# ID: svediakorp-gov1774
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1815
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 17,212
# sentences: 372
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 28 Juni.
1431
innehafvaren eller till viss man och Ordres,
emar för desamma kraf icke skedt eller lagsökning
icke blifvit anställd inora Sex månader
efter Sedelns förfallodag, i hvilket fall
en del ansett, att fordringsägaren endast förlorat
den rätt till strängare expcution, som är så béskaffade
skuldsedlar till aggel, men andra åter stadgat,
a(t desamma ej kunde medföra vidsträcktare
verkan än förskrifningar stälda till viss man,
som utan gäldenärens samtycke blifvit å annan
person öfverlåtne; oell
2:0 Rörande förhållandet med gäldenärens
ansvars skyldighet för de på förenämnde sätt stälda
bref, enär någon viss betalningstid icke är deruti
bestämd. I anledning h varaf föreslås det genara
utfärdande förklaring ina stadgaB huru i dessa
händelser bör förfaras, och densamma jemväl innefatta
förordnande om Executions-rätten, enär
förskrifningar till innehafvaren eller till viss:
man och Ordres innehålla förbindelse att betala,
icke å viss i Sedlen utsatt dag, inen viss tid efter
uppsägningen, och denna tid, sedan uppsägning
skedt, inträffar inom tolf månader efter SkuldeBrefvets
dag, hvilken fråga äfven skall varit ämne
för skiljaktiga meningar.
Detta allt har Utskottet tagit i Öfvervägande:
och som Lagen uti 4 Capitlet 4 § UtsökningsBalken
stadgar, att om förskrifning är ställd att
betalas till innehafvaren eller å någon viss
man, med gifvet lof att låta dea komma i annars
hand,
>432
Den 28 Jurth
hand, denj som densamma i händer häfver, äger
att njuta full utmätning, samt Kongl. Förordningen
den 19 Maj 1756 blott foreskrifver den
strängare ansvarighet för gäldenär i afseende å
så beskaffade skuldebref, att han, vid bristande godvillig
betalning, är underkastad bysattnings tvång,
uti hvilket allt någon annan ändring geham
Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 icke blifvit
gjord ,än att dels är bestämdt det skuldsedlar af
ornfömätte lydelse ej få stålhås på längre tid än
Tolf Månader, och dels stadgadt att Kraf eller
[Lagsökning bör ske inom Sex månader efter förfallodagen;
alltså anser Utskottet häraf blifva en
följd,"att om fordringsägaren underlåter att iakttaga
berörde tid för krafvet eller Lagsökningen, i hvilket
fall sistnämnde Förordning utstakar att fordringsägaren
ej har arman rätt än för andra skuldebref,
någon annan tydning deraf icke kan äga.
trum, än att fordringsägaren ej mot gäldenäreu kan
begagna det anspråk, hvartill 1 756 års Förordning
lemnar rättighet, ech att fordringsägaren blott återsättes
till den rätt ofvannämnde Lagrum, jemfördt
nied 2 Capitlet 4 § Ulsoknings-Balken medgifver,
men att icke destomindre skuldsedeln forhlifver
för innehafvaren till dess helg belopp
betalnings gild,
Hvad åter beträffar de förskrifningar, ställde
till innehafvaren eller till viss man och Ordres,
sorn ej innehålla någon viss förfallotid, finner
Utskottet, att enär 1798 års Förordning ovilkorligen
föreskpifver, det i dylika sedlar bestämd
bstal
-
Den a 8 Juni,
1433
betalningstid bör vara utsatt, som ej får vara
Utöfver Tolf månader från Skuldebrefvets dag,
äfvensom att betalning för desamma bör fordras
eller Lagsökning anställas inom Sex månader ef*
ter förfallodagen, den slutföljd deraf bör hämtas,
att, vid bedörnmandet af den större eller mindre
executiva påföljd en sådan skuldsedel utan viss
betalnings-tid kan för gäldenären medföra, grunden
skall blifva att tillse, huruvida den längsta
medgifna betalningstiden och derefter följande utstakade
tid för kraf eller lagsökning är vorden
öfverskriden , innan talan emot gäldenären är
anställd, men att äfven i d.etta fall fordringsägaren
icke kan vara betaget att af gäldenären
blifva för förskrifningen godtgjord, på det sätt,
sorn med Lagens stadgande i Utsöknings-Balken
är instämmande.
Vidkommande slutligen frågan om executiva
behandlingssättet af Skuldebref till innehafvaren
eller viss man och Ordres, som äro ställda att
viss tid efter skeende uppsägning betalas, samt
detina uppsägning skedt så tidigt, att förfallotiden
inträffar innan Tolf månader från förskrifningens
datum förflutit; så emedan vid denna händelse
hvarken föreskiiften uti 1798 års Förordning egenteligen
kan anses vara åsidosatt eller ändamålet med
densamma är förfeladt, finner Utskottet att enär ^fordringsägaren
jemväl iakttager att kräfva betalningelleranställaLagsökning
inom den dertill bestämdatid,
efter den på omförmäldta sätt blefna förfallodag,
hatt bor njuta enahanda rätt emot gäldenären,
sorn.
»434
Den a S Juni.
som i fall förfallotiden varit uti forskrifnifigen
utsatt inom Tolf månader ifrån den dag dä den
samma är utgifven.
Såsom en följd af allt detta, och då det likväl
icke undfallit Utskottets uppmärksamhet att
skiljaktiga omdömen i förrberörda ämnen kunna
deraf uppstå, att 3 §. af oftabemälte 1793 års
Förordning icke derom meddelar nog tydligt
stadgande, anser Utskottet sig' äga skäl tillstyrka,
att en sådan förklaring öfver nämnde § må utfärdas,
som fölordnar: att utöfver Sex månader
från förfallotiden fördröjdt Kraf eller underlåten
.Lagsökning för Skuldebref, skaldt till innehafvaren
eller till viss man och Ordres, att inom Tolf månader
infrias, icke må föranleda till annan förändring
uti gäldenärens ansvars skyldighet, än att
lian vid bristande godvillig betalning ej kan bysättas,
och att anstånd till skuldens gälldande jemväl
kan af Executorn eller Domaren beviljas;
att sålunda ställda förskrifningar, som ej innehålla
viss betalningstid, böra vid fråga om deras executiva
kraft behandlas efter den beräknings-gruncf
förrherörde § utstakar, och att, om gäldenär för,
bundit sig till betalning af sådan skuldsedel inom
viss tid efter skeende uppsägning, och densamma
verkställes så tidigt, att förfallotiden inträffar
inom Tolf månader från den dag skuldebrefvet
ar utgifvet, detsamma bör medföra enahanda
verkan, som i händelse betalning varit innom
bifogade tid utfäst.
Detta
Den 2 3 Juni>
Defta varder dork Riksens Höglofl. Ständers
vidare profning vördsamt underr.täldt. Stockholm
d. 25 Maj l b i 5,
Pä Höglofl, Ridd. och Pä Hög värdiga PrestAdelps
ledamöters Ståndets Ledamöters
vägoar
H. F Strömfelt,
vägnar
Joh. Olof Wallin.
Pä Vällofl, BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar
D. G. Holm.
På Hedervärda Ronde»
■C
Ståndets Ledamöters
vägnar
Petter Jernström,
A, J. Wahhtjerna,
Uppläst hos Höglofl. Ridd. och Ad. d. 28 Juns.
-- — Hogvörd. Prest Ståndet d. 2 Juli.
— Vällofl, Borgare-Ståndet d. 28 Juni.
— — Heder v. Bonde-Ståndet d. 28 —
Vördsamt Memorial!
X-Iti nådig Proposition af den 19 nästlidne April
till Riksens Höglofl. Ständer, är at Kongl. Majst
i Nåder ullkännagifvet, att sedan Kongl. Majst,
efter inhämtade yttranden af Dess Högsta Domstol
-
Dm 2 3 Juni.
stol och Siats - Badet, tagit i öfvervägande det
af den till Bagarnas öfverseende i Nåder
fövordnade Coiriité i 'underdånighet afgifne Betänkande*
hvaruti vissa bestämda grunder till förändring
af de nu arjtagna Bestraffningssätt blifvit
framställde, jemte uppgifvet Förslag till inrättande
af Allmänna Arbets- och Corrections-hus; så
liar Kongl, Maj.-t dervid i Nåder funnit, dels
att de i nämnde Betänkande upptagne ämnen äro
af den beskaffenhet, att de, åtskilde från det öfriga
Jjagverket, kunna och böra särskildt granskas
och afgöraji, dels ock, att hvad afBag-Comitéen
häruti blifvit anfördt, till alla delar instämmer
med hvad Kongl. Maj:t anser Bättsläran och
öfriga en vis Bagstiftningsgrunder fordra, hvarföre
ock Kongl. Maj:t, med antagande deraf,
velat detsamma Riksens Ständer i Nåder föreslå.
Af samtliga Besnectiva Riks-Stånden är allt-'
så omförpiälte Nådiga Proposition, med dervid
fogade handlingar, remitterade till jBag-Utskottet,
sorn i följd deraf till pröfning företagit de deruti
framställda ämnen.
Dervid har Utskottet funnit, att Bag - Comltéen
uti ofvan omförmälte Underdåniga Betänkande
ansett beskaffenheten af de i vår nuvarande
Brottsmåls-Bag antagna särskildta Straff vara
sådan, att dessa stundom i sin egen art, i sättet
för deras verkställighet och i sitt förhållande till
de brott, sorn genom dem skola bestraffas, äro
stridande emot de fordringar man är berättigad
att göra sig af hvarje Strafflag, sä vida den skall
upp
-
Den a 8
*437
uppfylla det dermed åsyftade ändamål* äfvensom
att Comitéen tillika ej mindre ådagalagt de olägenheter,
som åtfölja de nu brukliga Bestraffningssätt
af Penningeböter, Spö och Bis samt
Fängelse vid vatten och bröd, än jemväl anfört
de flera skäl och orsaker, som föranleda dertill,
att dessa böra i en ny Brottmåls-Lag-stiftning
dels sparsamt användas, dels inskränkas, dels ock
i de flesta fall alldeles försvinna; Hvarjemte Utskottet
inhämtat, att Comitéen föreslagit inrättandeaf
Allmänha Arbets- och Correctionshus såsom
de mest ändamåls-enliga Anstalter, för att tjena
till användning för Brottmåls-Lagstiftningen, vid
införande af förändrade och förbättrande Straffbestämmelser,
isynnerhet å de brott, som störa
^Egendoms säkerheten, sorn innebära ett försökt
våld å Lif eller Lern ech som kränka någons
personliga frihet*
Då Utskottet i anledning häraf 'öfverlag! till
det beslut, som borde tjena till grund för det Betänkande
Utskottet nu går att till Riksens Höglofl.
Ständer afgifva, har Utskottet dertill funnit en ostridig
ledning af de skäl och omständigheter,
hvilka af Lag-Comiteen äro framställda. Hos Utskottet
har således förekommit, att då erfarenheten
länge påkallat behofvet af en hufvudsaklig
förändring och förbättring af vår nu gällande
så väl Civil- som Criminal-Lag , det blifyer
af största vigt och angelägenhet, att nyssbemälte
Comité, som med detta arbete nn är sysselsatt,
må vid stiftandet af Brottmåls-Bagen lemnäs
till*
Den 28 Juni.
tillfälle att kunna antaga saxta na Bestraffningar ä
sorn instämma med närvarande tids hyfsning, och
sorn, skillde frän förra tiders Barbari, aro afpassade
efter en bättre bildning till upplysning, och
till känsla Iros hvarje individ af dess eget värde.
lin ibland de egenskaper, som caracterisera
en god Lag, är ostridigt, att då den å ena
sidan uppfyller ej mindre hvarje Medborgares i
Staten billiga kraf, att genom Lagen njuta skydd
till Person och Egendom, samt att vid kränk»
liing deraf befordras till upprättelse af den förolämpade,
än äfven den rättvisa fordran Staten,
som genom en sådan kränkning blifvit förorättad,
jemväl har, att Lagen skal! straffa Eredsförstöraren,
den samma å den andra sidan bestämmer
så beskaffade straff å de förbrytelser, hvarigenom
förenämnde säkerhet störes, att de tjena både
att förbättra Brottslingen samt bereda hans upprättelse,
och att afskräcka andra frän utofvandet af
brott. Att, på sätt af Lag-Gomitéen är anfördt,
de i vår nuvarande brottmåls-Lag oftast använde
straff af Penninge-bötcr, Spö och Ilis samt
Fängelse vid vatten och bröd, icke uppfylla dessa
ändamål, utan snarare föranleda dertill att Brottslingen
mera försämras än förbättras, och lemtia
honom retelser till förnyade afsteg från -Samhällsordningen,
anser Utskottet vara så tydligt och
jemväl af Comitéen så fullkomligen utredt, att
hvarken någon fråga derom bör uppstå eller något
vidare ådagaläggande deraf kunna erfordras.
Häraf
Den ?8 Juni
1439
Härafifinner Utskottet det Således blifva en
följd, att vid den nya Brottmåls-jLagstiftningen.
en betydlig inskränkning uti användandet af berörde
Straffsätt bör äga runi; men da andra lamp.
Ilgard i stället böra antagas, liar ock vid valet
af detri, som kunna betraktas såsom de mest tjen
Jigä
och närmast tillämpliga för alla gradationer
af brott, Utskottet trott det Arbets, och Correc.
tions Inrättningar äga étt i sådant afseende oemotsägligt
företräde. Till bevis derom tror Utskottet
det vara tillräckligt anföra, att en Brottslings
qvarhållande vid ett Arbets- och Correctionshus
endast äf ett beröfvande af den frihet han
ägt, men genom brortets utöfvande missbrukat
och ined skäl förverkat: att då de flesta brott förtmledas
af lättja samt hog för-: sysslolöshet och utBväfningar,
intet sträff kari varå mera passande
Kn det som betager Brottslingen tillfälle att
fortsätta en sådan lefnad och tvingar honom att
med arbete bidraga till sitt underhåll: att Straf
fet
i sig sjelf icke medför någon vanära och betager
förbrytaren all utsigt att återvända till en
blifvande nyttig ’ medlem i Samhället: att lian
tvärtom, afskilld från verlden, lemnäs tillfälle
att utan förströelser känna den inre förebråelsen
af sina begagna fel och finna följden deraf i sin
förlorade frihet: att han derunder vänjes till ar*
bete och ordentlighet: att verkställigheten af
straffet blir för lika Brottslingar lika, utan afaSj
ende på vilkor och stånd; och att, då fiihotou'
är för hvarje menniska dyrbar, saknaden deraf
jern;
*44»
Deri 28 Juni'.
jemväl skall blifva ett ibland de m*st afskräc*
kande Straff.
Det har dock härvid icke undfallit Utskottet,
att nämnde Inrättningar ohekligen fordra betydliga
kostnader, för att sättas i sådant skick, att de
i allo svara emot den nytta af dem bör väntas.
Dessa har dock Utskottet förmodat hvarken böra
komma i beräkning, enär fråga nu är om stiftande
af en JLag, som skall befordra icke blott närvä»
rande utan förnämligast kommande Generationers
väl och för secler grundlägga ordning och säkerhet
i Staten, samt ej heller kunna blifva så stora,
att de skola öfverstiga Statens tillgångar och föranleda
till nuvarande Invånares kännbara betungande,
heldst Utskottet tror, att berörde Inrättningar småningom
skola kunna beredas och fullbordas af dertill
tillgängliga medel.
På dessa skäl är det således Som Utskottet
linner sig äga den mest grundade anledning att
tillstyrka, det Riksens Höglofl. Ständer må nu
stadga och tillåta, att, vid den under händer varande
utarbetning af förslag, till en ny oell förbättrad Brottmåls
Lagstiftning, det ina blifva den Comité, somfått
detta grannlaga och vigtiga värf sig anförtrodt,
öppet leinnat att vid skeende Straffbestämmelser
äfven deribland antaga dem af längre eller
kortare tids förvarande och sysselsättning vid
Arbets- och Correctionshus, samt särskilta gradationer
i sältet huru Brottslingarne der bora behandlas.
Huru
Den 28 Juni,
1441
Huru dessa Arbets- och Correctionshus böra
inrättas, huru manga sådana i Riket kunna komma
att erfordras, samt hvarest de med största fördel böra
anläggas, anser Utskottet utgöra ämnen, som nu icke
kunna komma under pröfning. Detta tror Utskottet
icke kunna annorledes bestämmas, än dels i förening
med Stiftningen af den Brottmåls-Lag, af
hvilken de skola användas, dels efter det flera
locala förhållanden, med många dervid förenade
särskilta omständigheter blifvit utrönta; äfvensom
eti på tillgängliga upplysningar grundad beräkning
af antalet utaf de Förbrytare, sorn vanligtvis årligen
af Domstolarna anses förvundne till så beskaffade
brott, hvarå sådana antagna nya straff,
som ile i fråga ställda, kunna af Dagen stadgas, synes
böra bidraga till det beslut som i berörde afseende
varder fattadt; och får Utskottet allt så föreslå,
att till Kongl. Majit i underdånighet m$
öfverlemnas att, sedan nödig kännedom i alla berörde
ämnen blifvit inhämtade, i Kader vidtaga
de anstalter hvarigenom Arbets- och Corrections.;
Inrättningarne i den mån förberedas, att de, enär
det nya Lag-Projectet är färdigt samt blifvit gran-'
skadt och antaget, kunna, då Dagen sättes i verkställighet,
vara färdiga att begagnas. Det enda
Utskottet anser sig dervid hafva att anmärka ,
är att nödigt lärer blifva det omförmälta Inrättningar
väl icke göras för manga, som skall oundvikligen
hindra, att hvar och en kan bringés till
sådan fullkomlighet, som vederbör, men att
d&
4:de B. N:o 181, 182.
1-144
Den 28 Juni.
de icke eller blifva så få, att Broitslingarnes
forslande till Inrättningarna försvåras och de långt
ifrån sina hemorter afskiljas; och tror Utskottet
sig äga anledning förmoda, att det skulle medföra
roycken nytta, om Arbets- och Corrections-husen
funnos nära intill de ställen, der Rikets OfverRätter
eller Hof-Rätter äro eller blifva stationerade,
hvarigenom dessa Ofver Domstolar i egenskap
af Ofver-Executorer hade tillfälle till
öfverinseende å Inrättningarna, hvilka kräfva en
noga och vaksam vård, samt local kännedom af
dem, som derå skola äga uppsigt. -
Detta allt, jemte en Ledamots särskildta yttrande,
varder dock Riksens Höglofliga Ständers
vidare pröfning vördsamt underställ dt. Stockholm
den 14 Juni 1815.
På Höglofl. Ridd. och På Högvördiga PrestAdelns
Ledamöters Ståndets Ledamöters
På Vällofliga Borgare- På Hedervärda Bonde
-
vägnar
H. F. Strömfelt.
Joli. Olof Wallin.
vagnar
Ståndets Ledamöters
vägnar
Hl. G. Holm.
Ståndets Ledamöters
vägnar
Petter Jernström'.
A. J. Wahlstjerna.
Bert 28 Juni, *448
Utdrag af Protocollet, hullet uti Riksens
Högloft. Ständers Lag-Utskott
vid Urtima Riksdagen i Stockholm
den 14 Juni 181S.
D;i Utskottet till afgörande företog Kongl. Majas
lii! Riksens Ständer a flatna Nådiga Proposition
öm förändring i nu antagna bestraffningssätt samt
inrättande' af Allmänna Arbets- och Correctionshus,
yttrade Herr Borgmästaren Häradshöfdingen
Barthelsson: om nyttan och nödvändigheten deraf
att arbetstvång och fängelse i Brottmals - Lagen
anlages Sorn hufvudsakliga Straffmedel, instämmer
jag till alla delar med Högloft. Utskottets öfriga
Ledamöter; varandes det afven min öfvertygelse,
att de för ett sådant Riksgagneligf ändamål erforderliga
anstalter böra utan uppskof alfvarligt påtänkas;
men så vida pröfningen af dessa Straffinrättningars
antal och skick ej vid närvarande tillfälle
utgör en för tidig handling, är jag af den, från
pluraliteten afvikande tanka, att hvarje Länsstyrelse
skall under sig hafva ett Straff- eller Corrections-hus
lydande, och det i samband med
den inrättning till försvarslösa personers sysselsättning,
derom särskild motion af mig är vorden
väckt, heldst i annor händelse Iväns - Styrelsen,
betraktad som uppsynings och verkställande magt,
skulle i märklig mån sakna medlet för detta sitt
kalls uppfyllelse; äfvensom då skulle dessförutan
tillkomma olägenheten af fångars långväga forsling
och deras skiljande från relation med hemort och
anhö
-
1444
.Deri 28 Junti
anhörigaj hvaraf utvägen för dem, att åter; sora
bättrade medlemmar, i Samhället ingå, blef mindre
lättad; obemäldt lemnadt, att vid delinquenters
och arbets-fångars större sammanhopning,
som följer af få straffinrättningar, fullständig uppsigt
öfver ordning och snygghet derstädes icke
borde bliiva påräknelig. Ut Supra.
Ex Officio
A. J. Wahlstjerna.
Juni*
Juli.
JuniJuni
Vördsamt
Memorial!
Jemte nådig proposition af den igale nästlidne
April, angående förändring uti nu antagna bestraffningssätt
och inrättande af allmänna Arbetsoch
Corrections-hus, har Kongl. Maj:t, efter inhämtade
underdåniga yttranden af dess Högsta
I) omstol och Stats Rådet, förklarat sig hafva i
nåder funnit godt meddela Riksens Höglofl. Ständer
det af den, till lagarnas öfverseende, förordnade
Comité i underdånighet afgifna Betänkande
och förslag till förändring af Under-Domstolarnas
och Hof-Rätternas antal och organisation,
j ändamål att Riksens Ständer ej md sakna tillfälle,
att öfver berörde ämne sig utlåta.
Sedan
Uppläst hos Höglofli Ridd. och Ad. d 28
— Högvörd. Prest-Ståndet d. 2
— Vällbfl. Borgare-Ståndet d. 28
__ — Hederv. Bonde-Ståndet d. 28
Den 28 Juni' s; 14 4 3
m Sedan ile handlingar, som i följd häraf Kongl,
Majit låtit till Riksens Ständer öfverlemna, blifvit
af samteliga Respectiva Riks - Stånden till
Dag-Utskottet remitterade, har Utskottet af DagCornitéens
omförmäldta betänkande inhämtat, att
Comitéen förmält sig hafva, i de redan utarbe-]
tade förslag till en del I, a g-Balkar, varit nödsakad
lämpa åtskilliga föreskrifter efter Domstolarnas
beskaffenhet för närvarande, men att dervid
svårigheter sig yppat, som gjort, att Comitéen
allt mer och mer funnit förändringar med Domstolarnas
antal och organisation oumgängeliga,
äfvensom att, då Comitéen varit betänkt på omarbetandet
af sjelfva Rättegångs-ordningefi, behof
af Ragstiftande magtens prseliminaira beslut i omförmäldta
afseende sig visat, emedan ^de mindro
förbättringar, sorn i Rättegångssättet kunna vara nö-'
diga,icke vore möjliga att utstaka,innan antalet af inT
stander och tiden för Domstolarnas verksamhet blifvit
bestämde; i anledning hvaraf Comitéen J underdånighet
hemställt, om icke Kongl. Majit skulle
i Nåder täckas till Riksens Ständers öfverläggning
proponera följande af Comitéen på anförda
skäl uppgjorda förslag, nemligen att Första
Domstolen på Dandet eller Härads-Rätten borde
sammanträda en dag i hvarje vecka, eller åtmindstone
en dag i hvarje månad och sessionen då
fortfara så länge målens mängd eller vidlöftighet
det fordrade: att ingen Domsaga borde hafva mera
än ett Tingsställe, hvilket skulle finnas beläget någorlunda
midt i Domsagan, och denna således ej
vara större-, än att en sådan Tingsplats kunde af
alla
Den 2 § Juni
alla innevånarne utan svårighet besökas: att uti
jiyssnämda sessioner något vidare afbrott ej börtie
äga runa, än att quie Ferier om året utstakades,
deri , ena från den 13 December till den a 3
Januari, hvarunder de större Högtiderna firas,
och den andra frän deri 1 Juli till deri 1 Septeria,
ber, under hvilka månader rnenighelen sysselsattes
med skörden: men att, 0111 för några af <le
norra Landskapen och lill äfventyr? för en del af
Wermeland svårigheter för omforma!ta inrättning
af Permanenta Domstolar ännu skulle mota,
rättegångs tiderna der tills vidare kunde förblifva
oförändrade: ali andro Dnmstoleneller JLagmansJiä'ten
borde, till undvikande af en vidlyftig omgång
och uppehåll med Civila tvisters befordrande
till slut, alldeles afskaffas: alf hvarken i de
större eller mindre Städer mera än ett slags Under-Domstol
skulle finnas; att, vid indragningen
af Lagmans-Ratten å Ilandet oda andra Domstolen
i Städerna, de flera Divisioner, af hvilka
Hofrätterna nu bestå, .måtte utflyttas till särskilta
orter och erhålla, hvardera efter landskapens
folkmängd och vidd, sin afmatta Domkrets: att i
hvarje sadan Hofrätt kunde blifva 6, 5 eller 4
Xedamöter, Presidenten inberäknad, allt efter
soto Domföra antalet till 5. 4. eller 3 bestämdes:
att hela antalet likväl hurde vara så stort, att alltid
en ledamot, i ombyte efter tour, kunde äga
ledighet, under det arbetet af de tjenstgörande
fortsattes ulan ferier; och att denna , från arbete
inom H of-Rätt en lediga, ledamot salund a vöre alt
tillgå, för att verkställa de besigtningar , som Hof
Rätten
-
Dm a 8 Juni.
1447
Raden stundom kunde finna angeläget att beslutta,
sedan Lagmans Rätten upphört, men vid hvilken
saken likväl icke komrne att afgöras, utan.
af Hof-Rätts Ledamoten, med biträde af någon
Uthärads-Domare och Nämnd, blott undersöktes,
så att den sedan vore i skick att af Hof-Rätten
slnteligen afdömas.
Vid företagen granskning af detta förslag
har, i förening dermed, Utskottet ansett följande
från Höglofl, Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde Ståndet till Utskottet hänskjutne Memorial
jemväl böra förekomma, nemligen, 1:0
af Her A. J. Silfversparre, deruti lian, som i
öfrigt väckts enahanda motion med den, hvilken
i Lag-Cörtiitéons forberörde förslag innefattas,
rörande H irads-Rätternas permanenta sessioner,
Lagmans Ratternas indragning, antagande af endast
en Under-Domstol i Städerna och Kol-Ratternas
fördelning samt utflyttning i Landsorterna,
tillika anmärkt att Summa Apellabilis ej
bör högt uppsättas, och att, till vinnande af ord»
ning i Lagskipningen och enkelhet i Rättegångs
sättet, ej mindre Collegiernas och Executiva
magtens Domsrätt, än äfven nu varande mängd
af Extra Domstolar och Rätter borde försvinna,
äfvensom en enklare sammansättning af administrationens
delar, genom det de högre embetsVerken
i Staten, så militaire som Civile och
Ecelesiastique blefve i hvarje provins etablerade
på samma ställe, med ägande af enahanda område
för deras territorial befattningar ansetts nödigt;
2:0
1448
Den 2§ Juni»
ro af Vice Talmantien Hyckert,' innehållande
samma förslag i afseende å förändring af Horn-,
stolarna, sorn förrberördt är, men hvaruti tillika
fråga väckes om Collegiernas indragning och sådana
måls förvisande till Rikets Domstolar, hvilka
såsom ämnen af egenteiigen Juridisk art nu
tillhöra nämnde Collegier, att pröfva och afdöma;
3:0 af Riksdags-Fullmägtigen Anders Petter Pehrsson
från Östergöthland-, som endast yrkar Lag-*
rnans-Ratternas indragning,såsom en under-Domstol,
genom hvars tillvarelse ett längre uppehåll
för Rättsökande uppstår till erhållande af slut i
Civila tvister; 4:0 och j;a af Riksdags-Fullmägtiga
Eric. Johausson. från Medelpad och Anders Ani
dersson Aberg från Vesterbotten, hvilka anse,
att för deras hemorter någon förändring uti
nuvarande Domstolars skick icke vare lämpe--  lig; 6to af Riksdags Fulimägtigen Eric Perhsson,
från Carlstads Län, hvaruti föreslås inrättande af
Cotnpromiss eller Forliknings-rätter; 7:0 af Fri-,
herre von Strokirch, genom hvilket Herr FtL
herren, under andragande af manga särskilta
omständigheter, hvilka här nedan vidare komma
att omföraäalas, anser ali annan förändring af'
TJrid er-Domstolarnas och Hof-Rätternas nu varande
beskaffenhet vara hvarken nyttig eller verk-,
ställbar, än att arne Lagmans,Ting \ hvarje Lagsaga
årligen förrättas, i stället för det enas som
nu blott hålles, samt i öfrigt hemställer, au prof,
yiingen af alla de nu åsyftade förändringar måtte
lemnäs till de lagstiftare, sorn emottaga Lag-pro^bctet
fullständigt utarbetadt; och då blifva i till»
fäi- ‘
Den 28 Juni.
fälle att uti ett sammanhang med alla Lngbal-'
karna, närmare inse följderna deraf; 8:0 af Friherre
Ludvig Boije, innehållande, utom särskilt
framställning och anmärkningar, i afseende å befordrings
- sättet till öfver-Domare befattningar,
äfven påstående, att enahanda förfarande med
det af Lag-Com i téen nu uppgjorda förslag till
förändring med Domstolarna måtte iakttagas, som
angående Comitéens uppgörande projecter tilt
Xmgbalkarna blifvit stadgadt, samt att således meddelandet
deraf åt allmänheten genom tryck till
granskning och anmärkningar måtte föregå, innan
fråga orri antagande af förslaget kunde förekomma
; 9:0 af Herr Reenstjerna, sorn anser
Götha Hof-Ratt kunna med Svea Hof-Rätt sammanslås
och förstnämnde Hof-Rätts-Hus till annat
Statens behof användas; och ändteligen 10:0
af Herr Ankarloo, deruti hart, med antagande af
den grundsatts, att Lagstiftningens föremål bör
blifva, att qväfva tvedrägt och rättegångar, föreslår
att Härads-Rätterna i deras nu varande skick
må bibehållas; att I,agmans-Rätterna äfven må
förblifva såsom andra Jnstamien, med deri förändring,
att de dit vädjade inål endast af Lagmannen
utan nämnd samt blott med biträde af en
lagkunnig person afdömrnas: att Rikets bägge
Ifof-Rätter förenas till en enda och å ett enda
ställe; samt att en mellantid af ett år mätte framlöpa
vid hvarje af dessa Domstolar innan ett
paåls behandling finge företagas eller det sedermera
under Kongl. Maj:ts nådiga pröfning drages,
o
P»
M 5<>
Hen 28 Juni,
på det parterne matte äga tillfälle att emedlertid
vistäinnet i godo bilägga.
t
Detta allt har Utskottet uti noggrannt öfver"
vägande tagit, och finner sig först böra meddela
yttranden, huruvida nu förevarande fråga örn förändring
af Domstolarna, är af, den beskaffenhet,
att den icke förr, än sedan Dag-Balkarne .fullständigt
hunnit af Lag-Comitéen utarbetas, och
varit till allmän granskning utgifne, ina i ett
sammanhang med hela lagverket komma under
pröfning.
Utskottet sorn förut, i anledning af Kongl'
Maj:ts nådiga proposition, afgifvit vördsamt Utlåtande
i det särskildta ämne, hvaröfver* Dag-Co
irdréen, likasom i det nu i fragavärande, sökt
lagstiftande magtens preliminaira beslut, angående
förändring ij bestraffningssätt och inrättning
af Arbets eller Straff- och Corrections-hus, har
ej kunnat inse annat, än att då ordningen och formerna,
som för Rättegångar böra utstakas, i hela
sjn utveckling måste lämpas efter den inrättning,
som vidtages för sjelfva Domstolarna, deras
antal och olika organisation, samt efter den tid
och de orter, på hvilka de blifva att tillgå: då denna
inrättning följakteligen utgör den grund, hvarpå
Rättegångs Ordningen med alla sina formaliteter bör
byggas; och då uppställningen deraf således nödvändigt
skall stå eller falla med antagandet eller
undanröjandet af denna första grundform; att föregående
stadgande härom oumgängeligen fordras,
r>
sa
^ ■ lia A Mi
Dt n 28 Juni,
1451
$a vida den händelse bor förekomma*, att vid
sluteliga pröfn ingen af Ung Gomiféens fulländade
förslag, hela arbetet på Rntregsngs-orduingeu
Skall vara förloradt, oin den inrättning af Domstolarna
ej godkännes, som Gomitéen föreslagit.
Utskottet har alltså destpmindre dragit i betänkande,
att i detta ninne tillstyrka den af Gomitéen begärta
prelintinai ra åtgärd , sorn en lika åtgärd, enligt hvad
ofvan är anmärkt, redan blifvit leornad i särskilta frågan
om förändrade bestraffningssätt; en fråga, hvilken
har sit egentliga inflytande ,på utförandet af
Strafflagarnas Co-nst niet ion, då deremot af den na
förevarande, om Domstols inrättningen, sjelfva
grunddragen för Rättegångs-orduingen bero,
Efter sålunda antagen nödvändighet, att
pröfva äfven denna sednare fråga, titan , af bidande
af allmänna Opinionens omdöme, hvars vigt för
öfrigt Utskottet ej misskänner, men hvilket svårast
torde vinna tillförlitlig stadga i ett ämne,
sora rörer blotta sättet och formen för Eagskipningen,
anset' Utskottet sig böra öfvergå till
granskningen af de skäl, sorn blifvit föredragne,
dels för och dels emot Eag-Comitéens förslag.
Dervid visar sig den hufvndsakliga skiljaktighet
i åsigter, att enär Lag-Comitéen i sit betänkande
utgått från den grundsatts, att Domstolarne
böra för de Rättsökande vara Lätt och Jemt
tiUgän geliga, eller att deras verksamhet mn, så litet
som möjligt, finnas afbruten, Herr Friherre
Sltokirck, och ännu mera Herr Ankarloo, deremot
-
Den 28 Juni'.
emot synes hafva antagit, att tillgången till Domstolarna
ej bör underlättas, emedan fara vore,
att ett hastigare tillfälle såmedelst öppnades förden
ofta i egen inbillning för fördelade personen,
att desto skyndsammare söka sin förmenta
hämnd, hvarigenom Rättegångar skulle ökas till
en gränslös mängd, då erfarenheten, sorn vore
den säkraste vägledare, ä andra sidan visade, att
passionens utbrott alltid vore häftigast i sin början,
men att sanningen under en tid mildrar
och ändteligen aflägsnar följderna.
För att välja imellan dessa olika åsigter har
Utskottet endast hehöft betänka hvad som vorg
egenteliga föremålet för borgerliga Lagstiftningen
i allmänhet. Utskottet har trott detta syftemål
bestå, för det första, deruti, att alla ingrepp
och fdrnärmelser medborgare imellan i möjligaste
måtto förebyggas genom vissheten, att en
rättmätig ansvatighet alltid blir deras påföljd;
och för det andra deruti, att ingen, som tror sig
lida, ajhålles från att påkalla Lagens skydd, hvad
lidandet är verkligt eller inbilladt, men att, i sednare
fallet, den klagande har att vänta en sådan
rättelse i sin obehöriga inbillning, att han deraf
ej oftare må missledas.
Med denna syftning liar Utskottet ej kunnat
förlika den tanka, att tillfället till framförande
af hvarje klagan borde försvaras. Utskottet
tviflar, att en i laglig ordning anställd talan inför
Domstol, Jtan benämnas för en sökt hämnd.
Det
Den a 8 Juni'.
1453
Det ar just dä, när lagen öppnar utväg till upprättelse,
som härndén försvinner, hvaremot frestelsen,
att den utöfva tillväxer i samma mån lagen genom
fördröjandet af sitt beskydd vill qväfva den billiga
förtrytelsen öfver en liden oförrätt. Ju starkare
Lagstiftningen hos ett folk fästat den öfvertygelse,
att rättvisan skyndsamt och ofelbart träffar
den, sorn störer en annans säkerhet till person
eller Egendom, ju mera skola sådana ingrep
uteblifva, och derigenom är Lagens första syltemål
vunnet.
Har åter verklig oförrätt blifvit någon tillfogad,
så kan väl ingen tvekan möjligen uppstå
derom, att denne oförrätt bör kunna åtalas, utan
att den lidande tillbakahålles af svårigheter, hvilka
medföra den dubbla förderfligheten,att nedtrycka den
sorn har rätt, och att upplyfta den sorn har orätt,
derigenom att den förre utmattas nnder det den
sednare njuter frugten af hvad han förstått att
laglöst sig tillkräkta. För öfrigt gifvas ganska
ofta händelser, som föranlåta parter att anlita
Sommaren, hvarken af hämnd elley för att söka
sak med hvarannan, utan af det enkla och oklanderliga
skälet, att deras öfvertygelser om det rätta
äro stridiga och att de vilja underkasta dem Lagens
Dom.
Utskottet kan således ej instämma i den me"
ning, att tiUgången till Lagskipande magten bör
Vara hangre tid af året stängd, af frugtan att trätgirig:
-
M54
Den 28 Juni.
girigheten skulle okas, om ilen vore mera oppen.
Utskottet föreställer sig hvarken att trätsjukan lig*
ger i menniskoly»net i allmänhet, eller att dea
för svenska folket utgör ett så eget och särskildt
Caractairs-drag, att det skulle endast i detta Iand.
vara vådligt att införa en med lagstiftningens san»
ria ändamål öfverensstämmande -Domstols inrätt»
ning, sorn i de flesta andra länder ledan blifvit
antagen.
Sedan TTtskottet på dessa skäl funnit s!g bö«
ra gilla den grund, hvarifrån Dag - Comitéert
utgått vid framställningen af i fråga varande förslag,
nemligen, att rättvisan bör vara lätt Oell
jemt tillgängelig; återstår nu alt granska sjelfva
utvecklingen af förslaget i hänseende till de sär*
skilta Domstolarna.
Att Första Domstolen å Dandet eller Härads
Futten, med högst 3*ne sammanträden om året,
icke kan befordra den skyndsamhet, som är nöd»
vändig för en väl organiserad Dagskipning: att
de långa mellantiderna, från det ena sammanträ»
det till det andra, leda till alltförmycken fordel
för den, sorn med tillskapade invändningar oell
undflykter, endast söker utdrägt: att de lägga ett
känbart hinder mot sakens fortgång äfven för den,
sorn, utan afsigt att vålla obehörigt uppehåll,
likväl har för utförandet af sin talan behof af
rådrum: att den stora mängden af inål, sorn sammanhopas
vid hvarje Ting, ej sällan föranlåter
Dommaren,' att meraän sorn vors atlönska, hasta med
deras
Den a 8 Juni.
*455
deras behandling, och betager hanom den tid,
sorn en stilla och noggrann öfverläggning vid beslutens
affattande brafver; detta allt anser Utskottet
vara så klart, att det ej tarfvar något ora.
stärtdeligare utförande.
Häraf synes ock vara att sluta, det Härads
Rätterna oftare , än hittills, böra sammanträda 5
Men innan Utskottet deröfver närmare utlåter
sig, vill Utskottet öfverväga hvad emot denna förändring
blifvit anmärkt, utom den förut omförmälda
farhågan i allmänhet för trätgirighetens tillväxt,
hvarom Utskottet redan ofvanföre meddelt sitt
yttrande och dervid Utskottet nu blott tillägger
den erinran, att Under-Dornstolarnas permanence,
enligt hvad erfarenheten visat, icke ökat rättegångarna,
emedan Städerna, hvarest Domstolarne
nästan dageligen äro tillgängelige, sällan hafva
det antal af tvister,' sorn svarar emot deras folkmängd,
i förhållande till en lika folkmängd på
landet, oaktadt anledningen till stridigheter och
collisioner af alla slag visserligen icke ar min.
dre, än på en landsträcka ined samma folk*
mängd.
De öfriga skälen emot förändringen äro förnämligast:
att menighetens aktning för den uråldriga
och på forntidens häfder grundade inrättningen
af Härads Rätten är stark, att allmogen
från sina första stunder blifvit styrkt i den öfvertygelse,
att Tinget är ett värn för dess rättigheter
och att den brottslige des lider straff för sina
miss.
Den 28 Juni'.
missgerningar; att Tingens början i genom förrättande
af Gudstjenst, linjer menighetens begrepp
om helgden och värdigheten af stället och ända>
målet, att Dommaren äger tillfälle, att sa väl
vid Tingets början, som vid förekommande brottmål,
erinra menigheten om sina pligter, ett tillfälle
hvilket aldrig borde försummas till upplysande,
varnande och förbättrande af den folkdass,
som äger så inskränkta undervisnings till*
gångar: att allmogen har i Domstolen Ledamöter
af sitt eget stånd, som utgöra nämden, hvilka
nödgades skilja sig helt och hållet från sitt Landtmanna-yrke,
om Tingen oftare inträffade; hvaremot,
om nämndemans tjensten blefve ambulatorisk,
eller ett större antal dertill utsagos, föga
gagn vore af dem att vänta, emedan den skicklighet,
som de nu vid Tingen inhämta, då skulle
hos dem saknas, och det biträde, som af Nämden
skall vara att påräkna för allmänna policen,
jemväl gå förloradt: och ändteligen, att om Härads-Rätterna
skulle göras permanenta, nya Ernbets-
och Boningsrum borde för Dommaren bekostas,
hvarjemte, genom Domsagornas inskränkjui
g, Haradshöfdingarnes antal behöfde förökas
och ersättning för mindskade inkomster dem lemnäs.
Forntidens häfder bestyrka, hvad Eag-Comitéens
betänkande innehåller, att Härads-Rättetna
i sitt uråldriga skick varit helt annorlunda
inrattade, än de nu finnas, emedan ett Ting i
hvarje vecka di blifvit hållet. Från forntidens
häfder
Den 28 Juni
-
M5?
häfder eller frän någon vördnad för uråldren,
kan således den aktning ej leda sitt ursprung,
som menigheten påstås äga för sina nu varande
Härads-Rätter.
Denna aktning är också underkastad omvexling,
allt efter det olika förtroende menigheten
hyser för Domarens insigter och rättrådighet.
Den är följakteligen att tillskrifva endast öfvertygelsen,
att Domstolen verkeligen utgör ett värn
for den lidande och en skräck för den brottsliga;
och Utskottet ser för sin del icke den ringaste
anledning att frukta, det denna öfvertygelse skulle
kunna rubbas deraf, att Domstolen ännu oftare
sättes i tillfälle att värja den oskyldiga och
straffa brottslingen.
Gudstjensten vid Tings • sessionens början
ar oemotsägeligen en förrättning af så stor vigt
och betydelse, att ingen fråga bör kunna uppsta om
dess afskaffande. Utskottet förmodar, det LagComitéen
icke eller underlåter att föreslå en
sådan religions-akt äfven vid hvarje vinter- och
höst-sessions början hädanefter: allmänna begreppet
om helgden och värdigheten af stället och
ändamålet bibehålles derigenom ostördt, och tillfällen
torde lika litet framdeles, ifall Tingen inträffade
oftare, än som förut vid Ordinarie Tingen
eller under brottmåls ransakningar vid Urtima
Ting, saknas till utdelande af tjenliga förmaningar
åt allmogen; ehuru Utskottet icke tror
essad
4.tf« B. N:o 183, 184.
Den 28 Juni'.
dessa förmaningar just vara att påräkna såsom något
särdeles stort surrogat för bristerna i allmänna
folk-undervisningen, heldst erfarenheten hos
allmogen icke synes hafva besannat, att den sorti
mest bevistat Tingen, och foljakteligen varit mest
i tillfälle att emottaga så beskaffade varningar,
utmärkt sig genom någon deraf synnerligen förbättrad
vandel.
Alla de verkliga fördelarna af en väl un»
derj-ättad nämnd, anser' Utskotiet kunna vinnas,
äfven om Härads-Rätterna oftare sammanträdde.
Besväret för hvarje nämndeman att dervid inStälla
sig, skall föga öfverväga den olägenhet,
som förut ägt rum , då nämnden kunnat när sorn
heldst uppbådas till Urtima Ting.
Utskottet tror derföre, att någon betydlig
förändring med Härads nämndens nuvarande Organisation
icke är af nöden, om Uag-Comitéens
förslag i öfrigt antages.
Hvad sluteligen angar Embéts och Boningsrum
för Häradshöfdingarna samt ersättning för
den mindskning de kunna lida i sina inkomster,
genom D omsagors klyfning, så måste det snarare
blifva en besparing, än en förökad kostnad, att
i stället för de flera Tingshus eller Embetsrum
för Domstolarna, sorn vanligtvis i hvarje Domsaga
hittills funnits, hädanefter underhålla blött
ett enda sådänt hus: och förändringen med Boställen
för Häradshöfdingarna anser Utskottet, äfven
-
Den 28 Juni
-
*459
Ven' om' den an sage» för nödvändig, likväl allde*
les icke brådskande, derest Rättens sammanträden
icke hällas oftare än blott en gäng i månaden,
hvarom Utskottet vill nedanföre sig utlåta; kunnandes
Utskottet icke eller föreställa sig, att näfhvarje
Domsaga får en vidd af högst åtta mil i
längd cedi bredd, manga klyfningar skola komma
1 fråga; men om en eller annan Domsaga skulle,
i anseende till storlek och folkmängd . behöfva delas,
mätte också inkomsterna der vara af den beskaffenhet,
att de, efter en sådan delning blifva tillräckliga
till vederbörande Domares bergning,
äfven om man ej skulle få antaga, att den nu
Varande sportel inrättningen någongång kunde
utbytas emot lämpligare Rön-reglering, genom
hvilken Domarens inkomster ej längre blifva
beroende af Rättegångarnas tillväxt eller rnindskning.
Efter det Utskottet nu granskat de skäl,
som emot den föreslagna förändring med HäradsRätterna
blifvit anförda , finnér Utskottet något hinder
af fullkomlig g i 11 tighet icke möta denna förändring.
Utskottet tillstyrker alitsa, på de flera i
Rag-Comitéens Betänkande upptagna grunder, att
den samma må af Riksens Ständer beslutas, hvarvid
Utskottet likväl hemställer, orri icke Gomi*
téens förslag kan på det sätt jemkas, att:
1:0 Härads-Rättens sammanträde utsattes be-,
stämdt till efi gång i månaden, hvarigenom bådeDo*
tnare och Nämnd undvika att beiastas mejd alltför
täta Tings - resor. Den förre eller Domaren
kan då utan svårighet bo hvar sorn heldst uti
Dom*
Den 28 Juni.
Domsagan» neli don sednare eller nämnden lider;
genom en sadan resa på en eller annan dag, obetydligt
afbrott i sina Landtmanna göromål.
Äfven som tillräckelig skyndsamhet: för Rättsökande
synes vara vunnen, då uppskof blott på e/i
månad under Tings-tiderna äger ruin.
2:0 De föreslagne sommar Ferierna förlängas
från tvänne till trenne månader, så att de
räknas från den 1 Juli till den 1 October, emedan
det ej lärer kunna antagas, att sädesbergninger.
förr än vid sistnämnde tid hunnit fullkomligen
slutas.
3:0 Nämnden bibehålles vid dess hittills
varande inrättning, antal och organisation, så att
ingen förändring må komma i fråga, derest icke
någon mindre tillökning i antalet skulle på vissa
orter pröfvas nödig, till lättnad eller hjelp för
förra nämnden, vid de oftare inträffande sessionerna.
För öfrigt är Utskottet lika med Lag-Comiteen
af den tanka, att föreslagne ändringen med
Bärads-Rätterna ej kan för närvarande sträckas
till nordligare delarna af Riket eller till de Landskap,
som ännu äga mindre odling och folk*
mängd.
Då, enligt den grundsats Utskottet ofvanföre
antagit, ändamålet med Domstolarnas inrättning
är, icke att hämna, utan att befrämja rättvisans
utde
-
Den 28 Juni,
utdelande, måste Utskottet också följa samma
grund vid bedömande af den föreslagna indragning
af Lagmnns-Rditen. Utom det att om
denna Domstol skulle bibehållas, det urgamla antal
afTnstantier, som Svenska Lagarne Utstakadt,
vore rubbadt, anser Utskottet mindre lämpligt,
att första Domstolens åtgärder granskas af en annan
lika organiserad Domstol. Den utdrägt, sorn
deraf orsakas, strider emot Uagskipningens föremål,
att fortskynda loppet af Rättegångar; och
att, såsom Friherre Strokirch föreslagit, stadga,
det 2:ne Lagmans-Ting om året skulle förrättas,
till hvilken ända Lagmännens inkomster borde
ökas, vore att belasta Staten med en kostnad, som
den deraf påräknade fördel svagt ersatte. Afven
om Lagmans Rätten 2me gångor om året sammanträdde,
skulle uppehållet vara både för det allmänna
och för den enskilta parten ganska skadeligt, åtmindstone
i alla tvister, under hvilka besittningen
af jord vore osäker, såsom i frågor om börd och
annat fastighets klander. För den långväga nämnd,
sorn biträda Lagmans-ilätten, skulle tillökningen i
sessionernas antal blifva förmycket betungande; och
som dessutom alla hrottmål, oansedt de kunna
vara af vida större vigt, än tvister, behandlas
endast i 3;ne Jnstantier, finner Utskottet icke
betankeligt att tillstyrka, det ett lika antal af instantier
må bestämmas jemväl för tvistemålen, och
att således Lagmans Rätten å Landet helt och
hållet må afskalfas, hvaraf det blifver en ostridig
följd, att flera än 3 lestander icke eller för
Städerna böra finnas, och att derföre den ena
af
Den 28 Juni.
af de i en del större städet varande säre Dom-'
stolar mäste indragas, hvilket efter omständighet
terna samt Städernas vidd och folkmängd kommer
att regleras.
Vid indragningen af andrs Domstolen a
Xandet och i städerna, uppstår ett rättmätigt anspråk
hos åtskilliga orters innnevånare, på en
Sättare tillgäng till den då blifvande nästa gransknings
D omstol, än de för hela Riket nu varande
2:ne Hof - Rätters aflägsenhet från en del
jLandsorter medgifver. Läg-Comitéfen har till den
ändan föreslagit, att de särskilta Divisionerna, af
hvilka Hof-Rätterna for närvarande bestå> böra
■utflyttas.
Häremot hafva Herrar Reenstjerna och Ankarloo
andragit, att Hofrätterna heldre borde sam.
xnanslås till en enda än delas i flera, samt Heric
^Friherre Strokirch: att om Hed-RätternasJurisdictioner,
efter utflyttningen, grundades på hvarje
Xandsorts folkmängd, deraf likväl icke följde,
att göromålen blefvo lika fördelade, emedan en
ort ägde mera fallenhet och större anledningav
till tvister än en annan; att bqvämligheten för
parter vid bevakandet af saker i Hof Rätten föga
lättades, enär sådant ändå skulle ske genom fullmägtiga:
att Ledamöternas närmare kännedom af
orten icke heller beredde någon lättnad vid målens
pröfning, utan att tvertom, desto närmare
Hof - Rätten vore, desto flera voro Advoqaterne,
sorn gjorde tvisterna invecklade; att
Hof.
T)en 2-8 Juni,
Hof-Rätternas inskränktare Jurisdictioner dessutom
skulle medföra bekantskaper samt leda till närmare
relationer och ändteligen upprättande af
vänskapsförbund, hvilka icke skola vara utan inflytande
på den, som ej kan retas af mutor
och hämdlystnad: att bland ett större antal Le.
damöter förstärkning vid inträffande jäf eller sjukdoms
förfall utan svårighet vipnes, jemte det,
att då med åren arbetsförmågan fros en del Ledamöter
aftager, ordningen så lämpas, att de yngra
lätta de äldres mödor, under begagnandet af deras
erfarenhet: att en större samling Ledamöter
alltid omgåfvos af ett större antal ungdom, som
under en ökad täflan lättare förvärfvade skicklighet:
att Rättegångarne vid Hof-Rätterna skulle
ökas, då efter Lagmans-Rätternas indragning HofRätterna
vöre mera tillgängeliga, och da en mängd
af advocater så väl der, som vid de permanenta
Härads-Pätterna funnes: att fara jemväl vore,
det Högsta Domstolen blefve öfverhopad af saker,
som föranledde till ökning af dess Ledamöter:
och ändtligen, att om sju Hof-Rätter inrättades,
sju Presidenter, sju Advocat Fiskaler, sju
Secreterare och lika många Actuarier och Registratorer
äfvenledes vore af nöden, till känbar'
kostnad för staten.
Med förbigående af Projectet, att de nu va»
rande aure Hof-Rätter skulle till en enda sam*
rnanslås, hvaraf något upptagande till vederläggning
icke torde vara nödigt, vill Utskottet nu
pröfva de i öfrigt gjorda anmärkningar, för att
seder
-
1454
Den 2 8 Juni.
sedermera fälla sitt sluieliga omdöme angående
den i fråga satta utflyttning af Hof-Rätternas
D ivisioner.
Att göromålen för de särskildta Hof-Rätterna,
efter Utflyttningen, möjligtvis kunde blifva olika,
är en omständighet, sorn torde äga ruin redan i
hänseende till de nu varande Hof- Rätter; och
detta förhållande inträffar ännu synbarare imellan
förvaltningarna af olika Län och olika Domsagor
å landet, uran att deraf någon svårare följd hittills
visat sig, än att den ena Etnbetsmannen känt
sig nödsakad till trägnare arbete än den andra,
en svårighet som knappast någonsin lärer kunna
fullkomligen undanrödjas, och hvaraf större esla*
genhet i afseende på Hof-Rätterna än i hänsigt
till amira Embetsverk icke synes vara att befara»
Örn parten är i tillfälle att utan för mycken
olägenhet eller kostnad sjelf infinna sig vid Hof.
Rätten, skall det ej sällan hända, att han äfven
der personligen ut'Vi re r sin sak. Det är honom
åtmindstone möjligt, att blifva ytterligare hörd,
cm han askar det, och att få sina vittnen för
Hof Rätten inställde. Hvarförutan det likaledes
matte för honom vara en vigtig förmån, att han
äger lätthet, att närmare lära känna den person,
|t hvilken han anförtror utförandet af sin sak , i
synnerhet dä, enligt hvad af Herr Friherre Stråkirehs
anmärkning är att sluta, Advocater i allmänhet
så sällan finnas värdige det förtroende t
sora åt dera blindt vis öfverlemna!.
Till
Den 28 JunL
Till redande af de förvillelser och inveck»
lingar, hvarföre saker naturligtvis skola vara utsatte,
när de fallit i händerna på sådana ombud,
förmodar Utskottet, att det jemväl för Hof-Rätten
sjelf vore en icke förkastlig utväg, om par»
terne kunde inkallas till munteligt förhör, och
att all kännedom af local förhållanden för HofRätten
vore öfverflödig vid pröfningen af saker,
skulle förutsätta hos Hof - Rättens Ledamöter
en med större vidd och skarpsinnighet
öfverskådande förmåga, än Lagstiftningen, som
icke får göra räkning på mera än mensklighetens
vanliga lott, lärer kunna antaga.
De bekantskaper, relationer och så kallade
vänskapsförbund, hvaruti Hof Rätternas Ledamöter
inom en trångare Jurisdiction skulle kunna
ingå, äro hos den verkligt samvetsgranna och rättrådiga
Embetsmannen lika litet att frukta, som
all annan obehörig inflytelse; också torde någon
brottslighet, i denna del, sällan med skäl kunna
förebrås Under-Domaren, oaktadt lian vanligtvis
i sin Domstol omgifves endast af bekanta; och
Utskottet känner icke eller, att de orter, som äro
belägna närmast intill de nu varande Hof-Rätter,
äga i denna del mindsta fog till klagan , framför
dem, sorn ligga längre bort. *
Att bland ett större antal Ledamöter för.
stärkning vid jäf eller sjukdom lättare kan erhållas,
är ett skäl af mera vigt, men då, efter hvad
Lag-Comitéen föreslagit, en Ledamot alltid blir
le
-
Den 2 8 Juni,
ledig, att vid sådana tillfällen inträda; då ttofRatten
dessutom bland sin betjening mäste vara
försedd med personer, hvilka likaledes kunna befarnas,
på samina sått, sorn hittills skett vid ProtoFlotariernas
Adjunction på viss tid, utan föregående
underdånig anmälan hos Kongl. Maj:t, och
då Lagen föröfrigt kan gifva Hof-Rätten, tillstånd,
att vid trängande behof inkalla någon närboende
ojäfvig Under-Domare; måste äfven olägenheten
häraf försvinna; och huruvida de yngre Ledamöterna
1 Hof-Rätten verkligen för närvarande,
såsom Herr Friherre Strokirch sig yttrat, lätta de
äldres niodor, ligger utom gränsen för Utskottets
forskning, då detta förhållande icke grundar sig
på någon Utskottet bekant Lag, utan eftett hvad
Utskottet kunnigt är, sakerna genom lottning
imellan Ledamöterna fördelas till utarbetande
och föredragning, utan afseende, på aldren eller
arbetsförmågan hos dem, sorn sig imellan lotta.
Inkastet, 0111 nyttan af Hof-Rätternas nuvarande
gkick, till Ungdomens bildande för Rättegångs,
veiken, finnes i Lag-Comitéens betänkande redin
upptaget och besvaradt. Utskottet anser sig
vier vid, i anledning af Herr Friherre Strokirchs
anmärkning, endast böra tillägga, att när ett
mindre ahtal ungdom samlas på ett ställe, dess
arbetsamhet måste strängare påkallas, utom det,
att en noggrannare ordning alltid råder ibland
färre, som kunna hållas uuder jemnare uppsigt»
än bland flera, som då och då till ett stort antal
visa sig, men om hvilkas uppförande deras
förman för öfrigt svårligen kunna inhämta någon
n är
-
vt
Den aS Juni
-
närmare kännedom. Hos de få, som arbeta inom
en trångare krets, eller på en enda Division,
upptäckes snari den olika duglighet, hvar och en
äger; och i denna ställning skall den skicklige
pch flitige alltid vara viss om uppmuntran framför
den oskickliga och försummeliga,
D # .
At den frugtan sorn blifvit yppad för tillokade
Rättegångar i Hof-Rätten, om Divisionerna
utflyttades, kan Utskottet icke lemna afseende.
Ar den klagan, sonT fores öfver Under Domstolens
åtgärd, rättmätig, så måtte det räknas for eti hårdhet
hos lagen, om den, genom något slags försvårande
återhåller denna klagan; är den åter o*
befogad, så tillkommer det Ofver-Domstolen att
näpsa den, som otidigt klagat eller dertill 'anat'
sitt biträde; och på detta sätt skola ej mindre
parterna sjelfva, än de förledande sakdrifvare,
sorn kunna gå dem tillhanda, innan kort ofelbart
afvänjas lian sådana klagomål; men att med andra
utvägar, eller derigenom att Hof-Rätterna
blefvo mindre tillgängliga, söka förekomma rättegångars
mängd, vöre att, blott till minskande af
Hof-Rätternas arbete, förblanda den verkeligen
Jidandes lagliga rätt med den kittsliga klagandens
Straffbara ofog. ’ i
Så vida det icke må antagas, att en part
nödvändigt skall med sin sak genomgå ett visst
pnt(il Irrstantier, innan han upphö,rer ined fullföljden
deraf, inser Utskottet ej något skäl, hvarföre
tvister, då de förut stadnat vid Hof-Rätten,
såsom
t
i
J468 Den 28 Juni.
såsom Tredje Domstol , na skulle, endast derföre
att Hof-Rätten blefve Andra Domstolen, längre
fortsättas, Det matte väl egenteligen vara öfvertygelsen
om rättvisan af Hof-Rättens Dom, sorn
gör att parten dervid later bero; och denria öfvertygelse
lärer ej kunna rubbas, om Hof Rätten
utflyttas till en landsort och utgör Andra Instantien.
Utskottet tror sig således icke böra befara,
att Högsta Domstolen genom en sådan förändring
skall öfverhopa* af mera göromål, än sorn kunna
medhinnas af det antal Ledamöter, denna Domstol
vedan äger,
Den kostnad, sorn kan blifva nödig för HofRätternas
utflyttning, anser Utskottet icke kunna
uppgå till så betydeligt helopp, att den i annat
fall må hindia förslagets verkställighet, än om
förmånen af denna anstalt vore jemförelsevis af
mindre värde; men när nu, efter noga granskning
af ämnet, Utskottet måste förklara, det besagde
anstalt är att rakna, icke allenast för ett
förmånligt vilkor'för en väl organiserad Lagskipning;
förmodar Utskottet att kostnaden derföre ej
bör blifva ett hinder, utan tillstyrker följakteligen
äfven i denna del bifall af Lag-Camhéens
betänkande.
Den af Staten hittills använde kostnad till
Domstolarnas underhåll äro så ringa i förhållande
tili hvad på andra verk och inrättningar blifvit
användt, att det ej synes vara för tidigt , att
nu
Den 28 Juni.
nu lemna något mera understöd till Lagskipningens
förbättrande.
Härvid liar likväl Utskottet Funnit, att den
arliga kostnad, som skulle tarfvas till lön och.
underhäll för en President i hvarje Hof-Rätt,
utan olägenhet bör kunna sparas, emedan den '
styrelse, sorn tillkommer Presidenten, lätieligen kan
.föras af äldsta Ledamoten, och Ratten för öfrigt, sä.
som Öfver-Dornstol, har att åtnjuta tillbörligt anseende,
utan att behöfva, frän Presidentsvärdigheten,
låna något större; dock torde undantag i
denna del böra äga ruin för Svea Hof-Rätt, Ilvars
President, efter grundlagen, har sig uppdraget, att
vara Ordförande i Riks-Rätten, när sådant äskas.
I sammanhang härmed, och såsom ett ytterligare
medel till kostnads besparing tillstyrker Utskottet,
att ett antal af fem ledamöter i Hof-Rätt må
hädanefter anses såsom Domfört antal i mål, som
gå å lif och ära, samt att i andra mål detta antal
må utgöras af fyra, då de om slutet äro ense,
hvarigenom således antalet af Ledamöter i hvarje
Hof-Rätt kan bestämmas till sex, ordföranden
inberäknad, och sluteligen, pä det de svårigheter
icke må för parten inträffa, sorn förraents deraf
uppstå, om de anförtro sina rättegångstvister åt
personer, som ej äga nödig skicklighet och redlighet
att de dern uppdragna mål behörigen utföra,
iror ock Utskottet sig äga anledning föreslå, att
vissa personer må såsom verklige Embetsman, med
deraf följande befordring* rätt, antaga* till Rättegångs
-
1470
Df/i 28 Tutti
-
garlgs-nmbud, Werl skyldighet att utan arfvode betjena
fattiga parter.
Genom de Eörändringar med Domstolarna,
sorn nu blifvit uppgifne, ser Utskottet sig jemväl
i tillfälle föreslå, att do särskilta Rätter, som för
vissa sake eller vissa personer hittills varit begagnade,
måge alldeles upphöra, samt att den
befattning med mål af egenteligen Juridisk art,
som tillhört Executiods-verken och en del CoI*
legiér, likaledes derifrån skiljas och till de allmänna
Domstolarna öfverflyttns; och då så väl
landets särskilta förvaltningsgrenar, afven i de
återstående delar, som den nu varande Collegial
styrelsen, torde kunna sammanbringas till en me*
ra omfattande enhet!, ett ämne hvilket af en dertill
förordnad Comité lärer komma att behandlas;
är Utskottet öfvertygadt, att mångfaldiga indragningar
stå att verkställa, till betydelig, besparing
för Staten och till fullkomlig et sättning för
de kostnader, förändringen med Domstolarna kan
f ord ra.
Utskottet anser sig nu hafva, i allt hvad till
dess åtgärd hörer, meddelat till rackel i gt utlåtande,
så väl öfver Dag-Cornitéens betänkande, angående
förändringen med Domstolarna, sorn öfver hvad
j detta hänseende innefattas uti de remitterade
memorial af Herr Silfversparre, Friherre Strokirch,
HerrarReenstjerna och Ankarloo, Vice Tale.
mannen Hyckert samt Riksdagsfullmäktige Anders
Pet
-
Den 28 Juni.
1471
Petter Pehrsson, Eric Johansson och Anders
Åberg.
Hvad Piksdags Pullmägtigen Eric Pehrsson
anfört om inrättande af Compromiss eller Förlikni
ngs-Rätier, finner Utskottet hvarken lämpligt eller
behöflig! att tillstyrka, enär genom den föreslag,
na förbättring af Dömttolartiaä organisation, livar
och en får tillfälle att utan svårighet i laga ordning
söka sin rätt, saint förlikningar äfven vid de
allmänna Domstolarna lätteligen kunna vinnas;
o '
och hvad Herr Silfversparre* Memorial särskildt
innehåller örn nedsättnirigen af Summa Appell.ibills,
ar étt ämne, som ingår i den inskränktare
defaillen af Bättegångs-ordningen, och hvilket Utskottet,
utan att deröfver i förhand sig yttra, tror
böra åt Eag-Comitéen öfverlernnas.
Hvad ytterst beträffar Herr Friherre Boijes
Memorial; så ehuru Utskottet destomindre kunnät,
lika med Herr Friherren, igenfinna hindret
för målens fortgång deruti, att personer med mindre
mogen erfarenhet skola vinna befordran till
de högre Domare graderna, sorn denna brist, orri
den ägde rum, möjligtvis skulle kunna ofördelaktigt
verka på sättet, huru målen behandlas, men
icke på tiden foa- deras afslötarnle, heldst det snarare
är en för stor hastighet än enstor betänksamhet,
som vanligen förebrås den mindre mognaden;
önskar likväl Utskottet de anstalter må vidtagas,
som Herr Friherren, till befordringssättets förbättrande,
synes hafva åsyftat.
Detta
J 4 73
Den 28 Juni'.
Detta allt, jemte de särskildta yttranden någre
af Utskottets Ledamöter afgifvit, och hosföljande
Protocolls-Utdrag innefattar, varder vördsamt
till Riksens Höglofl. Ständer öfverlemnadt.
Stockholm den 17 Juni 1815.
Rå Höglofl. Ridd. och
Adelris Ledamöters
vägnar
II. F. Strömfelt.
Rå Vällofliga BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar
E. G. Hulm.
Rå Högvördiga PrestStåndets
Ledamöters
vägnar
Joli. Olof Wallin.
På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters
vägnar
Petter Jernström.
A. J. Wfihlstjernä.
Utdrag af Protocollet, hållet uti LagUtskottet
vid Urtima Riksdagen 1
Stockholm, den 17 jfuni i8iS>
öredrogs åter det af Lag Comitéen utarbetade och
af Kongl. Majit till Riksens Ständer öfverlemnade
förslag om förändring i Under-Domstolarnas
och Hof-Rätternas antal och organisation, tillika
med flera från Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde - Ståndet till Utskottet
r«-
Den 28 Juni
-
remitterade Memorial och anföranden i dessa ämnen;
och förklarade harvid Utskottets Uedamöter
af sistnämnde stånd enhälligt, att de så mycket
mindre kunde tillstyrka den af Uag-Comitéen föfores!
agne förändringen med Härads-Rätlerna, som
de, ej mindre hvar i sin hemort, än äfven inom
Ståndet förnummit den önskan vara allmän, att
den ordning, som ifrån urminnes tider blifvit i
detta afseende följd, äfven hädanefter måtte iakttagas;
men otn Utskottets pluralitet skulle finna
Bag-Comitéens förslag i denna del nyttigt och
tillstyrka antagande deraf, vore det likväl för
Jordbrukets bestånd alldeles oundgängligt, att några
Ting ej mätte hållas imellan den 1 Maj och
den 1 October, pä hvilken tid menigheten, nästar.
öfver hela Riket, vöre dagligen sysselsatt
med de angelägnaste arbeten, såsom Vårbruk,
Såning, Hö- och Sädesbergning.
Herr Borgmästaren, Häradshöfdingen Barthelsson
afgaf följande yttrande:
Hvad beträffar Höglofl. Bag-Comitéens projecterade
förändring i de förmer för Uagskipningen,
som hittills ägt rum: så oaktadt den
förtjenst Höglofl. Comitéens utlåtande i ämnet äger
genom framställnings-sättet, kan jag det dock,
i hvad första instantien å Bandet angår, alldeles
icke godkänna. De skäl häremot, hvilka Herr
Presidenten och Commendeuren Friherre Strokirch
andragit, ehvad omdöme några individer än
må
<j'de B. N-.o 185, 1S6.
1474
't) eri 28 Juni,
ina hafva dem tilldelat, förefalla mig, med den
ringa erfarenhet jag Under ett tioårigt Tingsförrättande
vunnit, så talande att jag icke anser
mitt öra för dem kunna tillslutas; och det ä'r således
på dessa skäl jag stöder min tanka, alt Härads-Rätterna,
i sitt hittills ägande antal och skick,
ej böra undergå den föreslagna omskapningen ,
Sorn, utom andra brister, har det synnerligen betänkliga
med sig, att Lagskipningens offentlighet
göres till intet.
I afseende å andra intantien å Landet eller
Lagmans-Rätten, så förenar jag mig desto heldre
med de värda Ledamöter i Utskottet, hvilka
bemälte Rätts afskaffande tillstyrkt, soth en tvistemåls
sak,-med lika skäl den directe vädjas under
Hof-Rätt från första instantien i Stad, der
ingen Kämnärs-Rätt är, kan ock gå till Hof-Rätte
ifrån första instantien å landet, hvarmed betyaelig
tids utdrägt och kostnad för parterna spåras.
.Kraftigaste inkastet häremot är det förökade
arbete, hvarmed Hof-Ratterna då till äfventyrs
öfverhopas, rnen om derstädes fem Ledamöter
anses domföre, hvilket så, efter min tanka, bör
•vara, torde utan någon ny kostnad för Staten och
■utan de olägenheter, hvilka Lagmans - Rätternas
bibehållande orsakar, Hof Rätterna finnas i tillfälle
att på flera divisioner gifva större vidd åt
sin verksamhet.
Hvad beträffar Stads-Domstolal‘na , så 0-  gillar jag alldeles den emot Städernas privilegiert
stri
-
Den a 8 Juni.
3 475
stridiga mening, att åtskilliga bland dem skulle
underlaggas gemensam .Turisdiction med landet;
men att i hvar Stad, af hvilken beskaffenhet som
heldst, allenast en fnstance bor finnas, det öfVerensstämrner
fullkomligt med min tanka och
står i consequence med Lagmans Rätternas upphörande.
Emot Hof-Rätternas söndring och'förvisande
till åtskilliga delar af Riket, kan jag icke, utan
förnekelse af sanningens vigt, lemna de betänkligheter
oantagne, som Hans Excellence Herr
Grefven och Justitise-Stats-Ministern i dess uti
Höglofi. Lag-Cotnitéen meddeldta yttrande framställt
och hvilka Herr Presidenten Friherre Strokirch
jemväl hufvudsakligen till förslagets ogillande
åberopat; nemligen att bland inrättningar, derå
Nationens säkerhet och bestånd äro hvilande, tillkommer
dem företräde, som med minds,ta kostnad
uppfylla andamålet; att Hof-Rätterna i sitt nu
varande skick göra det; att närmare väg till Ofver
Domaren icke åt parten medför någon beräkningsvärd
lättnad, da de flesta ibland dem i all»
fall måste anlita Advocater till målens utförarade;
att tillsynen på Under-Domare ej blifver lättare
inom en mindre än inom en större krets, enär Öfver-Domaren
icke utan efter inkommande klagomål
och handlingar kan en sådan tillsyn utöfva;
att enheten i X,agskipnings sättet, genom ÖfverDomstolarnas
ökade antal mindskas; att sakernas
skyndsammare afgörande är mera påräkneligt vid
en af flera divisioner sammansatt Ofver - Ritt, än
vid
a 47 6
Den a 8 Juni.
vid från hvarandra spridda Domstolar, imellan
hvilka göromalen svårligen kunna så delas, att
icke genom tillfälligheter den ena kan blifva
allt för litet svsslosatt, och den andra åter så öfverhopäd
af arbete, att det icke medhinnes; att
Hattens betjening har mindre tillfälle för öfning
vid en Ofver-Domstol med få ^Ledamöter oell
inskränkt verkningskrets; att större tällan imellan
betjeningen och bättre urval af dem vid befordringar
äger ofelbart rum bland deras å ett ställe
hefinteliga större antal; och sluteligen att gamla inrättningar,
som genom sin ålder och gagnelighet
vunnit förtroende och anseende, ej utan med
största varsamhet böra undergå rubbning.
På
hvilka väl grundade skäl mitt röst således är för
Hof-Rätternas bibehållande uti hvardera» hittills
ägande Residence - ort och vid den hpi vudsakediga
form de i öfrigt nu äga.
Angående den i fråga komne ändringen uti
Ri kets Coilegiala inrättningar och upphäfvande
af så kallade fora privilegiäta; så biträder jag
Herr Borgmästaren Holms mening; men att Staten
skulle betungas med lön för säkdrifvare till
enskiltas tjenst, det finner jag alldeles olämpligt.
Detta är mitt enfaldiga yttrande i ofvanberörde
hos Ltskottet ventilerade högst samhällsvigtiga
ämne, och om jag härutinnan misstagit mig,
är det åtmindstone icke ett fel sorn leder sitt upphof
från bristande vilja för Allmänt väl.
Sigt
Den ;8 Juni.
»•177
Sist är min önskan alt få mitt särskildta votum
följakligt med Höglofl. Utskottets betänkande.
Herr Prosten Livin anförde: då den vigtiga
frågan om Domstolarnas förändringar nu förehafves,
till utlåtande öfver Kongl. Lag-Comitéens
uppgifna förslag, synes för mig kanske minds t
passande, att yttra mig uti ett ämne utom inin
krets, skildt från mina Embetsgörornål, och således
för mig med mindre vidsträckt kännedom och
utan ali erfarenhet. Men då Kongl. Maj:t fordrat
utlåtande, Riksens Höglofl. Ständer remitterat
till Höglofl. Lag-Utskottet, och jag har äran deraf
vara en Ledamot, hvilken sorn en pligt bor
yttra sig, får jag, efter mitt begrepp om dessa
Lagförändringar, inlemna följande enskildta utlåtande,
efter den ordning förslaget upptagit de der
förekommande ämnen.
Beträffande således de föreslagna förändringar
uti Domstolarnas Organisation; så finner jag
för min del så många talande skäl mot och med,
både för Härads-Rätter och Hof Rätter, att jag
erkänner min villrådighet åt hvilkendera meningen,
förändring eller bibehållande, jag bör stadga
mitt beslut.
Otvifvelaktigt skulle permanenta Härads-Rätter
hafva sina stora fördelar, mycket litet, kanske
intet, öka Domarens göromål, alltid förkorta rättegångar,
då ett mål ej behöfde uppskjutas kanske
mer än i månad, i stället för det nu sker 3, 4
k
Den 2? Juni.
å 6 månader.. Det är på de glesare bebodda
trakter i Riket en omöjlighet, utan måste lampas
sfter localen. Häraf skulle dock Riket få
större omkostnader, dels genom flera Tingshus
att flytta eller bygga, dels genom förändringar af
Domsagor, hvilka på en del ställen måste inskrän-,
kas och på andra ställen utvidgas; och hvad jag
mest fruktar, är att allmänheten, genom gn lättare
tillgång til! Domstolarnas åtgärd, skulle vänjas
vid en större lust för Rättegångar. Då roan kan
irva- månad draga sin medborgare för Domstolen,
skulle trätgirigheten möjligtvis så tilltaga, alt vid
rnindsta förolämpande mången vore färdig draga
sin medmenniska för Domstolen, hvarigenom mångdubblade
göromål för Domare, hvilka ej kunde
på så korrt tid rätta sanningen utreda, skulle
uppstå, så framt Domstolen ej skuRe vara
uti beständig activiiet, och hvarigenom tusendtalg
dagsverken förspi I d e s.
Deremot då en lid «af 3 å 4 månader existerar
imellan hvarje Ting, calmerar litlen mårn
ga oroliga sinnen, den förorättade blir benägnare
till eftergift, vänners afstyrkande eller bemedling
af böjer flera Rättegångar, och både dep förorättade
och förnärmande bringas till vanlig förening.
Men om ock de mera kunnige skulle finna
permanenta Härn.ds-Rätter nyttigare, önskade jag
det måtte ske med den inskränkning, att, ifrån
dpn 13 December till den 13 Januari och ifrån
den t Juli lill September månads glitt, inga ordinarie
Häracls-Tjng må håUas,
De
Den 2 8 Juni.
J479
De flera Under-Domstolar uti Städerna tillstyrker
jag matte sammanslås till en enda Rådstugu-Rätt,
då uti Hufvu cist attén och Rikets största
Städer kunde finnas så många flera Ledamöter,
att de som Ordförander, med biträde af andra
kunniga och redliga Stads - Invånare, väl på
flera ställen kunde hålla ransakningar med sipå
Protocoller uti mindre betydande Rättegångsmål,
inen Dorn s-r:i t tighet en uti alla städer ensamt tillhöra
Rådstugu-Rätten.
Academiska Jurisdictioner, Consistoriernas,
Borg-Rätters, Landshöfdingars med de liera enskilta,
tillstyrker jag må blifva oförändrade, såsom
med mål af helt egen beskaffenhet, och icke utan
genom enskilta Lagar utstakade.
Lagmans-Rätternas upphörande är allmänt
godkändt. Sjelfva allmänna opinion är för deras,
afskaffande. Det synes ock vara allmänt nyttigt
och likasom en påkallad nödvändighet för att förkorta
vårt nu varande Rättegångssätt, da, genom
deras bibehållande, en - sak endast vid, denna
Instantiep nu kan vara oafgjord öfver 2;ne ax-.
Och om man skulle antåga att Härads-Ting borde
hållas 3 gångox o.in året och straxt derpå 3 Lagmansting,
livad biefve då vinsten? Inom Lagmans-,
Tingets sjul ku,nde samma sak vara i Hofi Rätten
afgjord, då en sidan instance blott vöre att för.
dubbla rättegångs-kostnader och rikta Sakförare,
Vid den vigtiga frågan huruvida, efter Lagmans-Rätteraas
afskaffande, de flera Di visioner,
af
3480
Den 28 Juni.
af hvilka Hof Rätterna nu hesta, borde bibehållas
på det nu varande sätt, eller utflyttas till särkil.
ta orter i Riket, och erhålla, efter .Landskapens
vidd och folkmängd , hvarthera sin afmatta Domkrets,
utan tillökning af Presidenter, blott den
äldste Ledamoten blefve ordförande, så möta härvid,
i afseende på flera förekommande omständigheter,
så mångå betänkligheter, att jag för min
del ej vågar för närvarande tillstyrka någon förändring
med dessa Oi ver-Rätter. Med alla de
talande skäl af nyttan för parter, att få en närmare
väg, och deraf att dessa kringspridda
Ofver - Domstolar bättre lärde känna localen
och folklynnet, hvar och en i sitt område;
likväl, då utom afseende på kostnaderna för Riket,
denna förändring, innan Förslaget antages,
behöfver Allmänhetens granskning; så tror jag att
frågan: om Hof-Rätterna böra blifva flera och
deras Reglementariska beskaffenhet ej kan fördra
så snar decision , eller äga med förändringen af Under-Rätterna
ett så omedelbart samband, att icke det
påbegynta Lagverket, med sina förestående förändringar
uti Rättegångs Balken, skall kunna uppgö.
ras, utan afseende på färre eller flera Hof Rätter,
då dessa Öfver-Domstolar ändå i alla fall böra
existera. Jag finnér ock uti Kongl. Majas
Nådiga proposition ej mindsta anledning till skyndsamt
utlåtande, eller uti Dess Nådiga föreskrift
för Lag-Cotnitéen annan befallning, än att först
genom trycket meddela Allmänheten sina föreslag,
na ändringar till granskning, innan de underställas
Riksens Högloft. Ständers pröfning. Och
då
I)tr\ 5 S Juni.
da ej mindre Hans Excellence T ustitiae.Stats-Minisrern,
än Hans Excellcrsce J ierr Stats-Rtdec
Grefve Rosenblad, flera Herrar Justitia» - Räder*
äfven de ibland dera, sora tillstyrkt förändringen
af Under-Rätterna, hafva dock haft olika tankar
om Hof Rätterna, anser jag utom min befattning,
att nu i förhand yttra mig om Hof-Rätternas organisation
och utflylningar. Hvad än mer styrker mig
i min föresats, att ej tillstyrka förändring uti llofHätternas
närvarande skick, är att Rättegångs-sattet
vid dessa Domstolar, i alla fall, gör för de flesta
Parter nödigt att betjena sig af Advocater,till malens
utförande, hvarföre ett längre eller kortare afstånd
fran denria Domstol, då handiingarne genom
posten skola befordras, ej kan göra något hufvudsakeligt
hinder för målens snarare afgörande. Äfvensom
dessa Domstolar, enär de äro delade på
flera Divisioner, äro alltid uti tillfälle, att lika snart
upptaga och afdöma tvister, som om de voro
kringspridde. Snarare kan en Corporation, bestående
af flera Ledamöter, vistande på ett och
samma ställe, genom dagligt umgänge och samtal,
rådgöra med hvarandra uti mera invecklade mål
och inhämta hvarandras tankar, för att desto lättare
och säkrare utleta sanningen och kunna
befordra rättvisan. Och om igenom LagmansRätternas
afskaffande, uppkomma flera göromål,
genom de nu brukliga Lagmans-syner; så kunna
sådana förrättningar af någon Hof-Rättens Ledamot,
äfven så väl som af någon Lagman verkställas.
, utan hinder uti Hof-Rättens vanliga
göromål, då Hof Rätten alltid är uti tillfälle, att
under
1482
Den 28 Juni
under dylika Embetsmål och då någon dess Le?
damot har Semestre, adjungera sig en af sin be,
tjening eller annan godkänd Domare.
På dessa skäl, och då jag får fprena mig med
de Herrar Ledamöter af Utskottet, sorn vid utlåtandet
ofver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Domföra antalet vid Hof-Rätterna, antagit
vid svårare mål 5 och vid de mindre 4 Ledamöters
närvaro, finner jag för min del nu ingen,
anledning att öfver Hof Rätternas, ändring och
Utflytfning mig vidare utlåta.
Det uti enskifta Memorial motiverade, att
vid Hof-Rätterna höra finnas examinerade och
Edsvurne Advokater, till hvilka hyar och en
rättsökande skulle äga rättighet öfverlemna sin,
sak till utförande, och som dertill vöre förbunden
mot viss utsatt taxa och befordrings-rätt; så ehuru
jag finnér det isynnerhet för Allmogen, såsom
mindre kännare af skickliga sakförare, båda nyttigt
och angeläget, äfvensom ingen borde vid
Domstol få föra andras talan, som ej af Hof Rätten
vöre examinerad, antagen och edssvuren; likväl då
livar och en bör vara obetaget utföra sin egen
talan, eller anförtro den ät hvilken han har storsta
förtroende, som dertill äger rättighet; så och
dä denna fråga hvarken ingår uti Kongl. Majus
Proposition eller Lag-Comitéens Förslag; så kan
jag. ej vidare häröfver yttra mig.
Slut*
Den a 8 funt
44 83
Slutligen rörande Collegiernas förändring,och
Indragningen af flera Embetsman, som genom
enskifta Memorial väckt och af Riksens Högloft.
Ständer till Utskottet remitteradt; så ehuru jag
är öfvertyga*!, att detta skulle för Riket vara
ganska nyttigt, och i många afseende, lyckligt, orri,
såsom uti Högstsalig .Konung Gustaf Adolph den
Andres tid, flera Collegier voro sammanslagna
under en President och en vice President, blott
genom flera afdel/iingar eller Bureaner, hvart
och ett Oollegii göromål åtskildes; såsom StatsContoiret,
Bergs- och Commerce-Collegium, alla
voro under en President och en vice President,
med hvart och ett sitt särskildta Departement;
såsom ock alla till Militairen, så till sjöss som
Bands, åtskilda afdelningar under en President
och ej flera än högst nödvändiga Embetsman,
sorn sjelfve bestridde sina Sysslor och endast oumbärliga
för sakernas ordinaira gång; men med
uteslutande af alla Extra-ardinarie-r, lönlösa och
öfverflödiga, hvilka för sin bergning nödgas deltaga
uti flera åtskillda göromål, som alltid är etli
hinder att ernå högsta möjliga kunskap uti ett
visst bestämdt yrke. Och om denna rnin önskan
skulle finnas möjlig och antaglig, är den förenad
med en ännu lifligare önskan, att af de bl ifvan-»
de indragningar och andra Statsmedel, de varande
ordinarie tjenstemän f som sjelfve uppfylla sina
Embets-pligier, måtte blifva sä tillräcke]igen
och, mot Knfbets v (rdigheten svarande, hederligen
aflönie, att de ej för utkomsten behöfde inblanda
sig uti bi-göromål och Coramissioner; och att
ingen
Den s 5 Juni.
ingen finge bestrida mer än en syssla, af hvilken
lian vore tillrackeliger» bergad; likväl och tlå Kongl.
Majit redan lärer fdrordnat en Comité till under.
sotning af de Embetsman, som- möjeligen kunna
indragas; sa anser jag mig icke tillständig! att
ännu något ofver Collegiernas nu blifvande ändring
och. inskränkning vidare utlåtande afgifva.
Ut Supra.
Ex Protocollo
A. J. Wahlstjerna.
Utdrag af Protocollct, hållet uti Riksens
Högloft. Stände}'s Lag-Utskott
vid Urtima Riksdagen i Stockholm
den 23 Juni 1815.
TT ill justering upplästes Utskottets författade Betänkande
i anledning af Lag-ComStéens Förslag
om Förändring i Under-Domstolarnas och HofBätternas
antal och organisation; hvilket Betänkande
af Urskottets flesta Ledafnöter utom anmärkning
godkändes.
Herr Lagmannen Mannerstam yttrade: Lika
med Höglofl. Utskottets flesta Ledamöter bifaller
jag Betänkandet, såsom uti alla hufvudsakliga om.
ständigheter öfverensstämmande med mitt till Höglofl.
Utskottets Protocoll den 7 i denna månad
afgifna
T)en 28 Juni.
afgifna skrifteliga yttrande. Då Betänkandet väl
och fullständigt upptager alla de giltiga skal,
hvilka, efter mitt- omdöme, visa den allmanna
nyttan af de föreslagna ändringarna uti Domstolarnas
och CollegLernas organisation, finnér jag
icke nödigt att särskildt låta nämnde mitt dictameri
uti hela sin vidd tili Riksens Hnglofi. Stander
med Betänkandet åtfölja; men i afseende på nämndens
tillsättande vid Härads-Rätterna, Edsvurna
inans tillförornande på Landet, för upprättande af
alla sådana handlingar, som vid Domstol böra bevakas;
äfvensom i fråga om Domstolar för Rikets
mindre Städer och Stads-rätternas sammansättning,
samt sluteligen angående Rikets Collegiers
indragning eller föråndiing, innefattar mitt yttrande
några tillägg utöfver det Förslag; som Belänkandet
innehåller.
Dessa tillagde omständig
heter,
hvilka jag ansett böra ingå bland de vilkor,
hvarpå Höglo!]- Utskottet tillstyrkt de ifrågaställa
Domstolarnas och Erobetsverkens förändring,
kunna derföre, lill undvikande af vidlyftighet,
endast utur mitt yttrande transumeras ock
Vid Betänkandet biläggas.
Då jag uti ett sammanhang framställe hela
den plau, som jag anser böra vid förändringen
iakttagas, äro de momenterna, hvilka innefatta nämnde
tillägg, icke särskilt motiverade. Skälen för de
samma äro likväl så lättfattliga, att jag anser öfverflödigt
att lillänga någon fullständig utveckling
derutaf.
Genom
Dm 28 Juni.
Genom förslaget att Nämnden borde väljas,
haff jag åsyftat det ändamål, att den småningom
skalle bildas af upplysta och kunniga män, som
§ ena sidan kunde utgöra en säker Controll på
Domaren och å den andra öka Domstolens anseende
samt förekomma eller förlika rättegångar,
genom det allmänna förtroende de hos örtens
innevånare agde,
Edsvurne mäns tillsättande på Landet, för
att biträda vid alla de tillfällen, då Köpebref,
Contracter, Bouppteckningar, Testamenten med
flera dylika handlingar skola författas, skulle, efter
mitt omdöme, dels förekomma en mängd rättegångar,
hvilka föranledas af ensidighet och oskicklighet
vid dylika tillfällen, dels lätta deras utredning
och afgörande vid Domstolen,
Jag har ansett tillökning i Domares antal
kunna undvikas och de mindre Städerna böra lindras
i kostnaden att Underhålla egen Domstol, samt
derföre föreslagit att ett Härad eller en mindre
Domsaga borde med hvarje sådan Stad äga samfällig
Domstol; och i öfverensstämmelse med den
grundsats jag uti planen följt att, utan afseende
på stånd eller vilkor, alla mål af hvad beskaffenhet
som heldst borde vid lika inrättade Domstolar
göras anhängiga och fullföljas, har min
tanke äfven varit, att första Domstolen i Städerna,
likasom den på Landet, endast bör bestå utaf
en Domare med valda Bisittare. — Jag har
härvid äfven haft för afsigt, att ftjr framtiden
bereda
Den 5 8 Juni.
bereda möjligheten, att vid vara Domstolar införa
den uti England och Frankrike godkända
inrättning af Jury, hvilken ina hända fordrar ert
större tillgång på män med öfvad urskilning
och omdöme, än vi nu åge, och således icke ~nnu
kan med säkert påräkwad framgång vid våra
allmänna Domstolar beslutande rätt erhålla. Öfver
de frågor, som blifvit väckta om åtskilliga
Embetsverks förändring och Collegiers indragning,
får jag, jemte instämmande i Utskottets allmänna
omdöme deröfver, åberopa det yttrande, jag, till
fullgörande af den skyldighet för Utskottet, sorn
jag anser vara en följd af Remisserna, till Utskottets
Protocoll afgifvit,
Herr Lagmannen Friherre Leyonhufvud, som
likaledes förklarade sig finna Betänkandet i det
liufvudsakligaste instämma med hans den 7:de i
denna månad till Protocollet aflemnade yttrande,
hvilket han således ansåg ej behöfva särskildt utskrifvas
förenade sig med hvad Herr Fagman
Mannerstam föreslagit i afseende på Nämndens
tillsättande och tillförordnande af Edsvurna män,
för att biträda Allmogen vid Boupptecknings-och
Arfskiftes Förrättningar, Contracters och andra
Afhandlingars författande, samt tilläde dessutom,
att, på sätt förrberörde yttrande innehåller, Herr
Friherren och Lagmannen för sin del ansåg nödigt
tillstyrka, att de Embets- och Tjenstemän,
som, vid möjeligen inträffande Förändringar,
blifva reducerade, skola för lifstiden bibehålla deras
ordkiaira lön efter Stat osli indelning, så vida
-
7>>i 2 8 Juni.
»la annan émploy, Fullt svarande emot den förlorade,
icke kan för deni erhållas, samt att de ej
utan eget begifvande och ersättning för fiyttnimBkostnaden
måge från en Landsort till en annan
transporteras: att i hvarje af de blifvande HofRätterna
bör finnas en President: och slutligen
att Öfre och Nedre .Borg-Rätterna, Slotts-Rätter,
Krigs Domstolar, Consistorium Academicurn Majus
och Minus samt Scholae-Rättema matte vid.
deras nu ägande skick ogIi befattning bibehållas
oförändrade.
Lii dessa tvänne sistnämnde omständigheter
förenade sig Pjerr Grefven och Ordföranden med
Herr Lagmannen Barou Leyonhufvud. .
Ledamoterne af Hedervärda Bonde - Ståndet
och Herr Borgmästaren Häradshöfdingen Bärthelsson,
samt Herr Prosten Livin åberopade deras
i Protocollet för den lytde dennes intagna särskilta
meningar. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. J. Wahlstierna.
Dsn s(8 Juni.
Transinnt af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Lag-Utskott
vid Urtima Riksdagen i Stockholm
den 7 jfuni 181S•
Herr Lagmannen Mannerstam uppläste ett
skrifteligen författadt, så lydande anförande — —
— Nämnden böt väljas utaf och ibland jordägare
inom Domsagan, en eller tvänne från hvarje
Socken, efter Socknarnas och Domsagornas storlek,
så att då de flesta Domsagor bestå af 15 a 20
Socknar och derutöfver, till det inindsta ett lika
antal Nämndemän må finnas. __ -
— Nämnden bör ock hafva den Förbindelse, att
på Parters begäran eller Domarens anvisning,
såsom gode man bereda och afsluta förlikningar
uti alla de mål, der de lagligen äga ruin.
Jag anser ock nödvändigt, att uti hvarje Domsaga
utses kunnige och edsvurne man, hvilkas
skyldighet är att upprätta alla köpebref. Corti rac«
ter, Testamenten, Bouppteckningar, arfskiften och
andra afliandlingar, hvilka skola företes vid Domstolen
eller tjena till framtida efterrättelse- — —*
_ Vid
1\:de B. N:o 187, 18 fe'.
*j9o
Den a 8 Juni.
—• Vid dessa Stads-Rätter höra, likasom vid Hä
rads-Rätferna
pä landet, alla brottmål och tvistemål,
imellan hvilka personer och af hvilken beskaffenhet
som heldst, upptagas och afdömmas,
så att alla särskilta Rätter och Domstolar äfven i
Städerna försvinna.
De Städer, som icke hafva 2,000 Innevånaje,
böra, efter min tanka, icke äga egen Domstol
utan blott en Embetsman, som der vakar öfver
ordningen. Sådana mindre Städer kunde derföre
sammanslås med någon tillgränsande mindre Domsaga
eller ock några Härader, hvilka vid Domsagornas
reglering torde böra ifrån de större Domsagorna
skiljas.
På detta sätt och då Bergs - Tings - Rätterna
på lander och alla särskilta Rätter i Städerna äfveri
upphöra samt Kätnners-Rätter, der de nu
linnas, afskaffa*, kunna alia Under-Rätternas göromål,
både på Uandet och i Städerna, besörjas af
ett mindre antal limbets- och Tjenstemän , än
dettiil nu erfordras.
Då både ett (siler flera Härader och en mindre
Stad höra till en och samma Rätt, bör den
hafva sitt säte uti Staden och Ledamöter dertill
både från Staden och Landet väljas.
.Tåg anser sluteligen Stads-Rätf, likasom Häräds-Rätf,
endast böra bestå af en Domare, som
äger
Den 38 Juni.
äger afgörande röst, med Bisittare eller Eådmlfn,
va Ide af Stadens Innevånare. Desse Bisittare eller
Badman, sorn ock kunna likasom på landet kallas
Nämnd, böra äga lika befattning, sorn Nämnden
vid Härads-Rätterna —* —
.
ö
— Det af Herr Lagmannen Silfversparre till
Lag-Utskottet remitterade Memorial innehåller
äfven det förslag, att en enklare sammanfogning
af alla administrationens grenar borde ske, och.
att alla högre Civile, Militaire och Ecclesiastique
Embetsverk blefvo i hvarje Provins inrättade
på samma ställe och ägde enahanda område för
sin befattning.
Det är i min tanka otvifvelaktig!, att, för
allmänna ärendernas rediga, ordentliga och skyndsamma
drift, den inrättningen skulle vara nyttig
och vigtig , att hvarje Domsaga innefattade ett
fögderi , att vissa Domsagor alltid utgjorde ett Län,
att vissa Län voro under en' Öfver-Rätt, att Militaire
och Ecclesiastique Styrelsen äfven vore antingen
för hvarje Län eller för vissa Län concentrerad,
att i statistiskt afseende hvarje Domsaga
eller Fögderi, liv arje I.än ocliOfver.BättsJurisdiction
ägde en, så vidt Provinsernas olika beskaffenhet
och folkmängd medgifva, lika vidsträckt befattning,
att området för hvarje sådan afdelning blef
jemkadc eller förändrade på ett emot ändamålet
sva
-
3 495
CÖen 28 Junil
svarande satt, samt att Styrelsen och Domstolarne
uti medelpunkten af hvarderas område blefvo
inrättade.
Jag anser likväl uti dessa omständigheter
hagot bestämdt förslag icke kunna uppgifvas, utöfver
det yttrande om sjelfva Domstolarnas Organisation,
som Betänkandet innehåller. Men då Riksens
Ständer redan beslutit oell anslagit medel
till en Comité, som skulle utarbeta plan till ett
förbättradt skick af inre administrationen uti Riket,
hvilken Comitées tillförordnande, likasom verkställigheten
af de förslag, hvilka den kan uppgifva,
på Kong!., Maj:ts Nådiga godtfinnande beror,
så tillstyrker jag, att Förslag till den af Hr
I.agmannen Silfversparre nämnde reglering äfven
bör af samma Comité utarbetas. Till grund
för den plan, som i detta afseende kan uppgöras,
bör Comitéens första syftemål bKfva, att samlade
statistiska upplysningar och underrättelser, som
för densamma oundgängligen fordras.
Då på sätt jag i fråga om Domstolarnas organisation
bestämdt föreslagit, såsom ett nödvändigt
vilkor för redighet uti Rättegångsordningen,
all domsrätt skiljes ifrån Riks-CoIIegierna, förändras
dessa Embetsverks göromål och befattning i
en så hufvudsaklig del, att deras nuvarande inrättning
icke är för ändamålet afpassad.
Öfver
Den 2 3 Juni.
*493.
Öfver Vice Talmannen Hyckerts Förslag,
att Collegierna böra indragas och Landets Styrelse
sättas i tillbörlig öfverensstämmelse, sä att hela
äsiglén af Rikshushållningen kan på en gång och
utan ensidiga brytningar falla uti Regeringens
ögon, anser jäg mig likväl icke böra hufvudsakligen
lemna annat yttrande, än att denna reglering
utgör hufvudföremålet för ofvannämnde Comitées
befattning. Samma Comité bör följaktligen
äga det uppdrag, att med undantag af Constitutionella
Embeten och af alla Domstolar, föreslå
reglering och organisation af alla öfriga för
Rikets Civila Förvaltning, för allmänna hushållningen,
ordningen och uppbörden nödiga Embetsverk,
Tjenstemän och Inrättningar, ifrån och med
de högre till och med de mindsta graderna.
Jag vill härvid endast nämna den tanka jag
hyser, att om våra Oeconomiska Författningar och
Uppbörds-verket undergå en fullständig och noggrann
samt med Statshushållningens sanna grundsatser
förenlig omarbetning, så att vi på samma
gång med Allmänna Civil- och Criminal Lagen
erhålle en Oecorromisk Lagsamling, skola göromålén
vid de Embetsverk, åt hvilka verkställigheten
af dessa författningar uppdrages, blifva till en betydande
del mindskade och förenklade.
Ehuru alla Collegier icke torde kunna rrti
dragas, anser jag likväl, i följd af hvad förut
är nämndt, den förändring kunna ske, att blott
ett
»491
Den 58 Juni.
ett enda Verk eller Riks-Collegium äger inseende
Öfver Rikets uppbörd och allmänna hushållning*
samt att i detta afseende Kongl. Kammar-Collegium,
då åtskilliga göromål, som gå Domstölsvä.
gen, äfven derifrån skiljas, bibehålles vid vården
öfver alla Rikshushållningens grenar.
Bergs- och Commerce-Collegiernas återstående
befattningar, så vidt de icke kunna på Tjenstemän
och Embetsverk i Landsorterna öfverflyttas,
kunna då, likasom Stats Contoirets göromål,
tillhöra mindre Verk eller Contoir, men alla
ställde under Xammar-Collegii Styrelse och inseende.
Det ändamål* som Vice Talmannen Hyckert
åsyftat, torde på detta sätt kunna vinnas, men utvecklingen
af dessa uppgifna grunder tillhör oftanämnde
Comité.
Jag vill blott sluteligen tillägga, att jag ansett
hufvudföremålet både för Lag-Comitéens och den
till öfriga Civila Embetsverkens organisation föreslagna
Comitéens arbeten böra blifva, att likasom
Regeringsformen skiljer imellan Civil- och Criminal-Lag
samt Oeconomiska författningar, och alla
Oeconomiska föreskrifter af Lag-Comitéen skola
skiljas ifrån den Allmänna Lagen, bör likaledes
en sådan gräns uppgöras imellan Domstolarnas
och de för Landets Civila Administration och
all:
Den cS Juni. J 19a
allmänna hushållning nödiga Embetens och Verks
befattning.
Enkelhet, ordning och drift kunna då inforas
och vidmagthåilas uti aila förvaltningens och
Eagsk i pn ingens grenar,.
Af Protocollet rätteligen extraheradt, betygar
A. J. Wuhhijarna.
Tillägg.
Vördsamt Memorial!
-Tili Riksens Höglo!!. Ständers Allmänna Besvärs
och Oeconomie-Utskott har VälluiT. Borga.
re*Ståndet återremitterat Utskottets den 3 sist litine
Maj afgifna Betänkande, i anledning al den
utaf Herr Rådmannen Kjellander väckta fråga, om
rättighet för Magistrater uti de Städer, der f.andshöfdingar
residera, att meddela resepass ät sadarta
1 samma Städer boende personer, som derom
kunde sig anmäla; hvilken återremiss varit föranledd
af följande, med Utskottet jemväl corn inu nicerade
anföranden till Vällofl. Ståndets Protocoll för den
2 2 i nyssnämnde månad, nemligen:
1:0
1496
JDen 2 8 Juni.
1:0 Af Herr Assesoien Plank, som ansett det
vara obilligt, alf Borgare, blott för det de kunde
vara boende i Stader, der Latidshöfdingar residera,
skola vara förpligtade, att hos Landshöf»-  dinge Embetet uttaga pass, oeh derföre, enligt
Taxan, betala dubbelt högre lösen, än den Borgare
i närbelägna oell andra Städer erlägga för
pass af Magistraten,
5:o Af Herr Borgmästaren Kjellander, som
ansett det ej allenast vara inconseqvent, att den
ena Magistraten skulle äga en rättighet hvilken
vore den andra förmenad, utan ock medförande
förlust, lunder och uppehåll för passökande i de
Stader der Landshofdingar residera , att uttaga pass
hos Landshöfdingen, dä Magistraten, såsom bäst
i tillfälle att känna Stadens Innevånare, i allt
fall holde (ill Landshöfdingen ingifva bevis, om
sådant i afseende på den passökande äskades.
3:0 Åf Herr Commerce-Rådet Nordlindh, sOm
lika nied Herr Borgmästaren Kjellander funnit
det medföra bade onödig kostnad och tids utdrägt
för Passökande,-att forst förskaffa sig bevis från
Magistraten, och derefter pass hos Landshöfdingen,
dä passet kunde lika så lätt sorn beviset
hos Magistraten erhållas, hvarförutan Herr Commerce.
Rådet yttrat sig icke kunna inse någon giltig
orsak dertill, att för det en Stad vore Residénce
för en Landshöfdinge, olikhet i rättigheter
medborgare imellan skulle aga rum,
4:0
Den 28 Junit
1497
4:0 Af Herrar Lagmännen Nolleroth och
Nensén, hvilke förklarat, det de vöre af enahanda
tankar med Herr Commerce-Rådet Nordlindh;
likväl med det tillägg af Herr Lagmannen Nensén,
det han funne saken vara så mycket mera
orimlig, som derigenom, äfven inom ett och samma
Län, olikhet imellan Magistraternas rättigheter
uppkomme,
Till svar härpå får Utskottet vördsammeligen
meddela, att då det med en vigtig Styrelse-Inrättning
icke lärer kunna förenas, att ett Verk, auni
i vissa Oeeonomien och Policen rörande afseenden
står under Landshöfdingen* uppsigt, skulle i den
Stad, der Landshöfdingen är boende, hafva rättighet
att jemte honom utfärda pass för resande,
en rättighet hvilken egenteligen tillkommer Landshöfdingen,
såsom ägande högsta inseendet öfver Policen,
så väl i Städerna som på Landet; anser
Utskottet de gjorda anmäykningarne icke kunna
föranleda till något annat yttrande i detta ämne,
ån det Utskottet redan afgifvit, och hvilket af
irenne Riks-Stånd är Rifallet. Stockholm den a t
Juni 1815.
På Höglofl. Ridd. och På Högvördiga Prestg
Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
vägnar
A. Lantingshausen.
vagnar
Brvn. Hesselgren.
rå
J4<jS
Den 28 Juni.
På Vällofl. Borgare- Pä Hedervärda Bonde*
. Borgare-Ståndet har till Riksens Hög.'
lofl. Ständers Allmänna Besvärs och OeconomieUtskott
återremitterat Utskottets den 18 sisth Maj
afgifne Betänkande, i anledning af väckt fråga
otn betalning för den vissa hemman ålagde Krono-Brefbäring;
vid hvilket Betänkande följande,
nied Utskottet jemväl communicerade, Anmärkningar
blifvit gjorda:
1:0 Af Herr Borgmästaren Holm, med hvil.
ken Herr Lagmannen Sehenström, Herr Borgmästaren
Kjellander, Herr Rldmannen Sandblad
och Herr Rådmannen Hammarström sig förenat
i det förklarande, att Utskottets förslag skulle vara
overkställbar, i hvad angeck föreskriften, att
förteckningar borde upprättas å alla de Embetsbref,
sorn med Krono-Brefbärare afsändas, och
Ståndets Ledamöters
vägnar
And. Fredin,
Ståndets Ledamöters
A lis Mänsson.
vagnar
AT. M.. Rosbeck.
Vördsamt Memorial!
Dtn 28 Juni.
'4 99
att, om det ock vöre möjligt för Krono Betjeningen
att vid alla tillfallen, äfven dä mångfaldiga
Matche-iomer på en gång inträffade, uppgöra riktig
förteckning på sådana Bref, skulle Corurolleu
likväl icke derigenom kunna vinnas, enär många
INäinnde- och Fjerdingsman icke alltid kunde för- *
stå, att riktigt använda en sadan ControU, o*h
Tjensteman nen sjelfve skulle kunna missbruka
Brefbärings-rättigheten, då det icke tillika vore
tillåtet, ätt genom brefvens öppnande utröna förhållandet:
hvarföre ock, då Herr Borgmästaren
jemväl funnit det vara obilligt, att ålägga Tjenstemän
förökade göromål, när man icke tillika
kunde öka deras Löner, samt Lands-Contoiret icke
eller skulle kunna medhinna att revidera den
mängd förteckningar på expedierade JCronobref, hvilka,
vid hvarje års slut, borde dit ingifvas, Herr
Borgmästaren ansett Utskottets förslag böra ogillas
och Kronobrefbärings - inrättningen, hädanefter
som hittills, få bero på Landshöfdingarnas förordnande,
lämpade efter hvarje orts locala behof
och beskaffenhet.
8:0 Af Herr Lagmannen Bönqvist, som ansett
den af Utskottet föreslagna ControU vara
nödvändig; dock så, att hvad Förteckningarna
beträffade, desamma icke, vid hvarje års slut, utan
lika så ofta, som Krono-Betjeningen är pligtig
redovisa dess åtgärder med Lagsöknings- och
Utmätnings-mål, borde till Konungens Befallnings
-
fungshafvande insändas; uti hvilken mening Herr
Stads-Majoren Westin jemväl instämt.
3:0 Af Herr Borgmästaren Sturnegk, sorn
ansett vederbörandes klagan, öfver missbruk med
Kronobrefbaringen, vara så mycket mer grundad,
som äfven Jägeri-Betjeningen skall begagna densamma,
och till den grad, att det stundom inträffat,
att bland 10 till brefbärare" ankommande
bref, åtmindstone 5 funnits vara rån en ringa
Jhan dt-Jägare, hvars så beskaffade v rrespondence
med skäl borde hållas misstänkt; och hade Herr
Borgmästaren, utur dessa skäl, ansett den Författning
böra vidtagas, att alla bref, hvilka med
Krono-brefbärare afsändas, böra vara försedde, ej
allenast med Embets Sigill, utan med påskrift,
sorn utmärkte deras innehåll; och
4.0 Af Herr Commerce-Rådet Santessonj
sorn val, lika med Herr Borgmästaren Sturnegk,
ansett det vara nyttigt, om den Författning vidtoges
att utanpå hvarje Bref, som med KronoBrefbärare
afsändes, skulle innehållet tecknas; men
Herr Commerce-Rådet hade icke destomindre
fuan t de af Utskottet tillstyrkta förteckningar icke
kunna bidraga till förekommande af missbruk,
heldst sådana förteckningar svårligen kunde, vid
alla tillfällen, medhinnas, isynnerhet, orri vederbörande
skulle vilja öfverskrida deras i sådana
fall ägande rättigheter.
At
Den 2 3 Juni,
1501
Af hvad salunda blifvit anfördt, hat Utskottet
trott sig finna» att den uti dess förra Betänkande
föreslagna Controil icke bör kunna vara utan
ali nytta» dä det är en oemotsäglig sanning,
att mänga missbruk med Kronobrefbärings-rättigheten
verkeligen föröfvas; hvarföre och om än
svårigheter någon gång skulle, på ett eller annat
ställe, möta vid verkställigheten af förteckningars
författande öfver hvarje sådant bref, hvartill Kronö-brefbäring
begagnas, Utskottet likväl ansett
denna anstallt, i det hela, vära nödvändig, så
vida de allmänt öfverklagade missbruken möjeligen
skola kunna, om icke helt och hållet förekomma?,
dock åtmindstone mimiskas; men den af
Herr Borgmästaren Sturnegk föreslagna Controil,
att utan pä hvarje med Krono-brefbärare afgående
bref borde tecknas hvarom det handlade, har
Utskottet funnit ganska betänkligt att tillstyrka,
då ämnet bfta kan vara af den beskaffenhet, att
örn det i förtid blefve bekant, skulle ändamålet
kunna helt och hållet förfelas, hvilket isynnerhet
gäller om verkställande af Ordres, om föröfvade
brotts och missgerningars undersökande, Rymmares
och andra anklagade brottslingars fasttagande, m.
~rn., sorn icke genast bör upptäckas.
Utskottet kan således af ofvanberörda anmärkningar
icke finna anledning, att i afseende på
ISrono-brefbäringen föreslå några andra åtgärder,
än dem Utskottets förra Betänkande i detta ämne
\ '
Den 28 Juni.
innefattar, och hvilket i etla n af 3:ne Riks-Stånd
är bifallet. Stockholm elen 21 Juni 1815.
På Hög lod. Ridd. o c!
Adelns Ledamöters
vägnar
A. Lantingshausen.
På Högvördiga PrestStåndets
Ledamöters
vägnar
Bryn. Hesselgren.
På Väl loll. Borgai eStåudets
Ledamöters
vannar
dr
Fredin.
På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters
vägnar
Nils Mansson.
M. M. Rosbeck.
Itel ro g af Prctoccllet, bollet uti Rik
-
sens
vid
den
Hco;lofl. Ständer L-• er. Utskottet
O v- V
Urtima
Riksdagen i Stockholm,
^7
juni 1815.
f Öredrogs ett från Vällofl. Borgare-Siandet ankommet
Proiocolls-Utdrag af den 15 i denna månad,
hvaraf inhämtades, att då Vällofl. Ståndet
tili profning förehaft det af Utskottet deri 18:de
sisflidne Maj afgfina Betänkande, angående gjordt
.Förslag till en sådan ändring af i4:de Mom. uti
Kongl pörlags-Ordningen deri 34 Februari 1748,
att Förlags gifvaren ovilkorligen borde anses skyldig
-
Den 38 Juni
-
*5«>3
dig att uti Kongl. Maj:ts och Rikets Bergs-Collegio
inteckna ett med Bruksägare afslutadt FörlagsContract,
sa vida Förmåns-rätt till betalning derföre
viii vid yppacl Cencours åtnjutas, samma Betänkande
är vordet, i anledning af deremot gjorda
anmärkningar, till Utskottet åtenemitteradt.
Utskottet, sorn härvid erfor, att berörde anmärkningar
isynnerhet åsyftat att visa det den grund,
på hvilken Utskottet ansett ofvänomförmälte
föreslagne ändring i Förlagsordningen ej kunna
antagas,-nemligen, att något ointecknadt förlagsGontract
icke kunde lända till tredje mans förfång,
enär den tydning ej borde äga rum, att förmånsrätt
for ett sådant Contract skulle kunna Förlagsgifvaren
tillerkännas, icke vore förenlig med hvad
Kongl. Majit genom Nådig Dorn uti ett särskildt
mål i detta ämne stadgat; men som Utskottet
fann, att hvad Kongl. Majit uti Högstberörde
Nådiga Dom täckts fastställa, berott på särskilta
dervid förekomna omständigheter, samt således
icke kunde föranleda till ändring uti livad
Utskottet genom förenämnde Betänkande sig yttrat,
heldst detsamma jemväl, enligt ankomna Protocolls
- l tdrag, af de öfriga trenne flespectiva
Biks-Stånden blifvit bifallet; alltså beslöt Utskottet,
att Vällofl. Borgare-Ståndet, skulle så väl
liä.om, sorn de af Utskottets närvarande Dedamöter.
hvilke varit skiljaktige från det beslut af
UtsKottet blifvit fattadt, åberopade sig deras förut
afgif.
1504 Den 528 Junti
afgifna yttranden, genom Utdrag af detta Protocoll
■vördsammeligen underrättas. Ut Supra.
Ek ProtocoIIo
A. J. Wnhlstjerndi
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Lag-Utskott
vid Urtima Riksdagen i Stockholm
den 27 Juni i8i$>
L/ät Utskottet sig föreläsas det fran Vällofliga
Borgare - Ståndet ankoinna ProtocoLIs-Utdrag för
den 15 i denna månad, enligt livilket Vällofl.
Ståndet lieslutit, att på grund af gjorda anmärkningar
till Utskottet återremittera det den ig:de
föregångne Maj afgifne Betänkande, rörande väckt
motion om ett sådant tillägg uti 14 Morn. af Kongl.
Förlags-Ordningen den -24 Februari 1748, att
en Förläggare skall, för det , förslag han gif»
ver till Stånds-Personers Jern- och andra Bruk,1
njuta säkerhet och Förlagsrätt, icke allenasr uti
Inventarier och effecter utan äfven uti alla fordringar,
som, enligt Bruks-bok, utestå hos sådana Per-'
söner, hvilka i och för Bruks-rörelsen undfått forskutter
och deröfver hafva räkning vid Bruket.
Vid
Den 2 8 Junit
15°5
Vid öfvervägande af hvad nämnde anmärkningar
innefatta, arisäg Utskottet desamma icke
kunna rubba den grund, hvarifrån Utskottet uti
förrberörde Betänkande utgått och hvarifrån anledning
blifvit hämtad att afstyrka antagandet
af omförmälte föreslagna tillägg, hvilket ock,
enligt hvad de särskildte Protocoll? - Utdrag,
som från de öfriga frenne Respectiva RiksStånden
ankommit, innehålla, af dem är vordet
bifallet; i följd hvaraf, sedan de af Utskottets nu
närvarande Ledamöter, som vid frågans förehafvande
varit af skiljaktig mening, förklarat det de
dervid förblefvo, Utskottet fann att detta förhållande
skulle genom Utdrag af Protocollet det
Vällofl. Borgare-Ståndet vördsamjigen tillkännagifvas.
Ut Supra.
Ex Protocollo
A. J. TValihljerna.
Utdrag af Protocollet, hållet i Riksens
Höglofl. Ständers Lag-Utskott
vid Urtima Riksdagen i Stockholm
den 3 o Juni i8i5-
I^öretog sig Utskottet till pröfning de anmärkningar,
hvilka, enligt ankommet Protokolls-Utdrag
för den ij:de i denna månad, blifvit hos Vällofl.
Borgare - Ståndet gjorda vid föredragning af
Ut
fade
B. N:o 189.
i5°6
Dm 28 Juni!
Utskottets den 26 föregångne Maj afglfna Betänkande,
i anledning af väckta frågor, angående
lösen för bevis om uppbud och Lagfarter, om
vadeskillingar, om* lösen för stämningar, samt att
det må vara Nämndemän tillåtet, att i ringare
mål verkställa munteligare stämningar utan att
förut söka tillstånd hos den, sorn Domaren till
skriftliga stämningars utfärdande förordnat, i afseende
å hvilket sistberörde ämne det blifvit invändt,
alt en sådan tillåtelse för Nämndemännen
skulle föranleda till flerläldiga oordningar, och
att stämningar till Plärads-Tingen icke borde kunna
ske utan Domhafvande!!® eller den persons
vetskap, som han till stämningarnes utfärdande
förordnat; men som Utskottet uti omförrnäldta Utlåtande
icke haft för afsigt att föreslå något
nytt stadgande uti den ifrågasatta omständighet,
hvartill motionen ej eller gifvit anledning, utan
blott att Lagens föreskrift i % och 7 §§. af 11 Cap.
Rättegångs - Balken, rörande de händelser, vid
hvilka muntliga stämningar äro tillåtne, och huru
de i sådant fall böra verkställas, ina behörigen
iakttagas, ansåg Utskottet anmärkningarne icke
kunna föranleda till ändring af hvad Utskottet
i denna fråga sig yttrar, heldst jern val de tren»e
öfriga Rilcs Stånden, enligt ankomna Protocolls-Utdrag,
Betänkandet i hela sin vidd god-'
känt; och skulle Vällofliga Borgare-Ståndet allt"
så härom, genom Utdrag häraf, vördsainligen underrättas.
Ut Supra.
Ex Protocollo
A. J. Wahlstjerna.
