# ID: svediakorp-gov1796
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1817--1818
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 70,651
# sentences: 2,409
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
till Riks-Ståndens Protokoll
vid Urtima Riksdageri i Stockholm
igi? och 1818.
i:stä Samlingen i
Innehållande Konungens Nådiga Skrifvelser?
Berättelser och Propositioner,
STOCKHOLM,
ExmÉnb och Granbergs Tryckeri, 1818*
N:r l.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer i Gi fven Stockholms Slott
den 27 November 1817.
Sedan Riksens Ständers sista sammanträde har
deta tidpunkt inträdt, då, efter de i båda Skandinaviens
Riken gällande Grundlagar, Kongl.
Ma. j:ts Sonson uppnått sina myndiga år. För
att i lid bereda Honom till det vigtiga kall, som,
genom Hans Faders förtjenster och Rikets Ständers
val, är Honom ämnadt, har Han ifrån Dess
fyllda
Siats-Rådens öfverläggningar. Att för Rikets Ständer
uttrycka Kongl. Majds glädje att hafva upplefvat
denna dyrbara stund, det kan icke väntas
af en lycklig Far, hvars ord äro otillräcklige för
hjertats känslor, och som nu, af den mogna Äran
och af det lefvande hoppet omgifven, äger
dubbla föremål för Sin kärlek, dubbel anledning
till förtröstan, ett dubbelt stöd i sin ålderdom,
och en fördubblad tröst vid bekymrens möte.
Krönt genom Sin Sons manliga bedrifter med
Segrens prydnader, belönad för Sin ömhet af
denne Furstes dagliga outtröttliga kärlek, understödd
af Hans ledande hand, under Regerings
Arén
-
4
Konungens Nad. Skrifvelse.
Ärendernas omsorg och vid vandringens steg,
ser Kongl. Majit nu Sin Sonson, trädande i Fadrens
spår, och lifvad af Hans efterdöme, om
Hans Majits grånade hjessa linda Ungdomens
friska krans, och åt Dess återstående dagar egna
all ungdomens lifliga ömhet.
Då Kongl. Majit, som icke äger någon högre
tillfredsställelse än den att Sjelf kunna emottaga
och besvara hälsningen af Sitt trogna
Folks ombud, likväl icke vågar blottställa Sin
vacklande hälsa , under denna långt framlidna
årstid; har Hans Majit härmedelst velat uppdraga
Siu Kärälskelige Herr Sonson. Hans Kongl.
Höghet Hertigen af Södermanland, att uppläsa
Kongl. Majits Tal till Rikets Ständer, vid Riksdagens
öppnande, och tror Sig derigenom hafva
gifvit ett nytt bevis på Sin kärlek for denna
Furste, och på Sitt förtroende till ett Folk, sorn
i Hans lofvande egenskaper redan äger en säker
torgen på den Sällhet, Han en dag skall det
bereda.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med
ali ^.ongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
CARL.
G. af Wetterstedt.
Berat
-
Konungens Nåd. Berättelse«
s
N:r 2.
Berättelse örn hvad sig i Rikets Styrelse
tilldragit, sedan sista Riksdag. Gifven
Stockholms Slott å Riks - Salen
den 27 November iQij.
"Under det tidskifte, som förflutit sedan Rikets
Ständers sista sammanträde, liar en allmän fred
och Rikets vänskapliga förhållanden med främmande
Magter, lemnat Kongl. Majit ett önskadt
tillfälle, att åt handeln och näringarnes förkofran,
och åt den inre förvaltningen egna Sina åtgärder
och Sin omtanka. Ehuru den hastiga öfvergången
ifrån krig till fred, i synnerhet efter
den våldsamma skakning, som utmärkt dessa senare
tjugo år, äfven i sin mohn verkat på Sveriges
handel och tull-intrademes belopp, har Kongl.’
Majit likväl haft den tillfredsställelsen, att denna
verkan, så märkbar i de rikare Europeiska
Staterne, icke betydligen varit menlig för Sve-;
rige. Det var att förese, att transitohandel, ef-|
ter återställdt lugn i Europa, skulle ledas på sina
fordna vägar_, och att således icke Sverige
längre kunde ensamt blifva föremålet derför, och,
ehuru dertill komma de anstallter som Kongl.
Maj:t, för upprätthållandet af myntets Värde, och
till följe af Rikets Ständers önskan, tid efter
annan varit nödsakad att vidtaga, hafva likväl tull—
inkomsterne öfverskridit det af Rikets Ständer
påräknade belopp.
Ange
-
\
Konungens Nåd. Berättelse.
Angelägen att begagna hvarje tillfälle då
nya förmaner för Rikets handel kunna beredas,
har Kongl. Maj:t med förenade Fri-Staterne .i
Norra Amerika afslutat en Handels - Tiaktat,
byggd på en fullkomlig jemnlikhet i rättigheter
och förmåneY. Ehuru denna Traktat af de Fö.
renade Staternes President blifvit ratificerad, med
undantag af några få mindre vigtiga Stadganden,
sorn -skulle blifva föremålet for en ny underhandling,
har den ännu icke, i afvaktan härå,
kunnat bringas till allmän kännedom; men Kongl.
Majtt förväntar att innan kort sättas i tillfälle
dertill.
För att närmare bestämma de handelsförhållanden,
som, i kraft af freden i Fredrikshamn,
och de tid efter annan gjorde förlängningar af
d«ss föreskrift i detta afseende, hittills ägt rum
emellan Sverige och Finland, har med Kejser!.
Ryska Hofvet en Traktat i St. Petersburg blifvit
underteknad, hvaraf Ratifikationeme innan
kort skola utvexlas, och Kongl. Majtt gör Sig
förvissad, att Rikets Ständer med tillfredsställelse
skola erfara billigheten och äfven fördelen af de
grunder, på hvilka denna Traktat hvilar,
Till verkställighet af de förbindelser, hvarom
Kongl. Majtt, vid sista Riksdag, lemnade Rikets
Ständer del, hafva Hertigdömet Pommern
och Furstendömet Rugen, i Oktober månad i 8 i 5,
blifvit till Kongl. Preussiska Regeringen öfverlemnade.
Flera afbetalningar å den öfverenskomma
lösnings-summan hafva å Preussens sida
blifvit
Konungens Nåd. Berättelse.
1
blifvit gjorde, och tle, som ännu återstå, bero
förnämligast på de med Pommerns Invånare ännu
fortgående liqvider, hvaraf många för Kongl.
Maj:t varit lika så oväntade, som de till deras
belopp äro öfverdrifne. Sedan likväl underhandlingen
nyligen tagit en mera afgörande
vändning, hyser Kongl. Maj:t det säkra hopp,
att den utan ytterligare dröjsmål, och på ett för
båda Magterne lika tillfredsställande sätt, skall
vinna sin fullbordan.
Kongl, Maj:t äger nu den tillfredsställelsen
att kunna underrätta Rikets Ständer, att Rikets
Utländska Gäld i Hamburg, Holland, Genua
och Antverpen, blifvit, på sätt Rikets Ständer
fastställ och beslutit, betald. Uånet i Leipzig är
således det enda, som ännu icke är Jiqvideradt,
men Kongl. Maj:t äger den mest grundade anledning,
att, under ett noga iakttagande, å Kongl.
Majus sida, af de grunder, för dess återbetalning,
Pikets Ständer, så väl vid 18 la som 1815 års
Riksdagar, föreskrifva, dermed ej heller länge
skall dröja, och således det löfte fullkomligen
blifva uppfylldt, som Kongl. Maj:t och Hans
Kongl. Höghet Kron.Prinsen, vid Rikets Ständers
sista sammanträde, gifvit, att afbörda en
för Riket högst tryckande Utrikes gäld, utöfver
allt förhållande med dess krafter, och hvars räntebetalning
hade medtagit nära två tredjedelar af
nu varande Bevillnings - summan, eller öfver
Attahundradetusen Riksdaler årligen, uti klingande
mynt.
Kong[.
s
Konungens Nåd. Berättelse
-
K ongl» Maj:t går nu att för Rikets Ständer
närmare utveckla, hvad uti den Inre Styrelsens
särskilda grenar, blifvit tillgjordt och forordrjadt.
Kongl. Maj:t har, till åminnelse af den genom
Doctor Marthin Luther verkställda Reformation,
anbefallt en Tacksägelse och Jubelfest,
alt högtidligen firas öfver hela Riket, deri 31
Oktober detta år, på hvilken dag, år 1517, Luther
gjorde det första offentliga steger, att angripa de
inorpt Christna Kyrkan rådande viilosatser, och
återföra Däran till sin ursprungliga renhet. Till
de Församlingars bruk, hvarest Gudstjenst hålles
på Finska, har Kongl. Maj:t fogat anstalt om
den pya Kyrkohandbokens öfversättande och. utgifvan.
de
dess nyttjande skulle taga sin början första Ad.
vents-Söndagen delta år.
För det i Hufvudstadetn inrättade Bibel-i
Sällskap, har Kongl. Maj:t låtit utfärda .Dess
INådiga Privilegium och Stadga; och hafva ej
allenast i de flesta Stiften men äfven i flere Städer
och Orter, särskildta Bibel-Sällskap blifvit
stiftadp. Kongl. Majit liar med synnerlig tillfredsställelse
inhämtat den framgång, hvarmed
dessa Stiftelser bidragit till den Heliga Skrifts
spridande bland de mindre bemedlade af Kongl,
Majus undersåtare, och till Stiftelsernes under*
stöd i Nåder anbefallt en Kollekt öfyer hela Ri|tet
på Jubeldagen.
Se
-
Konungens Nåd. Berättelse,
9
Sedan, uppå Preste-Ståndets begäran, vid
Riksdagen 1810, Kpngl. Majit latit genom Kommifterade
utarbeta ett Förslag tilj en| Författning
om Sockenstämmor och Kyrko-Råd, oell Kongl,
Majit öfver det författade Forslaget inhämtat
Dess Högsta Domstols yttrande, har Kongl. Majit
låtit utgå Dess Nådiga Förordning i detta afseende.
Vid sist öfverståndne Riksdag har Bonde^
Ståndet anhållit, det täcktes Kongl. Majit vidtaga
Nådig åtgärd till bestämmande och reglerande
af Prest-rättigheterne; och har Preste-Ståndet i
samma afseende anmält sina begifvanden, samt
anhållit om Kongl, Majus pröfning vid sådan c
förefallande frågor, och till befrämjande, af föreningar
emellan Lärare och Åhörare, rörände in-,
bördes skyldigheter och rättigheter, Kong). Majit
bär, i anledning deraf, utfärdat Dess Nådiga
Förordning om sådane öfverenskommelser, och
å flere träffade föreningar meddelt Dess Nådiga
bekräftelse.
Äfven har Kongl. Majit låtit utfärda Nådig
Författning om vissa omständigheter, som borde
yid Prest-val iakttagas.
Sedan Kongl. Maj:t 1 Nåder förordnat, att
Kyrko-Inspektors-tjensterne i Malmöhus, Christianstads,
Blekinge, Hallands, samt Götheborgs
och Bohus Län skulle indragas, och de dem dittills
åliggande göromål bestridas af Kyrkoherdarne,
tillika med Kyrko-Värdarne i hvarje Församling
, liar Kongl, Majit utfärdat Nådig Iq
struk
-
lo
Konungens Nåd. Berättelse.
struktion, angående vården och förvaltningen af
Xyrkorries fastigheter, medel och tillhörigheter
Uti berörde Län.
Med anledning af Rikets Ständers Skrifvelse,
rörande Vaccinationens befrämjande, har
Kongl Maj.t, för att gifva en större fullkomlig,
het åt de förut, i sådant afseende, tid efter annan
vidtagne Författningar, samt för alt bringa
dem i ett sammanhang, låtit utgå ett Vaccina.
t iöns-Reglemente.
Särskildt har Kongl. Majit för Hufvudstaden
förordnat, och till större uppmuntran för skieklige
Vaccinatörer, anbefallt, alt de belöningar och
medaljer, sorn lill dem, med Kongl. Majus Nådiga
bifall, af Sundhets-Collegiurn utdelas, bor.
de genom Landshöfdingarnes försorg d( m tillställas
på ett sätt, tjenlig! alt väcka uppmärksam,
het, samt underrättelse derom i Allmänna Tidningarne
införas.
Kongl. Majit har låtit utgå en Förordning
om hvad, i händelse af yppad Koppsmitta, iakttagas
bor, och om deras bestraffande, hvilka, genom
underlåten Vaccination, förorsaka denna
smittas spridande.
Till följe af Rikets Ständers Skrifvelse om
frivilliga Sammanskott i Länen till Veneriska
smittans botande, och utvidgade Kur-anstalter,
har Kö'ngI. Majit låtit utgå ett Cirkulär till Samiteiige
Dess Befallningshafvande, med befallning,
att
Konungens Nåd. Berättelse,
att höra invänarne i Länen, och dervid iakttaga
hvad Rikets Ständer önskat, och Kongl. Majt
fann nödigt att föreskrifva.
Sedan de flesta Landshöfdingar sådant verkställt,
tog Kongl. Maj:t ärendet under nådigt öfvervägande,
och lät utfärda ett Cirkulär, sorn
tillät debitering och uppbörd i de Län, der sådant
kunde ske, föreskref sättet till uppbörden,
inedlens användande, de sjukas fria underhåll,
och Direktioners tillförordnande, hvilka hurde,
jemte Landshöfdingarne, om verkställigheten af
Kuranstalterne draga försorg.
Ofver de villkor vissa Län fästat vid Sammanskottet,
samt åtskilli e förekommande särskildte
omständigheter, täcktes Kongl. Maja höra Dess
Serafimer - Gille, som, jemte yttrande öfver
hvad ett eller annat Län särskildt kunde angå,
till följe af den önskan, sorn nog allmänt blifvit
framställd, att X.andshöfdingarne och Deputerade
af Länen, tillika med tle sammanskjutne medlen
och anstalterne, äfven finge vården af Läns.Lazaretterrie
sig uppdragen, i underdånighet hemställt,
det täcktes Kongl. Majtl på försök i 5 års
tid, öfverlemna Styrelsen af Läns-Lazaretterne
till Landshöfdingarne och Länens Deputerade,
dock så, att Räkenskaperne borde af Gillet granskas,
hvarifrån likväl det i Södertelge inrättade
Lazarett skulle komma att undantagas, och tor.
blifva under Gillets styrelse. Derjemte har Serafimer-Gillet
anhållit, att få föreslå och Kongl.
Maj:t undersrälla en Kepartilion Länen emellan,
af
12
Konungens Nåd, Berättelse',
af den summa Gillet ärligen kunde af sina medel
till Laaaretterne aflemna. Summans belopp
skulle stadgas efter 10 års medium af hvad på
Gillets fond utgått. Härtill har Kongl. Maj:t
lemnat Dess Nådiga bifall, med befallning till
Serafimer-GWIet, att föreslå en allmän Instruktion
för de blifvande Direklionerne, kommandes
hvad förordnadt är, alt med nästa år taga sin
början, hvarom Nådigt Cirkulär till Landshöfdingarne
afgått. Och har Kongl. Maj:t, på samma
gång, fattat Dess Nådiga beslut öfver hvad
ett och annat Län serskilt angick.
Sundhets Collegti bidrag till den Veneriska
smittans botande, af de under dess disposition
Stående medel, förblifver detsamma som tillförene.
Rikets Ständer hafva, vid 1815 års Riksdag,
beviljat, och under Sundhets-Collegii vård
Ställt, ett ökadt anslag af Åttatusen Riksdaler
till nyssnämnde behof, att utgå till näst påföljande
Riksdag, och hvilket börtie Länen emellan
proportionaliter fördelas. Denna fördelning
har, så länge beloppet af Sammanskotts medlen
icke var kändt, och hvarje Läns behof, ej med
säkerhet utröndt, icke kunnat verkställas, utan] har
Kongl. Majit af de nämnde Åttatusende Riksdaler
på Vederbörandes anmälan och tillstyrkande,
anordnat hvad som funnits nödigt, men anbefallt
Collegium, att, i händelse Rikets Ständer
fortsätta den beviljade summan, inkomma med
underdånigt Förslag till Reparation.
Så ofta Kongl. Majit erhållit berättelse, att
den
Konungens Nåd. Berättelse. 13
den Veneriska smittan på något ställe mer än
vanligen visat sig, har Kongl. Maja anbefallt
provisoriske och arnbulatoriske Kurhatt, samt anslagit
nödige medel. Om inrättande af Läns-*
lazarett, på de orter der sådane saknas, hat
Kongl. Maj:t förordnat.
Rikets Ständer hafva äfven hemställt, huruvida
Kongl. Majtt skulle finna för godt, att låta
Deras Revisorer öfver Stats- Banko- och Riksgälds-Verken
, tillika granska Serafimer - Gillets
Räkenskaper, hvartill Kongl. Majit med anledning
af Regeringsformens stadgande, likväl icke
lenanat Sitt bifall, utan endast i Nåder befallt,
det borde de nyssnämnde af Rikets Ständer tillökte
Åttatusende Riksdaler Banko på det sätt i
Sundhefs - Collegio bokföras, att redovisningen
kunde Revisorerne företes.
Kongl. Majit har utfärdat nya Instruktioner
för Sundhets Collegium, det Carolinska eller Medico
Chirurgiska Institutet, samt för Chemise- och
Anatomioe-Professorerne.
Vården af Barnsängs- och KoppympningsHuseu
har Kongl. Majit uppdragit till en serskild
Direktion, och hafva de kraftigaste anstalter
blifvit vidtagne till dessa Inrättningars förbättrande.
Sedan Kongl. Majit i Nådigt Cirkulär om
hvad iakttagas bör i afseende på smittosamma
sjukdomar, utan att anbefalla det, uppdragit Presterskapet,
att förmå Försåmlingarne, att söka befordra
Inrättningen af Sockne Apothek i Försam-*
-
Konungens Nåd. Berättelse.
samlingatne, har, på Sundhets-Collegii anmodan,
oell med Kongl. Majits Nådiga sariitycke, LifM(yliens
och Assessoren i Sundhets-Collegium,
Pontin, författat oell utgifvit en Anvisning till
valet af läkemedel for allmänna Sjukvården, till
inrättande af Sockne Apothek.
För det i Hufvud-Staden, under Kongl.
Ma j:!s Nådiga beskydd, varande Läkare-sällskap,
har Kongl. Majit anslagit ett årligt understöd af
Medicinal-Fonden.
Sedan Pikets Ständer, till underdånigt svar
å Kongl. Majits Nådiga Proposition, rörande några
för Undervisnings- och Läroanstalterne i Riket
nödige anslag, beviljat och hemställt, det måtte
den till indragning ställde behaglig Tids-och
Förlänings-Spannmål, i den mån indragning sker,
användas till detta behof; men att emedlertid de
af Stats Verkets öfverskott, som kt^nna uppkom,
ma, antingen af blifvande nya KungSgårds-Arrenden,
eller på andra Inkomst-Titlar, matte för
behofvet användas, hvilket anslag likväl borde
minskas i den man indragne Spannmålsförläningar
blifva att tillgå, hvarjemte all den förlärrings-spannmål,
sorn kan blifva indragen, borde
uppföras på Clerecie-Stnten, å Fjerde HufvudTiteln,
inom Linien, för att vid nästa Riksdag
på Stat upptagas; har Kongl. Majit, efter det
Stats-Reredningen, i ämnet hörd, ansett sig icke
kunna bestämma tillräckligheten af de medel
Rikets Ständer sålunda föreslagit, förr än Pro.
jekt till Stat blifvit uppgjord för de Läro- och
Konungens Nåd. Berättelse.
TJndervisnings-Verk, som äro i behof af förbättrade
Lorings - vilkor , samt uppgift blifvit
meddelad, så val å den från oell med 18 >4 >n_
tlragne Förlänings Spannmål, samt å den , sorn
vid innehafvarenas afgång är ovillkorlig indragning
underkastad, sorn å de förökade inkomster,
hvilka, genom nya Kungsgårds- oell Krono-Lä.
genheters Arrenden kunna uppkomma, i Nåder
befallt TJppfostrings Kommittéen, att till Kongl.
Majit inlemna underdånigt Förslag till en så beskaffad
Stat; hvarjemte Kammar Collegium fått
sig uppdragit, att vid hvarje Ers slut till StatsJBereduingen
aflemna de äskade, och som nödige
ansedde uppgifter.
Till det anbefallda Förslagets upprättande
hafva både flera upplysningar och öfvcrläggningar
varit för Uppfostrings - Kommittéen nödige,
hvarefter Kommitté-en afgifvit detta underdåniga
Förslag till Kongl. Majtt, sorn deröfver infordrat
Stats-Beredningens utlåtande.
Kongl. Majtt har till understöd för Hufvudstadens
Uppfostrings- och Läro-Verk anslagit en
summa af Tiotusende Riksdaler Banko årligen,
att ifrån början af detta år utgå af ökade Tolagsafgifter,
med befallning till Kommittérade, att
afgifva underdånigt Förslag och Betänkande, jö.
rande detta anslags användande; till åtlydnad
hvaraf Komtnittéen ett så beskaffadt Förslag inlemna;,
hvaruti bland annat föreslås inrättande
af ett Gymnasium i Stockholm. Och har Kongl.
Majtt öfver Fsrslaget infordrat Utlåtanden af Öfver
-
lG
Konungens Nåd. Berättelse.
Ver Ståthållaren, Drätsel-Kömmissionen, Ailce-Bb
skoport och Stockholms Stads Consistorium, för
att derefter fatta Dess hiådiga heslut.
Efter inhämtade råd och upplysningar från
samtlige vederbörande, har Uppfostringss-Kurmrut.
téen utarbetat Förslag till en ny Skol-Ordningj
ined bifogade anvisningar och råd i afseende på
Ijiiroböcker och på rnétöder att undervisa i sera
skildta kurtskapsgrenar. Uti underdånigt Betänkande
har Kommittéen anhållit om Kongl. Mäj;ts
Nådiga tillstånd, att af trycket utgifva det ena
Och andra, på det hvar och en, sorn sådant önskade,
rnått9 derigenom försättas i tillstånd, att,
inom föreskrifven tid. eller den » Februari 181b,
ofver ifrågavarande ämne nied anmärkningar till
Kommitteen inkomma. Hvilket Kongl. Majrt
bifallit, och har tryckning derefter blifvit verkställd.
För att bereda tillgång på nödige och njUtige
Skol-Bö^ker, har Kommittéen gått i författning
om sådähes Utarbetande i dé ämnen, der
de hittils saknats, och, för ätt lätta utgifvandet,
så väl af desse, söm redan befintlige böcker af
samma slag, hat Komrnittéen i Underdånighet begärt,
och af Stats-médlen erhållit ett förskott af
Femtusende Riksdaler Banko, hvilket återbetalas
i den man böckerne försäljas.
Till undervisningen i Gymnastiken har
Kongl. Maj:t äfven sträckt Dess omsorg, samt
för
Konungens Nåd. Berättelse
17
för Central-Inslitutet låtit utfärda Nådigt Reglemente.
Kongl. Musikaliska Akademien har, efter
samråd med Uppfostrings-Kormnittéen, åtagit sig
utarbetande af en Lärobok försängen, jemte tjenlig
Choral-samling.
Philosophie Magistern Svensson har med reseunderstöd
blifvit afsänd till England, för att
inhämta närmare kännedom om Bells och Lancasters
bekanta undervisnings-rnetod.
Till inrättningen af en Elementar-Skola i
Askersund, som bär namn af Prins Oscars Elementar-Skola,
har Kongl. Maj:t lemnat Nådigt
bifall, och med välbehag ansett de Skolor, hvilka
i Församlingarna blifvit stiftade.
För särskilde Invalid- Arbets- och Korrections-hus,
i Upsala, Nyköping, Uddevalla, Fahlun,
samt i Skaraborgs och Wermelands Eän,
hafva Reglementen blifvit af Kongl. Majit pröfvade'och
stadfästade, äfvensom större eller minder
summor, till desse inrättningars befrämjanjande,
af allmänna medel anslagne
Kongl.
Majit har äfven i Nåder bekräftat
de Fattigvårds-Stadgar för enskilde Församlingar,
som i sådan afsigt blifvit hos Kongl. Majit
anmälde.
Öfver
Bihang till Rikt-St. Fröt. tgl7—iSig
-
N:r 3, 4.
Konungens Nåd. Berättelsei
Öfver rättvisans säkra och jemna skipande
iiar Kongl. Majit med sorgfällighet vakat. Den
förändring, som Kongl. Majit med Rikets Ständer,
vid sista Riksmötet, beslöt i afseende på
Hof-Rät ternes jurisdiktion, har blifvit verkställd,
och Wermelands Lan, vid 1816 års början, lagdt
under Svea Hof-Rätt. En god verkan deraf
har redan visat sig, då, enligt de Berättelses
Kongl. Majit af dess Justitie - Kansler erhållit,
Svea Hof-Rätt, oaktadt den ej ringa tillökning
i göromål, som för densamma härigenom tillkommit,
med lika skyndsamhet och drift som förut,
kunnat de dit inkommande mål och ärender
till slut befordra, och Götha Hof-Rätt fått
en minskning i dit inkommande mål, Som satt
den i tillfälle, att med desto större verksamhet
kunna handlägga mängden af de öfriga; men
som Kongl. Majit erfarit, att Götha Hof Rätt ,
oaktadt all använd flit, likväl icke på de trenne
Di visioner, hvaraf den varit sammansatt ,
möjeligen kunnat medhinna deras afgörande, så
fort parters rätt fordrade, har Kongl. Majit funnit
sig nödsakad anbefalla, att ärendetne derstädes
boide föredragas på fyra Divisioner, och att
således, för att utgöra en ny Division, oka Ledamöternes
och Betjeningens antal, hvarvid likväl,
på sätt Rikets Ständer derom erhålla närmare
underrättelse, personalen blifvit inskränkt
inom hvad behofvet för det närvarande oundyikligen
påkallade.
Kongl. Majit har jemväl af de underdåniga
'^krhets-berattelser, så väl Rikets Collegier, soia
Kongl.
Konungens Nätt. lierättelse', itj"
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgtfvit, och
Justitie-Kansleren, efter föregången granskning,
i. underdånighet anmält, med tillfredsställelse
erfarit, att de, i allmänhet, nitfullt sökt behandla
de ärender en hvar af dem tillhört, efter
livad desse göroinåls beskaffenhet och mängd til-,
låtit. Det har varit bekymmersamt för Kongl.
Majit, att härvid erfara, det i synnerhet skuldfordringsmålen
i åtskilliga Län betydligen ökat
sig; men Kongl. Maj:t hoppas, att med nya och
mera stadgade grunder i Kreditväsendet, förhållandet
härutinnan äfven framdeles skall förändras.
Ehuru Brottmålen i Rikets Hof-Rätter o-,
betydligen tilltagit, har Kongl. Maja dock beklagligen
förnummit, att fästningarne blifvit så
fyllde med Arrestahter, att svårighet för utrymme
derstädes upkommit. Då detta egentlig
gen härrörer af brist på nödige större Korrektions-Inrättttingar
för personer, hvilka ej försett
sig med laga försv.*.-, utan i syssellöshet kringvandra,
och ligga det allmänna till last, har
Kongl. Maj:t varit betänkt, att sätta Rikets Ständers
önskningar, om sådane inrättningars fullbordan,
i Verkställighet, och vill serskildt Förslag
1 denna del Rikets Ständer meddela.
Den af Kongl, Majit, till utarbetande af
en ny Civil- och Kriminal-Lag, förordnade Komith
ttée, har fortsatt dess arbete med den skyndsamhet,
som med arbetets vigt och grannlaga
beskaffenhet kan sammanslå, Sedan Giftermåls
och
-
ao Konungens Karl. Berättelse.
och Handels-Balkarne år 1815 af tryclset titkomrno,
hafva Förslag till Ärfda- och Jorda-Balkarne
blifvit, efter föregången granskning, fullbordade,
och är tryckningen deraf så långt hunnen,
att de snart kunna till allmänt bedömande öf-verlemnas.
Förslag till Ryggninga-Balk, Rattegångs-Balk
ock Konkurs-Lag, äro ock af Kornmitéens
arbetande Ledamöter uppgjorde.
Om de Författningar och Förklaringar i frågor
om Lagens rätta förstånd, sorn Kongl. Maj:t
funnit nödigt, att, sedan sista Riksdag, meddela,
lärer Rikets Ständers Justitie-Ombudsrnan ej
underlåta, att, enligt dess Instruktion, Rikets
Ständer underrätta.
För att bereda lättare tillgång till fyllnad
af det skogsbehof, som för Göta Kanal erfordras,
har Kongl. Naj:t till dess disposition öfverlåta
åtsk ill ige inom Öster-Götland, Nerike
och Skaraborgs Län belägne skogstrakter och lägenheter;
äfven som Kongl. Maj:t med serdeles
uppmärksamhet följt fortgången af det angelägna
Störskiftes-Verket i Dalarne, och strömrensningarne
derstädes, hvilka, så vidt möjligheten
inedgifver, blifva påskyndade och med ökade
anslag uppmuntrade.
Kongl. Majit har till granskningen af alla
Xrigs-Räkenskaper bestämt en Preskriptionstid
af Tio år, likasom för andre Kronans Räkenskaper.
Konungens Nåd, Berättelelse'.
U
Åtskilliga jemkningar i afseende pä Gran*
se-regleringen med Ryssland, samt, i följe deraf,
åtskillig® utbyten af ägor, emellan på gränsen
boende Svenske och Ryske invånare, har
Kongl. Maj:t äfven stadfästat till framgent bestånd.
För att bereda möjlighet åt’ den Kommittee,
Rikets Ständer anhållit, att Kongl. Maj:t
ville utnämna, i afseende på Organisationen af
Statens Embeten och Tjenster, att med deri
grundlighet Rikets Ständer åsyftat, och Kongl.
Majit ansett nödig vid ett så granlaga ärende
iakttaga, har Kongl. Majit uppdragit åt ÖfverDirektören
Rönbeck, att samla alla Handlingar
och Upplysningar örn dessa Embets-Verks särskilda
befattning och verkningskrets, hvarige--  nom en allmän öfversigt deraf må kunna beredas,
och till den ändan lör honom låtit utfärda
en Instruktion: hvilket arbete han med all drift
fortskyndar.
Rikets Ständers underdåniga hemställan om
rättighet att på landet få anlägga Svanshamrar,
har Kongl. Majit, med vissa villkor, bifallit, och
har Ifergs-Collegiurn, med anledning deraf, lå--  tit derom utgå allmän kungörelse.
Då Kongl. Majit, mån att bibehålla Sko-3
garne i Riket till det behof, hvartill de förmånligast
i de orter kunna användas, der tillgång
gifves till tackjernsblåsningar och Jernverks
anläggningar, funnit vigten deraf, att Stora Kopparbergs
-
Konungens Nåd. Berättelse
parbergs Bergslags Skogs-Distrikt blefve' inom
•vissa efter Bergslagets behof lämpade gränsor
bestämdt, har en dylik reglering blifvit verk-*
ställd, i kraft hvaraf Bergslagets rättighet till kol-?
fång är vorden lämpad.
Till befordrande af kommunikation emellan
Sverige och Norrige, har Kongl. Maj:t anbefallt
en dubbel postgång emellan Stockholm och tlhri*
stiania, samt tillika, i afseende på Svenska lostväsendet,
stadgat; att postfqrings-skyidigheten
borde, der det sig göra låter, öfverflytta? från
aflägsna hemman till närmare allmänna lands-*
yägarne belägne.
Kongl. Majit har haft den tillfredsställel*
sen, att redan se följderna af de anstallter Kongl,
Majit vidtagit, i afseende å Utmarkernps för-,
delning på Oland, samt Mqssars och Kärrs upp-*
odlande derstädes, och det, som annu härvid
icke hunnit verkställas, har genom ytterligare
af Kongl. Majit vidtagne åtgärder, blifvit be-?
redt och påskyndadt, ledande till en billig tillökning
af Kronans inkomster,
I Norrbottens och Vesterbottens Län har
Kongl. Majit vidtagit , åtskilliga stadganden, i
afseende på Nybyggens anläggning; Äfven som
Kongl. Majit, med fästad uppmärisamhet på den
stora fördel, som skulle uppkomma, om de i
Lappmarken befintlige rika Malmtillgångar kun*
de genom Elfvarne nedföras till det skogrika-'
l’§ landet, atf der till tackjern uppsmältas, an*
befallt
Konungens Nåd. Berättelse7
befallt en undersökning till utrönande af möj-'
ligheren deraf, samt att, genom inköp af Kengis
Verken, inrätta en Bergslag inom Norrbottens
Län.
I följd af den Allmänna värd Kongl. Maj:t
egnat åt Bergs-handteri ngen, har Kongl. Majit
bestämt åtskilige föreskrifter för grufmätningar,
och fastställt ett arfvode för de härtill framdeles
påkallade Markscheider och Geschvorner,
lämpadt efter at betenas art och beskaffenhet,
samt anslagit medel till utarbetande af ett sammandrag
af alla ännu otryckta Författningar,
som röra Bergshandteringen, att inom loppet af
ett år utgifvas, och tjena till rättesnöre, intill
dess Kongl. Majit kommer i tillfälle, att i sammanhang
med den under arbete varande, Nya
J-iagen, låta upprätta en ny Bergverks Stadga,
sådan som Rikets Ständer önskat.
Med afseende å Rikets Ständers underdåniga
hemställanden, har Kongl. Majit bifallit,
att vissa arfvoden och förmoner blifva Länsmän
och Nämndemän tillagde, då de, i enskilda
förrättningar, begagnas; äfven som viss förändring
vidtagen i Expeditions-Taxan, för lösen
å Expeditioner vid Kämnärs-Rätterne, och
uti Partemes utlösningsskyldighet af Protokoller
och Utslag.
Kongl. Majit har genom Cirkulär till sam-;
telige Landhöfdingarne förordnat att den förmon,
som, genom Kongl. Förordningen den 19
Fe
-
84
Konungens Nild. Berättelse.
Februarii 1813, blifvit åtskillige hemmansbrukare
och personer, hvilka agde fyra minderåriga
barn, tillagd, afven efter 1810 års Bevillnings-Förordriing,
borde fortfara fot dem af Allmogen
och andre, hvilka uppräknas uti 4 Morn.
3 §. af 5 Art. uti 1815 ars .Bevil]nings Förordning,
och samma personer således ifrån berörde
Mantalspenningar befrias, hvarföre ali iridrifning
deraf, i kraft af Kammar-Rättens-särskildta
Ltslag hos deni skulle upphöra; äfvensom alla
de af Allmogen uti Stora Kopparbergs Län,
hvilka kunde hänföras till de personer, Rikets
Ständer i 1815 års Bevillnings-Furordnings ofvan
åberopade Artikel och Moment, då ansett
böra, liksom fordom, njuta befrielse från Mantalspenningarne,
samma befrielse, ifrån och med
år 1810, borde till godo njuta.
För öfrigt hafva de förekomne Arenderne
uti den inre Administrationens särskildta grenar
fått den handläggning hvartill omständigheterna
kunnat föranleda; och de af Rikets
Ständers underdåniga hemställanden, som icke
blifvit af Kongl. Maj:t pröfvade, hvila på infordrade
upplysningar ifrån de Collegier eller
Embets-Verk, hvilkas yttrande deröfver ansetts
nödige.
Sedan Rikets Ständers sista sammankomst,
har det varit ett vigtigt föremål för Kongl.
Majtts Nådiga omsorger, att bihehålla krigsmagten
i det tjenstfärdiga stånd, hvaruti desi blifvit
under kriget försatt genom ständig öfning,
va
-
t
Konungens Nåd. Berättelse. 25
vana vid Fältfefnaden, och de tillfällen den haft
att deltag ; ,ie ärofulla striderna för Europas
frihet och|Ugn. Kongl. Majit fann Arméen*
organisatio!, kräfva en väsentl ig förändring. För
att på en §ng öppna ett tillfälle för Genera1
i tet et, att, under fredstid, kunna öfva sig i
befälet och lid ningen af större Corpser, samt
derjemte för att rätta lönevillkorens tillväxt
efter graderne utan något beroende af dryga
Ackorders erläggande, har Kongl. Majit, genom
Arméens indelning i Inspektioner och Brigader,
åt Ofverben.let berett den förmon, att i
mon af befordra» vinna större Kommando, mera
utvidgad tjenstebefattning och bättre inkomst.
Genom denna org,n;sation hafva General Mönsterherrarne
blifvit permanente; och deraf, å
ena sidan, både en nörre kontroll och eftersyn
uppkommit, och a dei andra, en lifligare uppmuntran
väckt, då de Eegementerna gjorde
framsteg skyndsammarekomrna till Kongl. ATajits
kunskap. Lika organisend hemma i landet som
i fällt, kan Armeen såleoes genast, och utan ny
formation, afmarcherä emot Rikets fiender;
Kavalleriet har blifvit fördeladt uti tvenne och
Infanteriet uti nio särskilda Brigader, hvardera
under Befäl af en Brigad-Chef, äfvensom
tvenne Inspektioner för Kavalleriet och sex för
Infanteriet blifvit inrättade, samt de till Inspektörer
utsedde Generaler erhållit nödige,
och emot ändamålet svarande Instruktioner,
Kongl. Majit har äfven funnit behofvet påkalla
en annan organisation af Dess General-Stab,
©ek sedan densamma jemväl för sig gatt, förvän
-
Konungens Nåd. Berättelse1
väntar Kongl. Maj:t, att de dervid /nställde
Officerare, som under freden äga t i 'fälle att
sysselsätta sig med alla delar af dn vigtiga
Adjutants - befattningen , vid intrz/ande krig
skola kur .a lemna vederbörande befälhafvare
erforderlige biträden.
Under de förflutna tvenne åen, har Armeen
varit sammandragen till fning längre
tid än tillförene, hvarvid, genan en g°d hushållning
med Passvolans - k»ss*ls tillgångar ,
och väl beräknade anstalter för manskapets uns
derhåll, kostnaden kunnat bes-tidas af de för
sådant ändamål till Fassvolals - fonden inflytande
medel, och manskapet, fastän det, lika
som i falt, måste bivouaqiera, tillförene vid
öfningsmöten okändt, likvä7, icke till hälsan deraf
lidit. För öfrigt-, och på det Arméen icke
framdeles måtte sakna det större öfning, som
vinnes derigenom, att ett betydligare antal
trupper på samma stålh sammandrages , hafva
tjenlige mötesplatser £>r Inspektioner och Brigader
blifvit utsedde, samt nödige anstallter
yidtagne att göra dem för ändamålet användbare.
Af Allmänna Beväringsmanskapet har en
Klass h\»arje år blifvit mönstrad, samt i vapen
öfvad, och under den tiden med sorgfälligaste
ömhet vårdad och underhållen. I det nit och
beredvillighet, som denne ungdom ådagalagt,
att göra sig skicklig till Ilikets försvar, och i
den färdighet den, under en kort excercis - tid
furvärfvat, har Kongl. Majit, med särdeles tillfreds
-
^Konungens Nåd. Birdttdse,
2 7
fredsställelse igenkännt Svenska folkets alltid
lefvande känsla för Fosterby ggdens sjelfbestånd
oell urgamla krigslynne.
En ny Tross- och Utredningsplan fbr Kavalleriet
har blifvit gillad och utfärdad; Beklädnads-Passvolansen
vid Indelta Infanteriet
återtagen af Regementernes Beklädnads-Direktioner,
och nya Beklädnads-Stater för värfvade
Trupperne fastställde; anstallter äro jemväl träffade
till formerande af ett Reserf-förråd af
erforderligt kläde för femtontusön monderingar,
gamt, till inhemska konstflitens uppmuntran,
befallning gifven, att af Svenska Fabriksidkare,
upphandla, i tre på hvarandra följande år ,
omkring etthundratusen alnar Kommisskläde
årligen; hvarförutan, j afseende på vården af
de förråd, sorn innehålla nödige effekter för
Aiméens Beklädnad .och Utredning, serskilte
Tjenstemän och Betjente blifvit förordnade saint
Stater for deras aflöning fastställde.
Då Svenska Artilleriet, under sista kriget,'
utmärkt sig på ett så ärofullt sätt, har Kongl.
Majit ock varit med yttersta sorgfällighet .betänkt
på tjenliga medel, att bringa detta vapen
till den största möjliga fullkomlighet. I sådan
afsigt hav Kongl. Majit i Nåder - anbefallt
en annan organisation af Artilleriet, hvars Chef
erhållit lämplige föreskrifter för utöfningen af
det honom anförtrodda vigtiga Embete; äfvensom
en ny Utredningsplan för Fält-Artilleriet
blifvit fastställd. Kongl. Majit har låtit inköpa
-
28
.'Konungens Nåd. Berättelse.
pa Mariebergs egendom, der en undervisningsanstallt
skall inrätta^, och sålunda tillfal le öppnas
för unge Artilleri-Officerare, att vinna en
högre vettenskaplig bildning än den , som vid.
Artilleri-Regemeuternes ^Läroverk hittills kunnat
erhållas; hvarförutan Kronan, på detta ställe,
äger ett väl inrättat Styckgjuteri, nödige
Artilleri-verkstäder, Kassern för en del af Svea
Artilleri-Regemente; och stall för de Regementet
tillhörande hästar»
Beväringen för hela Infanteriet har blifvit
ställd på Passvolans med Regementerne,
hvarigenom vunnits betydlig besparing och säkerhet,
att de ständigt fortgående Gevärs-tillverkningarne
kunna användas till beredande af
ett förråd dugliga Gevär , som vid infallande
krig kan utdelas.
Rikets Ständer hade, under 1815 års Riksdag,
anmält den underdåniga önskan, att Befälet
vid Värfvade Arméen och Flottorne, samt
de penninge-löntagande vid Indelta Arméen
måtte få enahanda Lönetillökning som för Civile
Ernbets- och Tjenstemän då blifvit beviljad;
men, som de härtill af Rikets Ständer anslagne
medel, på långt när icke varit tillräcklig
för en sådan Röneförhöjning, har Kongl,
Maj:t varit nödsakad, att bestämma tillökningen
i Lönerne för Militär-Staterne efter ancha
grunder, än de för Civil-Staten antagne,
och, oaktadt densamma således blifvit mindre
för de fleste af de förstnämnde än för de sednare
-
Konungens Nåd. Berättelse.
29
nare, har beloppet deraf utgjort en så betydlig
summa, att den, jemte öfrige i och för försvarsverket
oundgänglige utgifter, icke hade kunnat
utgå, så framt ej Kongl- Majit uti de föregående
årens ännu odisponerade öfverskott och
besparingar på inkomst- och Utgifts - tittlarne ,
dertill vunnit nödig tillgång Likväl hafva derigenom,
flere för Bikets försvars-verk i Allmänhet
högst vigtiga utgifter måst uppskutas;
och då Kongl. Majit, för helgden af Rikets
Ständers gifna löfte om de i fråga varande Löne-tillökningarne,
nödgats dem bestrida, ämnar
Kongl. Majit Rikets Ständer underrätta, så väjl
e>m hvad redan af de till Arméen och Flottorne
bestämde anslag blifvit utgifvit , sorn om
hvad för en framtid , till uppfyllande af Rikets
Ständers i detta afseende vidtagna beslut
och yttrade önskan, erfordras.
Äfvenledes har Kongl. Majit reglerat en
serskild Expektans-Stat för de Officerare, som
gjort sista kriget, utan att äga Lön på Stat, sedan
Rikets Ständer till detta ändamål anslagit
Tiotusen Riksdaler årligen.
Rikets Ständer hafva alltsedan 180g och
18to årens Riksdag, gjort betydande anslag för
Militär-Läkarevårdens förbättring, och erfarenheten
har, under sista kriget, ådagalagt, att de
i denna delen använda omsorger haft de lyckligaste
följder för manskapets hälsa. Efter
fredsslutet har Kongl Maj t förnämligast sökt,
dels att utvidga och förbättra inrättningar ne för
unge
30 Konungens Naii. Berättelse<
unge Läkares undervisning, dels alt vidtaga
sSdane forfattningar, hvarigenom Arméen må
Jenrina forses med skicklige Läkare, äfven i de
mindre grader. I det förra afseendét har
Kongl. Majit 13tit inköpa en egendom pä Kungsliolmen,
dit Medico-Chirurgiska Institutet blifvit
flyttailt, och salunda, jemte förmonen till
närbelägenhet till Serafimer - Ordens Lasarett
och Allmänna Garnisons-Sjukhuset, erhållit tillräckligt
utrymme för Bibliotek, Laboratorier oell
Lärosalar, samt nödige boningsrum för en del
Lärare och Elever. I det sednare afseende! åter,
har Kongl, Majit anslagit, efter tjenstgöring
gens beskaffenhet, liimpade Löner för det vid
samtlige Regementerne erforderliga och jemväl
bestämda antal Bataljons- och Under-Läkare,
samt förordnat, att, elter viss tids förlopp, ingen
må till någon Regements-Läkare beställning
föreslås, sorn icke trenne år gjort tjenst
såsom Bataljons-Läkare. Utom den nytta inrättningen
af Bataljons-Läkare, i militäriskt afseende
medför, genom den bättre skötsel de
sjuke böra kunna påräkna af skicklige och vid
goda Läroverk undervisade Läkare, än som förUt
af okunnige Under-Läkare kunnat åstadkommas,
är den äfven i hög grad fördelagtig för
Rikets invånare i allmänhet, och hast, likaledes
under denna synpunkt , gifvit en väsendtlig
ledning åt Kongl. Majus beslut. De nya Bataljons-Läkarne
kunna erhålla sina Stationer på
de orter, der förut Läkare-biträde saknats, och
således, under den tid de äro frie fran tjenst
gd
-
Konungens Nåd. Berättelse'.
göing vid Pegementerne, vara af ett betydligt
grgn för sjukskötseln inom landet.
För Kongl- Maj:ts hjerta har det varit synnerligen
tillfredsställande, att kunna bereda en
förbättrad utkomst för de krigsmän, sorn lem*
nät Kongl. Majus och Pikets tjenst, sedan de,
antingen deruti grånat, eller af erhålfne blessurer
blifvit oförmögne att den förrätta. Kongl.
Maj:t har, i icke obetydlig mohn, ökat det underhåll,
som till Gratialister från Vadstena Krigsmanshus-Kassa
och Amiralitets Krigsmans-Kas-'
san utbetalas, och Krigs-Befälet, som innevarande
år varit sammankalladt, har på ett sätt,
som fullkomligen svarat emot Kongl. Maj:ts detsamma
tillkännagifna Nådiga afsigter, icke allenast
förhöjt de från Arméens Pensions-Kassa
utgående Pensioner, utan äfven grundlagt en.
serskild Pensions-Inrättning för Enkor och barn,
efter delägare i berörde Pensions-Kassa.
Kongl. Majit, som iakttagit alla tillfällen,
att gifva Arméen prof af Dess Kongl. Nåd och
Omvårdnad, har äfven för dess förmon, användt
betydliga summor af sådane serskildta medel,
som icke tillhört Statsverket. Öfvertygad om
den skada, som föranledes af högt uppstegrade
Ackorder, i det den verkliga förtjensten, som
saknar tillgångar att dem erlägga, utestänges
från högre och förmonligare Embeten, lich räntorne
derå borttaga en ansenlig del af den Emi
betet åtföljande Lön, har Kongl. Majit funnit
högst angeläget, att afskaffa dem inom de högre
-
32
Konungens Nåd. Berättelse.
jri-c graderne, och till den ändan låtit utbeala
ofver Fy ra hundratusen Riksdaler såsom er.
pätitning för utgifne Ackorder til! redan afgårone,
eller ännu i tjenst varande innehafvare <f
sådana Embeten. Då Regementerne blifvit ansenligen
förstärkte genom det tillslagna Beväringsmanskapet,
har nödvändigheten fordrat, att
äfven öka Befälet, och då några tillgångar till
Jmner for dem icke funnits, har det varit oundgängeligt,
att låta det tillökade Befälet tjena i
högre grader, med de* inskränkta Löner, sorn
för lägre grader förut varit fastställde. Föl att
åtminstone till någon del afhjelpa denna olägenhet,
liar Kongl. Majit låtit anslå ett Kapital af
Etthundratusen Riksdaler, hvaraf räntorne skola
användas att, förbättra Lönerne för de Kapitener
och Smbaltern-Officerare, som äro mest
vanlottade vid de sex, med svagaste Indelningar
försedde Regementer, nemligen Dahl, Helsinge,
Bohus, Westerbottens, Vermlands och
Jemtlands Regementer. En lika summa af Ett'hundratusen
Riksdaler har Kongl. Majit afsatt
till en serskild fond, hvarigenom ärlige
Pensioner tilldelas Femtonhundra med medalj
för tapperhet i fält utmärkte krigsmän,
som för ådagalagd mandom, under Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsens befäl, erhållit detta hederstecken,
eller, dermed förut benådade, år
1814 voro i tjenst qvarstående; och slutligen
här Kongl. Majit till ofvannämnda Enke- och
Pupill-kassa för Arméen, förärat ett bidrag af
Sextusen Riksdaler hvarje år.
Redan
Konungens Nåd. Berättelse'.
33
Redan före Rikets Ständers sista sammankomst
hade Kongl. Maj:t förordnat en Kommission,
att inrotera Skåne till ständigt knecktehåll,
samt öfverse och jemka extra-roteringen för de
jordägare, som icke velat åtaga sig det ständiga
knecktehållet. Kommissionens arbeten äro slutade,
samt pröfvade och fastställde af Kongl. Majit,
som jemväl anbefallt Dess och Rikets Krigs- och
Kammar-Collegier, att inkomma med underdånigt
Project till Instruktion för de Kommissioner,
hvilka böra verkställa den af Rikets Stän-’
der nödig ansedde jemkning’ af Extra-Roterin**
gen öfver hela Riket.
Kongl. Maj:t har låtit utfä’rda en Författning
om tågande Truppers underhåll, hvarigenom
de inqvarterings gifvandes besvär blifvit, i huf--  ▼udsaklig mån, lindradt.
Kasernen på Ladugårdslandet för Lif Gardet
till häst har blifvit färdigbyggd, och ritning
fastställd till allmänna Garnisons-Sjukhuset på
Kungsholmen, hvars byggnad redan blifvit på-j
börjad, under styrelse af en serskild tillförordnad
Kommité; hvarförutan de byggnader i Vad-’
stena, som fordom tillhört Krigsmanshuset, blifvitnsiståndsalte
och inrättade till ett Korrektion
-hus, med utrymme för Trehundrade per-’
so e r.
Hvad Rikets Ständer beslutit angåend®
krigsakuldernes betalning och Krigs-Revisionens
för
Siktng
cili RiktrSt. Prf t, $§17—rgzg, i;sta Sami, Nar 5, 6^
34
Konungens Nåd. Berättelse.
förrättande, har Kongl. Maj:t i verkställighet
brngt, och i sammanhang dermed, till lättnad i
dess trogne undersåtares bördor, icke allenast beviljat
Invånarne i Vestra Gränse-Länen, lämplige
ersättningar för deras under kriget lidne
förluster, utan äfven flera gånger lemnat vederbörande
Rusthållare anstånd med afbördandet af
deras skulder till krigsfonden, för under Fälttågen
erhållne förskott. General-Krigs-Kommissariatet
för Svenska för detta Arméen i Tyskland,
och Redogörelse-Verket för Norrska Fälttåget
hafva upphört, sedan de vederbörligen afslutat
sina Räkenskaper, och Krigs Kommitéen är nu
sysselsatt, att till slut bringa sin vidlyftiga redogörelse.
Den angelägna Saitpetter-tillverkningen har
blifvit med största sorgfällighet uppmuntrad, och
Rikets Ständer skola erhålla fullständiga upplysningar
om denna vigtiga näringsgrens tillväxt i
flere Provinser, gt den Berättelse, som Kommittérade
till Salfpetter-tillverkningens upphjelpande
afgifvit, och hvilken till Rikets Ständer
kommer att öfverlemnas.
Ofvertygad om nödvändigheten för Sverige
att äga ett väl organiseradtj Sjöförsvar, har Kongl.
Maj:t låtit sig angeläget vara,, att för Flottornes
upprätthållande och förkofran, vidtaga tjenlige
åtgärder. Med de inskränkta anslags - summor
tillgångarne roedgifvit, ,ävo icke allenast betydliga
Reparationer å fartygen verkställde, utan äfven
Idnieskeppet Konung Carl XIII till det mesta färdig
-
Konungens Nild. Berättelse.
35
digbyggf, samt köl och stäfver reste till ett nytt
Linieskepp, och Sex häckade Kanonslupar byggde
och utredde. Kongl. Maj:t har tillförordnat
en serskild Komröité, med uppdrag, att föreslå
de författningar i Flottornes sammansättning,
som af Rikets förändrade försvars-system och tidens
fordringar påkallas; i hvilka ämnen Kommitéen
underdånigt Betänkande äfven afgifvit; och Rikets
Ständer skola inhämta, af de meddelanden
Kongl. Maj:t kommer i tillfälle att gifva, huru
oundvikligen nödvändigt denna vigtiga del af
Rikets försvars-verk kräfver ytterligare biträden
och verksamheti
Kongl. Majä har från Landshöfdingarcie 1 de Vestra
och Södra Länen infordrat uppgifter om Ekeskogarnes
tillstånd, och förslag till sådane Stadganden,
som kunna freda dem för det närvarande,
och försäkra möjligheten af framtida tillgång
på nödige byggnads-ämnen för Flottornes behof.
Med Handtverks- och Timmermäns-Staterne
vid Flottorne, har Kongl- Majit vidtagit en förbättrad
reglering, hvarigenom Arbetarnes antal
blifvit förminskadt, men deras aflöning förhöjd,
och en serskild Invalid-Stat för dem inrättad.
Mechaniska Staten har äfven fått en lämpligare
organisation; Plan till ett Etablissement för Götheborgs
Eskadern af Arrnéens Flotta är fastställd;
Kaserner för uppfordrade Båtsmän uppbyggde i
Stockholm och Carlskrona; en allmän Inspektion
öfver Lotsplatserne i Riket förrättad; de gamle
Fyrbåkarne ombyggde, efter tjenligare, i sednare
-
Konungens Nåd. Berättelse'.
ie tider uppfunne, inrättningar, och nya Fyrbåkar
under byggnad.
Städerna i K i ket hafva, med undantag af
Stockholm, erhållit tillstånd att i tio år hafva
sina Båtsmän vaccante, emot erläggande af en ,
i jemförelse med Landt - Rotarnes kostnad för
Båtsmäns underhäll, lämpad Vaccanc-e-afgift. För
Båtsmansbeklädnaden är en ny modell af de fleste
Rust- och Rotehållare i Riket antagen; och.
till ordnings och disciplins vidmakthållande bland
Båtsmännén, då de vistas på sina hemorter, har
en Officer blifvit stationerad inom hvarje Kom:'
pani.
Det återstår för Kongl. Majit, att underrätta
Rikets Ständer om de vidtagne Styrelse- och
Administrations-åtgärder. i afseende på Finansväsendet
och den egentliga Statshushållningen,
samt Näringarne och Handeln. Dessa åtgärder
hafva antingen grundats på Rikets Ständers egna
föreskrifter och beslut eller varit föranledda
af deras underdåniga framställningar, och skola,
jemväl då de till äfventyrs röja en verkan af
ombytta förhållanden eller oförutsedda händelser,
alltid finnas beledsagade af omtankan att förlika
nödvändighetens fordringar med det allmännas.
För en fullständig öfversigt af Statsverkets
tillstånd, hänvisar Kongl. Maj:t Rikets Ständer
till den Nådiga Proposition, som Kongl. Maj:t
är beredd att härom till deras Stats-Utskott
afgifva.
DS
Konungens Nåd. Berättelse.
37
Da Statsverkets utgifter under de Alta ordinarie
Hufvud-titlarne blifvit med derå uppförde
summor i behörig ordning bestridde, har jemväl
Nionde Hufvud-titelns anslag, oförryckt fran
sitt ändamål, fortfarit att användas till åkerbrukets
och näringarnes uppbjelpande, samt till understöd
för allmänt nyttiga inrättningar.
Hushållnings-Sällskapen inom de flesta Rikets
Län, hafva, i sådant afseende, åtnjutit antingen
som gåfvor för en gång, eller som Lån
emot lindrig ränta, med viss fastställd återbetalnings-tid,
serskilta penninge-biträden. Hvarjemte
kostnaderne för aflemnade åkerbruks-redskap
och införslcrifna frön blifvit Landtbruks-Akademien
ersatte.
Vägbrytningen i de Norra Provinserne har,1
likaledes understödd af denna Fond, blifvit med
den drift och framgång fullföljd, att vägarne i
Vermland från Håns Tull och Lethaforss till
Norrska gränsen, och från Elfdalen, genom
Finnb}rgden, till Fryksände, samt vägarne i Dalarne
och Jemtland, med deras sträckningar St
Vermlands-gränsen och Helsingland, hunnit, dels
upprödjas, dels förbättras.
För Gardsby Institut till Linkulturens och
Linneväfnadens fullkomnande, hvilken inrättning
verksamt underhållits och nyligen utvidgats;-
samt för Lin-planteringens befrämjande inom
åtskilliga Län äio, äfven som för Strömrensnings-
och afvittrings-arbetet i Dalarne, och
för
3*
Konungens Nåd. Berättelse.
för Träd-planteringen i Skane, nödige medel anordnade.
Ersdttningarne för de genom Götha Kanals
anläggning uppkomne enskiita förluster af jord
och gröda m. m., hafva, till ett betydligt belopp,
af ifrågavarande fond blifvit utbetalte; och har
i öfrigt, detta med stora svårigheter fortsatta fö.
retag vid aila tillfällen rönt Kongl. Majus Synnerliga
omvårdnad.
Kanal-byggnaden har under fridens lugn
gjort högst betydljga framsteg och kari anses till
mer än hälften utförd, enligt de deröfver gjorde
beräkningar,
Hamnbyggnaden vid Venerns strand, med
tillhörande irenne Slussar, för det mesta danad
under Venerns vattenyta, är fullbordad , och Sveriges
Hufvudås genombruten medelst en segelbar
Kanalsträcka af fulla två Svenska mil. Dessa
arbeten, jemte de redan färdige anläggningar
vid Forssvik, förkorta naturliga afståndet mellan
Venera och Vettern, från fem och en half till
en och en fjerdedel» mil; den enda ännu återstående
landstransport emellan Jönköping, Vadstena,
Askersund och Götheborg,
Ej mindre betydliga arbeten äro utförde rister
om Vettern. Motala hamn- och Kanal-Byggnad
nära fullbordad, oaktadt betydeliga naturhinder,
utvecklar på en gång ställets företräde, såsom
en allman Stapel, samt Vetterns och Borens
nära
Konungens Naii. Berättelse,
39
nära förening, då den återstående Slussbyggnaden,
genom en vidsträckt erfarenhet, blifvit, snart
sagdt, det lättaste och säkraste att beräkna bland
alla företag. Afven Borens och Roxens sammanbindande
närma sin fullbordan, då, utom en
betydelig del Kanal af de femton Slussar, hvarmedelst
sänkningen mellan desse begge sjöar skall
verkställas, sju äro fullbordade, och fyra långt
fia m sk rid ne.
Den för Södertelge Kanal, och Slussverks
byggnad anslagne årliga summa, svarande mot
fem procent å det till hvarje åis slut inbetalte
Aktie-Kapital, har behörigen utgått.
Jemte det Kongl. Maj:t i Nåder bifallit och
förberedt upprättandet af ett Aktie-Bolag för det
till Kronan återfallna’fJjelmare- Kanal- och Slussverk,
och tillika faststält ny Taxa för afgifterne
vid denna Kanalfart, har Kongl. Maj:t låtit på
ofvannämnde titel ytterligare anvisa en, för de
angelägnaste reparationerne å Slussverket, och för
anskaffandet af materialier till dess ombyggnad,
erforderlig summa.
Quarantains-anstaltarne på Känsö, och deras
förbättrande genom en successif nybyggnad,
efter gillad plan, äro ock af, enahanda tillgångar
underhulpne och fortskyndade; lämplige understöd
beviljade till inrättning eller vidmakthållande
af Allmänna Arbets- och Korrekitonshus i flera
Landsorter, samt för Bohuslänska Sillfiskets
uppmuntran och befordrande, ej allenas sa kallade
-
Konungens Nåd. Berättelse.
ladö Slll-Buysen- inköpte, utan äfven, då, vid innevarande
års början, ymnig Sillfånttst väntades,
ett penninge-förskott anordnadt, hvilket likväl, sedan
denna förhoppning felslog, åter inbetaltes,
Slutligen och som Nionde Hufvudtitelns anslag,
enligt meddelad föreskrift, bör användas
jemväl till understödjande af sådane gagneliga
företag, hvilkas utförande på egen bekostnad, öf;verstiger
den enskilta förmågan, hafva ej mindre
Bolagen i Utö Grufva, Brobyggnaden vid Elfkarleby
och Töckmarks Telgstensbrott i VerrneJand,
samt Direktionen af Malmö Hamnbyggnad,
an ock några få privata personer, mot intekningar,
eller annan säkerhet, erhållit Länbiträden
af merberörde anslag.
Den för Riket så vigtiga och välgörande
Allmänna Magazins-Inrättningen, hvars dubbla
föremål är, att, vid inträffande missväxt, fylla
det närvarande behofvet af bröd, och samla ämnen
till kommande skördar, samt att, vid en rikare
äring, afböja Uandtmannens förlust genom
spannemålens fall till vanvärde, har i dessa båda
hänseenden, funnit öppnadt ett vidsträckt fält
för en verksam förvaltning. Af1 redan allmängjorda
eller framdeles, under Riksdagens lopp,
utkommande ofiiciela Handlingar, kunna Rikets
Ständer utförligt inhemta de åtgärder, som vidtagits
för spannemåls upphandlingar och undsättningar.
De förra hafva förnämligast inskränkt sig
inom landet, under öfverflyttande af Sädesbygdemes
förråd till fattigare Provinser, och endast
-
Konungens Nåd. Berättelse'.
däst då, när bristen varit större och allmännarej
skett medelst tidiga införskrifningsanstalter fran
Utrikes ert; de sednare, eller Sparinemåls-förstärkningarne,
äro meddelade i mohn af Länens
invånares olika behof, och återbetalningen , i
möjligaste måtto, lämpad efter deras vilkor och
tillgångar.
Bland Sina angelägnaste omsorger har Kongl.
Maj:t räknat den, att, med återställande af jernnvigten
i handeln, gifva denna och öfrige näringar
ett sjelfständigare lif, trygga Svenska flaggan,
icke blott mot yttre öfvervåld, titan ock
mot den ännu vi.dligare främmande inflytelsen,
samt bibehålla eller utsträcka Rikets handelsrelationer,
så vidt erkända och synbara fördelar
det påkallat.
Såsom en följd af Sveriges och Norriges förening,
och till ytterligare befästande af sambandet
emellan Skandinaviens bägge Folk , har
Kongl. Majit meddelt sitt förordnande om dessa
Rikens sjöfarts- och handels-gemenskap, grundlagd
på ömsesidiga rättigheter, och äfven utvidgad
till medgifven import landvägen, emot vanlig
Sjötull, af de utländska varor, hvilkas införsel
i Riket är tillåten, hvaiförutan Kongl. Majit
i nåder anbefallt de, för skyddandet af Dess
Norrske undersåtares handelsfart, nödige anstalter.
Under det Kongl. Majit oafbrutit sökt uppi
muntra inhemska handelsrörelsen, konslfliten och
Slöjden, har Kongl. Majit, som, efter noggrann
prof
-
4*
Konungens Nåd. Berättelse.
profning erkänt viglen af ilen ömsom yrkade ock
bestridda sals, att näringarne säkrast äga bestånd
genom deras blott af ordningen owrgränsade
frihet, öfverlemnat denna frågas närmare utvecklande
åt en i sådant ändamål förodnad Kornmittée,
hvilken ock inkommit med underdåniga Förslag
till nya Handels- och Handtverkeri-Författningar.
Kongl. Majit har trott Sig ännu höra
uppskjuta afgörandet af ett ämne , som förutsätter
den fullständigaste kännedom och den mognaste
öfverläggning, men lill en början, enligt Rikets
Ständers önskningar, medde/t och utfärdat
allmän tillä leise för fri och obehindrad handel
med Viktualier och andre -Landtmanna-produkter.
Till befordrande af en Iifligare rörelse på
Oland, och för beqvämare afsättning å denna Ös
alster, i utbyte mot dess förnödenheter, är en
Sjöstad, under namn af Borgholm derstädes anlagd,
samt med Privilegium och Reglemente försedd.
Då det ej undfallit Kongl. Majit, att åtskilliga,
till vådor och olägenheter för Svenska f laggan
ledande, missbruk, tid efter annan, förelupit
vid beviljandet af burskap till idkande af uts
rikes sjöfart, har Kongl. Majit föreskrifvit och
till allmän efterrättelse låtit kungöra, de vilkor
och den noggranna tillsyn, som härvid komma
att framgent iakttagas, hvarjemte Kongl. Majit,
för inhemska Skepps-Rederiernes fredande mot
främmande intrång, utgifvit en Författning mot
utländska Fartygs naturalisation.
Vid
Konungens Nåd. Berättelse.
Vid regleringen af en ny SjötullsTaxa för
utgående varor, har Kongl. Majit uppfyllt Rikets
Ständers afsigter och devall män nas kraf medelst
bestämmandet af sndane Iämpeligen minskade afgifter,
sorn kunde bidraga till utförselns under*
lättande. Kongl. Majit liar funnit sig dervid böra
lemna ett synnerligt afseende åt de Rikets
förnämsta Export-Artiklar, som ur dess berg och
skogar frambringas, och således stadgat en betydlig
numerär nedsättning i tullen for utgående
Jern, Koppar, Tjära och Trådvaror, af hvilka
sistnämnde jemväl den, enligt förra Taxan, förbjudna
utskeppningen i främmande fartyg blifvit
med vissa förbehåll och undantag tillåten.
Hvad åter varuimporten beträffar, har, sedan
det från äldre tider följde , och under en
periodisk handels-conjunktur, af särskilta skäl,
hvilande inen ej upphäfda system, hunnit i fulL
kraft och verkan återställas, Kongl. Majit varit
omtänkt, att, med bibehållande af principen, men
med erforderlige jemkningar i värden och afgifter,
antingen genom förbud utestänga, eller genom
Tullens höjande försvåra införseln af främmade
fabricater och Ofverflöds-artiklar , och att
deremot medgifva lindrigare tull endast för högst
oumbärliga förnödenheter och för de utländska
råämnen, som i Riket förädlas; allt på sätt nästledit
års inkommande Sjösulls-Taxa utvisar.
Kongl. Majit, som sålunda härutinnan skänkt
verkställighet åt Nationens, genom Dess Ombud,
framburna önskningar, har likaledes, för att bereda
-
44
Konungens Nåd. Berättelse*■
reda en säkrare efterlefnad af de egentliga Tull*
Stadgarne, låtit utarbeta en förnyad Seglationsordning,
samt ny Författning mot Tullförsnillning
och Lurendrägeri, med skärpta, och förbry»
tarén, efter öfverträdelsens beskaffenhet mer jemlikt
träffade ansvar; äfvensom en ny Förordning
angående vissa utländska varors inrikes transporterande
och förpassning utfärdats, samt Tullbevakningen
mot gränsen och vid kusterna blifvit dels
organiserad, dels förstärkt.
Ej utan bekymmer häde Kongl. Majit erfarit
de skadliga verkningar, som en ytterligt
uppjagad Vexel-kurs, under ett derigenom nedsänkt
värde af Rikets Mynt-Represenlativer medförde
på Rikets ekonomiska ställning och den
enskilta hushållningen. Jemte det, att Kongl.
Majit, i afsigt att undanrödja anledningen till
missbruk härvid, låtit utfärda Dess Nådiga Förordnanden,
så val, angående vissa delar af Vexr
el-handeln i allmänhet, som serskilt, i afseende
på Vexlar och Invisningar, ställde att i Svenskt
mynt inom Riket betalas, samt äfven till bestämmande
af utgående Tullafgifterne för Stångjern,
i förhållande till kursen på Hamburg; har
Kongl. Majit, som funnit omständigheterne fordra
mera verksamma anstallter, för att nedsätta'
en omåttligt uppstigen Vexel-kurs, ej tvekat, att,
i detta ändamål, omedelbarligen uppoffra fonder,
enskildt tillhörige Kongl. Majit eller Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsen, hvars outtröttliga vaksamhet,
och hvars sjelfförsakelse, vid frågan om allmänna
välfärden, Staten förnämligast har att tacka
-
Konungens Nåd. Berättelse'.
45
ka för Svenska Sedelmyntets redan stigna värde.
Ändteligen har Kongl. Maj t begagnat en anna
öfrig utväg till förminskande af de utgifter, som
oundvikligen föranledde till ett Pikets tillgångar
öfverstigande Vexel-bebof, då, genom Nådig
kungörelse, importen af Bomullstyg, Vin, Porter
och Arrac, antingen förbjöds, eller ock tills vidare
inställdes; och dessa af nödvändigheten påkallade,
och med allfvar utförda åtgärder hafva
visat sadane lyckliga verkningar, att ett af Kongl.
Maj:t, för kursens fällande, äskad t, af Pikets
Ständers Bank, mot hypotek af sedlar, meddeladt
biträde i silfver hittills kunnat lemnäs oanvändf.
Sedan Kongl. Maj:t, som, lika med Rikets
Ständer, insett nödvändigheten af kraftiga åtgärder
till yppighetens hämmande, inhämtat samtlige
Landshöfdingars jemte nedsatte Läns-Kommitéers
yttranden samt Kommerse-Collegli underdåniga
förslag till en Författning i ämnet , har
Kongl. Maj:t, hellre än att, genom uttryckliga
Stadganden och tvångsmedel, göra Sin Nådiga
vilja gällande, låtit till Svenska Folket utgå en
allmän varning mot öfverflödet, åtföljd af förbud
mot försäljning af beredt kaffe på publika ställen,
samt mot förbrukning af åtskilliga vinslag och
andra utländska drycker. Med särdeles nöje och
välbehag har Kongl. Maj:t förnummit, att dess
trogne Undersåtare åtlytt dess faderliga Bud;
och den beredvillighet, hvarmed redan i ll^re
orter en vaknad besinning och National-anda
skyndat de anstalter till mötes, sorn förgäfves
kunnat ensamt af Lagens stränghet kunnat åstadkom
-
4 6
Konungens Nåd. Berättelse.
kommas, är en borgen för Kongl. Majifs hopp,
att malta, a rbetsfl i t och enkla seder skola åter
allmännare fästas på den ej rika, men fria jord ,
som af alder var deras hembyggd.
Dock oaktadt alla Kongl. Majtts omsorger,
hvilka åtminstone betydligen mildrade ett ondt,
sorn de ej förmådde i grund bota, uppenbarade
sig snart en länge bådad förlägenhet i allmänna
rörelsen. Malmö Diskont hade, genom sitt förvalf
ningssätr, rakat i obestånd, hvilket hade den
föijd att Götheborgs och Götha Kanals BolagsDisko
nter nödgades inställa sina betalningar. Misstroendet,
oredan och penningebristen ökades nu
genom flera Millioners hastiga indragning ur
cirkulationen, och Kongl. Maja, som för olägenheternes
afhjelpande behöfde Dikets Ständers närvaro
och medverkan, har emedlertid funnit Sig, af den
betänkliga allmänna, ställningen', uppmanad , att
utan dröjsmål låta inställa uppbörden af innevarande
års Krono-Utskylder och all utmätning af
förra årens restantier. Under bekymrande utsigten
men lugnt förtröstande på Rikets inre oförsvagade
kralt och pa dess Representanters upplysta
fosterlandskänsla, går Kongl. Majit, att, i
samråd med dem, utfinna medlen till säkerhetens
, kreditens och ordningelis återinförande i
Rikets penningeverk, medel, som det tillhör
Kongl. Majit och Rikets Ständer gemensamt att
föreslå, pröfva och använda. Ut supra.
G. af Wetterstedt.
Upp
-
Konungens Nåd. Propositioner.
47
N:r 5.
Uppläste hos Ridd. och Ad. d. 15 Dec. 1817.
Prest - Ståndet d. 15 — —
Borgare-Ståndet d. 18
Bonde-Ståndet d. 18 —
Utdrag af Protocollet öfver Ecclisiastique
Ärender, hållit inför Hans Maj:t
Konungen uti Stats-Rädet pä Stockholms
Slott den 29 November i8i7>
Närvarande:
Hans Exellence Justitie-Stats-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg.
Hans Exellence Stats-Ministern för Utrikes Arendeme
Herr Grefve von Engeström.
Stats - Råden: Hans Exellence Herr Grefve
Rosenblad.
Hans Exellence Herr Friherre
Fleming.
Hof Cantzleien Herr Friherre af Wetterstedt.
Stats-Råden Herr Friherre Sköldebrand och
Grefve Mörner.
Tillförordnade Stats-Secreteraren Landshöfdingen
von Rosenstein.
Sedan Kongl- Maj:t i Nåder beslutat, att till
Riksens Ständer göra Nådig proposition, om en
stadgad afgift af hvarje Mantalsskrifven Person
i afseende på utvidgande af de till Veneriska
smit
-
48
Konungens Nåd. Propositioner’
smittans förekommande nödige Cur - ansin»*
och om fortfaramie af det vid sistförflutne Riksmöte
till samma ändamål beviljade anslag; upp.
lästes nu till justering ett på Nådig befallning
dertill författadt project: Och behagade Kongl.
Majit, uppå Stats-Rådets närvarande Eedamöfers
underdåniga tillstyrkande, samma project i Nåder
gilla och bifalla, i likhet hvarmed Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition skulle till hvarje Riks-Stånd
på vanligt sätt öfvetlemnas.
Ex Protocollo
Dan. Hadorph
Kongl. Majit s Nådiga Proposition till
Riksens Ständer om en stadgad afgift
aj hvarje Mantalsskrifven Person,
till den Veneriska smittans hemmande
samt utvidgande af de dertill
nödige Cur-anst alt er, och om fortfarande
af det vid sistledne Riksdag
till samma ändamål gjorde anslag.
Gifven Stockholms Slott den 29 November
1817.
I anledning af Kongl. Maj:ts vid sistföri
flutne Riksdag, under den 15 Mars 1815, gjorde
Nådiga Proposition, om ett artigt anslag af
allmänna medel till underhåll och vård, vid Lazaretterne
och sgrskiide Gur-Inrättningar i Riket,
af
Konungens Njid. Berättelse.
29
af personer, som med Venerisk smitta äro behäftade,
hafva Riksens Ständer, uti Skrifvelse
af den 27 derpå följande Julii till detta ändamål
beviljat ett årligt anslag af 8000 Rid, att utgå
till nästföljande Riksdag, och derjemte ansett den
tjenligaste utväg blifva, att Invånarne i hvarje
Län, på sätt som i Kronobergs Län skett, åtaga
sig en efter Länens behof lämpad afgift äf hvar*
je Mantalsskrifven person, till Kur-anstalternes
utvidgande, den Veneriska smittans hämmande
och botande samt meddellöses sjukes vård och
Underhåll, hvarföre Riksens Ständer anhållit, det
täcktes Kongl. Maj:t genom Larjdshöfdipgarne lå>
ta höra Länens invånare, rörande en sådan afgift,
under förmodan att finna dem dertill villige;
äfvensom Riksens Ständer slutligen begärt,
det behagade Kongl. Majit i Nåder tillförordna
en Direktion i hvarje Län under Landshöfding
gens Ordförande och Serafimer-Ordens Gillets
öfverstyrelse, hvilka Direktioner finge emottaga,
förvalta och disponera de medel, som på sådant
sätt insamlas, jemte de sorn till Lazaretternes
och Kur-inrättningarnes underhåll äro anslagne.
Kongl. Majit, som till hvad Riksens Ständer
salunda andragit, lemnat Dess Nådiga bifall, har
genom Cirkulär-Bref af den 16 Äng. 18x5 anbefallt
Landshöfdingame att höra Länens invånare,
med föreskrift af hvad dervid iakttagas
borde, och sedan underdåniga berättelser om Länens
åtagande inkommit, har Kongl, Majit i Cirkulär
af den 23 Oktob. 1816 i Nåder tillåtit
med*
Bihang till Riki~St. Prot. 1317—i$lg. luta Snml- N:r 7, g.
5© Konungens Nåd. Propositioner.'
medlens debiterande och uppbörd tillika med
Krono - utskylderne samt i Nåder stadgat åtskilligt,
som vid verkställigheten funnits nödigt.
I vissa delar har Kongl. Maj:t funnit
nödigt, att inhämta Serafimer-Ordens Gillets
yttrande, och uppå dess underdåniga tillstyrkan,
tillåtit, att, jemte vården och förvaltningen
af de frivilliga sammanskottsmedlen , Styrelsen
af Läns-Lazaretterne, med undantag af
det i Södertelje, ifrån den i Januari nästkommande
år 1818, på försök i fem års tid, får
öfveriemnas till Landshöfdingarne och utsedd©
Direktionets i Länen, dock så, att Räkenskaperne
böra granskas af Serafimer-Ordens Gillet;
Skolandes både Sundhets-Collegium fortfara att
af de under dess disposition ställde medel göra
de vanliga bidrag, och äfven Serafimer-Ordens
Gillet af allmänna Hospitals-Fonden årligen
aflemna så mycket till Läns-Lazarettens
understöd, som på grund af ett medium på 10
år, kan dertill bestås, och hvarå behörig reparation
af bemäldte Oidens-Gille skall bestämmas,
hvilket alt af de handlingar, som blifva
B iksens Ständer meddelade, närmare intages.
Oå Kongl- Maj:t på sådant sätt uppfyllt
Riksens Ständers önskan och till det nyttiga
ändamålet bidragit, har Kongl, Majit likväl icke
velat för Riksens Ständer dölja de hinder,
som för framgången mota. Länens sammanskott
hafva, såsom frivillige, dels blifvit olika
Länen emellan, i det någre åtagit sig 3 sk. för
hvarje Mantalsskrifven person, andra mindre
ands.
Konungens Nåd. Propositioner?
linda till blott l sk, tiels har ock ©likhet inträffat
inom ett och samma Län, sa att någre
Socknar ingått i en större, andre i en mindre,
och somlige åter vägrat all afgift. Om det förra
skulle äga sin grund uti större eller mindre
behof i serskildta Län, så har det senare ater,
haft den följd, att Kongl. Majit icke kunnat
befalla uppbörd af de Socknars sammanskott»
som åtagit sig för ringa afgift mot de öfrige,'
utan i Nåder måst anbefalla, att desse och de
vägrandes sjuke skulle, likasom hittils, på deras
egen bekostnad vid Lazaretten och Kurhusen
underhållas, hvilken kostnads utsökande
medför desamme olägenheter , som Kongl.
Majits Nådiga Proposition framställt och Riksens
Ständer sökt att afhjelpa. Härtill kommer,
att dä någre Län åtagit sig afgiften på fem år
och derutöfver, andre på kortare tid, en del
intills nästinstundande Riksdag, och äfven i anseende
till tiden olikheter inom ett och samma
Län ägt rum, det blifver svårt om ej omöjligt,
anlägga nya Lazaretter och Kur-an-:
stalter, eller der de finnas, dem efter behofvet
utvidga, under befarad möjlighet att afgifternes
upphörande eller minskning, likasom en
stadgad och säker reparation och andre anstal-,
ter under en sådan ovisshet svårligen kunna
göras och vidtagas.
Med fortfarande önskan, att ett angeläget
ändamål, och till hvilket Riksens Ständer sträckt
en så berömvärd omsorg, måtte med säkerhet
kunna virtuos, kar Kongl. Majit, för att afla
j«l
-
t,2 'Konungens Naii. Propositioner.
hjelpa hindren och olägenheterne, samt ibland
dem den, att de sjuke, hvilka icke kunna erhålla
fritt underhåll, dölja sitt tillstånd, velat
till Riksens Ständers ompröfvande och afgörande
öfverlemna, att, jemte fortfarande af de
vid sistlidne Riksdag beviljade 8000 R:d om
året, fastställa, det i stället för frivillige sammanskott,
hvarje Mantalsskrifven person måtte
aläggas en stadgad afgift (ill underhåll förVeneriske
sjuke, till Lazaretters anläggande der
de saknas, och till de serskilte Kur-anstalternes
utvidgande; och att denna afgift införes, debiteras
samt uppbäres med de öfrige bevillningar
och utskylder, med det dervid fästade vilkor,
att hvad som inflyter, användes ensamt
till det Läns behof, der insamlingen skett. Afgifterne
synas åtminstone till en början och så
länge behofven förblifva så stora, som de flerfaldiga
ansökningar bevittnat, hvilka blifvit
' gjorde om bidrag af allmänna medel, böra fastställas
till 3 sk. för hvarje Mantalsskrifven person,
hällst i det Län der något öfverskott skulle
äga rum, detsamma kan, i likhet med hvad
Riksens Ständer i deras omnämnde Skrifvelse
yttrat, användas till andra föremål af Läkarevården.
Och vill Kongl. Maj:t slutligen, jämte alla
andra upplysande handlingar till Riksens
Ständer i Nåder öfverlemna dem, hvilka visa
det serskilta förhållande, som i Malmöhus- och
Christianstads Län i anseende till Kur-anstalterne
for t Veneriska smittan sig företer.
Kongl.
Konungens Nåd. Propositioner.
53
Kongl. Maj:t förblifver Riksens Ständer med
ali Kongl. Nåd och Ynnest välbevågen. Datum
ut supra.
CARL
Nils von Rosenstein.
N:r 4.
Uppläste hos Ridd. och Ad. d. £5. Dec. 1817.
PresteStåndet d. 15.
— Borgareståndet d. 15.
— BondeStåndet d. 18- —
Utdrag af Protocollet öfver Ecclesiastiqve
Ärender, hållit inför Hans Majit Konungen
uti StatsRådet pä Stockholms
Slott den 2$:de November 1817-
Närvarande:
Hans Excellence Justitia Stats-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes Arenderne
Herr Grefve von Engeström.
Stats
-
54
Konungens Nåd. Propositioner!
StatsRåden: Hans Excellence Herr Grefve
Rosenblad.
Hans Excellence Herr Friherre
Fleming.
HofCantzleren Herr Friherre af Wetterstedt
Stats-Råden Herr Friherre Skjöldebrand och
Grefve Mörner.
Till förordnade Stats Secreterare», Landshöfdingen
von Rosenstein.
Upplästes ett på Kongl, Maj:ts Nådiga befallning
uppsatt förslag till Proposition till Riksens
Ständer, rörande vanliga Prästebohls-Friheter
för några nya Präste-Boställen, samt i allmänhet
för framdeles blifvande Kyrkoherdeoch
Capellans-bohl, särdeles i Rikets norra orter.
Hans Kongl. Majit täcktes, uppå Stats-Rådets
Ledamöters enhälliga underdåniga tillstyrkande,
samma Proposition i Nåder gilla och bifalla,
i följd hvaraf densamma skulle till samtelige
Riks-Stånden på vanligt sätt afgifvas.
Ex Protocollo
Man. Hadorph.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksens
Stander, angående beviljandet af
vanliga Priistebohls friheter åt några
vya Prästc-boställen, samt i allmänhet
för de Kyrkoherde- och Capellans-bo
ställen
-
Konungens Nåd. Propositioner'. 55
ställen, hvilka i anseende till skeende
nya Pastorats- och Capell-inrättningar
framdeles kunna tillkomma. Gifven
Stockholms Slott den 29 November
1817.
Ibland de ämnen, hvilka sedan sistförflutne
Riksmöte förekommit och Kongl. Maj:t funnit
förtjena Riksens Ständers uppmärksamhet är
äfven ett, hvilket Kongl. Maj:t ansett sig
nu böra till Riksens Ständers bepröfvande
och åtgärd öfverlämna. I åtskilliga orter af
Riket hafva i senare tider klyfningar af stora
Pastoratér funnits nödvändiga, dels i anseende
till en ökad folkmängd, dels ock för deras vidsträckthet,
hvarigenom Själavården af Presterslcapet,
icke såsom vederbordt, kunnat besörjas,
piete nya Pastorater hafva af sådan anledning
blifvit inrättade, hvarjemte, särdeles i de Norra
orterna, åtskillige nya Capell-lag tillkommit,
dels af Nybyggen, dels uti aflägsne delar af de
mest vidsträckta Pastorater. Dessa inrättningar,
hvilkas nödvändighet och vigt, i anseende till
Själavården är ostridig, halva äfven i andra afseenden
varit till den betydligaste nytta för de
orter, der de blifvit gjorde, och blifva det för
framtiden ännu mera, i det erfarenheten visat,
att de å desse trakter befordrat uppodlingar,
I,andtbrukets och Näringarnes förkofran, samt
Tolkmängdens tillväxr. Med berömvärd omsorg
hafva Tnbyggarne i dessa nya Pastorater och Capell-lag
sökt förskaffa Prästerskapet derstädes,
den
56 Konungens Nåd. Propositioner.
elen för deras bärgning nödyändiga inkomst, och
i sådant ändamål anskaffat Hemman och lägenheter,
tjenliga till Boställen för de nya Kyrkoherdar
och Capellänér. Men da för dessa
nya Bastebohl inga andra Lägenheter stått att
hnna, än sådane, hvilka i anseende till den
skatt de utgöra och de allmänna onera dem enligt
vidtagna författningar åligga, lämna Prästerskapet
i saknad af en betydlig delaf de formoner,
sorn ato tillagde de Hemman och lagen»
heter, hvilka af ålder varit till Prästeboställen
anslagna, hafva af sådan anledning från flera
otter underdåniga Ansökningar till Kongl. Maj:t
inkommit, att nya Kyrkoherde- och CapellansBosthllen
måtte förunnas enahanda Friheter och
fnrmoner, som Kyrkoherde- och Capellans-bohl,
enligt Författningarne, åtnjuta. Sednast hafva
ar 1815 dessa friheter och förmener blifvit hegärde
för det nya Kyrkoherde-Bostället i Degerforss
och. Cnpellans-Bostället i Norrsjöby af
Skellefteå socken och Vesterbottens Län. Kongl.
Maj;t har i betraktande af vigtiga skäl, som tala
för dessa inrättningar, och som redan i korthet
blifvit nämnda, i så måtto dessa underdåniga
ansökningar bifallit, att rämntle Boställen
måge få njuta Prestbohls-friheter i allmänhet ,
dock med undantag af ordinarie Roteringen,
som kornme att dervid förblifva, intill dess tillfälle
sig yppade, att på oroterade Hemman ulan
olägenhet densamma förflytta, då likväl Prästegårdai-ne
borde underkastas extra Rotering,
äfvensom med undantag af Tionden och Kronans
ordinarie Räntor. Men då Kongl, Maj:t,
af
Konungens Nåd. Propositioner1.
af Regerings-forrnen, särdeles stadgandet i dess 64.
och 66 paragrafer funnit sig hindrad att vidare
utsträcka sin omvårdnad för dessa nyttiga
inrättningar, har Kongl. Maj-t. likväl ansett sig
äga allt skäl att till Riksens Ständes bepröfvande
öfverlärnna detta ämne, till den åtgärd i denna
del, sorn behofvet och Rättvisan lika synas
påkalla. Det är af sadan anledning Kongl.
Maj:t nu till Riksens Ständers öfverläggni ng och
afgörande vill hafva framstäldt och föreslagit:
om icke så väl åt det redan nämnde nya Pastors-Bostället
i Degerforss, saint Capellans-Bostället
i Norrsjö Bv, sorn ock åt de nya Kyrkoherde-
och Capellans-Lohl uti de Pastorater
och Capell-Lag, hvilka, särdeles i Rikets Norya
orter framdeles kunna, 'till vinnande af en
bättre Själavård i de trakter af Socknarne, sorn
äro mest aflägsne fran Kyrkorne, och derigenom
ofta sakna Prästerlig betjening, finnas af nöden
att inrätta, enahanda friheter och förmorier måge
förunnas och tilläggas, hvilka enligt författningarne
tillkomma af ålder varande Kyrkoherde-
och Capellans-bohl.
Kongl. Maj:t fdrblifver Riksens Ständer
ined all Kongl. Nåd och ynnest välbevågen.
Datum ut supra,
CARL.
Nils von Rosenstein.
58
Konungens Nåd. Propositioner
N:r 5 och 6.
Upplästa hos Ridd. och Ad. d. 15 Dec. 1817.'
Preste Ståndet d. 15
Borgare-Ståndet d. 18 —
Bonde-Ståndet d, 18
Utdrag af Protokollet öfver Handels- och
Finance- Är ender, hållit inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet ä Stockholms
Slott den 3 December 1817.
Närvarande:
Deras Exellencer Justitie-Stats-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg och
Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne Herr
Grefve von Engeström.
Stats - Råden Hans Exellence Herr Grefve
Rosenblad.
Hans Exellence Herr Friherre Fleming.
Hans Exellence Herr Friherre Lagerbring.
Herr Friherre Cederström.
Herr Friherre Skjöldebrand
Grefve
Mörner,
Hof Cantzleren Herr Friherre af Wetterstedt.
Stats-Secreteraren Klintberg.
Stats-Secreteraren uppläste i underdånighet
till Justering tvänne af honom, på Nådig befallning,
författade Förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga Propositioner till Riksens Ständer:
konungens Nåd. Propositioner.
1:0 i afseende på den vid 1815 års Riksdag
yrkade rättelse i Författningarne om afdrag,
till Statens förmon, å Civile Embets- och Tjen-»
stemäns indeldte Eoner, och
2:0. angående sökt befrielse från Bränvins-’
Bevillningens utgörande för åren 1810, a 811
och J812 af Personer å Landet, sorn ej äga
eller besitta jord.
Kongl. Maj:t, som uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i Nåder täcktes gilla
berörde Förslag, befallte, att Dess Nådiga Propositioner
uti dessa ämnen skulle, i enlighet
dermed, på vanligt sätt, expedieras.
Ex Protocollo
./. A. Afzelius.
kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till
Riksens Ständer, i afseende på den vid
1815 års Urtima Riksdag yrkade rättelse
i Författningarne om afdrag
till Statens förmon , å Civile Embetsoch
Tjenstemäns indeldta Löner. Gif~
ven Stockholms Slott den 3 December
1817•
Uti Skrifvelse af den 29 Juli 1815 hafva
Riksens Ständer, med anledning af en hos dem
gjord
6o Konungens Nåd. Propositioner.
gjord framställan, ntt för Civila Indeldta Lön.
tagande Staten afdraga tvenne månaders Lön ,
under Titel af Ligge-Månader, tvenne under
Titel af Besparing, och Sex månader till Begrafningshjelp,
hvilka afdrag likväl, vid Embets-
eller Tjenstemännens död, icke till fullo
återställas deras Enkor eller andra ‘ Arfvingar,
utan deremot, likasom vid afskedstagande eller
transport, tillfalla Stats-Verket, i underdånighet
anhållit, det täcktes Kongl. Majit, till beredande
af någon lindring för Embets- och Tjenstemanna-Corpsen,
låta öfverse och rätta de i afseende
på dessa afdrag nu gällande Eörfattriingar.
Af det underdåniga betänkande, som vederbörande
häröfver, på Nådig befallning, afgifvit,
har Kongl. Majit funnit upplyst och utredt,
att, likmätigt Nådårs-Förfaltningarne, böra,
ej mindre vid Civil- än Militär-Staten, med
undantag endast af ringare beställningar, alle,
som vunnit befordran till Embete eller Tjenst,
med åtföljande. Lön på Stat, och förut ej innehaft
Lön, tjena den förutan i Sex månader,
räknadt från början af månaden näst efter den
hvarunder Fullmagten är daterad , men de,
som förut ägt Lön, bibehålla densamma under
nämnde tid, då den afdragne Lönen, under Titel
”Nådårsbesparing” ingår till Stats-Verket och
utgör Fond för Begrafnings-hjelpens utbetalande
till den afiednes Sterbhus eller Arfvingar;
Att Nådåret eller Begrafningshjelpen nu mera,
efter derom vitagne Förordnanden, utbetalas
lika for alla Embets- och Tjenstemän, eller med
Sex
Konungens Närf. Propositioner. 6 l
Sex månaders Lön, (ill samma belopp och nnmevaire,
hvartill tlen inflyter, med innehålhiing
blott af Centonalen; att i Fbreskrifterne angående
Tjenstgöring, under berörde Sex manader,
antingen utan Lön eller mot den förut innehafde,
någon annan förändring ej tillkommit
än det under den 28 Oktober 1812 meddeldta
Stadgande att förste Innehafvaren af ett nytt
Embete eller Tjenst, med Lön på Stat, må genast
få tillträda den anslagne Lönen; att utom
ofvannämnde Sex månaders tjenstgöring utan
Lön, så väl Militär- sorn Civile Embets- och
Tjenstmän måste tjena utan eller med förut
innehafd Lön under de så kallade Vacance-oell
Liggemånaderne, hvilka dock äga rum endast
för de tjenster, hvartill underdåniga Förslag
insändas; att, vid ledigheter af de Embeten
och Tjenster, hvilkas Innehafvare rned Kongl.
Majus Nådiga Fullmagter förses, lönerne böra,
enligt serskild Författning, till Kronan besparas,
äfven i händelse dessa beställningar åter
tillsättas innan den Ordinarie Vacance- eller
Liggetiden till ända lupit, samt ändteligen att den,
som avancerat vid årets början eller innan Juni
månads slut, måste åtnöjas med sin förra Lön
hela det året, hvaremot den afgångnes Lön under
samma tid blifver en Nådårsbesparing, men,
att, otn någon befordras, i hvilken månad som
helst, från den 1 Juli till årets utgång, densamma
skall njuta den förut inhehafde Tjenstens
Lön i Sex månader, hvarunder den afgångnes
Lön likaledes bespares.
Då
6?
Konungens Nåd. Propositioner»
Di, med iakttagande af dessa grunder, eri
Civil Tjensteman ej sällan nödgats tjena i Nio,
ända till Fjorton månader, antingen med ingen,
eller med förut innehafd Fön, hade Kongl.
Maj:t , som insett den tryckande och bekymrnerfullä
belägenhet, hvari den obemedlade och
lönlöse Embets- och Tjenstemannen, under alla
dessa inistningar, ovilkorligen försättes, önskat
att åt Riksens Ständers underdåniga anhållan
kunna lemna en af billigheten och tidernas
förändring högt påkallad åtgärd ; Men
som Riksens Ständer vid sist hällne Riksdag ,
ibland Stats-Verkets ordinära och ständiga Inkomster,
upptagit, och under Titel ”Dödsfallsoch
A vancements - Besparingsmedel’’ beräknat
ifrågavarande besparingar, har Kongl. Maj :t ej
funnit någon utväg vara’ för hand, alt åt nu
gällande Författningar angående Nådårs. och
Besparings-afdrag gifva en jemkning och rättelse,
hvilken, i följd af de utaf Riksens Ständer
för Stats-Regleringen bestämda grunder, skulle
leda till rubbning i Stats-Verkets närvarande
skick och till minskning af dess tillgångar.
Det enda, sorn således härvid för Kongl.
Majit återstår, är att till Riksens nu församlade
Ständer öfverlemna beredandet af den lindring
för Embets- och Tjenstemanna-Corpserne,
hvilken .vid sist hällne Riksdag blifvit åsyftad
men för hvars i verksättande mött ett hinder,
som det hvarken egnat eller ålegat Kongl. Majit
att omedelbarligen undanrödja.
Kongl.
Konungens Nåd. Propositioner'.
Kongl. Maj:t förblifver Riksens Ständer
med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbe,
vågen. Datum ut supra.
Kongl. Majrts Nådiga Proposition till
Riksens Stunder, angående sökt befrielse
från Briinvins-Bevillningens utgörande
för åren 1S10, 1811 och 1812,
af personer å landet, som ej aga eller
besitta jord. Gifven Stockholms
sr *•
Slott den 3 December 1817.
Till Kongl. Maj:t hafva, tid efter annan,
ifrån Stockholms, Kronobergs, östergotlands,
Södermanlands, Stora Kopparbergs- och Vermlands
Län inkommit, dels underdåniga Besvär
öfver Kongl. Maj:ts oeh Rikets Kammar-Rätts
Utslag, hvarigenom flere å landet boende personer
, som ej äga eller bruka jord med åsatt
hemmantal, blifvit ålagdt, att för 1810 och de
nästföljande tvenne åren betala personel Bränvins-bevillnings-afgift,
ehvad Bränvinsbränning
af dem utöfvas eller icke, dels ock underdåniga
ansökningar em förskoning Kfrån denna i sig
C, Klintberg.
sjelf
f>4 Konungen!; Nåd■ Propositioner.
sjelf mindre betydliga, men för den torftigaste
menighets-klassen likväl känbara afgift.
Såsom skäl för den sökte befrielsen finnes
hufvudsakligen åberopadt innehållet af 3 §. 3
Morn. i Kongl. Maj:ts Nådiga förordning om
Brännvins bränningen den 13 Juni isto, med
deraf dragen slutsats, att endast de af: förut
uppräknade personer å landet, utan hemman eller
faslighet, hvilka till Brännvins-brännings utöfvande
sig anmält, och således ej afsagt sigen
slik förmon, borde, utom Pannerymds afgift, erlägga
Brännvlns-bevillning efter den för Städerna
stadgade grund. A andra sidan har Kammar-Rätten
för dess öfverklagade åtgärder, hämtat
stöd, ej mindre från nämnde §:s 5 Mom,
hvaraf ansetts ostridigt följa, att Brännvins Bevill
ningen, alldeles skiljd till sin egenskap från
Pannerymds afgiften, mäste, likasom i Städerna,
på landet utgöras med 8 sk. af hvarje der mantalsskrifven
invånare, hvilken ej för ägande
hemman, eller dermed jemnförlig fastighet, är
till Brännvins bränning berättigad, än äfven från
25 §. i Riksdags-Beslutet den 2 Maj 1810, som
uttryckligen förmår, att den för Brännvins-fillverkningen
särskildt åtagne bevillnings-afgiften
skall, för de ä landet boende men obesuttna,
utgå efter personalen, antingen brännings rättigheten
begagnas eller ej.
Vid en sålunda förekommen olika tydning
af Författningens föreskrifter, har Kongl Maj:t,
städse benägen och omtänkt, att lätta sina trogne
Undersåters bördor, funnit rättvist, att den
yr
-
Konungens Nåd, Propositioner:
65
yrkade befrielsen, i fall den i Nåder kunde
medgifva*, måtte sträckas till alla i enahanda
belägenhet varande skattskyldigé; Och har Kongl.
Maj:t med afseende härå, till en början, i allmänhet
beviljat anstånd med indrifvandet af
ifrågaställda obetalda Brännvins-Bevillnings-Afgift
för åren 1810, 1811 och 1812, såsom särdeles
betungande för fattiga Handtverkare, Gerningsmän,
Torpare och Inhyseshjon, hvilke a:
Landet icke in’nehafva jord eller fastighet: hvarjemte
Kongl. Maj:t i Nåder förordnat, det Kammar-Rätten
må äga, att för bevarandet af Reser
vations-Krafvens verkan, utfärda beslut i derstädes
anhängiga hit hörande Anmärkningsmål,
och desse Beslut till Landsorterna afsända, med
förständigande åt Kongl. Majus Befallningshafvande,
att låta verkställigheten af de samme förblifva
hvilande, till dess ytterligare derom i
Nåder stadgas.
Men då Kongl. Maj:t ansett 3 §. 3 Morn.'
af Dess; i enlighet med Riksens Ständers hemställan,
under deri 13 Juni 1810 utgifna Nådiga
Förordning böra tagas i den mening att,
bland Ståndspersoner med flere å landet, som ej
äga eller besitta jord, inge andre än de, som åstundade
utöfva Bränqvins-bränning och dertill
sig anmält, kommo att erlägga meranämnda afgift
af 8 skur för. personen, hvilket äfven hela
ställningen af denna §. och orden ’’jemte Panne-afgiften’
utmärka, fastän den korrta och sammandragna
berättelsen i Riksdags-beslutel för
an
Rihttng
till Riki-St, Prot. 18*7—tSiS. liwa Sami, N:r {)> lO.'
66 Konungens Ned. Propositioner.
ledt en annan tolkning, har Kongl. Majit likväl, i
betraktande af den Riksens Ständer förbehållna
rätt, att i Beskattnings-frågor sjeKve besluta, pröfvat
lämpligast, att medgifva ofvanberörde anstånd
endast intill dess Riksens Ständer blefve, vid inträffande
Riksdag, i tillfälle, att öfver förevarande
ämne sig yttra.
Kongl- Maj.-f, som således härmed vill hafva
till Riksens Ständers pröfning öfverlemnat,
huru med utgörandet af Brännvins-beviIlningen
•för åren 1810 , 1811 och 1812 af personer å
landet, sorn ej äga eller besitta jord, må förfaras,
införväntar deröfver Riksens Ständers närmare
bestämda förklarande; låtandes Kongl. Majit för
öfrigt tillställa Deras Bevillnings-Utskott, de till
Kongl. Majit inkomna, detta ärende utförligen
upplysande handlingar.
Kongl'- Majit förblifver Riksens Ständer med
ali Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
C. Klintberg.
Konungens Nuti. Propositioner.
67
N:r 7.
Uppläste lios Ridd. och Ad. d. 15. Dec. UD?.
— PiesteStandet d. 15.
— Borgareståndet d. lS.
— BondeStåndet d. j8* — —
Utdrag af Protokollet öfver Kammar-Årender,
hållit inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet pä Stockholms
Slott den 9 December 1817.
Deras Kongl. Högheter Kron-Prinsen och
Hertigen af Södermanland bivistade öfverlägga
ningarne.
Närvarande i
Hans Exellence Justitie-Stats-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg.
Deras Exellencer Stats - Baden Herr Grefve
Rosenblad.
Herr Friherre Fleming.
Herr Friherre Lagerbring,
Stats - Råden Herr Giefve J\I örner,
Herr Friherre Cederström,
Herr Friherre Skjöldebrand.
Hof-Cantzleien Herr Friherre af Wetterstedt.
Tillförordnade Stats-Secreteraren Friherre Fhrenborgh.
Hans
Konungens Nåd. Propositioner'.
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen yttrade
i underdånighet, att meden förundran, som blandade
sig med smärta, hade Hans Kongl. Höghet
inhämtat, att det ställe, der Prins Carl August
slöt sina dagar, endast vöre utmärkt genom en
hög af qvistar, och att Utlänningen, som reser
i Sverige, icke döljer sin förvåning öfver att minnet
af en Furste, på hvilken Nationen fästat sitt
val, kunde så vanvårdas.
Om himmelen icke förunnade Prins Carl
August den ära, som skulle blifvit hans lott
genom utförandet af de planer, hvilka han uppgjort
för sitt Fäderneslands trefnad och sällhet;
Om Han lyckligare än så manga andra Furstar,
hvilka helga sin lefnad åt' sitt Lands väl, och
ofta finna sina bemödanden lönas med otacksamhet;
Om ändteligen Prins Carl August icke
hunnit mera än väcka Nationens förhoppningar,
bör väl Denna lemna det ställe, som varit vittne
till Hans sista stunder, utan något tecken af
Nationens saknad och kärlek
Hans
Kongl. Höghet talade icke om denna
Furstes tillgifvenhet för sitt nya Fädernesland,
Den fordrades L sanning stor för att egna sig åt
Dess tjenst, vid en tidpunkt då partierne tycktes
inbördes täfla om den bedröfliga och blodiga företrädes-rätt
att sönderslita fosterlandets sköte.
Kongl. Maj:t kundé' framför alla döma örn höjden
af denna tillgifvenhet och om det minne
deraf, som erkänslan borde lemna Et efterverlden.
Kongl.
Konungens Naii. Propositioner'. Qoj
Kongl. Maj:f, som uti denna Hans Kongl.
Höghets framställning igenkände ett nytt uttryck
af Hans Kongl. Höghets ädla tänkesätt, och som
med Hans Kongl. Höghet lifligt delade omsorgen
att åt minnet af Prins Carl August egna
en gärd af Sin och Nationens erkänsla, ville nu
till Riksens Ständer hafva öfverlemnat att i enlighet
med hvad Hans Kongl- Höghet föreslagit,
på det ställer af Qvidinge Hed i Christianstads
Län, der Hans Kongl. Höghet Prins Ca rl August
slutade sin bana. låta uppföra en minnes-vård,
söm för närvarande och kommande slägter
skulle vittna om Svenska folkets kärlek och saknad.
Kongl. Majit gjorde sig förvissad att Riksens
Ständer med glädje och tillfredsställelse skulle
omfatta detta förslag och genom deråt bered-‘
villighet att det verkställa svara emot den Fur■tes
rättmäfiga förväntan, som, af en högre hand.
kallad att fullborda de värf ödet ej unnade
Prins Carl August att öfverlefva, ansett för sin.
heligaste pligt att mana Nationens tacksamhet från
den närvarande till den bortgångna förtjensten,
från känslan af dagliga välgerningar till minnet
af förflutna.
Och befallte Kongl. Majit att Proposition i
ehlighet härmed, skulle till Riksens Ständer expedieras.
'
Ex Protocollo
Knut von Troil.
Kongl.
>jO Konungens Ned- Propositioner,
Kongl, May.ts Kådiga Proposition till
Riksens Stunder, angående uppförandet
af en minnesvärd öfver Svea Rikets
utkorade Kron-Prins, Carl August,
på Qvidinge Hed i Skåne i
Gifven Stockholms Slott den 9 December
1 Si 7>
Hos Kongl. Maj:t har Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen i underdånighet anhållit, att Kongl.
Maj:t vilie till Riksens nu församlade Ständer
göra Nådig Proposition otn uppförandet af en
minnesvård på det ställe af Qvidinge Hedd Skåne,
der Svea Rikes utkorade Kron-Prins Carl
August den 28 Maj 1810 slutade sin bana.
Kongl- Maj:t, sorn uti denna Hans Kongl. Höghets
framställning igenkännt ett nytt uttryck af
Hans Kongl. Höghets ädla tänkesätt och som med
Hans Kongl Höghet lifligt delar omsorgen att
åt minnet af Prins Cari Hugu st egna en gärd
af sin och Nationens erkänsla, vill nu till Riksens
Ständer öfverlemna att, i enlighet med hvad
Hans Kongl. Höghet föreslagit, på det ställe af
Qvidinge Hed i Christianstads Xiän , der Hans
Kongl. Höghet Prins Carl August slutade sin
bana, låta uppföra en minnesvård, som för närvarande
och kommande slägter skall vittna örn
Svenska polkéts kärlek och saknad.
Kongl- Majit gör sig förvissad, att Riksens
Ständer med glädje och tillfredsställelse skola omfatta
-
Konungens Nåd. Propositioner.
7i
fatta detta Förslag och, genom deras beredvillig,
het att det verkställa, svara emot den Furstes
rättmätiga förväntan, som, af en högre liand kallad
att fullborda de värf, ödet ej unnade Prins
Carl Augnst att öfverlefva, ansett för sin heligaste
pligt att mana Nationens tacksamhet fran
den närvarande till den bortgångna förtjensten,
fran känslan af dagliga välgerningar till minnet
af förflutna.
Kongl. Maj:t förblifver Riksens Ständar med
all Kongl. Nåd och Ynnest välbevågen.
Uppläste hos Ridd. och Ad. d. 15 'Dec. 1817.
Utdrag af Protocollet hållit inför Hans
Maj:t Konungen i Stats - Rådet pä
Stockholms Slott den 9: de December
1817•
Casp. W. Ehrenborgh.
N:r 8.
Prest - Ståndet d. 1 5
Borgare-Ståndet d. 18
Bonde-Ståndet d. 18
De
-
7a Konungens Nad. Propositioner'.
Deras Kongl. Högheter Kron-Prinsen och
Hertigfen af Södermanland bivistade öfverläggningarne.
Närvarande:
Hans Exellence, Justitie Stats-Ministern Herr
.Grefve Gyllenborg.
Deras Exellencer Stats-Bäden Herr Grefve Rosenblad.
Herr Friherre Fleming.
Herr Friherre Lagerbring.
Stats-Råden Grefve Mörner.
Herr Friherre Cederström.
Herr Friherre Sköldebrand.
tiof Cantzleren, Herr Friherre af Wetterstedt.
Tillförordnade Stats - Seereteraren Friherre
Ehrenborgh.
Sedan Kongl. Majit, pä sätt det öfver Kam.
ihar-Arender den 15 sisti. April haline Protokoll
utvisar, i nåder beslutit, att en Proposition
till Riksens Ständer, angående användande af de
inom Södermanlands I,än befintlige så kallade
Jagbackar skulle afgå; så uppläste Tillföiordnade
Sfats-Secreteraren med Nådigt tillstånd underdånigt
Förslag till en sådan Nådig Fropo«
sition ;
Hvilket Förslag Kongl. Majit täcktes i Nå-’
der gilla och till Expedition anbefalla.
Ex Protocollo
Knut von Troil.
Kongl.
Konungens Nåd. Propositoneri 73
Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition till
Riksens Ständer, angående användande
af de inom Södermanlands Län befintlige
så kallade fagbackar; Gifven
Stoekholms Slott den 9 Decemb. 1817.
Sedan Riksdags-Fullmägtige för Allmogen i
Akers och Selebo Härader af Södermanlands
J.än vid 1800 ars Riksdag, i underdånighet anhållit,
att de åtskillige inom desse Härader befintlige
så kallade Jagbackar, som fordom skola
tjent till Jagtställen för Kongl. Personer, men
nu mera för ett sådant ändamål icke nyttjades,
såsom dertill otjenlige, sedan skogen till större
delen blifvit uthuggen och någre Djur således
der icke kunde sig uppehålla, så mycket heldre
måtte upplåtas till de Hemmansegares egne behof
och användande, inom hvilkas er,or de voro
belägne, som en stor del af Allmogen betalte
Jordeboks-ränta för Skog, som i fordna tider
på desse backar skall funnits ; och Kongl. Maj.t,.
efter det Dess och Rikets Kammar-Collegium
den 27 Oktober 1802 underdånigt Utlåtande afgifvit,
den j Augusti 1805 förordnat, att genom
Kongl. Maj:ts Refallningshafvandes försorg
undersökningar borde anställas, icke allenast om
de i förberörde Härader belägne Jagbackars egenskap
och områden, utan ock om alla de Lägenheter,
sorn, under namn af Jagbackar, på andre
ställen i Länet kunde finnas af lika beskaffenhet,
samt Protokollet vid desse undersökningar,
hvilka
74: Konungens Nåd. Propositioner.
hvilka uti alla vederbörandes och en tillkallad
Jägeri-Betjents närvaro borde förrättas, sedermera
insändas till Kammar-Collegium , sorn ägde,
att med underdånig berättelse om förloppet deraf
till Kongl, Maj:t inkomma , samt då tillika
anmärka, om vid de haline undersökningarne,
Hemmansegare till någre Jagbackår yrkat ägande
rätt, på det sådane anspråk kunde till laga
utförande förvisas, men med de öfrige Jagbackarne
efter omständigheterne förfaras ; så har
Kongl. Majits och Rikets Kammar-Collegium,
till underdånig åtlydnad häraf, efter det berörde
undersöknings-handlingar hunnit till Collegium insändas,
och alle vedei börande blifvit uti målet hörde,
medelst skrifvelse den 13 September 1813, en
sådan berättelse, beledsagad med hvad Collegium
för dess del i frågan kunnat hafva att andraga,
i underdånighet afgifvit, äfvensom Kongl. Majits
Befallningshafvande i Länet, efter af Handlingarne
undfadd del, med underdånigt Utlåtande i
ämnet inkommit.
Utaf hvad Handlingarne i detta mål vidlöftigt
innehålla har Kongl- Majit inhämtat, att ifrågavaraode
så kallade Jagbackar kunna hänföras
under fem klasser.
1:0. Sådane, som dels redan äro med sicog
beväxte, dels efter sin beskaffenhet till trädplan:
tering och skog-växt mäst anvandbara.
2:0. Sådane, sorn alltid begagnats till Kongl.
Maj:ts och Kronans egendomar, dertill finnas
behöflige och inom deras rågångar äro inneslutne.
3:#
Konungens Nåd. Propositioner.
75
3ro. Sådane, hvartill åtskillige Personer
yrkat fri ägande- och disposltions-fätt.
4:0. Sådane, sorn kunde vara lämplige till
Fjerdingsmans Boställen.
5:0. Alla Öfriga Jagbackar i Fänet, hvilka
gro så beskaffade, att endast rättigheten till rrsuhlbetet
derå efter tillstånd eller urminneshäfd blifvit
af angränsande Hemman yrkad.
För att vinna säker upplysning och kännedom
om ifrågavarande Jagbackars serskilda beskaffenhet,
har Kongl. Majit den 15 April innevarande
år anbefallt Hess Befallningshafvande
i Södermanland att
i:o, der sådant icke redan skett, genom
Landtmätare, uti vederbörandes närvaro, i behörig
ordning låta på Charta lägga ifrågavarande
Jagbackar.
2:0. att, med anledning af de vid undersökningame
tid efter annan örn desse lägenheter
af åtskillige Hemmansegare väckte anspråk
dels om nyttjande, dels om ägande rätt till en
del af Jagbackarne, efter påståendets beskaffenhet,
antingen sjelfve deröfver i behörig ordning sig
utlåta, och TTtslaget Kammar-Collega pröfning
underställa, eller ock genom behörigen utsedt
Krono Ombud, medelst instämning till Domstol,
Kongl. Majits och Krönans rätt bevaka.
E hurst
7 6 Konungens Nåd. Propositioner'.
Ehuru desse förberedande anstalter, som
Kongl. Maj:t ansett oungängeligen nödige, före
pröfningen om användandet af ifrågavarande Jagbackar,
icke ännu hunnit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
verkställas , och Kongl. Maj:t
följaktligen icke är i tillfälle, att med fullständighet
förelägga Rikets nu församlade Ständer
förhållandet med hvar och en af ifrågavarande
lägenheter; så och då Kongl. Maj:t af Handlingarne
likväl redan inhämtat, att desse lägenheter
i allmänhet äro af en serskild beskaffenhet mot andre
Kongl. Maj:fs och Kronans Parker , och så
väl i afseende på deras spridda belägenhet, som
ofta inträffande inskränktare rymd och mindre
tjenlighet till skogväxt, samt framför allt den
svårighét till deras behöriga vårdande, som ostridigt
skall uppkomma af lägenheternas inblandning
bland enskildes ägor, således påkalla sers
kil de åtgärder, efter hvar och en lägenhets serskilda
beskaffenhet och egenskap; Alltså och emedan
de förhållanden, hvartill omständigheterne
och tillfället att bereda Kongl. Maj:t och
Kronan af desse Lägenheter den högsta fördel,
kunna föranleda, möjligheten påkalla sådane åtgärder
i framtiden, hvarigenom desse KonglMaj;ts
och Kronans Parker lomme, att för alltid
Kongl. Majit och Kronan afhändas, hvilket
kunde komma i fråga för sådane, hvilkas beskaffenhet
fordrade, att de under full egande rätt
försåldes emot årlig utgörande ränta, efter föregången
behörig skattläggning, till Innehafvarne
af de Hemman, hvilkas ägor de omgifva , eller
hvarinom de finnas belägne; men Kongl. Majit,
6mof
Konungens Nåd. Propositioner.
emot 77 §: uti Regeringsformen, icke ansett sig,'
utan Riksens Ständers bifall och samtycke, kunna
så beskaffade Stadganden och beslut, i afseende
på ifrågavarande lägenheter, vidtaga; har Kongl.
Majit velat lill Riksens Ständers öfvervägande
föreslå, att åt Kongl. Maj:t må bi i fva uppdraget,
att för användandet af alla desse serskilde lägenheter,
hvilka efter de anbefallde, men ännu
icke rr.edhunne undersökningarne, framdeles kunna
blifva erkände för Kongl. Majits och Kronans
ostridige egendomar, vidtaga de åtgerder
och Stadganden, som kunna finnas med Kongl.
Maj:ts och Kronans fördel mest förenlige, antingen
derigenom, att de till Skatte försäljas, eller
till arrende på vissa år, efter de af Riksens Ständer
för Kongl. Majits och Kronans lägenheter i
allmänhet föreslagne och af Kongl. Maj:t i Nåder
gillade grunder, upplåtas, eller också af Kongl.
Maj:t användas på det sätt, .hvartill hvarj* lägenhets
serskilda local och beskaffenhet föranleder.
Och varda i sådant ändamål de i detta ämne från
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande återfordrade
Handlingar Riksens Ständer härhos öfverlemnade.
Kongl. Majit förblifver Riksens Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
Casp. W. Ehrenborgh.
78 Konungens Nåd. Propositioner.
N:r g.
Upplästa Iios Bidd. och Ad. d. 15 Dec. 1817.
Preste Ståndet d. 3 5 — —
Borgare-Ståndet d. 18 —r —
__ Bonde-Ståndet d. 18 — —
Utdrag af Protokollet öfver Handels- och
Finance Ärender, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 10 December 1817 „
hvarvid Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
var tillstädes.
Närvarande:
Deras Exelencer Justinte- Stats-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg.
och Stats Ministern för Utrikes Ärenderné Herr
Grefve von Engeström.
Stats-Baden:
H atis Exellence Herr Grefve Rosenblad.
Hans Exellence Herr Friherre Flemiris.
O
Hans Exellence Herr Friherre Lagerbring.
Herr Friherre Cederström.
Grefve Mörner.
H err Friherre Skjöldebrand.
Hof Cantzleren Herr Friherre af Wetterstedt.
Stats-Sekreter aren Klintberg.
Ett af serskildt i Nåder tillförordnade komiterade
afgifvit underdånigt utlåtande, jemte dertill
hörande Kostnads-förslag i afseende på inia
t«
Konungens Nåd. Propositioner.
rättandet af Allmänna Arbets- och CorrectionsJius
å Borgholms Slott och i Wadstena anmältes
i underdånighet af Siats-Sekreteraren , som dervid
tillika med Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd,
till justering uppläste ett underdånigt Projekt till
Kongl. Majas Nådiga Proposition till Bikels Ständer
i detta ämne.
Kongl. Maj:t, sorn på Stats-Bådets underdåniga
tillstyrkande, täcktes i Nåder gilla och bifalla
om-förmäldte lörslag, sådant detsamma finnes
Protokollet bilagt, befallte att dess nådiga
Proposition skulle i öfverensstämmelse dermed
expedieras och i vanlig ordning, till Bikets Ständer
öfverlemnas.
Ex Protocolloi
S. A, Munthe.
Kongl. Mcij:ts Nådiga Proposition till
Riksens Ständer angående inrättandet
af Allmänna Arbets- och Correctionshus
på Borgholms Slott och i Wadstena.
Gifven Stockholms Slott och
den 10 December 1Q17.
För att befordra så väl personlig som egendoms
Säkerhet, hvilken ej sällan stördes af bestraffade
brottslingar eller andre, som ej ville förskaffa sig
loflige näringsfång, och jemväl bereda sådane personers
förbättring, stiftades år 1804 en allmän
arbets-inrättning för Svea °ch Götha Riken L
Carls
-
go Konungens Nåd. Propositioner,
Carlskrona, där de, utan att sammanblandas med
grofva missdådare och dem, som till fästningsarbete
blifvit dömde, skulle tillhållas att med arbete
förtjena sitt underhåll. Snart visade sig dock
otillräckligheten af denna inrättning och behofvet
påkallade allt mer och mer upprättandet af
sådane stiftelser, efter en förbättrad och mera utvidgad
plan.
I flere Jåän hafva val, genom styresmännens
nit och enskildas patriotiska uppoffringar, dylika
arbets-inrättningar blifvit i senare åren tillvägabragte;
men den allmänna inrättningens brister
och olägenheter äro derigenom endast till en ringa
del afhulpne.
Då Carlskrona Arbetshus ej kunnat inrymma
flere än 200 så kallade Police-arrestanter, har
man i brist af andra förvaringsställen, nödgats
låta sådane fångar, till ett antal af omkring <joo,
emottagas ocb förvaras å Fästningar , i hvilkas
fängelserum endast dömde missdådare bort insättas.
I anseende till således yppad brist på utrymme
vid Carlskrona arbets-inrättning och dess
öfrige olägenheter, har Kongl, Majit på' Rikets
Ständers begäran, låtit undersöka, huruvida samma
inrättning kunde utvidgas och vinna ett mera
andamåls-enligt skick; och är vid denna undersökning
befunnit, att icke eris lokalen rnedeofveen
sådan utvidgning eller förbättring.
Dessutom har Kongl. Maj:t vid frågan ora.
Carlskmnas Arbets-inrättriings utvidgande, i syn*
ner
-
Konungens Naii Propositioner. 81
flerhet fästat sin uppmärksamhet på Omöjligheten
ätt eler med säkerhet skilja sysslolösa arbetsfångar
ifrån grofva brottslingar, och att lämpa dö
förres behandlingssätt efter ändamålet ined deras
förvarande, deras beskaffenhet peli menskiighptens
fordringar, som älla förbjuda , ätt de , må
hända blott olycklige eller ock Vilseförde och t
ringare grad brottslige personer* hvilkas förbättring
genom tjenligä och milda besträffnings-anStalter*
kan beredas Och främjas, skola, i umgänge
med grofva brottslingar, ådraga Sig en obotlig
sedförsämring och i en inrättning, som * grundad
på välgörenhet* äfven äger deh till föremål*
finna sig nästan lika olycklige* sorn de grofsta
hrottslingari
Då de täta tymningar, som af ärhetsfångåf
i Carlskrona blifvit i senare tider verkställde*
derjemte Vittna om svårigheten , att bevaka det
inskränktare antal af fångat sorn det nu finnes, har
Kongl. Majt! jämväl haft för afsigt* alt de i Carlskrona
Varande 2:ne Cömpagniet äf arbetsfångar*
skulle framdeles till nya arbets inrättningar förflyttas,
hvarigenom ett nödigt öch länge önskadt
Storrö utrymme för ähkätsmedje-fångarhe kart
vinnas!
Sedan, uppå Kongl* Maj:fs vid sista Riksdag
gjorde Nådiga Proposition, angående en efter tidens
kraf och rrätiönens bildnings-gräd lämpad förändring
af de nu gällande bestraffningssätt af
Spö* ris oell fängelse Vid vatten och bröd* Rikets
Stäri
B
ihan g till Rihl,-Si; Prat, i$rf—isig. titia Simi, Na: It* tit
82 Konungens Nad. Propositioner'.
Ständer till Kongl. Maj:t öfverlemnat, att efter
liand bereda inrättningen af sädane arbets- och
korrektions-hus, som blefve nödige för verkställigheten
af de förbättrade Staff-Lagar, hvilka framdeles
kunde blifva antagne, har Kongl. Maj:t haft
den tillfredställelse, att genom samma medel,
hvilka i en framtid skola lätta eller snarare göra
möjligt införandet af mildare , men ändock till
främjande af straffens ändamål mera tjenliga lagar,
för närvande bereda sysselsättning och bergning
åt sådane samhällets medlemmar , hvilkas
personliga frihet, endast i anseende till saknaden
af arbete och utkomst, för allmänna säkerhetens
skull, mäste inskränkas; och denna tillfredsställel-]
se ökas -ytterligare genom den glada föreställning
Kongl. Majit hyser, att den nödfallsanstalt , som
i sistberörde afseende mäste vidtagas, skall genom
lättade och förökade näringsutvägar, genom
en af uppfostran och gynnande omständigheter
lifvad håg för nyttig verksamhet och genom verkan
af förbättrade straff-lagar , i tidens fortgång
göras öfverflödig.
Till verkställande af Rikets Ständers underdåniga
önskan om utrymme för de till arbete
dömde Police-Arrestanter, har Kongl. Majit först
funnit Wadstena Krigsrnanshus-byggnad kunna
med fördel användas. Uti denna byggnad äro
nu mera rum inredde för ett antal af 3oo:de
personer, som, enär nödige behof af beklädnad ,
sängkläder och åtskillige andra persedlar, blifva
anskaffade, kunna genast der intagas,
Då
Konungens Nåd. Propositioner'. 83
Då likväl Kongl. Maj:t af Dess och Råkets
Krigs-Collegii underdåniga berättelse angående
fängelserummens otillräcklighet på Rikets Fästningar,
funnit att arbets-irnättningen i Wadstena
icke ensamt afhjelpte det nuvarande behofvet,
Var Kongl. Maj:ts omsorg, huru detta vigtiga föremål
för Dess omtanka malte vinnas, endast till
en del lättad.
Enär ytterligare utvägar till flyttning och
förvarande af de ä Rikets fästningar insatte PoliceArrestanter
måste påtänkas, och sedan den hos
Kongl Maj:t förut väckte fråga om Borgholms,
på Oland belägne, Slotisinrättning för ett sådant
ändamål, i anseende till befarad större omkostnad,
kommit att förfalla, bief till Kongl. Majit öfverlemnad
en af Ryttmästaren och Riddaren af
Kongl. Majns Nordstjerne-Orden Axel Adlersparre
skriftligen gjord framställning af Borgholms
Slotts tjenlighet, att användas till en större K.or«
rektions-anstalt, tillika med Rytfmästarens Underderdåniga
erbjudande, att derest Kongl. Majit funne
godt, att detta företag bifalla, utan någon ersättning
afstå sitt återstående 16-års arrende af
Borgholms Kongs-gård, med detta års växande
gröda, alla der befintetige inventarier af får, boskap
och redskap m. m.: all öfverloppsbyggnad,
en vattenqvarn med 3 par stenar och en väderqvarn,
att för inrättningen begagnas. Sedan af
deri år 1814 å Borgholms Kongs-gård haline hu»
sesyn derjemte befunnits, det Ryttmästaren Adlersparre
skall ej allenast till en betydlig del å
nyo tillbyggt xnanbyggnaderne, uppfört en ny,
stor
64
Konungens Nåd. Propositioner,
stor och kostbar ladugärd med trösklogar och fdä
derlador samt ett hus för torpare, utan ock tillökt
åkerjorden med 157 tunnland 13 kappland samt
uppbragt hö-afkastningén från högst 400 till 6 ä
700 Lass; fann Kongl, Majit, i anledning af hvad
Rytt mästaren Adlersparre således uppgifvit och
tillbudit, för godt, att till vinnande af närmare
underrättelse om Borgholms Slotts tjenlighet för
det föreslagna ändamålet med mera , förordna
Kammar-Rådet H. Julin och Öfverste-Lieutenanten
J. P. Lefrén, att begifva sig till Oland,
för att taga Borgholms Kongs gård och Slott i besiktning,
uppgöra ordentligt kostnadsförslag till
Slottets iståndsättande saint , efter samråd med
Ryttmästaren Adlersparre, författa förslag öfver
detaillerne, som hörde till inrättningens verkställighet
i öfrigt, ungefärliga kostnaden dervid, jämte
Kongs-gårdens skötsel och användande i sammanhang
dermed.
Af det underdåniga utlåtande, Sorn Kammar
- Rådet Julin och Ofverste - Lieutenanten
Lefrén öfver dessa ämnen afgifvit, har Kongl,
Majit ibland annat inhemtat, att de uppoffringar,
dem Ryttmästaren Adlersparre erbjudit, bestående
dels i värdet af Vatten-och vädgr-qvarn, samt
inventarier af kreatur och redskap, dels i vinsten
af innevarande års gröda å Kongs gårdens ägor
in, m., blifvit uppskattade till en värde af nära
28,000 R:d B:co; och som vid den skedde undersökningen
i öfrigt befunnits , att Borgholms
Slott vore tjenligt för inrättningen af en arhetsoch
correktiom anstalt har Kongl, Majt: funnit
godt
Konungens Nåd. Propositioner. 85
godt, att med antagande af Ryttmästaren Adlersparres
anbud och öfverlåtelse, såsom innefattande
de mest ojäfaktiga bevis af medborgerliga
tänkesätt och sällsynt nit för ett allmänt gagrseligt
ändamål, besluta, att Borgholms Slott skall
till en sådan arbetsinrättning för ett antal af 500
fångar användas och inredas, och Kungsladugården
i förening dermed förbrukas och förvaltas,
■äfvensom Kongl. Maj.t tills vidare och intill dess
denna inrättning hunnit blifva fullbordad, till
Byttmästaren Adlersparre högsta inseendet öfver
det hela öfverlemna!-
Utom den fördel, som, genom Byttmästaren
Adlersparres afstådde Arrende-rättighet till Borgholms
Kongs-Ladugård och öfrige uppoffringar ,
tillflyter Staten, har Kongl, Maj:t genom förenandet
af styrelsen öfver den blifvande arbetsinrättningen
å Borgholms Slott med förvaltningen af
Kongs-Uadugården, haft för ändamål att bereda
åt Arbetsfångarne en tjenlig och till bevarande af
deras hälsa och förbättring af deras seder bidragande
sysselsättning med jordbruk , hvarförutan
Kongl. Maj:t ansett det nödiga arbetsbiträdet vid
Kongs-Ladugårdens bruk och skötsel kunna med
minsta kostnad af Arbetsfångarne erhållas, men,
för att draga all den fördel af egendomens förvaltning,
som är möjlig, har Kongl. Maj:t ft».nnit
nödigt, att efter de förslag , som blifvit uppgjorde,
låta förändra och inreda der befintlige qvarnar,
inrätta ett nytt Tröskverk, utvidga Ladugården
och derjemte verkställa andra mindre nybyggnader,
som funnits nödige.
Sedan
86 Konungens Nach Propositioner
Sedan Ryttmästaren Adlersparres anbud således
blifvit antagit, har ock Kongl. Majit funnit
sig föranläten, att, med fastställande af Stat och
löijihgsvilkor för de personer, hvilka, till hushållningens
vidmakthållande och jordbrukets behöriga
drift vid Kongs-gärden erfordras, förordna
en Commendant, som, åtnjutande årligt arfvode
af Femtio Tunnor Spannemål, hälften Råg och
hälften Korn, samt Femhundrade Riksdaler i penningar,
skulle med styrelsen af arbets- och cor.
rections-inrättningen och tillsynen öfver de reparationer,
som å Slottet och Kongs-garden komina
att företagas, förena förvaltningen af sistbe,
förde egendom och i följd deraf äfven med redovisningsskyldighet
emottaga innevarande års afkastning;
äfvensom en Bokhållare till (kommendantens
biträde vid dess mångfalldiga göromål
ansetts nödig
Vid
fattandet af förenämnde beslut, till beredande
dels af förvaringsställen och nyttig sysselsättning
åt personer, som sakna försvar eller 11aringsutvägar,
dels ock af sådane straffanstalter,
sorn för införandet af iörbättrade strafflagar äro
nödige, har Kongl. Ma:jt ej utan deltagande bekymmer
öfver sine trogne undersåtare» bördor,
insett vidden af de nya bidrag , som till verkställigheten
af samma beslut erfordras, inen då
Kongl. Maj.ts åtgärder varit föranledde af de
vigligaste ändamål och blifvit af Svenska Nationen,
genom Dess Representanter vid sista Riksdag
påkallade, samt Kongl. Majit härvid jemväl
förekommit, att genom förflyttning af Policearre.
stan
-
Konungens Nåd. Propositionerl 87
stanter ifrån Carlskrona och andra Fästningar till
Wadstena och Borgholms Arbetshus, bevakningskostnaden
å Fästningarne kau till någon del minskas,
äfvensom att det i afseende på fångarnes
underhållskostnad blifver likgiltigt, å hvad ställe
de njuta sin loda, gör Kongl. Maj:t sig försäkrad,
att Fikets nu församlade Stander häruti finna ettnytt
vedermäle af Kongl Maj:ts benägenhet, att
uppfylla Nationens önskningar och Iean således
ej tveka om Rikets Ständers beredvillighet, att
anslå nödige medel, sa väl till iståndsättande af
Borgholms Slottsbyggnad för ofvan uppglfne ändamål,
som för kostnadbrne, hvilka dels vid fångarnes
första emottagande, dels ock till Stat för nödige
Embetsmän, Betjening och bevakning, dels ock
till fångarnes underhåll, så vid arbetsinrättningen
å Borgholm, som den i Wadstena, årligen
kunna erfordas.
Kongl. Maj:t har låtit de först infordrade
uppgifter af desse kostnader utaf serskilde Committerade
granskas och öfverlemnar nu till Rikets
Ständer de kostnads-för^iag , som Kongl. Majit
funnit skäligt antaga. Af förslaget rörande Borgholms
Slott finnes att kostnaderne till Slottets 1-  ståndsättande och inredande samt till nödige in.
ventariers anskaffande derstädes , så ock till förbättringar
och byggnader m. m. å Kongs-Ladugården
, blifvit upptagne till ett belopp af
71,953 R:d 22 sk. 4 rst. För alt ej betunga Staten
med denna dryga utgift för ett år, sch med den öfvertygelse,
att arbetet kan lättare och säkrare samt
med mindre kostnad verkställas småningom , än
på en gång, har Kongl. Majit ansett förenämnde
kost
-
§8 Konungens Nåd, Propositioner,
kostnader kunna pä tre år fördelas, När nu till
desamma läggas den antagne Commendantens och
nödig befunne Bokhållarens arfvoden under tre
prs tid, tillsammans 2,ion R;dr, uppkommer en
(otal summa af 71,053 R:dr 32 sk. 4 r:sf., deraf
kunde utgå forsta året 32,000 R;dr, pndra året
25,000, och tredje året 17,053 Ralf 22 sk. 4 r.,
hvilken olikhet i fördelningen af hela kostnads-*
(tumman blifvit föranledd af nödvändigheten, att
de första pren verkställa de mest kostsamma re-,
parptioner och nödige materialier dertill uppköpa,
Rtet anslag, som erfordras, sedan Slottet blil-,
vit inredt och forsed t med inventarier, så att arbetsfångar
kunna der emottaga», pr beräknadt för
första året till 41,0713 R:dr 15 sk, 8 rst. och för
följande åreq tjlf 34,413 R:dr 33 sk. 8 rst.
Bevakningen af kostnaden vid Arbetsinrätts
pingen i Vadstena Eter upptager anslaget för första
året till 44,172 Ridr 40 sk. 2 r, och för
hvarje påföljande år lil 1 30,327 R;dr 3 sk, 4 r,
Enär användandet af reguliere, vare sig in,
deld eller värfvad milie? till bevakning af arbetsfångarne
blefve förknippadt med flere olägenheter
och i synnerhet den, att den vid andre
trängande behof disponible styrka kornrne att
derigenom minAas, har Kongl, Maj,-t ansett lämpligast,
att bevakningen besörjes af en Corps, sorn
serskildt för detta ändamål upprättas och aflönas,
hälst af uppgjorde beräkningen funnits, att underhållet
af sådpne serskilda bevaknings-Corpser,
nied nödigt befäl, ej yida öfverskjuter kostnaden
vid
Konungens Naii. Propositioner, 89
vid användandet af bevaknirtgs-Manskap utaf in*
deldt Infanteri-Regimente.
Med skäl kan väl förmodas, ali sedan Arbets-inrättningarne
vunnit bestånd och erfaren*
helen visat , hvilka tillverkningar lättast kunna
genom fångarnes arbete åstadkommas och tillika
vinna största afsättning, desses underhåll skall i
betydlig mon, om ej fullt, kunna gäldas med ar
betsförtjensten; men en sådan ersättning af un*
derhållskostnaden har ej kunnat i början påräknas
, hvarföre ock Kongl. Majit ansett samma
kostnad i de upprättade förslagen ej förr, an a'
andra året kunna nedsättas och det ej mera än
till två tredjedelar af hela kosfnaden, intill dess
sig visat, att fångarne kunna, genom arbete förtjena
sin föda,
Att underhållet för bevaknings-Manskap och
Arbetsfångar i Vadstena blifvit högre beräknadt,
jin ftir bevakningen af fångarne å Borgholm, härrör
dels deraf, att priserne å lifsmedel uppgifvits
vara t allmänhet lägre på Öland än i Vadstena,
dels ock af den i beräkning tagne omständighet,
att en del lifsmedel för Borgholms bevaknings-Manskap
och fångarne derstädes kunna af
Kongs-Ladugårdens afkastning till lindrigt pris
erhållas,
Ehuru, efter hvad förut blifvit anmärkt,
det är att förmoda; att arbetsfångarnes underhållskostnad
kan, efter några års förlopp minskas, samt
jemväl bär antagas , att en årlig behållning af
Borgholms Kongs-Ladugårds afkastning, sedan det
stad
-
go Konungens Nåd. Propositioner'.
stadgade Arrendet blifvit Stats-Verket godtgjordt,
skall uppkomma, derigenom kostnaderne viii Borgholm
kunna till en del ersättas, likväl och sorn
endast en efter flera ars prof vunnen erfarenhet
kan upplysa, hvad minskning i kostnaden , genom
fångarnes egen arbetsförtjenst, kan tillkomma
samt de betydliga réparationerne å Borgholms
Slott möjligen kunde öfverstiga den derföre beräknade
summa; så har Kongl. Maja, då brist i
tillgångar skulle för arbets-inrättningarnes uppkomst
och bestånd medföra vådliga påföljder, slutligen
velat föreställa Rikets Ständer nödvändigheten,
att låta de nödige anslag, som beviljas, oförryckte
utgå till nästa Riksdag, då de använde
medlen komma att behörigen redovisas och, efter
befunnet förhållande, äfven kan pröfvas, hvad
förändring i de årliga anslags-summorne , eller
ock i afseende på Förvaltnings-sättet af Borgholms
Kongs-Xjadugård, må kunna vidtagas.
Kongl. Maj:t förblifver Riksens Ständer
ined all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL.
C. Klintberg.
N:r 10.
Uppläste hos Ridd. och Adeln d. 15 Dec. 1817.
Prest-Ståndet d. 15
Borgare-Ståndet d. 18
Bonde-Ståndet d. Ig —
Ut
-
Konungens Nåd. Propositioner,
9V
Utdrag af Protocollet öfver Handels■ och
Finance-Arender, hållit inför Hans
Maj t Konungen uti Stats - Rudet il
Stockholms Slott den jo December
1817 j hvarvid Hens Kongl. Höghet
Kron-Prinsen var tillstädes.
Närvarande:
Deras Exellencer, Justie - Stats - Ministern Herr
Grefve Gyllenborg och
Stats-Ministern för Utrikes Arenderne Herr
Grefve von Engeström.
Siats-Råden:
Hans Exelience Pierr Grefve Rosenblad.
Hans Exelience Herr Friherre Fleming.
Hans Exellenee Herr Friherre Lagerbring
Herr Friherre Cederström.
Grefve Mörner.
Herr Friherre Skjöldebrand
Hof Cantzleren, Herr Friherre af Weitetstedt.
Stats-Secreteraren Klintberg.
Stats-Secreteraren föredrog i underdånighet
Stats-Beredningens underdåniga Betänkande, angående
frågan om medel och utvägar till Hjelmare
Slussverks ombyggnad och vidmakthållande,
och uppläste derefter, med Kongl. Majus Nådiga tillåtelse,
till justering ett af Stats-Secreteraren författadt
underdånigt Förslag till Kongl. Majus
Nådiga Proposition i detta ämne.
Kongl.'
9? Konungens Nåd, Propositioner,
I
Kongl. Maj:f behagade , uppå Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, i Näder gilla herörde
Project, sådant detsamma finnes Protokollet hifogadt,
och befallte, att Dess Nådiga Proposition
skulle, i enlighet dermed, på vanligt sätt till
Pikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
S. A. Munthe,
Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition till Riksts
Ständer angående nödige medel
och utvägar till Hjelmare Slussverks
ombyggnad och vi dm a gth ällan de. Gifven
Stockholms Slott den 10 December
1817.
I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer vid sista Urtima Riksdag
rörande anslag af nödige medel till underhåll
för Hjelmare Slussverk , ufverlemnade
Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande,
att, sedan vederbörlig undersökning
skett, huruvida Interessenterne i Slussverket fullgjort
hvad uti det med Kronan ingångne Contract
af år 1769 om dess underhållande var föreskrifvit,
samt inrättningens tillstånd och öfrige
omständigheter blifvit utredde, i nåder pröfva
och bestämma hvad understöd , sorn af Nionde
Huf vudtiteln kunde tills vidare meddelas till
Slussverks-inrättningens vigmagthaliande.
Se
-
Konungens Nåd. Propositioner.
93
Sedan Kongl. Majtt derefter af inkotnne yttranden
och berättelser i timnet inhämtat, att Sluss*
Verket fordrade tofa! ombyggnad,, hvartill en
kostnads-Surruna af 339.198 B:dr blifvit berak,
nåd, saint att det Bolag inom Örebro Stad, hvilket
genom ofvarinämnde Cor.tract ägt upplåtelse
af Verket, hvarken kunde anses pligtigt eller
förmå vidkännas den till inrättningens förnyande
åtgående kostnad; så fann Kongl. Maja, då
Stats-Verkets tillgångar ej medgåfve Verkets öfvertagande
för Kronans räkning , godt tillbjuda
åt Enskildte Nådigt Privilegium, att under namn
af Hjelmare Kanal- och Slussverks Bolag, ombygga
och fullborda samt derefter framgent äga
och underhålla denna inrättning med de vilkor
och förmoner, sorn Kongl. Majas derom utfärdade
Kungörelse af den 31 Juli förledit år bestämmer;
och hvarvid ibland annat fastställdes,
att Kanalen skulle till en tiel förläggas och upptagas
på annan tjenligare local, enligt dertill uppgifvit
och af Kongl. Maj:t gilladt förslag med
tillhörande planritning; hvarjemte, Och som fråga
tillika uppstått, att Kanalen borde fördjupas vid
utloppet ur Hjelmaren, så att denni Sjö matie
genom ett friare aflopp sänkas till förekommande
af de öfversvämningar å kringligg ande Hemmans
ägor, som nästart hvarje år skola förefalla och
förorsaka betydlig skada, det blef samtlige vederbörande
öppet lemnadt, att under subskriptions**
tiden anföra hvad de i berörde hänseende hade
att erinra.
I anseende till de skiljagtiga meningar, som
härutinnan blifvit yttrade, har Kongl. Maj;t, till
den
-
Si Konungens Nåd. Propositioner
denna frågas närmare Utredande, Funnit nödigt
anbefalla Majoren vid Sjömätnings-Corpsen C.
P. Hällström, alt såsom Chef för de innevarande
år fortsatte hydrografiske mätningarne i Hjelmaren,
aflemna de uppgifter, sorn af desse undersökningar
kunde hämtas till upplysning i ämnet;
hvarefter bemälte Major, uti afgr-fvit underdånigt
utlåtande, anfört de skäl och omständigheter,
hvarå han grundade den förmodan, att
någon Hjelmarens sänkning till viss gifven höjd
emot förr eller en förändring af det skick, hvartill
sjön blifvit af naturen danad, icke kunde vara
förenlig med Segelfartens bestånd, efter dertill
nu brukliga fartygs konstruktion, och till äfventyrs
ej eller medföra de deraf för Landtbruket
förväntade fördelar, samt att för öfrigt verkställigheten
af en sådan sänkning sorn blifvit föreslagen
till 2 fot af en Sjö med flere qvadratmils
vidd, skulle dels blifva ofantligt kostsam ,
om ej omöjlig, dels hafva på de nedanföre belägne
orterne oberäkneligt vådeliga följder; hvaremot
Majoren ansett afledandef af öfverflödigt
vatten utur Hjelmaren förtjena att tagas under
närmare öfvervägande och det förslag, att genom
en Damm med Luckor, anlagd vid Hyndevad,
söka bibehålla Hjelmaren i en någorlunda jemn
höjd, till möjligheten icke motsägas af Strömmens
beskaffenhet, men tillika trott, att så väl till vinnande
af full öfvertygelse om denria möjlighet,
och den deraf förväntade effekt och nytta , som
ock till utrönande, i hvad mon strömmen skulle
uppränsas eller fördjupas, for att gifva mera utrymme
åt vattnets hastigare aflopp, noggranna
un:
Konungens Nåd. Propositioner.
undersökningar förut borde anställas af en i Mechanik
och Hydroteknik kunnig man ; och har
Majoren för öfrigt trott ridi igast vara, att, i händelse
Nådigt afseende komma att göras på hvad
anfört blifvit, rörande de olägenheter, sorn Hjelrnarens
öfversvämmande medförde på angränsande
Hemmans ägor, uppmärksamhet måtte fästas
endast på upprensande af Hyndevads Ström, såsom
det sannolikaste medlet, att hindra det öfverklagade
onda, men att för öfrigt modifierandet
af sjöns stigande och fallande', hvilket • ofelbart
öfvergick mensklig beräkning och förmåga,
lemnades åt naturens egen åtgärd.
Jemte afgifven redogörelse Öfver Dispositionen
af de medel, utgörande tillsammans 50,000
E:'dr af Nionde Hufvudliteln, som Kongl. Maj:t
anslagit till gamla Slussverkets underhållande,'
samt till visse förberedande anstalter för Kanalens
nybyggnad, har den af Kongl. Majtt tills
vidare förordnade Slussverks-Direktionen i Orebro
i underdånighet anmält; att vid företagne
reparationer å det förra, Kanal- och Slussbyggnaderne
ytterligare befunnits så förfallne, att de
icke utan våda kunna längre begagnas, hvarföre
Direktionen hemställt, em icke med den nya
Kanal-gräfningen snart matte få göras början, i
sammanhang hvarmed nämnde Direktion föreslagit,
att till vinnande af nödigt utrymme för den
nya Kanalen vid dess förändrade sträckning samt
dervid erforderlig Jord ersättning, jemte tillgång
på byggnads-äinnen af bjelkar och annat virke
m. m., inköp måtte ske af 2:ne fasta Egendomar,
Hem
-
gb Konungens Nåd. Propositioner.
Hemmanen Stora Vallby, F.tt Mantal Skaile
Rusthäll* och Oppeby, 2 Mantal Skatte A ogement,
for hvilka hegäres en köpeskilling af 35.333 Ralf
.1 fi sk. Banko.
Den Subskription tili Aciier för det liliam*
nafle Slussverks Bolaget, hvars besörjande Kongl*
Majit uppdragit åt serskildte Kommitérade af
Dess Tillförordnade StatS-Berednings Ledamöter,
har emedlertid blifvit öppnad , mert inom deri
dertill bestämda redan med den 5 Oktober för*
lidit år tilläfidahtpne terminen på det saft utfallit,
att Actie-teckningen befunnits inskränkt till
ett belopp af endast 49,900 Rsdr, hvarförutan
likväl förre Bolags*Interessentern^ i Orebro förklara!
sig vilja för deras uppgifne fordran af
11.300 R:dr i och för gamla Slussverks-inrättniii*
gens utgifter, taga Actier i det nya Bolaget, Så
framt ett sådant kömraer ätt fullbordas*
Da Kongl. Majit å erta sidan funnit denntt
ICaftal-anläggniflgs vidmagthål!ande för en framtid
vara af stor vigt och nödvändighet flir gagiieliga
näringars trefnad i de flere Landsörter,
hvilkas inre rörelse derigenom väsendtligen underlättas,
samt att, såsom en följd deraf, den förfallna
och nu mera nästan alldeles obrukbara
Slussverks-inrattningens ombyggnad, så fort ske
kan, bör företagas Utan hinder af den i sammanhang
härmed väckte frågan om sänkning af
Hjelmarens vattenyta, hvilken, sa framt deri beflnnes
möjlig och nyttig och hvarom Kongl.
Majit vill låta anställa serskild Undersökning,- bor,
obe
-
Konungens K Ful, Propositioner 97
oberoende af den nya Kanal-inrättningen, befordras
genom denna Sjös naturliga aflopp vid Hyndevads-fallet,
har Kongl. Maj:t, å den andra, nogsamt
insett, att, om detta arbete skulle kunna
bedrifva* med den verksamhet, alt kommunikationen
emedlertid ej blefve allt f<ir lange hämmad,
dertill fordrats betydligare tillgängar, än
som kunnat användas af de i Staten anslagne
medel, hvilka för dylika behof varit att påräkna.
Af sadan anledning har väl Kongl. Maj:t hiltils
varit föranlåten att inskränka Stats-Verkets bi.
drag i denna del egentligen till bestridandet af
»le mäst oundgängliga utgifterne för det gamla
Slussverkets underhåll, men tillika ansett den utväg
böra försökas, att under visse villkor tillbju-]
da inrättningens ombyggnad och framgena underhållande
åt enskildte associerade. Sedan det
nu mera blifvit åriagalagdr, att detta försök ej
medfört åsyftad verkan, återstår således att pröfva,
hvad annan åtgärd ina kunna vidtagas tilL
ändamålets befrämjande.
Idka med hvad Kongl. Majrts Tillförordnade
Stats-Beredning, uti Dess underdåniga ytt'
rande i ämnet anfört, anser Kongl. Maj:t egentliga
orsaken till det ofördelagtiga resultatet af
Actie-teckuingen igenfinnas uti den mindre tillfredsställande
erfarenhet, sorn förhållandet i afseende
på andra företag af enahanda beskaffenhet
de senare åren lcntnat, och, under denna förmodan,
tror älven Kongl. Maj:t, att ett väsentligt
hinder emot ett mera förmonligt Utslag af en
bilf
Bihang
thil Riki-St, Pr et. 1SI7—1818. f.sta Sami. N:r 13, 14,
98 Konungens Nåd. Propositioner.
blifvande ny subskription skulle undanrödja» , i
fall någon sidan anstallt "blefve vidtagen, hvarigenom
Bolaget kunde med säkerhet påräkna en
viss billig inkomst af de Capitaler, sorn genom
Actie ne insamlades. Med den öfvertygelse Kongl.
Maj:t äger om Statens förbindelse, att genom en
lämplig och val beräknad uppoffring a dess sida
medverka till ett ändamål af den erkända allmänna
gagnelighet som delta, vill Kongl. Majit, sorn nu
låter till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna
de till detta ämne hörande handlingar, hafva
Rikets Ständer föreslagit, att af allmänna medel
nödig fond må utses for att betacka den brist,
som kunde komma att yppas uti en till 6 procent
fastställd årlig ränta, hvilken, äfven i den
händelse Slussverkets intrader ej dertill lemnade
full tillgång, blefve att påräkna såsom enständig
och gifven inkomst af Actie-Capitalet och således
jemväl af den redan tecknade Summan, samt en
förnyad subskription, beledsagad med en uttrycklig
försäkran orri en sådan fonderad Räntebetalning,
så tidigt öppnas, att verkan deraf må under
nu påstående Riksdag utrönas, på det att Rikets
Ständer, i fall Actie Capitalet , oagtadt detta
vilkor, ej skulle blifva tillräckligt svarande emot
kostnaden, (-natte kunna öfverväga, på hvad sätt
den erforderliga Summan till Sluisbyggnadens
fullbordande rnä anvisas.
Kongl. Majit förblifver Riksens Ständer med
ali Konungslig Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL
C, Klintberg.
Konungens Nåd. Propositoner. gg
N=r il.
Upplästa hos Samtliga RiksStånden d. ijDec-lgi?*
Utdrag af Protokollet för Handels- och
Finance Ärenden, hållet inför Kongl.
Maj:t i Stats-Rådet å Stockholms Slott
den jo December 1817, hvarvid Hans
Kongl. Höghet Kron - Prinsen var
tillstädes.
Närvarande:
Deras Fxelencer Justinaa- Stats-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg.
Stats - Ministern för Utrikes Ärenderne Herr
Grefve von En gest r örn.
Stais Råden:
Halis Exellence Herr Grefve Rosenblad.
Hans Exellence Herr Friherre Fleming.
H ans Exellence Herr Friherre Fagerin ing.
Herr Friherre Cederström.
Herr Friherre Skjöldebrand.
Grefve Mörner.
Hof Cantzleren Herr Friherre af Wetterstedt.
Stats-Sekreteraren Klintberg,
Sedan i följd af Kongl. Majit* Nådiga be*
fällning, Stats-Secreteraren Klintberg uppfäst det,
vid detta Protokoll bilagde, underdåniga Förslag
till Kongl. Majus Nådiga Proposition till Rikets
Ständer otn allmänna penninge-rörelsen och myntvärdets
upprätthållande, och »amma Förslag blifvit
-
loo Konungens Nåd. Propositioner,
vit af Kongl. Maj:t i Nåder gilladt, täcktes Kongl.
Majit förklara:
Att Kongl. Majit, sorn nu till Rikets Ständer
låtit öfverlemna Dess Nådiga Proposition i
förevarande ämne, vill med detsamma gifva Rikets
Ständer i Nåder tillkänna, alt då Dess konstitutionella
åligganden icke föreskrifva Kongl.
Majit en framställning af denna beskaffenhet ,
Kongl. Majit dervid endast haft till afsigt , att
gå Rikets Ständer och allmänhetens väntan och
önskningar till mötes, och att gifva Rikets Ständer
ett förnyadt vedermäle af Sitt förtroende ,
genom ett meddelande af de åsigter och förslag,
som hos Kongl. Majit förekommit och som Kongl.
Majit ansett tjenligast för de tvänne stora ändamålens
vinnande, att stadga det Representativa
myntets värde, och att med detsamma befordra
penningerörelsen och uppmuntra näringsfliten.
Kongl. Majit, som älskar att oinskränkt förlita
sig på Rikets Ständers upplysning och fosterlandskärlek,
skall med nöje inhämta att Rikets
Ständer finna utvägar, som, bättre än de
nu föreslagne, svara emot det vigtiga ändamålet,
och derigenom sjelfve skörda frugterne af så
utmärkte bemödanden. Kongl, Majit skall uti
medvetandet, att för samma ändamål hafva haft
ali möda ospard äga en tillräcklig grund för Egen
tillfredsställelse, äfvensom Kongl. Majit uti
Fäderneslandets välgång skall finna sin ypt
persta belöning.
Men då Kongl. Majit nu låter på en
gång för Rikets Ständer utveckla både vigten af
mynt
-
Konungens Nåd. Propositioner•' ioi
myntvärdets upprätthållande och medlen dertill,’
begagnar Kongl- Majit samma tillfälle, att förklara,
det Kongl. Majit och Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen icke hädanefter, som hittills,
ärna i detta afseende göra ytterligare uppoffringar,
utan att det blifver Rikets Ständer .sjelfve,
som numera ensame få sig den ansvarsfulla omsorgen
uppdragen, att bibehålla i värde det mynt,
som med deras egen garantie är utgifvit, ock
som föreställer hela den i omlopp varande enskildta
förmögenheten. Då Rikets Ständec hafva
valet af medlen, är det också dem det tillhör,
att foga anstallt om utförandet; och Kongl.
Majit gör sig förvissad att Nationens Representanter
icke skola underlåta att nppfylla både
Kongl. Majits och Nationens förväntan.
Om Rikets Ständer vilja anslå nödiga me-,
del, och hos Kongl. Majit anhålla, att förena sina
bemödanden i detta afseende med BankoPullmägtiges,
är Kongl. Majit, med fast öfvertygelse
om myntvärdets mägtiga inflytande på.
den allmänna välfärden, icke obenägen att, å sik
sida, äfven dertill bidraga; och de uppoffringar
Kongl. Majit och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
redan i detta ändamål gjort, äro Rikets
Ständer en säker borgen på den fortfarande omtanka,
Kongl. Majit och Hans Kongl. Höghet
åt denna vigtiga gren af allmänna penningerörelsen,
ej skola underlåta att lemna.
Stats-Rådets samtlige Ledamöter tillstyrkte
i underdånighet, att så väl den ofvan anförde
Nå
-
3 02
Konungens Nöd, Propositioner.
Nådiga Propositionen, som Kongl. Majus i afseende
derpå afgifne förklaring skulle på vanligt
Salt Rikets Ständer öfverlemnas.
Ex Protocolla
S. A. Mimilie
Kongl.
Maj:ts Kådiga Proposition till
Rikets Strinder, om allmänna Penninge-rörelsen
och Mynt-värdets upprätthällande;
Gi fven Stockholms Slott elen
10 Deceinb. 1817.
Kongl. Majit, sorn icke underlåtit att med
noggrann uppmärksamhet följa Rikets finariciela
Ställning, skulle med oro hafva sett den skakning,
sorn senaste händelser förorsakat, om icke
Kongl. Maj t håde vid åtankan af det framfarna
och af möjligheterne för framtiden, funnit lika.
mycken anledning till tröstande förhoppningar.
Man har ofta sagt, att omständigheterne skapa
menniskorna och afgöra Rikens öden. Mångå
anledningar bidraga, att gifva detta anförande
ett utseende af sanning, men det är icke derföre
alltid lika enligt med rätta förhållandet. De
högre snillen, sorn veta att följa ärendenas gang
och moget bedomina menniskor och saker, sakna
ej tillfallen lill den anmärkning, alt samma omständigheter,
sorn blifvit med fördel begagnade
af forutseendet .och visheten , fruktlöst erbudit
sig åt sorglösheten , lättjan och slöseriet. Det
är således, uti sina egenskaper eller uti sina fel
och
Konungens Nild. Propositioner.
93
och misstag, som menniskorna höra söka förnäm,
sia källan till ilen framgång eller de motgångar,
sorn träffat dem, och omständigheterna blifva endast
bidragande orsaker. Flera folkslag hafva
befunnit sig uti dylika omständigheter, som Svenska
folket. Men under det att för de flesta dessa
omständigheter blifvit en grund till deras
missöden, då de öfverlemnät sig till alla passionernas
förvillelser, har Svenska Folket vetat ,
att vända dem till sin fördel genom sin försigtighet,
sin vishet och det lugn, som styrt dess
öfverläggningar. Samma skakningar, hvilka nästan
alltid göra Folken till ett rof för anarchiens
förödelser, eller som böja dem under envåldsmagtens
ok, hafva för Sverige blifvit en anledning
att erhålla goda Grundlagar och en Satnhälls-ordning,
som bevarar dess rättigheter och
försäkrar dess frihet, äfvensom sjelfva Nationen
emot all öfverdrift och öfverilning.
.Kong]. Maja har sammankallat Rikets Ständer
för att med detri öfverlägga om ett Financesystem
för framtiden och förväntar, att de skola
lämpa det efter Fäderneslandets sanna fördel, emedan
deraf beror det liela af Stats-för valtningen.
Ingen kan neka, att Financerne utgöra den
förnämsta delen deraf, emedan det är endast genom
dem, som de öfrige erhålla styrka och lif.
Ordning och sparsamhet vid bruket af Statens
tillgångar bereda allmänt förtroende; Nationens
Representanters noggrannhet uti uppfyllandet af
Statens förbindelser emot medborgare skall försäkra
-
104 Konungens Nild. Propositioner.
säkra dess bestånd, dess rikedom och dess anseende.
Det wifves hvarken sjelfbestånd eller anseende,
om Statens Embetsman och Försvarare
skola emottaga vedergällningen för deras tjänster
uti ett Papper utan värde , och då »nassan af
Folket och den arbetande klassen befinna sig 1
samma ställning.
En hvar måste erkänna , att äfvert under
det mest gynnande förhållande, som vi kunne föreställa
oss, det att hafva ett metalliskt mynt för
allt vårt Representativa, skulle ett eller tvenne
ar vara tillräckliga för att se det fönninskadt till
hälften, om Ranken icke införskaffade redbarheter,
som åter, då 'oehofvet sådant fordrade, kunde
derifrån utgå, och sorn vore svarande mot en
del af den inhemska produktionen. Allt beror
således derpå, att icke förlora ur ögonsigte dea
verkliga orsaken till var Financiela stallning,
och att icke bedraga sig på beskaffenheten af
botemedlen. Då fråga är om finander, händer
det lättare än vid alla andra, att Nationeme förvilla
sig, emedan de afvika från de erikla beräkningsgrunderne
och metoderne. Ingenting är
der mera vådligt ä‘n nyheter. Man uttänker invecklade
systeiner, för att dölja det onda, sora
redan ä-i gjordt, och man envisas nästan alltid,
att söka botemedel för det närvarande uti anstalter,
hvilkas otillräcklighet redan är bevisad,
emedan de kunnat hvarken förekomma det, eller
hindra dess fortgång. I.åtom oss välja en
bättre utväg; införom få nyheter; undvikom, om
möjligt är, att öka pålagorna; gynnarn ali slags
nä
-
Konungens Naii. Propositioner.
näringsflit; låtom oss i synnerhet uppmuntra
jordbruket, men utan att derföre hindra handelns
verksamhet, hvars fortgång har mycken likhet
med friheten, sorn utvecklar och förstorar själen;
undersfödjom således handeln; men må äfven
den i sin ordning understödja Staten.
Föränderligheten utaf det Representativa
myntets varde skall fora Staten till siri upplösning
, orri man lemnar fritt fält åt penningevingleriet.
Öenna höjning och sänkning af
myntvärdet gör, att ingen är saker att äga i morgon,
hvail han hade i dag, och förvandla de enklaste
och mest lagliga handels-företag till verkliga
vågspel, och under allt detta hindras Regeringen
i det goda, som den ville göra, och
blir ofta nödsakad till uppoffringar, hvarigenom
icke uträttas annat än ett ögonblickligt godt, utan
att det onda derföre upphör.
Skall man väl med lika högagtning anse
denna verksamma, redliga ooh välgörande näringsflit,
genom hvilken en person efter hand ökar
sin förmögenhet, skaffar Staten nya ulbytesvaror
och sina medborgare tillfällen till förtjenst,
under det att han öppnar en ny väg för deras
verksamhet; och denna andra slags Industri, som
är egoismens och rnaklighetens, hvilken, utan att
använda en enda af sina medborgares arbetsförmåga,
gör, att underhållsmedlen blifva för dem
alla mera kostsamma och undandrager för deras
behof de understöd, som Regeringen hade kunnat
gifva dem, om den icke blifvit nödsakad till
bestän
-
Konungens Nåd. Propositioner.
beständiga uppoffringar, för att hindra framgången
af dessa spekulationer? utan tvifvel, örn den
förra är en förtjenst, sorn bör uppmuntras, såsom
värd högagtning och erkänsla, är deremot det andra
ett brott, som nian skyndsamt bör förekomma,
emedan det leder till Statens undergång.
Tapperheten, denna själens styrka, som gör
oss otillgänglige för fruktan , är visserligen en
dygd, men blott såvida den är nödvändig , för
att bevara Statens allmänna säkerhet; men om
den an vandes att störa Sarnhiills ordningen eller
allmänna lugner, är den val da en dygd? visserligen
icke. Den blir i sådant fall ett brott,
och straffas med rättvis stränghet, i stället att
den krones med lagrar, när flen, ledd af rätt—
sinnigheten,-«ppoffrar sig för det allmänna bästa.
Bör det väl annorlunda förhålla sig med
närings -fliten ?
Den väsendtligaste delen af en Stats-förvaltning,
är den, som har afseende på de allmänna
financerne. Om Finarice-systemet är felaktigt,
hafva alla Styrelsens grenar känning deraf. Arendenas
gång hindras, oordning uppkommer öfverallt,
handeln tillintetgöres, och lemnar rum
åt vexel-spekulationer, lika förstörande för den
allmänna, sorn den enskilda förmögenheten; fabrikerne
aftyna, och sjelfva jordbruket, denna
första grund till Statens styrka, lider af det Representativa
myntets hastiga förändring. Det är då
af den högsta vigt, att skapa ett Finance-system,
öfverensstämmande nied våra behof och tillgångar
-
Konungens Nöd. Propositioner. 107
gar. Man fäster sig med för mycken ifver vid
rättelsen af enskildta missbruk, i stallet att häfva
sjeifva grunden och anledningen till det onda.
Att uppdraga denna grundorsak till de olägenheter
man vill afhjelpa, är den hufvudfråga,
sorn mäste upplösas, innan rnan kan uppgifva
medlen till verkställandet af en nyttig reform.
Sverige har väl ej delta öfverflöd af varor
och förnödenhets-artiklar, sorn, i Länder, mera
gynnade af naturen, bidraga till lifvets hr q vämlighet
och luxens njutningar; men det äger inom
sitt sköte allt det sorn är nödvändigt för dess
invånares underhåll, och till och med ert mängd
produkter, som mart skulle kunna kalla ofverflödiga,
om vi ej hade den olyckliga vanart att mäta
våra behof, ej efter våra tillgångar, utan efter
andra Nationers. Sverige har slutligen exportvaror
af ett verkligt värde, sorn skulle kunna
betala de lux-artiklar, dem vi hämta från Utlänningen,
om man bemödade sig, å ena sidan, att
gifva våra alster det värde de böra äga, och, å
den andra, att ej gå utom den krets naturen tyckes
hafva föreskrifvit oss. Lemnom åt Söderns
invånare de skatter en fruktbärande jordrnon och
ett mildt luftstrek erbjuda riem utan möda; åtnöjotn
oss med dem vi kunna hämta inom vårt
land, och sökom ej hos Utlänningen annat än
hvad sorn motsvarar värdet af det, hvarmed vi
kunna förse honom. Sverige har stora financiela
tillgångar. Hvar för sig och osammanhängande
kunna de icke gifva Staten det stöd, som
man af deras inbördes förening skulle hafva skäl
att
io8 Konungens'Nåd. Propositioner
att vänta. De likna en spridd Här, som på åtskilliga
jtunkrer erfar nederlag, men sorn, när
den blir sammandragen, sätter en fruktansvärd
grans för fiendens företag, och tvingar honom att
gifva vika.
För att rätt skatta Sveriges financiela ställning,
är det nödvändigt att uppstiga tili källan
för den nuvarande oordningen, och att undersöka
huru det nu circulerande pappersmyntet efter
hand blifvit utgifvit, samt af huru många slag
det består.
Massan af de utelöpande Banko-sedlarne vid
slutet af år 1H07, var Nio Millioner Femhundrade
Femtiofyra Tusende Femtiotvå Riksdaler;
ett år derefter, eller vid slutet af 1808, vardén
förökad med omkring Ätta Millioner, så att totala
summan utgjorde Sjutton Millioner Femhundrade
Tjugusex Tusende Etthundrade Nittio
Riksdaler.
Från Maj månad år 1809, utgaf Banken,'
enligt Rikets Ständers beslut, såsom förskott åt
Staten: först Sex Millioner till krigskostnaden ,
och sedan efter hand nära Tre Millioner, att betala
de gjorde skulderne och lefverantserne under
fälttåget år 1808. Men som den tillika hade
indragit betydliga summor genom det interesse
och de afbetalningar Rikets Ständer anslagit
den, hade likväl Sedelstocken, från slutet af
år 1808 till slutet af 1812, ej ökats med mer
än omkring Sju Millioner, så att den vid sist
nämn
-
Konungens Nåd. Propositioner. 109
nämnde ti<l utgjorde Tjugutre Millioner Niohundraett
tusende Niohundrade FyratiAsju Riksdaler.
Derifrån till är 1815 hade Banken ingen
utgift, tnen under denna tidrymd, indrog
den nära Tre Millioner , sä att, vid slutet af
]8>4j totalsumman af de utgifne Sedlarne steg
till Tjugu Millioner Niohundrade Attatiosju Tusende
Trehundrade Riksdaler.
Men utom de Sedlar Ranken utgifvit, och
för hvilka den är direkt ansvarig, äro äfven andra
slag af Pappersmynt i omlopp, som hvila
pä Rankens kredit, nemligen: Riksgälds-Sedlarne,
hvaraf man bibehållit i rörelsen en summa,
Svarande mot Fyra Millioner Tvåhundrade Tusende
Riksdaler Ranko. Dessa Sedlar, hvilkas
belopp stundom ökats, stundom minskats, efter
Ständernes Reslut och Realisationsplaner, stego,
vid slutet af 18 14, enligt den vid Riksdagen är
1815 afgifna Redogörelse, till en total summa
af Atta Millioner Sexhundrade Sju Tusende
Femhundrade Sju Riksdaler, eller Fem Millio
ner
Sjuhundrade Trettioåtta Tusende Trehundrade
Trettioåtta Riksdaler Ranko. För att bibehålla
Realisationens fortgång, har Riksgälds-Contoret
äfven rättighet att draga på Banken Två
Millioner, och mer om så behöfves, till följe af
Rikets Ständers Beslut.
Ranken har dessutom sig uppdragit, att lemna
åt Götha Canal en summa af Trehundrade
Tusende Riksdaler årligen till år 1820, samt åt
Magasins.Direktionen, under titel af förskott, som
åter
-
I 10
Konungens Nåd. Propositioner.
återbetalas till Banken, i elen mntl Direktionen
återfår sina penningar, En, och i vissa fall, Två
jVliiiionei Riksdaler ärligen.
För att afhjelpa den såkallade penningebristen,
besloto Rikets Ständer vid sima Riksdag,
att Ranken skulle bevilja Fän ä( enskilda, hvaraf
en del borrie utlemoas mot hypotek af fast egendorri
, och den andra till understöd för nya
odlingar. Banken skulle derigenom återlemna
åt lörefsen de summor som undandrogos deri
genom intressen och afbelalningar. Alen som låne-nnsoEcningarue
öfverstigit den för året faststälda
summa, äro redan lieie lån hegärde, än fonderne
ända till år 1820 utgöra.
Derefter komma de enskildta Diskont-Verkens
Creditiver, sorn stiga till omkring Två
Alillioner.
Efter denna framställning af Bankens förbindelser
och årliga utgifter, återstår det, att undersöka
de tillgångar och inkomster dea äger till
deras betäckande.
Staten betalar årligen till Banken, alltsedan
ar 1815, såsom interesse och till godtgörande af
sin skuld, en summa af Sjuhundrade Femtio
Tusende Riksdaler Banko.
Banken har en årlig inkomst af 6 procent
af de beviljade fastighets-lånen, hvaraf 4 proc.
ingå i intresse och 2 procent i afbetalning å kapitalet;
men gäldenärerne äro forbundne , att
stan
-
Konungens Nild. Propositioner.
111
ständigt betala f> procent af den egentliga lane*
summan, till dess den ar till fullo godtgjord.
Totalsumman af Bankens fordringar, intekrade
i fast egendom, utgjorde i 8 i 2, Tvä Millioner
Femhundrade Nittiofyra Tusende Attatiotvå
Riksdaler, hvaraf den årliga lantan således uppgirk
till Etthundrade Femtiofem Tusende Riksdaler.
Sedan denna tid har likväl låne-summan
blifvit ansenligen förökad.
Inkomsten af Banko-Diskonten, som tillkommit
i stället för Riks-Diskonten , tillhör Banken
allena, såsom dess enda Actie-ägare.
Då man undersöker beskaffenheten af Bankens
utgifter och inkomster, skall man finna , att
balancen är till dess fördel. Enligt de uppgifter
man erhållit oin dess ställning vid slutet af år
a 8 12, stego dess skulder till Trettiotre Millionec
Femhundrade Fyratiosex Tusende Tvåhundrade
N ittioåtta Riksdaler, och dess fordringar, äfvensom
de redbarheter, hvaröfver den kunde disponera,
till Trettioåtta Millioner Femhundrade Trettionie
Tusende Trehundrade Fyratiosju Riksdaler.
Den agde således ett öfverskott , sig till
godo af Fyra Millioner Niohundrade Nitiiotre
Tusende Fyrationio Riksdaler.
Då det sålunda är utredt, att Bankens ställning
är ganska solid, och att dess tillgångar vida
öfverstiga dess skulder, återstår att undersöka
Sveriges allmänna financiela belägenhet.
Om
1 1 2
Konungens Nåd. Propositioner'.
Om dess utrikes gäld ej vöre liqviderad ,
skulle detta ofantliga Kapital för närvarande ligga
Staten till last och erfordra en ärlig utgift
af omkring Sjuhundrade åttatio Tusende .Riksdaler
Hamburger Banko. Man skulle dä med skäl
kunna säga, att Sverige vore i ett utblottadt tillstånd,
emedan endast denna summa Sjuhundra
åttatio Tusende Riksdaler i silfver , utgörande
efter Nittiosex spillings kurs, En Million Femhundra
sextio Tusende Riksdaler Banko, skulle
medtaga nära tvä tredjedelar af BeviUningen,,
Man ägde visserligen ali anledning att anse etc
I.ands ställning bedröflig, om det hvarje är nödgades
betala till utlänningen, för sina skulder,
omkring två tredjedelar af hela Nationens tillägor;
roetr detta fall äger lyckligtvis icke rum,
oell Kongl. Majit vidrör endast denna omständighet,
för att visa, att vår belägenhet,’ ehuru obehaglig
den i detta ögonblick, till följe af händelsen
med Diskonterne, än må vara , likväl ej
är så äfventyrlig, som en och annan, uppskrämd
af sin inbillning, kan hända föreställt sig.
Om Kongl. Majit och Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen ej under flera års förlopp, gjort så
högst betydliga uppoffringar till bibehållande af pap.
persmyntets värde,skulle kursen för närvarande hafi
va stigit till Tvåhundrade, i stället för att nu vexla
emellan Etthundrade a Etthundrafyra skillingar.
Dessa uppoffringar hafva varit deras enskilta.
Eångt ifrån att understödjas i Deras bemödanden,
hafva de funnit ett oväntadt motstånd, sorn
varit smärtande för Deras välvilja; men det är
icke
Konungens Nåd. Propositioner
icke deslo mindre snnnt, alt dessa uppoffringar,
oell dessa beständiga ornsorger tillintetgjort vexel
vingleriets spekulationer och hejdat den fart,'
hvarmed Staten skyndade till sin undergång»
Om vårt sista krig haft en olycklig utgång^
i hvad belägenhet skulle vi väl nu befunnit
oss? Detta krig var nödvändigt, för att hänanas
Nationens ära , och att återtaga våra skymfligt
våldförda rättigheter. Nationen borde vara beredd
att heldre våga allt, än tåla den förnedring,'
att se sig ostraffadt förolämpas. Men hon har
ingenting förlorat. Delta krig, sä ärofullt för
Svenska vapnen, så lyckligt i sina följder, har
kostat Sverige ganska ringa. Arméen, som Kongff
Maj-.t anförtrott at Sin Sons vård , har återkommit,
krönt af Segren, i det bästa tillstånd, lika
beredd att strida, om så fordrats, för vår sjelfständighet
och vår frihet.
Chn årsväxten slagit felt, om vi varit blottställde
for det elände och den hungersnöd, som i
tvenne år hemsökt så många andra Länder, om
våra falt blifvit förhärjade af hagel, stormar, öfversvätnningar,
främmande inbrott, eller inhem-'
ska oroligheter, i hvilken afgrund af olyckor skuff
le vi icke nu se oss störtade? skadom omkring
oss! hvilket land njuter väl en större trefnad, ett
djupare lugn, än vårt? må denna tanke återlifva
vårt mod och stärka våra bemödanden! latona oss
hoppas allt af den Försyns bistånd, sorn så synbart
vakar öfver Sverige!
Allt hvad Kongl. Maj:t nu anfört, äger iså
måtto ett naturligt sammanhang med våra finan
ter,
'
Bihang till Riki-St. Prat, iSiy—1S1S. tuta Sami, N:rij, 16,
3 14 Konungens Nåd. Propositioner.
cer, att de ej kunnat undgå befinna sig i en förtviflad
belägenhet, om vi, i stället för våra fördelar
och framgångar, räknat lika många missöden
och förluster.
Det är ej lämpligt för Sverige, att endast
hafva hardt mynt i oinlopp; men det är dess fördel,
att närma Pappers-myntets namnvärde till
det verkliga värdet af de redbara myntsorter ,
som äro gängse i andra Länder. Staten måste
antaga ett system, sorn, beräknadt på den årliga
inkomst, Kanken äger i effectivt mynt, försäkrar
innehafvaren af det papper, som urgör Landets
mynt, att Kanken derföre är försedd med valuta,
antingen i Guld och Silfverpenningar, i Koppar
och Jern, eller i hypotheker af fast egendom,
Det stora föremål, som bör sysselsätta Kanken ,
är således att gifva det högsta möjliga värde åt sina
Sedlar och att söka bibehålla detsamma. Det är
endast derigenom, som dess kredit stadgas och
försäkras. Men hvilka äro medlen, att vinna
detta ändamål? Kankens Fullmägtige äro en afdelning
af Pikets Ständer. Detta ämne angar
således hela Nationen, som deröfver bör besluta
genom sina Representanter. Regeringen, som
har den verkställande magten sig anförtrodd, bör
i detta fall inskränka sig till att blott meddela
den lagstiftande magten, det vill säga Nationen,
sina åsigtei, rörande de lämpligaste mått och steg
till befrämjande af den allmänna välmågan.
Kongl. Maj:t har val ofvanföre yttrat att
Kongl. Maj:t ej anser tjenligt for Sverige, att
ensamt hafva klingande mynt i omlopp; men
det
Konungens Nåd. Propositioner. 115
det är emedlertid obestridligt, att Silfver är ett
Ilands enda verkliga mynt. Papperet, hurudant
det an må vara, är icke annat än dess Representant,
sorn hvarken vinner eller bibehåller något
värde utan i den nion All men heten är öfvertygad,
att detta Papper har en tillförlitlig garantie.
Alla tiders erfarenhet bevisar, att den
allmänna opinionen väl för ögonblicket kan vilseföra?;,
men att den aldrig i längden kan fortfara,
utan att vara byggd på verklighet. I närvarande
fall har man blott en enda öfvertygelse
nu bibringa: det är att visa, att man icke saknar
klingande mynt. >
Kongl. Majus afsigt är icke, att Banken
skulle afhända sig de redbarheter, den äger isina
hvalf. Sådant vöre en brist i försinliga beräkningar,
som blefve skadlig för Bankens egen
kredit. Kongl. Maj:t tror tvärtom, att Banken
ej bör med sitt Specie-Mynt operera på Börsen,
till fördel för Pappers-myntet, innan den
äger en fond oberoende af den nuvarande, så
framt det icke skulle blifva oundvikligen nödvändigt,
för att rädda Staten ifrån en öfverhängande
och oförmodad fara, och för att upprätthålla
dess egen kredit.
Kongl Majit och Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen, som likväl icke kunnat med kallsinnighet
anse, a't det Sedel-mynt, som dels uti
Bankens reela fond, dels uti dess utestående fordringar,
hade en mer än fullkomlig garanti, och.
som var ämnadt att fylla både Stateras utgifter
för de allmänna behofven och att föreställa värdet
-
i 16 Konungens Nåd. Propostioner:
det af hela års- produktionen och af Samhällets
årliga behållning, skulle till en obestämd gräns
kunna till sitt anseende nedsättas och så val allmän
som enskild förmögenhet på sådant sätt undergräfvas,
hafva, för att förekomma ett ondt af
så vadliga följder, måst inga uti ovanliga uppoffringar
och derigenom äfven ägt den tillfredsställelsen
att hafva lyckats, att sätta en gräns för
Sedelmyntets fallande värde.
K ongl. Majit gör Sig nu förvissad, att Rikets
Ständer skola inse, att sådane omsorger ieke
mera böra Kongl. Maj:t tillkomma , utan att
de med fullt skäl, tillhöra endast Rikets Ständer
och det Verk, ifrån hvilket Mynt-Representativerne
i Nationens namn utgifvas, och hvilket redan
har sig ålagdt ansvaret för de i sådant afseende
åtagne förbindelsers uppfyllande.
Rikets Rank bör icke längre overksamt å«
skåda omväxlingarne uti myntets kredit, och Nationen
bör veta, att det finnes en Auctoritet, som
har till pligt, att i denna del bevaka det allmänna
bästa, och äfvenledes veta, att denna Anctoritet
blifvit i sådant afseende försedd med nödiga
tillgångar.
Kongl. Maj:t föreslår derföre, att Rikets
Ständers Bank hädanefter matte åläggas skyldigheten,
att upprätthålla Mynt-Representativernes
värde, och tillika, att dess närvarande tillgångar
måtte för detta ändamål på allt möjligt sätt förstärkas.
Kongl. Majit finner utvägarne dertill,
till en stor del, i förhand redan beredde , dels
uti
Konungens Nåd. Propositioner1 117
uti Bankens ägande enskilda inkomster, dels uti
de afbetalningar pä Rikets skuld , som Rikets
Ständer Ranken tillagt. Om Rikets Ständer bifalla,
att dessa afbetalningar, hvilka hittills till
Ranken ingått uti Sedlar, hädanefter må ingå etti
reelt värde och användas till förökning af redbarheterne
eller den reela tillgången, är derigenom
den hufvudsakligaste grunden lagd, för att
i bestämdt förhållande öka Bankens förmögenhet.
För att bereda utväg härtill, behöfva Rikets Stan-'
der endast förordna:
1:0. Att Tull-afgifterna, hvilka hittills utgjorts
i Hamburger Banko med Banko-Sedlar efter
kurs., må hädanefter erläggas endast i Silfver
eller vexlar efter samma beräkningsgrund , och
att, med undantag af hvad som erfordras för Minister-Staten
och Stats-Verkets utgifter i utländskt
jnynt, det öfriga af Tull-intraderne , nemligen
Stora Sjötullen, in- och utgående, må helt och
hållet ingå till Banken, efter dagens kurs; men
som det icke vore rådligt, att bestämma ett oföränderligt
uppbördssätt af Tull-inkomsterne, emedan
man ej kan förutse alla händelser, och
det vore en möjlighet, att, sex månader efter
slutad Riksdag, konjunkturen och äfven handelns
fördel härutinnan fordrade förändring, så anser
Kongl. Maj:t nödigt,
2:0. Att Regeringen hädanefter,' som för
det närvarande, lemnäs fria händeratt, efter omständigheterna,
förordna och jemka i detta afseende.
Kongl- Majit bör bibehålla rättigheten att,
i samråd med Bankens Fullrnägtige, vid serskilda
tillfällen, bestämma, antingen Tull-afgiften
bör
Konungens Nåd. Propositioner.
bör utgå nfi klingande mynt, uti vexlar eller
Banko Sedlar. Tull -inkornsterne , per medium
beräknade frän det ena året lill det andra, kunna
anses utgöra en ärlig summa at' minst Femhundradefemtio
Tusende Riksdaler Hamburger
Banko. Sedan Stats-Verket af denria summa upp.
tagit omkring Etthundradefemtio Tusende Riksdaler
for ofvan uppräknade behof, skulle återstoden
disponeras af Banken till upprätthållande
af Pappers-myntets värde, och for att öka dess
tillgångar vid oföresedda tillfallen.
g:o. För att emedlertid göra Ranken oberoende
af en sådan tillfällig minskning i dess reela
inkomster, och i synnerhet föt att än vidare
utsträcka dess verkningsförmåga, med detsamma
som den skulle genom sina åtgärder bidraga att
lifva de inhämska näringarne , föreslår Kongl.
Mnj.-t, att Rikets Ständer, jemte det de vidtaga
nödiga stadganden, för att i möjligaste måtto förekomma
missbruken med de Lån på effekter,
hvilka Banken årligen utdelar och hvilka Kongl.
Majtt ingalunda har för afsigt att inskränka, måtte
derjemte ålägga Banken, att årligen, genom
inköp af Jern eller Koppar, förvandla en del af
sin Sedelstock uti reel effekt och på detta sätt
än vidare förstärka sin disponibla fond.
Kongl. Majtt, som med lika hägn omfattar
hvarje näringsgren, har uti de Lån på Jern- och
Koppar-tillverkningar, hvilka Ranken årligen meddelar,
med nöje funnit en i sa måtto vä! beräknad
anstalt, som låneförsträckningarne, lämpadeefter den
tillverkade qvaniitetens värde, derigenom sätta det
i om
-
Konungens Nåd. Propositioner.
3 omlopp utkommande rörelse-Kapitalet i jemvigt
med produktionen och utgöra en fullständig hjelp,
lika för alla som idka samma näring.
Men Kongl. Majit har det likväl, med detsamma,
icke kunnat undfalla, att dessa Län, ämnade
till näringarnes förkofran, stundom tjenst
till mynt-värdets försämring, i det de blifvit
ett medel, att innehålla vexel-försäljni ogen och
uppjaga kursen. Kongl. Majit anser derföre nödvändigt,
att en motvigt häremot måtte sökas uti
deras eget intresse, som erhålla dessa låneförsträckningar,
och föreslår således, att vid erhållande
af dylika lån hädanefter matte fästas det
vilkor att, derest kursen stigit vid den tid, återbetalningen
skall ske, utlåningssumman, beräknad
i Hamburger Ban'ko, efter den vid utlåningen
gällande kurs, bör återgäldas, antingen med vexlar,
eller i Banko-Sedlar, efter dåvarande kurs,
till ett efter enahanda beräkningsgrund fullt motsvarande
värde. Detta stadgande skulle likväl
angå endast dem, som erhållit Lån på Jern eller
Koppar , som icke vore af deras egen tillverkning.
För alla de Bruks-ägare, som blott i
förhållande till egen års-tillverkning undfått lån,
skulle all fråga om kursberäkning förfalla och de
hittills for återbetalningen gällande vilkor förblifva
för dem oförändrade.
Tillika med denna kontrollerande anstalt
föreslår Kongl. Majt derjemte, att, till beredande
af ett okad! vexelfövräd för Banken BarikoFullmägtige
måtte uttryckligen åläggas, att årligen
för Bankens räkning inköpa minst Femtio
Tu
-
Jjo Konungens Nåd. Propositioner'.
Tusen Skeppund Stångjern eller ett motsvarande
värde i Koppar elfer Jerit-manufaktur-tillverk;
inngar, för att deremot skaffa sig vexlar eller
silfver.
Då inhemska näringarne häruti skola finna en
ny uppmuntran, vill Kongl. Maj:t äfven derigenom
lemna dem ett bevis af sin omtanka för deras
förkofran, att Kongl. Maj:t vid detta tillfälle till
Dikets Ständers pröfning öfverlemnar, huruvida
den ränta, hvilken nu för lånen pa exportablo
effekter erlägges, må kunna antingen helt och
hållet försvinna, eller åtminstone till någon del
nedsättas. >
O m Rikets Ständer gilla de hufvudpunkter
Kongl. Maj:t nu framställt, anser Kongl. Maj:t
Banken kunna blifva försäkrad om en årlig förstärkning
af dess reela fund, till minst En Million
Riksdaler i Silfver-värde, och Kongl, Maj:t
förmodar, att med en sådan tillgång, jemte dea
Banken redan uti sina hvalf förvarar, skall den
funna trotsa alla vinningslystnadens försök, att
nedsätta Svenska myntvärdet.
Men för att ännu mera i detta afseende öka
Bankens styrka och anseende föreslår Kongl.
Maj;t vidare;
4:0. Att Kongsgårdarne med dertill hörande
lågenheter öfverlemnas till Banken, såsom ett
fortfarande hypotek i afseende på dess förbindelser
för myntvärdets upprätthållande, och attStatsVerkets
öfriga inkomster, som ingå uti reel effekt,
såsom Kronans Tionde-koppar, Jern cch A
lun
-
Konungens Nåd. Propositioner. 13I
Jun matie till Banken öfverlemnas, hvilken skulle
efter gångbart pris ersätta Stats-Verket värdet
deraf.
Nar på sådant sätt Banken blifvit försedd,
med erforderliga tillgångar, återstår sedermera att
bestämma deras användande.
Då Banken fått sig ålagd skyldigheten att
bibehålla Sedelmyntet i värde, är det också der.
af en nödvändig följd, att alla operationer, för
detta ändamål måste ifrån densamma utgå och
af Bankostyrelsen besörjas.
Rikets Ständer kunna icke ernå detta ändamål,
utan att de instruktioner sorn de komma att
lemna sina Fullmägtige, med detsamma de med
jnöjeligaste bestämdhet utstaka föremålen och
gränserna för deras befattning, likväl lemna dem
den fiihet i detaillerne och i valet af ögonblicket
för hvarje operations utförande, att de må
kunna med sina åtgärder åtfölja tidens och omständigheternas
fordringar. Med förutsättande af
ett sådant förtroende, utan hvilket ingen Finance-förvaltning
kan vänta sig någon framgång ,
föreslår Kongl. Majit vidare, att det må till Banko-Styrelsens
val öfverlemnas, att efter förekommande
omständigheter, till vinnande af det stora
föremålet, myntvärdets upprätthållande, antingen
genom vexel-operationer omedelbarligen biträda
med större eller mindre del af den reela
tillgången, eller att ihföra myntbara metaller och
sprida dem i allmänna rörelsen. j
1:0. I förra fallet, då Vexlar utgåfvos, ingittge
derföre Banko-Sedlar, och i sådant afsöen.
de
122 Konungens Naii. Propositioner.
de kunde rörelsen sägas vara ålerbragt lill samma
punkt, sorn förut.
2:0. T det senare och innan klingande mynt
lunde 1 allmänna rörelsen utspridas, fordrades
vissa förutgående stadgande!) och försigtighetsmått.
Rikets Ständer måste fatta ett beslut, som
tillåter prägling och utspridande af ett efter närvarande
kurs-förhållanden till sin inre halt lämpadt
skiljemynt.
Btfhöfver man frukta, att det Speciemynt ,
som sålunda blifvit satt i omlopp, skall utsmygas
ur landet? för att svara på denna fråga , mäste
man först undersöka, hvilka de orsaker äro, sorn
skulle kunna förmå Svenske medborgare att
handla på ett så föga patriotiskt sätt. Det är,
ty värr, sannt, att det enskilda intresset ofta öfver
vägar det allmänna, men, å andra sidan, är
det af erfarenheten bekräftadt, att man ej öfverträder
lagar och Förordningar, om man icke
dertill förledes af hoppet om enskild vinst. Man
utför ej Silfret vid andra tillfällen, än när mati
får det till bättre pris än vexlar. Se der ett
stort och vigtigt skäl , hvarföre Banken ej bör
utgifva Specie emot sina Sedlar, utan att beräkna
det efter dess inre värde, i förhållande till
Utrikes Vexel-kursen. Lika som man ej skulle
gå till Banken, att utbyta sin Sedel emot Specie.
om man vore saker, att kunna verkställa denna
vexling, när man öehagade; lika säkert är det
äfven, att ingen skulle göra sig den mödan, att
med stor kostnad på vinst och förlust låta utföra
Silfver-massor, lör att dprmed betala sin utr ikes
-
Konungens Nåd. Propositioner.
leés skuld, då man kunde finna rlet mycket lättare
och fördelaktigare, att köpa Vexlar till detta
ändamål. Förhållandet var helt annorlunda
för 12 till 15 år sedan. Kursen var då 51 sk*
Svenskt mot 48 sk. Hamburger, och hvarje medborgare
kunde inom landet köpa Specie al pari. Hvar och
en var då angelägen, att skalla sig Specie Riksdalrar
emot Banko-Sedlar; man gäckade Förordningen,
r-narr exporterade riem och ferk på.
detta satt ^ 9 sk. Hamburger .Banko för 48 sk.
Svenskt, under det man pn Börsen betalte 51
sk. Svenskt för 48 sk. Hamburger. Denna vinst
var för mycket tydlig, att ockraren skulle kunna
motstå frestelsen; men den beclröfliga följden
deraf blef, att allt Specie pä en gång försvann
utur rörelsen.
Här är finfallet att tala om halten af vårt
effektiva mynt. Skiljemyntet ar uppblandadt till
en grad, som sätter det till sitt inre värde under
dess representativa, och detta är i sin ordning;
men 16, 32 och 48 Skillings-styckena äro
till sin halt öfver det värde de föreställa. Otn
man, för att betala 48 sk., ser sig nödsakad att
afhända sig ett Silfvermynt till ett värde af 49
sk., måste man söka sig en utväg, att undvika
förlusten af 1 sk., som blifver betydlig, der det
är fråga otn flere hundrade tusende Riksdaler.
Detta vårt Silfvermynts alltför höga välde
är'en af de vigtigaste orsakerrre till dess försvinnande;
ty huru är det möjligt att handhafva deri
oafbrutna tillsyn, sorn fordras for att förekomma
möjliga missbruk i denna del? så länge man fin.
• ner
12 4 Konungens Nåd. Propositioner.
ner sin räkning att exportera eller nedsmälta
Silfvermyntet, skall man göra det till trots af alla
förbud, och det onda skall icke upphöra, förr
än man upphäft dess orsak. Det är då af vigt,
att vårt mynt icke är för rikhaltigt. Ju mindre
värde ett Silfverstycke har, desto mindre behöfver
man frugta, att se det exporteradt; flera länders
Silfvermynt är derpå ett bevis. Hamburger
Riksdalern bör tjena till rättesnöre för halten af
vår; ty ehuru Hamburger Banko icke egentligen
är något löpande mynt, tjenar likväl detsamma i
alla Länder till måttstock för penninge-afhandlingar.
En förändring i detta afseende skulle
vara Oss en betydlig lättnad i allt hvad som angår
handel och financer. Norrmännen hafva insett
detta och beslutit, att gifva åt sina nya Species,
när de en gång komma i omlopp, det bestämda
värdet af en Riksdaler Hamburger B:ko.
I afseende på skiljemyntet af Silfver och
Koppar, är Kongl. Majit af den tanke, att Rikets
Ständer anslå en summa, för att kunna efter hand
låta mynta och sätta i omlopp sådane mindre
myntsorter, på det att allmänheten må kunna, när
som hälst, i sådane förvexla Sedlar på 8, io,
12, 14 och 16 sk. Men detta mynt bör framför
allt till Skrot och Korn vara bestämdt efter en
medel-kurs, för att ej kunna begagnas till utförsel.
Så länge Banko-Sedlarne äro öfver detta
skiljemyntets inre värde, bör man låta dem fritt
circulera, och Bankens fonder, rättade derefter ,
användas, att till inskränkt mängd låta detta skiljemynt
utgå i allmänna rörelsen, till dess man,
oak
-
Konungens Nåd. Propositioner.
125
oaktadt samma mynts verkliga varde, börjar haldre
vilja äga Sedlarne. Härigenom skulle, å exia
sidan, ett minimum fastställas för myntets
välde, och, å den andra, skulle man finna en
ståndpunkt, för ett förbättrings-system. Bankens
nuvarande verldiga fond skulle äfven, åtminstone
till en del, oell i början kunna användas till
detta ändamål, tillika med dess ofvan anförda
inkomster. Om man, till exempel antager, att,
under de första åren, en summa af åtminstone
Tvåhundrade femtio Tusende Riksdaler årligen
ntgafs i Silfver- och Koppar-skiljemynt efter g6
sktrs kurs, skulle den i allmänna rörelsen uppfylla
samma behof, som En half Million Riksdaler
i papper, utan att någon med skäl kunde anse
sig lidande genom denna utvexling, och utan att
det utelöpande Kapitalet undergått minsta föräntill
siri qvantitet. En sådan operation kunde ej
heller få namn af realisation, ty så snart Papperet
steg och bibehöll sig i högre värde än
skiljemyntet, skulle dess lifgifvande hämmas.
Man kunde då begagna den reela fonden för tillfälliga
operationer, sedan man lyckats, att sätta i
omlopp en tillräcklig mängd skiljemynt. Detta
kunde i synnerhet användas till Garnisons-Regiinenternes
aflöning, och på detta sätt utgå i allmänna
rörelsen; men så snart Sedelmyntet steg
i värde öfver det i Silfver och Koppar, skulle
detta senare naturligtvis inlösas mot Papper, när
innehafvaren det önskade, och följaktligen, livar-;
ken Allmänheten eller Tropparne blifva lidande.
Om Staten blefve nödsakad, att använda en
del af sitt klingande mynt, för att till vexel
vin
-
125 Konungens Nåd. Propositioner.
vinglcriets hämmande anskaffa nödige vexelfonder,
skulle desse penningar endast för ögonblicket
ga ur Riket, och onekligen snart återkomma.
Denna förökning i Banko-Sedlarnes omlopp, lena
sidan, och det harda myntets successiva återgående
til! Banken, å den andra, skulle upplifva
alla slags näringar, gifva rörelse och styrka åt
St tits-K toppen , samt derigenom åt vår Half-ö
bereda storhet och anseende.
Kongl. Majit vill nu omnämna en utväg,
som Står i samband med det föregående, och som
Kongl. Majit tror ledande till lyckliga följder.
Kongl. Majit föreslår, att för Statens räkning
öppna ett stående lån af Sex Millioner Riksdaler
uti Banko-Sedlar med 3 procents årligt intresse,
sorn bör i klingande mynt erläggas.
Nämnde summa af Sex millioner skulle aldrig
få öfverskrida?, och det bör förmodas , att
dea ej inom tio år skall vara fulltekrrad. Men,
orri en million årligen ingick, vore summan på
Sex år gifven, och med det forsta årets utgång
kunde klingande mynt redan börja komma i
omlopp.
Dessa Lån, lika fördelaktiga för Staten och
de enskilde, hade den stora fördelen, att knyta
en närmare förening emellan Ständerne, Regeringen
och Nationen, emedan hvarje fordringsägare
derigenom fick ett egit intresse, att på allt
sätt bidraga till Statens förkofran och til! samhällsordningens
upprätthållande. Ingenting bidrager
mera att befästa ett Samhälles styrka och att försäkra
-
Konungens Nåd. Propositoner. 157
säkra ett Folks sedlighet, än detta nära samband
emellan de befallande och de lydande.
Nämnde Lån borde användas att hindia allt
vidaie ingifvande af Banko-Sedlar och att upprätthålla
det redan i omlopp satta Rappers-rn y ntet
vid sitt verkliga värde, derigenom, att Banken
sättes i tillfälle, att åt Jordbrukare och Manufakturister
öppna låne-tillgångar, utan att nödsakas
för detta ändamål taga sin tillflykt till ingifvande!
af nya Sedlar.
Utom de stora fordelar, som Nationen skulle
vinna genom detta användande af de nämnde
fonderne, skulle äfven deraf följa, att småningom
Specie Riksdalrar komrrto i omlopp, emedan Regeringen
skulle göra allt, för att låta införa Silf.
ver till myntning.
Utom dessa stora utvägar gifvas äfven andra
af mindre vigt, som med säkerhet skulle bidraga
till det åsyftade ändamålet, såsom, till exempel,
att förordna, det Banken hädanefter ej
finge utgifva någon Sedel på större summa än
litt Tusende Riksdaler, och att de, sorn redan
finnas i omlopp, böra, inom en tid af fyra månader
vara invexlade; att alla de Sedlar, af livad
valör som hälst, hvilka voro äldre än ’ tio år,
skulle indragas inom ett års förlopp, och att de,
som då ännu icke blifvit invexlade, skulle förlora
all rätt till inlösen och upphöra att vara
gångbara, jemte flera andra biutvägar, dem Kongl.
Maj:t anser öfverflödigt att uppräkna, förvissad
att Rikets Ständer skola efter mogen öfverläggning
besluta om de ämnen, hvarpå Fäderneslandets
välfärd beror.
Kongl.
128
Konungens Nåd. Propositioner•
Kongl. Maj.t gar nu att fästa Rikets Stan®
ders uppmärksamhet pä ett ämne, sorn egentligen
fö rån led t tili deras sammankallande.
Gotha Kanals, Göteborgs och Malmö DiskontVerk
hafva inställt sina betalningar. De hafva
förlorat det förtroende, allmänheten för dem hyst,'
och det kan ej blifva fräga, att upphjelpa deras
kredit, dä den, en gäng förlorad , behöfver till
sin upprättelse, icke allenast alla de tillgängar
Regeringen tillfälligtvis kan åstadkomma, utan
en fond af flera millioner, deni Rikets Ständer
för detta ändamål borde hafva i beredskap. De
ofta förnyade skakningar, dessa Diskonter lidit,
och de åtskilliga understöd, Regeringen sett sig
nödsakad att lenina dem, i hopp att afböja deras
fall, äio ojäfaktiga bevis, som, ty värr, alltför
tydligt ådagalägga felaktigheten af deras inrättning.
Nationen bör da hädanefter åt Banken eller
något annat af Rikets Ständers Verk anförtro omsorgen
att styra Rikets Diskont-rörelse, hvaraf
vinsten bör tillfalla Staten och användas på föremål
af allmän nytta, Åkerbruket, Ifabrikerne
och Berg-V§rken.
Sådane Diskont-Direktörer, som utnämnas
af Rikets Ständer och drifva förvaltningen för
N ationens räkning, äro de enda, som böra ingifva
allmänt förtroende. Desse Direktörer böra
aldrig emottaga penningar för 3 procent, emedan
de hafva sig anförtrodd styrelsen af en Kassa, som
tillhör Slaten, de böra således aldrig taga lån,
men väl utlåna hvad som Staten lemnat till deras
disposition. Då de blifva underkastade en
be
-
Konungens Nåd. Proposltlonerl
1 2<f
bestämd instruktion och ett ansvar, sora bor af-;
skräcka en hvar, sona kunde känna sig böjd för'
någon oredlighet, bör deras heder och egendom
blifva en tillräcklig borgen för behörigheten af
deras åtgärder, och lugna den misstänka eller det
misstroende, som förutgående händelser i afseen-i
de pa Diskonternas förvaltning naturligen ingifvit
så väl fordrings-ägare som gäldenärer.
Det förflutna tillhör Oss icke mera. Det
onda är redan skedt, och Vi böra blott sysselsätta
Oss med medlen att, så mycket möjligt ärr
förmildra dess följder, under det att lagens kraf
göres gällande mot de brottslige.
Ehuru Staten egentligen ej kan anses hafva
sjaranterat Diskonterna, och Nationen följaktligen
icke är ansvarig för deras förvaltning, böra
likväl rättvisan , billigheten och Nationens
intresse föranleda Rikets Ständer att åtaga sig
omsorgen att reglera Diskonternas fordringar och.
skulder, samt komma fordrings-ägarne till hjelp,'
för att undvika dröjsmålet med en liqvid, sona
svårligen annars vore uppgjord på längre tid,'
och i allt fall skulle medföra betydliga förluster.
Derigenom skulle äfven Gäldenärernas svåra belägenhet
mildras och de vinna lämpligt rådrum
till betalande af siri skuld.
Kongl. Maja föreslår derföre:
j :o. Att Ranken måtte öfvertaga Götheborgs,"
Malmö och Götha Kanal Bolags Diskonters skulder,
samt till godtgörande, så väl af dem, sorn
af Bankens egna förskott till dessa Verk, erhålla
deras tillgångar och fordringar.
2:0.
Bihang tili Riki-St. Prat. 1817—1818. l'.H* Suni. N:r 17, 18.
330 Konungens Nåd. Propositioner".
2:0. Den förlägenhet, som uppkommit derigenom,
att Diskonterna ej fullgöra sina förbindelser,
trycker i synnerhet de lägre Folk-klasserna,
hvilka icke äro så förmögna, att de kulina
bära en hastig förlust, ehuru obetydlig den än
niå vara. Om en rik Kapitalist är innehafvare
af Diskont-Sedlar till ett större belopp, måste hans
förlägenhet vara mindre, emedan han ej saknar
andre tillgångar. Men en fattig Handtverkare,
en Jordbrukare, en Soldat, som kan hända icke
äger till sin familjs underhåll mer än Tjugu,
Femtio eller Etthundrade Riksdaler af dessa Sedlar,
är i sanning beklagansvärd , och förtjenar,
att man försöker hjelpa honom ur siri belägenhet.
Alla Diskonternas utelöpande Assignationer böla
derföre af Banken genast ernottagas och inlösas»
3:0. Flvad sorn utgöres af Treprocent-Sediar
eller sorn är på Afskrifnings-räkning inneslående,
bör deremot blott till en fjerde- eller femtedel
liqvideras med kontant och det öfriga med
Obligationer, ställda på 10 år med 5 procents
årlig ränta och en tiondels årlig afbetalning,
hvilken genom lottning verkställes, så att den
alltid på hela massan beräknades; och skulle denna
lottning taga »sin början år 1819. För att emedlertid
försäkra dessa Obligationers bibehållande
i värde, skulle de i liqvid af Diskont-skuld
kunna antagas.
4:0. I följe utaf detta Bankens öfvertagande
af de enskilda Diskonternas låne-rörelse skulle
hädanefter ali Diskont-rörelse drifvas genom Banken
allena, och för dess räkning. Banken skulle
begagna denna fördel, för att införa stadga
och
Konungens Nåd. Propositioner. 1*31
och ordning i Rikets Penning-Verk, samt enhet
i styrelsen deraf.
5:0. DI hela Rikets Diskont-rörelse, Rankens
enskilda inbegripen, för def närvarande kan anses
utgöra Tretton och en half Millioner Riksdaler,
och ett sådant Rörelse-kapital, på detta,
Sätt användt, är vida utöfver hvad Näringarnes.
trefnad kan erfordra och ordning i PenningeVerket
medgifva, skulle denna summa på tvenne
olika vägar fördelas och den egentliga Diskont-rörelsen
inskränkas till ett maximum a£
3STio Millioner Riksdaler, hvaraf Sex utgöra Banko-Diskontens
nuvarande Rörelse-kapital , oell
Tre Millioner skulle tillkomma af de trenneenskilda
Diskonternas rörelse.
6:0. Återstoden af nuvarande totala Diskontrörelse-kapital
eller Fyra och En half Millio.ner
Riksdaler, skulle deremot användas på ett för
Näringarne och Jordbruket mera fördelaktigt sätt
och ifrån den 1 Januari 181 8 uti Fastighets-Iån,
på det sätt, att af allt, sorn uppå massan af Diskont-skulden
inbetaltes, skulle ifrån ofvannämnde
tidpunkt två tredjedelar åter utgå i samma
väg genom Banko-Diskonten och den återstående
tredjedelen, såsom Fastighetslån. Dessa skulle
bära 5 procents ränta och vara förbundna med
en tiondedel.? årlig afbetalning, hvilken likväl ej
borde begynna förr, än ett år efter lånets erhållande.
7:0. Öfverflytlningen till Banko-Diskonten
af Lån ifrån de andre Diskonterne borde underlättas,
samt företräde till de nya Fastighets-lanen
lämnas sådane af Diskonternes nuvarande gäldenär
er,
333 Konungens Nåd. Propositioner
närer, som konna gifva fullgod säkerhet genom
intekriing i Jord.
Sädane äro de föremål och stadganden j
hvilka Kongl. Maj:t anser blifva ämnen för Rikets
Ständers första åtgärd, till att afhjelpa den
närvarande förlägenheten och svara emot ögonblickets
fordringar.
Utom dessa mera väsendtliga åtgärder, hvilka
skulle tjena, dels att förse Banken med nödiga
tillgångar, dels att bestämma sättet, huru
dessa medel borde användas, och de kontroller,
hvilka, för att mota vinningslystnadens försök ,
skulle härvid biträda, gifves det ännu åtskilliga
andra anstalter, hvilka kunna och böra tilläggas,
dels såsom bidragande lika med de föregående
till ett och samina ändamål, dels såsom tjenande
till lättnad för Näringarne, och derigenom till
att befordra det National-välstånd, hvars beständiga
tillväxt utgör hufvudsakliga vilkoret för
alla Finauce-planers framgång och varaktiga nytta.
1:0. Såsom en af de vigtigaste af dessa är
utan tvifvel det förslag, hvarigenom räntan för
alla Banko-lån på Fastigheter kunde erläggas i
Spannmål, med lösningsrätt efter Markegång, på
det sätt att qvittenset på den i Krono-Magasinet
aflevererade Spannmålen skulle till Banken, i
stället för penningar, insändas.
Denna anstalt, hvilken, i fall Fasiighets-låtien
, (sedan Diskont-rörelsen blifvit jemnad ,)
kunde beräknas till Atta Millioner Riksdaler ,
skulle inbringa omkring Fyratio Tusende Tunnor
Spannmål årligen, har, jemte den förmon,
att kunna ingå i planen för Allmänna Magasins
in
-
Konungens Nåd, Propositioner. 133
inrättningen, hvilken kunde öfvertaga detta Sä-'
des-qvantum, emot ärlig ersättning till Banken
efter Riks-Markegångs-pris , derjemte den, att pä
en gång kunna tjena till lättnad och uppmuntran
för Jordbruket, i det deri gåfve ett bestämt värde
ät en del af dess afkastning och ett tillfälle till
omedelbart användande deraf, »arnt alt tillika
vara en erinran för Läntagare, att hvarje skuldsättning
fordrar ett årligt tillskott af ökad produkt,
eller inskränkning i konsumtionen af de för
hand varande.
2:0. För att vidare gynna Jordbruket och
de Inrättningar, som dermed hafva gemenskap ,
anser Kongl. Majit den ränta af 3 procent, hvilken
Magasins-Direktionen hittills erlagt för Bankens
till densamma görande försträckningar, kunna
hädanefter försvinna, och Magasins-Direktionen
endast förbindas, att dessa försträckningar ordentligen
återbetala. Magasins - inrättningen är
egentligen inrättad till understöd för Jordbruket
och för de mest behöfvande klasser af Samhällets
medlemmar. Kongl. Majit finner derföre ,
att, om Banken begagnar de försträckningar, den
lemnar för dessa behof, såsom en källa till inkomst,
förfelar den ändamålet och kallar vinningslystnaden,
att rikta sig på bekostnad af Jordbrukaren
och den mest behöfvande delen af Landets
Innevånare.
310. Sedan Kongl. Majit således fästat Rikets
Ständers uppmärksamhet på Jordbrukets behof,
kan Kongl. Majit icke eller underlåta, att
äfven leda den till Fabriks-rörelsens och Vafveri-
samt Manufaktur-tiilverkningarnes fördel.
Hit
-
134- Konungens Nåd- Propositioner,
Hitintills mindre gynnade än egare af Jern-ock
Koppartillverkningar, hafva de Näringsidkare,
som uti Manufaktur Diskonten skolat söka förlag,
sett möjligheten till biträde förminskas i mon af
de bemödanden, sorn till tillverkningarnas utvid*
gande och förökning blifvit använde.
Således har handt, att, då Fabrikerne varit i
lägervall och tillverkningsbeloppet i samma mon
ringa, har andelen i Diskont kapitalet varit störst,
och Fabrikanten har dermed drifvit sin rörelse.
Honom ovetande, växa andra Näringar upp med
andel i Diskont-Inrättningen, och, vid en ny fördelning
af Diskont kapitalet, kommer lian icke
allenast att sakna ett för det året påräknadt biträde,
utan måste äfven återbära af hvad han innehar.
Derigenom förorsaka» eri skakning i hans
penninge-ställning, som verkar menligt på rörelsen,
för hvilken jemnvigt och stadga äro hufvud
vilkor.
Om deremot, efter Manufakturemes olika
art och behof af allmänt förlags.biträde, viss pror
cent af tillverkningsvärdet faststäldes såsom låneandel.
så skulle äfven här det erforderliga kapitalis
maximum åtfölja tillverkningarnes qvantitet.
Hst allmänna kunde ej förlora derpå, och
Manufakturistérne vöro dermed bättre belåtne.
Kongl. Majit föreslår derföre, att Banko-Fullmägtige
matie hädanefter kunna lenina Manufaktur-Diskonten
försträckningar till en viss bestämd
andel af tillverknings-värdef; men att deremot
grunderne för detta värdes bestämmande
nråtte i samråd med Kanko-Fullmägtige och utsedde
-
Konungens Nåd. Propositioner• 135
sedde Deputerade af Commerce-Collegium fastställas.
Vid detta tillfälle vill Kongl. Majit äfven
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på den frågan
om icke Lån-rättigheten, hvilken hittills varit
inskränkt egentligen till stämpelbara varor,
äfvenledes må till andra lika gagneliga Fabrikshandteringar
och deribland äfven till Glas-tillverkningar
kunna utsträckas, så att denna, jemte
flere nyttiga förädlingar af rå ämnen, som finnas
inom Riket, måtte njuta ett lämpligt understöd.
Kongl.. Majit tror, att, då nödiga kontroller öfver
tillverkningarne blefve föreskrifne, skulle missbruk
utan svårighet kunna i detta afseende förekommas.
Det förstås af sig sjelf, att alla lån,
som skulle gifvas till Manufakturernes understöd,
skola, såsom hittills, både utgå och återbetalas uti
Banko-Sedlar efter deras namnvärde.
410. Vid betraktande af Låne-rörelsens och
Diskonternas förhållanden, har Kongl. Majit förekommit,
hurusom Diskont-vilkoren äro för låntagarne
nog tryckande. Genom Kommissionsa
rf voden, Postporto, Öfverräntor m. m. uppgår
afdraget så högt, att dylika förlags användande i
jordbruk och rörelse icke kan lemna vinst, utan
måste tvärtom i längden medföra förlust och
■undergång.
Så länge penningeställningen är i sitt nu.
varande skick, synes en nedsättning likväl icke
lämplig. Diskont-lånen blefve derigenom ytterligare
sökte, oell fördelen komme icke alltid den
låntagande tillgodo; men Kongl. Majit anser likväl,
att .efter hand bör en minskning i Ränte
-
*136 Konungens Näd. Propositioner,
•vilkoren beredas, och Kongl, Majrt föreslår, att
till en början Ofverräntan för de Hån, sorn ej
på dag inbetalas, må nedsättas ifrån 12 till 8
procent, ehuru, om Kongl. Maj:t endast följde
sitt hjertås böjelse, Kongl. Maj:t hälst önskade,
att interesset äfven i detta senare fall icke vore
högre än det som vanligen erlägges, men att lagsökningarna
deremot genast efter förfallotiden ägde
rum.
Sedan Kongl. Majit nu yttrat Sig angående
det deltagande, man bör lemna Diskonternes galdenärer,
tror Kongl. Majit Sig äfven böra fästa
Ifikets Ständers uppmärksamhet på de ägare af
Jord och Fastigheter, som för närvarande stå i
skuld hos enskilda.
Om Staten, med fordringsägarnes samtycke,
leinnade gäldenärerne förbindelser, löpande med
6 procents ränta och 2 procents årlig afbetalning
på kapitalet, så ägde Kreditorerne en gifven säkerhet
och Gäldenärerne for sig och sina barn
den oskattbara fördelen, att vara trygga för framtiden
och kunna använda all sin omsorg på sina
egendomars skötsel och förbättring. Hela Riket
skulle vinna genom denna Åkerbrukets förkofran,
da det ej mera hindrades genom lagsökningar.
Staten skulle i sådant fall äga första intekningen
i dessa egendomar, till dess skuldern§
yoro helt och hållet infriade.
För att uppmuntra fordringsägarne, att utan
tvekan emottaga nämnde 5tats~Obligationer, bör
stadgas, att desse skulle två eller tre år efter deras
utgifnings-datum emottagas af Banken, såsom
be
-
Konungens Kad. Proposiiioner. 137
betalning för enskildas skulder, sä till densamma.
som till Diskonterna.
Emedlertid (ror Kongl. Maj:t Sig böra föreslå,
alt ett maximi-belopp för desse. Obligationer
utsattes till 500,000 R:d årligen, intill nästa
Riksdag.
Af hvad nu blifvit framstäldt finner man,
att, när Stats-Obligationerne förlora i värde emot
Banko Sedlarne, är det Staten, som vinner derpå,
emedan deja, när så behöfver, indrager dem
och derigenom förminskar summan af det årliga
interesse! till Obligationernes innehafvare, samt
vinner den ränta, som Statens gäldenärer erlägga
till henne. Om desse Obligationer falla till 70
procent, vinner Staten 30 procent och besparar
dessutom 6 procent för den inlösta summan. För
att reglera och bringa allt i ordning, så väl
i denna, som i alla andra delar af finance-väsendet,
och i den händelse, att äfven de Obligationer,
som utgifvas till Diskonternes fordringsägare,
förlorade deras värde, antingen genom oförutsedde
händelser, eller såsom en följd af vin*
gleriet med desse papper, kunna Rikets Ständer
öppna ett Kreditiv i Banken eller Riksgälds-Contoiret
hvars maximum faststäldes till en årlig
summa af Tre eller Fyra Hundra Tusen Riksdaler,
och låta förfara på samma sätt med de öfrige
Stats-Obligationerne, hvarom ofvanföre är
anmärkt, och som hafva afseende på de anstallter,
hvilka emellan enskilde fordringsägare och
gäldenärer skulle komma att med de förres begifvande
vidtagas. För detta senare slag af Obligationer
borde maximum al Statens Kreditiv
fast
-
138 Konungens Nåd. Propositioner.
fastställas lill högst Etthundrade eller Etthundra
Femtio Tusen Riksdaler årligen.
Genom antagandet af detta system, är det
tydligt, alt Stalén kan tillfredsställa många enskildas
behof, genant en ökad Sedel-stock, utan
att något äfventyra, hvarken för sina förskotter,
fiir pappers-myntets miss-kredit, för sin garantie
eller för indragningen af sina fonder, emedan.
Staten har dessa fonder hypothicerade i, fast egendonsr.
Det finance.System,” som Kongl. Majit nit
framstält, har till föremål alla industrie-grenars
uppmuntran, men hufvudsakeligen Eandtbrukets.
och slöjdernes, af alla Stats Ekonomer erkända
såsom de källor, hvilka väsendtligen gifva lif åt
samhällskroppen , grundlägga des» rikedom och.
oberoende, samt öppna åt handeln ett vidsträckt
fält för , alla slags spekulationer. Detta system,
sorn sätter en gräns för allt ocker med Hankens
Sedlar, inskränker tillika Agiot mellan dem och
Stats-Obligationeme, emedan Eank«n kan med
sina Sedlar upprätthålla värdet af dessa Obliga-,
tioner.
Alla de grundsattser, hvarifrån Kongl. Majit
i denria plan utgått, äro lika många g,renar, sorn,,,
fästade vid trädets stam, därifrån hämta sin näringssaft.
Då Kongl. Majit således föreslår, att
låta, efter Kurs, betala alla lån på jern, och Banken
förhindas, att årligen inköpa metalliske effekter,
är det ännu fråga örn trädets stam; men
det är ej nog, att denne är till utseendet stark;
den måste äfven hafva rötter, som sprida sig djupt
i jorden. Det är för att befrämja detta ändamål,
sorn
Konungens Nild. Propositioner. 139
som Kong!. Majit föreslår, att, om Banken, antingen
genom ett öfverhandtagande vexelvingleri,
eiler genom tullförsnillningar, sättes utur tillstånd,
att upprätthålla Kursen, Kongl. Maj.-t, efter
att hafva inhämtat Siats-Rådets och JBankoFullrnägtiges
tanka, må, om Kongl. Maj:t sa nödigt
finner, ega frihet, att, då kursen uppstigit
öfver 96, 104 eller högst 108 sk, ålägga Vexel-Trassenten
och Remittenten, gemensamt, eti afgift,
svarande mot hvad kursen i Hamburger
Banko öfverstiger det fastställda maximi-bel öppet,
alltid tned förbindelse å Kongl. Majsts sida, att
ordentligt låta i Banken insätta den summa ,
sorn genom en sådan afgift för hvarje Börs-dag
inflyter.
Kongl. Maj:t öfverlemhar till Rikets Ständer,
huruvida de, å deras sida, anse nödigt, att
fastställa det vilkor, att denna afgift icke må
kunna bibehållas utöfver 6 månader, utan att Rikets
Ständer sammankallas.
Ingen kan bestrida, att en alltför betydlig
mängd af Pappers-mynt, sorn saknade påtaglig
säkerhet, skulle blifva skadlig för Staten i afseende
på dess handels-förhållauden och dess inre
oberoende. Papperet:; försämrade värde skulle
onekligen höja priset på alla utifrån kommande
varor, och denna förhöjning ännu mera stiga ,
©rn olyckligtvis missväxter inträffade. Då skulle
detta pappersmynt, i vanvärde både utom och
inom Riket, undergå samma öde, som de fordna
Frasiska Assignaterna, hvilka förorsakade de fleste
gäklenärers utarmande. I betraktande af allt
detta,
140 Konungens Nåd. Propositioner.
detta, tvekar Kongl. Maj:t ej att anmärka, det
en förökning af Pappers-myntet, som ej sker
småningom och är grundad på en inkomst af
Speciemynt, skall i längden blifva ganska förderflig
och förstörande , så för den förmögne,
som för den fattige, emedan den rubbade allt
förtroende i penninge-afhandlingar, både inom
och utom landet.
Föremålet för de åtgärder, Kongl. Majit fölÉslagit,
är således att komma fordrings-ägare och
gäldenärer till biträde, årligen indraga lill Banken
betydliga summor Specie, såsom en garantie
för dess utelöpande .Sedlar, gynna all slags industri,
undvika, så nlycket möjligt är, alt föröka
pålagorna och betacka Statens ou'ndvik!iga utgifter
genom Bankens betydliga inkomster, hvilka
väl ej tillkommit genom en direkt beskattning,
men likväl i sjelfva verket lemna enahanda resultat.
Då Banken utgifver ett Pappers-mynt ,
som ej kostar henne något och i samma moa
förringar värdet på det utelöpande, äger mäng,
den af de skattskyldige ratt att fordra, det desse
inkomster användas på ett sätt, som hindrar utlagornas
förhöjning, och detta, genom en billig
och ordentlig fördelning, jemnkad efter alla Statens
utgifter.
Detta förslag innehåller endast allmänna
grundsatser, och Kongl. Majit är öfvertygad, att Rikets
Ständer derpå skola fästa den nitiska uppmärksamhet,
som Fäderneslandet har rätt, att hos dem.
förutsätta.
Om Rikets Ständer antaga denna plan, skofla
de af de p*rsoner, som komma att sysselsätta
sig
Konungens Nild. Propositioner. 141
sig wied dess verkställande, kunna vänta sig det
öfriga. Men, då serskilda omständigheter deri
fordra en närmare utveckling, vill Kongl. Majit
meddela Rikets Ständers Utskott alla de upplysningar,
sorn kunna finnas nödiga.
Kongl- Majit förblifver Riksens Ständer med
ali Konungslig Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL
C. Klintberg.
N:r
18.
"Uppläste hos Ridd. och Adeln d. 23 Dee. 1817*
Prest-Ståndet d. 23 —- —
Rorgare-Ståndet d. 27 — —
Ronde-Ståndet d. 23 — —
Utdrag af Protocollet öfver Krigs-Åren
der, hållit inför Hans Majt Konungen
uti Stats-Rädet på Stockholms
Slott den 9 December 1817.
Närvarande:
Hans Exellence, Justitie Stats-Ministern m. m.'
Herr (liefve Gyllenborg.
Deras Exellencer Stats-Råden m. in. Herr Grefve
Rosenblad.
H err Friherre Fleming.
Herr Friherre Lagerbring.
x Stats*
14® Konungens Nåd. Propositioner
Stats-Råden m< in. Herr Friherre Cederström,
Herr Friherre Sköldebrand.
Grefve Mörner.
Hof Cantzleren, Herr Friherre af Wetterstedt och
Tillförordnade Stats - Seereteraren Qviding.
Af tillförordnade Stats-Sekreteraren erinrades
1 underdånighet, att, enligt hvad Krigs.Expeditionens
Pioiokoll af den 17 December igx6 utvisar,
Kongl. Maj:t beslutat, att till Riksens Ständer
öfverlemna en da. i underdånighet anmäld
fråga, angående befrielse för framlidne landshöfdingen
von Echstedts Sterbhus fran en ersättning
till Kongl. Maj:t och Kronan; och har fördenskull
underdånigt Förslag till Kongl. Majus
Nådiga Proposition härom blifvit författad, hvilket
af tillförordnade Stats-Sekreteraren till justering
upplästes.
Kongl. Majit täcktes, uppå enhällig tillstyrkan
utaf Stats Rådets närvarande Ledamöter, ifrågavarande
Förslag i Nåder gilla, med befallning,
att Dess bilagde likalydande Nådiga Proposition
skulle utskrifvas och i vanlig ordning
till Riksens Ständer öfverlemnas.
Ex Protocollo
C. Dahlgren.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksens
Stunder, angående den af framlid
-
Konungens Naii. Propositioner. 14 3
Hellie Landshöfdingen m. m. von Echstedt
s Enka f.M. Lövenhjelm för
Sterbhuset sökte befrielse frän en ersättning
till Kronan; Gifven Stockholms
Slott den S> December 1817.
Sedan Kongl. Maj.-ts och Rikets Krigs-Colle*
giurn uti framledne Landshöfdingen i Carlstad
von Echstedts Sterbhus gjort gällande ett fordringsanspråk
å 5,564 Ridr 46 sk. 8 r:st. Banko, såsom
återstående betalning för Kommisskläde, hvilket
Landshöfdingen låtit utur Götheborgs förråd uttaga
, har dess efterlemnäde Enka Johanna M.
Lövenhjelm, genom flera tid efter annan ingifne
underdåniga ansökningar hos Kongl. Majit begärt,
att Sterbhuset måtte från ersättning af detta
belopp i Nåder bef rias, lörnämligast på den grund,
att landshöfdingen, som till Handlanderr.e i fårebro
Hamnström 8c Comp. den 1 Angust! 1814
uthändigat ett qvitto på en i betalning för klädet
bekommen enahanda Penninge-summa, skall
densamma med sig haft, då han i affären vid
Medskog den 5 samma månad blef dödskuten, vid
hvilket tillfälle hans medförda penningar och effekter
af fienden borttogos.
Efter det vederbörande öfver detta mål blifvit
hörde, samt behörige undersökningar vid Domstol
i vissa dermed förknippade omständigheter
anställde, har Kongl. Majit inhämtat, det framledne
Landshöfdingen väl vid olyckshändelsen medbragt
en större Penninge-summa, som genom
plutis
144 Konungens Nåd. Propositioner'.
plundring gått förlorad, men att hvarken han
eller Hamnström varit i Carlstad den dag förutnämnde
Qvitto å betalningen för merberörde
kläde, hvarmed Hamnström verkstält en lefverans
till Vermlands Regemente, finnes dateradt. X
anseende härtill, och då, enligt Författningarne,
ifrågavarande Summa bordt i alla fall, genast
efter emottagande!, nedsättas i Landt-Ränteriet
för att till betalning a£ det vid Kronans förråd
uttagna klädet tillhandahållas , har Kongl. Majit
väl icke funnit tillräckliga skäl att i Nåder frikänna
framlidne Randshöfdiugen von Echstedts Sterbhus
från ersättning deraf; men som Kongl. Majit
ej kunnat utan afseende lemna landshöfdingen?
under hela dess lifstid ådagaLgde skicklighet och
verksamhet i Statens tjenst, deri olyckshändelse,
hvarigenom han, under verkställandet af ett honom
lemnat uppdrag, förlorat lifvet, samt den
beklagansvärda belägenhet, hvari han efterlemna!
Enka och fem omyndiga Barn, vill Kongl. Maj:t
nu hafva öfverlåtit till Riksens Ständers behjertande,
huruvida dessa bevekande omständigheter
må verka förskoning för F,chstedts Arfvingar
från utbetalning af oftaberörde Summa, och anledning
till densammas afskrifning fördenskull
vara för handen.
Kongl. Majit förblifver Riksens Ständer med
all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CARL
B. C, Qviding.
Konungens Nåd. Propositioner*
141
iV:r 13.
tJpplästa hos Ridd. och Ad. d. 23 JDec. 1817.
— Preste Ståndet d. 23 *
— Rorgare»Ståndet d. 27
— Bonde-Ståndet d. 23
Utdrag af Protokollet öfver Krigs - Äretickt,
hållit inför Hans Maj:t Konungen
pä Stockholms Slott elen 0
December 1817.
JSTnrvarande:
Hans Exellelice Justuie-Stats-Ministern Herfi
Grefve Gyllenborg.
Heras Exellencer Stats - Baden Herr Friherre
Fleming.
Herr Friherre Lagerbring.
Stats - Baden Herr Friherre Cederström.
Herr Friherre Skjöldebrand*
Grefve Mörner.
Ho f-C an t zleren Flerr Friherre af Wetterstedt*
Tillförordnade Stats-Secreteraren Qviding.
Sedan Kongl. Maj:t, enligt hvad KrigsExpediiionens
Protokoll af detl 23 Janbari 1816
utvisar, beslutat att till Riksens Ständer öfverlemna
eti dä hos Kongl. Majit i Stats-Rådet anmäld
fråga, angående Båtsmans.Rotering* in fotande
i Farentuna Härad af Stockholms Eän *
hade,
fiihang till Riks-St. Prot, 1817—181S. Usta Sami, Na tg, 20»
,142 Konungens Nåd. Propositioner'.
hade, af sadan anledning , projekt till Kongl.
Majas Nådiga Proposition härom blifvit författadt,
och hvilket tillförordnade Stats-Secreteraren
med Kongl. Majas Nådiga tillåtelse, till justering
uppläste.
Kongl. Majit täcktes, uppå erhållen underdånig
tillstyrkan af Stats-Rådets närvarande ledamöter,
i Nåder gilla ifrågavarande underdåniga
projekt; hvarjemte Kongl. Maja i Nåder be-»
fallte, att Dess bilagde -likalydande Nådiga Proposition
skulle utskrifvas och i vanlig ordning
till Riksens Ständer öfverlemnasi
Ex Protocollo
C. Dahlgren.
Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition tilt
Riksens Ständer, i anledning af förekommen
fråga arn Båtsmans Roterings
införande i Färentuna Härad
af Stockholms Län ,* Gifven Stockholms
Slott den 9 December 1817.
Redan vid 180g års Riksdag anhöll hos
Kongl. Majit i underdånighet Riksdagsmannen
från Svartsjö Län eller Färentuna Härad i Stockholms
Län, Eric Andersson, om Nådig stadfästelse
å de Allmogen i berörde Härad från äldre
tider förande friheter. X anledning häraf har
Kongl- Majit under den 10 December 1810 väl
i Nåder förklarat att, så länge de om Kongs
-
Konungens Naii. Propositioner. 143
gafdarne och Kronolägenheterne derstädes afslutade
Arrende-Kontrakt fortforo, Allmogen borde
bibeln lias vid de friheter, sorn, i anseende till
hjelpedagsVerkens utgörande vid samma Kongs»
gardar och Lägenheter blifvit beviljade; men då
härvid tillika uppstått fråga, huruvida icke, efter
Arrende-Kontraktens slut, emot upphörande af
de deremot ålagde skyldigheter, en ständig Rotering
borde och kunde i Häradet införas, har
Kongl. Maja jemväl vid detta tillfälle från vederbörande
Embetsverk, i berörde afseende infordrat
underdåniga förslag och betänkande, som
sedermera i slutet af år 1815 inkommit. Kongl,
Haj:t har deraf i Nåder inhämtat, att ifrågavarande
Härad från äldre tider åtnjutit frihet från
rotering och utskrifning emot årlig afgift till Kronan
af tvenne tunnor spannmål för hvarje helt
oförmedlat mantal, under namn af Drängspann ,
samt emot arbetsskyldighet till Kongsgårdarne ,
bestämd, utom de Ordinarie Ränte-dagsverkena ,
till nära 4 Hjelpe-Oke och 8 Hjelpe-Drängdagsverken,
som för 14.^^ till en del förmedlade
och enligt sin natur roterings-skyldiga uppgifna
hemman i Häradet utgör 345 Tunnor 6 Fjerdingar
af- Kappar Spannmål, 578J Hjelpe-Öke
och 1037 Hjeipe-Drängdagsverken, hvarförutan
för 11 f på Lofön belägna Hemman, hvilka i stället
för Spannmål nu lemna dagsverken, e fter ofVamtämnde
betäknings-grund belöper t?3§ Tunnor
öränge spannmål samt 47 Hjelpe-öke och
94 Hjelpe-örängedagsverken, så att hela summan
af Rote-frihets-spannmålen uppgår till 369 Tunnor
g Fjeidiugar ssf Kappar, samt hela avtalet
af
Konungens Nåd. Propositionen<
af de för samma frihet utgörande Hjelpe-dagsverken
till 565! Öke, saint 1131 Dränge-dagsverken-
Om åter, emot upphörande af berörde
serskilde ouera, de roteskyldiga 14 7^ .Tordeboks.
mantal i Farentuna Härad indelades till ordina-*
rie rotering, enligt den i Stockholms J.än vanliga
voteringsgtund af omkiing 3 liela Mantal på
roten, skulle endast 4 9*3 ^;de 1 s Båtsmans rotar erhållas,
deremot en uppgjord beräkning uppå kontanta
värdet af meranatnnde onera pä det hela
så utfaller, att på hvarje Bote efter 1814 årS
Markegång- belöper 72-J B:dr, som än ytter!igare,
då de af Rofön befintliga Mantal i räkning inbegripas
ökas t ill'8<> B:dr, hvilket belopp, jemförd!
med vaccance-afgiften för en Båtsmansrote
efter samma års Markegång, sorn utgör endast
30 R:dr 5 sk. 6 r., alltså innefattar en betydligen
högre Utskyld och äfven i vanlig tid öfverstiger
kostnaden till en Båtsmans underhåll.
"Vid detta förhållande, och ehuru å Kronans sida
förmonligare vöre om rote-friheren, enligt
Häradets genom dess Fullmäktig för detta yttrade
önskan , fortfore äfven efter KongsgirdsArrendenas
upphörande, emot utgörande af samma
ofskylder i stället detföe hädanefter sorn
hittills; dock sorn hos Kongl. Majtt ock i Nådigt
betraktande kommit, huruledes dessa vilkor
•för Rote friketen i Färentuna Härad skulle, fortfarande,
på sätt ofvanbemäide calcul utvisar,
för vederbörande medföra större tyngd än en
billig likhet skattdragande emellan synes medgifva,
har Kongl. Majit häruti funnit anledning
att, jemte meddelande af hvad dervid förekommit
-
Konungens Nåd. Propositioner. 145
mit och upplyst blifvit, detta ärende härmed till
Riksens Ständers ompröfyande och yttrande öfverlemna.
Kongl, Maj: t förfil ifver Riksens Ständer
nied Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
N:r 14,
Uppläste hos Ridd. och Ad. d. 23. Dec. 18x7,'
PresteStåndet d. 2o,
KorgareStåndet d. 27.
„
BondeStåndet d. 23. —
Utdrag af Protokollet öfver Krigs Årender,
hållit inför Hans Maj:t Konungen
uti Stats-Rådet pä Stockholms
Slott den 9 December 1817.
Grefve Gyllenborg.
Deras Exellencer Stats-Råden Herr Grefve Rosenblad.
B. C. Quiding,
Närvarande:
Haus Exelence Justitia-Stats-Ministern Herr
Herr Friherre Fleming,
Herr Friherre Lagerbring.
Stats
-
546 Konungens Nåd. Propositioner'.
.Siats-Råden Herr Friherre Cederström1
H err Friherre Skjöldebrand»
Grefve Mörner,
iHof Cantzleren Herr Friherre af T Vetterstedt.
Tillförordnade Stats-Sekreteraren Qviding.
Tillförordnade Stats-Sekreteraren tillkännagaf
i underdånighet, alt enligt hvad Krigs-Expeditionens
Protokoll af d, 10 September 1816
utvisar, Kongl. Maj:t i Nåder beslutat, att lill
R iksens Ständer öfverlemna en hos Kongl. Majt
uti Stats-Rådet anmäld fråga, angående BåtsmansRoteringen
i Hallands Län; och uppläste Tillförordnade
Stats-Sekreteraren derefter det under-’
dåniga Förslag till Kongl. Maj:15 Nådiga Proposition,
som i anledning häraf hade blifvit författadt.
Kongl. Majrt täcktes, uppå Stats-Rådets närvarande
Ledamöters enhälliga underdåniga tillstyrkande,
i Nåder gilla ifrågavarande underdåniga
Förslag, med befallning, att dess bilagde likalydande
Nådiga Proposition skulle utskrifva?;
och i vanlig ordning till Puksens Stander öfv
er le ninas.
Ex Protocollo,
C. Dahlgren.
Kongl. Majits Nådiga Proposition till
Riksens Stander angående Båtsmans\
Ro
-
Konungens Nåd. P rop o si tonen 347
Roteringen i Hallands Län. Gifven
Stockholms Slott den 9 Decemb. 1817.
Dä Kongl. Majit utaf berättelsen rörande
de för lidet är verkställde General-mönstringar
med Flottornes Båtsmanshåll, som af tillförordnade
Mönster-Herrar i underdånighet blifvit afgifne,
haft tillfälle att inhämta, hurusom Rothållarne
i Hallands Län sig ofta beklagat öfver de serskilde
olägenheter, som i så måtto skola åtfölja ordinarie
Båtsrnans-Roteringen i Länet, att uti anslaget af
hemman till utgörande af en Båtsmans-rote , så
stor olikhet råder, att detta anslag varierar emellan
jjftdels och 5 hela Mantal, utan att likväl
Hemmanens mer eller mindre goda beskaffenhet
ligger till grund för en sadan olikhet, samt att
Hemman till utgörande af en rote ofta 5ro spridde
i serskilte Socknar, Härad och Fögderier, ända
till ett afstånd af fem mil och deröfver från hvarandra.
Och ehuru Kongl. Majit i Nåder funnit
jemkning och rättelse härutinnan både billig och
angelägen, har Kongl. Majt likväl med anledning
af Grundlagens stadgande örn indelningsoch
Roterings-verkets orubbade bibehållande tili
sina hufvudgrunder, icke tagit någon omedelbar
gtgärd till berörde olägenhetersafhjelpande, utan
vill Kongl. Majit detta ärende till Riksens Stängers
förutgående pröfning öfverlemna.
Kongl. Majit förblifver Riksens Ständer med
Kongl- Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra.
B. C. Quiding.
1^8 Konungens Nåd, Propositioner,
N;r is
Uppläste
hos Ridt!, och Ad, d, 23 Dec, 1817,
Prest - Ståndet d. 23
»•»
Borgare-Ståndet d, 27
Bonde-Ståndet d. 23
Utdrag af Protokollet öfver Handels- och
Finance-Ärender, hållet inför Kongl.
Maj:t i Stats-Rådet S Stockholms Slott:
den 17 December 18i 7, hvarvid Hans
Kongl, Höghet Kron-Prinsen var tilh
städet,
Närvarande:
Deras Exellencer, Justitie - Stats Ministern Herr
Grefve Gyllenborg och
Stats-Mini stern för Utrikes Arenderne Herr
Grefve von Engeström.
Siats-Råden:
Hans Exellence Herr Grefve Jiosenblad.
Hans Exellence Herr Friherre Fleming,
Hans Exellence Herr Ftiherre Lagerbring,
Herr Friherre Cederström.
Herr Frilte rre Skjöldebrand,
Grefve Al örner.
Hof-Cantzleren, Herr Friherre af Wettetstedt,
Stats Secreteraren Klintberg,
Stats-Sekreteraren föredrog i underdånighet
en från Ofver-Stätliållare-Embetet inkommen under
-
Konungens Nåd, Propositioner.
derdånig skrifvelse med förfrågan, huruvida det
månad?liga bidrag, som af Kongl. Majus och
Hans Kongl. Höghets Kron-Prinsens enskilta medel
hittills varit i Nåder beviljadt, för att, genom
Bag u e-Embfctets förseende med spannmål
till nedsatt pris, bibehålla Taxan på rågbrödet i
H ufvodstaden utan förhöjning, må hädanefter
fortfara, hvarjemte Stats Sekreteraren i, .underdi*
pighet anmälte, att han, på Kongl, Maj:ts Nådiga
befallning, författat Project, till Kongl. Majus
Nådiga Proposition till Rikets Ständer i detta
ämne, och hvilket förslag , lydande såsom det
finnes Protokollet bifogadt , med Kongl. Majtts
Nådiga tillstånd, till justering nu upplästes
__ Och uppå Sfats-Radets underdåniga tillstyrkande,
af Kongl- Majtt i Nåder gillades, med
befallning, att Dess Nådiga Proposition till Rikets
Ständer skulle, i enlighet dermed på vanligt
sätt expedieras,
Ex Protocollo
Frans J. Lorich,
Kongl, Maj;ts Nädiga Proposition till Rikets
Ständer, angående angelägenheten
af ser skildte anstalter till förekommande
af stegring i priset pä det
grofva brödet. Gifven Stockholms
Slott den 17 December 1817,
De verksamma anstallter, sorn Kongl. Majit,
sedan Rikets Ständers sednaste sammankomst lå,
tit
550 Konungens Kail- Propositioner'.
tit vidtaga till upphandling af Spannmål bade
iliam och utom Riket, hafva till sina välgörande
följder varit alltför synbare , för att kunna
undfalla Rikets Ständers uppmärksamhet. Kongl,
Majit l*ar ej trott Sina omsorger i denna del
böra inskränkas endast till afvärjande af den brist,
hvarmed atskillige Landsorter, serdeles under
förlidne var- och sommar-månader, hotades. Jemte
det att Kongl. Majit ägt den tillfredsställelsen,
att från Sveriges inbyggare afvända ett undt ,
hvarmed andre af naturen mera gynnade Länder
hemsöktes, bär det äfven varit för Kongl.
Majits hjerta ett behof, att, så vidt omständighetar
na det medgifvit, förekomma en för den fat
O
'
tigare hopen i synnerhet tryckande stegring i
priset på det mest oundgängeliga födoämnet, brödet.
Detta angelägna ändamål har ej kunnat
främjas utan serskildte uppoffringar. Utom de
bidrag dertill, suni Allmänna Magazins-Direktionen,
till följe af Kongl. Majits Nådiga förordnande,
månadtligen lemna!, hav Kongl. Majit gemensamt
med Hans Kongl. Höghet Kron.Prinsen,
sedan Augusti månad sist!idit år, af egnö
medel låtit, ensamt för Hufvudstaden, använda
Fyratiofem Tusende Ridr Banko, för att, genom
Bagare-Embetets förseende med Spannmål till
nedsatt pris, kunna till förmon för den behöfvande
och obemedlade mängden af Stadens in.
nevänare bibehålla Taxan på det grofva brödet
utan förhöjning. Då Kongl. Majit och Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen ej anse sig kunna
för framtiden fortfara, ätt med deras enskildte
tillgångar bestrida en så beskaffad utgift, sorn denna
-
Konungens Nåd. Propositioneri 151
na, liar Kongl. Majit velat vända Rikets Ständers
uppmärksamhet på angelägenheten af andre utvägar,
hvarigenom en hastig stegring i brödpriset
rriä kunna afböjas. Kongl. Majit tviflar ej,
det Rikets Ständer inse, att detta ändamål är af
stor vigt framför allt för <le talrika och behöfvande
folk klasser, sorn söka sin föda i Rikets
betydligaste Städer och i synnerhet i Stockholm,
och att ett bidrag af denna beskaffenhet ej kan.
anses främmande för ett Verk, sådant som allmänna
Magasins-inrättningen, till hvars vigtig^
bestämmelse det utan tvifvel hörer, att i både
bättre och sämre år bibehålla Spannmålen vid ett
någorlunda jemnt pris. På det att emedlertid
den förmon i denna del, som genom Kongl. Majna
Nådiga omsorger hittills varit Hufvudstadens fattige
innevånare beredd, må kunna utan rubbning
fortfara, intilldess Rikets Ständer blifva i tillfälle,
att vidtaga den åtgärd, som omständigheterna
i detta afsednde fordra, har Kongl. Majit ej tvekat
att foga den anstallt, -att på Kongl. Majus
och Hans Kongl. Höghet Kron-Prinseus enskilclta
bekostnad , äfven för nästkommande Januari
månad ett qvantum af Ett Tusende Tunnor råg
ina, såsom hittills månadtligen skett, hållas Bägare-Embetet
här i Staden tillhanda emot ett
nedsatt pris af Atta Riksdaler Ranko Tunnan ,
hvarjemte Kongl. Majit r.u later anbefalla Allmänna
Magasiris-Direktionen, alt för samma tid
förse bemälte Embete med ett lika qvantum qmot
enahanda vilkor.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med
ali
152
Konungens Nåd, Propositioner,
ali Konungslig Nåd och Ynnest städse välbevå»
gen, Datum ut supra.
Uppläste hos Samtliga RiksStånden d. 2 3 Dec- 1817
Utdrag af Protokollet öfver Handels- och
Findnce-Ärenden, hållit inför Kongl.
Majit i Stats-Rädet ä Stockholms Slott
den 17 December 1817, hvarvid Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen var tillstädes.
Deras Exellencer Justitie-Stats-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg och
Stats - Ministern för Utrikes Arenderne Herr
Grefve von Engeström,
Stats-Råden: Hans Exellence Herr Grefve
Rosenblad,
C. Klintberg,
N:r 16,
Närvarande;
Hans Exellence Herr Friherre
Fleming
-
Hans Exellenöe Herr, Friherre
lagerbring.
Herr Friherre Cederström,
H err Friherre Skjöldebrand.
Grefve Märner,
Hof
-
Konungens Nåd. Propositioner. 153
Hof-Cantzleren Herr Friherre af Wetterstedt.
Stats-Sekreteraren Klintberg.
En af f. (1. Stats-Rådet Grefve B. von Platen,
på Göiha-Kanal-Direktiotis vagnar, tili Kongl.
Maja ingifven underdånig ansökning , om understöd
af Allmänna medel till bestridande af
åtskilligt för Kanalverket oundviklige utgifter,
anmäldes i underdånighet af Stats-Sekreteraren ,
Som derefter, med Kongl. Majus Nådiga tillåtelse,
till justering uppläste ett af honom, på Nådigste
befallning, lörfattadt Förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Pikets Ständer 1 detta
ämne*
På Stats-Radets Underdåniga tillstyrkan behagade
Kongl, Maja i Nåder gilla samma förslag
sådant sorn det linnes detta Protokoll bilagdt
och befallte att Dess Nådiga Proposition skulle i en*
lighet dermed till Pikets Ständer, på Vanligt sätt
öfverlämnäs.
Ex Protocollo
Frans J. Lo rich i
Kongl. Maj:t$ Nådiga Proposition till Rikets
Ständer angående Götha Canal
Arbetets fortgång och befrämjande *
Gifven Stockholms Slott den 17 December
1817.
Då Götha Canal-Direktion, såsom en följd
af den inträffade förlägenheten i Diskontens rö*
reU
144 Konungens Nåd- Propositioner*
reise, ■viii slutet af förlidne Oktober manad, bé»
fann sig i saknad af nödiga medel, dels till af»
löningaf för den del af Arbets kommenderingert,
Sorn vid Kanalen qvarstadnat och för det derstädes
tills vidare bibehållne Pionier-Kornpaniet
samt för Kanal-Verkets nödvändigaste Tjenstemän,
oell dels till oundviklige förbindelser för
arbetets fortsättande , anhöll af sådan anledning
Kanal Direktionen i underdånighet, att berörde
Verk må, af Kongl. Majit blifva underlättadt med
ett lån af 30,000 R:dr Banko på 6 månader. För
att sätta Direktionen i tillstånd att tills vidare
och intill dess Rikets Ständer kunde blifva i tillfälle,
att i afseende på Kanal-verket vidtaga nödiga
anstalter, bestrida det der bibehållne arbetsmaoskapets
aflöning och andra oundgängelige utgifter,
fann Kongl. Majit i Nåder godt, att under
den 5 nästlidne November till en början
bevilja Direktionen ett låne-biträdé af Tio Tusende
Riksdaler utaf besparingarne på StatSrVerkets
inkomster vid 1815 års slut, emot det af
f. d. Stats-Rådet Grefve v. Platen, på Direktionens
vägnar, ägde att aflemna den förbindelse,
att, så fort tillgångar kunde erhållas och sist inom
fyra månader, samma förskott återbetala, hvarjemte
Direktionen i Nåder förständigades, att I
underdånighet inkomma med förslag öfver de
utgifter för Kanal-Verket, som under den då
återstående tiden af innevarande år kunde anses
mest oundvikliga. Till följe häraf har Direktionen,
genom bemälte Stats-Båd, i underdånighet
uppgifvit att de ordinarie aflöningarne för Kanal-Verkets
Tjenstmän och arbetare utgöra i må
naj
-
Konungens Nåd. Propositioner'.
155
naden 8,2 64 Ridr 54 sk.; att för öfrigt erfordras
till upphandlingar linder vintern nödvändige för
nasta års arbete 11,505 R:dr 32 sk., till arbeten,
som böra under vintern förrättas 700 Ridr, samt
till godtgörande af oliqviderade skulder, dels till
Kongl- Majit och Kronan, dels till Private och
till Verkets Engelske Mästare 29,000 R:dr. Jemte
det att Direktionen i underdånighet anmält
nödvändigheten deraf, att erforderlige tillgångar
för desse oundviklige behof måtte utses , i fall
Kanal-arbetet skall nästa år oförryckt fortsättas ,
har Direktionen tillika i underdånighet anhållit,
pm Kongl. Majits Kådiga Förordnande, huruvida
de Kontrakter, sorn till ända löpa,, böra förnyas
med de Engelske Mästare, hvilka äro för
arbetet oumbärlige.
Kongl. Majtt, som ej utan bekymmer insett
den ofördelaktiga verkan på Kanal-Verkets gång
sorn närvarande förlägenhet i Rikets penningeröreise
naturligen måste medföra, har likväl ej
trott sig böra tvifla derom, att Rikets Ständer
skola finna sig öfvertygade om angelägenheten ,
att underlätta och främja ett företag af så vidsträckt
omfattning, som detta, och hvilket, efter
de betydliga framsteg, detsamma redan gjort, ej
skulle utan stora olägenheter kunna inställas eller
uppskjutas.
Under denna förmodan har Kongl. Majit så
mycket mindre tvekat, att lemna Kanal-Direktionen
de serskilda understöd, dem omständigheterna
oundvikligen påkallat, som Kongl. Majit
ej undfallit, att desse icke kunnat Direktionen
•s-yä^
Kontmgens Nath Propcsiioneti
VäöfåS, utan att dérigénotn ännu meia försvåra,
utvägarne till arbetets fortgång fot* framtiden*
Kongl. Maj:t har likväl ansett det biträde af Stats-*
Verkets medel, hvarom Direktionen anhållit, äfven
vid detta tillfälle hora inskränkas till ett
förskott af Tio Tusende Riksdaler, b vilket Kongl*
Majit i Kader beviljat Direktionen, einnt förbindelse,
att detsamma återbetala, sist inom deri tid,
söm för ofvan anförde Låne-summas godtgörande
blifvit föreskrifven* Då Kongl. Majit till Rikets
Ständer nu öfverlemnar hvad Direktionen!
detta ämne för öfrigt framställt och i sammanhang
dermed den för Svenska Nationens ära
visserligen ej likgiltiga fråga om detta Verks
framlida öde gör Kongl» Majrt Sig förvissad, att
Rikets Ständer, sorn ej lära underlåta, att af Di.
rektionen infordra de Upplysningar, sorn kunna
pröfvas nödige till ärendets fullständiga kännedom,
skola förena sig om det beslut, att vidtaga
sådane anstalter, hvarigenom detta stora företag
må kunna utan afbrott fortsättas, samt Bolaget i
sådant afseende, ej allenast bibehållas vid det
årliga byggnadsbitiäde, som, enligt Rikets Ständers
beslut vid »ista Riksdag, bordt utgå lill och
med år 1S20, utan äfven försäkras örn det ytterligare
understöd efter nämnde tids förlopp till
nästpåföljande Riksdag, som kan finnas oundgängeligt
till Kanal-byggnadens Utförande efter ert
arbets-plan, hvilken rnfcd fördelen af den största
möjliga skyndsamhet vid verkställigheten tillika
förenade den besparing i utgifterna, som i alla
allmänna förvaltningsgrenar är nödvändig.
Kongl
-
Konungens Räll. Propositioner. 161
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med
afl Konungslig Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
CAR L
C. Klintberg.
N:r 17.
Uppläste hos Ridd. o. Ad. d. 2 e. m. Febr. 1818.
Prest-Ståndet d. 2 f. m.
Borgare-Ståndet d. 7 f. m. _ __
Bonde-Ståndet d. Q f. m. —
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer, med öfverlemnande af en
af Comitierade för Saltpeter-Ärender11
e af gifven underdånig berättelse om
Saltpeter - näringens tillstånd Gifven
Stockholms Slott den 16 Dec. 1817.
Kongl. Majit vill härmed till Riksens Ständer
i afskrift öfverlemna Comiterades för Salt
peter
Arenderne underdåniga berättelse om Saltpeter-nhringens
tillstånd i Riket. Riksens Ständer
kunna deraf inhämta den uppmärksamhet och
hägn Kongl. Majit, i öfverensstämelse med Riksens
Ständers afsigter, lem nät denna näringsgren,
hvars hastiga framsteg ojäfaktig! vittna om dess
lämpelighet i vårt land, och grunda den säkra
förhoppning, att Sverige, i stället för att, utom
iillang till Riki-St, Prut. 1S17—i8l2. 1 Ota Sami. Nir 21, 22.
a 62 lionungens Nåd. Propositioner.
sina gränsor, behöfva förskaffa sig en varaj som
det ej kan umbära, skall genom dess Invånares
egna omtankar och idoghet, få sitt behof deraf
uppfyldt, och, må hända, genom utrikes afsättning
lunna i en framtid deraf dana en fördelaktig
handelsgren; viljande Kongl. Maj:t till det Utskott,
dit Rikse-ns Ständer remittera ofvanberörde
berättelse/ låta öfverlemna de deruti nämnde
sune Tableauer, innehallande, den ena , summariskt
Extract af Räkenskapen för Saltpeter Ronden,
från och med ar I 8 i o till och med år 1815,
soto utvisar de Gärdkyldiges lefverantser och den
derjemte redoviste, genom Kronans försorg upphandlade
Saltpeter samt dispositionen deraf, och
den andra, summariskt Extract af Räkenskapen
för Saltpeter-fonden från och med år 1S10 till
och med ar 1815 , som utvisar dispositionen af
de influtne medlen.
Kongl. Maj:t förblifver Riksens Ständer med
ali Kongl. .Nåd och ynnest välbevågen. Datum
ut supra.
CARL
B. C. Qvidin©.
Afskrift af Committerades för SaltpeterArenderne
underdåniga Skrifvelse af den
5 November i%J7, i hvad den rör er Salt.
peter-Näringens tillstånd i Riket.
Tu år iro fcirlidne sedan Committerade hade den
Nå-,
Konungens Nåd. Propositioneri i6 3
Kaden att inför Eders Kongl. Majtt framlägga
underdånig Berättelse om Salt petter Näringens
tillstånd. Commiffernde hade då tillfälle att ådagalägga,
huru denna för Rikets Försvarsverk
angelägna och äfven i economiskt hänseende bå~
tande näring blifvit genom de af Eders Kongl.
Maj:t redan år 180g vidtagne anstalter upphjelpt
ur det förfall , hvari den rakat. Committerade
anse sin underdåniga pligt kräfva, att nu afgifva
underdånig Berättelse om hvad sedan den tiden
till Saltpeter-handteringens ytterligare förkofran
blifvit beslutit och om de framsteg den gjort.
Sedan några års erfarenhet anvisat det säkraste
och lämpligaste sättet till Styrelse - verkets
inrättande, behagade Eders Kongl. Maj:t under
den 6:te Juni 1815 derom utfärda Dess Nådiga
Instruction, innefattande fullständiga föreskrifter,
om hvad Tjenstemän och Betjente• vid Salpetersjuderi
- Staten böra iakttaga till Saltpeternäringens
befrämjande.
En icke mindre vigtig än granhaga författning,
är Eders Kongl. Majds Nådiga Reglemente
för Saltpeter - Uppbörden af den 26 November
.1816. Föreskrifterne härom voro tillförne spridda,
ofullständiga och icke lämpliga till det nya
skick, hvari Saltpeter - Näringen blitvit satt. Uti
detta Reglemente ser den gärdskyldige på ett ställe
sina skyldigheter och rättigheter utstakade,
och Styresmannen, som förut hade såsom emottagare
af Saltpetergärden stridigt interesse med
den gärdskyldige, är nu i stället satt till oväldig
skiljeman emellan denne och Uppbördsmannen.
feenom desse bägge grundförfattningar äro ock
de
Konungens Nåd. Propositioner'.
de besvär afhulpne, som Rikets Ständer vid sista
Riksdag i detta ämne hos Eder Kongl. Majit
i underdånighet anmälte.
Ett hufvudsakeligt hinder för Saltpeternäringens
uppkomst var att flera speculanter införskrefvo
Saltpeter från Finland och nästan i alla
landskap inträngde sig med Saltpeters utbjudande
åt de gävdskyldige. Då denna Saltpeter kunde
af dem säljas till ett lågt pris, uppkom deraf en
i dubbelt afseende skadlig verkan, nemligen att den
inhemsketillverkaren saknade afsättning på sin vara
och att den gärdskyldige ej ansåg det löna mödan att
tillverka Saltpeter; förgätande att när en gång
inhemska Saltpeter-näringen förfallit, det berodde
af Utländningens välbehag att stegra priset å sin
product. Eders Kongl. Majit har visligen undanröjt
detta hinder genom sitt Nådiga Stadgande
af den 26 November 1816, att endast bevisligen
inrikes tillverkad Saltpeter får hädanefter
i Kronans uppbörd emottagas och att Finsk samt
annan utländsk Saltpeter är till införsel förbjuden,
hvarigenom äfven utväg beredes att kunna
uppgöra en säker beräkning af den inrikes tillverkningen.
LandsHöfdingatnes för år 181& afgifne
Kerättdlser utvisa, att förhållandet med Saltpetter-näringen
då varit följande.
Norrbottens Län.
Pl3ntIadornes antal uppgick till 116, hvaraf
sine 181G blifvit afsjudne och gifvit en afkastning
af 17 fett ti'# Saltpeter; och som flere
Lador då icke hunnit blifva färdige till afsjudning,
så täcktes Eders Kongl. Majit lemna Länets
Inbyggare anstånd med 1816 års Saltpeter
gärds
-
Konungens Nåd. Propositioner'. 165
gärdsafbördande till innevarande år, då 73 Lador
skulle afsjudas, ur hvilka en tillverkning af
1071, men minst 668 förväntades; hvilken
tillverkning i bägge fallen, öfverstiger Landets
gärd för arne år, emedan denna hvardera året
uppgår blott lill 245 Lispund.
Westerbottens Län.,
Saltpeterladorne utgjorde 361 stycken. 40
voro afsjudne och hade gifvit 396 £tt 7 ft Saltpeter;
kunskapen, om dess tillverkande hade utbredt
sig bland Allmogen, och Saltpeter näringen,
sorn för fyra år sedan var. i landet okänd, hade
gjort sådane framsteg, att tillverkningen förmodades
detta år blifva fördubblad samt framdeles
än vidare okas,, så. framt ej, lönande afsättning
felades..
Jemtlands Län.,
Under loppet af sommaren år 1816 blefvO'
3:ne Undervisnings-anstalter, i följd af Eder Kongl.
Maj.ts Nådiga Förordnande, genom Styresmannen
Major Mechanicus P. Tottie i ordning satte och
39 Lärlingar inöfvade i Sjudningskonsten. 300
Saltpeter-lador hafva blifvit- anlaggde och då,
utom nämnde 39 Sjudare, åtskillige i år blifva
til lärd e, tror Styresmannen, att flere tusende Lispund
Saltpeter snarligen och för hvarje år kunna
tillverkas, hvarigenom en ny och betydlig inkomst
skulle tillskyndas, detta Lätt, som hittills
haft få binäringar.
Gefleborgs Län.
Derstädes voro 96 Saltpeter-lador anlaggie
och 051 Ött Saltpeter tillverkade. AU anledning
visa
-
i(5 6 Konungens Nåd. Propositioner«
visade sig, att tillverkningen i år skulle öfverstiga
detta qvantum , dels emedan under tiden
mera Saltpeter-jord hunnit beredas till afverkning
än året förut, och dels derföre att, till hemmansägarnes
desto bättre betjenande, Krono SaltpeterSjudarnes
antal blifvit ökadt från sex till tolf;
till hvilka skäl Kommitterade få lägga, att handeln
med Österbottnisk Saltpeter i kraft af förbudet
måst upphöra.
Wester Norrlands Län.
182 stycken Saltpeter [Lador voro uppförda .
och betydliga anläggningar i Norra Ångermanland
under verkställighet.
Stora Kopparbergs Län.
Saltpeter til 1 verkningen utgjorde no| $£.'
De inrättade Plantladorne, omkring 30 stycken
hafva blifvit till största delen väl skötta, /men
[Landshöfdingen anmäler, att anläggningen af nya,
oaktadt Styresmannens nitiska bemödande att dertill
uppmuntra , icke haft onskad framgång utan
synes Allmänheten först vilja afbida resultaten
af de äldre anläggningarne.
Upsala Län.
Saltpeter Lad u-anläggningen hade uti de
socknar, hvarest Saltpeter-näringen med fördel
kan idkas, blifvit cmttigt veri^stäld, och många
Isador tedan upptörde der de tillförene^! brist
af kännedom aldrig varit påtänkte, så att deras
antal utgjorde 102 stycken, hvarförutan hemmans
-
Konungens: Nåd. Propositioner'. 167
mans-ägarne under Styresmannens resor lofvat
att ytterligare anlägga 35 Lador till Saltpeterns
beredning.
Förutan dessa på Österbottniska sättet gjorda
Saltpetef Ladu-anläggningar, hade Saltpeter-jorden
på de Heste ställen under Stall- och Ladugårdshus
blifvit vårdad, så att nf gammal joid en betydlig
mängd Saltpeter tillverkats.
De afsjudne Ladorna hafva gifvit ifrån 20
till 1,0 ä 60 ött Saltpeter hvardera, och Brukspatron
Tottie har ur en Lada på Elfkarlö erhållit
82 tSfe god Saltpeter.
Ryttmästaren Friherre Carl De Geer hade
gjort ganska betydliga Saltpeter Ladu-anläggningar,
och flere andre af Länets Possessioriaier
vinlade sig med nit om Saltpeter-näringens idkande.
Westmanlands Län.
200 Saltpeter-Lador voro redan färdige med
jordblandning och annu åtskilige under arbete.
Då alla Ladorne komma i gång, är att förmoda,
dét tillverkningen af Saltpeter skall icke
blott svara emot Länets gäld utan; ock gifva betydligt
Öfverskott.
De till Ladu-ägarne lemnade räntefria Ian
på fem års tid af 50 til! 100 R:dr för Ladan ,
uppgående till 5000 R:dr, hafva medfört en förmånlig
verkan på Saltpeter-näringen i Länet.
Stockholms Län.
Saltpeter-tillverkningen är i flere Socknar
af
l 68 Konungens Nåd. Propositioner.
af Länet i det skick, att de kunna anskaffa både
sitt egit gärd-behof och bispringa andra.
Utur åtskilliga Plant-Lador afverkades förledit
år 20, 30 till 40 &£ Saltpeter och vid Broby
egendom ofver 50 gft. I stället för den
gamla fördomen emot Saltpeter-handteringeu hat
trädt öfvertygelsen om dess gagnelighet.
Länets Saltpeter-Lador uppgingo till ett antal
af 80.
Södermanlands. Län.
34 Saltpeter-Lador äro på Österbottniska
sättet anlagde. I>e äldre Ladorne gå till nära Go.,
Nyköpings Stads Sahpeter-Fabrik har blifvit
utvidgad med en riv Lada till försöks anställande
uppsatt af Handlanden och Riddaren Malmberg;
som fortfar i sitt nit för Saltpeter-näringen.
En panna orri 670 kannor har af Bolaget till
inrättningen blifvit upphandlad. Försök göres
derstädes med petrificerade ämnen sa väl af Djursom
Växt-Riket ki. m. till utrönande af dessa
ämnens verkan på Saltpeter-växten.
På de ställen, der Lador ej äro anlaggde,
har man genom dikning sökt bereda sjud värd
jord under Ladugårdar, hvilket till verkningssätt,
då 1816 års produktion af 824 svarande
emot |rdelar af gärden , till större delen
deraf vaiit en frukt, bör framgent blifva ganska
lönande.
Landshöfdingen hyser ock det hopp att Länet inom
få år skall äga en tillverkning öfver den
årliga gardens belopp.
Öre
-
Konungens Nåd. Propositioner*.
Örebro Län.
De Österbottniska Saltpeter-Ladorne uppgå
till 55 och de äldre till 44 eller tillsammans
99 stycken.
Man har jemväl i detta Län nog allmänt
träffat anstalter till Saltpeter-jordens beredande
under uthus. Tillverkningen af Saltpeter liar
ock Sr 1 S 1 f> stigit till nära dubbelt emot år 18 15
och utgjort 800. felt.
Linköpings Län.
Salt peter -till verk ni ngen derstädes år 1S16
har, fastän inga af de nnlaggde Österbottniska
Plantladorne blifvit afsjudne, med mera än 1000
fétt öfverstiga föregående årets och utgjordt tillsammans
i det närmaste 2717 läsp.
Saltpeter-Ladorne gå till ett antal af 204 ,
hvaraf 185 Österbottniske och 19 Gamla. De
förra hogo år 181 f> en tillväxt af 89.
Eders Kongl, Majit har i Nåder tillåtit 20
O rdinarie Verkmästares antagande och anslagit
premier för 63 Österbottniska Plantladu-anläggningar
å 20 ILdr för hvardera. Utomdess äro
18 extra Verkmästare och 44 Lärlingar i verksamhet.
Dessa anstalter 1 förening med Styresmannen
Major G. U. Silfver sparres utmärkta nit och
verksamhet hafva hufvudsakeiigen medfört ofvannämnda
betydliga resultat.
Prosten och Kyrkoherden i Vestra Eneby
och Kisa är anmäld såsom den der tillverkat det
största belopp af Saltpeter i Länet, nemligen med
sune
170 Konungens Nåd. Propositioner'.
2:ne egna sjudningspannor öfver S50 Lisp. för
sig och sina Sockneboar.
Bonden Olof Carlsson i Bestå By har ådaj
laggt serdeles nit och omtanka for Saltpeter-nä.
ringen i Vånga Socken. Uppå hans föreställ,
ning hafva Sockneboerne anlaggt sex stora Saltpeter-Lador,
samt indelat omsorgen och åtgärden
vid deras behöriga skötsel emellan hemmanen.
Ett till ändamålet ledande Reglemente är ock af
Olof Carlsson sjelf författadt.
Af Saltpefer-Verkmästarne har Nils Kindberg
visat synnerlig flit och skicklighet. Han
har lefverera! 144 Lisp. så ren Saltpeter, att
den varit fri för rabatt, och snarare förtjent förhöjning
i värdet, om icke gärdgifvaren afsagt
sig den.
Kronobergs Län.
Hetta Län utmärker sig framför andra genom
en betydlig Saltpeter-tillverkning, som ock
derstädes kan anses vara en bland hufvudnäringarne.
Tillverkningen steg Er 1816 till icke
mindre än 4174 Lisp. och således till 1,444
Lisp. mera än för år 1815. Den för Kronan
verkställde upphandling af Länets öfverskotta
Saltpeter 3 104'Lisp, hade de mest välgörande verkningar,
så till näringens uppmuntrande, sorn till
afhjelpande af den förlägenhet, Iivari Länet genom
en mindre god årsvext och en minskad afsättning
på Boskap då råkat.
Landshöfdingen anmaler under den a:dra i
denna månad, att Saltpeter-tillverkningen innevarande
år visar sig lika fördelaktig , sorn deu
var
Konungens Nåd,. Propo sitloner. 171
var Jet förflutna, och önskar således den för led it
år verkställda upphandlingens fortfarande. Kornmitterade
hafva serskilt derom för hela Iliket
gjort underdånig hemställan.
Plant-Ladorne uppgingo till ett antal af 74,'
hvaraf 10 år 1 8 1 fl tillkommit.
Sjiideri-Manskapet bestod af 53 Verkmästare
och Drängar, deraf en stor del medelåldiige
eller yngre Personer, hvilka äro skickligafe än
de äldre att antaga riya jordberednings-och Sjudnings-metoden.
Calmare Län.
Säl t pete r-1 i 11 verkningen har uppgått till omkring
1300 Insp. Eland de till ett antal af 42
anlaggde Saltpeter-Ladorne, skola de fleste skötas
ined omtanka och drift, förnämligast den större
af Bonden Jonas Persson i Lönneberga Socken
och Haddarps By gjorda anläggningen af 3:ne
Lador under ett tak, hvarföre , äfvensom for 3
andra Lador, det af Eders Kongl. Majit under
den 3 Mars 1812 fastställde premie-belopp är
redan till hälften uppburit.
Jönköpings Län.
Säl t peter-ti 11 verkningen år 1816 har uppgått
till omkring i,oG6 Lisp. och Ladornas antal
till 86.
Dä emellan Sallpeter-tillverkningen i Kronobergs
Län å eria, samt Jönköpings och Calmare
Län å andra sidan, en märkbar skillnad visat
sig, ehuru denna näring synes böra kunna i
dc begge senar* Länen idkas med nära samma
fräta
-
173; Konungens Nä<l-. Propositioneni.
framgång, sorn i det förra, så hade Kommittera--  de trott sig finna orsaken dertill, ligga i svårigheten
för Styresmannen , Öfver-Direktören och
Biddaren. Kihlström att sträcka sin omsorg lika
verksamt till de flere Länen af hans Sjuderi-Distrikt,
hvarföre Kominitterade i underdånighet
hemställt och Edex Kongl. Maj:t i Nåder bifallit,
att serskilte Styresmän skulle i Jonköping*
och Calmare Län tillsättas, hvilket ock redan
skett och af hvilkas skicklighet och drift näringens
tillvexä bor förväntas.
Hallands Län..
i 8 l 6' års Saltpeter-tillverkning har utgjort:
125 Lisp. och således 56, Lisp. mera än år 18 ij
Saltpeter-Lador efter Österbottniska metoden
voro 25 , efter Sehvarlziska modellen 6 och aT
de förra voro fyra anlaggde år 18 16, fyra andra.
Lador skulle inom. detta, års slut blifva full-,
bordade*
Gottlands Län..
Salfpeter-tillverkningen har år 18 16 uppgått
till 490 Lisp., sorn, utgjorde 7% Lisp. mindre
än Länets gärd.
U'i Martebo Socken var en väl inrättad.
Salt peter- Lada anlaggd, och 5 till 6 Laduanläggnirigar
blifva detta år verkställde.
Skaraborgs Län.
Länets Saltpeter-tillverkning år i 8 1 f» uppgeck
till 887 Lisp. och var således 246 Lisp.
större än 1815 års.
De
Konungens Nåd. Propositioner. 173
De sistnämnde ar befintlige Saltpeter-Ladors
antal hade år 1816 blifvit ökadt.
Elfsborgs Län.
Saltpeter- Ladornes antal var i 'Veslgötha
'delen af Länet ökadt från 8 till 30. På Dahlsland
funnos 3:ne
Till
verkningen hade "uppgått till 354 Lisp.
■och med 50 procent öfverstigit det förra årets.
Carlstads Län.
Saltpeter-Ladorne, sorn år 1815 utgjorde 48,
hafva år 1816 blifvit ökade till 53.
Den tillverkade Saltpetern har uppgått till
I53 Lisp. oluttrad och 15 Lisp. guren.
Götheborgs- och Bohus-Län.
Ingen Saltpeter har år 1816 blifvit i Länet
tillverkad. Endast 3:ne Plantlador äro anlaggde,
men hafva ännu icke kunnat med fördel afsjudas.
Blekinge Län.
24 Saltpeter-Lador voro uppförde och s:n®
slculle 3 år anläggas.
Saltpeter - tillverkningen hade uppgått till
552 Lisp. och således med 6 Lisp. öfverstigit
Länets gärd.
Skåne.
Någre Styresmän äro icke der antagne, helst
Saltpeter-näringens idkande till någon höjd, i
anseende till den'i allmänhet rådand® skogsbri
sten,
174 Konungens Nåd. Propositioner.
sten, icke är att förvänta. Således hafva ej hel.'
ler derifrån några Berättelser om Saltpeter-tillverkningen
år 1816 blifvit afgifne.
Af ilen erfarenhet, som under de föregående
åren vunnits, anse Kommitterade den slut}
sats med någorlunda visshet kunna dragas, att
med de vidtagne ansta! t# mes fortsättande och
kraftiga utförande, Saltpetemäringen i Norra Provinserne,
Småland, Blekinge, Östergöthland och
Vestmanland bör komma till den höjd,' att desse
Landskap icke allenast kunna afbörda sig sin egen
gärd, utan afven lemna betydligt öfverskott;
hvilket redan med Kronobergs Län inträffa!; Att
i Upsala, Stockholms 3 Södermanlands; Nerikes,
Skaraborgs, Elfsborgs, Gottlands och Vermlands
Län tillverkningen med tiden bör kunna uppgå
till hvarje Läns gärd-belopp; men att i Skåne,
H alland och Bohus Län, i anseende till skogs,
brist och den deraf uppkommande betydliga tillä
verkningskostnaden, samt i Dalarne , der på de
flesta ställen de ämnen, som till Sahpeters beredande
erfordras, af inbyggarne användas för
deras jordbruk och icke utan dess nedsättande
kunna umbäras, någon betydlig Saltpeter-produktion
icke är att förvänta; hälst ingen Näringsgren,
bor emot Nationen till införande tvingas, och
gäller för öfrigt härvid den anmärkning, att dessa
Läns brist pa Saltpeter öppnar för andra till
dess producerande mera rjenliga orterutvägtillsaker
afsättning och bereder dem således den kraftigaste
uppmuntran lill näringens fortsättning och
jytvidgaudgi
Konungens Nåd. Propositioner.
På sadanp grunder här Eder Kongl. Maj:t
forledit år i Nåder tillåtit Saltpefér-gärdens lösande
med 7 R:dr 24 sk. Banko I.isp. af dem,
som icke kunna med irilremsk Saltpeter sin gärdskyldighet
fullgöra, samt tillika förunnat dem,
som tillverkat Saltpeter utöfver sin skatt, att till
lika pris få till Kronan försälja sin öfverlopp*
Saltpeter; och då denna anstalt å ena sidan
kraftigt upprnunträt tillverkningen och åden andra
på ett billigt sätt lindrat tyngden för dem ,
sorn ej sjelfva med fördel kunna sin Saltpeterskatt
tillverka, har Eders Kongl. Maj.t afven
för innevarande år behagat en sådan författning
vidtaga.
Saltpeter-Ladornes antal i hela Riket år 1 8 16
uppgick till vid pass 2,250 st., hvilka till största
delen äro på det godkända Österbottniska sät*.
tet anlagde och sedan år 180g tillkomne.
Antalet af de Sjudningspannor, som genom
K-ommitterades försorg blifvit anskaffade och i
Länen utdelade, utgjorde 293 st., hvaraf för 217
den af Kronan förskjutne kostnaden kommer att
återbetalas inom 10 år med y^ulel året och
76 st. äro Kronan tillhörige samt uttagas emot
en viss afgift, som för år lgiö uppgick till 513
J3:d 46 sk. 10 rast.
Om sättet till återbetalande och bevarande
af Kronans säkerhet i det hänseende äro uti
Kommitterades på Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning under den 13 Juli 1815 aflåtne Circulaire-Bref
särskilte föreskrifter gifne.
Saltpeter-Verkmästare och Lärlingar utgöra
•tt antal af omkring 400.
Kun
-
1^6 konungens Nåd. Propositioner.
Kunskapen om Saltpeter-ladors anläggande ock
afsjudning var ar 1809 nära att utgå ; men genom
Österbottniska Sjudares införskrifvande och deras
fördelande emellan de fleste Länen, genomde få
qvavblifne gamla Verltmästarnes åter insättande L
verksamhet, genom flere inrättade undervisningsanstalter,
och genom åtskilige tryckte upplysande
och för menige man fattlige skrifters utspridande
öfver hela Riket, är denna konst nu mera
kommen till en'så allmän kännedom, att de föc
näringens tillvext och stadgande mest förmonliga
verkningar deraf böra kunna påräknas och de
antagne grundsattserne oafbrutit följas.
Kommitterades speciella Räkenskap för disponerade
Saltpefér-medel är behörigen afslutad
till och med för år 1816. Men utom denna redogörelse,
som å Kommitterade omedelbarligen
berott, hafva de funnit angelägit, att Hufvud b acker
upprättades öfver Sahpeterskatten såsom Statsintrad,
grundad i gärden af -* Risp. Saltpeter för
hvart Hemman i Riket och proportionaliter för
Städernes Jord, och afbördad antingen in natura
eller med penningar efter årligen faststäldt lösningspris.
Sålunda hafva dylika Hufvudböcker
från och med Sr 1810 till och med 1815 nu äfven
fullbordade blifvit, som, utvisande först hela
gårdens belopp, för öfrigt utreder hvad deraf
in natura blifvit lefvereradt, och återstoden, sorn
med penningar är vorden löst; vidare huru och
hvarest den in natura utgjorde Saltpetern kommit
Eder Kongl. Maj:t och Kronan till godo
och blifvit redovist, jemte de omkostnader och
förluster, sem i ock för uppbörden samt under
träns
-
Konungens Nåd. Propositioner 177
och blifvit redovist, jemte de omkostnader och.
förluster, som i och för uppbörden saint under
transporten ägt rum ; Ater för den med penningar
losta delen af Saltpeter-gärden, huru och
hvarest dessa medel ingått samt redoviste blifvit
och hvad såsom balance innestod. Dessa
jRakensknps-nfslut komma nu tillika att tjena tili
grund för liqvider ej mindre emellan Stats-Verket
och Saltpeter-Fonden generelt, än med hvarje
Ränteri öfver de utgifter, sorn i anticipation
af andra medel ägt rum , till Krono-betalning
for in natura lefvererad Saltpeter och andre vid
uppbörden förekomne utgifter.
Det inhämtas af desse Räkehskaps-slut, att
förhållandet emellan lefvereringen in natura och
lösen med penningar varit följande:
in Natura i Penningar Summa»
t • . . r
Ar 1810 Lisp. 6980 i; Sk. Läsp. 20,626 6 Sk. — 31,606: 19.
— 1811 — 9744 ; 22,887 12 — — 32,631: 17.
— i8>2 — 10279 8 — — 22,346 17 — — 32,626: 3.
— l8i3 — 15074 iS — —- 17,569 6 — — 52,943: iS»
— i8i4 — 25261 3 — •— 7,720 17 — — 32,972:
1816 — 2g53o 7 — — 3,602 6 —» — 33,i32: 12.
Hemmantalet varierar obetydligt mellan 65,229'
och 65,268 Mantal af Pandet, och från år i8i?j
tillkommer Städernes jord svarande emot 676^
Hemman.
För att ytterligare i Underdånighet framlägga
resultatet af hela denna Stats-intrad , hafva
Committerade bifogat 2:ne Tableauer, den eria
öfver Saltpetern in natura, den andra öfver
penningarne, hvilka i sammandrag på ett ställe
Bihang till Rikt^St, Prot, igiV—1S1S- i',‘ta Sami, J\f;r23,24.
J78 Konungens 'Nåd. Propositioner.
utveckla hvad Räkenskapen specielt upptager ocH
redovisar.
Ailiga progressionen af Saltpeterns lefveren ng
in natura utvisar, huruledes deri Fond i penningar,
som genom lösningen förut samlades,
hädanefter kommer att medtagas till de för Näringens
befrämjande i allmänhet erforderlige utgifter
samt till inköp af öfverloppr-Saltpetern.
Och alldenstund den utsatte betalningen är nog
dryg i förhållande till Saltpeterns nu gängse
pris i andra Länder, visas deraf en ytterligare
angelägenhet, att en jemvigt beredes emellan tillverkning
och behof; sa att näringen , som nu
mera af sig sjelf med framgång tilltager i de
Provincer, hvarest skogs-tillgång och öfrige locale
fördelar gifva den en naturlig styrka, icke
genom bristande afsättning må förfalla: och denne
åter städse hamia sitt egentliga underhåll af
de Provinsers bidrag, som icke med samma fördel
kunna sig med denna näringsgren sysselsätta,
och sålunda böra inlösa de förras öfverskott:
dervid Staten uppträder dem emellan, betalande
för öfverlopps-Saltpetern n den ena sidan samma
pris, sorn å den andra uti gärd lösen erlägges.
Varande det för ändamålets befrämjande i framtiden
af en synnerlig vigt, att Till verkarne sjelfva
äfvensom Eders Kongl. Majus Jhefallningshafvande
och öfrige vederbörande hvar i sin
väg söka controllera de bevis öfver inhemska
tillverkningen , som bör ligga till grund for
Saltpeterns lefverering.
Comrnitterades organisation medför en kostnad
af 6go R:dr, hvaraf Secreteraren åtnjuter
Konungens Kath Propositioner. 17g
2f,o. en Cancellist 150, Kammereraren 250 och
en Kammar-Dräng 40 R:dr åiligen.
Committerade framhärda nied djupaste vördnad,
trohet och nit
Stormägtigste Allernådigste Konung
lider Kongl. Maj:ts
Underdånigste, tropligtigste
tjenare och undcfsSter,
M. Rosenblad
G. F. TFirserL K. Frodelius.
Stockholm den 5 November 1817.
11. Krutmeijer.
Rätteligen Vafa afskfifvit iiitygaf
J. AT. Stjernstolpe
Registrator *
N;r 18.
Upplasta hös Samtliga Riks-Ståndeii d. ta Mars 1818»
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, oin antagande af en ny
Concurs-Lag och förändring af 1 §.
8 Capitlet Giftermåls - Balken samt
7:de Capitlet Rättegångs-Balken.
En allmän klagan har länge varit förd öfver
brister i de nu gällande Författningar angående
Concurser. Det har ej kunnat undtäl
-
a8o Konungens Nåd. Propositioner
la Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, att Tegarne i
detta afseende ej äro nog tydliga och bestämda,
och ej eller kraftiga nog, att förekomma otili,
börligl gäckande å Gälderiärers sida af Fordringsagandes
rätt. Det skadliga inflytandet häraf på
allmänna förtroendet, är lätt att inse; Och Kongl.
Majit, som räknar vården om allmänt förtroende
bland sina dyraste pligter, har med tillfredsställelse
trott det kunna antagas, att ämnets beskaffenhet
medgifver ett serskilt stadgande härom,
utan afbidan på hela den öfriga Lagstiftningens
fullbordande. Kongl. Majtt har derföre
låtit genom Lag-Cornmittén utarbeta Förslag till
en ny Concurs-Lag; I sammanhang hvarmed
Committén ock uppgjort Förslag, ej mindre till
ändring af 8:de Capitlet i §. Giftermåls-Kalken,
än till ändringar uti 7:de Capitlet Rättegångsbalken,
hvarigenom dess förra Stadganden tillika
med Kongl. Förordningen den 15 Oktober
agio angående vissa omständigheter, i afseende
å Intekning i fast Egendom, skulle komma att
till deras verkan upphöra.
Sedan Kongl. Majtfs Högsta Domstol blifvit
hörd och Kongl. Majit i De ss Sfats-Rad öfvervägat
och granskat de af Lag-Committén utarbetade
Förslag, har Kongl. Majit fa'tat Dess Nådiga
Beslut, att till antagande af Rikets Stander
öfverlemna de härvid bifogade Förslag till ny
Concurs-Lag och till ändring af gide Capitlet
a §. Giftermåls-Balken samt 7 Capitlet RättegångsBalkert,
hvarvid Kongl. Majit, i afseende på
stadgandet i 3idje Capitlet 4 §. af Concurs-Lagen,
som utsätter för vårdslös Gäldenär straff af
fängelse med arbete, der sådant kan vara att till
-
Konungens Nåd. Propositioner- igi'
ga, velat i Nåder göra det förbehåll, att, när så-!
dana Arbets- eller Corrections-Hus blifva i Riket
inrättade, tillika medgifva ett behörigt afskiljande
af Personer, sorn der hållas, Kongl.
Maj:t då må äga, alt genom serskilt Kungörelse
förordna, det vårdslöse Gäldenärer böra till slike
Arbets- eller Corrections-inrättningar afsändas
hälst de allmänna Fängelserne egentligen erfor-'
dras för de under ransakning varande fångar.
Högsta Domstolens och Stats-Rådets härvid
tillika bifogade Protocoller upptaga de serskilta
yttranden, sorn öfver ifrågavarande ämne blifvit
afgifna; Och Kongl. Maj;t vill till det Utskott,
sora kommer att lägga hand vid detta ärende,
öfverlemna Lag-Committéns författade motiver
till de af Lag-Committén föreslagne Lag-förändringar,
äfvensom de serskilta delar af Committéns
Förslag, hvilka Kongl. Majit förändrat el-,
ler icke antagit.
Kongl. Majit förblifver Riksens Ständer med.
ali Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen
Stockholms Slott den ig;de Februarii 1818.
CARL JOHAN
Dan. Forelius.
Förslag till Concurs-Lag.
1. Cap.
Huru Concurs uppkommer.
1. §.
Vill Gäldenär afträda all sin Egendom \
Gifve tvefald ansökning derom in till Radstuf
-
j8 2 Konungens Nåd, Propositioner.
vu- eller Härads-Rätt i den Stad eller ort, der
han i mantal skrifven är, eller, om lian Borgare
är, »ler lian Burskap häfver. Har Borgare Burskap
uppsagt; Åge anda ej förr än ett är, elter
det uppsagelsen skett sorn i 3 Gap. 5 §• Mandels-Balken
sägs, afträdes-ansökning till annan
rätt ingifva än den, hvarunder han såsom Borgare
lydi. Frälseman gifve sällan Ansökning
lill Hof-Rätten. Vill Bolag, deri Frälseman del
äger, sin egendom afträda; Vare Lag samma,
2> $•
Emellan de tider då Härads-Ting hålles,
må Afträdes-Ansökning till Domhafvanden ingifvas.
_3. §.
Gäldenär skall vid Afträdes-Ansökning foga
tvefalld uppteckning hf allt det han äger i
löst och fast, af alla fordringar, af all gäld, så
ock af alla Böcker, handlingar och ékrifter, som
boet röra; Och vare den Boupptekning af honom
med Eds förpligtelse underskrifven,
4- §•
Der Gäldenär vid sin ansökning ej fogat
Boupptekning så underskrifven som i 3 §. sägs,
varde ansökningen ej upptagen, utan skrifve
Rätten eller Domhafvanden Afslag derå.
, 5- §•
Har Gäldenär idkat handel eller annan rörelse,
hvaröfver Bok hållas bör; Late Rätten,
enär Afträdes-ansökningen uplågen~är, genom egne
eller Krono-Betjente genast uppteckna och
försegla Gäldenärs Böcker, och andre handlingar,
som hans handelsrörelse angå.
Konungens Nåd. Propositioner.
§•
Ar utmätning å Gäldenärs egendom af en
eller flere Borgenärer sökt, och befara de eller
andre, som klare oell förfallne fordringar hafva,
att, efter försäljning af den egendom , full till.
gang till deras förnöjande ej finnes; stande dem
fritt att hos Rätten söka, det Gäldenärs Egendom
afträdas må; Ar all Gäldenärs kända egendom
under utmätning, eller har han varit i två månader,
eller i längre tid för gäld bysatt; agen
Borgenärer den rätt nu sagd är, ändå att deras
fordringar ej förfallne äro: Gitter ej, i desse fall,
Gäldenär, då han hörd varder, som i 5 Cap. 3
§. sägs, genast visa, att han Borgenärerne förnöja
kan, eller ställer han ej borgen eller annan
säkerhet för deras fordringar; Beslute Rät»
ten, att hans Egendom afträdas skall.
7- §•
Har Gäldenär rymt eller hållit sig undan
och ställer han sig ej in, inom två månader ifrån
det han rymde, eller holt sig undan, efter
ty i 16 Cap. 6 och 7. Handels-Balken sägs;
då skall hans egendom afträdas, der någon Borgenär
det hos Rätten söker.
8- §.
Concurs skall anses börjad när Gäldenärs
Afträdes-ansökning upptagen är, eller, om Borgenärerne
sjelfve sökt, att hans Egendom afträdas
må, å den dag, då Rätten dertill bifall
gifvit.
9- §■
Sedan Concurs börjad är, må ej utsökningsmål
emot Gäldenär upptagas; Är sådant mål vid
Concursens början hos Konungens Befallnings
-
58i Konungens Kati. Propositioner.
hafvande anhängig): 5 upphöre dess befattning
dermed.
10. §.
Om offentlig Stämning å Borgenärer och
anslagstid derföre, sä ock huru med Baltegäng
å Concursrnål i öfrigt förfares, sk i 11 s i 5 Cap.
2. Cap.
O/n afträdd egendoms förvaltning,
a. §.
Borgenärer, sorn tillstädes kommit efter de
kallelser af Rätten eller Domhafvanden, sorn i
5 Cap. 1, 2 och 3 §. §. sägas, skola genast in»
för Bätten utse, eller ock sig emellan välja och
för Rätten nämna tvänne eller flere gode Män,
hajst bofaste och detri som sjelfve sak-ägare äro,
ptt den afträdda egendomen lill förvaltning emoltaga;
agen pck Borgenäierne att meddela gode
Männen föreskrift om förvaltningen, der sådant
nödigt anses. Förordnande för gode Männen
§kall af Rätten ntfärdag.
2.
Aro Borgenärer, sorn tillstädes kommit,'
få, och äga de ringa fordringar, eller kan
ej Boets förvaltning dem med säkerhet betros;
ligg© då till Bätten, att utse annan skicklig och
vederhäftig man eller flere, att med närvarande
Borgenärer, eller de af dem valde gode Män,
i förvaltningen deltaga,
3\ §■
Rode Män skola genast taga Gäldenärs egendom
om händer, görg sig noga underrättad©
om Boets tillstånd, upptekna hvad förut ej upptekcadt
är, bevaka Roets Rättegångar Qch angelägenheter,
indrifva fordringar, så ock draga för
-
Konungens Nåd. Propositioner', 185
sorg om försäljning af varor och af andra IrsS-'
ören, sorn ej till fastighets bruk och drift nödige
nro; Borgenärer staude fritt, att tillse det
deras rätt ej genom förvaltningen förnärmad
varder.
4- §•
Finnes i Gäldenärs Bo, gods, som uppgifves
hora annan till; sätten Gode Männen det
i förvar och gifven det till ägaren ut, dä hans
rätt ostridig är: vägra de det; lite ägaren till
■Konungens Befallningshafvande, eller stärnme
derom till laga Domstol.
5- §•
Har någon till Gäldenären sålt varor, men
betalningen derföre ej njutit, och äro ej varorne
före Concursens början till Gäldenären eiler till
annan man för hans räkning lefverera;!?; vare
då Säljaren ej skyldig aflemna varorne, der ej
Borgenärerne dem betala.
6. §.
Fast egendom må ej under anslags-tiden
säljas, utan så är, att egendomen före Concursens
början blifvit efter Dom eller Utslag, sorn
vunnit laga kraft, för någon Intekningshafvares
fordran utmätt och dag tiil dess försäljning genom
offentligt utrop jemväl dessförinnan utsatt
Varit,
7- §•
Gode Män varén pligtige att i BiketsStanders
Bank eiler i Uandt-Bänteriet insätta penningar,
som för såld egendom eller för fordringar
inflyta och till Boets förvaltning ej nödige
äro. För sådane medel må ej Kemiss-Lage fordras,
då de ur Ränteriet tagas.
186 Konungens Nådiga Propositioner.
8. §•
Anse Gode Män nödigt att höra Borgenärerne
öfver något ämne, som Boet och dess förvaltning
rörer; kallen dem genom Kungörelse,
sorn i allmänna Tidningar tre gånger införas bör,
lill sammankomst och utsatt tid och ort.
9- §•
Sedan Borgenärerne å inställelse-dagen bevakat
sine fordringar, Sorn i 5 Cap. sägs, väljen
de sig emellan, utom Rätten , Syssloman, så
många som de efter Boets beskaffenhet nödige
finna, och gifven det Rätten tillkänna: derefter
utfärde Rätten förordnande för de Syssloman.
xo. §.
Ej må den, som till God Man eller Sysslo.
man vald är, den befattning sig undandraga, ilian
han viser laga förfall , eller ringa fordran
häfver.
u §•
Borgenärerne äga att å inställelse-dagen eller
sedan, gifva Sysslomannen föreskrift, hvarefter
de i förvaltningen sig rätta skola, stånde ock
Borgenärerne fritt, att ibland sig utnämna g:ne
eller flere, att hvar tredje månad eller oftare låta
Sysslomannen för sig redovisa.
12. §.
Då Syssloman nämnde äro och förordnande
af Rätten undfått, skola de straxt fordra redo af
Gode Män för Boets tillstånd och deras förvaltning,
taga Egendomen i sin vård och besörja
alla de ärenden, som Borgenärernes gemensamma
rätt och bästa röra: tredskas Gode Män , att
Konungens Nåd. Propositioner. 187
sadan redo gora; äge Rätten att dem genom vitén
dertill halia.
13- §•
Syssloman skola, så fort ske kan, genom Kungörelse,
sorn i 8 §• sägs, kalla Borgenärerne till
sammankomst och dem om Boets tillstånd då underrätta
; varén ock pligtige, att eljest sammankalla
Borgeriärerne, der någon angelägenhet det
klafver. Kungörelse i Tidningar vare ej nödig,
der alle Borgenärer annorledes om sammankomst
så tidigt underrättas, att de sjelfve eller genom
Ombud sig infinna kunna.
14. §.
Infinner sig vid andra tillfällen Borgenär
och begär underrättelse af Sysslomannen, eller
tillgång till Boets Böcker och Handlingar, varén
Sysslomannen skyldige, att honom tillhandagå.
Uppgifver han något ärende, hvaröfver han äskar
samtelige Borgenärernes hörande, fogen
Sysslomannen anstalt om deras sammankallande,
der de anse det nödigt vara: Afslå Sysslomän
Borgenäis begäran; äge han hos Rätten det
anmäla, och pröfve Rätten , sedan Sysslomannen
hörde blifvit, om skäl till den begäran är.
15- §-
Visa Syssloman motvilja eller försummelse
att för Män, som af Borgenärerne utsedde
äro, göra redo, eller att eljest meddela de upplysningar,
som någon af Borgenärerne äskar; så
åge Rätten, att, genom vitén, tillhålla Sysslomannen,
att inom korrt tid deras skyldighet fullgöra:
låta de sig deraf ej rätta; ekilje Rätten dem
j 8G Konungens Nild. PropOsitioner
-
ifrån Sysslomanskapet, och väljen Borgenärerne
andre Syssloman.
16. §.
Vid val till Gode Män eller Syssloman, sa
ock uti alle andre mai, sorn röra förvaltning af
Gäldenärs Bo, gånge det Beslut i verkställighet,
hvarom bland närvarande Borgenärer de sig förena,
hvilkas fordringar sammanräknade utgöra
största beloppet. Ej må Rätten med dessa mål
annan befattning taga än förr sagdt är, utan sä
händer, att någon Börgenär, i Stad inom fjorton
»lagar och å landet inom en månad, eller der
Ting då ej hålles, å nästa Ting visar, att Borgenärerne
ej lagligen till sammankomst kallade
varit, eller att lösterne ej rätteligen beräknade
blifvit: i dessa fall äge Rätten att Beslutet häfva
och ärendet till afgörande och ny sammankomst
förvisa.
17- §•
Der Borgenärer något besluta om en Borgenärs
betalnings-rätt, honom eller andre till
förfång, som ej i Beslutet deltagit, eller om andre
ämnen, som af Rätten pröfvas skola, och till
boets förvaltning ej höra; vare det ogildt.
18. §.
Borgenärerne agen ej låta egendomen annorledes
än genom offentligt utrop säljas, der
ej Gäldenären dertill bifaller. Ej eller må, emot
någons vilja, som eger intekning i fast e-j
gendom, försäljning deraf efter inställelse-dagen
uppskjutas längre tid, än som lill Kungörelse
derom nödig är.
*9- §•
Penningar, som till Boet höra, må ej af
Konungens Nåd. Pvopositianer'. 187
Syssloman till enslcilte utlemnas , varé sig till
förvar eller som försträckning; utan att borgen
af tvenne veterligen vederhäftige män, eller annan
fullgiltig säkerhet derföre ställes. Har genom
något häremot stridande beslut boet blifvit
skadadt; då skola de Borgenärer, som i Beslutet
deltagit, hvar efter sin fordrans storlek , fylla
den skada, som de andre Borgenärerne vjleraf
hafva, och prpfve den Rätt, sorn Concurs-saken
upptagit, Borgenärers tvist härom.
20 §.
Under anslngstiden ina betalning lyftas för
de fordringar, sorn efter 3, 4 och 5 §. §. i 17
Cap. Handels Balken med förroons-rält utgå böra,
så ock för Gäldenärs utskylder lill Kronan
sista året. Har för någon Borgenärs fordran lös
Egendom blifvit efter Utslag, som vunnit laga
kraft, i mät tagen, och satt i allmänt' förvar, eller
under utmätningsrnäns försegling, njute han
ock rätt till betalning utur den utmätta Egendom,
ändå att den ej före Concursens början
hunnit säljas eller ur Gäldenärs Bo uttagas. Har
under anslagstiden , fast egendom blifvit såld,
efter ty i 6 §. sägs; håfve ock inteknings-egare
rätt, att sin fordran lyfta.
2 1. §.
Ej må någon af de Borgenärer, som i 20
§. nämnde äro, betalning lyfta, utan han förut
häfver sin fordran med Borgenärs-Ed fästat:
ställe ock borgen för hvad han lyfter; dock må
för utskylder till Kronan borgen ej fordras.
22. §.
Vill Borgenär, som häfver lös pant i händer,
eller för hvars fordran lösören äro så ut
-
ifiS Konungens Kail, Propositioner''.
malte och i förvar eller under försegling stallde,
sorn i 2o §. Sägs , om p3ntenS försäljning
genom offentligt utrop sjelf besörja, eller lala dö
utmätte lösören af Utmätnings-männen säljas ;
håfve lof dertill, der Gode Märi eller Syssloman
Panten eller de utmätte lösören ej lösa vilja :
late dock Gode Män eller Syssloman förut veta
när försäljningen ske skall Ej må Pant så säljas
innan Panthafvaren sin fordran besvurit och
borgen ställt, sorn i 21 §. sagdt är; ej eller må
betalning af Köpeskilling för utmätte lösören
lios Utmätnings-män , utan Edgång och borgen
lyftas,
23- §■
Då inställelse-dagen förbi ä'r , agen andre
Borgenärer, sora förmons-rätt för sina bevakade
fordringar hafva, att betalning ur tillgångarne
lyfta, innan Dom i Concurs-saken gifven är ;
Ställen dock borgen för det de lyfta , der ej
Samtlige Borgenärerne lyftning utan borgen
medgifva,
*4* i
Vägra Gode Män eller Syssloman Borgenärs
begäran om lyftning; äge han att sig derom
hos Rätten anmäla och gifve Rätten deröfver
Utslag.
25- f
Arfvode för Gotle Män , der de det äska ,
må ej bestämmas förr ari alle Borgenärerne S
inställelsedagen sine fordringar !>evakat. Vilja
ej Syssloman utan belöning Sysslomanskapet sig
åtaga, då skola Borgenärerne arfvode åt dera utsätta,
antingen till visst af hundrade eller efter
annan grund, dock. ej efter tid räknadt. Kun
-
Konungens Nåd. Propositioner. i8<)
na Gode Män eller Syssloman ej med Borgenäreine
örn aifvode sämjas; prcfve Rätten hvad
de skäligen förtjent hafva. Ej ma Gode Man
eller Syssloman arfvode njuta förr än de slutlig
redo för sig visat,
26. §.
Vid Borgenärernes sammankomster utom
Räften, skall minnes-Kok öfver deras beslut hållas.
uppläsas och af någre bland dem sedan underskri!
vas; och varde den af Gode Män eller
Sysslomän förvarad, att vid påfordran Borgenärerne
tillhanda hållas.
27. §.
Gäldenär vare skyldig gifva Borgenärer
deras Gode Män eller Syssloman, den Underrättelsen
om Boets tillstånd, som af dem äskas.
Tredskas Gäldenär att det fullgöra, åge Rätten
förelägga honom Vite af fängelse ifrån Åtta dagar
till Två månader. Eåter han sig deraf ej
rätta, varde, enär öfver honom dömes, fälld till
det ansvar, som för vårdslös Gäldenär i 3 Gap.
4 §. stadgadt är.
28. §.
Har Rätten gifvit serskildt Utslag i något
af de mål, sorn i detta Capitel nämnde äroj ege
den dermed missnöjd är, att besvär deremot anföra,
men Utslaget gånge ej dess mindre i verkställighet.
3. Cap.
Om GaUlencirs Afträdes-förmon eller ansvar.
1. §.
Viser Gäldenär att han genom vådlige händelser,
såsom Sjö- och Brandskada, fiendens här
-
lgo Konungens Ncid. Propositioner'.
jande eller annat sådant olycksfall, utan Hagot
sitt vållande kommit i obestånd; njute afträdesförmon
för Värdet af den skada han af de händelser
eller olycksfall haft. Har Gäldenär, sedan
olycka tirnat, ny gäld sig åsamkat, då må ej
för sådan yngre gäld, den aldre olyckan honom
lill godo räknas.
2. §.
Aftrades-Förmån är Gäldenärs frihet forsin
person. Gäldenär svare för bristen i den afståd*
de Egendomen med hvad han framdeles ärfva
eller förvärfva kan, ändå att han den förmon
vinner; Dock ma i ty fall, Eorgenärerne, för
den delen af Gåhlén, derföre Gäldenären afträdes-förmon
vunnit, ej af hans framtida tillgångar
utsöka, hvad till hans eget, hustrus och o»
försörjda barns underhåll nödigt är.
B- i
Ager Gäldenär någon förläning, gånge den,
såsom alla hans öfriga tillgångar till gäldens betalning;
men Pensioner eller benådningar, sorn
på en annan grund inrättade och med serskildte
Privilegier eller förbehåll försedde eller gifne
sirö, må icke af Eorgenärerne angripas,
4- §•
Finnes Gäldenärs oförmögenhet hafva tillkommit
af slöseri, dobbel, lättja eller annan up»
penbar vanvård, eller har Gäldenär, under fördöljande
af sitt obestånd genom vingleri, vare sig
i vexelrörelse, eller dymedelst att han begagnat
andras Skuldebref, dem han för motförbin‘delser
sig förskalfat, eller på annat sätt underhållit förtroende
till sin vederhäftighet; eller har Gäldenär
-
Konungens Nä<l. Propositioneri
när, som idkat handel eller annan rörelse, deröfver
Bok hällas hör, icke fört ordentlige böc-’
ker; eller har Gäldenär, sorn i Bolag varit, försummat
att om Bolaget och deri skedd förändring
sä kungöra, sorn serskildt stadgadt är; eller
har Gäldenär, inom de sista trettio dagarne,
förr än han sin Egendom afträdde, eller, der
Egendomens afträde tvunget är, sedan Borge-’
närernes ansökning derom honom kungjord blifvit,
upplåtit penningar eller varor, och ej kan
för dem rigtig redo visa: I hvartdera af dessa,
fall skall Gäldenär för sin vårdslöshet straffas
med fängelse, i sex månader till tre år, efter
omständigheterne; hvarunder Gäldenären , så
vidt något för honom tjenligt arbete är att tillgå,
bör dertill hållas.
Har Gäldenär bedrägligen förmått sine Borgenärer
att förtro honom deras egendom, eller
eljest emot dem brukat svek eller list, såsom att
lian dragit vexel å diktadt namn, eller narrat
till sig penningar eller annat värde för vexel »]
sorn han utgifvir, med kännedom att den ej betalas
skulle, eller undanstuckit något af sin egendom
elter under lånadt nartin köpt fast eller,
lös egendom, och den ibland tillgångarne ej uppgifvit,
eller under falskt sken af köp, gåfva eller
annan afhandling, egendom sig afhändt, eller
i hemligt förstånd med någon föregifvenj
4 Borgenär uppgifvit falska skulder, eller fört fat-]
ska Böcker, eller tippsåteligen sine Böcker förstört,
eller ock de sista trettio dagarne, förr än
lian sin egendom afträdde, gynnat någon BorBihang
till Rikt-St. Pret. 1817-1818 lista SamU N\r a;,
aga Konungens Nåd. Propositoner.
genar med betalning, pant eller annan säkerhet
för skulda som ej förfallen varit, och han i ty
fall ej gitter visa, att derefter inträffat trängande
omständigheter, sorn förmått honom att sin
egendom afträda, eller, der egendoms afträdet
tvunget är, sådan åtgärd till Borgenärernes förfång
vidtagit, sedan deras ansökning om egendomens
afträdande honom kungjord var; eller har
Gäldenär rymt oell kommer ej tillbaka inom Sex.
månader ifrån det han rymde, eller, der han
erhållit Konungens lejd, inom den tid honom
förelagd varit: En sådan Gäldenär skall, såsom
bedragare, dömas och ställas för en påle i halsjern
på Torg eller allmän Tingsstad, att skämmas
i två timmar, och dertill straffas med arbete
vid någon Kronans fästning i tre tili fem år,
efter brottets beskaffenhet.
6. §.
Ar Gäldenär, som för bedrägeri dömes,
rymd; då skall hans namn, brott och straff på
en på’e 3 tafla utsättas. Kommer han äter; gånge
Domen å honörn i verkställighet.
7 • §•
Vårdslös eller bedräglig Gäldenär njute ej
Afträdes-förmon för den skada, han af olyckor
haft, som i i §. sägs. Sådan Gäldenär må ej
eller sedan i allman tjenst eller förrättning nyttjas,
eller taga del i val, som medborgerligt förtroende
utmärka, eller dervid sjelf komma under
omröstning, eller på Börsen sig visa. Styrker
vårdslös Gäldenär inför Rätten, att han sine
Borgenärer till fullo förnöjt, vare han från
allt vidare ansvar fri; sker det sedan han fän
-
Konungens Nåd. Propositioner. jgj
gelse-straffet undergått, varde lian dock i medborgerligt
anseende återstäld.
8- §.
Varder någon ofvertygad , att han i hemligt
förstånd med GäldenäJen hulpit honom att
dölja eller undansticka fast eller löst gods, eller
ock bevakat och besvurit falsk fordran, straffes,
som om bedräglig Gäldenär stadgadt är, och återbäre
hvad han således sökt undansnilla, eller
gälde fulla värdet.
4. Cap.
Om säkerhet d Gäldenärs Person, och om
hans underhåll, medan Rättegången
varar.
1. §.
Då Gäldenär hos Rätten sökt, att sin egendom
afträda, skall han hålla sig inom sitt hus,
och ege ej rättighet, att derutom vistas vid andre
tillfällen, än då han å Helgedag 'bevistar
Gudstjenst, eller af Rätten, eller ock af Gode
Män eller Syssloman till upplysningars meddelande
kallad varder.
2- §.
Påstår någon af Eorgenärerne, sedan de
hörde blifvit, större säkerhet å Gäldenärs person;
förordne Rätten, att han i sitt hus bevakas
må, på dens kostnad, som det påstått.
3- §•
Finnes Gäldenär utom sitt hus, vid andre
tillfällen, än som 1 1 §, säges ; varde genast bysatt,
och åge en hvar af Eorgenärerne, att handräckning
dertill söka.
Konungens Nåd. Propositioner.
. 4>
Är Gäldenär vid Concursens början bysatt;
sitte i By sättningshäktet qvar, der ej Borgenär,
sorn honora bysätta låtit, bifaller att han loseifVas
ina, eller ock sådan bevisning af Gäldenär
företedd varder, som i 8 §• sägs.
5- §•
Förekomma mot Gäldenär bindande omständigheter
och liknelser till vårdslöst eller bedrägligt
förhållande, då skall han i allmänt häkte insattas.
6. $.
1 de fall, då Gäldenärs egendom genom
Laga tvång afträdes, ställe han sig till efterrättelse
hvad i i |. foreskrifves, så snart Rättens
beslut örn egendomens afträdande honom kunnigt
varder, eller vare förfallen till det ansvar, sorn
i 3 §. stadgas; vare ock i öfrigt Lag om hana
förvarande, soni i a och 5 §. skils.
7- ?•
Har Gäldenär, sorn rymt, blifvit häftad oell
återhämtad, eller kommit sjelfmant tillbaka: Ar
det efter Sex månader ifrån det han rymde eller
efter den tid honom i Fejdebref förelaggd
varit, då skall han i allmänt häkte förvaras intill
sakens slut: Ar det inom Sex månader ifrån rym*
ningstiden, ochhar han ej Konungens Lejd; varde
ock i häkte insatt och förvarad, till dess Rätten,sedan
Borgenärerné hörde blifvit, hans förhållande pröfvat
och deraf funnit, att han lindrigare bevakas
elier ock lösgifvag må.
8. §.
Gitter Gäldenär genast visa att hans obestånd
tillkommit endast af olyckor; då må Rätten
tillåta honom att vara å fri fot. Bevilja
Konungens Nåd. Propositioner'. 195
samtlige Borgenärerne Gäldenärerne sådan frihet;
vare Lag samma, der Ratten ej finner bindande
liknelser till vårdslöst eller bedrägligt förhållande
hafva emot honom förekommit.
9- §•
Gäldenär njute for sig, hustru och oförsörjde
barn underhåll af boet; och varde det
bestämdt i förhållande till Gäldenär? behof och
med afseende å hans redlighet, så ock å dea
större eller mindre förlust, som .Borgenäierne
drabba kan. Kommer tvist upp om underhållets
belopp; pröfve Rätten hvad Gäldenär bestås må.
10. j$.
Häfver Gäldenär tjenst i Riket, då må han,
intill dess Domen öfver honom fallit, tjensten
ej förrätta. Den, tjensten i hans stalie förestår,
njute halfva Lönen; och varde af den andra
hälften Gäldenär så mycket tillagdt , sorn till
hans, hustrus och olörsörjde barns underhåll
tarf vas) hvad öfrigt är, tagen Borgendrerne.
11. §.
I de mål, som i detta Capitel nämnde äro, må
serskilde besvär ofver Rättens Utslag anföras; Men
TJtslaget gånge ej dess mindre i verkställighet,
5. Cap.
Om Rättegång i Concursmäl.
1.
Då Gäldenära ansökning upptagen är , late
Rätten kalla honom, hans hustru och alla i orten
vistande eller närmast boende Borgenärer att
höras, i Staden sist inom fjorton dagar, och å
Landet inom tre veckor, varde ock allmän Aklagare
kallad, att vid förhöret när vara och i
i(} 6
Konunngens Nåd. Propositioner.
Saken talan föra, der han finner anledningar till
vårdslöst ellea bedrägligt förhållande emot Gäldenären
förekomma.
2- §•
Har Afträdes-ansökning så sent å Ting in.
kommit, att Borgenärer ej då höras kunna, eller
är den emellan Ting till Domhafvanden ingifven
och infaller ej Laga Ting inom tre veckor
derefter, sätte Domhafvanden ut Urtima Ting,
och utförde dertill kallelser, sorn i l §. sägs:
Ar Domhafvanden jäfvig, eller af laga förfall
hindrad; förfare ändå, som nu sagdt är, och gifve
det Hof-Iiatten tillkänna, att annan Domare
förordnas må.
3- §•
Hafva Borgenärer sjelfve sökt att Gäldenärs
egendom aftrndas må, då skola ock Gäldenären,
hans hustru, Eorgenärerne och Allmän Åklagare
till förhör kallas, som i 1 och 2 §. §• sagdt
är: konuner ej Gäldenären; pröfve ändå Rätten
Sökandernes skäl.
4- §•
Borgenärer, som tillstädes komma , skola
uppgifva beloppet eller beskaffenheten af sine
fordringar och, så vidt ske kan, förete de handlingar,
hvarå fordringarne sig grunda; och varde
det allt i Rättens Protocoll anteknadt.
5- §•
Göres invädning emot Rättens behörighet,'
eller finner Rätten sjelf att saken till dess upptagande
ej hörer; gifve Rätten genast deröfver
Utslag och åge den dermed missnöjd är, att ändring
deri söka, som i Rättegångs-Balken Sågs.
Ej må sådan invändning sedan göras.
Konungens Nåd. Propositioner.’ 157
C. §. _
Har Tlätten förklarat sig behörig att upptaga
saken, fortfare dermed, ända att besvär öfver
Utslaget anföras, och pröfve Öfver-Rätt
oförd röjeli gen de besvär. Finnes saken till annan
Rätt höra; gifve Öfver-Rätten det genast
den Rätt tillkänna, som saken upptagit ; Denna
Rätt förekalle då Gäldenären och Borsenäreme
O
och gifve dem besked om ÖfverRättens beslut;
sände ock till den Rätt der saken förekomma
skall alla ingifne handlingar och det Protocoll,
som i saken fördt är.
7- §•
Vill Gäldenär, i det fall, som i 3. §. sägs,
söka ändring i beslut om egendoms afträdande;
håfve lof dertill, men Beslutet gånge ej dess
mindre i verkställighet.
8- §•
Har Gäldenär ej genast kunnat fullständig
uppteckning författa, gifve vid förhöret upp, hvad
mera till boet hörer, och skatl Gäldenär med
Ed fästa Bouppteckningens rigtighet, oell att ej
något är af honom sjelf, eller genom andre, honom
veterligen, undantagit, och att han ej eller,
efter fattadt beslut att gendotnen afträda, någon
årgärd vidtagit, aller vidtaga låtit, som till en
eller annan Borgenärs förfång leda kan: Gäldenär,
hvars egendom genom laga tvång afträdd
är, skallock, enär Boet hunnit upptecknas, denna
Ed göra och dertill lägga, att han , sedan Borgenärernes
Ansökning om Egendomens afträdande
honom kungjord blef, ej gjort Borgenärerne
förfång, som förr sagdt är. Gäldenärs Hustru ,
gånge samma Ed som Gäldenär, der någon af
Konungens Nåd. Propositioner'.
Borgenärerne det påstår. Andre, sorn om Boets
tillstånd kunskap äga, varén ock pligtige att uppgifva
efter ty, som i lG Cap. 6. §. Handelsbalk
ten sägs,
9- §•
Sedan Borgenärerne hörde äro utförde Rådstufvu-Rätt
och Hof-Rätt offentlig Stämning genom
anslag å dess dörr på alla Borgenärer," att
före klockan tolf ä utsatt dag, näst efter re\" månader
sig hos Rätten inställa och sine fordringar
så förete och bevisa, som i denna Bag stadgadt
är, och late dessutom det skedde anslaget
i allmänna Tidningar trenne gånger kungöras;
första gången sist fyra månader före inställelsedagen,
och tredje gängen en månad före sagde
dag: är invändning mot Rättens behörighet gjord
och missnöje mot Utslaget anmäldt , varde ock
det i kungörelsen tillkännagifva.
io. §.
Ar saken hos Härads-Rätt anhängig; då sko-1
la Borgenärerne genom anslag och kungörelser
så stämmas, som i g §. sägs, att sig inställa inom
Rättegångs-Ttmans slut å andra Rättegångsdagen
af det Ting, som näst efter sex månader
infaller: Aska de fleste Borgenärerne Urtima
Ting; varde det utsatt att genast efter sex ina-'
naders förlopp hållas.
n. §.
Kronans Ombudsman i orten och alla veterlige
Bo'genä'rer, skola om stämningen serskilt
Underrättas: varde ock stämningen så kungjord
dem, som hafva Intekning uti Gäldeuärs fasta egendom,
och åligge forty Rätten, att bevis derom
infordra,
Konungens Nåd. Propositioner. 199
ia. §.
Offentelig slamning må ej uppehållas ändå
att Gäldenär eller Borgenärer anstånd dermed
söka, och håfve Gäldenär ej väld a 1 r dess afträdes-ansökning
återkalla, sedan Beslut om Stämnings
utfärdande fattadt är,
*3- §•
Hörer målet till Rådstufvu-Rätt eller till
Hof-Rätt såsom förste Domstol, varde lottning
deraf verkställd, så snart stämning beviljad är.
14- §•
Ar Stämning utfärdad, och varder saken af
Öfver-Rätt till annan Rätt förvist, då skall förra
stämningen nedtagas och annan stämning af
den Rätt som vederbör anslås till redan utsatt
dag, der så lång tid star åter att första kungörelsen
derom kan i Tidningarne införas fvra
månader före inställelse dagen. JKan det c-j ske,
varde tiden till inställelsen så förlängd, att derom
knngjordt varder, sorn nu sagdt ar: Åligge
ock Rätten, att om stämningen gifva särskilte
underrättelser, som Lii. §. sägs.
15. §.
På inställelse-dagen skall Gäldenär sig i
egen person infinna och, der han ménar sig till
Afträdes-förmon berättigad vara, efter skedt upprop
skrifteligen gifva upp skälen dertill, där det
ej förut skett. Sedan late Rätten offenteligen
uppläsas Galdenärs skrifter, och , der egendoms
afträdet tvunget är, beslutet derom, så ock öfrige
handlingar, deraf Borgenärerne om säkert nödig
kunskap få kunna. Derefter uppgitve hvar
Borgenär skrifteligen sin fordran med den rätt
han påstår; bifoge ock de handlingar, hvarå han
200 Konungens Näd. Propositioner.
sin fordran grundar, eller afskrifter deraf, med
åteknadt Betyg af Rättens Betjente eller af tvänne
andre trovärdige män, att de med hutvudskrifterne
lika äro. Har Borgenär under anslagstiden,
eller å Inställelsedagen, före uppropet irigifvit
sine handlingar till den, som å Rättens
vägnar dem emottaga bör, varde det vid uppropet
tillkännagifva.
16. §.
Allmoge, sä ock Parter, som ej kunna skrifva,
hafva lof att munteligen anmäla sina fordringar,
i grund af Förskrifningar, Utslag, Domar
och andra klara handlingar ; Gifven dock
in dessa Handlingar eller afskrifter deraf, sä
styrkte, som i 15. §. sägs.
17- §•
Borgenär, som ej sjelf eller genom laga Ombud
sig ä inställelsedagen infinner, vid RädstufvuBätt
eller Hof-Rätl före klockan tolf och vid
Härads Batt före Råttegångstimrnans slut, att sin
fordran bevaka, och ej eller den förr bevakat ,
håfve all vidare talan i saken förlorat , utan i
de fall som i 31. §. sägas; och varde resning
ej tilläten, utan så är, att Borgenär förmår visa,
det han icke veta kunnat, att Concurssaken
honom eller hans rätt rörde, eller att något hastigt
ofall, som icke föreses eller afvärjas kunnat,
honom hindrat, att å inställelse - dagen sig
infinna,- söke dock Borgenär i det fall, som sist
nämndt är, resning inom en månad efter inställelse-daoen.
iS. §.
Sedan alla inlagor ingifne blifvit, skola de
Konungens Nädiga Propositioner, 201
tillstädes varande Borgenärer, med hand å Bok
den Ed svärja, sorn särskilt föreskrifven är.
19. §.
Dör Borgenären förr än hans fordran är med
Ed besannad, dä skall den, sorn i hans rätt träder,
Eden aflägga. Kan det ej ske på inställelse
dagen, eller begär han tid att sig betänka,
lägge Rätten honom annan dag före.
20. §.
Vill ej Borgenär till Edens afläggande å
inställelsedagen sig infinna ; stånde honom fritt
att inför Rätten, der Concurssaken anhängig är,
eller vid annan D omstol Eden förut aflägga;
gifve dock i sednare fallet bevis öfver Edgången
till Rätten in.
2 1. §.
Varder Borgenär af förfall hindrad, att sig
å inställelsedagen till Edens afläggande infinna;
late sitt förfall då anmäla och styrka: Profvas det
lagligt, sätte Rätten ut annan dag, då Borgenär
Erlén aflägga skall.
22. §.
Borgenär, son å inställelsedagen, eller å annan
af Rätten förelagd dag Eden ej gå gitter,
eller den ej förr aflagt, och, enär det vid annan
Domstol skett , bevis derom ej ingifver, då de andre
Borgenärerne till Edens afläggande påropas,
eller det förut ej ingifvit, vare sin fordran qvitt:
hur någon Borgenär skriftligen eller muntligen
bevakat större fordran än han, under Eden begripa
kan; äge att vid Edens afläggande rättelse
i sin bevakning göra.
23. §.
Ar någon Borgenär af sådan lära, att han
S o2 Konungens Nåd. Propositioner.'
ej gitter Eden pä fdreskrifne sätt aflägga; förfare
Batteri efter ty örn sådane händelser särskildt
stadgat är. Kan Edgång för annan laglig orsak
honom ej tillåtas, pröfve Rätten ej dess mindre
Borgenärs fordran efter Eag och företedde
bevis.
24. §•
I Rådstufvu-Rätt eller i Hot Batt skall an.
dra Uppropet ske tre veckor efter inställelsedagen;
därvid agen Gäldenären att svara ä det Bor-'
genärerne redan påstått, och desse att så väl mot
Gäldenären ytterligare anföra, som ock hvaremot
annans uppgifne fordran anmärka, livad de nödigt
agta.
25- §•
Fjorton dagar efter andra uppropet, gånge
åter upprop i saken. Då må en hvar af partecne
sin rätt och talan slutligen utföra och styrka.
26. §.
Begära Borgenärer, att andra eller tredje
uppropet må uppskjutas, och är saken så vidlöftig,
att längre rådrum tarfvas: då åge Rätten att
uppropstiden förlänga.
27- §•
När tredje uppropet för sig gått, vare skriftväxlingen
slutad. Ej eller må munteligt förhör
sedan ske, utan i de fall, att någon Borgenär
begärt att höra vittnen, eller fått anstånd till
företeende af bevis, som ej förr ingifvas kunnat,
eller vid tredje uppropet nya bevis företedde
blifvit, derom Borgenärer eller Gäldenär höras
böra, eller någon äskat, att hufvudskrifter
till ingifne handlingar måtte vid Rätten uppvisas
och granskas eller anmärkning mot deras
Konungens Nåd. Propositioner503
rigtighet gjort, eller ock Rätten sjelf pröfvar eljest
nödigt att Parten hora.
28- §.
Da sl rriftväxling i Radstufvu-Rätt eller i
Hof-Rä(t slutad är; varde saken så fort ske kan
föredtagen, så att den må ofördröjligen till afgörande
förekomma.
29: §.
Vid Härads-Rätt skola Borgenärerne å det
Ting, då inställelse-dagen infaller, anföra allt
hvad de mot Gäldenären eller mot hvarandra i
Rättegång eller hufvudsak hafva att anmärka
och Gäldenären svara å de påståenden, sorn emot
honom göras, så att saken rnå kunna då afslutas.
Kan det ej ske, varde saken uppskuten
lill nästa Laga Ting, då dom gifvas skall. Äska
Borgenärer, att Urtima Ting förr hållas må, sätte
Rätten det ut.
30. §.
Allt hvad af Gäldenär och Borgenärer i
Concurs-sak skriftligen anföres, med dertill hörande
bevis, skall tvefallt in gifvas; Och late Rätten
sammanhäfta afskrifterne och hålla dern Pärterne
till handa att vid Rätten läsas.
3 t- §•
Nu varder under sakens lopp yppadt j att
någon Inteckningsägare ej erhållit särskild underrättelse
om den offentliga Stämningen , som
i 11. §. föreskrifvit är; late då Rätten honom till
förhör i Borgenäremes, eller deras Sysslomäns
närvaro kallas, att sin rätt uppgifva, styrka och
edligen fästa. Sker ejdet, håfve ändock Intecknings-agaren
sin rätt förvarad, der han ej försutit
tiden till Inteckningens förnyande- Har
loi Konungens Nåd. Propositioner.
Gäldenär förtegat annan veterlig Borgenär, och
denne icke undfått särskilt kallelse, då skall Borgenären,
ändå att han å inställelse-dagen uteblifver,
njuta sin rätt, näst efter de Borgenärer, som
sina fordringar lagligen bevakat. Fur skuldebref,
stahle till innehafvare eller till viss man eller
Ordres, njute Borgenär ej den rätt nu sagd är.
3 2 §•
Kan frågan om Gäldenär? afträdes förmån
eller ansvar skiljas från Borgenärernes tvist sig
emellan; äge Rätten att deröfver förut särskilt
döma. Allmän åklagare äge att emot Gäldenär
föra talan, ändå att Borgenärer sin rätt eftergifva.
Men om vårdslös Gäldenär visar sig hafva
sine Borgenärer förnöjt, upphör för allmän
åklagare all vidare befattning med målet. Ar
Gäldenär rymd; gånge ändå Dom öfver bortom.
Dom, derigenom Gäldenär för vårdslöshet eller
bedrägeri till ansvar falld är, varde i allmänna
Tidningarne kungjord, sedan den laga kraft vunnit.
Ar sådan Gäldenär Embets- eller 'Tjensteman
skall ock Domen insändas till det Embetsverk,
hvarunder han för Embetet elter Tjensten
lyder, innan den verkställas må.
33- §.
Angifves emot Gäldenär brott, som ej häfver
gemenskap med Concuissaken, och ej eller
till Concurs-Domstolens upptagande eljest hörer;
varde det genast till laga Domstol forvist.
34- §■ _ -
Ilai Borgenär under skriftväxlingen ej medgifvit
GäldenärsAnsökning örn Afträdes-förmon,
dd anses lian hafva den bestridt^
Konungens Nåd. Propositioner, 105
35- §•
Utan hinder af den Ed, som Borgenärerne
galt, åge Rätten att pröfva giltigheten af hvarje
fordran, deremot jäf af Gäldenär eller af någon
Borgenär gjordt varit. Pröfvar Rätten någon fordran,
i grund af en Borgenärs jäf, antingen bel
ech hållen eller till någon del försvinna; då galle
det lill förmon för öfrige Borgenärer, ändå att
de ej i jäfvet deltagit. Ordningen och företrädet
Borgenärerne emellan bestämme Rätten efter
Eag och fordriagårnes beskaffenhet, ändå att
jäf emot sökt förmonsrält ej gjodt är.
36- §•
Komme de fläste Borgenärers rätt att blifva
längre tid uppehållen genom anmärkning emot
någon fordran, deröfver parter eller vittnen
höras skola, döme Rätten först öfver de andres
fordringar om det af dem äskas. Ej må eller
sakc-n uppehållas, förthy att någon Borgenärs
anspråk beror på annan Rätts pröfning, ritan
fastställe Rätten hans betalningsrätt för det
belopp, som genom Dom i den sarskilte Rättegången
bestämdt varder.
37- §•
Då Urtima Ting efter detta Capitel verkställes
gånge kostnaden dertill af Gäldbundna
boet, där Urtima Tinget till Borgenärernes hörande
efter frivillig Afträdes-Ansökning hålles;
så ock, i fall det sker efter Borgenärens ansökan,
om tvungen Concurs, der denna ansökan
bifallen varder. Afslås ansökningen, stånde den
Borgenär, som sökt, kostnaden till Urtima Tinget.
I andre fall, då de fleste Boigenärerne Urtima
Ting äska, varde ock kostnaden dertill af Boet
So6 Konungens Nåd. Propositioner.
guldens liska en eller någre Borgenärer,'sorn min*
dre fordringar hafva, Urtima Ting, då de andra
det bestrida^ stånden de sjelfve kostnaden.
38. §•
Dom i Concurssak skall skyndsamt Utgifvas,
och varde dagen till dess utgifvandq hos Rådstufvu-Rätt
eller hos Hof-Hatt, när den såsom
förste Domstol saken upptagit, minst frenne veckor
förut i Allmänna Tidningarne kungjord.
39- §•
Vädjar någon emot Rådstufvu-Rätts eller
Hb rads Rätts Dom; åligge Rätten eller DomhafVanden,
att alla handlingar, sorn saken röra,
till idof Rätten insända.
40. §.
Ej må i högre Rätt andre bevis i Coneursmål
gälla, an de, sorn vid förste Domstol i laga tid
företedde varit, der ej den högre Rätt pröfvar,
att Borgenärs begäran örn anstånd utan skäl afslagen
blifvit, eller att han ej fått tillräckeligt
rådrum , att bevis anskaffa, Ar Dom grundad
å skäl, som af Gäldenär eller Borgenär under
skriftväxlingen anförde varit; då ege ock den
missnöjd är, att till bestyrkande af sin rätt, nya
bevis förete.
41. §.
Söker någön Borgenär ändring i Rättens
Dom, det galle ej för deni, sorn ändring icke
sökt.
42. §.
Där Concurssalc genom Vad till Hof-Rätten
inkommit, varde den genast efter inställelsedagen
lottad. Om Rättegången derstädes, så ock,
då
Konungens Nåd. Propositioner.' 507'
då 1 sådan sak Konungen emot Hof-Rattens Dom
sökes, gil lie hvad i allmänna Dagen stadgadt är^
^ 43- §•
Hvad om pröfning af Rikets Ständer3 Banks
eller andre Allmänna Verks fordringar i Concurser,
så ock om förfarande i de Goncurser,
der Borgenäre ■ i Sverige äga fordringar å St.
Barthelemy, e 'er Borgenärer å bérörde ö hafva
fordringar i 5 erige, särskildt stadgadt är, lande
i dessa fall ti i efterrättelse.
6. Cap.
Om Sysslom ris redovisning och om Utdelning
j. §.
Sedan tom 1 Concurssak gifven är , skola
Syssloman enast kalla Borgenärerne så ock Gäldenaren
til- sammankomst, och till deras granskning
då förete skri fiel i g redo för egendomens förvaltning.
Vill Borgenär den redovisning klandra,
anmäle sitt klander inom sex månader derefter
hos Rätten, som i saken dömt, och varde
redovisningstvisten der pröfvad, ändå att Concurssaken
i högre Rätt ful följ d är. Gäldenär äge ock
lika tid att redovisning klandrat Gitter han visa,
att Boet genom olaglig förvaltning tagit skada,
vare den skada honom godtgjord.
Syssloman skola, ehvad deras redovisning
blifvit godkänd eller klandrad, genast till Borgenärerne
utdela den behallne tillgången, i mon
af livärderas faststälde fordran och rätt.
3- $•
Borgenär ma lyfta den fordran, som honom
Éihang till Rih-St. Prot, 1817—181-8. litt» Sami, Njr»7>i8«
208 Konungens Nåd. Propositioner.
genom Dom t il Ingel är, ända att Domen ej vunnit
laga kraft; ställe dock, i ty fall, borgen for hvad han
lyftar.
4- §■
Ar någon Borgenärs fordran genom Dom
till större eller mindre del ogillad; varde ändock
andelen för hvad han bevakat, afsatt, till dess
sig visat, om han ändring i Domen sdkt och
vunnit. Beror någon fordran på särskild pröfning,
som i 5 Cap. 36 §. sägs, vare Lag samma.
5- §•
Pantägare och Inteckningshafvare njöte ur
pant eller inteknad egendom ränta intill lyftnings-
eller utredningsdagen, der ränta förskrifven
varit, eller eljest efter Lag ägt rum; Dock
galle Intekningshafvarens förmons-rätt till ränta,
som före Concursen upplupen är, ej för längre
tid än tre år. För Barnagods hos Förmyndare,
njutes full rätt till dess det utgifves.
7. Cap.
Om Boskillnad.
1. §.
Vill endera Makan undanskifta enskild egendom,
eller sin giftorätt i boet för gäld, hvarföre
den förrnenar andra makan ensam böra i
ansvar stå, efter ty i xi Cap. Giftermåls-Balken
skils; soke Boskillnad skriftligen hos den Rätt,
derunder mannen lyder, eller, der han död är,
vid dödsfallet 1 ydt. Vilja död makas arfvingar,
för sådan orsak, undanskifta dess enskilda Egendom
eller Giftorätt; vare Lag samma.
2. §.
Har mannen sin egendom frivilligt afstått,
eller är den genom tvång afträdd; förordne Rät
-
Konungens Nåd. Propositioner. 209
ten god Man för hustrun att henne biträda, der
hon Hoskillnad söka vill. Hustruns ansökning
om Boskilnad skali ingifvas, sist å den inställedag,
sorn för bevakning af Borgenärernes fordringar
utsatt är.
3* §•
Söker endera Makan Boskillnad, enär deni
andra Makans Egendom ej afträdd är; höre då
Rätten så väl Sökanden och den andre Makan,
sorn veterlige och när vistande Borgenärer, och
förordne att Boets tillgångar och gäld å viss dag
uppteknas. Sedan skall Boupptekningen af mannen
och Hustrun, i Borgenärernes närvaro, inför
Rätten edeligen fästas. Finnes deraf, att tillgångarne,
der Sökanden Boskillnad vinner, ej
förslå till gäldens betalning; varde ofFentelig stämning
till Mannens, Hustruns och samtlige Borgenärernes
inställande utfärdad , som i 5 Cap.
o eller 10 §§. sägs; och vare emellertid Mannen
för Lagsökning icke fri, derest han ej sin egendom
till Borgenärerne afträder.
4- j.
Vilja etterlefvande Maka eller Arfvingar
undanskifta både giftorätt och enskild egendom ,
der sådan finnes; söken Boskilnad inom En månad,
sedan Bouptekning hållen var, och gifven
Bouptekningen till Rätten in. Ratten kalle sökanden,
de andre Sterbhusdelägareoch veterlige
Borgenärer, att öfver ansökningen höras, och
varde öffentelig stämning ä Boets samtelige Bor-<
genärer utfärda. Hafva Sterbhusdelägare å andra
sidan egendom ej afträdt, varén för lagsökning
ej frie,
310 Konungens Nåd. Propositioner.’
5- §•
Afträda efterlefvande Maka eller Arfvingar
giftorätt, men vilja enskild egendom undanskifta;
gifven det ock tillkänna, då Giftorätten afträdes,
efter ty i 8 Cap. säg?.
G. §.
Hafva arfvingar, efter död Maka, sig urarfva
gjort, som i 8 Cap. sägs, och vill efterlefvande
Maka boskillnad söka; håfve tid dertill,
som i a §. stadgadt är. iLag samma vare, der Arfvingar
vilja Boskilnad söka, då efterlefvande maka
egendom afträdt.
7- §•
Yppas, sedan Bouptekning hållen var , ny
gäld, och vilja Arfvingar eller efterlefvande
Maka Boskilnad söka; håfven tid dertill, en månad
sedan de gniden vela fingo, och svärjen,
att de om den Gäld ej förr kunskap haft.
8- §•
I Boskillnadsmål varde den egendom, som
sökanden påstår sig tillhöra, ifrån boet afskild
och under förvar och qvarstad satt, till dess dömdt
varder; Dock må sökanden det afskiljda lyfta eller
tillträda, der Borgen för egendomen och för
Borgenärernes skada ställes.
9- §•
Är endera Makans egendom till Borgenäxerne
afträdd; då skall andra Makans Giftorätt
till Borgenärernes förvaltning genast ofverlemnas,
ändå alt Boskillnad sökt är; äge dock sökanden
allt, när samfäld egendom såld varder , sin lott
i Köpeskillingen emot borgen lyfta.
io. §.
Ager Hustru fordran för Penningar eller
Konungens Nåd. Propositioner'. 311
lösören, som henne enskildt tillhört, men förvandlade
äro, be våke och fäste den fordran ed-'
ligen i Concurs, såsom annan Borgenär, men håfve
ej för sådan fordran formonsrätt.
11. §.
Emot Borgenärer njute ej endera Makan eller
dess Arfvingar vederlag för såld odaljord,
eller rätt till ersättning för hvad, till gälldande
af andra makans enskilda gäld, ur samfälda boet
gått.
ia. §.
I Boskillnadsmål skall Hustruns enskildt!
egendom eller Giftorätt, som hon efter 7 och 8
§§. lyfta eller tillträda får, af hennes Gode Man
förvaltas. Vill hon ej, sedan Dom fallit, låta
mannen tillträda förvaltningen af hvad henne
tilldömdt är; fortfare Gode Mannen dermed.
i3- §•
Hafva efterlefvande Make eller den dödas
Arfvingar Boskillnad sökt; njuten förgälden lika
befrielse, som hade de Boet afträdt, efter ty
i 8 Cap. sägs: Afträden dock sedan till Borgegärer
all den egendom, till hvars undanskiftande
de genom Dom pröfvas ej berättigade vara.
8- Cap.
Om urarfvagörelse och afträde af ]\Iahas
egendom i bo.
1. §.
Vilja Arfvingar sig urarfva göra , för att
vinna befrielse från gäld; Anmälen skriftligen ,
som om Boskillnad i y:de Cap. sägs, att de den
dödas Egendom afträda. Var gäld känd, när boet
-uppteknades, agen tid till urarfvagörelse En ma
-
212 Konungens Nåd. Propositioner.
nåd från den dag, då Bouptekningen !iålien är;
Yppas ny gäld; håfven lika tid ifrån det de den
gäld veta fingo.
2. §.
Har en Arfvinge sökt urarfva förmon , men
annan ej, och bestrider denna egendomens afl rade
; håfve rätt att den sjelf emottaga; stalie dock
för gäldens betalning full borgen.
3- §•
Vill efterlefvande maka afträda sin egendom
eller giftorätt, för att vinna befrielse från
gäld; bafve tid dertill, sorn i i §. sägs.
4< §•
Sökes urarfva förmon, eller afträdes efterlefvande
Makas egendom för gäld, som efter Bonptekningen
sig yppat, då skola Sterbhusdelägare
svärja, att de om den gäld ej förr kunskap haft;
bären ock, der egendomen skiftad äfr, allt åter,
efter ty, som i i» Cap. Arfda-Balken skils.
5- §•
Arfvinge, som sig rätteligen urarfva gjort,
Vare fri från allt ansvar för den dödas gäld.
6. §.
Efterlefvande maka , som egendom rätteligen
afträdt, vare fri från all gäld, hvarföre den
andra makan ensam svara bordt. Enka njute
ock i ty fall befrielse från ali gäld , sorn under
Ägtenskapet tillkommit , ändå att hon och mannen,
en för bägge och bägge för en, sig till gäldens
betalning förskrifvit hafva. Har hon åsamkat
sig gäld i och för köpmanskap .eller annan
näring, den hon efter serskildt riilstånd idkat; svare
derföfe.
Konungens Nåd. Propositioner. 213
7. §•
Varder den dödes egendom till Borgenärer
afträdd efter urarfva-görelse af någon bland
arfvingarne eller efterlefvande makas afsägelse
af sin egendom eller giftorätt; det galle, enär
urarfva-görelsen eller afsägelsen i laga tid skett,
till förmon äfven för de andre, der de ej tid
till egendoms-afträde dessförinnan försummat.
8. §•
Arfvingar, som försummat laga tid att sig
urarfva göra och ej eller Boskillnad sökt, sorn i
7 Cap. sägs, svaren en för alla och alla för en
till den gäld, sorn veterlig var. Har efterlefvande
maka försummat att sin egendom afträda
och ej eller sökt Boskillnad, stände ock han eller
hon med Arfvingarne i lika ansvar.
9- §•
Försumma förmyndare att omyndigs rätt till
.befrielse frän boets gäld bevaka; svare sjelf för
den gäld, som ej utgå kan af hvad den omyndige
i Boet äger.
to. §.
Har Arfvinge eller efterlefvande maka försummat
laga tid till Bouptecknings hållande, svare
for all Boets gäld.
11. §.
Arfvinge eller efterlefvande maka, som förskingrar
eller försätter något af boets egendom,
svare för all gäld, sorn förut veterlig var , der
ej den, som Boskillnad sökt, sådan förmon vinner,
och det skingrade eller försatte till den egendom
hört, som undanskiftas får.
13. §•
Arfvinge, sorn tagit egendom emot, då an-;
Konungens Nåd. Propositioner1
nan Arfvinge sig urarfva gjort, vare ej pligtig
att för flen egendom göra medarfvingar redo.
Yppas efter urarfva-görelsen någon förut okänd
tillgång; deri njuten alla laga rätt.
13- §■
Då Arfvingar sig urarfva göra, eller efter,
lefvande maka sin egendom eller giftorätt afträder,
vardén Borgenärerne kallade aft höras och om den
afträdde egendomens förvaltning besörja, så ock
offentelig stämning utfärdad och med målet vidare
förfarit, sorn i denna Lag «m annan Coricurs
stadgadt är. Har en arfvinge sig urarfva gjordt
men annan 11111 råd t egendomen, efter ty i ?. §.
sägs; då skall ock offentelig stämning utfärdas;
men den, som egendomen tillträdt, vare för lagsökning
ej fri,
9; CaP;
O/n drsslämning d Borgenärer.
1. §.
Nu veta icke efterlefvande maka eller arfvingar
annat, sedan laga Boupteckning skedt,
än att boet till gäldens fulla betalning förslår,
men vilja säkre vara, att icke okände fordringar
sig yppa; agen då att hos Rätten, hvarunder Boet
hörer, begära kallelse å dess samtlige Borgenärer,
och gifven in förteckning med Edsförpligtelse
underskrilven på ailä dem, om veterlige äro.
2. §.
Enär kallelse på Borgenärer sa sökt är, sorn
i i §. sägs, utfärda Rätten å dem offentelig stämning,
att, på viss dag, näst efter natt och år,
gifva sina fordringar skriftligen eller muntligen
an ; och late den stämning å dess dörr anslås
och i Allmänna Tidningarne tre gånger kungö
-
Konungens Nåd. Propositioner. 215
ras, tredje gången sist fyra mänader före Inställelsedagen.
Kronans Ombudsman, Intekningsägare
och veterlige Borgenärer skola om stämningen
serskildt underrättas, sorn i 5. Cap. 11 §.
föieskrifvit är.
3- ?•
Varda makar i ägteriskanet skilde, eller upplöses
Handels-Bolag , eller varder myndig person
under Förmyndare ställd; i desse fall må
ock kallelse å Borgenären så sökas och beviljas ,
sorn i 1 och a §. §■ sägs.
4- $■
Borgenär, som sin fordran ej å den utsatte
dagen hos Rätten angifvet-, eller den ej förut
anmält, håfve sin rätt förlorat, utan så är, att
han af sökanden känd, men ej i dess förteckning
uppgifven eller örn stämningen serskildt underrättad
varit.
5- §•
Utan hinder af års-stämning må Borgenär
under anslagstiden sin fordran utsöka.
G. §.
Yppas på Inställclsedagen förut okänd gäld,
sorn större är, än att den med tillgångarne gäldas
kan; ägen efterlefvande maka eller arfvingar
att egendomen afträda eller sig urarfva göra
, som i 8 Cap. sägs, och lagge Rätten de Borcenärer,
som sine fordringar bevakat , viss dag
före, att dem med Ed fästa och ytterligare styrka
; varde ock i öfrigt med målet så förfarit,
sorn i denna Lag stadgadt finnes.
7- §■
Varder Egendom före Inställelsedagen afträdd
, då skall ny stämning utfärdas; efter ty i
ai6 Konungens Nåd. Propositioner.
5 Cnp. sågs, och deri nämnas, att års-stämningen
förfallen är.
Motiver till den före slag ne Concurs-Lagen.
Om flere Borgenärer pä en gäng hos en
Gäldenär söka betalning utur hans egendom, aitan
att Gäldenären sjelf ännu blifvit ifrån egendornen
skiljd; är väl redan Concurs i ordets
vidsträcktaste bemärkelse desse Borgenärer emel.
Ian yppad; men hvad man egentligen kallar
Concurs och som utgör ämnet för denna Lag,
lippkommer då först, när Borgenärerne hålla sig
omedelbart till egendomen. I förra fallet kan
tillgång till egendomen endast medelbart genom
Gäldc-närens egen person vinnas, emedan egendomen
honom ännu tillhörer; i det andra åter
är föreningsbandet emellan Gäldenären och all
hans egendom lossadt, och denna senare till
Borgenärerne afträdd.
Ett sådant afträdande kan ske frivilligt, eller
genom laga tvång. Huru Concurs efter frivilligt
egendoms afträde uppkommit, har i förra
författningar blifvit tillräckligen bestämdt; men,
då de omständigheter och skäl, sorn kunnat verka
tvungit egendoms afträde, ej äro lika noggrannt
upptagne, har Committén ansett nödigt
att bestämdt angifva ej allenast de orsaker, hvarå
ett sådant tvång må lagligen grundas, utan ock
den tidpunkt, då Concurs i slikt fall skall anses
hafva tagit sin början.
För att försäkra sig derom, att en Gäldenär,
sorn idkat handel eller annan rörelse, deröfver
bok hållas bör, ej må, sedan han sin e
-
Konungens Nåd. Propositioner. 517
gendom lill Borgenärerne afträdf, kunna fördem
undanhålla sine böcker, eller ock deri göra förändringar,
ar föreslagit, att Ratten eller Domhafvanden,
eriar Gäldenärs ansökning om egendoms
afträde upptagen är, skall genast låta uppteckna
och försegla Gäldenärs böcker, sorn handel
eller annan sadan rörelse anga.
Att den afträdda egendomen må med flit,
skicklighet och redlighet förvaltas, är af yttersta
vigt för Borgenärerne. -Då valet af Gode Män
och Syssloman är till Borgenärerne sjelfve
öfverlem nadt, och således al deras förtroende
till förvaltarne hetor, samt i det fall, då vid
Concurserts början Borgenärer ej tillstädes komma,
åt hvilka förvaltningen med säkerhet anförtros
kan, Domstolen blifvit ålagdt att utse
och förordna annan skicklig och vederhäftig
man, eller flere, att 1 förvaltningen biträda Borgenärer
eller deras Gode Män, liar Lagstiftaren
redan, så vidt möjligt är, sörjt derföre, att förvaltningen
må komma i redlige och skicklige
personers hand. Och, som Gode Männens eiler
Sysslomannens verkningskrets ej eller kan,
utan Borgenärernes skada, inom för trånga gränser
inskränkas, och de uti 1798 års Goncursstadga
gifne föreskrifter för sjelfva förvaltningen
finnas i det närmaste för ändamålet tillräckliga,
har Committéen endast ansett nödigt att
tillägga stadgaoden, så väl angående de tvångsmedel,
hvarigenom en tredskande Gäldenär må
tillhållas att gifva Borgenärerne eller de af dem
valde förvaltare nödige underrättelser om boets
tillstånd, och desse senare kunna förmås att ert
sådan skyldighet mot Borgenärerne fullgöra, och
s 18 Konungens Nåd. Propositioner.
att i öfrigt, på anmälan af Borgenärer, låta till
en allmän öfverläggning förekomma ärenden ,
som deras rätt och bästa röra, som ock rörande
Gäldenärs egen, af förvaltnings-åtgärderne med
den atträdde egendomen, beroende rätt.
1 anledning af förekomne tvister örn Sälja,
res rätt att behålla varor, som till Galdennren
sålde men obetaldte och ej till honom före Gon{Harsens
början lefvererade aro, har Committén
funnit en bestämd föreskrift härom vara nödig,
och, vid öfvervägande af detta ämne, ansett det
vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
och med Allmänna Lagens grunder i afseende
på öfvergång af egande-rätt■ till lös egendom,
förenligt, att säljaren i sadane fall ej är
skyldig aflemna varorne, der ej Borgenarerne
dem betala.
Vid bestämmandet af reglorne för behandlingen
med Gäldenärs person och för pröfuingen
af hans civila eller criminella ansvarighet,
bör man sorgfälligt undvika tvänne lika farliga
afvägar, nemligen att vara för sträng emot den
olycklige eller for medlidsam emot den brottslige.
Det är i synnerhet öfver skonsamhet emot
vårdslöse och brottslige Gäldenärer, som man i,
från längre tid tillbaka hört klagan här i lan.
det nog allmänt föras. Också torde händelser
kunna uppgifvas, som vittna, att denna klagan
ej saknat grund. Om brottslige Gäldenärer undvikit
bestraffning och, med en fortsatt yppig lefnad,
gäckat Borgenärer, hvilkas välfärd de upp.
offrat, och som stundom blifvit bragte i yttersta
nöd , för att underhålla Gäldenärers slösande
prakt, skulle desse händelser nödvändigt föror
-
Konungens Nåd. Propositioner. 219
snl<a allmän förargelse och ådrgga sig lagstifta*
rens uppmärksamhet. 'Då orsaken till ilern ansetts
ligga antingen i felande föreskrifter i Lag,
eller i orätt tillämpning af Lagen, eller i lamhet
vid verkställigheten, har ock Lagstiftaren tid
efter annan ansett nödigt, att till bristernes afhjelpande
granska och förbättra författningarne
angående Concursmål och Executions-Yerkct.
Senaste tids erfarenhet, som framställer (lere
bevis, huru samma Gäldenärer blifvit af den
ena Domstolen med strängare ansvar ansedde
och af den andre lindrigare behandlade, om ej
alldeles befriade, måste nödvändigt väcka den föreställning,
att Lagarne ej ännu äro nog tydliga
och bestämda, för att bereda den säkerhet oell
öfverensstämmelse vid deras tillämpning, sora
böra åsyftas.
Dä helgden af ingångne förbindelser och
af egendomsrätt genom en Bankrutt alltid varde!
störd, så är ock i sådant afseende en förbrytelse
skedd. Den, sorn begått densamma, kan vara
dertill föranledd antingen af olyckor eller af vårdslöshet,
eller ock vara uppsåtlig förbrytare. Hans
oskuld eller graden af hans brottslighet kan endast
genom undersökning uppdagas och bestämmas.
En oförmögen Gäldenär, bör således, enär
Bankrutten yppas, anses och behandlas icke såsom
oskyldig, och ej eller såsom brottslig, utan
såsom en person, hvars förhållande och lefnad
böra underkastas en allvarsam granskning, och
emot hvilken présumtion af brottslighet äger
rum, intill dess hans oskuld blifvit ådagalaggd.
Gäldenären bör skyddas, örn hans oförmögenhet
härrör af olyckor, fällas till ansvar, om
2?o Konungens "Nild. Propositioner.
iian sjelf till sin oförmögenhet varit vallande,
och straffas med stränghet, om han är bedragare;
Men olyckorne böra bevisas af Gäldenären,
vållander eller bedrägeriet af Borgenärerne.
Dessa grundsattser bar Committéen ansett
böra i denna del af Lagstiftningen antagas och
följas.
Hvad en olycklig Gäldenärs afträdes-förmon
beträffar, bar Comrnitléen, metl afvikande ifrån
förra Lagar, ansett den böra bestå endast i Gäl.
denärs åtnjutande af personlig frihet, men ej i
befrielse frän betalning med den egendom, han
framdeles Iean ärfva eller förvärfva. De skäl ,
som härtill föranledt, äro: att ingen kan anses
vara fri från en laglig förbindelse för skuld, förr
än han densamma fullgjordt: att en olycka bör
drabba personen, sorn den haft, och hans egendom,
men ej atalie personer eller deras egendom:
att den genom olycka i obestånd komne Gäldenärens
anspråk å mild och mensklig behandling
synas, med billigt afseende på Borgenärers rätt,
ej kunna längre sträckas, än att lian njuter personlig
frihet, och att Borgenären ej må af de
tillgångar, som Gäldenären framdeles tillfalla ,
angripa hvad till hans, hustrus och oförsörjde
barns underhåll nödigt är: att någon mensklighetskänslan
mera sårande syn må hända ej
finnes, än en Bankruttör efter Concursen uppkotnne
välstånd och yppiga lefnad, ställda i bredd
med Borgenärers fattigdom och nöd: att, om
den princip för Lagstiftningen i dessa mål varder
antagen, att en Gäldenär ej skall med framtida
tillgångar, enär de öfverstiga hans egna behof,
ansvara för gälden, äfven kunde med sam
-
Konungens Nådiga Propositioner• 2jl
ma stal stadgas, att Borgenärerne , tiar bans egendom
afträdes, ej borde taga ifvan honom allt
det han dä äger: och att, med bibehållande af
nyssnämnde princip, skall konna hända, att, då
Gäldenären, i anseende till godkända olyckor ,
njutit personlig frihet, en hans Borgenär, sorn
genom förlusten i hans Concurs sjelf blifvit nödsakad
att afträda sin egendom, skall, enär denna
förlust ej varder honom till godo räknad såsom
en oundviklig olycka, blifva underkastad
bysättning, och ej en gang derifrån kunna befrias,
om Gäldenären komme i tillstånd att framdeles
ersätta samma förlust.
Om bysättning må anses, egentligen vara ett
tvångsmedel, att förmå en Gäldenär att uppgifva
och till Borgenärers förnöjande afstå de tillgångar,
som eljest vore okända och således icke
för Borgenären åtkomlige , kunde ändamålet
med bysättning anses hafva upphört, sedan Gäl.
denären afträdt all sin egendom, och fiåga kunde
således uppstå, huruvida den i nämnde fall
må användas emot en Gäldenär, som , änskönt
han icke kan styrka att hans obestånd tillkommit
af olycka, utan eget vållande, likväl ej öfvertygas
om brottsligt förhållande, eller om icke
Borgenärs rätt att bysätta en sådan Gäldenär borde
inskränkas till de fall, då anledningar sig
yppade, att Gäldenären efter Cessionen vunne
ytterligare tillgångar, men dem för Borgenären
undanhölle; Men Committéen har ansett vådligt
att för närvarande tillstyrka någon mildring i
hvad i detta afseende förut stadgadt är.
I likhet med allmänna Lagen och Concurs.’
Siadgan är brottslighet hos Gäldenären indeld i
2 23 Konungens Naii. Propositioner.
tvänne grader, nemligen uppenbar vårdslöshet
Och bedrägeri. Då i synnerhet den förra kan
yttra sig på mångfaldiga olika sätt, och gränsen
emellan det mindre vållandet och den straffbara
vårdslösheten ej eller kan med ytterlig noggrannhet
i Dag angifvas, hafva Committerade funnit
sitt bemödande i denna dél böra inskränkas derhän,
att, jemte meddelande af allmänna kännetecken
på nämnde grad af brottslighet, upptaga
sådana arter deraf, som kunnat med tillräcklig
noggrannhet beskrifvas, utan farhåga, att Domaren
skulle sättas i nödvändighet att emot sin öfvertygelse
och inre känsla , tillämpa ett straff,
som endast bör drabba brottet, å olyckan eller
det mindre vållandet. Härvid har Committéen
ej kunnat undgå att fästa., uppmärkmamhet på de
missbruk af egen eller andras Credit , som erfarenheten
visat vara föröfvade i så måtto, att
personer, sorn kommit i obestånd, rn£d fördöljande
deraf, fortsatt vexelrörelse, utan tillgångar
att draga å, begagnat andres skuldebref,
dem de såsom lån uppå utgifne motforbindelser
eller så kallade Recepissen sig förskaffat;
Och , som slikt vingleri, hvarigenom nian underhåller
förtroende till en vederhäftighet, sorn
man ej ager, är till sina påföljder högst förderfligt
, har Committéen ej tvekat att utmärka det
såsom en serskild art af vårdslöshet, hvarigenom
Eorgenärens egendom kan af Gäldertären
förspillas.
Till förebyggande af den osäkerhet, som
för allmänheten uppkommit af bristande kännedom
om rätte delägare i Handels Bolag, är uti.
Kongl.
Konungens Nåd. Propositioner. 323
.Kongl, rörordningen den 28 Junit 1798 stadgade
alt hvart och ett Handels- eller FabriksBolag,
sorn antingen består af flere eller andre
i lifvet varande personer, än dem, hvilka i Bolageis
antagne firma eller handtekning tydligen
namngifne äro, eller sorn vill nyttja redan aflidne
personers namn och handtekning, bör inom
tre månader, efter det Bolaget blifvit slutadt,
vid vite af 300 Riksdaler) hos Magistrat i Stad
oell Härads-Rätt a landet skriftligen uppgifva
rätta namnen på de personer, som i bolaget taga
del och för firman äro ansvarige, samt att
denna föreskrift likaledes vid enahanda ansvar ,
bör iakttagas, då någon person från Bolaget skiljes
eller ny bolagsman intages, på det en hvar
ina kunna vinna underrättelser örn desse uppgifter
uti Rättens Inteknings-Protocoller.
Då vådan af försummadt fullgörande af
dessa föreskrifter är ganska stor för Allmänheten,
som stundom, enär misslyckade eller okloka
företag bragt ett Handels-Bolag i obestånd ,
med bestörtning funnit, att en eller flere af de
personer, åt hvilka den förment sin egendom och
välfärd vara förtrodde, utur Bolaget försvunnit,
eller aldrig varit deruti deltagande, och ansvaret
af böter icke ensamt synes vara tillräckligt
alt förmå Bolagsmännen till uppfyllande af deras
pligt, eller svarande emot påföljden af deras
underlåtenhet, har ock Cornmittéen föreslagit ,
att Bolagsmän, der de komma i obestånd, skola
för sådan uraktlåtenhet straffas såsom vårdslöse
Gäldenärer.
Bihang till Rikt-St, Prat, IS 17-1818 luta Sami, N\r 29, 3®.
224 Konungens Nåd. Propositioner.
Hvad den andra graden af brottslighet eller
bedrägeri -angar, så, ehuru äfven detta brott
tan pä ganska många olika sätt utöfvas, är det
dock genom det karakteristika känneteknet af elakhet
i uppsåt alltid säkrare utmärkt.
Den föreslagna bestraffningen är: för vårdslöshet,
arbete i allmänt arbets- och Correctionshus
eller i annat fängelse, och för bedrägeri,
utom det förut stadgade skamstraff, arbete å
fästning, å tider bestämda till deras minsta och
hogsta längd, med sådant mellanrum, som gör
for Domaren möjligt, att vid straffets åläggande
fästa nödigt afseende på större eller mindre
brottslighet inom samma grad. Beträffande säkerhet
å Gäldenärs person under Rättegången,
har Commitléen, som utgått ifrån den princip,
att Gäldenären bör endast såsom sådan, behandlas
ej såsom brottslig, men ej eller såsom oskyldig,
antagit: att Gäldenär, som sökt afträda ali
sin egendom eller till dess afträdande tvungen
blifvit, bör, i likhet rned hvad förr är stadgadt,
hålla sig inom sitt hus : att Borgenärer, om de ej
åtnöjas med en sådan säkerhet, grundad egentligen
på äfventyret af bysättning, i händelse Gäldenären
vistas utom huset vid andra tillfällen, än
då det medgifvit är, äga att låta honom på deras
egen kostnad i huset bevakas: att, i öfverensstämmelse
med hvad Dag om förvaring af
andre för Urbota brott tilltalte personer stadgar,
Gäldenärer, emot hvilka förekomma bindande
omständigheter och liknelser till brottsligt
förhållande, skola i allmänt häkte insättas;
men att häremot den Gäldenär, sorn genast git-t
Konungens Nåd. Propositioner235
ter visa, det hans obestånd tillkommit af sådan
olycka, sorn Lagen godkänner såsom gällande
skäl till hans befrielse, är berättigad att vara
på fri fot , och att lian äfven rnå i grund af
Borgenärers, samtycke, denna frihet åtnjuta , da
han med anledningar till brottslighet ej besvärad
är.
Den rättighet, som varit Embels- och Tjenstemän,
med undantag af dem, som haft uppbörd
orri händer, förut rnedgifven, ät,t under Rättegången
förrätta sine Embeten och Tjenster, har
Cotnmittéen ansett ej kunna sarnmanstå med Statens
värdighet och dess ovillkorliga fordran, att
ej någon del af förvaltningen af det allmännas
angelägenheter må besörjas af personer, som,
skiljde ifrån förvaltningen af sina egna, för sådan
orsak, sorn kan medföra vanfräjdande straff,
äro af .Borgenärer så beroende, att d.et ankommer
på (lesses välbehag att: åt Staten skänka, eller
snarare sälja en brottslig Gälderiärs arbetsbiträde,
emedan de i sistnämnda fall kunde påräkna
en större fördel för sig sjelfve. Comroittéen
kan ej föreställa sig någon anstötligare och
för Embetsmanna-anseendet mera förklenlig händelse,
ari att en Gäldenär, den man under Rättegångens
lopp tillåtit vara n fri fot, sedermera,
nar Dom faller, skulle ifrån sitt Embetsrum afföras
till arbets- eller Correciionshus eller till
fästning. På sådan grund är ovilkorligen stadgadt,
att Embets- eller Tjensteman bör, intilL
dess öfver honom dömdt är, afhålla sig ifrån
utöfningen af Eml>e(et eller 'Tjenste». Ar han
fri från brottslighet och jemväl berättigad till
Afträda»-förm ån, så kari kan ock snart förete de
Sj6 Konungens Nåd. Propositioner.
stal, hvarå han genom Dom vinner stadfästelse
på sin oskuld och rättighet till Afträdes-förmån,
och åter med obefläckadt anseende tillträda sin
tjenstgöring. Frikännes han från brott, men njuter
ej afträdesförmån, så kan han äfven , utan
att vanära Embetet, å nyo ingå i utöfning deraf,
när Borgenärerne afsäga sig deras anspråk
på hans person.
De föreskrifter angående Rättegången , som
i förra författningar blifvit gifna, äro i detta-förslag
väsendtligen bibehållna.
Hvad beträffar Bouppteknings-Ed för Gäldenär,
som till egendoms afträdande blifvit tvungen,
har Commitéen ansett honom böra edeligen fästa,
ej allenast, att han, sedan Borgenärernes ansökning
om egendomens afträdande honom kungjord
blef, någon åtgärd till deras förfång ej
vidtagit, utan ock att lian, efter fattadt beslut
att egendomen afträda , sig i berörde afseende ej
brottsligen förhållit, detta senare af deri anledning,
att en Gäldenär, som förutsett och haft
för afsigt att hans egendom afträdas skulle, möjligen
kunde, under afbidan af Borgenärernes
tvång, undansticka egendom eller i annat afseende
emot dem oredligen handla, emedan ett
sådant brottsligt förfarande före den tid, då Borgenärerne
sjelfve yrkade afträdandet af hans egendom,
af lion orja ej ansågos inbegripet under
Eden, der densamma endast uttryckligen omnämnde
hans förhållande sedan Borgenärerne
sökt tvinga honom till cession.
I anseende
till de förändringar, formulairet till den Ed, sorn
varit Borgenärer ålagd, till styrkande af derasfordringar,
hittills varit och må hända hädan efter kan
Konungens Naii. Propositioner.: 527
blifva underkastadt, har Commitéen ansett lämpligast
alt i denna Lag hänvisa till hvad derom
serskildt stadgadt är.
För att vinna större säkerhet dera, att brottslige
Gäldenärer ej ma undgå tilltal och laga bestraffning,
har Commitéen föreslagit, att allmän
åklagare skall af Domstolen tillkallas för att talan
föra, der han finner anledning dertill vara.
De föreslagne nya stadganden att, ona Rätten
pröfvar mågen fordran, i grund af en Borgenärs
jäf, antingen hel och hållert , eller till
någon del försvinna, sådant bör gälla till förmån
för öfrige Borgenärer, ändå att de ej i jäfvet
deltagit, men att den enes ändrings-sökande
i Rättens Dom ej må gälla för annan, ärogrun.
dadé å de skäl, att ej någon må genom okunnighet
om sin egen rätt och om de jäf, som äga
rum emot annans fordran, vid första Domstolen
blifva lidande, och den, som bevakat en i
sig sjelf ogiltig fordran , således ej eller draga
obehörig fördel af någons stillatigande ; och att
deremot, sedan Dom vid första Domstolen fallit,
och en hvar Borgenär baft tillfälle att deraf göra
sig underrättad orri den rätt honom och andre
tillagd blifvit, den ene genom fullföljandet
af sin talan ej kan verka upphäfvandet af den
laga kraft, Domen emot en annan vunnit.
Da det ej sällan inträffar, att Borgenärer 1
sina inlagor påstå , att med förmånsrätt utbekomma
fordringar, derföre sådan rätt efter Lag ej
ager rum, utan att anmärkning deremot af andre
göres, har Commitéen ansett den af Domstolen,
utan uttrycklig anvisning i Lag, redan antagne
Lagskipnings-princip, att ordningen och
Konungms Nåd, Propositioner.
företrädet börgenärerne emellan må efter Bag
oell fordringarnes beskaffenhet bestämmas , ändå
att jäf emot sökt förmånsrätt ej gjordt är-, i Concurs-Lagen
böra bestämdt utsättas.
X afseende på sysslomans redovisning och
Concurs-massans utdelning till Börgenärerne har
Committéen föreslagit sådane närmare bestämmelser
, som till befordrande af Borgenärers och äfven
Gäldenärens rätt ansetts nödiga.
Grunderna för delning af ett Bc emellan maltar,
eller emellan död makas arfvingar och den
efterlefvande makan, äro i Allmänna Gagen stadgade.
Huru med Bo-delning skall förfaras , om
makarne inbördes eller efterlefvande maka och
den dödas arfvingar skola varda säkre för de anspråk
, som boets före dess delning tillvarande
Borgenärer i en framtid kunna göra å den egendom,
som vid delningen tillfallit den etie eller andre
makan, eller afvingarne , är ett ämne , soi-u
under benämning af Boskillnadsmål blifvit i sammanhang
med Concurs-X’örfattningen afhandladt ,
på den grund, att Borgenärer, i de fall då boskillnad
må sökas, likasom vid annan Concurs böra
genom offentlig stämning kallas att deras rätt
bevaka.
I båda makarnes lifstid kunna frågor om
boskillnad dem emellan yppas i de fall: i:mo
Att mannen afträdt sin egendom till Borgenärer,
och att Hustrun vill undanskifta antingen
sin enskilda egendom eller ock både den och sin
giftorätt i boel, emedan hon fö i menar gälden vara
af sadan beskaffenhet, att mannen ensam derföre
svara bör, — och 2:0 Att endera makan,
utan att dep andres egendom afträdd är, vill skif
-
Konungens Nåd. Propositionen 32-gr
fa undan enskild egendom eller giftorätt eller bada,
för att undgå att dermed betala gäld , hvarföre
den andra makan likaledes bör ensam i ansvar
stå.
I första fallet har Committéen, enär hustrun,'
såsom stående under mannens målsmanskap, ej
kan vara satt i stånd, att sjelf känna eller bevaka
sin rätt , föreslagit att hon vid Concurs Domstolen
bör höras och förses* med biträde af god
man, samt att lika tid till bevakning af Hustruns
rätt må beviljas, som för anmälan af Borgenärers
fordringar stadgadt är. I andra fallet
åter har Committéen, till förekommande deraf,
att den ene makan skulle kunna utan uppenbara
skäl blottställa den andre för äfventyret af dess
samtelige Borgenärers sammankallande i likhet
med hvad förr stadgadt är, ansett en sådan påföljd
böra bero af boets tillstånd, såsom det vid'
ordentligen förrättad uppteckning utrönes.
Då endera makan död är, kan boskillnad emellan.
den efterlefvande och den andras arfvingar
sökas, 1:0 enär Sterbhus-delägare å ena si-’
dan afträde antingen sin eller den dödes enskilta
egendom eller giftorätt, eller båda, eller 2:0 u-[
tan att egendom å någondera sidan afträdd är.
I förra händelsen har Committéen, enär egendoms
afträdandet af Sterbhus-delägare å ena
sidan medför Concurs, och boets sanitelige Borgenärer
således komma i tillfälle att bevaka sin
rätt emot Sterbhus-delägarne, ansett lika tid, som
för bevakning af borgenärers rätt är stadgad, böra
förunnas den Sierbhus-delägsre som vill boskillnad
söka. I senare händelsen åter bör den,
sorn boskillnad söka vill,, det hos Rätten anmäla,
230 Konungens Nåd. Propositioner.
inom tid, sorn för urarfva - görelse föreskrifven
är.
Om föremålet för stadganderne om boskilnad
å ena sidan är, att försäkra sökandens rätt ,
hafva de,jämte föreskrifterne om urarfvagörelse
oell efterlefvande makas afträdande af sin egendom
eller giftorätt, å den andra ej mindre för
afsigt att främja Borgetiärernes rätt och fördel.
På sådan, grund är påbudit, att anmälan om boskillnad,
urarfvagörelse eller efterlefvande ma.
kas afträdande skall ske inom viss korrt tid sedan
boupteckningen hölls, vid äfventyr för den
försummande att betala all den gäld, som då veterlig
var, och orri ny gäld derefter yppas, inom
lika tid sedan den kunnig blef, vid enahanda ansvar
för försummad anmälan.
Men , då offentlig stämning utfärdas ellef
Concurs uppkommer till fö] je af någondera Sterblius-delägarens
anmälan , bör detta lända alla de
öfrige till samma lörman som de skulle hafva
åtnjutit, om sådan anmälan af dem sjelfve skett
emedan ändamålet, borgenärernes säkerhet , är
i detta afseende redan genom den enes åtgärd
vunnit.
Att denna förmån innefattar befrielse för
arfvingar, som afträda den dödes qvarlåtenskap,
ifrån all hans gäld, och för efterlefvande maka,
sorn afträdt sin egendom, ifrån den gäld hvarföre
den andra makan ensam svara bordt, efter
ty i tv Gap. 2 och 4 §. §. Giftermåls-Balken
»kills, är i Lag och Författningar förut nogsamt
bestämdt. Men i fråga om hustruns ansvar för
gäld, som under Äktenskapet tillkommit, hafva
olika meningar uppstått, om, efter 3 nyssnäm
-
Konungens Nåd. Propositioner.
de Capitel och Balk, hustrun, enär hon och mannen
bägge för en och en för bägge bundit sig
till gablens betalning, bör vara fri från vidare
ansvar för sådan gäld, då hela hennes arfvejord
i betalning galt, eller om hon med framtida
tillgångar och äfven med sin person bör ansvara.
I betragtande af hustruns förhållande
till mannen och bennes beroende af honom såsom
hennes målsman, hvilka lätteligen skola
förmå henne att underskrifva mannens förbindelser,
när han det fordrar, och ofta göra för
henne omöjligt att sin underskrift vägra, har
Committéen föreslagit att hustrun, när hon afträder
sin egendom, bör vara fri för all under äktenskapet
tillkommen gäld , der hon ej åsamkat
sig gälden i och för köpenskap eller annan näring,
den hon efter serskildt tillstånd idkat.
Hafva arfvingar eller efterlefvande maka,
i stället att genast afträda sin egendom, sökt bokiflnad
i laga tid, böra de ock njuta den förmån
förr sagd är , enär de till Borgenärerne afstå ali
den egendom, till hvars undanskiftande de genom
Dom pröfvas ej berättigade vara.
Då hustrun äger fordran för penningar eller
lösören, som förvandlade äro, har Committéen,
enär hon, i afseende å samma fordran, upphör
att vara ägare till någon viss egendom och der
emot gått öfver till de vanliga Borgenärers klass
ansett henne böra, lika med dem, sin rätt i detta
fall bevaka och styrka, i Att endera makan ej
må emot borgenärer njuta rätt till vederlag för
dess enskilda fasta egendom , sorn under akten
skåpet blifvit såld, och ej eller emot Borgenärer
ega lätt till ersättning för hvad af dess del i bo
-
»32 Konungens Nåd. Propositioner.
et gått till betalning af den andres gäld , har
Corr.rnittéen föreslagit på den grund, att i förra
fallet makan må anses hafva sjelf sålt sin egendom,
eller åtminstone till försäljningen samtyckt,
och att i senare fallet en efterräkning med Borgenärer,
arn användandet af boels egendotn för
den ena makans enskilda skulder, hvarå den andra
kunde grunda anspråk, ländande till mindskning
af tillgåtigarne, synes olämplig, då den
makan, hvars del blifvit tillgripen, ägt laga utväg,
att genom boskillnads sökande det förekomma.
Om en arfvinge vill göra sig urarfva, men
annan ej, har Cornouttéen funnit det lika litet
kunna vägras denna sednare, att, med äfventyr
af gäldens betalning, öfvertaga hela egendomen L
detta fall, sorn derest den andre sin arfsrätt försutit
eller med döden afgått; dock är till Borge-,
närernes säkerhet det vilkor för ett sådant öfvertagande
föreslagit, att den arfvinge, som emottager
egendomen, skall ställa full borgen för gäldens
betalning.
Lag-Committéens Förslag tili Concurs-Lag
i de delar, sorn Kongl Majit förundrat
eller icke antagit.
3- Cap.
4- §•
— - - - I hvartdera af des
sa
fall, skall Gäldenär för sin vårdslöshet straffas
med arbete å allmänt Arbets- eller Correctionshus,
eller i annat Fängelse, i Sex månader
till Tu år, efter omständigheterne.
Konungens Nåd. Propositioner. 233
7- §•
— - - - Styrker vårdslös Gälda
när
inför Rätten, att han sine Borgenärer till
fullo förnöjt; da må han i medborgerligt anseende
återställas, sedan han straffet undergått,
5. Cap.
32. §.
Kan frågan om Gäldenärs Afträdes-förmån
eller ansvar skiljas från Borgenärernes tvist sins
emellan, åge Rätten att deröfver förut serskilt
döma. Allmän Åklagare äge, att emot Gäldenär
föra talan, ändå att Borgenärer sin rätt eftergifva.
Ar Gäldenär rymd, gånge ändå Dom
öfver honora. Dom, derigenom Gäldenär för
vårdslöshet eller bedrägeri till ansvar fälld är,
varde i Allmänna Tidningarne kungjord, sedan
den laga kraft vunnit. Ar sådan Gäldenär Embets-
eller Tjensteman, skall ock Domen insändas
till det Embetsverk, hvarunder han för Embetet
eller Tjensten lyder, innan den verkställas må.
Förslag till ändring af 8 Cap. 1 $. Giftermåls-Balken.
1. §.
Vilja man och qvinna, der hon Enka är,
eller Giftoman i Mös vägnar , göra förord sig
emellan före ägtenskapet, då skola de det skrifligen
och med tvänne vittnen upprätta, innan
vigsel sker. Ej må förord göras om annat, än
Makarnes Giftorätt, eller till förfång för dem ,
som bättre rätt till egendomen å den tid hafva.
Ägtenskaps-förorå skall öppet ingifvas tili Rät
-
234 Konungens Nild. Propositioner.
(en i den ort der Makarne hafva sitt bo och hemvist,
eller sätta sig neder att ho, i Staden inom
Åttonde dagen och på landet å nästa Ting, sedan
vigselskett och late Rätten det i Profocollet
införas : är ej med förord så förfaret , som nu
sagdt ar, vare det kraftlöst Hvar som begär, åge
af ägtenskaps-förord.
uti 7:de Capitlet Rät'enom
dess förra Stadgl.
Förordningen den
ide visse omständighet
att hos Rätten undfå de
Förslag till ändringar
tegångS-Balken,* hvari£
gauden tillika med Kon
15 October 1810, angäe
ter i a fseende å inteckning i fast Egendom,
kommo att till deras verkan upphöra.
i. §.
Vill Borgenär sig till säkerhet låta intekria
Gäldenärs fasta Egendom, söke det hos Rätten
i det Härad, eller den Stad, der Egendomen ligger,
och lagge derhos in Skuldebref eller annan
handling, hvarpå Fordrarj sig grundar, och varde
det allt offenteligen uppläst, och uti Rättens
Jnteknings-Protocoll in förd t.
i- §•
Ej må intekning i egendom å Landet sökas,
utan å Lagtima 'ling.
3- §•
Ilar Gäld enär uti Skuldebref eller annan
handling samtyckt, att intekning ske ina, och är
skuldébrefvet eller handlingen af vittnen bestyrkt,
då äge Rätten bevilja Intekning, utan att Gäldenär
hörd vatder.
4- §•
Sökes intekning, utan att Gäldenär sådan
Konungens Nuti Propositioner. 235
säkerhet utfäst, eller hans utfästelse sa styrkt är,
sorn i 3:t!je §. sågs, ela skall Eallen honom öfver
ilen ansökning höra: är han tillstädes , när
elen göres, svare straxt dera; är han frånvarande,
salle Rällen ut viss dag, då han svara skall,
och kungöre honom Borgenär det Rättens beslut,
så lång tid förut, sorn uti denna Balk om laga
Stämning sägs, gifve ock bevis derom lill Rätten
in, sist å den dag föresatt år.
5- §,
Finnes Gäldenär i Riket, men kan ej i sitt
hemvist träffas; åge Borgenär, alt, i tvänne vittnens
närvaro fästa Räliens beslut a hans husdörr:
Ar Gäldenärs vistande okändt, eller å utrikes ort,
då intekning sökes; anmäle Borgenär det hos Rätten
, och läte dess beslut införas uti Allmänna
Tidningar, nenne gånger, första gången Sex månader
innan Gäldenär svara skall.
6. §.
Har Borgenär försummat att kungöra Gäldenär
sin ansökning, som i 4 och 5 § •§. sarts,
och viser ej laga förfall sist å den dag. som varit
Gäldenär förelagd; vare den ansökning , då.
gjord är, förfallen, utan så Itänder, att Gäldenär
ej dess mindre å den usatte dagen svarar.
7. §.
Kommer ej Gäldenär å utsatt tid med svar,
varde intekning ändå faststäld , der Borgenär styrker,
att Rättens beslut gäldenär rätteligen kungjord
t är.
8- §.
Viser Gäldenär straxt med klara skäl, att Borgenärs
fordran är gulden, eller af annan orsak försvunnen
eller ogiltig, då må ej intekning beviljas.*
236 Konungens Nåd. Propositioner.
9- §■
Nekar Gäldenär Skuldebref eller annan handling,
derå Smekning sökes, eller gör han emot
Sökandens fordran annat jäf, och finner Rätten
den fordran förty så tvistig vara , att sökanden
bör genom laga Rättegång sin talan utföra; gifve
då Rätten honom anvisning att stämma. Vi*,
ser ej sökanden sedan, i Stad inom tre månader,
och på Landet å det Ting, som infaller näst efter
tre månader, att lian stämt; vare hans ansökning
då förfallen. Lag samma vare, der sökanden
saken vinner, men ej inom sagde tid,
sedan Domen vunnit Laga kraft, den i Rättens
Inteknings-Protocoll antekna låter.
10. §.
Vill Borgenär låta intekna fordran j hvarföre
sådan säkerhet ej utfäst varit, håfve Gäldenär
våld betala, när han vill, ändå att förfallotiden
ej inne är.
11. §.
Intekning må ej ske, utan för bestämdt belopp
i penningar eller i varor. Om intekning
för omyndigs eller utrikes vistandes arf, sägs i
Arfda-balken.
12. §.
Ej må intekning beviljas i annan Egendom,
än den Gäldenären veterligen genom laga fång
förvärfvat, och deraf han ägare är, då intekning
sökes: Ar egendomen kommen i hans hand, genom
fång, som lagfaras bör, varde ej intekning
faststäld, förr än uppbud skett.
13- §•
Försummar den, som egendom förvärfvat genom
fång, derå Lagfart ske bör, att, i Staden in
-
Konungens Nåd. Propositioner. 237
om tre månader, ochåXandet sist vid det Tins»,
sorn infaller näst efter sex månader, sedan han
förvärfvade, uppbud taga, och kommer då eller
framdeles, innan, uppbud sökt är, forre ägarens
Borgenär med skuldebref eller annan handling ,
derför intekning tillåten är , håfve rätt att den
erhålla; Och söke Aya ägaren, för den inteknade
skuldens belopp, skadestånd af sin fångesman.
14. §.
Ar intekning i egendom sökt, och dör sedan
ägaren eller öfverlåter han egendomen till
annan man, pröfve ändock Rätten, om den intekning
beviljas må sedan arfvingarne eller nye
ägaren hörde blifvit. Afstår Gäldenär sin egendom
till Borgenär och har intekning deri varit
dessförinnan sökt, men ej faststäld , pröfve den
Ratt, som äger att Concursmåiet upptaga , den
sökte intekningens verkan.
1 5- §-
Då intekning beviljad varder, skrifve Domaren
bevis derom på hufvudskriften af den
handling , hyarå Borgenär sin fordran grundat.
j6. §-
Intekning, sorn fastställd varder, galle för Borgenär
ifrån den dag, han den vid laga Domstol sökt.
17. §.
Har inteknad egendom kommit i annars hand
än gäldenärens, och räcker den ej till den inteknade
gäldens betalning; vare ägaren ej till ansvar
för bristen bunden, der han ej gälden å sig
tagit.
18. §.
Äger någon intekning uti flere fastigheter
för samma fordran, utan att uppgifvit ärför
238 Konungens Nåd. Propositioner.
hvari del deraf hvarje faslighet serskilt häftar,
oell hafva andra Borgenärer å samma lid eller
sedan 1 ätit intekna en eller annan af dessa fasiigheier,
dä mä han ej låta sin intekning i någondera
fastigheten serskilt dödas, utan att alla
iutekningshafvare, sorn med honom lika rätt äga,
sä ock de, hvilkas ir.tekningsrätt senare är, dertill
samtyckt. Sker annorledes, eller later han
intekningen i någondera fastigheten förfalla; njute
ej annan rätt i de öfrige än näst efter sista
Jniekningshafvaren.
19. §.
Borgenär, som för sin fordran fatt intekning
uti flere fastigheter, må ej, till minskning
af annars lätt, sorn å samma tid, eller efter honom
låtit dess fordran inteknas i endera fastigheten,
njuta ur denna sednare betalning förmera,
an sorn i de andre fastiglieterne brister,
20. §.
Varder infeknad fastighet efter utmätning
såld för en Borgenärs fordran, då må alla öfrige
Borgenärer, som ega inteckning i fastigheten,
genast derutur njuta betalning, hvar efter sin
rätt, ändå att deras fordringar ej åro till betalning
förfallne.
21. §-
Har Gäldenär ej betalt, late Borgenär förnya
intekningen, innan Tio år till anda gått ,
sedan den beviljades, njute dock förmonsrätt efter
första inteckningen. Gör han det ej, vare
dess intekning förfallen; inen har Gäldenär afstått
sin egendom tili samtelige Borgenärerne,
förr än tiden att intekningen förnya är till ända
lupen, då njute Borgenär, som sin fordran
Konungens Nåd. Propositioner. 539
bevakar, utan förnyelse inteknings-rätfen till godo,
ända att dagen till bevakning efter sagde tid
infaller.
22. §.
Gar tiden, inom hvilken infekning i egendom
å landet förnyas bör, till anda, innan nästa
Laga Ting; antriäle Borgenär sig hos Domaren,
som har, att serskildt Ting, på hans kostnad,
innom sagde tid hålla: Vare ock Borgenär
skyldig , att intekningshandlingen eller Urtima
Tings -Rättens bevis öfver den skedde förnyelsen,
å nästa Ting hos Rätten förete, att i dess
Intecknings-Protocoll å nyo tecknas. Försummar
Borgenär något häraf, håfve inteknings-förnyelsen
förlorat all kraft.
2 3- §•
Då inteckning förnyas skall, uppvise Borgenär
inför Rätten den inteknade handlingen i
i hufvudskrifr, och skrifve Domaren intekningsförnyelsen
derå. Är Borgenärs hemvist utom
det Härad eller den Stad, der den egendom ligger,
hvari intekning skett, må han dock inför
Rätten i den ort, hvarest han bor, förete inteknings-handlingen,
att i dess intéknings-Protocoll
inloras; och varde Borgenärs ansökning
om inteknings-förnyelsen af Domaren å handlingen
teknad: sedan gifve Borgenär bevis härom
in till den Rätt , som intekningen beviljat,
inom den tid, som i 21. §. sägs; och vare detta
så gildt, som om handlingen der företedd varit.
24- §•
Då Gäldenär sitt skuldebref Ijos Rätten företer,
och således viser, att han skulden till fulBihing
till Riht~St. Prat. x817-1818 1-s‘tt Sami. N\r 3j, 31.
g^o Konungens Nåd. Propositioner.
lo betalt; varde intekningen dödad och sädant
straxt å Skuldebrefvet tecknadt, så ock i Protocollet
skrifva.
25. §.
Utan hinder af skedd intekning må de jäf,
Uäldenären sedan gör emot den inteknade fordran,
pröfvas, der ej intekningen är grundad å
hans egit erkännande inför Rätten, eller jäfven
förut pröfvade varit.
26. §.
Nojés man ej åt Rättens Beslut i desse
mål, håfve lof att besvära sig deröfver 1 HofRätten
inom den tid, som i 16. Cap. 1. §.
stadgas,
27. §.
Intekningar, Upbud och Lagfarter, Agfenskaps-förord,
så ock mål, sorn angå Förmyndares
förordnande, skola, hvardera för sig, uti sershilte
Protocoller införas, men alla Protocollerne
i ett band sammanhäftas. I brädden af hvardera
Protocollet skall ock för hvarje mål leknäs
namnet på personen, som det angar, eller ege -  domen, sorn inteknas eller uppbjudes. Har någotdera
af de mål sagde äro, ej förevarit; varde
det på sitt ställe anmärkt.
28- §.
Sedan Häradshöfding hvarje gång om året
hållit Ting i sitt Häradshofdinge-döme, sände
han in till Hof-Rätten, inom en månad derefter,
Protocollerne i alla de mål, som i 27 §. nämnde
aro, vid bot Tte daler för hvar dag han uteblifver,
vare sig med ettdera af desse Protocoller
eller med alla- Rådstufvu-Rätt gore det
för hvar månad, inom fjorton dagar derefter,
Konungens Nuti. Propositioner.
vid lika bot. Är ej anmärkning gjord, sorn i
27 §. sägs, dä nägotdera af desse mai icke förevarit;
vare derföre bot, som för uteblifvandet
med Protocoll.
Lag-Committéens Motiver till de föresi agne
Ändringar uti 7:de Capitlet Rättegångs-Ba/ken.
Dä Coffimittéens förslag lill ändringar uti
7:de Cap. Rättegångs-Balken hufvudsakligen är
byggdt ä de grunder, som, i afseende på intekning
i fast egendom', förut varit genom Dag
och Författningar fastställa, har Cornmitléen endast
ansett nödigt att närmare uppgifva skälen
till en del ändringar eller tillägg i förra stadganden.
Enär Borgenär företett Skuldebref , deri
Gäldenär gifvit lof till intekning, hafva Dom—
stolarne, utan att anse Gäldenärs hörande nödigt,
intekning beviljat. Deytta förfarande anser
Cotnmittéen böra godkännas; Dock, sorn Dagen
fordrar, att de Afhandlingar i allmänhet, som
gifva Sak-rätt i fast egendom, skola med vittnen
bestyrkas, så har Committéen för inteknandet
stadgat det vilkor, att handlingen, hvari Gäldenär
dertill samtyckt, skall vara bevittnad.
Genom Kongl. Förordningen den 15 October
1810 är ibland annat stadgadt, att den Borgenär,
som intekning sökt, men icke inom sextiotre
dagar derefter af Domarens öfver Ansökningen
meddeldte Protokolls-Utdrag lemnat Gäldenären
del, då han inom Riket är boende, och
,2 48 'Konungens Nådiga Propositioner.
i de fall, då han ej kunnat träffas , eller hans
vistande är okändt, eller å utrikesort, med kungörandet
så förfarit, som serskildt föreskrifva!:
är, bör någon förmån af den sökta intekningen
icke till godo njuta.
Detta stadgande förutsätter, att Domaren
alltid skall utställa Borgenärens ansökning till
cornmumcation med Gäldenären på en längre
tid än sottiotre dagar, emedan den förre ej dessförinnan
förlorar förmånen af den sökte intekningen,
och något rådrum dessutom måste gifvas
Gäldenären, att, efter erhållen del af Ansökningen,
med svar derå inkomma.
Men detta långa uppehåll är ofta onyttigt,
hälst då Borgenären och Gäldenären ega sitt
hemvist i samma ort, der den egendom ligger,
hvari intekning sökes.
Ändamålet med högstberörde författning synes
lättast vinnas, och bådas rätt och förmån säkrast
förvaras ogIi hefordras, om den Sökande
förpligtas underrätta Gäldenären om sin Ansökning
så lång tid före den till svars afgifvande
utsatte dag, som i Rättegångs-Balken för Stämningstillställande
stadgas, allt efter afståndet af
den ort, der den Svarande bor och vistas.
Domarens åliggande att så bestämma tiden,
då svar skall gifvas, att Sökanden ina medhinna
fullgöra sin skyldighet, är så klart, att något
Förordnande derom ej här funnits nödigt.
De öfrige i 1810 års Förordning gifria föreskrifter
äro begagnade, med fästadt afseende på
den enhet i principer, som i Lagen bör vara rådande
Då
Gäldenär nekar Skuldebref eller annan
Konungens Ndd. Propositioner".
Handling, derå intekning sökes , eller annat jäf
emot Sökandens fordran gör, anser Committéen
Eallen ega att pröfva, om Sökandens talan till
utförande genom Laga Rättegång förvisas bör;
Dock att hans rätt till intekning må vara förvarad,
der han iakttager vissa föreskrifne tider,
att stämma, och , om han Saken vinner, att
Domen i Inteknings-Protocollet anteckna låta.
Uti Kongl. Concurs-stadgan den 28 Juni!
3798 föreskrifves: det ej någon intekning må
gälla, som en Ägare sjelf, utan viss Långifvares
och Summas nämnande, begär i hopp om
framdeles undfående Lån; men att, der viss Långifvare
och Summa nämnd är, den, som Lånet
gifvit, är pligtig att inom utsatt tid, Gäldenär*
Skuldebref till påskrift uppvisa, och att, derest
ej så förfaret är, intekningen icke äger någon
verkan framför dem, hvilka, sedan den först begärd
blef, låtit sine fordringar inteknas.
Att viss Borgenär och viss Summa skola
uppgifvas, anser Committéen väsentligen erfordras
för inteknings erhållande, men, hvad den
öfriga delen af förenämnde Stadgande beträffar,
har Committéen ej trott sig äga full anledning
till dess bibehållande.
Om man dermed velat förekomma, det Gäldenären
skulle kunna sjelf tro sig behålla sitt
inteknade skuldebref, för att, då han afträder sin
egendom till Borgenärer eller eljest, göra det i
någons, vare sig föregifven eller verklig, Borgenärs
hand gällande , till förfång för alla de öfrige;
Så kan ett sådant ändamål ej, genom ifrågavarande
föreskriftir, med säkerhet vinnas, ernedan
Gäldenären, innan hans obestånd yppa
-
Konungens Nåd. Propositioner.
defe, kunna!; antingen forma annan man att vid
Hatten framställa sig såsom Förstrnckningssjifvare
och derefter till honom återställa Skuldebrefvet
eller ock utur verklige Först rack ni ngsgi Tvärens
hand det inlösa, for att sedermera begagnas.
Då brottsligheten hos ilen Borgenär , sorn
kunde i samråd med Gäldenären bevaka en falsk
Fordran, och hos deri Gäldenär, hvilken, sedan
han sjelf fattat beslut om sin egendoms afträdande
eller dertill tvungen blifvit, gynnar någon
Borgenär med intekning eller annan säkerhet,
dessutom i Concurs-Lagen belägges med
sådane stral!, sorn anses tillräcklige att derifrån
afhålla; så synes på förutsättningen af slik brottslighet
något inskränkande tvång å lofhga afhandlingar
eller någon afvikelse ifrån andre
godkände Larjstiftningsprinciper ej böra grundas.
Det är af yttersta vigt att noga skilja emellan
en fordrans giltighet, och lagligheten eljer
verkan af dess intekning.
En fordran kan vara ogiltig, fastän intekning
derföre i Laga ordning skett, och intekningen
kan blifva kraftlös, ehuruväl fordran är
Joltig
Lagstiftaren
bör, å ena sidan, förekomma,
att intekning må ske för ogrundade fordringar,
men, å den andra, lätta utvägen för en Borgenär
att vinna säkerhet för en verklig fordran.
I sistberörde afseende har Lagen i 7 Cap.
Rättegångs-Balken tillåtit, att intekning ma fastställas,
så väl da den uppgifne Gäldenären ej å
den honom förelagde och kungjorde dag svarar,
som ock i det läll, att hart nekar sin skuld, men
Konungens Nåd. Prop&sitioner'. 245
ej straxt gitter med klara skäl visa, att den är
gulden.
I båda dessa händelser blifver det möjligt
att intekning sker för en ogiltig fordran. Anvisning
är väl tillika Gäldenären gifven, att
Jeunna i Hof-Rätten besvära sig ofver den skedda
intekningen; Men, om han det försummar,
blifver fråga: hvad verkan sådan intekning må
medföra ?
Omöjligen kan den åtgärd, som endast skall
bereda säkerhet för en giltig fordran, sjelf tillika
blifva grund för fordrans giltighet. Densamma
är aldeles oberoende af inteknings-åtgärden,
och måste efter Lag pröfvas, utan afseende
på den sednare, hvars verkan deremot af
en sådan pröfning beror.
En föregifven Gäldenärs försummelse att
besvära sig öfver intekning för en ogiltig fordran
kan således ej medföra den påföljd, att han
anses oberättigad att få dess jäf emot den inteknade
fordran lagligen piöfvade; och, om de finnas
grundade, bör inteknings-rätten förfalla, emedan
intekning för en fordran, som ej är verklig, är
i sig sjelf en nullitet.
Af dessa anledningar har Committéen föreslagit,
att, utan hinder af skedd intekning, de
jäf, Gäldenären sedan gör emot den inteknade
fordran, må pröfvas, likväl med tillägg af de
inskränkande vilkor: att en Gäldenär ej må kunna
rygga sitt inför Rätta gjorde erkännande af
sin skuld, eller erhålla ny pröfning af de jäf
sorn förut pröfvade varit.
Då någon Borgenär för en och samma fordran
vunnit intekning i flera f-stigheter. utan
i!46 Konungens Nåd, Propositioner.
att bestämdt varit, för huru stor del en hvar
häfta skulle, och andre Borgenärer å samma tid
eller sedermera erhållit intekmng i någondera
af dessa fastigheter, har ofta emellan inteckningshafvaren
uppkommit en collision i rättigheter,
för hvars slitande Domaren eller Exekutorn
saknat bestämd ledning af Lag. Denna brist
har Conmiiltén sökt afhjelpa genom reglor för
en billig medling emellan allas rättigheter.
Protocol1 hållet uti Kongl. Maj:ts Högste
Domstoly Fredagen den z Januarii
1818.
Närvarande:
Justitiae-Råden: Torén'.
Grefve Hamilton.
Friherre Kurck.
Noréus
Petersson
Ekorn.
Tillförordnade föredraganden, förste Expeditions-Secreteraren
Forelius anmälte i underdånighet
att. Xiag-Committéen, på Kongl. Majus
Nådiga befallning utarbetat förslag till ConcursLag
och öfverlemnat till Kongl. Majrt samma
förslag jemte underdånig Skrifvelse af den 27
nästlidne December, hvaruti grunderna till de
förändrade stadganden som nämnde förslag ensot
förut gällande Författningar innehåller,
blifvit anförde och närmare utvecklade, äfvensom
derjemte bifogade serskilte förslag ej mindre
till ett stadgande, som i stället för 1 §. g
Konungens Nåd. Propositioner.
Cap. Gifte rmåls-Balken kunde antagas, än ock
till föreskrifter otn inteckning uti fast egendom.
Ijäsning af desse handlingar börjades men
hants ej till slut.
Magn. Torén.
Högsta Domstolens Ledamöter åtskiljdes kl.
f till 3 e. m.
In fidem Protocolli
Birg. Kr. Rothoff.
Protocoll hållet uti Kongl. Maj:s Högsta
Domstol, Lördagen den 3 Januarii
1818.
Närvarande:
Justitiaj-Kåden Torén
Grefve Hamilton
Friherre Kurck A:
Norelius
Petersson
Ekorn.
De ifrån Lag-Committéen jemte underdånig
Skrifvelse af den 27 nästledne December
till Kongl. Maj.t öfverlemnade och förledne gårdag
uti Högsta Domstolen anmäldte förslag ej
mindre till Concurs-Lag än till ett Stadgande ,
sorn i stället för 1 §. 8 Gap. Giftermåls-Balken
kunde antagas samt till föreskrifter om intelcning
i fast egendom blefvo nu läste till slut;
Och börjades öfverläggning till det utlåtande,
som af Högsta Domstolen häröfver kom
-
34S Konungens Nåd. Propositioner.
mer alt afgifvas; hvilken öfverläggning skulle
nästkommande Torsdag fortsättas.
Magn. Torén.
Högste Domstolens ^Ledamöter åtskiljdes
kl. * till 3 e. m.
In fidem Protocolll
Birg. Fr. Rothoff.
Protocoll hållit uti Kongl. Maj:Is Högste
Domstol Thorsdagen den 8 Januarii
1818.
Närvarande :
Justitise-Eådeu Torén.
Grefve Hamilton.
Friherre Kurck.
Noréus.
Petersson.
Ekorn.
Sedan Högsta Domstolen den 3 innevaranmänad
börjat öfverläggning, angående de från
I.ag-Committéen inkomne förslag till ConcursX,
ag och till förändring af 1 §. 8 Cap. GiflermålsBalken,
äfvensom till föreskrifter om intekning
i fast egendom, så fortsattes nu granskningen
af de i nämnde förslag upptagne ämnen; och vid
Concurs-Lagerts 3 Cap. 4 §., som för vårdslös
Gäldenär stadgar straff af arbete å allmänt Arbets-
eller Correctionshus, eller uti annat fängelse,
i sex månader till två år, efter ornständigheterne;
— Fästade Högsta Domstolen uppmärksamhet
derå, att beskaifenheten af de i Riket
befintelige Arbets- och Corrections - Inrättningar
icke medgifver behörigt äfskiljande af de for o
-
Konungens Nild.
lika orsaker dfer haline personer, hvadan påföljden
för den grad af brottslighet, som här ofvan
förrnäles, syntes blifva strängare, än vederborde,
och både i fysiskt och synnerligast i moraliskt
afseende menligt för den, som lomme att samma
påföljd vidkännas, derförutan , genom det före-'
slagna alternativet af arbete i Corrections-hus eller
i annat fängelse, en olikhet i besirafiningen
för enahanda förbrytelse skulle uppkomma, som
ej instämde med den fordran, att Lagen borde
lika drabba alla , ehuruväl för de å AUmrina
aibets-inrättningar förvarade personer, efter olika
förmåga och skicklighet, olika användande af
krafter kunde och borde äga rum.
Högsta
Domstolen tillstyrkte alltså, att det föreslagna
alternativet af arbete å Arbets- och Correctionshus
måtte uteslutas, och påföljderue inskränkas
till fängelse, hvarunder Gäldenären, så vidt något
för honoip tjenligi arbete vöre att tillgå ,
borde dertill hållas.
Beträffande de föreskrifter, sorn 7 §. i 3:dje
Cap. och 32 §. i 5 Cap. stadga, angående Gäldenärs
skylldighet, att för vårdslöshet undergå
straff, oaktadt han sine Borgenärer till fullo förnöjt,
och om allmän Åklagares rättighet, att emot
Gäldenär föra talan ändå att Borgenär sin rätt
eftergifvit, yppades emellan Högsta Domstolens
Ledamöter skiljaktiga meningar.
Med anta
gande
deraf, att sådant vårdslöst förhållande, sorn
i den föreslagna Concurs-Lagén utmärkes, inne
fattar brottslighet af skadligt inflytande på det
allmänna förtroendet, och att förbrytelse af sådan
art bör genom Statens försorg befordras till
ett efter förbrytelsen lämpadt ansvar, ansågo Ju
-
250 Konungens Kail. Propositioner.
Stitise-Råden Ekorn, Friherre Kurk och Grefve
Hamilton det böra, förblifva vid hvad JLag-Committéen
härom föreslagit.
Justitia Rådet Pitersson yltrade åter; Det
torde böra raedgifvas , att det förhållande, sona
en vårdslös Gäldenär ådagalägger, i sin natur
vida skiljdt frän brott, icke innefattar någon förseelse
mot andra, an dem , som sin egendom honom
förtrott, och man har då i JLagstiftningen
redan sträckt orntankan långt, när man., att förekomma
enskildt lidande af andre medborgares
mindre eftertänksamma lefnadssätt och beräkningar,
sökt, att med äfventyret af en sträng bestraffning,
tvinga den oordentlige eller oförsigtige
till en noggrannare omsorg för säkerheten
att kunna fullgöra sina förbindelser.
Man late ock härvid komma i betragtnnde:
att, 0111 det är onekligt, att personer kunna finnas
sorn med ypp gliet och oordning i sin lefnad
eller vågsamhet i företag och vårdslösad
tillsyn vid näring eller rörelse, förena medvetande
af en fullkomlig brist på utvägar, att rätta
det ojämna i deras vacklande mer och mer
eftertänkliga ställning; som antingen dåragtigt
hoppas, alt genom en slump blifva hulpne ur
deras brydsamma belägenhet, eller fräckt hysa den
mäst ihärdiga bekymmerlöshet för det öde dem
väntar och de följder, som deraf kunna uppstå,
det ock är äfven så visst, att sådane gifvas, hvilka,
med lika anledning till egen förebråelse,
likväl ega en i deras omdöme grundad öfvertygelse,
att icke förtjena andras; Sådane, hvilka
dels med påräknande af förmögne Föräldrars eller
Anhöriges frikostighet eller andre fördelar ,
Konungens Nåd. Propositioner. '951
dels ‘1 förtroende till pröfvade vänners biträden,
både lifligt önska och roed skäl förmoda, att de,
med rättelse af begångna och djupt ångrade oförsigtigheter,
skola redligen kunna ersätta hvad
för ögonblicket i deras tillgångar brister.
Ingen tvekan kan uppstå, att ju emellan desse
tvenne klasser af förstörare eller vårdslöse
Gäldenärer finnes en betydlig skillnad; Och jag
vagar tro, att det är endast åt den förre af dera,
sorn Lagen bör syfta med en bestraffning, hvilken
ett uppsåtligt gäckeri med Borgenärers förtroende,
men icke ett ungdoms oförstånd, eller
felslagne billige förhoppningar rätteligen förtjena.
Det synes då vara olyckligt nog, att en
lika sträng behandling för desse, lill tänkesätt
och afsigter skiljaktige personer icke kan förekomma?,
så länge någon sådan omständighet icke
inträffar, sorn bör verka på öfvertygelsen om
det moraliska förhållande, hvars säkra bedömande
är utom gränsen af en Juridisk bevisning,
och det är derföre, i min tanka, så mycket större
skäl, att den enda händelse , som verkligen
kan isägas styrka denna öfvertygelse, att Gäldenären
efter börjad Concurs, dock förr eller sednare
redligen förnöjer sina Borgeuärer, må anses
fullt gällande till befrielse ej blott från någon
del af straffet, såsom Lag-Gommitteens förslag
innehåller, ulan från hela deri stadgade bestraffningen,
eller hvad Gäldenär ej till äfventyr?
redan af densamma undergått, när Borgenärerne
vises vara fulleligen godtgjorde, hälst det
för öfrigt måste förtjena uppmärksamhet, att en
Vårdslöa Gäldenärs förhållande i alla andra fall,
äh då Concurs inträffar, icke vöre föremål för
Konungens Nåd. Propositioner.
Straff-lagens åtgärd, samt att, utan hoppet om
hans fullkomliga befrielse, ett hjelpsamt biträde
af anhörige eller vänner ofta skulle uteblifva,
såsom till sitt väsendtlig* ändamål förfeladt, och
Borgehärerne må hända svårare än Gäldenären
sielf. få känna tyngden af hans bestraffande, då
tle förlora en ersättning, soln de eljest kunnat
påräkna.
Jag föreslår alitsa i underdånighet, att sista
meningen af detina §. måtte sålunda rättas:
’’Styrk,er vårdslös Gäldenär inför Rätten, att han
”söne Borgenärer till ful lo förnöjt, vare han fran
*’allf vidare ansvar fri. Sker det sedan han fän.
”gelsestralfet undergått, varde lian dock i Med*
^borgerligt anseende återställd.’’
Såsom en följd af denna rättelse , skulle
ock föreskriften i 33 §. af detta Gap, jemkas
till detta innehall, att, om vårdslös Gäldenär visar
sig hafva sine Borgenärer förnöjt, upphörer
för allmän Åklagare all vidare befattning med
målet.
.1 ust it iffi-Rådet Noréus instämde i den af
Justitia? Rådet Petersson yttrade mening; Och Justinaa
Rådet Torén utlät sig: Då det åligger mig
att afgifva yttrande öfver den föreslagne Concurs-Lagén,
har jag, föranledd af min öfvertygelse,
ansett mig dervid böra i underdånighet
framställa följande anmärkningar.
Uti 3ulje Gap. 7 §. 4 Gap. 5 och 8 §■ §. 5
Cap. 31 har, efter mitt omdöme, för liten åtskillnad,
hvad personliga friheten angar, blifvit
iagttagen emellan bedragaren och deri vårdslöse
Gäldenären.
Desse §■ äro så lydande: 3 Cap. 7 §.
Konungens Nåd. Propositioner. 353
”Vårdslös eller bedräglig Gäldenär njute ej aflrä”desförmån
(det vill säga personlig frihetj för
”den skada han af olyckor haft, som i t §. säges. —
”Styrker vårdslös Gäldenär inför Rätten, att han si”ne
Borgenärer till fullo förnöjt , då ina han.
”i medborgerligt anseende åter st ii 11 as, sedan han
”strallet undergått: 4 Cap. 5 §. Förekomma emot
5 Gäldenär bindande omständigheter och liknelser
”till vårdslöst eller bedrägligt förhållande, da skall
”lian i allmänt häkte insättas- 4 Cap. 8 §. ”Gitter
”Gäldenär visa, att hans obestånd tillkommit endast
”af olyckor, <lå må Rätten tillåta honom, att vara å
”fri fot. Bevilja samtelige Borgenärer Galdenärer
”en sådan frihet; vare Lag samma, der Piätten ej findler
bindande liknelser till vårdslöst eller bedrägligt
"förhållande hafva emot honom förekommit: 5
”Cap. 32 §. — - Allmän Åklagare åge, att emot
”Gäldenär föra talan, ändå att Borgenärerne sin
”rätt eftergifva.”
Begreppet om Bedragaren är likväl efter
mitt omdöme, vida sk il jt från begreppet om en
vårdslös Gäldenär. Len förre är , efter hvad
Lag-Commitféen antagit, utmärkt af elakhet i upp.
så t. Bedragaren är vådlig för Allmänna säker,
heten; Och derföre må Actor Publicus och åtalet
och straöet gerna följa honom tätt i spåren
; Men annorlunda förhåller det sig med en
blott vårdslös Gäldenär; Och jag får i underdånighet
framställa de skäl, på hvilka jag grundat
den enskilta öfvertygelsen, att det hädanefter
som hittills bör komma att bero af Borgenärens
uttryckliga påstående, huruvida den vårdslöse
Gäldenären må sättas i allmänt häkte.
Transactionen emellan en Borgenär och en
254 Konungens Nåd. Propositioner.
vårdslös Gäldenär är, efter allt hvad jag kan
finna, en enskildt handling, hvarmed den offentliga
Skyddsmakten icke annorlunda äger att
skaffa, an så vidt Borgenären söker, att i laga
ordning göra siri rätt gällande. Efter naturlig
rättvisa och billighet eger en Borgenär, att, om
lian vill vara sträng och sådant yrka, till ersättning
för sin fordran, sorn icke annorlunda kan
fullt utgå, använda åtminstone en del af Gäldenärens
tid och arbetsförmåga- Enär nu ett sådant
tvångsmedel är öfverlåtit åt Staten, återstår
likväl altid Borgenärens primitiva rätt, att med
anspråk på bifall yrka eller icke yrka användandet
deraf. Ofelbart måste det vara en Borgenärs
rätt, att eftergifva liela dess fordran , och
af denna vidsträcktare rätt , mäste äfven följa
den, att icke begagna sig af ett tvångsmedel ,
hvarigenom en brist i betalningen kunnat utprässas.
En medborgares person är af högre
värde än dess egendom eller någon del deraf;
Oell då Eagen i 35 Cap. MissgerningsBalken
förklarat, att i mål, sorn angå mindre våldsamheter
å personer, ingen må kära, utan rätter
Målsägande, mäste efter den analogie, som bör
äga rum i Lag och lagliga förhållanden, äfven
deraf följa, att uti en enskild affär, deruti bedrägeri
icke ingått, emellan Borgenär och Gäldenär,
någon annan, än rätter Målsägande icke
äger kära eller påstående göra; Och då denne
icke yrkat allmänt häkte, bör, efter mitt begrepp,
frågan derom förfalla.
Ett afvikande från desse grunder, eller godkännande
af den sats, som Lag-Comrnittéen antagit
,
Konungens Nåd. Propositioner- 2,55]
tagit, att, oagtadt Borgenärerne beviljat en vards.'
lös Gäldenär rättigheten att vistas pä fri fot, harf
anda bör för sin vårdslöshet strafFas med arbete
å allmänt Arbets- eller Corrections-hus , eller i
annat fängelse i sex månader till tu år, efter
omständigheterne, skulle vid tillämpningen medföra
följder, som, efter mitt omdöme, skuile blifva
alltför stränga. Jag föreställer mig en rätt-:
skafferis Borgersman, omgifven af en talrik famiK
le och en vidsträckt handtering: verksam i sini
krets, och ordentlig och oförvitlig i sin vandel»
noggrann i uppfyllandet af sine förbindelser, hac
han under en lång följd af år, förvärfvat sig ett
välförtjent förtroende; men conjuncturen föränxlras:
handteringen blir mindre lönande: Pen-,
jnngvärdet försämras: Inrättningar till hvilka hani
på goda grunder haft förtroende , Upphöra , att
bett ia de invisningar, dem han emottagit: olyckor,
» sera ej kunnat förutses, tillstöta, sorgerna
öfverväldiga hans sinne och sjuklighet antastat
hans fysiska existans. I en sådan ställning är hant’
löga skicklig eller hogad, att sjelf vårda sina angelägenheter,
som emedlertid bestyras af hans betjening.
Omsider efter någorlunda återhämtad sinnesstyrka
och krafter finner han sin handtering alldeles
vanvårdad, sin ställning försvårad och Cession
oundviklig. Han anmäler sig derom i behörig
ordning: — Emedlertid hafva penningar;
i hans namn och för hans räkning blifvit, un-j
der de sista tretio dagarne upplånte, hvilka icke
kunna redovisas, och derigenom är stämpeln af
vanvård satt på hana förhållande: Borgenärerna
göra icke något påslående om hans häktande:
fiihang till Rikt-St. Prej. 1S17—181$. l»U Sjml, % 53. ii.
256 Konungens Nöd. Propositioner.
Tvärlom skola de offentligen medgifva hans filhet
: Och på sådan grund äger Domaren, i stöd
af 5. och 14 §• §. i Concurs-Stadgan den 28 Juni
379S, att bifalla, det han må vara på fri fot;
M en skulle samma person dömas efter den nu
föreslagna Concurs-Eagen, så blir förhållandet
annorlunda. Enligt 4 Cap. 5 §, mäste han, uppå
den offenteliga Åklagarens derom gjorde påstående,
vid Rättegångens början insättas i allmänt
häkte , emedan bindande omständigheter
och liknelser till vårdslöst förhållande emot honom
förekommit. Om han sedermera vi9ar verkliga
Olyckor,Cap. 7 §.) som frän början vållat hans
obestånd: Om Borgenärerne sjelfve medgifva,
(4 Cap. 8 §.) att han må vara på fri fot : Om
han ändtligen inför Rätten styrker att han till fullo
förnöjt sine Borgenärer (3'Cap. 7 §.); så måste han,'
som, hänförd af vidrigheter, varit befunnen méd
vårdslöshet och vanvård, ändå straffas. Den gamle
mannen skall ryckas från de sina, slitas utur
den krets, der han ännu kunnat vara nyttig och
arbeta af sin skuld, och släpas till ett Correctionshus,
för att derstädes inblandas med verkliga
förbrytare eller missdådare. Månne jag misstager
mig, om jag tror att en sådan behandling
med en Medborgare, som aldrig af uppsåt varit
brottslig, är för sträng?
Det inkast torde likväl härvid möta, att
strängheten kunde va<a nödig, för att motarbeta
slöseri, dobbel och uppenbar vanvård, som kan
hända tilltagit ; Men dessa * ofullkomligheter äro
motsatser af sparsamhet, ordentlighet , flit och
omtanka, — egenskaper, som haldie tillhöra mo
-
Konungens Nåd. Propositioner. 357
ralitetens område , än Lagstiftningens. Det är
genom uppfostran och goda efterdömen, som dygderne
beredas och befordras. Om uti det unga
sinnet Religionens sanningar och bud, med öfvertygelsens
värma och kraft inskärpas; om det
uppväxande Slägtet tidigt vänjes vid flit, ordning,
sparsamhet och måttlighet; Om de högre och mera
upplyste sarnhällskretsarne förelysa de ringare
med efterdömen af sedlighet och en tarflig trefnad;
så torde skärpta Lagar till sedernas befordrande
blifva föga behöflige; Och deras användande
skulle, innan förenämnde åtgärder föregått,
kan hända vara lika så litet lämpligt, som
det skulle vara, att med stränghet aga ett barn,
derföre atf det fallit innan det lärt att gå.
På dessa grunder tillstyrker jag i underdånighet,
att en vårdslös Gäldenärs personliga ansvar,
som torde böra inskränkas till allmänt häkte
ifrån sex månader till Tu år, efter ornständigheterne,
icke i annat fall må äga rum , än
derest Borgenärerne ej annorlunda sig åtnöja låJ
ta, samt att, derest denna underdåniga mening
skulle bifallas, förenämnde §. §. samt 6 4 Cap.
och 34 §• 5 Cap. i den föreslagne Concurs-Lagen
måtte i öfverenstämmelse dermed ändras.
Högsta Domstolen fann härförutan ej anledning,
att vid Lag-Committéens afgifne Förslag,
så väl till Concurs Lag , som till ändring af 8
Cap. x §• Giftermåls-Balken, äfvensom till föreskrifter
angående Intekning i fast Egendom, något
i underdånighet anmärka, utan tillstyrkte, att
samma förslag i allt öfrigt måtte oförändradt antagas.
Magn. Torin.
c5g Konungens Nöd. Propositioner.
Hogsta Domstolens Ledamöter åtskildes kl,
| tild 3 e. m.
Infidem Protocolli
Birg. Fr. Rothoff.
Protokoll, hållet på Stockholms Slott den
jff Februarii 1818.
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Radet,
dervid Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen var
tillstädes ,
i närvaro af:
Hans Exellence, Justitiae Stats-Min istern m. m?
Herr Grefve Gyllenborg,
■Hans Exellence, Stats - Ministern för Utrikes
A-renderne m. m. Herr Gefve von Engeströmi
Hans Exellence, m. m. Stats-Radet Herr Grefve
Rosenblad,
Hans Exellence , Stats-Radet m. m. Herr Friherre
Lagerbring,
Hof-Cansleren m. m. Herr Friherre af Wetterstedt
Stats-Radet m. m. Herr Friherre Cederström,
Stats Rådet m. m. Herr Friherre Skjöldebrand
Stats-Radet, Grefve Mörner,
Justitiie-Råden Torén och
Grefve Strömfelt,
Tillförordnade Justitire-Canzleren Turdfjttll,
Förste Expoditions-Secreteraren Forelius ani
malte i underdånighet de ifrån Lag-Committéen,
jemte underdånig skrifvelse af den 27 nästlidne
Decetpber till Kongl. Majit öfverlemnade Förslag
ej mindre till Concurs-Lsg. än till ett stadgande
, som i stallet för 1 §. i 8 Cap. Gifter
-
Konungens Nåd. Propositioner. *59
måls-Balken kunde antagas, samt till föreskrifter
om intekning i fast Egendom.
Då dessa Förslag uti Högsta Domstolen,
den 2> 3 och 8 sistledne Januarii förevarit, hade,
på sätt Protokollerne för nämnde dagar närmare
utvisar, Högsta Domstolen vid ConcursLagens
3 Cap. 4 §. , sorn för vårdslös Gäldenär
Stadgar straff af arbete i allmänt Arbets- eller
Corrections-Hus eller uti annat fängelse, tillstyrkt,
att, med uteslutande af de arne förstnämnda alternativer,
påföljden måtte inskränkas till fängelse
, hvarunder Galdenären, så vidt något för honom
tjenligt arbete vöre att tillgå, borde dertill
hållas. — Och hade derförutan, i afseende på de
föreskrifter som 7 §. i 3 Cap. och 32 §. i 5 Cap.
stadga, angående Gäldenärs skylldighet att för
vårdslöshet undergå straff oaktadt han sine Borgenärer
till fullo förnöjt och om allmän Åklagares
rättighet att emot Gäldenär föra talan ändå
att Borgenär sin rätt eftergifvit, emellan
Högsta Domstolens ledamöter skiljaktiga meningar
yppats; hvarvid Justitias-Råden Peterson och
Noréus ansett den händelse, att Gäldenär efter
börjad Concurs redligen förnöjer sina Borgenärer,
böra vara fullt gällande till befrielse , ej
blott från någon del af straffet, utan från hela
den stadgade bestraffningen elior hvad Galdenären
ej till afventyrs redan af den samma undergått,
då Borgenärerne visas vara fulleligen godtgjorde
; hvadan bemälte Justitioe-Råd i underdånighet
föreslagit, att sista meningen af 7 §• i 3 Cap.
måtte sålunda rättas: ”Styrker vårdslös Gäldenär
”inför Rätten , att han sine Borgenärer till fulr
”lo förnöjt, vare han från allt vidare ansvar
A
a6o Konungens Nåd. Propositioner.
”fri, Sker det sedan han fängelse-straffet undergått,
varde han dock i medborgerligt anseende
återställd.”
I sammanhang med hvilken
rättelse, föreskriften i 32 §. af 5 Cap. ock skulle
jemkas till det innehåll, att, om vårdslös Gäldenär
visar sig hafva sina Borgenärer förnöjt,
hör för allmän Åklagare all vidare befattning
med målet upphöra.
Justitias-Rådet Torén åter , hade för siri del
funnit det hädanefter sorn hittills böra af Borgenärers
uttryckeliga påstående bero , huruvida
dea vårsdlöse Gäldenären må sättas i allmänt
häkte, och att således dennes personliga ansvar
icke i annat fall skulle äga rum, än derest Bor
genärerne
ej annorledes åtnöjdes.
Hvaremot
Högsta Domstolens öfrige Ledamötr ansett det
böra förblifva vid hvad Bag Committéens förslag
angående vårdslös Gäldenärs ansvar och allmän
Åklagares rätt till åtalan innehåller. —- Åfvensom
Högsta Domstolen vid alla öfriga delar af
Lag-Committéens förslag, så väl till ConcursJ.
ag som till ändring af 8 Cap. 1 §. GiftermålsBalken
och till föreskrifter angående intekning
i fast Egendom, funnit sig icke äga anledning
något anmärka, utan tillstyrkt att samma förslag
måtte oförändradt antagas.
Sedan Stats-Rådets Ledamöter hafc tillfälle
närmare granska ifrågavarande Lag-Förslag, öfverlades
nu angående de deruti förekommande
ämnen ; och tillförordnade Justitia - Canzlereu
Turtlfjall yttrade sig i underdånighet, att han
bland de förhållanden, som uti 4 §. 3 Cap. af
den föreslagna Corieurs-Stadgan upptagas, såsom
utmärkande en vårdslös Gäldenär, ansåge flere
Konungens Nöd. Propositioner'. gGt
af den beskaffenhet, att de nära innefattade svek
och bedrägeri och borde, när de genom Concurs
eller annorledes upptäckas , af allmän .Aklagare
beifras utan att åtalet derå finge ankomma
på enskilda Borgenärer och de allraminst äga
att, sedan Domaren pröfvat förseelsen och bestämt
straffet, genom ett förklarande att de äro
för sine fordringar förnöjde, inställa verkan, a£
den gifna Domen. Till förordnade Justitiaj-Canzleren
tillstyrkte derföre i underdånighet, att, då
berörde §. med den deruti gifne bestraffning på
vårdslös Gäldenär i Nåder bibehölles, någon änring
ej måtte ske af hvad 7 §. i samma Capitel
stadgar derom, att vårdslös Gäldenär, ehuru han
visar sig hafva förnöjt sina Borgenärer, dock bör
undergå det straff, hvartill han för sin så beskaffade
vårdslöshet gjort sig skyldig.
Justitiae-Rådet Grefve Strömfelt förklarade
sig instämma i det tillstyrkande Justities-Rådén
Ekorn, Friherre Kurk och Grefve Hamilton i
Högsta Domstolen afgifvit, hvarvid Grefven och
Justitiae-Rådet i frågan om vårdslös Gäldenär*
skylldighet att undergå straff oaktadt han efter
Concurs början sina Borgenärer till fullo förnöjt
och om Actors rättighet att föra talan fast
än Borgenärer deras rätt eftergifvit , trodde det
böra komma i betraktande, att, då Concurs inträffar,
alltid helgden af ingångna förbindelser
rubbas och det allmänna förtroendet lider. När
dervid sådant förhållande å Gäldenärens sida
visar sig, sorn i 4 §. af 3 Gap. är utmärkt, ådagalägges
en brottslighet, straffbar för dess skadliga
inflytande på det allmänna, hvarföre ansvarspåfoljden
desto häldre bör genom Lagen vata
§62 Konungens Nåd. Propositioner'
■bestämd och gällande, som erfarenheten tillräcteligen
ådagalagt Gäldenärs mångfalldiga utvägar
att blidka det enskilta förfördelandet och afvärja
fordringsägande individers anspråk. — I den fö.
jeslagne §. funne Grefven och Justitiae-Rådet val,
på sätt tillförordnade Justitise-Canssleren yttrat,
särskilta händelser upptagna, som nära grärisa•de
till bedrägeri, inen också olika grader af bestraffning
stadgade.
Grefven och Justitioe
Eådet
tillstyrkte alltså, med afseende på den ifragavarande
Lagens hufvudsakeliga föremål och
i öfverensstämmelse med tle grunder, som dervid
för öfrigt blifvit antagna , att Comrnittéens
förslag matte i denna del förblifva oförändradt.
Juätitias-Rådet Toren, sorn ansåg den grundsats
hesta, att Gäldenärs ansvar, då bedrägeri
icke är för handen, bör bero af de påståenden
Creditorer göra, hvilka sednares rätt det tillhörde
att eftergifva både sine fordringar och de
anspråk hvilka dervid kunna stå i sammanhang,
åberopade det yttrande Justitioe-Rådet i Högsta
Hpmstolen afgifva.
Hans Excellence Justitite - Stats-Ministern
Herr Grefve Gylimborg yttrade sig,' att Hans
Excellence vid öfverläggningarne i Lag-Committéen,
hvad den nuvarande frågan angår, äfven
med sin röst bidragit till det af Commitéen
afgifna förslag, under öfvertygelse, att, då en på
obestånd kommen Gäldenär blefve beträdd att
hafva varit vårdslös på etdera af de i §. beskref.
ne sätt, borde sådant med allvarsamhet behandlas,
för att genom exempel af straff varna andia
till mera uppmärksamhet och varsamhet, men
yid närmare Öfvervägande af skälen för de här
-
Konungens Nåd, Propositioner'. 363
utinnan sedermera yttrade olika meningar, ansåg
Hans Excellence tillräckliga anledningar vara
att förena sig uti den modification JustititeBåden
Peterson och Noréus tillstyrkt; hvartill
H ans Excellence trodde sig hämta ytterligare
styrka deraf;
1:0 Att, då Concurs ej inträffar, vore den
person, hvilken de uti denna §. uppräknade omständigheter
kunde till last läggas, i allmänhet
ej underkastäd något åtal :
2:0 Att, enär Gäldenär, som nödgats uppgifva
sin egendom till llorgenärerne, lik väl slutligen
fullt godtgjör deras fordringar och icke
bedrägligen sig förhållit, synes han icke böra
svårare behandlas *än andra, på hvilka Creditorer
ej blifvit i lidande försatte:
3:0 Att, då Lagen förunnar en sådan Gäldenär
befrielse från criminelt ansvar har han i
detta förordnande lagt ett nytt band på honora
att göra alla möjliga ansträngningar till Creditorers
förnöjande, hvilket bor vara ett bland
föremålen af Concurs-Lagen:
4:0 Att ett ovillkorligt stadgadt criminelt
ansvar på vårdslös Gäldenär, skulle ej allenast
ofta hindra en oförsigtig eller missledd ynglings
anhöriga elier vänner, att sträcka honom en
hjelpsam liand, utan ock till äfventyrs för altid
skilja, honom från utvägar att blifva en nyttig
och verksam medborgare, samt ändteligen:
5:0 Att, då personer kunna linnas, som, med
större tillgångar än skulder, likväl hindras af
naturligt anslag eller tillstötande oförutsedde conjuncturer
att genast realisera sin egendom för
att betala Gälden. men. ehuru derigenom nöd
-
a64 Konungens Kail. Propositioner.
gade (ill cession, likväl vid utredningen i Boet,
sedan Creditorerne blifvit betaldte, äga iner eller
mindre betydligt öfverskott, vore det val ej
billigt att desse, änskönt i öfrigt besvärade om
vårdslöshet, skulle förblandas nied dem, som, utan
afseende på tillgångar, missbruka Crediten
och försätta Borgenärers penningar utan att kunna
detri sedermera godtgöra.
Med Hans Excellence Ji'istiiioe-Ståts-Ministern
förenade sig till alla delar Hans Exellence
Stats Rådet Herr Grefve Rosenblad; äfvensom
de öfrige Stats-Rådets J.edamöter i samma
mening instämde; och af Stats-Rådets samtelige
Ledamöter tillstyrktes bifall af Högsta Domstolens
yttrande derom, att straffet för vårdslös
Gäldenär borde utsättas endast till fängelse med
arbete, der sådant vore att tillgå; men Stats Rådet
trodde likväl, att Kongl. Majit uti dess Proposition
till Rikets Ständer kunde förbehålla sig,
•titt, när sådane Correctionshus blefve inrättade,
hvilka voro tjehliga att sådane personer emottaga,
Kongl. Majit då ägde genom särskilt Kungörelse
förordna, att vårdslftse Gäldenärer dit borde
afsändas för att till arbete hållas, hälst de
allmänna fängelserna egenteligen erfordrades för
de under ransakning varande fångar.
Med bifall till hvad Stats-Rådeti sistnämnde
omständighet yttrat, täcktes Kongl. Majjt i
Nåder befalla, att de af Lag-Commitéen utarbetade
ofvannämnda Eag-Förslag skulle, med de
förändringar Hans Excellence Justitise-Stats Ministern
tillika med de fleste Stats RådetsLedamöier
hemställt, blifva, jemte Nådig Proposition om desse
Konungens Naii. Propositioner.
Lag-Förslags antagande, till Rikets Ständer öfverlemnade.
In fidem Protocolli
Birg; F: Rothoff.
N:r 19.
Upplästa hos Sarntl. Riks-Slånd. d. 1 April 1 8 18.
Protocoll, hållit inför Körningen pä Stockholms
Slott den 3/ Mars 1818.
Närvarande:
Hans Excellence, Justitia; Siats-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence, Stats-Miriistern för Utrikes
Arenderne Herr Grefve von Fingestriim.
Hans Excellence,Stats-Riidet Herr Grefve Rosenblad.
HansExcellence, StatsRådet Herr Friherre Fleming.
Underteknad Hof-Cantzler.
Stats-Rådet Herr Friherre Ciderström.
Herr Friherre Skjöldebrand.
Grefve Mörner.
Undertecknad Hof-Cantzler upplästes ett, på
Kongl- Majas befallning, författade Förslag tilL
Kongl- Majus Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, oin en förändrad Redaction af 7 §. Regerings-Fornren,
sådant det vid detta Protocoll
finnes bi lagd t, hvilket, på StatsRådets Ledamöters
enhälliga underdåniga tillstyrkande, af Kongl.
Maj:t i Nåder gillades, och skulle, af undertecknad
Hof-Cantzler contrasigneradt, på vanligt sätt
till Rikets Ständer öfverlemnas.
In fidem
G. af Wetterstedt.
s66 Konungens Nåd. Propositioner.
Kongl. Majsts Nådiga Proposition till
Rikets Ständer, om en förändrad Reåaction
af 7 §. i Regerings-For men.
Gifven Stockholms Slott d. 3 f Mars
1818.
Kongl. Maj:t, som, med det varmaste nit för
G-rundlagarnes helgd och ovillkorliga efterlefnad,
föienar den önskan, att i laglig ordning bereda
ett förtydligande af deras föreskrifter, i de
delar, der sådant af erfarenheten skulle påkallas,
har, af flere förekomne anledningar, trott
sig böra göra en tillämpning af denna grundsats
på hvad 7 §. i Regerings Formen innehåller,
rörande Comman<Jo-måI. Genom ett närmare
Constitutionelt bestämmande af hvad dermed egentligen
bör förstås, undanrödjes, å ena sidan,
all farhåga för öfverträdelser och ensidiga tolkningar,
som i någon mohn kunna verka på Nationens
lagliga ratt, och nödig säkerhet beredes
derjemte, å den andra, för Konungens Rådgifvaie
i Cornmando mål, emot förtydningar af deras
åtgärderoch mot anmärkningar om dessas behörighet.
Föreseende nödvändigheten, att gifva en
mera bestämd utveckling åt det allmänna stadgande
i detta afseende, som 7 §.• i RegeringsFormen
innefattar, har Kongl. Maj:t, till befordrande
af arendernas jemna gång, och för att
undvika ali collision emellan Tjenstgörande
General-Adjutanternes för Arméen och Flottorne,
samt Stats-Secreterarens för Krigs-Arenderne,
särskildte Embets Befattningar, redan under
den 19 Juni 1810, och 24 Januari 1815,
låtit utfärda Nådiga Instructioner för de först
-
Konungens Nådiga Propositioner. 267
nämnde, och uppdragit en bestämd gränslinea
dem emelian och Stats Secreteraren.
För att St de allmänna grundsatser, på hvilka
dessa Instructioner äro byggde, gifva den
Constitutionella helgd, som bereder en ny borgen
för Folket, och derigenom en ny tillfredsställelse
för Konungen, har Kongl. Majit bär.
medelst, till den åtgärd 81 §. i Regerings-Forxnen
förmår, velat föreslå Rikets Ständer, följande
nya Redaction af 7 §:n i Regerings Formen.
7- §•
”Konungen late uti Stats-Rådet Sig före”dragas
och afgöre der, alla Regerings-Arender,
”utom de Ministeriella, eller dem, som angå
”Rikets förhållanden till främmande Mägter, samt
”Commando-rnål, hvilka Konungen, i egenskap
”af Högste Befälhafvare öfver Krigs - Mägten
”till Rands och Sjöss omedelbarligen besörjer,
”och hvarmed förstås sådana enkla militairiska
”mål, som icke, efter Grundlagen, höra till föredragning
i Stats-Rådet och Stats-Secreterarnes
”Expedition; icke leda till stiftande af nya, icke
”till ändring, förklaring eller rubbning af gäR
”lande Ragar och allmänna Oeconomiska Författningar,
eller uti dispositionen af allmänna
”medel.”
Då Rikets Ständer, först vid nasta Riksdag,
kunna i laglig ordning detta tillägg pröfva och
godkänna, vill Kongl. Majit genast, och intill
dess, gifva de ofvan åberopade Instructioner den
ytterligare grad af bestämdhet, som den nu föreslagna
nya Redactionen af 7 §. RegeringsFermeH
för framtiden åsyftar.
g68 Konungens Nåd. Propositioner.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer, med
all Kongl. Nåd och Ynnest, städse välbevågen.
CARL JOHAN
G. af fK°ttei'stedt.
N:r QO.
Uplästa hos Samtl. Riks-Stånden d. 7 April 1S18-
Protocoll hållit inför Konungen i StatsRådet,
på Stockholms Slott, d. 4 April
1818.
Närvarande:
Hans Excellence, Jtrstitiaa Stats*Ministern, Herr
Grefve Gyllenborg.
Hans Excellence, Stats-Ministerri för Utrikes
Arenderna, Herr Grefve von Engeström.
Hans Excellence, Stats-Rådet Herr Grefve
Rosenblad.
Hans Excellence, Stats-Rådet, Herr Friherre
Fleming.
Hans Excellence, Stats-Rådet Herr Friherre
Lagerbring.
Undertecknad Hof Cantzler.
Stats-Rådet, Herr Friherre Cederström.
Herr Friherre Skjöldebi and.
Grefve Mörner.
Undertecknad Hof-Cantzler uppläste ett j på
Kongl. Maj.ts Nådiga befallning, författadt Förslag
till en Nådig Skrifvelse från Kongl. Maj:t
till Rikets Ständer, om Riksdagens ytterli; are
förlängning, sådan den, vid detta Protocoll innes
bilagd; Och blef densamma, på Stats-Rådets
Ledamöters underdåniga tillstyrkande, af Kcprgl.
Konungens Nåd. Propositioner. 269
Maj:t i Nåder gillad, och skulle, af TTnderteknad
Hof-Cantzler coritrasignerad, på vanligt sätt,
till Rikets Ständer öfverlemnas.
In fidem
G. af TFtatterstedt.
Kongl. May.ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer om Riksdagens ytterligare
förlängande. Gifven Stockholms
Slott den 4 April iéi8.
Sedan Kongl. Maj:t till första dagarne af
Maj manad utsatt Dess Krönings- och MyllningsCeremonier,
och redan, uppå Rikets Ständers enhälliga
underdåniga anhållan, i Nåder bifallit,
att de, under nu påstående Riksmöte, rnå för sig
gå; så följer deraf äfven, att denna Riksdag, ehuru
lagligen tilländalupen den 6 April, likväl
kommer att fortfara intill dess nämnde Ceremonier
ägt rum.
Kongl. Majtts lifliga omsorg för Folkets trefnad
och val, gifver Hans Maj.t rättighet, både
att hoppas och att begära, det Rikets Ständer under
den ännu återstående Riksdags tiden, må fortsätta
deras öfverläggningar med det nit, det lugn,
den enighet och den skyndsamhet, som allmänna
Ärenderna så väsendtligen kräfva. De vigtiga
skäl, som , för mera an 6 månader sedan föranledde
Rikets Ständers sammankallande, äro ännu
lika verkande, och skulle hafva medfört ännu obehagligare
följder, om icke Kongl. Majit, genom
outtrötteliga bemödanden förmått upprätthålla den,
af Diskont-Verkens inställde betalningar skakade,
allmänna Crediten- Kongl. Majit gör sig för
-
#70 Konungens Nåd. Propositioner.
säkrad, att Rikets Ständer, lifvade af samma tänkesätt
af kärlek och tillgifvenhet för Fäderneslandet
, skola gå Kongl. Majtts iLands-Faderliga
afsigter till mötes, och till Nationens tillfredsställelse
afgöra allt, hvad hennes billiga förväntan
och Kongl. Maj:ts yttrade önskningar lofva
sig af innevarande Riksmöte.
Kongl. Maj:t förblifver Riksens Ständer,
med all Kongl. Nåd och Ynnest, städse välbevågen
CARL
JOHAN.
G. af '(Vetterstedt-,
Konungens Nåd. Propositioner.
371
N:r 51,
Uppläst hos Samtliga Riks-Stånden den 7 Mars 1818,
Kong!. Maj:ts Nådiga Svar uppå Riksens
Ständers Skrifvelse angående Riksdagens
förlängande till den $:te nästkommande
April; Gifvet Stockholms
Slott den 5 Mars 1818.
Med afseende på den mängd ännu oafgjor»
da Riksdagsgöromål, hvars afslutande omöjligen
kunde medhinnas till innevarande dag, då Trenne
månader äro förflutne, sedan Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition örn Stats-Verkets tillstånd
och behof till Stats-Utskottet öfverlemnades, hafva
Rikets Ständer, genom underdånig Skrifvelse
af den 3 i denna månad, hos Kongl. Majit
anhållit om Riksdagens förlängning på en månad
från den 5 Mars räknad, eller till den 5
nästkommande ApriU
Kongl. Majit har, med stöd af hvad logida
§. Regeringsformen stadgar, till denna Rikets
Ständers anhållan härmedelst velat Sitt Nådiga
bifall lemna, och förbi ifver Rikets Ständer med
all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
CARL JOHAN
G. af lVetterstedt.
Nir 22.
Upplåsta hos Samtliga Riks-Stånden den 18 April 1818.’
Utdrag af Protocollet öfver Kammar-A
Bihang
till Rih-St, Prat, 1817—1818. 1;sta Sami, N;o 55, 35.
Konungens Nåd. Propositioner'.
renden hclllit inför Hans Moj:t Konungen
i Stats-Rådet på Stockholms
Slott den 17 Mars 1818.
Tillförordnade Stats - Secreteraren Friherre
Ehrenborgh föredrog i underdånighet:
Riksens Ständers underdåniga anmälan, det
Riksens Ständer beslutit att Kongsgården Tullgarn
med tillhörande inventarier och lägenheter,
skulle, efter Hennes Kongl. Höghet Prinsessans
Sophia Albertinas dödliga frånfälle, tillfalla
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen att under
dess lifstid innehafvas med full nyttjande»’
rätt och pä samma vilkor, som Hennes Kongl.
Hööhet Prinsessan dea nu innehafver.
O
Kongl. Majtt, som med synnerligt Nådigt
välbehag ansåg denna Riksens Ständers underdåniga
anmälan, deruti Kongl. Maj:t igenkände
ett förnyadt uttryck af Riksens Ständers tillgifvenhet
för Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens
person, täcktes i Nåder antaga Riksens Ständerg
Reslut, att Tullgarns Kongsgård med inventarier
och tillhörigheter skulle Hans Kongl. Höghet
Kron-Prinsen tillfalla vid Hennes Kongl,
Höghet Prinsessans Sophia Albertinas dödeliga
frånfälle, att i Hans Kongl. Höghets lifstid begagnas
under enahanda förbindelser som Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan den nu innehafver,
derom Nådigt svar till Riksens Ständer
skulle afgå, äfvensom Kammar-Collegium genom
bref härom underrättas.
_i Ex protocollo
E. v. Stockenström,
Konungens Nåd. Propositioner. 273’
Kongl. ■Majrts Nådiga Skrifvelse till Rikets
nu församlade Ständer, angående deras
gjorde underd. anmälan om Tullgarns
Kungsgårds framtida användandej Gi fven
Stockholms Slott den i~g Mars 1818.
Kongl. Majit har af Riksens Ständers dea
fi i denna månad aflåtne underdåniga Skrifvelse,
i anledning af hos Riksens Ständer förekommen,
fråga om framtida användandet af Tullgarns
Kongsgård, inhämtat, huruledes denna Kongsgård,
hvilken, efter Kongl. Majrts Kärälskelige
Herr Faderbroder, Hans Kongl. Höghet Hertig
Fredric Adolphs död, åter tillfallit Kongl. Majrt
och Kronan, i stöd af Kongl. Brefvet den 1
Junii 1807 blifvit, med vissa vilkor och förbehåll,
till Kongl- Majrts Kärälskelige faster, Hen-,
nes Kongl. Höghet PrinSessan, Sophia Albertinar
Under DeSs lifstid, öfverläten till full disposition
och åtnjutande af alla derutaf flytande inkomster;
Och, emedan, vid ett sådant förhållande,
Riksens Ständer ansett något hinder icke
mota för deras förordnande om ifrågavarande
Kongsgård, då den efter Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan kan blifva ledig, samt dessutom'
härvid den serskilta omständighet skall förekom-i
ina, att, så framt Riksens Ständer icke nu på
förhand fastställa, huru med samma Kongsgård ,
efter Hennes Kongl. Höghets död, bör förfaras^
dispositions - rättigheten deraf möjligen skulle
kunna dem betagas, enär, enligt Författningar-;
nes föreskrift, Kongl. Majtts och Rikets KarnKiar-Coilegium
åligger, att genast draga försorg
Konungens Nåd. Propositioner'.
om utarrenderandet af sldane ledige Xrono-lä‘-  genheter; Ty omförmäla Riksens Ständer sig af
rådane anledningar hafva fattat det Beslut, att
Kongsgården Tullgarn med tillhörande lägenheter
och inventarier må, efter Hennes Kongl.
Höghet Prinsessan Sophia Albertinas frånfälle ,
tillfalla Kongl. Majits Kärälskelige Herr Son ,
Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen, i Dess lifstid,
med full nyttjande rätt och under enahanda
vilkor, hvarmed Hennes Kongl. Höghet Prin-’
sessan samma Kongsgård nu innehafver?
Då Kongl. Maj:t, uti denna Riksens Ständers
underdåniga anmälan, igenkänner ett förnyadt
uttryck af Riksens Ständers tillgifvenhet
för Kongl. Maj:ts Kärälskelige Herr Son, Hans
Kongl Höghet Kron-Prinsen, vill Kongl. Majit,
med förklarande af Dess synnerliga Nådiga välbehag
öfver Riksens Ständers i ofvanberörde
måtto vidtagne beslut, i följd häraf hafva tnedgifvit
att, på sätt Riksens Ständer erbudit, Tullgarns
Kongsgård med inventarier och tillhörigheter
må, vid Hennes Kongl Höghet Prinsessan
Sophia Albertinas död, tillfalla Hans Kongl.
Höghet Kron-Prinsen, för att i Dess lifstid begagnas
med de förmåner och förbindelser, hvarmed
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan samma
Kongsgård nu innehafver och besitter. Och,
jemte det Kongl. Majit vill Riksens Ständer om
detta Dess Nådiga förordnande underrätta, låter
Kongl. Majit äfven nu Nådigt Bref härom
till Dess och Rikets Kammar-Cullegium afgå.
Kongl. Majit förblifver Riksens Ständer
Konungens Nåd. Propositioner". 275
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse väl be vå*
gen. Datum ut supra.
CARL JOHAN
Gasp. v. Ehrenborgh.
N:r 23.
Upplasta hos Samtliga Ribs - Stånden d. 8 Maj i£t8.
Utdrag af Protocollet hullet inför Hans
JVIaj:t Konungen uti Stats - Rudet pä
Stockholms Slott den 7 April 1818.
Hans Kongl. Höghet' Kron-Prinsen bevistade
öfverläggningarne.
Närvarande:
Hans Exellence Justitie-Ståts-Ministern Herr
Grefve Gyllenborg.
Hans Exellence- Stats-Minislern för Utrikes Ärende
Herr Grefve v. Engeström.
Stats-Råden, Deras Exellencer Herr Grefve Rosenblad.
Herr Friherre Flemming:
Herr Friherre Lagerbring.
Stats-Råden Herr Friherre Cederström.
Herr Friherre Skjöldebrand.
och Grefve Mörner.
Tillförordnade Stats-Secreteraren Friherre Eli?
renborgh.
Tillförordnade Stats - Secreteraren Friherre
Ehrenborgh föredrog i underdånighet
276 Konungens Nåd. Propositioner.
Tabell-Kommissionens underdåniga Utlåtande
tillika med Tabeller för ett Qvinqvennium,
eller fran och med är 1811 tili och med 1815.
Kongl. Maj:l, som vid granskningen af det
af Tabell-Kommissionen nu i underdånighet aflämnade
Tabell-verk för det sednaste Qvinqvennium,
med synnerlig tillfredsställelse inhämtat
Rikets tilltagande så i folkmängd som styrka,
-ville i Nåder hafva fästat Riksens Ständers uppmärksamhet
pä ett ämne för det allmänna al så
stor vigt och önskelig fördel, samt i sådant afseende
till Riksens Ständer öfverlemna TabellKommissionens
afgifne underdåniga Utlåtande
med de deruti upptagne Summariske sammandrag
af hvad Tabellerne innehålla, hvilka Tabeller,
i anseende till deras vidjöftighet och deraf
uppkommande svårighet att af dem lemna
hvarje Riks-Stånd serskild del, Kongl. Majit
ville hafva tillsände det Utskott,- till hvilket
lii ksens Stander öfverlemna detta Utlåtande, i
afseende på de deruti förekommande serskildte
hemställningar, deribland Kongl. Maj:t ansåg frågan
om Tabellernes tryckning serdeles förtjena
Riksens Ständers uppmärksamhet; och1 ville
Kongl. Maj;f, intill dess Riksens Ständer öfver
Utlåtandet meddelat Kongl. Majit deras tankar ,
uppskjuta med Dess Nådiga Beslut öfver de
flere af Tabell-Kommissionen framstäldte Förelag,
i afseende på insamlandet af upplysningar
till ledning för Kommissionens arbeten,
Ex Protoeollo
C. G. Ulfsparre.
Konungens ?\'ä(l, Propositioneri 277
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Riksens
Ständer, med öfverlemnande af TabeilKommissionens
afgifne underdåniga Utlåtande,
angående det för sednaste qvinqvennium
upprättade Tadell-Verk Gifven
Stockholms Slott den 7 April 1818.
Då till Kongl. Majit Dess i Nåder tillförordnade
Kommission, öfver Tabell-Verket i Såket,
jemte afletnnande af de från Presterskapet
åren 1811 till och med 1815, eller för det sista
Qvinqvennium inkomne Tabeller öfver Rikets
folkmängd, uti häröfver afgifvit underdånigt
utlåtande den 23 sistlidne Januari!, meddelt författade
Summariske uträkningar och sammandrag
öfver de i sarqma Tabell-Verk gjorde uppgifter;
Och Kommissionen, uppå Nådig befallning,1
i sammanhang härmed, jämväl yttrat sig, ej mindre
öfver Riksens Ständers vid j 815 års Riksdag
framställde underdåniga önskan i flere omständigheter,
rörande detta ämne, än ock öfver
Kongl. Maj.ts Befallningshafvnndes i Upsala
Län ingifne underdåniga Berättelse om Länets
tillstånd; har Kongl. Maj.t, som efter granskning
af det utaf Tabell-Kommissionen aflemnade Tabell-Verk
för det sednaste Qvinqvennium, med
synnerlig tillfredsställelse inhämtat Rikets tilltagande,
så i folkmängd sorn styrka, velat i Nåder
fästa Riksens Ständers uppmärksamhet på ett
amne, för det allmänna af så stor vigt och önskelig
fördel. Det är i sådant afseende Kongl.
Majit härmed vill till Riksens Ständer öfverlemna
Tabell-Kommissionens afgifne underdåniga
Utlåtande ined de deruti upptagne Sum.
278 Konungens Nåd Propositioner.
marislca sammandrag af hvad Tabellerne Innehålla,
hvilka Tabeller, i anseende till deras vidlyftighet
och deraf uppkommande svårighet att af
dem lemna hvarje Rtks-Stånd serskild del, Kongl.
Maj:t vill liafva tillsända det Utskott, till hvilket
Riksens Stander öfverlemna detta Utlåtande
i afseende på deruti förekommande serskilde
hemställ,anden , hvaribland Kongl. Majit anser
frågan om Tabellernas tryckning serdeles förtjena
Riksens Ständers uppmärksamhet; Viljandes
Kongl. Majit, intill dess Riksens Ständer öfver
Utlåtandet meddelt Kongl. Majit deras tankar,
uppskjuta med Dess Nådiga Beslut öfver de flere
af Tabell-Kommissionen framställde förslag i
afseende på insamlandet af upplysningar till ledning
för Kommissionens arbeten.
Kongl. Majit förbiifver Riksens Sränder med all
Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen. Datum
Ut Supra.
CARL JOHA N.
C asp. JK- Ehrenborgh
Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse
den 23 fulii 1815.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Då allt sedan Riksdagen under 1809 och
1810 fråga varit vackt örn utarbetande af Förslag
till ett nytt Representations-sätt, och Riksens
Ständer sfven vid denna Riksdag yttrat
deras önskan, att ett sådant arbete skulle företagas,
men, oaktadt hvad man förmodat,
■titt de dertill nödige upplysningar skulle under
tidens lopp fullständigt hunnit samlas ,
Konungens Naii: Propositioner.
Riksens Ständer itbck i den grad funnit sig deraf
i saknad, ätt ett till ändamålet ledande arbete
ej kunnat företagas, hafva Riksens Ständer
beslutit, att hos lider Kongl. Maj:t förnya deras
vid föregående Riksdagar förut gjorde underdåniga
anhållan, om fogande af en anstalt,
till samlande af allmänna Statistiska kunskaper öfver
Sverige, med synnerligt afseende på den,
sorn meri utarbetandet af ett förslag till en ny
representation kunrta hafva gemenskap. Till
detta ändamål önska Riksens Ständer i. underdånighet,
att noggranna undersökningar matte
anställas, örn Rikets befolkning, dess förhållande
i afseende på Stand och Närings-CIa ser, dess
förhållande till Orternas vidd, till förmögenhet
och lefnadssätt. Dessa uppgifter anse Riksens
Ständer Lans vis behöfva vara utarbetade och
stedja sig på öetaillen öfver hvarje Härad. De
borde kunna leda till utredandet af det rätta
föihållandet i afseende på de Jordägare, sorn hittills
ansetts orepresenterade; de borde tillika på
ett tillförlitligt sätt kunna upplysa beskattningarna,
så väl den beständigas, som den tillfälligas
fördelning. De borde kunna meddela en
historisk öfversigt öfver alla slags Privilegier,
huruvida de tillhöra en viss Klass, vissa personer
eller vissa yrken och näringar, huruvida de
äro Civila eller blott Ekonomiske, på hvilke
Corrtract de grunda sig och så vidare- Derigenom
skulle erhållas kännedom af antalet på personer,
hvilka såsom Manufakturister af hvad slag
sorn hälst, utan att vara Stads-Borgare eller Jordegare,
likväl sjelfständig genom sin Näring,
kunde ega rätt till delaktighet i representationen,
samt i allmänhet vinnes en saker kännedom, så
280 Konungens Nåd. Propositioner.
till antal som beskaffenhet af den personal, hvilken
såsom väljande och väljbar borde komma i
beräkning. Desse statistiske upplysningar borde
äfven innehålla en uppgift af Naringarnes inbördes
förhållanden inom hvart distrikt, en undersökning
om de anledningar, som i orterna
finnas till högre odling, i afssende på alla Näringsgrenar,
vare sig Jordbruk, Boskapsskötsel,
Skogs- eller andra produkters förädling, Manufakturers
anläggande och så vidare. Slutligen
vore äfven för denna fråga alla möjliga upplysningar
högst vigtiga i afseende pa dé nya förhållanden,
sorn genom Föreningen med vårt
Erödja-Eolk uppkommit.
Då Riksens Ständer icke tvifla, att Eder
Kongl. Majit är öfvertygad om vigten af Statistiska
upplysningars insamlande . så i det nu åberopade
afseende, som i förhållande till mångfalldiga
andra tillfällen, då de kunna underlätta
och leda Riksens Ständers åtgärder, göra de
sig förvissade, att Eder Kongl. Majit å denna
deras underdåniga önskan lärer täckas göra Nådigt
afseende.
Riksens Ständer framhärda med djup un-'
dersailig Vördnad, trohet och nit
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eder Kongl. Majits
Stockholm dea £3 Julii 1815.
Underduiiigste tropligtigste
Tjenare och Un (lersäter.
På Präste-StSndets
vägnar
C. v. Rosenstein.
vice Talman.
På Ridderskapct. och
Adelns vägnar
Carl Mortier.
h. t. Landt-Marskalk.
Konungens Nåd. Propositioner.'
På Borgare- Ståndets
vägnar
H. N. Schvan.
h. t. Talman.
På Bonde-Ståndets
vägnar
Lars Olsson.
h. t. Talman.
Likheten med Originalet intygar.
Ol. Jon, Fährdus
I Registralorns i Kongl.
Kamin, Exp. ställe.
Kongl. Maj:ts Befal Inidgsh af vandes i Upsala
Län underdåniga Berättelse.
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga förtroende alägger
mig, att taga kännedom om en ej obetydlig
del af mine Medundersåtares välstånd eller
brister och behofver i deras serskilda liäringsgrenar,
och att medverka till det förra genom
att söka undanrödja de sednare. Intet af
alla dessa yrken fövtjenar så mycken uppmärksamhet
som Jordbruket. Denna är vår störsti
och allmännaste näring. På den hvila derföre
Sveriges kraft och sjelfbestånd. Min åsigt billock
alltid främst fästad deruppå, likasom mine
bemödanden städse skola syfta ät dess förkofran.
Jag har redan egt ett lyckligt tillfälle, att till
Eder Kongl. Maj:t i underdånighet inberätta huru
jag med stor tillfredsställelse funnit Landtmanna-yrket
nu, mera än förr, vara älskadt orli
aktadt. 'Åkerbruket har haft att kämpa med okunnighet,
fördomar och orättvist tung beskattning;
Men dess Idkare glädja 3ig nu, att deri fria idoghetens
fulla lön är i skyndsamt annalkande
med upplysningens och billighetens jemna framsteg
under en faderlig! örn och vis Regering.
De frukta ej, att af harda bördor nedtyngas, eller
att deras stora interessen skola åsidosättas
284
Konungens Nåd. Propositioner'.
för en förgäfves slösad omtanka åt de öfriga nä-'
ringarne, hvilka alia, Bergshandteringen ensam
undantagen, i sjelfva verket äro modernäringens
frukter* finna sitt naturliga och varaktiga bestånd
endast i öfverskottet af Eandimannens flit, gå
till fullkomlighet med jordbrukets flor och aftyna
under den bristande afsättning, dess van magt
med förer. Genom Eders Kongl. Majits vist beräknade
IJkonomtska författningar är Åkerbrukets
trefnad kraftigt förberedd. Den skall, en
gång lyckligt vunnen, frambringa allmän välmåga,
deraf åter omedelbart måste följa en vidsträcktare
ny-odling och befolkningens hastiga
tillväxt. Till dessa stora mål syfta Eders Kongl.
Majus omsorger. Med kännedom derom, och i
tanka, att hvarje, än så litet ljus, dock i sin
man bidrager att skänka klarhet åt det helas öfversigt,
och under liflig känsla af min pligt, att
vara nyttig så vidt mina krafter och min verkningskrets
medgifva, går jag r.u, att inför Eder
Kongl. Majit underdånigst nedlägga en uppgift,
hvilken, om än min ofullkomlighet skulle bedraga
det hopp jag hyser, att derigenom kunna
behaga Eder Kongl. Majit och gagna mitt fädernesland,
åtminstone icke lärer af Eder Kongl.
Majit onådigt bedömmas. I öfrigt är jag härtill
beredd af hedannämnde motiver.
Sveriges Åkerbruk, ehuru dess invånares
hufvud yrke, är likväl ännu en begynnande näring,
som kan drifvas vida högre, men fordrar den
ömmaste vård och är långt ifrån att kunna u-thärda
de skakningar genom oinskränkt täflan,
som blifva välgörande och fullkomnande for
mognade yrken. Detta bör jag icke söka att
Konungens Nåd. Propositioner.
283
bevisa. Missförhållandet emellan Xjandtbruiets
serskildta hufvuddeiar, vara vida ödemarker,
våra obegagnade betesfält och stora odlingsbara
Kärrtrakter, dc-m menniskohanden ännu. aldrig
vidrört, äro lika öfvertygande vittnen om slummern
bos vår industrie, som om otillräckligheten
af vår folkstock och våra krafter. En blick
på Sveriges stora omfång, dess få Comtnunications-vägar
och vidsträckta Sjökuster upplyser,
att den inre byteshandeln, hvaruti modernäringens
produkt är en så vigtig artikel, måste vara
med stora binder förknippad. Så länge en Handlande
eller Närings-idkare, sorn har * behof af
Spanmål, möjligen kan från kusten hämta den
utländska varan för ringare pris, vore det ock
blott med 233 skirs vinst för Tunnan, så skall,
om ock de största inrikes qvantiteter funrios för
banden, likväl alltid den enskilda ej olofliga
‘egennyttan förmå honom, att begagna det förra
tillfället med åsidosättande af det sednare. Med
dessa inhemska osäljbara förråder råkar man då
i förlägenhet. Handels-intresset, hvari modernäringen
borde finna stöd, lemnar dem ej en
förtjent uppmärksamhet. De sökas af ingen eller
högst få, der nästan alla äro producenter.
En lång transport, på vinst och förlust företagen,
är sällan förenlig med Landtmahnens tid och
förmåga; Och för ett fördelaktigt användande
återstår sluteligen ingen annan utväg, än att
tänka på Spanmåls-Förrådernes förädling, det vill
säga: deras förvandlande i Bränvin, hvarå afsättning
aldrig tryter. Väckelse till lif och full
verksamhet åt Inrikes varu-communicsationen skall
svårligen kunna åstadkommas på annat sätt, än
Konungens Nåd. Propositioner>
genom den Nådiga åtgärd af Edet Kong?; Majit,’
sorn utestänger utländsk Spannmåls-införsel de
år, dä Landet sjelft har tillräcklig tillgång derå,,
och dymedelst tvingar, handeln ätt taga en annan
för inhemska näringsfliten lyckligare sigtning,
i det den uppsölcer vår egen produktion.
Dessa reflexioner nästan tvinga s.g pä den,’
som har tillfälle, att från nära håll taga kännedom
om Landtrnannens tillstånd. Detta är i
sanning ännu ej afundsvärdt, utan fast heldre
bekymmerfullt, i fall det är tillåtligt och rätt,
att bedömma det hela efter tillståndet i en enda
åkerbrukande Provins. Brist och armod är de
fleste jordbrukares lott. Yrket kan icke blomstra,
så länge idkarens ekonomiska ställning är vacklande
oell olycklig: tillfälliga händelser af missväxt
eller ovanliga bördor, dem ett krigs-tiilsfarid
orsakat, kunna någon gång vålla den sednare,'
men den förra följfr Landtmätaren deremot nästan
alltid och den skapas af förlägenheten att
kunna med förmån afsätta produktionen af hans
arbete. Någon gång betalas Säden tili och med
dyrt, men stadgad visshet har Jordbrukaren ännu
aldrig ägt, om en ständigt för året fortfarande
, i förhållande till andra varors och .myntets
värde fullt billig, betalning. Han erfar väl,
att Fäderneslandets jord icke är otacksam, att
allmän missväxt är sällsynt, och att hans yrke
är af Eder Kongl! Maj:t sjelf hedradt och värderadt.
Deremot ser han hvarje annan behofsvara
taxera sig sjelf och bibehålla ett nästan alltid
stigande pris, då Spannmålens värde för Ellfver
ett barometerlikt spel i afnämarens händer.
Dea Säd t. ex,, sorn om hosten betalas med 10
Konungens Nåd. Propositioner. 385
X
iii R:d för Tunnan, gäller oftast om varén
15 ä 18 R:d. Nästan lika ofta inträffar afven
ett motsatt förhållande. På allt detta verkar utslaget
af vår egen skörd föga eller intet. Prisernes
förändring på våra afsättnings-orter ar en
följd af Utrikes handels-conjuncturen, af det omdöme
om de Uti ändska förrådernes mängd och
åtkomlighet, som Specularitens blick derå bestämmer.
Denna handels-speculation fyller Stapelstädernas
och öfriga Näringars Sädesbehof utur
Utrikes källor, påförer Utländningen våra penningar,
qväfver vår egen Åkerbruks- och konstflit
i samma mån, som den försvårar och undertrycker
det inhemska naturliga varubytet och
sträfvar att göra näringarne oberoende af hvarandra.
På några få händer faller likväl en vinst,
t som så till sågandes är supet ur märgen af Sveriges
utmattade Åkerbruk. Denna verkliga orsak är
väl okänd för mängden, men dess följd är märkbar
för alla; en så osäker belägenhet, der all
beräkning på ett fast sädespris är omöjligt, medförer
lidande oell vanrriagt, oell, hvad ännu värre
är, modlöshet. Förhållandet har i flere medelmåttigt
goda Sädes år, då Uandtinannen bordt
kunna räkna på någon ersättning för lidna missväxter,
varit enligt denna målning. Till jordbrukets
hjelp liar Eders Kongl. Maj:t i nåder
låtit, under sådane år förhöja Tull-afgifterne på
utrikes ifiån inkommande Säd; men följden synes
icke alltid hafva svarat emot Eders Kongl.
Maj:ts välgörande afsigt. Val har ock Allmänna
Magazins-inrättningens utvidgande mycket befrämjat
Spannemåis-afsättningen och varit i så
hög grad välgörande för detta Län, som den un
-
286 Konungens Nåd. Propositioner.
der en upplyst och patriotiskt sinnad Styrelse
kan blifva; men denna inrättning lärer icke
kunna ersätta saknaden af lif och verksamhet i
den privata Handels-Communicationen. Den torde
aldrig kunna, blifva annat, än en i möjligaste
matto väl organiserad försigtighets-anstalt,
hvilkens åtgärder hufvudsaklig! skola afse, att
trygga emot oförmodad nöd pch förekomma det
oskäliga ockret, men, betraktade i och för upphandlingen,
mera äro beräknade uppå att stödja
och Underhjelpa en ännu svigtande närings fattigare
idkare, än att på direkt sätt fullkomna vår
gkerbrukS-industrie, hvars alster, lika med andra
menniskoflitens producter, mångdubblas i den
mån de äro begärliga och hvars sanna värde är
ett problem, det endast den naturliga täflan med
våra öfriga inhemska varor i enskildte handels»
och bytes-rörelsen kan, upplösa och bestämma efter
behofvets måttstock.
På dessa grunder har jag trott och är fast
öfvertygad, att den största af alla uppmuntringar,
som jordbruket någonsin kan lemnäs för
fortgång till önskad fullkomlighet, och ett ibland
de aldravigtigaste ämnen för Kongl. Maj:ts Nådiga
omsorger, hvaraf Fosterlandets välstånd
hufvudsakilgt beror,' är beredandet för ett utvidgadt
tillfälle till en lätt, säker och lika mycket
Irån en ockrande vinst, som från obilligt
lidande skiljd Spanmåls-afsättning; att Vår vise
och huldrike Konung icke förkastar något
användbart medel till dess ernående; samt ätt,
en gång vunnen och- systematiskt byggd på enkla,
men oryggliga, grundsatser,, skall denna förmån
-
Konungens Nåd. Propositioner.
man sprida trefnad och välstånd till alla yrken
°ch stifta samband dem emellan; rnen det visar
sig tillika, att en sådan lycka omöjligen kan
med full framgång beredas, om Eders Kongl.
Maj:t, genom saknad af den noggranna kunskap
om hufvudnäringens tillstånd; och om sanna beloppet
af dess årliga produktion, som landets
val onekligen berättigar Högsta Makten att äga,
utur stånd sättes, att jemföra Rikets innevånares
behof med landets tillgångar. Någon pålitlig
Calcul i detta afseende kan icke uppgöras, efter
äldre Statistiske arbeten, emedan dess? helt visst
äro mycket origtiga. Flere omständigheter bidraga
dertill, att dylika uppgifter, på den väg
hvarifrån de hittills blifvit hämtade, icke kunna
ernå all erforderlig noggrannhet. För detta
enda Län, som ingalunda är ett ibland de största,
har jag funnit 181 i års Riks-Tabell, den
sista som jag haft tillfälle att se, fela på 4,767
Tunnor af årliga Spannmåls - utsädets för ringa
uppgifna belopp. En så låg uppgift för nästberörde
år, kan desto säkrare anses vara ett
misstag, sorn den alltför betydliga tillökningen
af 4767 Tunnors utsäde, med oförändradt brukningssätt,
under blott tvenne år, då landet dessutom
haft krig och provinsen saknat vid pass
q,500 arbetande personer, omöjligen kan vara
grundad på ny-odlingar, ehuru desse visserligen,
äfven på de sednare åren, vunnit någon tillväxt.
Antager man, för ett ögonblick, att detta felaktiga
förhållande i de förra uppgifterne, skulle
ega rum endast för de Tjugu sydligare och sädesrikare
Länen, till en, öfverhufvud lika stor
Itihang till Riks-St. Pret. 18*7—iS1®- tuta Sami. N:r 57, äg.
Konungens Nåd. Propositioner.'
brist för hvart och ett, så upptäckes derigenom,
en förut okänd tillökning i årliga utsädet för
hela riket, stor tillhopa g 5,340 tunnor, och i årliga
produktionen, efter 5:te kornet per medium,
en egen tillgång stor 476,700 Tunnor.
Med nödig varsamhet, att icke stöta fördomen
och misstroendet, äro derföre i privat väg
och småningom genom Krono-Betjeningen, sam-,
lade för hvarje Socken Suhitnariske uppgifter å
den, nästledne år 1815, besådde delen af Upsala
Läns åkerjord, så väl vid Städerne och vid
Hemman, som Torp och andra mindre Lägenheter.
Af dessa uppgifter är underdånigst bifogade
General-Sammandrag förj Länet formeradt,
hvilket jag vågar tro vara instämmande med
verkliga förhållandet så när^, att skillnaden icke
ian utgöra 1000 Tunnor, hvilka då, i anseende
till de många svårigheter, hvarmed dylika upplysningars
inhämtande är förbundet, och den
derutaf uppkommande fruktan fö«r misstag, säkert
kunna anses vara för ringa, men icke för högt
angifne. I)etta utsäde är för öfrigt icke mycket
öfver hälften eller omkring |:delar af Länets
totaL uppbrukade Akermassa; ty de ställen, der
Circulations-säde nyttjas, äro ganska få. Erfarenheten
har gifvit vid handen, att sådan bruknings-method
i denna ort låter verkställa sig
med fördel endast i smått, och blott der, hvarest
omstäiidigheterne medgifva en större con-’
centrering af arbetsstyrka, än som för Landskapet
är vanlig, så att genom foderväxters odling
m. m. d. kunnat beredas åt jorden den gödning,
hvarigenom dess hvila ersättes. I allmänhet
ligger halfva åkerjorden hvarje år, afnyssnämn:
Konungens Ndcl. Propositioner2 5,%%
de skal, 1 så kalladt träde, som endast här oell
där besas med litet af arter eller potatoes och
andra rotfrukter.
Den. ungefärliga proportionen emellan alla
Utsädesslag, täcktes Eders Kongl. 'Maj:t Nådigst
inhämta af Tabellen, hvaraf Eder Kongl. Mäj:t
ock lärer i Nåder finna, alf, enär afkastriingen i
medelmåttigt goda år, efter fine Korrnet å Länets
1 allmänhet bördiga jord, upptages till 315,360
Tunnor och på hvarje af dess 80,000- Invånare
anslås en årlig konsumtion af 2§ Tunnor, sa Etersia,
till ändra behofvers fyllande, sedan utsädet
ock afgått, 62,800 Tunnor, af serskilda sädesslag,
hvaraf dock vid pass 15,000 Tunnor
torde ensamt åtgå för Länets egen Husbehofsrännvins-bränning.
För Eders Kongl. Maj:t, hvars Nådiga E-’
sigt har det stora hela till föremål, lärer en så
partiell uppgift som denna, hvilken blott innefattar
upplysning rörande ett enda Län, visserligen
icke kunna vara af någon serdeles stor,
nytta; Men, om Eder Kongl. Majit skulle i Nåder
finna godt Och ledande till Fäderneslandets
nogare kännedom samt dess deraf beroende väl,
att ifrån alla Dess serskilda landskäper, under
liand, åtminstone för hvarje 3ulje är, genom Eders‘Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, till kontroll
å Riks-Tabellerne, infordra säkra underrättelser
ora årliga Utsädes-beloppet, hvilket jag
underdånigst vågar Eders Kongl. Maj:ts Nådiga,
pröfning hemställa, såsom fullkomligen verkställbart,
då erforderlig försigtighet iakttages, så lärer
det icke kunna fela, att Rikets egea Spannmåls-tilIgång,
derigenom alltid meiå nödig *ä
-
ago Kontin gens Nåd. Propositioner.
kerhet kan xnätas, enligt de årligen afgifvand©
rappditer om årsväxtens beskaffenhet. Eder
Kongl. Maj:t skulle dymedelst kunna med säker
blick följa Åkerbrukets tillväxt och äga den.
till förlåtligaste kännedom om behofvet af Utländsk
Spannmåls tillförsel. Skulle under en
generell Nådig öfversigt af Fäderneslandets egna
tillgångar, Eder Kongl. Maj:t finna, att Sveriges
sädesrika Provineer sjelfve kunna undsätta de
hjelpbehöfvande i vanligt goda år, och, på sådan
grund, i Nåder finna godt att då tillsluta, våra
hamnar för utländsk sädes-itnport, så vore otvifvelaktigt
ett ökadt och stadigt sädespris, hvilket
Eder Kongl. Maj:t lätt kunde moderera om
det någon gång funnes uppjagadt till oskälig höjd
eller öfver ett visst maximi-pris, som årligen
kunde för sådant ändamål bestämmas, kanske efter
-medelpriset af alla Eänens sammanslagne
.Markegång*-värden, den första, och. en ökad
produktion den andra vissa och önskansvärda
följden deraf; Och kan jag så mycket mindre
tvifla, att den tredje Riksgagneliga förmånen af
en sådan ställning; bör visa sig i en betydligt
minskad Bränvinsbränning, som första anledningen
till sädens öfver liöfvan allmänna förvandlande
i en rusgifvande dryck, ofelbart är äggelsen,
att dymedelst ernå en eljest saknad fördelagtig
betalning för samma säd, och fröet till den
hos nuvarande generation omättligt öfver hand
tagande Brännvins - konsumtionen, hvarigenom
denna varas tillverkning uppmuntras, lika otvif'
velagtigt ligger doldt i den allmänna nöd, som
följt modernäringens vanmakt i spåren. Flere
af lifvad verksamhet i den inre kommunikatio
-
Konungens Nåd. Propositioner. 291
1 '
n%n medelbart uppkommande väsentliga fördelar,’
anser jag mig böra förbigå att uppräkna. Jag
bör i underdånighet endast tillägga, att, då Eders
Kongl. Majrts Nådiga önskan är, att lifvets
första förnödenhet, brödet, ej må ©billigt fördyras
för den obemedlade JBorgare-k lassen, så
skall för en så landsfaderlig afsigfs ernående ,
säkert icke något vara att frukta, genom Spannmålsprisernas
höjande, emedan desse dels måste
af sig sjelfva jemna# genom en stigande varuproduktion,
dels ock skola åtföljas af ökade arbetsvärden.
Jag skulle efter den upplysning
jag vunnit i ett ämne, som så nära rörer Upsala
Läns Jordbrukaade Inbyggares välstånd, tro
mig svårt fela emot den dyrbara kallelsen, att
dertill medverka, och den djupaftacksamhet Faders
Kongl. Maj:ts Nådiga förtroende mig Slagt,
om jag underlät, att med den sanning och värma,
som ämnets vigt fordrar, i underdånighet
påkalla Eders Kongl. Majus Nådiga uppmärksamhet
åt Fäderneslandets noggranna kännedom, «»
medan den i min öfvertygelse, är Rikets största
angelägenhet.
Med djupaste undersåtlig vördnad, nit och
trohet framhärdar till dödsstunden
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Majus
Upsala Lands-Cancellie
den 8 November 1816.
Allerunderdånigste Tropligtigste
Tjenare och Undersåte.
B. IV. Fock.
Carlsson.
«92
'Konungens Nåd. Propositioner.
Underdånig uppgift, å Spannmåls-Utsädet
i Upsala Län för år 1815*
Socknarnas
Namn
Kallmar
Öfver Gran
Ytter Gran
Haggeby
Skokloster
Håtuna
Tible
Hro
■ Hassa
Hy cl
Näs
Hacksta
Löth
Weckholm
Thorsvi
Kongs Husby
Vårfrukyrka
Tillinge
Svinnegarn
Näs
Theda
Sparrsätra
och Bred
Lislena
Herkeberga
Husby Sjutolft
. Willberga
Boglösa och
Lillkyrka
Wallby
Bond Arnö
Enligt
iSi5 Sv
Jordb o le
Mantal.
<t3>,
9a
3Q!
19J
455
2.3!
35?
28}
221
3.o j
23!
38}
5 74
ii"
26 i
Uw
8o‘
l e 5
33”
a
60
60}
20
i8t
43}
hi
365
Utsä
de.
d
645
177
355
2.57
5oo
467
369
298
295
Långtora
N ysätra
Biskopskulla
Fröslunda
Girista
Hjälsta
Fittja
Holm
Kulla
Gryta
343.Bålingsta
421 Hagby
5^4 Ramsta
765 Åker
212 Dahlby
4o5'Tibble
1 ;GoiÅsand
l53o Jerlåsa
35 8j Wänge
7o5;Läby
44 5! Nlis
1 i 63 Börje
Bondkyrka
g6o Jumkihl
3i8'Åkeiby
4. 75 Balinge
[Skuttunge
G3o Gamla Upsala
y44 Waksala
[Dannemark
605 Rasbokihl
200 Rasbo
361
*3 17
4o
668
445
742
19.1
388
38
538
28|
(ilo
22',
3a4
0.01
22C
i5!
285
35$
6>7
38 j
655
417
24t
44 y
17$
a79
343
614
332
4go
183
187
167
183
38}
585
221
21"
367
51!
898
4s;
3o
22!
4o5
241
337
13o$
1,815
62!
995
54;
1,210
58$
611
78 i
980
34$,
45 r
93!
L450
Konungens Nåd. Propositioner293’
Fundbo
54'
957
Alunda
144}
1743
Lena
5i }
748
Morkarla
2.5
3 28
Elfkarleby
4i}
262
Thuna
53}
586
Wessland
391
337
Staby
39}
746
Tolfta
35 y
324; Dannemora
26}
280
Tierp
170»
1,785
Film
32}
344
Söderforss
8
85
Tegelsmora
49i
öoo
Wendel
ri5*
1,63o
Skefthammar
20
267
Wiksta
381
876
Löfsta
75}}
787
Thensta
62}
1,089
Hållnäs
36
3o8
Ehrentuna
36}
75 0
Upsala Stad
,
749
Björklinge
7 2 h
i,i44
Enköpings Stad
> 1
J97
Ekeby
49i
510
■ 1
Summa
37540;}
52,5öo|
Af denna TItsädessumma, Femtiotvå Tusen;'
Femhundra iSextio Tunnor, kan man, med storsta
sannolikhet antaga, att ^r-:del är Hvete, 59s:delar
Båg, 5^:delnr Korn, 5Tö:,iei Blandsäd, jgtdel Hafra
och geidel Arter. Potatoes-sädet, som är utur
förestående uppgift uteslutet, men uti 18v? års
Riks-Tabell ökat utsädet med 3,141 Tunnor,
Iean för år 1815, med fullkomlig säkerhet skattas
till 3970 Tunnor och utgör troligen ändå
en mycket större Summa, kanske ända till 5000
Tunnor, emedan Städernes plantager nu icke äro
beräknade. Vill man sålunda, äfven, blott
till förstnämnde belopp inberäkna Potatoes-sä-'
det, så blifver det hela 56,530 Tunnor; och då
öfverskjutes 181a års uppgift med 5596 Tunikor
af 1815 års Utsäde; Men jordfrukterna synas
icke böra förblandas med den egentliga Spannmålen.
I medelmåttigt goda år beräknas årliga förökningen,
utan öfverdrift, per medium till 6:te
Kornet. Länets hela Sädesproduktion blifver då
294 Konungens Nåd. Propositioner.
315,360 Tunnor, eller 82,402 T:r mera än 1812
års Tabell angifven Upsala Lands-Cancellie
den 8 November 1816.
B. IV. Fock.
Carlsson.
Lika lydande med Originalet iutvgar
OF Jon. Fåhraus
I Registratorns i Kongl. Kamm. Exp, ställa.
Kongl. Tabell-Kommissionens underdåniga
Berättelse.
Storrnägiigste AHernådigste Konung!
Inför Eders Kongl. Majit liar Tabell-Commissionen,
under den 21 October 1 812, sista gången
haft nåden i underdånighet framlägga ett
Qvinqyennii-Tabell-verk ifrån och med 180S
till och med 1810, hvars bedröfliga Resultat
utvisade en förlust uti 1805 års fö ut uppgifne
folkmängd af ej mindre an 93,354 personer, som
ansågs vara föranledd, dels af Sveriges olyckliga
krig under de sista åren, hvari 23,027 personer
beräknades hafva stupat på slagfältet, men hufvudsakligast
af de kriget åtföljde ännu olyckligare
smittosarnma sjukdomar, oberäknad den
minskning i nativiteten, som af Arrnéens bortovaro
under krigsåren varit en naturlig följd.
Då T abeii-Cornmisionen nu åter i underdånighet
får öfverlemna bifogade sammanräkning
af uppgifte t ne i de-Tabeller, som ifrån Rresterskapec
åren 1811 med 18'5 inkommit, likasom
öfver det sista eller qvinqyennii-årets Folkmängd
, är det för Corrimissionen en desto gladare
pligt, som detta Tabell-verk innefattar bevis,
att ofvapberörde betydande förlust hunnit
Konungens N2d. Propositioner'. 595
blifva botad, och igenfinnes orsaken dertill, ej
allenast i det fredligare lugn Riket, under dessa
sistförflutne 5 Sr njutit, utan i synnerhet i
Eders Kongl. Maj:ts visa anstalter för helsovarden,
så väl i allmänhet, sorn under de korta
perioder då Arroée» varit i härnad, igenom
hvilka, äfven för en framtid, Riket synes försakradt,
utt aldrig mera få röna de rysliga följder,
som i detta förra qvinqvennium voro en
följd af Aiméöns saknade Medicinal-vård både
under och efter hemkomsten från kriget.
Af det Tabell-verk, som nu härjemte i underdånighet
afl em nas, upplyser:
Tab. I. Förhållandet emellan födda och
döda alla fem åren samt de förras öfvervigt, som
åren 1813 och 1812 utgjort emellan 5 ä 8000,
åren 1814 och 1811 stigit till nära 15000 men
år 1# 15 uppnått det i Tabell-verket sällsynta
belopp af 27,410 personer.
Tab. II. De föddas antal i hvarje Manad
af livartdera qvinqvenii-året, samt de födde akta
och oäkta barnens serskildta antal, utvisande att
Nativiteten varit starkast i September och minst
i Junii Månad, samt att äkta barnens antal uppnått
74j5 1 5 emot 5,293 oäkta, eller tillsammans
79,808 barn årligen per medium räknadt.
Tab. III. Vaccinerade Barns antal, äfvensom
Earnaföderskornes ålder och antal hvardera
året. Hvad de Vaccinerade angår, har för Stockholms
Stad ingen uppgift i Tabellerne blifvit
leornad, emedan Presterskapet härstädes icke deröfver
håller några anteckningar; och, dåTabellCommissionen
sökt, att genom underrättelser från
Kongl. Stuidiietä-CoUegium i denna del fullkorn*
596 Konungens Adel. Propositioner'.
ma Tabellen, har icke heller derifrån någon bestämdare
uppgift kunnat erhållas, i anseende lill
afven der saknade fullständiga anriotationer, än
att minst |:tlelar af de födde undergått vaccination,
men Kommissionen har likväl ifrån samma
Kongl. Kollegium fått emottaga officiel underrättelse,
ej allenast att Tabell-författarnes uppritter
för det öfriga af Riket funnits skäligen
tillförlitlige, utan ock att de Eacuner, som för
Wester.Norrlands, Jemtlands och Westerbottens
Tän i Tabellen under de 3 första åren förekomma,
äro enlige med de till Kongl. Kollegium
inkomne berättelser och härrört af brist
å Vaccine-ämne. Enär Stockholms Stad afräknas,
föddes i dea öfriga delen af Riketår 1815
ett antal af 82,712 bärn,af hvilka 41,007,eller i det
närmaste hälften finnes hafva blifvit vaccinerade.
Beträffande Barnaföderskornas antal, så liar
det samma varit störst åren 1811 och 1815 samt
per mediurnuppgått till 80,464 om året, hvaraf antalet
emellan 30 och 3 5 året varit störst eller 21,232.
25-30 dernäst - 20,998.
35-4° " - * 15.<>97.
20 - 25 - - 12,953-
40-45 - - 6,928.
15-20 - - 1,952-
45-50 - r 1,271-
samt öfver 5o:de året - 33.
Tillsammans berörde 80,464.'
bland hvilka äfven, per medium räknadt, 1341
fått Tvillingar, 24 fått Trillingar, samt under
alla arén 2 haft Fyrlingar.
Tab. IV. Mortalitetens förhållande de gifta
Konungens Nåd Propositioner’’. 597
och ogifta emellan, hvaraf inheratas att per me
dium död t
Barn under 1 år - 15,3°4'
Barn och Ynglingar deröfver
till 15 år - - 12,^36.
Ogifta öfver 15 år '• - 7,921.
Gifta Personer - - 18,352.
Enklingar - - 3,630.
Enkor - 7,836.
eller tillsammans per medium om året 65,479 pers.
Tab. V. Mortaliteten i anseende till ål.
drarne och emellan hvart 5Ue år
Tab. VI. Dito i hvarje månad i hvardera
året.
Tab. VII. Dito ibland de Fattiga.
Tab. VIII. ) DÖdsorsakerne och Sjukdomarnes
Tab. IX. ) härjande i afseende på Län, ålder
Tab. X. ) och årstider.
Ehuru Tabell-veiket ännu säkfiar en önskad
fullständighet i dessa delar, då under ifrågavarande
5 år ett icke mindre antal än 43,952
aflidne person ir finnas vara upptagne under titel*:
oangifve : sjukdom, lemnar det dock flere
nyttiga upplysningar, hvaribland må nämnas, att
största mortaliteten varit föranledd af
Håll och tSiarkast i^ Åldern
styng samt Personer^'April och^öfvér 50 emella»
bröstfeber. 41,404 » Maj. / 2 5 å 50 samt barn
junder 1 år.
Åhlerdomsbräckligheter.
38,728
Febrar af al- April och) emellan a 5 å 50
la slag, - 3 2>6g^ Maji j samt öfver 50 år.
598 Konungens Näd• Propositioner.
Lungsot 3 1 >323 April ochf emellan 25 å 5®
Maji jsamt öfver 5o år.
med ringa N Barn under 1
Slag,Stickfluss j skillnad får och perso
och
Biåddöd 25,426 , månadernel ner öfver 50
\ emellan 'Ar.
Rödsot, utsot, ) Aug. och) emellan 10355
eller Diarrhe. 18,343 1 Sept. j samt öfver 50 år.
Den sistnämde sjukdomen har åren 1811
och 1813 varit mest gångbar, det förstnämnde
året synnerligast i Kronobergs, Elfsborgs, Christianstads,
Jönköpings, Calmar och Blekinge Läo,
men det sednare året högst betydligen i Wermlands
och Calmar®, ända till omkring 1000 personer
i hvardera Länet, och i Södermanlands,
Östergöthlands, Skaraborgs, Nerikes och Kopparbergs
Län till ungefärligen 500 personer i hvardera
af dessa Län.
Ibland olyckshändelserne må anmärkas, att
omkring 800 personer årligen drunknat, att omkiing
380 barn äfven årligen förqväfts genom
Mödrar och Ammor, hvaraf nu, såsom de förra
qvinqvennierne, antalet linnes störst i Calmare,
Wermlands, Jönköpings, Linköpings, Skaraborgs
och Kronobergs Län, samt att, under loppet af
alla Fem åren, 437 personer sjelfve afhändt sig
lifvet, ibland hvilka antalet åren 1814 och 1811
finnes hafva varit störst.*
Tab. XI. Förhållandet emellan upplösta
och ingångna Äktenskap, hvaraf synes, att de
sednare, sorn år J 8«1 utgjort 25,615, märkligen
aftagit de 3 påföljande åren ända till 18,281,
men år 1815 åter uppnått ett antal af . 23,553
