# ID: svediakorp-gov1771
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1815
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,948
# sentences: 1,791
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
Till samtelis;a
O
Riks-Ståndens Protocoll,
Innehållande de Handlingar,
Hvilka till Riks-Stånden blifvit aflemnade,
Såsom
Konungens Nådiga Propositioner, Riksens
Ständers Utskotts Betänkanden
och Förklaringar,
Samt
Riks - Ståndens Protocolls - Utdrag,
vid Urtima Riksdagen i Stockholm 1815.
Fjerde Delen.
Sednare Afdelningen;
STOCKHOLM.
Tryckt i ElmÉns och Granbergs Tryckeri,’
lii 5.
Utdrag af ProtocoIIet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns Plenum,,
den /j? Juni 1815*
S. I>. /återremitterades Stats-Utskottets dea let:
Juni på bordet lagda betänkande af den g nästföregåen
rie, angående Stats - Verkets inkomster
och deras beräkning i Riks - Staten för nästkommande
och påföljande år intill nästa Riksdag. Ut
Supra.
Ex Protocolla
A.. G. Silverstolpe.
S. D. Bifölls Stats-Utskottets den 9 Juni afgifna
och den 15 på bordet lagda Utlåtande rörande
Ädelfors^ Guldverk. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. I>. Förklarade Högloft. Ridderskapet och Adeln
sig till alla delar instämma, så i beslutet, sorn
ordalagen, af det från Vällofl. Rorgare - Ståndet
meddelte Protocolls-Utdrag af denna dag, rörande
anmodan till samteliga Utskotten om iakttagande
af ali möjlig skyndsamhet med still ända
brin
-
Goa
Den 19 Juni.
bringande af de för dem ännu återstående g o 1:0.7
nial. IJt Supra.
Borgare-Ståndet och det Högvördiga Prest-Ståndet,
uti ineddelte Protocolls - Utdrag af d. 12
dennes, förklarat sig hafva beslutit att särskildt
upptaga Consiitutions-Utskottets under d. 29 November
1809 afgifna Betänkande öfver de hos
hvartdera af Piks-Stånden vid Regerings - Formen
, innan dess antagande, gjorde anmärkningar,
företog nu Högloft. Riddersknpet och Adeln
likaledes berörde Betänkande punktvis: och enär
vid granskningen häraf utrönt blifvit, dels hvilka
punkter redan blifvit afgjorde, dels å hvilka
något afseende icke ansågs kunna eller behöfva
göras, befunnos endast de nedanskrifna återstå,
öfver hvilka Ridderskapet och Adela stannade i
följande beslut:
8 6. §. Den härvid gjorde anmärkning, att
Riksgälds - Gontorets Protocoll uti intet fall böra
hemliga hällas, afslogs.
105 §. Det förslag, att vid granskningen af
Stats - Rådets Protocoll, Canstitutians - Utskottet
mä förstärkas till Trettio Ledamöter af hvarje
Ständ, afslogs.
Den anmärkningen, att Representationen, med
dervid nödiga förbättringar, bordt i Regeringsform
men
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D
ed anledning deraf, au det Vallniliga
Den i<j Juni
men bestämmas, hänvisades till Constltutions-IIt^kottet,
att behandlas i sammanhang med frågan
om ©n förändrad representation.
Det förslag, att frågan om förliknings - Domstolar
mätte upplagas och utredas af ConstitutionsUtskottet,
ansågs ej höra till Grundlagarna.
Vid förslaget om inrättning af en Lag- och
Hushåll sberedning ansåg Ridderskapet oell Adeln,
sedan Grundlagarne blifvit uppgjorde utan att
denna beredning deraf utgör en beståndsdel, berörde
förslag derigenom vara förvandladt tili en
enkel Dag - fråga,
a 02 §. Att likasom i Högsta Domstolen och
Allmänna Beredningen, äfven i Riks - Hatten
halfva antalet Ledamöter barde utgöras af Frälse
och den andra hälften af Ofrälse män, ansågs leie
nödigt.
4. Härvid vav föreslaget, att det deruti
före k örn mand s uttryck: ”Frälse eller ofrälse män,”
matte förändras till Frälse och Ofrälse män.
Derjemte föredrogs det af Kongl. Maj:ti8is>
gjorda förslag till förstberörde uttrycks förändrande
endast till infödde Svenske män; hvilket af
Ridderskapet och Adeln bifölls,
77 §. Att i denna § om Kungsgårdarne m. m.
skulle efter, orden. ”De skola förvaltas,” tilläggas
och användas, ansågs icke nödigt,
89»
Den 19 Juni.
1 g. §. Att da indragning af Biskops - Embeten
torde höra komma i frii ga, denna § syntes, kunt
na, sd sorn öfverflödig, uteslutas., afsl ogs.
Likaledes, efter inhämtade underrättelserom
de beslut, hvaruti de öfriga respectiva Riks-Stånden
stannat öfver de af Constitutions - Utskottet
beredda förslag, sorn deras rätt egentligen rörde,
nemligen vid ig § Regerings - Formen, samt 14
21 oell 23; §§ Riksdags - Ordningen, ansåg sig
Ridderskapet och Adeln böra i de respective
Riks - Ständens beslut till alla delar instämma!
och i afseende på 5 Momentet af sistberörde 2 3
hvaröfver. Prest- och Ronde - Stånden ännu icke
yttranden aflernnat, förenade sig Ridderskapet
och Adeln med Borgare Ståndet deruti, att t
stället för orden ”0eli de öfriga Stånden hvart för
sig sine Taleman,” skulle sättas Borgare- och
Bonde - Stånden.” m- ra. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe;
S. D. I^emitterades till
Lag - Utskottet:
Kongl. Majt:s Nådiga skrifvelse till Riksens
Ständer, af den 31 Maj, angående ansvar för
åverkan å de till befordrande af skogarnes återväxt
skeende planteringar, och om sättet att leda
dylika förbrytelser i bevis.
Lika-'
Dan 19 Juni.
Likaledes ett yttrande af Herr af Klinteberg,
Johan Wilhelm, i samma amne. Ut Supra
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D. Antog Höglofl. Bidderskapet och Adeln
det Vallöf1 Borgare - Ståndets inbjudande att instämma
uti det af Högvördiga Prest - Ståndet redan
den 3 januari 1810 i afseende på byggnadsskyldigheter
i Städerna gjorda medgifvande, att
undantag från onera sorn kunna hvars och ens
innehafvande Jord lagligen åläggas, icke skulle
äga rum för de hus och egendomar, som Ecclesiastiqve
personer tillhora, utan att af dem sjelfva
bebos. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe
S. D. I anledning af gjorda anmärkningar återremitterades
Lag - Utskottets den 15 dennes på
bordet lagda Memorial af den 25 Maj, rörande
forum för inål som angå försummelse af väglagning
m. m. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe
S. D. D å nu å nyo föredrogs Allmänna Besvärsoch
Oeconomie-Utskottets den 15 dennes på bordet
lagera betänkande af den 6 nästföregående, i
anled
-
6o6
Den ig Juni'.
anledning af väckt fråga om afhjelpnnde af vissa
kostnader för Bote- och Rusthållare, blefhetsa
m ma af Höglofl. Ridderskapet och Adeln till
Utskottet aterförvisadt. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D. Allmänna Besvärs- och Öeconömié - Utskottets
den 8 dennes på bordet lagda Betänkande,
af den i nästföregående, rörande yrkad inskränkning
uti den åt Innevånarne i en viss trakt
af Elfsborgs Eän förunnade rättighet att idka
Gårdfari-handel, blef, i anledning af gjorda anmärkningar,
till Utskottet aterförvisadt. Ut Supra
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. B. Vid förnyad föredragning biföllos följahde
Bag - Utskottets den 15 dennes på bordet lagda
Memorial af den 26 och 27 Maj, nemligen:
1:0 Angående grunden för beloppet af arrende
och örn lösen för Frälse-renta.
2:0 Angående Rådman Sjöbohms Memorial
©m Sjölagens granskning och öfverseende.
3:0 Angående hvad iakttagas bör vid Besvärs
fullföljande i brottmål. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe
S. ©
JDen 19 Juni’
607
S. D. 1 anledning af gjorda anmärkningar, ansåg
Ridderskapet och Adeln Banco - Utskottets
den 3 dennes på bordet lagda Memorial af den
27 Maj angående utlåning på Fast Egendom böra
till förnyad handläggning återförvisas. Ut
Supra.
Ex Protocolio
A. G. Silverstolpe.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högvördiga
Prest - Ståndet, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, den 19 funi
18*5-
S. D. Remitterades till Uag - Utskottet: Kongl.
Majts Nådiga Skrifvelse af den 31 Maj angående
ansvar för åverkan å de till befordrande af
Skogarnes återväxt skeende planteringar, och om
sättet att leda dylika förbrytelser i bevis. Ut
Supra
Ex Protocolio
J. TJ. Almqvist'.
S. D. Ener uppläsande af Vällofl. Borgare-Ståndets
Protocolls - Utdrag af denna dag, innefattande
det Beslut att samteliga Utskotten skulle anmodas
att med sorgfällig uppmärksamhet på i
synnerhet de vigtigaste ämnens snaraste beredande,
i all
-
6o8
Den 15 Juni.
i allmänhet begagna för sina göromåls oafbrutet
verksamma gäng all den arbetstid, som Ståndens
Plena icke medtaga; samt att hädanefter, likasom
hitfils, Stånden både för- och eftermiddagarne
tidigt sammanträda, enär sysselsättning dertill
icke saknas, på det, på sådant sätt, icke något må
försummas, som till görornålens tilländabringande
på den af Kongl. Maj:t Nådigst bestämda tid i
möjligaste måtto leda kan, fann Prest - Ståndet
för godt alt uti berörde Beslut med Vällofi. Bofgare
- Ståndet sig förena. Ut Supra
Ex Protocollo
J. U. Almqvist»
S. D. "Vid ytterligare föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets Betänkande
angående rättigheten för Lumpsamlare att omkringresa
i Landet, samt om lumpors anskaffande
för Pappersbrukens behof, beslöts att detta Betänkande
med de deremot gjorda anmärkningar
skulle till Allmänna Besvärs och OeconomieUtskottet
återförvisas, och att det samma, så vidt
det rörer Tumba Pappersbruk, skulle till BancoUtskottet
remitteras. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. U. Almqvist.
S. D. Instämde Prost - Ståndet uti Vallöf], Borgare
- Ståndets igenom Protocolis - Utdrag af den
nästlidne Juni meddelte beslut, att hädanefter
Pik
-
k.
Den 15 Juni.
609
Riksens - Sländers-tillförordnade Revisorer till Stats*
Banco- och Riksgäldsverkens öfverseende äfven
uppdragas att revidera de Hospitals och Lazaretts
Räkenskaper, sorn äro ställde under Kongl. Seraphimer-
Gillets öfverstyrelse, och efter nu gällande
Författningar • inga till Kongl. KammarRättens-
granskning, samt derom berättelse afgifva,
för att på lika sätt, som deras öfriga Revisions
- arbete, komma till Riksens Ständers och
Allmänhetens kunskap. Ut Supra
S. D. fter förnyad föredragning af de Respective
Med - Ståndens beslut rörande de uti Rikets
Grundlagar föreslagna ändringar och tillägg, företogos
nu till slutligt afgörande de §§., öfver
hvilka Ståndet afbidat de Respective Med - Ståndens
beslut, nemi.
3-.0; §.. IVfed afseende derå att det så kallade
Jus prassentandi är en rättighet, som af Innehaf-'
varén enligt upplåtelsebref och särskildta Resolutioner,
ined all säkerhet tillgodo hjutes,- samt
enär Constitutions - Utskottet icke tillstyrkt den.
äfvenledes väckta motionen, att Jus PatronatusL
denna §. skulle omnämnas, ansåg Prest - Ståndet
Jus prassentandi likaledes icke behöfva härstädes
Ex Protocollo
J. U. Almqvist.
Regerings - Formens
* -omför-'
4: dö B.
N: 0 77, 78.
6 io
Den 19 Juni.
omförmälas, och b]ef fördenskull Utskottets för*
slag i denna del, såsom icke till Grundlagen hörande
afslagct*
37 §. De af Utskottet 1809 och 1810 före*
slagna ändringar i denna §. afslogos.
52 §. Den sedan 1809 och j81o hviland#
anmärkning ansågs böra förfalla*
74. §. Till det uti denna §. 1 809 föreslag*
na tillägg lemnade Prest - Ståndet sitt bifall*
Riksdags - Ordningens
14 §. De af Utskottet vid Urtima Riksdagen
i Örebro i8>o tillstyrkte ändringar antogos,
hvaremot det 1812 föreslagna nya Moment ogillades.
ig och 21 §§. Utskottets förslag till ändringar
i dessa §§• godkändes.
23 §. Dika med VäMnfl. Borgare - Ståndet
och Hedervärda Bonde - Ståndet, afslog PrestStåndet
de år 180g föreslagne och nämnda Stånd
rörande förändringar, men antog Förslaget till
ändring i 5:te momentet af denna §. Ut Supra,
Ex Protocollo
J. U. Almqvist.
S. D. Föredrogos å nyo och bifölloS följande
ifrån Utskotten inkomna Betänkanden, nemligen:
Ifrån
Dea t g Juni
Ifrnfi Stats - Utsftntteti angående
j:o Stockholms Stads samt de öfriga Städernas
Käliäiélrihetér.
2:0 Én summa äf 121^168 Éfd 32 sk. 4 tsf.
Btco, som Uti 181-2 års Riks - Siat blifvit afskriften
på Riksgälds - ConiöirétS hos Stats - Verket
ägande fordran för méddelte fofskott till 18 iö
års Harrinstängriirrgskosthadér tfi; tm
3:0 Bestämmandet af någon Fond, för att
dermed ersätta Svenska Medborgares genom uppbringningar
lidna förluster.
4to Bevillningens jätilriar e fördelning;
5:0 Adelforss Guldverk, och
6:0 InqVäftefingéri för tågände Tröppär rri. rri.j
hvilket sistnämnde skulle remitteras till Allmän*
fia Besvärs- och Oéconömie Utskottet i hvad det
till samma tfiskotts åtgärd höra k än.
ifrån Alltnäfthd. Besvärs- och Oecanötiiie-tftskotten
rörande
l:ö Förvaltningen af Visby Hospitals Intrader;
?:ö
En Marknads inrättande i Särna Kyr
koby»
3:0 Yrkadt Upphäfvattde af en Merraf Landshöfdingar
ar 1811 gifven Kongl. Befallning atc
för hvarje vecka elier månad till Regeringen inberätta
ej allenast när märkliga händelser inträf
•
fat
Den lq Juni,
fat uti den physiska' och moraliska Verlden, u!
tan afven om Folkets tänkesätt m. m.
4:0 Inskränkning af Exclusiva Privilegier»
*• Supra.
Ex Protocollo
J. U. Almqvist,
Utdrag af Viillofl. Borgare-Ståndets
Protocoll, hullet vid Urtima Riksdagen
i Stockholm, den IS) flini
1815.
F. D. Ds nu ånyo föredrogs det Betänkande,
Allmänna Besvärs- och Oeconomie - Utskottet den
6 Juni afgifvit, och som den 15 blifvit på hordet
lagdt, angående rättigheten för Lumpsamlare
att omkringresa i Landet, samt orri lumpors
anskaffande för Pappers - Brukens behof, fann
Borgare - Ståndet för godt att, med anledning af
samma Betänkande, målet till Banco - Utskottet
remittera, i hvad det rörer lumpsamlingen för
Tumba Pappers - Bruk, h\ utöfver Ståndet, införväntar
sistnämnde Utskotts utlåtande innan detta
paal till slutligt afgörande företages. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm.
S. D. -Återremitterades, i anledning af deremot
gjorda anmärkningar, Stats-Utskottets, den 15
Juni
Den 19 Juni'.
613
Juni på bordet lagda och nu å nyo föredragna
Betänkande»:
1:0 Angående Stats - Verkets- inkomster oell
deras beräkning i Riks - Staten för nästkommande
och påföljande år^intill nästa Riksdag, afgifvet
den 9 Juni, och
2:0 Om inqvartering för tagande Troppar
hi. m., afgifvet den 31 Maj- Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm.
S. D. llrnänna Besvärs- och Oeconomie - Utskottets
sedan den 15 Juni på bordet hvilande
Betänkanden:
1:0 Af den 6 Juni, i anledning af motion
om afhjélpande af vissa kostnader för Rote- och
Rusthållare.
2:0 Af samma dag! om yrkad tillåtelse för
Allmogen i Skåne, tyll leverering i närmaste
JCrono - Magazin eller lösen efter markegång af
den Stockholms Barnhus tillhöriga tionde - spann»
3:0 Af den 13 Juni, om grunden för Stads
och Tands - Församlingars rösträttighet vid gemensamt
prestval, och
mål.
4:0
Den 19 Juni,
4:0 Af samma dag, angående Wäne Härads
x Elfsborgs Uän lidande af den nära Rotha Alf
belägne insjö, Hällsjön kallad;
Blefvo nu, vid förnyad föredragning, af Bor>
«rare - Ståndet bifallna. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Hagn, Robsahm.
S. B. "Vid förnyad föredragning af Särskildta
Utskottets den 5 Juni meddelta oell den g på
bardet lagda Betänkande, angående förslag till
förnyad! Reglemente för härvarande Judar, blef
detsamma, såsom utöfver gränsen af de till Utskottet.
i detta ämne remitterade motioner om inskränkning
r Judarnes friheter och förbud ernof
flera Judars inkommande i Riket, af BorgareStåndet
alldeles förkastadt, och beslöt Ståndet, att
till ny handläggning ämnet till Utskottet öfver-?
lemna, med anmodan att med utlåtande öfver de
förut remitterade motioner och inom deras gräns
till Rikets Ständer inkomma, vid hvilken remiss
jemväl de nu ytterligare i Ståndet gjorda anfö»
randen skulle till Utskottet bifogas. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn, Robsahm,
S. p. I anledning af anmärkningar återremitterades
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
nu åter föredragna Betänkanden:
3:0
Den 15 Juni.
l:o Af elen 24 Maj, som elen 3 Juni lades
på bordet, angående Allmänna Skogshushållningen
i Riket, samt väckt fråga om Skogsbetjenin»
gens och Jägeri - Statens indragning.
2:0 Af den 1 Juni, som den 8 Jades på bordet,
rörande den åtskilliga Elfsborgs Eäns Innevånare
förunnade rätt till gårdfarihandel; och
3:0 Afven af den 1 Juni, hvilket likaledes
sedan den 8:de var på bordet hvilande, om yrkad
skyldighet för Götha Canal-Bolag, att ersätta
kostnaden till annan karls anskaffande, när någon
Rote-Soldat, i och för dess arbete, blir till
krigstjenst oduglig. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm,
S. D. Remitterades till
Lag - Utskottet
Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse till Rikets
Ständer, angående ansvar för åverkan å de till
befordrande af skogarnes återväxt skeende planteringar,
och om sättet att leda dylika förbrytelser
i bevis. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm•
S. D:
Den 19 Juni.
S. 13. wedan Borgare - Siandet af Kongl. Majtts
Kådiga svar uppå Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse, angående Riksdagens förlängande till
»leii lG Juli inhemtat Kongl. Majus Nådiga afsigt,
alt Ständerna efter nämnde dag genast hemförlofva',
och det tillika hos Ståndet kommit i
öfvervägande, att all drift och skyndsamhet vid
görornåletis behandling hos Utskotten fordras, om
elen ännu oafgjorda mängd af väckta ämnen och
deribland flera af en särdeles vigt och vidsträckt
omfattning, skall kunna pä den således blott intill
den 16 Juli återstående korta tid utarbetas
och af Riks - Stånden' afgöras; sa fann BorgareStåndet
för sin dgl nödigt, att samteliga Utskotten
anmodas, med Sorgfällig uppmärksamhet på
i synnerhet de vigtigaste ämnens snaraste beredande,
i allmänhet begagna för sina görotnåls oafb.
ru
Ståndehs plena icke medtaga samt hädanefter,
likaså val som Stånden hittills både före oell eftermiddagarna
tidigt sammanträda, Anar sysselsatt,
ning' dertill icke saknas, pä det,, på sådant sätt
icke något ina försummas, som till göremålens
tilländabringande på den nu bestämda tid i inöjligaste
måtto leda kan; hvilket, beslut jemväl de
öfrige Respectivé Riks-Stånden skulle vördsamt
och vänligen meddelas. Ut Supra.
Px Protocollo
Carl Magn. Robsahm.
S. I>
k.
Den 19 Juni. 617
S. D. B Iföl los Lag-Utskottets följande Memorial
hvilka den 15 Juni lades på bordet och nu föredrogos
:
1:0 Af'den 25 Maj, angående Forum för
mål, om försummelse vid Kronoskjuts och väglagning
m. m.
2:0 Af den 26 Maj, om granskning af SjöLagen.
3:0 Likaledes af den 26 Maj om grunden
för beloppet af arrenden, och
4:0 Af den 27 Maj angående hvad som bör
iakttagas vid besvärs anförande i brottmål. Ut
Supra,
Ex. Protocollo
Carl Magn. Robsahm.
S. D. .Föredrogos åter Stats-Utskottets den 9 och
r4 Juni afgifna samt den 15 på bordet laggda
Fetänkanden, angående:
1:0 Adelforss Guldverk.
2:0 En uti 1 8 12 års Eiks-Stat afskrifven summa
på Riksgälds-Contoiréts fordan hos Ståts-Verket
för förskott till 1810 ars hamnstängningskostnader
m. m.
3:»
6l8
Den 19 Juni.
3to Herr Assessoren von Sellanias Memorial,
om Kronoräntornes utgörande i Persedlar
och varor, i stället för penningar.
4:0 Sökt ersättning för Bohus, Elfsborgs och
Carlstads Läns innevånares lidande och besvär
under sista fnlttåget,
5:0 En närmare reglering af de så kallade
Gern i ogsören, i anledning af Kongl. Majus der»
om meddelade Nådiga Proposition.
6:0 Herr Friherre Henning Wrangels Mem
01 i al om Bevillningens jemnare fördelning nt,
m-; och
7:0 Herr Hagerrnans Memorial om fond till
ersättning för Svenska Medborgares genom uppbringningar
lidna förluster.
Hvilka alla Betänkande biföllos- Ut Supra
Ex
Protocollo
Carl Magn. Robsahm,
Utdrag af Hedervärda Bonde-Ståndets
Protocoll, vid Urtima Riksdagen i
Stockholm, den i$ funi 1815.
\ 1 ,
S, D. Då nu åter till afgörande företogs Allmänna
Besvärs och Oeconomi© Utskottets den 6
i den
-
Den 19 Juni.
619
i. denna månad afgifne sista Plenidag på Bordet lågt
da Betänkande, angående väckt fråga om afhjelpande
af vissa kostnader för Rote- och Rusthållare,
fann Hedervärda Bonde-Ståndet, i anledning
af deremot gjorda anmärkningar, godt, återremittera
berörde Betänkande, i den del sorn angar
andra puncten eller Reparations kostnaderna under
krig, jemte de gjorda anmäknigarna; men i öfrigt
blef detsamma gilladt och godkändt; hvarom
vederbörande skulle vördsamt och vänligen underrättas.
IJt Supra.
J£x Protocollo
Plof Werlin,
ja. P. h öredrogos å nyo Lag-Utskottets den 25
Maj afgifne på Bordet hvjlande Betänkande, i
anledning af Riksdagsmannen Lars Carlssons och
Anders Carlssons väckta Motion, att mål rörande
försummad skjuts och underlåten väglagning
endast böra vid Härads Rätterna och ej hos Konungens
Befallningshafvande upptagas och afgöras,
hvilket till sitt hufvudsakliga innehåll
bifölls i afseende på Ståndets allmänt yttrade
önskan, att hvad Utskottet om rätter Domstol för
åtalande af försummad Kronoskjuts föreslagit äfven
må sträcka sig till alla mål, som angå försummelse
af JiåU- och reserv-skjutsen, blef betänkandet
till Lag-Utskottet återförvist; och skulle
de öfrige Respective Stånden vördsamt och vänligen
-
620 Den 19 Juni.
ligen inbjudas att i detta beslut instämma. Ut
Supra.
Éx Protocollo
0/o/ Werlin.
S. D. V id ytterligare föredragning af Allmänna
Besvärs- och Qeconornie Utslc^ttets den 13 Juni
afgifne, sedan sista Plenidag pä bordet hvilanda
Betänkanden:
1:0 I anledning af Riksdags - Fullmägtigen
Bengt Anderssons, från Elfsborgs Eän, Memorial,
angående yrkad ersättning till de Hemmansägare
uti Wäne Härad af samma Eän, som å sina
intill den så kallade Hällsjön gränsande ägor
skola lida ganska betydlig skada; och
2:0 Rörande Riksdagsmannen Anders Ivarssons
från Elfsborgs Eän motion om jemkning i
grunderna för Städernas rösträttighet vid Prestval,
då denna utöfvas gemensamt med någon
^Landtförsamling; fann Hedervärda Bonde-Ståndet
iför godt, att. dessa Betänkanden bifalla. Skolandes
ae öfrige Respective Stånden, genom Protoc.
olls Utdrag, härom erhålla vördsam och vänlig
underrättelse. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
S. D.
Den 19 Juni.
S. D. Oedan Hedervärda Bonde-Ståndet genom
nu ankorntnet och uppläst Protocolls-Utdrag af dea
35 i denna månad, blifvit underrättadt, att-Höglofl.
Ridderskapet och Adeln lernfi at til! Allmän,
na Besvärs- och Oeconornie-Utskottets den 6 Ju.
ni allfina Memorial, örn tillstånd att 1'å antaga
en än ytterligare ökad Betjening, sitt bifall, med
tillägg att då Utskottet upplyst,, hvilken rnängdaf
göromål till dess handläggning blifvit hänvist och
Kongl. Maj:t, uti Dess Nådiga skrifvelse om Riksdagens
förlängning, önskat skyndesam behandling
af ännu oafgjorda ärender, bernäldte Utskott ägde
antaga så talrik betjening, att det kunde sammanträda
och arbeta på Sex Afdelningar; beslöt Bonde-Ståndet
att i detta tillägg instämma. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
S. D. Upplästes ett från Vällofl. Borgare-Ståndet
nu ankommet Protocolls-Utdrag för den 13
i denna manad af innehåll, att, vid föredragning
af Stats-Utskottets den 7 Juni afgifna ytterligare
utlåtande, om Organisationen af en Comité till
reglerande af Statens Embeten och Tjenster,
Vällofl. Borgare-Ståndet beslutit, att, ehuru de
örige Respective Riks Stånden bifallit Utskottets
förra Betänkande, inbjuda dem, att likväl nu instämma
med Borgare-Ståndet i det tillägg, att
Gomitéen borde bestå icke blott af Embetsman,
deta,
Den 19 Juni.
dem Kongl. Majit förodnär, utan ock af Rikets
Sländers ledamöter, hvartill Fullmägtige i Banken
och Riksgälds-Contöriret elier af Riks Slån,
den kunde uts^s.
I anledning häraf fann Hedervärda BöndeStandet
nu för god!, att instämma uti hvad Vällofl.
Borgare-St åndet således föreslagit; hvarom
Vederbörande skulle på Vanligt sätt Underrättas*
Ut Supra.
Éx Profocollö
Olof Werlin.
S. D Ö tats-Utskottefa den g och 14 juni afgifna
på Bordet hvilande Betänkanden:
1:0 Angående Herr Åssessörén Von Schantz ä
Memorial, om Krono Räntornes utgörande i persedlar
och varor i stallet för penriningar.
qfo Rörande Riksdagsmannen Sandstens Me.
rnorial om Ädelfwrss Guldverk.
3:0 1 anledning af Koögl Maj:ts Nådiga
Proposition , om en närmare Reglering af de så
kallade Gerningsören*
4:0 Öfver Herr Friherre Henning Wrangels
Memorial, angående Bevillningens jemnare fördelning.
Den 19 Juni.
5:0 I anledning af väckt motion om bestämmandet
af någon fond, till ersättning för Svenska
Medborgares, genom Uppbringningat, lidne
förluster} oell
6:0 Angående Riksdags - Fullmägtiges från
Bohus, Llfsbors och Carlstads I/än hemställan
om ersättning för dessa Orters Invånares lidande
och besvär under sista fälttåget}
Blefvo nu åter föredragna och af Heder,
varda Bonde Ståndet till alla delar bifallne. Ut
Supra,
Lx Protocollo
Olof Werlin.
S. D. -Föredrogos å nyö och biföllos Lag-TJtskottets
den 15 Juni på Bordet lagde Memorial af
den 26 och 27 Maj:
l.-o Angående Herr Rådmannen Carl Sjöbohms
Motion om Sjö-Lagens öfverseende och
förbättring }
2:0 Rörande Riksdagsmannen från Kronobergs
Län Jonas Hindricssons förslag, om grunden
för Arrende-beloppet vid Jordegendoms bortstädjande;
och
3:0 I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition af den 19 sisth Aprill, angående hyad
sorn
Den 19 Juni1
sorn bör iagttagas vid underdåniga Besvärs anförande
hos Kongl. Maj:t i Brottmål. Ut Supra.-
Ex Protocollo
Olof Werlin.
S. U. -Efter uppläsandet af Kongl. Majrts ankomne
Nådiga skrifvelse till Riksens Ständer, daterad
Stockholms Slott den 3 1 sisth Maj, angående ansvar
för Åverkan å de till befordrande af Skogarnes återväxt
skeende planteringar, och örn sättet att leda
dylika förbrytelser i Bevis; fann Hedervärda
Bonde-Ståndet,för godt, att förenämnde Nådiga
Skrifvelse, jemte de dervid fogade Handlingar, till
Eag-Utskottet remittera. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
S. D Upplästes ankommne Protocolls - Utdrag
för den 12 Juni, innefattande Högvördiga PrestSiåndets
och Vällofl. Borgare-Ståndets beslut angående
vid Riksdagarna i Stockholm 1809 och
.18.19 samt i Örebro igro och 1812 föreslagna
ändringar i Gundlagarna; och blefvo tillika åter
föredragna de på Bordet hvilande Protocolls-Utdrag
af den 8 och 12 Juni, sorn från dessa Resp.
Stånd till Hedervärda Bonde-Ståndet sistnämnde
dag ankom-mit, rörande alla slutberedda Grund
1
-
Den 19 Juni'.
lagsfrågors upptagande; hvarvid Bande Ståndet, efter
inhämtad underrättelse, huru Vällofl. Borgare-Ståndet
beslutat rörande förändringarna vid 14.’
och 21 §§. Riksdagsordningen, i samma beslut
instämde; äfvensom i beslutet angående förslagets
vid 23 §• Riksdags-Ordningen i hvad Städerna
angar; hvarom de Resp. Med-Stånden och Constitutions-Utskottet
skulle vördsamt och vänligen
underrättas. Ut Supra.
Ex Protöcollo
Olof Werlin.
S. D. XJpplästes, jemte en Ledamots särskildta
yttrande, L3g-Utskottets den 26 sistlidne Maj afgifne
utlåtande, i anledning af de hos de öfriga
Respective Stånden gjorde anmärkningar vid Utskottets
betänkande af den i8:de nästförutgångne
April, angående en sådan föreslagen förändring
uti Kongl. Kungörelsen den 28 Mars 1811, att
Domare borde anses skyldige vid hvarje lagligen
bevisadt brott i Rättens Utslag utsätta om
detsamma sedermera uti den dertill förvundnes
prestbevis skall omnämnas m. m. Och fann Hedervärda
Bonde-Ståndet ej skäl att göra någon
ändring uti sitt redan i detta ämne fattade beslut.
Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
\:d» B.
N:q 79 j 80.'
Den 19 Juni.
Upplänt hos Höglofl. Eidel, oell Ad. d 19 Juni.,
— — Högvdrd. Prest-Siåndet d. 15 —
— — Vallöf!. Borgare-Ståndet d. 15 —
— -- Hederv. Bonde-Ståndet d 19 —
Riksens Höglofl. Stei tiders Statsutskott s
Betänkande, i anledning af Riksdags
Fullmägtigens för Staden Ystad
Handelsmannen Gustaf Hagermans
till Vällofl. Borgare-Ståndet ingif11c,
och derifrån till Stats-Utskottet
remitterade Memorial, angående bestämmandet
af någon Fond, för att
dermed ersätta Svenska Medborgares
genom uppbringningar lidne förluster.
Grenöm Protocolls-Utdrag af den 11 sistl. Maj
har Vällofl. Borgare-Siandet lill Stats-Utskottet remitterat
ett af Biksdags-Fulltnägtigen for Siaden
Ystad Herr Handelsmannen Gust. Hagerman
hos Vällofl. Ståndet ingifvet så lydande:
”Memorial !”
”Vällofl. Ståndet torde erinra sig, att vid
Biksdagen i Orebro år 1 8 1 2, bland andra af Kongl.
Maja den 3 Juni samma år aflåtna piopositioner,
i af
-
Dm i 9 Juni.
627
i afseende pä Riksgälds-Contoirets Utländska skuld,
Kongl. Maj:t i Nader behagade föreslå, att af de
summor, som korhmo att indragas borde beräknas
någon Fond, hvarå ersättning kunde anvisas Svenska
undersåtare för sådana bevisliga förluster, sorn
under en loflig handel och sjöfart blifvit dem
tillfogade af inagter, med hvilka Riket varit i
fredligt förhållande, och till afvärjande hvaraf
andra vanliga mått och steg, såsom assurance, sa-’
ledes icke kunnat göra tillfyllest, hvarjemte K:gl.
Majtt i Nåder yttrat sig vilja förordna en särskild
Comité till utredande och pröfning af detta
ämne.
I anledning deraf tillstyrkte Riksens Ständers
Stats-Utskott uti Betänkande af den g Juli
samma år, att då Fordringarne och Förlusterna
ännu icke voro till belopp och beskaffenhet utredde,
frågan om ersättning borde anstå till Riksens
Ständers nästa sammankomst, hvarförinnan
förlusterne genom Kongl. Maj:ts Nådiga föranstaltande
kunde hinna granskas och bestämmas.
"Vid detta Riksmöte lärer alltså böra afgöras,
huruvida någon så beskaffad ersättning kan tilläggas
de flera Svenska Medborgare, hvilke genom
uppbringning af främmande magters undersåtare
lidit ganska betydliga förluster; jag Får derföre
till Herr Directeuren och Talmannen samt Vallöf!.
Ståndets bepröfvande föreslå, om icke till
Riksens Ständers Stats Utskott bör remitteras, att,
såsom en följd af hvad år 1812, i anledning af
Kongl.
Den t9 .Tuni.
Maj:ts Nådiga Proposition blef beslutat,’ nu ga
i författning om bestämmandet af den Fond,
som till ofvanberörde ändamål må kunna användas,
samt att infordra Utlåtande af den Comité,
hvilken haft sig uppdraget att granska ifrågavarande
förluster och fordrings-anspråk, så vida
utredningen deraf ännu kommit till verkställighet;
men i annat fall så besörja, att »ietta för många
Svenska handlande vigtiga ärende skyndsamt må
varda fukotnligen afslutadt. Stockhom den 13
Maj 1815*
Gust. Hagerman
Ii varmed sig förenat Herr Rådmannen Cramér
och Herr Commerce.Rådet Santesson, med tillägg
af Herr Commerce-Rådet, det Herr GommerceRådet
anser ett anslag eller beredande af Medel
till den ersättning, hvilken, efter vederbörlig
granskning, Kongl Maj,-t fastställer åt de Svenska
Medborgare, hyilke vidkännts sådana ifrågavarande
förluster, så mycket mera behöfligt och nödvändigt
att nu på förhand af Riksens Ständer
göras, som, sedan t8t2 års Riksdag i Orebro,
den omständighet mellankommit, att det anspråk
på ersättning, som större delen af dessa Svenska
undersåtare hade hos Danska Regeringen, hvilken
dels låtit göra, dels medgifvit de flesta uppbringningar
och condemnationer, uti Kieler-Freden
af Kongl. Maja blifvit till Danska Kronan
helt afstådd, såsom ett vilkor för Freden och
Norriges förening med Sverige, hvaraf synes
följa att Svenska undersåtare af Svenska Staten
för
Den i g Juni.
629
för en sådan förlust, hvilken gatt i beräkning émot
andra Statens fördelar, böra af Staten hållas
skadeslöse.
Äfvensom Herr Lagmannen Nol
leroth,
Herr Comrnerce-Rådet Egge, Herr Grosshandlaren
'fråss och flere af Vä Hofi. Borgare-Ståndet*
Ledamöter förenat sig med Hr. Handelman nen
Ha german och Herr Commerce-Rådet Santesson.
Stats-Utskottet får i anledning häraf andraga,
huruledes den nu väckta fråga blifvit vid 1812
ars Urtima Riksdag uppskjuter), på den grund,
att förlusterne till deras beskaffenhet och belopp
då icke voro utredde; och sorn en sådan utredning
, efter hvad hos Stats-Utskottet blifvit upplyst,
ännu saknas; så har Utskottet ansett sig icke
vara i tillfälle, att Herr Handelsmannen Hagermans
Motion till pröfning upptaga; hvilket
Riksens Höglofl. Ständers ornpröfvande vördsamligen
underställes. Stockholm den 14 Juni 1815^
På Höglofl,
Ridderskapet
och Adelns Ledamöters
vägnar
Carl De Giertz
Vällofliga BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar
Carl Fr, I,andberg.
På Högvörd. PrestStåndets
Ledamöters
vägnar
Gustaf Murray.
På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters
vägnar
Anti. Joachimsson.
C. Sylvan.
Upp
-
630
Den 1 g Juni.
Uppläst hos Höglofl. Ridd. och Ad. d.' 19 Juni.
Högvörd. Prest-Ståndet d. 15
— Vallöf!. Borgare-Ståndet d. 15.
Hederv. Bonde-Ståndet d. ig. _
Riksens Höglofl. Ständers Stats - Utskotts
betänkande i anledning af
Herr Friherre Henning Wrangels
Memorial angående Bevillningens
jemn are fördelning m. m.
Uti till Hdglofl. Ridderskapet och Adeln den
11 sistlidne Maj ingifvet Memorial har Herr
Friherre Henning Wrangel uppgifvit dess tankar
om Bevillningens jemnare fördelning samt
tillika föreslaeit: ”Alt närvarande Riksens Ständer
med tillhjelp af upplysta Embetsman uppgöfa
ett project, som ej blott stannar dervid, utan
blef sanctioneradt af Riksens Ständer, på de högre
och lägre Embetsman, som verkeligen tarfvas
till Riksstyrelsen och sätter Regeringen i tillstånd,
att med säkert roder styra Rikskroppen
på ett för J.andet fördelaktigt sätt och i trotts af
alla stormar äfven en noga uppsatts på vår rnilitairstyrka
m- m., sorn tarfvas lill Rikets försvar
och sjelfständighet, då för hvar och en från den
högsta till deri lägsta uppgöres en stat uti effecter,
sorn hvar och en oafkortadt bör utfå antingen
in natura eller efter markegångs - Taxan, enligt
den skattdragandes egen önskan ; hvilket Memorial
Höglofl. Ridderskapet och Adeln behagat
remittera till Stats- och Bevillnings - Utskotten.
Då
Den 19 Juni.
1)3 de ämnen för bägee Utskottens åtgärd,
Herr Friherre Wrangel i detta Memorial framställt,
synas ej äga något egentligt sammanhang
med hvarandra får Stats - Utskottet afgifva särskildt
yttiande öfver ofvanupptagne till dess handläggning
höiande del af motionen.
Uti särskildta utlåtanden af den 6 i ferl i rine
månad öfver Herr Borgmästaren Holms Memorial,
samt af den 3 1 sistIidne Maj uppå Herr
Öfversten m. m. Bergenstra'es framställning, angående
en närmare reglering af Styrelse - Veriten
samt urnbärliga Finbetens och tjensters indragning,
har Stats - Utskottet redan föreslagit den
åtgärd, som ansetts vara att vid denna Riksdag
vidtaga, till befordrande utaf ornförmäida reglering;
och hvilken hemställan Riksens Högloft.
Ständer äfven bifallit. Och beträffande åter Herr
Friherre YV rån ge Is project att för hvar och en
från den högsta till den lägsta måtte uppgöras en
Stat uti effecter, som oafkortad borde utfås antingen
in natura eller -efter markegångs - Taxan,
enligt den skattdragattdes önskan; så tror StatsUtskottel
detta förslag svårligen kunna verkställas.
Hvilket allt Utskottet får vördsamt anmäla.
Stockholm den 14 Juni 1815.
På Vällofl. Borgare-Stån- På Hederv. Bonde-Stan
-
På Höglofl. Ridd. och
Adelns Ledamöters
vägnar.
Carl de Géer,
På Högv. Presf-Ståndets
Ledamöters
vägnar.
Gustaf Murray.
dets Ledamöters
vägnar.
Carl Fr. Landberg.
dets Ledamöters
vägnar.
Jon Jonsson.
C. Tunelius.
Den i g Juni.
Uftpläst hös Höglofl. Ridd. osli Ad. d. 19 Juni
— — Högvörd. Prest-Stnndet d. 15 —
— Vällofl. Borgare-Siandet d. 15 —
— -- Hedery. Bonde-Ståndet d. 19
Riksens Högloft. Ständers Stats - Utskotts
Betänkande i anledning af
Kongl. Majsts Nådiga proposition,
cm en närmare reglering af de sä
kallade Gerningsören.
XJti ankomne Protocolls - Utdrag hafva de respective
Riks - Sländön till Stats - Utskottet rernit.
terat Kongl. Majus Nådiga proposition till Riksens
Stander af den f, sistiidne April, angående
Gerningsören, så lydande:
’"I anledning af den vid Riksdagen 1809
och 1810 genom Riksdags - Fullrnägtige ifrån en
del af Orebro Uän väckta fråga om befrielse för
socken-handtverkare ifrån de så kallade GerningsOrens
erläggande, har Kongl. Maj:t, för att uti
detta ämne erhålla fullständig upplysning, låtit
ifrån alla orter i Riket infordra uppgifter örn förhållandet
med denna afgift, och orsakerna till de
skiljaktigheter, som deruti sig yppat.
Så väl Kammar - Collegium, som Rikets Aå
renders Allmänna Beredning hafva öfver samina
ämne inkommit med underdåniga utlåtanden,
och
Den i g Juni.
*
633
och Kongl. Maj:t, som, vid föredragningen af
detta ina!, funnit detsamma röra både Kongl.
Majtts och Kronans rätt, i afseende på en påräknad
ordinarie inkomst, och enskildta samt sarnlialligheters,
i anseende till hittills utgjorda afgifter
och påräknade inkomster, har derföre besluta
att afgörandet deraf uppskjuta, för att deröfver
inhemta Riksens Siänders tanka, och det är
i följe af detta Beslut, som Kongl. Maj:t nu
vill till det Utskott, dit detta ärende af Riksens
Ständer hänvises, låta öfverlemna så väl Kammar
Collegii framställning och utlåtande i ämnet,
som det förslag till Reglering deraf, hvilket Allmänna
Beredningen, i stöd af Författningar och
med afseende på allmänna billighetens grunder
uppgjort.
Kongl. Maj.t, som i detta, likasom i andra
fall, icke har annat föremål, än att det Beslut
måtte tagas, som • med det allmänna bästa och enskildas
rätt är närmast öfverensstämmande, tror
sig hafva fullgjort sitt åliggande, då Kongl. Majit,
genom öfverlemnande af de således insamlade
upplysningar, satt Riksens Ständer i tillfälle, att
med full sakkännedom profva ämnet och sitt beslut
deröfver fatta.” Kongl. Majit förblifver 8C.
Så val utaf de handlingar, som Kongl. Majit
i detta ämne i Naclér låtit tillställa Stats - Utskottet,
som af Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskohets
härutinnan under den 10 sistlidneApril
afgifna och af Välloil. Borgare - Ståndet till
Stats
-
631
Den 19 Juni.
Stats - Utskottet öfverJernnade Betänkande, har
Stats - Utskottet funnit fullständigt utredt sä väl
sjelfva grunden till Gerningsörens erläggande,
som beskaffenheten och beloppet deraf.
Efter hvad ej mindre Kam mar - Gollegium
upplyst, än Rikets Arenders Allmänna Beredning
anfört, har Stats - Utskottet funnit, att så
väl i följd af cj:de puncten uti Riksdags - Beslutet
af den 22 Mars 160;, som utgör sjelfva
Grund - Författningen om Gerningsörens erläggande,
sorn af Kongl. Brefvet den 29 April 1725,
och 10 §. i 1739 års Resolution på Städernas
Besvär, böra Gerningsören ingenstädes erläggas
till högre belopp, än 1 dal. S:mt för personen ,
som enligt Kongl. Förordningen af den 6 De c.
1776, angående Kronans äldre penningerentors
beräkning, utgår med 16 sk. Banco.
I afseende på det olika belopp, hvartill
denna afgift på åtskilliga orter utgöres, så har
Stats - Utskottet ej mera än Kammar - Collegiurn
och Allmänna Beredningen med visshet kunnat
utreda orsakerna dertill. Stats - Utskottet förmodar
likväl, lika med Collegiurn och Allmänna
Beredningen, att der någon särskildt Resolution
i detta afseeende ej finnes, hvilket förhållande
endast inträffar med Vesterbotten, bör anledningen
sökas, antingen i orätt begrepp om Författningens
föreskrift, eller uti den rättighet att moderera
och rätta Städerna och Handtverkarne emellan,
hvilken uti 25 § af 1731 års Resolution
å Stä.
Den ig Juni.
å Städernas Besvär blifvit Landshöfdinga rtae uppdt
agen.
Hvad åter angår den omständigheten, att
denna afgift på somliga orter uppbäres endast af
K ronan, på ändra af vissa Städer, och på somliga
af bade Kronan och Städerna, och således derstädes
erlägges i dubbelt förhållande; så kan StatsUtskottet,
lika med allmänna Beredningen, oaktadt
hvarken 1604 års Riksdags - Beslut, eller de
omförmäldta Kongl. Resolutionerna, inskränka
Kronans rätt, att allmänneligen uppbära denna
afgift, likväl icke anse, hvad deraf blifvit vissa
Städer genom särskildta Resolutioner tillagdt, annat
än som en följd af samma förhållande, hvarigenom
en del af Kronans rentor blifvit för vissa
behof till enskildta eller Corporationer bortförlä
ndie.
Stats - Utskottet anser derföre att Gerningsören
ingenstädes till högre belopp, än 1 dal. S:mt
eller 16 sk. Banco för hvarje person böra enäggas,
samt att de ingenstädes skola till dubbelt belopp
betalas, utan antingen endast till Kronan
eller endast till Städerna utgöras, äfvensom att inga
af Staderna kunna göra anspråk derå, så framt
de icke kunna uppvisa särskildta Kongl. Resolutioner
på rättigheten att en dylik afgift uppbära,
samt att samma skyldighet, såsom vilkor För Gerningsörens
framgena undfående, bör åligga Städerna
på de ställen, der denna afgift är delad emellan
dem och Kronan.
Stä.
636 Den t9 Juni.
Städerne i Vester- och Norrbottens Län hafva
väl genom 1689 års Resolution erhållit tillstånd,
att af hvarje handtverkare på Landet uppbära
2 dal. S:mt; men sorn Kongl. Resolutionerne
af 1725 och 1739, angående Gerningsören,
icke innefatta något undantag, och det som genom
3689 års Resolution blifvit dessa Städer
beviljadt, utan tvifvel haft afseende på deras behof
af understöd den tiden, hvilket nu ej kan
vara större för dem än de öfriga Rikets Städer;
så anser Stats - Utskottet Städerne i Vesterbotten
oclr Norrbotten endast böra bibehållas vid rättigheten,
att efter 1 dal. Sunt eller 16 sk. B:co
på personen uppbära Gerningsören.
I öfrigt och då Gerningsören äro i stat påräknade,
såsom en Stats - Verkets ordinarie Inkomst,
kan Stats - Utskottet icke tillstyrka någon
annan ändring eller eftergift härutinnan, än som
instämmer med hvad här ofvan hemstäldt och
föreslaget är.
Till Riksens Höglofl. Ständers eget ompröfvande
öfverlemnas allt detta vördsammeligen. Stockholm
d. 14 Juni 1815-
På Höglofl. Ridderskapets På Högvörd. Prest
Ståndets
Ledamöters
vägnar
Gustaf Murray.
På Hederv. BondeStåndets
Ledamöters
vägnar
Jon Jonsson.
C. Tunelius.
och Adelns Ledamöters
vägnar
Carl De Géer.
På Vällofl. BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar
Carl fir. Landberg.
Den 19 Juni. 637
Uppläst,hos Höglofl. Ridd. och Åd. d. ig Jani.
Högvörd. Prest Ståndet d. 15
Vällofl. Rorgaie-Såndet d. 15 —
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. 19 —
Riksens Höglofl. Stunders Stats - Utskotts
Utlåtande i anledning af Riksdagsfullmägtiges
från Bohus, Elfsborgs
och Carlstads Län hemställan
om ersättning för dessa orters Innevånares
lidande och besvär under
sista Fälttogeh
Hedervärda Bonde - Ståndet har genom Protocolls
- Utdrag af den 16 sistlidne Maj till StatsUtskottet
remitterat följande af Riksdags - Fullmägtiga
från Bohus, Elfsborgs och Carlstads Eän
ingifna anförande:
”Sedan det kommit till vår kunskap, att Höglofl.
Bevillnings - Utskottet, i anledning af vära
väckta motioner om lindring i Bevillningen för
Vedbo och Tossbo Härader i Elfsborgs Eän
samt Tunge, Sörbygdens, Bullarens, Qville, Tanums
och Watte Härader i Bohus Län, i anseende
till die lidanden dessa Härader genom
skjutsning och inqvartering under sista Norrska
Fälttoget måst vidkännas, förklarat någon sådan
lindring ej kunna af Utskottet tillstyrkas, men
deremot förmenat ansökningen om billiga ersätt
nin
-
63&
Den 19 Juni.
ningar böra hos Konungens Befallningshafvande
inlemna» och af dem hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas. Men ehuru vi äro öfvertygade,
att Kongl. Maj:t, som alltid med ömhet
sökt afhjelpa hvarje lidande af sina undersåtare,
ilfven i denna omständighet skulle med Kådig
välvilja och uppmärksamhet gå våra behof till
mores, uppstår likväl harvid det hufvudsakliga
hinder, att nödiga medel torde saknas lill ifrågavarande
ersättningars godtgörande. Och det är
af denna anledning vi våge anhålla, att StatsUtskottet
måtte amnodas att uti Riks - Staten anslå
medel till förenämnde ändamål.
Billigheten af vår anhållan, om någon ersättning
för Bohus Län och Dahlsland, i anseende
till deras lidande under Norrska krigsoroligheterria,
lärer ingen bestrida. Hvar och en
som äger någon erfarenhet, eller blott vill göra
sig en föreställning om besvärligheterna för ett
Land, att bestrida inqvartering och skjutsning
för en Armée af omkring 30,000 man vid dess
genomtågande både till och ifrån Norrige, lärer
ej neka, att innevånarne i detta Land, i jemnförelse
med andra Provinser, sorn aldrig erfarit
dylika besvär, äro berättigade till någon allmän
vedergällning för hvad de till allmänt väl måst
lida och uppoffra. Stockholm den 16 Maj 1815.
P Eric Svensson ifrån Bohus Län, Bryngel Ericsson
från Elfsborgs Län. För Nordahls, Sunaahls,
och Walbo Härader i Elfsborgs Län förenar sig
Jon Andersson.
Här
-
Den l g Juni.
639
Häruti instämde äfven Eric Pehrsson
för Nordmarks Härad i Carlstads Län och Anders
Maltesson ifrån Götheborgs och Bohus .Län.”
Stats . Utskottet finner för sin del dessa Riksdags
- Fullinägtiges framställning om det besvär
af inqvartering och skjutsning, som under fnrlidet
års Fälttåg mot Norrige fått vidkännas af en
del Härader och Socknar i ”ohus,, Elfsborgs och
Carlstads Län, förtjena det afseende, hvarigenom
inbyggarena derstädes kunde komma i åtnjutande
af någon ersättning. Men den utväg som i detta
hänseende är föreslagen, att medel dertill skul.
le beviljas och på Stat uppföras, anser Utskottet
likväl icke lämplig, enär den summa sorn härtill
erfordras icke kan med någon säker beräkningsgrund
bestämmas, och fördelningen deraf
Vore svår om icke omöjlig att rigiigt och med
fullkomlig rättvisa emellan innevånarne i dessa
orter verkställa, samt ett anslag för denna ersättning,
sorn ökade Bevillningen, skulle i sinman
träffa dem sjelfva. För dylika påkänningar och
utomordentliga besvär, som vissa orter framför
andra förut undergått, hafva Riksens Ständer rneddelt
ersättning genom lindring i Bevillningen på
längre eller kortare tid samt efter omständigheterna
och den tyngd som drabbat särskildta Socknar
elier Härader. Och ehuru pröfningert huruvida
och i hvad mån en sådan eftergift nu skut.
le kunna lemnäs ofvannätnnde orter samt föreslåendet
deraf, icke tillhörer detta Utskotts åt^
gärd, har likväl Utskottet trott sig böra fästa
Rik
-
640
D< n 19 JUfii.
Riksens Högloft. Ständers uppmärksamhet å en
sadan utväg till meddelande utaf ifrågavarande
ersättning. Hvilket dock vördsamt hemställes Riksens
Högloft. Ständers eget bepröfvande. Stockholm
den 14 Juni 1815.
På Högloft Riddersknpet På Högvordiga Prestoch
Adelns Ledarnö- Ståndets Ledamöters
ters vägnar vägnar
Carl De Geer. Gustaf Murray.
På Vällofl. Borgare- På Hederv. Bonde
Ståndets
Ledamöters Ståndets Ledamöters
vägnar vägnar
Carl Fred. Landberg. Jon Jonsson.
C. Tunelius.
Uppläst Iros Högloft. Ridd. och Ad. d. ig Juni,'
Högvörd. Prest-Ståndet. d. 15 —
— — Vällofl. Borgare-Ståndet d. 15 —
—- — Hederv. Bonde- Ståndet d. ig —
Riksens Högloft. 'Ständers Stats - Utskotts
utlåtande, angående Herr Assessoren
von Schantz's Memorial,
om Krono - Rentorncs utgörande i
persedlar och varor i stället för
penningar.
T ill Högloft. Ridderskapet och Adeln har Herr
Assessoren J. F. G. von Schantz ingifvit ett så
lydande Memorial:
För
Den i g Junit
641
För hvarje rättsinnad Svensk skall det alltid
blifva smärtande alt erfara, det Stats-Cassans
tillgångar årligen blifva mindre tillräcklige fött
behofven och att, genom en sådan redan förmänga
år tillbaka inträffad brist, andra händelser
oberäknade, Statens skulder ökats, utan att.
man äger något fullkomligt säkert hopp, att kunna
förmindska dem.
Det bör vara hvarje patriots förnämsta föremål,
att söka upptäcka möjligheten, att för en
framtid förekomma en sådan Statens olycka, samt
uppgifva sättet att frambringa denna möjlighet.
I sådan afsigt vågar jag yttra mina tankar i detta
ämne, samt hoppas, att om de ej i allo finnas
antaglige, de dock kunna väcka omtanka på
bättre, utaf dem som hafva närmare kännedom
om beskaffenheten af Kronans inkomster.
Icke en enda utan flera omständigheter hafva
sammanverkat, att göra Stats - Inkomsterna otillräckliga
för behofven. En förökad Sedelstock
och penningens i följd deraf mindskade värde emot
varorna, hvilka blifvit antingen mera sällsynte
eller af hvilka varit större Consumtion , har,
jemte krig och tidernas i öfrigt förändrade skrek,
gemensamt bidragit till detta onda, som äfven
har till en god del sin upprinnelse från ett felaktigt
beskattningssätt och framhärdande i den
mindre rimmeliga principen, att anse penningen
som en hufvudsak och ej hvad den ifrån sin
första
4:de B. N:o 81, 82--
- 648
Den xg Juni.
första upprinnelse varit, en bisak, endast uppfunnen
för att lätta rörelsen.
Den vighet, hvarmed penningar handterasj
har förfört Statsmän och Financierer, att till dem
taga all siri tillflygt,saint genom dem beräkna alla
Kronans inkomster och utgifter. Erfarenheten
bör nu mera hafva öfvertyga! om oriktigheten
af denna princip, samt att andra utvägar böra
vidtagas för att vinna ändamålet.
Våra äldsta Kameral Handlingar vittna att
Kronans inkomster fordom bestått af persedlar,
samt att persedlar utgöra grunden för all skattläggning.
Detta är väl och det mest naturliga,
då ingen egendom omedelbart afkastar penningar
utan varor och Kronans egenteliga behof är persedlar,
hvilka mäste för penningar inköpas, då
de ej in natura finnas.
Sedan man öfver ett århundrade låtit alla
Kronans inkomster, ifrån deras ursprungliga upphof,
förvandlas i penningar, hvilka i förhållande
till Varu - Articlarna utgöras efter olika grunder,
har Kronans inkomster förblifvit otillräcklige,
utaf det enkla skäl, att då Kronan behöft inköpa
större Förråder, hafva varupriserne ofta stigit
dubbelt utöfver det för hvilket rentepersedlarne
blifvit löste. Att för framtiden förekomma
en sådan olägenhet, torde ingen säkrare utväg
gifvas, än att återföra Kronans inkomster til] hvad
de ursprungligen varit-varor eller rentepersedlar.
Den i g Juni.
643
Att evigt eller oföränderligt stadga detta,
vore kanske mindre skadeligt än det förra; men
som det möjeligen vid vissa tillfällen kunde falla
sä val den skattskyldige som Kronan till besvär,
föreslås att Kronan bör äga rätt att utfordra
sådana persedlar, som å Hemmanen efter Orternas
olika beskaffenhet kunna produceras, samt äro
för Kronan behöflige och användbare, kunde snarare
och med mindre omvägar verkställas.
Före denna förvandling bör undersökas hvilka
persedlar äro för Kronan nödige och användbare.
När man efterser till hvilka' behof pen»
ninge-inkomsterne, utom aflöningarna, användas,
finner man snart de effecter Kronan behöfver
och hvilka utaf dem som i Landet produceras.
K ronan behöfver, t. ex. spannmål af alla slag,
mjöl, gryn, ärter, kjött, fläsk, talg, smör, bjelkar,
bräder, tjära, beck, hampa, linneväfnad Sc. Allt
detta kan ifrån olika orter erhållas genom årliga
rentorna, utan att penningar derföre behöfver
användas; och derigenom skulle Kronan, hvilken
icke så ofta behöfde tillita Entrepeneurer och Spe»
eulanter, möjeligen finna sina behof icke allenast
till racki ige utan ock öfverflödige, samt dea
skattskyldige äfven vinna en lättnad dermed att
han undgick den omsorgen, att i penningar förvandla
varor som Kronan behöfde och tillhörde.
Till Landets bästa skulle jordbrukaren föröka sin
produetion, för att med så mycket mindre tunga
kunna afgifva sin skatt, och ej som nu bekymra
sig om varuprisernas stegring, stora rörelse Capita.
644
Den 19 Juni.
pitaler, med mera dylikt» och hvars alla olägenheter
egenteligast drabba Kronan och dess Tjenstemän.
Enär endast efter Kronans behof persedlar
affordras oell utgöras, blir uppbörden, redogörelsen
och förvaringeri hvarken svårare eller
mångfaldigare än hittills vid upphandlingar, och
kari sålunda ej medföra flera omvägar eller olägenheter,
än för det närvarande , och troligen
skola årliga besparingar kunna ske till förmån
för Stats - Verket, samt till understöd för Kronan
och Landet vid påkommande behof, äfvensom
utvägar derigenom gifvas till en förbättrad
och mera efter tiderna lämpelig aflöning för Kronans
Embetsman, hvilka nu till större delen måste
under största bekymmer för deras bergning
framsläpa lifvet. Pervningesfocken skulle snart
finnas öfverflödig i stället att den nu anses otillräcklig
och den skulle af sig sjelf förrnindskas,
samt sällan erbjuda sig någon nödvändig anledning
att öka den. I sammnnbang med detta kan
jag ej undgå fästa uppmärksamheten derpå, att utom
jorden, Tullqvarnar och en del Bruk , äro
alla öfriga Industriens inrättningar, Verk och
Eabriquer samt Handtverkerierne icke ålagde någon
ordinarie Renta till Kronan. Man har fästat
allt vid jorden, likasom den utan brukare
kunde afkasta alla articlar man den påfört; men
Akrén ger, utan arbete och utsäde, likaså litet
någon afkastning, sorn hvar och en verkstad utan
arbetare och rudimaterier. Det synes mig
der
-
Den 19 Juni.
derföre lika billigt att Fabriqueuren och Handtverkaren
, utaf sitt arbete, ger Kronan tionde sora
Åkerbrukaren; och manne man ej med skäl kunde
fordra att Handtverkaren i man af sin egen
och medhjelpares arbets förmåga, utan betalning
presterar Kronan vissa arbetade persedlar, eller
ock utan betalning arbetar af Kronans rudimaterier.
Om t. ex. för Soldatens behof af skor Garfvaren
beredde de Trud ar Kronan af Hemmanen
tager i skatt, samt Skomakaren af dessa hudar
tillverkade skor, så vöre ali penninge - utgift för
detta behof umbärlig. Genomvandrar man sålunda
alla Handtverkerier och Fabriquer, skall
man komma till det resultat, att Kronan i det
närmaste skall blifva oberoende af penningeväsendet
samt varuväidet , och detta , såsom mest
ländande till Stats - Verkets bestånd samt det allmänna
bästa, bör vara hufvudsakliga föremålet,
särdeles som det en gång skall bidraga att göra
Bevillningen och flera för Landet tryckande utskylder
umbärlige.
Att ingå 1 detaillerna för verkställigheten
af denna grundprincip, dertill fordras en nogare
kännedom af förra uppbördssättet och redovisningen
med allt hvad dertill hörer, än den jag
äger. Sådant skulle ock nu blifva för vidlöftigt
samt utan ändamål förr än grunden är antagen.
Må ej min välmening blifva misskänd, om ock
mitt förslag icke skulle antagas. Jag finner sjelf
att deremot kan mycket anmärkas och vet ganska
val att många svårigheter för verkställigheten skola
-
646
Den 19 Juni.
la framkastas; men jag är öfvertygad att förr eller
sednare skall det vinna framgång.”
Och som Högloft. Ridderskapet och Adeln
behagat remittera detta Memorial till Stats-Utskottet;
så får Utskottet deröfver rm afgifva följande
yttrande. Hvad Herr Assessoren vori Schantz
anfört, är efteV St3ts - Utskottets tanka af mycket
värde, och att detta ämne redan, före detta,
fastat Riksens Ständers uppmärksamhet, visar Riksens
Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl.
Majit af den 25 Oetober 1809, deruti andrages,
att jemte uppbördsverkets reglerande efter en enklare
method, har äfven en förändring af Rentepersedlarnas
benämning synts så mycket mer
nödvändig, som flera bland de uti Jordéboken
upptagne persedlar I vissa Orter till ringa qvantum
produceras, då deremot de i Jordeboken ej
införde varors frambringande utgör samma orters
hufvudsakliga näringsfång; men som verkställigheten
af ett sådant förslag, i anseende till särskildta
.Landsorters olika cultur och öfriga beskaffenhet,
fordrade en härom förut inhämtad när.
mare kännedom, så framställde Riksens Ständer
deri underdåniga önskan, det Kongl. Majit täcktes
i Nåder anbefalla Landshöfdingarne, att hvar
i sitt Län ofördröjeligen låta höra de skattskyldige,
för att utröna, hvilka persedlar de förmena
sig lättast kunna till sina utlagors afbördande
använda, hvarefter, och sedan Landshöfdingarnes
Berättelser härom till Kammar Collegium
inkommit och Collegium dess underdåniga utlåtande
-
Den 19 Juni
647
tande afgifvit, denna fråga vid nästkommande Riksdag
kunde öfverlemnas till Riksens Ständer, som
derefter skulle äga, att i underdånighet afgifva
ett fullständigt förslag till en förbättrad inrättning
af Jordeboken , samt en mera enkel method
att med de skattdragandes mindre betungande
till större förmån för Staten beräkna och indrifva
utlagorna.
Kongl. Maj:t täcktes, i anledning häraf, i
Nåder anbefalla Kammar-Collegium , att i underdånighet
uppgifva de föreskrifter, Collegium kunde
för I.andshöfdingarnes efterrättelse i afseende
på de äskade berättelserna finna nödiga, och . bidragande
till det af Riksens Ständer åsyftade ändamål.
Och sedan Kammar-Collegium till Kongl.
Maj:t inkommit med dess underdåniga utlåtande
härutinnan den 16 October 18lo, har Kongl.
Majit, med Nådigt Rifall till Riksens Ständers
hemställan, genom Nådigt Circulair af den 18
Mars 1811 till samteliga jLandshöfdirigarne befallt,
att de skattskyldige i detta ämne borde höras,
samt att X/andshöfdingarne med berättelse
härom skulle inkomma. Kongl Majit har derefter,
uti dess till Riksens Ständer vid nu varande
Riksdag aflernnade Nådiga Berättelse af den
6 sistlidne Mars, om hvad sig i Rikets Styrelse
tilldragit, sedan sista Riksdag, förklarat sig vilja
låta tillställa Riksens Ständer de, i anledning af
frågan om Rentepersedlarnes förändring och Räkenskapernes
förkortande, ifrån Landshöfdingarne
inkomne »tlåtanden och förslag, hvilka utvisa.
648
Den 19 Juni.
sa resultatet af de åtgärder, som häruti blifvit
vidtagne. ' . ■
Stats - Utskottet anser, att Herr Assessoren
Scharitz’s Memorial, i hvad det rörer detta ämne,
bör förekomma i ett sammanhang med hufvudfrägan
uti det Utskott, till hvars åtgärd och
behandling densamma hörer. Stats •• Utskottet bör
endast härvid tillägga, att hvad angar Herr Assessorens
förslag, att Kronan borde äga rätt att äf,
-ven uppbära och emottaga sina inkomster uti varor
och persedlar, enär Kronan af sirka varor
och persedlar hade behof; så är detta en rätt,
som från äldre tider är uti Författningarna Kongl,
Maj:t och Kronan förbehållen, men hvilken likväl
i sednare tider sällan lärer blifvit begagnad
för andra persedlar, än Afrads- och Krono-Ti■onde
spannmålen. Stats - Utskottet tror ock, atti
de flesta fall det skulle snarare lända Kronan
till förlust, än någon forman, att i Uandsorterna
uttaga persedlar in natura;, hvartill skulle erfordras
mycket flera M,agazi ner och Förrådshus, än
Kronan nu äger. Staten skulle ock komma att
underhålla ett tillökt antal af Uppbördsman; och
då varorne eller persedlarne skulle ifrån flera
upplagsställeri transporteras till deri ort, der Kronan
kunde hafva behof af dem, skulle en dryg
transport - kostnad, jemte den afgång, som under
deras in- och utlevererande samt forslande till
bestämd ort nödvändigt måste inträffa, icke blott
borttaga hela dpn påräknade vinsten, utan äfven
kunna medföra en möjelig förlust uti hvad på
räk,
Den 19 Juni.
649
räknadt varit. Stats-Utskottet finner derföre mycken
betänklighet vid att tillstyrka antagandet af ett
sådant förslag.
Till Riksens Högloft. Ständers eget ornpröfvande
hemställes allt detta vördsammeligen. Stockholm
den 9 Juni 1815.
På Höglofl. Ridd. och
Adelns Ledamöters
vägnar
Carl De Geer.
På Högv. Prest-Ståndets
Ledamöters
vagnar
Gustaf Murray,
På Väliofl. BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar.
Carl Fr. Landberg.
På Hederv. BondeStåndets
Ledamöters
vägnar.
Jon Jonsson.
C. Tunelius.
Uppläst hos Höglofl. Ridd. och Ad. d. .19 Juni.
Högvörd. Prest Ståndet d. 15 —
—
Väliofl. Borgare-Ståndet d. 15 —
— Hederv. Bonde-Ståndet d. 19 —
Vördsamt Memorial!
Genom Protocolls-Utdrag, för den 16 nästlidne
Maj har Hedervärda Bonde-Ståndet till Allmänna
-
Den 19 Juni.
na Besvärs, och Oeconomie-Utskottet remitterat
ett Memorial af Riksdagsmannen Bengt Andersson
frän l^lsfsborgs Län, deruti öfverklagas, att
de trakter uti Wäne Härad af Elfsborgs Län,
som gränsa intill den nära vid Götha Elf belägne
Insjön, Hällsjön kallad, skola lida en ganska
betydlig skada derigenom, att stränderna af
nämnde sjö, hvilka bestå af lös jordmån, årligen
skola genom jordras nedfalla, och dymedelst blottställa
ägarne fot öfversvämningar; i anledning
hvaraf Riksdagsmannen, på anmodan af ofvannämnde
Härad, anhåller , att någon ersättning
matte bevilljas de i förenämnde måtto lidande
hemmansägare, antingen genom lindring
i bevillningen, eller genom någon fonds anslående
af Stats-Medlen till slika ersättningars utgörande,
hvarjemte yrkas, att enär uppdämningarne
vid Trollhätte - Canal skola i betydlig mån
medverka till vattnets ökande i Hällsjön, nämnde
Canals bolag måtte åläggas, att deltaga i'de
anstalter, som till hämmande af den öfverklagade
öfversvämningen kunna blifva företagne;
och hafva till bestyrkande af de gjorde uppgifterna
åtskilliga bilagor blifvit Memorialet bifogade.
Utskottet har vid granskning af detta Memorial
väl funnit det innehålla sådana omständigheter.
som Utskottet ansett förtjena ett närmare
behjertande, men likväl trott sig ej kunna deröfver
afgifva något hufvudsakeligt yttrande; dels
derföre,' att den väckte motionen ostridigt bör
be
-
Hen 19 Juni.
bertaktas såsom ett enskildt, på undersökning beroende
inål; dels af den anledning, att Utskottet
ej funnit de bifogade handlingarne vara af den
beskaffenhet, att Utskottet derpå kunnat grunda
ett säkert tillstyrkande till hvad ofvan blifvit yrkadt;
men i händelse klaganderne skulle finna
för godt, att hos Kongl. Maj:t framföra sina underdåniga
besvär, lärer Kongl. Majit ifrån dess
Befallningshafvande i .Elfsborgs Uän i Nåder
infordra nödiga upplysningar, till afgörande af
denna fråga, och derefter i Nåder meddela ett
sådant beslut, som Kongl. Majit efter sin visa
pröfning, kan finna med målets beskaffenhet öfverensstämmande;
Hvilket dock till Riksens Högloft.
Ständers eget godtfinnande vördsam!igen öfverlemnäs.
Stockholm den 13 Juni 1815.
På Höglofl. Ridd. och På Högvördiga Prest.
Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
vägnar vägnar
A. Lantingshausen. Bryn. Hesselgren.
På Vällofiiga Borgare- På Hedervärda Bonde*
Ståndets Ledamöters Ståndets Ledamöters
vägnar vägnar
And. Fredin. Jöran Jönsson.
M. M. Rosbeck.
Upp.
Den i g Juni'.
Uppläst hos Höglofl. Ridd. oell Ad. d, ig Juni.
— -5- Högvörd. Prest Ståndet d. 1^ —
— — Vällofl. Borgare-Ståndet d. 15 —
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. 19 —
Vördsamt Memorial!
T„. Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottet
har Hedervärda Bonde - Ståndet, under den
16 nasti. Maj, remitterat ett Memorial af Riksdagsmannen
Anders Larsson från Elfsborgs Län, deruti,
jemte ofverklagande af den oriktiga grund,
som på flera stallen, der Stats- och Landt-Församlingar
äga en gemensam själasörjare, sorn af
dem båda kallas till förslaget, skall bestämma deras'
ömsesidiga rösträttighet, så att, afven vid en
mindre Stad och en större Landt-Församling, Stadens
röster alltid skola utgöra pluralitet; yrkas,
att någon sådan jemkning i grunderna för Städernas
rösträttighet vid Prestval, då denna utöfvas
gemensamt med någon Landt försa nili g, måtte
stadgas, sorn vore mera med Billighet och rättvisa
öfverensstämmande, uti hvilken hemställan
Riksdags-Fulimägtige Anders Joachimsson fråSi
Östergöthland , Petter Christopherssons från Jon.
köpings och Anders Mattsson från Bohus Län,
samt Fullmägtige för Skaraborgs och Carlstads Län
sig förenat, för de Landtförsarnlirigar i deras
hemorter, som med Städerna äfo förenade; den
förstnämnde med tillägg, att rösträttigheten borde
beräknas för Husägare i Staden och Abo
erne
-
Den t g Jani.
653
erne på Landet efter de allmänna utskylder hvar
och en utgör, samt sträcka sig äfven till Comministers,
Klockare - och Organist-val, hvaruti
Hedervärda Bonde Ståndet i så matto instämt,
som en fiel Ledamöter ansett grunden för rösträttigheten
böra hämtas af hemmantalet å Landet,
jemfördt med det hemmantal, för hvilket
hvarje Stad ansvarar.
Ehuru Utskottet noga inser, att de föreskrifter,
på flera stallen, der Stads- och Landtförsamlingar
hafva en gemensam valrättighet till Prest,
Klockare eller Organist, gro för en sådan rättighet
stadgade, borde jemkas efter förändrade och
mera billiga grunder, har likväl Utskottet, i anseende
till de många särskilta omständigheter och
öfverenskommelse!-, sorn a olika orter i detta afseende
förekomma, funnit så många svårigheter
möta för bestämmandet af en allmän norm for
ifrågavarande rösträttighet, att Utskottet ansett sig
derifrån böra afstå; men deremot förmodat , att
Städernas °ch Landtförsamlingarnes ömsesidiga
rättigheter bäst skulle iakttagas, om de; i likhet
med hvad å flera o,rter blifvit verksteldt, öfverlemnade
åt Kongl. Majas Befallningshafvande i
Länen, att, i förening med Consistorierna, uppgöra
ett förslag till en jemnare reglering af rösternas
ömsesidiga beräkningssätt; hvilket förslag,
grundadt på en närmare kännedom af locala omständigheter
och förhållanden, synes närmast böra
kunna uppfylla det åsyftade ändamålet; men
skulle några öfverenskommelser, i anledning här
af
654 D£n *9 Juni.
af ej kunna träffa», lärer Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i underdånighet öfverlemna det uppgjorde
förslaget, jemte deröfver anförda besvär,
till Kongl. Majtts Nådiga pröfning och afgörande.
Hvilket dock till Riksens Höglofl, Ständers eget
godtfinnande vördsamligen öfverlemnas. Stockholm
den 13 Juni 1815.
På Höglofl. Ridd. och
Adelns J.edamöters
vägnar
A. Lantingshausen.
På Högvördig» Prest•Ståndets
I>edam.
vägnar
Bryn. Hesselgren.
På Vällofl. Borgare?
Ståndets Ledarn,
vägnar
And. Fredin.
På Hedervärda Bonde
Ståndets Ledamöters
vägnar
Nils Mänsson.
M M. Rosbeck.
Uppläst hos Höglofl- Ridd. och Ad. d. 19 Juni.
— — Högvörd. Prest Ståndet d. 20 —-
— — Vällofl. Borgare Ståndet d. 19 —
—- — Hederv. Bonde-Ståndet d. ig —
Vördsamt Memorial!
Uti ett till Vällofl- Borgare-Ståndet ingifvet Memorial,
hvilket blifvit till Lag utskottet rernitte
radt,
Den 19 Juni.
655
rädt, har Herr Borgmästaren Holm anmärkt, att
fastän det enligt Lag tillhör Konungens Befallningshafvande,
att meddela fordringsägare handräckning
till betalnings erhållande förklara och
ostridiga skuldebref samt jemväl är stadgadt, att
Gäldenären vid underlätet godvillgt gäldande deraf
-skall undergå Utmätning och, örn tillgång dervid
brister, varda bysatt eller aftjena skulden med
arbete, har dock hardt, att, då hos Konungens
Befallningshafvande påstående af fordringsägare
blifvit gjordt, att Gäldenär, hos hvilken vid
utmätning tillgång till det ådörnde saknats, måtte
till arbetstvånget befordras, Konungens Befailninghafvande
ansett frågan derom vara af tvistig beskaffenhet
och förvist fordringsägaren att sin talan
derom vid Domstol utföra; i anledning hvaraf
en sådan Lagförklaring tillstyrkes, att Konungens
Befallningshafvande i dylika fall åligger
att Fordringsägarens yrkande om bysättning å
Gäldenär och att få honom i arbete inställd pröfva
och afgöra samt beslutet till verkställighet
befordra.
Enär, enligt den i Utsöknings-Balken af Lagett
lagde grund, alla frågor om påföljder för en Gäldenär,
som åsidosätter eller icke mägtar att fullgöra
betalningen af hvad honom till gäldande blifvit
ådömdt, ofelbart böra anses innefatta executiva
åtgärder, hvilka till Konungens Befallningshafvandes
handläggning höra , hälst desamma endast utgöra
verkställigheten af laga kraft vunnet beslut,
hvarom det åligger Konungens Befallningshaf
vaa
-
656
Den 19 Juni.
vande alt besörja, finner väl Utskottet det redan
Vara af föreskrifterna i förenämnde Balk tydligt,
att, då påstående hos Konungens Befallningshafvande
väckes om bysättriing eller arbetsvång å
Gäldenär, som saknar tillgång till betalande af
Domfäst sk^uld, Konungens Befallningshafvande
är skyldig att,pröfva, huruvida en sådan handräckning
bör sökanden meddelas, samt att dessa
således förekommande Mål icke innefatta så beskaffade
tvistiga ämnen, som till Domarens handläggning
kunna hänskjutas; men i anledning af
hvad förenämnde Memorial innehaller, anser dock
Utskottet sig äga skäl att, till undvikande af ett
häremot stridande olika förfarande, tillstyrka, det
må Konungens Befallningshafvandes åliggande
vid dessa händelser blifva genom ett allmänt stadgande
bestämt.
Till Riksens Högloft. Ständers granskning
varder detta vördsamt öfverlemnadt. Stockholm
den 25 Maj 1815.
På Vällofliga Borgare- På Hedervärda Bonde
-
På Högloft.Ridd. och
På Högvörd. Prest-'
Ståndets Ledamöters
vägnar
Jo/i. Oiof Wallin.
Adelns Ledamöters
vägnar
H. F. Strömfelt.
Ståndets Ledamöters
vägnar
E. G. Holm.
Ståndets Ledamöters
vägnar
Petter Jernström.
A. J. Wahlstjerna.
Upp
-
Dsn i g Juni. 657
Uppläst hos Högloft. Ridd. och Ad. d. r g Juni-,
— „— Hödvard. Prest-Ståndet d= SO —
— — Vallöf!. Borgare-Ståndet d. ig —
■*— —- Hederv. Bonde-Ståndet d. ig —;
"Vördsamt Memorial!
H ögloft. Ridderskapet oell Adeln, Högvördig!
Prest-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet hafva
genom särskildta Protocolls Utdrag till Bag-Utskottet,
1 anledning af gjorda anmärkningar, åter-,
remitterat det Betänkande, sorn den iS nästledns
April blifvit af Utskottet afgifvet öfver Herr
Prosten Boctor Segerstedts Memorial angående
föreslagen sådan förändring uti Kongl. Kungörelsen
den s8 Mars, 1811, att Domare borda
anses skyldige, att, vid hvarje Lagligen bevisadt
brott, i Rättens Utslag utsätta om detsamma sedermera
Uti dfen dertill förvunnes Prest - bevis
skall Omnämnas, Samt att, enär detta borde ske,
D omaren matté bestämma ett visst antal år, hvarefter
berörde oinförrnälan utur bevisen skulle
försvinna, så vida förbrytaren ådagalagt tillförlitliga
prof af bättring och ostralflig lefnad.
Vid det i följd deraf Utskottet till granskning
företagit omförmälta anmärkningar, har Ut
skot
4ute
B. jSf-o 83, 84»’
658
Den ig Juni.
skottet erfarit, att de, hvilka hos Höglofl. Ridderskåpet
och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet
blifvit gjorde, egentligen hafva till föremål att
visa nödvändighetén af ett bestämdt stadgande,
hvilka brott borde anses vara af den beskaffenhet,
att de böra omförmälas uti de Prestbevis, sorn
meddelas dem, hvilka desamma fbröfvat och derföre
blifvit till ansvar fnlde; hvaremot flera ledamöter
af Högvördiga Prest-Ståndet ansett er*
foröerligt, att af Domaren uti det Utslag, sorn
utfärdas öfver en till brott förvunnen person,
bör utstakas, ej mindre huruvida uppgift deraf
skall ske uti förenämnde Betyg, än äfven huru
lång tid dermed bör fortfaras.
Detta har Utskottet således taalt i öfvervägande;
och som, hvad beträffar sistberörde anmärkning
Utskottet anser, att de uti dess förut
afgifna Betänkande i detta ämne upptagna skäl,
pia hvilka Utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka,
det ett sådant åliggande, som nyssbemäldt är,
må Domare foreskiifvås, äga den grund, att
någon förändring deruti ej kan vara lämplig, hälst
det Förordnande, som af Domaren skulle meddelas,
huru lång tid uppgiften af det bestraffade
brottet borde uti Prestbevisen fortsättas, komne
att helt och hållet i de flesta fall bero på Domarens
godtycke, Utan att någon säker gräns för
detsamma skulle kunna läggas; alltså tror Utskottet
sig äga tillräcklig anledning, att i denna
del åberopa omförmälte dess förra yttrande.
skot
-
J'ien ig Juni.
Hvad åter vidkommer de öfrige anmärk™
bingarne, sa ehuru, vid det Utskottet uti sitt af.
Jemnade Utlåtande ansett, att det för Presterskapet
borde få vara öppet att med afseende
å de tillika anförde omständigheter, bedöma
vid hvilka tillfällen personers begårigne och
bestraffade förbrytelser borde i de bevis, som dem
meddelas, göras kunnige, Utskottet för denna
sin stadgade tanka hämtat grund af öfvertygelse,
att en mogen urskillning vid hvarje sådan^ fall
skulle leda det beslut, som i detta ämne blefva
fattadt af den prestman, hvilken Utfärdade beviset,
har dock Utskottet nu insett, att, i likhet med
hvad deremot blifvit in vändt, möjligen vid flera
tillfällen, dels osäkerhet och tvekan skall kunna
lins Prestevskapet uppstå, hvilka brott böta betraktas
af sådan egenskap, att nödigt är det förbrytaren,
till hvaijeoiu han afflyttar , uti Prestg
betyget medför underrättelse om gern ingens för-1
ölvande, dets olika begrepp härom kunde lända
till skiljaktigt förfarande vid bevisens utfärdande.
Då likväl härvid förekommer, att fastän, till bibehållande
af enhet i förhållandet, förordnande
kan vara af nöden, som bestämmer hvad i berörde
afseende af Fresterskapet bör tillföras, svårighet
sig yppar att härom meddela några speciella
Föreskrifter, finner Utskottet, att såsom en
allmänt gällande grund bör antagas, det alla sådana
gröfre brott, som störa allmänna säkerheten
och hvilka för förbrytaren medfört ovilkorlig på
-
dana
6Go
23en ig Juni'.
följd aF ärans förlust, Kroppsstraff, Fästningsar=
bete eller uppenbar Kyrkopligt, böra utan undantag
i Prestbevisen städse ömförmälas, hälst
säker kännedom deraf, då personen kommit a annan
ort, der detta ej är bekant, blifver oundgänglig
i den händelse han enahanda eller annat brott
å nyo föröfvar. Genom etc vidtagande Stadgande
härom, det Utskottet således vördsamt får föreslå,
tror Utskottet det dock icke blifva presterskap^t
betaget, att, på sätt Utskottet förut anfört, genom
intyg om brottslingens visade prof af bättring och
fortfarande sedesamt uppförande mildra de oblida
omdömen, hvartill upptäckten af förbrytelsen
och den undergångne bestraffningen kunna föranleda,
samt såmedelst föfmindska det misstroende!
hvilket vanligen sådane personer åtföljer.
Till förenämnde brött khnnä visserligen icke
begånget hor eller lönskaläge hänföras, och Utekottet
anser jemväl, att, hvad rörer isynnerhet
sistberörde förseelse, publicitet deraf kan medföra
äfventyrligä följder; men i afseende på de
skäl till skillnad i ägtenskap, hvartill, enligt Lagens
Stadgande t 13 Cap. 1 och 7 $§. GiftermålsLalken,
dessa afvikelser från sedlighet föranleda,
finner Utskottet betäiikeligt att tillstyrka det uppgiften
deraf i prestbevisen bör åsidosättas.
Detta, jemte dét särskildt yttrande en af
Utskottets Ledamöter afgifvit, varder Vördsamt
till
till Riksens Hoglofl.
nadt. Stockholm
Pä Hoglofl. Ridd. och
Adelns Ledamoters
vägnar
Ii. F- Strömfeltl
Pä Vällofl, BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar
i> 'E. G- Holm.
it fr-— _
5.6ii
pröfning öfverlem»
18x5.
Pä Högvörd. Prest»
Ståndets Ledamöters
vägnar
Joli. Olof Wallin
På Hederv. Bonds*
Ståndets Ledamöters
vägnar
Petter Jernström^
14- /• Wahlstjernaa
JJen 19 Juni,
Ständers
den 26 Maj
JJppläst hos Hoglofl. Ridd. och Ad. d. 19 Juni
iL. _ Högvörd. Prest-Ståndet d. 2® —
__ Vällofl. Borgare-Ståndet d. 19 —
_ Hederv. Bonde Ståndet d. 19 —
Vördsamt Memorial!
Jinligt hvad det hos Vällofl. Borgare - Ståndet
den 27 sistledne April hällne Protocoli
utvisar, har Herr Borgmästaren Kjellander före*
slagit det stadgande, att i frågor, som röra Personers
inflyttning till Städerna, Fattigvårds-DIrectionerne
icke ina anses skyldige att erlägga Losea
-
66%
X)en i g Junti
fen för de Utslag sora deröfver varda från Ivong?.-  Kammar Collegiurn utfärdade; äfvensom att för]cfarande
parter ej må förpligta» till utlösande af
de Utslag, hvilka af Kongl, Elof - Rätterna uti
Besvärs- och ansökningsmål meddelas, enär dessa
parter til! berörde Utslags uttagande ej sjelfve
sig anmäla; hvilken motion Vallöf!.- Ståndet
till Lag-Utskottet remittterat.
Vidkommande det förstberörda af dessa förslags
finnér Utskottet det vara ett allmänt stadgande
så väl uti de förut utfärdade, söm de sedermera
tillkomme och nu gällande ExpeditionsTaxor
och Chartse-Sigiliatas Författningar, så val
att fattige rättsökande parter, som intet äga, hvarmed
de kunna betala, skola vid Ofver- och Under-Domstolar
samt Fxecutions-Säten utan vedergällning
undfå hvad för dem till deras rätts
sökande och forsvar nödigt är; som ock att desse
höra vara från ChajtEe-Sigiilatas-afgift i sådant fall
befnåöe; äfvensom derjemte uti Chartas-SigillatasFor
fatt ningen är föreskri fyet, att Ansökningar och
actioner af och fpr Scholom Hospitaler, Fattigvård,
- ..Inrättningar och alla andra fromma Stiftelser
bora yara från Chartse Sigiilatse-afgift befriade.
Enär nu de, hvilka uti Fat(igvårds-Directionerna
i Städerna biträda hvarken vanligen äga för
ett sådant besvär någon vedergällning samt ej eller
hafva andre medel under min Disposition,
än dets?, sorn till de fattigas försörjande antingen
gar:
Den 19 Juni
C63
ärligen sammnnskjutas, eller af fattighusinrnttnmgarne
tillslagna fonder inflyta, och härtill kora»
mer, ett ehuru döt skulle kunna sägas, att de
tvister, hvilka dessa Directionér mäste utföra, för
att afvärja, det sådane personer, sorn ej hafvalaglig
rätt att i berötde inrättningar varda intagne
och att från dem njuta understöd, icke falla
desse till last, egentligen röra Stadens invånare,
sorn äro pligtige att underhålla sina fattiga^+je-*
rörde tvister likväl hufvudsakligen innefatta amren,
som hafva fullkomlig jemförelse och likhet
med detn, då de fattige söka eller försvara sin rätt;
anser Utskottet sig häraf hafva tillräcklig grund,
att tillstyrka, det må den Författning vidtagaa,
hvarigenom of vanhem alte Fatt ig vårds- Directioner
varda befriade fean ali utgift till Chartse-Sigillatas
och Utslags lösen i de händelser, da frågor göras
anhängige om fattiges intagande till vård vid de
inrättningar, sorn äro under nämnde Directioners
förvaltning ställde; hvaraf ock, i händelse detta
varder bifallet, Utskottet finnér det blifva en ostridig
följd, att ett lika förhållande bör anses
inträffa vid alla de stridigheter, som emellan För.
samlingarne å Landet uppstå om skyldigheten till
Fattighjons vård och försörjande; hälst äfven i
alla dessa fall den talan, som fores, ej kan annorledes
betraktas, än som ett Oeconomie- och
^olitie-ärende; hvilket rörer en hel menighet
eller härleder sig från Allmänna onera, vid hvilka
händelser frihet från Uhartse-Sigillata-afgift ät
stadgad.
Hvad
'6(5*
Den ig Juni*
Hvad ater beträffar den sednare motion, finnér
Utskottet , att sorn enligt 24 Cap.'7 §. Ilättegångs-Balken,
jemnf.örd med Kongl. Förordningen
den 30 Januari 1778, alla de Hof Bätternas Domar
och Utslag, som efter anslag utfärdas, böra
tvefalt utskrifvas, deraf så väl Käranden sorn Svaranden
är pligtig att lösa ett exemplar, sä mycket
mindre skäl sig företer till en sådan sökt ändring
uti detta stadgande, att förklarande parter
skulle blifva befriade frän skyldigheten att berörde
dem rörande Utslag utlösa, som den kärande
parten, om han saken tappat, bör, enligt 21 Cap.
3 §. nyssnämnde Kalk, ersätta sin vederpart hvad
lian dera måst kosta,
»
Till Riksens Höglofl. Ständers pröfning varder
detta vördsamt öfve riem nadt. Stockholm den
25 M;,j 1815.
På Höglofl.Ridd. och
Adelns Ledamöters
vägnar
fl- F, Strömfelt,
På Högvörd. PrestStåndets
Ledamöters!
vägnar
Juli. Olof Wallin.
På Vallofllga Borgare- På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters Ståndets Ledamöters,
vägnar vägnar
JU. G- Holm, Petter Jernström•
A. J. Wahlstjerna.
Jpp.
Den 15 Junit
fjppläst hos Höglofl. Bidd. och Äch d. 19 Juni.;
„  __ Högvörd. Prest Ståndet d, 20
„ __ Vällofl. Borgare-Ståndet d. 19 -~
r—' — Hedery. Bonde-Ståndet d- 19 —
Vördsamt Memorial;
T-'ill Lag-Utskottet har blifvit remitteradt ett af
Herr Prosten Doctor Segerstedt till Hogvordiga
Prest - Stander ingifvet Memorial, deruti föreslås
det stadgande, att vid uppstående frågor om
personers sjukdoms förfall eller förmåga att uthärda
vissa besvärligheter, Läkarebetyg derom ej
alltid må anses ovilkorligen nödvändige, i afseende
så väl å de sjukdomar, hvilka lika lätt af
andra, som af Bakare kunna befinnas och intygas,
som ock å sådana periodiska åkommor, kroppsfel
eller lyten, hvilka Läkaren icke vid personens
blotta åskådande kan bedömma, men af andra
under sammanlefnad kunna erfaras och till
verkligheten styrkas.
Vid öfvervägande af denna således väckta
fråga, har hos Utskottet kommit i betraktande att,
hvad angar hastigt påkommande tillfälliga sjukdomar,
det Val ofta å Landet kan möta mycken
svårighet samt äfven blifva omöjligt, att snart
kunna äga tillgång å de Läkare, hvilkas betyg
öfver ett sådant förhalande böra anses gällande;
zsea
C 66
Den t g Jani.
jnen att 1 dessa fall af sadan orsak antaga, det
andra trovärdiga personers vittnesbörd om en persons
sjukdoms tillstånd alltid skola äga enahanda
kraft, anser dock Utskottet desto mera betänkligt,
som desse intyganden vid de flesta tillfällen
komma att verka på 3telje mans rätt. Hvad
ater beträffar sådana sjukdomar, kroppsfel eller
lyten, hvilka icke genast vid anställande besigtning
å personen, sam dermed är behäftad, kunna
utredas, utan först efter längre tids umgänge
med honom till deras beskaffenhet stå att utröna
och bedöma, har Utskottet funnit, att intyganden
derom ej oftare kunna fordras, än vid de
omständigheter, då fråga är, huruvida personen
förmår att uthärda ådömdt kroppsstraff, eller han
skall antagas till sådana befattningar, vid hvilkas
tillbörliga utöfning onjförmäldte sjukdomar och
kroppsfel blifva hinderlige; och som i dessa fall
nag u sa hastigt påkommande behof af betyg om
dessa sjukdomar och kroppsfel ej bör kunna inträffa,
att ju tidsutrymme biifver, at genom veder
beran de Läkare få desamma bestyrkte, anser
Utskott©?, att jemväl i afseende härå någon allmän
föreskrift icke kan meddelas, som förklarar,
att enskildta personers attester derom skola äga
enahanda tillförlitlighet med Läkaies, utan tror
Utskottet, att det bör på de Domare och Embetsman,
hos hvilka i båda dessa fall berörde attester
företes, få ankomma att lemna dem det vitseid,
som de kunna anses förtjena och med oin
-
stän
-
Den 19 Juni*
667
ständigheterna Iean vara förenligt. Den händelse
har Utskot,et likväl funnit böra härifrån undantagas,
då allmänna medborgerliga skyldigheter
skola uppfyllas, och någon antingen af sjukdoms
förfall hindras att dertill sig inställa, eller
söker att derifrån sig undandraga, såsom med sådana
periodiska åkommor eller dolda kroppsfel
besvärad, hvilka dertill göra honom oskicklig.
Enär det bör förmodas att i sådant fall de, hvilka
öfver besagde förhållanden meddela betyg, désto
mera skola vara angelägne, att deruti icke
införa annat än med verkligheten är instämmande,
som berörde betyg mestadels komma att fram.
tes och göras kunnige vid de tillfällen, da en
större samling af socknens eller Ortens' Innevånare
äro tillstädes, hvilka icke sakna kännedom
om personens tillstånd, hvarigenom lägenhet äf.
ven gifves att vinna ytterligare upplysning i ämnet
och således ett sjelfsvåldigt försök att undslippa
fullgörandet af omförrnälte skyldigheter mindre
blifver att befara, har Utskottet icke tvekat
att tillstyrka, det sådana betyg, enär de jemväl
äro af Presterskapet i Församlingen till deras
verklighet besannade, må vid dessa tillfällen
såsom giltige antagas och att detta således må
blifva till iakttagande föreskrifvet dem, hvilka i
kraft af deras innebafvande Embeten och Tjenstår
eller efter särskildta uppdrag äga att skyldigheternas
fullgörande utfordra.
Detta varder till Riksens Höglofl, Ständers
S - när
-
603
Den 19 Juni.
närmare granskning oell bepröfvande vördsamt
öfverlemnadt. Stockholm den 26 Maj 1815.
På Höglofl Riddersknpet På Högvördiga Prestoch
Adelns Ledamö- .Ståndets Ledamöters
ters vägnar vägnar
II, F. Strömfelt Joli. Olaf. Wallin.
På Vällofl. Borgare- På Hederv. Bonde
Ståndets
Jjedamöters Ståndets Ledamöters
vägnar vägnar
F. G• Molm* 'Petter Jernström.
A. J. Wahl stjerna.
Uppläst hos Höglofl. Ridd. och Ad. d. 19 Juni*
Högvörd. Prest-Ståndet d. 20 ——
— —. Vällofl. Borgare-Ståndet d. 19 —
— Hederv. Bonde - Ståndet d. 19 —
Vördsamt Memorial:
Samteliga Kespective Riks - Stånden hafva till
Lag - Utskottet återremitterat det Betänkande, som
af Utskottet blifvit aflemnadt öfver de af Riksdagsfullmäktige
från Kronobergs Län Johan Johansson
och Pehr Jansson jemte flera af Hedervärda
Bonde-Ståndets Ledamöter ingifne Memorial, rörande
straffets skärpande för tjufvar och befordrande
ef häktade personers vård under forssel; vid hvilket
-
Den i g Juni!
66g
Icet Betänkande åtskilliga anmärkningar blifvit
gjorde.
Af berörde Anmärkningar finnas de* soln!
uti Högvördiga Prest - Ståndet och af några Ledamöter
uti Hedervärda Bonde - Ståndet blifvit
framställde, egentligen hafva till föremål, att visa
det straffets skärpande för itererade tjufnader skul-'
le till förekommande af dessa brott vara nödvändigt:
att Domare ej borde betagas, att med
särskild bestraffning belägga de brottslingar, sein
då de till Ransakning äro inställde, vanvördeligen
sig uppföra: och att p väsm ier borde utsättas
för dem hvilka gripa missdådare; hvaremot de
anmärkningar, sorn skedt hos Höglofl. Riddevskapet
och Adeln, uti Vällofl. Borgare - Ståndet och
af de flesta Ledamöter uti Hedervärda BbndeStåndet
äro endast ställde emot det Förslag, hvil.
kret af Utskottet, utt ofvanberörde Betänkande blifvit
gjort för en säkrare bevakning af fångar, vid
det de till undergående af ransakning eller straff
skola ifrån den ena orten och stället till ert annan
forslas, hvarvid blifvit invändt, att kostnaden
till särskildta GeValdiger-kärlars lönande och
till traktamente för dem under det de åtfölja fångarns,
skulle för Statsverket blifva känbar: att
enligt nu gällande Författningar, det ålåge Krono-
Betjeningen, att Under forssel bevaka gröfre
brottslingar, och att, örn de nu varande KronöBetjentes
antal i afseende härå någorstädes skulle
vara för ringa, flera efter beliofvet der kunde
antagas: att för fångarnes vård militaire bevakning
\ kunde
6?o
jDen 19 JunH
lcundc användas: att säkerhet vid brottslingarnBs
förvarande borde kunna vinnas, genom det att
tillfälle för dem till rymning förekommes medelst
dem åsatté starkare fängsel, och att de fångskjutsskyldige
Hemmans åboernes tunga af berörde
skjuts i märkelig mån skulle ökas, genom det
att särskildt skjuts för förenämnde Gevaldigerk
ari ar, så väl vid det de åtföljde arrestanterne,
som då de till sina stationer återvända, kotnme
att erfordras»
Hetta allt har Utskottet tagit i öfvervägande^
och hvad först angår anmärkningarna om nödvändigheten
af straffets skärpande för itererade
tjufnader, och särskildt bestraffning för brottslingar,
sorn, då de för Ratta äro instälde, vanvördligen
sig uppföra, anser Utskottet, att det, sorn
i detta afseende blifvit anfördt, desto mindre kau
föranleda till ändring af hvad Utskottets aflemnade
Betänkande i dessa ämnen innehåller, sorn
erfarenheten nogsamt vittnar, att förokad stränghet
i strafflagar mot tjufnader icke verkat till
det ändamål att förekomma utöfvandet af dessa
brott; äfvensom Utskottet ej eller anser skäl, att
tillstyrka någon annan belöning för dem, sorn
gripa brottslingar, än den, sorn för ertappande!
af förrymde Soldater och Båtsmän samt dem, hvilka
från Fästningsarbete och allmänna Arbetshusen
undankomma, redan, är i Författningarna
stadgad*
Vidkommande åter djg flera förberorde påminnelser,
hvilka blifvit gjorde emot det af Ut«
skot.
Den i g Tuni}
sköttel föreslagne Sätt till fångars vårdande under
försel; så emedan emot dem förekommer, att ehuru
den lön och öfriga förmoner, som skulle
tilläggas de personer, hvilka till Gevaldiger* kar,
lar blefvo antagne, onekeligen komme att medföra
någon tillökning uti nuvarande kostnad till
fångars underhåll och transport, densamma dock
icke kan blifva så betydlig, att beräkning depå
bör göras, enär fråga är om ett kraftigt medel
till befordrande af allmän säkerhet, hvarjemte tillika
i betraktande bör tagas, att under tillsyn af
sådana bevakare fångarne skyndsammare fortskaffas
till. bestämd ort, och i följd deraf Utgifterne
till deras underhåll under forslandet såmedelst
förmindskas; att Länsmännens tjensteförrättningar
äro så trägne och deras Löningsvllkor så knappe,
att de, hvilkas districtet äro belägne omkring
de större forvägarne, hvarå fångtransporter ofta
påkomma, hvarken skulle kunna medhinna eller
möjligen äga lägenhet att städse Vara fångarne
följaktige, samt att, då på de flesta orter ständige
Fjerdingsman icke finnas, titan bestridandet
af denna tjenstgöring sker af hemmans åboeme
efter faststäld tour, den bevakning, sorn af dem
skulle förrättas, blefve lika osäker med den, som
jiu af fångskjutsarne åstadkommesi att Länsmännens
boställen och hemvist icke eller allestädes
äro invid de vägar, hvarå fångförseln sker, så
att de kunna vara till hands att från hvarannan
emottaga arrestanterne, hvartill äfven bör läggas
den svårighet, som än mera då skulle Uppstå, att
finna skicklige personer, åt hvilka berörde med
ansvar
/
JQin 19 JunH
änsfar förenade tjenster kunde anförtros j enas
fångvården blefve en desamma beständigt åtföljande
syssloförrättning: att åter tillökandet af nämnde
Krono - Betjentes antal skulle medföra en lika
stor och till äfventyrs större kostnad, an den
förständiga fångvaktare: att militairisk bevakning
är så mycket mera olämplig, som densamma skulle
saknas, då soldaterne till tjensgöring vörö
commenderade och äfven i de orter, der landet
är indeldt till Båtsmanshåll, utom det att den blefVe
vida kostsammare och .skulle rnarkeligen fördröja
arrestanternes förskaffande, så vida soldaterne
icke tillika skulle njuta skjuts, som åter
förökte tungan af fångskjutsen, med många liera
härvid inträffande olägenheter, hvilkas upprepande
Utskottet, till undvikande af vidlyftighet,
ansett sig kunna förbigå, såsom vid närmare eftersinnande
lätt fundne: att hvad fängsel, som
än må påfinnas, det dock ensamt aldrig blifver
tillräckligt att förvara en illslug brottsling , då
väktaren icke är van att tillse, det. fängslen äro
behörigen använde, samt ofta nog godtrogen och
medlidsam för att låta förleda sig till deras förmindskning;
och slutligen, att den större tunga
fångskjuts - skyldigheten kan förorsaka, genom det
fångvaktaren skall njuta skjuts fram och åter, i
mångdubbelt afseende är godtgjord genom det
fångskjutsarne undslippa ansvaret för vården och
icke blifva, förbundne aft, såsom nu är föreskriivet,
vid eget äfventyr endast vid fångskjutser begagna
fullvuxne karlar, åt hvilka sådan vård kari
anförtros; ty och på dessa skäl, jemte de förut an
drag
-
Den ig Junti 673
drugne, finner Utskottet sig icke kunna frångå
dess förut afgifrie förslag, såsom i Utskottets tan^k
ka mest ländande till föremålet.
Hvilket dock Riksens Högloft. Ständers vidare
pröfning vördsamt underställes, Stockholm
den a Juni 1815-
På Högloll. Ridd. och På Högv.' Prest-StånAdelns
Ledamöters dets Ledamöters
vägnar. vägnar.
H. F. Strömfelt. Joh. Olof Wallin'.
På Vällofl. Borgare-Stan- På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters dets Ledamöters
vägnar. vägnar.
£. G. Holm. Petter Jernström.
A.. J. Wahlstjernai
Uppläst hos Höglofl. Ridd. och Ad. d. 19 Juni.'
v—
Högvörd. Prest-Ståndet d. 20
— — "Vällofl. Borgare-Ståndet d. 19.
— — Hederv. Bonde-Ståndet d, ig. —
Vördsamt Memorial!
"Uti <ht till Höglofl. Ridderskapet och Adelli Inlsmnadt
och till Lag- saint Allmänna Besvärs
och
4:de
B. N:o 85,' 86.’
.v, -  %
€74
Den .19 Juni.
och Oeconomie - Utskotten hänskjutet Memorial
har Herr C. L, von Zansen såsom ett bjelpernedel
deremot, att Rikets penninge - stock ej ina i
dess omlopp hindras, föreslagit att för betalning
af alla Lån med derå löpande rentor 'Samt betydligare
Arrende - summor, tvänrie terminer orri
året matte antagas och lagligen fastställas, nemligen
den forsta under loppet af Februari månad
och den andra uti Juli månad, så att, utom 1
dessa bägge terminer ingen uppsägning eeh betalning
af Uån r Capifaler må aga ruin, utan alla
penninge affairer i Riket på nämnde dagar blifva
afgjorde.
Detta förslag, grundadt på hvad i någya enda
I/änder kan vara öfligt, har Utskotten granskat
samt dervid funnit de svårigheter för antagandet
deraf möta, att härstädes Näringarne äro af
skiljaktig beskaffenhet, såsom Åkerbruk, Skogsfång,
Bergshandtering, Slöjder, Manufacturer, Fiskerier
med mera dylikt, för hvilka, vid olika tider
af året, dels penninge behof till förlag erfordras,
dels tillfälle gifves ätt föryttra de utaf dessa näringar
härflytande Producter, hvaraf följden således
blifver, att alla dessa näringsidkare icke kunna
på samma tid, hvarken erfordra penningeförsträckningar,
eller äga lägenhet att betala desamma,
hvarförutan de föreslagne förenämnde terminer
icke blifva passande vid erläggande af arrenden
för jord och fastigheter, till betalande hvaraf
hvarje ägare af fast egendom måsteför Arrendatorer!
utstaka sådan tid, sorn, dels med tillträdes
-
Ben 19 Junti
iles- och aflyttnings-tiden, dels andra omständigheter
tunna vara förenlige, och är det på sådan
grund som Utskotten anse sig icke kunna tillstyrka
bifall af hvad Herr Von Zansen, på sätt berendt
är, föreslagit; hvilket dock till Riksens Högofl.
Ständers vidare granskning Vördsamt öfverjernnas.
Stockholm elen 18 Maj 1815.
På Riksens Höglofl. Ständer*, Lag» samt allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens vägnar*
På Höglofl. Ridderska- På Högvörd. Prest
pet
och Adelns Reda- Ståndets Ledamöter*
möters vägnar vägnar
H. F. Strömfelt. Joh. Olof Wallin,
A. Lantingshausen A. Wikblad.
På Vällofliga Borgare- På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters Ståndets Ledamöter®
vägnar Vägnar
F- G. Holm. Petter Jernström•
And. Fredin. Nils Mänsson.,
Å. J. Wahlstjc,rna.
Uppläst hos Höglofl. Ridd. och Ad. d. 19 Juni»
— — Högvörd. Prest-Ståndet d. 20 —
— — Vällofl. Borgare-Ståndet d. 19 —
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. ly t
Vördsamt Memorial!
Rik
iksdags - Fullmägtigen från Jönköpings Litti
Ruders Sandsten haf uti ett till Hedervärda Bonde
-
67S
Den 19 Juni.
de-Ståndet ingifvet och till Lag- Utskottet remitteradt
Memorial på anförde skäl yrkat ändring
och upphäfvande af allmänna Lagens stadgande
i 23 Capitlet 4 §. Byggninga r Balken, att i hvarje
Socken der det tarfvas och ske kan, alle som
der bo och jord äga, skola, hvarefter egodel sin,
bygga en vargagård eller vargagrop och den uppehålla;
hvarjemte blifvit förslagit, att på de orter
i Riket, der vargar finnas, Sockneboerne borde
i stället årligen upsöka skadedjurens hiden
till affödans utrotande, äfven som att ejuar något
större kreatur af odjur skadas,, det borde åligga
Sockneboerne att gemensamt deltaga i er-’
sättningen af förlusten.
Dessa ämnen, som äro af Oeconomisk beskaffenhet,
har Lag - Utskottet ansett sig böra i
förening med Allmänna Besvärs- och Oeconomi^-  Utskottet till pröfning företaga, på hvilken grund
de ock uti dessa Utskott till handläggning förekommit,
som deröfver stadgat följande yttrande5
En längre tids erfarenhet har styrkt, att injj
fattning af varggård och varggrop icke kan anses
såsom fullkomligen verksamt medel till ska-’
dedjurs utrotande, samt att de ingalunda till sin
nytta svara emot den kostnad och tidspillan af
dagsverken, som genom deras upprättande och
vidmakthållande förorsakas, utom det jemväl anläggning
af varggård medför betydlig åtgång af
duglig skog. På sådan grund har ock genom
Kongl. Förordningen om jagt och djurfång af dea
13 A
-
Den 19 Juni.
<577
13 April 1808 uti 6 Art. 1 blifvit Stadgadt,
det Konungens Befallningshafvande borde höra
Länens innevånare, huruvida de ville årligen af
hvarje helt hemman och i proportion af mindre
hemmansdelar sammanskjuta två skillingar till
inrättning af en jagtcassa inom hvarje Län, livt
af belöning för- dödade skadedjur borde utgå, genom
hvilka belöningar, med de liera i nämnde
Förordning föreskrift^ anstalter odjurens utrotande
komine att befordras, hvarjemte blifvit förklaradt,
att der innevånarne om förberörde afgifts
erläggande sig förenade, skyldigheten för dem,
att hålla varggård eller varggrop, koinrne att upphöra.
Då nu dessa inrättningar således med skäl
kunna sägas icke mera än till blotta namnet
qvarstå, och Lagens bud, om hvad i afseende
dera Sockneboer åligger, äfven i så måtto är villkorligt,
som verkställigheten deraf beror deruppå,
huruvida varggård eller varggrop tarfvas och
anläggning deraf kan ske, för pröfningen af hvilka
omständigheter någon viss grund ej eller är
bestämd, anse Utskoten delta Lagbad endast bidraga
till onödigt besvär och kostnad för Soekneboerne
å de orter, der genom ofvanomförmält
te öfverenskommelse frågan om varggårdars eller
varggropars underhållande ej redan försvunnit.
I följd deraf tillstyrka alltså Utskotten att förenämnde
4 §. af 23 Capitlet Byggninga - Balken
samt i förening dertried äfven den följande 5 §.
ma förklaras icke mera vara gällande, samt att.
Den ig Juni,
der sådant ej redan stedt, det må hädanefter bero
på de föreningar, som Sockrtarnes inbyggare
emellan sig kunna träffa och hvad hvarje Läns
styrelse kan efter behofvet finna nödigt föreslå,
hvilka anstalter, efter de i hvarje ort förekommande
särskildta omständigheter må till odjurens
utrotande vidtagas och till hvilka aftal innevånarne
destomera lära blifva villige, som de sjelf ve
icke kunna undgå att inse den förmån dem der»
«f tillskyndas.
Till Riksens Högloft. Ständers vidare pröfning
varder dock detta vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den x8 Maj 1815.
Rå Riksens Höglofl. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie - Utskotts vägnar.
Rå Höglofl. Ridd. och På Högvördiga Prest»
Adelns Ledamöters Ståndets Ledam.
vägnar vägnar
Rå Vällofl. Borgare»
JE. G. Holm.
And, Fredin,
Ståndets Ledam,
vägnar
H. J. Strömfelt.
A. Lantingshausen.
Johan Olaf Wallin,
A. Wikblad.
På Hedervärda Bonde
Ståndets Ledamöters
vägnar
Petter Jernström>
Hils Mänsson.
A. J. Wahl stjerna.
UPP*
Den ig Juni,
®7f
Uppjäst hos Högloft. Ridd. och Ad. d. 19 Juni.
__ „  Högvörd. Prest-Ståndet d. 30 —
—
Vällofl- Borgare-Ståndet d. 19 —
Heder v. Bonde Ståndet d. xg
Vördsamt Memorial!
T ill Lag- samt Allmänna Besvärs- och Oecnnotnie
- Utskotten hafva frän Hedervärda BondeStåndet
blifvit remitterade de , aarsfeibka. Mem°-  rialer, hvilka af Biksdags-Fullmägtige Jöran Jönsson
för Ljunits, Herrestads, Ingelstads och Färestads
Härader i Skåne och Jon Jonsson från
Blekinge blifvit afgifne, hvaruti den förre, med
förmälan af de svårigheter, sorn skola deraf för
Skånska Allmogen uppstå, att den Icke är tillåtet
att obehindradt från Jordägare uti Blekinge
mot utbyte af Spannmål eller annorledes förskaffa
sig nödiga trädvaror af Byggnadsämnen, Slöjdevirke
och yed, hvarå Skånska Allmogen icke
annorlunda än på längre afstånd ägde tillgång,
i anledning hvaraf Jöran Jönsson yrkat, att Innevånarne
i dessa orter måtte, på sätt Kongl;
Kungörelsen den ao November 1766, angående
den Allmogen förundte seglations - frihet, innehåller,
få fritt till och ifrån hvarandra sjöledes
transportera sina Landtmanna varor; och den
sednare, eller Jon Jonsson åter begärt att det af
Kongl. Maj:t den 36 October 1804 i Nåder stadgade
Förbud deremot att från något annat ställe
i Blekinge än Pukaviks hamn, till hvad ort u
tom
-
<3 8 o Den 19 Juni'.
törn Provinsen som hälst utföra ved eller ämnen
till redskap eller Timmer och Byggnadsämnen,
må upphöra, och rättighet till berörde utförsel
från alla hanmar å Landet inom Blekinge blifva
beviljad; hvarjemte Välloll. Borgare - Ståndet till
TJtskotten hänskjutit Handlanden Holmströms aflemnade
Memorial, innehållande anmärkningar
vid det som af Biksdags - Fullmäktigen Jöran
Jönsson i förenämnde måtto blifvit anfördt, i anledning
hvaraf han förment det den oinskränkta
Seglations-frihet för Skånska Allmogen, som, jemte
rättighet att obehindradt från Blekinge utföra
trädvaror, af Jöran Jönsspn sökes, skulle ej mindre
leda till intrång för Städerna och svårighet
"vid Tullförfattningarnas handhafvande, än äfven
medföra v,åda för en sådan tillbörlig och nödig
hushållning med skogarna inom Blekinge, som
med deras bestånd i framtiden vore förenlig.
Innan Utskotten ansett sig kunna meddela
yttrande öfver hvad således är vordet till dess
handläggning öfverlemnadt, hafva Utskotten funnit
nödigt, ptt inhämta kännedom om innehållet
af Kongl. Maj:ts den 26 October 1804 vidtagne
utaf Jon Jonsson opiförtnäldte Nådiga stadgande ,
hvarvid blifvit inhämtadt, att, efter nådig pröfning
ej mindre af den utaf Blekinge - allmogen
vid 1800 års Riksdag gjorde ansökning, att fritt
och obehindradt få till Skåne utföra det skogs-förråd
de kunde hafva att föryttra, än hvad nästgränsande
Städers Deputerade samt Kongl. Maj:t
och Jf ronans jemts Amiralitets - Staternas Ombud
haft
Deri i g Juni
681
liaff att andraga, jemte hvad allmogen från Blekinge
och Christanstads Län vid haline sammanträden
i afseende a berörde handel anfört, Kongl.
Majt t icke funnit betänklighet dervid möta, att
Blekingska Allmogen blefve tillåtet till Pukaviks
Lastageplats medföra ved och redskapsämnen a£
Al,"Björk, Bok, Ask och Asp, med rättighet att
dessa varor till Allmogen i Ingelstads och Lyrestads
Härader aflåta eller transportera, samt att Allmogen
i de sednare Härader beviljades att från Allmogen
omkring Pukavik tillhandla sig för eget behof
timmer och Byggnadsämnen, dock icke af Ek,
hvaremot Kongl. Majrt ansedt den af Blekinge
Allmogen yrkade oinskränkta transport och salurättighet
kunna medföra skadeliga följder; på
hvilken grund och jemte det Kongl. Majit förordnat
huru och på hvad vilkor utförseln från
nämnde' Last åge - plats linge verkställas och deribland
att transporten icke linge ske till andra
ställen än Skillinge och Baskemölla Fiskelägen i
Christianstads Län, äfven som ock stadgat det
ansvar öfverträdelse!- deremot komme att medföra,
Kongl. Maj:t förbudit ali utförsel af trädvaror
utom Provincen från öfrige ställen i Blekinge äa
Pukavik.
Hvad pa nämnde sätt uti ifrågavarande ämnen
förekommit hafva Utskotten tagit i öfvervägande;
och hafva Utskotten val ansett det icke
böra Vara innevånarne uti Blekinge och Skåne
mera än andra Pikets innebyggare betaget, att
med hvarandra jnga i köp och byte om sådane
landt
-
JDen 13 Juni■
landtmanna varor, hvilka utgöra deras egen afvel,
samt att således, enär Uandtmannen i största
delen af Skåne saknar tillgång af skogsfornödenheter,
hvilka från Blekinge med mindre svårighet
sjöledes kunna erhållas, hvaremot innevånarne
i sistnämnde ort kunna vara i behof af
den spannmål jordbrukaren i Skåne har att aflåta,
dewe bör vara öppet, att utan inskränkning
af in- och ullossningsplatser, få dessa provincer
emellan transportera ved, redskaps och byggnadsämnen
af andra trädslag än Ek; men Utskotten
hafva likväl derjemte funnit att fer tillsynen och
vården derå, att berörde frihet vid omförmäldte
transport ej må lända till öfverträdelse!' uti hvad
Seglation* och Tull - Förfättningarne stadga, samt
förfela det ändamål, som genom den samma sökes,
det är oundgängeligf, att vissa föreskrifter
i dessa afseenden varda ineddelte, hvaribland dock
"tJtskotten trott sig böra anmärka såsom nödvändigt,
att innevånarne ej må belastas med skyldighet
att från Tullkamrarne förskaffa sig förpassningar
å skogsprodukterna, titan att dessa förpassningar
må af Ortens Krono - Betjente varda utfärdade.
På sådan grund få Utskotten, som tillstyrka
det innevånarne i Blekinge och Skåne ina blifva
tillåtet att fran alla inlastningsplatser i förstnämnde
Provins obehindradt få, de förre utföra och
de sednare afhämta ofvanomförmäldte trädvaror
samt dem till utlossningsplatser i Skåne transportera,
-tillika föreslå, att till Kongl. Maj:t i underdånighet
må öfverlemnas att angående det regie
-
Den 1 § Juni.
683
glementailska, som dervid bor iakttagas, i Nåder
förordna på sätt behofvet och omständigheterna
kunna erfordra, men att likväl dervid en sådan
lätthet, som förberördt är, till förpassningars erhållande
varder vederbörande beredd och förunnad.
Detta, jämte de skiljaktige yttranden någre
af Utskottens Ledamöter afgifvit och i bifogade
Protoctdls - Utdrag äro intagne, varder till Riksens
Högloflige Ständers vidare pröfning vördsamt
öfverlemnadt. Slockholm d, 1 Juni 1815.
På Riksens Höglofl. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs och Oeconomie - Utskotts, vägnar.
På Höglofl. Ridd. och
Adelns Ledamöters
vägnar
II. F. Strömfelt.
A. Lantingshausen.
På Vällofl. Borgareståndets
Ledamöters
vägnar,
F.;. G. Holm.
Anä, Fredin,
På Högv. Prest-Ståndets
Ledamöters
vägnar
Joli. Olof. Wallin.
A. Wikblad.
På Hederv. BondeStåndets
Ledamöters
vägnar.
Petter Jernström.
Jöran Jönsson.
A. J. Wahlstjerna.
Ut
684
Den ig Juni.
Utdrag af Protocollet i hållet i Riksens
Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotts
Plenum den i Juni 1815•
S. D. öretogs till pröfning och afgörande det
af Utskottens samfäldta Beredning afgifna och vid
Utskottens sista Plenum pä hordet lagda Betänkande,
i anledning af Riksdagsfullmägtiges Jöran
Jönssons frän Skåne och Jon Jonssons från Blekinge
Memorial, om rättigheten för allmogen i
Blekinge, att från alla hamnar derstädes utföra
tradvaror; hvarvid Herr Handelsman Holmström,
uppläste ett så lydande skrifteiigt anförande till
Protocollet: ”Vördsamt Memorial! I anledning
af Höglofl. Bag- samt Allmäpna Bes-värs- och
Oeconomie - Utskottens Berednings Betänkande,
rörande en vidsträcktare seglations och handels
frihet för Skånska och Blekingska Allmogen, får
jag vördsammeligen förklara, att då man nödvändigt
skall passera främmande kust, för att
sjövägen komma från Skåne till Blekinge, och
de ypperligaste tillfällen till Xjurendrägeri och
Tull - försnillning genom utvidgade Seglationsfriheten,
på sätt den föreslagen blifvit, skulle beredas,
i synnerhet om endast Krono - Betjente,
och ej Tullkammare, skulle utfärda Förpassningen,
hvilka förre förut Sto öfverhopade med så myckna
göromål, att ut- och iftlossningen ej af dem
möjligen kunde controlleras, anser af dessa med
de
JOen 39 Juni.
de flera af Herr ^Landshöfding Ekorn och Borginästar
Höök i deras särskildta meningar upptagne
skäl, jag, för min del, ej kunna tillstyrka bifall
å hvad Beredningen hemställt, utan förenar
mig med hvad nyssnämnde Herrar Eedamöter
anfört; och anser denna motion böra helt och
hållet, utan alla undantag, till Kongl. Maj:(s Nådiga
ompröfvande öfverlemnas.” Och skulle, i
anledning af Herr Handelsman Holmströms derom
gjorda begäran, dess berörde anförande åtfoU
ja Utskottens Betänkande till Respeetive RiksStånden.
Stockholm Ut Supra.
Ex Protocollo
A, J. TVahlstjerna-.
Utdrag af Protoccllet, hållet uti Lagsamt
Allmänna Besvärt- och Oeco*
nomie - Utskottens Beredning den 3
Maj lii5.
r - — — — — —— —— — —— -3*-
S. D. H.,r Borgmästaren Hök yttrade: att sorn',
den ifrågavarande Seglation emellan Skåne och
Blekinge vore af den beskaffenhet att främmande
kust mäste passeras och nragsamt kändt vöre,’
det missbruk, som ianseende till Båtars olofliga
seglation med trädvaror åt Danska och Jutska orterna
föröfvades till rae» för Kongl. Maj:t och
• Kro
-
686
Deri l tj Juni.
Kronan i afseende på utgående Tallen, så kun®
de Herr Borgmästaren till Jöran Jönssons oell
Jon Jonsson ifrågavarande anhållan icke tillstyrka
bifall, utan ansåg frågan, såsom af Oeconomisk
beskaffenhet, tillhöra Kongl. Majus afgörande,
och att den således borde, i hela sin vidd,
till Kongl. Majit i underdånighet öfverletnnas.
Herr Handelsman Christiersson Instämde tiri
det yttrande Herr Tagman Noreus afgifvit och
gjorde det enda tillägg: att då främmande kust
passeras vederbörande Tullkammares bevis bör
anskaffas. — —* *— — —- —
Herr landshöfdingen Ekorn utlät sig sålunda:
Jag anser lika med Herr lagman
Noreus, att å ena sidan jordägare i Blekinge
och Skåne icke kunna mer än andra Bikets inbyggare
vara betaget att i bägge dessa Län med
hvarandra ingå i köp och byte om sådana Landtmanna
varor, hvilka utgöra deras egen afvel,
och att någon inskränkning till vissa in- och utlossnings
- platser icke borde kunna äga rum;
men jag finner ock att med afsigt å hushållningen
i allmänhet med skogarna det må ankomma
på Kongl. Majus Nådigste godtfinnande och förordnande,
huruvida oinskränkt afförande och föryttrande
af skogsprodueter från Blekinge Län till
Skåne må kunna tillåtas eller i händelse af framtida
behof för Länet den allmänna Hushållningen
fordrar, att för ett dylikt afsalu stadga bestämda
-
Den 19 Juni.
6S7
stämda gränsor. Äfven som jag icke eller finner
Kreno - Betjente* Forpassningar tillräckliga
eller medföra någon säkerhet uti Controllen oell
efterlefnaden af seglation* - ordningen, utan böra
vederbörande Tullkammare å hvarje Fartygs Fast
af trädvaror, som fran Blekinge till Skånes hamnar
afsända», meddela behöriga lörpassningar
samt derom Tullkammaren § lossningsorten underrätta,
och hvilket så mycket mer är af angelägen
påföljd som Fartygen passera främmande
kust och nödig vårdnad icke bör uteblifva att
hindra en otillåten seglation på utrikes ort och
deraf tilläfventyrs uppkommande tull-lörsnilling
och Lurendrägeri. Ut Supra,
Ex Protocollo
A. J. Walli stjerna.
'Uppläst hos Höglofl. Ridd. och Ad. d. 19 Juni.
— -- Högvörd. Prest-Ståndet d. stp —•
— — Vällofl. Borgare-Ståndet d. 19 —
— — - Hederv. Bonde-Ståndet d. 19 __
Vördsamt Memorial!
Riksdags Fullmäktige Petter Jernström, Anders
Pehrsson, Pehr Pehrsson, Johan Magn» Wessing
och Olof Larsson från Westerås Län, Petter Andersson,
Lars Nilsson, Bengt Pehrsson och'Anders
-
1
688
Den j g Janl'.
ders Sebelius från Hallands Län, "Reng! Larsson
och Anders Leiler Pehrsson från Östergöthlands
Län, Jan Jansson från Cal mare Län, Jacob Eriksson
från Örebro Län, samt Pehr Olsson oell Pehr Andersson
från Södermanlands Län , hafva uti ett samfäldt
undertecknadt ti,11 Hedervärda Bonde-Ståndet
ingifvet och derifrån till Lag-Utskottet remitteradt
Memorial framställt ej mindre de svårigheter
och den betydliga-kostnad, som för Vägalotlsägare
deraf uppstår, att enligt åtskillige Konungens Befallningshafvandes
Förordnanden utvidgandet af
Landsvägarne till 10 alnars bredd, der de till sådan
bredd icke blifvit från början anlagde, är vordet anbefallt,
än äfven de Jocala omständigheter, hvilka
somligstädes skola göra verkställigheten deraf omöjlig;
i anledning hvaraf bemälte Riksdags-Fullmägtige
föreslagit, dels att, der sådant icke oundgängligen
tarfvas, Landsvägarne tnä bibehållas
lill den bredd af ö eller 8 alnar, som de nu
äga; dels att på de ställen, der dessas utvidgning
är nödvändig, arbetet och kostnaden dervid mast®
genom Fläradernas gemensamma bidrag bestridas;
hvarförutan någre af Riksdags.Fullmägtige föreslagit,
att vägarnas grusning endast midt utåt vägen
må anställas.
Sedan Lag-Utskottet ansett dessa frågor af deri
egenskap, att de gemensamt med Allmänna Besvärs
och Oeconomie-Utskottet borde till pröfning
företagas hafva de, uti Utskotten till öfvervägande
förekommit; och som Lagen uti 25 Gap,
% §. Byggninga-Balkeri ovilkorligen stadgar att
Lands.
f
Den Juni. gg g
JåändsVäg bör Vara. lo alnar bred, finna Utskotten,
att, der af alder .Lanthvägarhe till mindre
bredd blifvit anlågdå, hagot bestämmande, huruvida
de dervid kunna och böra ,bibehaiiaS, leks
kan meddelas, utan att det bör pa Konungens
Befallningshafvande ankomma, att, efter de omständigheter,
sorn dervid inträffa, dels af mindre
fart af Resande å vägen, dels af lokala hinder,
pröfva och förordna, örn ett utvidgande af berörde
vagar är nödvändigt och således ej kan undvikas,
samt att likaledes Konungens Befallningshafvande
bör bestämma på hvad sätt grusningeu
af Allmänna vägarna bör verkställas, men Utskotten
anse det likväl vara billigt, att när detta
utvidgande skall ske, och detsamma hanes vara
förenadt med vidlyftigare och drygare arbete samt
kostnader, antingen på någon särskild del af vägen,
eller till hela dess längd, så att det icke u*
tan vägalotts-ägarnes synnerliga betungande kan
fullbordas, de öfrige Häradsboer, sorn till andra
Vägstyckens underhållande äroindelte, och å hvil»
ka en sådan Utvidgning, antingen i anseende
till redan ägande fullkomlig bredd, icke behofves,
eller i öfrigt kan undvikas, bö'ra med de
förstnämnde vägalotts ägarne i arbetet och kostnaden
deltaga, i anledning hvaraf Utskotten finna
sig böra tillstyrka antagande af ett sådant Allmänt
stadgande.
Hvilket dock, jemte de särskildta meningar,'
hagre af Uiskottens ^Ledamöter yttrat och i bifogade
4:Je
B. Nto 87, 88.
gade Protöcolls-Utdrag aro intagne, Riksens Högloft.
Ständers vidare pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den 18 Maj 1815-
På Hiksens Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie - Utskotts
vägnar.
På Högloft. B. idel er sk a pets På Högvord. Prest
och
Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
På Vällofl. .Borgare- På Hederv. Bonde
Ståndets
Ledamöters Ståndets Ledamöters
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Högloft. Ständers Lag- sami;
Allmänna Besvärs- och QeconomieUt
skotts Plenum den 19 Maj 1815'
S. D. pplästes samfäldta Beredningens Betan"
tande öfver ett af RiksdagsFullmägtige Petter Jernström,
vägnar
H. F. Strömfelt.
A. Lantingshausen.
Joli. Olof Wallin,
A.. Wikblad.
vagnar
vagnar
JE. G. Holm.
And. Fredin.
vägnar
Petter Jernström.
Hils Månssonl
A. J. Wahlstjerna’.
Den 19 Juni
ström, Änclérs Pehrsson, Pehr Pehrsson Johan
Marn. W essing och Olof Larsson frän Westerås Län,
Petter Andersson, Lars Nilsson, Pengt Pehrsson och
Anders Sebelius frän Hallands Län, Pengt Larsson
och Anders Petter Pettersson från Östergöthland,
Jan Jansson från Cal mare Län, Jacob Ericsson
från Örebro Län, Pehr Olsson och Pehr Andersson
från Södermanland -samfäldt underteknadt
Memorial rörande, hvad vid Landsvägarnas utläggande
till större bredd bör iagtagas; hvarvid
Herr General- fflajoren, Baron Djerta hem®
ställde huruvida det skulle vara öfverensstämmande
med billigheten, att Jordägare, som ifrån
längre tider tillbaka ägt vissa bestämda vägstycken,
sig tilldelade, hvilka det ålåg dem, att behörigen
underhålla, nu äfven, utom besörjandet af
denna vägrödning, skulle betungas med deltagande
uti de kostnader, och besvär, som vid å*>
lagdt utvidgande af en annan vägalots - ägarea
vägstycke kunde uppkomma; i anledning hvaraf
Herr Baron och General-Majoren yrkade rättelse
uti denna del af den samfäldta Beredningens
Betänkande, Ut Supra.
Ux Protocollo
A. J. Wahli t jerna.
Den ig Innu
Uppläst hos Höglo fl- Eidel, och Ach cl. ig Juni,
— — Högvörcl. Prest-Scåndet cl. 20 -
— — Vällofl. Borgare Ståndet d. ig —-
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. ig —-
Vördsamt Memorial!
H os Hedervärda Bonde - Ståndet har Riskdags*
Fuilmägtigen fran Calmare Län Lars Rarsson
uti ingifvet Memorial anmärkt, att flera hinder och
olägenheter för Landtbrukare vid verkställande
af dess skörd och ängsbergning skola deraf uppstå,
att på de orter der lian, så väl i afseende å inskränktare
åkermark, som till förbättrande af, betesmarken
måste årligen anställa svedjande, fullbordandet
deraf förr än vid Olofsmässo-tiden icke
är tillåtet; i anledning hvaraf yrkas att hemrnansåboerne
må äga, att, utan åtal, när dem godt
synes och tjenlig väderlek inträffar, få _ bränna
och så sina Svedjeland; äfvensom vid framställningen
af detta ärende Riksdags - Fuilmägtigen
från Östra och Vestra Göinge Härader af Christianstads
Län, Nils Håkansson, enligt hvad Hedervärda
Ståndets Protocoll för den 20 sistledne
Mars innehåller, sig yttrat, att han icke allenast
uti Lars Larssons omförmäldte anförande instämde
utan ock anhöll, att hvarje Skattehemmansägare
måtte anses berättigad att å sina enskildta
ägor svpdja när och hvarest han funne för sig
förmonligast; hvilket allt blifvit till Lag-Utskottets
utlåtande hänskjutet.
I aa-:
Deri ig Juni.
I anseende till dessa ämnens Oeconomiska
beskaffenhet hafva de uti Lag- samt Allmänna
Besvärs och Oeconomie-Utskotten till handläggning
blifvit företagne; och få Utskotten tillkännagifva,
att som hvad rörer den af Rilcsdags-Fullmägtigen
Lars Larsson väckta fråga Utskotten veterligen
något annat allmänt förordnande icke finnes mecldeldt,
vid hvilken tid på året svedjande må verkställas,
än hvad Allmänna .Lagen uti 15 Gap. 1 §.
Byggninga-Balken derom stadgar, utan de föreskrifter,
som i detta ämne kunna vara gifne,
förmodeligen äro af Konungens Befallningshafvande
i de Län, der Svedjande är öfligt, vidtagn©
på grund af skärskildta locala förhållanden, hafva
Utskotten funnit sig icke äga anledning att inga
i pröfning om någon ändring kan tillstyrkas i besagde
jemväl okände förornanden, såsom beroende
på hvad i afseende å förändrade omständigheter
för hvarje ort särskildt kan vara nödigt
och nyttigt.
Vidkommande åter Riksdags - Fullmägigera
Kils Hå kanssons påstående, få Utskotten åberopa
hvad uti särskildt Betänkande uppå RiksdgasFullmägtiges
från Kronobergs Län Memorial i
samma ämne är anfördt, och anse det någon oinskränkt
rätt till svedjande destomindre kan för
Hemmans-innehafvar ne inom nämnde Härader
vara lämpelig, som de af dem, hvilka äga era
vidsträcktare och ymnigare skogs tillgång än för
hemmanens behof erfordras, icke kunna sakna
tillfälle till afsättning deraf åt den nära belägne
skoglösa öfriga del t^f Skåne och således ä
-
/*—
r
/
*94
rDen 19 Juni,'
ga lägenhet bade till ett förmånligare användande
af s'k ogen, än till svedjande och äfven att på
annat sätt befordra den förbättring af betesmarken
och odling till åkermark, som genom svedjandet
söke?, \
Detta öfverlemnas vördsamt till Riksens Häglof!.
Ständers pröfning. Stockholm den 18 Maj
*815,
På Riksens Högloft. Ständers Lag- samt AIR
manna Besvärs- och Oeconoroie-Utskotts vägnar.
På Höglofl. Ridd. och
Adelns Ledamöters
vägnar
II. F. Strömfelt,
A, Lantingshausen:
På Iio'gvÖrdiga Prest.»
Ståndets Ledamöters
Joli. Olof Wallin.
A. Wikblad,
På Vällofliga RorgareStåndets
Ledamöters
vägnar
’J£. G. Holm:
:And, Fredin,
På Hedervärda Bonde®
Ståndets Ledamöters
vägnar
Fetter Jernström»'
Nils Mänsson*
A, J, Wahlstjernai
Upp
-
Den ig Juni.
695
Uppläst lios Höglofl. Ridd. ock Ad. d. ig Juni.
•— — Hfigvörtl. Prest-Ståndet d: 20 —
__ Vällofl. Borgare-Ståndet d. ig —
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. ig —-
Vördsamt Memorial!
Genom ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet
Memorial hafva Riksdags-Fullmägtige från
Kronobergs Dan Johan Johansson, Jonas Hindriksson
och Petter Jansson yrkat rättighet för
Skatte- Frälse oell Kronoskatte - hemmans ägare
oell innehafvare inom nämnde Uän, att utan Utsyning
eller Krono - Betjeningens undersökning
och utstämpling få anställa svedjande å de platser
i hemmanens beteshagar och på utmarken,
som dertill ärö tjenlig©, med vilkor icke allenast
att vid hvarje hemman en eller flera skogsparker
besparas till hemmanens framtida behof af Byggnadsvirke
oell gärdselfång och att den afsvedjade
marken besås med höstsäde samt skogs och gräsfrö,
utan j,emväl att samma mark med laggild
gärdesgård inhägnas och från betande i fyra års
tid fredas,
Detta Memorial, endast till Dag-Utskette?
remltteradt, hav såsom hufvudsakligen innefattan-'
de Oecon«tniskt ämne blifvit af Dag. samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie Utskotten till pröfning
företaget, sqm dervid beslutat följande Betänkande;
Om
-
696
Den 19 Junii
Om i en ort der hemmanen innehafva vid-'
strå cist a re och ymnigare Skogstillgäng, an som fö?
Jxerntnanens behof kan erfordras, af hvilken jemväl
en med skogens framtida bestånd förenlig afi
salu af derifrån erhållande Skogsprodukter ar genom
iocala omständigheter så försvårad, att den
ej med fördel kan^ verkställas, och hvarest i öfrigt'hemmanens
Aker-, och Ängsmark år ringa,
det för hemmans åboerna, till erhållande af ett
större utsäde samt för att förbättra betesmarken, i
ändamål att derigenom utvidga Boskaps-skötseln,
kan vara nödigt, att använda en siel af Skogstrakt
terna till svedjandet, blifver det dock alltid oundgängligt
att svedjandet verkställes med noggrann
sparsamhet och på en sådan jordmån, hvarå ett förmånligt
bete för kreaturen och återväxt af skogen
efter svedjandet kan erhållas, och få ställen lära
finnas, der svedjande å Sandmo samt bergaktig och
stenbunden mark, som för Skogsväxten ansetts hinderligt,
samt för det Allmänna skadeligt och derföre
är vordet i 53 §. af Kongl. Skogs Ordningen
den 1 Augusti 1805 förbudet, kan på sätt nämnde
§. medgifver, tillåtas. Enär nu erfarenheten nogsamt
derom vittnar, att en vederbörlig klokhet
och hushållning vid svedjande, i afseende så vät
å viddén af de skogstrakter, som dertill intagås,
sorn den jordmån, hvarå svedjandet anställes, icke
i allmänhet är att hos hvarje hemmansåbo påräkna,
synes det äfventyrlig,att innan några mera lämpeliga
och säkra sätt för tillsyn och vården derom, att
Jr vad i 14 och 15 Cäpitlen af Byggnlnga-Balken
samt Högsthgröfde Författning uti ifrågavarande
änv>
Den ]9 Junk
C 97
ämne föreskrifva, varder iakttaget, Iean meddelst
organiserande af Allmänna Hushållnings-Comitéer
elier andra utvägar påfinnas', borttaga den Controll,
å verkställigheten af omförmälte stadganden,
sorn uti desamma är förordnad samt alt såmedelst
lemna hemmanens innehafvare en oinskränkt frihet,
a!t efier eget behag och omdöme begagna deras
Skogsutmai!" för svedjande.
På. dessa skäl anse Utskotten sig ieke, äga
anledning tillstyrka bifall till hvad ofvannämnde
Riksdags-Fullmägtige begärt, utan att vid det,
sorn uti omförmäldte Skogs-Ordning i denna fråga
utstakas tills vidare bör förblifva och äfven
inom Kronobergs Lärt varda iakttaget.
Riksens Höglofl. Ständers profning varder
dock detta jemte den särskildta mening någre af
Utskottens, Ledamöter afgifvit och i bifogade Protocol
ls-Utdrag innefattas, vördsamt undersiälldt.
Stockholm d. 18 Maj 1815.
På Riksens Höglofl. Stunders Uag-samt Allmänna
Besvärs» och Qeconomie-Utskotts vägnar.
På Höglofl.Ridd. och På Högvörd. Pr estd
Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
På Vällofliga Borgare- På Hedervärda Ronde
-
vägnar
II. F. Strömf 'it,
A. Lantingshausen,
Joli. Olaf T Vallin.
A. Wikblad
-
vägnar
Ståndets Ledamöters
vägnar
JE. G. Holm.
And. Fredin,
Ståndets Ledamöters
vägnar
Petter Jernströrnl
Nils Månsson,
A- J. Wahl st jerna]
6 g 8 Den i q Junii
Utdrag af Protocollet, hållet uti Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Oecononne
- Utskottens Beredning den G
Maj j8/5.
S. D. Sed an Riksdags-Fullmägtiges fran Kronobergs
Län Memorial, att Skatte-, Frälse- och Kronoskatte
hemmansagare matte utan utsy ning och utstämpling
af KronoBetjeningen få anställas vedjande
a utmark och beteshagar, blifvit uppläst, fann Beredningen,
efter öfverläggning härom, pa de skäl
betänkandet innefattar, sig icke äga anledning
härtill föreslå bifall, utan ansåg det böra tills
vidare förblifva vid hvad Skogsordningen i denna
fråga fö; eskrifver.
Ifrån hvilket beslut Ledamöterna af Borga-’
xe-Standet voro skiijaktige, och ansago, att i de
Socknar, der Hushålls-Comitéer finnas inrättade.,
den som ville anställa svedjande borde anmäla
sig hos Sockne Comitéen, hvilken, efter hållen syn,
ägde föreskrifva om och i hvad mån det finge
tillåtas, på sätt Borgmästaren Jiolm uppgifvit i
ett Memorial, som ännu hvilar oafgjordt hos Allmänna
Besvärs och Oeconomie-Utskottet, Ut Supra.
Ex Protocollo
A. J. Wahlsrjerna..
Upp
-
Den l.g Juni,
Uppläst hos Höglofl, Ridd» och Åd. d. 19 Juni,
--- - Högvörd. Prest-Ståndet dr 20 —
— — Vällofl. Borgare-Ståndet d. 19 —
»-«- — Heder v. Bonde-Ståndet d. 19 —
Vördsamt Memorial!
Enl igf hvad det hos Hedervärda BondeStåndet
den 17 sistlidne April haline Protocoll utvisar,
hafva uti då ingifna särskildta Memorial Riksclags-Fullmägtige
Eric Olssqn , Ears Andersson,
Olof Olofsson, Jan Pehrsson, Olof Earsson och
Jona* Jansson från Carlsstads Eän samt Peter
Åndersson från Hallands Eän , gemensamt, och
Riksdags-Fullmägtigen Anders Nilsson fran Jemtland,
enskildt yrkat, de förre, att tjeniiga ställen,
der grus och sand till Allmänna vägarnas fyllning
må tagas, kunde af Krono-Betjeningen varda
åt de till väghållning skyldiga hemmans åboer
utsedde,, samt- au, då ingen annan tillgång dertill
finnes än inom inägor, detsamma der måtte
få hämtas, och deri sednare eller , Anders Nilsson
åter, att de vägiotts-ägare, hvilka å sina tilldelta
vägstycken hafva vattentrummor att underhålla,
men äro aflägse boende, kunde tillåtas, att
för berörde vattentrummors underhållande falla
och begagna virke af näst intill belägna skog;
hvilket allt, jemte hvad flere af Ståndets Ledamöter
i dessa ämnen yttrat, är vordet till EagUtskottets
handläggning öfverlemnadt.
t an»
7oo
Hen 19 Juni.
I anseende till berörde väckta frågor* ©ec»<
nomiska beskaffenhet, har Lag Utskottet funnit
nödigt, att dem gemensamt med Allmänna
Besvärs- och Oeconom ie-Utskottet till afgörande
företaga, pä hvilken grund de ock uti Utskotten
i sådant ändamål förekommit, sorn deröfver nu får
aflemna följande Betänkande;
Hvad forst angar den gjorda motion om
rättigheten för vägalotts ägaje till grushämtning,
så är genom Kongl. .Majtts Nådiga Bref den 25
November 1802, samt Kongl. Kammar Coilegii
till underdånig åtlydnad deraf den 3 April 1803
utfärdade Circulaire stadgadt, atf, hvatt rörer den
händelse, då vägbyggare vilja hämta sand a
andra Hemmans inägox, åkergärden, ängar och
hagar, Jordägarne i sådant fall böra deröfver förut
ofelbart höras och, om de sådan hämtning bestrida,
dermed på enahanda sätt som med åverkansmål
efter Lag förfaras, samt att alla stridigheter om
väglagcings - ämnens tagand© på berörde sätt
borde tillhöra Domarens i orten pröfning, huruvida
de skäl Jordägarena kunde förebringa,
må verka något lagligt och gällande hinder mot
grushämtningen, parferne dock obetaget att i den
ordning Lag föreskrifver, uti Domstolens Beslut
söka rättelse, om de dertill ansngo sig befogade;
men att hvad åter beträffade rättigheten att för vägbyggnaden
taga sand å skog och utmark, sådant icke
kunde eller borde de väglagningsskyldige förvägras,
då det verkställe3 i deri ordning och på det sätt, att
sandgropar ej på flera stallen öpnas, sillänge de redan
öpnade
mele lemnade nödig sandtillgang och Icke funnos
för nära vägen inrättade, sä att olyckor derigenom
kunde uppkomma; i hvilket ändamål Konungens
Befallningshafvande hvar i sitt JLän ägde
att utse sådana ställen, der tjenliga ämnen till
väglagning utan någons förfång beqvärnlignst kunde
afhämtas, och tillika, meddela de föreskrifter,
som voro nödiga att dervid iakttaga, äfvensom,
derest i något I/än sådane förbud kunde vara af
Härads-Rätterna utfärdade emot sandtagning, som
ansågs ländande till hinder i väghållningen ,
Kongl. Majds Befallningshafvande skulle vara
öppet, att hos vederbörande Hof-Rätt anmäla de
särskildta fall, hvaruti Allmänhetens rätt vore för
nära trädd, på det Hof-Rätten måtte tillse om
och hvad ändring deruti kunde äga rum; och finna
således Utskotten, att genom detta förordnande
allt hvad i dessa ämnen är vordet i ofvannämnde
Memorialer i fråga satt, redan är bestämdt,
så att någon ytterligare föreskrift deruti
icke kan vara nödig att föreslå.
Vidkommande åter Riksdags - Fullmägtigen
Anders Nilssons påstående; så emedan alltid vid
vägdelningar, som behörigen verkställas, gradering
af vägen föregår, och dervid bestämmes till hvad
motsvarande belopp af antal i väg, större och mindre
broar samt vattentrummor böra beräknas, uti hvilken
beräkning således ingår icke allenast det större besvär,
som underhållandet af dessa broar och trummor
tillskyndar väglottsinnehafvaren, utan ock
den kostnad, som för anskaffandet af virke till
be
-
berörde behof erfordras; ty och då nämnde vägJ
lottsägare, om honom blefve tillåtet att fritt å an»
dra hemtnansägor få omförmäldte virke afhämta,
derigenom skulle ifrån sig å ert annan hémtnans-åbo
till en del hvälfva den skyldighet honom sjelf åligger,
finnér Utskotten sig icke äga skäl tillstyrka bifall
al hvad Anders Nilsson i förr besag,de måtto föreslagit,
utan anser att de väghållningsskyldige böra antingen
från egna ägor framskaffa det virkede till vat*
tentrurnmors vidmakthållande behöfva, eller der sådant
icke kan ske, genom öfverenskommelse med de
till vägen angränsande hemmansägare söka att det
undfå.
Detta varder dock, jemte de särskildta yttrandan
någre af Utskottets Ledamöter afgifvit och
hosföljande Protocolls - Utdrag utvisar-, Riksens
Höglofl. Ständers ompröfvande vördsamt underställdt.
Stocholm den 18 Maj 1815.
På Riksens Höglofl. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotts vägnar..
På Höglofl. Ridd. och
Adelns Ledamöters
vägnar
H. J. Strömfelt.
A. Lantingshausen.
På Vällofl. RorgareStåndets
Ledam.
vägnar
lE. G. Holm.
And. Fredin.
På Högvördiga Prest*
Ståndets Ledam. ,
vägnar
lohan Olof Wallin.’
A- Wikblad.
På Hedervärda Bonde
Ståndets Ledamöters
Vägnar
Petter Jernström1
Nils Mänsson.
A. J. Wahl stjernap
Den i g Juni
Utdrag af Protocollet, hållet uti Riksens
Höglo/!. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotts
Plenum den 19 Maj 1815'.
S. D. UPP, antes samfäldta Beredningens Betän.
lea rid e i anledning af Riksdas-Fullmägtige Erie
Olssons, Ears Anderssons , Olof Olofssons m. fl.'
Memorialer, innehållande yrkanden dels att Krono-Betjeningen
må äga utse tjenliga ställen, der
sand och grus till Allmänna vägars underhållande
får af Hemmans-åböerna, som dertill äro an-1
slagne, hämtas, dels att dessa sistnämnde må äga
lätt, att hvarest grus icke annorstädes än 'inom
inägor finnas, det derstädes obehindradt hämta,
dels ock att vägalottsägare, som hafva vattutrurn?
mor att underhålla, må dertill få, å angränsande
skog, fritt fälla och begagna nödigt virke.
H arvid anförde Herr Prosten Doctor Hesselgren,
att han, utan att vilja bestrida de grunder,
som Betänkandet innefattade, likväl troddej
att mångå olägenheter skulle undvikas på sådana
ställen, der grus icke vore att tillgå annat än på
längre afstånd eller på Inägor, om Jordägaren af
Domaren ålades, att ej hindra grushämtning,'
då ersättning derföre blefve honom erbjuden.
Riksdagsmannen Nils Mansson instämde haid
uti sfi mycket häldre, sorn på flera orter i Skåne
ej
Den 19 Janl*
ej fanns utägor pä närmare afstånd å'n flera mils
hvarföre Riksdagsmannen ansåg den Jordägare, på
hvars ägor grustillgång fanns, höra vara skyldig
att tillåta, det erfordeUgt grus till allmän Vägbyggnlng
derstädes finge hämtas, tit Supra.
Ex Protocollo
A. 7. Walilstjerna.
Uppläst lior. Högloft Ridd. och Ad. d. ig Juni.
__ .— Hög v. Prest - Ståndet d. 20 —
•— — Vällofl. Borg. Ståndet d. ig —
.— *— Hederv. Bonde-Ståndet d. ig
Vördsamt Memorial!
Uti särskildta till Hedervärda Bonde - Ståndet
ingifna och derifrån till I.ag - Utskottets handläggning
remitterade Memerialer, är af RiksdagsEulimagt
igen fran Jönköpings Rän Petter Christoffersson
hemställt, det de hemmans innehafvare,
som på sina ägor hafva Vattufall, må fritt och
utan afseende på föreskriften i 20 Cap. 4 §.
Byggn. Balken, samt utah atal af ägarne till
skattlagde Qvarnar, få uppbygga så kallade husbe»
hofsqvarnar, och af Riksdags - fullrnägtigén från
Christianstads Eän Hils Persson åter föreslagit,
att den omgång, som med iakttagande af hvad
berörde Capitel stadgar, uppstår då rättighet till
husbehofsvader- och vatten - mjölqvarnars anläggaing
vill sökasj matte helt och hållet försvinna
och
Den t § juni.
6tti icke äga ratti v‘id andra tillfälletl ari ciå
skattläggning till tulltägt a Sadan qvarn begå res,
titan Uppfarandet af omförmälte qvarnar blifva
obehindradt för den hemmans åbo, sorn dertill ä*
ger lägenhet och. förmåga.
Sedan Lag - Utskottet ansett sig bora i sätil-1
faiantiätlfe metl Allmänna Besvärs- och Oeconct.1
inie - Utskottet till pröfning företaga omformat,
te Uag-föiänd ringsfråga, såsom tillika innefattande
fett allmänna landthushäliningen förande arinne, sä
hafva Utskotten funnit skäligt, att öfver förberörde
Memorialet, äåsont med hvarannan äg anda
Oskiljaktigt sammanhang, på en gång sig utlåta.
Uc- qvarnar, sorn i äldre tider blifvit aril1
lagde och hvarå, efter föregången skattläggning,
förmälning af spannmål emot tull är vorden tillåten,
hafva val då, i ändamål att den. arligä
skatt, som dem blifvit ålagd, måtte kunna utgå,
erhållit en uteslutande rätt att slik förmälning at
angränsande verkställa, på hvilken grund flera
af dessa qvarnar ingått uti rustnings- och indelnings
- verket; men de förändrade omständigheter,
som sedan, genom landets uppodling oell
fen tilltagande folkmängd inträffat, hafva derefter
föranledt dertill, att utan berörde qvarnars förfördelande>
mjölqvarnars anläggning dels till
husbehof, dels. till förmälning mot tull kunnat
tillåtas*
Des- •
4!<le Ht N:ö S9, gd*
7oG
Den j g Janl'.
Dessa dels fran äldre tider varande, dels x
sednare tider tillkomne qvarnar, äga nu mera
icke hagon egentlig monopolisk rättighet, till förhindrande
af nya husbehofs- och tullqvarnars inrättande,
och det är enligt Dag och gällande
^Författningar icke betaget någon hemmans innehafvare,
sorn å sina ägor har lagenhet til! mjölqvarnars
anläggning, att en Sadan förmån begagna,
när han i behörig ordning sig derom anmäler.
Men då äfven vid de tillfällen, när dessas
inrättande blott till husbehof blifver till föremål,
det likväl är nödigt att tillse, det tredje
mans rätt ej för nära trades, och att dervid hafves
afseende på det behof, som genom folkmängdens
tillväxt eller andra omständigheter kan hafva
tillkommit, så att a ena sidan ägarne af de
skattlagde qvarnar icke blifva uturståndsatte att
utgöra den årliga skatt af dessa till Kongl. Majit
och Kronan, som af dem är beräknad, i hvilket
amne bemälte ägare böra /å höras, och att, ä
den andra åter, i afseende å anläggning af vatten
mjölqvarnar, nästgränsande hemmansägare icke
förfördelas genom skada af uppdämning på deras
ägor, hvilket sistnämnde icke annorledes än genom
anställande syn, med tillförlitlig säkerhet,
kan utrönas, linna Utskotten sig icke kunna tillstyrka
någon förändring af hvad Dagen i <?o Gap.
Byggninga - Balken uti ifrågasatte ämne föreskrift
ver till iakttagande.
Till Riksens Höglofl. Stånders bepröfvandé
Valder likväl detta jemte den särskildta mening,
uti
Den 19 Juni1,
Uti hvilken tvänne af Utskottets Ledamöter stadrint,
vördsamt öfverlemnadt. Stockholm den 18
Maj 1815.
På Riksens Högloft. Ständers Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie - Utskotts väg
-
nar.
På Högloft. Riddersknpet
och Adelns Ledamöters
vägnar
H. F. Strömfelt
A. Lantingshausen.
På Va Hofi. BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar
E. G. Hulm.
Aud, Fredin.
På Högvördig! Prest■Ståndets
Ledamöters
vägnar
Joli. Olof. Wallin,
A. Wikblad.
På pjeder v. BondeStåndets
Ledamöters
vägnar
Petter Jernström.
Nils Mänsson,
A. J. Wahlstjerna'.
' ^
Utdrag a f Protocollet, hullet Uti Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie
- Utskottens Beredning den 21
April 1815• f
S. D. Profocollet för den 14 dennes justerades,’
äfvensom till justering upplästes Beredningens
Be
-
■
' A
7 o 8 Ben. 19 Juni.
betänkande, i anledning af Riksdags - Fullmägti-'
ges Petter Christofférssons från Jönköpings Län
och Kils Pehr ssons frän Christianstads Län Memorialer,
om obehindrad rättighet för hemrnansägate,
att uppföra och begagna liusbehofs mjölqvarnar.
Herr Lectoren och Prosten Fellenius yttra,
de härefter: — - •— — ■*--
Vördsamt betänkande.
Det a o Capitlet af Fyggninga - Falken torde
böra anses såsom blott oeconomiskt, och i detta
afseende, jemte förvarandet af medborgares
inbördes rättigheter samt försäkrandet af beskattningspligten
till Staten, först och x synnerhet
böra befrämja Landtmannens Industrie och förädlingsrätt
af egna producter. Jag lernnar derhän,
huru detta dock kan vinnas. Jag vigar tro, att
om alla de formaliteter, sorn 4 §. derstädes föxeskrifver,
skola ofelbart följas och iakttagas, idoghet
och ' konstflit mera måste afskräckas, än till
nyttiga och ‘ Landtbruket gagnande företag uppmuntras.
Jag vågar med exempel styrka, att
motverkande hinder just i dessa och dylika omvägar
förefalla och att Landtbrukaren snart står
betagen den ädlaste frukten af sin flit och omtanka,
eller måste slösa tid oell mödor, som för
Landtbruket kunde nyttigare användas. Dessa exernpel
tyckas böra betänkas:
En
Den 19 Juni.
7°9
En Landtman finner pä sina ägor ett vattensjukt
kärr: ihan har affall för vattnet: han leder
■det genom gräfning i ett genom vallar och af
naturen slutet Samlingsställe: hans utdikade kärr
kan odlas: han vill förädla produeterna af sin
flit och han bygger vid alfallet frän sin iilla insjö
en husbehofsqvarn; men den blir belägen i
granska]) af skattlagda qvarnar: han underkastas
en vidioff ig rättegång: de skattlagde skola höras:'
processen kostar tilläfventyrs lika mycket med
det på egendomen nedlagda arbetet: kanske han
vinner, kanske icke; men hvad vinner lian? hvad
strax ju hade bordt vara en skälig vedergällning
för landtbruks flit, konst, och kostnad och för
ett patriotiskt företag. En annan har på sina ägor
ett af naturen danadt vattenfall, han vill bygga:
ägaren till den på districtet skatlagde qvarnen
skall, höras: de lagliga formaliteterna i ali
vidlöftighet skola fullfölja^: han får eller får icke:
i förra fallet, hvad honom ju strax bör tillkomma,
att göra nytta af sin egendoms belägenhet
till sina produeters förädling: i sednare fallet,
förlust af tid och dagsverken till den skattlagda
qvarnen, der han då af gunst och godhet
får ändtligen sin säd förmålen och har till öfvermål
sin förlorade rättegångskostnad. Hvartill
leder då detta lagens rum? En oeconomisk lag
bör ju fullt svara mot sitt ändamål, den bör ju
öppet och lifligt befrämja och uppmuntra landthushållning,
Industrie och konstflit, på ett sätt,
som styrker och utvidgar dessa vigtiga ändamål ,
dä
Den i g Juni.
då den lilsa klokt kan förvara , medborg ares, Stats
och Kronans tillständiga rätt.
Jag vagar derföre vid detta Lagens rum
och i synnerhet vid 4 §. af 90 Cap. Byggn. B.
föreslå den ändring, eller kanske rättare förklaring,
att hvar och en äger att anlägga en Husbehofs
vatten - mjölqvarn, sedan LandshöfdingeEm
betet målet pröfvat, efter en på stället föregången
oeconomisk Besigtning af kunniga och
förfarne män: att en sådan besigtning egenteligen
bör hafva till föremål anläggningens stoflek
och beskaffenhet, egendomens och Landthiukets
nytta och gagn samt qvarnars förfång och skada
af uppdämning och annan tillfällighet.' att
skattlagde qvarn - ägares hörande icke bör äga
ram, utan örn anläggningen är af större betydenhet,
såsom öfver 100 eller 150 tunnors förmälning:
att husbehofs qvarn - ägaren kan i den
händelsen för sitt qvantum skattas, sorn då beräknas
den skattlagde tillgodo; men att detta hörande
då egenteligen bör förekomma, när Husbehofs
qvarn - ägaren anmäler sig till skattläggning,
för att med sin anläggning betjena orten.
Uti denna mening instämde Riksdagsmannen
Fetter Jernström från Westerås Län. Ut
Supra.
Ex Protocollo
A. J- Wahlstjerna.
Ut
-
D cn j 9 Jani- 711
Utdrag af Protocollet, hullet hos Riksens
Högloft. Ständers Lag- samt
Allmänna Besvärs och OeconomieUt
skott vid Plenum d. 19 Maj 1815.
S. D. Upplästes samfäldta Beredningens Betänkande
i anledning af Biksdags - Fullmägtige Pehr
Christofferssons från Jönköpings Län och Nils
Pehrssons från Christianstads Län Memorialer om.
obehindrad rättighet för hemmansägare att uppföra
och begagna husbehofsqvarnar, tillika med
Herr Prosten Fellenii afgifne särskildta yttrande
i ämnet; och förklarade Biksdagsfullmägtigen filik
Jansson från stora Kopparbergs Län att han
för sin del uti sistnämnde mening instämde. Ut
Supra.
Ex Protocollo
A. J. Wahlstjerna.
Uppläst hos Höglofl. Bidd. och Åd. d. 19 Juni.-
_
Högvörd. Prest-Ståndet d. 20 —
,
Vällofl. Borgare-Ståndet d. 19 —
— Hederv. Bonde-Ståndet d. 19 ~~z
Vördsamt Memorial!
Sedan till följe af Kongl. Mnj.-ts Nådiga Proposition
den 8 sistlidne Mars, angående ersättning
af
T)en i g Juni',
af den förlust i årlig inkomst allmänna Bsrhlius
- inrättningen i Stockholm lidit genom Storfurstendömet
Finlands afträdande, .Riksens Höglofl.
Ständers Stats - Utskott genom afgifvet Betänkande
den 26 derpå följande April föreslagit,
att den genom nu gällande Revillnings - Förordning
den 18 A tig- 1812, 4 Art. 5 t Mora,
fasstäide stämpel - afgift 4 sk. å hvarje pär spelkort,
som tillverkas, blott hälften, som i Stockholm
bör erläggas, matte såsom ersättning för berörde
förlust blifva anslagen Allmänna Barnhuset,
med rättighet för Directionen att sjelf uppbära och
CoritroUera hela denna afgift, deraf den andra
hälften skulle af -Directionen levereras till Rik§.
gälds-Coptoiret, äfvensom Höglofl, Utskottet hemställt
om icke på,lika sätt till understöd för Barnhusen,
eller der sådana ej finnas, Fattig-Försörjb
in gen i de öfriga Städer och Orter i Riket,
hvarest spelkort tillverkas, hälften utaf den af.
gift, som derföre hör erläggas, likaledes måtte hädanefter
till dem upplåtas emot det att uppbör,
den och controllen hära af vederbörande bes örjes
samt deri andra hälften af de inflytande medlen
till Riksgäl Is - Gontoiret insändas, så hafva Högvördige
Prest-, Vallöf!. Borgare- samt Hedervärda
Bonde - Stånden bifallit Stats-■ Utskottets förbe,
rörde Betänkande samt derom genom ProtocollsUtdrag
lemnat Bevillnings - Utskottet underrättelse,
för att kunna iakttaga, hvad Betänkandet
innefattar; men Höglofl. Ridderskapet och Adeln
här åter till en början öfverlemnat detsamma,
jern*
]Den 19 Juni, 713
jemte Herr Grefve Henning Gyllenborgs dervid
gjorde anmärkningar, till delita Utskott.
Hå Revillnings - Utskottet, sorn i grund af
förenämnde irenne Stånds åt Stats - Utskottets Betänkande
lemnade bifall, uti dess afgifVande Sevill
nings - Project iakttagit, hvad bemähe Stånd
i afseende på Stämpel - afgiften å kort samt cunfrollen
och upbörden deiå, heslutit, icke kunnat
till granskning och öfverläggning företaga Herr
Grefve Gyllenborgs vid den föréslagne afgiftens
fördelning samt uppbörden och confrollen derå
gjorde anmärkning, enär T ren ne Stånd derom redan
beslutit, så har Utskottet trott sig böra sådant
för Riksens Höglofl. Ständer vördsammeligen
tillkännagifva', och får Utskottet härjemte bifoga
Riksdagsmannen Wessings vid förberörd#
fråga gjorde särskildta anmärkningar, Stockholm. •
den 16 Juni rör;,.
På Höglofl. Ridd. och På Högvörd. PrestAdelns
Ledamöters
Yägnar
Carl Stellan Mörner,
På Vällofl. Rorgarp
Ståndets
Ledamöters
vägnar
Mils Limnelius,
Wb
Ståndets Ledamöters
vägnar
Olof. Bjurbäck
På Hederv. RnndeStåndets
Ledamöters
vägnar
Joli, Magn, Wessing,
Henr. Christ, Zanr,
An- /A
Den 19 Juni.
Anförande af Riksdagsmannen J. M. Wessing.
Jag anser Höglofl. Stats - Utskottets Betänkande,
att kort stämpel - afgift i öfriga Städer och Orter
till Barnhus eller Fattighus, ej är bestämdt yttradt’,
utan torde leda till dispyt Stad och Land emellan
; i vissa Län kunna Kort - Fabrique-r vara
inrättade pä Landet, i andra uti Städerna. Denna
afgift har förut helt och hållet ingått till Statens
behof. Om nu Stad eller Socken, der kortfabriquen
är inrättad, ensam skulle vilja tillvälla
sig den beviljade stämpel. afgiften, anser jag detta
såsom orättvisa för hela Länet; jag yrkar derföre
bestämdt måtte utsättas, huru denna Bevillning
skall fördelas eller att det må stå hvarje
Län fritt att derom bestämma, och i händelse
Stad och Land ej skulle kunna om fördelningen
öfverenskomma, afgiften då måtte i någon förut
Stad och Land gemensamt tillhörande (lassa insättas.
Enligt med Originalet intyg3r
Uppläst hos samteliga Riks - Stånden den 19 Juni.
Kongl. Maj:ts
Kådiga Skrifvelse till Riksens Ständer,
angående ansvar för åverkan
Henr. Christ. Zaar.
Den 19 Juni.
å de till befordrande af Skogarnes
återväxt skeende Planteringar, och
om sättet att leda dylika förbrytelser
i bevis.
L/edati rnvånarne uti Malmöhus Din genom
en den 32 October ign träffad och af Kongl.
Majit i Nåder fastställd öfverenskommelse, forbundit
sig, att till skogsplantering använda hvart
femtionde Tunnland af deras jordägor och att
dessutom besörja plantering vid de atlrnänna vägarne;
så har Landshöfdingen i bh rörde Län, i
anledning deraf, att hagen för fullbordandet af
denna nyttiga hushållsanstalt skall betydligen mindskas
derigenom, att personer finnas, hvilka snart
sagdt i hvarje uppväxande träd se sin fallenhet
retad, att detsamma borrthugga, upprycka eller
på annat sätt förstöra, oaktadt kraftiga utvägar
häremot meddelst vitén å de brottsliga och belöningar
för angifvarne blifvit vidtagne, i underdånighet
hemställt, dels att åverkan å dessa
planteringar måtte beläggas med urbota straff, en*
ligt de i 40 Cap. 5. §. och 43 Gap. 1 och 2 §§•
Missgernings - Balken stadgade grunder, dels att
bevisningssättet för en slik förbrytelse kunde sålunda
förändras, att enahanda undersökning, som
uti 52 Cap. 2, §. samma Balk medgifves, måtte
varda tillåten, när åverkan skett; att då sådant
träd finnes hos en apnan, innehafvaren må vara
förbunden visa sin åtkomst dertill; oell att likasom
-
Den 19 Juni.
Jcasom för vakter blifvit stadgadt, de personer,
hvilka såsom tillsyningsman tillsattas, må äga rätt
att med Éd vita, hvad de kunna utröna under
åliggande bevakning och deras vittnesbörd gälla
såsom halft skäl, samt bevisningen anses
fullkomnad, då en person dessutom derom afgifver
sammanstämmande vittnesmål.
Då det kraftigaste medel att för framtiden
förekomma en med skäl befarad skogsbrist ofel-,
bart finnes i folkets egen omtanka och benägenhet,
att genom plantering bereda skogarnas återväxt,
och Kongl. Maj:t, Som med synnerligt Nådigt
välbehag ansett den anstalt , hvilken invånarne
uti Malmöhus Län, der berörde brist
redan stigit till siri höjd, i detta afseende vidtagit,
finner det vara af vigt, att skydda ett så
gagnelig! företag ifrån tillgrepp och förstörelse
génom bestämmande af ett emot ändamålet svarande
straff; så har Kongl. Majtt, med afseende
å hvad sålunda blifvit anmäldt, härå velat fästa
Riksens Ständers uppmärksamhet och genom öfverlemnande
af Landshöfdingens underdåniga
hemställan, samt de särskildta yttranden, som
Stats - Rådets Ledamöter och Högsta Domstolen
afgifvit, bereda Riksens Ständer tillfälle, att föreslå
den författning sorn i detta hänseende kan
anses nödig; hvarefter Kongl. Majit vili sitt beslut
i saken fatta,
Kongl, Majit förblifver Riksens Ständer med
all
Den 19 Juni.
717
all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Stockholms Slutt den 31 Maj 1S15.
C A R L.
L. P. Risell.
Stormägtigste Allérnådigste Konung!
I^öranledde af den Nådiga Omsorg Eders Kongl.
Majtt visar för Dess Eikes och undersåters gemensamma
bästa, samt uppmuntrade af det kraftiga
bidrag, Som Vid alla tillfällen Utmärkt lemnäs
till Ilandets förbättrade tillstånd, hafva Malmöhus
.Läns inbyggare under deri 22 October
1811 träffat en af Eders Kongl. Majit under den
8 April 1813 i Nåder fastställd, och med Nådigt
välbehag ansedd öfverenskommelse, att till
skogsplantering använda hvart femtionde tunnland
af deras jordägor, hvarmed ock, så val sorn
särskildt med plantering vid allmänna vägarne,
i allmänhet är gjord början, och hvars fullbordan
kommer att handhafvas och vårdas till vinnande
af det åsyftade ändamålet.
Med känsla af missnöje, som mindskar hågen
för denna nyttiga hushålls-anstallt, har dock
ortens invånare funnit, att oansedt de kraftiga
anstalter, sorn blifvit vidtagne medelst vitén å
ka
T)en i g Junti1 \
de brottslige oell belöningar för ärtgifvarné, har
dock åverkaren och vähisverkaren snart sagde
i hvarje uppväxande träd funnit dess båg och
fallenhet retad att detsamma borrthugga, upprycka
eller på annat sätt förstöra, äfvensom de lemningar,
sam i vissa trakter blifvit bibehållne af
naturens egen produet af skog, städse förstöras
af tillgripärens hand.
iEders Kongl. Maj:t har i Dess Nådiga stadfästelse
å omförmäldte öfverenskommelse behagat
i Nåder lemna den förtröstande försäkran, att i
deri då tillika väckte frågan örn ett förökadt ansvar
för åverkan å planteringarne, och om mättet
att leda dyiika brott i bevis, skulle .framdeles
blifva lemjiadt Nådigt beslut.
Drifven af min allmänna pligt och af den
enskildta, hvilken i Länets inrättade Hushållssällskap
blifvit fästad vid min befattning, oell dessutom
påkallad af nödvändigheten, sa villa det
med planteringen åsyftade ändamål skall kunna
vinnas,, vågar jag nu i underdånighet utbedja
mig Eders Kongl. Majus Nådiga uppmärksamhet
på vigten af detta ämne, med underdånig hemställan,
om icke Lagens stadgande i allmänhet
bör dervid komma under öfvervägande, både i
anseende till bevisningssättet och sjelfva ansvaret
för brottet.
Den lindring I straffet, som Lagen tillåtit
å skogsåverkan, i jemförelse till den derigenom
våld
Den 19 Junti 719
våldförde äganderätten, synes hämta sin grund
från forntidens behof att få skogén undanröjd, för
att verkställa landets odling; ty då Lagen i 40
Cap. 5. §. Missg. Balk. stadgat tjufva bot förden,
som stjäl frug t ur annors Trädgård, ehuru ägaren är
bättre i tillfälle att vårda densamma, än dess aflägsne
varande skog, och lika ansvar för den , sorn stjäl annors
huggna ved, ehuiu trädets värde genom fällningen
är förmindskadt, då Lagen. 43 Cap. 1 och 2, §§.
Misse b. bjuder lika straff i tveböte för den som stjäl
å åker och äng, säd, skuren eller oskuren , hö eller
halm, stackad eller ostackad, samt fisk, utur annor
mans dammar eller fisketyg; ehuru äfven denna e.
gendom bättre kan vårdas från slikt tillgrepp, och
då skog är lika dyrbar egendom, svårare att restitu.
eras och vårdas samt finner flera afnämare än förr
beskrifne egendom ; så synes den ojemförligt lindriga
bestraffningen nu mera ej vara tillämplig^
då allmän brist å denna nödvändighetsvara ät
för handen, då de obetydliga böter, hvarmed
åverkarens våldsgerning är belagd, i intet afseende
svara mot qvalificationen af ett brott, som
till beskaffenhet och påföljd för ägaren, genom
förlust af en dyrbar dess tillhörighet, ager med
tjufnad närmaste samband och egenskap, och följaktligen
synes böra stämplas med enahanda vanära
i bestraffningen, som annan tjufnad.
Genom Kongl. Författningen den 30 April
1777 är väl vid åverkningar å trän, planterade
till prydnad, faststäldt, jemte större böter, den påföljd
för åyerkaren att sittg till åtlöje med en
qvist
Déti ifj Juni'.
qvist i handen, och visserligen torde denna paföljd,
såsom förödmjukande, icke vara U!an verkan;
men den synes likväl ej vara relativ till
elen händelse, att en mårts heta Elders möda oell
värd för det nyttiga oell prydliga, i ett moment
härjas och ödelägges af Nidingens hand, stundom
för att begagnas till något obetydligt behof,
stundom afven af blott ilska och okynne, utan
att deraf dråga annan båtnad, än hämndenS, ilskans
öller afundens tillfredsställelse.
för bevisningen af dylika brott mötér i öfrigt
mycken svårighet. Tvä vittnen kunna sällan
Våra att finna vid dessa händelser, Och erfarenheten
visar öfver allt, att sä länge bevis-'
ningen endast blir till. hälften åstadkommen, har
än aldrig någon åverkare dragit i betänkande, att
svärja sig fri. Exempel kunna framtes i öfverflöd,
då de afliuggna eller afsågade träden och
grenarne funnits i åverkarens vård och förvar, då
qvarstående stubben och den bortförde stammen
passat jemt tillsamman, dä följakteligeii ej mindsta
tvifvel kunnat äga rum orri åverkaren; men likväl
har denne ej kunnat fållås saker, derföre ätt
ingen sett då våldet' Verkstäldes, och derföre att
han ej efter nU gällande Lag Var förbunden visa,
huru och hvarest han åtkommit en dylik,-  misstänksamhet underkastad, vara.
Bevisningens underlättande i dylika fall ar
således af en hufvudsaklig vigt. Dertill hörer:
i:o Att då åverkan eiler slcogstjufveri skett,
enahanda undersökning måtte våra tillåten, sorn
i ^2
Den 19 Junti
i 52 Cap. a. §. Missgernings - Balken Kr medgifven;
2:0
Att då skog finnes hos någon i förvar,'
sådan sorn målsägaren förlorat, innehafvaren må
vara förbunden att visa, att han den å egna ägor
huggit, eller bevisa af hvem han den bekommit,
och som, derest ransakan ej sker å färsk
gerning, då de huggna träden äro råa och ej upp^
hug.gne, och stamtnarne bibehållne, som kunna
lätt passas och jemföras med stubben, ändamålet
ej kan vinnas, så blir genom en slik påbuden
bevisning, ehvad orten är skoglös eller ej, någon
oreda eller osäkerhet i äganderätten för iunehafvaren
icke alt befara; och
3:0 Torde på lika sätt, sorn för vakter är tillåtet,
de personer, hvilka såsom Tillsyningsman
tillsättas, blifva berättigade, att med Ed vita,’
hvad de derunder kunna utröna 1 tillämpning å
deras åliggande bevakning, och deras vittnesbörd
således gälla såsom halft skäl samt bevisningen
anses fullkomlig, då en person dessutom derom,
sammanstämmer i sitt vittnesmål.
Så vida Eders Kongl. Majit täckes i Nåder
göra afseende å dessa underdåniga framställningar,
så torde ett önskadt tillfälle vid nu snart
förestående Urtima Riksdag inträffa att deröfver
höra Riksens Ständer, om Eders Kongl. Majit
anser sakens beskaffenhet sådant påfordra.
Med
4:(le B. N:0 91, 92.
5ta T)m 19 Jani'.
jkfed djupaste undersåtlig vördnad, nit och
trohet framhärdar till dödsstunden
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl Majus
Malmö Lands-Cantzli underdlinigste troplfgngste
_ tjenare och undersäts
d, 21 Januari 1815*
W. af Klinteberg. ■
J. N. Hoffman»
Eika lydande med det'till Kongl. Majus Justi
tias - Revisions - Expedition ankomne original,
intygar
Ex Officio
N. Snoilsky.
Tjenstförrättande Cantzlist
i Kongl- JustitiasRevisions
Expedition.
Utdrag af Protocollet öfver JustitieeÄrender,
hållet uti Konungens Högsta
Domstol den 26 Maj i§13-
S. D. SeJ an handlingarne, lörande den af
Kongl- Majus Befallningshafvande i Malmöhus
Eän till Kongl. Majus Nådiga fastställelse anmälte
förening Länets invånare emellan an
gåen
-
•Den.. 19 Jutiii
gående Skogsplanteringen, bland Hogsta Domstolens
ledamöter cireulerat, återställdes de nu af
H aris Excellence Herr Grefven och justitiieStats
Ministern , hvarefter Hogsta Domstolen, i
afseende på de tvänne till dess underdåniga utlåtande
remitterade ämnen, angående straffet för
åverkan å planteringarne och förändring flaf bevisningssättet,
Förenade sig örn följande underdåniga
yttrande:
I afseende på den förstå Frågan, eller angående
bestämmande af urbota straff för åverkan,
fann Högsta Domstolen den af erfarenheten besannade
anmärkning äga rum, att beskaffenheten
af ijelfva bestraffningen mindre verkar till förekommande
af en förbrytelse än Öfvertyg® Isen att
ansvaret, hurudant det må Vara, säkert skalig drabba
förbrytaren.
Då straffet icke är stadgadt 1 ett så alldeles
olämpligt Förhållande till brottet, att det sednare
medför en fördel sorn öFvervåger olägenheten
af det förra, så föröfvas icke förbrytelsen med
liknöjdhet för bestraffningen, men Under den förmodan
att, genom br;st på bevis, densamma icke
kan tillämpas. På sådan grund och då det, genom
Allmänna Dagen i 11 §. af q o Gap. Missgernings-'
Balken samt f>4 §. af Förordningen angående
Skogarne i Riket den i Augusti 1805, stadgade
Straff mot sådan slags åverkan, synes vara i förhållande
till brottets beskaffenhet tillräckligt för
ändamålet, då behörig uppmärksamhet och omtanka
användes till åverkarens Upptäckande och bé
strafFan;
-
Den 19 Juni.
straffande, isynnerhet som landshöfdingen ager
att särskildta vitén förelägga, ansåg Högsta Domstolen
någon ökad bestraffning, i förevarande fall,
så mycket mindre vara af nödvändigheten påkallad,
sorn det å Hands Cantzliet i Malmö, vid
Iiänets invånares sammanträde- den 23 October
1811, hällne Profocoll utvisar, att slika förbrytelser
sällan blifvit upptäckta och erfarenheten således
ännu icke bestyrkt otillräckligheten af ansvaret,
örn det alltid kunnat tillämpas.
I afseende på den andra frågan åter, angående
rättighet för den som anträffar åverkaren
i gerningen, att derom vittna, förekommer, att
om å ena sidan bevisningen af åverkansrnål, så
mycket möjligt är, bör göras lätt att åstadkomma,
för att tltrota ett, särdeles i Skåne, öfver hand
tagande okynne, lärer dock å den andra sidan
den anklagades tillständiga skydd under Hagen
förtjena en lika omvårdnad, hvartill hörer, att
icke ett allt för vidsträckt tillfälle öppnas till enskild
förföljelse, genom det angifvaren får med
Ed fästa sin uppgift, såmedelst inot den anklagade,
genom blotta käromålet, åstadkomma halfva
bevis och betaga honom den rätt tili reconvention
han för en kanske falsk angifvelse annars
skulle äga. Dessutom och då bevisningen,
särdeles i brottmål, i hufvudsaklig måtto beror
på öfvertygeisen om helgden af edgångar, vore
i denna del fot allmänna säkerheten högst äfventyriiga
följder att befara, genom den lättsinnighet
deras möjliga missbruk i förevarande fall och.
alvea
Den j g Juni.
afven blott vanan af ständiga värjemålseders afhörande,
skulle hos allmänheten åstadkomma, och
hvilka betydliga olägenheter icke i något hänseende
kunna ersättas genom upptäckten af några
skogsaverkare, afven i det fall att tillförlitlig
säkerhet alltid kunde till angifvarens vittnesmål
fästas. Grunderna för den i it §. 17 Cap. Rättegångs-Balken
stadgade rätt för vakter och dem
som Rättens eller Konungens Befallningshäfvandes
ärenden gä, att vittna om det som dem derunder
händer, äro tydligen utvecklade i Kongl.
Brefvet den 4 Juli 1741, nemligen, att vakter
merändels äro ensamma och böra derföre så mycket
mera fredas, sorn allmänna säkerheten derunder
beror, att de, som skola freda andra, sjelfva
njuta skydd och säkerhet, oell sådan vakt eljest
skulle kunna saklöst öfverfallas, då han står
på post och ej får gå derifrån, samt att de åter,
hvilka Rättens eller Konungens Befall ningshafvandes
ärender gå, dagligen och stundligeti skickade
att uträtta hvad dem befalles, icke kunna
hvarje gång taga vittnen' med sig. Och som dessa
omständigheter icke äro hit lämpetiga och
Kongl. Maj:t på sådan grund, så väl gönom ofvanbenämnde
Bref af den 4 Juli 1741 sorn ock
genom Kongl. Brefven den 26 Augusti 175;
och den 16 Maj 1764, af hvilka det sednare rörer
enahanda fråga, sorn den nu förevarande, afslagit
en sådan vittnesgildhet för åtskilliga der
uppgifne personer, ansåg Högsta Domstolen densamma
icke eller för dem, som anträffa åverkaren
under utöfningert af sjelfva förbrytelsen, böra äga
ram. PS
Den J 5 Junii,
Pa ofvar>anförde grunder och da de af Malmöhus
Pans invånare nu väckta frågor röra arn-,
nen, hvilka uti Missgerning» och. Rättegångs Balkarne
alhandlas och således icke höra till omständigheter,
hvilka nar- sorn hälst kunna ändras,, utan
sådan ändring bör ske i enahanda ordning som.
uti andra delar af allmänna Lagen , ansåg Högsta
Domstolen sig böra i underdånighet afstyrka
hvad angående så val straffets skärpning som förändring
i bevisningssättet för åverkansmåf i Malmöhus
Län, blifvit i underdånighet, hemstalldt..
In fidem ProtocoIIi
G. F. Bergencreutz*.
Pika lydande med Originalet intygar
Rx Officin
N. Snoilsky^
Tjenstförrättande Cantzlist il
Kongl,. Justitia-Revisions,
E^pedito.n.,
Utdrag af Protokollet öfver JustitiaÄr
en der> hullet uti Kongh Maj:ts;
Högsta Domstol den 22 Maj i8i5«
S, IX F örste Expeditions-Secreteraren Risell an4
mälte t underdånighet, att Kungl, Maj:t, uti Nådig
Re—
Den 19 JunU
727
Bemiss elen 7 Februari detta ar, infordrat Hög.
sta Domstolens underdåniga utlåtande öfver ett
af Kongl. Majtts Befallningshafvande i Malmöhus
Fän deri £i silstledne Januari till Kongl. Majit
irjgifvet Memorial, hvilket nu upplästes, innehållande;
att Malmöhus läns inbyggare devi 23
Qctober i3n träfFat en af Kongl. Majit den
R April 1813, i Kader fastställd öfverenskommelse,
att till skogsplantering använda hvart femtionde
tunland af deras jordägor, att början så
väl dermed, som särskildt med plantering vid
allmänna vägarne blifvit gjord; men alt de kraftigaste
anstalter medels.t vitén och belöningars
utsättande för angifvare, icke varit ti 11 räck 1 ige
att förekomma åverkan derå, af hvilken anledning
och då Kongl. Majit i Dess Nådiga fastställelse
å. oinförmälte öfverenskommelse, tillika
lemnat den försäkran, att angående de då jemväl
väckte frågor om ett förökadt ansvar för åverkaren
å planteririgarne och om sättet att leda
dylika brott i bevis, framdeles vilja meddela Nådigt
beslut; Kongl. Majits Befallningshafvande t
underdånighet hemställt,om icke Lagens stadgande i
allmänhet borde dervid komma under öfvervägande,
och har Kongl. Majits Befallningshafvande rörande
första frågan, eller ansvaret för åverkan,
på anförde grunder, ansett detsamma böra stämplas
med enahanda vanära i bestraffningen, som
annan tjufnad, och beträffande sjelfva bevisningssättet,
trott dertill höra: 1:0 Att då åverkan eller
skogstjufveri skett, enahanda undersökning bord©
vara tillåten som i 53 Cap. tt §• Missgernings
Bal
-
Den 19 Juni'.
■Balken Sr medgifven; 5:0 Att da skog finnes hos
någon i förvar, sådan som målsagaren förlorat,
innehafvaren måtte vara förbunden visa att han
den å egna ägor huggit eller bevisa af hvem han
den bekommit; och som, derest ransakning ej
skett å färsk gerning, då de huggna träden voro råa
och ej upphuggna, utan stamtnarne bibehållne, som
hunna lätt passas och jemföras med stubben, ändamålet
ej kunde vinnas, så blefve genom en slik
påbuden bevisning, ehvad orten vore skoglös
eller ej, någon oreda eller osäkerhet i äganderätten
för innehafvaren icke att befara; och 3:0
borde på lika sätt, som för vakter vore tillåtet,
de personer, hvilka såsom tillsyningsman tillsättas,
vara berättigade, att med Ed vita hvad de derunder
kunna utröna i tillämpning af deras åliggande
bevakning, och deras vittnesbörd således
gälla såsom halft skäl, samt bevisningen anses
fullkomlig, då en person dessutom dermed sammanstämmer
i sitt vittnesmål.
.Föredraganden tillkännngaf härvid, att Kongl.
Majus bemäile Befallningshafvande förut ingifvit
ett Memorial i samma ämne, hvilket blifvit genom
Kammar-Expeditionen uti Stats-Rådet anmäldt;
att Kongl. Maj:t deröfver jemväl då infordrat
Högsta Domstolens underdåniga utlåtande, samt
att Högsta Domstolen på sätt Dess Protocoll för
den 26 Maj 18x3 innehåller, yttrande deröfver
meddelat; hvarefter och sedan samma fråga,
jemte Högsta Domstolens utlåtande, genom Kammar-Expeditionen
blifvit hos Kongl. Maj:t den
39
Den i g Juni.
7*9
29 derpå följande Juni anmäldt, Kongl. Maj:f i
Nåder förklarat: att någon ändring uti hvad allmänna
.Lagen nu stadgade rörande straffet och
bevisniirgssättet för förbrytelser i åverkans mål,
för det närvarande icke kunde äga rum; men som
ilet vore af mycken angelägenhet, att alla anstalter,
som till skogarnas fredande och förbättring,
kunde lända, befrämjas och åverkningar
dera i möjligaste måtto förekomrnas, ville Kongl.
Majit, vid en tillkommande Riksdag, genom Nådig
proposition å detta ämne fästa Riksens Ständers
uppmärksamhet.
Högsta Domstolen åberopade sitt förut i detta
ämne afgifne underdåniga yttrande.
Xn fidem Protocolli
Dan. Montelius.
Lika lydande, med Originalet, intygar
Ex Officin
N. Snoilsky,
Tjenstgörande Cantzlist i
Kongl. Maj:ts JustitiaaRevisions-Expedition.
Ut
-
73* D«n ig Juni
Utdrag
af Protocollet öfver u stifta
Ärender,
hållet pä Stockholms Slott
den 31 Maj 1815.
Inför Hans Maj;t Konungen uti Stats-Rådet
i närvaro af
Justitias-Stats-Ministern, Hans Excellence Hére
Grefve Gyllenborg•.
Stais-. Råden;
Hans Excellence Herr Grefve Rosenblad.
Hans Excellence Herr Grefve Adlercreutz.
Hans Excellence Herr Friherre Fleming.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbring-.
Hans Excellence Herr Grefve af Puke*
Herr Friherre Adlerbeth.
Hof - Cantzlern Herr Friherre af Wetterstedti
Justitjas-Råden; Blom.
Maris aon Wurtemberg
Justuias-Cantzdern Grefve Trolle Wachtmeister»
Förste Expeditions-Secreteraren Risell föredrog
i underdånighet;
Landshöfdingen af Klintebergs underdåniga
skrifvelse af den ar Januari innevarande år5
hvar»
Den ig Jun‘u
73i
hvaruti formäies, att sedan Malmöhus Läns invånare,
genom en den 22 October 1S11 träffad,
och af Kongl. Mäjtt den 8 April 1813 i Nåder
fastställd öfverenskommelse, förbundit sig att till
skogsplantering använda hvart femtionde tunnland
af deras Jordägor samt att dessutom besörja plantering
vid allmänna vägarne, men hågen att
fullborda denna nyttiga hushålls-anstalt betydligen
mindskades derigenom, att oansett de kraftiga
anstalter, sorn blifvit vidtagna , medelst vitén å
de brottsliga och belöningar för angifvaren, åverkaren
och våldsverkare!; dock snart sagdt i hvarje
uppvägande träd funnit dess håg och fallenhet
retad, att detsamma borthugga, upprycka eller
på annat sätt förstöra, äfvensom de få Iemmningar,
som t vissa trakter blifvit bibehållna af naturens
egen product af skog, städse förstördes af
tillgriparens hand; så och med anledning deraf,
att Kongl. Majit i fastställelse!; å omförmälte öfverenskommelse,
i Nåder lemnät den försäkran,
att i den då tillika väckte frågan om ett förökadt
ansvar för åverkan å planteringarne, och om sättet
att leda dylika brott i bevis, Nådigt Beslut
framdeles skulle meddelas, ansåg landshöfdingen
sig nr; böra i underdånighet hemställa, dels att
ansvaret för åverkan å dessa planteringar måtte
beläggas med urbota straff, enligt de i 40 Cap,
5 §. oqh 43 Cap. 1 och 2 Missgernings-Balken
stadgade grunder, och dels att i anseende till be«
visningssätiet, måtte stadgast
73?
Hen 19 Juni'.
1:0 Åtf, (15 åverkan eller skogsfjufver! skett,’
enahanda undersökning matte varda tillåten, som
i 5a’ Cap. 2 §. Missgerriings-Balken är medgifven;
2:0 Att, då skog finnes hos någon iförvar
sådan, som målsägaren förlorat, innehafvaren må
vara förbunden visa, att han den å egna ägor
huggit, eller styrka af hvem han den bekommit;
och, 3:0 att, på lika sätt sorn för vakter är tillåtet,
de personer, hvilka såsom tillsyningsman
tillsättas, blifva berättigade, att med Ed vita,
hvad de derunder kunna utröna i tillämpning å
deras åliggande bevakning, och deras vittnesbörd
således gälla såsom halft skäl, samt bevisningen
anses fullkomnad, då en person dessutom
derom sammanstämde i sitt vittnesmål.
Föredraganden anmälte härvid i underdånighet,
att sedan Kongl. Maj:t, i anledning af
Fandshöfdingens underdåniga anmälan om de»
öfverenskommelse, sorn Malmöhus Fans invånare
träffat i afseende på skogsplantering och dess vårdande,
den 8 April 1813, med Nådigt välbehag
öfver Fänets invånares omtanka att befordra skogs-,
plantering, gillat den, till befordrande deraf, dem
emellan träffade och uti insändt Protocoll af den
22 Oclober 1811 intagne ofvannämnde öfverenskommelse
i de delar deraf, sorn angick skogsplanteringen
och de vilkor dervid blifvit föreslagme;
men hvad beträffade den tillika väckta frågan
om ett förökadt ansvar för åverkan å dessa
planteringar samt sättet att leda dylika brott'i be.
vis, Kongl. Maj:t, sedan Högsta .Domstolen, på
sätt
Den 19 Junti
733
sätt dess Protocoll för den 26 Maj berörde år
innehåller, sitt underdåniga yttrande häröfver afgifva
oell pa anförde skal afstyrkt de af Landshöfdingen
föreslagna förändringar, den 29 fia följande
Juni väl i Nåder funnit, att någon ändring
uti hvad allmänna Lagen stadgade rörande straffet
och bevisningssättet för förbrytelser i åverkans
mål då för närvarande ej kunde aga rum,
xnen tillika förklarat, att sorn det vore af mycken
angelägenhet, det alla anstalter, som till skogarnes
fredande och förbättring kunde lända, befrämjas,
och åverkan derå i möjligaste måtto förekornmas,
Riksens Ständers uppmärksamhet genom
en från Kongl. Maj:t vid en tillkommande
Riksdag afgående Nådig Proposition i detta ämne
borde fästas; så har Landshöfdingen med förberörde
ytterligare underdåniga hemställan inkommit,
hvarefter Högsta Domstolen', som häröfver
blifvit hörd, i underdånighet åberopat sitt i ämnet
förut gifne yttrande.
Högsta Domstolens uti nyssnämnde ProloePll
intagna underdåniga utlåtande afhördes, hvarefter
Justitise-Cantzlern Grefve Trolle Wachtmeister
uppläste följande skrifteligen författade underdåniga
yttrande:
Ibland Statshushållningens vigtiga föremål
intager vården om skogarne rummet näst intill
Åkerbruket, emedan under ett mindre blidt, än
mera under ett ganska hardt, luftstreck är det lika
nödvändigt, att åt Landets inbyggare bereda värn
mot
7 3'i
Den i g Juni'.
mot kölden» sorn att försörja deni med födoämnen.
Men denna sanning har först i sednare tider
blifvit erkänd. Man insåg deri icke den tid
da, vid odlingens första utbredande, skolarne
stodo endast som hinder, och deras utldanrödjande
var så vigtig till befrämjande af åkerbrukets
foretag, alt den nytta, Sorn man till byggnad
eller bränsle hämtade af ett och annat bland mängden
af nedfällda träd, nästan ansågs sorn en biomständighet.
1 IDenna tid är länge sedan förbi;
men den har lernnat efter sig beklagliga spår uti
allmänna omdömet, eller rättare i allmänna lynnet
och, intill sednare tider, äfven i Lagarne.
Sverige, der man med yttersta omsorg måste
bereda sina byggnader till skydd mot årstidernas
verkan, och der knappt mer än tre månader
om året förflyta, utan nödvändighet att begagna
eldstadernas värma, Sverige bör icke vara det
liand, der likgilltigheten för skogarnes vård längst
bibehålles; likväl sakna vi här kännedom af den
Vetenskap, som i andra Länder t. ex- Tyskland
gifvit anledning och grund åt en särskild Lagstiftning,
hvars föreskrifter, genom befrämjad regelbundenhet
i skogens användande samt omsorg
i samma mån för dess återväxt, försäkra beståndet
af de skogar, som ännu undgått förstörelsen
och bereda danandet af nya, genom anläggning
af planteringar. Vi hafva ännu icke, det är sant,
hunnit att förmindska våra skogar till den grad
som Uti Tyskland och Frankrike, der de återstående
nu vårdas af författningar, hvilka vi efter
våra
Den ig Juni.
73 ä
våra åsigfer kanske skulle kalla ytterliga; men om
vi uti behofven jemföre oss med dessa Södern
iner tillhöriga Länder, finne vF lätt skogsbristeu,
efter en sådan beräkning, vara der mindre tryckande,
än den redan äx hos oss, sorn se den ti.
depunkt nalkas, då genom det öfver höfvan tilltagande
behofvet, för att åberopa dea berättelse,
som från Landtbruks-Academiens Directeur i år
utkommit, ett tunnland jord planteradt med skog
skall gifva större afkastning än ett besått med råg
eller hvete. Det skulle dock vara oriktigt sedt,
att under afbidan på det enskildfa intresset, sora
genom ett sådant allmänt inträffadt förhållande
skulle sättas i verksamhet, afhålla sig frän kraftig
åtgärd mot det öfver hand tagande onda; genom
hvilket sätt att förfara man icke allenast
skulle blottställa för nöd och elände den generation,
som hade olyckan att finnas emellan tiden,
då medel lill skogs återväxt togos, och den då
frugten deraf kunde skördas, utan äfven beredde
ödesmål åt hela Landskap.
Band dem skulle denna olycka först, inom
Eders Kongl. Majas Rike, träffa Skåne, der Skogsbristen
redan åstadkommer en nöd, om hvilken
man, utan på stället, med svårighet gör sig fullständigt
begrepp, och som står som en varnande
föresyn för de andra Provinserna, af det öde, sorn
inom längre eller korrtare tid skall drabba dem
alla • om icke alfvarsamma hjelpmedel snart vidtagas.
Redan för flera år tillbaka började en oell
annan enskild person i Skåne att bereda återväxt af
sin
73®
Den 19 Juni'.
sin skog, samt att anlägga planteringar, hvartill
Begeringen äfven gaf anmaningar; och 1 sanning
kan uti ingen Provins företagen att dana ny skog
blifva af större betydenhet än uti den, der vid.
sträckta sandslätter samt hedar beväxte med ljung
och enbuskar , lemningar af förödde skogar, erbjuda
tillfälle till planteringar, hvilka, om de
verkställas och sedan vårdas, skulle försäkra åt
Xjandets inbyggare ett lönande öfverskott öfver
eget behof. Detta länge insedt, har nu ändtligen
blifvit föremal för mera allmänna företag; och
Skånes invånare hafva blifvit dertill ytterligare
uppmuntrade genom den Nådiga uppmärksamhet,
sorn Eders Kongl. Maj:t, på Dess Befallningshafvandes
i Malmö framställning, särskildt på detta
ämne fästat. Med den nit, hvarmed det tillkommer
Eders Kongl. Majus Befallningshafvande att
utföra Regeringens höga afsigter för allmänt val,
har Landshöfdingen i Malmö nu uti förnyad
underdånig hemställan föreslagit åtskilliga stadganden,
som han förmenar vara nödvändigt till
beredande af det hägn emot skogsåverkan, utom
hvilket inga planteringsföretag skulle äga fram.'
gång.
Uti de framställningar Eders Kongl. Majtts
nyssnämnde Befallningshafvande i underdånighet
gjort angående förändring så väl uti ansvar som
bevisninglssätt i mål angående åverkan, har han
betraktat dessa förbrytelser såsom varande af samma
natur som stöld. Jag för min del vågar i underdånighet
häruti understödja hans mening och äfven
förena mig med dan uti antagandet af de jämförelser
sem
rjOen Ig Junu
737
Sorn X.anclshöfdingen uppgör emellan det Lagbifä
lian åsyftar att utverka, samt Lagens stadgande
i .|o Gap. 5. §. och 43 Gap. 1, 2. §§. Missgerning*
- Balken. Det röjes, vid öfvervägande af
grunderna för denna 1 allmänna Lagen gällande
stränghet å eria sidan och lindrighet å den andra,
ait Lagstiftaren då ännu icke blifvit förd till eftersinnande
af skogens egenteliga värde och att
han ännu hyllade den kanske i detta ögonblick
icke alldeles utslocknade folk-fördom, att skogen,
tillkommen och växande utan menniskors åtgärd,
vore ett mindre heligt föremål för äganderätten.
Denna åsigt, fördömlig nu mera i anseende
till ali skog, är än mera uppenbart falsk, då
den angar planteringar samt de. med dem i samma
beskaffenhet varande inhägnader till skogs återväxt.
Svårligen har meuniskan kunnat med
mera arbete och tålamod tillkämpa sig äganderätt
till något föremål än till den skog, sorn frambringas
genom dessa (vänne slags företag, hvilka
i sig sjelf, såsom beredande efterkommandes
iner än egen förmon, ej arn på långt här så ,vig*'
tiga för uet enskildra som för det allmänna interesse!,
och sorn derföre fordra en vidsträckt omfattning
af uppmuntran frän Regeringen och skydd,
af Lagarna. Jag viii icke motsäga den anmärkning
Eders Kongl. Majas Högsta Domstol uti
Dess vid Landshöfdingens första hemställan afgifna.
och nu ytterligare föredragna utlåtande, i
underdånighet framställer: att beskaffenheten af
sjelfva bestraffningen mindre verkar till förekom-'
4:de
B. N:0 93, 94.
\
Deri ig Danu
kommande af en förbrytelse, än öfvertygelse!?
att ansvaret, hurudant det tua vara, säkert skall
drabba förbrytaren; men jag Vågar trö, att om en
sådan anmärkning gjordes till princip, skulle den
till en början strida mot vår nu gällande Lag-,
sorn bestämmer strängare bestraffningar fö# brott
af samma natur, t. ex. stöld, i mån af olika qyålificationer.
Snarare synes mig Lagstiftarens väl*
görande afsigt hafva varit, att, genom ökadt ansvar,
ej allenast göra hvad på honom ankofn för
att trygga sig vid besittningen af sådan egendom,
som är föremål för en mera helig äganderätt, eller
hvars vård är mera svårighet underkastad och
sorn således är ställd mera under det allmännas
vard, utan äfven att bringa allmänna opinionen
till en slags vördnad för det, hvars beskydd Lagen
mera omedelbart sig åtagit. Jag tror. att, på
de grunder jag 1 underdånighet anmält, skogsplanteringar
icke äro utan rätt att blifva hänförde
till antalet af de föremål; som redan njuta ett
sådant Särskildt hägn. Le äro en slags ödling ,
men den mest oegennyttiga af alla; ty man arbetar
för efterkommande, och det är således hoppet
för en kommande generation, som våldsver#
karen förstör. Han gör dessutom till intet, genom
ett tilltag, frugten af tjugu eller trettio eller
flera års möda och vård, då deremot han,’
genom borttagande af frugten ur en trädgård, endast
beröfvar ägaren något af årets afkastning.
Man betrakte för öfrigt den mindre svårigheten
af vården, i de hesta fall, af de föremål som
det
Den lg Juni'. 73g
det åbefopade 40 Cap. 5 §. Missgernings - Balk.
omnämner.
I anledning häraf fair jag i Underdånighet
tillstyrka att uti den Proposition, Sorn enligt Nådiga
Beslutet af den 29 Juni iSig, då detta ämne
genom Kammar- Expeditionens föredragning
förevar, hommer att till Riksens Ständer afgå, Eders
Kongl. Maj:t täcktes i Nåder Vända deras
uppmärksamhet på nödvändigheten att gefiöm en
förändring af allmänna Lagen förklara, att åverkan
å all slags skogsplantering, samt S skog, sorn
återvuxit genom skedda inhägnader och fredande,
skall varda ansedd och bestraffad sorn tjufnad,
dock med bibehållande af stadgandet uti 64 af
3805 års skogsordning, i de fäll,der det af planteringen
bortförda elier fötderfvade icke uppginge
till den betydenhet, att det enligt deri i 40
Cap. 5. §• Missgernings * Balken lagde grund kunde
för stöld räknas»
Beträffande sedermera de ändringar uti nu
gällande Författningar, som till underlättande af
bevisningen i sådana åverkningsmål, Eder Kongl.
Majus Befallningshafvande i Underdånighet föreslagit,
drager jag icke i betänkande, att i underdånighet
tillstyrka antagande, till Nådig proposition,
af dem, sorn innefattas i de tvänne första
punkterna, af hvilka den ena, angående tillämpningen
af 52 Cap. 2. §. Missgernings-Balk,’
vöre en följd af Planterings - åverkans behandlande
sorn tjufnad, och Flefve i alla fall en blott
ut
-
Den ig Junti
utvidgning af hvad som redan är stadgadt i sista
momentet af 64 §. i 1805 års skogsordning,
och den andra är likaledes förbunden med deri
qvalification af stöld, hvarmed dessa slags förbrytelser
skulle blifva belägne och med de särskildta
omständigheter, som uti förhållandet med
dem ingå. Hvad åter beträffar elen 3 punkten,
angående rättighet för tillsyningsman att meri Ed
vita hvad de kunna utröna m. m., skulle jag icke
låta afhålla mig från att dermed förena min
underdåniga tillstyrkan af den betänklighet endast,
att ett sådant bevisningssätt ej vore enligt
med Hagens föreskrift i allmänhet. Med förbigående
af den vittnes-giltighet, som är lemnad
vakter, hvilket förhållande icke är alldeles ena-'
handa med det ifrågavarande, finner jag uti sista
Momentet af 62 §. i skogsordningen en sådan
rätt lemnad åt Kronans Jägeri - Betjening i
sådana mål, som de här ifrågavarande, och jag
skulle icke anse den ringa nuance af Embetsinanna
egenskap, som åtföljer Kronans lägre skögsJ
betjening och enskildta skogvaktare, böra uppresa
emellan dem en sådan skiljemur, att sedan
nödvändigheten redan tillväga bragt en så betyd-’
lig afvikelse från Hagens allmänna princip, man
icke skulle kunna, föranledd af samma nödvändighets
kraf, utsträcka det antagne förhållandet
annu ett steg längre inom kretsen af hufvudsakligen
lika omständigheter. Het är således icke uti
den löreslagna förändringen i och för sig sjelf,
sorn jag finner något hinder möta för dess antagande;
men jag afhålles derifrån vid betraktande
af
Den 19 Juni'.
741;
af det möjliga missbruk, som, enligt Hogsta Domstolens
i Dess första utlåtande yttrade befarande,
lcunde med värjemåls - eder genom detta förhållande
blifva föranledt och af den våda, som för
allmänna lynnet skulle genom deras nitare förekommande
möjligen kunna inträffa. Denna be.
faran om ett vidrigt inflytande på sedligheten
och på de för samhälls - ordningen så vigtiga begreppen
om eders lielgd föranlåter mig, ehuru icke
med fullt förutsättande af det ondas inträffande,
att afstyrka hvad sorn Eders Kongl. Majus
Befallningshafvande uti detta ämne uti 3:dje punkten
af dess förslag till ändring uti bevisnings*
sältet i underdånighet hemställt, oaktadt den likstämmighet
jag deruti finner med hvad sorn skogsordningen,
uti dess nyss åberopade §., redan stadgat
Hans
Exeellence Justitia Stafs - Ministern
Herr Grefve Gyllenborg åberopade sig Högsta
Domstolens redan äfgifne underdåniga utlåtande,
deri han deltagit och utbad sig i underdånighet?
att dervid endast få tillägga de anmärkningar:
1:0 Att om ock det större värde skog nu äger
skulle skäligen föranleda derhän, att straff
för åverkan utsattes till enahanda som för tjufnad,
om ock en sådan Dag vore tillräcklig att
hos allmänheten förändra den från uråldriga tider
rådande och af hitintills gällande Dagar understödde
Opinion angående skillnad emellan åverkaren
och tjuf ven, samt om ock ett blott ned
hug
-
, JPen ig Jynfo
Luggande eller förderfvande af en annans plantejade
. träd, utan att afhämta trädet och deraf sig.
begagna, skulle såsom endast innefattande ett våld
eller okynne, kunna .äfven förklaras och. straffas,
såsom stöld, möter likväl härvid att detta stadgande,
långt ifrån att leda flil ändamålet, sorn är
att freda skogarna från åverkan, snarare skulle,
bidraga till de brottsligas befrielse, i anseende
till ökade svårigheter i bevishingen. Sällan, efter
hvad erfarenheten visar, finnes tillgång att
ined tvänné vittnen öfvertyga åverkaren qhi sin
förbrytelse, och oftast förrnår man blott emot honom
anskaffa, antingen ett vittne eller sannolika
skal och. o.mständigheteter, hvilka föranleda Domaren
vidtaga den enda utvägen .Lagen i sådan
händelse liiedgifver, att ålägga den tilltalade värjemålsed;
roen då med Lagens grund, sådan Edgång
ej. bör Släggas i mål af deri påföljd, sorn
tjufnad, skulle det nu föréslagne ökade straffet
för åverkaren betaga Domaren berörde ytterst^
utväg till sanningens upptäckande, och om Edgång
likväl skulle i dessa fall särskildt tillåtas^
förekommer, att då Konungens Befallningshafvande
uppgifvit alt i åverkans mål den. tillfälle nu.
aldrig dräger i betänkande att svärja sig fri, hvilken
omständighet likväl måtte hero af sättet huru
vederbörande fullgöra deras kall att upplysa
och stadga begrepen, blefve det så mycket mera
att befara falska Eder vid åtankan af ett större
straff, och d?r standig vanära detsamma åtföljer.
u
Den i g Junti
2:0 Att Konungens Befallningshafvande®,
hemställan om tillämpning i åvérkansmål af Da-,
gens stadgande i 52 Cap. 2 §. Missgerning®-Bal-'
leen synes desto häldre öfverflödig, sorn sista mot
mentet af 6^ §. i Skogsordningen på ett tydlig,
och mera utvidgadt sätt redan tillåter den här
med åsyftade undersöknings anställande.
3:0 Att något särskildt förordnande, på sätt
Konungens, Befallningshafvande begärt, derom, att
då skog funnes hos någon i förvar, sådan sorn.
målsäganden förlorat, innehafvaren bör vara för-,
bunden bevisa hvarifrån han den bekommit, likaledes
efter Hans Excellences tanka icke erfordras
eller ovilkorligt bör äga rum, emedan om
de anmärkte träden äro af samma skog, som blifvit
åverkad, och finnes vid jemförelse passande
med de afhuggna stubbarna, detta utgör tillräckligt
skäl för Domaren att efter redan gälland©
Dagar och praxis ålägga Innehafvaren, att, såsom’
då tjufsaker anhållas, sin lagliga åtkomst bevisa»
hvartill Domaren äger ny anledning af ofvan äheropade
§. i Skogs - Ordningen, som tillåter att i
kringliggande Byar efterspana de af våldsverkaren
tagna träd eller lernningar deraf, hvaremot
om ej några anledningar yppas att de fundne
träden äro desamma, sorn genom åverkan blifvit
borttagne, det skulle vara emot säkerhet och äganderatt
stridande, att förpligta innehafvaren
ingå i bevisning 0111 redogörelse för sin åtkomst}
gamt andeligen
4:*
,746
Den i 9 Junii
4:0 Att om, å ena sidan det visserligen är
för Lagstiftaren ett vigtigt föremål att freda enskildtas
eller det allmännas rätt äfven i afseende
på skogarna, bör likväl å andra sidan med granlagenhet
tillses, att de Författningar, som till
vinnande deraf (agas,, icke gifva anledning dertill
att en oskyldig person pä ett eller annat saft
Iran blifva blottställd, hvarigenom allmänna säkerheten
än mera skulle rubbas och hvadan ej
heller Hans Excellehce kunde förena sig med
Xandshöfdingens tillstyrkan, att angifvaren sjelf i
allmänhet skulle få med Ed sin angifvelse styrka.
Hans Excellence Herr Grefve Rosenblad
och Herr Stats - Badet Friherre Adlerbeth förenade
sig till alla delar med hvad Högsta Domstolen
tillstyrkt och hans Excellence Herr Grefven
och Justitia Stats * Ministern nu anfort.
Justitia - Ende t Blom, som äfvenväl deltagit
i Högsta Domstolens öfver detta ämne afgifna
yttrande., åberopade sig detsamma, hvilket genom
Hans Excellences Justitia Stats - Ministerns nu
gjorda muntliga anförande yttermera blifvit utycckladt.
Härmed instämde Justitia: - Badet Marks von
Wurtemberg.
De ras. Excellencer Herrar, Grefve Adlercreutz,
Friherre Fleming, Friherre Lagerbring
och Grefve af Puke samt Herr Hof - Carjzlereri
Fri
-
Den 19 Juni
747
Friherre af Wetterstedt ater biträdde JustitiaCanzleren
Grefve Trolle Wachtmeister yttrade
mening.
Kongl, Majit täcktes i Nåder yttra,' att då
det kraftigaste medel att för framtiden förekomma
en med skäl befarad skogsbrist ofelbart funnes
uti folkets egen omtanka och benägenhet att
genom plantering bereda skogarnas återväxt, och
Kongl. Majit, som med synnerligt Nådigt välbehag
ansett den anstalt, hvilken invånarne uti
Malmöhus Jhan, der denna brist redan stigit till
sin höjd, i detta afseende vidtagit, derföre funne
det Vara af vigt, att skydda ett så gagnelig!
företag ifrån tillgrepp och förstörelse genom bestämmande
af ett emot ändamålet svarande straff;
så ville Kongl. Majit, med afseende på hvad sålunda
blifvit anmäldt, uti afgående skrifvelse härå
fästa .Riksens Ständers uppmärksamhet och genom
öfverlemnande af I,andsh«fdingens underdåniga
hemställan, samt de särskildta yttranden sorn StatsKådets
Teda möter och Högsta Domstolen afgifvit,
bereda Riksens Ständer tillfälle att föreslå
den Författning, som i detta hänseende kunde
anses nödig; hvarefter Kongl. Majit ville sitt Nå;
diga bedut i saken fatta.
Ex Protocollcr
A. H Hellman.
Upp
-
i
74»
Den 19 Juni'.
Uppläst hos Höglofl, Ridd. och Ad- d» 19 Juni>
— — Hög vord. Prest-Ståndet d. 20 —
__ Vällofl. Borgare-Ståndet d. 19 ~•
r~ -- Hederv. Bonde-Ståndet d. 19 —~
Vördsamt Memorial!-
Cjenom Utdrag af Protocollet under den 13 sistd
lidno April har Högl. Riddersjrapet och Adela
till Banco - Utskottet behagat remittera ett Memorial
af Herr Förste Archiatern och Commendeu»
ren von Schultzenheim, angående Publicité af
tillståndet med Banquens Sedelrörelse.
Efter ett både omständeligt och instructift
upprepande af flera vid Banco - Förvaltningen
före detta följde grundsattser jemte resultaterna
af derå grundade operationer och företag, och
under åberopande af flera exempel på Publicitetens
nytta, i synnerhet det oinskränkta förtroende
Riksgälds - Conloirets styrelse, genom de se.
dan år 1800 från samma verk utfärdade årliga
Extract, vunnit; tillstyrker Herr Förste Archiatern,
att äfven hos Oss, likasom i England, till
alla villomeningars förekommande, wexel - Bankens
skuld eller sedelstockens belopp må nu och
allt framgent, i likhet med Riksgälds - Contoirets.
Credit - Sedlar, uppgifvas , och således denna del
af Bankens Förvaltning hädanefter icke vara in->
begripen under tysthets löfte: dels emedan fern
,
tidens
jDen \ ij hrtii
719
tidens Författningar ej böra äga rätt att i ali eftertid
inskränka Förnuftets gränsar eller pafbrutet
aulhorisera en genom sednare erfarenhet skadel
ig befunnen hemlighets princip; dels. emedan
det icke eller synes tillbörligt, att rörelse - capitalets
belopp för den högsta verkställande magten,
som äger att vaka för hvar undersåtes rätt
och den förtjenta penningens valeur, skulle all,,
tid hallas doldt,
Visserligen, är det lätt att uti gällande Författningar
föreslå nya förmodade Förbättringar;
men om dessa Författningar 140 år oafbrutet efterlefde,
förmått att,'utan, ali Fond fran början,
tillskapa en Banque af den styrka sorn Riksens
Ständers ännu äger, oaktadt afskrifningar på meddelta
Fån till Kronan, använda summor till aRmänna
nyttiga ellef för sådana ansedda Inrättningar,
biträden till så kallade Pios usus, samt;
tid efter annan inträffade förluster; alltsammans
utgörande elt belopp af omkring tio millioner R;d;
så tyckas dylika äldre Författningar icke bora förkastas
såsom onyttiga, och följder blott af fordna
tiders mera inskränkta gränsor för förnuftets fattningsgåfva,
emot vår tids, förr än man noga
undersökt, orri de projecterade nya äro bättre, säkrare
att antaga, och med afgörande visshet lofva
en ännu större framgång, än de förra redan
genom erfarenhet bevisat sig äga. En sådan försigtighet
är i denna fråga så mycket mera magtpäliggande,
ju svårare misstagets följder blifva,
att bota; hcldst föremålet är af högsta vigt och
be
-
I
75°
T)m i g Juni.
betydelse håde för Riket I allmänhet och hvarje
enskildt medborgare. Resultaterne af denna
undersökning får Banco - Utskottet härmed vördsamt
framställa, och öfverlemna derefter frågan,
(hvaröfver jemväl , Herrar Banco - Fullmägtige
blifvit hörde,' hvilka med undantag af ;:ne Ledamöter
den yrkade Publiciteten afstyrkt.) till
dess respective Principalers egen mogna ompröfning
och afgörande.
Svenska Banken ar anlagd på den princip,'
att genom upplån mot lägre renta och utlåning
emot en högre, efter hand samla en egen fond,
och vinna förkofran.
Omöjligheten, att ett, endast på sådana till-'
gångar i tira undt och grundadt Verk, skulle kunna
äga bestånd, eller arbeta sig till välmåga, om
dess skulder och tillgångar, samt under verk:
stäliighet varande operationer, icke vore för allmänheten
okände och under tysthet förvarade, insågs
genast; och blef derföre i Bankens första
Grundförfattning en • sådan hemlighet antagen och
föreskri fyen, som utsträcktes äfven tili enskildtes
hos Banken ägande fordringar elier åsamkade
skulder.
Bankens Tjensteman aliade, vid sysslornas
emottagande denna tysthets Ed; och vid första
Riksdagen efter Bankens inrättning, år 1672, aliade
det då af Ständerna tillförordnade BancoIJtskott,
en dylik. Allt. intill denna dag har det
jsam
-
1
Den 19 Juni'
samma ovilkorligen ålegat en hvar, antingen
han som embetsman _ bestyrt förvaltningen eller
fått sig uppdragit 'att pröfva Verkets tillstånd , och
granska huruvida det samma efter g i fri a föreskrifter
blifvit förvaJtadt. Vid 3778 års Riksdag
gafs en förnyad kraft åt hnfvudgrunöerna
för Banco.Verkets styrelse, och vid dt.n af år
3800, afslogo de 3me Stånden, sorn då garanterade
Banken, den yrkade Publicitetenaf Verkets
tillstånd.
Banco Utskottet kan svårligen föreställa sig,'
att någon Svensk man, fastän han icke antingen
på eria eller andra sättet deltagit i Bankens Styrelse,
skulle tvifla på detta Verks soliditet.; och
om någon tvekan i sådant afseende yttras, torde
den önskan, att så verkligen förhölle sig, oftast
dervid ligga till grund. Ehuru Bankens Sedlar
ej för närvarande kunna med klingande mynt till
fullo inlösas, i anseende till de biträden detta
verk måst lemna, först till Riksgäjds-sedlarnas
Realisation och derefter år 1809 för Rikets räddning,
'fördragés denna olägenhet af hvarje vältänkande
Medborgare med tålamod; Han inser
och rättvisar orsakerna; Han är nöjd , att Fäderneslandet
vid en sådan tidepunkt, blott med en öfvergående
oreda i dess Penninge-Verk, kunnat
räddas; och vet, att Banken lernnad ostörd i sina
Eör fattningar och bibehålien vid sina anslagna ersättnings-summor,
skall så skyndsamt möjligheten
fnedgifver och försigtigheten bjuder, med biträde
af dess förut ägande styrka, kunna återställa
den tillfälligtvis rubbade ordningen.
Per
-
75*
$!)en 19 Juni.
Deremot liar Utskottet trott sig förmärka ett
nästan högt begrepp om Verkfets inkomster och
ägande förmåga, vara äfven bland Riksens Högloft)
ga Ständer dog allmänt rådandé; men Utskottet
artser én sadan tanke på intet sätt ofördelaktig
för Verkets operationer, enar nied skäl lärer
kunna förutsättas, så väl att Riksens Ständer ej
besluta något Bankens anlitande utah att förut
hafva hört deras jBånco-ITtskött; sorn ät Utskottet
ej af en gynnande opinion kari lockas , att
uraktlåta en för Verket högst nödvändig varsamhet.
\
Skulle likväl Banken någon gång komrriä i
den belägenhet, ät för creditens stadgande behöfva
vidtaga det föreslagnfi medlet ätt uppgifva
sina skulder, borde väl också i sådant fall dess
tillgångar lika öppet lemnäs till Allmänhetens
kännedom. Jemförelsfen emellan skuld och tillgäng,
oih den sednares öfvervigt, vöre då allena
i-, stånd att återställa förtroendet. Om en en*
skild , skulle försöka att uppgifva blott sina skulder,
i höpp att derigenom stadga sin vacklande
credit;, manne det skulle lyckas? Étt allmänt
Nej besvarade säkert denna fråga, och ådagalägger
tillika otjeniigheten af den satsen, att Bankens
credit skulle förbättras genom deh föreslagne partiella
uppgiften af dess tillstånd,
Utan nytta i sådant afseende, hade en dylik
uppgift (»tvifvelaktigt den olägenhet, att missleda
i stället för att upplysa allmänna omdömet
om Bankens förvaltning. Det är bekant att Riksens
-
Den ig Juni.
*7 53
Sens Höglofl. Ständer Vanligen vid Riksdagarna
lemna Staten éch vissa Verk anordningar pä
.Banken, alt der, emot Discont-vilkor, lyfta betydliga
summor. Att Län på exportabla Euecler
beviljas, att GöfhaCanals- Götheborgs-, och
Malmö Discopt-Verk hafva rätt att disponera anslagne
biträden. Alla dylika Banken ålagde utläningar
kunna efter behof uttagas, med rättighet
attnär som heldst återlemna dem; och mäste
'detta nödvändigt visa en förändring i utelöpande
sedelstockens belopp, än af en ganska betydlig
ökning, än åter af lika 'ovän-tant stor indragning.
Allmänheten, långt ifrån .att blifva upplyst genom
sådana stridiga uppgifter, Skalle troligen falla
på den tanka, att Banken styrdes icke efter
föreskrifter, utan efter godtycke. Genom explicationer
om orsakerna kunde väl detta omdömme
förekommas, men deraf kunde ock lätt hända att
Regeringen Vore generad i vigtiga företag, och
Banken likaså, vid till exempel en transaction
om Silfver-inköp till Realisationens påskyndande:
Den föreslagne uppgiften kunde således, utan all
synbar nytta eller behof deraf för Bankens Credit.
, vid åtskilliga tillfällen medföra betänkliga
svårigheter.
Att Riksgälds.Contoirets credit vunnit genom
Publiciteten, vill Banco-Utskottet ej bestrida;
men anser enligt ägande kännedom om Bankens
solidité, ett sådant hjelpmedel för Banken
ej vara af nöden. Dessutom synes icke jemförelse
dem emellan kunna äga rum; det förras befattning
består deruti att till föreskrifna behof
anvin
-
754
'Hen ig Jani'
annväda dertill anordnade mejel' verkställigheten
deraf ian utan ali svårighet, och bör äfven Allmänneligen
redovisas; och om der någon tysthet
var föreskrifven, var det säkert för befordran af
andra afsigter, ändesomrörde Contoirets egente-'
liga befattning. Det sednare äter, som med egna
tillgångar och egen credit mäste verkställa
sina operationer, bör oundvikligen agera under
Tysthetslöfte, för att af Specuianter och vinglare
icke kunna emotarbetas.
De tlplysningat om Hankens förhållande, sorti
högsta Magten, till befordrande af Undersåtarnes
bästa anser sig behöfva infordra, tror Banco-Utskottet
aldrig hafva varit nekade, eller någonsin
böra nekas. En Regering sorn vill sitt Rikes val,
missbrukar icke ett slikt förtroende: tvärtom den
befordrar Bankens välgång och stadga , såsom
medelpunkten för Rikets penningeväsendey och
en genom erfarenheten bepröfvad pålitlig tillgång
enär olyckligtvis Rikets försvar fordrar hastigare
och större hjelpmedel , än ifrån andra
häll kunna anskaffas. Hvarje Svensk synes
böra nitälska för Bankens förkofran. Ar den
icke Nationens gemensamma egendom? Kunna
icke dess tillgångar af Riksens Ständer, i stilla
och lyckliga tider användas till allmänt nyttige
Företags utförande; till Eandtbrukets och alla andra
Narir.gars understöd och förkofran: i farans
stund äter, antingen till afböjande af ett hotande
olycksfall, eller till lindring af dess följder. Måtte
Fäderneslandet aldrig hädanefter behöfva anlita
-
Den j 9 Juni. 17, 5 3'
fa dess Bank om biträden i sistnämnde afseende»
men måtte ock Riksens Ständer aldrig vidtaga
Författningar, som i behofvets stund gjorde den
oförmögen att lemna nödfallshjelpen sorn fordras!
Sedan Banco-Utskottet 1 det föregående troe
sig hafva ådagalagt: ätt. Bankens Credit icke behofver
genom någon dess grundförfattningar mot-'
stridande utväg starkast att den föreslagna vors
i sådant fall både otillräcklig^ och icke ledande
till ändamålet; att högsta' magten icke kan Salt»!
na nödiga underrättelser när de äskås; att i anseende
till Riksgälds.Contoirets och detta Verka
olika befattningar, icke kan slutas, att hvad som
är nyttigt och tjenligt för det ena skall äfvert'
gagna det addia; hvilket sannolikt äfven torde
kunna lämnas till jemförelsen emellan EnglancE
och vårt Fädernesland, så finnér Banco-Utskottet
för dess del ej någon anledning att bifalla mindre
tillstyrka en uppgift, som skulle kullkasta
de principer, hvarefter Banco-Vérket ifrån dess
grundläggning varit styrdt, genom hvilkas oafbrutna
efterlefnad detsamma förmått vid så många
tillfällen meddela Riket ett kraftigt understöd,
[och hvilka, orri de bibehållas orubbade, säkerligen
äfven hädanefter lemna styrka för dylika, orri
behofvet så påfordrar.
Banco-Utskottet anser sig härvid ej böra underlåta
att vördsamt fästa sina principalers uppmärksamhet
p å Banco-Utskottets obehagliga belägenhet att gång
eftes
4'.de B. N:o 95, 96.
Den ig Juni.
eftér annan vid Biksdagarne få emottaga och
böra besvara dylika frågor.
. För Banco-Utskottets Ledamöter kan det ej
vara obekant, att den utaf Herr Förste Archiater!!
von Schultzenheim önskade upplysning om
Vev el-Banco-Skuld ens belopp, är uti redan tryckta
handlingar så nära synbar, sorn det kan låta
sig göra vid ett Verk, der inkomster Och utgifter
dagligen ombyta förhållandet. Banco-Utskottet
har.hvarken trott sig böra bejaka eller bestrida
de upplysningar deraf kunna hämtas, utan
egenteligen haft sitt afseende på de äskade fortfarande
authentique uppgifter, hvilka Utskottet
ej kunnat annorlunda anse, an såsom onödiga för
Bankens credit och viii mångfatldiga möjliga
händelser menliga både för Banken och Riket.
Utskottets tanke har en hitintills lyckad erfarenhet
för sig; den motsatte är ännu problematisk;
och skulle deruti ligga ett ganska möjligt misstag,
kan det föga markas före den stund, då felet
visar sin verkan och ej mera kan hjélpas.
Då Banco-Utskottet nu öfverlemnar frågan
i hela dess vidd till de Respective Ståndens bedömande,
sker sådant med det vördsamma förbehåll
å Utskottets sida, att som denna del af BancoFörvnltningen,
enligt de af Riksens Högloft. Ständer
vid Bankens första inrättning stadgade och
af Konungen till obrottslig efterlefnad bekräftade
grundförfattningar, alltid ansetts böra under tysthet
bevaras, hvartill nuvarande Banco - Utskott
äfven
iDen i 9 Eutin
äfvén nied liflig Ed sig förbundit; anser Utskottet
sig, i händelse Riksens Höglofl. Ständer pröfva
de föreslagne Uppgifter nödiga och nyttiga
för deras B.ihco-Verk, ej kunna förr lemna dem,
an Utskottet sjelf blifvit befriadt från Eds-förfundelsén
och såmedelst berättigadt att derefter
lämpa sina Instructioner för Bankens Tjenstemän,
sorn under en lika förbindelse utöfva deras
sysslor. Utskottet miste i sådant fall åtnöjas,
att uti bestämd befallning för dess åtgärd äga ett
försvar för följderna af em inesure, som Utskottet
afstyrkt och ännu en gång vigar vördsammast afstyrka.
Om åter Rikséns flöglofl. Ständer skulle lemna
bifall åt Utskottets mening, underställes lika
vördsamt, om icke till framtida efterrättelse tillika
borde städgas ofch förklaras: att under den BancoFörvaltningen
åliggande tysthet endast inbegripes
Bankens reela Fond, beloppet af dess skulder
och fordringar, oell sådana för hand varande
operationer, hvilka genom upptäckandet kunde
motarbetas eller försvåras. Banco - Utskottet
inskränker således tysthets löftet inom de gränser,
sorn hvarje enskild klok och omtänksam man i
sina handlingar alltid iakttagit, och äfven hädanefter
ofelbart iakttager, för att med någon säkerhet
kunna hoppas framgång i sina företag. I allt
öfrigt blifver det Banco • Utskottet ovilkorliga
pligt och åliggande skyldighet, att uti deras afgifvande
Belationer, bestämdt och noga uppgifva
för sina Principaler Bankens tillstånd och Förvalt
-
Den ig Juni.
vältning, och äfven i ofvanbemälte afseenden]
sä nara möjligt är, upplysa Riksens Ständer om
verkeliga förhållandet med deras Banko-Verk.
En Ledamots särskildta yttrande får Banco-Utskottet
härhos vördsamt bifoga. Stokholm d. 13
Juni 1815.
På Höglon. Ridd. och
Adeins Ledamöters
vägnar
J. H. Gyllenborg.
På Vallöf!. .BorgaieStåndets
Ledamöters
vägnar
Gust. D. Wilcke.
Herr Grefve f. IV. Liljencrantzs anförande
till Protocollet uti Högloft.
Banco-Utskottets Finance-Fördelning
den 23 Maj 1815,
-lindnst af den fråga, huruvida en forntida författning
eller plägsed finnes användbar och nyttig
i närvarande tid? bör L min tanka bero om
den samma af Lagstiftande Magien må bibehållas,
— lill verkställighet hvila,
eller förka
stas.
Att
På Högvördiga PrestStåndets
Ledamöters
vägnar
E. A, Almqvist.
På Hederv. EondeStåndets
Ledamöters
vägnar
Daniel Andersson.
G. Helsingius.
Den 19 Juni'.
7 59
Att upphäfva en gällande föreskrift, endast
för den sammas urmodighet, vore i min öfvertygelse
lika obetänksamt, som att stadga fortfarandet,
pä grund af den nytta forntiden deraf
rönt, oaktadt förändrade omständigheter lemna
full visshet om ett motsatt resultat.
X stöd af en sadan öfvertygelse föreslär jag,
att Finance Fördelningen ville hos Höglofl. BancoUtskottet
högeligen tillstyrka bifall till den af
Herr Förste Archiatern och Commendeuren von
Schultzenheim till Utskottet remitterade Motion,
att Vexel Banco - skuldens eller Banco-Sedel-stockens
belopp må, så länge realisationen är suspenderad,
årligen genom trycket till allmän kännedom
meddelas.
För att noga uppgifva anlednlngarne till mitt
votum, beder jag få anföra, det jag å ena sidan
inser många fördelar af den tillstyrkta publiciteten,
och deremo' icke ens kan fatta någon tänkbar
olägenhet deraf, i sakernas närvarande skick.
Förhållandet med Banco-Sedelstocken under
kommande åren kan hufvudsakeligen icke utfalla
på flera än tvänne sätt.
Ettdera varder den samma i behörig ordning
genom anslagna amortissementer mindskad, elier
blifver han det icke.
I förra fallet skall densammas regelbundna
indragning till ett för Bankens och Samhällets sanna
-
»7§q
jDen 19 Junit
lia fordel val beräknadt belopp, gifva den stör»
sta möjeliga credit åt BancoSedlarna; i andra
händelsen skall den kände storleken af Sedelmassan
varna för ytterligare tillökning, och afböja
möjligbetln 9tt Nationen genom saknad kännedom
sknllé yrka en riksförderflig anstalt. Ont
ett inköp af silfver skulle göras och Sedelstocken
derigenom Äcas, uppstår visserligen ingen elak
verkan på opinionen, då en slik operation efter
att vara val öfverlagd, lemnäs till allmän kännedom;
förtroendet för Banco-Sediarn skall må h inda
på intet upptänkligt sätt säkrare kunna be^
redas,
■Men om alla fördelar härflyta af en förnuftigt
inskränkt publicitet, så ser jag deremot stor
olägenhet genom fortsatt bevarande af ifråga va-,
rande hemlighet. Den var, örn icke nyttig, åt-,
jnindstone likgiltig den tid, då hvar man efter önskan
erhöll silfver för sina sedlar, ty ingen anledning
fanns då för Rubliken att begrunda Se,
delstockens storlek och följderna deraf för allmän*
na säkerheten.
Riksdagar inträffade sällan, och så val vid
gom emellan dem var man vand, att åt Regeringen
och Bancp-Styrelsen öfverlemna vården
om Realisationens vidmakthållande. Man afvaktade
då de bidrag, sorn Banken ansåg sig i tillfälle
att meddela; ännu var Riksens Ständers garaniie
icke fattad såsom en rätt att ålägga Banken utgifvandet
af Creditsedlar utan valuta; men daen
upphörd utvexling med allt skäl väckt Nationens
uppmark
-
Den 19 Juni.
uppmärksamhet på den frågan; nar skola Banco?
Sedlarne åter med Silfver inlösas? da misstroendet
uppkommit just igenom denna frågas problematiska
natur; då farhåga för Penningenöd
yppats, under mångdubblad utströmning af legioner
Papperslappar, då hela Allmänheten och nästan
hvarje enskild sysselsätter sig med Einanceplaner;
då synes det af vigt att bibringa rigtiga
begrepp och data, åtmindstone för dem, hvars
rösträttighet skall afgöra befastandet af Samhällets
val och Medborgares äganderätt.
Ingen hår aflagd Ed har jag funnit fotbin-.
dar.de
täckande vore för Banken menligt; de, som äs|cat
Eden, kunna i alla fall derifrån frisäga.
Ja, mine Herrar! glömraorn ej den af oss
under våra öfverläggningar ofta citerade föreskrift,
att Bankens fördel är högsta lagen; tilläggom,
att det finnes en åsigt af ännu högre syftning _
Bikets välmagt.
Ex Protocollo
G» Helsingens..
JJppläst hos Höglofl. Bidd. och Ad. d, 19 Juni.
„ Högvörd. Prest-Ståndet d. 20 —
—
Vällofl. Borgare-Ståndet d. 19 —
— ^ Hederv, Bonde-Standet d. 19 —
Vördsamt Memorial!
(jenoni Protocolls-Utdrag af den 5 uti inneva.
tande månad, har Höglofl. Ridderskapet och A
del*
-
•Den 19 Junti
deln till Banco-Utskottet behagat remittera ett
Memorial af Herr JR. G. Cederschöld, angående
upphörande af den nu öfliga Silfver-vexlingen i
fanken,
i ■
< Uti nämnde Memorial anföres, att då denna
(Vexling, under nu.varande silfvervärde, nödvändigt
måste medföra en säker förlust för Banken,
och följaktligen för det allmänna en motsvarande:
skada, borde densamma ^j längre af Riksens
Ständer tillåtas, utan den Författning, som ovilkorligen
bjuder vexling, numera upphäfvas, vajandes
detta sa mycket angelägnare, då en slik
uppoffring, långt ifrån att på något sätt befästa
. Bankens Credit, snarare borde i sjelfva verket
och enligt sin princip bidraga till dess förringande.
' Hvarförutan fortfarandet af en vexling,
som innebär en illusion af Författningar, och i
anseende till den ringa summan har för mycket
Xitseende af en barnlek, anses icke vara Sveriges
Bank eller Riksens Ständer värdigt,
Genast vid början af Banco-TJtskottets sammanträden
har ifrågavarande ämne varit ett föremål
för dess öfverläggningar: med det resultat som deraf
Blifvit en följd, och som Banco Utskottet funnit
med 1 o.ch 3 §. §, uti dess Instruction. öfverensstämma,
äro sådane åtgärder ej förenlige, som Herr
Cederschöld uti sitt afgifna Memorial yrkat. I
följd af Banco - Utskottets första pligt, sorn är
Banco-Verkets möjligaste snara återförande till
full acdvitéj finnér Banco-Utskottet sig förbundet
-
Den i g Junti
det att afstyrka alf af .Riksens Ständer bertfénde
åtgärd, sorn kati leda till upphäfvande af Verkets
skyldighet, att enär det möjeligen ske; kan, inlösa
sina löpande Sedlar; och har. Utskottet på
sådan grund ansett sig böra fastställa, såsom med
Rankens sanna fördel närmast öfverensstämmande,
att den vidtagne inskränkta Realisationen, ehuru
för Opinionen om Bankens verkliga solidité troligen
öfverflödig, samt uti sitt närvarande skick
föga lämplig, likväl må af ofvananförda skäl tills
vidare fortfara; i öfrigt underlåter ej Banco-Utskottet
att uti detta financiella ämne i afseende
på verkställigheten meddela Banco-Fullmägtige
de föreskrifter, som efter noggrann öfverläggning
befinnas för ändamålet närpiast tjenande. Stockholm
den 35 Maj 1815.
På Höglofl. Ridd. oell På Hög v. Prest-Ståndets
Adelns Ledamöters Ledamöters
vägnar vägnar
Joli. Henning Gyllenborg. JE. A. Almqvist.
På Vällofl. BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar.
Gust, D- Wilche.
På Hederv. BondeStåndets
Ledamöters
vägnar.
Daniel Andersson.
G. Helsingiusl
Upj.-
764
Den 19 Juni.
Uppläst hos Högloft. Ridd. och Äd. d. 19 Juni.
— — Hö g voi d. Prest-Ståndet d. 20 —
— — Vällofl. Borgare-Ståndet d. 19 —
— — Hederv- Bonde-Ståndet d. 19 —»•
Vördsamt Memorial!
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln har till
Banco-Utsköttet under den ti sistledne Maj blifvit
remitteradt ett Memorial af Herr G. A, Liljehorn,
rörande åtskilliga Financiella ämnen.
Herr Liljehorn utgår från den satsen, att
Silfver är den mest ofjenliga Fond för ett representativt
mynt; att med ett Rörese - capital af
20 Millioner i pappei s-mynt uträttas lika mycket
sorn med ett lika Rörelse-capital i Silfver, oeh
att det således är likgiltigt om Rörelse - capitalet
äger ett invärtes värde, eller om det blott är
grundadt på Ständers garantie och Konungens sanction;
och blifva deruppå, i de delar af berörde
vidtomfattande Memorial, som roed Banken kunna
äga gemenskap, hufvudsakeligen följande förslag
framställde;
1:0 Att Silfver-myntet, som ändock långt
före detta utur rörelsen försvunnit, måtte alldeles
afskaffas, och Bankens besparade Silfverförråd
förklaras för en Rikets tillhörighet, för att
dels användas till afbetalning af Utländska skul
der,
Den 19 Juni.
765
der, dels ock förvaras såsom creditiv för påkommande
krig pa Utländsk botten,
5:0 Att ett behöfiigt Rörelse-Capital i pappersmynt,
tillika med något smått skiljemynt och
-kopparblandade 2 - skilling?- stycken, förslagsvis
uppgifvet till inalles 30 millioner Riksdaler, antages,
förses med Ständers garantie och Konungens
sanction, samt fastställes såsom bytesmedel
och vexel-invisning å den sälibara varumängden,
3:0 Att Ranken och Riksgälds.Contoiret förenas
till ett enda Renninge-Verk, sorn endast
ager att utgifva och renovera Sedlar och skiljemynt
samt halia hand deröfver, att det bestämda
Rörelse-Capitalet icke får öfverskrida? utan bibehållas
vid sin numeraire, heligt och orubbadt,
I)å de uti Memorialet rådande grundsatser
$tå i rak motsats med de hufvudgrunder för
Ränco-Verkets Styrelse, dem Ranco-Utskottet enligt
dess jemväl vid närvarande Riksmöte fastställda
Instruction, oafbrutet bör hafva i sigte; tror Utskottet
sig ej behöfva vidlöftigt bevisa deras olämplighet
for detta Riksens Ständers Verk; att de äfven
jnåste vara stridande mot Rikets sanna interesse
synes böra ligga i öppen dag för hvarje upplyst och
vältänkande Medborgare; och vitsordas derjemte,
så väl af alla väl organiserade Samhällens i fi«
nance läran antagna Och följda principer som af et
och annat varnande exempel, uppå de olyckliga
verkningarriat af deras förhastade antagande, Oell
b 01
766
Den 19 Juni.
! Bor Banco-TTtskottet af sådan anledning ej underlåta,
att allt hvad uti nämnde Memorial åsyftas,
som med Utskottets befattning äger gemenskap,
för dess del vördsamt afstyrka. Stockholm den
37 Maj 1815-
På Höglofl. Ridd. och På Högvörd. PrestAdelns
Ledamöters Ståndets' Ledamöters
vägnar vägnar
Joh. Denning Gyllenbor g. E. A. Almqvist.
På Vallofliga Borgare- På Hedervärda Bonde
Ståndets ledamöters Ståndets Ledamöters
vägnar vägnar
Gust. D. Wilche. Daniel Andersson.
G. Itel Bingius,
'Uppläst hos Höglofl. Ridd. och Ad.' d. 19 Junti
— — Högvörd. Prest-Ståndet d. 20 —
,— — Vällofl. Borgare-Ståndet d. 19 —
— -- Hederv. Bonde-Ståndet d. 19 —”
Vördsamt Memorial!
ällofl. Borgare-Ståndet har under den 16 sistledne
Maj till Baneo-Utskottets utlåtande behagat
remittera ett af Her^ Commeree-Rådet B. H. San
tssson
-
Den 19 Junij
767
tC-Sson i välbemälle Stånd ingifvet Anförande,
hvaruti till Riksens Ständers upplysta ompröfning
liemställes: huruvida icke till vinnande af en
förökning i Bankens reela Fond, utan tunga för
Nationen, eller ofördelaktig verkan > på Handelsvågen,
trien blott genom i silfver inflytande rentor
från Utrikes Orter, et nu yppadt tillfälle
borde begagnas att för högst en million af Bankens
silfver . fond interessera uti det af Kongl- Majit
odroyerade Östersjö - Compagnie i Götheborg,
och såmedelst tillika medverka till framgången
af detta företag, hvilket Herr Commerce-Rådet, I
afseende på dermed åsyftade allmänt nyttiga ändamål,
anser redan i sig sielf vara ett värdigt
ämne för Riksens Ständers uppmärksamhet. .Men
i händelse deltagande i Compagniet skulle i någon
mån synas stridande emot de för Banken
gällande Författningar, ehuru dess interesserande
uti allmänna Discont-inrättningar anses innebära
ett prejudicat, att Banken äfven på vinst och
förlust och utan stadgad rente - inkomst ingått uti
sådana allmänna associationer, och dermed befordrat
både egen och det allmännas fördel; hemställer
Herr Commerce-Rådet till Banco - Utskottets
6ch derefter Riksens Höglofl. Ständers bedömande,
i hvad väg och på hvad sätt Banken,
i egenskap af ternporairt Lån intill nästa
Riksdag, kunde mot ordentelig renta, både biträda
till ett allmänt nyttigt ändamål, och bereda
sig en ej obetydlig inkomst å någon del af dess
inneliggande silfver-capital.
Vid
768
Den ig Juhl t
Vid öfvervägande 3f den i ofvanberöfdé
måtto framställde proposition, har det ej bordt
undfalla Banco-Utskottet> att om Rikets år 180g
iråkade belägenhet och Rankens för dess räddning
meddelte biträde, å ena sidan rättfärdigar Bankens
vidtagna steg att tills vidare blott i ringa
mån med Specie infria dess Utelöpande Sedlar *
är det deremot ovilkorligen dess skyldighet, att
hvarken till liandels-Spectilatiotter eller andra
mot dess inrättnings ändamål stridande företag}
använda den reela Fond* Som förvarad i Bankens
hvalf, utgör dess styrka, och en fast grund
för den Opinion, att Banken i sinom tid skall
kunna återföra ordning i sitt penn inge-v asen de.
Detta är äfven en skyldig rättvisa mot medborgare,
hvilka med en adel och Värdig fosterlandskänsla
i tysthet afbida Bankens lägenhet att
uppfylla sina förbindelser; och hvaremot Banken
på intet billigare och värdigare sätt kan svara,
än genom bibehållandet af den fond, hvarpå de
genast hafva en rättmätig pretension, för sina
ägande invisningar, elniru de låta den hvila intill
dess Fonden kan blifva tillräckelig att göra
lika rätt åt alla.
Bankens deltagande i Discont rörelsén härleder
sig ifrån den både af Konung och Ständer
erkända nödvändigheten, att till ett visst Värde
inlösa Riksgälds-Sedlarna, och derigenom återföra
en så väl för Kronans inkomster som Undersåtarnes
säkerhet angelägen stadga uti Myntväsendet.
Konungen erböd att till företagets lättande
-
Den 19 Juni.
769
tande afstå den Discont-inrättning, som för Kronans
räkning förvaltades, Ständerne etnottogo anbudet,
oell uppdrogd Kanken, åt hvilken Realisationen
af Riksgälds - Sedlarna anförtroddes, att
begagna Rikets hela Discont Rörelse, dels för att,
genom Privata Actie-ägares deltagande deruti ,
erhålla silfver, dels ock, att genom den efter
hand inflytande vinsten lindra den ersättning Nationen
eljest varit nödsakad genom directa pålagor
aflemna.
Då Discontens öfvertagande af Banken inbragte
Silfver för de privata delägarnes Actier,
och hela rörelsen ändå kunde bestridas uti Bankens
Sedlar, så gick man härigenom rakt och säkert
till målet att genom reela Fondens förökande
stadga Realisationen, och genom vinsten påskynda
ersättningen af Bankens meddeldta Förskott.
Att biträda Näringarna roed Lån i Discontväg ,
är i öfrigt så mycket mindre oförenligt med Bankens
ändamål, som sådant just utgör ett bland
föremålen för Verkets Inrättning. Bankens ytterligare
anlitande år 1809 har gjort Discontrörelseris
fortfarande förening med Banken oundgängelig,
om eljest någon möjlighet till Penninge-Verkets
iordning bringande, på längre tid skall
kunna förväntas. Härutaf synes således ej kunna
härledas något prejudicat, att Banken enlict
sina Författningar- skulle kunna ingå uti speculationer
på vinst och förlust, der dess reela fond
äfventyras, och ej mera beror af dess egen vård
©clr styrelse. Och får Banco-Utskottet på sådana
grun
-
"7 6 S
De.n 19 Junti
grunder vördsamt afstyrka det för Banken före*
slagne deltagande i östersjö - Compagniet, såsom,
för ingen del förenligt med espriten af Bankens
inrättning och de för d'ess förvaltning gällande
föreskrifter^' äfvensom Banco-Utskottet af samma
skäl ej kan tillstyrka bifall till det äskade BaneBiträdet
i silfver. Stockholm den 13 Juni 1815
På Höglofl. Ridd. och På Högv. Prest-Stån,
Adelns Ledamöters dets Ledamöters
vägnar. vägnar.
J. Henning Gyllenborg. E. A. Almqvist»
På Vällofl. Borgare-Stån- På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters dets Ledamöters
vägnar. vägnar.
Gust. jD. Wilcke. Daniel Andersson.
G. Helsingius.
Vördsam Memorial!
Uppläst hös Höglofl. Bidd. och Ad. d. 19 Jani
.— Högvörd. Prest-Ståndet d. 20 —_
__ —. Vällofl. Borgare-Ståndet d. ig
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. ig
G
VJ» rs
fenom Utdrag af Protocoilet ifrån det Hedervärda
Bonde-Ståndet, har till Riksens Höglofl.
Ständers Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Uti
skott
Deri 19 Junu
?6g
skott blifvit remiiteradt ett af Riksdagsfullmägtige
ifrån Gottland Jacob Jacobsson och I,.ars Jacobsson
ingifvet anförande, hvaruti yrkas, att de pä torhemälte
0 varande Strandridare-Boställs-Byggnader
och Lastage-Bryggor, sorn Allmogen i aila
tider byggt och vidmagthnl lit, mätte sås o m egenteligen
inrättade för de Handlandes och trafiquerandes
nytta och beqvämlighet, hädanefter, gemensamt
med Allmogen, underhållas af Wisby Stad,
hvilken, ibland sina öfriga inkomster, uppbär
hela Tolagen samt Bio- och Plarnn-pcnningarne],
äfven för de till .Landt-hamnarne ankommande
fartyg; förmenande, i anledning häraf,
desse RiksdagsLullmägtige, sorn medgifva, att icke
Allmogen helt och hållit kan undslippa dessa;
byggnadsskyldigheter, att Wisby Stads TolagsCassa
måtte kännas skyldig, att till hälften deltaga
uti deras framtida byggnad och underhållande,
hvilket numera skall blifva mindre tryckande,
då samtelige desse Strandridare-BostäUs-Byggnader,
Tolf till antalet, redan på Allmogens bekostnad
af sten äro uppförde.
Utskottet, som i likhet med hvad Riksdagsfullinägtigen
Jon Jonsson ifrån Blekinge och
flere det Hedervärda Bonde-Ståndets Ledamöter
till Protocollet häröfver anfört, anser detta Besvärs-ämne
vara af deh särskildta beskaffenhet, att
det bordt till Ståndetsvenskildta- Besvärs - Utskott
öfverlämnäs, vill likväl , efter de upplysningar
man inhämtat, lemna det svar, sorn ätmindstorv»
tord®
4 .de B.
97, 98.
Den 19 Juni’.
torde Jeunna leda till närmare utredande af detta
ämne, som i hufvudsaten är utom gränsen af
Utskottets befattning.
Hvad Utskottet strax förmodade har numera
bfvergätt till nästan fullkomlig öfvertygelse, att
dessa ifrågavarande Hamn-bryggor egentligen tillkommit
såsom en följd af den allmänna tréglationsfrihet,
sorn Gottlands Innevånare ifrån aldre tider
varit förunnad, och hvilken, i anledning af
Riksens Ständers vid 1809 och 1810 årens Riksdagar
i underdånighet gjorda hemställan, samt
Kongl. Majus i följe häraf till Kongl. Cnmmerce-Collegiuni
aflåtne Skrifvelse och tillkännagifvande,
jemlikt välbérr.älte Coliegii Kungörelse af
den 2 Junii 1812, blifvit ännu mera utvidgad,
till rättigheten att till seglation, på hvilken Svensk
Handelsplats som heldst, äfvensom till strömmingsfiskets
idkande längre ut ifrån landet, begagna
däckade fartyg, till 20 ä 25 Uästers drägt. För
sjelfva Gottlands Allmoges och invånares egen
beqvämlighet att, ifrån sina flera Hamnar, kunna
in- och utlasta siria egna fartyg, synas dessa
Bryggor egentelig^n och till en början hafva blifvit
anlagde och, på sådan grund, äfven skyldigheten
att dem underhålla, så vida de skulle existera,
blifvit Allmogens ensak; men orri Wisby
Handlande äfven lagga till vid dessa Bryggor
och der afhämta Allmogens till afsättning varande
Kanot- och Skogs• pi;oducter, är äfvenledes
dofta en beqvämlighet och en vinst för invånarXie,
som härigenom undvika besväret och kost
na
-
haden alt sjelfva Utföra sina Varor, utan finna
afsättning derpå, örn de behaga, vid sina egna
stränder och bryggor, och ur delta skäl kan val
icke Wisby Handlande åläggas att deltaga 1 dessa
sednares vidmakthållande. Beträffande åter
Strandtitlarfe-Boställena och deras Byggnader, så
emedan i och för den Gottlands invånare förundte
Seglations-friheten en allmännare Bevakning
på flera punkter af On blifvit nödvändig, till
förekommande af lurendrägeri och smyghandel,
samt till uppbärande af de stadgade afgifterna,
och Uppsyningsman nen deröfver äro de så kallade
Strandridarne, ty och då Orts invltläre{ förmodeligen
icke deltaga i dessas aflöning, hvilket
Besvaranderne, i sådant fall, säkert anmärkt, syy
nes åtmindstone byggnads- or.li underhålls-skyldig-»
helen af deras Boställen med billighet vara en
mot seglationsfriheten svarande skyldighet, och
hvarigenom invånarné afbörda sig sd väl alla
missbruk som misstankar härföre; och äfvert i detta
hänseende synas Wisby-boerne icke vara skyldige,
att i kostnaderna för dessa Boställs - byggnader
deltaga: heldst, hvilket ytterst får anmärkas,
Tolagen, såsom en Kongl. Majlis och Kronans
inkomst, under dess egen disposition till livad
Statens ändamål somhéldst , samt Bro-och Hamnpenningarne
äro, enligt de underrättelser Utskottet
samlat, i Nåder förnndte Wisby Stad, till
dess Magistrats- och Embetsmäns aflöning samt
dé der erforderliga Publique Byggnaders vidmakthållande,
ett understöd så mycket billigare^
sorn Staden, i saknad af öppen jord och dess afkasta
-
772
Den 19 Juni.
kastning i så till det ena som andra andamålet
nödvändigt mäste härtill beräkna denna inkomst.
Detta har Utskottet velat upplysningsvis till
svar afgifva å ofvanbemälte Riksdagsmäns yrkande,
likväl med tillägg, att Utskottet icke härmed
vill taga någon vidare befattning, i stöd af hvad
i början är änfördt, utan må de vända sig härmed
till sitt Stånds enskildta Besvärs Utskott, om
de, för att vinna ytterligare åtgärd, sig härtill
finna befogade. Stockholm den 13 Juni 1 Släpa
Högled. Riddersknpet På Högvördiga Prestoch
Adelns Uedamö- Ståndets Uedamöters
ters vägnar vägnar
A. Lantingshausen, Bryn. Hesselgren.
På Vällofl. BorgareStandets
UedamÖters
vägnar
And. Fredin:
På Hederv. BondeStåndets
Uedamöters
vägnar
Nils Mansson.
M. M. Rosbeck.
Upp.
Den 19 Juni.
773
Uppläst hor, Högloft. Ridd. och Ad. d. 19 Juni.
— — Högv. Prest - Ståndet d. 20 —
— — Vällofl. Borg. Ståndet d. 19 —
— -— Hederv. Bonde-Ståndet d. 19 —-
Riksens Höglofi. Ständers Allmänna
Besvärs - och Oeconomic - Utskotts
Betänkande, i anledning af väckt
fråga om Riksens Högloft. Ständers
medverkande till de pä Norrska sidan
vid gränsen af Kopparbergs
Län anlaggda gränse-Tullars afskajfande.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvefr
och till Utskottet remitteradt Memorial, har Riksdags-Fullmägtigen
Pehr Nilsson från Stora Kopparbergs
Län andragit: att sedan genom föreningen
med Nabo - Riket Svenskar och Norrmän
blifvit ett Folk under en gemensam Konung,
lians hemmavarande i närmaste granskapet till
Norrige boende Medbroder väl hyst det hopp, att
byteshandeln emellan dem och deras Norrska
grannar skulle blifva fri samt oberoende af det
handelstvång och de Tullumgälderj sorn så ofta
för
-
Den 19 Junu
förorsakat ledsamhet, hat och stridigheter deni
emelian; mea då dessa af föreningen väntade
fördelar icke inträffat utan det tvärtom handt, att
de, sorn innevarande år rest till Norrige med lofgifna
varor, hafva på Norrska sidan blifvit ålag.
de betala en dryg tullafgift, derpå Pehr Nilsson
såsom bevis vid dess Memoria! bifogat 3 stycken
på. Norrska språket skrifne Tulfsedlar af den
i sistlidnp Mars, så hade bemälte Pehr Nilsson,
jemte tillkännagifvande, att, honom veterligen,
ingen Tullbevakning på den tracten af Svenska
gränsen, der han vöre boende, hindrade hägge
polken att med hvarandra idka en loflig handel,
ansett det vara anmärkningsvärdt, att Norrmännen
forst nu inrättade Tullar inom deras gräns;
hvarföre ock han anhållit, att Riksens Höglofl,
Ständer täcktes vid nu instundande Stor-Ting i
Norrige påyrka afskaffande af ifrågavarande Tullinrättning
på Norrska sidan.
Utskottet får i anledning häraf förklara, att
jorn enligt Norriges, af Hans Kongl. Maj:t vår
Allernådigste Konung och Herre fastställa och
antagna Grundlag, Sveriges Rikes Ständer icke
hafva någon rättighet att befatta sig med Norriges
angelägenheter, lärer Riksdagsmannen Pehr Nilsson
böra hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla
den önskan, hvarmed han nu oriktigt vändt;
®ig tili Riksens Ständer.
Hvilket dock till Riksens Höglofi, Ständers
om
-
Den 19 Juni.
77 5
ompröfvande vördsamligen efver Jemn as. Stock*
" 'in den 13 Juni 1815.
hol
På Höglofl.Ridd. och
Adelns Ledamöters
vägnar
A. Lantingshausen.
På Högvörd. Prest*'
Ståndets Ledamöters
vägnar
Bryn. Hesselgren.
På Vällofliga Borgare- På Hedervärda BondeSlåndets
Ledamöters Ståndets. Ledamöters '
vägnar vägnar
And. Fredin^ Nils Mänsson.
M, M. Rosbeck.
Uppläst hos Höglofl. Ridd. oell Ad. d. 19 Juni»
—■ — Högvörd. Prest-Ståndet d. 20 —
— VäUofl- Borgare-Ståndet d. 19 —
— Hederv. Bonde-Ståndet d» 19
Vördsamt Memorial l
H
l jLedervärda Bonde~Stånset har till Banco-Utskottets
utlåtande behagat remittera en af Riks*
lagsmannen Johan Olsson Longberg uti Hedervärda
Ståndet väckt motion om upphäfvande i
vissa delar af Herrar Revisorernas öfver RiksDiscont-Verkets
förvthning för år 1811, i afseende
-
776
Den i Q Juni.
seende på samma Verks-Administration meddcldta
gtadganden.
Uti Memorialet formälos: huruledes Reviso-'
xerne enligt 10 §. af deras under den 31 sist!.
Mars afgifne' Berättelse skola föreskrifva, att prof.
ning af de .Lånsökandes behof borde föregå , innan
I-ån 5t Rikets allmoge beviljades, på det
Xånen ej malie utsträckas till större summor än
I/åntagarens egénteliga näring behöfde; äfvensom
7 §. af samma Berättelse skulle innefatta en föreskri
It. att icke ens på en månads tid, såsom
förr varit vanligt, bevilja Omsättning på gamla
Jjåne -doCuhifenter; utan i sådant fall genast be.
räkna Låntagaren öfverrenta sorn vid forsumirrad
inbetalning. Eiksdogmarmen anser orättvist
att undersökning om verkliga Uånebehofvet endast
i anseende tili Rikets Allmoge skulle äga
jura, meri underlåtas för alla andra; utom det,
att en sådan undersökning vore för Discont-Directionen
mera svår och osäker än någon annan
dylik undersökning; och yrkar af sådan anledning
att Uånerättighvten matie .förklaras vara lika sä
lippert och oinskränkt för Rikets Allmoge sorn
för alia andra, och att Allmogen således måne,
utan all profning af lwjiofvei, fa läna ända till
6000 ll:d, om deremot svarande säkerhet ställdes.
Beträffande åter förbudet af omsättning på gamla
liane-documenter, för kokare tid; så.skulle mycken
förlust f<ir Rikets Allmoge deraf uppkomma,
da ntindsta fel i skrifsättet kunde gora att Docutoeutet
ogillades, hvarigeuoii genast tillfälle yppades
-
Den ig Juni.
lil
pades att utkräfva 12 procents renta. Denna
slags renta ägde icke heller någon enda laglig
grund; och då dröjsmål med omsättningen hvarken
mindskade DiscontVerkets förra säkerhet, eller
medförde någon ny utgift för Verket, samt icke
heller något brott genom dröjsmålet vore . begånget,
hemställer Riksdagsmannen om icke Rikets
Dåntagande Allmoge matte alldeles befrias från
den så kallade straffrentan; med önskan att en
sådan befrielse kunde utsträckas till alla Classer
af Låntagande Medborgare.
Häruti hade Riksdagsmännen Auders Jo- .
adamsson från Östergöthland och Jonas Hindrichsson
frän Kronobergs Län till alla delar
sig förenat; med tillagd begäran af den förre,
det Allmogen uppå anförde skäl malte i RiksDisconten
erhålla Lån till det belopp som sökes,
enär behörig säkerhet derföre ställes, och emot
Lånedocumenternas läglighet lagligen icke
är något att påminna.
Banco-Utskottet har ej underlåtit att öfver
detta ämne inhämta erforderliga upplysningar,
och deraf funnit ali anledning till den öfvertygelse,
att Riksdagsmannen troligen ej nog uppmärksamt
granskat ordalydelsen, och derigenom
misstagit sig om meningen af de åberopade stadgande!!.
Jemte erkännande , det Riks - DiscontVerkets
egenteliga ändamål vore att understödja
alla Näringsgrenar i mari af verkliga behofvet,
innefattar 10 §. af Revisorernas åberopade Berättelse
en, nied synbart afseende på Lane Fondens
inskränkta belopp, slutligen yttrad önskan:
att
7 7 S
Den 19 Juni
”att, (ill befordrande i möjeligaste måtto af en
”någorlunda jemn fördelning ibland de flera Clas”ser
af Medborgare, som behöfva anlita Disconten,
”samt befrämjande af Verkets verkliga ändamål,
”Direetionen vid profnirigen af Lån, livars belopp
antingen i och för sig sjelft eller samman”räknadt
med förut erhållet Lån, på grundad anledning
syntes öfverstiga hvad sorn i och för den
”sökandes näring eller yrke kunde erfordras,
”ville tillhålla honom att tillförlitligen styrka
”motsatsen innan hans anhållan bifalles.” Varande
lii ket s Allmoge således härigenom icke
på något sätt förnärmad, elier försatt i sämre
belägenhet än hvar och en annan Lånsökande ,
hvars behof, efter hvad nu blifvit upplyst, är
underkastadt enahanda, troligen håde i allmänt'
och enskildt afseende nyttiga, pröfning.
7 §. deremot visar, att Herrar Revisorer
väl fästat uppmärksamhet dervid, att omsättning
ganska ofta först på en månad å gamla Docuineniet
och sedan på fern månader å en anskaffad
ny revers blifvit beviljad; men tillika utlåtit
sig: ”Att enär vederbörlig afbetalning derjemte
skett, hade Eevisorerne deremot icke att
”påminna, så vida denna åtgärd haft för ändamål
‘ ”att ej belasta ordenteliga Låntagare med Straff’
renta för det deras Omsättnings-Bocumént, i an”seende
till någon befunnen felaktighet, icke kun”nat
genast antagas, men som Låntagare, hvilka
”genom försumlighet i allt fall gjort sig förfaline
”till Straff-renta, jemväl fått erfara en slik förmon,
och det'äfven handt, att en person under
be
-
p
Den 19 Juni,
779
”begagnande af denna utväg fått omsatta ett Lån
”forst på en, och sedermera på fem månader, ut”an
att hvarken deri ena elier den andra gången
”derå göra afbetalning; sä, och på flera anförda
”skäl, hade Revisoreme önskat, att Directionen
”ville inskränka denna omtanka till personer, som
”sjelfva visa sig angelägna att deras åliggande
”så i det ena som andra .fullgöra”
Den farhåga Riksdagsmannen' Longberg yttrat,
att Allmogen, för bristande kännedom af
formaliteterna vid
ler, skulle bringas på féilust igenom fordrad öfver-renta
är således- undanröjd genom sjelfva
det Stadgande, hvaruti hat; sökt ändring. Hvad
slutligen angår den fastställde Straff-reman, hvilken,
äfvensom föreskriften om högsta Lånebeloppet
för hvarje person,-grundar sig på Riks-DiscontVerkets
Reglemente, och tillkommet mindre för
vinning, än såsom ett nödigt hand på försumliga
Låntagare; finner Banco Utskottet för dess del ingen
anledning att tillstyrka bifall å hvad Memorialet
om upphäfvande deraf innehåller, Stockholm
d, 2 5 Maj 1815.
Rå Höglo fl, Ridd. och På Högvörd. PrestAdelns
Ledamöters Ståndets Ledamöters
vägnar vägnar
J. 11. Gyllenborg. E, A. Almqvist.
Rå Vällofliga Borgare- På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters Ståndets Ledamöters
vägnar vägnar
Gust. D. Wilche, Daniel Andersson»
G, Hdsingius,
Den 20 Juni
Utdrag af ProtocoHet, hållet i Högloft.
Ridder skåpets och Adelns Plenum,
den 20 Juni 1815.
S. X). Instämde Hdglofl. Ridderskapet och AdeJn
i det Vallöf!. Borgare-Ståndets meddeldta Beslut af
denna dag, att det Särskildta Utskottets Betänkande
af den 17 dennes, angående öfverklagad förlägenhet
i allmänna rörelsen m. rn. skulle, till utdelning
inom Riks-Stånden, af de till Riksdags-kostnaderna.
anslagna medel, genom Särskildta Utskottets
försorg, till trycket skyndsammeligen befordras.
JJt^ Supra.
Ex Brotocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D. Beslöt Ridderskapet och Adeln att öfver
Ståts-Utskottets denna dag inkomna Betänkande
angående åtskiliga omständigheter, sorn äga
sammanhang med Regleiingen af Rikets Fenninge-väsende,
skyndsamligen inhämta Banco - Utskottets
utlåtande i de delar Bankens biträde röra.
Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe'.
S, 33. Beslöt Ridderskapet och Adeln anmoda
Banco-Uskottet att till Riksens Ständer aflemna
det
Den 20 Juni
7 fii
det 1 betnäldte Utskotts Betänkande om publiciteten
af Banco - Sedelstockens belopp åberopade yttrande
öfver detina fråga af Banco-Fullmägtiga,
jemte de 2:ne dithörande särskildta vola. Ut Supra.
Ex Prolocollo
A. G. Silverstolpe.
|
S. I). svedan, genom meddeldta Prolocolls-Utdrag
från de öfriga respective Stånden, Ridderskäpet
och Adeln inhämtat att den -vid 180g och 1810
arens Riksdag föreslagna omarbetning af 38 §•
Riksdags-Ordningen icke enhälligt blifvit antagen,
och det sedan 1812 års Riksdag rörande alternativa
meningar inom Constitutions-Utskottet
hvilande förslag till;tillägg i den nu bestånd ägande
38 §• endast i detta fall kunde komma i ftåga;
beslöt Bidderskapet och Adeln att berörde förslag
nu tillj afgörande upptaga, men ansåg icke
nödigt att genom detta tillägg låta nämnde §. un-!
dergå någon förändring. Ut Supra*
Ex Protoc®llo
A. G. Silverstolpe.
Utdrag af Prof o collet, hållet hos Högvördiga
Prest - Ståndet, vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, den 20 Juni
18*5.
- S. X). Återremitterades Stats-Utskottets Betänkande
-
78*
Den 20 Juni.
leande rörande Stats-Verkets Inkomster och deras
beräkning i RiksStaten För nästkommande och följande
år, intill nasta Riksdag. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. U. Almqvist.
S. I). XJpplästes Stats - Utskottets Betänkanden ;
1:0 Angående åtskilliga omständigheter, som
äga sammanhang med Regleringen af Rikets Penningeväsende,
och
2:0 Rörande den Summa, som för Stats- och
Riksgälds - Verkens behof erfordras, att genom
Allmän [Bevillning utgöras, och beslöt Ståndet
till en början, att dessa Betänkanden till Banco-Utskottet
remittera, med anmodan, att så
skyndsamt möjligt är, afgifva Utlåtanden i de
delar af dessa ämnen, som Banken röra, på
det bägge Utskottens Betänkanden derefter må
kunna i ett. sammanhang till pröfning företagas.
Ut Supra.
Ex Protocollo
J. U. Almqvist.
S- D. lifter uppläsande af Särskildta Utskottets
Betänkande af den 17 i denna Månad, angående
öfverklaga! förlägenhet i Allmänna rörelsen
och Förslag till inskränkning af umbärliga utländska
varor m. m., beslöt Prest - Ståndet, i likhet
med
Hen 2 o Juni.
783
med Vallöf]. Borgare - Ståndet, att samma 11 el andande,
till utdelning inom Stånden, bör af de tfll
Rilcsdags-kostnaden anslagna medel, genom Särskildta
Utskottets försorg; till Trycket skyndsam.»
meligen befordras, äfvensom ät Banco - Utskottet
skulle uppdragas att med ali skyndsamhet afgifva
Utlåtande i de uti nämnde Betänkande framställda
ämnen, som angå bidrag ifrån .Riksens Ständers
Bank. Ut Supra,
!Ex Protocollo
J. U. Almqvist.
Utdrag af Vallöf. Borgare-Ståndets
Protocoll, hullet vid Urtima Riksdagen
i Stockholm, den 20 funi
1815.
S. D. Sedan nu blifvit uppläst Särskildta Utskottets
Betänkande af den 17 i denna Månad, angående
ofverklagad förlägenhet i Allmänna rörelsen
och förslag till inskränkning af umbärliga utländska
varor m. m., fann Borgare-Ståndet för
sin del gagneligt och angeläget att samma Betänkande,
till utdelning inom Stånden, må af de
till Riksdags-kostnaden anslagna medel, genom
I Särskildta Utskottets försorg, till trycket skynd1
sammeligen befordras, och beslöt derjemte, att
| uppdraga åt Banco-Utskottet, att med skyndsamhet
afgifva utlåtande i de, uti nämnde Betänkande
-
Den 20 Junii
de, framställda ämnen, som bidrag från Rikets
Ständers Bank angå. Ut Supra.
Px Protocollo
Cail Magn. Robsahm.
S. D. Hifter uppläsande af Stats - Utskottets den
17 i denna Månad afgifna Betänkanden, angående
den santina, sorn för Stats-och Riksgälds-Verkens
behof erfordras, att genom allmän Bevillning
utgöras, samt åtskilliga omständigheter, sorn
äga sammanhang med regleringen af Rikets penninge
väsende, beslöt Borgare-Ståndet, att tillen
början åt Banco-Utskottet öfverlemna att, så skyndsamt
möjligt är, med Utlåtande inkomma i de
delar af dessa ämnen, som Banken röra, på det
bägge Utskottens Betänkanden derefter må kunna
i ett sammanhang till pröfning företagas. Ut
Supra.
Utdrag af Hedervärda Bonde-Ståndets
Protocoll, hållet vid Urtima Riksdagen
i Stockholm, den 20 f-uni 1815.
S. D. fter föredragning af Bag-Utskottets den
25 och 26 sistledne Maj meddeldta och sedan i.
går på bordet h v ilande Utlåtanden öfver Borgmästaren
Ivjellanders motion örn befrielse för Fat
-
Er Protocollo
Carl Magn. Robsahm
tigvårds Directionerna att 1 frågor sorn rora per.
soners inflyttning till Städerna, erlägga lösen för
de Utslag som deröfver varda från Kongl. Kaxnmar-Collegium
utfärdade m. m., samt öfver Prosten
Doctor Segersted» Memorial, att vid uppstående
frågor om Personers sjukdoms förfall eller
förmåga att uthärda vissa besvärligheter, .Läkare-'
betyg derom ej alltid må anses ovilkorligen riödvändige;
fann Bonde-Ståndet för godt att dessa
utlåtanden antaga, Ut Supra.
Ex Protocollo
O/o/ Werlin.
a d. Vid föredragning af Lag-Utskottets den %
innevarande månad meddelta och i går upplasta
Utlåtande öfver samteliga Biks-Ståndens anmärkningar
vid Utskottets Betänkande öfver de af
Biksdagsfullmägtige från Kronobergs Län Johan
Johansson och Peter Johansson jemte flera af
Bonde-Ståndets Ledamöter ingifna Meniorialer*
rörande straffets skärpande för Tjufvar och befordrande
af häktade Personers vård under försel;
pröfvade Bonde-Ståndet skäligt, Lag.Utskottets
i berörda ämnen afgifne Utlåtanden ogilla
och afslå. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
Den q© Juni.
S. D. nyo föredrogs Allmänna Besvärs* oell
Oeconomie-Utskottets den 13 Juni afgifne och
sedan i gar på bordet hvilande Memorial, angående
den af Riksdags-Fullmägtige I.ars Jacobsson
och Jacob Jacobsson sökta befrielse för Allmogen
på Gottland att underhålla Strandridare*
Boställen och Bastagebryggor; hvarvid Utskottets
afgifne Yttrande blef godkändt. Ut Supra»
Ux Protocollo
Olof Werlin>
S. D. Lag* samt Allmänna Besvärs* och Oeconomie-Utskottens
gemensamt afgifne och sedan
sista Plenum på bordet hvilande Utlåtanden af
den 18 sistledne Majt
i;o Ofver åtskilliga Biksdags - Fullmägtiges
hf Bonde-Ståndet Memorial, rörande hvad vid
Bandsvägarnas utläggande till större bredd bör
iakttagas.
2:0 Ofver Riksdags - Fullmägfigeh Andera
Sandstens från Jönköpings Bän Memorial, angående
skyldigheten att underhålla Varg - Gårdar
och Varg-Gropar.
3:0 Ofver Herr C. L. von Sanzens Memorial,
rörande utstakande af vissa terminer för
Skulders ock Arrende-Summors betalande; och
4:0
t)eri ÖÖ Juni'.
4:0 Äf elen i Juni, öfver Riksdag# Futimäc.
tige Joran Jönssons för Ingelstads, Jerrestads,
Ljiinits och Herrestads Härader i Skanö, och
Jon Jonssons frän Blekingen Memöridly' angående
utvidgad Handels- och Seglations-frihét för
invänarhé i Skåne ttch Blekinge Län,
Blefvo föredragnej och af Bonde-Stärtdet bi*
fallnei Ut Supra.
Éx Protocoilö
Oluf Wer lim
fe. t). Bevillnings-Utsköttets sedan sista Plenuni
på bordet hvilartde Memorial af deri 16 i clérinä
månad, hvari lillkännagifves, att Utskottet, på
anfördt skäl, ansett sig icke kiinna till granskning
företaga Herr Lagmannen Grefve Gyllenborgs
dit öfvérlemhade Anmärkhingär vid StatsUtskottets
den 26 sistlednö April afgifne Betänkande,
rörande ersättning af den förlust i årlig
inkomst Allmänna Barnhus inrättningen- i Stockholm
lidit gertorp Stor-Fiirstendömet Finlands
afträdande, bief nti å ttyo föredraget och af
Bonde-Ståndet gilladt. Ut Supra.
Bx Protocollo
Olaf Werlin.
S. D.
Den 20 JunU
g. D. lifter justering'af ProtocoIIet för glrdågen,
föredrogos Banco-Utskottets då på bordet
lagde utlåtanden:
1:0 Af den 25 Maj, angående Herr P. Gi
Cederschölds Memörial om upphörande af den nu
öfliga Silfver-vexlingen i Banken.
2:0 Af den 27 Ma], i anledning af Herr
G. A. Liljehorns Memorial rörande åtskilliga
jianciella ämnen.
3:0 Äf den 13 Juni angående Herr Förste
Arch i åter 11‘och Commendeuren v. Schuizenheims
Memorial om Publi-cité af tillståndet med Bankens
Sedelrörelse; och
4:0 Af samma dag, rörande Herr Commerce-!
Kådet Santessons förslag om Bankens deltagande
med En Million B:d i Silfvermynt uti det af
Kongl. Majit octrojerade Östersjö - Compagnie }
Götheborg;
Och blefvo desse utlåtanden af Bonde-Stån;
»det godkända. XJt Supra.
Ex Protocollö
Olof Wertin*
Dm 20 Jani" 789,
Uppläst hos samfeliga Riks-Stånden d. 20 Juni.
Riksens Högloft. Ständers Särskildta
Utskotts Betänkande angående den
öfver klagade förlägenheten i allmänna
rörelsen, och om medlen till dess
af hjelpande, jemte förslag till inskränkning
af främmande varors införsel
och förbrukning*
Enl igt erhållna Protocolfs - Utdrag af elen 17^
24 och 97 April och elen 1 Maji innevarande
år, är det Särskildta Utskottet ålagdt, att till Riksens
Hogtofl. Ständer inkomma med en öfversigt
af orsakerna till den i alla orter af Riket öfverklagade
förlägenhet i allmänna rörelsen, tillika
med förslag, att densamma afhjelpa på ett med
Xandtbrukets och Näringarnas uppratfhållnade samt
sedelmyntets bibehållna anseende svarande sätt,
hvarjemte Utskottet fått sig uppdraget, att efter
noggran undersökning, huruvida flera eller färre
af nu tillåtna utländska varor må kunna i
Riket umbäras, afgifva förslag till en inskränkning
af deras införsel och förbrukning, äfvensom
i allmänhet till hämmande af den tilltagande skad.
liga yppigheten.
Ehuru verkligheten af den förlägenhet 1 oekonomiskt
afseende, sorn för det närvarande utgör
ett bekymrande föremål för Riksens Ständers
uppmärksamhet, lärer så mycket mindre kunna
sätta*
•<* ■ ' ' \ - ' " ' ' . 7
sattas i tvifvelsmål, som densamma ejj allenast 31:
vitsordad uti flera af de tili Eiks-Standen inkomna
Memorialer, utan äfven är i Kongl. Majit»
Nådiga Proposition af den 28 sistledne Mars, rörande
uppskof med afgörandet af vissa hvilande
Constitutionella frågor, framställd såsom ett vigtigt
ämne för Riksens Ständer» öfverläggningar, torde
likväl, hvad graden af denna förlägenhet angar,
allmänna omdömet ej vara nog stadgadt; o,ch det
ar af denna anledning Utskottet tror sig, till närmare
upplysning härom, hör:l förelägga Riksens;
Ständer de bevis, sorn Utskottet varit i tillfälle,,
att 4 4edna dej erhålla?
Af meddelta uppgifter fran Skaraborgs pch
Östergöthlands Rän har Utskottet inhemtat, att, då
de till förstnämnde Rätts Rands-Cancellie inkomne
skuldfordrings.- mål utgjort år 18 11 ett antal
.gf 595 och ar 1812, 917, de för år 18x3 uppgått
till 1,829., år 1814 till 2,373 och endast fö?
de första 4. månaderna af innevarande till 1,047;
att vid Östergöthlands Rans Rands-Cancellie förhållandet
i anseende till dylika mål under de sist
förfluUm 3 åren varit, sorn följer, nemligen
åren 1812, 4813, 1.814».
Af Disconternas Ombudsmän
anhängige gjorde - 58, 120, 21?.
från privata Personer inkom
ne - - 5,811, 4,682, 5,612.
fastigheter på Randet, ut
lyste till «(inäinings autUe-per
- « 3 i?» 39» 9°.
Att
Den a o Juni
791
Att under alla föregångna åren Utsökningsmålen
varit, ju längre tillbaka, ju mindre till
antalet, och, med obetydlig skilnad på pret, utgjort
högst omkring 150 st. af de privata, samt
Discont-måi ganska sällsynta , och att ett helt år
kunnat förbigå, utan att någon fastighet kommit
till Utmätnings-auction; äfvensom härvid är anmärkt,
att, då några sådana Auctioner under de
j:ne sista åren blifvit inställda genom mellankom»e
betalningar eller Borgenärernas förnöjande på
annat sätt, andre åter, 1 synnerhet sistlidet år,
ej kunnat verkställas af orsak, att inropare uteblifvit
äfven vid 3 till 4 gjorda särskildta försök
på förnyade Auctions-terminer; hvarjemte en till
Wikbolands JHushålls-Gille i Linköpings Län deu
jo förlidne April Ingifven berättelse, hvaraf Utskottet
undfått del, lemnar om tillståndet i nämnde
landsort deri beskrifning, att efter år i8to
Utmätningarne endast för puvatas räkning derstädes
ökat sig till den mängd, att då de, nysnämnde
år, ej voro flere till antalét än 84 st-, desamma
uppstigit år j8u till 96, år 181a till 184,
år r 81 3 till 252, år 1814 till 371 och redan under
35 månad af detta år till 210 st.; att, då före
år 1810 dylika utmätningar angingo endast
små summor af några få Riksdaler och ofta ej.
högre än 24 skill. Banco, de nu mera röra ej
mindre än lös och fast egendom till flera tusende
Riksdalers värde; att till undvikande
af execution 3me stämmor äro emot vanligheten
haline för Uppbörden af Krono-medlen, men att
detta oaktadt ej ens hälften deraf influtit; att dessa,
likasom de öfriga Skuld posterna, mäste med
792
beri so Juni!
tvång indrifvas, ehuru med föga hopp om vergan,
då alla äro gnld-skyldige; att 2:ne gårdar i
Kuddby Socken af berörde Län, den ena af ett
halft mantal Skatte-frälse, och den andra ett mantal
Frälse, stå öde utan åbo, utan brukare, osådde,
oaktadt flera derå haline Auclioner, samt ätt
för kort tid sedan ett halft hemman Krono - Skatte
i Ostra Stenby Socken blifvit! till bruk med åtföljande
gröda på Auction utbudi t till 100 R:d»
Banco, men att, ehuru denna summa nedsattes
till 50: 25: io: och sluteligen till 1 R:d, något
anbud derå icke blifvit gjordt. Om ställningen
i Nyköpings, Westerås och Blekinge Län har
Utskottet haft. tillfälle erhålla de underrättelser,
att, oaktadt Södermanlands belägenhet i hjertät
af Riket och nära hufvudstaden vanligen lemnat
lätta utvägar till afsättning af Landets producter
och jemväl till åtskilliga biförtjenster, den allmänna
penningbristen och deraf följande svårighet,
att få föryttra hvad man har att aflåta likväl
börjat, att inom nämde provins blifva ganska
känbar, och att innevarande år till och med
4 Uppbördsstätnmor mäst hållas, då vanligen förr
aldrig flera än 2 varit af nöden, och att vid åtskilliga
Utmätnings-auctioner inträffat, att inga
köpare sig inställt, samt att, då de till Westerås
.Lands Cancellie inkomne Discont- och Promotoxial-mål
samt enskilt a Lagsökningar utgjort år 181?
ett antal af tillsammans 1,683, de uppgått 1813
lill 2,251 och år 1814 till 2,652; att de till Bledinge
Läns Lands • Cancellie ingifne SkuldfordritJgsmål
förhållit sig på sätt, som föijer:
åren
Den 20 Juni, 793
arén 1812,' 1813, 1814."
äf Disc-ont-Ombudsmän
nen
anhängige jjjorde * 6 g g.1
Från privata personer in
komne
- - i 999> 1?5°9i 1,668,
Fastigheter på Landet,
utlyste till Utmätnings
auctioner
- g,' 28, 34-
Att med innevarande år pennin gebristen' der i
Länet på étt märkligt sätt visat sig i tilltagande;
att Blekings Allmoge, som alltid tillförene villigt
och skyndsamt betalt sina Krono - Utskylder, na
måste till stor myckenhet derföre hemsökas med
utmätning; att de lösören, sorri dervid uttagas,
sällan kunna, i brist på köpare, försäljas;
att Krono - Betjeningen med mycken möda och
tidspillan måste föra pantsakerna från 8, 10 ä 12
Gäldenärer på ett stalie tillhopa, och att ändock
ganska sällan lyckats, att fa dem till hvad pris
som heldst afyttrade; att, derest denna belägenhet
längre fortfar utan lämpliga utvägar till en lifligare
rörelse och penninge understöd på deras varor
vid den tid hjelp bäst uehöfves, sannolikt en
stor del Landtman skall nnna sin undergång oell
Staten sakna påräknade tillgångar, hvilka ändå
komma, att för detta år, i förhållande till de föregående,
genom nedsatta taxeringar icke obetydligen
mindskas. 1 frigäll om tillståndet i Malmöhus
Län har Utskottet inhemtat, att penningebristen
derstädes nästan méd hvarje dag tilltagit,
och all rörelse afstannat, sedan sistlidet års nu
vid Maji månads början redovisade Krono - upp"-
börd
794
Den 20 Juni,
börd medtagit snart sagd t enda tillgången; att vid
nämnde redogörelse handt, hvad förr icke inträffat,
att omkring 4,000 B:d för nästlidet år äro obetalte
och att på detta års Capitationsafgift, som äfven
bordt vara erlagd , ansenliga rester innestå; a,tt
man väl hittills undvikit pant-auctioner för Upp*
börden, men att d.et ock vore förgäfves, att nu
företaga dem, emedan, om en köpare kunde finnas,
contanta tillgångar (ill betalning sakrias; att
de ansenliga summor, som Busthållare böra erlägga
för Munderings-Persedlar, anskaffade af Cornmissariaterna
under sista kriget, omöjligen kunna,
indrifvas, hvarföre det varit nödigt, att hos Kongl,
M aj;t i underdånighet anhålla om anstånd der*
med, och att allt detta är en naturlig följd af hris'ande
afsättning,på spannmålen, såsom örtens egentliga
product, och att rörelsen dermed blifvit till
elen grad försvårad, att handel måst afslutas genom
varu-hyte i brist af penningar. Pessa till
Utskottet inkomna uppgifter äro ytterligare lie*
styrkta af fl#ra bland dess ledamöter, hvilka,
ned särskild kännedom om närvarande ofördelaktiga
ställning i åtskilliga Bandsorter, iemnatde
Upplysningar, att spannmål, i Westerås Bän utbjuden
till lägre pris., än det i årets Markegångstaxa
utsatte, i anseende till ymnig tillgång deraf å ejia
samt allmän penningebrist i orten å andra
sidan, ej kan förytiras; att Hafre, den Allmogen
1 Skaraborgs Bän transporterat ända till 6 å 8
mil, ej kunnat försäljas till högre pris, än högst
2 B:dr Banco för Tunnan, samt att i Skåne, lika*
$om i Östergöthland, Allmogens förlägenhet kommit
-
Dé« 50 Jani.
jnit till elen höjel, att mangen hemmansbrukare,
seelan Iean till vanpris försålt sitt eget spannmålsförråd,
funnit sig nödsakad, att vid Åuctioner
på credit förse sig med ny tillgång af säd, den
lian sedermera i närmaste Stad till halfva värdet
föryttrat, såsom den enda för honom möjliga utväg,
att erhålla nödiga medel, för att antingen
godtgöra ohetalta Urono-utskylder* eller anskaffa
fmpdgäpgiiga förnödenheter,
Af dessa uppgifter lärer det med något-Jum
da säkerhet kunna slutas till närvarande förhållande
i föreiiämnda Uapdsorter; och om det härvid
skulle kunna med skäl anmärkas, att den inträffade
stagnationen uti inre rörelsen medfört en
menlig verkan isynnerhet i de provinser, hvilkas
välstånd hufvudsakligen berni- af sädes-productionen,
förekommer äfven anledning tillden farhoga;
att ej heller de af Rikets landskap, der an,
dra näringar lemna tillfällen till särskild förtjenst,
undgått att i prer och mindre man vidkännas följderna
af den öfverklagade förlägenheten, ehuru
Utskottet ej varit i tillstånd, att derom förskaffa
$ig fullkonrligt pålitliga upplysningar,
Att söka utreda orsakerna till denna allmänna
förlägenhet, är en pligt, den Utskottet nu
går att fullgöra.
Det har ej undfallit Utskottets uppmärk,
samhet.- att åtskilliga under loppet af flera påföl»
jäiide ,ir inträffade omständigheter i afseende på
Ri
-
7g6 ' Deri 20 Juni'.
Rikets politiska förhållande till andra Magter 1
större och mindre mån medverkat till närvaran»
de förlägenhet i allmänna rörelsen. Sveriges krig
emot Frankrike och till Pommerns försvar åren
1806 och 1807 och isynnerhet det med Ryssland
och Danmark åren 1808 och 180g, hvilket sednare
slutades med förlusten af Finland, äro visserligen,!
ibland sednare tiders händelser, alltför markell»
ga, för att förbigås vid detta tillfälle, då fråga
är, att i ett sammanhang framställa orsakerna till
den oreda, som för det närvarande röjes i Rikets
inre hushållning. Det bör ej heller förtigas, att
de vid 1800 års Riksdag beslutade och sedermera
år 1809 fortsatta Financiella åtgärder, hvarigenom
Sedelmassan ömsom blifvit hastigt ökad ,
och ömsom till äfventyr* nog hastigt förmindskad,
varit i vissa fall af ofördelaktiga följder för de
inhemska Näringarna. Enligt hvad de upprättade
Persedel.extracterna utvisa, har äfven exporten
af Landets producter år 1808 börjat att aftaga,
och deremot så väl import, som förbrukning af
främmande varor till den grad förokats, att Rikets
Utländska Handel, som under de föregående
åren lemnade betydliga öfverskott, nyssnämde år
"bedrefs med en underbalance af 2,485,473 R:d.
Del är emedlertid en känd sanning, alt med undantag
af Bruks-handteringen, hvars trefnad väsendtligen
beror af forhållandet i anseende till
Utrikes afsättningen på dess effecter, inre rörelsen
i landet ännu år 1811 fortfor att vara liflig,
samt de productiva näri ngarne i en formenlig ställ^
ning, under det alt tillfallen till afsättning inom
Ri
-
rDen 20 Juni!
797
Riket för deras alster och förädlingar och till.1
gångar till penrfinge-lån emot vanlig renta till
deras underlättande ej saknades. Jemte det att
Brännvins bränningen , med den till äfventyra
alltför oinskränkta frihet, som vid 1809 och 1810
årens Riksdag för densamma stadgades, lemnade
Eandtmannen ett vidsträckt utrymme för dess industri
och speculationer uti en näringsgren, sorn
med måtta och klokhet bedrifven, äger en så
vigtig inflytelse på Jordbrukets- och Boskapsskötselns
förkofran, blef äfven, enligt Kongl. Corn.
merce-Collegii på .Nådig befallning utfärdade Kun-1
gerelse af den 9 Octob. 1809, Utländskt Bränvin
förbudit att införas både till förtullning och
på Nederlag, undantagande endast Franskt och
Spanskt, för hvilka BränvinsstTrter den efter äldre
förordnanden bevilljade Nederlags-friheten
fortfor. Genom Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
af den 25 i samma månad blef jemväl fri utförsel
af Spannmål tillåten ; äfvensom genom
3810 års Freds Fördrag mellan Sverige och Frankrike
den år 1808 England mecfgifna Nederlagsfrihet
i Götheborg för Colonial-Manufactur- och
andra varor upphörde, samt införseln af alla
Engelska varor och Handels-artiklar, med undantag
endast af Salt, inställdes, hvarefter dessutom
under den 19 November 1810 förbud
emot införsel af alla Colonial - varor utfärdades.
Att dessa anstalter medfört en förmonlig verkan
till inhemska industriens befrämjande och till
dess skydd emot Utländsk medtäflan, kan ibland
anijat slutas deraf, att bland de 5 sista åren,
hvil»
Deri 2rt Juni'.
hvilkas flan dels balancer aro Tjfskotiéf rnfecidéitöj
året i8ii var för vår handelsvåg det iriirt(lat betungande
; äfvensom det förekommer anmärkningsvärde,
att nyssnämnde år* då Sverige Var i ett
bestämdt krigstillstånd med England, utskeppningen
af stångjern uppgick till större belopp, ari
under något af de öfriga åren ifrån och med 1800
till och med 1812. Ett välgörande ändamål åsyftades
äfven genom Kongl. Kungörelsen af den
3 Juli 1811, derutij jemte erinran om Utländska
Öfverflöd!»-varors inskränktare brak ochen noggrann
efterlefnad af förbuden emot .Lurendrägeri och
Tullförsnillning, allmänna uppmä-rksamheten leddes
på angelägenheten af en klokt använd Omtanka,
att öka förrådet af inhemska alster beli
tillverkningar och deremot mindska behofvet af
främmande produeter, såsom ett ibland de kraft!,
gaste medel att återbringa den säkerhet oell
stadga i Rikets pmin inge-verk, som utgöra ett
nödvändigt och hutvudsakligt Vilkor för bevarandet
af Statens sjelfbestånd oell tillbörliga anseende.
Beklagligen inträffade likväl snart den tidpunkt 4
då de uppmuntrande utsigter, so* ider dessa
omständigheter öppnades, för den inhemska produetionen
i flera vigtiga grenar af vår Nationalidoghet,
skulle åter förändras.
Deri nästan oinskränkta friheten i Brähvinsbränningen,
hvilken af några hushållare och i
■vissa orter utsträcktes på ett sätt, som redan vid
början af 1812 ådrog sig uppmärksamhet hos en
del af Nationen, beredde emot Författningen derom
-
Den 20 Junit
799
om ett visst missnöje, så mycket lättare kririgspridt
och underhållet, sorn det på flera stallen
upptäcktes, att st c/lar pannor nyttjades, än som
blifvit uppgifna tur Taxering, och att den der.
öfver stadgade controllerande tillsyn ofta FörSumtnades.
Den utvidgade tillverkningen i förening
med en emot förr mindskad inkomst i Stats-Cassati,
föranledde till den tankan, att grunderne
både för den rnédgifna Brännings-rättigheten och
den derefter lämpade beskattningen voro origtigt
beräknade. Brist på tjenliga Författningar emot
varans missbrukande oell ännu mera bristande
verkställighet af dem man^ägde, hade i åtskilliga
Orter ej nog kraftigt motverkat den ovanliga förbrukningen,
hvilken Var en följd af en hastig
öfvergång från en nog tvingad till en nog utsträckt
tillverkning; och allt detta, jemte den fårboga
att missbruket redan gått för vida, verkade
Regerings och Ständers förenade beslut till inskränkning
i denna handtering. D5 den lika sällsamma,
sorn olyckliga naturhändelse af en i de flesta
I.andsorter inträffad tidig frost, hvilken härjade
vår-sädes grodan just vid dess mognad, syntes påkalla
alla möjliga medel tillförekommande af hungersnöd,
tycktés ock, att ingen väg skulle säkrare
leda dertill, än förbud emot Bränvinsbränning,
hvilket ock, redan besiutadt under Riksdagen,
fortsattes, med undantag af i månad, ofbru*
tet ända till nästlidet års höst. Den anmärkning
torde härvid kunna äga rum, att till äfventyrs
ögonblickets förvåning, ökad genom afbrottet från.
vissheten om en lofvande skörd till öfvertygelsen
om
§00 Den a o Juiii)
tom en nara förstörd, betog sa alldeles en IiigiJ
öfverläggning och närmare granskning, att underrättelserna
om verkningaaA af denna frost öfverdrefvos,
under det man man uppmärksamhet
lemnade den säkra, ehuru ej betydliga, nytta,
som ätmindstone på vissa stallen kunnat hämtas
af hvad man bergat, och hvars begagnande kun-!
nät tjena till någon slags ersättning vid forlusten
af de större fördelar, som man med glad förhoppning
förväntat. En stor del af den frusna säden
var ätmindstone, 1 åtskilliga orter, ehuru otjenlig
till brod, icke alldeles sådan till bränvins-bräniring,
och då denna ej var tillåten, ansåg man
ej eris värdt att uttröska hvad man bergat, men
hvilket likväl kunnat gifva en vara af något vär-]
de, äfvensom dranken, utom en direct förtäring
för kreaturen, kunnat tjena att göra den genom
ett * långvarigt regn förskämda halmen, användbar i
ladugården.
Det under nästlidet års- vinter fortsatta förbud
emot Bränvinsbränning, ehuru försigtigt och
välmenande i r.in afsigt, var likväl åtföljdt af
mindre välgörande verkningar, dels derföre, att
den ymniga skörd man erhöll af den i Rikets
södra Landsorter, i- afseende på Bränvinsbränning
vanligen idkade potates-edlingen, som vunnit
en hastig framgång, icke kunde användas^
emedan den på manga ställen till ett större be- ‘
lopp, än man förväntat, öfversteg hvad som var
ämnadt att begagnas till andra behof, och hvarföre
en ganska betydlig mängd deraf alldeles o.
nytj
Den 20 Juni.
801
häftigt förspildes, dels ock derföre att då tillförsel
af Spannmål under Sommarmånaderna år
*813 kunnat ske, det ofelbart varit vida förmonligare,
att af Utländsk säd låta tillverka Bränvin,
inom Landet och af Jordbrukare, än att till beliöfvets
fyllande oell äfven vida derutöfver utifrån
införskaffa och i .Riket försälja denria vid
måttlig förbrukning nyttiga och i många afseenden
nödvändiga vara.
Den redan under Riksdagen 1812 beslutade
inskränkning i Bränvins-bränningen, sorn icke
åtföljdes af särskildt förbud emot varans införsel,
h ade vändt åtskilliga personers speculationer åt införskrifning
af utländskt Bränvin, hvarom ansökiiingar
redan i Augusti månad inkommo, och det,
såsom en följd af frösten, tidigt förutsedde förbudet
emot tillverkningen hade stadgat dessa speculationer.
Det (qvantum af 1,888,834 kannor, sorn,’
enligt de från Kongl. Tull-Diredtiorien erhållnfi
Uppgifter, blifvit för alla dessa 3 åren förtullade,
torde på goda skäl kunna med högst betydliga
qvantiteter deröfver ökas, oberäknadt det för Kronans
räkning särskildt införda qvantum af 921,583
kannor. Då man eftersinnar, att försäljningen
af denna vara inom Landet, hvaraf vinsten stadnät
hos några få Handlande, hvilka dels i följe
äf den med vissa vilkor medgifna allmänna tillåtelsen,
dels med särskildt tillstånd besörjc om
in;'
4'.de B. N;o 101, 102,'
So»
Dm e o Junii
införskrifningen, under tiden icke varit mort vernad
af någon inhemsk tillverkning, inser man
utan svårighet, att denna utgift, i mer än ett afseende
bidragit, att hos de tåls ika Närings Classéma
förmindska de penninge-tillgångär, som med
fördel kurmat till Productionens utvidgande användas.
Piedan innan freden med England hunnit
slutas och ända från 181 a års början hade handelstvånget,
likasom genom en tyst öfverenskommelse
bägge Nationerna emelian, upphört. En.
gelsmännen hade på Hanö, vid Winga och på
flera ställen i var vidsträckta Skärgård anlagt ett
slags Militaire - Colonier, från hvilka en liflig
smyghandel idkades, intilldess man trodde sig'ej
längre behöfva dölja, att de gamla Freds- och.
Handels-relationerne blifvit återställde. Såsom en
följd af den således förändrade handels-ställningen
och särskildta förhållanden blef, under den
30 September 1812, tillstånd meddeldt, att tills
vidare få till Götheborg införa och till fri disposition
förtulla alla slags manufacturerade, till
bruk och nyttjande inom Piket tillåtna, utländska
Bomullsväfnader och Bomullsgarn. Då denna
tillåtelse till en enda Stad inskränktes, förekom
säkerligen föga anledning till den förmodan,
att importen och den inhemska förbrukningen
af dessa utländska varor skulle med den hastighet
och till den grad uppstiga, som man sedermera
ty värr funnit, i det att erfarenheten
visat, att ej allenast den lätta tillgången på dessa
tillverkningar, hvilka med nyheten förenade
utse
-
Den 20 Juni.
utseendets mångfaldigt omvexlande kelia g, utan
äfven de ovanligt låga pris, hvartill dessa varor,
under den Engelska Fabrikantens förlägenhet om
afsättning i andra Europeiska Hamnar, kunde åtkom
mas, lockade till. inköp och nyttjande, äfven
utan att bphofvet dertill föranledde- Denna förtullnings
frihet, hvilken, till följe af Kongl. Majas
Nådiga Kungörelse den 23 JanuarU innevarande
år, nit mera upphört, har således, i anseende
till både dess uppenbara följder, Och de med densamma
efter ali anledning förenade missbruk till
Tullens undansnillande, ofelbart medfört en skadlig
verkan till Handelsvågens betungande och
till förfång för de inhemska Manufacturerna,
hvilka äfven varit derigenom lidande, att främmande
Eabrikaters krinspridande i landet blifvit
i sin mån befrämjadt, dels genom den tillåtelse^
som under den 3 Maji 1803, med inskränkning
till vissa Städer, och sedermera, enligt Kongl.
Brefvet den 26 Junii 1807, utan undantag med.
gafs att till qvarblifvande i Riket få försälja ari.
hållna och förbrutna dömda utländska Matiufactur-varor,
dels ock genom den enahanda rättighet,
som bevilljades i afseende på sådana utländska
öfverflöds-artiklar, sorn på de offentliga PrisAuctionerna
i Stockholm, Ystad, Carlshamn och
Götheborg, åren 1811 och 1812 föryttrades.
Den förmodan torde likväl icke vara ogrundad,
att den för ej allenast tillåtna, utan äfven
förhudna utländska varor medgifne och genom
^813 är? Tractat med England tillväga bragte
Neder
-
/
8 o4 -Den 20 /an?.
Nederlags-friheten i Götheborg och Carlsham^
1 ännu större mån verkat till en öfverdrifven
import af främmande öfverflöds artiklar och Ma»
nufactUr-tillverkhingar, samt till deras förbrukning
inom Landet. Huruvida det för Riket rn&
kunna anses nyttigt, att tillåta en oinskränkt,
eller till alla utländska varor utan Undanlag uti.
sträckt Nederlags frihet, har vid flera tillfällen
varit ett ämne till öfverläggning. Man har funnit
stora betänk ligheter emot ett sådan anstalt ,
‘ och erfarenheten vid de försök, söm blifvit gjorde
för att derigenom främja en gagnelig Transi®
to handel, har rättfärdigat dessa betänkligheter.
Följderna af den oinskränkta Nederlags- eller Porto
Franco-frihet, stom år 1775 bevilljades Marstrand,
vöro så högst obehagliga, att Kongl. Maj:t under
den'15 jiinii 1791 fann sig föranlåten, att upp-*
häfva densamma; oell de för det Allmänna föra
derfliga missbruk, sorn vid dess begagnande föröfvacles,
oaktadt sträng bevakning af en talrik
Tullbetjening, Voro allt för mycket kännbara,
för att ej afråda från bevilIjandet af en sådan
illimiterad Neder!ags-frihet för de Städer, som
sedermera tid efter annan derom anhöllo, och hvilka
ansökningar derföre lemnades utan afseende,
intilldess Politiska Förbindelser år 1808 , enligt
hvad förenämt är, föratyledde Kongl. Maj:t att
bevilja en slik frihet i Götheborg för l* de Co®
lonial-Manufactur- och andra varor,
Fmellau
Nederlag af tillåtna varor och af förbudna är,
i afseende på farhågan för missbruk, en väsendtlig
skillnad, Vinnings-1 ystnaden utgör väl i den
en»
Den ao Juni!
fena , lika som i elen anilia händelsen driffjedern,
till Författningarnas öfverträdandei men frestel*en
att undansnilla Tullen å Gods, sorn,, emot
en påbuden afgifts erläggande , kan ifrån Keder-,
laget lofligen disponeras, för att afytt.ras i. landet,
måate naturligtvis ej vara lika stor, som,
frestelsen vid, en lockande utsigt till vinst genom
inrikes, afsättning för en vara., som ej annorlunda,
än genom missbruk, kan erhållas från
Nederlagen, D,en Controll, sorn skulle, kunna
anses göra tillfyllest till förekommande af Tullförsnillning
uti Nederlags - rörelsen , blifver således,
aldrig tillräcklig, för att hindra en oloflig åtkomst
af varor, som ej kunna fortullasj hvarförutan
härvid bör anmärkas., alt, då vid kust eller
inlopp, slika varor, tili hvilkas inpraetiserand®
tillfälle sökes , blifva upptäckte om bord, å Fartyg,
tjenar Keder!ags-friheten till förevändning
att dölja d^ras hemliga bestämmelse, och att rädda
dem från con.fiscations anspråk, ©et synea
afven vara, grundadt i, sakeus. natur, att då både
för inhemska ©andla,ndes °ch Utländska, Säljares
räkning, varor af alla slag tå införas, utan erläggande
af Tull, oph endast erno.t en ganska låg
Secognitions afgift efter vanans värde , hvilket o£-  t,a torde till det lägsta utsättas, deraf måste följa,
att importen, af sådana varor skall vida öfverstiga
det qvantum,, sorn möjligen k,an i, vanlig tid
till förbrukning inom Landet påräknas, och. di
deribland, befinnes en mängd sådana, s.om ära
till, förtujlning förbudna, af hvilken orsak ej eller
någon Spekulation, till dera* införande i Ipf
lig
-
Den 20 Juni«
lig väg kunnat aga ruin, sa framt ej Nederlag*-  friheten dertill gifvit anledning; så rnåsté de, en
gång roed behörigt tillstånd inkomne, kunna, dl
omständigheterna i allt öfrigt äto lika, roed möra
lätthet till disposition åtkomma*, än deras hemliga
insmygande vid sjelfva gränsen eller inloppsorten
befordras. Enär för öfrigt en slik hopad
mängd af både förbudna och tillåtna varor, under
det, att de ära på Nederlag upplagde, skola oupphörligen
bevakas, mäste det ej sällan hända, att
den oafbrutna tillsyn, hvars bemödande mångfalidiga
gångor blifvit förgäfves användt till underslef*
upptäckande , slutligen försvagas och lamt
handhafvés,
Knappt torde för Sverige någonsin yppas ett
så gynnande tillfälle för båtande transito-speculätioner,
sorn det hvilket ifrån åt 1808 någon tid
fortfor; och man hade med skäl kunnat vänta, att
den utomordentligt betydliga rörelse, som derunder
tillföll de 2:ne Nederlags platserna Götheborg
och Carlshamn, särdeles den förstnämnde,
skulle medföra en för Riket förmånlig verkan och
ersätta förlusten vid förmindskning uti exporten af
inhemska producter, Att likväl sådant icke inträffat,
derom vittnar den höga och ständigt stigande
Vexel-cours, som under samma tid förblef
rådande, hvaraf den slutsats tyckes kunna hemtas,
ätt hufvudsakligä fördelen af den ofantliga
rörelsen stadnade hos Utlänningen, och att missbruken
eller den olofliga handeln ökade Vexelbehofvet
kanske i lika mån, som Vexel tillgången
-
Den zo Juni. 897
gen ökades genom den lofliga. Det förtjenar äfven
uppmärksamhet, att, efter hvad hosföljande
Extracter utvisa, under-halancen i vår Utländska
handel ifrån och med år 1803 till och med 18 12,
mindskats i samma mån, som exporten afNederlags-gods
aflagit, och att elen förra ökats i samma
mån, sorn dep sednare varit i tilltagande,'
hvilket utmärker, att hfederlags-friheten föranledt
till en ökad import och förbrukning af främmande
varor, Huru förhållandet i denna del under
de sist förflutna s:ne åren befunnits, derom saknar
väl Utskottet officiella underrättelser; men att
äfven under nämnde tid våra utgifter till andra
l^ationer blifvit sträckte vida öfver vår förmåga,
derom lemnar den mer och mer uppjagade vexelcoursen
tillförlitlig upplysning.
Erfarenheten är i detta, likasom i de flest»,
fall, den säkraste ledaren, och den har tillräckligen
ådagalagt, att Bikets välstånd lidit genom en
öfverdrifven importation ej allenast af sådana alster
och tillverkningar, som kunna inom Eandet
produceras och deribland hufvudsakligen
Spannmål och Brännvin, af hvilka varor betydliga
utifrån inkomne lager ännu ligga oförsållde,
utan äfven af sådana främmande Ofverflöds-artiklar,
som spridt en förderflig luxe till alla Classer
af Medborgare och i många Eän förvandlat sjelfva
Jordbrukaren antingen till en Handels-speculant
eller till en agent för dessa slags varors forslande
ifrån den ena Bandsorten till den andra. Den
har äfven visat, att denna öfver all måtta upp
drif
-
■Bin 20 Junti
drifna Import-handel jemväl i det afse^adet varit
gf skadliga följder, att den uppslukat en stor del
s^f både enskildta och allmänna Capital, på bekosta
Mgd af de inhemska näringarpas trefnad. Den
större tillgång af Pappersmynt, sorn höste tiden
1813 ännu fanns i omlopp, hade under det att
våra harn pär varit för Engelsmännen stängda, och
Continental- äfvensom Colonial - handeln nästan
alldeles afstanna!, vgnd.t sig till den inre rörelsen
och bidragit till dess underlättande, .Efter återvunnen
fred och upplifvade Handelscomtnunicationer
med England,, började genast Benninge?
Stocken att öfvergå till den Utlandska handeln ,
hvilken såsom
deles, under den Ud, då de fleste öfrige hamnar
1 Europa voro för Engelska flaggan tillslutne,
uppmuntrade (til vidt usträckta Speculationer,
<}ch fordrade större Capitäler till dess bedrifvande,
än sorn utan förlust för de p;odu.ctiva näringarna
kunde i den inre rörelsen umbäras, hvaraf
foljt, att fenninge-reman blifvit mer och me;
uppjagad, och gtt, då fråga varit emellan han-,
delsföretag å ena sidan, som med betydlig vinst;
förenat möjligheten att bgrg höga intressen, och
emellan mindre lönande näiingar å elen andra,
sorn ej tålt, att dermed b,esv axas, Egnetillgångari
ne hastigt blifvit indragne i-ån de sednare , fötf
att ingå i de förra, hvilka q ess Utom, i auseendG
till rättigheten att till obestämd Summa i Dis-s
Oont-verken beläna varor, funnit utvägar
nebiträden, sorn för de produetiva näringarna i,
allmänhet saknats, under det att be hofvet af ö;1
katia
D«n to Juni,
809
hade Forlags-Capital tilltagit i samma man, som
tillverknings - kostnaden genom Sedehriyntets fall»
pa värde mer oph mer uppstgit,
De höga pris, sam genom den ymniga penningetillgången
ifrån 1807 till och med 1813
Uppkommo pä varutillverkningar och fastigheter,
förmådde mångå äldre innehafvare åfjord alt den
föryttra, och de flesta köpare deraf hafva otvifvel*
aktigt varit af Ilandets Allmoge eller des.s mest
driftiga, omtänksamma och industrieusa Jorbrukare.
Förledde till företag,, sorn endast tinder en
så tillräcklig penninge - tillgång kunde påtänkas,
hafva de i den sedermera inträffade penninge*
bristen, i hämmandet af alla lånetillgSngar, iden
uppjagade penningerentan och i följderna af den
högst dryga beskattningen, hvilken varit för de
producerande classerna isynnerhet betungande, inött
flender, för hvilka redan många fallit oskyldiga
offer, och dem de Öfrige, om ej snar och kraftig
hjelp mellankornmer, lemnade åt sig sjelfva,
icke skola forma att länge bekämpa. Penningemännen
hafva begagnat sig af dessa anledningar,
för alt uti hvad de kalla Fastighetsvinglert upp»
söka orsakerna till den nöd, hvars verklighet, ehuru
länge bestridd, nu mera i de bedröfligaste
exempel från Pikets fordom mest välmående
provinser uppenbaras. Om detta ord skulle äga
någon betydelse, borde det utmärka, att köpaxen
köpt endast i afsigt att åter sälja, sa snart
det med fördel och vinning kunde ske. Sådant
har likyäl förhållandet j allmänhet icke vari,t,
D«i
I
Dea so Juni!
De fieste hafva köpt under beräkning att genom
ett klokt begagnande af den frigifna Bränvinsbrännings
-rättigheten samt genom förbättringar
och odling småningom aftvinga jorden en högre
renta, än den de på Köpeskillingen nödgades utgifva;
och sådana beräkningar förutsätta visserligen,
att man i längre tid ämnar den köpta fastigheten
behålla. Betänker man härvid utan fördom
det förhållande, som vid en hastigt tilltagand®
Penninge tillgång och derigenom lika hastigt uppjagade
fastighets pris, enligt sjelfva sakens natur,
Oundvikligen måste uppkomma; så skall man finna.
att å ena sidan Säljarens maklighet, sorn hoppas
ar? utan allt arbete och möda kunna i refitan
å Köpeskillingen erhålla en större årlig inkomst,
än den han förut med en för honom tung verksamhet
mägtat förvärfva, samt å den andra Köparens
förtröstan till det produetiva Capital han
äger i sin flit , i sin drift och i förmågan att begagna
alla jordens förut vårdslösade förm orter,
skola mötas, för att väcka hos den ena lust att
sälja, hos den andra lust att köpa, och föranleda
dertill, att en stor del af Ilandets Fastigheter inom
kört tid komma att byta ägare. Men de "vilkor,
hvarunder jord köpes och säljes, blifva äfven
de, under hvilka den ärfves och löses; och
då man vet huru länge verkningarne af prisen
fortfara, äfven sedan orsakerne, som dem vållat,
upphört, kan man utan öfverdrift taga för afgjordt,
att mer än hälften af alla Rikets nu varande
Jordägare, i de aflägsnare Provinser färre,
i dem der lif vet af penn in ge-rörelsen varit störst,
desto
Den 2 0 Juni.
desto flera, i detta ögonblick befinna sig stadde
antingen i 'en iner eller mindre äfventyrlig strid
Ined en nöd, hvars orsaker åro för dem fram.
Mande, eller åtmindstone i en förlägenhet, hvars
Möjlighet de ej anat, och örn hvars afhjelpande
de snart börja förtvifla.
Genom denna med safina förhållandet enliga
framställning har Utskottet velat visa, att de uppjagade
fasiighets-priserna alldeles icke bidragit att
mindska perininge-tiMgången, emedan hvad som
utgifvits från en hand blifvit för låntagarna tillgärigeligt
i en annan, samt att, om sådant icke
inträffat, orsakerna dertill igenfinnas i den
möjlighet säljaren ägt, att med sina penningar
deltaga i någon båtande gren af den utländska
handeln, att förvexla dem i 3 procent-sedlar, för
ätt förvaras intill dess något lönande tillfälle för
déras användande yppades, att i de större Handels
Städerna placera dem på kort tid och emot en
ända till 30 procent och må hända deröfver uppjagad
renta, eller att använda dem till inköp af
Äctier i sådana verk och inrättningar (f. ex. Disconterna
och Tullarrendet), sorn under allmän
auctoritet blifvit priviligierade, att af Capitalisterxias
der insätta penningar, på Statens, Banke
ns eller enskildtas'bekostnad , njuta en årlig
dividend, hviken vida öfverstigit det af allmänna
lagen gödkända rente belopp af 6 procent.
Ibland orsakerna till den under dé sednare
åren högt •uppdrifna importen både af-sådana varor,
Sl9
Deri 20 Junil
for, som här kunna produceras och af frammana
de öfverflöds-artiklar, kan äfven räknas underlän
senheten, att hoja Tull afgifterna för Utländska
alster och tillverkningar, i den mån dessa inom
iLandet genom Credit» Sedlarnas försämring till
nominal värde stego, hvarigenom de Handland©
funnit sin räkning vid, att införskrifva en mängd
producter och fabrieaJeE, som bos oss icke mera
bunde åstadkommas till samma pris som. förut, se»
dan Sedelmassan höjt priserna på lifsmedel och
dagsverken, äfvensom en mängd vällefnads.artiklaE
kunnat säljas till ett emot nödvändighets-varornas
pris och penningens nominala värde icke svaran*
de förhållande, och hvaraf det blifvit eu följd,'
att Nationen vant sig vid en mer och mer ökad
consurntion af Utländska dels beklädnads delfi
förtärings artiklar, att under ett sådant förhålland»
Nederlags-friheten, amnad att genom främjandet
af en väl inrättad och på reela föremål rigtad
transito* rörelse, blifva en källa till enskild och
allmän vinning, i stället blifvit ett befordrings,
medel för Svenska och Utländska handlande att
speculera på Svenska ypppigheten, samt att efl
bidrag till fyllandet af Statsbehofven, sorn con*
sumenterne af Utländska varor, under en rigtig
beräkning af Tull-urogäIdema vid deras importerande
frivilligt hade utgjort, nu måst genom po*
sitiv bevillning af Närings-Classerna uppbäras.
Detta underlåtande har äfven medfört en för Riket
skadlig verkan af våra, efter 1809 års Fredsfördrag
med Ryssland, ännu fortfarande särskildta
handelsrförbindelse.r med, Finland, hvarifrån,
inför-.
Den 50 Juni',
införsel af érl hiängd Vifcfualie-Varor blifvit till
hinder för den inhemska productionen betydligen
underlättad genom den iniridskning i fastställda
Tull-afgiftet, sotn Sedelmyntets fallna värde be»
redt och ännu mera genom den Finland medgifva
förmon, att på lika sätt, som då detta land
utgjorde en provins under Sverige, få emot erläggandet
af endast den ännu lindrigare RandtTn-lls-afgiften
påföra oss sina producter, en frihet,
Sorn äfven derigenom varit af skadliga följder,
att den gifvit anledning till de missbruk, att både
förbudna och tillåtna Ryska varor och tillverkningar,
under namn af Finska, blifvit till
Riket införde emot den låga Tull, som endast
för dessa sednare bort äga rum.
■Utskottet har redan anmärkt, att ifrån år 1S.08
till och med 1812 Rikets under-balance i handeln
i mån af Nederlags-rörelsens tillvext förökats,
hvarom äfven förr åberopade Utdrag af Tullräkenskaperna
vittna, äfvensom Utskottet yttrat
den öfvertygelse, att omstäridigheteme i den delen
under de q:ne sistförflutna> åren, i stället för
att hafva undergått någon förmonlig förändring,
■tvärtom blifvit betydligen försämrade, ehuru bestämda
uppgifter derom saknas} och Utskottet bör
tillägga, att denna öfvertygelse är grundad, dels
på det förut omförmäldta förhållande i anseende
•till VexeUCoursen under nämnde tid och dels på
kännedomen deraf, att spannmåls-införseln, som
•under de föregående åren per medium uppgått
till omkring 233 i 234,000 tunnor årligen, genom
-
Den 20 Juni
nom inträffade missväxter och krigs-behof uppjagats
för år 1813 till 825,730 tunnor, sorn efter
ett värde af 4 R:d 16 sk. Hamburger Råneo per
tunna gifver en summa af 3,578,163 Rut Hamburger
Banco och för 1S14 till 392,351 tunnor,
eller efter 3 E:d 29 sk. per tunna till ett värde
af 1,414,80g R:d Hamburger Banco; att införsel
at främmande Brännvin, sorn blifvit i Bundet
consumeradt area 1812, 1813 och 1814 uppgått
till icke mindre erkändt belopp, än 2,8 10,417!:
kannor, hvarförutan vid 1814 års slut fanns på
Nederlag qvarliggande ett qvantum af 599,656—
kannor; att inskeppningen af Finska och under
detta namn inpractiserade Ryska varor, hvilka
aldrig ingått i beräkningen af den allmänna importen
under denna tid säkerligen varit i det hela
lika liflig, som de föregående åren; att betydliga
quantiteier af Utländska varor, särdeles Brännvin,
enligt den högsta möjeliga sannolikhet, äfven utan
förtull ning och således till sitt belopp okände,
under samma tid i Riket inkommit; att genom
de i vissa afseenden uteslutande friheter, som både
under denna period och den näst föregående
Varit Götheborg beviljad, införseln och consutntion
af främmande Manufactur-tillverköfngar, samt
mode- och luxe-artiklar blifvit på>>3StFrutmärkt sätt
främjad, och att vanligen icke obetydliga varuqvantiteter,
utan angifvande eller afgift till Staten,
importerats, samt slutligen, att afsättningen
af de få exporter vi ägt varit betydligen hämmad
genom det nyligen slutade kriget emellan England
och Amelica.
Rc«
Den so Juni.
815
Resultatet af dessa undersökningar är visserligen
ej tillfredsställande. De lemna osvikeliga
bevis om en tärande sjukdom i Rikskroppen,
som hotar att medtaga dess återstående krafter, så.
framt ej verksamma medel i tid påtänkas. De
framställa med en bedröflig visshet verkligheten
af en förstörande handels-undervigt, förorsakad af
en öfverdrifven importation af främmande varor,
dels gynnad af Författningar och dels med fräckhet
missbrukad undt- en bristande controll emot
lagstridiga företag; och under det att vexel-coursen
uppjagas till en förut nästan okänd höjd
och Landets vigtigaste näringar försättas i vanmagt
och förlägenhet, linner man smaken för främmande
öfverflöds-artikiar och en förderflig luxe
spridas till alla folk-classer. Om verkningarne af
denna vådliga belägenhet skola för en framtid
förekomma®, så måste dertill nyttjas sådana kraftiga
anstalter, hvarigenom det onda må till sin
grund och anledning häfvas.
För ett lands inre hushållning måste det gifvas
vissa bestämda, i alla tider och skiften oföränderliga
grundsatser, hvilka, med ståndaktighet
följde, skola ofelbart verka till ändamålet. Ovanliga
fyändelser kunna för någon tid hindra framgången
af de bästa anstalter; men de böra aldrig
kunna förändra de grunder, på hvilka,
en till allmänt väl syftande Stats - hushållning
hvilar. Sverige, tryggadt genom sin Regerings
vishet och insulaira läge från vådan af att inblandas
i främmande Mag ters strid, kan med större
-
§i6 Dm so Juni
yte sjelfständighet, ari de flesta andra Europeiska
Folkslag, bestämma rigtningen af sin Nationellå
Industrie uti de många gagneliga näringsgrenar,
hvartill dess naturliga fördelar lemna så gynnan*
de anledningar. Förenadt med Norrige och omjutVéf
af 2:ne haf är det, sedan Finland och Pom.
mern blifvit afträdde, i tillfälle att för beredandet
af sitt inre Välstånd använda de krafter, soth under
loppet af 2:ne secler med så mycken ära och.
sså liten varaktig framgång blifvit förspillde till
aflägsna provinsers försvar. Verkningarna af denna
lyckliga belägenhet, skola Under en Styrelse,
som med faderlig omsorg vårdar sig om .Landets
odling och näringarnas förkofran, icke länge dröja
att visa sig.
Att génötfi kioka hushålls-lagär iimdaafödjäs
de hinder, som motarbeta den enskildta industriens
bemödanden; att genom den inhemska productionens
och konstflitens främjande söka urich
vika att tillita andra Nationer om hvad inom vårt
eget Land kan ästadkommag; att genom förbud
ellet betungande Tull afgifter motverka ali sådan
medtäflan , sorn man äger anledning att befara »
att genom lämpliga och med allvarsamhet verkställda
Författningar gora defi skadliga handeln
med förbudna varor så äfventyrlig, att hågen vändes
ifrån detta vanhedrande yrke till lofliga och
för Landet nyttiga specuiationer, och att genöni
hushållning och sparsamhet förmindska våra oundvikliga
utgifter till Utlänningen , dessa ärö
de sanskyldiga medel, som leda till det inål mari
än*
ben .19 Juni. Biy
(inskar uppnå, men hvarifrån man länge mer och
mer aflägsnat sig — Rikets sjelfbestånd, allman
beli enskild treFnad och välmåga; och det är endast
genom dessa grundsatsers varaktiga och oföränderliga
tillämpning man kan hoppas, att småningom
och med påräknad säker verkan för framtiden
afhjelpa det onda, sorn nu öfverklagast
Om åkerbruk och hpskäps-sköfsel med skäl kunna
räknas bland Rikets mest vigtiga näringar, på
hvilkas trefnad den allmänna välfärden väsendtligen
beror; så bör, vid frågor örn oeconömiskä
Rörfattningar, den princip alltid vära rådande,
ait ej vidtaga något, sorn strider emot dessa näringars
verkliga fördel. Genom den rnedgifna fria
hpanumålshändein är det stora ändamål åsyftadt,-  att främja en jemn och säker tillgång på dennä
nödvändighetsvara i alla orter af Riket, att genom
en större coneurrence af köpare stadga jem11
k lie t i Spanmåls-piiserna och bereda Landtmannen
en vig och förmon)ig afsättning på den afkastning
hans åkerbruk lerrinar. Det kan ej nea
lcäs, att denna Författning medfört eh välgörande
verkan till landtbrukets förkofran. Tabellen
N:o 4 utvisar, att vårt behof af Utländsk Spannmål
blifvit tid efter annan rniridskadt; men den
upplyser tillika, att icke desto mindre stora penninge-sutnmor
för denna vara gått utur Riket;
och det är ej obekant, att under det att brist på
afsättning i vissa landsorter stundom yppats, hvarigenom
spannmåls-priserne blifvit under varans
rätta värde nedtvingade, tillgången i andra landskap
4;Je
JS. N:o 103, 104.
tit
Den 20 Juni.
skap blifvit befordrad genom införsel fran frami
mande orter. Svenske jordbrukaren har alt strida
med dryga utlagor, hög penninge-renta och ett
hardt luftstrek. Han katt derföre icke producera
sin spannmål till samma pris, sorn d-enna
artikel vanligen har i Länderna pä södra och
östra sidorna orri Östersjön, der possessionerne äro
större och avancen således ligger egentligen i försäljningens
quantitet, der antalet af Städer och
fabriks-inrättningar icke står i rigtigt förhållande
till jordbruks-näringens vidd, och der Spannmålen
utgör Landets nästan enda export, samt det
enda jordägaren har att vända i penningar. £
andra Länder, der den inte Spannmåls-consumtionen
är stark, der äro ock Spannmålspriserna
icke lägre än hos oss, oaktadt deras jordbrukare,
i jemförelse med våra, äro gynnade af ett blidare
luftstrek, längre arbetstid, mindre produetions-kostfiad,
lättare afsättning, ymnig penningetillgång
till lägre renta och ändtligen genom lindrigare
utlagor. Dessa omständigheter ådagalägga
nogsamt angelägenheten ej allenast att använda
den yttersta uppmärksamhet-och sorgfällighet för
att, genom lämpeliga Tullafgifter på främmande
Spannmål, motverka en för den inhemska productionen
menlig medtäflan af Utlänningen, ulan
ock att genom allmänna Magazins - inrättningar
öppna beqväma tillfällen både för Landets jordbrukare,
alt med förmon få afyttra sina Spannmålsförråd,
och för de behöfvande, att dermed
blifva försedde utan att i nödens stund nödgas
tillita den ofta osäkra och äfventyrliga, samt
mer*
Den 2 8 Juni.
merendels alltid mera kostsamma utväg, att till
hvad pris sorn heldst hämta denna oumbärliga vara
från utrikes hamnar.
T förra afseendet tror Utskottet det blifva af
stor nödvändighet, att Tullen på Utländsk SpannU
mål alltid beräknas efter värans inhemska prisf
hvars minimum torde kunna bestämmas till 3 R:d,
och maximum till 5 Rul i Silfver för Rågen och
i proportion derefter för Kornet, så att då prisernc
inom Riket höjde sig' till maximum, eller
närmades till minimum, importen i förra fallet
lättades och i det sednare försvårades genom Tullafgitter,
afpässade efter Spannmålens pris i för»
säljnings-orten och efter förhållandet med fraktoch
öfriga ömkostnader vid inskeppningen. Utskottet
hat föresétt, att detta förslag skall mötas
med deri anmärkning, att flera af våra inhemska
näringar och isynnerhet deri* hvarpå vår export
hufvudsakligen är grundad, Jern tillverkningen,
icke skola kunna bestå vid höga Spannmålspris.
Men verkan af detta skäl torde lätt förfalla, dåinan
eftersinnar, att det föreslagne medelpriset, 4
R:d i Silfver, icke är högre, än det, öfverhufvud
räknadt, redan i närä 2 ö år varit, hvarom närlagde
Tabell N:o 2 lemnar upplysning; att Jorc*‘
brukarens producter ovilkorligen måste hållas *
högre pris, sedan häri sjelf blifvit betungad med
högre bevillning; att den Arbetande Clässéns dag"*
löner väl stiga i högre, men icke i lägre förhål*
lande, än Spannmålspriset: att alla Fabrikante^
«ek Slöjde-idhftre, sam arbeta för dan inhemska
Gon-»
Consumtionen, bade. beräkna och ]att kunr.a beräkna
priset på sin vara efter det förhöjda priset
på Spannmål och arbete; att en förhöjning i det
förra afven för penninge löntagaren och dem; sora
lefva af reman på sitt Capital, ar af föga- betydenhet:
att Bändtbrukarens,trefnad bet-eder de
öfriga Folk-Ciassernas välstånd, och att dessutom
ingen anstalt, som befordrar- Bandtmanna-naringen,
kan i något afseende sägas vara af menlig
påföljd för det allmänna, saint slutligen, att om
Bruks rörelsens bestånd icke kan förenäs med de
pris å Spannmål, som för Bandtbrukets trefnad
öro oundgängligen nödvändiga, fram till den förres
understöd måste använda andra och tjenligare
medel, såsom lindring i Hummarskatten, i
Tionde-afgiften pä Tackjern och Koppar, i BeViMningen
samt i Tullen på utgående Bruks-effe
eter och genom upphäfvandet af de föreskrifter,
som till vissa qvantiteter bestämma gränsen för
tillverkningarnas mängd, den hvar och en Bruksidkare
sjelf säkrast bör kunna bedömma efter de
utsigter, han ager till afsättning på sina . producter;
och slutligen derigenom att en fullkomlig
frihet uti handeln inom .Riket med dylika tillverkningar
medgifves.
Hvad vidare angår frågan om deri föreslagna
Magazins - inrättningen, derom får Utskottet
framdeles gemensamt med Riksens Ständers Allmänna
Besvärs- och Oeconömie-Utskött yttra sina
tankar, för öfrigt är Utkottet af den öfvertygelse,
att införseln af utländsk Råg bör inskränkas
en»
Den 2 0 Juni.
821
dast till Ritorr Råg, och att vissa sorter Spannmål,
såsom Hvete, Arter och Hafre, samt äfven
alia Spannmäls-Fabiikater, såsom Malt, Mjöl, Gryn,
Öl och Bränvin tili införsel alldeles förbjudas..
För Ländtbrukets framgång år Bränvinsbranningen
af den största vigt och nödvändighet. Deni
befordrar och uppmuntrar -Landtmannens omtanka
och bemödanden för productionen af Säd- och
Jord frukter, genom hvilkas användande till Bräavins
bränning densamma återskänker fördubblade
Capital, i det att, den, med bibehållande af ett
redan gifvet, åstadkommer ett nytt af lika värde,
om ej derutöfver. Denna handtering äger ett så alldeles
afgjordt bifall för sin nytta, att något tvifvelsmål
derom ej kan äga rum. I fall man ej
vill bestrida den allmänt vitsordade och på uråldrig
erfarenhet grundade sanning, att dranken
efter vanlig Bränvins-bränning, använd till utfordring
för Boskap och isynnerhet för Svinkreatur,
nära motsvarar den föda, som hämtas af sjelfva rå
ämnet, Säd eller rotväxter, så mäste man medgifva,
att, så framt den förädlade varan ellef
Bränvinet i pris icke går under tillverkningskostnaden,
någon förlust dervid icke uppkommer,
samt att följakteligen all den behållning derutöfver,
som Bränvinets försäljningsvärde lemnar,
utgör en verklig vinst; och då det ej lärer kunna
med rättvisa betagas ägaren, att på sätt han
för sig förmonligast finnér, använda den product,
sorn han genom egen möda och med egna tillgångar
fråmbivgt, likasom honom ej heller kan
med
ÉS2 " De.' so Juni.
ined skäl förmenas ett måtteligt bruk af en genom
hans egen försorg förädlad eller af honom
inköpt vara, den vanan till äfventyrs mindre än
elimat, arbetshåg och en tarflig men trefven lefnad
gjort nödvändig; så synes häraf följa, att de
anledningar, som möjligen skulle kunna yppas
att Inställa en så beskaffad tillverkning, som denna,
hvilken dessutom i mängd erfordras vid mångfalldiga
andra varors beredning Samt vid åtskilliga
handtverk och slöjder, måste vara högst utomordentliga
och må hända alltid af den art, att
de endast genom sin egen natur dertill föranleda,
utan att något särskildt förbud är af nöden
Efter
säkra beräkningar åtgår mindst omkring
550,000 Tunnor Spannmål eller ett motsvarande
qvantum jordfrukter årligen till sådana behof för
Ladugårdarna, som utan afseende på mindre eller
större skörd af säd, måste användas, såsom
vid kors kalfning, för kreaturs gödning, vid fårskötseln
och i synnerhet at svin.— Dessa 350,000
Tunnor mäste af sämre och bättre-säd nyttjas, om
ej val underhållne Ladugårdar skola försämras;
och det kan i alla fall tagas för afgjordt, att om
ock å ena sidan detta qvantum bespares, mer för
mindre å den andra förloras, Till Lränvinsbränning
användt lemnar samma qvantum Spannmål
ä endast 12 kannor efter Tunnan, 4,200,000
kannor, sorn efter r E;d. kannan gör en suparna
af lika manga Riksdaler, och med draiiken har
man för Ladugårdarna vunnit i det närmaste samina
förmon, som af sjelfva Spannemålen varit att
förvän
-
Den 50 Junti
-
823
förvänta, viii, hvilket förhållande tillverkningens
inställande hämmar en production af 4,200,000
R:ds värde; Och man kan deraf sluta, hvilka
förmoner skola uppkomma i den man tillgången
af Säd medgifver en utvidgad Bränvins-bränning,
sorn förökar Ladugårdens producter och isynnerhet
bidrager att fortskynda inhemska tillgångenaf
fläsk, oberäknad all den vinst Jordbruket hämtar
af den spillning, sona härigenom erhålles- Man
torde häraf finna, att i hvad ställning som heldst;
endast för Ladugårds-skötselns tillbörliga underhållande
en Eränvins tillverkning af mindst 3 50,000
Tunnor Spannemål eller ett dubbelt qvantum rotvextet
bör så mycket heldre ‘alltid vara tillåten,
sorn det med mycken sannolikhet kan antagas, att
hvad Spannmåleri angar, en hvar Jordbrukare
merendels erhåller ett parti slö säd, hvilken, da
rättigheten att bränna är gifven, alltid dertill begagnas.
Att genom en friare Bränvins-bränning
sådana missbruk skulle uppstå, att den, Spannmål
eller Rötter, som tilt menniskors. förtäring behöfdes,
komma att medtagas, är äfven en, mera inbillad
än grundad farhåga- Hvar och en enskildt
bedömmer säkrast i sådan väg tillgångar och behof,
och man kan deremot vara förvissad, att 0-  säkerheten, huruvida tillstånd till Bränvin»,bränning
erhålles eller icke, alltid skall hafva den
skadliga verkan, alt ingen vigar sträcka sin odling
af andra Bränvins-ämnen, såsom af rotter
med mera dylikt, utöfver behofvet för egen direct
consumtioi,. Öfverdrift i tillverkning bör
ej heller vara att befara, då tillfället till afsatt
»ing
-
Den 2 o Juni,
ning pl varan utöfver egen måttlig förtäring alltid
närmast bestämmer tillverkntrgs-mängden , hvilken,
om ilen blifvit för stor den ena tiden, mptväges
afenmindskad den andra- Någon inskränkning
i afseende p årstiden till Bränvins bränningens
verkställande synes ej heller höra aga
rum. Såsom skäl för undantag af sommar-månaderna
anfö»es väl, att dpnna årstid ar för till*
verkningen otjenlig. Sådant torde likväl ofta bero
af särskildta omständigheter, hvilka säkrast bedömmas
af tillverkaren sjelf, som visserligen ej
ingår i ett företag, det han finner för sig skari,
ligt, meri deremot ej bör kunna förmenas, att
efter eget fritt val dertill begagna sig af den
Srsrid och de särskildta tillfällen, som han finner
med sin egen förmon instämma. Ibland .de mede;.
seni säkrast skulle bidraga, att åter förhjelpa
Jordbrukaren till återvinnande af den behöriga
andt t af rörelse capitalet, som under de sednare
årep blifvit honom beröfvad och att jemväl göra
det för honom möjligt, att öka dess production
sfi val af säd och jordfrukter, sorn af alla Badugärds-afkastnipgar,
kan således, efter Utskottets
tanka, en alltid tillåten Bränvins-hränning med
?käl räknas, och följderna af en slik tillåtelse skulle
ofelbart blifva ännu mer förmonliga i den man
denna näring småningom rigtades derhän, att
3ktä nvins-bränning för Kronans räkning kunde
upphöra och dess förnödenheter deraf uppköpas
hos privata ljushållare, hvilka troligen ej skulle
vägra att till Bränning emottaga eller köpa den
f.pann,tRåI, spm stundorp undergår förskämning i
K ro
-
Den' 20 Juni.
825
Kronans Magaziner, särdeles om dem vore tillåtet,
alt i utbyte leverera Bränvin tili gångbart
pris. I anseende tiil dessa skäl är der, eiler Utskottets
öfvertygelse, för Dandtbrukets trefnac! beli
förkofran af högsta vigt, att rättigheten till idkande
af Bränvins-,brånning; med de vilkor i
afseende på pannerymden, som för densamma
stadgas, alltid må oförändrad fortfara, utan att
blifva underkastad den osäkerhet, sorn är en o-,
skiljaktig följd af vacklande lyushålls-anstalfer, saint
att jemte det införsel af Utländskt Bränvin, på
sätt Utskottet redan föreslagit, alltid må vara förbuden,
utskeppning så viii af denna vara, sorn
ulla sorter Spannmål tillätes, utom vid de. tilli
fällen, sörn omständigheterna fordra, att importen
af utländsk säd genom lindring i Tull-afgifterna
underlättas.
Att Svenska boskapsskötseln icke är hvad
den .borde vara, derom vittna' nogsamt de stora
qvantiteter af vietualie-varor, talj och rå hudar,
goin årligen införskrifva» lian Utrikes orter. Det
är anmärkningsvärdt, att en Näring, så urgam,
mal och enlig med landets naturliga beskaffenhet,
som dpnna, beflnnee i det ofördelaktiga skick,
atf Utlänningen ännu måste tillitas. om dessa
nödvändighets-varor, hvilka framför andra borde
inom Diket kunna vara att tillgå i tillräcklig
myckenhet. Qberäknadt den skadliga inflytelse
på Uadugårds-skötseln, som ständigt omvexlande
-författningar i afseende på Bran vins-bränningen
ofelbart medfört, mäste orsakerna härtill äfven,
lill
1
826
Den 20 Juni.
till stor del igenfinnas uti det tvång och de inskränkningar,
dem Landtmannen varit och ännu
är underkastad i anseende till försäljningen a£
sina ladugårds-produkter, vid hvilkas afyttrande
lian måste hufvudsakligen bero af dem, som hafva
handeln med dylika varor sig förbehållen, likasom
afsättningen på boskaps-kreatur i allmänhet
måste sökas egenteligen i några få större Städer
och der förnämligast inom ett inskränkt antal personer,
som äro innehafvare af salu-slagtningen
och i sin rörelse förbundne till efterlefnad af
Taxor, vid hvilkas upprättande Landtmannen*
rätt och bästa ej alltid rådfrågas. Hvad som i
sednare tider ytterligare bidragit, att förlänga och
föröka Jordbrukarens förlägenhet i denna del, är
Utan tvifvel den cnncurrence vid dylika varors
afyttrande, sorn , enligt hvad Utskottet redan haft
tillfälle anmärka, blifvit Finland under förut gällande
vilkor i anseende till Tull.3fgifterna i
Svenska hamnar medgifven, äfven sedan detta
Tand upphörde att lyda under Sverige. Före
denna tid hade vanan att ifrån nämnde provins
hämta victualie-varor och kreatur för Hufvudstadens
och kustorternas behof tagit så öfverhand,
att Ladugårdsskötsel i de sistnämde råkat i verket
igt förfall. Innehafvarne af större egendomar
funno isynnerhet för sig beqvämligt och äfven
förmonligt, att i närbelägna Städer försälja betydliga
foder-qvantiteter samt att köpa sina förnödenheter
af victualier ifrån Finland. Så länge
detta sistnämnde var en Svensk provins, upp.
korn af detta förfarande endast en indirect skada
för
»
Den 2 o Juni
827
för Riket. Nu 'deremot lider Fäderneslandet en
dubbel förlust, den directa af Ranco-Sedfarnas
utvandring och underbalans i handeln, ännu mera
ökad genom de missbruk, att Ryska producter
under namn af Finska’, och således emot enahanda
Tull-afgifter hit inkomma, samt den indirekta
af den inhemska ladugards-skötseltjs försvagande,
Om detta för Rikets Landtbruk skadliga förhållande
skall för en framtid kunna förändras
och ladugards-sköfseln vinna den uppmuntran,
som Rikets båtnad och denna vigtiga Näring
kräfver, anser Utskottet oundgängeiigen nödigt,
att inrikes handeln med victualie-varor och kreatur
lemnäs fri och öppen, i likhet med Riksens
Ständers vid så väl 1800 som 1809 arens Riksdagar
yttrade önskan, och att Tull-afgifteröe på
dylika varor, då de ifrån andra främmande orter,
än Finland inkomma, dels till en början regleras
i det förhållande till varans pris sorn 1799
års Sjö-Tulls-Taxa utsätter, och dels sedermera
småningom förhöjas i man af den inhemska productionens
tillväxt, och alt i sådant afseende ny
Tull-Tax.a å dem årligen upprättas, samt att slutligen
ett fullkomligt förhud emot all införsel
vidtages, så snart behofvet af någon viss artikel
kan genom den inrikes productionen fyllas, —
en anstalt, den Utskottet tror i afseende på Sötmjölks-ost
redan kunna äga rum. I öfrigt och
då 18 Art. af 1809 års Freds-Fördrag med Ryssland
, hvarigenom ofvannämnde förmoner för
Finland i anseende till dess handels gernenskap
med
828
Den ao Juni.
ined Sverige blifvit medgifne, torde med detta
års slut upphöra, och fråga i anledning deraf förekomma
om en ny Handeis-Tractat med Ryssland,
lärer Kongl. Majt i Nåder vara betänkt»
att vidtaga de Författningar, hvarigenom importen,
af sådana Finska produeter, sorn för det närvarande
vid ej kunna här umbäras, men hvilkas
fram alstrand© i Fäderneslandet bör uppmuntras ,
ej må till hinder för de inhemska Näringarna
underlättas, samt att i allmänhet importen från
Finland af sådana varor och förädlingar, som för
det närvarande ej ävo till införsel ifrån andra
främmande- länder tillatne, jemväl må förbjudas,
hvilka anltaiter lära blifva af så mycket större
angelägenhet, sorn, för att sluta af bifogade Tabell
N:o 16, hvilken utvisar ett medium af de
4 si<tförflutna årens inskeppning från Finland,
Sveriges underhalance i handeln med detta Land
säkerligen mäste vara ganska betydlig.
I hvad kännbar mån en Bevillning, som ej
svarar emot Näringarnas och den Skattskyldigea
krafter att densamma utgöra, måste bidraga till
tunga och hinder för de producerande Medborgare-clrsserna
och medtaga en stor del af det
förlags.capital, som ej utan verklig förlust karr
sakrias i den inre rörelsen, är ett ämne, sorn
visserligen ej lärer undgå Riksens Ständers uppmärksamhet;
och Utskottet tror sig i frågan härom
endast hora yttra den förhoppning, att vid
den blifvande Bevillningens fastställande sådana
grunder följas, sorn äro lämpade efter Landtrnanoch
Närings idkarens vilkor pcl.j förmåga.
Gm
Den 20 funt
8:9
Om afsigten med Publica Utlåning* - Verk
bör vara att befordra allmnmfa rörelsens riktning
till reela och för Samhället båtande föremål; så
måste de Näringar, sorn äro grundade på dylikå.
företag, vara de, sorn eger.teligen böra njuta understöd
och biträdlen. Sådan var ock syftningen
af det General - Discont - Contoir, söm år 17S7
inrättades, hvarom den för samma Verks förvaltning
utfärdade Författning vittnar. Der upprepas
på flera ställen, huru genom Dispontent; åtgärder
nyttiga Näringar borde upplifva^, vidmakthållas
och understödjas; hvarföre ock Ditectionen ålades,
att med ali sorgfällighet tillse, att biträdet
med Fån mätte komma héldst dem till godo, sorn
i nyttiga Näringar deltogo, hvarvid isynnerhet afseende
borde > hafvas på dem, som utskeppade
Dikets förädlingar och slöjdevarot, eller andra
Svenska Effecter, äfvensom att de borde komma
i särdeles åtanka, som visade sig vara stadde
i betydlig uppodling och förbättring af Ländt -  skötseln. Detta Discont-Verk erhöll år i79°
rättighet att lemna Lån på Fastigheter. Uti de
för nuvarande Disconter utfärdade privilegier och
.reglementen finnas deremot ej några egenteliga
ändamål för deras inrättning utstakade, och svårligen
torde man af de mer och mindre kända
operationer, som hos en eller annan af dem ägt
runa, kunna utleta någon sådan rigtning af deras
Styrelse, som egenteligen befordrat Rikets inre
rörelse. Om deremot afsigten med dem varit, alt
lemna penninge-ägare tillfällen, att emot renta
insätta och återtaga gina Capital, att lemna Lån
till
Deri 20 JunL
till hvilken som heldst utan afseende på beskaffenheten
af den rörelse han idkat, och emot Hypothek,
som tydligen utmärkt sådana företag, hvilka
icke bidragit till en rättskaffens rörelses befrämjande;
sa af det ostridigt, titt dessa inrättningar
varit i flera afseenden af skadliga följder, i
det att genom deras åtgärder stora andelar af Rikets
Rörelse-Capital blifvit, dragne fran de productiva
Näringarna och deremot betydliga LaneSummor
slösade lill Underlättande af sådana speculationer,
som tydligen röja andra föremål, ärt
de, till hvilka våra gemensamma krafter och bemödanden
böra syfta. I fall Jern -Gontoirets och
Manufactur- DisCqnf-irifättningenS Fondér blefve
till sina grunder så rubbade, att utlänirigarne
inom korrt tid infordrades ifrån deras innehafvare
och ufspriddes till handels-grenar och
företag, främmande för Rikets allmänna rörelse,
skulle säkerligen sådant icke kunna aflöpa utan
stor våda för Jerrtbruks-näringen och Fabrikerna,
äfvensom all anledning förekommer till deri förmodan,
att tillgång på Bruks-effeeter till utskeppning
i denna stund saknats, så framt Låne-rättigheten
i Banken för dylika tillverkningar upphört,
elier inbetalnings skyldigheten blifvit med sträng*
het yrkad. Hvad Utskottet således haft tillfälle
i detta ämne anmärka, forde göra tillfyllest för
att ådagalägga nödvändigheten deraf, att enär de
nu privilegierade allmänna Disconterna upphöra,
de sorn sedermera inrättas blifva försedde med
särskildta till ändamålet närmare lämpade föreskrifter
angående sättet ii,ll deras förvaltning, och
der
-
Den 20 Juni.
831
derjemte forordnas, att så kallade 3 procents Obligationer
ej ma få utgifvas och blifva i allmänna
rörelsen löpande. Emedlertid föreslår Utskotr
tet, att eif Riksens Ständers Låné-Contoir på Fastigheter
må inrättas med en Fond af 2 till 3 millioner
R:d Banco, samt grunderna för de skeende utlät—
nincarne på det sätt fastställas,att Lån emot 3 procents,
ärlig renta och 3 procents årlig afbetalning på primi--  tiva Capitalet meddelas å pant af Jo. d, Eruks-egendomar
och andra Fastigheter på Landet till en
tredjedel af det å panten år 1814 beräknade värde
vid uppskattningen till Bevillnings erläggande,
och att, i fall panten förut vore intecknad,
Lane summan då bestämmes endast till ett belopp,
svarande emot hvad sorn återstår uti 3:je delen
af dess uppskattade värde, samt att 'Contoirets
säkerhet förvaras genom behörig förskrifning
och inteckning i panten, jemte andra till andamålet
ledande försigtighetsmått.
Med fullkomlig öfvertygelse både om nödvändigheten
af kraftiga hushålls-förfaltningär, syftande
på indragning af våra utgifter till främmande
Nationer och om den ostridiga nytta, som inhemska
Manufacturers och slöjders befrämjande tillskyndar'
Samhället, anser Utskottet det vara af
stor vigt för det allmänna och äfven instämmande
med billighet och rättvisa, att de, sorn för
en oftast måttlig utkomst underkasta sig de svårigheter,
hvilka medfölja en tili inrikes productionens
förökning bidragande nyttig konstflit1, skyddas
emot dem, sorn med ett deremot stridande
in
-
8 t)en 20 Juni:
irttreésis söka i maklighet en större fördel pa feit
sätt, sorn gynnar andra Länders Näringar, samt att
följakteligen iiu gällande förhud emot införsel ocli
förtullning af radana 'Manufaktur- och Slöjde-varor,
feom här kunna åstadkommas, må verksamt handhafvas
en anställt, hvars bibehållande för det när-*
■Varande mera än Förr yrkas af nödvändigheten, att
för en framtid Söka förekomma den liandels-underVlgh
söm redan i flera år medfört de skadligaste följder.
De goda framsteg, sorn 'Svenska slöjderne
efter hand vunnit, kunna tjella till’ bevis derom
ätt de ej böra anses öfurtjente af skydd och omvårdnad.
Flere af detri hafva pn korrt tid uppnått
dén grad af fullkörnlighet, söm man. ej ens
bordt under ett länge' fortsätt bemödande kunna
förväntat och om detta förhållande visat sig under
en conjunctur, sorn för de inhemska Näringarna
visserligen ej varit fördelaktig,' och på en
lid då ej allenast otillräckliga eller lamt verkstälda
Författningar lill hämmande af Lurendtägerier,
hvilkas oförsynta utöfning lindergräft de inhemska
Slöjderna, utan afven föränderliga grundsatser
i frågan örn Rikets Manufacturér försvagat
industrien och afskräckt förmögrie personer,
att våga sina penningar der de så lätt kunnat
äfv.entyras: så äger man de bästa utsigter till
hopp om dessa gagnelig! näringars ytterligare till.
vext och förkofran, så framt verksamma medel
vidtagas lill deras skyddande emot utländsk medtäflan
, och idkaren framför allt ej lemnäs i ovisshet
för sitt öde i anseende till författningarnas
ostadighet. Den erfarenhet sednare tider lemnaf
om
Den 30 Juni.
ipm en ständigt tilltagande förderflig smyghandel
med främmande öfverflödsvaror, tyckes ej otydligen
utmärka vissa väsendtliga brister i de till
dylika missbruks afböjande utfärdade författningar;
och då Utskottet erfarit, att Kongl. Majit
redan i nåder uppdragit särskildta Comrnitterade,
att deruti föreslå de ändringar och rättelser, sorn
till det åsyftade ändamålets fullkomligare uppfyllande
kunna finnas lämpeliga, har Utskottet ansett
sig ej äga anledning, att till utredande af de flera
omständigheter, som härvid förtjena att komma
i öfvervägande, ingå i någon undersökning, hvartill
Utskottets egentliga bestämmelse ej heller
lernnar detsamma nödigt tillfälle. Hvad Utskottet
likväl trott sig böra anmärka, är nödvändigheten
deraf, att i sammanhang med de ytterligare
anstalter, som till hämmande af Lurendrägeri
och Tullförsnillning komma att vidtagas, den
tillåtelse, som genom Kongl. Brefven den 3
Maj 1803 och den 26 Juni 1S07 blifvit lemnad
tili anhållne och förbudne dömde utländska Manufactur-varors
försäljning till qvarblifvande i
Kiket, må upphöra.
Likasom den inhemska productionens be*
främjande utgör i alla val bestäldta State* ett
vigtigt föremål för allmän uppmärksamhet, har man'
äfven med sorgfällighet befordrat handel och sjö,
fart, såsom det naturliga medlet att, utan beroende
af främmande Köpmän, söka afsättning ä
utländska orter för egna producter och bereda
till
4ule
B. N:o lo5, 106.
*34
Den 20 Jun?’
tillgång på vissa förnödenhets - articlar. Det kan
ej bestridas, att de Författningar, som i detta ändamål
äro här i Riket vidtagne och sedan äldre
tider blifvit utan rubbning bibehållne, medfört
betydligt förmonliga följder till danande af en
från egna Skeppsbyggerier utgången Svensk Handelsflotta,
samt i följe deraf en National Sjöfart
och hvad man kallar Activ-handel, hvarigenom
köpmans-vinsten af utskeppning och införsel,
äfvensom af befraktningar hufvudsakligen tillfallit
Svenska undersåtare och således stannat inom
landet; hvarjemte det lärer förtjena särskildt afseende,
att då Sveriges belägenhet, i anseende till
sina vidsträckta hafskuster, sätter detsamma i nödvändighet,
att tili sitt försvar vara försedt med
en Sjöraagt, utom hvars bistånd icke ens den
mest oundgängliga communication emellan inrikes
hamnar kan, i händedse af krig, hållas öppen,
och det således är af mycken angelägenhet,
att erforderligt antal af skickeliga och väl öfvade
Matroser icke saknas, Svenska handels-farten äfven
medför den fördel, att Coopvaerdie-Manskapet
i krigstid tjenar till Oriogs-flottnns bemannande
med dugligt sjöfolk. Rikets Sjöfart förtjenar följakteligen
skydd och omvårdnad, och den skulle
ofelbart blifva för det allmänna ännu mer båtande,
i den mån våra utländska handels - reia.
tioner kunde komma att utsträckas till Fevanten,
America och Vestindien, hvilket ändamål synes
böra genom lämpliga förmoner och tjenliga Tullförfattningar
befordras. Deremot anser Utskottet
importationen af Utländska Öfverflöda - Articlar
urs 6-
Hen 20 Juni.
Utgöra tJrt händels-grön, hvilken sned mera skäl
hör försvåras och rnotarbet-as, än Uppmuntras och.
•Underlättas, hvarom Utskottet får tillfälle att gemensamt
med allmänna Oeconomie- och BesvärsUtskottet
yttra sina tankar, i anledning af den hoS
Riksens Ständer väckta fråga om de Författningar,
sorn’ angående hieder lags-fri heten i Götheborg
oell Carlshamn äro utfärdade.
Att Hampa, Lin och Ull, samt flere till beklädnad
eller andra behof tjenlige Articlar, äfvensom
de af dem förfärdigade Fabricater böra
kunna inom Riket i tillräcklig myckenhet produceras,
lärer icke nekas af någon, som kanner
vårt Land och dess ännu så litet eller så illa
begagnade förmo ner. Tab. N:o 6 utvisar icke
desto mindre i huru betydlig mån införseln af
slika varor ifrån och med år I80S Varit i tilltagande.
Af dessa anledningar föreslår Utskottet t
lio Att Plantering af Hampa oell Lin l
allmänhet uppmuntras och i synnerhet på dea
del af Städernas jord, sorn i dessa ändamål blifvit
dem donerad och hvarom Utskottet, uti hvad
som angår frågan om Hampsäd&ts befrämjande,
får gemensamt med Riksens Ständers Oeconomieoch
Besvärs Utskott, närmare sig yttra»
2:o Att till upphjelpande af huvirande brist
på grof Ull, tjenlig till sådana Väfnader, sora
fordras både för Arméens beklädnad och till andra
förnödenheter? Isländska eller andra grof
ulliga
-
83 6
Den 20 Juni!
ulliga Fårs kringspridande och fortplantande i
Eandet befordras genom det att, i likhet med
livad i Jemtland redan skett, Stamm-Schefferier
af sådana får, med understöd af publique medel
inråttas i de Orter, som för detta farslag kunna
finnas i synnerhet lärnpeliga, samt att till ytterligare
uppmuntran för den fin-ulliga eller så
kallade Spanska Får-afveln, hvilken redan här i
Diket vunnit god framgång, Tullen på Utländsk
fin. Ull efter omständigheterna förliöjes.
3:0 Att insamling af Horn, Tagel, Borst,1
Hår af kreatur samt .Lumpor på tjenligt sätt befrämjas.
Af sednare årens erfarenhet lärer det kunna
med visshet slutas, att Höganäs Stenkahgrufva
hädanefter ej allenast förmår fylla det inhemska
behofvet, utan äfven lemna ett öfverskott till
export. Detta med högst betydlig kostnad för
dess Intressenter förenade företag, hvilket, genom
tjenliga uppmuntringar underlattadt, bör
kunna blifva af stor nytta för Riket, förtjenar
visserligen en synnerlig omvårdnad; och det är
i detta afseende Utskottet får föreslå, att Tullen
för Engelska Stenkol må utsättas till 25 procent
af värdet, beräknadt till 2 R:d. tunnan, samt den
deraf inflytande Tull.inkomsten anslås dels till
premier för de inhemska Gjuterier, så kallade
Angmaschiner oell andra betydliga inrättningar,
som bevisligen begagna sig af Svenska Stenkol,’
och dels till export-premier för hvad af denna
vara
Den 5 o Juni'.
8 37.
vara till Utrikes orter utskeppas, hvilken anstalt
Utskottet anser vara af sä mycket större nödvän-t
dighet, som de Svenska Stenkolen, såsom betan.'
gade med dryga frakt omkostnader, i annat fall
ej kunna, ehuru i det närmaste jemn god a ined
de Engelska, försaljas till lika låga pris, sorn dessa
sistnämnde, hvilka sällan annorlunda än så-;
gom barlast hit inkomma och följaktligen undgå
den transport-kostnad, hvarmed de förra besväras.-
Åtskilliga andra varu-articlar förekomma äfven,
hvilkas införsel synes, till lättnad för handels-vågen
och till den inhemska produetionens
befrämjande, böra antingen alldeles förbjudas,
såsom karfvad Tobak och gröfre pappers-sorter,
samt alla slag af bereda Uäder, med undantag
endast af Engelskt, hvilket för särskildta behof vid
vissa inrättningar är nödvändigt, eller ock genom
betungande Tull-afgifter försväras, såsom Kofod!
Lin.olja, samt i allmänhet sådana till införsel
ännu tillåtne tillverkningar, som utgöra föremål
för en nyttig industri inom Kiketj afven
som Utskottet anser det instämma med ändamålet
att importen af alla sådana för de inhemska
Manufacturerna och Slöjderna oumbärliga arbetsärrmen,
om hvilka Utlänningen måste tillitas^
genom lindring i Tull-afgifter underlättas.
Det ar förut anmärkt j att underlåtenheten af Tui»
Jens successiva förhöjande, i mån af varnas ökade
pris och myntets fallna värde, utgjort en upp.
muntran till en mer och mer utsträckt import
och
*38
Den 50 Junti
och förbrukning af främmande varorj Enlig?
livad Tabellen Nto to, ulvisar, har Statens för?*
lust derigenom, efter en lag beräkning, endast på
7 Artiklar, per medium utgjort 580,815 R;d- i
Silfver eller efter 96 sk. per Riksdaler Specie,
1,161,630, B;d, Råneo Sedlar för hvardera af de
sist förflutna åren, ifrån och med år 1808. till
och med 1812; Och det är således i flera afse*
enden nödvändigt, att sådant för em framtid af*
hjelpes,
I anseende till den vigtiga inflytelse för»
valtningen af Tullverkets angelägenheter ostridig?
äger både på Rikets Handels-balance och följaktligen
äfven på inre hushållningen i -Landet, samt
Statens tillständiga rätt af Tuihnedlen, lärer de?
blifva af stor angelägenhet, att Styrelsen af denlia
inrättning organiseras på ett sätt, sorn svarar
emot det åsyftade ändamålet; i hvilket afseende
Utskottet får hemställa, om icke Riksens Ständer,
hvilka i följe af Grundlagen synas, äga ostridig
rättighet, att stadga de föreskrifter, sorn pröfv3S
nödiga för ett rigtigt beräknande af der! del utaf
Revillningen, sorn genom Tull-uppbörden skalf
Utgå, skulle finna deri förändring vid förvaltning
gen af berörde inrättning lämpelig, att Tul 1-sty-,
reisen, under hvars inseeende Rots-verket äfven
torde böra ställas, öfverlemnas åt särskilta Em.
betsmän, sorn ej genom andra göromål och förrättningar
vöre hindrade, att med odelad upp.
jnärksamhet följa ärendernas gång och att dessa
Embetsmäns löner, fasstädlde till ett bestämdt be.
lopp
Den 20 Juni.
8.39
lopp, utan beräkning af vissa procent på den af
importen inflytande uppbörden, böra, ehuru de
kunna utgå af Tullmedlen, uppföras på Rikets
Stat: Att Tull-Staten ställes på Militairisk fot:
Att inom berörde inrättning enahanda befordringslagar
blifva gällande, som inom andra publica
Verk, samt Tull-betjeningens lönevilkor så förbättras,
att ej brist och behof måtte föranleda till
försummelse och brottsliga företag: Att redovisningen
för Tull-uppbörden ställes på samma fot,
som den för Rikets Uppbörds-Verk i allmänhet:
Att Tull medlen på bestämd tid i Landt-Ränterievna
insättas: Att vid hvarje månads slut ett
sammandrag af Specialen i hvarje Stapelstad från
Trycket utgifves, innehållande uppgift af export
och import och af namnen på Expoiteurerna och
Iruporteurerna, samt att alla Confiscations-mål
böra vid de Ordinarie Domstolarna upptagas och
afgöras.
För öfrigt förmodar Utskottet, att en större
säkerhet emot underslef af Lurendrägeri och Tullförsnillningar
skulle vinnas, derest den del af
Tullbevakningen, som beror af tillsynen genom
Tulljagter, posterade på vissa distancer i Skärgårdarna,
blefve uppdragen åt Kronans Refäl och.
Manskap, som inom korta terminer ombyttes.
Då det å ena sidan är utom all fråga, att
en öfverdrifven import-handel är den egentliga
orsaken till Vexel-Coursens uppjagande, lärer ej
eller å den andra den anmärkning vara ogrundad,
84®
Den 20 Juni
ilad, att obehöriga operationer 1 Vexel-rÖrelsen
betydligen bidragit till Svenska myntets försam,
rande; och torde detta förhållande blifva en anledning
för Riksens. Ständer, att i underdånighet
yttra den önskan, att kunnige och oväldige Män må
af Kongl. Majit i Nhder forordnas, att granska
och öfverse de nu gällande Författningar, angående
Vexel.rörelsen i Riket, samt i underdånighet
föreslå de ändringar ohh förbättringar i dessa
Stadgar, som efter sednare liders erfarenhet kunna
finnas lämpelige och nödvändige.
Hvad angar frågan om medel till hämmande
af deri tilltagande skadliga yppigheten skalle,
efter Utskottets tanka, detta angelägna ändamål
befordras, om den af Kongl. Majit under d. i
Januari 1794 i detta ämne utfärdade Nådiga Förordning,
hvilken, ehuru ej genom någon sednare
^Författning till hela dess vidd upphäfven, likväl
nu mera i de flesta fall saknar all verkan till
efterföljd, blefve upplifvad och de deruti, stadgade
förbud emot bruk af åtskilliga Ofverflöds-articlar
inom lämpliga af Kongl. Majit i Nåder
fastställda terminer, förnyad?; hvarvid^ Utskottet
likväl nott följande tillägg och forändringar kunna
äga rum, nemligen:
O 7 O
1:0 Att det i t §. med vissa undantag stadgade
förbud emot allt bruk och nyttjande af In- eller Utländska
Silkes-Sammet för Manspersoner må sträckas
äfven till Fruntimmers-klädnader, samt jemväl.
bruket
Den 20 Junii
l>rutet af Halfsiden till foder under kläder för
Mankönet upphöra.
2:o Att dä uti 3 §, förordnas, att FruntimlTiers-klädningar
af brocherad, fasonerad och broderad
Nettelduk ej må vara till nyttjande tillåtne,
detta Stadgande på det sätt förklaras, att detsamma
ej må kunna anses innefatta förbud emot bruk
af sådana kläder af Nettelduk och andra Bomullstyger
, som aro försedde ined här påsydda broderier,
hvilka arbeten utgöra lämpliga försörjningsmedel
för åtskilliga personer af Qvinnokonet, sorn
sakna andra utvägar till bergning, samt alt utländska
shawlar, af hvad beskaffenhet som heldst,
måtte till införsel och bruk förbjudas,' och tilL
Controll emot missbruk derhid inga andra- blifva
till nyttjande utom hus tillätne, än sådana inrikes
tillverkade, söm finnas med vederbörlig Hall-ä
stämpel försedde.
Sto Att som erfarenheten under den tid, då
1791 års Fölfattning ännu tjente till efterlefnad,
visat det förbudet för Fruntimmer, att utom hus
bära hel- eller halfsiden-kläder af annan färg, än
Svart, Hvitt och Gratt eller randiga af samma
färgor, icke uppfyllt det dermed åsyftade ändamål,
att främja en nödig och nyttig sparsamhet,
utan att deremot den således medgifne tillåtelsen
att nyttja hel- och halfsiden-kläder af grå färg
eller randiga af berörde färgor, lemnat tillfällen
till en skadlig täflan i mångfalldiga ombyten och
förändringar af couleurer} skiftande emellan de
före-'
842
Dc n Sio Juni.
förenämnde, bruket af hel- eller half-siden-kläder
för fruntimmer utom hus må inskränkas till endast
sådana som äro förfärdigade af enfärgade Svar»
ta eller Hvita Tyger,
4:0 Att då Kongl, Majit torde 1 NåJér finna
godt, ätt med upplifvandet af 5 §. uti ofvannämnde
Författning afskaffa det ända till öfver-,
drift rut rådande bruket af Guld och Silfver på
Militaire- och Civile-uniformer, med undantag endast
af så kallade Falt- och Histinctionstecken,
äfvensom allt bruk af Guld och Silfver
på kläder för enskilta personers betjening, Kongl.
Majit tillika, till hämmande af den hos Nationen
mer och iner tilltagande böjelse för prakt och
skadlig yppighet samt täta och af modets nycker
beroende ornvexlingar i kläder, må täckas till
bruk och nyttjande, för så väl de högre , som
medel-classerna af Bikets Invånare af båda konen,
fastställa en allmän Nationaldrägt, både afpassad
efter Climat och ledande till tarflighet och sparsamhet
, samt att menigheten uti de Landsorter,
der särskilta drägter ej af ålder äro antagne, uppmuntras,
att äfven vid val af tjenliga klädebonader
föredraga sådana, som åstadkommas af egna
tillverkningar och instämma med den tarflighet i
seder, som fordom utmärkt Svenska Nationen.
5:0 Att, jemte det i 6 §. stadgade förbud
emot bruket af meubler med äkta förgyllning samt
liusgeråds-persedlar beklädde med hel- och halfsidentvger
samt silkes-sammet, rättigheten att nytt
-
Dm 20 Junk
843
ja Mahogene.m stabler af alla slags Soffor, Sängar
och Stolar, må vara förenad med skyldigheten
att derföre erlägga en lämplig Bevillnings eiler
Ofverflöds-afgift, hvars belopp af Riksens Ständers
Bevillningsutskott i sådant fall torde bestämmas,
6:0 Sedan smaken för Caffe blifvit hos Na.’
ilonen, åtmindstone inom vissa Bolk-classer, till
den grad rådande, att denna öNerflöds-artike! nu
mera näsjan kan räknas för en nödvändighetsvara,
har Utskottet funnit så mycket mera betänkligt,
att styrka till förbud emot införsel och allmänt
bruk deraf, som anledning alltid skulle förekomma
till den farhåga, att dess hemliga inpraktiserande
ej kunde fullkomligen hämmas; aldramindst
så länge denna begärliga vara är i Norrige
till iuförsel tillåten, och oaktadt hvad bevakning
som heldst, tillfällen ej skulle saknas, att
derifrån land vägert befordra dess införande till Sverige,
Den enda utväg, sorn vid detta förhållande
skulle, efter Utskottets tanka, kunna med något
hopp om påräknad verkan vidtagas till inskränkning
i bruket af denna för Handels-vågen
betungande import-artikel, vöre att, jemte det införseln
försvårades genom en lämplig förhöjning
i Tullafgiften, den Utskottet anse, kunna- utsättattas
i stället för 4 till 6 sk. fedet, förbud tiII1'':
a mfärdades emot all försäljning af till red t Caffe ’
Jiällare, Chffehus och Krogar, samt andra alimaaria
.-ställen, äfvepsom vid Marknader och Auctioner
i Städer och på Landet, och dessutom en
hvar,
»44
Den 20 Jimil
hvar, sorn ville förtära denna dryck, ålades eii
viss consumtions - afgift, isynnerhet om Riksens
Ständer för framtiden bibehålla consumtions-afgift
för Bränvin; och skulle det då uppdragas Beviilnings-Utskottet,
att afgiftens belopp föreslå.
7:0 Att jemte ett fortfarande Förbud emot
införsel och bruk af andra, än de i tt f. uppi
räknade vin sorter, minut-försäljning af de tillät-,
ne må inskränkas endast till ordentligen privi.
legierade Källare, samt Tullen bestämmas i lämpligt
förhållande till varans pris och myntets värde,
och for öfrigt ali införsel af vin på bouteiller
alldeles ,förbjudas, såsom för den inhemska glastillverkningen
menlig.
I sammanhang härmed har öfverläggning förekommit
huruvida någon consumtions-afgift i afseende
på vin må äga. rum, i hvilket ämne Utskottet
ansett enahanda princip, som den röran-i
de bruket af caffe här ofvan uppgifne, böra tilllämpas
Vidkommande
åter''arrack, har i frågan derom
den skiljaktighet yppats, att pluraliteten ibland
Ledamöterna af 2 Stånd ansett nämnde dryck så
mycket heldre böra till införsel och bruk förbjudas,
som, då importen af rum nu mera ej är
tillåten, svårligen skulle kunna förekommas, att
denna sistnämnde vara, under namn af arrack,
blefve införd och förtullad, men^ hvaremot de
fleste ledamöterna inom de öfriga Stånden funnit
en
Deri 2 0 Juni.
845
en nödig controll emot dylika missbruk både kun.’
na och böra handhafvas och i öfrigt ej trott sig
äga anledning, att i anseende till införseln och
förbrukningen af denna artikel föreslå någon ändring
uti hvad 1794 ars Författning i denna del
innehåller.
Örn det angelägna ändamål skall kunna vinnas,
som genom förbud emot införsel af främmande
öfverflöds-articlar åsyftas, synes dervid ovilkorligen
böra iakttagas, att alla sådana varor,.som
ej få inkomma, äfven förbjudas till bruk och nyttjande;
men ehvad förbud som heldst än vidtages,
blifver det i allt fall alltid att befara, att småningom
afsigten dermed skall förfelas, så framt
ej de medel med eftertryck användas, som äro
lagda i Högsta Magtens hand, att förpligta vederbörande,
att med noggrann och sträng uppmärksamhet
vaka deröfver, att Författningarne
handhafvas med det alfvar, som Regeringens
Värdighet och förbindelsen till åtlydnad för
dess bud och befallningar kräfva; äfvensom
verkan af alla påbud emot luxe och öfverflöd
alltid måste betydligen försvagas, otti deras
efterlefnad ej understödes genom goda efterdömen
af de högre Medborgare-classernn, hvil-'
ka sällan sakna ett kraftigt inflytande på menighetens
seder och tänkesätt.
I fall de grunder, sorn Utskottet således
trott sig böra framställa till närmare öfvervägande,
skulle, vinna tillämpning vid verkställigheten
af
8p6 T) en io .7mil
af cie åtgärder till inre hushållningens förhatträn J
de, som närvarande omständigheter kräfva, vå*
gar Utskottet hoppas, att välgörande följder* deraf
småningom skola uppkomma; men Utskottet
har tillika ansett det vara dess pligt, att fästa
Riksens Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten
af särskilta och Utomordentliga Utvägar, för
att skyndsamt afhjelpa den för ögonblicket rådande
och med hvarje-dag tilltagande förlägenheten»
hvars mera olyckliga verkningar, efter hvad Utskottet
befarar, endast genom en snar och kraftig
undsättning kunna förekomthas; och det är i sådant
afseende Utskottet hemställer, att en million
R:d B.-co, så fort,ske kan, må ifrån Riksens Ständers
Rank disponeras, och till Magasins Directiolien
1 Discont.väg öfverlemnas, för att användas
till inköp af Spannmål, förnämligast i de om afsättning
mest förlägne landsorter, samt att, jemtö
detta Uåné-Inträde (len anstalt må vidtagas, att,
likasom till förstärkning i Manufactut- Discont"
Fondens rörelse-capital samma Fond år l8iä beviljades
ett särskildt Dan från Banken, hvilket,
enligt Riksens nu församlade Ständers beslut, får
tills vidare fortfara, allmänna Discontexne äfven
måtte af Banken skyndsamt biträdas med tempolaire
lån till erforderligt belopp, för att efter
bestämda af Banko-Utskottet meddelte föreskrifter
nyttjas endast till den inre rörelsens underlättande
och till understöd för dem, som i nyttiga näringar
deltaga; hvarefter och då behofvet i denna
väg framdeles upphör, Disconterne skulle åligga,
att de erhållna försträckningarna till Banken
succés-»
/
Den s/p Juni.
847
successive återbetala; och torde Riksens Ständer
finna angeläget, att hvad Utskottet rörande dessa
åtgärder nn föreslagit,; ina, så snart möjligt är,
öfverlemnas till Riksens Ständers Banco-Utskotts
handläggning, på det att den hjelp, som närvarande
omständigheter påkalla, ej må allt för länge
fördröjas. För öfrigt lärer det äfven blifva
nödigt, att någon amortissement eller indragning
af dea nu utelöpande Sedel-stocken ej må äga
rutn, förr än en mera liflig rörelse inom landet
återställt den rubbade ordningen i Rikets inre
hushållning.
Slutligen och då Utskottet nogsamt inäér den
fördelaktiga verkan till nyttiga upplysningars utspridande
i ämnen rörande Rikets angelägenheter,
som vore att förvänta, om Riksens Ständer skulle
finna godt, att genom en utsedd skicklig, för
patriotism och moderation känd person, låta besörja
om utgifvandet af en Stats-Oeconomisk Journal,
ämnad att fästa Nationens uppmärksamhet på
föremål af allmänt och Nationell: intresse och
Styrelsens på Nationens önskningar i afseende
på sådana ämnen; så får Utskottet med anledning
häraf föreslå:
1:0 Att den Nämnd, som äger att välja Ledamöter
i Tryckfrihets-Corn mittéen, må blifva
af Riksens Ständer uppdraget, att genom omrösta
ning utse .en skicklig man, på hvilken det skul-J
le ankomma, att ifrån början af år 1816 besörja
om utgifvandet af en Journal i StatsOeco
■
, - nomi-'
848
i
Deri 5 of, 7u:iU
nomiska ämnen och isynnerhet i sådana sorn hafva
af eende på Sädernes landels egen Statshushållnin
g.
q:o Att denna Journal må få portefritt öfver
hela Riket kringsändas.
3:0 Att R iksens Ständer hos Kongl. Majrt
i underdånighet anhålla om Nådig befallning till
alla högre och lägre Embetsverk, att utan lösen
lemna Journalens utgifvare utdrag eller vidimerade
afskrifter af de handlingar, dem han tror sig böra genom
Trycket meddela Nationen, och hvilka ickefinnas
vara af den beskaffenhet att de enligt Grundlagen
ej få komma till allmän kännedom.
4:0 Att så väl valet af ämnen i Stats-Oeconomien,
som sjelfva tidskriftens inrättning må
få bero af Uigifvarens omdöme och godtfinnande,
samt den föreskrift dervid endast lemnäs, att
hvarje Stats Expeditions åtgärder böra utgöra föremålet
för en särskild så kallad stående Artikel
i nämnde Journal,
5:0 Att Utgifvaren må erhålla tillstårwl att
i Riksens Ständers Bank, och intill dess Riksens
Ständer annorlunda besluta, få årligen emot Qvitto
uppbära högst 600 R:d., i fall efter föregången
pröfning af Riksens Ständers Fullmägtiga i Banken
och Riksgälds-Contoiret, det skulle befinnas,
att kostnaden för Journalens utgifvande och redaption
ej kunnat genom Exemplarens försäljning
tillfullo bestridas.
4:°
Den 20 Juni,
843
6:0 Att I händelse Utgifvaren blefve emellan
Riksdagarna förhindrad, att med arbetet fortfara,
honom då må vara tillåtet, att nämna sin
Efterträdare.
Utah städga och fasthet t grilnderna för Finance
och Beskattning skall män förgäfves hop.
pas, ätt Nationen kan förås tilt det välstånd, som
gifver värde och behag åt dess frihet och sjelfständighet,
och föder kraft och mod, att dein försvara.
Ledas dessa ärendet efter inga, eller efter
vacklande grundet, uppenbara sig dagligen
motsägelser i de Beslut sorn fattas, eller i deras
åtgärder, sorn dem verkställa, söker man att rätta
det felaktiga, utan att känna dess orsaker, och
begär man nya misstag, dä man önskar förbättra
redan upptäckta; så skall äfven den mest äd la och
välviljande Styrelse slutligen fälla modet, Nationen
Uttröttas och Vefknlngäfne af bristande skicklighet
eller kunskap blifva för Fäderneslandet lika
bedröfiiga, sorn de kunnat blifva det af brottsliga
afsigter; och då hvart och ett steg, söm man
förmodar kunna bidraga till beredande äf Samhällets
båtnad, ofelbart för tjenar afseende, torde
Riksens Ständer ej utan uppmärksamhet lemnå
ofvannämde förslag, hvilket jemte de öfriga i
detta Betänkande förekommande ämnen och yttranden
vördsamt underkastas Riksens Ständers
beprofvande.
De
4.-de B.
K-.0 107, ro g.
De i vissa delar skiljaktiga meningärj sora1
under öfverläggningarne hos Utskottet yppats, blifva
härjemte bilagde. Stockholm d. 17 Juni 1815;
På Särskildta Utskottets vägnar
Fr. B. vi Schwerin. Sven Wijkman C:SOtC
Jac. Lindström. A. Danielsson.
C. Klintberg\
Tillägg.
De här bifogade Tabeller, hvilka utvisa hufvudsakligaste
articlarna af Rikets import och export
under de sednare arén, äro för det mesta upprät"
tade utur de Handels-balancer, som genom Kongl.
Commerce-Collegii försorg årligen afslutas. Ut*
skottet har inskränkt sig till uppgift af endast
qvantiteterna af exporterade och importerade
varor, emedan uti Handels balancerna grunden
för beräkningen af varornas värden blifvit tagen,1
stundom efter de i 1799 års Tulltaxa supponerade
värden, stundom efter varornas värdenåden.'
tid de förtullades. Tab. I., som utvisar vinst
eller förlust på Utrikes Handeln, är således icke
till ziffran fullt pålitlig. Den utvisar endast i hvad
man Handeln varit formenlig eller oförmonlig,'
det ena året i jemförelse med det andra.
De
Den '20 Juni.
8 5 T
De vid slutet af hvarje ar på Nederlag qvarliggande
varor äro icke i Handels-balaucerna balancerade.
Utskottet har dera äskat specificerade
uppgifter, men ännu icke erhållit dem. Om,-enligt
Utskottets förmodan, ifrån 1808 års slut Nederlags-varor
till ett värde af en jialf million
varit qvarliggande från det ena året lill det andra,
så skulle deraf följa, att omkring 15 procent
borde mindskas uppå de qvantitefer, hvilka under
det sednare quinquennium: 1808 1812 blifvit
antagne, såsom ingångne i inrikes consumtionen.
Deremot komma på denna consumtionsläkning
prisdömde och confiscerade varor, hvilka
icke äro i Handelsbalartcerna upptagne, äfvensom,
alla lurendrejade varor. Dessa sednare beräknas
i Handels-balaYicerna, redan från flera år tillbaka,
till ett värde af icke mindre än 600,000 K:d årligen.
— Den i Tabb. V— IX,- upptagna Import
är egenteligen den inhemska conSumtionen af des«
sa articlar, emedan reexporten förut blifvit afdragen.
Tab. XIV. är ett utdrag utur de af General
Sjotulls-Contoiret på Utskottets begäran inlemnade
uppgifter på vissa import-articlar under
åren 1813 och 1814, och Tab. XV är ett utdrag
af Tab. XIV, som utvisar huru mycket af dessa
varor Staden Götheborg under dessa åren ensam
• mporterat och åter exporterat.
Tab. XVI. utvisar Finska importen af ■dissa
articlar, endast till- Stockholm, åren 1811—i8r4.
Ut
-
Den 20' Juni'.
Utdrag af Protocollet, hullet inför
Riksens .Högloft. Stunders Särskildta
Utskott nid Urtima Riksdagen istockholm
den 20 Juni 1815.
Jemte det Utskottet nu till Riksens Höglofl. Ständer
afgifva r sitt betänkande örn öfverklagade
förlägenheten'i allmänna rörelsen, och förslag till
inskränkning af umbärliga utländska varor m. m.,
skulle jemväl grue Ledamöters särskildta yttranden
i ämnet öfverlenånas. Ut Supra.
Ex Protocollo
W. Pereswetoff Morath,
Vördsamt Memorial!
•Det ar val egentligen blott i frågan om med.’
len till den skadliga yppighetens hämmande, som
jag äger en annan öfvertygelse än den, sorn det
Höglofl. Utskottet i sitt betänkande yttrat. Jag
nemligen igenfinner orsakerna till den så ofantligt
ökade förbrukning af utländska Vällefnadsarticlar,
icke så mycket i den individuella lättsinnigheten,
som i de principer, hvilka under
den förflutna tiden legat till grund för de finan
ciella
-
Den 20 Juni'
853
ciélla och Commerciella åtgärderna; och i följe
deraf finner jag botemedlet ligga i antagandet af
vigtigare principer för finance och handel, icke i
en Ofverfiöds-Förordning, såsom icke behöflig der
sann fosterlands känsla finnes, men icke till fyllestgörande
der den sakrias.
Då likväl det vill synas mig, att i det pro«
ject-betänkande, sorn jag den 6;te i denna månad
hade den äran att underställa det Högloft. Utskottets
granskning och sorn jag sedan låtit genom
trycket utgå, icke allenast orsakerne till förlägenheten
äro strängare beviste, utan ock carrectiverrie
bestämdare uppgifne, och j.ig anser en fullständigare
öfversigt af sa väl de förra sorn de
sednare af vigt for de beslut, sorn Riksens Högloft.
Ständer gå at-t fatta, så finner jag rriig föranlåten
att vördsamt anhålla, att ofvan berörde, milt utlåtande
mätte få åtfölja det Betänkande, som det
Hög lofh Utskottet går att afgifva.
Mitt utlåtande är långt och torde det blifva
mödosamt för Riksens Ständer, att detsamma i
hela dess vidd afhöra- Jag får derföre uppgifva,
att öfveraicten of orsakerna till förlägenheten igenfinnes
från pag. 8—47 uti mitt härhos följande
tryckta utlåtande, att de förslag till botemedel,
som jag trott mig böra uppgifva, förekomma
från pag. 47 till 107, samt au ifiån pag. 107 —
12 1 en korrt recapitulntion blifvit gifven så väl
af orsakerna som af Botemedlen.
F. B. Schwerin*
Om
854
Den 20 Jun!,
Om Förlägenheten i Allmänna Rörelsen,
Orsakerna dertill och Botemedlen deremot;
Yttrande till Högloft. Särskildta
Utskottets Protocoll den 6 funt iSl 5,'
af Grefve Fr, Bogisl, v, Schwerin,
Jag torde icke misstaga mig, om jag anser ämnet
frir detta Utskotts arbeten, hafva varit det
som hufvudsakligen föranledt närvarande Riksmöte.
Jag torde då ej heller misstaga mig i
den tanka g att skyndsamhet i våra åtgärder är
nödvändigare, än detaille-fullständighet i våra förslag.
Oss tillhör att uppdraga taflan af den allmänna
förlägenheten och af de orsaker som den
förbered! och vållat; oss tillhör att gifva framställningen
deraf den tydlighet, att ingen må längre"
dölja for sig de faror, hvarmed den hotar. Det
itr genom enhet och vidd i åsigten af det hela,
genom sträng consequens i sammanförandet af
dess delar, och genom uppställandet af suna Resultater,
utvecklade från verkningarna af många
smärre bidragande förhållanden, .Utskottets arbete
hör utmärka sig. Man har länge sagr, att det
är lättare att. uppsöka grunden till det onda, än
att derföre utfinna botemedel. Hvad man länge
sagt tror man slutligen vara rätt. sagdt. Imedlertid
förhåller det sig ofta icke så. Alla stora
händelser förberedas genom en föregående mängd
af små, och alla allmänna inre vådor leda sitt
upphof, icke fran en olycka eller ett misstag,
utan
Den 20 Juni'. 35^
titan ifrån flera sådana. Svårigheten ligger uti
att utreda måttet för hvarderas verkan, tiden da
de börjat, samt sättet huru de under olika perioder
fortfarit att verka. När detta är funnet,'
har man ock merendels funnit botemedlen. Statens
skador läkas då man undanrödjer de orsaker,
sorn dem vållat. De anstalter, som i sådanf
ändamål vidtagas, böra vara stadigvarande. Dert
enskilte Medborgarens lidande fordrar en sär-1
skild uppmärksamhet. De steg som tagas till dess
upprätthållande eller räddning äro ögonblickets,
oell upphöra då behofvet upphört, af hvilket ds
blifvit framkallade.
Lifligt kännande den bedröfliga ställningen
i dé flesta Provinser af Riket, möttes Riksens
Ständer, vid början af sina öfverläggningar, hvarken
med en förberedd Öfversigt af dess orsaker,
eller med någon Plan till afhjc-lpandet af dess
följder.
Utan ledning af någon förarbetning från
de Administrativa Auctoriteternas sida, nödgades
Nationens Representanter, såsom ett vilkor för
möjligheten att kunna stadga sitt omdöme i flera
af de öfverläggnings-ämnen, Konungens vishet
dem förelagt, eller Nationens högt yttrade
Önskan för dein utmärkt, från spridda håll söka
upplysningar, som hoppet lofvat dem att finna
samlade vid deras hitkomst. Saknaden af dessa,
dubbelt känbar för ett folk, till hvars Litteratur
Fäderneslandets Statistik knappt ännu börjat att
kun
-
-\
Den 20 Juni.
ko/.na räknas; för ett folk, som i sitt nyss började
bemödande att med uppmärksamhet följa Administrationens
oeconomiska eller cpmmérciella anstalter,
motarbetas genom underlåtenheten af dessas
fullständiga och iner! tiden fortgående offentliggörande;
denna saknad, vådelig i hvad den bidrog
att fördröja afhjelpandet af den allmänna
förlägenheten, påkallade vidtagandet af ett utomordentligt
steg) pcb upprättande? af detta Utskott
beslöts.
Afera är, en månad har framflutit sedan vl
första gången sammanträdde; upplysningar hafva
ifrån särskildta Embetsverk blifvit infordrade och
•vunne j flere af Utskottets Uedamöter hafva
nedlagt moda på deras insamlande och sammanförande
under vissa hufvudtitlar; Utskottets öfverläggningar
hafva anvist sättet för fleras be-;
gagnande, och jag tror nu den tidepqnkt vara
inne, då vi kunne och böre i hela sin vidd
fullgöra det uppdrag vara medbroders förtroende
oss iempat,
Statsr och Bevillnings-Utskdtten skynda till
slut med sina arbeten. Igenom Kesultaterna af
våra, yppa sig hittills icke tillräckligen begagnade
kallor tili Qtats-behofvens fyllande och utsigt
till lindring i den Skattdragandes bördor. Igenom
dröjsmål skulle vi gifva det onda tid att
tillväxa, aflägsna hjelpen för den lidande, och
göra äfven de bäst beräknade förslag onyttiga, i
den mån de kommo för sent. Hvarje dag, sorn
fram*
Den q o Juni
857
framflyter innan ett beslut fattas och verkstäiies,
botar alt jaga någon trefven landtman från sina
fäders jord; hotar att bereda nya ofFer åt Pennlnge-bristen
och Procenteiiet, De talrikaste samfunds-classeme,
Jordbrukare och idkare af inhemska
näringar, ära de sorn mest sväfva i fara. Deras
räddning är Statens pligt; deras förtviflan skubj
le bereda oberäkneliga vådor,
Ledd af denna öfvertygelse, har jag skyn"5
dat att utarbeta särskildta delar af den Allmänna
Öfversigt af orsakerna til! förlägenheten, sona
borde föregå vårt förslag till botemedel deremot.
Ds ssa utarbetningar hafva, jemte planen för det
hela, af mig blifvit ofverieinqade till det Högloft,-  Ötskottets upplysta granskning, Man har anmärkt,
att jag t uppsökandet af förlägenhetens orsaker
galt längre- tillbaka äq nödvändigheten fordrat.
Jag har derpå föreslagit, a,r allt hvad någon af
XJtskqttets Ledamöter enskildt kunde hafva aft
anföra i denna inskränkta del af ämnet, borde
ovilkorligen irigifvas sist den ' 3:dj© i denna månad,
Män har fyrtnit denna tid otillräcklig. Jag
har derföre ansett mig bora på egen hand våga
ett försök att afhandla ämnet i hela sin vidd.
Jag har troll mig vara skyldig mitt fädernesland,
min Konung, den Styre Man sorn öppnat utsigten
till oberoende och sällhet för Scandieqs tvänne
brödra-folk, och hvars ädla hjerta ofelbart lider
af de många klagoljud, som framtränga till
l\ans öra; jag har trott mig vara skyldig mig
sjelf, sedan mitt Stånds förtroende kallat mig till
med
-
858
Den 5 o Juni,
lem af detta Utskott, att så mycket i min- fornsaga
stått, påskynda det ögonblick, då Riksens
Ständer kunde komma i tillfälle att bestämma de
medel, sorn, till de talrikaste Folkklassernas räddning,
genast behöfva att vidtagas.
Jag hoppas, att man skall finna mina åsigtet
rigtiga. Min blick har varit fästad på saken. Jag
har icke sett personer. Jag vet att i framställningssättet
finnas brister. En billig granskare
torde dock icke sakna skäl, som tala till min nrgägt.
. Att detta mitt Betänkande skulle läggas
t:- grund för Utskottets, i de delar, öfver hvilka
Utskottet ännu icke stannat i något beslut, kan
j.ig icke hoppas, ej heller kan jag våga att det
föreslå. Men sådant det nu är, är det mitt Betänkande,
och jag anhåller, att det såsom mitt
enskildta måtte få åtfölja det Betänkande, sora
Högh Utskottet framdeles kommer att till Riks-;
Stånden afgifva.
Betänkande:
Enligt Riksens Höglofl.. Ständers Remiss,
är det Utskottets pligt, att gifva en Öfversigt af
orsakerna till dea i alla orter af Riket öfverklagade.
förlägenhet i Allmänna Rörelsen, samt förslag
att dan samma afhjelpa, pä ett med Landtbrukets
och Näringarnes upprätthållande, samt Sedelmyntets
bibehållna anseende svarande sätt; hvarjemte
Utskottet blifvit ålagdt, att efter noggrann
undersökning, huru vida flera eller färre af nu tild
lätna
%
Den 20 Juni.
859
latna ZTtländsin varor md hunna L Riket umbäras
föreslå en inskränkning af deras införsel och förbrukning,
äfvensom i allmänhet tjenliga medel till
hämmande af den tilltagande skade.liga yppigheten.
Vid fullgörandet af förra delen af detta
uppdrag, tror jag det icke vara nödvändigt, att
ingå i någon bevisning om tillvarelsen af den
nöd, som derföre utgör ett vilkor. Den är vits»
ordad af flera till Riks Stånden inkomna Memorialer;
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition den
28 sidstlidne Mars, rörande uppskof ined afgörandet
af vissa hvilande Grundlags frågor, på det
Riksens Ständer måtte få lemna sin uppmärksamhet
odelad åt Penninge-verkets tillstånd och brister;
af de från Lands-Canceliierna i t vänne af
Rikets mest fruktbärande Län erhållna uppgifter
*); af de underrättelser någre af Utskottets
Leda
-
*) I Skaraborgs Län utgjorde antalet af de till LandsCancelliet
inkomna Skuldfordiingsmål:
År 1811: 1812: 1810; 1814;
595 9*7 *829 2370 samt under
de Vyra första månaderna af innevarande år
jo47. I Östergöthlands Län utgjorde antalet af
Discontens Lagsökningar:
År 181a: i8i3: a 814:
58 120 212 samt af privata
Skuld ford långsmål;
1812: i8i3: j8i4:
2811 4682 5612.
Fastigheter utlystes till försäljning på Exsecutiva
Auctionerj
1S12: i8i3: i8i4:
11 3g 90.
8Go
Den 20 Juni.
Ijedamöter Iemnat, angående tillståndet i vissa
Landsorter *); samt af en till Wikbolands Hushålls
Gille i linköpings Län elen 10 sistlidne
April ingifven berättelse, deraf Utskottet qnd-:
fått del
Jag
Från sistnämnde Län hafva ock de uppgifter blifvit
meddelade, att Lagsökningarna, före den hä?
utnaärkta tidpunkt, utgjort ungefär ltjo st. om äret;
at.l flera år gatt förbi utan att någon Fastighet
blifvit på Executive Auction försåld, samt att mimera
flera lie m nia ns- d el a r , oaktadt tre till fyra
gången förnyade Auctioner, icke kunnat föryttras,
*) Dessa underrättelser innehålla: att Spannemäl i
Westerås Län, utbjuden till lägre pris än det i
årets Markegångs-Taxa utsatte, icke kunnat föryttras
; att Allmogen i Skaraborgs Län, efter att
hafya transporterat SU1 bafra 6 ä 8, mil, derföre
icke erhållit mera äu 2 R;d. Tunnan, samt ätt uti
Skåne och Östergöthland Menighetens förlägenhet
kommit till den höjd, att mången, sedan han till
Vanpris försålt sin egen Spatinemål, nödgats, vid .
Auctioner inropa annan på credit, den han sedan,
för att skaffa sig penningar, för hälften af inropspriset.
i närmaste Stad försålt,
**) Innehåller att UtsökningS-målen inöm detta djstrict
utgjort:
År 181 o; i8n; 1812: 1813: 1814;
84 g6, i84 262 371
samt redan under 3} månad af innevarande år 21a
st., att oaktadt irenne Uppbördsstämmor på året
blifvit haline, likväl icke hälften af Kronomedlen
influtit; att Mantal Skatte Frälse och 1 Mantal
Frälse i Kuddby Socken nu mera stå öde, osådde,
utan Åbo och utan Brukare, oansedt liera å dem
hållna Auctioner; samt att t Alt, Kr, Sk, i Östra,
Dm 20 Juni. g Gr
Förlägenhetens öfVereåc således renast tili
orsaker. . . • • n r . ' i
framställningen at ae orsaker, sorn
vållat den öfverklagade förlägenheten, och till
undersökningen om den tidepunkt, hvarifrån den
samma leder sitt första ursprung. Med en blick
kastad på förhållandet imellan Rikets Import-^och
Export - Handel, upptäcker man genast, att d^
forstnärnda hufvudsakligen ligga i den rubbning,
dels i politiska förhållanden, dels i Handelns och
Näringarnes gång, sorn striden imellan Frankrike
och England for hela Europa åstadkommit.)
Epoken, från hvilken dessa 01‘saker böljat att'
•yttra sin verkan, blir då icke svår att bestämma.
Genom deras indelande i särskildta Klasser, skall
jag bemöda mig alt bereda en klarare öfversigt
af dem alla och af deras förhållande till hvarannan,
samt en lättaie Väg att med säkerhet finna
de botemedel, sorn kunna och böra ahvändas timot
det onda.
CtasSification af Dessa orsakef måste uppsökas
Orsakerna. .
—
antingen
i Sveriges Politiska förhållanden, från och
med 1006 och intill närvarande ögonblick,
eller
Stenby Socken blifvit till bruk, jemte åtföljande
Gröda utbudet till 100 R;d Banco; men att ej något
anbud skett, ehuru Utrops-Summan blifvit nedsatt
först till 5o 11;d 24 sk. 10 rst. och slutel. till
1 Riksdaler,
lös1 Den 20 Junii
i Sveriges Utrikes Handels förhållanden under
samma tid, eller
1 de Administrativa åtgärderna, och de af Riksens
Ständer till grund för dem vid Riksdagarna
åren 1800, 1809, 1810 och 18IS
fattade beslut.
lfr^n Hvad således först angår de orPolitiska
0 , .
Förhållanden. saker till förlägenheten, som leda
' sitt ursprung från Sveriges Politi
ska
förhållanden under den period jag företagit
•mig att genomgå, torde jag endast behöfva återkalla
minnet af det emot Frankrike och till Pommerns
försvar åren 1806 och 1807 förde Krig,
under hvilket denna Provins till en tid föll i
fiendens händer, och Riket belastades med underhållandet
af en betydlig del af Pommerns enskilda
Stat — af det olyckliga kriget med Ryssland
och Danmark åren 1808 och 1809, hvarigenom
Finland förlorades; dess andel i National-Gälden
öfverflyttades på Sverige, äfvensom
en stor del af Finska Staten på den Svenska, under
det förhållandet imellan Sverige och Finland
genom Freds - Tractaten bestämdes, såsom hade
det sednare ännu varit en Svensk Provins, och
i följd hvaraf våra Bänco-Sedlar, till mindskning
i vårt eget Rörelse.Capital, der blefvo gångbare;
våra med tunga utlagor besvärade Näringar blottstäldes
för täflan med de nästan skattfria Finska;
och tillfälle yppades, att, så godt som tullfritt,
införa alla Ryska Producter och Fabricater; —
at
Den 20 Juni.
-863
3f mlsshälligheterna med England arén 1810 och
i8ii} hvaraf en kostsam Hamnstängning oell förlust
af tvänne års inkomster från Barthelemy blefvo
oundvikliga följder; — af krigsrustningarna är
1812 samt kriget emot Frankrike, Danmark och.
Norrige, åren 1813 och 1814, hvarunder ett
närmare vänskaps-förhållande med England föranledde
dertill, att Landet öfversvämmades af Engelska
Eabricater och Colonial-Producter.
Jag har återkallat hugkomsten af ett krigstillstånd
af nio år; af ett tillstånd, som förariledt
till ombytta Politiska och Commerciella förhållanden;
som påkallat en ovanlig kraft - ansträngning;
som å ena sidan medfört dryga utgifter
för det allmänna, och för hvarje enskild
Medborgare, och å den andra vållat en betydlig
mindskning i Statens förra inkomster, samt
beröfvat flera Närings-Classer de utvägar och me-2
del, af hvilka de förut hämtat bergning och förkofran.
Det är klart, att kännbara och länge verkande
följder häraf uppkommit för Nationen.
Kostsamma krig, förda med understöd af inga
eller otillräckliga Subsidier, hafva nemligeh
■verkat till Stats-Verkets obestånd och Sedelmynt,
tets för hastiga ökande, behofven hafva äskat uppoffringar,
öfverstigande de mindre bemedlade Näjrings-Klassernas
förmåga, och förlusten af fruktbara
Provinser, som förut delat tyngden af våra
bördor, har gjort dem dubbelt tryckande för deni
sorn återstå.
Vi
364 Den ao Juni.
Vi håfve småningom fatt ett Rörelse-Capltal,
som består endast af Credif-sedlar. Alla vänta
med otålighet på desteg, sorn Riksens Ständer vid
nu påstående Riksdag gå att vidtaga, ovisse om
Pappersmyntet skall stiga öfver eller falla under
det värde* sorn opinionen i närvarande ögonblick för
det samma utstakat. Imedlertid har största delen
äf Rörelse-Capitalet blifvit alldeles draget ur déO
inre rörelsen.
Den énä hat sett sitt Real Capital, ehuru
till nominalen det samma, till hälften reduceras, och.
ämnar ofelbart, i händelse ett jtterligare fall vore
att befara, söka genom Fastighets-köp frälsa
sin återstående förmögenhet; den andra har genom
Adier* söm lemnät én årlig vinst af 15»
20 4 25 procent; igenom Hähdels-speeulationer *
gynnade af Licencer eller Monopol i er, eller genom
enskilda Utlåningar till 12 å i 8 frrocent,
sammanhopa! ett Capital af Credit-Sedlar, oviss
hvilketdera han med största förmon kan begagna,
antingen den närvarande förlägenheten .eller deja
blifvande nöden,
En undersökning af hvad hvardera af dessa
sidst förflutna nio årens krig, både med hänsigt
till sitt upphof och siri utgång, kunnat hvar
för sig verka till beredande af den nu varande
Ställningen, skulle blifva af större vidd än nytta.
Innan jag lemnar detta ämne, tror jag mig
likväl böra framstälia tvänne anmärkningar, af
hvil»
Den te Juni1.
865
hvilka den ena angår dessa krig i allmänhet, den
andra de skadliga följderna af det Finska kriget
isynnerhet. Jag anmärker nemligen först, att å
den mån upphandlingen af krigsförnödenheter oell
af Arméernas behof skett i främmande Länder,
så har ock vinsten, af det genom kriget i omlopp
satta större Capital, gått förlorad för Nationen,
och stannat i deras händer, sorn varit i tillfälles
att besörja förnödenheternas anskaffande eller träns»
port. Jag anmäiker vidare, att Svenska Banco»
Sedlarna, som fordom varit ett bytesmedel endast
uti vår inrikes rörelse, nu mera, och sedan de
äro gångbara i Finlasad och Norrige, blifvit ett
sådant äfven i dessa angränsande Länder.
Lugnet har återkommit; albs blickar vändas
ifrån den förflutna sorgfulla tiden in uppå en hugn-ads-lofvande
framtid, och hvar och en bemödar
sig inom sin krets, att fördubbla sina krafter, för
att återvinna hvad han förut genom händelserna
eller en tvungen overksamhet förlorat. Den efterfrågan
efter Capitaler, som härigenom uppstår,
skulle ensam kunna verka en viss grad af förlägenhet;
men den sorn hos oss visar sig, är af
större vidd, och derigenom äfven af större våda.
Dess orsaker äro invecklade och många. Jag
tror mig hafva sagt nog om dem, som uppkommit
af Rikets Politiska Läge. Jag öfvergår nu.
till undersökningen om dem, som leda sitt ursprung
från dess Utrikes Handels»förhållandea
un»
N:o loy, 1x0.
866
Den 20 Juni.
under den period, som bestämmer gränsen för
mina forskningar.
Orsaker Ingen ting kan på ett mera öf.
Utrikes'Hnmtels- vertygande sätt ådagalägga riktig.
förhållanden. helen af deri tanka jag förut yttrat,
att striden imellan Frankrike och England
mSgtigt verkat pä beredandet af alla de orsaker
-yi kunne uppsöka till väv förlägenhet, än ett
uppmärksamt betraktande af Rikets Unikes Handels-förhållanden
sedan 1806. Under loppet af
detta år var Sveriges sjöfart tämligen fredad, och
dess skepp emottögos till och med i Frankrikes
Hamnar, ända till dess kriget utbröt i mediet
nf October månad, och dessa, jemte de Tyska
och Preussiska Östersjö-hamnarne, snart blefvo
för oss tillstängde. Rikets Exporter voro eftersökte
och funno afsättning till antageliga pris; —
Importerne voro ännu icke utsträckte utöfver det
verkelig» behofvet, och årets Handels Balance
slutade sig lill vår fördel med ett öfverskott af
1,84-2,081 Rul. Under det påföljande året 1807
förtfor ställningen att vara nästan densamma
som året förut. Svenska skepp blefvo ännu, efter
af Franska Regeringen i enskildta fall utfärdade
Uicencer, emottagne äfven i detta Hands
hamnar; Svenska Regeringen ansågs ännu icke
vid Tilsiter-Fredens afslutande hafva , i afseende
på Continental-Systemet, antagit någon bestämd
Caracter, Utskeppningarne gingo tämligen oafbrutet
sin gång, och detta års Handels-Balance utvisar
-
Den 20 Juni.
867
visar ännu ett öfveskott till Rikets fördel af
2,748.702 R;d.
Med 1S08 ars början förändrar sig på en
gång detta lyckliga förhållande Sverige hade i
alliance med England ensamt qvarstannat på stridsfältet;
alla Gontinerital-Magternas försök att verka
på dess styrelse hade fruktlöst aflupit, och efter
ett par månaders forlopp befunno- vi oss i ett
•vidt utseende krig med våra Grannar. Exporten
upphörde nästan alldeles, sedan alla Continentens
Hamnar för oss blifvit tillslutne, och Irnponén ökades
i samma förhållande som krigsbehofVen och ett
närmare förbund med England föranledde. Aret
slöts med en underbalance i Handeln af-2,485,475
Rid Samma orsaker, som verkat denna förlust för
Riket, verkade äfven för det följande året 1809 till
ett lika resultat, och detta års underbalance uppgick
till en Summa af 1,983,144 R:d.
Efter återvunnen fred med Danmark och Ryssland,
under förra årets belopp och med Frankrike
vid början af år 1810, började Handels - espriten
småningom ana en förestående brytning med England,
och den begagnade med så mycken sorgfällighet
den tid som ännu stod öppen för importens
bedrilvande, att underbalancen i Handeln fördetta
år uppgick till icke mindre summa än 4,172,037
R:d. Misshälligheter uppstodo efter 1810 års Riksdag
med England, och Styrelsen beslöt, att för
Engelsmännen tillsluta våra Hamnar. Den härigenom
minskade importen verkade äfven vid den mest
oför
-
868
Den 20 Junti
ofördelaktiga Conjnnctur för vår Exporthandel derhän,
att underbalancen i Handeln för påföljande
året 1811 mindskades till 6241645
Med år 1812 inträdde en ny eqoque af våc
Handels Historia, lika utmärkt af de tiilfällen den
öppnat för den enskilda Speculationen till riktande
företag, som det lidande den tillskyndat Jordbruket
och de inhemska Näringarna.
Bikets Exporter hade fortfarit att småningom
förmindskas. Sillfisket hade under de sista fem åren
(1808—1812) i den mån aftagit, att exporten,
efter ett medeltal för alla dessa åren, jemförd
med ett dylikt af de fem föregående (1803-1 807)
mindskats med 129,155 Tunnor per år; exporten
af Koppar, efter en lika beräkning, med 544 Stt,
af Messing d:o 928 Sf£, af Jern 90,546 SH, af
Sparrar 51,029 st., af Plank, Bräder och Läckter
52,653 tolfter, af Beck 7,701 T:r, af Tjära 63,647
T:r, af Bödfärg 2,249 E:r, af Victriol 4,894 £&»
af Tran 1,339 Am o. s. v.
Orsaken till denna mindskning må nu uppsökas
i afseende på Beck, Tjära och Trävaror uti
förlusten af Finland; i afseende på Koppar, i en
starkare förbrukning inom Eandet, och i afseende
på Jern uti det lagervall, i hvilket Brukshand^.
»ringen genom bristande afsättning samt uppjagade
Spannmåls-, Kol-, Tackjern*- och Dagsverks-priser
råkat; det står i'alla fall fast, att
en sådan tidepunkt icke bordt väljas, till vidtagande
-
Den ao Juni.
86.9
gamle af åtgärder, som, med jdier utan afsigt,
för de följande åren ledde till den största
import, hvaraf våra Annaler hittills kunnat uppvisa
exempel.
Denne hade redan under de sist förflutna
fem åren (1808 — 1812), jemförde med de näst
föregående fem (1803—1807), efter samma method
som förut vid beräkning af exportens aftagande
blifvit följd, ökats per år med 107,890
alnar Segelduk, 436 Arn Hamp- Olja, 22,278
frii Lin, 149 Tunnor Linfrö, 18,720 Fläsk,
2,264 T:r Salt Kött, .709 tift Medvurst, 9,317 8ÉÉ
Tal8’ 8,378 6öi Smör, 4,273 Arn Bränvin, 917
Am Öl, 1 819 Äm Spanska och Portugisiska viner,
207 Arn Rom, 191 dti Spansk Ull, 1,175,
886 fe B omull; Hudar och oberedde skinn tili ett
värde af 244,050 R:d; 1,532,004 fe Tobak, oarbetadt
Träd till ett värde af 61,980 R:d, oqrbetadt
Hår till ett värde af 7,57b R:d, Pelterier
till ett värde af 8.963 R:d, 1,386,752 alnar Bornulls-Lärft;
128,688 alnar Nettelduk, 97,120 alnar
Hollands - Lerft och Kammarduk; 1.800,571 &
Caffebönor; 2,759,292 fe Terres och Mascovade
Socker; Cacao till ett värde af 28,712 Riksdal.;
358,4 50 fe Venedisk Tvål; Porcellaine till ett värd
de af 4,238 R:d; 14,424 fe Victriol-Olja; 11,188
# Blyhvitt; 38.804 fe Silfverglitt och Monja;
89,826 fe Risgryn, o. s. v, — Innan jag går vidare,
anser jag nödigt att ännu en gång erinra,
huru som dessa Summor endast utvisa det belopp,
hvarmed importen hvarje ås från 1808 — 1812,
efter
Den 20 Juni.
efter etf medeltal taget , öfverskjuter den för
hvarje år, ifrån. 1803—1807.
Förhållandet härutinnan upplyses än vidare
genom <1 e vit! delta Betänkande bifogade Tabeller,
och den pund-kning desse för de fern åren
1808—rhia ”isa, uti importen af Hampa, .Lin,
Olja, Skinkor, Ost, Cider- och Vinättika,
.A-rrack, Franskt och Mosel-vin, Rhenskt vin,
Piccadon, fina viner, grof Ull, Kamelhår, ofärgadt
Kamelgarn, Stenkol, Krusflor, allehanda
I innevaror. Engehkt SI Häder, Salt, Papper,
Terpentin, Terpentinolja, Spanskgröna och Krapp,
är så .ytterst obetydlig, att den föga verkar på
förhållandet. af det hela. Med ett ord, dä Riksens
Stander samlades i Orebro 1812, hade redan
under de näst förflutna Fem åren exportens
eftagande och importens tillväxt oupphörligt gått
i bredd sned, hvarannan,
Kraftiga anstalter till afhjelpande af det onda
harle således redan då bort, och, jag vågar
säga det, kunnat vidtagas. Rikets Politiska ställning;
dess för utsedde deltagande i den stora
strid man väntade, och nödvändigheten att utbyta
gamla förbindelser ernot nya, voro ämnen,
som visserligen med ögonblickets formonsrätt uteslutande
bemägtigade sig den allmänna uppmärksamheten;
men man hade likväl, vid fredens
återställande åtned England, torde hända icke bort
förgäta, hvilka följderna skulle blifva, om Handels-förbindelserna
återställdes till hela den vidd
de
Den 20 Juni.
de förut ngt, följder som framställde sig på ett
varnande sätt uti Resultaterna af Handels-ba'an
cen
för åren 1808 1810: man hade icke bort
förgäta, att språnget från en oinskränkt frihet i
Bränvins - bränningen lil! den strängaste inskränk
O
O
ning deraf, skulle, vid Varans tillåtna förbruk-,
liing, åstadkomma en umbärlig import, betungande
för Handelsvågen och undergräfvande Statens
Modernäring, Jordbruket: man hade icke bort
förgäta, att till hämmande, eller åtmindstone till
styrande af främmande producters införsel, höja
Tullen för dessa tili det belopp, den med afseende
på varans höjda pris och myntets, fallna
värde, i öfverensstämmelse med grunderna för
1799 års Tull Stadga, bort uppgå: och man hade
ändteligen, med tillgång till alla de upplysningar
för den förflutna tiden, som nu först blifvit
insamlade, icke hort vara 1 okunnighet arn
den graf, sorn sedan några år tillbaka börjargräfvas
för det allmänna välståndet; och hvilken för
mängden då ännu höljdes af en ända dittills ökad
massa af representativt Mynt, och derigenom lättad
tillgång till penningar. Hvad som skedde
och skett; det vete vi. Misstagen äro många och
mångas; till en betydlig del våra egna.
Må man imedlertid icke vid nu påstående
.Riks -möte med inbördes förebråelser förspilla
en tid, sorn bör egnas åt inbördes bemödanden
att rätta hvad man felat. Jag återgår tili den
historiska framställningen af felstegens följder;
följderna af en på Jordbrukets och de inhemska
Narin
-
Den ?o Jann
Hanngarnas bekostnad för långt utsträckt Utrikes
Handel,
Redan Innan freden med England hunnit
slutas, och ända ifrån iäi? års början, hade
handels tvånget, likasom genom en tyst öfverenskommelse
båda Nationerna imellan, upphört. Engelsmännen
hade på Hanö, vid Winga och på
flera ställen i vår vidsträckta Skärgård anlagt ett
slags Militair-Colonier, ifrån hvilka en liflig
smyghandel idkades, intill dess man trodde sig
icke längre behöfva dolja, att de gamla Fredsoch
Handels-förhållanderna blifvit återställde. I.nport-handeln
korn nu åter i full gång, och då
den lika så litet nu, som under de föregåends
5ren, mo.sfvägdes af någon ökad export, samt för
hudet emot JBrärivins-hränning verkade till en
betydlig införsel af denna artikel, så slutade sig
detta år med en erkand, Under- halance i handeln
al 3,513,<127
Huru förhållandet tinder de (vänne sist förflutna
åren 1813 och 1814 varit, ligger for öppen
dag. Saknaden af upprättad Officiel Handels,-  balance för dessa år betager mig utväg, att,, annorledes
än gissningsvis, bestämma vår Underbalanee
för denna tid. Jag är likväl öfvertygad,
att den utgjort mindst 5 millioner Riksdaler örn
aret. Jag grundar denna öfvertygelse på kännedomen
deraf: att Spannemåls-införseln, sorn de
föregående åren per medium uppgått till omkring
333 d 234,000 Tunnor årligen, igenom inträffade
-
Den so Juni,
»7S
fade missväxter och Krigs-behof, uppjagats för
år 1813 till 825,730 Tunnor, som, efter ett
värde af 4 R:d. 26 sk. Hamb. Råneo per Tunna,
gifver en Summa af 3,578,163 R:d Hamb.
Råneo, och för ar 1814, till 392,551 Tunnor,
eller efter 3 R:d. 29 sk. per Tunna, till ett
värde af 1,414,80g R:d. Hamb. Banco; att införsel
af främmande Bränvin, sorn blifvit i Fandet
consnmeradt för åren 1812 — 1814, uppgått till
icke mindre erkändt belopp, än 2,8 1 3,417 kannor,
Rvaiförutan den 31 December 1814 fanns på
Nederlag qvarliggande en qvantitet af 59g.,656^
kannor; att importen af Finska och under detta
namn inpractiserade Byska Varor, såsom, enligt
Freds- och Handels-Tractaterna imellan Sverige
och Ryssland, endast belagde med Landt-TullsAfgift,
så vidt jag kunnat forska, aldrig i beräkningen
af den allmänna Importen af främmande
varor ingått; att betydliga qvantiteter af
Xltländskt Gods, och i synnerhet af Bränvin, enligt
den högsta möjeliga sannolikhet, äfven utan
tillstånd, och således till. sitt belopp okände, under
samma tid i Riket inkommit; — att derjemte,
genom åt enskilda beviljade Licencer, och
slutligen genom åt Götheborgs Stad i vissa afgeenden
meddelade uteslutande friheter, så väl
under denna period som den näst föregående,
införseln och consumtionen af främmande Kläden,
Tyger samt Mode- och Luxe-articlar blifvit
på ett utmärkt sätt främjad; — att vanligen
icke obetydliga Varu-Qvantiteter, utan angifvande
eiler afgift till Staten, pläga importeras, samt
att
874
Deli «o Juni.
att afsättningen af de få exporter vi ägt, betyd-,
ligen varit hämmad igenom det nyligen slutade
Sjökriget imellan England och America.
Jag förväntar, mig häremot det inkast,' att
begagnandet af den vidsträckta Nederlagsfrihet,
sotn varit Götheborg och tvänne andra Städer
förunnad, skall på främmande Nationers bekostnad
hafva heredt oss en vinning, som i betydlig mån
mindskat olägenheterna af vår eljest ofördelaktiga
Handels-conjunctur. Utan att ingå i pröfning
huruvida Nederlags handeln för Riket medfor
all den oåtnad, eller ali den skada, som Författare
af stridiga meningar påstått; vill jag blott
till deras och till Riksens Ständers eftersinnande
hänvisa till de Resultater af jemförelsen imellan
Nederlags-handeln och Handels-balancen ifrån
1803—abia, sorn kunna hämtas af de vid
detta Betänkande fogade Tabeller N:o I och XV.
Man skall genast finna, att TJnder-balancen i vår
Utländska Handel mindskats i samma mån, sorn
exporten af Nederlags-gods aftaga t; och att dén
förra ökat.s i samma mån, som den sednare varit
i tilltagande. Det fordras en större skarpsinnighet
än min, för att kunna förklara detta förhållande
på annat sätt, än att Nederlags-friheten i
sjelfva verket föranledt till en ökad import och
förbrukning af främmande Gods. Jag har funnit
mig på det högsta öfvérraskad af den företagna
jernförelsens resultat: jag föreser, att det hos flera
än mig skall väcka förvåning.
dag
Den 20 Juni.
875
Jag liar, må hända, nog länge uppehållit
mig vid framställningen af de orsaker till den
allmänna förlägenheten, som ifrån Rikets Ulri-'
kes Handels-förhållanden under den förflutna perioden
ledt sitt ursprung, eller som med dem
stå i omedelbarlig gemenskap. Det är redan förut
i korthet anmärkt, att underlåtenheten af
Tullens beräknande, efter föreskrifna grunder,
utgjort en ny uppmuntran tilt ökad införsel och
förbrukning af främmande Varor. Till vidare
upplysning i detta afseende, har jag upprättat den
härvid bilagda Tabell N:o X, Den visar, att
Statens förlust genom denna försummelse, efter
en lag beräkning, endast på sex Articlar, per
medium utgjort 550,815 R:d. i Silfver, eller efter
96 sk per B:d Specie, 1,101,630 R:d BancoSedlar
för hvartdera af de sist förflutna åren. Jag
har (rott, att denna anmärkning står på sin rätta
plats, då den bereder öfvergången till den undersökning
jag nu ämnar börja, om hvad de administrativa
åtgärderna må hafva verkat till beredande
af den bekymmerfulla belägenhet, i hvilken
Svenska Nationen sig för det närvarande
befinner.
Orsaker ifrån de Redan förut, oeh vid fram
Admimstrativa
gtällningen af den verkan Rikets
Atgarderna. . . ^ 0
; Politiska förhållande ina hafva ägt
till beredande af den förlägenhet som nu öfverklagäs,
har jag anmärkt skadligheten deraf, att
Ranco-Sedlarne blifvit gångbara i Norrige, och
i synnerhet i Finland. Om det förra, sedan
Sverige
876 Den 20 Juni. *
Sverige oell Norrige blifvit med hvarannan £dr*
enade, oeh med afseende på bägge Ländernas
inbördes behof af hvarannans producter, icke kan
anses hafva åstadkommit annan skadelig följd, än
den som kunde uppstå genom de närmare handelsförhållanden,
hvilka visserligen ännu någon
tid komma att äga rum imellan Norrige och
Danmark; så är deremot ostridigt, att det sednare,
eller Svenska Banco-Sedlarnas gångbarhet i
Linland, uti ganska betydlig mån bidragit att
öka penninge-bristen, och att en anstalt, hvarigenom
man trott sig bereda Riket en förmon,
verkat till dess skada och förlust. Det är förut
ådagalagdt, att en högt uppdrifven, och, om genast
efter Finlands afträdande de derhän syftande
xnesurer blifvit vidtagne, roå hända nu redan
umbärlig införsel af Finska producter, varit en
ibland de större orsakerna till vår ofördelaktiga
Handels • Balance under de sist förflutna åren.
Och då denna import icke kan med motsvarande
export på Finland gäldas, så blir deraf en
påtaglig följd, att livilkeu förbättring i Rikets
allmänna Handels-forhåUanden sota heidst i öfrigt
må inträffa, likväl alltid en betydlig del af Svenska
Banco-Sedlarna, så länge dessa i Finland
ägo gångbare, skall undandragas vår inhemska
rörelse, dit öfvergå,_ och åtmindstone längre tid
der qvarstanna»
Administrationen Ifrån denna anmärkning tror
af Penningverket- , .
*  jag rmg böra otverga till en an
aan,
rörande de skadliga följder, som för Riket
upp
-
uppkommit,’ genom det Sedelmassan ömsom blifvit
hastigt ökad, ömsom torde bända nog hastigt
förmind kad, Den vid 1800 ars Riksdag beslutade,
och genom Kongl. Förordningen den 4 November
1802 till granderna för sin verkställighet
förändrade Realisationen af Riksgälds-Sedlarna,
hvarmedelst dessa, till ett belopp af femton millioner
Riksdaler, skulle inlösas med C’, miilioner
Banco-Sedlar, samt millioner Banco Obligationer,
löpande med 4 procents renta och ställde
på 10 års betalningstid, tog sin början den 29
Augusti 1803. En sakkunnig man *) har sökt
visa, att Riksgälds-Sedlarne dessförinnan blifvit
ännu ytterligare till sitt belopp ökade, så au de
år 1802 utgjorde 18,942,827 R:d. eller, efter
den af Konungen påbudna Realisations grunden),
12,628,551 R:d Banco, samt således, enär Bankens
Sedelstock vid samma tid skulle hafva varit
reducerad tili 1,628,018 R:d., hela rörelsecapitalet
tillsammans 14,256,559 R'.d Banco. Visst
är, att innan kort tid derefter, sådana händelser
inträffade, som föranledde till Sedelmynfets förökande,
så att, enligt hvad Stockholms RiksdagsBeslut
år 1810 utvisar, man da ansåg nödigt
att utsträcka Riksgälds Contoirets Discont-rättighet
i Banken till en million R:d, i afsigt att befordra
Realisationen af de ännu utelöpande Riksgälds-Sedlarna,
utöfver hvad Banken, enligt sitt
åtagande vid näst föregående Riksdag, ålegat att
reali
-
*_) Von Schultzenlieims Tal om Penningcstockcns
belopp.
878
Den 20 Juni'.
realisera. Förenämde Riksdags-Beslut meddelar
ock den upplysning, att vid slutet af November
månad 1809 Riksgälds - Contoiret var besvärad
med en utländsk gäld af 9,887,981 R:d 17 sk.
4 rst., räknad efter Pari Cours, samt en inländsk
af 192,708 Rul 5 sk. 4 rst.; hvarförutan de i och
för kriget tillkomne skulder uppgåfvos till 17 millioner
47,629 R:d 31 sk. 8 rst. samt Stats-Verkets
skuld till 810,266 R:d 7 sk. 6 rst. eller hela
skuldsumman .tillsammans till 27,938,585 Rtd
33 sk. 10 rst.
Denna skuld blef väl genom afskrifning, hvilken
ibland andra tillskyndade Allmänna Magazins-Directiönens
Cassä, en förlust af *) 1,163,000
R:d, mindskad med 5,758,401 R:d i5 sk. 4 rst.;
men af återstoden skulle 2,245,903 R:d 6 sk. g
rst. betalas med Contanta penningar; 1,971,040
R:d med 5 procents Obligationer att inlösas af
Banken innan 1812 års slut, samt Bankens egen
försträckning, 7 millioner R:d, jemte de honom
då påförde utbetalningar, efter hand godtgöras,
på det sätt, att Banken af Tull medlen årligen
erhöll 720,000 R:d, beräknade att svara mot 2,
procents renta och 5 procents Capital afbetalning.
Vid denna Riksdag blefvo ock Riksgälds-Contoirets
Fullmägtige auctoriserade, att, emot ersättning
af den först inflytande Bevillningen, biträda Statsverket
med ett nytt förskott af 6 4700,000 R:d;
bvar;
v) Stats-Secreteraren Grefve Mörners Tal.
1 > nilli
Den 20 Junti
879
hvarjemte Fahlu Bergslags Discont-Rättighet på
Koppar-Sedlar utsträcktes fran 1 500 till 3000 5#;
Fåne-rätt på Tackjern beviljades, och återbetalnings-tiden
af de på jern och andra effecter erhållne
Lån förlängdes. Strax efter Riksdagens
slut inträffade nya och oförutsedda händelser, (försvarsanstalterna
i Hufvudstaden, hamnstängningen,
Riksdags-kostnad m. m) sorn tillskyndade
Stats-Verket en ny utgift, hvilken i Örebro Riksdags
Beslut den 12 Nov. 1810 uppgifves hafva
blifvit af Riksgälds-Contoiret förskotts-vis bestridd,
och uppgått till imellan 8 å 900,000 R:d. Vid
denna sednare Riksdag pröfvades nödigt, att inr
skränka beloppet af den årliga afbetalning, som
till Banken vid näst föregående Riksdag blifvit
utfäst; hvarjemte det då fattade beslut, att till
fyllnad i Statens behof upptaga Lån, dels på
Riksgälds-Contoirets Obligationer, ställda på 0 års
betalningstid, ooh löpande med 5 procents renta;
dels genom så kallade permanenta Annuiteter,
bägge till en sammanräknad Summa af högst fyra
millioner Riksdaler, sålunda nu förändrades, att
det i afseende på de tilltänkta Annuiteterna återkallades.
Deremot erhöll Allmänna Magazins-Directionen
Låne-rätt i Banken till ett belopp af
300,000 R:d emot 3 procents renta. Den vid
bägge dessa Riks-möten till lika belopp af 2 millioner
500,000 R:d fastställda årliga Bevillning,
Lief, genom den förra Riksdagens långvarighet,
och det korta mellanståndet imellan denna och
den sednare, så sent debiterad, alt man kan antaga,
att vid 1810 års slut densamma var föi;
arne
S8o
Den 50 Juni.
s:ne år hos de Skattdragande innestående; och'
dä desse sedan inom loppet af 18 månader nödgades
utbetala t enne års Bevillningar, blef denna
Utbetalning, oansett den ymnigare Penningtillgången
i Allmänna Rörelsen, dock i betydlig
Diån tryckande.
Under den imellan Riksdagen i Norrköping
1800 och den i Örebro 1812 förflutna tid, hade
ock Rörelse-Capitalet vunnit en annan betydlig
nunierair tillväxt, genom Discont-Verkens Assignationer
och 3 procents Obligationer. Riks Dis»
conten inrättades 1800 med en Fond af 600,000
R:d; Götheborgs Discont 1802 med en Fond af
200,000 R:d; Malmö Discont 1803 nied en Fond
af 100,000 R:d; Abo Discont 1805 med en fond
af 150,000 R:d, alla på femton års tid, samt
ändtligen Götha Canal-Discont år 1810 på 25 år,
och med en fond, som svarade emot hvad som
blifvit inbetaldt af den för Canal-Verket tecknade
Subscriptions-Summa, jemte de 8o»:ooo R:d Discont-Verket
erhållit såsom Lån af Ranken emot
3 procents renta. Att Summan af det Pappersmynt,
som på detta sätt blifvit satt i omlopp, allt
mer och mer förökades, genom tillåtna Assignelingar,
och otillåtna Öfver-Assigneringar på Ranken,
samt vid slutet af år 1812 troligen uppgick
till sitt högsta belopp, torde utan misstag kunna
antagas.
Genom saknad afsättning af Rikets Brukseffecter,
hade Rruks-Agarne blifvit tvingade, att
till
Den 20 Juni.
881
till högsta möjliga belopp begagna flen dem i
Banken medgifne Lånerält, och månge hade,
till ‘ ittnnd i sin förlägenhet, på ett alldeles
öfverdrifvet sätt användt den förut sparsamt
nyttjade utväg, att med enskilda invisningar betala
inköpet af sina förlags behof och aflöningen
för sitt aibetsfolk. Att äfven härigenom, samt
genom Fahlu Bergslags och flera andra Corporationers
Assignationer, det i omlopp varande
Pappers-myntet vunnit en betydande tillökning,
kan icke nekas.
Sådan var ställningen då 1812 års Riksdag
inträffade. Genom Riksens Ständers då fattade
Beslut, blef Riksgälds-Contoiret auctoriseradt att
än ytterligare utgifva 3! million R:d; dess Discont
Rättighet i Banken höjd från en million lill
i| million R:d, samt sluteligen den årliga Bevill
ningen ökad till 3,200,000 R:d; hvarjemte
stadgades, att i händelse något öfverskott i den
fastställda Bevillnings-Summan skulle uppkomma,
detta först skulle lända till befrielse för gemenskapen
af den indelta Arméen och Båtsmanshållet,
och hvad derutöfver influtit, till Atnortissesnents-Fond
för Riksgälds-Contoiret.
Först åberopade författare har, i ett under
nu påstående Riksdag på Riddarehuset hållet
upplysande Tal, uppgifvit att Banco - Sedlafne,
som vid 1812 års slut uppgått till en Summa
af 23,901,947 R:d, nu skola genom omförrnälte
sedrid*
B. N:o 111, 11
Den 20 Juni:
sednare arens dryga Bevillning hafva blifvit nedsatta
lill ett belopp af 20,815,500 R:d; att Riksgälds-’
Sedlarne, sorn vid samma tid varit inindsltade till
den lägsta Summa, hvartill de någonsin beräknats,
eller <1,639,340 R:d, nu deremot skola utgöra en
Summa af 8,607,507 Rul, eller i Banco 5,738,338
R:d, samt i följe häraf, hela det egentliga Rörelse-Capitalet
mera än 2ÖJ million R.d , eller
ungefär endast 441,000 R:d mindre än vid 1813
års slut.
Samma författare bär ock uppgifvit Summan’
af de för Stats-Verkets behof i Banken och Riksgiilds-Contoiret
tillkomne och ännu circulerando
Sedlar, som efter hans tanka icke äro att ansö
såsom Specie-myntets Representanter, till 12 millioner
R:d, och Riksdiscontens utestående års fordringar,
oberäknade de Filial-Disconterna meddelade
betydliga förskotter till 6 ä 6,500,000
Riksdaler.
Vid ett noga öfvervägande af allt detta, har
jag trott mig finna, att under det massan af Rap*
pers-myntet, på det hela taget, allt sedan 1800
varit i ett successivt, och endast någon gång afbrutet
eller motverkadt, tilltagande, hafva dock
sådana åtgärder stundom blifvit beslutade, som,
genom infordrandet af en betydlig och för
stor summa, inom korrt tid bidragit att under-’
gräfva den arbetande klassens trefnad och välj
måga. Indragningen af 5 millioner R:d, enligt
1800 års Rilcsdags-beslut, vetkstäld 3 år före den
tidpunkt, hvarifrån jag räknat första upphofvet till
den nu öfverklagade förlägenheten, är derpå ett
ta
-
Den 20 Junil
8S3
tålande bevis. Utbetalningen af 6 millioner IPd
Bevillning för uren 1809, 10 och xt *)■, verk
ställd
inom loppet af ungefär 18 månader, blef,
som förut ar anmärkt, ganska betungande. Men.
utan ali jemförelse, med hvad förut inträffat^
ökades Landtbrukarens och den Inhemska 3NTälings-Idkarens
förlägenhet, ifråp slutet af 1S12
års Riksdag oell intill närvarande tid. Den ofantliga
massa af Paj)persmynt i olika former
och under olika skepnader, som höstetiden år 1812
ännu fanns i omlopp, hade under det våra Hamnar
varit stängda för Engelsmännen, och Continental-
äfvensom Cedonia]-Handeln nästan alldeles
afstannat, vändt sig lill den inre rörelsen,
och bidragit att förorsaka höga priser, bade på
våra tillverkningar neli var jord. Efter nu återvunnen
fred med England, och öppnade Handels-Cotnmunicationer,
började genast Penningestocken
öfvergå till den Utländska Handeln , och
har ännu mera fortfarit att göra det, sedan, genom
krigets lyckliga utgång, Rikets Flagga vann
inträde i alla Europeiska hamnar. Vid sådana förhållanden
blef utbetalningen af den dryga Bevillning
Riksens Ständer vid 1812 års Riksdag
sig åtogo destoinera kännbar, sorn missväxterna
åren 18x1 , 12 och 13, utom den förlust
Jordbrukaren genom dem fick vidkännas, verkade
derhän, att en stor del af Landets rörelse-capilal,
vid inköp af lifsförnödenheter utvandrade
till
.*) Den haele bort utgöra 7* million eller 9.1 per
ar, inea lärer ej häfva uppgått lili rucjgi au a
millioner årligen,
884
Den so Juni.
(iil Finland och Ryssland, under det, efter hvad
förut blifvit anmärkt, genom den dryga Bevillning
sorn infordrades, Banco Sedlarnas belopp inom
denna korta tid blifvit mindsktwlt med mera än
3 millioner R:d. Den tillökning Riksgälds-Sedlarne
deremot vunnit, kan desto mindre hafva tillräckligen
motverkat olägenheten af denria hastiga indragning,
sorn de forte blifvit Utgifne lill gäldande
af flera, oftast frän främmande hamnar
hämtade, allmänna behof, och derefter, ombytte i
motsvarande belopp af Banco-Sedlar, öfvermått »ill
Utlänningen. De Dåne-bitraden, som af Discont-Vc-rken
före denna period kunnat erhällas»
hafva ock sedan blifvit allt mera och mera
inskränkta. De sä kallade Ofver Assigneringarne
hafva blifvit skyndsamt indragne, och debitorerne
.hafva med stränghet rillhällits, att fullgöra
sina redan förut stadgade, iren ditintills nästan
aldrig till fulla beloppet uppfyllda förbindelser,
att vid hvarje halft års slut inbetala mindst 50
procent af Gapital-galden. Rättigheten att till obestämd
Summa beläna varor öfver ali måtto begagnad,
vid en daglige n stigande Utrikes Handel,
och må hända någon stone Directionernas bena.
genhet, att med de öfrigas uteslutande,L understödja
medlemmar af c-n viss Närin.gs-Class, hafva
förorsakat att Uane-tillgangarne, isynnerhet
lör Jordbrukaren, småningom blifvit mindskade,
och slutligen nästan alldeles upphört.
Följderne af allt detta ligga för öppen dag.
De höga prisen, som genom den ymniga Penti
inge
-
iDen 20 Juni.
885
ni nge-til Igången fiån 1807 1 i! 1 orh med 1812
uppkommn, på Varu-ti II verkn ingar och pä Fastigheter,
förmådde mänga rihl re innehafvare af
Jord, att den föryttra, och de fleste Köpare deraf
hafva otvifvelaktig! varit af Landets Allmoge,
eller af dess mest driftiga, omtänksamma och
industrieusa Jordbrukare. Förledde till företag,
som endast under en så tillräcklig penningetillgång
kunde påtänkas, hafva de, i den sedan
inträffade Penninge-bi Lien, i hämmandet af alla
Jjåne-tillgangar, i den.uppjagade penninge-rentan,
i följderna af 3:116 års missväxter, och i den under
sådana förhållanden högst dryga beskattningen,
mött fiender, for hvilka månge redan fallit
oskyldiga offer, och detri de öfrige, om ej’
snar och kraftig hjelp mellan korn mer, lemnade
ät sig sjelfva, icke skola förmå att länge bekämpa.
Penninge-mrinn&o hafva begagnat dessa
anledningar, for att uppsöka orsakerna till den
nöd, hvars verklighet, ehuru länge bestridd, nu
mera i de hedrdfligaste exempel från Rikets fordom
mest val.nående provinser uppenbaras, uti
hvad de kalla Fast i gfi c 1 s-vi Roleri..
Om detta
ord skulle äga ert betydelse, borde det utmärka,
att köparen köpt, endast i afsigt, att så snart det
med fördel och vinning kunde ske, åter sålja
igen. Sådan har dock visst icke händelsen varit
vid hvart tjugonde Fastighets köp. De fleste
hafva köpt, under beräkning, att genom ett klokt
begagnande af den frigifna JBränvins-bränningsrättigheten,
smitt genom förbättringar och-odling,
småningom aftvinga jorden en högre renta, an
den
JDcn 50 Juni.
den de pa köpeskillingen nödgades utgifva; och
sådana beräkningar förutsätta visserligen, att man
i lä'ngre tid ämnar den köpta Fastigheten belial-.
Ja, Betänker man härvid utan fördom det förhållande,
sorn vid en hastigt tilltagande Fenninge
tillgång, och derigenom lika' hastigt upp»
jagade Fastighets-priser, enligt sjelfva sakens natur
oundvikligen mäste uppkomma; så skall man
finna, att å ena sidan Säljarens maklighet, som
hoppas att utan allt arbete och möda kunna i
ren tan å köpeskillingen erhålla en större årlig
inkomst, än den han förut med en för honom
tung verksamhet mägtat förvärfva, samt å den
andra Köparens förtröstan till det produetiva
kapital han äger i sin flit, i sin drift och i för-,
mågart att begagna alla Jordens förut! vårdslösade
förmoner, gfcola mötas , för att vacka hos den ena
lust att sälja, Iros den andra lust att köpa, och
föranleda dertill, att en stor del af Landets Fastigheter
inom kort tid komma att byta ägare,
Men de vilkor, under hvilka Jord köpes och
säljas, blifva afven de, tinder hvilka den är [vest
oc.li
garne af prisen fortfara, äfven sedan orsakerna
som dem vållat upphört, kan man utan öfverdrift
taga för afgjordt, att mer än hälften af alla
P.ikets nu varande Jordägare, i. de aflägsnare
Provinser färre, j deni der lifvet af Pennin»,
ge-rörelsen varit störst desto flere, i detta ögonblick,
befinna sig stadde, antingen i en mer eller
mindre äfventyrlig strid med en nöd, hvars
orsaker äro for dgm främmande, eller åtmindstone
i
Den 20 Junti
i en förlägenhet, hvars möjlighet de ej ariat,
och om hvars afhjelpande de snart börja förtvifla.
Jag har genom denna med sanna förhållandet
enliga framställning, velat leda mig till g:ns
anmärkningar, nemligen;
i :o Att de uppjagade Fastighets-priserna
platt icke bidragit att mindska Per.ninge-tillgången,
emedan hvad som utgifvits från en hand,
blifvit för Låntagare tillgängeligt i en annan,
samt att om sådant icke inträffat, orsakerna dertill
igenfinnas i den möjlighet Säljarne ägt, att
med sina penningar deltaga i någon båtande gren
af den Utländska Handeln; att förvexla slem i
3 procents Sedlar, för att förvaras intill dess något
lönande tillfälle för deras användande yppades;
att i de större Handels-Städerna placera deni
på kort tid, och emot en Unda till 20 procent
och måhända derutöfver uppjagad renta; eller
att använda dem lill inköp af Adier i sådana
Verk och inrättningar (t, e.. Bisconterna ellerTiill-Arrendet),
som under allmän auetoritet blifvit
priviligierade, att af Capitalisternas der insatte
Penningar, på Statens, Bankens eller enskildtes
bekostnad, njuta en årlig dividend, hvilken
vida öfverstigit det af Allmänna Lagen godkända
rente belopp af 6 procent; och ■ -
2:0 Att raan torde böra sorn en Nationell
olycka få anse saknaden af en, genast efter det
1800 års realisation företogs,, ut gifven allmän
fÖE
-
888
Den 20 Juni,
Författning, hvarigenom, sedan värdet af det i
omlopp varande dubbla Pappersmyntet börjat
blifva vacklande, fastsälldes, att alla Penninge.
förbindelser borde fullgöras efter den begagnade
Myntsortens förhållande till Silfver den dag
förbindelsen gafs; ett stadgande, hvarigenom det
så kallade Fastighets-vingleriet, och i allmänhet
allt slags större Penninge-vingleri kunnat förekommas,
och den redlige men kortsynte inhemske
Näringsidkaren, eller Jordbrukaren, afiådas
att ingå i företag, hvilkas betydelse och följder
hvarken han, eller någon annan, vid det nu
iakttagne förfarandet förmådde att rigtigt beräkna.
Jag har nu bemödat mig att utreda, hvad
verkan administrationen af Penninge - Verket må
hafva ägt, att bidraga till dea öfverklagade förlägenheten;
jag anser för ändamålet nödigt, att
dermed förena en undersökning om de administrativa
åtgärder, hvilka under deri uppgifna
perioden i afseende på Bevillningen vidtagits,
varit af den art, att hafva kunnat dertill medverka.
Administrationen j>e( jjr ostridig sanning, att
Besksunlngen, ombytlighet i grunderna för Be'
"" " skattningen nödvändigt måste haf
va
en skadlig inflytelse på dess jemna fördelande
imellan särskildta Näringar och SamfundsCbsser,
samt att den just derigenom ofta skall
för de skattdragande blifva destomera betungande.
Vid
Den 20 Juni.
*89
Vid tillämpningen häraf till hvad som i detta
afseende förelupit. under den period jag företagit
mig att genomgå, erbjuder sig genast dea
anmärkning; att inom loppet af de sist förflutna
åtta åren, icke mindre än Irenne på alldeles olika
grunder hvilande Bevillnings Stpdgar varit
gällande. Den vid 1800 års Riksdag fastställde
Bevillning utgick under j Hufvud Titlar, nemligen:
1:0 Personel Afgift; — 2:0 Afgift af Löne-Inkomster
, Egendomar, Handels-röielser, Näringar,
Landtbruk och Inrättningar; —— 3:0 Bevillning
af Fönsterlufter; — 4:0 Bevillning af
Öfverflöd och 5:0 Bevillning till Riksgäldens betalande
att utgöras af Rikets Jord. Man kari ej
neka, att de grunder, efter hvilka Stadganderne
för hvar och en af dessa särskildta articlar äro
uppgjorde, stundom synas hafva blifvit alldeles
på slump antagne; alt den Pérsonela afgiften,
äfven som den af Öfverflöd, tyckas vara beräknade
mera efter Rangordningen, eller något visst
af godtycko bestämdt förhållande, än efter förmågan
att bära den förra, och den förbruknh.g
som ensam bort grundlägga den sednare, samt
att den efter 2:dra Artikeln utgående afgift af
Rikets Jord varit desto ojepnare fördeld, sorn
den, debiterad efter Hemmantal, icke lernnat afseende
åt Hemmanens sins imellan olika förmorter
och värden. Men då denna Bevillning,"’
enligt de underrättelser jag äger, under den tid-'
punkt den varit gällande, utgått med 1,100,000
å 1,900,000 R:d. årligen, har jag trott mig Atina,
att den. för Jordbruket varit mindre tryckande,
eine~
emedan så väl den arbetande Classens. personella
utskylder, som afgiflen af Jord, varit fastställde
efter en tärnrneligen låg beräkning; att Handeln,
samt andra den tiden riktande Näringar, fått, i
jemförelse med Jordbruket, taga en, efter belop.
pet af deras större årliga vinning, lämpad större
andel i ds allmänna bördorna; saint att, om något»
ägt skälig anledning att klaga öfver någon
större olägenhet af ojernnlieten af dessas fördelning,
detta inträffat med en del af Rikets Embets-
och Tjenstemän, hvilka, taxerade efter förhållandet
af rang, stundom blifvit taxerade vida
öfver förhållandet af Inkomst,
Ben år 1810 samtyckte Bevillnings-Stadga
ehuru i vissa delar icke fri från brister, hvilade
dock på en så enkel och rigtig grund, den af
behållen inkomst, att om icke, till utrönande af
dennas noggranna belopp, den endast till misstag
förledande Minimi-tariffen blifvit vidtagen, samt
alla Hemmansvarden slumpvis hänförde till visr
sa Glassér, föga deremot i allmänhet varit att
påminna.
Att vid samma års Riksdag i Orebro, genom
antagna förändringar eller tillägg, hvaraf
någre icke kunde med hufvudgrunderna förenas,
någon egentelig förbättring i det allmänna stadgandet
vanns, torde icke vara mångas öfvertjtgelf-.
Icke heller kan något bevis emot principens
rigtighet hämtas deraf, att genom Taxe-'
ringsmäntjens oriqtiga användande af Minimi
Ta
-
Sett 20 Jun}.
Tabellen och Hernmans Classlficatlonen, den p3-  räknade Summan, 2,500,000 R:d., icke erhölls,
IIvilar Bevillningen på rigiiga grunder, och är
den Samfunds-Classerna imellan rätteligen fördelad,
faller det sig lätt, alt genom en total förhöjning,
hvilken alltid måste blifva högst obetydelig,
fylla den brist i den påräknade Summan,
sorn vid Bevillningens debiterande kunde
uppsta. Större svårighet är det underkastade, att
fylla det deficit som inträffar vid Uppbörden, Jag
anser mig icke böra ingå i en vidlyftigare un;
dersökning om det jemförliga förhållandet imellan
1800 och 1810 års Bevillningar; dessas olika
verkan på särskilta Närings-grenar, och den
större eller mindre tyngd de, med afseende på
fordelningen, må for särskildta Närings-Idkare
hafva åstadkomiqit,
Ofver hufvud tapet, synes man 1810 hafva
bemödat sig, att ur säkra och osvikeliga grunder
leda sig till resultater, dem man 1800 smickrat
sig med att genom en lycklig gissning kunna
upphinna. Att 1810 års Bevillning icke kunnat
bereda Jordbruket och Näringarna, eller de ar.
betande folk-klasserna, någon lindring i hvad
de förut erlagt, är redan deraf klart, att totala
Bevillnings-Summan blifvit förhöjd. Att deremot,
genom de olika sätt a-tt förfara vid uppgörandet
af Hemmansvärden, som vid särskildta
Tax;erings-Committéer. blifvit följde, mycken ojernnhet
uppstått i fördelningen af den beskattning,
sorn egentligen hvilat å Jorden> kan ej
nekas; •
89i
Den 20 Junii
'nekas; äfven Som att Tjenstemännen, hvilkas
Lnne-inkorrtster icke kumle döljas, eller upptagas
till mindre än sitt kända och ostridiga belopp,
i allmänhet blifvit proportionaliter något högre
beskattade, än Rikets öfriga invånare. Jag har
trott mig finna, att ingen af dessa olägenheter
upphört, utan fast mera tilltagit, vid tillämpningen
af 1812 års Beviilnings-Stadga, icke blott i
den mån sådant blifvit en oundviklig följd af
en snart sagdt fördubblad Bevillning *), utan äfven
vida derutöfver. Jordbruket, som af alla
Näringar lättast genom beskattning kan åfkomrnas,
har, till bördan af under en ymnig Penninge»
tillgång uppjagade Fastighets-priser, sett läggas
den nya, att under en försvårad Penninge-conjunctur
få- efter dessa bidraga till Statens behof.
Jordbrukaren har ock derutöfver fått, i likhet
med alla andra gnidbundna Medborgare, vid.
kännas Bevillning för en förmögenhet, som icke
varit hans, och ända bort skatta sig lycklig, om
han icke blifvit uppsagd ifrån de i hans Fastighet
intecknade Lån. Snart sagdt, alla inhemska
Näringar hafva dignat under en tyngd, den de
ej rnägtat bara, och under det Allmänna I.agen
som Procenteri ansett Rentans uppstegrande ofia
ver 0 procent , hafva de viri sista Riksdag fastställde
Bevillnings-Stadgar beredt en. sådan ste«
*) 1810 års Bevillning, beräknad till a,5oo,ooo R:d.,
utgick endast nied omkring 2,000,000, 18x2 års
Bevillning, beräknad till 0,200,000 R;d, lärer hafva
utgått med nära 4,000,000 R;d,
Den ao Jurm
893
grins;, och åt' densamma gifvit ett slags lagligt
sken. Med ett ord, den oerhördt dryga Be vinningen,
dess ojemna fördelning, Låntagarens skyldighet
att förskjuta afgiften af Långifvarens Capital,
Jordens uppskattande efter uppjagade Fastighetspriser,
saknad rättighet för Jordbrukaren,
atj under loppet af trenne mindre gynnsamma
år få, i likhet med Köpmannen, ifrån sin behållna
Inkomst afdraga beloppet af sina förluster;
alla dessa och flera andra omständigheter synas
hafva förenat sig med den för hela Riket inträffade
olyckliga conjunctur, för att fullborda Modernäringens
och de flesta inhemska Näringars
förstörelse och undergång. Jag anser mig desto
mindre behöfva att längre uppehålla mig vid
detta ämne, som det redan under detta Riksmöte
blifvit af flera skickliga Män frarnstäldt, på ett
sätt, som visserligen bort derå fästa Riksens
Ständers uppmärksamhet, och Bevillnings-UtskottetS
blifvande arbete torde säkrast komma att vitsorda
riktigheten af mina åsigter, och af det omdöme
öfver de i afseende på Bevillningen vidtagna åtgärder,
dem jag ansett utgöra en integrerande
del i taflan af de orsaker, som vållat den allmänna
nöden.
Administrationen Att felaktiga, Villa beräknade el
i
afseende pä , . , ,
Commerciella och ler illa utförda commercidla och
Oeconomuka ät- aeconomiska anstalter ibland dessa
gärder.
—1— äfven intaga ett utmärkt rum, ar
otvifvelaktigt. .Jag har förut, och vid framställ”
ningen af hvad Rikets yttre Handelsförhållandet
ver*
894
Den so Juni!
verkat, att bereda den ställning, hvaruti vi oss
nu befinne, >ttraf rnig ofver det lidande, som tillskyndats
Jordbruket genom en ofver behofvet
gynnad import af lifsförnbdenheter, isynnerhet
ifrån Finland och Ryssland, samt inhemska Käringarne,
genom införsel af främmande Fabrikater.
Jag har afven bemödat mig, att visa skadan
af den Utländska Handelns utvidgande, på
bekostnad af inhemsk rörelse och industri; af nästan
hela Rörelse-Capitalets indragande i den förra
och förjagande ur den sednare; af utfärdade
Xicencer till införande af förbudet Gods, samt
af én till sina grunder föga inskränkt, och till
sitt begagnande icke tillräckligen controllerad
Nederlags - frihet. Stiftelsen af större Compagnier
för den Utländska Handelns bedrifvande,
och slutne Handels - Tractater, sorn lättat
debiten af främmande Fanders producter, hafva
i de sista tiderna gifvit tillväxt åt det
onda. Den frukt af allt detta, sorn närmast visat
sig, och som närmast påkallat den inre Styrelsens
uppmärksamhet, har varit en tilltagande
förbrukning af utländska varor och en förvekligande
Luxe, som, under det den bidragit att i
högsta måtto öka det ofördelaktiga i Rikets Handels-Balance,
och enskilda personers pecuniaire
förlägenhet, tillika hotar, att förstöra hela vår
Nationlighet, och det dyrbaraste vi åge, vår Nor
diska natur och vårt nordiska sinne- Under den
3 Juli 1811 utkom val en Erinran om Utländska
Ofverjlöds-varors inskränktare bruk, deruti Sty
reR
-
Den a Q Juni.
895
reisen yttrade det hopp: ”Att då kärleken till
”Fosterjorden, jemte den naturliga omsorgen för
”eget och efterlefvandes bästa, uppmanade hvarje
”redlig Medborgare, att genom försigtighet i lius.
”hållningen, sparsamhet i lefnadssättet och fram-'
”förall t genom åsidosättandet af Utländskt Öfver-'
”flöd, förekomma ett lättsinnigt förspillande af Ri~
”hets återstående krafter, och undanrödja den o”reda
i Penningeställningen, som af en mindskail
”varii-afsättning, utan en tillika mindskad varu-in”försel,
nödvändigt skulle uppstå, förväntade man
”ock att Rikets Innevånare, af sannt nit för Fäderneslandets
sällhet, sorn vöre deras egen, skull©
”sjelfmant inskränka bruket af Utländska till yppighet
och öfverflöd hörande ämnen.’’ Men att
denna väntan blifvit ouppfylld; att öfverflödet
och förbrukningen af Utländskt Gods varit i étt
Ständigt tilltagande, samt numera icke kunna
hejdas, Utan att de allvarsammaste anstalter i detta
ändamål vidtagas, sådant lärer icke af någon
rättsinnig kunnaa bestridas.
Men utom de olägenheter för inhemska
Näringarne i allmänhet, som stått i förening med
Rikets yttre Politiska eller Commerciella föhållanden,
har ock Jorbruket särskildt fått vidkännas
en annan, dela derigenom, att Allmänna Magazins-Directionens
tillgångar, på sätt vid anmärk^
ningarna om Penninge-Verkets styrelse är visad!,
blifvit i den mån försvagade att denna Inrättning
endast till en högst ringa del kunnat uppfylla
-
390
Den 30 Juni.
fylla det med densamma åsyftade ändamål *) j
dels ock derigenom, att Lagstiftningen för BranvinsSränningen
varit underkastad täta omväxlingar,
syftandej än till denna närings utvidgande,
än till dess inskränkning, och hvilka, i
den mån de verkat på den tillåtna Pannerymden,
förorsakat betydliga kostnader för dem
sorn rättat sig efter Författningarnas föreskrifter,
eller betydliga förluster för andra, sorn icke kunnat
emotstå frestelsen att dem öfverträda. Kongl.
Förordningen om Bränvins - bränningen den 15
Juni 1800, Kongl. Kungörelsen om BränvinsBränningen
den 13 Juni 18x0, samt Kongl.
Kungörelsen om Husbehofs-bränningen den 9
October 1813, jern förde sins imellan och med de
flera på särskilda tider utkomne Påbud om Bränvins-branningens
temporaira antingen inställande
eller tillåtna begagnande, upplysa för hvar och
en, att förhållandet vsrit sådant jag det här uppgifvit,
och att en Näring, som kunnat befordra
Jordbrukets uppkomst och båtnad , genom det
valt!.inde i Administrationen, blifvit för några få
en kalia till välstånd, men för mängden en orsak
till kännbara förluster.
Det är nemligen ostridigt, att vid en ymnigare
Spannemåls tillgäng, Bränvins-bränningen
är af en ganska stor nytta, och att då den
med anledning af en svagare skörd inskränkes,
myc»
*) Se Allmänna Magazins-Directionens Berättelse.
Den 20 Juni.
897
inycken försigtighet dervid bör iakttagas, pä det förbudet
icke nia sträckas längre än behofvet fö re-kr ifver,
och den befarade olägenheten af brödets fördyrande
utbytas emot den ännu större, af hela
Jordbruks-Näringens undergräfyande, genom tillåten
införsel af främmande Bränvin och Säd.
Icke utan tillfredsställelse lärer Riksens Ständer
påminna sig, att, redan vid 1812 års Riksdag.,
Styrelsens uppmärksamhet blifvit fästad på nödvändigheten,
att då Bränvins-bränningen inskränktes,
med noggranhet följa den Utländska Spannemåls
Handelns gårig, och att framförallt förbjuda
införseln af främmande Brännvin och Rumin.
Jag har förut klandrat underlåtenheten att
flöja Tull afgifterna för Utländska varor, i den.
mån dessa, inom Randet, genom Credit-Sedlarnas
försämring till nominal varde stego. Jag har
anmärkt att de Handlande derigenom funnit sin
räkning vid, att införskrifva en mängd producter
och fabrikater, sorn hos oss icke mera kunde
åstadkommas, till samma pris sorn förut, sedan
Sedelmassan höjt prisen på lifsmedel och dagsverken;
att en mängd Utländska väl-lefnads articlar
således kunnat säljas till ett emot nödvändighets-varornas
pris och Penningens nominala värde
icke mera svarande fö>hållande; att af allt detta
blifvit en följd, att Nationen vant sig vid eu consumtion
af Utländska, dels beklädnads-articlar, dels förtärings-articlar,
en vana som i längden ofelbart skall
förstöra dess välstånd, att under ett sådant förhållande
4.
de B. N-.o 113, ni
-
8qS
Den 20 Juni>
lande Nederlags-Rättigheten, ämnad att, genom
underlättandet af Handels-Speculädoner på andra
Itänder, blifva en källa till okad enskild och National
vinning, i stället blifvit ett befordringsmedel
tor Svenska och Utländska Handlande,
att, spendera pä Svenska yppigheteni samt att ett
bidrag till fyllandet af Stats behofven, som consmnenterrie
af Utländska Varor eljest frivilligt
hade utgjort, nu mäst genom positiv Bevillning
af Närings-Klässerna uppbäras.
Jag tror mig slureltgen böra fästa allmänna
Uppmärksamheten, äfven, pa en är-nan slags underlåtenhet.
När. Tryckfriheten återställdes, hade
man bort bemöda sig, att förmå sakkunniga
och moderata nian, att genom skrifter söka verka
på Nationen, sprida en allmännare insigt i
Stats Oeconoiniska ämnen, då, mer än tillförne
nödvändig, sedan folkets Keprese tanter oftare
kallades att rådpläga om Rikets angelägenheter;
samt göra administrationen uppmärksam på f.rliållanden,
hvilka undfallit dess blickar. Detta
försummades. Utan ledning, skulle således den
■förvärfvade rättigheten, att fritt anmärka brister,
nödvändigt urarta till smädebegär, Tryckfriheten
derigenom blifva misshagelia fcr den ena, och
gifva en förevändning ät den andra, att jemväl
för grundade anmärkningar tillsluta öronen.
Jag har fulländat min iafla. Den är tekträd,
icke efter inbillningen, utan efter Naturen.
Jag har ofta inskränkt mig inom att endast gifva
con
-
