afgifts betäckande
vidkännas i tillverknings-priset en nedsättning,
oförenlig med de höjda Spannemåls- prisen och
ökade Forlönerne, dels att Jern-tillverkaren blifvit
sålunda satt i beroende af en vacklande
Cours ; utan att stå i samman hand med införskrifvaren
af utländska Öfverflödsvaror. I det
sednare åter har Herr Fogelmark yrkat, det måtte,
till häfvande af de Handeln mötande olägenheter
genom Stora SjöTullsAfgifternes liqvi*
derande i Hamburger Banco eller efter Cours,
Som hvarje Postdag undergår eller kan under-?
Bevillmngs-Utsk. Betiinianden. 321
ga förändringar, och hvarigenom ej allenast
landets egna Producter och Inkommande verkeliga
nödvändighets varor blifva allt för betungade
, utan jemväl betydeliga svårigheter läggas
i vägen för HandelsSpeculationer, då en
bestämd Calcul öfver kostnaden af hvarje vara
éj kan uppgöras , Tullafgifterne af ofvannämnde
varor erläggas i Svenskt Mynt, utan afseende
på det senares förhållande till hvilket Utländskt
Mynt som helst, hvilken mening vid
en inom Vällofl. BoigareStåndet i anledning
deraf yppad discussion, blifvit af flere af
Ståndets He rar Ledamöter med ytterligare skäl
understödd ; men , som begge dessa frågor vid
uppgörandet af ofvananförde grunder redan kommit
under öfverläggning; så anser Utskottet något
serskildt svar så mycket mindre af nöden ,
som Jernet lär underkastas TullAfgifter efter enahanda
grund, sorn för Export-varor i allmänhet
är föreslagen , och - föreskrift rörande
Tullens clarerande efter fastställt? Cours äfven
blifvit framställd.
Detta allt får BevillningsUtskottet vördsammeligen
underställa Riksens Höglofl. Ständers
pi öfning med bifogande af de serskildte
tankar, sorn under öfverläggningarne i detta
ämne blifvit yttrade af åtskillige Plerrar Ledamöter.
Stockholm den 30 Maji 1818.
Utdrag af Trotocollct, hållit hos
'Riksens Höglofl. Ständers Bevillnings*
322 BevillningsUtsk. Betänkanden♦
Utskott vid Urtima Riksdagen! Stockholm
den 28 Maji 1818.
S. D. Dj frågan om de inkomster, som af
Tullverket till Staten skola erläggas (ill slutligt
afgörande förekom, inlemnade Herr Fogelmark
ett så lydande anförande:
Med anledning af mine i Högloft. Afdelningen
ari malle . Reservationer , får jag rörande
Tuli Taxornes förändrande ödmjukeligen anföra:
Punct I. Redan vid detta ärendes första
företagande till handläggning i Högloft. Afdelningen
tillkännagaf jag min tvekan om nyttan
och nödvändigheten af Utgående Tull-Taxans
förändring ; Men, sedan Högloft, Afdelningen ,
jemte Tullens nedsättning, beslöt föreslå Tullvärdets
bestämmande efter verkeliga förhållandet,
inedgaf jag Tullens nedsättande å Trädvaror,
till 8t Procent för helfrihet ägande, samt
till -25 Procent med utländske eller ofrie fartyg;
och de öfrige Articlarne efter förslaget.
Orri Höglofl. Afdelningen förblifvit vid samma
förslag, så hade jag deremot icke hafvit något att
erindra ; Men, sedan Höglofl. Afdelningen nu
än vidare nedsatt Tullens Maximum å Trädvaror
ända till 5 Procent för helfrie och blott
dubbelt för ofrie fartyg, så kan jag mig dermed
icke förena. Att låta en så oförädlad vahra, som
vare skogsprodueter i sitt vanliga utskeppnings
tillstånd äro, — på en tid, då nästan alla Rikets
Kustorter, och de genom segelfart åtkomjnelige,
äro skoglöse, samt de Stora och så mycket
omtalte skogarne ännu äro otillgängelige,
utföras för så ringa Tull, anser jag för mindel
BevilhiingsUtsk. Betdnkanden. 323
högst oradefigtoch hvarken gagneligf föt Skogsägaren
ellef Staten,
Den tafikan att äfsäftfiingen skall ökaä ge*
pörn Tullens nedsättning $ tror jag intet, åtminstone
icke i närvarande tid, reafiseraf sig. Vore
Trädvåror Tule* Artiklar, eller sådane Sorn
kunde räknas till lifvets njutning, nöje, beqvämlighet
Och öfverflöd, då skulle afsäimingerx
kunna ökas genom låga Utgående afgifter mert,
tjr värr, är hvarken vårt Järn eller våra TrädVaror
af sådan beskaffenhet.- Deras afsättning
till Utlänningen går derföre sin jemna gång.
Hart behöfver deraf blott ett Visst årligt O va ri»
O *-\i
törn* När det är fyllt,- köper han ej mer, om
icke till underpris. Tå samma sätt sorn till är
easus med Svenska Träd varu* afsättningen. Maf
han åter, Under någon längre tid, antingen
helt och hållit Saknat tillförsel efter erhållit den
sparsammare än behofvet fordra', då äfö dff
begärlige, och betalas Väl ända till behofvet är
fyldt, hvilket vaf fallet Under och stta-St efter
sista Franska Kriget, Fåfängt inbillar mati sigj
att hans behof eller hans håg aft köpa, öfver
det nödvändiga, ökas i dén mohn vi skulle vilja
öka’ afsättningen, — Det albira minsta öfverflöd
på denna Vahra, sätter den i vanpris på
sätt nu de sednare åren skedt, och hvilket Jag
ledan långt före detta i Högfofl. Afdelningen
liafvit äran Upplysa, alldeles på särt Herr Landshöfdingen
och CommendeUren af Brinkman här
anmärkt. Och af samma ordsaker, skulle déf
af manga hysta hoppet om Utlänningars tillströmmande
och höga betalning, genom lags»
Tulläfgifler helt säkert blifva besvikit.
324 BevillningsUtsk. Betänkanden.
Må det tillåtas mig anföra ett exempel :
Salt är hos oss en oumbärlig, fast Utländsk
vara; men en vara, som alltid tili ett nästan
lika Qvantum erfordras. Manne å'gången på
den skulle i det hela befordras derigenom att
en stor myckenhet inkommer, och stora förråder
hopades i Stapelstäderne ? Följden deraf
blifver visserligen étt lägre pris,, och äfven
att mången hushållare dermed försedde sig till
större parti än vanligt: men denna för en ii*
ten tid ökade afsättning skulle så mycket mera
minskas efteråt, emedan samma inbragta förråd
räckte så mycket längre.
Och är det intet
så med alla förnödenhets varor, som blott till ett
visst bestämdt Qvantum erfordras? Jag kan ej
finna annat. Om dertill Svenska handeln icke
försedde oss med nämnde nödvändighetsvara,
utan det tillfördes oss af Utlänningen, eller
Producenten sjelf; manne han skulle finna räkning
vid att påföra oss detta behof fortare än
det åtginge och någorlunda betaltes? Och månne
Consumtionen hos oss skulle ökas genom lindring
eller upphäfvande af alla utgående afgifter
i hans hamnar, til! och med om han
hitförde det frast fritt ? Detta kan ingen inbilla
mig. Och en sådan va a är likväl våra skogsproducter.
Och hvilken droge fördelen af den
hopade, tillförseln , antingen säljaren eller köparen
? Det nekas väl intet att den öfvergick på
köparens sida.
Härom vöre mycket mer att säga: men
Dagblad och andra skrifter, hafva en tid varit
så fyllda af både sanna och falska Calculer,
beräkningar och slutsatiser, som hvar och en
BevillningsUfsb. Betiinhanden. 325
ägt tillfälle läsa, och derefter stadga sin öfvertygelse,
att något vidare anförande här vore
öfverflöd. En enda omständighet, må det likväl
gunstbenägit tillåtas mig underställa Hoglofl,
Utskottets upplysta bedömmande. —- Monne intet
Tullens nedsättning nu, medan TrädvaruAfsättningen
genom anförde ordsaker är hämmad,
skulle hafva följande verkan : Underrät
telsen
om Tullens nedsättning, och, i följe deraf,
hopp om en mångfalldig ökad Afsättning
skulle troligen locka Allmogen, att tillgripa
och nedhugga mycket af sin vackraste och inognaste
Skog; aptera, såga, köra, finta, med yttersta
krafter, för att först komma fram med
sine producter och få dem först och bäst betalt^ ;
Den ene skulle följa den andres exempel , ansenlige
jgvantiteter skulle framsläpas till vägar,
Flott.och Lastage-platser ; Men så lange Utlänningen
icke är i behof af vårt träd, ommer
han hvarken hit, ej heller finner Svenske handlanden
uträkning att uppköpa och utföra det, till
större mängd, än som behöfves tilt egna fartygs
utlast för alt söka fragtfortjenster hos andre
Nationer. Följden måtte då icke kunna blifva
någon annan än den, att Skogs-ägaren finge antingen
låta sig nöja med hvad som bjods , det
mätte vara aldrig så ringa , eller låta det ligga,
öfverlemnadt åt tiden , förderfvet och förruttnelsen,
hvaraf, efter berättelse, manga bevis
från de förra åren skola vara att finna i de
Västra Orterne# Och. monne icke välmeningen
med Tullens nedsättande i och med att den
Bihang till Riks-St, Prat. i8i?-i8i8> 5'-te Sami. N:r 42,43,
3a6 BebillningsUtsk. Belänkandm.
förordsakar brist i Statsbehofven, äfven skulle
då förordsaka Skogsproducenten en betydelig förlust,
och kanske mången en förlust, som deni
sin tid icke förmådde ersätta P
Punct. 2. Ehuru jag for nya Svenska Skepp,
som ur Svensk hamn till utlänning säljas, från
början ansett den lindring i Tullafgifter, sorn
nu varande Taxa från första utgåendet bevilljar,
vara tillräckelig, skulle må hända tullfriheten
kunna beviljas för högst 2tne år; dock endast
hvad utgående Tullen beträffar, så att
hvarken inkommande Tull- eller andre umgälder,
må anses annorlunda än lika med främmande.
Utsträckas friheterne längre, eller på
längre tid, förbehåller mig, att utan band af de
medgifne 2.‘ne åren få bestrida all projecterad
frihet, utöfver nu varande Tull-Taxans bestämning
i ämnet.
Punct. 3. Då bestämmandet af Tullen å
inkommande varor i underdånighet öfverlemnas
till Kongl. Majit, har jag deremot ingenting
att invända; men tror att genom Tullens
förhöjning skall antingen Lurendrägeriet ökas,
eller kostnaderne för en ofantlig kustbevakning
blifva mera betungande än den fördel Staten af
en dylik förhöjning skulle vinna.
Punct. 5. Att ali Tull, så val utgående
som inkommande, måtte få beräknas och ärläggas
i Svenskt mynt, är hvad jag från Riksdagens
början motiverat, och derföre ännu yrkar.
Olägenheterne af en främmande beräkning,
som post-dageligen är olika mot vårt egit mynt,
ville jag hvar och en skulle finna. Det ser för
öfrigt för mine ögon nog Vasall-likt ut, och en
jBevillningsUtsÅ. JBetänkanden. 337
fri sjelfständig Stat mindre värdigt, att inom
sig sjelf och vid en betydelig del af sine Statsintrader
stadga beräkning och liqvid i och med
ett främmande mynt. Men skulle min tanka
ej bifallas, anser jag Höglofl. Afdelningens nu
inlemnade förslag vara i den puncten det mäst
antageliga.
Herr Tunell ingaf ett anförande af följande
innehall :
De förändringar, som Höglofl. Afdelningen
föreslagit, i nu gällande Tull-Taxa, kan
jag för min del ej godkänna. Hvad Skogarne
i Riket angar, och Exporten af Trädvaror 8Cc.
till utrikes orter, åberopar jag till alla delar,
hvad jag i detta ämne tillförene anfört och
hvarå jag ännu saknar någon vederläggning.
Einnes några öfverflödiga tillgångar af fullvuxen
och mogen furu skog, mäste det vara å
sådane ställen i Landet, der åtkomsten genom
naturen och långa Transporter arsa försvårad och
kostsam,att en nedsättning 1 den nu gällande utgående
Tullen ej kan befordra den. Jag hämtar stöd
till denna förmodan dels af egen erfarenhet, och
dels af de arrangementer, som Kongl. Förvaltningen
af Sjö ärenderne fått vidtaga för anskaffandet af
dylikt huru virke till Kongl, Skeppsvarfvets och
Flottans behofver i Carlscrona, hvilket ej kunnat
erhållas närmare än upp i Dahlsland, och
som derifrån medelst Transport med manskap ,
genom oländiga sträckor i Skogarne, till Strömmar
fått framdragas, och sedan medelst långväga
flottning emellan stenar och berg, till någon
del slutligen kan oska iadt lill Sjö-kusten nedkomma,
dock ej utan så dryga kostnader, att in
-
328 BevillningsUtsk. JBetänkanden,
gen privat man för Exportation mojeligen kunde
finna rakning vidtaga en sådan åtgärd.
En nedsättning i utgående Tullafgiften,
skulle således i min tanke endast gifva anledning
till en förökad nedhuggning af de till åtkomst
närmast befintelige och tillväxande Skogstrackter,
samt en ökad skeppning af så beskaffadt
klent och omoget virke, som af Exporteuren
ej kan med förmån afsättas, eller möjeligen
bereda någon båtnad för Staten.
Vill man bereda Skogarnes förkofran, måste
man, så vidt möjeligt är, vårda de till åtkomst
närmast belägne, samt genom strömsränsningar
och lättade Transport kostnader i landet
söka åtkomma de aflägsna och ännu otillgänge*
liga.
Höglofl. Afdelningen har såsom båtnad
för Skeppsbyggetierne föreslagit 3:ne års tullfrihet
i Svenska Hamnar för sådane Fartyg, som
af Utlänsk man köpas. Sjöfarten är ej endast
hos oss i ett domnande tillstånd, den är det äfven
hos andia Nationer, att Handels-fartygen i
deras hamnar oftast ligga, till lika så stort antal
sysslolösa, som i våra. Dock torde en sådan
åtgärd lida därhän, att en och annan utlänning
koper något Svenskt fartyg för att få begagna
en rättighet, den ingen annan nation ännu förunnat
oss. Svenska Skeppsrederier måste ty
värr nästan hvarje år få vidkännas ökade Skeppsumgälder
i alla utländska hamnar, som förfära
den ringa fragt-behållriing man skäligen borde
påräkna; Hvarföre skole vi uppoffra fördelaroch
en för Staten påräknad säker inkomst för en
tillfällig och osäker, sona man förmodar vinna
BevillningsUtsL Betiinhanclen. 32g
genom en lifvad Industrie hos Skepps-byggerierne,
och, om denna Industrie möjeligen kunde
vinna , manne vara ekeskogar äro i det lyckliga
tillstånd, att denna för Rikets enskildta behof
nyttiga handtering, nu ökad, möjeligen i
framtiden kunde fortsättas? eller Kongl. Maj:toch
Kronan erhålla behofvet af sådane skogseffecter
för flottan som redan saknas ?
Höglofl. Afdelningen har äfven föreslagit
nedsättning i Tullen för saltet. Om Stats-ver«
ket nu befinnes i den lyckliga belägenhet, att
Allmänna JBevillningen äfven kunnat nedsättas
, skulle jag med nöje förenat mig så väl häruti,
som förestående minskningar; men, då erfarenheten
visar, att man nu funnit sig föranlåten,
genom en Ökad afgift till Staten, ålägga
så väl den fattige, som förmögne en personel
Beskattning för all slags njutning och bruk af
hvad man kallar öfverflöd, kan jag för min del
ej förena mig i den af Höglofl. Afdelningen
nu föreslagna förhöjda afgift å de öfrige inkommande
varor, såsom i flere afseenden nog högt
beskattade både i Tull, Tolag, Convoy-afgift och
Vågpenningar, jemte ett försämradt mynt, som
beredt en utomordentlig hög Cours, och i ett
lika förhållande höjer priserne å alla produclioner
innom landet, och så väl Export- som Importvarorne,
och hvilket allt, jemte den föreslagne
öfverflöds-afgiften, faller Consumenterne till
last. Jag anhåller att detta mitt anförande må
åtfölja Betänkandet till Riksens Höglofl. Ständers
uplysta granskning,
Herr Leffler uppläste ett så lydande skrifteligt
Memorial :
3J0 BevillningsXJtsk. Betänkanden,
Som jag uti Höglofl. Afdelningen reserverat
mig emot i. 2. 3, Puncterne uti det till
öfverläggning förevarande Betänkande öfver grunderne
for blifvande Export- och Import Tullen,
får jag afven nu, i den händelsen Höglofl. Utskottet
aritagf-r dem, ödmjukeligen fortsätta denna
rnin Reservation.
Punct, I Jag kan icke annat finna, än
att den till så betydligt belopp nedsatta Tullen
å Trädvaror, mäste hafva ett så stort Economiskt
inflytande på landets inre hushållning i
denna del , att Höglofl. Bevillnings-Utskottet
icke ensamt bort afgöra denna fråga.
Punct, 2. Hvad angår den rättighet, sorn
blifvit föreslagen , att lemna sådane uti Sverige
byggda Skepp, de där blifva till Utlänning försållde,
så tror jag att dessa icke böra räcka längre
än 2tne år, och anser det redan vara nog
uppmuntrande för Skeppsbyggerierne.
Punct. 3. Jag kan icke heller neka mig
den öfvertygelsen , att den föreslagna höjning i
Tullen å en del inportvaror, de der redan äro
med hög Tull belagde, och nu derjemte få öf.
verflöds-afgift, skall gifva anledning till Tullförsnillning
samt såmedelst ännu mer göra det
omöjeligt för den rerielige me 'borgaren att handla
med desse varor, då lian alltid skall se sig undersåld
af Lurendrägare». Denna min ödmju.
ka reservation anhåller jag må få åtfölja Betänkandet
till de Respecuve Stånden. ,
Emot det af Utskottet antagne Project reserverade
sig Herr af Brinkman; hvarmed Herrar
Billdahl, Ekvall och Cederborg sig förenade.
Och skulle ofvannämnda Herrar Ledatnö
-
BevillningsUtsk. Betänkanden. 331
iers serskildt yttrade tankar, enligt deras begäran,
åtfölja Utskottets till Riksens Höglofl. Ständer
afgående Betänkande, Ut supta
Utdrag af Frotocollet, hållit hos
Riksens Höglofl. Ständers Bevillningsutskott
, vid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 3o Maji 1818*
S. D. Efter slutad justering uppläste Herr af
Wingård följande anförande :
Då flere värda Ledamöter af Höglofl. Utskottet
anfört, det Trädvarornes vanpris och
svårigheterne vid deras afsättning, snarare böra
anses vara följder af en mängd sådana varor,
man expedierat till Utlänningens hamnar, än
af de författningar, som inskränka denna handel
hos oss; torde det tillåtas mig, att i detta
ämne få afgifva några upplysningar, hvilka jag
anhåller må få åtfölja Utskottets -Betänkande till
Riks-Stånden. Erkännande, att åtskillige Utländske
hamnar i sednare åren blifvit öfverhopade
roed Svenska Träd varor, anser jag dock för min
del, att detta just bevisar nödvändigheten att
låta Utlänningen sjelf få hämta Trädvarorne hos
Oss, för att föra dem dit, där de behöfvas ; ty
nu, då hvarje till Fragtbandel bestämdt Svenkt
Skepp medtager Trädvaror, för att ej utgå tomt,
och då desse Skepp till en stor del expedieras
från aflägsna Svenska hamnar, där föga, eller
åtminstone en sen kännedom kan ägas om bästa
afsättningsorten, och äfven möjligtvis afsänd
-
332 BevillningsUtsk. Betänkandem
ningen besörjes af skeppsredare, som ej äro
Köpmän, fölljer lälteligen deraf, alt vissa hamnar
kunna öfverhopas med desse varpr under
det de saknas i andra. Detta missöde att till
underpris nödgas sälja Trädvaror i Utländska
hamnar, lärer väl äfven träffa vara grannar,
Norrskarne; men besynnerligt nog att Såg Ägare
i Fredrikshall dock kunna betala Svenska
Skogs-ägare i Nordmarks Härad, Wermelands
Uäri 5 ä 6 R:dr R:gs. för en Tolft Sägblockar,
då Uddevalla Köpmän och Såg-ägare blott kunna
betala a ä 2~ R:dr. Genom det, att denna
handel är förbjuden, löper dessutom Norrmannen
fara, att se sin vara cortfiscerad , men
fortfar icke dess mindre, att till högre priser
köpa den , trots Tullbevakningens uppmärksamhet.
Några fördelar måtte således finnas, som
göra fortsättandet häraf rnöjeligt, och rnånne de
ej träffas i Norrska Tullförvaitningarnes billighet
?
Att Trädvaror kunna i Utländska hamnar
säljas, har jag anledning förmoda, då Engelsmän
böra infinna sig för att göra upphandlingar
innan de afresa till Memel, där de nödgas taga
sitt behof Nyligen kunde omkring 20 Skeppsladdningar
säljas till 2:ne genom Wermland
resande Engelsmän ; men Tullumgäldernes iiqviderande
och 36- Procents dyrare fragt i
Svenska Skepp, än den hvartill varorne kunnat
öfverföras i Engelska, hindrade denna handels
afslutande. Anbud på trädvaror äro äfven
vilkorligen gjorde, då man utfäst sig betala
4 sk. mera för hvarje kubik-fot, om blott
BeviUmngsVtSk. Betänkanden. 333
Utländska Skepp, under samma vilkor som Sven*
ska få utföra dem.
Att man häröfver beklagat sig och med
ihärdighet häruti söker en ändring bör icke med
skal kunna klandras, och den hetta, hvarmed
man motarbetar denna ändring, är, i lindrigaste
ordalag sagdt, åtminstone obillig. När härtill
kommer, att blott från Wermland årligen med
skogarnes bestånd kan utföras , och nu till salu
för tillfallet finnas, öfver 20,000 stycken Bjelkar
, och nära 1000 stycken master, hvilka till
större delen ligga flere år i vattudragen, utan
att kunna försalljas, samt att under loppet af
sommaren omkring 12,000 Tolfter Plankor utom
bräder och läckter , kunna till export beredas,
vo e det en oförlåtlig försummelse af mig att
härvid ej söka fasta Riksens Ständers uppmärksamhet.
Värdet af dessa varor, och vinsten af
deras försäljande, så för Provincen, som för
hela Riket, kan bäst synas, då man antager, att,
om bjelkarne blott betalas till det låga priset
af 12 sk. Rgs. Cubikfoten , erhålles en summa
af 200,000 R:dr B:co, ty i allmänhet innehåller
hvarje Bjelke omkiing Go Cubikfot, och, då
den förr betaltes med 30, 32 och ända till
36 sk. Rgs. torde ej priset vara för högt upptagit.
Om Tullen å dem nedsättes , och en möjelighet
finnes för utlänningen, att kunna utföra
dem i egna Skepp, skola troligen dessa höga priser
återkomma till en betydelig vinst för skogsägaren
, köpmännen och den mängd menniskor,
som sysslosättas med Bjelkarnes tillhuggning
och transporterande.
Tusende Master äro åtminstone värda
BcvillningsUtsL Betänkanden.
30,000 R;dr B:co, och 12,000 Tolfter Plankor,
större delen af 10 alnar, utom Bruder och Läck*
ter, visserligen värda mera än 120,000 R:dr
B:co. Tiädvaror till ett värde af mera än en half
million R:dr Rgs. kunna således med säkerhet nu
och framdeles årligen exporteras från Wermland ,
såvida denna handel frias från de band, sora
trycka den, och inom korrt skola högre priser
kanske fördubbla denna Summa. Att dessa bety
de liga Trädvaru-Qvantiteter årligen från Wermeland
kunna utskeppas, med där varande skogars
bestånd, känner jag bestämdt; då det varit
min skyldighet, att besöka dem alla, hvilket
jag äfven fullgjort. Säkerhet i denna handel ,
eller visshet att den kan fortsättas , utan farhåga
för inskränkningar, skall göra Skogs-ägaren
försigtigare vid begagnandet af sine Skogar och
verka deras skiftande, hvarigenom denna näringsgren,
den enda vissa trakter äger, skall
alla tider blifva beståndande.
Och skulle Herr af Wingärds ofvan intagne
anförande åtfölja Utskottets i ämnet afgående
Betänkande till Höglofl. Ständerne. Ut Supra
N:r 22.
Riksens Höglofl. Ständers BevillningsUtskotts
Memorial angående den
f öreslagne förhöjningen af de af PostInrättningen
till Statsverket inflytande
inkomster m. m.
Sedan Vällofl. BorgareSråndet och Hedervärda
BevillningsTJtsk. Betänkanden, 335
BondeSfåndet bifallit BevillningsUtskottets Betänkande
af en i dennes, angående Postlnrättningen
och de deraf till Statsverket inflytande
inkomster m. in., och Höglofl. Riddetskapet
och Adeln , efter förehafd granskning af
Utskotets genom åtskillige Anmärkningar föranledde,
den 22 i denne månad afgifne Utlåtande
, äfven dertill lemnat dess begifvande, men
Högvördige P esteStåndet deremot den 25 dennes,
med bifall af hvad meranätnnde Betänkande
för öfrigt innehåller, förklarat stg anse den af Utskottet
föreslagne förhöjning i PostTaxan, hvarken
vara lämplig, så vida Postinrättningen äfven
utan en sådan förhöjning bereder Statsverket
en icke obetydlig inkomst och derjemte
förmånen af en fri Cotnmuriiraiion emellan Rikets
serskildte Verk och Auctoriteter, eller billig
, emedan den derigenom förorsakade beskattning
ej jemt fördelas utan drabbar endast vissa
Glassér af Medborgare och derjemte försvårar
den för upplysning och landets industri oumbärliga
Communicationen, och af sådana skäl till
Utskottets framställning nekat bifall, med hemställan,
att den af PostTaxans förhöjning påräknade
inkomst för StatsVeiket må i stället
sökas genom en förhöjd afgift för Consurntionen
af Bränvin och Tobak; så får BevillnincsUskottet
, som ej finner skäl att frånträda dess
redan yttrade mening , hos Rikets Höglofl.
Ständer vördsamligen föreslå, det må, i händelse
Högvördige PresteStåndet ej skulle täckas
att jemka dess tanka i enstämmighet med de
öfrige RiksStåndens, detta ärende, med anledning
af 71 i Regeringsformen och 31 §. i
336 BtvillningsJJtsk. Bettinlanden'.
Riksdagsordningen, ät förstärkta StatsUtskottet
till afgörande uppdragas, i hvilket fall Utskottet
anhåller att få, till tidens vinnande, framlägga
följande Proposition till votering, nemligen
:
Skall det af Riksens Höglofl. Ständers Bevillningsutskott
afgifne Betänkande rörande
Postlnrättnigen m. m. i hela dess vidd
godkännas; och en förhöjning af 25 procent
i PostTaxan för inre Brefvexligen
följakteligen äga rum?
eller :
Skall den nu gällande PostTaxan för inrikes
Brefvexlingen oförändrad fortfara och
den af densammas förhöjning påräknade
inkomst för Statsverket i stället sökas ee
kJ
norn
en förhöjd afgift för Consumtion af
Brännvin och Tobak, men Utskottets Betänkande
för öfrigt godkännas?
Detta allt får likväl Utskottet vördsamt
underställa Riksens Hoglofl. Ständers upplysta
ompröfvande.
Stockholm den 30 Maji 1818.
N:r 23.
Riksens Hoglofl. Ständers Bevillning
s Utskotts Memorial, rörande Öfverflöds-
och Fyllnads-Afgifterne.
Sedan Riksens Höglofl. Ständer under den 6:te
och gtde i denna månad beslutit , det skulle
inbetalningen af StatsVerkets skuld till Banken
nedsättas ifrån 750)000 Rtdr till 500,000 R:dr,
Bevillnings- Utsi. Betätikanden,
och .skilnaden emellan desse Summor , eller
250.000 B:dr årligen, ifrån och med år 1819
till och med det år, då nästa Riksdag inträffar,
användas till förekommande af .Bevillningens
ökande, så har Högloft. Ridderskapet och Adeln
dervid fogat den anmodan till BevillningsUtskottet,
att föreslå de BevillningsArtiklar,
å hvilka, till följd af ifrågavarande minskning,
nedsättning kunde äga rum , och Högvördige
PresteStåndet vid samma minskning fästat
det förbehåll , att den projecterade Öfverflöda
- Afgiften borde förfalla; äfvensom
Vällofl. BorgareStåndet först yttrat , att nyssnämnde
afgift matte försvinna, och sedermera,
under den ritte derpå följande, icke allenast
dermed beledsagat det förklarande, att de
166.000 R:dr, som vid utgörandet af 1815 års
Bevillning befunnits vara en brist, skola genom,
en tillökning i FyllnadsAfgiften ersättas, utan
äfven inbjudit öfrige Resp. RiksSiånden att sig
deruti förena.
Till följd häraf har Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den I5:de dtnnes förklarat, att, då
BevillningsUtskottet redan på förberörde sätt
blifvit amnodadt att uppgifva de Artiklar, å hvilka
nedsättning kunde ske, och Förstärkta Stats-.
Utskottet den g:de sistlidne April, genom anställd
votering stadgat, att en ÖfverflodsAfgift
skulle utgå , genom en Taxering af vissa OfverflodsArtiklar,
och, derest den erforderliga
summan icke kunde på annat sätt erhållas, en
FyllnadsAfgift utgöras för -LandtTuIlsErsättningen,
så ansåg Ridderskapet och Adeln det böra
förblifva vid det Förstärkta StatsUtskottets i
338 Bevillning Utsk. Betänkanden.
denna fråga, enligt 71 §. RegeringsFormen ,
sålunda fattade Beslut; hvaremot Högvördige
PresteStåndet samma dag instämt i Vällofl. BorgareStåndet
mening ; men derefter i så måtto
jernkat sitt förut fattade Beslut, att det med
250,000 R:dr nedsatta Bevillriings-behofvet må
förminska de föreslagne afgifterne för biuket af
■vissa ÖfverflödsArtiklar, ehuru sådane icke
kunna alldeles försvinna, samt åt Bevillningsutskottet
uppdragit, att föreslå den bristande
Summans fördelning på de af Utskottet förut
uppgifne ÖfverflödsArtiklar, helst Förstärkta
StaisUtskofets Beslut icke uts'akar af hvilka
den tillökade Bevillningen bör utgöras; äfvensom
Hedervärda BondeStåndet, vid i går anställd
justering af Prutocollet för den I5;de
dennes, innefattande bifall till Vallöf! BorgareStåndets
framställning, förklarat, att, under erinran
deraf att denna fråga redan blifvit af
Förstärkta StatsUtskottet vid olika förhållande
på annat sätt afgjord , och ehuru inseende, att,
om bristen ersattes, medelst tillökning i Fy 11-  nadsAfgiften, blefvo utskylderne jernnare för*
deldte, utgingo säkrare och debiterades med
mindre besvär, än genom en Öfverflöd^Artikel
, fann det Hedervärda Ståndet sig likväl
föranlåtit , då det skulle bereda hinder för BevillningsUtskottet
i dess sluteliga verksamhet
samt förlänga Riksdagens efterlängtade slut ,
derest skiljaktighet i denna del skulle hos någodera
af RiksStånden uppstå, att, så vida samtelige
RiksStånden deri instämma, för sin del
erbjuda sig att frånträda Vällofl. BorgareStåndets
i förenämnde afseende yttrade tanke, men
Bevillning Utsi. Betänkanden.
med vilkor och förbehåll, att BevillningsUtskottet
anmodas, att till fyllnad af den yppade
bristen 166,000 R:dr , föreslå en ÖfverflödsArtikel
, endast på Utländskt öfverflöd såsom
Vin , Caffe , hela Sidentygsklädningar och SidenMeubler,
helst Hedervärda BondeStåndet
vill i annat fall vid dess förra Beslut förblifva.
Med anledning af denna sig således företeende
olikhet i meningarne hafva inom BevillningsUtskottet
öf verläggningar uppstått ej
allenast angående utgörandet af de af 3:ne
Stånd likväl under olika vilkor , bibehållne Öfverflö
'sAfgifterne, hvari äfven Utskottets Ledamöter
instämt, ulan äfven grunderne för de»
sammas uttaxerande. Vid detta senare tillfälle
har å ena sidan blifvit anfördt , att enär Riksens
Högloft. Ständers , genom dess Förstärkta Statsutskott,
fattade Beslut, måste lända till ovilkorlig
efterlefnad,* så berde äfven den äskade
Summan först utgå genom beskattning af åtskillige
ÖfverflödsArtiklar, och någon FyllnadsAfgift
ej komma i fråga förr än utrönt blifvit,
det den erforderlige Summan icke kunde på
annat satt erhållas , hvilket fall likväl förmodades
så mycket mindre böra inträffa, som Utskottet
redan ansett sig kunna genom Taxering
af ÖfverflödsArtiklar utbekomma 416,000 R:dr;
hvaremot å andra sidan är erinradt, att Förstärkta
StatsUtskottet väl afgjort, det skulle bristen
i BevillningsSumman först utgå genom en ÖfvevflödsBeskattning
och FyllnadsAfgiften derefter
äga rum, men likväl aldrig bestämdt förklarat
huru mycket genom denna Artikel borde anskaffas,
utan öfverlemnat sådant till Utskottets
340 BevillningsUtsk. Betänkanden,
fria ompröfvande, samt att, sedan Riksens Höglofl.
Ständer genom den medgifne nedsättningen
af 850,000 R:dr synes hafva indirect förklarat,
det den föreslagne OfverflodsAfgiften vöre för
hög, borde äfven Utskottet deraf finna anledning
att föreslå den så lågt som möjligt.
Vid den häraf inom Utskottet föranledde
■votering hafva Två Stånd stannat emot Två och
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl.
JBorgareStåndet ansett, att den af Riksens Högloft.
Ständer medgifne minskning af 250,000
R:dr på Allmän Bevillning skall verkställas på
det sätt , att den föreslagne FyllnadsAfgiften
först skall bortgå , och med det öfriga nedsättning
ske å de i 3 Art. upptagne ÖfverflödaAfgifter,
samt af Högvördige Preste- samt Hedervärda
liondeStånden, det borde Utskottet hos
Riksens Högloft. Ständer vördsamligen tillkännagifva,
att det, af nu förärid’rade omständigheter,
anser så stor Summa ej kunna genom
Taxering af Öfverflödet erhållas, utan att
den föreslagne FyllnadsAfgiften tillika bör bibehållas.
Denna sålunda yppade skiljaktighet anser
Utskottet sig så mycket heldre höra underställa
Riksens Höglofl. Ståndets afgörande, med vördsam
anhållan om bestam a föreskrifter i detta
ämne , som Utskottet ej förr, än denna Bevillrtingens
uttaxerande så nära rötande omständighet
blifvit bestämd, kan skrida till uppgörande
af det BeskqttningsFörsläg, som åligger
Utskottet och hvars snara-ingifvande detta Riksmötes
annalkande slut påkallar.
Stockholm den 17 Juni XölS.
BeviUningsTJtsk. Betänkande!!, 34I
N:r 24.
Riksens Högloft. Ständers Sevill"
nings- Utskotts Utlåtande öfver en del
af de emot det författade Proiectet
till en blifvande Bevillnings-Förordning
, gjorde anmärkningar.
Jnrian Riksens Högloll. Stanners Bevillningsutskott
gar att besvara de Anmärkningar , sorn.
blifvit gjorde mot serskildta delar äf det Förslag
till en blifvande BevillningsFörordn-ing ,
hvilket Utskottet under den 39 sistledne Maji
framlagt till Riksens Höglofl. Ständers ornpröfVande,
anhåller det Vördsamt att få upptaga några
mot dess åtgärder framställde erinringar af
den beskaffenhet, att Utskottet ej anser sig
kunna desamma med tystnad förbigå : Således
har en Värd Ledamot i ett hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln uppläst Memorial , ej allenast
fästat sig dervid , att han förgäfves begärt,
att, i anseende till en noggrannare prof-*
ning, tidigare erhålla del af Bevillningsutskottets
Förslag, åtminstone den réglementariska delen
deraf, utan äfven påmint derom, att Utskottet
hvarken haft afseende på hans både sagda
och otnsagda yttrande, det skulle allt ifrån
år I812 Jordbruket blifvit jemförelsevis allt
för hardt betungadt , eller fogat sig efter den.
med anledning deraf yrkade nedsättning till en
Fjerdedel, af den derföre utgående Bevillning;
äfvensom det blifvit erinradf, både att vid sist-*
Bihang till Riks. St. Fröt. i8t?-i8i8.5:te Sami. N:r 44,45*
34a BevillningsUtsk. Betäntanden.
ledne Riksdag då varande Bevillningsutskott*
Förslag inkom så sent, att då, likasom kanske
nu, den noggranna pröfningen stod 1
strid med tålamodet samt den gällande viljan,
och att Utskottets ingifne Betänkande icke varit
tryckt.
Utan att vilja uppträda såsom Försvarare
för förra Riksdagens Bevillningsutskott, hvars
åtgärder Utskottet likväl funnit af den allmänna
Rösten godkände, får Utskottet endast erinra,
att, dåde Respective RiksSiånden under den ig
och 31 Maji fattat sine Beslut angående den
Summa i Statsbehofvet, som genom Bevillning
mäste fyllas, och hvarförinnan Utskottet ej kunde
afgifva sitt Förslag , och dess Betänkande
dagen derefter eller den 23 i samma månad
afgått, förmodar det sig ej förtjena någon tillvitelse
för senfärdighet , heldst då den af samma
värda Uedamot den 8 i nämnde månad
gjorda motion om delaktighet af BevillningsStadgans
Reglementariska del, hvarken syntes
understödd af Ståndets Allmänna önskan, eller
beledsagad af sådane skäl, att Utskottet trodde
sig tillständigt att stycka ett sammanhängande
helt, sorn nära fulländadt endast afvaktade behörig
tid för att afsända*. Att Utskottets Betänkande
skriftligen inkommit, är en följd a£
samtlige Respective RiksStåudens under den I,
4, 7 och 8 föregående April meddeba föreskrifter
om Expeditions-sättet af längre Memorialer;
Och att, på sätt yrkadt blifvit, medgifva nedsättning
af minst En fjerdedel i Bevillningen
för Jordbruket, finner Utskottet oförenligt med
Bevillnings Utsk. Betänkandtn.
verkliga förhållandet deremellan och de öfrige
NäringsGlasserne.
11 Art. i § t Mom.
Den åtgärd, som BevillningsUtskottet, i
afseende på inkomstens Beräkning af Boställen
och på Lön anslagne Lägenheter, vidtagit , hat
i synnerhet haft till föremål, att deråt gifva en
bestämd tydning , till förekommande af den olikhet
i tillämpningen , som på flera ställen inträffat;
och dessutom ägt den grund, som Utskottet
i dess Första Betänkande Uppgifvit, att
nemligen Boställets inkomst, lagd till öfrige LöningsFormåner
och med dem sanymanräknad , i
intet fall medförer så stor Bevillning, som af
enskilt ägare får vidkännas ; men, då anmärkning
deremot inom Högvördige PresteStåndet
skett, hvilken med flere Boställshafvares em
skildte missnöje tyckes vara beledsagad, har Utskottet,
i öfverensstämmelse med den af förra
BevillningsUtskottet, i afseende på Fastigheter
i allmänhet antagne beräkning, och äfven i betraktande
af den ringa vinst som Staten af ett
tillökning i denna afgift kun'e tillskyndas, trott
sig äga anledning, till Riksens Höglofl. Ständers
vidare bepröfvande vördsamligen hemställa
, att Redactionen i detta moment måtte sålunda
förändras:
”Bostaden och på Lön anslagne Lågenheter skola
lika med andra Hemman till deras vården uppskattas,
och den deraf till 4 Procent beräknade inkomst tilläggas
Innehafvarens öfriga Lånings-formåner och Bevillning,
efter redan stadgad grund, joaf år as, med iakttagande”
&c.
Bevillr.ings Ut sk, B dank anden.
I enlighet hvarmed de, TJtskottets project
jtill den blifvande BevillningsStadgan bifogade
Tabeller bora forändras; men att deremot den
i 5 Art. 3 §. 19 Morn. lernnade Föreskrift om
afseende pä innehafvarens inskränktare dispositions-rätt
och jemförelse efter beskaffenheten af
andra Hemman» mä inskränkas till den lydelse
: ”Alla Bustullen värderus efter samma grunder
, som Hemman i allmänhet; hvaremot FrälseJRäntor
dre.”
2 §. 3 Mom.
Hen af Utskottet vidtagne, men inom Vällofl.
BorgareStåndet af tvenne värde Ledamöter
klandrade Classification å Bryggare , Handtverkare
och andre Borgersman , sträcker sig i synnerhet
till Städerne Slockholm och Götheborg;
har blifvit föranledd af en BorgareStåndets Uedamot
i Utskottet och åsyftar blott en jemkning
i Classerne, hvaraf intet inflyiande på de öfrige
Städerne, efter Uiskottets tanka, inträffar, eller
ens något band blifvit lagdt på förstnämnde
Städers fria beskattningsrätt, enär det tillika
icke är förordnadt , atr, for det en högre Class
gifves, någon ovillkorligen dit skall uppföras;
Och Utskottet förmodar således , att denna anmärkning
icke förtjenar vidare afseende.
2 § Morn. 3 och 4.
Emot Utskottets Förslag i afseende på Minimi
Afgi flen för Städerne, är anmärkt, dels att
en ännu ringare afgift bort antagas, till förekommande
af den särskildta pröfning , som eftei
4 Mom. i denna §. Taxeringsmännen äga
att utöfva , dels att det med denna pröfning
förenade vilkor , att den bör grunda sig på be
-
BevillningsUtsk. Betånkanden♦ 345’
vis a^f HandelsSocietefens och Handtverkeriernes
Ålderman och Bisittare, skall utan serdeles
nyttigt ändamål försvåra Taxerings Arbetet
och äfven vara olämpligt för de mindre Städerne,
der HandelsSocieteter och Aldermanskap icke
äro att tillgå.
Till styrko för hvad i detta ämne blifvit
tillgjordt , lär Urskottets endast behöfva anföra,
att, i händelse en ännu ringare Class ägde rum,
den förmodeligen oftare blefve tillämpad ; och
att, om en obegränsad nedsättning vore TaxeringsCommittéerne
tillåten , sådant möjligen kunde
verka till mindre uppmärksamhet ; hvarföre,
och då EgendomsUppskattningen på Landet
blivit omgärdad med alla möjliga försigtighetsmått,
de äfven, så långt tillfället medgifvit ,
desto heldre bort sträckas till StadsmannaNäringarne
, sorn en ovanlig minskning i den
deraf påräknade Bevillning de senare åren inträffat.
Likväl har Utskottet trott sig böra göra
det afseende på deri möjliga händelse, att HandelsSocieteter
eller Haridiverkeriers Ålderman
i en eller annan Stad skulle saknas , att i slik
händelse Magistratens bevis bör göra tillfyllest,
och får, med anledning deraf, vördsamligen till»
styka den förändring i dess förut föreslagne tillägg
: ”Sistnämnde förhållande skall dock med bevis
af Handels Societeten eller Handtverkeriernas Ålderman
och Bisittare^ eller, der de icke finnas, af Stadens
Magistrat, bestyrkt, 1. Protocollet noggrannt antecknas
och Taxtringsmdnnens åtgärd härvid , genom Utdrag
af Taxerings Längden , PråfungsCommittéen underställas.
346 BevillningsUtsk. Betånhundtn.
§. 2 Mom. 7.
Att, i sammanhang med Advocater , de,
som med Laglig rätt biträda Parter i Rättegångar,
få vidkännas en allt för hög Bevillning,
är af en värd Ledamot inom Vällofl. Borgare.
Ståndet anmärkt, på den grund, att de, sorn
lemna ett serskilt biträde i dessa fall , till största
delen bestå af fattige och illa lönte Tjenstemän
, hvarföre ock skillnad blifvit yrkad emellan
dem och sådane personer, som endast egnat
sig åt detta göromål eller hufvudsakligast
äro dermed sysselsatte» men, då all förtjenst, af
hvem den också uppbä'res, bör vidkännas skattskyldighet
till Staten, förmodar Utskottet att
Tjenstemän, icke mera än andra, i lika fall, böra
vara derifrån undantagne.
Ibland riem, som i detta Mom. finnas till
Bevillning uppförde, bar åtskillnad i afseende
på Fiskare velat göras emellan dem , som äro
Borgare, och dem, som eljest drifva ett dylikt
yrke, af hvilka sistnämnde många kunna vara
ålderstegna eller orkeslösa personer, hvilka följ-»
akteligen nu sorn förr borde jemföras med Mätare
, Packare och flere dylika Personer; men,
då sjelfva handteringen egenteligen bör vara
rättesnöret för Beskattningen, och i vidrigt fall
de fleste af dem , sorn nedsätta sig i Städerrie
för att idka Fiskeri , sannolikt skulle underlåta
att söka Burskap, för att derigenom bespara Bevillning
, samt för dem, som äro af sig komna
eller orkeslösa , antingen lindring genom nedsättning
till de mindre Classerne eller fullkomlig
befrielse är förvarad; Så kan Utskottet icke
y
Bevillning* Utsk. Betånkanden. 347
finna skäl, att ändring i denna del af dess Förslag
tillstyrka.
Också har den Anmärkning emot detta Moment
ägt rum, att de deruti anförde Försäljerskor
fått högre Bevillning sig påförd, än med
deras vanligen torftiga-belägenhet öfverensstämmer;
men, då Utskottet med säkerhet erhållit
den upplysning, att sådane Försäljerskor icke
sjelfva betala denna afgift, utan densamma af
deras Förläggare godtgöres, samt en sådan försäljning,
som icke kan bära den i detta fall
stadgade minsta afgift, sannolikt icke utöfvas;
5å anser Utskottet sig vid dess Förslag i denna
del böra förblifva.
Deremot har i det, som angår VerkGesäller,
hos Utskottet kommit i öfvervägande, att
en Mästares Enka eller sjuklig Mästare of'a
kunna vara i behof af en Gesäll mera, för att
bedrifva Handtverket, utan att deraf draga större
vinning , och af sådan anledning samt på de
flera i åtskillige Anmärkningar inom Vällofl.
BorgareStåndet anförde skäl , funnit sig böla
så vida frånträda dess förra Förslag , att
i stället vördsamligen uppgifves följande Redaction
;
Gesäller :
V erli Gesäller eller den förste på Verestad, der
minst Fyra finnas . R:dr 3
— —— der minst 3 finnas 2 16
Alla öjriga Handtverks- I 3 £
Den Anmärkning , som af en värd Ledamot
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln
g|8 JBevillningsUtsi. Betänkanden.
blfvit framställd, att, då man ej taxerar Ca®
racterer i allmänhet , böra ej heller Hofmästare
och Kammartjenare vidkännas den dem serskildt
åsatte Bevillning, oberäknad den, sorn
för flere Betjenter utgår, kan icke af ITtskotet
medgifvas , enär det ankommer på hvarje Husbonde,
att gifva dess Betjenter den benämning,
sorn med deras egenteliga bestämmelse intraffar,
eller i motsatt fall vidkännas den gärd till Staten
, sorn en talrik och utmärkt Betjening bör
medföra; med afseende hvarpå Utskottet vidtagit
den serskildta beräkning, som i Forslaget
är anförd , och härigenom tror sig hafva besva®
rat den gnmärkning, öfver en allt för låg Taxation
å öfverflödig Betjening , som en annan
värd Le arnot inom Höglofl. Ridderskapet och
Adeln framställt, —
3 5 Morn.
Het tvifvelsmål om rätta förståndet af fö*
revarande Mom. angående RotefrihetsAfgiften ,
som hos en värd Ledamot inom Höglofl. Ridderskapet
och Adeln uppkommit, af Ordet:
”Fredstid” sorn vid slutet blifvit anföidt, torde
säkrast upplösas af den för sjelfva afgiften bestämde
grund , att den endast erlägges så länge
den åtnjutes , och således något förtydligande af
detta Mim., betraktadt i dess sammanhang, icke
vara af nöden.
3 §. 7 Mom.
Vid den i detta Mom. föreslagne Redaction
i afseende på Inspectorer m. fl. till Landtegendomar
hörande Betjente , att de böra anses
efter beskaffenheten af deras göromål, utan,
binder af den benämning, som de i uppgiften
BevillninssVtsh. Betänkanclen. 34g
erhållit, äro af en värd Ledamot inom Högloft.
Bidderskapet och Adeln flere Anmärkningar
framställde; men af den beskaffenhet, att de
icke i Utskottets tanka förtjena serskildt afseende,
enär den tillämpning, sorn deraf velat göras
till Trägårdsmästare, och att de, sorn allenast
sköta en Trägård, endast böra i MantalsLängden
benämnas såsom Trägårds Drängar , just bevisr
nödvändigheten af den urskilning, som Utskottet
i detta fall föreskrifvit ; Likasom den af
samma varda Ledamot föreslagne ändring i Beskattningen
för Arbetsfolk å Landet desto mindre
lärer böra äga rum, som den re 'an i lindrigaste
måtto är beräknad,
4 §. Mom. I.
Ben erinran , som blifvit framställd inom
Vällofl. Borga’ eStå odet angående Stångjerns Verks
införande ihlard de här uppräknade Verk och
Manufacturier, är så grundad, att i följe derutaf
Stångjerns Bruk. näst efter; StählUgnar, komma
att «i detta Morn. innefattas.
Att den särkdta Stämpel Afgift, som i detta
Moni. blif- it ålagd hvarje tillverkad Kortlek,
måtte, ull förekommande af den skamliga
illusion, sorn i detta afseende ägt rum, öfverflyttas
på Fabrikerne, der Korten tillverkas , är
af en vard Ledamot inom Högvördige PresteStåndet
föredagit; men kan icke af Utskottet
understödjas, såsom oförenligt med principen
för FabriksSkatflaggning och med Riksens Högloft.
Ständers fattade Beslut, att denna Afgift för
Stockholms Stad bör Stora Barnhuset och för de
öfrige Städerne FattigvardsAnstalterne tillfalla,
35° BevillningsZJtsk. Betänkanden.
utan torde Bevillningsutskottets framställnig om
underdånig anmälan hos Kongl. Majit i afseende
på det härvid sannolikt förefallne underslef
till deras förekommande göra tillfyllest.
4 §. 2 Mom.
Hvad en värd .Ledamot inom Vällofl. BorgareStåndet
framställt om nödvändigheten af nedsättning
i den till 5 Procent, bestämda afgift
för inkomsten af Jerngrufvor, har redan vid
första Redactienen vunnit det afseende, att den
till 4 Procent blifvit beräknad , och någon förminskning
derunder lärer icke vara billig eller
lämplig.
För Skeppsbyggerilnrättningar har äfven
inom Vällofl. BorgareStåndet nedsättning eller
lindring i Bevillningen blifvit yrkad, åtminstone
för de år, då något arbete icke förehaf*
ves ; men, då denna Bevillning är föreslagen i
flere Casser, hvaraf de minsta, så ofta Byggnader
eller Reparationer verkställas , skäligen synas
böra äga rum, och i brist af allt tillfälle
till Arbetsförtjenst den följd ofelbart inträffar,
att någon Bevillning blott för sjelfva inrättningen
icke bör äga rum, anser Utskottet någon
förändring eller utsträckning af den på detta ställe
stadgade beräkning, icke böra vidtagas.
§. 6. a Mom.
Utskottet kan ej annat än vistorda den Anmärkning
vid detta Morn., som en värd Ledamot
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln yp.
pat, i afseende på den Gäldenären tillagde ersättning
till högre belopp, än den afgift, sorn
han sjelf får vidkännas , så vida nemligen in
-
BevillningsUtsk. Betänknnden. 35 I
tecknad fast Egendom är i fia ga, och detta förhållande
hade visserligen icke undfallit Utskottets
uppmärksamhet , om det ej ansett den i
18X5 ars BevillvillningsStadga influtne och af
Riksens Högloft. Ständer godkände Redaclion så
tillförlitlig, att den icke fordrade vidare undersökning;
men deremot företer sig den olika beskaffenhet
med instuckne penningar i Handel och
Rörelse, att, då för de sistnämnde erlägges Fem
Procents Bevillning, den äfven ostridigt bör till
lika belopp Gäldenären godtgöras, på hvilka grunder
Utskottet vågar föreslå en förändrad Redaction
i detta Moment, af sådan lydelse:
"Som likväl Låntagaren endast förskottsvis erlägger
den Bevillning , hvilken för atlanta Medel belöper
, vare det hans ovilkorliga rätt, att detta Förskott
af Langifvarm återfå, på det sätt, att 2 R\dr
af hvarje 1000 R;drs Capital, och i förhållande dertill
för mindre Län, a får ages på Räntan , då skulden i
gjord eller annan fast Egendom är intecknad, men 5
Procent å Räntan för de Capitaler, hvilke icke mot en
sådan säkerhet blifvit utlånte eller i Rörelse instuckne,
under vilkor i begge desse fall, att Ränta till Sex
Procent är bestämd. Låntagare åtnjute detta afdrag
&c.'‘
För öfrigt kan BevillningsUtskottet icke,
lika med en värd Ledamot i Väl loft. BorgareStåndet,
anse erfarenheten hafva besannat olämpligheten
af detta Beskattningssätt eller att
det i Moraliskt hänseende medfört menliga följder,
utan är det tvertom det enda antagliga
ocli möjliga band på den ersättningsskyldighet,
sora Borgenären åligger. Icke heller förestäl.
'g5a flevillningsUtsh. Betihikanden.
ler Utskottet sig, att dess vidfogade tillägg, att
Dom eller Utslag icke må utfärdas, förr än säljer
upplysning otn verkställigheten af föregående
föreskrift blifvit inhemtad, möjligen, på sätt
samina värda Ledamot befarat, kati förorsaka
sådane olägenheter, sorn motväga nyttan af den
Controll, som härigenom åsyftas, hvarföre ock
Utskottet förblifver vid dess i denna del redan
afgifne Förslag , hvars redbarhet icke af klart
framställde skäl blifvit vederlagd,
6 §. 2 Mom.
Då det endast tillhört BevillningsUtskottet
att föreslå det Liquidationssätt, som emellan
Borgenärer och Gäldenärer, med anledning
af Författningens ändamål, borde äga rum, hafva
andra grundsatser icke kunnat antagas, än
de, sorn öfverensstämma med rättvisans fordringar,
utan anseende till personen, eller i sådan
ställning någon åtskilnad kunnat göras, emellan
publika Cassör och enskilta Personer, , då de
hegge utlåna sina Penningar och derföre taga 6
Procent , hvilket Utskottet också förmodar vara
tillräckligt a t försvara dess åtgärd , och vederlägga
de flera i detta ämne , så väl inom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, som hos Högvördige
PresteStåndet och Vallofl. BorgareStåndet
framställde Anmärkningar, derutaf Utskottet
icke finner minsta skäl till rubbning i dess fattade
öfvertygelse och uppgifne Förslag; Geth, om
än Riksens Höglofl, Ständer skulle anse de bevekande
skäl, som blifvit förebragte , af den
vigt, att befrielse från Bevillriings-ersättning
må äga rura , förmodar Utskottet likväl , att en
sådan befrielse icke må sträcka sig till det obe
-
JBevillnirigs- ZJtsk. JBetiinianden. 353
stämda uttrycket af Cassör, som äro anslagne
ad pios usus, hvaraf tillämpning för de fleste
Cassör rnöjeligen skulle kunna härledas , utan
blifva» inskränkt endast till Arméens PensionsCassa
och Amiralitets-Krigsmans Cassan, för
hvilka en sådan förmån inom rätter Motionstid
blifvit i fråga ställd , och hvarmed OrdensCassan
eller Kyrkornas Cassör och Medel , för
hvilka äfven lindring blifvit sökt, efter Utskottets
tanka, icke kunna jemföras, hvaremot
StipendiiFonder ovedersägeligen innefattas ibland
den, sorn till Fattige Barns undervisning
äro anslagne och i BevillningsStadgan undantagne.
3 Mom.
Sedan Riksens Höglofl. Ständer nu mera
stadgat sitt Beslut, rörande' de i Riket varande
serskildte Disconter, har Utskottet trone sig
böra inskränka delta Mom. till följande Redaction:
”
Pidare erlägges Bevillning åf alla Actie Verk med
5 Procent af ilen utdelning, som icke ofverstiger Sex
af Hundrade ; får hvad deröfver utdelas, erlägges Be.
villningen med 10 Procent.
Den af en värd Ledamot inom Högvöré
dige PresteSråndeet skedde framställning af möjligheten,
att genom' ett afpassadt spelsätt pa flere
Sedlar förminska Statens inkomster af vinster
på NummerLotteriet, har väckt Utskottets uppmärksamhet
och föranledt till den förändring i
Redactionen, som Utskottet nu får den äran
föreslå, af sådan lydelse: vAf vinster pä Num•
354 BevilluingsVtsk. Betänkanden.
merLotteriet och dy like andre Inruttwngar, Fem Pro.
cent, da af giften utgår från och med w till och med
50 K:dr; »2«z dä den stiger deröfver, erlägges 75
Procent; Likväl alltid med afdrag af det insatta beloppet.
"
V. Art.
1 §. 7 Mom.
Härvid är af en värd Ledamot inom Hög*
lofl. Bidderskapet och Adeln anmärkning gjord
om olägenheten deraf, att hvarje Skattskyldig
skall uppföras i Mantal, der han största delen
af året sig uppehåller; men , då denna Föieskrift
endast är ett Alternativ emot den förut
meddelte om Mantalsskrifning och Taxering
der man är bosatt, och desse Förrättningar väl
på något ställe mäste ske, så vida icke eljest
all Skattskyldighet skall undvikas, sa synes den*
na Anmärkning sakna anspråk på afseende.
2 §. I Mom.
I stället för nu stadgade Utrednings- , Taxerings-
och Pröfnings-Comrnitéer, har samma
varda Ledamot förment, att blott en enda Ta*
xerings Gomittée, lika så val som före I8og,
kunde göra tilfyllest, och de betydliga, till icke
mindre än 80,000 R:dr föreslagne kostnader ,
sålunda undvikas. Men härvid torde Kevillnings-Utskottet
få erindra , att Beskattnings-sättet
nu är byggdt på helt andra grunder, än
de, som före den af den värde Ledamoten
uppgifne Tidpunct voro gällande, alt verkställigheten
och handhafvandet af dessa grunder
fordra en mera noggrann utveckling, säkrar»
pröfning och allmännare sammanjämkning till
BevillaingsUtsL Bet änkan den. 355
förvarande af den Skatfskyldiges rätt och en järn*
nare fördelning af hvars och ens bidrag tilt
Statens bestånd, att de nu föreskrifne Committéer
således, långt ifrån att vara öfverflödiga ,
fast hälldre hvar i sin mon är» nödige och nyttige
; och att de af Utskottet föreslagne omkostnader,
hvilke likväl, i händelse öfverflöds-Artikeln
bortgår, tåla någon förminskning, icke
endast till dessa Committéer, utan derjemte till
flera i 6 Art. 5 §. 11 Mom. stadgade Utgifter
och i öfrigt oumgängliga afskrifningar m. m.
äro anslagne, hvadan ock Utskottet ingalunda
kan dela den värda Ledamotens framställning
eller densamma i någon måtto tillstyr ka.
§ 2. Mom. 12.
Icke heller kan Utskottet inse någon giltighet
i den värde Ledamotens anmärkning eroot
den i detta Mom. lämnade föreskrift för
Jordägare, att uppgifva det värde å dess Egendom,
hvartill han anser den böra uppskattas,
blott för det, att dessa uppgifter stundom lämnas
utan afseende, enär det lika möjligen kan
hända, att särskildt kännedom eller särskildta
omständigheter föranlåta en ägare till en sidan
uppgift utöfver det värde, som i saknad deraf
Berednings Committéen kunde åsätta, i hvilket
förra fall Comittéen, enligt 16 Mom. i denna
ovilkorligen är förbunden att följa ägarens uppgift,
hvadan ock Utskottet anser det vara bäst,
att det vid Bevillnings Stadgans föreskrift i detta
fall må förblifva.
a §• 22 Morn.
Jemväl har Utskottet ifrån tvänne värde
Ledamöter innom Hoglofl. Ridderskapet och
EevillningsVt&h. Betänkanden.
Adeln och en annan vard I,edamot inom Högvördige
Prästeståndet, så väl som af åtskilliga
värde Ledamöter innom det Hedervärda BondeStåndet,
fått emottaga Anmärkningar i ett ämne,
som Utskotset trott vara tillräckligen upp=
lyst i det vördsamma Betänkande, hvilket åtföljde
Utskottets Förslag till den blifvande Bevillnings-Förordningen,
i det nämligen, som angår
en bestämd Minimi Afgift, intill nästa Riksdag,
å hemman innom hvarje Län i Riket 5
men i samma nion, som Utskottet tillförene
omständeligen anfört de grunder, hvarpå detta
Förslag hvilar, anser Utskottet sig icke böra
med upprepande deraf trötta Riksens Höglofl.
Ständers uppmärksamhet.
Man har påstått, att detta Förslag vore
Constitutions-vidrigt, likasom det mera stridde
emot Comstitutionen, att betrygga Bevillningens
utgående, än att fördela den, och man vill anse
för motsägande de faststälde Bevillningsgrunder,
det som endast har säkerheten ideras tillämpning
till föremål. Att Eevillningen för
Jordbruket är hög i förhållande till niringar
och öfriga inkomster, torde icke vara lika lätt
att bevisa, sorn att påstå, åtminstone lära de
röster vara få till antalet, hvilka af fullkomlig
öfvertygelse klandra den fördelning af Statens
bördor, som i detta afseende blifvit vidtagen;
och de Firtancielle förhållanden, som nu äro
för hand, tyckas icke heller vid jemförelse af
.Landtmanna-varors försäljningspris skäligen föranleda
till en allmän nedsättning af Fastighetsvärdet.
Att det genom särskildte tillfälligs
‘ . omstäti"
BevillningsUtsk. Betänkan deri, 357
omständigheter , såsom ägarens gäldbundna tillstånd
eller försäljning på Utmätnings- Aucfioner,
kati för eit eller annat Hemman falla under
dess rätta belopp, bör icke rättvisligen
förändra principen i det hela, eller förminska
den nya ägarens skylldighet att erlägga Bevillning
efter rät'a värdet i förhållande till andra
Hemman af lika godhet, hvilket äfven Utskott
tet i Redactionen af den lill flemmans-Uppskattningen
meddelte föreskrift sorgfälligt före»
kommit.
Någon anledning till den farhåga, sorn 1»
från olika synpunct^r blifvit yttrad, att ifråga*
varande Minimi Tabell kan medföra mycken oreda
vid dess tillämpning, i synnerhet ökade
tyngder förde Sk3ttskyldige af Landshöfdingarnes
förbindelse att hvar för sitt Län lefverera en
viss Summa och en deraf förorsakad Uppskattning
af de verkelig» i Orten gängse och af myntförändringen
beroende värden, vida öfver hvad
Egendomar t andra Län blifvit uppskattade ;
och att genom denna Tabell Taxe:ingsmännens
åtgärd blott inskrankes att fördela, ej att ålägga
Bevillning, så au Berednings och TaxeringsCommitteerne
hädanefter blifva öfvérflodigej
kan Utskottet för sin del icke finna; tvärtom
torde det, vid närmare granskning af dessa omständigheter,
falla begripligt, att Minimi- Tabellen,
långt ifrån att förorsaka oreda, snara-e
skall verka till ordning och säkerhet, då alla
förflutne arens beräknings summor för hvarje
Län deruti äro anförde och således en auvis
-
Bihang tili Riks-St. Prot. igig-igig. ^:te Sami. N:r^6,^g.
358 BtvillningsUtskt Betänkandert.
ning hvarje BeredningsCommittée lemnad till
dess af olika förhållande påkallade åtgärd; att
icke Landshöfdingarne egentligen , utan alla BevillningsCommittéerne
fått sig ålagdt tillsynen öfver
motsvarande BevillningsSumma, och, om de
förstnämnde skulle sträcka deras befattning utöfver
rätta förhållandet, den tillräckligen är motvärkad
af TaxeringsCommitféérha* enskildta och
BröfningCominittéernas med Landshöfdingen ge-*
mensamhia Beskattningsrätt; att Taxeringsmännens
åtgärd vid alt detta, i stället för att vara
blott Mechanisk , fordrar vida mera uppmärksamhet
och granskning än till förene, då TaxexingsFöreskrifterne
icke lämna i deras Val, att
slumpvis eller efter godtycko bestämma Hemmansvärdet,
utah tvärtom innefattar det åliggande
att individuellt eller för enskildte Hemman
höja eller sänka efter olika förhållanden, och
denna utredning visserligen icke utan en noggrann
jämnförelse och sorgfällig urskillning låter
sig verkställa, men en gång i rättmätig och
Vederbörlig form tillväga bragt, med undantag
af de smärre förändringar, som uppkomma och
utan svårighet stå att afhjelpa, väl synes till
nästa Biksdag kunna blifva gällande utan fruktan
för Jordbrukets Undergång, då det är föga
sannolikt , att 'dess producter skola falla i värdet,
åtminstone ej under förhållandet till motsvarande
behof , då förökade Näringsfriheter gifva
hopp om en växande productions förmåga,
och då erfarenheten visat att flere Län allt ifrån
år 18la burit en i det närmaste oförändrad
Bevillning.
Hvad för öfrigt angår den oriktighet och
JjevillningstJtSk. Jietänk anderi. 35^
Opålitlighet i den foreslagnä MinimiTabelleri *
som flere Ledamöter innom det Hedervärda
jflondeStåndet trott sig kunna härleda ifrån bristande
kännedom af Hemmanens olika förhållande
till hvarandra i det ena Länet emot det
andra, och deri deraf följande omöjlighet att
kunna jämka dem till motsvarande belopp ; Si
bör Utskottet upplysa döt HederVätdä Ståndet*
att, om fråga Vore att ett Hemman i det ena
Länet till värdet jemt skulle svära emot ett
Hemman i det andrä efter hVärderas förmåner*
den omöjlighet i verkställigheten visserligen ägde
rum* Som blifvit befarad 1 meri nU är föremålet
endast ät( jemkä Stadens bördor émellart
Likets PröVineer i allmänhet, på det deri éna
icke må ständigt falla Och en annan antingen
Stiga eller blifva oforändrad i dess Skattskyldighet*
derigenom en obestridlig ojämnhet i allmänna
bördor i bredd med Statens förlust Uppkommer*
Oell fo'r ert så Allmän öfversigt liar
Utskottet icke saknät tillräcklig vägledning, dels
åf dess från spridda Landsorter varande Ledaroötérå
enskildta kännedom* dels ode isynnerhet
af de Statistiska upplysningar * äorri RiksgäldsContoirets
årliga Sammandrag öfver BeVilirtingen
vidhanden gifva. För déri, sorn uppmärk-'
samt och oväldigt granskär dessä Sammandrag*
Skall det icke blifva Svårt, ätt öfVéttygas, det
Östergöthlands Län * hvilket i Änmärkningarné
till exempel blifvit änfördt, sjunkit 1 dess Hem*
mansvärde innom 4 åt ifrån 30 till 2ö Millio*
ner* Utan sådprte allmänna och fortfarande olyckor,
sorn till en så berydlig nedsättning kunnat
föranleda, och thymedelst visserligen förlo
-
360 BevillningsZJtsL Betänkanden.
rat jemvigten i dess förhållande till alla öfrige
Län i Riket och i synnerhet till dem, sorn antingen
bibehållit eller föga nedsatt deras Hera*
inansvärden; och att detta förhållande således
borde återföras till den ståndpunct, hvarvid
Skattskyldigheten för dem alla bör vara fästad,
att nemligen den ena provincen icke bör mera
än den andra afvika ifrån den Beskattning, hvilken
de vid första grundläggningen sig åtagit.
Den, som går vidare i tillämpningen häraf, skall
också erfara, att, fastän ofvannärnde län nu fin*
ge vidkännas en tillökning af nära 3 Millioner
emot hvad det utgjort år 1816, det likväl er*
hållit 7 Millioners afkortning emot 1813, och 2
Millioner under den största nedsättningen år
ISI4, och den, som ändå tviflar, skall i 1810
års Sammandrag finna, att Östergöthland efter
den då gällande lindriga Uppskattnings-melhode ,
redan var ansedt till nära 23 Millioner och
följakteligen nästan lika ined hvad Utskottet nu
föreslagit, hvaremot andre län för det närvarande
stå i vida högre proportion till den tidens
Hemmansvärden, och, orri det kan sägas, att ett
eller annat Hemman i Elfsborgs län möjligen
är så godt som något i Östergöthland, så torde
det likväl vid åsigt af det hela, och med kännedom
af Provincernas olika godhet, falla hvar
man i ögonen, att, då efter 1816 års Sammandrag
médelvärdet af ett Hemman, i den
förre Provincen belöper sig till 3,500, och i
den sednare blott utgjort 4000 R:dr, den jemna
beskattning, rättvisan påkallar, icke blifvit
iakttagen.
Vid det öfverslag af särskildfe
läns JBevillningsSummor, som en värd leda*
BevillningsUtsk. Betänk anden, 361
mot innom Höglofl. Ridderskapet och Adeln fö-?
rebragt, liar den hufvudsak liga skillnad, som
af cessa Provincers olika Hemmantal uppkommer,
undgått dess uppmärksamhet, hvilken
skillnad vid en närmare jemförelse säkerligen
skall gifva ett mindre oskäligt resultat, än den
värde Ledamoten sig föreställt; Och, örn det
icke kan bestridas, att, på sätt en värd Leda»
mot innom Hedervärda BondeStåndet anmärkt,
åtskillige till ett emot hela Östergöthland obetydligt
antal Hemman blifvit lagde innom Gö"
tha Ganals Område; Så torde det deremot böra
medgifvas, att arbetet vid berörde Canal tillfört
den Provincen så betydliga Summor och så stor
förtjenst, att Afsättningen och Land;tmanna- rörelsen
där bort vara mera liflig än annorstädes,
och följakteligen Hemmanens värde stiga
vida öfver den förlust, som i deras numeraire
inträffat.
Det är väl också yrkadt, att, då en MinimiTabell
för Landet ät- föreslagen , den äfven i
afseende på Stadsjorden bort äga rum ; men
härvid företer sig det olika förhållande, att, då
Fastighetsvärdet å Landet ifrån 1813 till 1816
fallit ifrån 350 till 268 Millioner, värdet af
Hus, Tomter och Stadsjord, under samina tid,
stigit ifrån 44 till 47 Millioner, hvaraf den
slutföljd, Utskottet antagit, att i samma nion, som
en Minimi-afgift för det förra värdet vore oumgänglig,
en dylik gräns för det sednare skulle
ofelbart lända till en minskning, som dessutom
i en allt mer tilltagande Brandförsäkring tillräckligen
är motverkad och i sådan följd ingalunda
akt befara.
£03 JitviftningsUtsk, Betänkanden.
Utskottet har tilläfventyrs varit vidlöftigare
| ptyicklingen af detta ämne, än dess förut nog
tydeliga framställning kunnat fordra ; Mea Utskottet
anser det af större vigt, än att pågot
tvifvelsmål skulle lemnäs öfrigt. Deruppå hejm
r icke allenast säkerheten för den af Ilandet
påräknade bevillning, med deraf följande trygghet
emot täta Riks dagar, titan också en jämn
fördelning af U,skyldeme emellan alla Orter
} Riket. Deraf skulle äfyen den väsendtliga
fördel inträffa, att, om någon oförsedd sk i 1 jack»
tighet i Hetnmansvärdet i afseende pi särskilda
ta Dan skulle sig förete, Riksens Höglofl. Ständer
vid nästa Riksdag blifva i tillfälle att deråt
gifva den rättelse och jemkning, som af omständigheterna
påkallas, hvartill, i saknad af den
utväg Utskottet föreslagit, både ali upplysning
och ali ledning förgäfves vöre att vänta,
ReyillningsUtskottet kan således icke nog
vördsamt och pog enträgit hemställa, att dess
åsigt i denna del matte vinna Riksens Höglofl,
Ständers ynnestfulla bifall, och icke utan de
mäst trängande skäl peli det mäst alfvarjiga flf'
yervägande förändra?. Utskottet har med yttersta
omsorg tänkt sig jn i detta ämne ; Det
har noga insett både dess svårigheter och dess
fördelar, och kan med trygghet försäkra, att de
förra skola i märkelig mqn öfvervägas af de se»
nare, t)ra de grunder för HemmansTaxerin.
gen, som U.sko tet framställt, sorgfälligt handhafvas,
äger Utskoitet det säkra hopp, att min.
sta farhåga fö'- Bevillmngens utgående utan nå,
goos ofärd icke skall blifya öfrig , och att fram -
BevillningsUtsL Betänkanien, 363
ställningen i det hela skall blifva af en redbar
och välgörande verkan,
2 §. 23 och 24 Morn.'
Af särskildte Ledamöter innom Vällofl.
BorgareStåndet har blifvit anmärkt, att JernManufactur-Verken
äro för hardt och utur sitt
rätta sammanhang med StångjernsVerken be*
skattade, och på sådan grund yrkadt, det måtte
Bevillningen derföre minskas från till
procent; Men Utskottet har vid granskning af
den för dessa Verk utförda Bevillning icke
kunnat finna, att någon förändring i dess Förslag,
hvarken af billighet eller särskildte omständigheter
påkallas, och 6aknar således anled*
ping att den tillstyrka,
2 §, 30 Mom.
Om, på sätt en värd Ledamot innom Hög*
lofl. Ridderskapet och Adeln anfört , det vöre
tillåtit att undandraga sig deltagande i Bered*
ningsCommitteer, utan laga förfall, skulle san*
nolikt dessa förrättningar antingen förfalla eller
blifva ofullkomligt verkställde; Och Utskottet
anser följakteligen den i detta Morn. meddelte
föreskrift böra bibehållas,
3 §. 21, 22 Morn,
Hvad gamma värda Ledamot vidare an”
märkt emot Husbondes ansvarighet för dess
LandtBönders, Torpares och an Ire Arbetares
Kronoutskylder, äfven då de flytta Bostad, sedan
skattskrifning verstäld är, finnes ej med
minsta skäl beledsagadt, och strider dessutom så
uppenbart emot säkerheten för Kronans Uppbörd,
att derå ej kan hafvas afseende.
364 BevillningsUtsh Betänkanilen.
4 §. 2 och 3 Mom,
Emot den Anmärkning, sorn en värd Ledamot
innom Höglofl. Rid lerskapet och Acieln
framställt, i afseende på sammansättningen a£
Stadernas TaxeringsComméteer, förekomma de
omständigheter, att i Städerne, i synnerhet af
ett mera vidsträckt omfång , ett större antal bor*
geliga Ledamöter synes vara oumgängeligt, för
att inhämta upplysning om deras tillstånd och
vilkor, hvilka utgöra de fläste innevåuare, och
att, om än någon oriktighet genom deras öfvervigt
vid omröstning skulle vid Taxeringen förelöpa,
dtm lätteligen kan afhjelpas vid ProfningsCommitteen,
deri Ämbetsmän och Ståndspersoner
deltaga till hälften, och hafva en Ämbetsman
till Ordförande; Hvarföre, o*.h enär ingen
olägenhet af den hittills vedertagne beräkning
af Ledamöters antal vetterligen ägt rum,
det torde vara lämpligast att äfven hädanefter
låta dervid förblifva.
Jemväl har en värd Ledamot af samma
Höglofl. Stand i blandade framställningar gjort
särskildta anmärkningar, att en förteckning öfver
Fastigheter och derå vid Taxerings- och
PröfningsCommittéer åsatte värden borde till
hvaije Socken försändas, att en förnyad föreskrift
eller Formulaire för Debetsedlarne under
särskildte Rubriker måtte utfärdas, så att ,hvar
och en u ar» besvär kan pröfva i hvad moa
missräkning i Debiteringen ägt rum, att skyldigheten
till inställelse vid UppbördsSiamman,
då man icke kan betala, är löjlig, skadlig och
ofta föranledande till hinder för Jo dbrukaren i
dess arbete, att förbindelsen att infinna sig vid
BevillningsUtsk. Betänhanden. 3^5
Mantalsskrifningen likaledes kunde indragas, dä
Husförhörs Längderne ('ervid utgöra tillräcklig
vägledning, och att föreskriften, att i tvefallt
ingifven Förteckning upptaga alla pä en Egendom
boende Personer är lika besvärlig , som
utan ändamål, då HusförhörsLängderne derom
Jemna säkraste upplysning; meri, vid granskning
af hval sålunda blifvit anfördt, linner Utskottet
det sakna skälig anledning och tillika åsyfta
en rubbning eller ett utvidgande af BevillningsStadgans
föreskrift, sorn i intet fall är nödigt,
roen möjligen skulle verka till oordning
och vidlöftighet, hvarföre ock Utskottet icke
deråt kan lämna afseende; Och lika litet kan
Utskottet dela samma värde Eedarnots farhåga
för vådliga följ'er af den TaxeringsMännen å*
lagde edgång , enär den blott en gång för hvarje
Goinrnittée afläggeS, och uppfyllandet af rättvisans
och redligheten fordringar tillika är ett
fullgörande af den Förbindelse, eden innefattar;
en Förbindelse , som ingen Medborgare
med anspråk på andras aktning, äger sig undandraga.
VI. A r t.
I §. 3 Marn.
Att, på satt detta Mom. föreskrifver , en
Magistratsperson vid Uppbördens verkställande
inom Städerne skall vara tillstädes, är lika nara
förbundit med Magistratens ansvarighet för
Uppbördsverket, som med angelagenheten att
en sådan uppmärksamhet , som härigenom åsyftas,
icke må uiuraktlåtas, af hvilka anledningar
den deremot ifrån Vällofl. BorgareStåndet
ställde Anmärkning torde försvinna.
j66 JJevillningsUtsk, Betänkandm,
j §. 4 Mom.
Det skulle väl synas, som den i detta Mom.
gifne föreskrift om inställelse vid Andra UppbördsStämman,
äfven för den, som icke mäktar till
större eller mindre del sine Utskylder afbörda,
vore öfverflödig, då dess utblottade tillstånd ändå
Iean utrönas, hvarföre ock en värd Ledamot inom
Vällofl. BorgareStåndet yrkat, att denna föreskrift
borde upphöra; men, då den ej mindre
leder till allmän ordning» hvilken i fråga om
menigheter alltid är af vigt, än äfven är för
den obemedlade angelägen, för att erhålla underrättelse
om de utvägar, som till lindring eller
befrielse af honom böra vidtagas ; Så inser
Utskottet ingen anledning att deruti föreslå
ändring,
4 §. 4 Mom.
Hvad en värd Ledamot inom Höglofl, Bid<*
derskapet och Adeln framställt, angående lindring
i JBevillningen enligt detta Morn. för alla
af Arbetande Classen, ehvad de bruka * eller
Mantal, kan väl äga utseende af billighet,
då deras behof och vilkor äro enahanda » men
står icke att förena med den serskildta Kongl,
Författning, hvarpå detta Moment egentligen
är grundadt; och hvilken måste lända till efterrättelse.
Slutligen är i afseende på Bedogörelse-sät*
tet, inom Vällofl. BorgareStåndet framställdt ,
det kunde till Räkenskapernas förkortande alla
Columner för Bunstycken försvinna ; och i det
stället hvad sorn ej uppgick till 6 r:st helt och
hållit uteslutas, men hvad som öfversteg detta
belopp med en Skilling utföras.
Bevillnifigs Utsi, Bet ani anden,
Då likväl både DebetSedlar oell UppbördsLängder
äro efter fastställde Formulairer i längre
tid nyttjade och till största delen tryckte ;
så att något synnerligt besvär genom den antagne
Mehoden icke kan förorsakas, och derigenom
uppkommande förhöjningar j samma
man j som de voro ovanlige, skulle af den fattige
FolkClassen anses kännbara och tryckande;
Så finner Utskottet betänkligt, att för dessa FörSi3g
styrka till bifall.
Utom de Anmärkningar, sorn i alla här
anförde delar blifvit ställde mot BevillningsStadgan,
h^fva tvenne värde Ledamöter inom
det Vällofl. BorgareStåndet, Herrar Nordström
pch Faurell förment, den förre att Landets inre
ställning fordrar andra utvägar till Statsbehofvernas
fyllande, och en underdånig anmälan
till Kongl. Majit angående Rikets bekympiersamma
förlägenhet m. m.; och Herr Faurell,
att den Bevillning som Rikets Höglofl., Ständer
vid 178g års Riksdag sig ätogo och hade liqviderande
af Statens skuld till ändamål, icke borde
blifva beständig, utan någon gång medgifva
Jiopp om lindring i den dermed förenade börda;
Men begge desse ämnen ligga utom
gränsen af BevillningsITfskottets befattning, hvilken
endast sträcker sig till Bevillnings-grundernes
uppgifvande och den af Riksens Höglofl.
Ständer godkända BevillningsSummans fördelning;
Och Utskottet är således icke i tillfälle
att åt de värde Ledamöternes så beskaffade framställningar
lemna något biträde. BevillningsXJtskotiet
har nu genomgått alla de tvifvelsmål
pher „ betänkligheter, som emot Förslaget till
368 BevillningsZJtsk, Betänhandm»
BevillningsFörfattningen till och med II Ärt.
samt V och VI Art. förekommit ; och hade
ingen ting högre önskat, än att på en gång kunna
öfverlemna lil och IV Art. om Öfverflödsoch
FyllnadsAfgifterne; men, då i afseende på
den förra sådane skitjaktigheter emellan RiksStånden
och lika > skiljaktighet i tillämpningen
inom Utskottet sig företedt, hvilkas utredande
och afbjelpande åtminstone fordrar någon tid
innan sjelfva Artikeln kan vinna handläggning;
deraf också beror , hvilkendera af dessa Artiklar,
som skall försvinna för den andra, eller om
begge måge blifva beståndande; så har Utskottet
trott sig böra utesluta dem ifrån detta vördsamma
Utlåtande, för att, så vidt det stått i
dess förmåga, afböja Riksdagens utdrägt, under
förbindelse att vid första möjliga tillfälle dermed
till Riksens Höglofl. Ständer inkomma;
hvar emedlertid intet hinder för Riksens Höglofl.
Ständer möter, att afgöra de Artiklar sora
nu till Riksens Höglofl. Ständers upplysta
granskning vöidsammast hemställas; med bifogande
af en Uedamots serskildta mening.
Stockholm den 17 Junii 1818.
Utdrag af Protocollet, hållit hos
Riksens Högloft. Ständers Bevillningsutskott
vid Urtima Riksdagen i Stockholm
den 17 Juni i Igl8. "
Till följe af Riksdagsmannen Botvid Johnssons
vid sista sammanträdet gjorde och af Höglofl,
Utskottet bifallne anhållan , då Utskottets
BevillningsVtsk. Brfanlanden, 369
Utlåtande öfver en del af de emot det författade
Projectet till den blifvande BevillningsFörordning
gjorde Anmärkningar, justerades,
inlemnades af honom nu till Protocollet en så
lydande
Vördsam Reservation :
Dä jag nu reserverar mig mot det Beslut
Höglofl. Bevillningsutskottet fattat och dess nu
godkände Utlåtande i afseende på MinimiTa»
hellens innehåll, åligger det mig att uppgifva
orsakerne till denna min serskildta tanke, och
desse äro:
1:0 Att Utskottet icke fästat afseende på
de skäl jag anfördt till befästande af min framställning.
Jag har vidlyftigt ådagalagt det oproportionerliga
förhållandet i afseende på flere
Fän emellan, deribland var Östergöthland som
är ungefär fyra gånger så godt som Gottland,
men det sednare Fänet är, efter den föreslagne
Tabellen, ej till Sjundedelen värieradt, likväl
har detta ej förmått verka någon ändring i
Höglofl. Utskottets tanka, lika så litet som den
allmänt bekanta omständigheten, hvarpå jag sökt
fästa Utskottets uppmärksamhet, att nemligen
år 1813» till följd af flere serskildt då inträffade
händelser, icke kan jemföraS hvarken med
den förflutna eller närvarande tiden , men att
man sådant oaktadt lagt detsamma till grund för
uppgörandet af MinitniTabellen.
2 0 Af Uiskottets Betänkande synes det
misstroende till TaXeringsCommittéeme, det
skulle desse slumpvis och efter godtycko åsatt
Hemmansvärde; denna tillvitelse finner jast
dem ej förtjent, men är srnärtande för hvari'
370 BevillningiUtsL Betänkanden.
redlig Medborgare som Edspligt och Samveié
sökt iakttaga sine skyldigheter och bevara Svenska
folkets urgamla rätt att beskatta sig sjelfve.
Att Utskottets omförmäldte Utmätnings Auctioner
, men icke att jag genom tvenne bevis fränt
Östergöthland, det ena deraf utgifvit af en akt
ningsvärd
Domare, bevisat att Hemmanen allmänneligen
säljas till bättre köp än åf 1813 *
Utan att likväl Taxerigsvärdet blifvit nedsatt
fullt 1 samma proportion.
3m Att Höglofl. Utskottet yttrat, det skali
Hemmansvärdet inom Östergöthland, genorrt
den nu uppsatte MinimiSuöima, närma sig till
UppskattningsSumrnan för år 18 tö. Öm sä
Verkligen förhåller sig var förmågan då Vida
större att utgöra Bevillning än nit; deremot bestrider
jag uppgiften, att Östergöthland erladö
då i proportion likasom mlenligt den af mig
här i Utskottet uppvisade skrift , tryckt år
1815 under Titel i Sveriges Folkmängd och
Styrka , på den deri Varande Tabell finnes etf
helt annat förhållande än Höglofl. Utskottet
yttrat.
4:0 Atf Utskottet förmodat, ätt pi sådant
sätt Skulle Kongl. Maj:f och Kronan betryggad
i afseende på dess intrader och täta Riksdagar
undvikas. Jag är af en motsatt öfvertygelse,
och jag vill endast till Utskottets besvarande
framställa den frågan, om ej, i händelse genorrt
den utgående och af Utskottet utverkade MtnimiAfgiften,
etf eller annat Län tili den grad
förstördes, atf det ej förmådde utgöra sine Kronoutskylder
, én Riksdag äfven då bfefve lika
oumbärlig, helst då öfrige Länen ingalunda Vo
-
JBevillnlngs-Utsk' Betätikanden.
10 förpligtade att dela och underlätta deri alta
inanna bördan.
5:0 Att på samma sätt^ sorn Utskottet annorstädes
lemnat utan afseende mina öfriga
anmärkningar, har det förfarit med den, angående
den minskning i hemmantal, som upp-,
kommer genom flere hemmans ingående i Götha
Canal, med den yttrade förmodan, det skulle
deremot svarande fördelar blifvit tillskyndade
Provincen ; I början hade Östergöthland visserligen
någon fördel genom åtskillig® der inom gjorde
upphandlingar, men just dessa lofvande utsigten
voro ursprunget till den påföljande olyckan, och
de som vunnit på upphandlingarne lockades af
desse lofvande utsigter att utsträcka sin verkningskrets,
och denna omständighet, jemte den
stora Sedelmassan, som genom dess Discont på
en gång släpptes in i allmänna Rörelsen , förorsakade
det år 1813 inträffade höga Egendoms*
priset, så mycket skadligafe, som Föreståndarne
för denna Inrättning, efter den tiden, så
vida mig är bekant , inställde alla upphandlingar
och antingen hemtade behofven för denna
Inrättning ur Kronans Magazin, eller inför*
skrefvo riem utifrån, och jemväl föranstaltade
försäljningar af åtskillig© varor, samt sluteligen
lemnade de af misslyckade Speculationer och
DiscontSkulder nedtryckte Innevånarne, att reda
sig bäst de kunde.
Af alla desse skäl kan jag ej dela Utskottets
öfvertygelse, utan uppmanar tvertom hvarje
Fäderneslandets verkelige vän att närmare
betrakta detta ämne. Har ett misstag härvid
273 Bevillmngs XJtiL Betdnhanderu
inträffat, så skola följderne deraf blifva oberäk»
nelige, och jag önskade, att Män med mera
kännedom och större irisigter ville, innan de
ingå i detta Förslag, betrakta »let med deti yttersta
uppmärksamhet. Fånens lagen , afsatt»
nings-tillfällen, serskildte pvoducter och beskattning
m. rn., allt anser jag böia afvägas och
noga uträknas, förr än det kan kallas rättvist.
Men iakttages äfven, att en del Läns pro»
duction kan genom årsvexter blifva skadad ,
och en annan del genom sin Skogs- och Bergsafkastning,
genom lättare och förmånligare afsättning
blifva gynnade, och så tverforn, frågar
jag: huru en MinitniTabell här i liiket kan
blifva nyttig?
Undersökes ej detta, utan lyder man mera
andras önskan, än egen öfvertygelse, så skall man
snart ångra sig, och hvem är da borgen före att
det onda kan botas ?
Desse mine tankar anhåller jag må åtfölja
Höglofl. Utskottets Betänkande till Rikets Hoga
loll. Ständers bepröfvande. Ut supra.
N:r as?
BevillnlngsUtst. Betänkanden. 373
N:r 95*
Riksens Högloft:* Ständers Bevillning
sUt skotts Utlåtande, angående åtskillt
ge Anmärkningar föranledde af
Utskottets Betänkande under den
2 2 '.dra sistledne Maji, i afseende på
flere till Utskottet remitterade och
Allmänna Bevillningen rörande Memorial.
■IVted anledning af Riksens Hoglofl. Ständers
BevillningsUtskotts den 92tdra sistledne Maji
afgifne Betänkande, angående åtskillige dit remitterade
och Allmänna Bevillningen rörande
Memorial, hvilket den 2 gide i samma månad
blifvit af Hoglofl. Ridderskapet och Adeln samt
HÖgvördige PresteStåndet godkändt, men af
Hedervärda BondeStåndet i sammanhang med
Projectet till BevillningsSfadgan, dock utan Anmärkningar,
åter-remitteradt, har vid skedd föredragning
den 3:dje dennes inom Vallofl. Bor»
gareStåndet blifvit yrkadt , dels att en lägre
MinimiClass för bestämmandet af Bevillningen
efter 2 Art. 9 §. 3 Mom. borde för Borgerskapet
i Städerne utsättas , dels att lindring i Bevillning
en måtte medgifvas Staden Råholm, i
anseende dertill, att dess Innevånare genom flere
eldsvådor och sednast den af år I8II , blifvit
till större delen bragte * yttersta fattigdom,
ehuru ansökning om eftergift i Bevillningen af
hvarjehanda omständigheter, icke kommit i frå
Bihang
till Riks. St. Fröt. i8i?-i8i8-5:te Sami. N:r 48,49»
BevillningsUtst. Betäntanden.
ga förr än nu , dä Fäderneslandets mera gynn»
samma ställning synes medgifva en sådan, af
flere bland Vällofl. BorgareStåndets Herrar
ledamöter på serskildte skäl tillstyrkt, mildring
i Laholms Stads allmänt kända svåra belägenhet.
Hvad angår framställningen om en ytterligare
nedsatt MinimiClass för Städernes Innevånare,
får Utskottet vördsamt åberopa hvad i
detta ämne är anfördt i dess nu afgående Utlåtande,
öfver de emot det författade Projectet
till en blifvande EevillningsStadga gjorde anmärkningar
; Vidkommande åter den önskade
lindringen i Bevillningen för Laholms Stad ,
så finner Utskottet sig sakna anledning att densamma
tillstyrka, då icke allenast nya skäl till
beredande deraf ej blifvit uppgifne, utan äfven
följden af en befrielse vunnen efter så lång
tids förlopp ifrån det olyckan inträffat, möjli*
gen kunde blifva den, att andra i samma tillstånd
råkade Städer, skulle med häraf hemtadt
prejudicat både kunna begära och äfven vara
lika berättigade till en dylik , men med den påräknade
BevillningsSummans utgående , oförenförmån.
Hvilket allt likväl öfverlemnas till Pikets
Höglofl. Ständers upplysta granskning,
Stockholm den 17 Junii 1818.
BevillningsUtsk. Bttänkand&n»
N.-r a 6*
Riksens Högloft. Ständers Bevill*
ningsUtskotts Memorial, angående ett
Arfvode för Herr ÖfverQominissarion
D. Ek, som biträdt Utskottet vid
BevillningsStadgans uppgörande.
Vid början af innevarande Riksdag, anmoda»
de BevillningsUtskottet, föranledt af samma skäl
som dess företrädare vid 1815 års Riksdag,
Commissarien vid Riksens Höglofl, Ständers
RiksgäldsContoir , ÖfverCommissariért JD. Ek,
att vid författandet af Projectet till den blifvande
BevillningsFörordningen och andre dermed
gemenskap ägande ärender, biträda Utskottet,
och, sorn ÖfverCommissarien, så väl dervid,
sorn genom uppgörandet af alla Calculet och
Formulairer gått Utskottet tillhanda med samma
hedrande sakkännedom och nit , sorn vid föregående
Riksdagar tillvunnit honom då Varande
BevillningsUtskotts välförtjenta bifall och någon
vedergällning af Riksens Höglofl. Ständer för sitt
besvär; så anser Utskottet sig böra hos Riksens
Höglofl- Ständer vördsammeligen anhålla, det
måtte bemälte ÖfverCommissarie, såsom en belöning
för dess ospai ade möda och gagnande biträde,
erhålla af de till Riksdags-kosfnademes
bestridande anslagne Medel, i ett för allt, ett
lika Arfvode, som vid förra Riksdagen eller
400 R:dr Banco; dock varder 'ienna anhålläti
till Riksens Höglofl. Stände-s bevågna ompröf<5
vande vördsamt öfverlemnad.
Stockholm den 17 Junti Iglg,
BevillningsUtsl. Betänkanden.
N:r 27.
Riksens Högloft. Ständers Bevillningsutskotts
Betänkande, angående
Brännvins-Brännings-Afgifterne s ut
-
Då Högvördige PresteStåndet och Hedervärda
BondeStåndet redan den 29 i förliden månad ,
med anledning af Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotiets
framställning , förklarat, det bor*
de, i anseende till Husbehofs- BrännvinsBränningen,
förblifva på det sätt Biksens Höglofl.
Ständer vid 1815 års Riksdag öfverenskomma,
och Kongl. Maj:t i Nåder kungjort; samt Hög*
lofl. Ridderskapet och Adeln tillika med Vällofl.
BorgareStåndet den lii denne månad bifallit
bemälte Höglofl. Utskotts under den 8
dennes aflåtne Memorial, hvari yttras, det måtte,
sedan alla andra detta ärende rörande omständigheter
blifvit genom respective RiksStåndens
Pluralitet förklarade böra fortfara i samma
skick som tillförene, och skiljaktighet endast
uppstått i en enda fråga, hvari Två Stånd stannat
emot Två, denna äfven förfalla, emedan
densamma befunnits vara af den beskaffenhet,
att i sådant fall borde förblifva vid hvad förr
stadgadt varit, helst Bevillningen derigenom
icke i någon mån förändrades, utan kom i sådant
hänseende och genom ett dylikt beslut att
orubbad förblifva hvad den förut varit, så fin*
ner BevillningsUtskottet, sedan Riksens Höglofl.
Ständer på förberörde sätt stadgat sitt Beslut,
rörande grunderne för begagnandet af Hus*
Bevillnings Utsk. Betänk and en. 377
behofsBrännvinsBränningen, sig ej heller böra
föreslå någon förändring i den delen af Författningen,
som angår de för denna rättighet
till Staten inflytande afgifter, serdeles som Högloft.
StatsUtskottet uti dess den 16 sisth Febr.
afgifne Utlåtande beräknat denna inkomst till
425,000 R:dr och således till 27,000 li:dr under
det belopp, som i 18I5 års StatsFörslag bestämdes.
I sammanhang med denna beskattning har
Riksdagsmannen Jonas Hörstedt från Jönköpings
Rän i ett till Hedervärda BondeStåndet ingifvit
Memorial anfört, att, enär i 3 §. 2 Mom.
i Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 6
September 1815,angående HusbehofsBrännvinsBränningen
och de derföre bestämda afgifter,
stadgas, det skall afgiften för Pannerymden beräknas
på Uandet af en Panna till och med
16 kannors rymd till 2 sk. för hvarje kanna,
men för Pannor af 16 till och med 25 kannors
rymd till 4 sk. för hvarje kanna, derigenom inträffat,
det åtskillige af Allmogen, hvilke, då
Författningen utkom, ägde Panner af 18, 19
till och med 20 kannors storlek, antingen mast,
utan afseende derå , att den fastställde gränsen
för utskyldernes beräknande endast öfversköts af
2. till 3 kannor, betala den fördubblade afgiften,
eller med dryg kostnad låta sina BrännvinsPannor
omgöras, till hvilka svårigheters
undvikande, likväl under medgifvande af denna
beskattnings-princips riktighet i det hela,
blifvit föreslagit, det borde någon minskning i
afgifterne äga rum för Pannor af 17 till och
med 20 kannors rymd; hvarjemte Riksdags
-
378 BevillningsVtsk, Betänkanden.
mannen Nils Mansson från Malmöhus Län vid
samma tillfälle sökt i ett muntligt anförande fä*
Sta uppmärksamhet derå, att, enär någon uppgifvit
sig till Rrärinvins-tillverkning med en
S6 kannors Panna, har han ej fått beräkna sig
det i Författningen medgifna kokrummet till
godo, Utan blifvit ålagd en högre afgift, ehnru
han endast bort skatta för en Panna af 24
kannors rymd; men hvilken omständihet Riksdagmannen
jonders Danielsson från Elfsborgs
Län ansett förtjena mindre afseende, då den
endast kan tillskrifvas misstag eller origtigt förfarande
af den som förrättat debiteringen, hvil*
Jcen är skyldig att rätta sig efter den af ägaren
uppgifne Pannerymd , så att fråga om det fastställde
kok^ummet endast vid yppade beslag
kan komma i beräkning.
Herr Grefve Hs J. Gyllenborg har likaledes
i ett den 8 sistl. Maji till Höglofl, Rid*
derskapet och Adelns Prorocoll inlemnadt anförande
yrkat, det matte afgifterne för Hemmansvärdet
å Landet och Personalen i Städerne, helt
och hållet försvinna af de skäl, dels att sådant
instämde med åtskillige af RiksSåndens och
jemväl fördetta varande BevillningsUtskotts vid
förra Riksdagar yttrade önskan, dels, att då
Höglofl. StatsUtskottet föreslagit en nedsättning
af 2 5,000 R:dr i inkomsten af RrännvinsBevinningen,
vore nu tillfälle att derigenom minska
hälften af den vid sista Riksdag till 50,000
Rtdr af Hemmansvärde och Personal beräknade
Summa , samt söka återstoden derigenom ,
antingen att ålägga dem, som anmäla sig till
idkande af JJrännyinsBränning s att utgöra dea*
BevilhiingsUtsk. Betänkandtn37g
ra afgift, eller fastställa, det borde hvarje Mantalsskrifven
Person, på Landet lika som i Städerne
, utgöra 6 r:st årligen, eller ock det måtPanneryrndsAfgifren
undergå en förhöjning ,
och dels att denna afgift så mycket ohilligare
betungade jordbruket och i synnerhet dom,
hvilka ej begagnade rättigheten ati bränna, som
BruksEgendomar ej vidkännas en dyllik beskattning;
äfvensom Herr Grefven anmärkt, det
skola Städerne , i hänseende till denna afgift %
blifvit jemförelsevis mot Landet gynnade
Hvad desse framställningar innehålla hat
BevillningsUtskottet inhemtat, men, då Riksens
Höglofl. Ständer härom redan fattat ett beslut,
som tyckes utmärka deras önskah, det måtte det
förra stadgandet i detta ämne orubbadt fortfara,
så anser Utskottet sig ej böra föreslå någon,
förändring i afseende på afgifternes beräkningsgrund
och utgörande, aldrarninst med hemtad
anledning af den af Höglofl. StatsUtskottet före»
slagne nedsättning af 27,000 Riksdaler, då
den härrört af en yppad brist i den förut påräknade
summan; och kan således icke gö'ra något
afseende å ofvanberörde Memorial, utan
förnyar blott dess förra hemställan om fortfarande
af afgifterne för HusbehofsBrännvinsBrännlngen,
efter de med 1815 års Riksdag upp.
gjorde och af Kongl. Maj:t i Nåder fastställde
grunder ; dock varder sådant allt vordsamligen
understäldt Riksens Höglofl. Ständers ompröfvande.
Stockholm den 19 Junii i8l8«
380 BevillningsZJfsk. Betänkanden.
N:r 28.
Riksens Högloft. Ständers Bevillmings
Utskotts Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar, emot Utskottets
Betänkande, angående grunderne
för de blifvande TuU-afgifterne.
I^å Vallofl. BbrgaveStånder återremitterat
BevIllningsUtskottets afgifne Betänkande , angående
grunden för de blifvande Tullafgifterne
med åtskilige anmärkningar, som emot Betänkandet
blifvit gjorde, anser Utskottet för en
pligt, att något närmare utveckla de principer,
hvarpå detsamma är grundadt.
Der gifves vissa Axiomer i allmänna hushållningen,
som ej tåla undantag, åtminstone
Icke vederläggas genom blotta tvifvelsmål Om
deras veikan. bådane äro : att låga afgifter på
varor befordrar deras afsättning, att Producenten
derigenom vinner emedan hans afsättning
ökas, att låga Tullafgifter på utgående Svenska
Producter befordra deras export; äfvensom höga
afgifter på inkommande Utländske till någon
del minska importen, så vida de ej äro
nödvändiga ; att uti handel med främmande Nationer,
formånerne ej alltid äro ömsesed'ga;
att den ena Hationen icke bor missunna den
andra fördelar, som ofta derigenom bereda egen
vinst i högre grad ; att exporten af vissa råämnen
äfven är ganska riktande för ett land; att
denna, långt ifrån att skada arbetsfliten, befordrar
dess vigtigaste och mäst Productiva del deraf ;
att, om export- premier för egne producter äro
BevillningsUtsi. Betän\andent 38!
nytlige, sorn uti anmärkningame medgifves,
måste äfven nedsättning i Tull vara det; och
att försnillning i utgående Tull ar lika begärlig
och lönande för Lagbrytaren, som försnillning
af Tull för inkommande varor.
Utskottet misskänner visserligen ieke de
Herfars u'märkta fortjenster, som utarbetat nu
gällande Tulltaxa ; Men deraf foijer ej, att den*
na Taxa icke kan tarfva förbättring; ty eftei
Utskottets tanke är den icke till alla delar öfverensstämmande
med de grunder, som uti en
dylik taxa böra följas, emedan det måste vara
lika oklokt, sorn obilligt, att belasta export hö*
gie än import, och, då Staten fordrar understöd,
bör detta snarare hämtas från afgifter på de varor,
hvaraf en minskad tillgång endast skulle
förutsätta en inskränkning i njutningar, än från
dem , hvilkas minskade tillverkning skulle vålla
en minskning i National- förmögenhet.
En värd Ledamots yttranden: att, då det
mästa Jern, som från .Riket skeppas, ordineras
af Utlänningen , vore det icke Svenska Medborgare
sorn hade fördelen af Tullens nedsättning,
samt att en förminskning af hela utgående Tullen
icke det ringesta skulle föröka afsättning på
Jernet, — strida alldeles emot ofvan anförde
Axioraer; och dessutom är ganska säkert, att
Utländningen betalar så mycket mera för Jernet,
om ingen Tull funnes ; hvarföre det icke
med skäl kan sägas vara Utländningen som drager
fördel af Tullens nedsättning, utan den
Svenska Medborgaren, hvilken genom upphäfvandet
utaf export-Tullen med större vinst skall
afyttra sin vara.
1
38? BevillningsZJtsk. JBetänkanden.
Samma värda Ledamot har visserligen rätt
i sin anmärkning, att nu varande Oeconomiska
Författningar förbjuda Exporten af flera varor ,
sorn i Riket frambringas; Men också anser Utskottet,
att, åtminstone en del af desse Författningar
behöfva förändras, emedan de, långtifrån
att uppfylla det åsyftade ändamålet, endast lägga
ett skadligt band på försäljningen af Landets
egne Producter ; Hvad åter angar expor,
ten af Tackjern och Råkoppar, så förbjuder den
sig sjelf af andie orsaker och kan alldrig komma
i fråga, om icke till Finland.
Att de Skepp, som byggas på Svensk Stapel,
och af Utländningar finge köpas, icke borde få
begagna Svenska Documenter, deruti är Utskottet
af enahanda tanka ; Men också motsäges detta
icke i Utskottets förra Betänkande.
Vidare anser samma värde Ledamot Uppbörden
och Revisionen vid Tullverket skola till
en hög grad försvåras derigenom, att prisen
från StapelStäderne årligen af vissa Auctoriteter
uppgifvas, men uti denna öfvertygelse kan
Utskottet icke instämma, ty denna reglering
måtte icke blifva svårare än Markegångs-sättningen,
och följaktligen hvarken medföra någon
serdeles tids utdrägt eller besvär.
Den förundran, som yttras öfver de före*
slagne grunderne för vare Handels förhållanden,
är icke något bevis emot deras antagande, och
utom Sverige torde icke någon Policerad Nation
kunna uppgifvas, som betungar sine egne
Froducters export med främmande Skepp, med
högre än dubbel Tull ; det enda man bjudit
tili att såsom skäl anföra, är utgående Tull på
Bevilhrings-Vtsk. Betiinkanden. 383
Stenkohl i England ; Men äfven denna Tull är
för främmande Skepp endast två tredjedelar högre
än med egna. Äfvenledes förmodar den
varda Eedamoten , att vår fragthandel skulle
genom den föreslagne förändringen lida ; Men
en dylik förmodan saknar anledning, så länge
Producter icke tryta att med egne Skepp utföra,
och fruktan för brist i detta afseende saknar
all grund.
Den af en annan värd Ledamot yttrade
tanka, som skulle arbetsfliten skadas derigenom,
att vissa Inhemska Budimati-rier emot ingen
eller obetydlig Tull finge utföras, strider fullkomligt
emot alla antagne principer för den Politiske
Oeconomien och hvad som uti väl organiserade
Stater allmänt är antagit, då ett
Land äger flere Båämnen än des folkstyrka
kan medhinna att förädla. Man måste icke behöfva
anföra många bevis till bestyrkande af
den sanning, att all Production hämmas
då man försvårar exporten, men deremot ökas,
då Exporten uppmuntras ; och ju mera ett Land
lan pto ^ucera och exportera, desto större miste
Allmänna välmågan blifva. Utskottet har äfven
föreslagit ersättning för de intrader, sorn härigenom
kanske i början skulle förloras och da
befarade lurendrejerierne torde åtminstone kunna
minskas, om icke alldeles förekommas, derest
Bevakningen riktigt organiceras.
Den yttrade tanke, att låg Tull på exportvaror
icke befordrar iifligare afsättning, strider
alldeles emot antagne grundsatser, ty varu-qvantiteten
skall, som ofvan är bevist, ökas genom
minskad Tull, och denna åter vinna ersättning
384 BevillningsUtsk. Betänkanden.
genom den okade Productionen ; hvaraf följer ,
att Tull- intraderne derigenom, att varu- productionen
allt mer och mer tilltager, slutligen
skola vinna genotn den föreslagna nedsättningen,
En värd Teda mot medgifver väl Utskottets
principe , att varu- exporters uppmuntran ökar
Näringsfliten, men fruktar att ändring i TullStadgan
skulle skada Brukshandteringen ; Likväl
torde det böra besinnas, att här icke är fråga
om kohl och smärre Skogseffecter, utan om
mastträn, bjelkar och bräder, samt att den farhåga
man yttradt för Skogarnes förstöring genom
den föreslagna ändringen är blott chimerique;
ty de många inskränkningar, hvarmed
tid efter annan alla slags näringar blifvit belägne,
och det Förmynderskap, hvarmed man
velat föra medborgare vid både enskild och allmän
hushållning, har qväft Sveriges välmåga,
ehuru vårt land äger större obegagnade Rikedomar
än de flästa andra.
JDå Utskottet fullkomligen erkänner de Herrars
förtjenster, som utarbetat den nu gällande
Tulltaxan, anser Utskottet sig ej behöfva annorlunda
besvara hvad en värd Ledamot i detta
ämne anfört, än att Utskottet med bemälte
Herrar icke kan vara ense om principen vid
bestämmande af Tullen för utgående Varor,
och att Utskottet följaktligen tror, det rättelse
i detta fall icke allenast skulle vara nyttig utan
påkallad af sjelfva nödvändigheten ; Och,
som Utskottet redan här ofvan yttrat sin mening
angående Tackjern och Råkoppar, hvilkas
export icke blifvit tillstyrkt, får, i afseende på
satpma värda Ledamots utlåtande, att Tullen
BevillningsVtsi. Betänkande^ 385
på Trädvaror vöre afpassad efter ändamålet, Utskottet
förklara sig icke kunna häruti instämma;
ty så vida ändamålet icke är att gifva Svenska
SkeppsRedare Monopolium öfver denna handel,
att nedtrycka priset på SkogsEffecterne, att hin*
dra odling och folkökning i det inre af Ean-,
det, att förstöra Skogarne genom Svedjande, der
de nu äga intet värde, utan blott förordsaka
hinder ; så är Taxan i detta fall alldeles förfelad
; Deremot, om utförseln af Trädvaror, genom
lindrig Tull, uppmuntras, så skall Skogsägaren
lära att rätt värdera och vårda sin egendom,
och, genom den afkastning han deraf kan
hämta, vinna enskild välmåga, och med detsamma
bidraga till Statens förkofran, som alltid
med den förra är oskiljaktig.
Det af Utskottet föreslagna sätt att bestämma
varornes värde, tror Utskottet icke, såsom,
den värde Eedamoten förment, vara osäkert och
ledande till underslef, om värdet upprättas af
vederbörande Auctoriteter, men icke af ägarna
sjelfve.
Om Riksens Höglofl. Ständer gilla de föreslagne
grunderna, så är mycket mer att förmoda ,
det Kongl. Majit i Nåder upphäfver Författningen
af den 2 gide Januarii 18x7, hvarigenom
stadgas förhöjning å utgående Tull för Jernet
efter olika Cours-förhållanJen, som 7 puncten i
Utskottets Betänkande så bestämt innehåller,
att icke exportTullen må kunna ökas öfver hvad
I81b års Tulltaxa föreskrifver, hvilket Utskottet,
i anledning af samma värde Dedamots anmärkning
, ansett sig böra såsom svar meddela.
Utskottet tror sig fullkomligen hafva ådagalagt
386 BevillningsUtsk. Betänkandm,
nyttan af Tullens nedsättning på* ufgåend®
Trädvaror, och, om det derjemte tillåtes fram*
mande skepp, att få afhämta dem, på sätt Betänkandet
utreder, så är Utskottet öfvertygadt,
det den förmodan, att England nu ej mera så
begärligt som förr emattager dem, icke skall inträffa.
England har alltid behof af Skogs- effec*
ter och, enligt säkra underrättelser, vänta flere
Skepp på tillstånd att få afhämta våra. Det finnes
ingen antaglig grund för den supposition ,
att England helldre skulle vilja förse sig med
desse nödvändighetsvaror i Ryssland och Preus*
sån , än i Sverige. Det är endast de band, sorn
blifvit lagde på utförseln, hvilka hindrat exporten,
och, om desse blifva lösta, så kan man
ej tvifla, att afsättningen å SkogsProducter åter
skall blifva liflig och den påräknade allmänna
och enskildte nyttan derigenom vinnas.
Hvad sluteligen angår Utskottets förslag
till helfrihet å utgående Tullen under 3:ne år
för de Fartyg , som i Sverige byggas och till
Utländningen försäljas, hafva flere af Vällofh
BorgareStåndets Eedamöter yttrat tvifvelsmål
om nyttan deraf; Men det synes hafva undfallit
dessa Herrar, att den Inhemska Industrien
befrämjes i den mon tillfället till afsättning ökes,
och att denna afsättning pä våra Skepps»
Varfs Producter måste tilltaga genom en sådan
beviljad fördel; att Capital-vinsten för försållde
Fartyg sannolikt blir betydlig och till mångå
Industrie- grenar utsprider sig, oberäknad!
hvad i der hela Sveriges Export- handel derigenom
vunne
Hvad sålunda blifvit anfördt i anledning
BevillningsUtsL Betånianden. 387
af de i Vallöf]. BorgareStånpet gjorde anmärk*
ningar mot det afgifne Betänkandet, hvilket af
de trenne öfrige RiksStånden under den 5rt«
II:te och i5tde i denne Månad blifvit gilladt,
får Utskottet till Riksens Höglofl. Ständers pröfning
vördsamt öfverlämna.
Stockholm den ?3:dje Junii 1818.
N:r 29.
I
Riksens Höglofl. Stånders BevillningsUt
skotts Memorial\ angående för -  lindringar i Projectet till en blifvande
Chart rfSigillateeFörordning.
Med anledning af Riksens Höglofl. Ständers
BevillningsUtskotts den 22 sistledne Maji afgifne
Utlåtande, rörande de mot Projectet till
en förnyad ChanteSigillatsFörordning gjorde
Anmärkningar, har Högvördige PresteStåndet,
med antagande af hvad nyssnämnde Utlåtande
för öfrigt innehåller, beslutit, ej allenast det
borde, till vinnande af mera tydlighet, 22 §. 12
Mom. i det ingifne Projectet erhålla följande
Redaction : ’’Arrendatorer of Kongsgårdar , J?oställen
eller Landt Egendomar, hvilka ej hafva
Tjenst eller Caracter , hälften mot hvad de , såsom
'ägare af Lägenheten , skulle betalautan äfven
att det, på erinran af en värd Ledamot af Höglofl.
Ridderskapet oc-h Adeln tillkomne stadgande
af ansvar för den Erabets* och Tjenste-man
-
388 JtevillningsIJtsJi. Betänkanden,
sorn förser ett Dokument med Stämplad t Papper
till högre belopp, än hvad Författningen
innehåller , eller ock Charterar, hvad icke Charteras
bör, måste helt och hållit utgå, såsom
endast förorsakande .Allmänheten en mängd olägenheter,
vida öfvervägande de fördelar,
som härigenom kunna vinnas , och hvilket
sednare Beslut Vällofl. BorgareStåndet äfvenledes
fattat.
Men, som Hedervärda BondeStåndet, till
följd af Högvördige PresteStåndets inbjudning
om deltagande i samma Beslut, den 13 dennes
förklaTat, att, då det samma redan den II
sistledne April och 8 i denne månad oförändradt
bifallit BevillningsUtskottets i denna fråga
afgifne Betänkande , ansåg Ståndet sig dervid
böra förblifva , octa således ej kunna antaga
Högvö dige PresteStåndets framställning, så
finner BevillningsITttskottet , som for sin d^l
anser de föreslagne förändringarne tjenande till
Författningens förtydligande, sig icke kunna
undgå , att , oaktadt Höglofl. Ridderskapet och.
Adeln instämt i ofvanberörde Beslut och Vällofl.
BorgareStåndet nu äfven i förra delen deraf,
åt Höglofl. Förstärkta StatsUtskotte s afgörande
öfverlemna dessa ärenderj så framt ej det
Hedervärda BondeStåndet skulle finna för godt
att frånträda dess mening ; och får Utskottet i
motsatt fall till Riksens Höglofl. Ständers pröfning
vördsamt framlägga följande VoteringsPropositioner;
1:0
Den,
som vill att 33 §. I? Mom. i den
pro
-
BevillningsUfsk. Betänkande». 3§ g
projecterade ChartaeSigillatseFörordningen skall
blifva af följande lydelse: Arrendatorer af Kungsgårdar,
Boställen eller LandtEgendomar, hvilka ej
hafva Tjenst eller Caracter , hälften mot hvad de,
såsom ägare af Lägenheten, skulle betala ,” skrifver
Ja , den det ej vill , skrifyer Nej ;
Vinner Nej, kommer den förra Kedactionen
att bibehållas sålunda: ”Arrendatorer af
Eängsgårdar , Boställen eller Landt Egendomar ,
livilke ej hafva Tjenst eller Caracter, hälften, mot
ägaren, dock ej under 24. sk.
2:0.
Den, som vill, att den Embets- och Tjensteman
, sorn förser ett Document med Stämpladt
Papper till högre belopp, än hvad Författningen
innehåller, eller ork Charterar hvad
icke Charteras bör, skall derföre vidkännas det
i 25 §. 12 Mom. af Projecter till Författningen
föreslagne ansvar, skrifver Ja , den det ej
vill , skrifver Nej ;
Vipner Nej, så kommer stadgandet att oförändradt
förblifva på sätt, så väl det af Utskottet
inlemnade Projectet, som 1815 års Författning
innehålla.
Hvilket allt vördsamt underställes Riketg
Höglofl. Ständers pröfning.
Stockholm den 23 Junti 18 18.
Bihang till Riks. St Prof, 18t?~ 1818.5: te Sami. får 30,5/.
39<> BevillningsUtsk. Betänkandea.
N:r 30.
Riksens Höglofl. Ständers Bevill
ningsutskotts
Utlåtande, i anledning
af de, emot 3:dfe Art. i BevillningsStadgan,
angående Afgift för för
brukning
af vissa Öfverflådsvaror ,
framställde Anmärkningar.
I enlighet med dess vid BevillningsSfadgans
öfverlemnande i det öfriga åtagne förbindelse ,
skyndar BevillningsUtskottet, att afgifva dess
vördsamma påminnelser, vid de Anmärkningar»
sorn emot den serskildta Artikeln orri Beskattning
å vissa Öfverflödsvarors föibrukning förekommit,
utan att dervid finna sig hindradt af
Vällofl. BorgareStåodets , genom ProtocollsUtdrag
under den 20 Junii meddelte Beslut, eller
den af dess Ledamöter inom Utskottet skedde
reservation; enär förenämnde Beslut hvarken
innefattar något undandragande från Bevillningens
utgörande, eller, i afseende på det
deri anförde resultat, emot 69 och 71 §. §. i
RegeringsFormen, samt 31 och 37 §. §. i Riksdagsordningen,
kan af BevillningsUtskottet till
Riksens Hoglofl. Ständer framställas.
Att Artikeln örn Afgift för Öfverflöd, sådan
den tillförene och efter dess då ägande åsigt
uppställdes, icke vunnit Riksens Höglofl.
Ständers bifall , har Utskottet af de mångfaldige
Anmärkningar deremot nogsamt erfarit; men,
då omständigheterne nu mera undergått deri
förändring, att Utskottet trott sig kunna härjemte
vördsamt framlägga en förnyad redaction, åt
-
BmllnlngsUtsk. Betänkandett. 39!
följd af derill hörande Calculer , hvilken vä! ,
derigenom art i fråga om afgift för Tobaks
nyttjande 2tne Stånd stannat emot Två , innefattar
2:ne Alternativ , men i begge utmärkef
ett inskränkt antal föremål för beskattningen 5
och endast med undantag af sistnämnde förbrukning,
utan åtskilnad på Stånd, lindrigt beräknade
afgifter, äger Utskottet anledning att
hoppas ett mera gynsamt afseende, och torde
således ej behöfva att vidare försvå; a en åtgärd,
sorn , under olika synpuncter , tiIIvägabragt genom
deras ombytta skick både till döss verkan
och till dess i de fleste delar klandrade sarn*-  mansä tning , förf .Hit.
Likväl anser Utskottet dess yttrande nödigt
i sådane ämnen , sorn äfven till det rut ingifnö
Förslaget äro lämplige.
Dervid förekommer först den 1 allmänhet
yrkade grund för beskattning å Öfverflöd, att
den i förhållande till hvar och ens större för*
mogenhet och deraf förmodade betydligare Consurmion
borrie erläggas ; men, utom det, alt ett
sådant förhållande icke ovillkorligen kan vifs-t
ordas, utan medgifver mångå undantag, skulle
jemväl en beskattning af denna beskaffenhet, lika
ofta strida emot billighetens grundsattser,
som dent koinmo att drabba, antingen en person
med betydlig, men till, större delen skuldsatt
Egendom, eller sådane Embetsman i Staten
, hvilka roed en hög numerair i Lön-beräki
ningen hafva ert ännu större antal utgifter , i
mån af det anspråk på representation, som ifrån
deras ställning är oskiljaktigt; hvarförutan ert
störts Consumtion af Utlandska varor i sig
39? BeviUningSlJtsL Betänhanden.
sjelf innebär en drygare Bevillning , da deri
derföre erlagde TullAfgift kommer med i rakningen.
Dernäst är af en vä;d Ledamot inom.
H ögvördige Presteslåndet hemställt, atr , i synnerhet
i fråga om afgift för bruket af Vin och
and:a Utländska drycker, borde i stal'et för
hvarje Mantalsskrifven Mansperson införas hvarje
Husfader eller Matmoder , emedan i annat
fall sådane Hus , som förestås af Enkor, ehuru
Vin der fortares, icke komrno att vidkännas någon
afgift.
Utskottet anser likväl de undantag, hvilka
ka sålunda till ett iinga antal kunde äga rum ,
ojemförligt mindje betvdlige , än de påföljder,
som skulle inträffa , om en annan beskattnings»
grund för denne , än öfrige förbrukningar skulle
äga rum , eller om den i detta fall före-/
slagne, i allmänhet skulle tillämpas; då i begge
desse händelser , icke ens de mest inskränkta
afgifter med säkerhet kunde påräknas ; Och
Utskottet förmodar der således vara bäirre, att
uppgöra denna beräkning efter Consurnenternes
antal, i synnerhet då de afgifter, som af dem,
nu komma att utgöras , på intet vis äro tryckande.
Af flere värde Ledamöter inom Höglofl.
Kidderskapet och Adeln, samt Vällofl. BorgaleStåndet,
är beskattning å Meubler ansedd
mindre lämpelig och deribland jemväl anmärkt
, ait Chiffonierer af Utländska trädslag
blifvit uteslutne.
Utskottet medgifver gerna att förstnämnde
beskattning, for sig sjelf betraktad» både kan
BevitlningsTJtsk. Betänkanden, 393
med något utseende af billighet motsägas och i
allt fall, i synnerhet hvad rum med Sidentapeter
angar, är för Staten föga indrägtig; men
Utskottet förmodar, att en allmännare öfversigt
af detta ämne skall rättfärdiga Utskottets
åtgärd.
Bik eller prydlig Meublering af turn, e<
huru stundom af nödvän tigheten , mången gång
'af fåfängan, och ofta af den goda smaken påkallad,
utmärker ändå alltid en viss prakt eller
välmåga , som på allmänhetens ögon gör intryck;
och for den torftige Medborgaren, som
måste skatta för en njutning , hvilken vanan
för honom gjort oumbärlig, för den i knappa
vilkor stadde Jordbrukaren, eller Arbetaren,
som är undeikastad afgift för det dess Hustru
eller Döttrar bruka en Mössa , några Band eller
en Halsduk af Siden, skall det alltid falla
tungt och klandervärdt, att hela rum, med Sidenbeklädnad
eller SidenMeubler, äro från skattskyldighet
frltagne.
Det är af denna anledning, som TJtskotfet
trott sig böra föreslå en afgift för bruk af Siden,
icke till visse delar, utan till dess hela
omfattning, och det är vid jemförelst-n mellan
rum med SidenMeubler och dem med Utländska
trädslag som Utskottet icke kunnat undvika,
att på dem alla fästa uppmärksamhet.
Utskottet har dock icke velat härmed på
• • I
alltför indtviduelt tillväga , utan endast dämpa
afgifien till hela rum , sorn med det ena eller
andra äro Meublerade , och under denna synpunct
har en enda Meubel af sådan beskaffenhet,
ett Bord, en Chiffonier, som i ett rum kan fin
-
JtevillningS Utsi. Betänianden.
* rias', icke bort till Bevillning upptagas, äfven
af det skäl, att alltför många och åtskilda föremal
för debitering ocii uppbörd deraf skulle
upkomina , och ännu flera anledningar gifvas till
missunsarnhet och åtal.
Äfven bar en värd Ledamot inom Hög»
vöidige PresteStåndet förment , att en till S
B:cir Banco stadgad plikt för hvarje underlåten
uppgift , vöre mera ändamålsenlig , än deri Utskottet
föreslagit; men, då förseelser af denna
beskaffenhet rätteligen böra mätas efter den
förlust , som de tillskynda Staten ; så torde jemförelsen
emfellan afgifterne för ett med Siden
b.ekladt rum och för bruket af mindre Sidenpersedlar
allena göra tillfyllest för den påföljd
Utskottet fästat vid hvardera* undandöljande.
För öfrigt är af en värd Ledamot inom
Vällofl, BnrgareStåndet hemstäldr, att vid utfärdande
af Kungörelser om Taxeringarne, hvilka
Kungörelser flere gånger borde uppläsas, tillika
måtte, för att förekomma Allmogens blott*
smilande genom okunnighet, både uppräknas de
med skatt belagde ÖfverflödsArtiklar, och ansvaret
för uteblifven uppgift derjemte tillkännagifvas.
Härvid bör Utskottet erinra, att det är egenteligen
vid MantalsSkrifningarne , som ifrågavarande
uppgifter erfordras; hvarefter påföringen
till Bevillning, utan vidare taxering,
fika med alla andra afgifter af dylik beskaffenhet
, kommer att verkställas, enligt 5 Art. 2
§. 14 Morn. i BevillningsStadgan; Och, då vid
Utfärdandet af Kungörelser till Mantalsskrifning
Bevillnings-Utst. Betänkandet 395
iakttages hvad 1 §. 1 Mom. i samma Artikel,
samt Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den
30 September Ibl2 påbjuda, samt vid sjelfva
Mantalsskrifningen den föreskrift om upprop
för. hvarje förbrukning, som Utskottet i dess
Reglementariska del af ÖfverflödsArtikeln föreslagit»
synes ingen ytterligare utväg till vederbörandes
upplysning i detta ämne vara möjlig
eller nödvändig.
Huruvida Utskottet i allt detta rätteligen
förfarit öfverlemnas vördsammast till .Riksens
Höglofl. Ständers mogna och bepröfvade omdöme.
Beträffande åter den IV Art. om FyllnadsAfgift
för LandiTullsersättningen, så är
dess tillvarelse efter samtelige RiksStåndens Be»
slut otvifvelaktigt afgjord; Och Utskottet förmodar
sig i följe deraf endast böra vördsammast
anmäla denna Artikel till bibehållande af
det rum som den i Förslaget till BevillningsStadgan
innehafver. »
Stockholm den 25 Junii 1818»
Art. II r.
Bevillning för Consumtion
och Öfverflöd.
§■ I*
1 Mom. För nyttjande
af Vin eller andra
tillåtna Utländska
drycker , hvarje Mansperson
öfver 15 år,
utan skilnad till stånd
3? sk..
Art. III.
Bevillning för Consum~
tion och Öfverflöd.
§• I»
1 Mom. För nytjande
af Vin eller andra
tillåtna Utländska
drycker, hvarje Mansperson
öfver 15 år,
utan skilnad till stånd
a 4 sk.
3 g6 BevillninasTJtsL Betänlanden.
2 Morn. För förbrukning
af Caffe och Thé,
antingen begge eller endera
, b vane Mantalsskrifven
Person , öfver
15 år . af båda könen,
utan afseende på Ständ
16 sk.
3 Mom. I:o För bru
ltet af SidenTapeter ,
hvart rum, större eller
mindre . 8 B:dr.
2:0 För Meubler med
Siden-öfverdrag, Sängar,
Soffor, Stolat och Gar
diner, hvart rum, der
alla eller några af dessa
Meubler nyttjas
4 Hulr.
3:0 Finnes rikta Förgyllning
på alia eller
några af nu uppräknade
Meubler , betalas serskildt
for hvart rum
4 R:dr.
4:0 ^Likaledes för Sängar
, Soffor eller Stolar
af Mahogny eller andre
Utländske trädslag (vare
sig af fullt träd eller
fanerade) hvart rum
4 R:dr.
4 Mom. Fruntimmer
öfver 15 år, som
2 Mom. För förbrukning
af Caffe och Thé,
antingen begge eller endera,
hvarje Mantalsskrifven
Person, öfver
j 5 år, af båda könen ,
utan afseende på stånd
12 sk.
3 Mom. I:o För bruket
af SidenTapeter ,
hvart rum , större eller
mindre . 6 R:dr.
2:0 För Meubler med
Siden öfverdrag, Sängar,
Soffor, Stolar och Gardiner,
hvart rum , der
alla eller några af dessa
Meubler nyttjas
3 R:dr.
3:0 Finnes äkta Förgyllning
på alla eller
några af nu uppräknade
Meubler, betalas serskildt
för hvart rum
3 R:dr.
4:0 Uikaledes för Sängar
, Soffor eller Stolar
af Mahogny eller andre
Utländske trädslag (vare
sig af fullt träd eller
fanerade) hvart rum
3 R:dr.
4. Mom. Fruntimmer
öfver 15 år, sorn
Bevilhiings Utsi. Eetänkanden. 397
bruka antingen hela klädringar
af Siden, eller
sådane öfverplagg, såsom
Kapotter, Peliser, Pälsar
m. m. betala derfo
j
re
, utan åtskillnad på
Stånd , hvarje person
24 sk.
De som endast nyttja
mindre klädespersedlar ,;
Hufvudbonader, Halsdukar
, Band m. m. af
Siden , betala derföre ,
livar person , 4 sk.
5 Morn. HvarjeMansperson,
sorn spelar Kort,
erlägger . 24 sk.
§. 2.
Alla i förestående §,
bruka antingen hela kläd»
ningar af Siden, eller
sådane öfverplagg, såsom
Kapotter, Peliser, Pälsar
m. m. betala derfö
i
re
utan åtskilnad på
stånd , hvarje person
16 sk.
De som endast nyttja
i mindre klädespersedlar,
Hufvudbonader , Halsdukar
, Band m. m. af
Siden, betala derföre s
hvar person . 3 sk.
5 Mom. Hvarje Mansperson
, som spelar Kort,
erlägger . 24 sk.
6 Mom. Hvarje Mansperson,
öfver 15 år, som
röker, snusar eller tuggar
Tobak , om han är
Adelsman, Prest, Borgare
eller Ståndsperson
8 sk.
Af All mogen och andre
Glassér, endast med
undantag af gemenskapen
vid Arméen och
Flottorne, så länge de
aro i verklig tjenst
4 sk.
§• st
Alla
i förestående §.
3gS BevillningsUtst. Betänhanden,
anförde förbrukningsArtiklar
böra vid Mantalsskrifningen
noggrannt
uppgifvas ; kommande
den , sorn sådant underlåter,
men lika fullt med
förbrukning af det ena
eller andra blifver beträdd,
att derföre betala
den afgift, han undanhållit,
och plikta fyra!
gånger dess belopp, An
gifvarens eller Åklagarens
ensak.
§• 3. •
i Mom. Till vinnande
af erforderlig säkerhet,
att de i denna
Art. stadgade afgifter
niaga i rättvist förhållande
utgå, skall det åligga
MantalsSkrifvaren,
att för alla dem, som
göra sina uppgifter mun
teligen, uppropa hva je
förbrukning serskildt,
enligt dertill inrättade
Columner,och,efter hvar
och ens yttrande, afgif
(erne införa.
till och med 5 Momentet
anförde förbruknings*
Artiklar, böra vid Mantalsskrifningen
noggrant
uppgifvas; men Tobaks
nyttjande , såsom af en
mera allmän omfattning,
efter hvad också förr
vanligt varit, antingen
uttryckeligen afsägas,
eller i brist deraf på«
föras.
§• 3
Den som underlåter
att sådane uppgifter vid
; Mantalsskrifningen anmäla,
eller Tobaks nyttjande
sig afsäger, men
likafullt med förbrukning
af det ena eller
andra blifver beträdd,
skall derföre betala den
afgift han undanhållit
och plikta Fyra gånger
dess belopp , Angifyarens
eller Åklagarens
ensak.
§• 4.
I Mom. Till vinnande
af erforderlig säkerhet
, att de i denna
Art. stadgade afgifter
jBevilhungsUtsi. Hetänkanden. 399
masa i rättvist förhållande
utgå, skall det åligga
Mantals-Skrifvaren
, att för alla dem,
som göra sina uppgifter
jmundtel gen, uppropa
hvarje förbrukning serskildt,
enligt dertill inrättade
Columner, och efter
hvars och eris yttrande,
afgifterne införa, med
iakttagande tillika af det,
som angående TobaksAfgiften
ofvan är stadgadt.
2 Mom. Om någon alldeles undanhåller
sig Mantalsskrifning , sedan med honom så
förfarit är, sorn här nedanföre i V Art. I
§. 5 Morn. förordnas , hör den der stadgade
utväg äfven i detta fall tjena till efterrättelse
, att nemligen Mantals- och Skattskrifning
verkställes efter de upplysningar, sorn
kunna inhemtas, och den uteblifne skylle sig
sjelf, om någon ÖfverflödsArtikel, som uppgifvas
bort, dervid kommit att uteslutas, och han
derföre får laga ansvar vidkännas,
3 Mom. Förekommer vid Mantalsskrifningen
skalig anledning, att en eller flera förbruka
sådane Öfverflödsvaror, derföre de bort ,
meri försummat att sig angifva, och kunna tvenne
för god fräjd kände Män sådan anledning
bestyrka, varde den genast och vid ansvar af
SkaitSkrifvaren hos ÖfverStåthållaren i Stockholm
och Landshöfdingarne i .Länen tillkännagifven,
för att belördras tili laga handläggning.
400 Be.villningsTJtsk. Betänkanden.
4 Morn. Mantals- eller SkatfSIcrifvare? ,
genom hvars muraktlåtna uppmärksamhet, någon
fran afgift för Öfverflöd obehörigen blifvit utesluten
, skall sjelf betala sådan afgift, och plikta
Fyra gänger dess belopp till de fattige i den
Församling, der oriktighet sig tilldragit; beträdes
han annan gång dermed, blifve han pa ett
halft år suspenderad , och tredje resan miste
tjensteri.
Hvaremot, i händelse han uppfyllt dess åliggande
, att ordentligen förrätta upprop , och
icke destomindre något underslef elier oriktigt
förfarande inträffar, hvilket genom dess nit och
redlighet upptäckes , skola de derå fallande böter
honom tillhöra, sedan målet, genm OfverStåthållarens
eller Landshöfdingens försorg , af
•vederbörande Fiscaler eller Publique Åklagare
blifvit vid vederbörlig Domstol i laglig ordning
instamdt och utfordt.
Stockholm den 25 Junii 181 8.
(De liit hörande 2;ne Alternativa Calculer finnas serskildt
tryckte och hit inte;linade,)
N:r 31.
Riksens Högloft. Ständers Bevill“
vings-Ut skotts Memorial, angående
votering i afseende pä Charta:SegillatreFör
ordningen.
Sedan Hedervärda BondeStåndet, enligt Protocolls-Utdrag
af denna dag, till undvikande
BevillningsUtsk. HetänJtdnden. 401’
af Votering, frånträdt dess förra mening , i afseende
pä redaclionen i vissa delar af den blifyande
ChartoeSigillataeFörordningen , och förenat
sig med de öfriga respective Riks-Ståfiden ,
så lärer detta måls hänskjutande till Höglofl.
Förs a t k ta Stats Utskottet, på sätt Bevillningsutskottet
i Memorial af den 23 dennes hemställt,
nu mera icke vara af nöden; hvilket förhållande
Bevillnings-U skottet ansett sig bära
Riksens Höglofl. Ständer vöriisamlieen tillkännagifva.
Stockholm den 25 Junii 1818.
N:r 3 2
Riksens Höglofl. St meier s Bevillningsutskotts
Memorial, angående
den så kallade Minimi-Tabellen.
Som"7' vid förehafd granskning af Riksens
Höglofl. Ständers Bevillnings-Utskotts den 17
dennes afgifne Utlåtande i anledning af åtskilige
mot X, II, V och VI Artiklarne i
Projectet till en blifvande Be villnings-Föroi dning
gjorde Anmärkningar, det samma blifvit
under den 20 och 22 i samma Månad af Riksens
Höglofl. Ständer i Allmänhet bifallit och
godkändt, dock med undantag af den så kallade
Minimi-Tabellen , hvars antagande Hedervärda'
BondeStåndet afslagit, så får Bevillnings-Utskot-t
tet, sorn redan tvänne särskildte gånger frarns
40 5 BevillningsZJtsJt. Betan/tanden.
lagt de skäl, hvika föranlåtit det att föreslå i
V Art* 2 §. 2 2 Morn., det borde uppskattningen
af Fastigheter på Handel verkställas med
hänsigt till det förhållande för hvarje Fan , som
en särskildt bifogad Tabell utvisade och i samma
Art. 5 §. X Morn,, det Pröfnings-Comnihléen
borde halla hand deröfver, att hem mansvärdet
ej må sättas under dess rättmätiga belopp,
och framför allt ej under den för hela Länet
påräknade och i nämnde Tabell upptagne
Summa, då Utskottet nu saknar all anledning
att ändra dess öfvertygelse, til 1 Riksens Höglofl.
Ständers ompröfvande öfverlemna, örn ej denna
fråga , i händelse Hedervärda Bonde Ståndet ej
skulle behaga att i denna del förena sig i lika
beslut med de öfrige tvenne respec.tive RiksStåndens,
må hänskjutas till Höglofl. Förstärkta
Stats-Utskottets afgörande, i hvilket fall Bevillnings-Ulskottet,
i afseende på Riksdagens snart
förväntade slut, begagnar detta tillfälle för att
tillika uppgifva vördsamt förslag till en så lydande
Voterings
Proposition :
Den, som bifaller deri af Utskottet föreslagna
Minimi-Tabellen för Hemmansvärdet inora
hvarje Fän, skrifver Ja, den det ej vill, skrifver
Nej ;
Vinner Nej, kommer ingen Minimi Tabell,
att åtfölja Bevillnings-Förordningen eller i densamma
att åberopas.
Hvilket Rikets Höglofl. Ständers upplysta
pröfning vördsamt underslälles.
Stockholm den 25 Junii 1818»
JBevillningsZJtsJi. Betänkanden. 403
N:r 33.
Riksens Högloft. Ständers Sevillnings
Utskotts Memorial, angående
Beräkningen af stora Sjö Tullen.
V
V i<J förnyad föredragning af Riksens Höglofl.
Ständers BevillningsUtskotts afgifne Utlåtande ,
i afseende på de inom Vällofl. BorgareStåndet
gjorde Anmärkningar emot Utskottets , af de
öfrige trenne RiksStånden bifallne , Betänkande
under den 30 sittledne Maji, har Välbemäldte
Stånd den 27 Junii, rörande det af Utskottet
i 5 Pnncten af Betänkandet gjorde För*
slag om sättet för Tull Afgifternes erläggande
yttrat : att SjöTullen för Export-varor borde
hädanefter, som hittills, af Städerne Stockholm,
Götheborg och Gefle ovilkorligen erläggas i
Vexlar, endast med undantag af Summor ej
stigande till loo R:dr, hvilka, så väl som ExportTullen
i Rikets öfrige Städer och all ImportTull
i hela Riket, kunna enligt den trafiquerarides
val betalas med Vexlar eller med
BancoSedlar, enligt en Cours, bestämd efter det
föregående qvartalets MedelGours å Stockholms
och Götheborgs Beurser.
Då Utskottet under pröfning förehaft detta
Vällofl. BorgareStåndets Beslut, hvilket i hufvudsaken
instämmer med hvad i detta ämne
redan blifvit antagit , har det äfven ansett sig
böra, med anledning af den i RegeringsFormens
71 §. gifne föreskrift, vördsamt föreslå, det må
Riksens Hoglofl, Ständer, till vinnande af re
-
404’ BevillningsUtsk. B et'ani ami em
dighet och bestämdhet i föreskriften , sammanjemka
deras förut fattade Beslut , hvarigenom
'»Utskottets första Betänkande blifvit godkändt,
med denna Vällofl. BorgareStåndets framställning
, och salunda tillåta, det må TullAfgifter.
jie för alla utgående varor ovilkorligen , på hittills
vanligt sätt , i Stockholm, Götheborg och
Gefle liqvideras i Vexlar, enär Summan ej
uppgår till lo o R:dr HamburgerBanco, i hvilket
fall den , så val på nämnde ställen , som i
Rikets öfrige Städer och för importerade Varor,
må erläggas antingen i Vexlar eller BancoSetU
ler enligt den Cours * som kommer att bestämmas
efter den under föregående qvartal sammanräknade
MedelCours å Beurserne i Stockholm
och Götheborg; hvilket Utskottet ansett sig böra
■vördsammeligen öfverlemna till Rikets Höglofl.
Ständers onrpröfvande, med tillkännagifvande af
Utskottets afsigt att med möjligaste första inkomma
med VotgringsPropositioner rörandd de delar af Betänkandet,
hvari de emellan BorgareStåndets och
de öfrige Respective RiksStåndens Beslut yppade
skiljaktigheter befinnas vara så betydlige att
en jemkning dem emellan icke kan , efter Utskottets
mening, äga rum.
Stockholm den 1 Julii 1818.
JBeeillntngsUtsk. Betänkandets, 405
N:r 34.
*
Rik ?em Höglo fl. Ständers Bevill•
vings Utskotts Memorial, om Bevill•
vincens utgörande af vissciM Öfverflods
Artiklar. <
*->edan BevillningsUtskottet, utan att tro sig
hind rädt genom Vällofl. BorgareStåndets fattade
Beslut , det skulle den , vid Beviilningens utgörande
efter 1815 års Författning, som äfven
ligger till grund för Utskottets nu afgifne Project,
tillkomne brist af 166,000 R:dr genom en
ökad FyllnadsAfgift ersättas, eller serskildte
I,edamöters inom samma Stånd afgifne Reservationer,
den 25:te i sistledne månad inkommit
, dels med utlåtande öfver de mot förra Projectet
till III Art. om Afgift för Consumtion
och Öfverflöd, gjorde Anmärkningar, dels med
förnyade Förslag till den blifvande lil Art.,
lämpade efter den af Riksens Högloft Ständer
beslutne nedsättning i BevillningsSumman och
grundade på de hos Utskottets Ledamöter uppstådda
skiljaktiga meningar, i afseende på vissa
varors beskattning; Så syneä denna åtgärd
hafva vunnit trenne af de Respective
RiksStåndens bifall , då Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt Hedervärda BondeSiåndet den
agtde i samma månad gillat och antagit första
Alternativet i Utskottets aflåtne Förslag, och
Högvördige PresteStåndet den 2 7:de godkänt
det sednare, hvaremot Vällofl. BorgareSåndet,
Bihang till Rikt. St. Prot. igtf-igig. g:te Simi. N:r^a,^s,
406 BevillningsUtsk. Betcinkanden.
genom ProtocollsUtdrag af den 2g:de, allt i
nämnde manad, förklarat sig förblifva vid sine
den nite och 2o:de Junii fattade Beslut, lill
följd hvaraf någon Bevillning icke skulle
komma att äga rum i och för öfverflöds nyttjande,
utan bristen ersättas genom FyllnadsAfgiften.
Vällofl. BorgareStåndet har anfört såsom
skäl för sitt Beslut i detta ämne, att det endast
ingått på Bevillningens nedsättande, me*
deist 350,000 R:drs förminskning i årliga afbetalningen
af StatsVerkets skuld till Banque:;,
under det uttryckliga förbehåll, att all ÖfverflödsAfgift
skulle försvinna, samt att, genom ofvanberörde
nedsättning, Riksens Ständers, genom
dess Förstärkta Statsutskott under den g:de sistledne
April fattade Beslut om vissa Öfverflöd**
Artiklars taxering, väsendteligen vore rubbadt;
Men, då detta sistnämnde Beslut ordagrannt innehåller,
att en Öfverflöds Afgift bör först utgå
genom taxering af vissa ÖfverffödsArtifclar, och,
derest den erforderliga Summan ej kan på sådant
sätt erhållas, en Fyllnad*Afgift för Landt*
TullsErsättningen utgöras, anser Bevillningsutskottet,
oaktadt ofvanberörde Vällofl. BorgajeStåndets
fortsatta vägran att inga i den föreslagna
Bevillningen å vissa Öfverflödsvaror, sig ej,
•mot 71,§. RegeringsFormen och 31 §. Riksdagsordningen,
kunna annat än härmedelst vördsamli*
gen hemställa, det må, i händelse Riksens Högloft
Ständer ej behaga förena sig om antagandet sf
ett bland de begge föreslagne Alternativerne
till lil Art., frågan derom , utan afseende pa
Vällofl, BorgareSiåndets undandragande att sig
BwillningsUtsl. BetänJtanden. 407
deröfver utlåta, såsom af g:ne Stand olika afgjord,
öfverlemnas till Höglofl. Förstärkta StatsUtskottet,
i följd hvaraf BevillningsUtskofet
får, till vinnande af tid , vördsamt framlägga
följande Voteringsproposition■*
Den, som bifaller l:sta Alternativet af Bevillningsutskottets
under den 35 Junii ingifne
Förslag till III Art. i blifvande BevillningsStadgan
angående Consurntion och Öfverflöd ,
och att således inga Afgifter för Tobaks förbrukning
uti densamma skola inflyta, skrifves
Ja, 'den det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, kommer ofvannamnde lil
Art. att blifva sådan sorn Andra Alternativet
i berörde Förslag innehåller , och , i följe deraf,
afgift för Tobaks nyttjande att äfven tgä
rum.
Jemte det Utskottet får anmäla, att Herrat
I.edamöter af Vällofl. BorgareStåndet inom Utskottet,
ingalunda deltagit i ofvannämnda Beslut,
underställes allt detta 1 vördsamligen Riksens
Höglofl. Ständers upjilysta pröfning, åt*
följdt af flere Ledamöters serskildta tankar och
reservationer.
Stockholm den 1 Julii 1818.
Utdrag af Vrötocollet, hållit vid
Urtima Riksdagen i Stockholm hos
Riksens Höglofl. Ständers Bevillningsutskott
den i Julii I8I8*
Herr LeJJler anförde: Vällefl, BorgareStåo?
408 BevillningsUtsk, ^Bettinianden.
det medgaf minskningen, af StatsV^rkets arliga
inbetalning till Banquen med det uttryckeliga
förbehåll, att ÖfverflödsAfgifterne skulle försvinna;
jag tror att detta vilkor måste blifva gällande,
samt Utskottet derå hafva afseende, så länge
BorgareStåndet ej detsamma frånträdt, hvilket
icke kunnat ske, utan att Ståndet skulle hafva upphäfvit
sitt en gång fattade och sedan flere gånger
vidblefne Beslut; Jag får förnya hvad jag för.
ut anmärkt, a t, då den uti Förstärkta StatsUtskotiet
förehafde Voteringsproposition föreskrifver:
Att så väl bristen uti 1815 års Bevillning
som tillökta StatsBehofvet, skulle genom
beskattning af ÖfverflödsArtiklar utgöras, samt
en FyllnadsArtikel, svarande emot FandtTuIlsErsättningen,
då först äfven utgå när icke den
erforderliga Summan kunde på förenämnde sätt
uttagas, anser jag det Förstärkta StätsUtskottets
Beslut vara upphäfvit, genom samtelige RiksStåndens
vidtagne förordnande, rörande de förenämnde
250,000 R:dr af Banquens påräknade
inkomster, och ännu mer genom de 2:ne
öfriga RiksStåndens sednare fattade Beslut, att
både en Fyllnads- och ÖfverflödsArtikel skola
aga rum, oaktadt den Summa, som nu erfordras,
genom de 250,000 R.'drs afdrag blifvit vida
mindre än den som af Högloft. BevillningsUtskottet
förut blifvit föreslagen, att böra på Öfverflöd
utgå. Då således 2:ne emot Förstärkta
StatsUtskottet stridiga Beslut äro i fråga , ehuru
det ena antagit af 3:ne, men det andra
blott af ett Stånd, kan jag icke för min del
finna skäl till, att Höglofl. BevilningsUlskotteC
BevillningsZJtsk. Betänk andert^ 405
icke vill lemna afseende It det sednare, meia
väl åt det förra. Jag tror i följe af allt detta ,
att saken bör komma under nytt afgörande innöta
det Förstärkte StatsUtskottet, hvars förra
beslut är enligt min öfvertygelse aldeles från*
gångit, hvilket Riksens Ständer gemensamt vid
samma Riksdag mitte hafva full rätt till, di
samma beslut icke kunnat äga mera kraft, än
Ständernes egne.
Herr Fogelmark aflemnade ett si lydande
anförande: Riksens Höglofl. Ständers beslut t
genom Voteringen i förstärkta Stats.Utskottet d.
g:de nästlidne April upp'kom af den visshet,
Riksens Höglofl. Ständer redan ägde, att Statsanslagen
skulle ökas, och foljakteligen en betydligare
Statsbrist uppkomma än den minsta
betydliga man redan kände, och som uppkommit
derigenom att de sednare årens Bevillning
icke uppgått till den påräknade Summan. För
att fylla desse behof, hvaraf tillökningen i Statsanslagen
250,000 R:dr utgjorde Hufvud-Summan,
sago Riksens Höglofl. Ständer, i första början
, ingen annan tillgång, än att låta den utgå
genom Bevillning, och att denna, enligt förutnämnde
beslut, skulle fördelas på ÖfverflödsArtiklar,
som Höglofl. Bevillnings-Utskottet ägde
föreslå, och, derest hela bristen derpå icke
kunde fördelas, resten, eller hvad som svarade
emot Eandttulls - ersättningen, läggas på en
Fyllnads Artikel. Enär Riksens Höglofl. Ständer
sedermera funno utväg till betäckande af
den Hufvudsumman, som utgjorde tillökningen
i Stats anslaget, så finner jag intet annat, än
att grunden för Öfverflödets Taxering blifvit
r4I© BevillningsVtsi. Betänlanden,
Jielt oell hållit rubbad, —- just derigenom att
orsaken, hvarföre den upgjordes, blifvit undanröjd^
Och så mycket mera rubbad, som, utom Vallört.
BorgareStåndet, hvilket anser saken från denna,
synpunkt, de öfriga 3:06 Respective RiksStänden
på ett annat vis rubbat samma grund,
i thy, att Voterings propositionen, som genom
pluraliteten bifölls, stadgar > att Statsbristen
skall utgå genom Taxering å Öfverflöd, och,
derest hela bristen derigenom ej skulle kunna
V gå, det öfriga läggas på en Fyllnads-Artikel.
Derpå föreslogs, att 416,000 R:dr skulle utgå
af Öfverflödet och 108,000 på Fyllnads-ArtiIceln
; Följaktligen Fyllnads-Artikeln icke komina
i fråga förr, än man ej kunde lägga mera
på Öfverflödet; Men ansågs det att 416,000 derpå,
kunde utgå, så måtte efter 350,000 Rrdrs afdragning
icke allenast återstående 166,000 utan
äfven de 108,000 tillsammans 274,000 pä Öfverflödet
kunna utgå ; Likväl hafva Höglofl,
Didderskapet och Adeln, efter att först hafva
uteslutit Fyllnads-Artjkeln , sedermera antagit
densamma, samt Högvördige PrästeStåndet och
Fledervärda BondeStåndet sig dermed förenat ;
Få sådant sätt finner jag hela förstärkta StatsUtskottets
Beslut den g:de April vara till sine
grunder så rubbadt, att Höglofl. Ständerne på
intet vis deraf kunna vara hindrade att, för ålerstående
brist i Statsbehofvet , vidtaga hvad
åtgärd som häldlsf, och fördenskull anser jag
och påstår, att frågan, sådan der. nu belinHes,
bör, utan vidare hänskjutande till Respective
RiksStånöen, directe till Höglofl. Förstärkte
StatsUfskottets afgörande öfverlemnas, så myc
-
BevillningsUtsL Betänkanden. 411
ket hälld re som jag ingen apparence har, att
Vällofl. BorgareSfåndet skall frånträda ett beslut,
som redan trenne gångor blifvit stadgadt,
hvadan denna åtgärd endast förlänger tiden u-’
tan ändamål. I följd häraf förenar jag mig
med hvad Herr Leffler nu anfört och jag ej ve";
dan yttrat. För öfrigt, när Respective RiksStånden,
efter förändrade omständigheter, nu fattat
ett skiljaktigt begrepp om rnerbetnälte beslut,
så finner jag intet, hvarföre icke Förstärkta StatsUtskottet
ytterligare skall få decidera uti, eller
förkjara meningen af sitt beslut ; Likaså val
sorn en Domare kan förklara och förtydliga si*
ne Utslag och Domar. Emedlertid protesterar
jag och reserverar mig mot all annan åtgärd.
Herr Limnelius androg : Då Voteringen
skedde uti förstärkta Stats-Utskottet var det icke
obekant, att utom de bristande 166,000 Riksdalrarne
skulle ett nytt behof af minst 350,000
R:dr äfven behöfva att fyllas, och, som någon
annan utväg för denna sarnmanslagne Sunarnas
utgörande ej kunde finnas, återstod icke annat
än att söka erhålla den genom beskattning af
Öfverflöd, hvilket föranledde till det af Högtofl.
Förstärkta Stats-Utskottet då fattade beslut, men,
sedan desse 250,000 R:dr nu mera icke behöfva
att af Eevillningen påräknas, kan nämnda
Beslut ej annat, än anses såsom upphäfvit, då
orsaken, hvarföre det blifvit fattat, sig förändrat
samt helt och hållit försvunnit. — jag
anser Höglofl. Bevillnings-Utskottet böra yttra
sig bestämt öfver den uppstådde stridigheten
samt till dess afgörande hänskjuta till förstärkta
SiatsUtskottet att bestämma huruvida bristen
JBevillningS Ut sk. Betänkandsn.
uti BevillningsSumman, skall genom Fyllnads-eller
Öfverflöds-Afgift fyllas; och, om dervid blif•ver
afgjordt, att den sistnämnde skall äga rum,
då först anser jag Utskottet äga, att föreslå Votering,
om hvilket utaf de till III Art. uppgjorde
arne Alternativer skall antagas, i händel,
se Respective RiksStånden ej skulle sig derom
förena; men att nu föreslå nyssnämnde Votering
finner jag icke tjena till annat än tids utdrägt,
då BorgareStåndet säkerligen icke förändrar
sitt beslut ; Skulle Höglofl. Utskottet för
öfrigt fatta något beslut, som, utan afseende på
det af Borgare Ståndet meddelde, emot detsamma
är stridande, så protesterar jag deremot och
förklarar, att jag uti det samma icke deltager, samt
anhåller att hvad af mig nu blifvit anfört må
få åtfölja Högloft. Utskottets till Riksens Högloft.
Ständer i ämnet afgående Memorial.
Herr Binström förenade sig till alla delar
med Herr Limnelius, och skulle, enligt nu gjord
af Högloft. Utskottet bifallen begäran, dess till
Protocollet den 23 Junii näslledne afgifne anförande
i denna dagens ProfocoM intagas, så
lydande: Då nu Högloft. Utskottet icke ser
sig hindradt af det förbehåll, Vällofl. Ståndet
gjort vid den föreslagne beskattning å ÖfverflödsArtiklarne,
eller att genom FyllnadsAfgift,
de 166,000 R:dr skulle intaxeras å andra Artikeln,
föranlåtes jag vördsamt deremot reservera
mig, samt afstår frandén anhållan, att målet
finge till en annan dag hvila-på Bordet.
Jag skulle icke tveka att bifalla taxation å de
föreslagne Öfverflöda Artiklarne, otn den icke
kom att för hardt drabba den fattigare och min
t
-
JBeviUningsVtsi» Betänkandén« 413
dre berredlade delen af Nationen, hvilka icke
äro i tillfälle att dageligen deraf sig begagna;
ty, om de någon gang om äret aga tillgång, att
bestå s^g ett glas vin, samt en eller annan gång
i veckan dricka en kopp Caffe, komma de att
betala lika så stor skatt, som de, hvilkas vilkor
medgifvit ett dagligt nyttjande deraf. Den
rättvisa beskattningen synes mig alltså vara åsidosatt,
hvartill jag så mycket mindre vill äga
den förebråelsen att hafva samtyckt, som Rik*
sens Höglofl. Ständer vid detta Riksmöte bevi*
sat så stor liberalitet emot FilialDiscont Bolag,
Götha CanalVerk samt enskildte Medborgare,
hvilka jag anser icke förtjena det dem vederfarna
biträde eller uppoffring af Bankens och Statens
medel, som sedermera skall genom flere
ars Bevillning åter ersätta^ af Nationen. Jag
förutser, att ingen skatt hårdare och mera orätt*
vist kan åläggas medbo gare, än den att betala
andras skulder, tillkomne genom lagstridige
förhållanden :
Örn beskattning I Öfverflöd skulle äga
rum, så tror jag att Bränvin vore det första,
som förtjente uppmärksamhet, ty ingen dryck
har visat så skadeliga verkningar, som denna ;
* icke heller har man sport att någon sutit i Stocken
för Vin och Cdffedrickande ; således föreslår
jag, det Bevillning å 32 sk. Banco må läggas
på alla dem, som vilja supa Bränvin, och
trar att Correctivet der skulle göra större gagn,
än afgifterne å de föreslagrife Öfverflöds.Artiklarne
:
Samt likaledes åtfölja Höglofl. Utskottets
414 SevillningsUtsk. Set arilt anderia
Memorial i förevarande ämne till Riksens Hög*
lofl. Siärider.
Herrar Lefler neli Fogelmark förenade sig
Uti den af Herr Limnelius gjorde protest, äfven
med begäran att deras yttranden skulle bifogas
TFskottets afgifvande Memorial till Riksens Höglofl.
Ständer, '
Herr af Brinkman anförde: Jag har oför
änderligen
delat den öfvertygelse, att BevillrungsUtskottet
borde , utan afvikelse från 71 §,
RegeringsFormen och 31 §• i Riksdagsordnin
gen
, följa de grunder för Bevillningens fördelning,
som det förstärkta StatsUtskottet genom
Omröstning stadgat, så länge denna fördelning
berodde* af Utskotels åtgärd. Men, sedan detta
arbete blifvit fulländadi, sedan Bevillningsutskottet
lill Riksens Stän ’ers pröfning framlagt
dess Förlag å uppskattning å Öfverflödsvarors
förbrukning , hvaraf Höglofl. Ridderskapet
och Adeln och Hedervärda BondeStåndet
godkänt det. förra och Högvördige UesteStåndet
det sednare Alternativet, men Vällofl. BorgareSiåndet
definitivt förklarat, att någon Bevillning
för Öfverflöd icke kotnmer att äga rum,
utan bristen i BevillnjngsSurmnan , att ersättas
genom FyllnadsAfgift; så fruktar jag med allt
skäl, att jemkning i denna skiljaktighet lika litet
kan åstadkommas, som det står i BevillningslTiskottets
eller de öfrige RiksStåndens
Consutuuonela makt, att förklara BorgareStårrdeis
Beslut ogiltigt eller, som är det samma ,
att lemtia det utan den framställning till vederbörlig
pröfning, sorn hvart och ett Riksstånd
BevillningsUtsk. Be tänk and en. '4 T 5
just enligt åberopade 71 §. äger rätt att fordra,
och hvars åsidosättande möjligen tan åstadkom
ma
, ibland flere obehagliga, äfven den vådliga
följd, att BevillningsStadgans afslutande tan
afstanna, åtminstone icke komma att bero af
Bevillningsutskottets handläggning.
Jag hade således trott, att ingen annarr utväg
till afhjelpande af den uppkomne stridigheten
vore öfrig, än att hänskjuta den til! Höglofl.
Förstärkta StatsUtskottets pröfning. Samma
Utskott, som med Riksens Ständers rätt afgjort
Bevillningsgrunderne, måste i min tanka vara
den enda A.uctoritet, som lika med Domare 1
allmänhet äger förklara , i hvad mån Borgare
ståndets
Beslut strider emot Utskottets Beslut
eller i följd af förändrade omständigheter kan
antagas; Och jag är icke i stånd att inse huru
erne Stånds Utlåtande å den ena och ett Stånds
yttrande å den andra sidan rätteligen kunna för
det Förs'ärkfa StatsUtskottet framställas, utan
att det 4:de Ståndets tankar på en gang skall
komma under enahanda bepröfvande. Det riktiga
eller felakiiga i hvardera? åsigter kan af
Förstärkta StatsUtskottet utan svårighet eller för*
närmande af dess förra Beslut, afgöras, om Vo
terings*propositionen så uppställes att Utskottets
godkännande af BevillningsUtskottets Förslag,
ovilkorligen innefattar förkastande af Vallöf!.
BorgareStåndets åtgärd. Och jag har i detta
ändamål försökt en Redaction af följande lydelse:
Den, sorn bifaller att, på sätt Bevillningsutskottet
föreslagit, en Bevillning till 166,ooo
lhdrs belopp skall åläggas vissa Öfverflödsvarors
förbrukning; hvarefter serskildt kantare.' au
416 BevillningsUtsk. Betänkandeni
afgöra* hvilketdera af de framställde Alternati*
ver må äga rum ; skrifver Ja.
Den det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, kommer, på sätt BorgareStåndet
sig utlåtit, äfven förenämnde summa, att
genom FyllnadsAfgift utgöras.
Men, då allt hvad jag nu haft Sen äran an*
föra, hufvudsakeligen är en följd af mitt berno*
dande att utfinna något medel, till slut på en
fråga, som i afseende på Summans belopp är
så obetydlig , men till dess inflytande på Riks*
Ståndens lugn och förtrolighet efter mitt omdöme
af så stor vigt, att den icke nog kan granskas
och öfvervägas , lemnar jag gerna åt Högloft.
Utskottets bättre upplysning och rådighet,
att vidtaga de utvägar, som äro mera lämpelige;
och, nöjd att hafva yttrat min tanka, utan
att deröfver begära votering, önskar jag endast
att den i Protocollet må förvaras och blifva
Utskottets Betänkande till Respeclive RiksStånden
följaktig.
Herrar Wijkman, Aspelin, Backman och
Osterman af Högvördige PresteStåndets Herrar
Uedamöter, samt Herr Fogelmark förenade sig
härmed.
Ut supra.
i
BtvillningsUtsk. Betänkanien. 417
N:r 35.
Riksens Högloft. Stan förs Bevill'
nings-Ut skotts Memorial, angående
rättelse i Utskottets Memorial, om
je?nkning i afseende på Tullens utgörande.
Hos Riksens Höglofl. Ständer anser BevillningsUtskottet
sig böra vördsamligen tillkännagifva,
att, vid renskrifningen af Utskottets Memorial
N:o 33 under den I dennes, ett skriffel
ägt rum ; och anhåller Utskottet , att få i
anledning deraf rätta dess jemkning* förslag ,
hvilket sålunda kommer att erhålla följande lydelse
: ”det må TullAfgifterne för alla utgående
varor ovilkorligen, på hittills vanligt sätt i
Stockholm, Götheborg och Gefle liquideras i
Vexlar , med undantag af Summor, hvilka ej
uppgå till 100 R:dr HamburgerBanco, i hvilket
fall, den, så väl på nämnde ställen, somt'
all ExportTuIl i Rikets öfrige Städer , äfvensom
för alla importerade varor må erläggas antingen
i Vexlar eller BancoSedlar, enligt den
Cours, som kommer att bestämmas efter den
under föregående qvartalet sammanräknade MedelCours
å Beurserne i Stockholm och Götheborg.
’*
Hvilket Utskottet anser sig böra till
Riksens Höglofl. Ständer vördsamligen tillkännagifva
Stockholm
den 3 Julii 18X8.
41 8 BevillningsUtsi. Betänhanden.
N:r 36.
Riksens Håglöf!. Stånders Bevill-,
nings Utskotts Memorial, om Voterings-Propositioner
, i afseende pä
gi under ne för Ju 11 Afgi i t emes utgörande.
grunder för en förnyad TullTaxa, livars
utarbetande BevillningsUtskottet på de anled*
ni egar dess den 30 sistledne Maji afgifne Betänkande
innehåller, föreslagit och Höglofl. Ridderskapet
och’Allein, Högvördige PresteStåndet
samt li eder vårda RondeStändet bifallit, äro i
allmänhet så sk i 1 ja k fige från det Beslut, Vällofl.
BorgareStåndét i detta ämne fattat, akt Ulskottet,
sorn anser sig hvarken kunna sammanjemka
dessa olika åsigter, eller berättigadt alt föreslå
förändringar i hvad Trenne RiksStånd redan
gillat ocb godkänt , får Riksens Höglofl.
Ständers upplysta om pröfva nde vördsamt underställas,
om icke frågan härom må , så framt ej
Vällofl. BorgareStändet skulle behaga närma
dess meningar, till hvad de öfrige Respective
BiksStånden antagit , till foljcf af Regeringsformens
föreskrift i 71 §. , öfverlemnas till afgörande
af Förstärkta StatsUtskottet.
I förmodan, att ekerna framställning, i händelse
ej enstämmighet i Riksens Höglofl. Ständers
Beslut mellänkommer , torde vinna bifall „
tror Utskottet sig vid detta tillfälle böra, till
förekommande af tidsutdrägt, framlägga nedanstående
Voterings-propositioner; hvarvid Ut»
BevillningsUtsk. Betänkanden. 41g
skottet likväl får erinra, hvad första Propositionen
angar, att densamma, i anseende till det
nära sammanband, sorn finnes emellan serskildta
puncter i Betänkandet, omfattar ej allenast de
Föreskrifter, 1 puncten innehåller, utan jemväl,
3, 4 , 6 och 7 puncteme ; Vidkommande den
andra Propositionen eller den om vissa friheter
för i Sverige byggde och tili Utlänningar försålde
Skepp, anser Utskottet densamma, såsom
oberoende af hvad Beslut i dessa ämnen skulle
för öfrigt kunna fattas, böra utgöra ett ämne
för Höglofl. Förstärkta StatsUtskotiets afgöran
de;
Och, hvad sluteligen beträffar tredje Voterings-propositionen
, som åsyftar en förändring
i sättet att upprätta GeneralPersedleSaminandragen;
Så, ehuru denna fråga synes hafva mindre
inflytande på Statens inkomster af Tullverket,
tror likväl Utskottet ett bestämdt förklarande
härom vara så mycket mera v Ig tigt ,
som en genom denna anstalt vunnen större
fullständighet och tydlighet skall ©tvifvelaktigt
sätta, vid framdeles inträffande Riksdagar,
Riksens Höglofl. Ständer i tillfälle , att inhemta
den allmänna och klara öfversigt , sorn
leder till säkerhet både i Beräkningar oell
Beslut.
Till följd häraf får Utskottet vördsamt föreslå
följande Propositioner:
l.sta Voteringsproposition.
Den, som vill, på sätt Höglofl. Bidderska®
pet och Adeln Högvördige PresteStäncet samt
Hedervärda BondeStåndet bifallit , och Bevill»
ningsUtskottet i dess Betänkande föreslagit 9
enligt
4*0 BevillningsUtsk. Betiinkandeu.
I:sfa Punclen: Alt alla Varor, af hvad
namn och beskaffenhet sorn heldst, framhragte
inom Sverige af Svenska Rudirnaterier , genom
Svensk mans arbete och konstflit, äfvensom
alla af Utländska Rudirnaterier inom Sverige
förädlade varor må fritt utföras, när det sker
med helfritt Fartyg , mot erläggande , heldst af
RecognitionsAfgift; men, när skal finnes för handen
att derutöfver en sådan afgift öka, mot erläggande
af ExportTull , hvilken dock i allmänhet
ej får öfverstiga Fem Procent af den till
Export anmäldta varans värde , och icke ökas
för någon Svensk product till mer än dubbelt
vid Export med främmande Skepp; dock med
iakttagande deraf, att denna Tull Afgift i intet
fall , så vida sådant mojeligen Runde inträffa ,
när den efter varans verkliga försäljningsvärde
kommer att bestämmas, må för utgående varor
förhöjas öfver det belopp 1816 ars TullTaxa
föreskrifver ; Att den således till vissa Procent
utgående ExportTullen bör beräknas, efter varans
verkliga försäljningsvärde, efter derföre
serskildt uppgjorde grunder; Att, om export
sker med Svensk Hel- eller HalfKlink , eller
t ock med Utländskt Skepp, bör Tulle^ erläggas
i lika förhållande till den fastställda Procenten,
som rörande export med Utländska Fartyg ofvanföre
är stadgadt ; Att alla varor , som i hittills
gällande TullTaxa endast äro med RecognitionsAfgift
belagde, eller åtnjuta andre frihe*
ter, bör vid samma fördelar bibehållas ;
enligt 3:dje puncten , att Riksens Höglofl.
Ständer i underdånighet öfverlemna till Kongl.
Maj:t,
BevillningsTJtsk. Betankanden* 42I
Maj:#, att, till ersättning för den brist, som genom
Tullens nedsättning möjligen kan uppstå,
^intill nästa Biktdag förändra SjöTullsAfgifterne
på alla inkommande varor, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Maj t Sjelf i Nåder finner
lämpligt;
enligt 4:de puncten: att alla härmed i sammanhang
stående reglementariska Föreskrifter
komina af Kongl. Maj:t i Nåder att bestämmas,
med fästadt afseende derå, att, då Tullen å både
utgående och inkommande varor bör beräknas
till en viss Procent af varans verkliga värde,
någon åtgärd vidtages till bestämmande af
detta värde, så att detsamma ej, på sätt hittills
j vissa fall skett , må af Godsägarens uppgift
bero, hvilket ändamål förmodas säkrast kunna
vinnas, om Mäklare, eller, der sådane ej finnas,
Magistraterne åläggas, att hvarje halft år
till Tullstyrelsen insända Betyg öfver försålda
varors värden vid försäljningstillfällen, antingen
innan ännu förtullning ägt rum, eller ock
med afdrag af erlagd Tull eller andie omkostnader
, och genom hvilken anstalt Tullstyrelsen
kommer i tillfälle, att årligen, före
Skeppningen , beräkna vatornes medelvärde för
hela Riket och, i händelse behofvet fordrar,
förordna om någon genom förändrade omständigheter
nödig befunnen ändring i Tullväruet
å Varor bör aga rum ;
enligt 6:te puncten: att, ehuru den möjliga
bristen i StatsSumrnan sannolikt blifver fylld,
så väl genom det ökade Tullvärdet, som genom
Bihang tift Riks. St. Fröt. §;teSami. N:r 54.
4*2 BevillningsTJtsk. Betänkanden.
förhöjningen å inkommande Tullen, må icke
destomidre, till StatsVerkest ytterligare säkerhet
, åt Kongl. Maj;t i underdånighet öfverlemnas,
att , i öfverensstämmelse med Reciprocitetsgrunder,
lämpa Förfatlningarne och Skepps,
umgälderne å andra Nationers Fartyg , i förhållande
till den större eller mindre börda, Svenska
Fartyg måste i utländska Hamnar vidkännas
; Och
enligt 7:de puncten: att, då den till utarbetande
föreslagne TullTaxa ej torde så hastigt
hinnas färdig, böra Riksens Höglofl. Ständer
hos Kongl. Maj;t i underdånighet anhålla, att ,
intill dess densamma erhållit Nådig Stadfästelse
och blifvit till efterlefnad påbjuden, J816 års
TullTaxa å utgående varor må, utan någon
slags förhöjning, i allt hvad den upptager, tjena
till efterrättelses och således Kongl. Förordningen
den 29 Januarii 1817 om Tullen å
Jern genast i Nåder upphäfvas; skrifver Ja, den
detta ej vill, skrifver Nej;
Vinner Nej; Så kommer, på sätt Vällofh
BorgareStindet beslutit, Riksens Höglofl. Ständer
att till Kongl. Majrt i underdånighet öfverlemna:
1:0
Att intill nästkommande Riksdag vidtaga
förändringar i ExportTulIen, ej allenast
med förbehåll, att nämnde Tull ej må kunna
förhöjas utöfver hvad I816 års TullTaxa foreskrifver,
utan äfven med underdånig anhållan,
att hvad Kongl. Förordningen den 29 Januarii
1817, rörande Tull å Stångjern, stadgar, ma
till ali kraft och verkan upphöra, hvarjemte skäligt
afseende må hafvas till nedsättning i Tull
-
BevlllningsUtst. Betänkanden, '455
Riksens Höglofl. Ständers /• bifall till åfskillige
Afgifterne å vissa Rå-ämnen, såsom Kalk och
Skogs produc er, så att Kongl. Majtt , vid regleran
et häraf, må täckas taga i betraktande,
si väl lncala förhållanden , som Reciprocitet
mot Utländska Regeringars TuIlFörfattningar
;
2:0 Att under samma tid bestämma de
förändringar i ImportTullen hvilka kunna finnas
vara med Rikets allmänna Ekonomiska
Ställning och fördelar öfverensstämmande; och
3:0 Att , i enlighet med Reciprocitetsgrunder,
lämpa Författningarne och fastställa
SkeppsUmgälderna å andra Nationers Fartyg, i
förhållande till den större eller mindre börda
Svenska Fartyg måste i Utländska Hamnar vidkännas
; till följd hvaraf, hvad BevillningsUt*
skottet föreslagit rörande ej mindre förändring
i sättet att bestämma Varu-värdet, än den nu
varande TullTaxans efterlefnad, intill dess den,
till upprättande föreslagna , hunnit till efterrättelse
ineddelas, kemmer att alldeles förfalla.
2 Proposition.
Den, som vill, att, på sätt af Trenne Riksstånd
blifvit faststäldt, alla i Sverige byggde
Skepp och Fartyg, som till Utlänningen försäljas,
må, till Skeppsbyggeriernes uppmuntran,
under tre års tid från försäljningen , njuta , i
afseende pi utgående Tullen, samma helfrihet,
som Svenska Fartyg tillkommer, skrifver Ja,
den det ej vill, skrifver Nej;
Vinner Nej; så kommer, enligt Vällofl.
BorgareStåndets Beslut i afseende på TullUmgälderne
af Svenska Fartyg, sållde till Utländsk
'4® 4 BevillningsTJtsi. JBetiinkanden.
Man, att förblifva vid hvad Författningarne nu
derom föreskrifva.
3 Proposition.
Den, som vill, i enlighet med hvad BevillningsUtskoitet
föreslagit och Trenne RiksStan
1 godkänt, att fullständiga Specialer skola
hvarje Ir upprättas, hvarvid i de hittills bruklige
så kallade PersedleSammandragen, utom
redan varande, serskildte Columner böra utvisa
så väl Tullvärdet, som inkomsten af iukommande
och inkomsten af utgående varor, in- el.
ler ut förde på Svenska Fartyg , eller sådane ,
som med dem äga lika rättighet; äfvensom att
dylik uppgift bör upprättas öfver hvad som influtit
af varor, förde på främmande Fartyg,
skrifver Ja; den det ej vill, skrifver Nej;
Vinner Nej ; så kommer upprättandet af
sådane detaiUerade uppgifter icke att ovilkorligen
föreskrifvas, utan, på sätt Vällofl. BorgareS-åndet
antagit, så vidt möjligt är, verkställas.
Detta allt får BevillningsUtskottet vöråsamligen
öfverlemna till Riksens Höglofl. Stän~
ders upplysta profning.
Stockholm den 3 Juli! ISIS.
N;r 37.
Rikfens Högloft. Ständers Bevill■
mngsUtskotts Memorial, med öfversigt
s af hela Bevillningen för 1819
och följande åren.
För BevillningsUtskottet, som dels vunnit
BevillnhigsZJtsi. Betänkanden, 425
Förslag, i afseende pä sättet att erhälla det för
Statsbehofvet nödiga belopp af BevillningMedlen,
dels i anledning af yppade skiljaktigheter
i Respective RiksStåndens Beslut, afgifvit vördsamma
Piopositioner, till deras slitande genom
voteringar inom Höglofl. Förstärkta StatsUtskot.
tet, återstår nu ej mera, än att framlägga en
allmän öfversigt af den beskattning, som under
namn af Bevillning bör , efter Riksens Höglofl.
Ständers Beslut, på olika tittlar utgå oell,
efter bilagde beräkning, utgör för 1809 och följande
åren 4,420,349 R:dr 14 sk. 5 r.
De serskildte Calculer, som åtföljt så väl
Utskottets Project till en blifvande Bevillnings»
Förordning, som de afgifne Förslagerne till en
förändrad Redaction, af III Art. i densamma ,
lemna en fullständig upplysning om denna beskattning
och utvisa, att den summa, Utskottet
förmodar kunna deraf påräknas, utgör 2,580,
000 R:dr.
Någon förhöjning i Statens inkomster af
Stora SjöTullen har Utskottet ej ansett sig kunna
påräkna, utan derföre upptagit den deraf
Calculerade Summan till lika belopp, som vid
förleder. Riksdag, eller 935,349 R:dr 14 sk.
5 r:st.
Detta förhållande har deremot icke ägt
rum i afseende på PostMedlen j utan har Utskottet
trott sig kunna, så väl af den ökade
inkomsten, som genom den af Riksens Höglofl.
Sfänder bifallna förhöjning i PostTaxan , årligen
påräkna 200,000 R:dr, hvilken omständighet
Utskottet bogagnat till förminskning i den
'426 BevillningUtk. Betänkanden.
summa, sorn från RiksgäldsContoiret till Stats»
ytsrket utbetalas.
ChartseSigillafaeMedlen äro utförde till det
belopp, Höglofl. StatsUtskoitet ansett kunna deraf
påräknas, eller till 250,000 R:dr; Husbehof*
Bränvinsbrän ni ngsAfgifterne , efter samma
grund, nedsatte till 425,000 R:dr ; och QvarnTullen
i Stockholm , Götheborg och Carlscrona,
samt SaluAccisen i samtlige Städerne, efter vanligheten
upptagne till 15,000 Ridr hvardera,
eller tillsammans 30,000 R:dr.
I allmänhet hyser Utskottet den öfverty»
geise, att/i händelse oförmodade omständighet
ter icke inträffa, skall den af dessa Inkomst»
Titlar påräknade summa , eller 4,420,34g Rtdr
I4 sk. 5 r:st årligen åtgå intill nästa Riksdag,
och att, derest brist skulle i en tittel uppstå,
skall densamma genom blifvande öfverskott i
en annan knnna betäckas; hvarförutan Utskottet
får åberopa de serskildte åtgärder , som äro
föreslagne till förekommande deraf, att Statsverket
ej genom uteblifvande tillgångar sättes i
förlägenhet.
Hvilket allt Utskottet får till Riksén Höglofl.
Ständer vördsammeligen öfverlemna.
Stockholm den 3 Julii 1818.
På Höglofl. Ridder sk. och * På Högv. PrestStån»
Ad. Uedamöters vägnar: dets Ledamör.vägnar:
Gust. of Ugglas. Joh. Wijkman Casp.son.
På Vällofl. BorgareStån* På Hederv. BondeSr.
dets Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
Hilt Limnelius. Anders Jonsson.
Clas Livijn.
£ ev iHnings Utsi. Bet ani anden. 437
E
Beräkning öfver hela^ Bevillningen
för 1819 följande åren.
fter Taxering kommer, en*
ligt BevillningsFörfattningen ,
att utgå 3,686,596 R;dr 32 sk.,
som dock, efter afdragne omkostnader
och afskrifningar, endast
upptages till . 2,580,000 — —
SjöTull . . 935>349 *4 5'
Post Medel . . 200,000 — —
ChartaeSigillataeMedel 250,000 —■ —*
Återstod af LandTullsErsättning
. . 30,000 —- —
FörBränvins tillverkning,
Hemmans- och Pannerymds
Afgifter
, . 425,000 — —
Summa 4,420,349 14 5
Af förstnämnde Summan,
sorn hel och hållen uppbäres af
BiksgäldsContoiret, utgör den
egenteliga Bevillningen
R:dr 2,310,000
I stället för den
fordna BränvinsConsumtionsAfgiften
150,000
Af LandTulIsErsätt
ningen , 120,000
2,580,000 — —•
För de 2:ne sistnämnde afgifterna,
som tilsammans göra
270,000 R:dr, meddelas Statsverket
ersättning från Riksgälds
-
4,28 SevillningsVtsk. Setänkanden,
Contoiret, inbegripen uti den för
Statsverket af Bevillningen anslagna
Summa.
Statsverket uppbär dessutom
directe af SjöTullen
B:dr 935)349 *4 5
PostMedel 200,000 — *“*
ChartaäSidilleste
Medel
. 250,000
För Bränvinstlll
verkning 425)000 —
samt såsomLandtTullsErsättning
,
Qvarn - Tull i
Stockholm , Gö*
theborg ochCarlscrona
l5,oooR:d,
och SaluAccis i
samtelige Städerna
15,000 R:d,
eller tillhopa 30,000 —
1,840,349 *4 5
Summa 4,420,349 14 5
Förtekning
pä 5 :te Samlingens Innehall.
Bevillningsutskottets Memorial och Betänkemden
angående:
N:r
1.
Yrkad Postfrihet för Städernes Ma-
N:r
gistrater
Sid.
3*
2.
Antagande af 2tne Notarier och
2:ne Vaktmästare
fy*
Nsr
3.
Grundérne för Bevillningens bestäm-
mande
N:r
4*
Yrkadt anslag af BevillningsMed-  len till understöd för Uppbördsver-
ket i Stockholm
22
N:r
UppbördsBetjenlngens aflönande i
Götheborg och öfrige Städerne ut-
N:r
6.
om Stockholm
25.
Anmärkningar emot de föreslagne
grunderne för Allmänna Bevillnin-
N:r
gen
=8-
7*
En förnyad CharteSigillateFörord-
riDg
—
49*
Bevillnings- och Besvärs• Utskottens Betan*
handen.
N:r g. Yrkad tätare Postgång emellan K:gl.
Maj:ts Befallningshafvande i Länen
och vidsträcktare begagnande af
Post-Inrättningen i allmänhet m. m. Sid. 115,
N:r $. Bevillningen för Gästgifverierne
121.
N:r 10. Personers Skattskrifning vid Bruken
säsom Arbetare
Bevillnings Utskottets Betänkande».
N:r 21. De serkilda Besluten om grunder*
ne för den blifvande Bevillningen
«
N:r 12. Sökt understöd för Kurhusen i Norrbotten
. 12 g
Bihang till Riks. St. Prof. 1817-1818. Sitt Sami, N:r 55,
N:r 13- Hedervärda BondeStåndets Beslut
om grunden för Bevillningen efter
2 Art. . Sid.
N: r 14. Anmärkningar vid Retänkandet om
gökt understöd för KronoUppbördsVerket
i Stockholm samt i frägan
om UppbördsBetjeningens aflötiande
i Götheborg och de öfrige Städer
ne
.
N:r 1?. Post-Inrättningen och de deraf till
Stats-Verket inflytande Inkomster
.
N;r 16. Anmärkningar mot Förslaget till
en förnyad ChartaeSigiflatseFörordning
_ . —
N:r 17- Förslag till en blifvande Bevillningsförordning
. _
N:r 18- Åtskillige till Utskottet remitterade
och Allmänna Bevillningen rörande
Memorial .
N-.r 19. Åtskillige frän KammarCollegium
erhällne upplysningar _
N:r 2o. Anmärkningar emot Betänkandet
om Post-Inrättningen
Nm ax. Grunderne för de blifvande Tull
Afgifterne
. „
N:r 23. PresteStändets Beslut om de af Postinrättningen
till StatsVerket inflytande
Inkomster .
N:r 23. Öfverflöds- och Fyllnads-Afgifter
ne
.
N:r 34. En del af de emot Förslaget till
Bevillnings-Förordning gjorda anmärkningar
.
N:r 35. Anmärkningar emot Betänkandet
om de flere allmänna Bevillningen
rörande Memorial . _
N:r 26. Arfvode för öfver - Commissarien
Ek _
N.*r 27. Bränvinsbrännings-Afgifternes utgörande
.
N;r 2g. Anmärkningar emot Betänkandet om
grunder för Tull-Afgifterne —
131.
*33>
136.
143.
IJ2.
298-
309.
310.
313*
334-
336.
341.
373'
375-
376.
380.
N:r 29.
N:r 30.
N:r 311,
N:r 32.
N:r 33.
N:r 34.
N;r 35-.
N:r 36.
N:r 37.
PresteStåndets förändringar i För-'
slaget till Chartae-Sigillatae-Förordningen
. Sid.
Anmärkningar emot 3 Art. i BevillningsStadgan
om afgift för Öfverflöd
.
Votering i afseende på Chartse-Sigil
latse
Förordningen .
Den så kallade Minimi-Tabellen —
Beräkningen af Stora Sjö-Tullen
.
Ytterligare, Beviliningen af Öfver
flöds-Artiklar
-
Rättelse i Memorialet om jemkning
i afseende på Tullens utgörande
VoteringsPropositioner i afseende
pä Grunderne för Tull-Afgifternes
utgörande .
Öfversigt af hela Bevilluingen för
1819 och de följande åren
387-
390.
400.
401.
403*
40?.
417.
418-
424.
