# ID: svediakorp-gov1769
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1815
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,017
# sentences: 1,699
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
Till samtelig
O
Riks-Ståndens Protocoll
*
'inehållande de I mndlingar,
Hvilka till Riks-Stånden blifvit aflemnade,
Såsom
Konungens Nådiga Propositioner, Riksens
Ständers Utskotts Betänkanden
och Förklaringar,
Samt
Riks - Ståndens Protocolls - Utdrag,
vid Urtima Riksdagen i Stockholm 1S15-
Fjerde Delen.
STOCKHOLM.
Tryckt i Elmens och Granbergs Tryckeri,
1815.
9%
Utdrag af Protocollet hållet i Häglof.
Ridderskapets och Adelns Ple~
num, e. m. den 3 juni 181g.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos följande
Banco-Utskottets den 19 Maj afgifna och. den 29
på bordel lagda Memorial:
1:0 I anledning af Herr Cederschöld» Memorial
örn några medel (ill si-idga 'i myntvärdet
och minskande af penningebristen.
2:0 Om Manufactur-Diseontens Discont-rättighet
i Banken m. m,
3:0 Om Riks-Discontens Disconträttighet der*
»ammastädes.
4:0 Angående beviljande af ett Banco Lånj
till uppbyggande af Calrnare Stads afbrända Gymnasii-
och Scholsehus. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D.
i
å
Den 3 Junti
S. D. 1 anledning af Kongl. Maj:ts den 27 sistlidne
Maj på Riks Salen meddelte Nådiga svar
å Rikets Ständers underdåuinga skrifvelse om
tillägg uti 14 § af Justitia; - Ombudsmans Instruction,
. beslöt Ridderskapet och Adeln att åt ConstHutiöns-Utskottet
öfverlemna, att i de §. §. af
Regeringsformen och Riksdags - Ordningen, sorn
angå Constitutions-Utskolfets göromål och Justitias*
O mbudsmannens val föreslå så beskaffade rättelser,
som af det beslutna tillagget uti JustitiaOmbudsmannens
Xnstruction föranledas. Ut Supra,
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S- D. -tSiföllos följande Lag-Utskottets den g] 12
och 17 Maj afgifna samt den 29 derpå följande
på bordet lagda Memorial, nemligen
3:0 Om befrielse ifrån utlösande af vissa
slags handlingar vid Hårads-Rätterna.
2:0 Orri Bouppteckningar och Arfskiften efter
personer af Ridderskapet och Adeln, hvilka
dels inom Städerna äga Burskap och Borgarerätt,
deisi egenskap af Contingent -Borgare sig
der nedsatt.
3:0
Den. 3 Juni!
'3:0 Om yrkaut äfskaffande af Kongl. För»
ordningen den 27 April 1810, om utmätning,
och förklaringen deröfver, den 27 Juli län. Ut
Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D. xxterremitterades Lag-TJtskoffets den i?
Maj afgifna och den 29 på bordet lagda Memoral
angående Lösens antecknande å Domar och
Resolutioner, hvilka från Konungens Högsta Domstol
och Cantzli-Expeditioner utgifvas. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D. 1 anledning af gjorda anmärkningar viri
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets elen
24 Maj afgifna och den 29 i samma månad på
bordet lagda Betänkande angående upphandlingar
för Kongl. Majus och Kronans räkningar,
blef detsamma, tillika ined dervid gjorda anmärkningar,
till Utskottets vidare handläggning förvisadt.
Ut Supra.
„ Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe!
S. D.
6
Den 3 Juni,
S. D. t oljande Allmänna Besvärs - och Oeconomie
- Utskottets den 24 Maj afgifna samt
den 29 derpå följande på boillet lagda Betänkanden,
blefvo, vid föredragning, afRidclerskaskapet
och Adeln bifallna, nemligen:
1:0 I anledning af vackt fråga, om samlande
af en fond till underhållande af vintervägen
emellan Elfvedalen och Särna; till Norrige» Rå.
2.0 Angående fördelningen af de SoidateRotarne
beviljade Vacancer.
3:0 I anledning af gjordt förslag, att Garnisons
Regementerne måtte af vissa Distrioter. Härader
och Socknar, få directe uppbära Rönings»
Spannmålen un. m. Ut Supra.
Ex Rrotocollo
A. G. Silverstolpe,
S. D. Jd öredrogos å nyo och återremitterades i anledning
af dervid gjorda anmärkningar, samt jemte
desamma, Stats-Utskottets den 26 Maj afgifna
och den 2 9 derpå följande på Bordet lagda Betänkande
i anledning af Her Rectorn Arenanders
hemställan om förslag af allmänna medel till
tryck
-
Den 3 Juni. f
tryckning af Samlingar i Svenska Historien. Ut;
Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpei
S. D. /allmänna Besvärs! «ch Oeconomie - Utskottets
Betänkande af den g Maj, hvilket den
22 Maj blifvit på bordet lagdt, rörande yrkad
ändring af Tjenstehjons flyttningstid, blef, i an.
ledning af gjorda anmärkningar, till Utskottet å«
terförvisadt. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D. JL/ag - Utskottets den 29^ Maj på Bordet
lagda Memorial af den .9 Maj, angående föreslagna
förändringar uti Concours - Stadgan, blef
nu, i anledning af dervid gjorda anmärkningar,
.till Utskottet återförvisadt. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpei
S. B.
«
g
Den 3 Jnnf.
S. D. JJiföllos, vid förnyad föredragning, följande
Stats- Utskottets den 26 Maj afgifna oell den
2 9 derpå följande på bordet lagda Betänkanden:
1:0 I anledning af Kongl. Majus Nådiga
Proposition till Riksens Ständer af den 5 April,
angående det åt Vester- och Norrbottens Ijåns
Innevånare meddelade Kan.
2:o Om en Pensions » Gassa - inrättning för
Civil - Staten.
3:0 Angående anslag af ett årligt arfvode
åt en sjukvakterska vid Smedjegårds - häktets
sjukrum.
4:0 Om hegardt anslag till reparation å Calmare
.Domkyrka.
5:0 Angående gjord framställning om gratification
åt Krono - Betjeningen på Gränsen af
Elfsborgs och Bohus Dan.
V
6:0 Angående väckt fråga om inköp af Post*
hus'Och Boställen för Postmästare.
•7:0 Om uppresande af en minnesvård, på
Statens bekostnad, åt framlidne Hof-Intendenten
Sergel.
8:0 Angående Doctor Fåhrei Motion om utfodringen
vid Kongl. Majes Hof- Stall, samt
Kungs
-
i
Kungsgårdarne Ultuna och Bydas anslående till
Harts .Kongl, Höghet Itron-Prinsens Hof - Stall.
g:o Om medel till befordrande af större
Sundhet i Städerna.
10:0 Angående kostnaden, till tryckning af
en Kongl. Majus Nådiga Proposition, jemte ett
Xag - Comiteens Betänkande.
11:0 Om anslag af allmänna medel till uti*
derstöd för Carlskrona stads Fattigvårds' och Arbetshus-inrättning.
12:0 Angående ersättning af Eöningsmedel}
som vissa Tjenstemän i Norrbottens JLän tillkomma.
53:0 Om anslag äf medel för Eäns - Eazaal
relterna. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe»
S. D. D* nu ånyo föredrogs Banco - Utskottets
den 27 Maj afgifna och den 29 derpå följande
på Bordet lagda Betänkande, rörande en utvidgad
Disconträtt i Banken för Götha Canal-Discont,
blef samma Betänkande, med antagande af
det
18
Den 3 Juni.
det alternatif, sorn utsätter summan till 800,000
R:d, af Ridderskapet och Adeln bifallet. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D. iVIed anledning af Stats - Utskottets, uti
Memorial af den 27 Maj, hvilket tvärrne dagar
derefter blifvit på bordet lagdt, gjorde förfrågan,
beslöt Höglofl. Ridderskapet och Adeln med Högvördiga
Prest - Ståndet samt Vallöf!. BorgareStåndet
instämma uti det beslut, att till Stats-Utskottet
öfverlemna, att genom dess Ordförande
göra sig i underdånighet underrättadt, i hvad
mån Hans Maj:t Konungen i Nåder skulle täckas
med välbehag anse en tillökning uti Hans Maj:ts
samt Hans Kongl. Höghet Kronprinsens HofStats
- Summor. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D. 1 anledning af gjorde anmärkningar, återremitterades
följande Stats-Utskottets den 2§ Maj
upplasta och den 29 derpå följande på bordet
lagda Betänkanden:
i:»
Den 3 Juni.
il
i:o Om lösens erläggande-till Kronofogdarne
för påskrifter å utmätnings - Resolutioner.
2:0 I anledning af ett till Utskottet remitteradt
Menfarial, angående Bevillningen för Dannemora
Bergslags Jerntillverkning.
3:0 Angående Riksdagsmannen Olof G:son
Bagges Memorial rörande Bytesverket.
4:0 Angående bemälte Riksdagsmans Memorial
om ersättning år forre Mantalsskrifvaren Åkerström,
samt förlängningen af den i Kongl.
Kungörelsen den g December 1812 utstakade
pnescriptionstid. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G: Silverstolpe.
S. D. A sammanhang med den å förmiddagen
denne dag afgjorda fråga om ökad Diseonträttigliet
i Banken för Götha Canal - Discont, gjorde
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard, en motion
om utfästande! af vissa vilkor vid denna
Discönts utlåningar, hvilken motion till BancoUtskoltet
remitterades. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D.
ia
Den 3 Jnrif.
S. D. i. afseende pä mängden af ännu oafgjordä
ämnen, som syntes gora omöjligt, att Riksdagsgöroinålen
kunde afslutas till den 16 Juni, dä
.grne Månader äro förflutne ifrån den'dag, å hvilken
Kongl- Majts Nådiga Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof till Stats - Utskottet
öfverlemnas, ansåg sig Ridderskapet och Adeln
efter ankommet och uppläst Protocolls Utdrag af
denna dag från det Vällofl Borgare - Ståndet, böla
med detsamma instämma uti dess, i kraft af
80 Riksdagsordningen, beslutna underdåniga
anhållan hos Kongl. Majtt om Riksdagens förlängning
på en månads tid ifrån den 16 dennes»
-Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe^
'<
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högvördig
a Prest - Ståndet vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, den 3 jfuni
iS/5-
S. D. Då Stats - Utskottets Betänkande, i anledning
af Herr General - Directören Hagströmers
Memorial om medel till befordrande af större
sundhet i Städerna, nu åter föredrogs, blef det
sam
-
Den 3 Juni,. 13
sammaj i' anseende till deremot gjorde anmärkningar
till Stats-Utskottet återförvisadt. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. Janzon.
S. D. Vi cl förnyad föredragning af Banco-Utskottets
den 27 Maj afgifna oell sista Pienidag
på bordet lagda Memorial, angående förökad Discontiätt
i Banken för Götha Canal - Bolags - Discont;
beslöt Prest - Ståndet, att fcr sin del antaga
det alternatif, som utsätter detta extra bidrag
till 800,000 R:d, pä det sätt och med de vilkor,
som Banco - Utskottet uti sitt Memorial föreslagit.
Ut Supra.
Ex Protocollo
J. Janzon.
S. D. D å en mängd Riksdagsgöromal, som ännu
återstå, icke möjligen kan hinna afgöras inom
den för Riksdagens slut uti Grundlagen bestämda
tid, besiot Prest - Ståndét att, med anledning
af Regeringsformens 109 och Riksdagsordningen
s 80 §§ , hos Kongl Maj:t i underdånighet
anmäla nödvändigheten af Riksdagens förlängande
på högst en månad ifrån den 16 innevarande
Juni, hvarom de Respecuva Med-Stån
den
-
Den 3 Juni.
den skulle vördsamt och vänligen underrättas.
Ut Supra.
S. D. VTillade Prest • Ståndet Banco - Utskottets
den 19 Maj afgifna och den 29 på Bordet lagda
Memorial:
1:0 Angående förökadt Lane - biträde för Manufactur
- Disconten.
2:0 Om nödvändigheten att Piks - Discontens
utlåningsbelopp får blifva oberoende af hvad Götha
Canal på dess anslagaa Lån-biträde begagnar.
Ut Supra.
S. D- fter å nyo skedd föredragning, biföll
Högvördiga Prest - Ståndet Allmänna Besvärs©ch
Oeconomie-Utskottets Betänkande af den 24
Ex Protocollo
J. Janzon.
Ex Protocollo
J. Janzon.
Maj
Den 3 Juni. 15
Maj, angående fördelningen af de Soldat-Rotart
Be beviljade Vacancer. Ut Supra,
Ex Protocollo
J. Janzon.
S. D. Tm allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
Betänkande:
1:0 I anledning af gjordt förslag, att Garnizons-Regerhenteme
mätte af vissa Districter, Härader
och Socknar, fä directe uppbära EöningsSpannmälen
m. ni. och 2:0 Om samlandet af en
Eond, lill underhällande af vintervägen emellan
Elfvedalen öfver Särna till Norriges Rå; lemnande
Prest-Ståndet vid förnyad föredragning sitt bi:
fall. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. Janzon.
S. D. Allmänna Besvärs- och Oeconomie - Utskottets
Betänkande af den 24 Maj, angående
■upphandlingar för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning,
blef å ny o föredraget och, i anledning af
dervid gjorda anmäkningar, till Utskottet aterremitteradt.
Ut Supra.
Ex Protocollo
J. Janzon.
I
i6 Den 3 Junu
S. D. Dä Stats - Utskottets utlåtande af den 36
'Maj, i anledning af Lector Arenanders Memorial,
om förlag af allmänna medel till tryckning
af Samlingar i Svenska Historien, nu a nyo föredrogs,
blef det samma med dervid gjorda anmärkningar
till Utskottet återremitteradt. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. Janzon,
S. D. U öredrogs ä nyo Banco - Utskottets Memorial
af den 19 Maj, i anledning af Herr P. G.
Cederschöids Memorial, om några medel till stadga
i myntväsendet och minskande af pennirigebristen;
samt Stats-^Utskottets Betänkande angående
Prosten. Doctor :Fåbrei Memorial om utfodringen
vid Kongl. Majus Hof-Stall, samt upplåtande
af Kungsgårdarne Ultuna och Byda till Hans
Kongl. Höghet Kronprinsens disposition i och för
utfodringen vid Dess Hof - Stall, och ansågos desamma
vara ad Notitiam. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. Janzon,
S. D. Efter uppläsande af Högloft. Bidderskapets
och Adelns Protöcolls-Utdrag den 29 Maj samt
Vällofl. Borgare - Ståndets af denna dag, angående
-
t
Den 3 Juni.
*7
de me (Me Ian de t af de anmärkningar., som. vid
Utskottens Betänkanden blifvit gjorda, beslöt
Prest-Ståridet alt lika med Väl loll. Borgare-Ståndet
anmoda Riksens Ständers stjmteliga Utskott ,
att uti sina förnyade. Betänkanden, sä vidt möjligt
är, upplaga an märk niia ga mes hufvudsakliga
innehall. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. Janzon.
S. D. -fi-ferremitterades:
Stats - Utskottets den 26 Maj afgifna Betänkande
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Riksens Ständer af den 3 April, angående
det åt Vester- och Norrbottens Eäns Innevånare
meddelade -Lån. Ut Supra.
f
Ex Protocollo
J. Janzon.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos nednnnämnde
ifrån Stats - Utskottet ankomna och den
29 sistlidne Maj på bordet lagda Memorial:
1:0
4:de B. N:o 3, 4-
18 Den 3 Junti
M110 Angående Riksdagsmannen Olof Gudmundssons
Memorial rörahde Bytes - verke!.
2:0 Om én Pensions-Casse - Inrättning för
Civil,.- Staten.
5:o Angående 66 E:d 32- sk. anslående till
arfvode för en sköterska vid Smedjegårds - häktets
sjukrum.
4:0 Angående väckt fråga om inköp af Post-j
hus och Boställen för Postmästare. .
5:0 Om kostnaden till tryckning af Kongl.
Majlis Nådiga proposition den 19 sistlidne April
angående förändring af nu antagna. Bestraffningssätt
och .inrättande af allmänna Arbets- och
Corrections-hus, jemte Lag-Comitéens särskildt utarbetade
Betänkande om förändringar af TJnderDomstolarnes
och Hof - Eätternes antal och organisation.
6:0 Örn anslag af allmänna medel till un*
derstöd för Carlscrona Stads Fattigvårds- och Arbetsinrättning
7:0
Angående ersättning af Löningsmedel,
som vissa Tjenstemän i Norrbottens Län tillkommer.
8:0 Angående hegardt anslag till reparation
å Calmare Domkyrka.
Den 3 Juni.
*9
g'o Angående gjord framställning om Gratification
ät Krono - Betjeningen- på gränsen af
Elfsborgs och Bohus .Län.
10:0 T anledning af Riksdags - fullmägtigen
O. G:son Bagges Memorial om ersättning till förre
Mantals - skrif v.areh Akerström, samt förlängning
af den i Kongl. Kungörelsen af den 9 De^
ceinber 18utstakade prassciptionstid. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. Janzon.
S. u. V id förnyad föredragning biföllos följande
från Lag - Utskottet ankomna och den 39 Maj
på bordet lagda Memorial:
1:0 Angående vissa yrkade rättelser uti nu
gällande Goncours-författningar.
2:0 Om Rådstufvu - Rätternes behörighet att
förrätta Bouppteckningar och Arfskiften efter dera
af Adel, som njuta Borgare-rätt.
3:0 Om beräknandet af Lösen för de ifrån
Konungens Högsta Domstol och Cantzli-Expeditionerna
utgående Domar och Utslag, samt deri
så kallade Insinuations-eller Deductions » afgiften.
4:0
20 De» 3 duni.
4:0 Rörande försäljning af i inät tagen fast
egendom. TJt Supra.
Ex Prorocollo
J. Janzon.
Utdrag a f Vällofl. Borgare-Ståndets
Proiocoll, hullet vid Urtima Riksdagen
i Stockholm, den 3 Juni
1815.
S. D A|! manna Besvärs och Oeconomie - Utskottets
Betänkande
1:0 Af den g Maj, sorn den 22 Indes på
bordet, rörande yrkad ändring af Tjenstehjons flyttningstid,
och
2:0 Af deri 04 Maj, sorn den 29 lades på
bordet, angående fördelningen af de Sold ate Rotarne
beviljade Vacancer, föredrogos åter och bifullos-
Ut Supra.
Ex Protoc.ollo
Carl Magn. Robsahm.
s. d. r I -rag - Utskottets den 29 Maj på bordet
lagda 3me Memorial:
1:0
Den 3 Juni.
21
1:0 Af dén g Maj om befrielse fran Prgtocolls
utlösande vid Harads - Ratt uti återkallade
Stämningsmål och öfver Boupptecknjngars och
arfskiftens inregistrering.
2:0 Af den 12 Maj, angående- Bouppteckningar
och, arfskifte» efter personer .'.äf Ridderskapet
och Adeln, som inom Städerna vunnit
Burskap och Borgarerätt, eller i egenskap af Gon--  tingent Borgare sig • derstädes nedsatt; och
3:0 Af den 17 Maj örn försäljning af i mät
tagen fast egendom;
Blefvo nu, vid förnyad föredragning, af Borgare
- Ståndet bifallna. Ut Supra.
Ex Frotocollo
Carl. Magn. Robsahm.
S. D. U oljande Banco - Utskottets den 19 Maj
afgifna och deri 29 på bordet lagria Memorial,
rörande:
1:0 Banco -Rån till återuppbyggande af CaU
mare Stads Gymnasii- och Skolehus.
2:0 Herr P. G. Cederschöld^ Memorial , om
medel till stadga i myntväsendet och minskande
af penningebristen.
3:0
\
22
Den 3 Juni.
3:0 Riks - Discont - Verkets utlåningsbelopp ,
och
4:o Fortfarande af den vid 1 S 1 2 års Riksdag
beviljade tillökning af Maimfactur - Discontens
i Ranken anslagna lånbiträde in. m. foredrogos
nu åter och biföllos. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl. Magn. Robsahm!
S. D. ann Rorgare - Ståndet för godt att till
alla delar bifalla Dag - Utskottets den 29 Maj på
bordet lagda Memorial af den 12 Maj, angående
Taxa på Rösen för Epediticner från KongL
Majas Cantzli. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl. Magn, Robsahm.
S. D. x öredrogos riter och biföllos Stafs - Utskottets
den
den af den- 26 i samma månad:
.1:0 O rn hegardt anslag till Reparation å Calrnare
Domkyrka.
1:0
Den 3 Juni- c 3
t>:o Om en Pensions - Casse - Inrättning för
Civilstaten.'
3:0 Om gratification åt Kronobetjeningen
pä gränsen af Elfsborgs oell Bohus Eän.
4:0 Angående ersättning af Löningsmedel
som vissa Tjenstemän i Norrbottens Eän tillkommer,
och
5:0 Ofver Riksdagsmannen Olof Gison Bagges
Memorial rörande Bytesverket. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm.
S. D. Uä n\i äter föredrogs det Betänkande Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottet den <):de
Maj afgifvit och som den i6:de blifvit lagdt pä
bordet, öfver Herr Radmannen Kjellanders Memorial
om byggnad och underhållande af i Städerna
befintliga Kyrkoherde-, Capelians-, Klockar
re-, Rectors och Skolhus-byggnader, frän Borgare
- Ständer för godt att samma Betänkande bifalla,
med det af Högvördig» Prest - Ståndet redan
medgifna tillägg, att undantag från onera ,
som kunna hvars och eris innehafvande jord lagligen
åiäggas, icke skulle äga rum för de hus
och egendomar, som Ecclesiastique Personer tillhöra
-
Den 3 Juni.
höra i Städerna, utan att af dem sjelfva bebos,
uti hvilket tillägg Borgare - Ståndet, vördsamt och
vänligen inbjuder Högled. Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde - Siandet art jemväl
instämma, på det ett sådant mätte, tinder den
framställning Högvord. Ståndets i detta ämne
den 22 Maj aflåtne Protocolls - Utdrag innehål,
ler, uti skrifvelse till Kongl. Majit i underdånighet
anmälas. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm.
S. X). xiterrernitterades, vid nu förnyad föredragning
, X.-ag - Utskottets den gide Maj meddt lta
och den 29 på bordet lagda. Memorial, rörande
ändring uti Concours - Stadgan af den 28 Juni
1798. Ut Shpra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm.
5. D. Ef
'fter förnyad föredragning af I^ag -XTtskottfets
under deri gide Maj meddelta och den
2 gide på bordet lagda Protocolls - Utdrag, i anledning
af anmärkningar vid Utskottets Betänkande
öfver Herr Ofverste-,Lieu ten a 11 ten Reuterskölds
för
-
Di n 3 Juni.
förslag om alla förbindelsers försättande i likhet
med växlar, fann Borgare - Siandet för godt att
vid samma Betänkande låta bero. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm.
S. D. S ats-TJtskoftets nu ater föredragna Betänkande
af den 26 Maj, sorn den 29 lades pa bordet,
i anledning af Hans Exellerice m. m. Herr
Grefve Brahes Memorial, om Bevillningen för
Dannemora Berglags Jerntillverkning, föredrogs
r.u å nyo och, med deremot gjorda anmärkningar,
återremitterades. Ut Supra.
Ex Protocollo.
Carl Magn. Robsahm.
S. D. å nu åter föredrogs Stats-Utskottets den
29 Maj på bordet lagda Betänkande af den 26 i
samma månad, om. lösens erläggande till KronoEottdarne
för påskrifter å utmätnings - Resolutioner,
pröfvade Borgare Ståndet skäligt detta Betänkande
alldeles ogilla och afslå. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn Robsahm.
S. D„
Den 3 Juni!
S. D. J-/emnarle Borgare Siandet silf bifall till
Stas-Utskottets den a g Maj på bordet lagda Betänkanden
af den 991 samma månad, hvilka nu
åter föredrogos, rörande:
1:0 Det åt Vester- och Norrbottens Bans
Innevånare meddelte Bån, och
29». Anslag af medel för Bäns-Bazaretterna*
iJt Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahmd
S. D. V id förnyad föredragning afSta-ts-Utskot»
tets den 2 6 Maj afgifna, den 29 på bordet lagda
och nu åter föredragna utlåtande, i anledning af
Herr Bectorn Arenander* hemställan om förslag
af allmänna medel, till tryckning af Samlingar i
Svenska Historien; blef detsamma, med deremot
gjorda anmärkningar, till Utskottet återremitleradtt.
Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm!
s. d:
Den 3 Juni.
S. D. »Derian Borgare Ståndet la t it sig föredraga.
Constitutions-Utskottets, uppå Riksens Ständers
anmodan, upplysningsvis lemnade utlåtande
af den a Juni, har -Borgare-Ståndet, med afseende
på de Constitutionella grunder och slutledningar,
sorn uti berörde utlåtande finnas fraiAställde,
ansett sig nu böra utvidga sin förr yttrade mening,
om grundlagsfrågors upptagande, till det
beslut, att, lika med HöglofI, Riddcrskapet och
Adeln göra gällande sin i Regeringsformen
stadgade rättighet,, att alla sedan näst föregående
tre Riksdagar hvilande och lagligen beredda
Grundlagsfrågor vid innevarande Riksdag lill afgörande
företagas. Ut Supra.
Ex Frotocollo
Carl Magn* Robsahm*
S.' D. JL anledning af Kongl'. Majds den sg sisth
Maj på Riks-Salen meddelta Nådiga svar å Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse om tillägg
uti 14 § af Justitias-Ombudsmannens Instruction,
beslöt Borgare-Ståndet, att.åt Constitutions-Utskottet
öfverlemna att uti de §§ af Regerings-formen
och Riksdags-Ordningen , som angå ConstitutionsUtskottets
göromål och Justitias-Ombudsmannens
val, föreslå så beskaffade rättelser, som af det
be
-
Den 3 Juni.
beslutna tillägget i Justitite-Ornbudsmannens Instruction
föranledas. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm.
S. D. V id förnyad föredragning af Banco-Utskotteis
den 27 Maj afgifna Betänkande, sorn den
29 i samina rftånad blifvit lagdt på bordet, rörande
en utvidgad Disconträtt i Banken för Götha
Canal Discont, blef samina Betänkande, med antagande
af det allternatif, som utsätter Summan
till 800,000 R:d, af Borgare-Ståndet bifallet. Ut
Supra.
' Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm.
s. d. r öredrogs Prest - Ståndets Protocolls-Ufdrag,
af den 29 Maj. hvarigenom Ståndet sökte
fästa sina Med-Stånds uppmärksamhet på det
missbruk af Tryckfriheten, det lättsinniga, brottsliga,
klart uttryckta gäckeri af den offentliga
Gudstjensten, som röjt sig uti den efterhärmade
Titel Herr Ofver Directören Grevesmöhlen gif
vit
-
Deri 3 Juni.
09
virat en af sina nyligen utkomna stridskrifter, kallad
: ”Fjerde Acterf af Baron Ludvig Boijes Pinos
- Historia: hvad han gör och lider hos de
Verldsliga Domare och står till rätta på Rådhus
set.’’ Uttryck , hvilka läsas uti -en text, hvaröfver
vid allmänna Gudsijensten predikas. Och
som Borga-re-Ständet icke annat kunde, än instämma
uti tlet missnöje och den förtrytelse, Högvordiga■
Prest-Sfandet öfver denna obehöriga Titel
gifvit tillkänna, fann Borgare-Ståndet ock för
godt, att, med antagande af Högvördig» PrestSiändets
inbjudning, förena sig uti det beslut,
att Rikets Ständer, genom särskildt underdånig
skrifvelse till Rong,1. Majit, på Svenska Folkets
vägnar uttrycka, jemte, denna billiga förtrytelse
öfver en sådan gäckad Titel, dess varma nit för
Christna Religionens helgd och för tryckfrihetens
sorgfälliga och kraftfulla vård, till afböjande
af oredor och af de för samhällsordningen skadliga
följder, som genom tryckfrihetens missbruk
och särdeles - genom lättsinnigt behandlande af
heliga ämnen ofelbart uppkomma: till hvilken
underdåniga skrifvelse Expeditions-Utskottet skulle
anmodas ali förslag författa och afgifva. Ut
Supra.
Ex Protocollo.
Carl Magn. Robsahm.
S. D.
3o
JDen 3 Junu
S. D. O om, med afseende på mängden af ännu
oafgjorda ämnen, Borgare-Ståndet ansåg det omöjligt,
att Rikdagsgöroinålen kunde slutas till
den 16 Juni, då irenne månader äro förflutne i-,
från det Kong!. Maj:ts Nådiga Proposition om
Stats-Verkets tillstånd och behof till Stats-Utskot»
tet öfverlemnades, beslöt Borgare-Ståndet för sin
del, att, i awledning af 80 § ^Riksdags-Ordningen,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
örn Riksdagens förlängning ifrån den 16 Juni på
en månads tid. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm
S. D. V id förnyad öfverläggning i anledning
af Höglo 11. Ridderskapets och Adelns d. 39 Maj
fattade och genom Protocolls - Utdrag inecldelta
beslut, om anmodan till Rikets Ständers samteliga
Utskott, att då ett Betänkande efter återremiss
afgifves, Utskotten. inå, i sitt utlåtande in extenso
upptaga änmärkningarne, eller ock dem vid Betänkandet
i afskrift bifoga; fann Borgare - Ständer, i
betraktande af den vidlyftighet oell tidsutdrägt en
sådan utväg skulle medföra, ^deremot för sin del
lämpligt anmoda Utskotten att så vidt möjligt
är, uti sina Betänkande!! endast anmärkningarnes
hufvudsakliga innehåll anföra, hvarom de öfriga
Den 3 Juni. 31
Respectiva Riksstånden skulle underrättas. Ut
Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahml
S. D. f\ nyo föredrogos Stats-TJtskottefs följande
den 26 Maj afgifna och den 29 på bordet lagda
Belänkanden angående:
1:0 Kostnaden till tryckning af Kongl. Majts
Nådiga Proposition om bestraffningssättet och UagComitéris
betänkande om Domstolarnes förändrade
organisation.
2:0 66 R:d 32 sk:s anslående till arfvode
för en Sköterska vid Smedjegårds - häktets sjukrum.
3:0 Väckt frågU om inköp af Posthus och .
Boställe för Postmästare.
4:0 Px-osten Doctor Fåhrei Memorial om utfodringen
vid Kongl. Majt:s och Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens Hofstall.
5:0 Motion om en minnesvård på Statens
bekostnad öfver framlidne Hof-Intendenten Seri
gell.
6:0
Den 3 Juni/
6:0 "Riksdagsfu11 magtigen O. Gison Bacgc’5
Memorial om ersätning till forre Mantalsskrifvarem
Åkerstöm samt förlängning af elen i Kongl'.
Kungörelsen den 9 December 1812 utstakade
PraBscriptionstid.
7:0 Medel till befordrande af större sundhet
i Städerna.
8:0 Anslag till understöd för Calscrona Stads
fattigvårds och Arbetshus inrättning;
Och blefvo alla dessa Betänkanden af Borgare-Ståndet
bifallna. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm.
S. D. Biföllos Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottets
dels den 16 och dels deri 39 Maj på
bordet lagda och nu åter föredragna Betänkanden
:
1:0 Af den 9 Maj, om en Fyrbåks inrättande
på ön Gottlands östra kust.
2:0 Af deri 3 Maj, förande ändring uti hvad
Eörfatttningarne om Hemmansklyfning nu stadga.
3:0
Den 3 Juni.
3-.o Af den 24 Maj, i anledning ,af förslag
att1 Garnisons Regementerna matte af vissa Districter,
Härader eller Socknar, få directe uppbära
Uönings-Spannmalen iri. m. oell
4:0 af den 24 Maj, i anledning af väckt fråga
om samlande af fond till underhållandet af vintervägen
emellan Elfvedalen öfver Särna till
Norriges Rå. Ut Supra.
Ex Protoco-llo
Carl Magn. Robsahm..
S. D. -Borgareståndet, som gillat och antagit
Höglofl. Stats-Utsk-ottets' Betänkande af den. a6:te
Maj, i anledning af vackt fråga oin Uazaretterna
och en utvidgad inrättning deraf i Stockholm,
medelst användandet af den härstädes å Kungsholmen
befintliga, gamla Bränneribyggnad, har;
under öfverläggningen om detta ämne, funnic
anledning fästa uppmärksamhet dervid, att Kongl,
Seraphimer-Ordens-Gillets befattning med Hospitalet
och Läns-Uazaretter, samt i och för deras
underhållande anslagna hemman och rentor m.m.
icke undergår någon annan granskning, än den
Kongl- Kammar-Rätten, endast i afseende å redovisningen
af medlen, luter anställa, hvilken icke
kan
4 tcfe 1‘.
N:o 5, G.
34
Den 3 Juni.
sträcka sig till anmärkningsrättighet, rörande sjelfva
hushållningsanstalten och hvad dermed gemenskap
äger, af sådan anledning och under förutsättande
deraf, att Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets
Direction med tillfredsställelse skall se alla sådana
åtgärder, hvilka kunna åstadkomma vidsträcktare
tillgångar för en inrättning, hvars ändamål
är så ädelt och nyttigt, och hvars utvidgande
skall till den lidandes väl' bidraga, samt i
öfvertygelse ali den enskildta frikostigheten och
välviljan, likasom .Riksens Ständers bevågenhet,
äfven skall kunna ökas i rnon af den allmännare
kännedom man om sjelfva inrättningen och dess
administration erhåller, har Borgare-Ståndet för
sin del ansett nyttigt, att hädanefter Riksens Ständers
tillförordnade Revisorer till Stats-, Bancooch
Riksgälds-Vérkens öfverseende äfven uppdragas
att revidera de Hospitals- och Razarettsräkenskaper,
som äro ställde under Kongl. Sera*
phimer-Gillets öfverstyrelse och efter nu gällande
Författningar ingå till Kongl. Kammar-Rättens
granskning, samt derom berättelse afgifva, för att
på lika sätt som deras öfriga Revisions-arbete
komma till Riksens Ständers och Allmänhetens
kunskap; och skulle de öfriga Respective MedStånden
vördsamt och vänligen inbjudas att om
detta Beslut sig förena. Ut Supra.
Ex Protocollo
Carl Magn. Robsahm,
Ut
-
Den 3 Juni.
3 5
Utdrag af Hedervärda Bonde-Ständets
Protocoli vid Urtima Riksdagen i
Stockholm, den 3 Juni 1815•
S. D. V,, ytterligare föredragning af Ståts-Utskottets
på bordet hvilande Betänkande, af d. 26
Maj, om anslag af allmänna medel till understöd
för Carlscrona Stads Fattigvårds- oell ArbetshusInrättning,
hvilket anslag Utskottet tillstyrkt bora
med 3000 R:d årligen utgå; blef detsamma, uppå
derom framställd Proposition, till alla delar bifallet.
Ut Supra.
Ex ProtocolLp
Olof Werlin.
S. D. V id ytterligare föredragning af Stats-Utskottetg
på bordet hvilande Betänkande, af den 26
sisllidne Maj, angående Riksdagsmannen Olof
Bagges Memorial rörande Bytes-Verket, aflemnade
han skriftliga anmärkningar deremot, i anledning
hvaraf ärendet biel, af dessa åtföljdt, till StatsUtskottet
återremitteradt. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
■\ . • , ■
S. D.
3 6
Den 3 Juni!
S. D. V id förnyad föredragning af Lag-Utskottets
den 12 sistlidne Maj afgifna och den 29
i samma månad på bordel lagda Memorial, i anledning
af Riksdagsmannen Anders Åbergs från
'Vesterbotten gjorda hemställan om Rosens utsättande
å Domar och Utslag, som från Konungens
Högsta Domstol och CantzliRxpeditioner utgifvas,
blef detsamma, jemte dervid gjorda anmärkningar,
till Högbemälte Utskott återremitteradt,
Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
S. D- Upplästes Lag-Utskottets den 12 Maj afgifna,
sista Plenidag på bordet lagda Memorial,
i anledning af den, vid profningen af Utskottets
Betänkande, i väckta frågan om RådstufvuRätternes
behörighet att förrätta Bouppteckningar
och Arfskilten efter alla Personer som i Städerna
aflida, uti Vällofl, Borgare-Ståndet gjorde ytterligare
framställning; och fann Hedervärda Bondes
Ståndet för godt att , med åberopande af sitt
i ämnet redan fattade beslut, låta. bero vid hvad
Utskottet öfver berörde framställning -yttrat. Ut
Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin'.
S. D.
Den 3 Juni.
37
S. D. iTledervärda Bonde Ståndet instämde till
alla delar utiVällofl. Borgare Ståndets, enligt na
ankommet och uppläst Protocolls - Utdrag, i dag
fattade beslut," om. anmodan till Biksens Ständers
samteliga Utskott, att till undvikande af vidlyftighet
och tidsutdrägt uti sina, efter äterremisser
afgifna betänkanden, så vidt möjligt är, endast
införa hufvudsakliga innehållet af de gjorda anmärkningarna;
hvarom ej mindre samteliga Utskotten,
än de Bespectiva Med-Stånden skulle
vördsamt och vänligen underrättas. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
S. D. 'ytterligare föredragning nu skedde af
Bag-Utskottets den 9 Maj meddelta, på bordet
hvllande Betänkande, i anledning af Riksdagsmannen
Anders Joachitnssons Memorial a gående
rättelse och skärpning uti nu gillande Concours-Författningar,
blef Betänka det. i ende
till dervid gjorda anmärkningar, till Bag-Utskottet
återremitteradt. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof, Werlin.
S. r*.
Den 3 Juni.
S. D. V öredrogs å nyo Stats-Utskottets den 26
Maj afgifna och sista Plenidag på bordet lagda
Betänkande,, i anledning af Riksdags-Fullmägtigen
O- Bagges från Bohus Eän Memorial, om ersättning
till förre MantalsSkrifvaren Åkerström, samt
förlängning af den i Kongl. Kungörelsen den
9 December 1812 utstakade prsesciptionstid; och
blef detta Memorial, jemte ett af bemälte Riksdags-FulIrnägtig
i ämnet ytterligare afgifvet Memorial,
till Stäts-Utskottet återremitteradt. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
S. D. 'Vid förnyad föredragning af Stats-Utskotfets
den 26 Maj meddelle, på bordet hvilande
Betänkande, i anledning af Kongl. Majtts Nådiga
Proposition den 5 sistlidne April, angående
någon eftergift uti det Eån af 50,000 R:d, som
■vid 180g års Riksdag blifvit Vester- och Norrbottens
JLäns invånare af Riksens Ständer beviljadt,
blef samma Betänkande af Hedervärda
Bonde-Ståndet enhälligt bifallet. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin
-
S. D.
S. D. B ifölls Banco - Utskottets pl bordet hvilande
Memorial af den ig Maj, innehållande,
dels Utskottets tillstyrkan att den af Banco-Fullmägtige
den 3 Maj 814,, bifallne tillökning af
200,000 Ral, å Manufactur - Discontens i Banken
anslagna lån - biträde, må tills vidare få begagnas;
dels yttrande öfver Fabriqueuren J. C.
Voagts Memorial, i anledning af sednaste Revisorers
utförliga berättelse till Riksens Ständer
om berörde Disconts förvaltning, hvarom veder;
börande skulle underrättas. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
S. D. Vi., nu skedd ytterligare föredragning af
Banco - Utskottets den 27 sistlidne Maj på bordet
lagda Betänkande, angående förökad Disconfrättighet
i Banken för Gotha Canal-Discont, blef detsamma,
med antagande af det alternativ, som bestämmer
summan till åttahundrade Tusende R:d,
af Hedervärda Bonde - Ståndet bifalle^, under
det uttryckliga förbehåll, att 5 procent i årlig renta
för berörde summa till Banken erlägges. Ut
Suprj.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
' 1
S. D.
40
Den 3 Juni.
S, D. XLfter föredragning af ett från Vallöf].
Borgare-Ståndet nu ankommet Protocolls - Utdrag
för denna dag, af innehåll, att Ståndet, som
ansett omöjligt alt Riksdagsgöromålen kunde slutas
till den 16 innevarande, då 3:ne tnånader
äro förflutne från det KongL Majus Nådiga proposition
om Stats - Verkets tillstånd och behof
till Stats - Utskottet öfverlemnades, för sin del
beslutit att, i anledning af 80 § Riksdags - Ordiiingeri,
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
otrt Riksdagens förlängande ifrån den 16 Juni,
på en månads tid; förenade sig Hedervärda Bonde-Ätandet
i det beslut, att detta förlängande,
sorn Ståndet helst önskat hade kunnat till
14 dagar inskränkas, bör högst på en månad begäras
, och att Riksens Höglofl. Ständers samteliiv<
Utskott skulle vänligen anmodas, med all möjlig
drift oell skyndsamhet fortsätta och fullända
de dem tillhörande arbeten; så att Riksens Ständers
Beslut måtte kunna inom den möjligen
iortaste tid fattas och expedieras. Ut Supra.
S. D. å till afgörande företogs Stats - Utskottets,
sedan sista Plenidag, p.i bordel hvilande
Betänkande af den 26 Maj, angående ersättning
af Uöningsmedel, till vissa Tjenstemän i Norr
-
J2x Rrotocollo
Olof Werlin.
*
bot
-
Den 3 Juni'.
41
bottens Län, hvilken ersättning Utskottet tillstyikt,
fann Hedervärda Bonde - Ståndet för godt att
detsamma bifalla, med vilkor, att samma rätt,
som blifvit dessa Tjenstemän medgifven , äfven
sker Mantals-Skrifvnren Akerström; om hvilket beslut
vederbörande skulle på vanligt sätt underrättas.
Ut Supra.
Ex Prctocollo
Olof Walin',
S. D. ^är nu ater föredrogs Stats - Utskottets
sista Plenidag på bordet lagda Betänkande af den
aG Maj, om Lösens erläggande till Krono-Fogdarna
för påskrifter å Utmätnings - .Resolutioner,
fann Hedervärda Bonde - Ståndet skäligt, efter
derom skedd proposition, att, med bifall af Riksdagsmannen
Sandstens i Utskottet särskildt yttrade
mening, ofvanberörde Betänkande ogilla och
för siri del förklara, att det uti Expeditions - Taxan
den 27 Maj 180,1 stadgade förbud för Krono-Fogdar
att taga Lösen för CommunicationsResolulioner
och Remisser till Krono - Betjeningen,
samt att fordra arfvodes-lön, för deras besvär
uti privata executionstnål, bör fortfara att
tjena till rättelse och afven anses för Länsmännen
gällande; hvarom vederbörande skulle vördsamt
och vanligen underrättas. Ut Supra.
Éx Protocollo
Olof Werlin.
S. D.
42
Den 3 Juni.
S. D. .L/å Stats - Utskottets Memorial af den 26
Maj och dess derjemte afgifna, sedan.sista Plenidag
på bordet hvilande Betänkande af samma dato,
med tillhörande Bilagor, i anledning af Kongl.
Majas Nådiga proposition af den i:sta nästlidne
Mars, rörande Stats - Verkets tillstånd och behof,
uti hvad sorn rörer första, andra, sjette och åttonde
hufvud - titlarna i Riks - Staren, nu åter
föredrogos; blefvo desamma af Hedervärda Bonde-Ståndet
godkände, utom den del af utlåtandet
om första hufvud-titeln rörande Kronans behållna
Rente- hö och halm från Vestmanland, Södermanland,
Upsala och Stockholms Uän, hvaremot
anmärkningar blifvit gjorde; i anledning
hvaraf berörde utlåtande, i hvad det rörer bemälte
Rente-"persedlar, blifvit, jemte de gjorda
anmärkningarna, till Högloft. Stats - Utskottet återremitteradt;
hvarom vederbörande skulle på vanligt
sätt underrättas. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
S. D. r öredrogos åter följande Betänkanden och.
Memorial, som blifvit sista Plenidag på bordet
lagda j af;
Stats«
Den 3 Juni.
Stats-Utskottet.
Meddelte den 26 Maj.
3:0 I anledning af Herr Grefve M. F. Brahes
memorial, angående Bevillningen for Dannemora
Bergslags jerntillverkning.
2:0 Angående gjord framställning om gratification
åt Krono • Betjeningen på gränsen af Elfsborgs
och Bohus Län;
3:0 Öfver väckta frågan om inköp af Posthus
och Boställen for Postmästare.
4:0 Om en Pensions - Cassas inrättning för
Civilstaten.
5:0 Angående hegardt anslag till Reparation
å Calmare Domkyrka.
6:0 Rörande 66 R:d 32 sk. anslående till
arfvode för en sköterska vid Smedjegårds - häktets
sjukrum.
7:0 I anledning af Prosten. Doctor Fåhrei
Memorial, om utfodringen vid Kongl. Majts Hofstall,
samt upplåtande af Kungsgårdarne Ultuna
och Ryda till Hans Kongl. Höghet Kron - Prinsens
disposition, i och för utfodringen vid Dess
Hof - stall. ,'
8;o
i
44
Den 5 Junti
8;o Hörande Herr V. Elgenstjemas motion,'
om en minnesvård på Statens bekostnad öfver
framlidne Hof - Intendenten Sergel],
9:0 Angående Herr General - Directeuren
Hagströiners Memorial, om medel till befordran»
de af större sundhet i Städerna.
10:0 Om kostnaden till tryckning af en
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, jemte ett Lag.
Comitéens Betänkande.
11:0 I anledning af Herr Lectorn Arenanders
hemställan om förlag af allmänna medel
lill tryckning af Samlingar i Svenska Historien.
Af Banco-Utskottet
den 19 Maj.
1:0 I anledning af Prostarne Ekeroths och
Fornanders motion om ett Banco - Lån till återuppbyggande
af Calmare Stads Gymnasii- och
Skolehus.
2to Angående Herr P. G. Cedérschölds Memorial,
om några medel till stadga i myntvärdet
och minskande af penningebristen.
3;o Innefattande Utskottets hemställan,' om
icke äfven pä den korta tid, som annu återstår
af Oktrojen för Private Dtdägare i Riks • Discont
yer.
’
Den 3 Juni.
45
Verket, detta Verks utlänings-belopp får blifva
oberäknadt af hvad Götha Canal på dess anslag.
lia Lånebiträde begagnar.
Xrrg - Utskottet
den 9 Maj.
Rörande Riksdags - Fullmägtigen E. Pers-’
sons från Fernebo Härad af Carlstads Län motion,
om befrielse fran Lösen af Protocolls - Utdrag
öfver förlikta mål, samt öfver de till Härads-
Rätterna ingifna Bouppteckningar och arfskiften;
och
Den 17 Maj,
I anledning af Riksdagsmannen Johan Johans»
son från Kronobergs Län Memorial, om upphäfvande
af Kongl. Förordningen, den 87 April
1810, och förklaringen deröfver den 27 Juli
1811, angående gäldbunden fast egendoms försäljning*
Af
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Ut skottet
den 24 Maj:
1:0 Angående upphandlingar för Kongl. Maj:ts
och Kronans räkning
gro I anledning af gjordt förslag att Garnizons
- Regementerna måtte af vissa Districter,
Hära
-
46
Den 3 Juni.
Hamder eller Socknar få directe uppbära Lönings»
Spannmålen m. rn.
3:0 Anseende fördelningen af de SoldateRotarne
beviljade Vacaricer.
4:0 Rörande den af Riksdagsmannen Frost
Lars Andersson från Stora Kopparbergs Län väckta
fråga, om samlande af en fond till underhållande
af vintervägen emellan Elfvedalen öfver
Särna till Norriges Rå.
Och blefvo dessa Betänkanden till alla delar
af Hedervärda BondeStåndet bifallna; hvarom
de öfriga Respectiva Stånden skulle vördsamt
och vänligen underrättas. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
Uppläst hos Höglofl. Ridd. och ~Äd. d. 3 Juni,!
— — Hög vörd. Prest-Ståndet d. 15 —
— Vällofl. Borgare-Såndet d. 19 —
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. S —
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och Oeconomie - Utskotts
Be
-
Den 3 Juni.
47
Betänkande, angående allmänna
skogshushållningen i Riket, samt
väckt fråga om Skogs - Betjeningens
och fägeri - Statens indragning.
T ill Utskottets handläggning hafva följande Memorial
i detta ämne blifvit remitterade, nemi.
1:0 Af Högloft. Ridderskapet och Adeln,
Herr Majoren Friherre A. L Liljecrantz’s Memorial,
deruti, med åberopande af en allmänt öfverklagad
misshushållning ined skogarna i Riket,
och enär skogens afkastning utgör en stor del af
och en rik källa lill Sveriges Export - Varor,
yrkas, att nödiga mått och steg till förekommande
af en sådan misshushållning måtte vidtagas ,
samt behörig omtanka användas på de mindre
allmänna trädslagens förökande och' återplantering;
hvarförutan förnämligast påkallas en snar
förändring i afseende till de så kallade Sockneoch
Härads - Allmänningar, såsom uti deras närvarande
skick medförande föra eller ingen båt
S-'
V’
nåd för Landet samt endast tjenande att utan
ändamål borttaga ifrån Ernbets- och Tjenstemän
en fordom dyrbarare lid; och sedan flera missbruk
och olägenheter blifvit uti Memorialet uppräknade,
sorn skola vara oskiljaktiga ifrån sådana
allmänningar, det förslag uppgifves, att Häradsoch
Sockne - Allmänningar, så fort ske kan, äfrö
ätas
4JS
Den 3 Juni.
mätas och tilldelas hvarje SockenJ samt sedermera,
i proportioneradt förhållande, hvarje skoglöst
hemman, hvilket nu äger rätt till utsyning, såsom
dess tillhörige skog, hvarvid, som en sålunda
tilldelad skogslott ej på annat sätt kunde med
ägande rätt anses tillkomma Hemmanen, densamma
borde, emott ett motsatt pris, till sådana
skog'.-lösa Hemman försäljas; hörandes Jägeri-Betjeningen,
som, nied bästa vilja att fullgöra sia
nuvarande tjenstebefattning vid ofta nämnde skogar,
ingen ting skulle kunna uträtta, användaa
till bevakning af vigtigare skogsparker, och intill
dess njuta sina närvarande vilkor, som då
borde ökas.
2:0 Memorial af Herr Stallmästaren Mauritz
Westfelt, hvaruti, jemte framställning af Skogshushållningens
närvarande tillstånd och den våda,
sorn vid en tilltagande öskogsbrist ansåges hota
ej mindre en stor del af Statens vigtigaste näringsgrenar,
ä, dess Oeconomiska bestånd, ibland
orsakerna till en sådan skogsbrist uppgifves dels
på otjenliga ställen idkad svedning eller annaa
misshushållning af dylik beskaffenhet, dels en
för vida utsträckt timmerhandel på utländska orter,
föranledd af en lockande, ehuru, obetydlig
vinst, men ej förenad med nödig omtanka för
Skogarnes framtida bestånd, i anledning hvaraf,
och då nu gällande, Författningar angående skogshushållningen
i Riket, enligt Herr Stallmästarens
tanka, ej till alla delar äro lämpade efter olika
orters Climat och jordmånens skiljaktiga beskaffenhet,
hemställes, det kunnige och for saken
nili
-
Dm 3 Juni.
49
nitiske man inom hvarje Län måtte få sig uppdrapet
att noga undersöka skngarnes närvarande
tillstånd, samt den inom provinserna nu rådarrde
hushållning, och derefter till Kongl. Majus
Mådis-a sa nelion föreslå de förändringar uti redan
utkomna Författningar, hvilka kunna finnas nödige
och sakrast bidraga till en bättre skogshushållning
samt skngarnes framtida bestånd; om
verkställigheten hvaraf Kongl. Majus Befallningshafvande,
hvar inom sitt Län, borde draga försorg,
äfvensom att, i sammanhang härmed, någon
inskränkning mätte vidtagas for utskeppning
al: trädvaror och skogsprodueter.
3:0 AfVällofl. Borgare - Ståndet, Herr Borgmästaren
E. G. Holms Memorial, innehållande
yrkande, att förbuden mot dispositionen af Ekeskogen
å Krono- och Kronoskatte hemman, samt
emot svedjande å sandmo och stenbunden mark
mätte up.phäfvas; till skäl hvarföre åberopas dels
den skada, som Ekeskogen förorsakar åker och
äng, i anledning hvaraf äfven fällning af sådana
Ekar väl blifvit tillåten, men endast efter
förutgången utsyning, som skall medföra kostnad,
besvär och tidsutdrägt, dels hvad förbudet emot
svedning å sandjord och stenbunden mark vidkommer,
att i vissa Landsorter ingen annan jord
är att tillgå, samt att tjenlig eller skadlig jordmån
till svedjande, enligt Herr Borgmästarens
förmenande, ej får urskiljas af kunnige oely patriotiske
män, utan ovillkorligen af Krono- och
Jägeri - Betjente, som på de flesta ställen ej skola.
4ule B. N-o 7, 8«
50
Den 3 Junti
la förstå Landthushållningen; i anledning hvaraf,
och på flera anförda skäl, hernställes, att Krono-
och Jägeri - Betjeningen rnåtte helt och hållet
skiljas ifrån befattningen med andra skogar än
JCronoskogarne, öfver hvilka Kongl. Maj:t efter
Nådigt godtfinnande förordnar, samt den öfriga
skogs-vården uppdragas åt Sockne- Hushålls-Comitéer,
som i alla orter borde organiseras på sådant
sätt, att, utom Possessionater, en eller flere
bönder i hvarje Sexmans - Rote jemväl utvaldes.
4:0 Af Hedervärda Bonde Ståndet, Bancopullmägtigen
Anders Danielssons från Elfsborgs
Xän Memorial, hvarmed Riksdagsmännen Olof
Håkansson, Anders Earsson samt Nils Persson
från Christianstads Län sig förenat, och deruii
anhålles, att, sedan Kongl. Majrt i Nåder täckts
lemna bifall till Riksens Höglofl. Ständers vid
X809 års Riksdag framställda underdåniga önskningar
i afseende på hushållningen med Rikets
Allmänna skogar, samt Kongl. Majus Befallnings-,
hafvande sedermera blifvit ålagde alt, genom Deputerade,
öfver detta ämne höra Länens innevånare,
på det, efter föregångne utlåtanden , så
väl af bemälte Kongl. Majus Befallningshafvande,
som Kongl. Kammar - Collegiutn och OfverHof
- Jägmästare - Embetet, upplysningar måtte
kunna anskaffas, och medelst ämnets slutliga bearbetande
af en dertill förordnad särskildt Comité,
förslag uppgöras, antingen till en fullständig,
allmänt gällande skogsordning, eller flera
särskildta för olika orter i Riket, men sådana ut
låtan
-
Den 3 Juul.
låtanden ännu icke ifrån samteliga Länen skola
inkommit, hvarigenom den tillärnade Comitén ej
kunnat sättas i verkställighet; Rikets Högloft. Ständer
matte såsom en underdånig önskan hos Kongl.
Maj:t anmäla, att den påtänkta Comitéen genast
blifvit försatt i verksamhet, till bearbetande af
Stadgar för de Län, hvilkas Herrar Landshöfding
gar redan med de affordrade upplysningarna och
förslagen inkommit, under det de öfrige erhöllo
förnyade anmaningar att ofördröjligen den ålagda
skyldighet fullgöra; och borde, enligt Riksdagsmännens
tanka, till vinnande af eri allmänt
gällande Skogs - Ordning, på det sätt förfaras, alt
-en fullständig plan af betnälte Comité upprättades
för någon eller hågra Provinser, oell ett successiv
försök derefter anställdes, huruvida samma
plan på hvarje annan ifiågakommande Provins
användas, eller i annat fall, en särskildt
stadga, för ilen provins, på hvilken denna plati
befanns olämplig, antagas; hvarförutan Riksdagsmännen
yrkar, att Riksens Höglofl. Ständer jemväl
ville i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t i Nåder täckes bifalla Riksens Höglofl. Ständers
vid sista Riksdag, uti g:de punkten af deras
underdåniga Adresse, gjorda hemställan: att se
dan
en ny besigtning i de orter, hvarifrån
transport af Ekevirke med förmån kan ske, blifvit
verkställd, alla för Kronans räkning stämplade
Ekar å sådana hemmans ägor, iler åboen är jordägare,
må antingen för Kronans räkning fällas,
eller ock, iler de ej äro för dess behof erforderlige,
genom allmänna Auctioner, till Stats - Lassans
-
52
Den 3 Juni.
sans förmon, inom viss tid föryttras, efter hvars
förlopp alla Ekar borde Jordägaren under fri dispositions
- rätt tillhöra, dock att äldre författningar
om ekbarkens samlande må förnyas och
förbättras; hörandes äfven berörde besigtning
sträcka sig till Krono - Hemman och Boställen,
så att alla derå varande oduglige Ekar få af
åboerna fällas och begagnas.
5-o Memorial af Riksdagsmännen från Skaraborgs
Län Lars Carlsson, Anders Carlsson, Anders
Earsson och Nils Andersson, hvaruti Riksdagsfullmägtigen
Johannes Persson från Skaraborgs
Eän, saime!ige Pullmägtige från Orebro,
Carlstads, Uplands och Gefleborgs Eän samt
Bengt Andersson från Elfsborgs Län sig dessutom
förenat, uti hvilket Memorial, jemte ådagaläggande
af upphofvet till Lands-, Härads- och
Sockne - Alhnänningarne, de menliga följder för
den allmänna Skogs - hushållningen, sorn ifrån
dessa allmänningar skola härfhyit, samt de olika
skiften, hvilka- skogshushållningen, i synnerhet i
Skaraborgs Eän, från längre tider tillbaka undergått,
uppgifves såsom enda medlet att för framtiden
bibehålla någon skogstillgång, det Kronoskogarne
ofördröjligen måtte upplåtas till delning
på det sätt, att de samma, mot en billig afgift,
komrno under enskilldieä område, samt att SkogsBetjeningens
befattning dermed på samma gång
upphörde, hvarigenom en dubbel förmån förmodas
kunna vinnas, dels att skogarne, såsom enskildt
tillhörighet, skulle njuta en bättre och nog
gran
-
Den 3 Juni.
53
grannare värd, dels alt Staten, genom Indragning
af Skogs - Betjeningens Böner, erhöll en ökad
inkomst, sorn pä ett för densamma mera gagnande
sätt kunde användas.
6:0 Memorial af Riksdagsmannen Ander?
larsson från Elfsborgs Län, deruti hemställes,
att sådane Ekar, sorn ej kunna tjena Kongl. Majit
och Kronan lill nytta, och söm, genom sitt läge
skada åker och äng, eller lagga band på skattemannen
vid förbättringen af dess jordbruk, mätte,
sedan någon Amiralitets Officer vid Mechaniska
Staten fält sig uppdraget, att hvart femte
år genomresa de orter, der Ekar finnas , och
förrätta* utstämplingen af alia odugliga Ekar, öfverlemnas
till skatterrjannens fria , disposition ;
hvarigenom både den kostnad och tid sparades ,
sorn, till vinnande af en dylik förmår» , nu är
nödvändig; dock att härvid *let villkor borde fästas,
att skattemannen förpligtades att på dess
hemman plantera ett lika antal träd, sorn blifvit
ntstämplade, samt ålades alt deni sedermera sorgfälligt
vårda och underhålla; uti hvilket Memorial
Johannes Israelsson till alla delar instämt,
och hvarvid Anders Joachimsson från Östergöthland
gjort det mundteliga tillägg, att oaktadt alla
för Kronans behof duglige Ekar i hans Ort
blifvit stämplade, fick likväl ingen vrak-lik fällas
och begagnas, utan förut erhållen tillåtelse af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet, hvilket
Riksdagsmannen frodde ej kunna förenas med
billighet eller den fria dispositionsrätt hvar man
synes
54
Den 3 Juni.
synes böra aga ofver sin tillhörighet, och derföre
härutinnan yrkat rättelse.
y:o Memorial af Riksdagmännen Rars Rarsson
och Jonas Håkansson från Galmare Rän,
ined hvilka Riksdags-Fullmägtigen Anders Mattsson
från Bohuslän förenat sig i den hemställan,
att Jägeribefjeningen, såsom endast varande Staten
till tunga, måtte till en del indragas, samt
JGrono- och Krono-Skatte-Aboen äga frihet att
i likhet med frälsemannen disponera öfver det
till största delen odugliga Eke, sora nu kan finnas
öfrigt, eller, örn detta ej skulle tillåtas, att en
Qvartersman ifrån Amiralitetet i Garlcroha måtte
med biträde af Socknens Nämnd- eller Fjerdingsman
och Skallfogde, förrätta dylika utstämplingar,
hvarigenom Allmänheten befriades ifrån det
dryga arfvode, sorn man måste till Jägeri-Betjeningen
för dess möda erlägga.
8:0 Memorial af Riksdagmannen Jon Andersson
från, Östergöthland, innehållande det yrkande,
att Frälse- Skatte Hemman, i likhet med
hvad Krono- Skatte - Hemman, genom Kongl.
Skogs - Ordningen den 1 Augusti 1805, blifvit
förunnadt, äfvenledes måtte få beräkna sig till
godo deri uti samma Förordning utstakade belöning
för vården af Ekeskogen, samt den KronoHemmanen
tillkommande stubbelön, som ock åtnjuta
samma rättigheter, sorn sistnämnde Hemman
till utsyning och disposition af odugliga Ekar,
och detta desto hellre, som en sådan olikhet
i förmåner emellan dessa båda slags Hemman,
enligt
Den 3 Juni.
55
enligt Riksdagsmännens förmenande, är stridan-?
de emot billighet och rättvisa, samt dessutom ofta
skall hända, att oduglige och grenigé Ekar,
oaktadt begärd utsyning, få qvarstå på Hemmanets
åker- och ängsmark, till stort hinder för jordbrukets
tillväxt och förkofran.
9:0 Memorial af Riksdagsmannen Petter Jernström
fran Westerås Län, uti hvilket hemställes, att
en kraftigare åtgärd borde vidtagas vid hushållningen
med Boställs-skogarne, sorn genom icke
nog bestämda föreskrifter skola blifvit vanvårdade,
isynnerhet med Kyrkoherde - Boställen, och i
anledning hvaraf yrkas, att vården af Kyrkoherde
Boställens skogar måtte ställas under Församlingames
speciella tillsyn, samt att Klockare,
efter sorn eljest vanligt äf, kunde få hämta nödig
vedbrand till sitt eget behof å Prest-Bohlets
skog, då ymnig skogstillgång på densamma finnes;
uti hvilket yttrande Riksdagsmännen Johan
Magnus Wessing och Olof Olsson från Wester-'
ås Län instämt, med tillägg af den förstnämnde, att
äfven Capellans-Bohls skogar borde ställas under
Församlingarnes tillsyn, och af den sednare, att
Capellaner, då de antingen inga Boställen äga,
eller dervid ingen skogstillgång finnes, måtte
äga rätt att å Kyrkoherde-Boställens skogar erhålla
nödig ved och gärdsle.
Vid granskning af alla dessa Memorial, har
Utskottet funnit dem innefatta dels ett och samina
ämne, dels frågor, sorn med hvarandra agde
en
56
Den 3 Juni«
en nara gemenskap, och derföre ansett lämpligt
att deröfver ett gemensamt Utlåtande afgifva.
Sedan Utskottet vid Målets pröfning inhäm.
tat, ej mindre hvad nu gällande Förodningar,
rörande den Allmänna Skogshushållningen, stadga,
utan äfven hvad Oeconomie Utskottet under
näst förflutna B iksdagar i detta ämne vidgjort, samt
derunder äfvenledes kommit till Utskottets kännedom,
att Biksens Hoglofl. Ständer, vid 1809
1810 årens Biksdag, uppå tillstyrkan afOecooorrtie
Utskottet, hos Kongl. Maja i underdånighet
hemställt, att Kongl. Majit, i anseende till
de särskildta omständigheter, som i afseende på
Pikets Provinsers olika Unea! och derifrån härflytande
skiljaktighet i skogshushållningen kunde
vara att iakttaga, i Nåder tacktes anbefalla samteliga
dess Befallningshafvande, att genom Deputerade
häröfver infordra Innevånames i Dänen
yttrande; hvarefter en Comité borde förordnas,
hvilken det skulle åligga at/ alla dessa Utlåtanden
granska, samt föreslå de ändringar och förbättringar,
som vid nuvarande Författningar, rörande
Allmänna Skogshushållningen, kunde vara att iakttaga;
till hvilken underdåniga hemställan Kongl.
Majit i Nåder täckts lemna bifall, och derefter,
genom Nådigt Bref af den 14 Maj 1810, ålaggt
Dess och Rikets Kammar- och Bergsg Coll eg i er
samt Förvaltningen af Sjöärende! tia; att ofvanberörde
upplysningar och utlåtanden infordra; men
hvaröfver hvarken nämnde Kongl. Collegier elier
Kongl. Förvaltningen ännu med svar inkommit;
så har Utskottet nu ansett sig i detta afseende
-
Den 3 Juni.
57
ende, ej kunna Vidtaga någon annan åtgärd, än
att vördsamt tillstyrka, det Riksens Högloft. Staneler
hos Kongl. Maja framställde den underdåniga
önskan, att Kongl- Maja på det ofvannämnda
tillärnade Comité kunde komma i verksamhet,
i Nåder täcktes vidtaga de påskyndande anstalter,
som enligt Kongl. Majus Eget visa godtfinnande
kunna vara af nöden, och, enär en sådan blifvande
Comité, efter erhållna nödiga upplysningar,
onekligen bäst bör komma i tillfälle att upptäcka
de b;ister, sorn i närvarande Allmanna Skogshushållning
kunde vara att anmärka, samt att
deruti föreslå nödiga förbättringar, har Utskottet
ej trott sig böra ingå i någon hufvudsaklig pröfning
af nu gällande Skogs-Ordning', och ej heljer,
genom några bestämda föreskrifter, velat
lägga band på den frihet, som bör tillhöra Coniitéens
framtida åtgärder; men likväl ansett sig
åligga att nu meddela sina tankar öfver de frågor,
sorn de remitterade Memorialen innehålla.
Hvad således beträffar de deruti gjorda yrkanden
:
1:0 Att afmätning och delning af Socken-och
Härads-Allmänningar måtte tillåtas, samt desamma
sedermera ställas under ägarens enskiidta vard,
så får Utskottet, hvad de förra angår, lemna deri
upplysning, att uti 8 § af Kongl. Majus Nådiga
Förordning af den 1 Augusti 1805 om Skogarne
1 Riket uttryckligen stadgas, att slika Allmän
-
58
Den 3 Juni.'
männigar obehindradt måga lagligen fördelas
Sockneboarne emellan, enär derom hos Kongl.
Majas Befallningshafvande ansökning göres, samt
att intill dess sadane Allmänningar blifvit skiftade,
tillkommer Socknens Inbyggare att om vården
deröfver besörja; hvad åter Härads - All männingarne
vidkommer, så finner Utskottet, att den.
föreslaglie delningen deraf väl å ena sidan skulle
kunna medföra åtskilliga förmåner, men att, iden
andra dessa fördelar ej skulle uppväga de olägenheter,
som dermed äro förknippade , dels i anseende
till de delägande Hemman, hvilka ofta äro på
fleta mils afstånd derifrån belägna, samt a Härads-
AlImänningen ägt sin enda skogs - tillgång,
och hvaraf förlusten ej igenom en ringa penninge-ersättning
kunde godtgöras; dels i anseende till
den misshushållning med skogen, sorn efter upphörande
af nödig tillsyn, hos somliga Jordägare
vore att befara, hvilka möjligen kunde mera
följa vinningslystnadens råd, än de föreskrifter,
som , grundade på erinringen af den skogsbrist,
hvilken åtskillige orter redan vidkännas, och
hvarmed efterkommande ännu mera hotas, fordra
en verksam omtanka, ej mindre vid vården af
den skog ännu är öfrig, än vid medlen att befordra
dess återväxt, i anledning hvaraf Utskottet
anser tjenligast, att författningarnes föreskrift i
denna del må förblifva orubbad.
2:0 Att nitiske och kunnige Män måtte fa
sig uppdraget att undersöka Skogarnes närvarande
tillstånd i Provinserna och föreslå förändringar
i redan utkomna författningar; så anser Ut
skot
-
Den 3 Juni.
59
skottet sådana åtgärder genom den af Risens Högloft.
Ständer föreslagna och af Kongl. Majit bifallna
Comité, om hvars snara organisering Utskottet
förut yttrat sina önskningar, redan i detta
afseende vara vidtagne, sorn fullkomligt böra
uppfylla det patriotiska ändamålet, hvilket Memorialets
författare åsyfta.
5:o Att inskränkning vid utskeppningen af
Trädvaror och Skogs-producter måtte vidtagas, så,
enär dessa onekligen kunna räknas ibland Sveriges
förnämsta Export-varor, har Utskottet härvid
endast trott sig böra göra den anmärkning,
att all ung och omogen skog borde till utförselförbjudas.
4:0 Att i likhet med hvad* uti flera af de
remitterade Memorialen blifvit hegardt, dels
att en fri disposition öfver Ekar å Krono- och
Krono - Skatte - Hemman, antingen, ovillkorligen,
eller med förbehåll af fö nitgången utsyning,
måtte beviljas; dels att Skogs- och Jägeri - Betjeningen
skiljes ifrån dess dervid hafde befattning,
samt att det nu antagna sättet vid Ekars utstämpling
matte förändras; sä, enär Kongl. Majit, i anledning
af Rikets Högloft. Ständers vid nästlidItiksdag
gjorde hemställanrörande denna fråga,
genom Nådigt Bref till Hess och Rikets KamraarCollegium
af den inte Januari sistlidne år, förklarat,
att vid föreskrifterna rörande Ekskogen
uti 1805 års Kongl. Skogs-Or;h:ing bör förblifva,
linner Utskottet desto mindre för sig tillständigt
att
6o
Den 3 Juni,
att' nu häruti tillstyrka någon ändring, som en- '
dast en korrt tid förflutit, sedan Kongl. Maj:t
häröfver meddelade sin Nådiga vilja, och sådane
omständigheter säkerligen sedermera ej kunnat sig
förete, sein skulle forma verka ändring i Kongl.
Maj:ts på visa grunder fattade Nådiga Beslut,
Hvad åter angar Skogs-Betjeningens, skiljande från
Ekskogens vård, anser Utskottet, vid betraktande
af Ekevirkets synnerliga vigt för Örlogs-Flottans
bestånd och Rikets till en stor del derpå grundade
försvar, a!t Skogs- och Jägeri-Betjeningens
upphörande befattning dermed skulle medföra de
vådligaste följder, då denna nu torde vara det
enda band, sorn hindrar enskildta intresset att, på
det Allmännas bekostnad, utvidga sina speculationer.
Dock ilar Utskottet vid frågan rörandeufstämplingen
af Ekar trott sig, i likhet med hvad
Riksdagsmannen Anders Earsson från Elfborgs
Eiin hemställt, böra tillstyrka den förändring,
att Kongl, .bevakningen af Sjöärenderna, i stället
för en Qvartersman, förordnade en tillförlitlig
Officer af Construeiions Staten, som endast hvart
Ife nite år besökte de orter, der Ekar finnas,
och derstädes i förening med riågon af Kongl.
Maj: ts Befallningshafvande utsedd pålitlig person
förrättade utstämplingen af alla sådana Ekar,
soth ej funnes tjenlige för Kongl. Majus och Kronans
behof, hvarigenom samma förmån, som vid
närvarande utstämpligsmethod, skulle kunna vinnas
och på samma gång flera kostnader och omvägar
undvikas.
5:°
Den 3 Juni.
5:0 Att Krono- och Jägeri-Betjeningens antal
1 allmänhet måtte förminskas, hvarvid Utskottet,
med åberopande af redan anförda grunder,
och enär Utskottet ansett sig ej kunna tillstyrka bifall
till den yrkade delningen af Allmänningar
och Kronoskogar hvilka i sådant fall ej kunna lemnäs
utan den nödiga våld och tillsyn, som författ,-  ningarne stadga, endast trott sig böra hemställa,
att Kongl. Majits Befallningshafvande, efter noga
undersökning af sådana Skogs - Uppsyning® och
Jägeri-Beställningar, som utan skada för Skogarnes
vårdande kunde indragas , vid blifvande vacancer,
i underdånighet anmälte ett sådant förhållande
hos Kongl. Maj:t , som då lärer i Nåder
vidtaga de anstalter, som till vinnande af
det åsyftade ändamålet kunna finnas lämplige.
6:0 Att den Stubbelön, som enligt lfiosårs
Skogs-Ordning tillkommer Krono- Skatte-Hemntanen,
äfven måtte Frälse- Skatte - Hemmanet
beviljas; anser Utskottet sig ej berättigadt
att föreslå någon rubbning i de lagliga rättigheter,
söm Rente-ägaren uti Regeringsformens tittryckliga
stadgande äger förvarade.
7:0 Att förbudet mot svedjande å sandmo
och stenbunden mark måtte upphäfvas, samt
Krono - och Jägeri - Betjeningen skiljas ifrån
dess befattning vid utsyningen af tjenlig jordmån
för svedning® anställande; så förmodar Utskottet,
att skadligheten af Svedjande å så beskaffad
mark är af erfarenheten allt för mycket ådagalagd,
Ga
Den 3 Juni.
lagd, för att här närmare behöfva framställas;
och enär enda förmonen häraf ofta är endast ett
ars ering, hvilken erhålles på bekostnad af en
utblottad och i långliga tider ofruktbar mark,
som ögonskenligen bevittnar skadligheten af ett
sådant förfarande, tror Utskottet sig äga full anledning
att härtill afstyrka bifall, Hvad den sednare
omständigheten vidkommer; får Utskottet endast
tillkännagifva, att ofvannämnde utsyningar
ej, på sätt Herr Korgmästaren Holm förment,
ovillkorligen verkställas af Krono- och JägeriBetjeningen,
men deremot, enligt 55 §. uti
1805 års Skogs-Ordning, förättas af tvänne pålitlige
män, sorn Krono JHemmans-ägare i sådant
afseende sjelf utser.
8:0 Att Kyrkoherde- och Capellans - Boställens
skogar måtte ställas under Församlingarnes
speciela tillsyn, samt att Capellans - Gårdar, som
sakna skogstillgång, böra, äfven sa väl som Klockare-Boställen,
äga rättighet till nödig vedbrand
å Kyrkoherde - Boställenas skogar; så enär i a5 §;
af ofta nämnde Kongl. Skogsordning är vordet
stadgadt, att i händelse med Prestgårds - skogen
misshushållas, äfvenledes församlingens invånare
äga att sådant missbruk åtala, äfvensom det åligger
Biskopen och Härads - Prosten att vid
visitationer derom efterfråga, synes både Församlingens
rätt till nödig tillsyn å sådana skogar vara
bevarad, äfvensom tjenlige föreskrifter till deras
vård och bibehållande stadgade. Vidkomrnande-~
den yrkade rättigheten för Cape Haner och Klockare
-
Den 3 Junit
63
kare lill Kyrkoherde - Boställenas skog, bör en sadan
förman, enligt Utskottets tanka, sa mycket
mindre tillstyrkas, som hvarje Kyrkoherde Bohl,
äfvensom andra Boställen, fått skogen sig tilldelad
efter den måttstock, som Boställets enskildta
behof utstakat, men ej för att dela den med andrå,
genom hvilken delning en sådan skog slut.
ligen skulle så medtagas, att Kyrkoherde - Bostället
omsider saknade all egen skogstillgåug.
Under granskningen af de frågor, sorn Utskottet
här ofvan besvarat, har Utskottet i öfrigt
fästat sin uppmärksamhet vid åtskilliga omständigheter,
som, ehuru af mindre vigt och betydenhet,
Utskottet likväl ansett sig ej böra undandraga
Riksens Högloft. Ständers närmare pröfning
och bedörnmande; Och får Utskottet i anledning
häraf, anmärka, att det ansvar, sorn enligt 55 § -  af 1805 års Kongl. Skogs - Ordning tillkommer
synemännen för utsyning af stenbunden och otjenlig
grund till svedjande, ej tyckes vara afpassadt
efter de skadliga följder, som genom ett
sådant svedjande måste uppkomma, hvarföre Utskottet
anser att detsamma borde förökas, hvarförutan
Utskottet på samma grunder föreslår, att de böter,
sorn i 38 och 6? §§. af nyssberörde Kongl. Skogsordning
äro stadgade emot unga Ekars upptagande
med roten och användande till slagor, samt
för oloflig huggning af skog i allmänhet, måtte
förhöjas; äfvensom att det L 4 §• föreskrifna afstånd
emellan de stämplar, som vid utstämplingar
sättas på roten och på stammen, kunde förminskas
till fem qvarter5 hvarigenom tillräckligt
hug.
64
Den 3 Juni,
liuggrum synes vara lemnadt, och tillika en icke
obetydlig skogsbesparing skulle vinnas; hvilket
dock allt, jemte frenne Ledamöters särskildta
meningar, till Riksens Höglofl. Ständers eget ompröfvande
vördsammeligen öfverlemnas. Stockholm
den 24 Maj 1815.
På Höglofl. Ridderskapets På Högvordiga Prestoch
Adelns Ledamö- Ståndets Ledamöters
ters vägnar vägnar
A. Lantinghausen. Bryn. Hesselgren.
På Vällofliga Borgare- På Hedervärda Bonde'
Ätandets Ledamöters Ståndets Ledamöters
Utdrag af Protocollet, hållet i Rik,
sens Höglofl. Ständers Allmänna Besvärs
- och Oeconomie - Utskotts
Plenum, den 24 Maj 1S15.
S. D. retogs till pröfning och afgörande det
*f Utskottets 3:dje Beredning föreslagna, och den
18 dennes på bordet lagda Betänkande, angående
vagnar
And. Fredin.
vägnar
Nils Mänsson.
M. M. Rosbeck.
allmän.
Den 3 Junii
allrrtänrla skogshushållningen, och den inom åtskilliga
af Riks - Stånden -väckta fråga om JägeriStateris-
indragning.
Herr Prosten Doctor Hesselgren hegärde
ordet, oell uppläste ett så lydande skriftligt anförande:
Höglofl.
Utskottet har i sitt Betänkande
afstyrkt Härads - AUmänningarnes delning; men
efter ali min öfvertygelse och den erfarenhet
jag kunnat förvärfva, bjuder tvärtom just
sjelfva ändamålet, skogshushållningen, att eK delning
af dem och en förvandling af deras dispositionssätt
på det högsta tillstyrkes. Ingalunda är
min mening, att påföra högre eller lägre Embetsoch
Tjenstemän, sorn med dessa allmänningar haft
eller hafva befattning, någon skuld eller vållande
till den ofördelaktiga belägenhet, hvari Härads
- Allmänningarne, så marga jag känner och.
hort af kännare omtalas, för närvarande befinna
sig. Sådant ämne vore i alla fall icke detta ställets.
Men äfven med den basta vilja kunna dessa
aldrig tillräckligen verka till ändamålet. Om
allmänning tillhörer skoglös bygd, och andra
behöfva ej komma i fråga — så skall nödvändigt
dess skog, ehvad Allmänningen är satt under
förbud eller ej, tillgripas att fylla aiias alla behof.
Inga skogsvaktare kunna inom sina, alltid vidlyftiga
trakter förhindra detta annorlunda, än helt
tillfälligtvis och i smått, hvaraf Rättegångar och
husliga lidanden uppstå, men alldeles utan följd
af andras eller ens de anklagades' afskräekande
från
4:de B. N:o 9, lO.j
Den % Juni.
från vidare försök. Anledningen är nöden , eller
också, der I;ocalen gynnar, den lika magtige
vinningslystnaden, emedan grunden till detta trotsiga,
föraktande tänkesätt är den ofiåntagliga öfvertygelsen
hos menigheten, att allmänningen är
deras egendom, hvilken ock vinner styrka derigenom,
bland annat, att Häradsboerne ensamt få
bestå den dryga kostnaden med dess afrnätande.
Imedlertid innebär detta en moralisk vanart, som
öfvergår hos många till lättsinnighet for andra
förbudsbrott. Ojn hinder möta för natthämtningen
från allmänningen, så står den privates skog
till hands. Mari hemkommer aldrig utan lass.
Détta vöre nästan obehörigt. Allmänna rösten
berömmer högt och öfveiijudt den högsta djerfheterr
och öfvermodet, hvaraf många blodiga eXempel
inom allmännings - område tiinat.
Detta är det moraliska af saken. Man kunde
tillägga, att det är hardt att tvinga folk att
svälta, för det de äro ärlige, och Nb. göra sin
tjenst. JLönerne, från och med Ofver - Jägmästarens,
äro ganska otillräcklige, och mödan och
sträfvandet måste vara nog hindrande ifrån andra
befattningar, ty målet flyr ideligen undan.
Skogs - Betjeningens antal och Donér kunna
ökas; men först böra dessa frågor afgöras. Hvad
är Allmänhetens båtnad , i anseende till sitt skogsbeiiofp
Hvad är i denna sak Kronans och Rikets?
-
Hvad
Den 3 Juni
-
& 7
'Hvad den förra angår, föresläller jag mig
förhållandet så: då allmänning, betraktad i anseende
till dess omfång och naturliga växtlighet,
är, jag souponnerar det, netto tillräcklig för ortens
behof, så ankommer visserligen på dess behandlingssätt,
huruvida denna tillräcklighet också
verkligen äger rum. Det lärer vara nu mera
en obestridd sanning, att skogs-trakt, sorn redan
är gallrad och gles, icke bör genom vidare
gallring anlitas, men att enda rätta sättet med
den är, alt alldeles afrödja årligen en trakt af
den i beräknad proportion och ordning, så, att
innan man till samma återkommer, den är åter
fullväxt. Denna enda rätta method kan, under
nu varande disposition af allmånningarne, icke
Verkställas, utom flera hinder, till exempel otjenligheten
att alla i sina motsatta vistelseorter bindas
vid ett enda häintningsställe, repartitiorien
och redan emellan de otaliga pretendenterna
o- s. v., så motsäges verkligheten itedan deraf, att
det är alldeles omöjligt med Krono.vakt vårda den
öfriga Allmänningen under den tid, den bör sparas
och, enligt planen, öfverlemnas åt sin naturliga
förbättringsformåga. Under denna method, hillver
hvarje årligt hämtningsstyclce uti 8o:de året
lika otillräckligt, som det förut anlitade dåliga
stycket var. Om deremot Allmänningen delas
först i Sockne • Allmänning, hvarefter, utan långt
dröjsmål, en ytterligare delning i vissa Byars
eller gårdars samskiften för sig går, så blifva itinehafvarne,
nu mera inåttligen talrike Milne,
uti möjlighet och sjelfkändt interesse att gå i
för
-
68
Den 3 Juni.
författning om bade dess vårdande och det uthärdande
begagningssättet. Man stige icke, att förorättningar
och oredigheter ändå skola ske! Hvarv
jes egennytta, dä den ser en säker och varaktig
föda, hinder här gemensamheten. Jag kanner
beskaffenheten af vissa skogslotter, som ur Allmänningen
blifvit privates egendom, och den har,
med sin vaktarestuga inom sig, belt annat utseende
än omgifvelserna. Ömsesidiga nödvändigheten
och interesset skal! verka respecten äfven
35 o 1 agen emellan, och en förledelse bortgå, sorn.
gjort ondt äfven annorstädes, än blott åt skogen.
Men då jag välment och vördsammast föreslår
tillstyrkanctet; på underdånigt kraftigaste vis af
Härads-Allmännings delning, är dock ingalunda
min mening, att Häradsboerne skola usurpera, dessa
dyrbara Communioner, sitsom en dem gratis
tillfallande possession. — Nej, Allmänningen
skall, till allt slags dess ,nyttiga innanmäte och
skog, äng och odelbar åkermark, beskattas, och
skatten proportionsvis påföras Häradets hemman.
Ingert Häradsbo skall icke finna detta både billigt
och rättvist. Härmed synes mig ock vara
besvarad den andra frågan, om Kronans och Rikets
interesse i denna sak. Att en ny, visserligen
ganska betydlig inkomst skulle härigenom
tillfalla Stats - Cassan, utöfver inbesparingen af
den kostnad, Skogsbevakningen hittills medfört,
äfvensom xoootde tals hushåll af en hittills föga
gynnad dass, som i vårt lialfödsliga land så mödosamt
kunna ernå eh torfva ödejord, utan
att köpa den, skola finna utvägar till sin bergning,
Deri 3 juni'. 69
ning, tinder verksamheten, dels att bereda i förväg
eller vårda sina Principalers skogshyggen ,
hvilka sedermera, betydligen lättade till sin tyngd,
och å beqvämlig tid kunna afforslas, dels att af
maraser bereda betesfält, af hvilka slältåboerne
äro i den känbaraste saknad, eljer bearbeta småningom
till fruktbarhet den odelbara^ och då alltid
till barrskog föga dugliga marken, hvilka tillfällen
till Landsculture alla Allmänningar lära
ymnigt, ehuru i ganska strödda skiften, erbjuda ;
sådant allt vöre följderne af den nya ordningen.
Om jag skulle kunna vänta dessa ej obetydliga
andelar af våra Provinser en gång brägté till
hvad de böra vara uti skog, betesmark, åker och
äng, föreställer jag mig gången dertill ingen annan
än denna. Det är med ganska strödda folkplaceringar
och i smått, men med utställningen öfver
allt, och gemensamma rigtningen af dessa
små Colonier, hvarigenom en början för ändamålet,
till hindrens afhållande och till ömsesidig
rättvisa kan tänkas kraftig och verkande. Hvad
en allägsnare framtid sedan kan åtgöra, efter det,
pä detta sätt, det råaste af dessa trakters vildhet
blifvit undanarbetadt, och hvilken form de må
kunna få i Kameralt afseende, det öfyerlemnas
till denna tid, hvarförinnan äfven hvarjehanda
kan hafva föregått till ändring af gamla hemmanens
ut behof. Hvad jag tror mig med säkerhet
kunna påstå, är att den hittills någon gång öflige
och ensam tillåtlige methoden med mantals - ut~
stakningar å allmänningen åt den Häradsbo, som
härtill sig först anmäler och tjenlig plats kan
an vi
-
70
\F)en 3 Juni,
anvisa, icke gerna kan lyckas, åtmindstonc sä länge
de omgifvas af odlad allmänning. X fattigdom
borja de gemenligen, sin bana, och företaget
är för stort; i alla fall tillpripa de helst det,
sorn visar sig lättast, nemligen att nära sig med
öfriga allmänningen, hvartill ock desse äga yppersta
tillfället. Emedlertid förflyta frihetsåren ,
och de vanskötta hemmanen skola svårligen utgöra
utskylderna till Kronan.
Den öfvertygelse,*jag här vördsamligen framställt,
att Härads-Allmänningar böra delas, så
framt Statep och Eandet skall af dera kunna vinna
den nytta, de naturligen erbjuda, är enahanda
med den önskan, som jag, närvarande vid
skogs - ransakningar inom Upsala Ijän, hört af
Häradsboer enhälligt frambäras. Eocala olikheter
och särskildte omständigheter kunna, det jag
icke känner, till äfventyrs göra å något ställe
verkställigheten hinderlig, eller icke' åstundad;
men hvarest detta icke inträffar, hvarest Häradsboetne,
helst de, som på skogstillgång äro nödställde,
begära denna sin underdåniga Örtskan framburen
inför Konungen, att den då måtte vinna
nådigste bifall. Härtill vågar jag för min del
tro, ätt Höglofl. Utskottet skäligen kunnat tillstyrka.
Och anhåller jag, att detta mitt vördsamma
anförande måtte få åtfölja den till Respectiva
Riks • Stånden afgående Expeditionen.
Riksdagsmannen Nils Månsson uppläste likaledes
följande Dictauien:
Med
Den 3 Juni.
71
Med åberopande af hvad jag hos Beredningen i
förevarande fråga skriftligen anfört, får jag vidare
nu förklara, det jag icke kan instämma uti
pluralitetens af Högloft. Utskottet mening, att
Skogs- oell Jägeri - Betjeningens tillsyn öfver Ekeskogarna
är af högsta nödvändighet, samt att
dess befattnings upphäfvande skulle medföra de
mest vådliga följder, enär den vore det enda
band, sorn hindrade enskildta interesset att på
det Allmännas bekostnad utvidga sina speculationer.
Man rådfråge endast erfarenheten, och
man skall då icke kunna bestrida den sanningen,
att Skogs- oell Jägeri - Betjeningen snarare
gör skada, än nytta. Desse Tjenstemän äro
till en del intet, och till en del så knappt lönte,
att de omöjligen kunna lefva af sina tjenstår.
Hvarifrån skola de då hämta tillgångar (ill sitt
underhåll? Månne icke från tillåtelsen för sjelfva
ägarne af ekeskogen, eller främmande, att deraf
få draga en oloflig fördel? Ar det väl troligt,
att någon hemmansägare skulle vanvårda sin eke-
eller bökeskog, för det Jägeri - Betjeningen
derå ej hade någon uppsigt', eller kunde han deruti
hafva något interesse? Förefaller det icke mera
troligt och besannar icke erfarenheten, att
man med mera omsorg sköter den egendom, sorn.
man sjelf äger, än den, hvaröfver andra hafva
dispositionsrätt? Vårdas till exempel ett hemman
eller Boställe, som hafves under arrende, lika
Väl, som det man sjelf äger? Funderar man intet
hufvudsakligast på, att under arrendetiden draga
ali möjlig förmån af arrendet, och är det tro
-
ligU
72
Den 3 Juni.
ligt, att Jägeri - Betjeningen, som merändels bestar
af afskedade krigsmän och fattiga personer,
skola mera se på Skogarnes förkofran, än uppfyllandet
af sina egna behof? Jag tror det ingalunda;
och så länge det icke med något skäl kan
motsägas, hvad eifarenheten lärt mig, att hvarje
omtänksam jordägare vårdar sin skog sjelf bäst,
och för misshushållare» åter, genom Jägeri - Betjeningens
tillvarelse, endast beredes hans ytterligare
undergång, derigenom, att han skäll muta
sig till ..rättighet att förstora sin skog, eller derföre
blifva lagligen tilltalad, så länge ,kan jag alIdrig
medgifva, att Jägeri - Betje.niogens tillsyn
hör sträcka sig längre, än till Kronans eller Allmännings
- Skogarne, samt ej hafva någon enskildt
vårdare. Visserligen funno Riksens Höglofl.
Ständer detta, vid 1812 års Riksdag, och
denna tanka har äfven blifvit befästad genom
Kongl. Maj:ts, till ^Landshöfdingen i Malmö -Län
år 1812, i afseende på skogsplanteringens befordran
derstädes, aflåtna Nådiga Bref, hvarigenom
Kongl. Maj:t i Nåder gillat Innevånarnes i samma
Jhan förbehåll, att utan afseende på hvad
slags träd, deraf planteringarne komma att bestå,
skulle ägande rätten deraf tillkomma ägaren af
Jorden.
Häraf hämtar jag alltså ytterligare och ännu
mera gällande skäl för mitt yrkande, och anhåller,
att detta mitt anförande må till Riksens Hög
lofl.
Den 3 Juni, 73
loft Ständer åtfölja Betänkandet i ämnet.
Nils Mansson.
Ut Supra. Ex Protocollo
M. M. Rosbeck.
Utdrag af Protokollet, hullet uti Riksens
Högloft. Ständers Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotts Plenum
den i jfuni i8i$>
S. D. V.,. nu skedd justering af Protocollet för
den 24 sistlidne Maj, anmälte Riksdagsmannen
IN ils Persson från Christianstads Eän, att han, i
fråsan om allmänna Skogshushållningen samt Jägeri
- Betjeningen, vöre af olika mening med XTtskottets
pluralitet, och hade i sådant afseende
skriftligen författat sina tankar, dem han anhöll,
att få till denna dags Protocoll aflemna, för att
åtfölja Betänkandet till Riksens Högloft Ständer.
Härtill lemnade Utskottet bifall, hvadan Riksdagsmannen
uppläste följande:
Ödmjukt anförande!
Vid Högloft Oeconomie - Utskottets Betänkande,
angående den af Bonde - StåndeC i allmän;
-
74
Den 3 Juni.
mänhetsfi ofra yäckta begäran, om Jägeri. Betjeningens
afsk aflande, får jag allraödmjukast anföra
följande. Det synes mig underligt hvarföre
och igenom hvad skäl Höga Vederbörande synas
vilja befordra Jägeri - Statens bibehållande
vid sina på. Statens och det allmännas bekostnad
innehafda onyttiga sysslor; i flera tider har ju
allmogen klagat öfver det orättvisa behandlande
genom den till Jägeri - Betjeningen uppdragna så
kallade vård öfver Krono - Skatte-skogarna i Riket,
hvilken likväl alltid varit och med rätta kan
anses som en på det allmännas välfärd tärande
kräfta; ty erfarenheten har, ju längre ju mer,
upplyst, att ändamålet med denna Stat aldrig
vunnits, utan tvärtom tärt och ödt, i samma
man den skolat af tjensten lefva.
Hvar och en jordägare, som med denna Stat
har någon befattning, lärer ojäfvigt med mig kunna
vittsorda, att, örn jag vill ruinera min högskog,
kan sådant lätteligen ske, helst en Kronoskogvaktare,
som i allmänhet till uppsigt har ifrån
10 till 12 Socknar i sitt District, omöjli,
gen kan förekomma åverkan eller träffa åverkaren
på färska gerningen, men åter om han traffas,
är saken lätt på stället afdömd, endast den
da skarpsynte Jägaren får med åverkaren activitera
orri trädets värde, och dessutom hafva åverkans-böterna
i sin ficka; men åter är för den
slösande skogsägaren en annan uträkning, som
äfven aldrig slår fel: han söker en mera så kallad
laglig utväg till stämpling, kanske under
sken
jDen 3 Jani.
siren till Byggnirigsvirke. Den beordrade betjeningen
infinner sig utsatt dag på stället, densamma
att verkställa, men innan förrättningen företages,
skall en nöjaktig douceur stickas i deras
fickor, så vida det åsyftade ändamålet skall vinnas,
och ju krafiieare dessa mm fyllas, ju flera
och bättre träd blifva den dagen märkta med
Kronans stämpel. Jag ber öm utsagt, jag talar
här efter egen erfarenhet. Ty skogsägaren tänker,
efter jag ej har frihet hushålla med min E»
keskog, som jag vill. får jag nu, medan jag har
vederbörande på stället och min kostnad är gjord,
söka till få stämpladt något som duger; hvilket
tänkesätt aldrig uppstode hos en skogsägare, om
han ägde den oinskränkta frihet, honom med rätta
borde tillhöra, som Skatte - Bonde. Då hvar
och en hushålls- och skogsägare visst intet toge
denna så i det hela skadliga utväg, utan visst
hellre tillgrep och nyttjade den gamla och mest
aftynade Ekeskogen, men hvilken nu blir stående
och till intet annat lemnad, än förruttnelse.
Detta allt har Högstsalig Konung Gustaf III,
Glorvördigst i åminnelse, nogsamt funnit, hvarföre
den utväg togs, att befria allmogen från detta
hinder, och derföre gjort härmed ett ändtligt
slut genom Dess Nådiga förordning af år 1789-  Och för att göra denna författning beständigt fri
från försök af rubbning, densamma såsom en
Grundlag intagit och bekräftat i Förenings- och
Säkerhets - Acten af samma år.
Ehuru
Den 3 Juni'.
Ehuru nyssnämnde Act till vasendfelig del
ar upphäfven och förkastad, har jag likväl aldrig
förmodat, det Skatte-Allmogens fri- och rättigheter
derföre blifvit håfne, och man kan väl intet
våga tänka, att någon del af dessa Författningar
blifvit ändrade i 1793 års Förordning om Skogarna
i Riket, så mycket mindre, som samma
Förordning med klara ord undantager dess tillämpande
af någon stridighet deremot.
Men sedermera är val, efter livad jag kan
minnas, en Författning utgifven, med förbehåll af
säkerhet för .Kronans räkning och till bevarande
af Ekevirke för dess behof, visse personer blifvit
utsedde och från Amiralitets - Embetet i Carlscrona
förordnade, hvilka hade sig uppdraget att
efterse, med Kronans stämpel märka, och noga
uppteckna alla de växande och friska Ekar, sorn.
för Kronans. räkning då redan voro eller framdeles
kunde blifva tjenlige; men huru detta då eller
sedan den tiden blifvit verkstäldt, förmedelst
dessa träds bevakande och. tillsyn, förbigår jag
med stillatigande; jag vill äfven minnas, att sedan
detta för sig gått, skulle Skatte - Bonden fritt
disponera den öfriga för Kronans räkning odugliga
Ekeskogen efter eget behag.
Så visst det är både nyttigt och nödvändigtJ
att skogarne med all sorgfällighet vårdas, torde
en annan utväg dertill säkrare kunna vinnas; jag
vill endast nämna den anledning dertill, jag i
dessa sednare åren inhämtat, genom den af Kolt
un
-
t
Den 3 Juni.
77
rungens Höga Befallningshafvandes i Malmöhus
Län så kloka och Patriotiska inrättning till skog »mes
vård och förkofran vidtagne åtgärd, hvilken jag
i korthet vill namna.
iTvå, Tre eller flere dertill valde, kloke
och förståndige hemmansägare äro dertill i hvarje
Socken tillsatte och förordnade, att efter gifven
instruction noga tillse, det ingen åverkan sker å
den växande och friska skogen.
•2:0 Hålles allvarlig tillsyn, att planteringar
verkställas årligen till ett visst antal växande träd,
sorn, med ansvar, skola vårdas och fredas inom
stängsel, tills de uppnått den högd, att vara fria
från kreaturs skadande.
3:0 Desse så kallade Gode Män äro ålagde
till Konungens Höga Befallningshafvande med
berättelse inkomma, tvänne gånger om året, hvilken
noga skall upptaga, huru många träd hvar
och en hemmansägare det löpande året har planterat,
och att de till ändamålets vinnande behörigen
vårdas.
O
Denna kloka åtgärd har visat en långt större
nytta, än Jägeri - Betjeningens fleråriga så alldeles
svaga tillsyn. Jag vågar derföre till Höglo
(1. Utskottet, föreslå, om icke en sådan tillsyn
öfver skogarnes vård kunde vidtagas och sträcka
sig till så väl Krono,- som Skatte-Skogarna, medelst
uppsigt af kunnige män inom hvarje Soc
-
7«
Den 3 Juni.
ken, hvilken säkert skulle medföra den så allmänt
åsyftade verkliga nytta, och kunde således
den lön, Jägeri - Staten nu har, indragas och användas
till större nytta för allmänna Staten. Dessa
mina tankar anhåller jag måtte, jemte Utskottets
Betänkande, ödmjukt och vänligen få återremitteras.
Stockholm dea 29 Maj 1815.
Nils Persson
från Christianstads Län.
Ut Supra. Ex Protocollo
M. M. Rosbeck.
Uppläst hos Höglofl. Ridd. och Ad. d. 3 Juni.
— — Högvörd. Prest-Siåndet d. g —
—— — Vällofl. Borgare-Ståndet d. 18 —
— -- Hederv. Bonde-Ståndet d. 8 —
Vördsamt Memorial!
Riksens Höglofl.-Ständer hafva till Lag - Utskottet
remitterat Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
af den 19 nästilidne April, af innehåll, att Kongl.
Maj:t, sorn funnit förklaringen den 23 Mars 1807
meddela fullständig ledning, huru förfaras bör,
då den, som i brottmål vill sig hos Kongl. Maj:t
besvä
-
Den 3 Juni.
79
besvära ] sitter i häkte, har deremot erfarit, att
hvad angår brottmål, hvari den sakfällde eller
klagande parten ej är häktad, skiljaktighet sig
företer i hvad Kongl. Förordningen den 22 November
174g, Kongl- Brefvet den 6:te November
1765 och förenämnde Kongl, förklaring föreskrifver,
och att rättsökande således i sistnämnde
fall saknat nog tydlig underrättelse om deras åliggande;
i anledning hvaraf och till undanrödjande
af tvetydighet derutinnan samt i ändamål att
bereda Parters lagliga förmån och rättighet att få sin
underdåniga klagan af Kongl. Majit i Nåder prof.
vad, Kongl. Majit velat Pikets Ständer föreslå,
att intill dess allmänna Lagen, som nu är un.
der omarbetningy hinner utfärdas, ett nytt stadgande,
af följande lydelse, emedlertid kunde, med
upphäfvande af hvad äldre författningar i denna
del bjuda, till allmän efterrättelselse meddelas:
”Den som vill hos Kongl. Majit söka ändring
i något af Hof- eller Öfver - Rätt meddelt
"Utslag i Brottmål, som efter anslag är ulfärdadt,
ingifve i Kongl. Majtis Justinaa - JRevisions Expedition
sina underdåniga besvär, inom hälften af
den tid, som i 30 Gap. 9. §. Rättegångs - Balken
för tvisters fullföljande finnes utsatt. Har målet
varit Hof - Rättens pröfning understäldt, vare
lika tid till de underdåniga besvärens inlemnande,
ifrån den dag parter af Utslaget bevisligen
undfått del.
”Böter, ersättning för Rättegångskostnad och
hvad Hof- eller Öfver-Rätt derjemte ålagt den
iniss
-
8o
Den 3 Juni'.
missnöjde parten att gälda, skola nedsättas hos
Kongl Majes Befallningshafvande, Magistrat eller
Kronofogde i orten, samt bevis derom bifogas
de underdåniga besvären. Är den sakfällde
så fattig, att häri ej kan utgifva de medel Hofeller
Ofver - Batt honom ådömt, bör, jemte besvären,
företes intygande derom af Domstol eller
Domare, eller, om det ej ske kr i, af, vederbörande
Krono - Betjente eller Kyrkoherden i den
Församling, der den sakfällde bor och har sitt
hemvist. Jemväl åligger klaganden att ställa sig
till efterrättelse Kongl. Majis Kungörelse af den
l October 1812, em hvad som bör iakttagas vid
besvärsskrifters författande och inlemnande. Försummas
något ■ af hvad salunda är föreskrifvet,
skall den klagande anses hafva förlorat sin talan
och hans besvär ej komma under pröfning.
”1 afseende på brottmål, der den tilltalade
är häktad, förhålles enligt 29 och 30 punkterna
af Kongl. Förklaringen 'den 23 Mars 1807.
”Ehvad missnöje emot Hof- eller ÖfverKätts
Utslag i brottmål anmäles eller icke, bör
Utslaget alltid innehålla tydlig, noggrann och
fullständig underrättelse om allt hvad som parten
vid ändringssökandet hos Kongl. Maj:t har
att iakttaga.”
Utskottet* som dels funnit, att ofvan omförmälte
Författningars särskildta föreskrifter lemna
rum till tvekan, om hvad den, hvilken i brottmål
-
1
Den 3 Juni.
81
mål vill Hos Kongl. 'Maj:t i' underdånighet fora
Hagan, bor, för bevarande af sin ratt dertill, fullgöra
, dels ansett, att det stadgande, sorn Kongl.
Majts Nådiga Proposition innehåller, undanrödjer
all osäkerhet i .detta ämne, tillstyrker alltså ,
att detsamma såsom gällande Lag anrages; hvarvid
dock, ehuru Utskottet trott det höra vara
tydligt, att enär, Vid besvärs anförande hos Hofeller
Ofver - Rätten emot Under - Domstols Utslag
i brottmål, dén missnöjde parten uti allmänt förvar
nedsatt hvad derigenom i böter, ersättning
för Rättegångskostnad eller i öfrigt blifvit ådömdc,
denne, om han icke åtnöjes med det beslut iHofeller
Öfver - Rätten öfver nämnde besvär fattat,
Utan vidare deremot hos Kongl. Majit fullföljer
klagan, icke kan vara pligtig att nedsätta annat,
än hvad Hof- eller Ofverrätten, utöfver hvad
Under - Domstolen stadgat, honom till gäldande
ålagt, Utskottet likväl funnit sig aga anledning
föreslå, att, till Undvikande af möjlig irring uti
den föreskrift, sorn af Hof- eller Ofver-Rätten
meddelas, detta äfven må i stadgandet intagas, och
på denna grund andra perioden deraf erhålla sådan
lydelse:
^Röter, ersättning för Rättegångskostnad och
livad Hof- eller Öfver - Rätten derjemte ålaggt
den missnöjde parten att gälda, skola, der sådant
ej förut vid besvärs anförande derstädes emot
Under - Rättens Utslag skett, nedsattas hos Konungens
Befallningshafvande, Magistrat eller Kronofogde
i orten Scc. SCc.”
I öf
4:de
B. N:o il, ii.
Hen 3 Juni.
I öfrigt anser ock Utskottet nödigt, att e.
mahanda ordalag af Hof eller Öfver - Rätt bör
på alla ställen i stadgandet iakttagas.
Detta varder dock Riksens Ständer vördsam*
■understäldt. Stockholm den 27 Maj 1815.
På Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Ledamöters
vägnar
11. F. Strömfelt.
På Vallöf!. .BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar
F. G. Holm.
På Högvörd. PrestStåndets
Ledamöters
vägnar
Joh. Olof Wallin.
På Hederv. BondeStåndets
Ledamöter*
vägnar
Per Jernström.
A. J. Wahlstjerna.
Uppläst hos Höglofl- Ridd. och Ad. d. 3 Juni.
— — Högvörd. Prest-Ståndet d. 8
•“ — VälIofl. Borgare-Ståndet d. 15
— —- Hederv. Bonde-Ståndet d. 8
U,
Vördsamt Memorial!
•'ti ett till Borgare - Ståndet inlemnadt och till
Lag-Utskottets handläggning hänskutet Memorial
har
Den 3 Junit
83
har Grosshandlaren Tjärnberg väckt fråga om nödvändigheten
af ett sådant tillägg vid 14 Momentet
af Kongl. Förlags-Ordningen d. 34 Februari 1748,
att en Förläggare skall, för det förlag han gifver tillStåndspersoners
Jern- och andra Bruk, njuta säkerhet
och förlagsrätt, icke allenast uti inventarier
och effecter, utan äfven uti alla fordringar,
som, enligt Bruks Bok, utestå hos sådane personer,
hvilka i orh för Bruksrörelsen undfått för-'
skotter och deröfver hafva räkning vid Bruket;
och såsom grund för berörde förslag framställt sä
väl den förmån en Bruksägare, sorn icke förmår
att utan främmande biträde bedrifva sin rörelse,
deraf uppter, att han med lätthet kan erhålla
de till sådant ändamål nödiga förskott, hvilken
återvinnes, då tillräcklig säkerhet försträckningsgifvaren
beredeä, som ock att, enär det som a£
en förläggare i penningar eller varor till Bruksdriften
meddelas, till den betydligaste del måste
af Bruksägaren användas till förskott åt dem, sora
förse Bruket med Tackjern, Kol eller andra materialier,
dels åt de Bruksarbetare, som skola bereda
de effecter och inventarier, uti hvilka, då de äro
färdige, förlagsgifvaren äger förmånsrätt, den Balance,
hvaruti material-försäljare och arbetare vid Bruket
häfta, intill dess den genom beredde effecter
och inventarier till större eiler mindre del blifvit
godtgjord oeh försvunnit, borde icke annorlunda
kunna betraktas, än såsom utgörande äfven
en del af besagde effecter och inventarier, helst
de utan förskott icke möjligen kunnat tillkomma.'
Hvad
84
Dtn 3 Juni.
Hvad således blifvit anfördt har Utskottet tagit
i öfvervägande; och sorn den säkerhet, hvilken
uti FörlagsQrdningen är vorden en Förlag sg i fvare,
som låtit behörigen inteckna sitt ForlagsContract,
derigenom tillerkänd för de försträckningar
Bruksidkare erhållit, att han åigbr förmånsrätt
till betalning framför ‘andra Bruksidkarens
Borgenärer utur Brukets inventarier och effecter,
desto mera synes vara tillräcklig, sotn då desse uti
en jemn circulatiort småningom beredas och blifva
färdige, samt Förlägsgifvaren vid eifécternas försäljning
kan åtkomma betalning för hvad han i
förlag utlemna!, han ock alltid blifver i tillfälle
att ej vidare utsträcka beloppet af förlaget, än
så vidt lian finner de inventarier och effecter,
som vid bruket finnas i behåll, vara i värde deremot
svarande; hvartill ytterligare kommer den
svårighet, som uppstår, att bestämdt utreda hvad
af förskotterna tili Bruksarbetare bör anses vara
dem lemnadt endast till befordrande af inventariernes
och effecternas beredande, derom stridigheter
emellan Förlagsgifvaren och Bruksidkarens öfriga
Borgenärer oundvikligen skola uppstå; Alltså
finnér Utskottet ej skäl att tillstyrka en så beskaffad
utvidgning af Förlagsgifvarens förmånsrätt,
som i förrberörde måtto blifvit i fråga ställd.
Hvilket likväl, tillika med den härifrån skiljaktiga
mening, hvaruti Utskottets Ledamöter
stadnat, och hosföljande Protocolls-Utdrag utvisar,
tili Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
void
-
Den 3 Juni. 85
vördsamt öfverlemnas. Stockholm ilen 10 Mai
1815.'
På Höglofl, Ridderskapets
och Adelns Ledamöters
vägnar
II. F. Strömfelt,
På Yällofliga Borgare*
Ståndets Ledamöters
vägnar
JE, G. Holm,
På Högvördiga PrestStåndets
Ledamöters
vägnar
Joli! Olof Wallin.
På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters
vägnar
Per Jernström.
A, J, Wahlstjerna.
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Lag-Utskottet, vid Urtima Riksdagen
i Stockholm, den 18 Maj
1815•
S. D. G rosshandlaren Jan Lambergs till Välloil.
Borgare-Ståndet ingifna och den 12 i denna månad
på bordet lagda Memorial om vidsträcktare
för
-
86
Den 3 Juni.
förmånsrätt för förläggare, upplästes nu åter,hvarvid
Herr Borgmästaren Holm yttrade, att som förlag
vid Bruk icke allenast bestå uti inventarier och
effecter, utan äfven i förskott till arbetare, hvilka
skola frambringa dessa effecier, och den försträckning
som Bruksidkaren af Förläggaren erhåller,
sällan anvtindes endast till inköp af effecter,
utan ofta till hufvudsaklig del måste utgå
till förskott åt Bruksarbetare; så förmente Herr
Borgmästaren deraf uppstå den rättvisa följd, att
Förläggaren bör njuta säkerhet och förlagsrätt, äfven
uti alla fordringar, sorn enligt Bruksbok utestå
hos sådane personer, hvilka i och för Bruksrörelsen
undfått slika förskotter, hvaröfver räkning vid Bruket
föres; hvarföre Kerr Borgrnästaten tillstyrkte
ett sådant tillägg vid 14 mom. i Kongl. FörlagsOrdningen.
Häruti instämde Herr Borgmästaren Gezelius,
Herr Borgmästaren, Häradshöfdingen Barthelsson,
Herr Prosten Heffler samt Herr Kamxnar-Junkaren
och Protocolls-Secreteraren Bagerlreim;
men Utskottets öfrige Ledamöter funno,
på de skäl Betänkandet innehåller, sig ej äga
anledning tillstyrka bifall af hvad Grosshandlaren
Hamberg härutinnan föreslagit. Ut Supra.
Ex Protocollo
A J. Wahl stjerna.
Upp
-
Den 3 Juni.
87.
Uppläst hos Högloll. Ridd. och Ad. d. 3 Juni.
— — Högvörd. Prest-Ståndet d. S —
— — Vallofl. BorgareStåndet d. 15 —
— — Hederv. Bonde Ståndet d. 8 —
Vördsamt Memorial.
Af Grosshandlaren Lamberg är uti ett till Vällofl.
Borgare-Ståndet inlemnadt och derifrån till
Lag-Utskottet remitteradt Memorial andraget, att
det i 14 Mom. af Kongl. Ferlags-Ordningen dea
24 Februari 1748 innefattade Stadgande, det ea
Förläggare till Jern- och Messings - Bruk samt
Koppar-Hamrar, som vill njuta förlagsrätt, må
för sin säkerhet, om han så vill, låta Förlags-Afhandligen
uti Bergs-Collegio behörigen inteckna;
äfvensom att, om Bruksägaren kommer af sig och
hans egendom måste i mät gå, den ibland dem
som gifvit honom förlag, äger förmon, som sitt
förlag först inteckna låtit, skola olika blifvit tillämpade,
så att stundom förmånsrätt för ointecknade
Förlags-Contracter blifvit afslagen, och stundom
åter är vordet förklaradt, att då det berodde
på Förläggarens välbehag att låta inteckna
Contractet, medföra detsamma äfven intecknadt
laglig förmånsrätt, så framt ej strid yppades
med annan förläggare, som låtit sitt Contract
inteckna; af hvilken anledning och då allmänna
säkerheten fordrade, att alla sådana Contracter,
i kraft hvaraf företrädesrätt uppkomme
för
88
Den 3 Juni.
för en Långifvare framför Låntagarens öfriga
.Borgenärer, agde offentlighet och vore tillgänglige,
helst deri, sorn anlitades om försträckning,
mäste artses grunda sitt bifall dertill på
kännedomen om Lånsökandens större eller mindre
vederhäftighet, föreslås, att till förekommande
af den oreda och osäkerhet samt de möjliga,
' missbruk, som kunde inträffa, örn hos en gäldbunden
Bruksägare betydliga förlags - fordringar
skulle bevakas och utgå med förmånsrätt i kraft
af Contracter, otrt hvilkas tillkomst och beskaffenhet
ingen bestämd forraalité eller laglig actus
förvissade, en sådan rättelse uti Förlags-.Qrdningen
borde äga rum , i hvad den handlar om förlag
till Ståndspersoners Jernbruk och andra Bruk,
att den förläggare, som vill njuta förlagsrätt, bor*
de ovillkorligen låta sitt contract i Bergs Collegio
inteckna, då en sådan Inteckning skulle gälla
med förmånsrätt ifrån den dag ansökning derom
blifvit gjorda
Vid öfvervägande* af denna väckta, motion
har Utskottet ansett, att å ena sidan en fordringsägare
hvarken kan tvingas att för sin fordran.
förskaffa sig större säkerhet, än. han sjelf åstunda).
', eller åläggas att. lemna, till allmän kännedom
de öfveienskommelser om försträckning han
med en gäldenär ingått, samt att å den andra sidan
åter den tydning icke bör såsom laglig betraktas
, alt ti!lagga en förlagsgifvare någon företrädesrätt
till betalning för ett Förlags - Contract,
hvarmed lian icke, på sätt Förlags Ordningen fö
1'G*l
-
Deri. 3 Juni.
89
reskrifver, örfarit, helst ett sådant Contract borde
i berörde afseende bedömmas af lika egenskap
med de skuldebref, hvaruti gäldenären väl lemnat
långifvarén rättighet till inteckning i dess fasta
gods, men hvilken denne sednare sig icke
behörigen förskaffat; på hvilken grund Utskottet
finner sig icke äga anledning tillstyrka den förändring
uti omförmälte författning, som af Grosshandlaren
Gamberg blifvit sökt,
•Detta, jemte de skiljaktiga yttranden någre
af Utskottets Ledamöter uti ämnet afgifvit samt
uti bifogade Prqtocolls-Utdrag innefattas, varder
dock Riksens Högloft- Ständers granskning och
ompröfvande vördsamt understäldt. Stockholm d.
18 Maj 181 jj.
På Höglofl. Ridderskapets På Högvördiga Prestoch
Adelns Ledämö- Ståndets. Ledamöters
ters vägnar vägnar
På Vällofliga Borgare- På Hedervärda Bonde
-
H. F. Strömfelt, Joli. Olof Wallin.
Ståndets Ledamöters,
E. G. Holm<
vagnar
Ståndets Ledamöters
vägnar
Per Jernström.
A. J. Wahlstiernal
Ut
9°
Den 3 Juni.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Högloft.
Lag-Utskottet vid Urtima Riksdagen
i Stockholm den i8:de Maj
18 IS
-
S. D- öredrogs åter Grosshandlaren Jan lombergs
af Vällofl. Borgare - Ståndet hitremitterade,
den 12 i denna månad på Bordet lagda Memorial
om förlags-Contracters intecknande.
Efter Memorialets uppläsande yttrade Herr
Borgmästaren Holm, det han finner stadgandet i
14 Mom. af Kongl. Förlags-Ordningen icke vara
110g tydligt och bestämdt, för att förekomma tvister
emellan förläggare om förmånsrätt för intecknäde
och ointecknade förlager; hvarförutan andra oprioriterade
Borgenärer skulle tro sig äga anspråk på
betalningsrätt lika med dem som ej låtit sina.
förlag inteckna. Herr Borgmästaren, sora ansåg
all Lag höra vara tydlig och klar, trodde sig derföre
äga anledning tillstyrka en sådan förklaring
öfver förenämnde 14 moment: att förläggare bör
låta anteckna sitt förlags-Contract i Bergs-Collegio,
så vida han vill njuta bättre rätt till betalning
till andra oprioriterade fordringsägare.
Härmed förenade sig Herr Borgmästaren
Gezelius, Herr Borgmästaren, Häradshöfdingen
Barthelsson, Herr Prosten Leffler och Herr Kammar-Junkaren
Lagerheim.
Ut
-
jOen 3 Juni'.
Utskottets öfrige Ledamöter funno deremot;
på de skal Betänkandet upptager, sig icke äga anledning
tillstyrka den förändring uti omförmälte
Författning, som af Grosshandlaren Lamberg
blifvit sökt. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. J. Wahlstjerna:
[Uppläst hos Höglofl. Ridd. och Äd. d. 3 Juni
Högvörd. Prest-Ståndet d. 8 —
Vällofl. Borgare-Såndet d. 15 —
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. 8 —-
Vördsamt Memorial!
H„ s Höglofl. Ridderskapet och Adeln härj uti
inlemnadt och till Lag-Utskottet remitteradt Memorial,
Herr Jan Daniel von Engeström anmärkt
de svårigheter och kostnader, som derigenom
förorsakas dem, hvilka uti Rättegångsmål
vid Ofver-och Under-Domstolar, Collegier, Exeeutions
- Saten , Consistoriel- med flera Embetsverk,
antingen varda kallade att svara eller höras,
eller ock hafva egna angelägenheter att bevaka,
men på aflägse ort äro vistande, att dessa
icke är tillåtet med Posten di t sända de Skrifter,
Förklaringar och Handlingar, som de böra aflemna
;
92
Den 3 Juni.
na; på hvilken grund föreslås, att med ändring
af hvad derom nu finnes stadgadt, en sådan rättighet
måtte lemnäs i alla sådana fall, då målets
beskaffenhet ej oundvikligen fordrar antingen att
parten personligen tillstädes kommer, eller att
lian fullrnägtig för sig ställer; äfvensom att partens
fatalier icke må anses försuttne , enär han
gitter med behörig Postbetjents betyg styrka, att
Brefvet så tidigt från afsändningsörten afgått, att
det med en vanlig- fortgång af Posten bordt inom
rätt tid vara framkotnmet; i sammanhang hvarmed
tillika yrkas, att, vid infordrande af förklaringar,
så tillräckligt tidsutrymme må den svarande
partén lemnäs, som erfordras, mindre för
att kunna fullgöra hvad sorn blifvit ålagdt, an äfvert
för att fä handlingarna till behörig ort framskaffade,
och ära i öfrigt flera reglementariska
förordnanden föreslagna, hvilka vid förberörde
tillåtelses meddelande borde iakttagas,
Enär Lagern uti ib Cap, % §, RättegångsBalken
stadgar, att, då anförda besvär till vederdelomannens
Förklaring utställas, dag att svara bör
honom föreläggas, efter thy han när eller fjärran
stadd är, finner Utskottet derigenom redan vara
föreskrifvet hvad, i afseende å tillräcklig tids meddelande
åt dem, sorn blifvit ålagde att sig förklara,
i förberörde måtto är anmärkt, och anser
sig således endast behöfva fästa Uppmärksamhet
vid den ändring, sorn sökes uti de författningar,
hvilka förbjuda enskildte personer Och parter att
uti Besvärs- och Lagvadde mål samt andra Rätte
-
Den 3 Juni.
9 3
tegångsärender, med posten lill Öfver-Domstolarna
insända Skrifter, Inlagor och Handlingar.
Den fullkomliga visshet hvarje part bor å
Pataliedagen kunna erhålla, huruvida hans vederdeloman
inom föreskrifven tid till Öfver- Domstolen
behörigen ingifvit besvär eller fullföljt erlagdt
Vad emot Under-Éxecutors och UnderDomstols
tneddelte Utslag eller Dorn, äfvensom huruvida
denne sistnämnde fullgjort honom ålagd
förklarings-skyldighet, hvilken jemväl ofta kan vara
vid talans förlust förelagd, fordra oundgängligen ,
att den, som är satt till emottagande af de Skrifter
och handlingar, hvilka i berörde ändamål sko- ,
la till Öfver-Domstolen Inlemnas, får dem, innan
fatalietiden till-ända gatt, uti händer, för att uti
Dagböcker och Diarier, som till allmän säkerhet
föras, sådant anteckna. Att hvarken berörde visshet
städse skulle kunna vinnas, eller omförmälte
högst nödiga anteckning behörigen ske, om parter
blefve tillåtet att så beskaffade Handlingar med
Posten till Ofver-Domstolen insända, finnes nogsamt
deraf, att de ankommande Bref, som innehålla
berörde handlingar, möjligen kunna, genom
Domstolens upphörda Session eller medelst dröjsmål
med deras afhämtande från Post - Contoiret,
förblifva obrutne, intill dess fatalietiden lupit till
ända. Att åter i slika fall såsom gällande antaga
de bevis, sorn angående tiden af postens ankomst
kunna tjf vederbörande Post-Betjente meddelas,
skulle icke medföra tillräcklig säkerhet,
äfvensom ännu mindre berörde bevis kunna lem*
, nät
94
Den 3 Juni.
nas vitsord, enär fråga uppstår, att genom tillfälliga
lunder posten i dess vanligen påräknade fortgång
blifvit uppehållen. I följe häraf, oell
då i öfrigt det i allmänhet är med laga Rättegångsordning
öfverensstämmande, att hvarje part
sjelf eller genom ombud, vid Domstolen bevakar
och utför dess talan, på hvilken grund honom
åligger att på enahanda sätt derstädes besörja inlemnandet
af de dertill nödiga skrifter och handlingar,
finner Utskottet icke skäl tillstyrka någon
ändring uti de Stadganden, som de ofvanförmälte,
nu i fråga satta ämnen äro meddelte.
Till Riksens Höglofl. Ständers vidare pröfning
varder dock detta vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm den 20 Maj 1815.
På Höglofl. Ridd. och På Högv. Prest-Ståndets
jLedamöters
vägnar
Joh. Olof Wallin.
På Hederv. EondeStåndets
ledamöters
vägnar
Per Jernström!
rA. J. Wahl stjerna!
Upp
-
Adelns Ledamöters
vägnar
H. F. Strömfelt.
På Vällofl. BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar
E. G. Holm!
Deri 3 Juni.
95
Uppläst hos Högloft. Ridd. och Ad. d. 3 Juni.
—
Högvörd. Prest Siandet d. 8 —
Vällofl. Borgare-Ståndet d. 15 ~
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. 8 —
Vördsamt Memorial!
r *
Ofver det i 27 Cap. 1 §■ Rättegångs - Balken
meddelte Stadgande: /”Att ther lagvadt är, gifve
”käranden å dag föresattan, innan klökan tolf,
""thess inlaga in,” har Riksdags-Fullmägtigen från
Westerbotten Anders Aberg, uti ett till Hedervärda
Bonde-Ståndet inlemnadt Memorial, yrkat
en sådan förklaring, att det må vara kärande parten
öppet att äfven före inställelsedagen vid vederbörande
Domstol och Embetsverk till dem ,
som dertill satte äro, inlemna de skrifter och handlingar,
hvarigenom de mot Under-Domstolars Utslag
och Domar erlagde vad fullföljas; och är
berörde Memorial till Dag-Utskottets handläggning
remiueradt.
E när Dagen i 9 Capitlet 1 §. UtsökningsBalken
förordnar, att den som icke nöjes med Konungens
Befallningshafvandes Utslag, rnå innan,
klockan Tolf å 3o:de dagen söka ändring i HofRätten,
samt jemväl i 16 Cap. 1 §., 25 Cap. 5 §,
och 27 Cap. 8 §• Rättegångs-Balken stadgas, att
de besvär, som uti de tall, dessa lagrum omnämna,
varda anförde, skola inom den deruti
jemväl utsatte tid ingifvas, finner Utskottet, att
fast
-
g6
Den 3 Juni.
fastän Lagen uti i §. af sistnämnde Capitel, rörande
inlagor uti Lagvadde mai, nyttjar det uttryck,
att de å dag försnttan skola inleirinas, det
likväl är med en behörig tolkning deraf öfverensstämmande,
att vädjande. Parter Icke kan vara
betaget, att äfven före inställelsedagen å det
ställe, der vadet fullföljas skall, ingifva sina inlagor
och handlingar i berörde ändamål. Ehuru
TJtskotttet således tror sig äga full anledning förmoda,
att en sådan tydning jemväl blifvit allmänt
iakttagen, anser dock Utskottet, på det ej mindre
parter må vara i ovetenhet af denna deras rättighet,
än äfven att obehöriga hinder deremot
ej ina läggas af deni, sorn äro satte att inlagor emottaga,
lämpligt tillstyrka, att en sådan förklaring,
sorn Riksdagsfullmägtigen Aberg i ofvanbemälte
måtto föreslagit, ina varda meddelt.
Riksens Högloft. Ständers vidare profning Var*
der detta vördsamt understäldt. Stockholm den 30
Maj 1815.
På Högloft. Ridd. odi På HögVördiga PrestAdelns
Ledamöters Ståndets Ledamöters
På Vällofliga Borgare- På Hedervärda Bonde
-
JET. F. Strömfelt.
vagnar
vägnar
Joli. Olof Wallin.
Ståndets Ledamöters
vägnar
E. G. Holm.
Ståndets Ledamöters
Vägnar
Per Fernstöm.
A. J. Wahl stjerna.
Upp
-
Den 3 Juni.
97
Uppläst hos Höglo 11. t?leid. och Ad. d. 3. Juni.
Högvörd. Prest-Ståndet d. 8- —
Vallofl. Borgare-Ståndet d. 15.
— Heder v. BondeStåndet d. g. —.
Vördsamt Memorial!
Uti ett till Vällofl. Borgare-Ståndet inlettmädt
Och till Lag-Utskottet hänskutet Memorial, har
Herr Rådmannen Carl Sjöbohm framställt nödvändigheten
deraf, att sedan Kongl. Maj:t, genom
Särskildta från Dess Högste Domstol utfärdade,
iNådiga Domar, uti enahanda under Kongl. Majus
Hådigste pröfning dragna mål förklarat) att som
den i 13 § af 1723 års Kongl. Resolution på
Krigs - Befälets underdåniga besvär Rusthållare
tillagda förmån, att vara närmast till lösen af
en utom börd sald andel uti Rustningsstammen,
hvilket stadgande, enligt 23 §. af 1727 års Resolution
på Allmogens underdåniga besvär, varit
usträckt och lämpadt till lika beskaffade frågor
rörande Båtsmanshållet i Cal mare Län och Blekinge,
icke kunde hänföras bland de stadgar, som
tinder namn af privilegier utgöra undantag från
Allmänna Lagens bud, Kongl. Maj:t funné, att nyss
åberopade §§. af 1723 och 1734 årens Resolutioner,
meddelte innan Allmänna Lagen till efterlefnad
påböds, jemlikt samma Lags förordnande och de
flera
4,-rfe .B.
N:O i 5, 14.
98
Den 3 Juni.
flera sedermera utkomna Författningar om börd
och lösningsrätt, samt hvad dermed gemenskap
ägde, borde anses till all kraft och verkan upphört,
ett sa dant stadgande matte till allmän kunskap
komma, helst genom det, att den förstnämnde
af omförmälte Kongl. Resolutioner vore, uti
den på Kongl. Majas Nådiga Befallning från trycket
1807 utfärdade Samling af gällande Författningar
och Stadgar till en del intagen, anledning
till onödiga tvister uti förberörde ämnen och deraf
härrörande kostnader för Parter, i förmodan af
Författningens gällande kraft, skulle yppas.
Utskottet, som, i afsende på ifrågavarande
framställning väl funnit, att nyssbesagde, på Nådig
Befallning verkställde och från trycket ut'gangne'
Samling af gällande författningar icke
erhållit en sådan nuctorisation, att den af Domstolar
kan uti meddelande beslut åberopas, har
dock, då sig visat att Rättegångar uti ofvanbesagde
ämnen uppstått, hvilka efter olika derom af
Bomstolarne på förenämnde Resolutioner grundade
Utslag och Dornar, blifvit under Kongl.
Majits Nådiga skärskådande dragne, deraf hämtat
skäl att tillstyrka, det Riksens Höglofl. Ständer
må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit f Nåder täcktes till allmän känne--  dom lemna, det berörde Resolutioners gällande
kraft och verkan uti ofvan omförmälte del upphört,
Detta
Den 3 Juni.
99
leetta varder dock Riksens Höglofl. Ständers
vidare pröfning vördsamt understäldt, Stockholm
den 17 Maj 1815.
På Höglofl. Ridd. och
Adelns Ledamöters
vägnar
II. F. Strömfelt.
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters
vägnar
E. G. Holm.
På Högvördiga PrestStåndets
Ledainoles
vägnar
Joli. Olof Wallin.
På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters
Vägnar
Per Jernström•
A. J. Wahl stjerna'.
TJppläst hos Höglofl. Ridd. och Åd. d. 3 Juni.-
-— Högvörd. Prest-Standet d. 8 —-
,— — Vallöf!. Borgare-Ståndet d. 15 —■
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. 8 —-
tios Hedervärda Bonde-Ståndet har RiksdagsPullmägtigen
från Bohus Län Eric /Svensson, uti
ingifvet Memorial vackt - fråga om upphäfvandet
af det genom Kongl. Brefvet den 1 Februari
1758 meddelte stadgande, att de, som åtfölja Härads
-
loo
Den 3 Juni.
höfdingarne på Tingen, till biträde eller till egen
undervisning uti Lngfarenheten, icke må till
Fullmägtige vid Tingen brukas, änskönt de till
ausculterande i någon Ratt äro antagne, hvilken
motion jemte, de af Riksdags-.Fullmägtige Anders
Joachimsson från Östergöthland och Nils Håkanson
från Christanstads Tan deremot gjorde anmärkningar,
blifvit till Lag - Utskottet öfverlemnad.
De skäl, som föranledt omförmälte författ*"
ning, och hvilka isynnerhet äro, att bemälte på
Tingen Häradshöfdingarne medföljande personer,
icke annorlunda än som Rättens Betjente kunna
anses, som således äga tillgång till Rättens Protocoll
och handlingar , och hvaraf icke allenast,
vid deras användande till fullmägtigskap derstädes,
misstroende hos parter skall uppstå, titan ock
oordningar kunna befordras finner, Utskottet vara
så gällande, att Utskottet desto mindre anser
sig böra tillstyrka någon förändring uti berörde
föreskrift, grundad jemväl på hvad Lagen i 15
Capitlet 3 § Räitegångs-Balken stadgar i afseende
på de Betjente i Öfver-Rätt, hvilka årlig Lön
njuta, sorn Utskottet tvärtom finner, att ett noggrannt
haridhafvande af omförmälte författning
är nödvändigt, och förmodar att sådant ock af
vederbörande Domare varcler iakttaget.
Till
Den 3 Juni.
101
Till Biksens Högloft. Ständers vidare pröfning
varder detta dock vördsamt öfverlemnadt.
Stockholm d. Maj 1815.
På Högloft. Ridderskapets
och Adelns Ledamöters
vägnar
H. F. Strömfelt.
Pä Vällofl. BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar
E. G. Holm.
Pä Högvörd. PrestStändets
Ledamöters
vägnar
Joh. Olof Wallin.
Pä Hederv. BondeStändets
Ledamöters
vägnar
Per Jernström.
A. J. Wahl stjerna.
IJppläst hos Högloft. Ridd. och Ad. d. 3 Juni.
— Högvörd. Prest-Ständet ' cl. 8 —
— — Vallofl. Borgare-Ståndet d. 15 —
— __ Hederv. Bonde-Ståndet d. 8 —
Vördsamt Memorial!
.f~Ierr Assessorn Arosenius har ..uti afgifvet Menioril
till Vällofl. Borgare-Ståndet begärt, det en
Lag mätte föresläs, som stadgar, att persöner,
hvilka skola i häkte Källas, antingen för undergående
af sträft- eller under afvaktar. af Öfvermätta
Utslag, må, efter det de erhållit dom vid
Stads-Rätt, genast varda från Stadens häkte till
närmaste Kronohäkte förflyttade och der på pu
bli
-
•loa
Den 3 Juni.
bliqne kostnad underhållne och vårdade; hvilken
motion, jemte de af Heir Borgmästaren Kjellander,
enligt hvad Vallöf]. Ståndets Protocoll för
den 11 i denna månad utvisar, deremot gjorde
anmärkningar, blifvit till Lag - Utskottets handläggning
öfverlemnad,
Utskottet kanner icke någon allmänt gällande
författning till hinder déremot, att äfven de,
som för begångna brott inom Städerna blifva
häktade, ina, efter det ransakningen öfver dem
är vorden vid Srads-Domstolen fulländad och slutligt
Utslag i målet afsagdt, men desses qvarhallartde
i sådant förvar längre tid i anseende till besvär
eller underställning erfordras, behörigen förpassas
och afskickas till Länets Kronohäkte; och
Utskottet bär på sådan grund ansett sig icke aga
anledning tillstyrka antagandet af förberörde utaf
Herr Assessorn Arosenius föreslagna åtgärd.
Hvilket dock varder Riksens Höglofl. Ständers
pröfning vördsamt understäldt. Stockholm den
20 Maj 1815.
På Höglofl. Ridd. och På Högvördig» Prest
-
Adelns Ledamöters
vägnar
II. F. Strömfelt.
På Vällofl. Borgare
-
Joh. Olof Wallin.
På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters
Ståndets Ledamö
-
ters vägnar
Ståndets Ledamöters
vägnar
22. G. Holm.
Per Jernström.
A, J. Wahlstjerna.
vägnar
Upp
-
Den 3 Juni.
103
Uppläst hos Höglofl. Ridd. och Ad. d. 3
— — Hogvard. Prest-Standet d. 8 —
— — Vällofl. Borgare-Ståndet d. 15
— — Heder v. Bonde-Ståndet d. 8 —
Vördsamt Memorial.
r
”enom Protocolls - Utdrag af den ers sistlidne
Maj hafva samteliga Riks - Stånden ålagt Constitutions
- Utskottet att, till befordrande af ett fogande
till enstämmighet Riks - Stånden emellan,
i den frågan, huruvida de sedan förra Riksdagar
beredda förslag till ändringar och tilläggningar
i Grundlagarna vid innevarande Riksdag skulle
till afgörande företagas eller förblifva hvilande
till den nästa, hvaröfver alla Riks-Stånden
stadnat i skiljaktiga meningar, Constitutions - Utskottet,
så fort sig göra late, skulle till Riksens
Ständer upplysningsvis aflemna sina tankar om
grunderna, hvarefter den sålunda i skiljaktigt skick
Stånden emellan befintliga preliminaira frågan,
om Grundlags - förslagens hvilande eller upptagande,
må, i brist på ett bestämdt stadgande särskildt
för det nu inträffade fall, likväl i full enlighet
med Constitutions hufvudsakliga föreskrifter
anses och behandlas. Constitutions - Utskottet
skyndar härmedelst att hörsamma denna Riksens
Ständers anmodan, och framställa de grunder
detsamma anser i Grundlagen redan Vara
lagde, enligt hvilka, i saknad af ett bokstaflig!
Raghild för detta nu inträffade särskildta fall, en
sam
-
Den 3 Juni,
sammanjemkning emellan Riks - Ståndens skiljale»
tiga meningar nu må kunna äga rum.
Den 81- §. Regeringsformen Stadgar bestämdt
den tid, inom hvilken , ofver ett i laglig
ordning beredt förslag till ändring i något Grundlags
- Stadgande Riksens Ständer ej må kunna
besluta. Denna tid infaller ej förr, än Riksdagen
efter den, då förslaget af Constitutions - Utskottet
till Riksens Ständer blifvit inlernnadt;, häraf anser
Utskottet följa, att enär denne Riksdag infallit,
Riksens Ständer äga en ovillkorlig rätt alt öfver
sålunda beredda förslag, som den i Dagen hestamde
tid hvilat, besluta med bifall eller afslag,
Att inom ett Riks - Stånd sätta denna rätt i fråga,
vöre en motion, hvaröfver, efter Utskottets
tanka, proposition icke af Ståndets Ordförande,
dåligt Grundlagen, kan göras: och när i ofvan anförde
8i, §. uttrycket; först a nästföljande Riksdag
förekommer, innebär detta uttryck icke en tvetydighet
i afseende på Riksens Ständers rätt att
■malen upptaga, utan endast ert öppnad möjlighet,
au än ytterligare med dess afgörande kunna uppskjuta.
Det är således Riksens Ständers rätt, att
fatta antingen ett bestämdt beslut till Grundlagsfrågornas
afgörande, eller ett beslut till deras
uppskjutande och ytterligare hvila.
Ett sådant beslut till uppskof anser Consti.
tutions - Utskottet bero af Konungens och Riksens
Ständers frivilliga afstående af deras gemensamma
i grundlagen förvarade rätt, att på
den.
Den 3 Juuu
105
den deri medgifna tiden besluta. Till inskränkning
i utöfnirigen af denna rätt tror Constitutions
- Utskottet ej någon motion inom ett Riksstånd
kunna väckas; än mindre ett genom vanlig
pluralitet bestämdt beslut fattas. Att hvilanda
af en rättighet beror, enligt Utskottets tanka,
af innehafvarens frivilliga medgifvande, och plurafitetens
beslut bör aldrig kunna upphäfva ett
constitutionelt prerogativ. X följe af denna tankeled.
ling, är Constitutions - Utskottet af den öfvertygelse,
att, då å ena sidan alla fyra Ståndens
enstämmiga beslut ej kan gälla till dessa
frågors uppskjutande i det fall Kongl. Majit dertill
skulle vägra sin sanction och deras upptagande
yrka, icke heller å den andra tre Stånds
beslut till deras hvilande kan inskränka ett fjer.
de Stånds rätt att dem upptaga, enär detsamma
ej frivilligt derifrån velat afstå.
Grundlagen föreskrifvér, att till förklaring,'
ändring eller tillägg i något constitutionelt stadgande,
fordras, att förslaget dertill enstämmigt bifa!'es
af alla fyra Riks - Stånden, och derjemte
erhåller Konungens sanction. Behandlingen af
beslut rörande Grundlagarna är i detta fall alldeles
olik den af alla andra Riksdagsmål, undantagande
privilegii-frågor, vid hvilka, antingen de fordra
Konungens sanction eller ej, tre Stånds sammanstämmande
tankar utgöra Riksens Ständers
beslut. Den nödvändiga enstämmigheten mellan
Konungen och Riksens Ständer vid Grundlagsfrågors
afgörande är ett af de fundamentala stadgan
-
10&
Den 3 Junii
ganden,' hvarigenom Uagstiftning3methoden för
Konung och Ständer är bestämd. Det innefattar
en borgen för alla de lagstiftande rösterna, att
ingen lag mot nngonderas vilja rnä kunna påbjudas;
det har afven synts Constitutions - Utskottet
vigtigt, att ej något stadgande mätte medgifvas,
i följe hvaraf, genom ett preliminärt beslut,
Konungens och hvart Stånds enskildta rätt att besluta
öfver ett lagligen beredt förslag, till ett stadgande
i Grundlagarna, skulle kunna förnärmas. Om
genom beräkningen af tre Stånds pluralitet detta
skulle kunna inträffa, tror Utskottet lätteligen
kunna hända, att mål, hvilka till afgörande fordra
Konungens och alla Ståndens enhälliga röster,
det vill säga, alla fem rösternas enstämmighet,
genom tre Stånds beslut kunde på obestämd tid,
och flera gånger från en tid till annan, till afgörande
uppskjutas, och derigenom ett af Grundlagens
hufvudstadganden göras overksamt, ehuru
tillfällen kunde gifvas, då det vöre af stor vigt,
att genom ett bestämdt afgörande afhvilande förslag,
antingen antaga verkliga och af behofvet
påkallade förbättringar, eller genom förkastandet
af sådana förslag, hvilka ännu icke för sig
vunnit den allmänna rösten, undanrödja all farhåga
i opinionen för de förut gällande Grundlags
- föreskrifternes vansklighet.
Vid jemförelse mellan för handen varande
fråga och de stadganden 49. §. Riksdags - ordningen
i afseende på allmänna frågors behandlingssätt
innehåller, har Constitutions - Utskottet äfven
trott
Den 3 Juni.
(rott deraf kunna hämtas ett ytterligare stod för
de tänkesätt Utskottet nu yttrat. Eerörde (jj. stadgar,
att sedan mål från Utskottet återkommit och
blifvit efter första uppläsningen lagdt på bordet,
samt vid nästa föredragning åter kunnat förklaras
hvilande, skall, då det tredje gången förekommer,
detsamma till afgörande företagas. För mål
i allmänhet är utan tvifvel detta stadgande ovilkorligt.
Endast för Grundlagsfrågor finnes den i
81 §. Regeringsformen genom uttrycket först beredda
utväg, att genom Konungens och Riksens
Ständers beslut ytterligare uppskjuta deras afgörande.
I Utskottets tanka är, sedan ett sådant
enstämmigt beslut af Konung och Ständer nu icke
blifvit fattadt, saken återförd i sin första ursprungliga
belägenhet, de redan vid förra Riksdagar
beredda Grundlagsfrågorna lagliga föremål
för Riksens Ständers afgörande, och detta i 49 §.
Riksdags-Ordningen föreskrifna behandlingssätt
på dem ovillkorligen gällande.
Constitutions-Utskottet har äfven trott sig böra
fästa Riksens Ständers uppmärksamhet derpå, att
de uppskof, sorn vid de tvänne sistföregåemde
Riksdagar blifvit beslutna, i afseende på de hvilande
Grundlagsfrågorna, bägge gångerna varit
följder af Riksens Ständers enhälliga, genom Konungens
bifall stadfästade, beslut. ConstitutionsUtskottet
vill ej såsom något bindande skäl åberopa
praxis, men det har trott sig böra anmäla densamma,
såsom ett bevis, att denna med Grundlagens anda
öf
-
Den 3 Juni.
öfverensstämmande, af Utskottet nu yttrade mening,
hos Riksens Ständer vid de sedan vår nu
varande Grundlags antagande haline Riksdagar varit
rådande.
Då Constitutioös - Utskottet nu för Riksens
Ständer framställt denna åsigt af sakens beskaffenhet,
har det med tillfredsställelse funnit densamma
äfven ligga till grund för Hans Majus
Konungens Nådiga proposition af den 24 sist 1 i eine
Maj om ett i 8t. §• Regeringsformen nödvändigt
tillägg, enär Hans Majtf i Nåder funnit nödvändigheten
att för det nu lins Riksens Ständer
inträffade fall påkalla en Constitutionel bestämmelse;
och då en sådan bestämmelse, i Grundlagen
nu icke finnes, i Nåder sjelf täckts återföra
frågan i det skick, hvari den sig befann, innan
de skiljaktige meningarne mellan Riks - Stånden
uppkommo, Kongl. Maj:t har Nådigst uttryckligen
förklarat, att Riksens Ständer, utan hinder af
Kongl. Majus Nådiga Proposition af den 28 sistiidne
Mars, må, om de så nödigt och nyttigt
pröfva, vid denna Riksdag upptaga och afgöra
alla de lagligen beredda hvilande Grundlagsfrågorna;
och i detta Kongl. Majts Nådiga förklarande
har Constitutions - Utskottet, då det förut
Stadgat sin öfvertygelse om Grundlagens anda i
detta afseende, med tacksamhet erkänt den . yppersta
anledning till den sammanjemkning mellan
Riks - Ståndens skiljaktiga meningar, som vid detta
tillfälle möjligen kan äga rum.
Här
-
Den 3 Juni.
Härjemte bifogas ett Protocolls - Utdrag innehållande
flera Ledamöters skiljaktiga yttrande,
hvilka Riksens Ständer skulle meddelas. Stockholm
den 2 Juni 1815.
På Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Ledamöters
vägnar
Rudolph Cederström.
På Vällofliga Borgareståndets
Ledamöters
vägnar
J. Wegelin.
På Högvördiga PrestStåndets
Ledamöters
vägnar
J. A. Tingstadius.
På Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters
vägnar
A. J.son Hyckert.
G. A. Silverstolpe.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Ständers Constitutions - Utskott
den 30 Maj 1S15.
S. D. Efter fattadt beslut, i anledning af den
till Constitutions - Utskottet ifrån samteliga RiksStånden
ankomna- anmodan, att upplysningsvis
aflemna sina tankar om grunderna, hvarefter den
i skiljaktigt skick Stånden emellan befintliga preliminaira
frågan, om Grundlagsförslagens hvilande
eller upptagande, må, i brist på ett bestämdt
stadgande särskildt för det nu inträ flade
fall,
Ilo
Deri 3 Juni.
fall, anses och behandlas, beslöt Utskottet,' att:
till den skrifvelse, som ifrän Utskottet härom till
* Riksens Ständer afgår, skulls bifogas: ett yttrande
af Herr Silverstolpe till Utskottets Protocoll
den 26 Maj, ett dito af Herr Biskopen , Doctor
Rosenstein, ett dito af Herr Munck, af Rosenschöld
och ett dito af He/r Silverstolpe den 30
Maj.
Med Herr Biskopen Doctor Rosenstein förenade
sig Ordföranden, Herr Baron Rudolph Cederström,
Herr General - Majoren Galin af Colqlioun,
Biskopen Herr Doctor Tingstadius, Biskopen
Herr Doctor Faxe, Professorn pierr
Doctor Wijkman, Herr Doctor Falk och Herr
Doctor Agrell. Ut Supra.
Ex Protocollo
G. A. Silverstolpe.
Yttranden till Constitutions - Utskottets
Protocoll den 26 och 30 Maj
18IS, nf Kammarherren A. G. Silverstolpe
och Biskopen D:r C. von
Rosenstein.
Till €on'siitutions - Utskottets Protocoll d. 26 Maj
1S15.
Erfarenheten om sinnesstämningen ibland Rik*
sens Ständer, i afseende på de beredda Grundlags
-
Den 3 Juni. 111
lags-fragornas upptagande eller icke upptagande
vid denna Riksdag, har, under de dagar sorn förflutit
sedan alen, då Stånden öfver denna preliminär
- fråga stannade uti fyra olika meningar,
bevittnat, att skälet till denna skiljaktighet icke
hos något Riks-Stånd legat i en bestämd föresats
i afseende på upptagandet eller hvilan, utan endast
i saknaden af tidig uppmärksamhet på sakernas
inöjliga skick, i händelse af en skiljaktighet,
hvilken genom ett lätt tillvägabragt samråd kunnat
förekoinmas.
Jag finner mig således i den förmånliga belagenhet,
att mötas, icke af förut uppgjorda viljor,
utan af böjelsen till öfvertygelse, då jag nu,
i anledning af Riksens Ständers gemensamma anmodan
till detta Utskott, går att yttra mig öfver
grunderna, hvarefter berörde i skiljaktigt skick
Stånden emellan befintliga fråga synes böra, I
full enlighet med Constitutions hufvudsakliga föreskrifter,
anses och behandlas.
Bestämda meningen med de respectiva Ståndens
anmodan till Utskottet , synes mig vara att
upplysningsvis inhämta, huruvida Utskottet anser
några constitutionella principer finnas nog
bindande, för att med samma öfverhets-myndighet,
som den af ett bokstafligt lag-bud särskilt för
det nu inträlfade fal 1 ^ förmå samteliga respectiva
Riks - Stånden, oaktadt sina skiljaktiga meningar,
att samn/anjemka sig till de beredda Grundlagsförslagens
antingen uppskjutande eller upptagande.
Till
112
Den 3 Juni.
Till utredande härutaf må det, till en början,
tillåtas mig erinra, att i de mål, som kunna
förefalla mellan Konungen och Riksens Ständer,
måste en af 2ine röstberäkningar äga rum.
Den ena röstberäkningen är den , då Konungens
röst utgör En, och fyra eller tre Riks -  Stånds äfven En: sammanräknadt Tvänne röster;
den andra, då Konungens och hvarje Riks-Stånds
utgöra hvar för sig En röst: sammanräknadt Fern
Röster.
Den sednare röstberäkningen ar uttryckligen
stadgad att användas för Constitutions- och
Privilegii. frågor: den förra, för alla andra Lagstiftnings
- frågor.
Den frågan, hvaröfver Riks - Stånden ml
stadnat i skiljaktiga meningar, nemligen örn de
beredda Grutidlags-förslagen skola ytterligare hvila,
kan icke hänföras under någotdera af de 3:ne
slagen, Constitutions-, Privilegii-, eller andra Lagstiftnings
- frågor: den åsyftar icke något stadgande
af princip eller bud till varaktig efterlefnad >
den rörer allenast Tiden, när ett slutberedt förslag
till en sådan princip eller Rud bör till afgörande
Upptagas. Denna fråga är således endast
preliminär: och hvad här hufvudsakligen torde
böra sökas, är: hvilkendera af ofvannämnde bägge
Röstberäkningar är pä denna fråga, efter sann och
ärlig siutlednig, användbar ?
Ingen ting synes i början mera påtagligt,
än att 75:te och 73:dje §. §. Riksdags - Ordningen
-
Den 3 Juni.
gen här vore til lärn plige; att Tre Stånds enstämrnige
röst, och Konungens, borde kunna afgöra
frågan; att der enstämmighet mellan Tre Stånd
icke kunde Utfinnas, borde Riksens Ständers röst
erhållas genom jemkning, eller, i fall af behof,
genom Nämnds beslut. Men om denna så skenbart
naturliga tillämpning af föreskrifterna i dessa
§. på närvarande fråga skulle, Vid närmare
granskning, finnas medföra orrik-uMstörtande af hvarje
Riks-Stånds och Konungens constitutionella
rätt och stå i strid med ännu heligare , 1 Constitutionen
nedlagda grundsatser; då lärer det ej behöfva
bevisas, att berörde §. §:s kraft, i närvarande
fall, bör vika för deras, det vill säga, formalitets
- frågans rätt vika för de väsendtliga föreskrifters,
utan hvilka en sådan fråga icke kunnat
uppkomma.
En sådan väsendtlig grundsats anser jag vara
den, att hvarje lagligen slut-betedt RiksdagSmäl
mante till afgörande upptagas. Den
Riksdags - Ordningen 'stadgar denna grundsatts
uttryckligen, då den bjuder, att, sedan ett mål
från Utskott återkommit och blifvit efter första
uppläsningen lagdt på bordet, samt vid nästa fö.
redragnlng åter kunnat förklaras hvilanda, skäll ,
då det tredje gängen förekommer, detsamma till
afgörande företagai.
Den 56 §. Regerings- Eörmen visar sedan,'
huru det skall sluteligen behandlas, att det kan
bifal
4'.
de B. N:o 1 5, 16.
11,1
Den 3 Juni.
bifallaseller afslås, eller få förändringar och tillagg,
och, om det är grundlagsmå!, blott bifallas
elier afslås: kort sagdt, tillåter allt annat, men
icke hvila, emedan hvila vore motsatsen af till
afgörande företagas.
Terminen åter särskildt för Grundlags - mål
är, enligt 8>> §• Regerings - Formen, icke, såsom
för vanliga Lagstiftnings - mål, utsatt under
samma Riksdag, utan till tten nästa: ej förr, men
dciy har Lagen berättigat till deras upptagande.
Hessa lagbud äro de fundamentala.
Upptagandet är således det sorn ej kan förnekas,
vare sig ett enda Stand eller Konungen:
det är förutsatt: det kan, i fall det i fråga stäl
les,
roen det belt ofver ej annars, särskildt äskas,
ty hvilkendera af d,e bern Concurrénterna till
derpå möjligen följande beslut, sorn äskar detta
upptagande, gör detjT med stöd af den Lag, sorn
är öfver dem alla. Emot enderas yrkande af
detta upptagande för sin del kan alltså en mening
yttras, mert ej något beslut lättas, ingen
omröstning äga rum, således ingen röstberäkning:
der åter ingen röstberäkning får gälla, der kunna
73 och 73 §. §. Riksdags - Ordningen icke användas:
och det vöre ett af de för Staten mest
vådliga förmeriartden, att något slags röstande
kunde gälla emot någon enda i Grundlagen vare
sig påbuden pligt, eiler medgifven rättighet. Desras
helgd måste vara det gifna: och kunde nå
gon
-
Deli 3 Juni.
consia äfven Fyra enstämmige af de Fern rösiande
myndigheterna deruti göra rubbning, sä
vore det sedan lätteligen förbi med alla den Femtes
rättigheter.
Örn dessa slutledningar äro, som jag vågar
förmoda, rigtiga, så upphörer närvarande fråga
att vara så mörk, sorn den i början kunnat synas.
Vanliga legislativa ärender skola bestämdt
afgöras vid samma Riksmöte, då de blifvit väckta:
comiitutionella icke så. För de förras sluteliga
upptagande är tiden en annan Pleni - dag:
för de sednare, en annän Riksdag.
Jag vagar, hvad de förra beträffar, tro, att
det, emot Grundlagens bestämda föreskrift, icke
ens står i de Tvänne Rösternas magt att öfverenskomma
om deras fullkomliga hvilande till annan
Riksdag *).
Hvad
*) Ett enda mai af denna beskaffenhet har af samteli«a
Riks-Ståndcn blifvit förklaradt hvilande till an
ö
nan
Riksdag, nemligen frågan om företeendet a£
Justitia:-Ombudsmannens Diarier (1812). Jag har
alltid trott, att detta förklarande (dessutom oformligt
derigenom, att det saknade Konungens sanction)
var en följd af brådskan, som förbisåg Lagens föreskrift.
och af ett så eftertänkligt exempel, att
det aldrig mera bör äga rum.
Den 3 Juni.
Hvad ater de sednare angar, har förhållandet,
ur ett för dem särskildt skäl, ansetts kunna
vara olika. Dä för alla öfriga slutberedda Riksdngsrnäl,
tiden för upptagningen till anförande
ar bestämdt utsatt, nemligen till tredje föredragnings-dagen,
heftnnes deremot stadgandet i 8i§.
Regeringsformen-, för Grundlags - frågor väckta af
Riksdagsman, säiiant, att öfver dem ej vid den
Riksdäg, då de beredas, utan försl vid den nästföljande,
- mä beslutas: således icke. fullt bestämdt.
Jag skulle för min del tro, att ordet först här egentligen
är nyt tja dt relatift till deri Riksdag, då
målet beredes, och således varit ment att innefatta
blott en fördubblad föreskrift, att målet icke
dä får till afgörande upptagas. Men det måste
medgifva^, att detta ord äfven kan få en uttydning
derutöfver, åsyftande att sådana mål ma
kunna In vidare hvila: och när en dubbel tydning
hvarken är orimlig eller synes vara skadlig,
så , lärer mati ej Lifligen kunna inskränka
den till en enda. På sådan grund anser jag för
gifvet, att ett ytterligare hvilande af Constitutionsfrågor,
väckta af Riksdagsmän, kan utan Lagens
kränkning beslutas.
beträffande åter Grundlags - förslag ifrån Ko
ritingen, stadgar 81. §• bestämdt, att Riksens Ständer
skola vid nästföljande Riksdag sina beslut
derom fatta. Likväl, om ett hvilande af de. förra
antages för lofligt, torde det ock böra efter
princip medgifvas, att detta stadgande egentligast
åsyftar, det Riksens Ständer blott icke skulle kunna,
emot Konungens åstundan , vägra att till af
göran
-
Den 3 Juni,
117
■g»räntie upptaga Dess förslag, och att sålunda äfven
dessa skulle kunna, med Konungens medgift
vande, hvila.
Mig synes således afgjordt, såsom allmän princip,
att hvarje slutberedt Riksdagsmål innebär i
och med blotta idéen af dess slut-beredning och
dess öfverlemnande till Riksens Ständer, den ,
att det är lill afgörande frarnsiäldt, och måste så
ledes upptagas: och vidare, hvad liden angar, att
hvarje annat siut - beredt och inkommet Riksdagsmål
niåsle vid samma Riksdag till afgörande företagas,
men grundlags ■ förslag nödvändigt liviltill
den nästa, dä anses af sig sjelfva böra uppå
tagas, men ock kunna genom särskildt beslut uppskjutas
till en annan
Till
upptagandet å den tid, nemligen nästaRiksdag,
sorn Grundlagen särskildt för constitutions-mal
bestämmer, erfordras på sådan grund
icke något beslut, utan på siri högd, och endast i
fall fråga derom uppstår, ett
vilja afstå frän den af .Grundlagen meddelta afgörande
rätt. Till hviländet åter måste erfordras
ett beslut, efter det skall innefatta ett afstående
från berörde rättighets utöfning: — Och då nu
i sin naturliga ordning uppkommer den frågan ,
huru mänga röster erfordras till detta beslut? synes
mig af den ovägerliga rättigheten till upptagandet
och afgörandet följa: 1:0 att den eller
de af de Fem Constitutionella Myndigheterna,
Konungen och de fyra Riks . Stånden, sorn ej
vilja
Den 3 Juni.
vilja från denna rättighet afstå, kunna dertill ej
af några eller någon bland de öfriga tvingas;
«:do att då med termen afgöra förslagen Grundlagen
omöjligen kan mena en, två, tre eller fyra
femtedelars, utan alla femtedelars beslut öfver
desamma; är ock, i följe af Lagen, upptagandet
allas pligt, så snart Konungen eller ett
Bi ks - Stånd, hvilket som helst, ej från föreskriftens
utöfning afstår; och 3:0 att då ingendera
.Myndigheten kan förmenas att förslagen upptaga
celi afgöra, måste ock icke mindre än allas enstämmighet
fordras för deras uppskjutande till
annan tid: det är, Röstberäkningen af sammanstämmiga
Fern, icke den af sammanstämmiga
Två, vara på närvarande fråga användbar.
Om jag ansåge, det jag ej gör, att praxis
någonsin borde gälla såsom grundregel, så skulle
jag, till stöd för hvad jag nu haft den äran anföra,
åberopa, att det är genom femstämmiga beslut,
sorn Grundlags-förslagen redan vid de bägge
sistförflutna Riksdagarna blifvit förklarade hvilande.
Således, då jag anför detta factum, är
det ej derföre, att jag tillägger detsamma någon
egen bevisnings - kraft, utan för att dervid påkalla
bevittnandet af de Riksdagsmän, som bi vistade
berörde Riksdagar, att inom de kretsar-, der
inan öfvervägde sättet att göra constitutions-frågorna
lagligen hvilande, var det alltid i synnerhet
1810, då fråga första gången härom uppstod,
de här framställda grundsattser, sorn åberopades
och motiverade besluten, ehuru de, såsom då icke
-
Den 3 Junii
119
lee bestridde, icke lära hafva j något Anförande
eller Betänkande behöft formligen utredas.
För öfrigt mäste det medgifva?, att, ehuru
sanna jag tror ofvangjorde framställningar vara,
är det en, i afseende pa en så vigtig och djup
fråga sorn denna, beklaglig ofullkomlighet i en
Dag, om den saknar en särskildt bokstaflig föreskrift
deröfver, sorn gör ett vidiöfrigt slutledande
nödvändigt: och att förhållandet här verkligen är
sådant, lärer ingen kunna bestrida. Det är således
under fullt erkännande af den utaf Kongl.
Maj:t, i Dess Riksens Ständer i går meddelta Nådiga
proposition, oell redan förut af Riksens Ständer
gjorda enahanda anmärkning, som jag äfven
för min enskildta del understöder Kongl. Majus
Förslag, att en tilläggning härom i Grundlagarna
mätte af Constitutions - Utskottet vid denna
Riksdag beredas, för att vid den nästkommande
kunna af dem och Konungen godkännas: Och
jag slutar detta mitt för Höglofl. ConstitutionsUtskottet
måhända' tröttande yttrande med den
vigtiga erinran, att örn ej en Myndighets röst skulle
medföra alla slutberedda Grundlags - frågors
upptagande, eller ej alla fem Myndigheternas för-'
dras till deras uppskjutande, så skulle, efter min
upprigtiga öfvertygelse, Konungens, likasom hvarje
Riks-Stånds, förmåga att tillvägabringa nyttiga
och afslå obetänkta eller öfverflödiga Grundlagsbud,
vid hvart enda Riksmöte kunna förlamas:
och detta synes mig allramindst den Konungamagt
förtjena, sorn utöfvas på det sätt sorn den
Sven
-
ISO
Den 3 Juni.
Svenska, hvilken, såsom slutmeningen af Kongl,
Maj.-ts Nådiga proposition bevittnar, vördar Lagens
föreskrifter, äfven utöfver sin egen framställda
önskan, och likasom söker i Norden införa
det iiittills föga Europeiska efterdöme, att i
ett öppet erkännande af Lagens fria utöfning blott
derföre att den äp Log, sätta sin sanna kraft och,
sin ära.
A, G, Silverstolpe,
Till Constitutians - Utskottets Protocoll d, 3a Maj
1815,
-Alldeles lika med Utskottets värda Ledamot
Herr Kammarherren Silverstolpe, anser jag de
respecriva Ståndens i fråga varande anmodat] till
Constitulions - Utskottet endast åsyfta utredandet
af några constitutionelU principer, enligt hvilka
Ståndens olika beslut, om de beredda Grundlagsfrågornas
hvilanda till nästa Biksdag, eiler upptagande
vid detina, kunna samrnanjemkas till ett
bestämdt svar pa Kongl. Majas Nådiga proposi,
tion i detta ämne. Med samma tillgifvenhet för
våra Grundlagar och nit för deras upprätthållande,
har äfven jag bemödat mig att för mig sjelf
reda frågan, huiu nämnde olika beslut, i enlighet
med dessas esprit och öfriga stadgandet), kunna
bringas till någor afgjordt belt. Jag har i mina
slutföljder slädnät vid ett annat resultat, än
den värde Ledamoten, och jag anser det vara
min pligt att för detsamma redovisa.
I alla
Deri 3 Juni,
131
I alla de mai, som vid en Piksdag i Sve«
rige kunna komma under öfverläggning, med undantag
blott af dero, som angå vissa Penningeverk
oclr, Bevillningar, öfver livi 1 ka Eiksens Ständer
ensamme besluta, erkänna våra Grundlagar
blott tvanne beslutande magter, nemligen Konungen
och Riksens Ständer, Endast desse tvänne
Hoster beräknas vid afgörandet. Ehuru fyra
Stånds sammanstämmande beslut fordras till afgörande
af Grundlags- och Privilegii frågor, och ehuru
ett enda Stånds skiljaktighet i sådana mål
fullt motväger trenne Stånds enstämmiga tanka ,
och derigenom ovillkorligen hindrar förändringar
uti de Eagar, som nu bestämma dessa; finner
jag dock ej ett enda uttryck 1 våra Grundlagar,
sorn genom uppställandet uf en beräkning utaf
fem Röster skulle sätta ett Stånds röst i parité
roed Konungens- Ett Stånds fria Veto hindrar
beslutet, icke derföre att ett Stånds Höst skulle
kunna eller' böra beräknas lika med Konungens,
Utan derföre, att detta Veto, enligt Grundlagens
bokstaf, tillräckligen uttrycker Riksens Ständers
afslag på frågan. Detta Veto kan dock aldrig af
något Stund utsträckas till andra än de ofvannämda
frågor, nemligen de, som röra våra Grundlagar
eller hvarje Piks - Stånds särskildta Privilegier.
Sjelfva den enkla frågan, om de beredda
Förslagen till förändringar eller tillägg i Pikets
Grundlagar skola ytterligare hvila, eller vid denna
Piksdag till afgörande upptagas, lärer af ingen
anses för Grundlagsfråga. Konungens Nådiga
Proposition härom hade i denna händelse
icke
12 2
Den 3 Juni.
icke vid denna Riksdag kunnat Rik3 - Stånden
föredragas, och Riksens Ständer hade icke kunnat
öfver detta ämne nu öfverlägga eller något
besluta. Det erkännes af en hvar, att den, enligt
sin natur, kan nu afgöras. Härtill fordras
blott Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut, beräknade såsom tvänne Röster.
Grundlagen stadgar i Regerings - Formens
81. §, att frågor om Grundlags - förändringar, som
af någon Riksdagsman i laglig väg väckas, skola
beredas vid den Riksdag, då de framställas, men
må först vid den nast påföljande afgöras. Jag
ser ingen ting, som hindrar Riksens Ständer att
ensamme besluta om deras ytterligare hvilande
— Samma §. stadgar deremot, att då några ändringar
i Grundlagarna af Konungen bltfvit löreslagne,
och Constitutions - Utskottet för dem tillstyrkt
bifall, skola Riksens Ständer ä nästa Riksdag
beslut derom fatta.
Dessa kunna således ej af Riksens Ständer, emot
Konungens vilja, längre, än stadgadt är, uppskjutas.
(A andra sidan gifver Grundlagen icke
heller åt Konungen magt att emot Riksens Ständers
tanka och önskan hindra frågornas upptagande
och afgörande, å den Riksdag, då de kunna
företagas.) Men om Konungen dertill samtycker
och Riksens Ständer det önska, lärer hvilan blifva
en följd af dessa tvänne JLagstiftande magfers
sammanstämmande beslut. Så har ock vid de
tvänne sist förflutna Riksdagarna handt, och ingen
-
jDen 3 Juni.
123
genting constitutions-vidrigt synes mig härutaf
hafva uppkommit.
Dä nu Förslaget, att lata beredda Grundlagsfrågor
längre hvila, i och för sig sjelft, som redan
anmärkt är, icke innebär någon förändring uti,
eller något tillägg till Grundlagarna, eller
någon rubbning i Riks - Ståndens särskildta Privilegier,
inserjag icke, huru den skall kunna räknas
till dem,öfver hvilka hvarje Riks-Stånd äger ett Veto.
Öfver denna, likasom Öfver alla öfriga frågor, tror
jag att tre Stånd, genom deras pluralitet, med full
rätt besluta. Ätt till de trenne kända slagen: Coastitutions-,
Privihgii och andra Lagstiftningsfrågor tillägga
ett fjerde slag, och sedan rnan kallat närvarande
öfverläggningsärone Pr elina narf råga, framställa
en särskildt röstberäkning för dess afgörande, samt
dervid tilldela hvarje Riks - Stand ett Veto, lika
som vid de tvänne första slagen, är föga constitutions
- mässigt, och lärer ej blifva gällande förr,
än ett sådant vérkligt tillägg till Grundlagarna
blifvit boredt och, efter vederbörlig pröfning och
hvila, af alla fyra Riksstånden beslutadt samt af
Konungen i Nåder sanctionneradt.
Den grundsats, att hvarje lagligen slutberedt
Rihsdagsmal måtte till afgörande upptagas, eikänner
jag, med anledning af 42 §. Riksdags - Ordningen
och 56 §. Regerings - Formen; men kan
icke binda samma begrepp vid ordet ajgörande,
som den värde Fedamoteu dervid, fästat. — Ett
beslut mäste ovillkorligen tagas öfver hvarje
Riksdagsmål; men jag finner icke ett ord i Grund
-
124
Dm 3 Juni.
lagarna, som yrkai, att detta beslut mäste ovillkorligen
innefatta bifajl eller afslag til 1 flen väckta
motionen. Örn det Utskotts Betänkande, som
utreder motionen och mäste bifallas eller af slas,
eller få förändringar och tillägg, just skulle innehålla
ett pä goda grunder bygdi tillstyrkande,
att Riksens Ständer måtte låta frågan till ytterligare
utredande hvila; kan ett sådant Betänkande
då icke bifallas? Icke blott frågan om företeende
af Justitiaj-Ombudsmannens Biarier, utan ganska
många andra Riksdagsmål hafva vid sist förflutna
trenne Riksdagar blifvit uppskutna. Åtskilliga
Bagfrågor hafva af Riksens Ständer blifvit
öfverlätna åt den af Konungen tillförordnade
Rag-C o milden, för att, af densamma beredda i
sammanhang med Allmänna Bagens öfriga Stadganden,
framdeles komma under Riksens Ständers
granskning. Vid väckta frågor om ny reglering
af Rikets Collegier och i allmänhet af Statens
Embeten, samt Embetsmännernas löner; vid
motioner rörande Sala Bersglag, Adelforss Grufva,
Strömsholms Stuteri, och jag tror många flera,
hafva Riksens Ständer visligen önskat noggranna
undersökningar, hvarigenom det ljus skulle sökas,
sorn kunde leda till. väl öfverlagd! och nyttiga
beslut i en framtid, — Gm hädanefter till Riksens
Ständer händelsevis någor förslag blefve öfverlemnadt,
som omfattade en vigtig angelägenhet, hvaröfver
tillräckligt upplysande uppgifter icke kunde
under Riksdagens lopp hinna insamlas, — som t.ex.
om förändringar vid Intlelnings-Verket .anläggandet
ai eu eller flca städer, ny fördelning af Rikets
i^an,
Deri 3 Juni.
* 15
Län, eller annat dylikt; -- och om förslaget befunnes
förtjena Uppmärksamhet, borde det da vid
samma Riksdag, antingen genom ett fothastadt afsteg
för alltid nedgräfvns, eller genom ett förhastadt
bifall omoget bringas till verkställighet?
Sådant hafva aldrig vära Grundlagar äsyftat, ännu
mindre uttryckligen stadgat.
När målet ej är fullt utredt, ellc-r allmänna
tänkesättet i afseende på detsamma ännu icke hunnit
stadgas, är uppskof nyttigt, éa.mt vida bättre
och mera rättvist än ett beslut. Detta gäller om
alla ämnen för Riksens Ständers öfverläggningar,
men isynnerhet om Grundlagsfiågor. I afseende
på dessa är ock lyckligtvis hvilan och den genom
tiden mognade pröfningen just en hufvudsaklig
del af våra Grundlagars esprit. När ett eller flera
Stånd önskar, att dessas afgörande måtte längre
uppskjutas, än till den Riksdag, då de utan
hinder af Grundlagen kunde, upptagas, är detta alltid
ett erkännande, antingen af behof att se öfvertygelsen
om ämnet mera stadgad, eller af vigtiga
politiska skäl, som råda till uppskofvet. När
trenne Stånd yttrat denna önskan, linner jag för
min del tämligen olämpligt att villja tillerkänna
Ett Stånd rättigheten att aftruga de trenne öfriga
ett i deras tanka omoget och förhastadt beslut,
blott derföre, att Ett Stånd kunnat anse tänkesätten
stadgade och öfvertygelsen mognad, eller
icke kommit att lemna uppmärksamhet åt de politiska
skäl, som verkat hos Med-Ständerna.
Jag förmodar mig i det anförda hafva tydligen
bevisat, att jag icke anser ett eller annat
Riks
-
Den 3 .Tuni.
Riks-Stånd, icke ens alla fyra Riks-Sfånden tillsamman
, hafva rättighet att genom sammanstämmande
beslut, emot Konungens vilja , uppskjuta de
Grundlagsfrågors afgörande, genom bifall eller
nfslag, sorn i anledning af Konungens Propositioner
blifvit 3 någon, föregående Riksdag beredda.
Men jag. tror, att detta uppskof kan och bör
ätadkommas genom Konungens yttrade vilja å ena
sidan, och genom Riksens Ständers af pluraliteten
afgjorda önskan a den andra. — Grundlagsfrågor,
sorn af Riksdagsmän blifvit väckta och å någon
föregående Riksdag beredda, anser jag kunna
af trenne Riks-Stånd, äfven utan Konungens samtycke,
ytterligare till annan Riksdag läggas på
bordet. När i dessa frågor två Stand stannat emot
två, torde, i analogie med 81 §• RegeringsPormen,
deras mening böra blifva gällande, som
beslutet uppskutit. — I närvarande fall finner
jag, just uti vår Konungs sätt att utöfva Sin
magt enligt Lagen, ett victigt skäl att med förtroende
hvila vid den första Proposition om Grundlagsfrågornas
hvilnnde, Kongl. Maj:t i nåder gjorde
till Riksens Stander den 28 sistlidne Mars,
öfvertygad, att densamma var föranledd af sann
ömhet för det Polk, hvars välfärd, enighet och
sjelfbestånd äro främsta föremålen för Konungens
omsorger, säkraste jordiska stödet för Dess kraft
och enda villkoret för Dess ära.
Då jag icke kan förmoda, att Högloft. Constitutions-Utskottet
skulle nu kunna frånträda sitt
förra i ämnet afgifna Betänkande, hvaröfver inga
-
Den 3 Juni.
ga anmärkningar blifvit Utskottet frän något Riksstånd
meddelade; oell jag i följe deraf endast
fästat mig vid närvarande föremål, ätt utur de
fyra Riks-Ståndens Beslut hämta något afgjordt
helt; så tycker jag mig, på ofvan anförda grunder,
finna detta hela i följande punkter:
1:0 Trenne Stånd, nemligen Ridderskapet
och Adeln, Borgare-Ståndet och Bonde-Ståndet,
hafva beslutat upptagandet vid denna Riksdag af
de Sju beredda Grundlagsfrågor, dem Höglofl.
Constitutions-Utskottet i sitt afgifna Betänkande
vidrört. Detta pluralitetens Beslut lärer böra förbinda
äfven Prest-Ståndet att samma Frågor vid
denna Riksdag afgöra.
2:0 Da Borgare-Ståndet beslutat upptagande
af Fern beredda Grundlagsfrågor, utom de Sju
nyssnämnda, samt Ridderskapet och Adeln, genom
sitt Beslut att dem allesamman företaga, tyd-'
ligen bifallit upptagandet af dessa Fem, finnas
bemälte tvänne Stånd i detina del förenade emot
de tvänne öfriga, nemligen Prest-Ståndet och
Bonde-Ståndet, som beslutat deras ytterligare hvilande.
Härvid anser jag, i analogie med 81 §.
Regerings-Formen, deras mening böra blifva gällande,
som beslutet upp3kutit.
3:0 Trenne Stånd, nemligen Prest-, Borgareoch
Bonde-Stånden, hafva beslutat alla de öfriga
beredda Grundlagsfrågornas hvilande. Vid detta
pluralitetens beslut lärer Höglofl. Ridderskapet
och
128
Den 3 Juni.
och Adeln böra lata bero, likasom Prest-Ståndet
vid dec i r.sta punkten ornförmälta.
Pä detta sätt ligger uti de fyra särskildta PiksStändens
Beslut ett bestämdt och med våra Grundlagars
principer enligt svar på Konungens Nådiga
Proposition om Grundlagsfrågornas hvilande. Härvid
lärer det ock böra förblifva, så framt icke
ett eller flera af Riks-Stånden frångå sina redan
lagligen fattade beslut.
Carl von Rosenstein>
Tilt Canstitutions-UtskottetS Protocoll d. 30 Maj.
•När 81 §• Regeringsformen stadgar, att Riksens
Ständer mä icke å den Riksdag, dä ConstitutionsUtskottei
föreslår någon ändring i grundlagarna,
utan först å den nästföljande, derom besluta; kail
det då förnekas, att Reger!ngs-Formen å ena sidan
tydligen berättigar till villjan att å den nästföljande
derom besluta; och å den andra ej förmenar
att tunna uppskjuta dem till en annan
Riksdag?
Om detta bejakas, hvilka aro de propositioner,
sorn i anledning häraf kunna i ett Riksstånd
framställas?
Om
Den 3 Juni»
139
Om någon föresloge till pluralitetens afgörande
den frågan: Kan Ståndet lagligen upptaga
de slutberedda Grundlagsfrågorna P Nödsakas ej da
en Ordförande att derå vägra proposition? Vore
ej ett beslut deröfver ett röstande emot Imagen,
som bestämdt tillåter upptagandet vid nästföljande
Riksdag? Och vore ej således en proposition
deröfver inconstitutionel?
Men om någon till pluralitetens afgörande
föresloge den frågan: Vill Ståndet till afgörande
upptaga dessa ämnen? lianne icke en proposition
deröfver är den enda lofliga, enär, i kraft af ordet
först, Ståndet kan efter sitt fria behag upptaga
den eller låta den hvila?
Kan nu en proposition öfver den första frågan
icie göras, är det då möjligt, att någon eller några
constitutionella myndigheter kunna göra ogällande
de flera, eller det särkildta Stånds vilja, som
åstundar upptagandet, det är: utöfningen af en
laglig rättighet? Och är det således något annat,
än ett frivilligt afstående, som kan verka deras
livilande?
Har icke också detta, vid de tvänne sista
och vid den närvarande Risdagen, varit så klart
insedt, att, antingen frågan rörande Grundlagsförslagen
blifvit väckt ifrån något Ständ eller ifrån
Konungen, har motionen eller propositionen
derom alltid blifvit gjord bemställningsvis om
hviide
B. N:o 17, 18.
Dtd 3 Juni.
hvild: och denna hvila har, såsom innefattande
afståendet af en individuel rättighet för hvarje
Riks-Stånd och Konungen, icke ansetts vara erkänd
med mindre än alla feni rösternas enstämmiga
samtycke.
När ater hvilan ej är enstämmigt medgifven*
står icke då saken qvar i det skick, ått såsom slut*
beredd afgöras? Gör det något til! Saken, om 4
eller 1 Stånd vägrat hvilandet ? Ar det icke Grundlagen,
som föreskrifva upptagandet vid nästföljande
Riksdag, så vida ej sarntelige myndigheterna
begagnat sig af orden f örst, för att afstå
sin rätt till deras afgörande? Det vill säga, är
det icke Lagen sjelf, icke någon eller några af
de fem myndigheterna, sorn förbundit till upptagandet?
Kan då någon af dem vägra det?
Till hvad jag ml ytterligare utvecklat får
jag den äran tillägga, att det vintiga vid detta
tillfälle alldeles icke är det, hvartill ett tillstyrkande
öfver närvarande fråga slutligen skulle leda,
nemligen oin inga, vissa, eller alla Grundlagsfrågor
böra upptagas eller hvila. Detta är en
klokhets-fråga, som jag, i närvarande tidpunkt, anéer
nästan med lika goda skäl kunna på tvänne
stridiga sätt besvaras. Allenast får jag nämna,
att jag ej deltager i det skälet emot deras upptagande,
att det skulle störa lugnet ibland Riksens
Ständer, så snart de med frihet behandlas, ej
heller i det, alt de skulle orsaka någon tids-ut•Irägt,
vard att sätta i beräkning. Det vigtiga arbe
-
Den 3 Juni.
131
bestämmandet af sjelfva den hu förevarande fri*
gan. Det gäller, efter min öfvertygelse, nu ej
mindre, än om Dagen skall i en punkt sta' eller
falla för alltid, om Konungen och hvarje Riksstånd
skall i utöfningen behålla eller förlora en
rättighet, om ett rent eller ett bortblandat begrepp
om Grundlagens mening skall föranleda
ett beslut, åtföljde af de rättseendes och de
rättsinniges 1 längden pålitliga medhåll, eller
ett beslut, åtföljdt af de irrandes ögonblickliga
bifall och egen för sent inträffande
ånger. Jag kan, utan farhåga att stöta någon,
yttra mig så, som jäg nu gör, derföre, att jag
tror, och nästan om hvar enda af mina Medbroder
i detta Utskott vet, att han ej vill gå emot
sin redliga öfvertygelse. Det är alltså till denna
redliga öfvertygelses upplysande, innan den öfvergår
till beslut, som jag täger mig den friheten
att uppmana. Naturligt och ursäktligt lärer
det vara, att jag, med den jag yttrat, ej tvekar
att gå samtiden offentligen till mötes, och, i fall
af behof, vänta rättvisa af en kommande tidepunkt.
A, G- Silverstolpe.
Anförande till Constitutions- Utskottets
Protocoll den 30 Maj 1$l5 af Hr
Munck af Rosenschöld.
Jemte det jag i hufvudsaken förenar mig med
hvad Herr Kammarherren Silverstolpe och.Herr
Baron
Baron Jacob Cederström anfört, får jag särskildt
yttra följande:
Frågan är icke nu, sorn Flerr Biskop Rosenstein
påslår, om ett Ständ skall kunna tvinga
eller påtruga de tre andra Stånden, att upptaga
och afgöra förslag till ändring i Grundlagarna,
utan frågan är, om de tre Stånden skola kunna
tvinga eit Stånd att icke begagna sin i Grundlagen
stadgade och nu yrkade rättighet, att få
redan utredda och sedan förra Riksdagar hvilande
förslag till förändringar i Grundlagarna
upptagna och afgjorda. Ett Stånds rätt
förhåller sig här till de andra Ståndens, som en
Ledamots af ett Stånd till ett helt Stånds. En
Eedamot kan väl ej påtruga ett Stånd något, men
Ståndet äger ej rättighet att hindra en Ledamot
att få én af honom i Laglig form gjord motion
upptagen och afgjord.
Jag anser Grundlagens föreskrift tydlig: att
alla vid en Riksdag väckta och beredda Grundlagsfrågor
böra vid den nästa afgöras. 81 §. af.
Regeringsformen stadgar härom på tvänne särskildta
ställen. På, första stället talas om de ändringar,
som Constitutions - Utskott föreslår och
föreskrifver, att Riksens Ständer icke må å
den Riksdag, då Utskottet någon sådan förändring
föreslår, utan först ~1 den nästföljande,
derom besluta. För mig är det klart, att här menas,
det Riksens Ständer val icke förr än å nästföljande
Riksdag, men nödvändigt da, mäste
om den föreslagna ändringen besluta. Likasom
' . "
* ~ da
Den 3 Juni.
*33
då jag t', ex. frågar Ordföranden i ett Utskott,
om plenum skall bil i morgon, och han svarar,
nej först i öfvermorgon, är det tydligt, att han
menar, det Plenum skall bli i öfvermorgon, men
icke senare, ifall man icke vill förvrida meningen.
Men om ock föreskriften på det ställe
af § vore möjligen att anse som tvetydig, så förtydligas
den genom föreskriften på sednare stället
i samma §., hvilken angår de ändringar, som
Konungen föreslår. Här säges bestämdt, att Riksens
Ständer skola vid nästa Riksdag orri den af
Konungen föreslagna ändring i Grundlagen sitt
beslut fatta och algöra den. Det är ej rimligt, att
de af Constitutions-Utskottet föreslagne förändringar
skulle kunna uppskjutas längreän till nästa Riksdag,
men icke de af Konungen föreslagne. Det
uppskof, sorn hittills skett flera Riksdagar af samma
förslag till ändringar i Grundlagen, har, efter
min tanka, varit en verklig suspension af Grundlagen,
men kunnat verkställas, för det alla fyra
Stånden och Konungen derom varit ense. Nu
saknas denna enstämmighet i beslut härom. Ett
Stånd har förklarat sig för frågornas upptagande
och afgörande; och derföre måste ett Stånds i Grundlagen
förvarade rätt, att få alla hvilande Grundlagsfrågor
på dess begäran i alla Stånd upptagna
och afgjorda, hållas i helgd.
Kunde tre Stånd tvinga ett, att ej upptaga
och få i alla Stand upptagen och afgjord en fråga
om Grundlagens förändring, så skulle det
Hedervärda Eonde-Ståndet möjligen aldrig kunna
fä
A
*34
Dm 3 Juni.
fä sitt förslag till förändring af 114 §. Regeringsformen
afgjordt, utan de andra tre Stånden kunna
tvinga Bonde - Ståndet att uppskjuta denna
fråga den ena Riksdagen efter den andra, och
således få den för alltid hvilanda,
Uppläst hos Höglofl. Ridd. och Ad- d, 3 Juni,
•— — Högvörd. Prest-Ståndet d, 8 —
.— — Vällofl. Borgare-Ståndet d. 15 —
--■ — Hederv- Bonde-Ståndet d. al —
Vördsamt Memorial!
Då Banco - Utskottet härmed till Riksens Stan,
ders ompröfning vördsamt öfverlemnar, hvad Utskottet,
så väl i anledning af egna öfverläggning
gar, som de inom respectiva Stånden väckta motioner,
föf närvarande ansett vara af nöden, för
att hädanefter åstadkomma en successiv förökning
och i möjligaste måtto jemn fördelning af fonden
för den åf Riksens Höglofl. Ständer år 1812 bifallne
nya utlåning af Banken på fast egendom;
samt dessförutan någon jemkning af de uti Kongl.
Kungörelsen den 31 Augusti 1814 föreskrifna
vilkor för så beskaffade Uåris erhållande: anser
Utskottet sig tillika böra förklara, det Utskottet
för ingen del åsyftar att härigenom söka bestämma
gränsen för de .Lån-biträden uppå fast egendom,
som till Uandthrukets nödiga understöd kunna
vid närvarande Riksmöte från Riksens Ständers
-
%
Den j Juni.
»3 5
ders Bank anslås; men endast att gora redan ägande
tillgångar för ändamålet mindre otillräckliga.
Den förökning af årliga utlåningsfonden j
som Banco - Utskottet härmed Vördsamt föreslår,
skulle salund» uppkomma;
Att, jemte det grunderne för Cnpital-procéntens
infordrande, efter nuvarande omständigheter
närmare afpassas, en förändrad beräkningsgrund
för inbetalningarne på de utgifna Dånen blifver
vidtagen, samt att de på samteliga Bankens Fastighets-lån
årligen inflytande 4 och 5 procenta
Rentor, i likhet med hvad Riksens Ständer år
1812 blott angående Capital-afbetalningarne fastställt,
finge, i förening dermed, till nya Fastighets-lån
användas, hvarigenom hela denna Summa,
sorn å Fastighets - lånen inbetalas, framgent
blifver för detta ändamål tillgänglig.
Den allt hittills gällande grunden för Capital
- Procentens infordrande på fastighets - lånen,
blef vid 1779 års Riksdag sålunda bestämd: att
efter det belopp, lånen vid 1777 års slut utgjorde,
skulle 2 procent hvarje år oförändradt, såsom
afbetalning på Capitalet, infordras, och ali före år
1777 obetalt Capitalprocent lemnäs utan afseende;
Rentan åter skulle till 4 procent beräknas
på den Summa, som efter hvarje skedd afbetalning
i Capital återstod,
Då emedlertid, under den sedermera framflutne
tiden, och i synnerhet ifrån år 1788 till
136
Den 3 Juni.
ar 1800, Verkets inkomster, i anseende till dess
då nästan totalt afstadnade rörelse, så förminskades,
att till betäckande af dess betydliga utgifter,
Pentevinsten på de utestående Fastighets - lånen
ansågs vara oumbärlig; har af sådan anledning
den modification i verkställigheten varit antagen
och gillad, att ehuru behörige anmaningar oafbrutet
blifvit utfärdade å både Renta ogIi Capitalproeent,
Lagfart för blott bristande Capital - procent
ej blifvit anställd, så vida lientan i behörig
ordning varit erlagd; hvaraf åter blifvit en följd,
att så betydande Summor i Capital - Procent, efter
Lånens belopp vid 1777 års slut räknadt,
för närvarande finnas obetalte, att deras hastiga
änfordrande, i synnerhet uti närvarande tidepunkt,
skulle åstadkomma en för Låntagarne opåräknad
förlägenhet och mångas totala obestånd.
För att således å ena sidan iakttaga hvad
rättvisa och billighet i denna delén kräfva, men
derjemte ej uraktlåta en nödig omsorg för de äldre
Lånens successiva afbördande, på det nämnde
Lån ej framgent må stadna på vissa händer,
utan äfven de medborgare, sorn ej hittills fått
begagna Lånförman i Banken, deraf blifva delaktige,
anser Banco-Utskottet sig böra föreslå fölande:
1:0
Hvarje äldre Fastighets-låns återstående
Capital vid 1814 års slut antages såsom grund
för den inbetalning, som till oförändradt belopp
för år 1816 och hvarje påföljande år derå bör er
-
Den 3 Juni.
a 37
Jaggas; att afseende pä äldre upplupen, men obetalt
Capital-Procent förfaller, hvaremot obetalt upplupen
Renta till 1814 ars slut ovägjrligen bör
gäldas, utöfver den i 3:dje punkten här nedan
omförmälte årliga inbetalning. Undfr loppet af
år 1815 fortfar deri betalningsgrund, som hittills
varit iakttagen.
2:0 På de Fastighets.lån, sorn ifrin och med
1815 års början utgått och utgå, beräknas den
årliga inbetalningsskyldigheten framgent efter Lånets
primitiva belopp.
3:0 Efter Lånens sålunda bestämda belopp
räknadt, bör ovägerligen och lika fcr hvarje Sr
betalas, å 4 procents Lånen 6 för hundrade, och
5 procents lånen 7 för hundrade årligen; deraf
godtgöres på de förstnämnde 4, och på de sednare
5 procents Renta efter Råneo-Stil, endast på
den efter hvarje afbetalning återstående CapitalSumrnan,
och det öfriga afgår på Capitalet, intill
dess länet är till fullo liqvideradt.
Af en så beskaffad grund för betalningarnes
infordrande blifver en följd: dels, att en, i
jemförelse med hvad som bordt erläggas, fega
känbar, men likväl billigtvis något drygare årlig
inbetalning, drabbar den Låntagare, som på de
förflutna åren underlåtit Capital - Procentens betalande,
hvaremot den gäldenär, som i behörig
ordning minskat sitt Lån-Capital, får tillgodonjuta
en mindre årlig betalnings - skyldighet hael
ane f
-
13*
JDén 5 Juni.
danefter; dds att Banken* Fastighets - län, som,
enligt hittils var*nde method är Jios Låntagaren
stående i lemtio år, blifva, enligt hvad nu är
föreslaget, iå 28 års tid till fullo inbetalte; hvarigenom
fonden för nya Låntagare synbart blifver
betydligen förökad, utan att en sådan inbetalning,
under ofvarmämnde eftergift af äldre förbindelser,
,ärer kunna anses för nuvarande Låninnehafvare
tryckande, då genom erläggande blott
af den Summa, som i Laglig Renta för andra
Lån erfordras, befrielse från hela Capital-skulden
tillika efter 28 år är vunnen.
Härigenom, i förening med den ofvanfötjnälte
utlåningen af influtna Rentor, kunde redan
på innevarande år mer an dubbelt utlåna*,
emöt hvad som, enligt Riksens Ständers år 18IS
fattade beslut, skulle vara att tillgå.
X stället för den hittills gällande föreskrift,
ått pfbetaloingssumman för året, först påföljande
året finge åter utlånas, får Råneo - Utskottet vördsamt
föreslå, att inbetalningarne, redan på innevarande
nr, och framgent, i den mån, de influtit,
kunna uppå godkända Lin - Documenter, i
oafbruten successiv ordning, åter utgå. derigenom
kari Länetillgången under årets lopp bestämmas
och den olägenhet förebyggas, att säkre Låntagare,
»om, fullgjort erförderliga prestanda , skulle
blett i afvaktan på fullständigt Rökslut, sakna nödigt
biträde.
Om
Den 3 Juni.
^39
Om Kiksens Höglofl, Ständer finna skäl att
bifalla den af Banco - Utskottet föreslagna ordning
för infordrandet och utgifningen af Bankens
Fastighets - län, lärer vid utlåningssummans fördelning
emellan de I,ånsökande, uppmärksamheten
derå böra fästas, att densamma efter möjligheten
sprides på olika händer, och att hela Landet
deraf må åtnjuta den förmån, som genom
hittills gällande författningar till betydlig del förfelats,
X sådant afseende torde blifva nödigt att vidare
bestämma;
1:0 Att under Utlånings - fondens ännu fortfarande
otillräcklighet för alla Lånsökande, intet
af de utgående lianen får öfvertiga 3000 B:d
saint ingen enskildt person, Bolag eller Interessentskap
i odelt fastighet, till större sammantaget
belopp erhålla Lån - biträde af nämnde fond, e«
hvad säkerhet i fast egendom, som derföre må
erbjudas; under oförändrad transport - rättighet
för Låntagare i gemeär af hvad efter ftrllgjord inbetalning,
uppå ofvananförde grunder, är utaf
deras Lån qvarstående; hvarvid emedlertid, till
förekommande af missbruk med de nya Lånen»
det förbehåll blifver nödigt, att en egendom, på
hvilken Lån af den nya fonden erhållits, men
sam genom inbetalning eller transporterande af
Länet blifvit i förtid från Inteckningen befriad,
ej inom en lid af 3 år må kunna af samma Innehafvare
för Banco-Lån pantsättas,
2:0
Den 3 Juni.
arn Att 5 delar af den på hvarje år utgående
Lane - Summan förbehållas åt Landt- och
Bruksrörelserna, och j del deremot åt samtelig»
Städerna i Riket, att enligt de här nedan utstakade
grunder utbekommas.
3:0 Att då Stockholms Stad äger en af alla
andra Orter saknad tillgång till Låns undfående
uti dess Brand - Assecurance - Contoir, och i
allmänhet lättare utvägar i detta afseende, samt
af redan utgångna Banco - Lån erhållit betydligare
andelar, bil ligt vi s ej mera, än \ del af den
för samteliga Rikets Städer återstående femtedelen,
eller del af hela Lånebeloppet, åt Stockholms
Stad förbehålles.
Hvad sluteligen angår jemkningen af grunderna
för Låns undfående, hafva hos Banco-Utskottet
i den delen följande omständigheter förekommit:
Den
uti 18 r 4 års Länsförfattning föreskrifne
Borgen af 2:ne bofasta män för Lånen å Krono-Skatte
hemman och Krono-Skatte Rusthåll,
samt egendomar i Städerna, har Utskottet ansett
endast medföra en gravation för Låntagaren, utan
någon förökad säkerhet för Banken: helst
Banken alltid saknar tillfälle att om Löftesmännens
möjligen timande dödliga afgång erhålla
säker kännedom; och större Lån dessutom i intet
fall böra från Banken meddelas, än att sjelfva
panten innebär full säkerhet för Lånets belopp.
Till följe häraf får. Utskottet vördsamt
hem^
Den 3 Juni:
141
hemställa,' att särskildt Borgen för de hädanefter
utgående Lån på fast egendom ej må anses behöflig.
X händelse Låntagare icke afbördar sig dera
Benta och. Capital - Procent, som här ofvan blifvit
föreslagen att årligen inbetalas, anser BancoUtskottet,
att då 2me terminer förflutit, å hvilka
en ordentlig betalare denna skyldighet fullgöra
bordt, han genom anmaningsbref må derom
påminnas; men i händelse han det oaktadt underlåter
att inom 3:ne månader derefter dera
förfallna skulden inbetala, Konungens Befallningshafvande
då må anmodas att af en. sådan Låntagares
lösa egendom genast låta utmäta det till
inbetalning förfallna beloppet.
Den uträkning från Kongl. Kammar - Collega
Province-Contoir öfver Jordeboks- oell Mantals-Bentan
efter ett medeltal af 1 o de föregående
årens rnarkegångs pris, som enligt 1814 års författning
blifvit tagen till grund för Lån å landtegendomar,
har Utskottet funnit innebära en föga
pålitlig grund för en pantbuden egendoms
värde, i anseende dertill, att vid Jordeboks- och
Mantals - Bentans stadgande, endast åker och äng
blifvit tagne i beräkning, utan afseende på skog,
odlingsbar mark m. m. hvarförutan anskaffandet
af dylika uträkningar för Lån - sökande medförer
flera svårigheter och en icke obetydlig kostnad.
Del är i betraktande af dessa omständigheter
och efter noggrannt öfvervägande, som Utskottets
-
Den 3 Juni.
»kottet ansett sig böra föreslå < så beskaffad
grund för Landt - egendomars betalning, sorn första
punkten här nedan innehåller, i förrnbdan, att
derigenom Bankens nödiga' säkerhet skall närmast
kunna förenas med Låntagarens billiga befrielse
från öfverllödiga omvägar och kostnader.
Bärande Lån- Rättigheten för Bruks-egendomar,
har Utskottet ej ansett sig böra tillstyrka
någon förändring uti hvad 18I4. års författning
i sådant afseende stadgar.
Rå Brandförsäkrade Stenhus x Stockholm anser
Utskottet jemväl, i likhet med hvad samma
författning innehåller, hälften af Brandförsäkringsvärdet
kunna utlånas. Beträffande åter Rikets
öfriga Städer, har Utskottet funnit, att jemväl ägare
af trädhus och andra slags Byggnader, å fri
och egen grund, ej böra vara från Lån- rättighet
uteslutne; men Utskottet har förgäfves sökt
utfinna någon utväg, hvarigenom Brandförsäkrade
Egendomar i Städerna utom Stockholm skulle
utan särskildt värdering kunna erhålla Lån i Banken;
Brandförsäkringsvärderingar upptaga alla för
husens byggande erforderliga materia lier, arbetslöner
m. m eller den summa, för hvilken vid tiinad
eldsvåda huset kan åter uppbyggas; hvarföre
Banken endast vid nyssnämnde händelse är
säker om full betalning, men ^ om huset genom
vanvård, bristande förbättringar och ålder,
förfaller, eller genom förändrade conjuncturer,
i afseende på laget, erhåller ett mindre försäljningsvärde.
Af
J)«n 3 Juni'.
M3
Af dessa skäl har Utskottet ansett någon
annan grund för låns meddelande till Rikets
Städer utom Stockholm ej vara lätplig, än en
efter 5 §. uti 3757 års Kongl. Förordning
förrättad laga värdering, grunda; på egendomens
sanna beskaffenhet och leraf väntad
afkastning, och som upptager ett sådant värde
derå, hvartill värderingsmännen lande vilja egendomen
till sig lösa; hvilken Vfdering Bankens
Commissarier likväl må äga at öfverse och
jemka: och hvaraf halfva summan crefter såsom
Lån meddelas.
Frie obebyggde tomter, arf ocl egne åkrar,
ängar och vretar uti och invid Stderna, anser
Utskottet deremot kunna särskildt biana», på enahanda
grunder sorn, Landtegendon.
Den ordning, som, enligt 181. års Författning,
följes, i afseende på compleia Lånhandlingars
inlemnande och numerering, samt Läns
undfående efter tour och fondens nedgifvande ,
har Utskottet ansett böra äfven häanefter noga
iakttagas. Äfvensom allt hvad ej enom dessa
förslag blifver ändradt, i afseende p de så kallade
prestanda till Låås erhållande, bör vid de
nya Lånens beviljande gälla och obsnveras.
I enlighet härmed, och under åberopande
af hvad angående sunmans fördelnirg, samt inbetalningarnes
erläggande, förut blifut anfördt;
hem
-
Den 3 Juni*
hemställes fejande punkter till RiksensHöglofL
Ständers ormröfning och gunstbenägna bifall:
1:0 På Säterier och Frälsegods, samt Krono-Skattehenman,
och Krono r Skatte-Rusthåll,
utlånas utan Borgen en sjettedel af det värde,
hvartill så teskaffade egendomar, jemlikt Konungens
Bekllningshafvandes eller Landshöfdinge-Em,
betets vederbörligen bestyrkta Utdrag af
Pröfnings-Gcnitéernas för år 1814 fastställde Taxering,
då tifvit uppskattade.
2:0 PäFräls.e och Skatte Jernbruk, som hafva
egen sko, och andra tillägor af den tillräcklighet,
att åmindstone hälften af det tillåtna smidet
kån till erkas med kol af egna eller Re'
coghitions - Stegar, utlånas utan värdering 250
R:d Specie å hvarje hundrade skeppunds vid
Bruket erno hammarskatt beviljadt smide. På
de Bruk dremot, som drifvas med köpeko! ,
beviljas ej lögre Lån än 150 R:d Specie a too
skeppunds pivilegieradt smide. Alla sådanaJernBruk,
som ike äro anlagde på egen Frälse eller
Skatte grunt, och hvilka tillika icke äga några
Bruket till tyrka underla^de Frälse eller Skatte
hemman, äo från lånrättighet uteslutne.
Hemrran i allmänhet, som till Bruk utgöra
kol, dagsvekens och körslor, få icke särskildt belärias;
men anses såsom hörande under Brukets
värde och len derå utgående Lane ■ Summan.
Den 3 Juni.
3:0 På försäkrade Stenhus I Stockholm utlånas
utan Borgen., hälften af den summa, hvartill
de i Brandförsäkrings - Contoiret blifvit till
försäkring antagna.
4:0 På försäkrade hus uti Pikets öfriga Städer,
belägna å fri och egen grund, och för hvilka
hela försäkrings - afgiften är till Allmänna
Brandförsäkrings - Contoiret erlagd, lånas utan
borgen hälften af den summa, hvartill de blifvit
skattade vid en jemlikt Kongl. Kungörelsen den
4 November 1757 förrättad laga värdering,
som Bankens Corn missal-i er äga öfverse och jemka.
Varandes ägare af fria obebyggda tomter,
arf och egna åkrar, ängar och vretar, dessutom
tillåtet att derå erhålla Banco-Lån till | del af
det värde 18x4 års Pröfnings - Comité fastställt;
hvaröfver enahanda bevis bör företes, sorn
angående Fastighet å Landet i irsta punkten föreskri
fves.
Angående Låne-handlingarnes beskaffenhet,
som jemlikt Bankens Författningar få anses fullständige,
meddela Coinmissarierne de Lånsökande
nödig upplysning.
I den ordning complette Lånhandlingar blifvit
till Bankens Commissarie!- inlemnade, skall
hvarje Lånings - Act genast med ordningsnummer
förses, samt länet deruppå efter aclens befundne
fullständighet i samma ordning utgifvas,
c*
sa
4 :(le B. JSf:0 19, 20.’
Hen 3 Juni.
så långt den för året användbara utlånings-suinjnan
förslår; hvarefter de I.ånsökande, som val
inlemnat „completta I.ånhandlingar, men icke af
årets summa kunnat utbekomma det åstundade
Lånet, aga påföljande året, af den då tillgängliga
Utlånings - summan, företräde i sin ordning
framför dem, som med completta Uånhandlingar
senare inkommit.
Hvad Banco - Utskottet i förberörde afseenden
för dess del ansett lämpligt, underställes
vördsamt de Respectiva Ståndens upplysta ompröfning
och godtfinnande. Stockholm den 37 Maj
1815.
Joh. Henning Gyllenborg. E. A. Almqvist.
Gust. H. 1 Vilcke. Haniel Andersson.
G. Hels.ngius.
Uppläst hos snmteliga Riks-Stinden den 3 Juni.
^älborne, Adle och Välbördige, Ärevördige,
Vördige, Väl lärde, Äreborne, Förståndige ,
Välaktade, Hedervärde och Redlige Gode
Herrar och Svenske Män!
TT.
UJti underdånig skrifvelse den 27 sistlidne Apr.
håfven J, Gode Herrar och Svenske Män! anmält
edert, i anledning af Constitutions - Utskottets
-
Den 3 Juui.
M7
tets Forsing vid sistförflutne Riksdag, nu vidtag.'
na enhälliga beslut, att 14. §. i Instmctionen för
Justitiae - Ombudsmannen skulle hädanefter blifva
lydande som följer:
”Justitiae-Ombudsmannen aligge vid hvarje
Riksdag till Riksens Ständer aflemna en allmän
redogörelse för sin förvaltning af det honom anförtrodda
Embete samt deruti utreda Lagskipningens
tillstånd i Riket, anmärka bristerna uti Lagar,
Författningar och Allmänna Hushållningen,
samt uppgifva förslag till deras förbättring. Vare
han ock skyldig att emellan Riksdagen årligen
ett utlåtande öfver dessa ämnen genom trycket
kungöra. Alven bör Jlxstitias - Ombudsmannen
vid hvarje Riksdags början till Riksens Ständers
Constitutioris - Utskott inlemna de öfver dess Ernbetsförräuningar,
sedan sista Riksdagen, hållna
Diarier, för att af detsamma granskas; Justitieombudsmannen
åligge afven att vid hvarje Riksdag
för Riksens Ständer uppgifva, hvilka af deras
vid förflutne Riksdag fattade beslut och
gjorde hemställningar blifvit af Konungen gillade
, utfärdade och i verket ställde.”
Och jemte det J, Gode Herrar och Svenske
Män! i underdånighet anhållit om Min Nådiga
Sanction till detta tillägg uti Justitiae - Ombudsmans
Instruction, håfven J dessutom i underdånighet
tillkännagifyit, att i det fall Mig skulle
täckas i Nåder bevilja berörde Sanction, Constitutions
- Utskottet borde med sitt på den anbefall
te
M8
Den 3 Juni'.
fallte granslcningen grundade yttrande vid hvarje
Riksdag till Riksens Ständer inkomma, innan
nytt val till Justitias - Ombudsman anställes
Sedan
Jag häröfver inhämtat Min Högste
Domstols och Mitt Stats-Råds underdåniga yttrande,
har jag funnit godt att lemna Mitt Nådiga
bifall å Edert i fråga varande beslut, i den öfvertygelse,
att J föresett, det granskningen af Justitia;
- Ombudsmannens Ernbets - Handlingar oell
det deraf följande omdömet öfver hans förvaltning
icke lärer i en framtid öppna sådana tillfällen
till afvikelser, sorn Regerings-formen, enligt
dess visa afsigter i allmänhet och enligt dess
anvisning för särskildta fall, såsom i go, 104
och 107. <jj. velat tillstänga; men som detta edert
beslut icke blott innefattar en ny förbindelse
för Justitia^ - Ombudsmannen, utan äfven nya
åtgärder för Constitutions - Utskottet, så väl i afseende
på granskningen af hans Embetshandlingar,
som på det yttrande, hvarmed Utskottet vid
hvarje Riksdag, inom utsatt tid, bör till Riksens
Ständer inkomma, och föreskriften af dessa
åtgärder, som göra ett tillägg, förändring eller
förbättring i Grundlagarna, icke lärer kunna finna
sitt rum annorstädes, än i dem, eller i särskildta
handlingar af samma helgd som Grundlagarne;
så har Jag i Nåder velat erinra Eder,
Gode Herrar och Svenske Män, om nödvändig
\
O
heten, att i de paragrapher af Regeringsformen
och Riksdagsordningen, som angå Constitutions
-
Ut
-
ItaH
Den 8 Juni.
J49
Utskotteis göromål och Justitia - Ombudsmannens
val, föreslå och underställa så beskaffade rättelser,
sorn af det beslutna tillägget i Justitia - Om.
budsmannens Instruction synes vara ovillkorligen
föranledda; Och sedan J, Gode Herrar och
Svenske Män, medelt edert] underdåniga yttrande
om de jemkningar, som blifvit en följd af det
beslutna tillägget i Instructionen för Justitias-Ombudsinannen,
vill Jag låta Författning derom utfärda.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar oell Svenske
Män, med all Konglig Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
Utdrag af ProtocolLet hållet i Höglofl.
Ridder skåpets och Adelns Plenum,
den 8 funt 1815.
S. D. 1/ öredrogos å nyo och biföllos Allmänna
Besvärs- och Oeconomie - Utskottets den 24 Maj
afgifna och den 29 Maj och den 3 Juni på bordet
lagda Betänkanden:
1:0 I anledning af en yrkad beqvämligare
Postinrättning å landet,|
150 Den B Juni.
arn Angående Allmänna skogshushållningen
i Riket, samt väckt fråga om Skogs - Betjeningens
och Jägeri - Statens indragning. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D. Upplästes det Högvördiga Prest - Ståndets
Protocolis - Utdrag af den 29 Maj, rörande den
af trycket utgifna Skriften under titel Fjerde Aetea
af Baron Ludvig Boyes Pinos - Historia m. m.
jemte den dervid bilagde underdåniga skrifvelse
till Hans Kongl. Maj:t; och sedan harvid af Herr
Hof - Carstzleren Friherre af Wetterstedt blifvit
tillkännagifvet, det detta mål blifvit till Ijaga
handläggning öfverlemnadt, ansåg Ridderskapet
och Adeln för dess del, under erkännande af
det Högvördiga Prest - Ståndets varma nit för
Religionens helgd, likväl någon åtgärd i detta
amne icke vara att vidtaga. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G, Silverstolpe.
S. D. Anmältes, det Constitutions - Utskottets Secreterare
författat Tabeller, innefattande en kort
och tydlig Öfversigt af alla de förslag till förän
drin
-
Zten 8 Juni.
dringar eller tilläggr.ingar i Grundlagarna, sorn
sedan de irenne sistiörflufna Riksdagar till afgörande
hvila: och som Ridderskapet ocii Adeln
ansåg till mycken ordning ledande,'vid dessa förslags,
till nästkommande Måndag, utsatte upptagande,
om hvarje Ledamot af Riks - Sianden ägde
för handen ett exemplar af berörde Tabeller;
ansåg Ridderskapet och Adeln för siri del tjenligt,
att de måtte till trycket skyndsamt befordras,
för att i Riks-Stånden utdelas, anseendes derjemte
trycknings - utgifterna böra af den anslagna
Riksdags - kostnads - summan bestridas: i hvilket
beslut de öfriga respectiva Stånden skulle
vänligen anmodas att instämma. Ut Supra.
Ex Trot o co Ilo
A. (j. Silverstolpe.
S. D. S tats - Utskottets följande Betänkanden af
den «26 Maj, hvilka den 29 i samma månad blifvit
på bordet lagda, blefvo nu änyotill afgörande
föredragna;
r:o I anledning af Kongl. .Majds Nådiga
proposition om Stats-Verkets tillstånd och helmi,
under Riks - Statens Lörsta Hufvud - Titel;
Hvilket till Utskottet återförvisades.
2:o I anledning af samma Varliga proposition,
uti hvad sorn rörer Eiles - Statens andra hufvud
- Titel eller Civil- och Ilands - Ötaterne;
3:0 I anledning af samma Nådiga proposition,
uti hvad som rörer Idiks - Statens Sjette
Hufvud - Titel.
4:0 I anledning af samma. Nådiga Proposition,
uti hvad som förer Piks - Statens åttonde
Hufvud-Titel elier Allmänna och Extra UtgiftsStaterne;
Och
blefvo dessa 3:ne sednare Eetänkanden
af Höglofl, Eidderskapet och Adeln bifallne. Ut
Supra,
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
S. D. "Vid förnyad föredragning bi föllos följande
Eag'- Utskottets den 3 Juni på bordet lagda Me.
mordal, af den 17 18, 20 och 27 Maj, nemligen:
1:0 Tvänne Memorial angående 14 ino.
mentet uti Kongl. Förlags•> Ordningen den 24
Februari 1748;
2:0 O m förlängning af tiden, inom hvilken
en part bör tillkännagifva, det han vill söka, att
Ko
-
Den 8 Juni, 153
Konungen må profva Hof-Rätts Dom och Utslag;
3.
0 Om yrlcad rättighet att till Collegier,
Kätter och andra Embetsverk, få med posten afsända
fatalie handlingar, m. m,
4:0 Om Rättighet att före den dag , då fatalie-
tid utlöper, få inlemna de skrifter och handlingar,
hvarigenom vad fullföljas ;
5:0 Om allmängörande af upphäfvandet af
13 §. i 1723 års Kongl. Resolution på Krigs-Befälets
Besvär, samt 23 §. i 1734 års resolution
på Allmogens besvär;
6:0 Om yrkad rättighet alt föra andras ta.’
lan, för dera som åtfölja Häradsjröfdingar på
Ting;
7:0 Om stadgande att personer, hvilka hållas
i häkte, antingen för undergående af sträft' eller
under afvaktan af Öfver - Rätts Utslag, må,
efter det de erhållit dom vid Stads - Rätt,^genast
varda från Stadens häkte till närmaste Kronohäkte
förflyttade och der på publique kostnad
underhållne och vårdade. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.,
S. D.
154
Dan 8 Juni.
S. D. I sammanhang med Friherre Anders Cederströms
den 11 Maj till Bevillning* - Utskottet
remitterade Dictamen, innefattande förslag till ett
förbättradt Bevillningssäjt, remitterades till lierna
lie Utskott ett af Friherre Cederström denna
dag inlemnadt Dictamen i samma ämne, jemte
anmärkningar dervid af Friherre Wrangel, Henning,
samt svar å dessa anmärkningar, af Friherre
Cederström, och skulle Beviilnings - Utskottet
derjemte aninodas att sitt yttrande öfver
berörde förslag afgifva, på samma gång, som Utskoitet
med sitt project till Beviilnings - Förordning
till Riksens Ständer inkommer. Ut Supra.
Ex Protocollo
A. G. Silverstolpe.
Utdrag af Protocollet, hullet hos Högvördig
a Prest - Ståndet vid Urtima
Riksdagen i Stockholm, den 8 jfuni
JS issi.
D. -Efter ytterligare föredragning af Constitutions-
Utskottets den 3 dennes på bordet lagda
Memorial, innehållande de ifrån Utskottet infordrade
upplysningar, i frågan om Conslitutionella
Principer, enligt hvilka Riks - Ståndens olika beslut
-
Den 8 Juni.
15 5
slut om de beredda Grundlagsfrågornas hvilande
till nästa Riksdag, eller upptagande vid denna,
kunde sammanjemkas till ett bestämdt svar pä
Kongl. Majts Nådiga Proposition i detta ämne,
har Prest - Ståndet, utan att gilla den af Utskottet
uppgifna grundsatts, enligt hvilken 3:ne Stånds
beslut om så beskaffade frågors hvilande till annan
Riksdag, icke skulle kunna inskränka det
4:de Ståndets rätt att dem till afgörande upptaga,
lik väl, för att gå sina Respectiva Med . Ständers
yttrade önskningar om berörde frågors upptagande
till mötes, funnit för godt att, nied frångående
af dess den ii sistlidne Maj uti detta ämne
fattade beslut, bifalla, det alla sedan nästföregående
3:ne Riksdagar hvilande och lagligen
beredda Grundlagsfrågor vid innevarande Riksdag
må till afgörande förekomma. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. U. Almqvist.
S. D. V id ytterligare föredragning af Stats-Utskottets
på bordet hvilande Utlåtande, i anledning
af Hans Excellence m. m. Herr Gtefve
Brahes Memorial angående Bevillningen för Dannemora
Bergslags jerntillverkning, har Pre.stStåndet,
med gillande af hvad Utskottet yttrat, för
sin del beslutit, att Riksens Ständer rnå åt Kongl,
Majit i underdånighet öfverlemna att, uppå
Hans Exrellcnoes och öfriga vederbörandes under
-
156
Den 8 Juni.
derdåniga anmälan meddela den åtgärd, i afseende
på den 'Dannemora Bergslag påförde Bevillning,
som, i jemförelse med hvad af andra Brukstillverkningar
erlägges, Kongl. Maj:t i Nåder
pröfvar billig. Ut Supra.
S. D. öredrogos å nyo och biföllos efterföljande
ifrån Dag - Utskottet inkomna och på Bordet
hvilande Betänkanden, nemligen:
1:0 Om. arrestanlers underhåll i Stadshäkten;
3:0 Om tiden till Vade-Libellers ingifvande»
3:0 Angående Rusthållares företrädesrätt till
lösen af en utom börd såld andel i Rustningsstammen;
4:0
Om rättighet att med posten insända
Handlingar till Domstolarne ;
5:0 Angående sökt rättighet för dem, som
följa Häradshöfdiugar på Ting, att föra andras talan;
6:0 Angående förmonsrätt för Förlagsgifvare;
7:0 Om Förlags - Contracters intecknande;
Ex Rrotocollo
b J. U. Almqvist.
S-’0
Den 8 Juni'.
157
8:o Om befrielse för kärande part vid UnderDomstol
ä Ilandet att lösa pretocoll i förlikta mål
rn. rn. Ut Supra.
Protocollo
J. U Almqvist.
S. D. Siats - Utskottets på bordet hvilande Betänkande,
i frågan om en minnesvård på Statens
bekostnad öfver framlidne Hof - Intendenten Sergell,
föredrogs å ny o och bifölls. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. U. Almqvist.
S. D. Cjillade Prest - Ståndet Constifutions - Utskottets
uti Protocolls - Utdrag af den 30 sistlidne
Maj meddelte yttrande, att det icke kunde sig
befatta med 3tne ifrån Hedervlirda Bonde - Ståndet
under den 25 i samma månad till Utskottet
remitterade Memorial. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. U. Almgvist.
S. D. Tili Allmänna Besvärs-och OeconomieUtskottets,
uti Memorial af den- 6 dennes gjorda
anhållan, om tillåtelse att få låta beräkna ett o
kadt
-
Den 8 Juni.
kadt arfvode åt sin Cantzli - Betjening, lemnade
Prest - Ståndet sitt bifall. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. U. Almqvist.
S. D. när Stats - Utskottets, den 29 sistlidne
Maj på bordet lagda Memorial, med bifogade 4
särskildta Betänkanden, i anledning af Kongl.
Majrts Nådiga Proposition af den 1 föregående
Mars, om Stats - Verkets tillstånd och behof, i
hvad densamma rörer i:ta, 2idra, 6:te oclj 8:de
Hufvud - Titlarne i Riks-Staten, nu å nyo föredrogs,
blefvo Utskottets Betänkanden rörande
J:ta och a:dra Hufvud - Titeln, i anseende till
deremot gjorda anmärkningar, återremitterade, hvaremot
de arne sistnämnde blefvo till alla delar
godkände. Ut Supra.
Ex Protocollo
J. U. Ahnqvist.
Utdrag af Vallöf. Borgare-Ståndets
Protocoll, hållet vid Urtima Riksdagen
i Stockholm, den 8 Juni
2S/5.
S. D. Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den sfi
Maj afgifna och den 29 på bordet lagda Memorial
-
Den R Juni.
3 5 9
rial, med bifogade fyra särskildta Betänkanden, i
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
af den 4 sistlidne Mars, om Stats-Verkets tillstånd
och behof, i hvad detsamma rörer första,
andra, sjette och åttonde Hufvud-Titlarne i RiksStaten,
och fann Borgare Ståndet för godt att, i
anledning af gjorda anmärkningar vid Betänkandet,
angående Första Hufvud-Titelu, detsamma
till Utskottet återremittera, men att deremot de
öfriga tre Betänkanden till alla delar bifalla.
Ut Supra.
Ex Protor.ollo
Carl Magli. Robsahm.
S. D. R
einittterades till
Stats- och Tianco-Utskotten.
Herr Rådmannen E. G. Hamströrns Memorial,
i anledning af Kongl. Majtts Nådiga Proposition
om understöd för Hjelmare Slussverk.
Ut Supra.
Ex Frotocollo
Carl. Magn. Robsahm.
S. D. JDifölls Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskottets
nu upplasta Memorial af den 6 i
denna
mtrn
Den 8 Juni.
denna månad om Notarie - aflöning för tvänne
Utskottets Cantzlister och rättighet att ännu en
, Cantzlist derstädes .antaga. Ut Supra.
Ex Protocolio
Carl Magn. Robsahm.
S. D. V id nu förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottets den 16 Maj
på bordet lagda .Betänkande, af den 3 i samma
månad, rörande tiden och sättet för MarkegångsTaxornas
upprättande, Justitia - Ombudsmannens
befattning med deras granskning och jemkning
uti Tionde-och Rentegifvares skyldigheter emot
Indelningshafvare och Rentetagare, blef detta
Betänkande, i anledning af deremot gjorda anmärkningar,
till Utskottet återremittteradt. Ut
Supra.-
Ex Protocolio
Carl. Magn. Robsahm.
S. D. Allmänna Besvärs-och Oeconomie-Utskottets
den 24 Maj afgifna och den 29 på bordet
lagda Betänkande, angående upphandlingar för
Kongl. Maj:ts och Kronans räkning, föredrogs
nu åter och bifölls. Ut Supra.
Ex Protocolio
Carl. Magn, Robsahm.
Ut
-
Den § Juni.
161
Utdrag af Hedervärda Bonde-Ständets
Protocoll vid Urtima Riksdagen i
Stockholm, den 8 Juni 181S
S.
D. G^enoin meddeladt Protopolls - Utdrag, af
den 2g sistlidne Maj, som sista Pleni - dag till
Bonde-Siandet ankommit, då blifvit lagdt pa bordel,
och nu ater föredraget, har det Högvördig»
Prest Ståndet anfört, att ibland de missbruk af
Tryckfriheten, hvilka utom annan brottslighet,
äfven synes nästan innebära försök att göra denna
för hela Svenska folket och för hvarje enskildt
dyrbara rättighet misskänd oc|j, om möjligt vöre,
förhatlig, utmärker sig den Titel Herr ÖfverDirecteuren
Grevesmöhlen gifvit åt en al sina
nyligen utkomna stridskrifter, i hvilken litel en.
af de för Allmänna Gudstjensten förordnade Texter
rörande vår Frälsares Jesu Christi lidande,
genom efterhärmning, skall framställas till gäckeri;
på hyilken grund det Högvördiga Ståndet ej
sett sig kunna underlåta att inför Kongl- Majit
ådagalägga den djupa smärta det erfarit, vid ett
så lättsinnigt, så brottsligt, så klart uttryckt gäckeri
af den offentliga Gudstjensten, och pa flera
anförda skäl, jemte meddelande af den till Kongl.
Majit ingifne underdåniga skrifvelsen, inbudit
Med-Stånden till det beslut, att Riksens Ständer
genom särskildt underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit, på Svenska folkets vägnar, uttrycka, jeinr
te denna billiga förtrytelse olver ofvannämnda
gäc
4:de
B. N:o 21, 2 2,
Den 8 Juni.
gäckande Titel, dess varma nit för Christna Réligionens
helgd och för Tryckfrihetens sorgfällig»
och kraftfulla vard,, till afböjande af oredor och
af de för samhällsordningen skadliga följder, som
genom tryckfrihetens missbruk, och särdeles genom
lättsinnigt behandlande af heliga ämnen,
ofelbart uppkomma.
Bonde-Ståndet har till större delen hvärken
läst eller åstunda läsa de af Öfver-Directeuren.
Grevesmöhlen titgifne Strlds-Skrifter, är ej i tillfälle
att bedömma den ifrågavarande Titels gäckande
egenskap, hvardan Bonde - Ståndet öfver
detta ämne mast med sitt utlåtande innehålla;
och då det Högvördig» Plest-Ståndet, som bäst förstår
huru sådant bör anses, redan hos Kongl.
Maj:t uti. ingifna ansökningen i underdånighet
yrkat, att vederbörande Embetsman måtte anbefallas
att med sorgfällig uppmärksamhet och kraftig
åtgärd följa denna sak, så att den brottslige
icke måtte sakna den näpst, hvartill han enligt
Tåg gjort sig förtjent, och sä, att hans exem.
pel må blifva varnande för andra, samt BondeStåndet
är fullt Ofvertygadt, ej allenast alt Kongl.
Majit i Nåder ej misskänner sitt redliga BondeStånds
varma nit för Chrisina Religionens helgd,
utan ock att de Embetsman, sorn hafva det vigtiga
uppdrag, att vaka öfver Tryckfrihetens tillbörliga
begagnande, vidtaga sådana steg, som med
Hagarne öfverensstämma, så finner Bonde Ståndet
för sin del, att vidare åtgärder i denna sak ej
b@.
åm
Den 8 Juni.
behöfvas; hvarom de Respectiva MedStåriden skulle
Vördsamt och vänligen underrättas. Ut Supra.
S. 1). wedan Väliofl. Borgare-Ståndet, enligt an*
kornmmet och uppläst Protocolls-Uidrag af den 3
i denna månad, inbudit Hedervärda Bonde Ståndet
att med Väliofl. Borgare-Ståndet sig förena
om det, jemväl af Högvördiga Prest-Ssåndet medgifna,
tillägg, som BorgareStåndet funnit skäligt
gora vid bifallandet af Allmänna Besvärs- och
Oeconpmie-Utskottets den 9 Maj afgifna Betänkande
öfver Rådmannen Kjellanders Memorial
om byggnad och underhållande af i Städerna
befintlige Kyrkoherde*, Capellans-, Klockare-, Réctorr.
- och Scholelius byggnader, nemligen, att undantag
från onera, som kunde hvars och ens inne.
hafvande jord lagligen åläggas, icke skulle äga
rum för de hus och egendomar, som Ecclesiatiqne
personer tillhöra, men af dem sjelfva icke bebos,
fann Bonde-Ståndet för godt, att Väliofl. Borga*
re-Ståndets sålunda gjorda inbjudande antaga.
Un Supra.
Ex Profocollo
Olof Werlin.
Ex Protocollo
Olof Werlin>
S. D
Sen 8 .Tunt.
S. D. f öredrogos och biföllos följande Lag Utskottens
den. 3 i denna månad på bordet lagda
Utlåtanden:
lto Af den 17 Maj, i anledning af Harlmannen
Sjöbohms Memorial, om allmänt kungörande
, att 13 i 1723 års och 23 §. i 1734
års Kongl. Resolutioner, angående närmaste rättighet
till Lösen af en utom börd såld andel i
ett Rustningsheinrnan, till ali kraft och verkan
upphört;
2:0 Af den 18 Maj, rörande Grosshandlaren
Lambergs motion, om ett tillagg vid 14 morn.
uti Kongl. Förlags-Ordningen den 24 Februari
1748, i afseende på vidsträcktare förmånsrätt for
förläggare;
3:0 Af samma dag, i anledning af bemäite
Grosshandlares Memorial, om förlags-Contraciers
intecknande;
4:0 Af den 20 Maj, öfver Riksdagsmannen
Erie Svenssons från Bolms Län. Memorial, om
■upphäfvande af det genom Kongl. Brefvet den 1
Febr. 1758 meddelte stadgande, att de som åtfölja
Häradshöfdingarne på Tingen, icke må till
Fullmägtige dervid brukas;
5:0 Af den So Maj, öfver Assessoren Arosenii
Memorial, att personer, hvilka skola i
häkte hällas, må, efter det de erhållit Dom vid
Stads Rätt, genast varda från Stadens häkte till
när,.
närmaste kronohäkte förflyttade,' der på publlque
kostnad underhållne och vårdade;
6:0 Af den 20 Maj, anledning af Riksdagsfullmägtigen
Anders Åbergs från Westerbotten
Memorial, oin tiden för vad-libellers in»
gifvande;
7:0 Af den so Maj, i anledning af Herr
Jan Daniel v. Engeströms Memorial, om rättighet
för parter, att uti Rättegångsmål vid Öfveroch
Under-Domstolar, Collegier, Executions-Säten.
Consistorier, med flera Embets-Verk, få med
posten dit insända de Skrifter, Förklaringar och
Handlingar de böra aflemna; och
8:0 Af den 27 Maj, angående Riksdagsfullmagtigen
Eric Fredricssons från Jönköpings Rän.
hemställan, om förlängning af den i 30 Cap.
1 §. Rättegångs-Balken utstakade tid, inom hvilken
den, som vill söka, att Konungen rnå profva
Hof-Rätts Dom och Utslag, sorn i hufvudsaken
fallit, bör sådant i Hof- Rätten skriftligen
tillkännagifva; hvarom vederbörande på vanligt
sätt skulle underrättas. Ut Supra.
Ex Protocollo
Olof Werlin.
S. D. X anledning af de anmärkningar, som vid
föredragande af AUmanga Besvärs- och Oeco
-
i66
Den 8 Inni.
romie-Ufskottets deri 24 nästlicjne Maj afgifna
Betänkande, angående allmänna Skogshushållningen
i Riket, saint Skogs-Betjeningens och JägeriStatens
indragning, af åtskilliga Riksdags Fullrnägtige
deremot gjordes; fann Hedervärda BondeStåndet
skäligt att samma Betänkande, af Anmärkningarne
åtföljdt, till välbemälte Utskott återremittera.
Ut Supra,
JEx Protocollo
Olof Werlin,
S, D. Sedan Riksens Höglofl. Ständers Stats-Utskott
, enligt nu uppläst Utlåtande af d, 31 Maj ,
i anledning af Höglofl, Ridderskapets och Adelns
d. 2 2 i samma månad fattade Beslut, om Böners
anslående för Bands-Fiscaler och Uänsmän,
förklarat sig icke kunna, emot 69 §, i RegeringsFormen,
lemna vidare åtgärd vid detta ärende,
sedan de 3me öfriga Riks - Stånden bifallit Utskottets
Betänkande, hvarigenom det ansett sig
icke kunna tillstyrka Bön för bättring för Länsman,
eller nya Böners anslående för BandsFiscalerna
, fann Bondeståndet skäligt ofvanberörde
Utlåtande godkänna; hvarom vederbörande
skulle vördsamt och vänligen underrättas. Ut
Supra,
Ex Protocollo
Olof Werlin,
Upp
-
Den 8 Juni,
Uppläst hos Hög! o fl. Ridd. och Ad. d. 8. .Tuni
— — Hogvard. Prest-Ståndet d. 15.
~ — Vällofl. Borgare-Ståndet d. 12. _
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. 1?.
Vördsamt Memorial!
Cjenom Protocolls-Utdrag för den 16 i nästlidne
månad, har Hedervärda Bonde-Ståndet till
Riksens Höglofl, Ständers Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskott remitterat ett Memorial af
Riksdagr.-Fullmägtigen Olof Olsson från Stockholms
Län och Wäddö Socken, deruti Riksdagsmannen,
å Skatte - Allmogens i samma Socken
vägnar, framförer den anhållan, att, enär bemalte
allmoge, som till postföring och resandes
fortskaffande öfver Alands Haf, emellan Grisslehamn
och Eckerö, är anslagen, i jemförelse med
andra hemmansägare i orten, skulle vara på det
mest tryckande sätt betungade, denne allmoge
måtte, uppå flera i Memorialet anförda skäl, ifrån
samma skyldighet blifva blifva befriad, med vilkor,
att Allmogen efter hemmanens natur utgjorde
en lika beskattning med Rikets öfriga undersåtare.
Vid granskningen häraf, och då Utskottet,
utom de uppgifter, som Riksdagsmannen Olof
Olsson uti Memorialet enskildt anfört, för öfrigt
helt Och hållet är i saknad af de bestyrkta
upplysningar, rörande de locala omständigheter,
som
jl68
Den 8 Juni.
sorn vid prcfningen af denna fråga borde iakttagas
, samt i följd häraf ej kan bedomina det inflytande,
som den åsyftade förändringen skulle
hafva, ej mindre på Boteringen, än Post - Verket,
så anser Utskottet sig nu ej kunna häröfver meddela
hufvudsakligt utlåtande; men förmodar, att om
sokanderne nied denna angelägenhet vända sig
till .Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet,
Kongl. Majus Befallningshafvande då ej torde underlåta
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla
deras nu gjorda yrkande; hvarefter Kongl.
Maja i Nåder lärer vidtaga de åtgärder, som härvid
kunna vara af nöden, samt göra det afseende
på Sökandernes underdåniga anhållan, som Kongl.
Maj:t efter sin visa pröfning kan finna den förtjena;
hvilken Utskottets tanka till Riksens Höglofl.
Ständers eget bedömmande vördsamligen öfverlemnas.
Stockholm den l Juni 1815.
•på Höglofl. Ridderskapets På Hög v ord. Prestoch
Adelns Ledamöters Ståndets Ledamöters
På Vällofl. Borgare- På Hederv. Bonde
-
vagnar
A■ Lantinghausen.
vägnar
Carl Fr. Ortman.
Ståndets Ledamöters Ståndets Ledamöters
vägnar
And. Fredin.
"Nils Mänsson.
vägnar
M. Rosbeck.
Upp
-
Den 8 Juni.
169
Uppläst hos Högloft. Ridd. och Ad. d. 8 —
— Högvörd. Prest-Ståndet d. 15 —
— Vällofl. Borgare-Ständet d. 19 —
— Hederv. Bonde-Ståndet d. 12 —
Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskotts Betänkande,
i anledning af väckt fråga,
om Götha Canal-Bolags förpligtande
att, när någon Rote -  Soldat i och för arbetet vid Götha
Canal blifver oduglig till Krigstjenst,
ersätta kostnaden till annan
karls anskaffande i stället.
TJu ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet
och den 16 sistlidne Maj till Utskottet remitterat
Memorial, har Riksdagsfullmägtigen Nils Ericsson
från' Gefleborgs Län, jemte framställning
af den önskan, att Helsinge Regemente kunde,
i anseende till dess aflägsenhet från Götha Canal,
befrias från arbetes utgörande derstädes, yrkat,
det Canal - Directionen måtte tillförbindas att,
när någon af arbetsinanskapet varder i och fö;r
avbetet vid Canalen så skadad, att han, såsom
till vidare krigstjenst oduglig, måste afgå, lemna
full ersättning för kostnaden till annan karls anskaffande
i stället; hvilket Nils Ericsson ansett vara
så mycket billigare, sorn arbetet, ehuru det kunde
-
*7°
Den 3 Juni.
de medföra nytta för det Allmänna, likväl icke
drifves för Kronans, utan för ett enskildt Bolags
räkning; af hvilken orsak Bolaget äfven skall
åtagit sig lemna årligt understöd eller pensioner
åt det manskap, sorn på ofvannämnde sätt kunde
blifva skadadt och rnåste utur tjensten afgå.
Utskottet får såsom utlåtande häröfver anföra,
att som Kongl Majtt uti 15 §• af Dess under
den 11 April 1810 för Götha Canal-Bolag
utfärdade Nådiga privilegium försäkrat Bolaget,
att till Canal arbetets bedrifvande få under byggnadstiden
begagna Arbets - Commenderingen af
Kongl. Majtts och Kronans manskap till så stor
Styrka, som med fördel användas kunde, och
Omständigheterna medgåfvo; alltså, det Kronans
manskap, hvilket, i grund af äldre författningar,
får till Arbets - Commenderingar beordras, kart,
såsom, enligt 7 §. i Regeringsformen, stäldt under
Kongl, Majus Eget Höga Befäl, af Kongl.
Majus commenderas å hvad tid och till hvilken
ort, Kongl. Maja för Rikets bästa i Nåder för
godt finner, utan att Rotehållarne äga någon i
Författningarne grundad rättighet till ersättning ,
om, under sådana Commenderingar, en eller
flere af manskapet skulle till lif eller helsa blif.
va så skadade, att andre karlar måste i stället anskaffas,
har Utskottet, vid sakens betraktande från
den sidan, icke funnit anledning tillstyrka bifall
ttll hvad Riksdagsmannen Nils Ericsson i ofvanberörde
måtto begärt; men då det åter, å andra
sidan, icke kan bestridas, att förlusten af en Soldat
alltid är ganska känbar för den Rote, hvars
skyl
-
Den 8 Juni.
*•
skyldighet det hillver att lega annan karl i stället,
tror Utskottet sig kunna vödrsamligen hemställa,
om icke, enär en sådan förlust, under det
Soldaten i fredstid är till arbete commenderad,
i allt fall icke egentligen bor kunna betraktas
från-samma synpunkt, sorn otn karlen varit commenderad
i krig, och på sådant sätt omkommit
eller blifvit 6kadad, Riksens Högloft. Ständer skulle
finna för godt, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl- Maj:t i Nåder täcktes
vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom Götha Canal-Bolag
kunde förmås att, om, genom vådlig
olyckshändelse i och för arbetet vid Götha Canal,
någon af de till arbete derstädes comrnenderade
Soldater af Indelta Arméen skulle blifva så skadad,
att han deraf antingen dör, eller blifver till
vidare krigstjenst oduglig, i sådant fall till Roten
utgifva någon lämplig ersättning. Dock varder
detta allt till Riksens Högloft- Ständers ompröfvande
vördsammeligen öfverlemnadt» Stockholm
den i Juni t 81 5 j
På Högloft, Ridd, och På Högv. Prest-Ståndes
Adelns Ledamöters Ledamöters
vägnar vägnar
A, Lantingshausen, Cuxl Fr, Ortman,
På Vällofl. Borgare- På Hederv. Bonde
»Ståndets
Ledamöters Ståndets Ledamöter!
vägnät vägnar
And, Fredin• Fils Mänsson,
M, M. Rosbeck,
Upp.
Den 8 Juni.
Uppläst hos Högloft. Ridd. och Ad. d. 8 Juni*
-- -- Högvörd. Prest-Ståndet d. 15 —
— — Vällofl. Borgare-Ståndet d. 12 —
— -- Hederv. Bonde-Ståndet d. 12 —;
Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs- och Oeconomie • Utskotts
Betänkande, angående tidens bestämmande
för vögsyner uti Publicationerne
derom.
H öglofl. Ridderskapet och Adeln har,' under
den 16 sistlidne månad till Utskottet remitterat
ett Memorial af Herr Öfver - Intendenten P.
Tham, deruti föreslås., att uti publicationer om
•vägsyner bör, utsättas dagen, samt för- eller efter
- middag, då hvarje Socken bör till vägasyn
sig inställa, Samt att tvänne förtroende värde åboer
socknevis utväljas af Socknarna sjelfva, tili
att vid vägsynerna motsvara Krono-Betjeningens
anteckningar.
Vid piöfningen af det förslagj som Herr
Öfver - Intendenten Tham sålunda uppgifvit, har
Utskottet funnit detsamma vara så mycket mera
grundadt, sem, i händelse en. bestämd tid för
väg
Den 8 JunK
173
Vägsyners förrättande ej blifvit utstakad, ofta skulle
hända, att väglottsägare blefvo onödigtvis uppehållne,
och derigenom förspillde en för Jordbruket
cch de sysslor, som dermed äro förenade,
dyrbar tid; i anledning hvaraf Utskottet trott
sig böra tillstyrka, att uti publicationer om vägsyner
borde utsättas dagen och timman, då de
samma togo sin början, samt huru stor del af vägen,
sorn för hvarje dag kommer att syn undergå;
^hvarjemte å näst påföljande Söndag efter syneförrättningen
borde kungöras, ej mindre hvilka
vägstycken blifvit bristfälliga ansedde, än tiden
inom hvilken de då anmärkte brister borde vara
verkställde; roen då uti Kongl. Instructionen af
den 4 November 1734 stadgas, att vid bro- och
vägsyner, jemte Krono-Eetjente, t vänne af Nämnden
böra vara tillstädes, anser Utskottet den säkerhet
för väglottsägarne, som uti Memorialet
‘'ynes åsyftas, vara genom detta stadgande tillräckligen
bevarad; och har Utskottet slutligen velat
til lägga den vördsamma hemställan, att vägsyner
och väglagning, om möjligt vore, icke utsattes på
de årstider, då såning, höbergning eller skörd inträffade,
hvarigenom desamma måste blifva för
I/andtmannen allt för mycket betungande, utan
lämpades efter de tider, då de med mindsta olägenhet
kunde verkställas: dock borrie, enär, genom
utskärningar eller andra tillfälligheter vägen
fordrade en snar förbättring, härmed efter omständigheterna
föifaras; hvilket dock till Biksens
Hög
-
171
Den 8 Juni.
Höglofl. Ständers egen pröfning vördsammeligen
öfverlernrias. Stockholm ilen i Juni l 8 » 5-
Pa Hoglofl. Ridderska- På Högvörd* Prestpets
och Adelns Leda. Ståndets I.edamöters
På Vällofl. Borgare- På Hederv. Bonde»
Uppläst hos Högloft. Ridd. och Ad. d. 8 Juni.
— — Hogvörd. Prest Ståndet d. 15
— *— Vällofl. Borgare-Ståndet d. 12
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. 12
Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs - och Oeconomie - Utskotta
Betänkande, i anledning af väckt
fråga, om äterupplifvande af Kgl.
Brefvet den 25 September 1747, angående
prestanda till Bruken af «-
möters vägnar
A. Lantinghsausen.
Vägnar
Carl. Fr. Ortman.
Ståndets LedanjöterS
vägnar
And. Fredin.
Ståndets Ledamöters
Vägnar
Nils Mänsson.
M. M. Rosbeck.
boer■
Den 8 Juni.
175
boerne d de utaf Bruks - Idkare till
Skatte köpte Kronohemman.
Uti ett fran Hedervärda Bonde - Ståndet den 16
i nästlidne Maj månad till Utskottet remitteradt
Memorial, har Riksdagsfullmägtigen Pehr Andersson
från Södermanland hemställt, om icke, då
det under den 23 September 1747 till Kongl.
Kammar - och Bergs - Colleglerna adama Kongl.
Bref, hvilket bestämmer prasstanda till Bruken ,
af åboer å de Krono-Hemman , hvilka Bruks-Idkare
till Skatte inlöst, nU mera i allmänhet synes
hafva kommit i glömska, deraf sådana aborr
skulle flere olägenheter tillfogas, Riksens Hös»
lofl. Ständer alltså funne för godt att hos Kongl,
Majtt i underdånighet anhålla, det Högst herot de
Kongl. Bref måtte till full kraft och verkan varda
upplifvadt.
Utskottet får, i anledning häraf, förklara, att
då Kongl. Brefvet af den 23 September 1747
ännu länder lill efterrättelse, och det således är
öppet lemnadt för hvar och en sådan åbo, att å
ott och ställe göra anmälan, om han af BruksIdkaren
förmenar sig hafva skett något för när;
har Utskottet funnit så mycket mindre skäl tillstyrka
bifall till Riksdagsmannen Pehr Anderssons
ofvanberörde anhållan, som han dessutom,
icke uppgifvit, om eller i hvad måtto Bruksidkare
öfverträdt de uti Högstberörde Kongl. Bref
gifna Nådiga föreskrifter; hvilket dock till Riksens
-
Deri 8 Juni.
sens Högloft. Ständers omptöfvande vördsammeligen
öfverlemnas. Stockholm den i Juni 1815.
På Högloft. Ridderskapets På Högvördiga Prestoch
Adelns Ledamö- Ståndets Ledamöters
På Vällofliga Borgare- På Hedervärda Bonde.?
Uppläst lios Högloft. Ridd. och Ad. d. 8 Juni.
— — Högvörd. Prest Ståndet d. 15 —
— Vällofl. Borgare Ståndet d. 15 —
— — Hederv. Bonde-Ståndet d. 15 —
Riksens Högloft. Ständers Allmänna
Besvärs- och Oeconomie - Utskotts
Betänkande, rörande Husbehofs-Bränvins-bränningen
och dermed gemenskap
ägande omständigheter.
•len till Utskottet remitterade Memorial och anföranden
äro följande: 1:0 Ett Dicjamen af Riks*
dags”
ters vägnar
A. Lantingshausen.
vägnar
Carl. Fr. Ortman.
•Ståndets Ledamöters Ståndets Ledamöters
vägnar
O
Änet. Fredin.
vägnar
Nils Marisson.
M. M. Rosbeck.
detta ämne från de Respectiva Stan
-
Deri 8 Juni'.
dagsmanhen Johan Magnus Wessing fran Vestmanland,
rémitteradt af Hedervärda Eonde-Sraridet
den ao sistlidne Mars, uti hvilket anfores,
att sedan Riksens Höglofl. Ständer', vid Urtima
Riksdagen i 8 12, åt Kongl Majit ofvérlernnat bestämmandet
för Husbehof» brännings - til! verkningen,
och densamma, efter fö re fund ne omständigheter,
men i synnerhet för befarad spannmålsbrist,
blifvit ömsom tillåten oell inställd, hade
Lagbrytare af sådana förhållanden , skördat en icke
ringa vinst, bränvinet derefter blifvit en förut o*
känd handelsvara, så i gross sorn minut, och Allmogen
deraf i allmänhet fatt röna den olägenheten,
att sedan Bonden af behof varit nödsakad
till den Handlande försälja sitt under- några veckors
lofgifven tid tillverkade ringa qvantum bränvin
, hade. den förstnämnde derefter nödgats af
b cdlanden dyrt återköpa det bränvin, som bonden
sedermera behöfde. Till undan rödjande hvaraf
Riksdagsmannen Wessing föreslagit, att tiden
för Husbehofs-bränvins - bränningen ej matte inskränkas,
eller att åtmindstone vissa månader af året
måtte till dess idkande bestämmas, men deremot
plikten, i mån af förbrytelsen, progressift
ökas för elem, sorn brände med bran vinspannor
af större vidd. än den tillåtna, samt att de, som.'
i skogar drifva stora lönn bran neri ef, borde' med
större ansvar än Backstuguhjon, hvilka uti kok5!
grytor olofiigen tillverkade bränvin} beläggas.
2io, 3:0 och 4:0 Trenne från Hedervärda
Bonde - Ståndet den 29 Mars remitterade Memorial
j
,2:a B. Isbo ? 3 , 24,
178
jOen 8 Juni.
yial, ingifne af Riksdagsmännen Anders Aberg
fran Vesterbotten, Anders Joachimsson från ÖSstergöthland
oell Petter Jernström fran Westerås
'Län, oell hvaruti nndrnges: af Aberg, att ehuru,
upplåtelsen och inskränkningen af rättigheten till
bränvinsbränning egentligen vore ett på Kongl.
Majus pröfning, efter tid och omständigheter, beroende
hushållsmål, skulle likväl, om icke allt
bruk af bränvin kunde afskaffas, största nyttan
vara förenad dermed, att bränvinsbränningen vore
under alla årstider lofgifven, helst tillverkningens
inskränkning till en viss årstid aldrig
verkat brist, tnen väl ett öfverdrifvet pris pä denna
vara, som dock icke hindrat behofvet och begäret
deraf; och erfarenheten utvisat, att genom en sådan
inskränkning icke någon besparing af sfid i det
liela vunnits, emedan tillverkningen drifvits så
mycket starkare under den lofgifna tiden, i synnerhet
då man ej känt, huru lang tid förbudet
kunde komma att rackel, och man vid dessa tillfällen
alltid användt en bättre säd, än då branvins
- tillverkningen varit för beständigt tillåten;
hvarjemte Aberg yrkat, att i synnerhet in- och
Utförsel af bränvin, samt all utländsk handel dermed,
äfvensom införsel af Arrack och Runi ,
måtte blifva, såsom högst skadlig för Riket, a 11—
varsamligen förbuden: af Anders Joachimsson,
att det åsyftade goda ändamålet med de uti sednare
tider skedde mångfaldiga omväxlingar af
förbud och tillåtelser för bränvinsbränniugen me•ra
motverkat än befrämjat allmänt väl; att fyjleri
och öfverdåd aldrig skulle i Sverige hafva gatt
ti fl
Den 8 Juni.
*79
till ilen grail, som nu, om ej så matida krogar
funnits; att många menederier och missbruk-af
af edgångar samt andra rysliga brott och bedrägerier
tillkommit endast för bränvinstillverknin»
gens skull; att den tilltagsne och vinningslystrie
lörinbrännaren, som kan äga medel att blifva
förtrolig med Fiscaler och Uppsyningsman, deraf
ofta torde hafva dragit en oskälig vinst,v på
den gode och laglige medborgarens bekostnad;
att den periodiska inskränkningen vållat, att deri
bästa och till bröd mest tjenliga shelén blifvit
tillgripen och förstörd genom bran vinsbränningen,
på det ett större qvantum bränvin skulle
i hast kunna anskaffas; att så länge ingen frihet
i näringar gåfves, utan sådane lagar och Författningar
funnes, sorn hvarken uti moraliskt eller
physiskt afseende för sin tillvarelse ägde någon
grund, men stadgade ansvar för brott, hvilka icke
voro verkliga, samt satte den ena medlemmen
i samhället uti tillfälle att förstöra den andra
och på dess undergång rikta sig sjelf; så
skulle någon rätt eller sann patriotisk anda icke
kunna förväntas; och att, af dessa, med flere
anförda orsaker, Riksdagsmannen Anders Joachimsson
linge hemställa, det bran vinsbränningen måtte
förblifva frigifven alla årstider; att införsel
och förbrukande af utländska starka drycker borde
förekommas, samt fylleri bestraffas, icke med
penningeböter, hvilka ansåges skada de oskyldiga
personerna af drinkarens familj, och föga verka
till den förmögnares förbättring, utan med varningar
inför Socknestämmor, stocksittning vid
Guds
-
Den 8 Juni.
Gudstjenst och fängelse vid vattetr' och brod: —<
samt af Jernström, alt allmänna bränvinsbrännings
- förbud alltid skola föranleda till stegring i
priset, bade på bränvin och spannmål, i anseende
till den vinst lönnbrännare skulle kunna hämta,
och hvarigenom de uppmuntras att betala
.spannmålen ganska dyrt; att, om friheter till
bränvins - tillverkning blefve tillåten for hela aret,
för hvilken jordbrukare och ladugårds-ii; e
som helst, emot en skälig, både personel och i u
pannrynaden utsatt afgift} så förmodades, afl köparne
till bränvin skulle blifva få, och försälj
ningen följaktligen föga lönande, hvarigenom
spannmåls - priset måste falla; att vid sådana händelser
jemväl endast den slöare säden torde till
bränvinsbränning användas; att i Sveriges hårda
och kalla climat bruket af bränvin vore nödvändigt,
särdeles under resor och körslor, äfvensom
dranken för Ladugårdarne; att om än brän■vins
- tillverkningen årligen icke skulle tillåtas
för längre tid, än åtta månader, borde likväl
bränvins-redskapens försegling, hvilken nu medför
så mycken kostnad och tidspillan, icke anses
nödvändig, utan böter för tillverkning under förbuden
tid linnas tillräck lige att förekomma Lagens
öfverträdelse; att mycket små lyftpannor,
äfvensom större bränvinspannor än om 60 kannors
rymd, icke borde tillåtas, samt stora brän-k
seriers inrättande alldeles förbjudas; och slutligen,
att, ull säkrare befordran af sedlighet, en
.Författning borde utfärdas och från Predikstolarna
årligen uppläsas vid Jul eller Nyårstiden,
som
Den 8 Junti
sorn innefattade böter, ej mindre för fylleri, än
för de fredsbrott, hvilka derunder kunde komma
att utöfvas.
5:0 Ett af Herr Pehr Adlerheim ingifvet
och den 29 Mars från Höglofl- Ridderskapet och
Adeln rernitteradt Memorial, af innehåll, att alla
de medel borde vidtagas, som kunde befordra
den högsta möjliga Sades- och Eadugårds - afkastning,
hvarigenom betydligt kunde besparas af de
summor, hvilka, riu årligen utgå utur Riket för
spannmål, bränvin, smör, ost, fläsk, talg och hudar;
att, enär nödig tillgång för åkerbruket af
gödsel icke skulle kunna erhållas, så länge bränvinsbränningen
under de tider af året, då kreaturen
måste födas inom hus, så borde sådan bränning
för allmogen varda tillåten hvarje år, ifrån
och med October till och med Maj månads slut;
att i händelse branvlns - bränningen blefve på
detta sätt frigifven, så torde endast den sämre säden,
med blandning af Rotfrukter, komma att
dertill användas, och annat än ris och qvistar
ej blifva till bränsle nyttjadt; att af den orsak,
att vid denna bränningsrättighet det för
Städerna erforderliga qvantum bränvin förmodades
likväl icke kunna erhållas, borde för Bryggare
- Embetet i Stockholm tillåtas en lika lång
bränningstid som för Landet, till ett belopp af
10 ä i«,ooo Tunnor spannmåls - afverkning årligen,
äfvensom. alla öfrige Städer i Riket borde
förklaras berättigade att tillgodonjuta enahanda
förmån, efter folkmängden, på sätt Kongl, Torold
-
183
Dm & Juni.
ordningen den 5 December 1794 föreskrefve; att
den pannrymd, som nu är för Eandtmanueu
tilläten, borde förblifva oförändrad, men den inskränkning
göras, att mera än en panna ej finge
pä hvarje egendom begagnas; att Kronan mätte
få utöfva bränvinsbränning på de tider af året,
som tjenligast funnes; att af detta allt den följd
förmodas uppkomma, att den mesta möjliga lill
särles afkastning ijenliga jord oell mark blefve
upparbetad, spannmåls - produetionen tilltoge, all
utländsk spannmåls införskrifvande icke mera behöfdes,
och ladugårds - skötseln skulle kunna inom
Sverige lemna de behof, för hvilka ett högst
betydligt capital nu utginge till utländnirigar; att
likväl, i den händelse Riket något år hemsöktes
med missväxt, Kongl. Majit då skulle vara berättigad
att inskränka bränvin* - bränningen till
en kortare, än den äf Herr Adlerheim föreslagne,
tid; samt slutligen, att Allmogen borde åtaga
sig en ökad paunryruds - afgift; äfvensom att en
lämplig afgift skulle af Bfyggare-Embetet i Stockholm
samt öfriga Städernes invånare för brän
vin
sbrärin ingsta 11 igheten er laggas.
6:0 Ett af Herr Majoren och Riddaren C. G.
Stjernsvärd aflåtet Mernori.al, remitterad! från Högloft
Ridderskapet och Adeln den 29 Mars, och
deruti, utom andra pectmomiska ämnen, rörande
inskränkning af Vestgötha - allmogens rätt att
drifva Gårdfarihandel, med mera, af Herr Majoren
yttras, att enär bränvin hos oss vore att
anse såsom ett nödvändigt ondt; så skulle en
sund
Den 8 Juni.
sund Politik fordra, att detsamma hjördes så litet
skadligt sorn möjligt vore, oell att någon oeconomisk
fördel deraf matte kunna dragas; hvartill
enda sattet vore, att alltid tillåta husbehofsbränning
af Potatoes i stället för säd, derigenom |
af den säd, som eljest skulle till bränvin
användas, bespardes; att en odeciderad och ej säkert
gifven husbehofs - bränning måste hafva det
vådliga inflytande på Jordbruket, att en Landthushållare
aldrig skulle kunna med säkerhet reglera
pin Ladugård och utfodring; äfvensom, när
bränvinsbranning endast på en kort tid, af några
veckor, blefve tillåten, genom en forcerad bränning,
alltid mera och stridare säd medtages, ä<i
som skulle utgå under tillåten åtta månaders årlig
bränningslid af Potatoes; meri största olyckan
af bränvins - bränningsförbud vore införsel af utländskt
bränvin, som då, antingen efter tillåtelse,
eller genom Lurendrägeri, plägade inkomma; att,
till förekommande af detta onda, förbjudas måtte,
det utländskt bränvin skulle kuna finnas inom Riket,
antingen på Nederlag eller under hvad annan
namnrubrique som helst, och stadgas, att,
på ofverträdelsen af ett sådant förbud, ej blott
böter, utan ock vanhedrande straff, i synnerhet
för Lurendrägeri, borde följa; att då planteringen
af jordpäron vore högst förmånlig för hvarje
Landtman, och fSr säkert kunde antagas, att
å ett beredt och ansadt Geometriskt Tunnland
jord, planteradt med fyra tunnor Potatoes, skulle
kunna bergås femtio tunnor, af hvilka hvarje
tunna, kokad och upplöst på det i England antagna
-
3 84
Den 8 Juni.
tagna saft, med imma, och tillsats äfen sjettedel?
tunna kornmalt, mindst gåfve nio å tio kannor
sexgradigt bränvin; sa borde husbehofsbränning
af Potatoes alltid tillätas, men icke för någon annan,
än den, sorn vid socknestärnma i Augusti
månad bevist, det han med potatoes hade planterat
ett visst stycke jord, i man af sin bränvins
- pannerymd, efter en fastställd tariff, och
den, som ej vid mantalsskrifningen kunde förete
ett sådant bevis , borde ej få blifva för rättighet till
husbebofs bränning antecknad; att om, på detta sätt,
fem sjettedrdar af den säd, som eljest skulle till
bränvins - branning medtagas, blefvo besparde,
och alle hushållare af egen product linge nödigt
bränvin till sitt husbehof och drank till sina
Ladugårdar; skulle, efter Herr Majorens förmodan,
Jordbruket så förkofras, och sades-tillgången
i Biket inom få år så förökas, att detsamma,
i afseende på denna nödvändighetsvara,
kunde blifva af utländnirigarne alldeles oberoende;
att, till hämnande af fylleri och andra laster,
alla slags krogar borde alskaffas och arbetshus-inrättningar
göras,; att hranvinshränning af Potatoes
eller rotter borde utgöra en med Landtbruket
oföränderligen förenad näringsrättighet, hvilken,
uti ingen händelse., skulle genom författningar
inskränkas, men sorn borde bestämmas i mått af
den Jordrymd hvarje Landtbrukare hade med
rotter planterad; att af Legeringens omsorg borde
bero, ätt endast då säkra tecken tili sädesbrist
förekom me, eller då spannmålspriset uppstege till
en viss högd, på längre eller kortare tid inskränka
-
Den 8 Juni.
lea branvinsbränning af säd, och att ej, förr än
bristen blefve än mera tryckande och spannmålspriset
uppstigit till ännu högre belopp, tillita införsel
af utländsk spannmål, hvilken likväl i alla
tider borde vara belagd med en sa hbg tull, att
den cj nedtryckte afsättningen af Landets egen
spannmål, eller tvingade piiset deraf under verkliga
produetionskpst naden; att Riksens Ständer
borde så reglera den blifvande afgiften till Kronan
for brunvinsbränningen, att densamma fullt
svarade emot livad sorn förut genom en sådan,
afgift ansetts kunna inflyta, och att således, under
bränvifisbränningens fortfarande af rotter, äfven
da densamma af säd kunde blifva inskränkt,
Kronans inkomst derigenom måtte fullt bibehållas
och icke, såsom förr skall skett, försvinna;
samt att, till Kongl. Majit borde i underdånighet
öfverlemnas, att föreskrifva, hvad som för öfrigt,
i anseende till controll och andra omständigheter,
kunde blifva nödigt att vidtaga eller stadga.
7:0 Ett Dictamen till Ilöglofl. Ridderskapets
och Adelns Protocoll för den 31 Mars, af Herr
Justitias-Radet och Ridd ren GrefveGustaf W. Hamilton,
hvaruti vid Herr Majoren Stjernsvärds förslag,
det endast den, som viste sig hafva planterat
ett visst stycke jord med Potatoes, skulle
få idka branvinsbränning, och att pannans storlek
borde bestämmas efter den med rotter planterade
arealjord, anmärkes, att sådant skulle strida
emot den nödvändiga friheten för näringarnes
utöfning; att Potatoes - planteringen icke vors
-
Dan 8 Juni.
xe tjenlig uti ali jordman och ej eller uti Sveri-'
ges nordligare orter, samt att uti ett sa beskaffadt
Land sorn Sverige, hvars särskildta Landsorters
skiljaktighet i Climat, Local, Jordmån, arbetsstyrka
oell arbetsflit, vore så betydlig, borde
icke genom forfattningar hinder läggas i vägen
för Jordbrukare, att använda sin jord, såsom lavar,
och en för sig förmånligast funné.
8:0 Ett från Hedervärda Bonde - Ståndet
den 31 sistförflutne Mars remitteradt Memorial,
undertecknadt af Riksdagsmannen Gustaf Ifarsson
och Auders Pehrsson från Stockholms Län ,
uti hvilket Memorial tillstyrkes, att, för Boskapsskötselns
och Åkerbrukets förkofran, en fri bränvinsbränning
under alla årstider måtte tillåtas, så
väl för hvar och en Jordbrukare å Landet, som
för alla de Städer i Riket, hvilka äga Aker- och
Ängsmark; hvarjemte distilleringsrättigheten skulle
böra till Städerna öfverlätas, dock utan hinder
för Landthushållare att till husbehof sjelfve
genom distillering förbättra deras eget bränvin;
att Be vill n ingsafg fften för bränviristil! verkningen
måtte upphäfvas, och denna inkomst for Stats -  Cassan fyllas genom Capitationsafgift, samt afgift
efter hemmantalet, på sätt som förr vanligt varit,
eller efter den method, som igenom en ny
Bevillningsförordning vid denna Riksdag kunde
komma alt regleras; att störte pannrymd i allmänhet
än 60 kannors, och för större egendomar, af 5 å
6 hela Mantal ,90 kannors, ej måtte ti i a tas J att utländskt
bränvin måtte ia införas emot lika tullafgift
för Helankaret, sorn for hvarje tunna Råg blifvit
fast
-
Den 8 Junit
187
fastställdt, för att tjena till confroll emot inrikes
saluspeculationsbränning; att, till förekommande
af hungersnöd och alltför dyra spannmålspriser tili
missväxtår, ritorr eller ugntorkad spannmål
matte, under de goda åren, insamlas, ej allenast
uti allmänna Krono- och Lärismagaziner, utan
ock i Sockne - Magaziner, och hvilka Magaziner
ej skulle få närmare uttömmas, än att hälften af
förrådet alltid skulle blifva qvarliggande till det
påföljande året, och således till hälften årligen,
utbyttes; att Regeringen borde äga magt att, om
mycket hårda år inträffade, i god tid låta inställa
all bran vinsbränning, hvaremot, under goda
år, Krono - Lagerkällare på bränvin, sorn kunde
ligga i många år, utan att skadas, borde inrättas,
hvilka icke skulle få öppnas till försäljning förr,
än den allmänna bränvinsbränningen måste för
hungersnöd förbjudas; samt att, i afseende på
dryckenskap och fylleri, penningeböter, äfvensom
Herrar Landshöfdingarnes domsrätt, måtte försvinna,
men att deremot sådana brott borde först
heifras af en dertill af Sockneinärinen utsedd
Ålderman eller Uppsyningsman öfver sedligheten,
uti Socknestämmor inför Pastor och visse
dertill valde Församlingens Äldste, saint sedermera
af Länsmannen. i orten, inför närmaste
Domstol, och borde ansvaret blifva första gången
stockstraff, andra gången äfvenledes stock,
straff och derjemte hemligt skriftermål i SacriStigan;
tredje gången, då målet skulle höra till
Domstols upptagande, stockstraff tvänne Söndagar
å rad och uppenbar kyrkopligt; fjerde gången 8
dagars
1
iSS
Den 8 Juni
dagars fängelse vid vatten och brod, samt uppenbar
Kyrkoplikt; femte gången ett års fästningsarbete;
samt sjette gången lifstidsfängelse; äfvenJ
som Källarmästare, Tracteurer och Krögare, borde
böta 5 ä xo Riksdaler för hvar och en person,’
sorn på deras Näringsställen tagit sig rus; hvarjemte
Riksdagsmännen Gustaf Rarsson och Anders
Pehrsson önskat, att en sådan Police-Författning
äfven kunde utsträckas till hvarje privat
Husvärd, sorn på calas uppmuntrade sinagä':
ster att dricka omåttligen.
9:0 Ett från. Väll ofl. Borgare-Stå ndet den 13
April remilteraJt Memorial, ingifvet af Carduansmakaren
.1 Olof Holmgren, och uti hvilket
yrkas, att Sala. Stads- Bergsmän, hvilka till större
delen icke skola hafva någon Stadsrnanna-näring,
utan lefva af deras Jordbruk, samt äro skyldige
att till Silfververkets fortgång alltid hålla folk och
hästar, måtte vinna det undantag uti nu gällande
författning, angående, bränvins-tiil verkningen,
att få idka Bränning till husbehof, med särskildta
pannor, inrättade efter hvarderas innehafvande
Jordegendoms värde , i likhet med andra
Bergs- och .Landtman, samt med Innehafvarne
till Sala Grufvas gamla ägor, för hvilka bränvinstillverkning
med särskildta pannor redan blifvit
tillåten.
10:0 Ett af Herr Borgmästaren Olof Hambraus
ingifvet anförande till Vallofl. Borgare-Ståndets
Protocoli för den 17 April, hvaruti hemställ
-
Den 8 Juni'.
ställes,’ att, till befrämjande af en inom hvarje
Stad och Socken inskränkt måttlig husbehofsbränning,
måtte vidtagas en sådan Författning, sorn
åren 1794 grundlädes och 1800 blef närmare
stadgad.
11:0 Atskillige Riksdagsfullmägtiges mundtliliga
yttranden till Vällofl. Borgare - Ståndets
Protocoll för den 13 April, hvilka alla deruti
sammanstämma, att Städerne matie erhålla en
vidsträcktare rättighet, än den nu varande, till
bran vinsbränning; och hvarvid Herr Borgmästaren
Hellman tillagt den önskan, att samma
princip, som år 1800 för Städernas rätt till bränvinsbränning
antogs, äfven nu måtte få blifva
gällande.
12:0 Herr Handelsmannen A. J. Wigantlers
den 24 nästlidne April från Vällofl- BorgareStåndet
remitterade Memorial, hufvudsakligen af
det innehåll, att sorn, efter nu gällande 1‘örfattningar,
de fattigare bland Städernes innevånare
icke skulle kunna draga nytta af deras bränvtnsbränningsrättighet,
i följd hvaraf ock förmodades,
det något exempel på sammansatte Stadsbrännelier,
sorn drefvos af flera och sa inånga delägare,
Författningarna tillåta, nu skulle näppeligen kunna
framvisas; det matte alltså Städernas invånare
erhålla en lika bränvinstillvärknings-rättighet,
som Landets, så att de förstnämnde, i man af
den tunga hvar och en bland dem droge till Staten,
måtte få enskildt begagna brännvinsrättigheten
under lofgifven tid; äfvensom att för så val
Kiket
Den 8 Juni.
Riket i allmänhet, som för hvar och en enskildt,
anslges förmånligast, om bränvinsbränningen,
med undantag af de tillfällen, då allmän missväxt
inträffade, blefve tillåten för alla tider af
arel; till stöd för hvilken tanka, Herr Wigander
åberopat, att enär rättigheten att tillverka
bränvin, men icke att nyttja det, blifvit inskränkt,
acil constinuipnen likväl varit enahanda,
sorn under lofgifven bränningstid; skulle följden
deraf hafva varit, att under en tid, då
Rikets export icke på långt när svarat emot importen,
betydliga Summor utgått för stora förråd
af en vara, hvartill Landet sjelf hade rudi matei
rier, och som inom detsamma kunde förädlas;
samt att bränvinet utgjort en handelsgren, som,
i den mon den för speculanten varit riktande,
upptagit den omtanka och de tillgångar, sorn till
mera gagneliga ändamål för det allmänna kunnat
användas, och äfven emedan penningar härigenom
kunna med den högsta fördel förrentas,
torde hafva mc-dverkat till penningebristen och
det ocker, hvaröfver vid närvarande tid föresklagan.
13:0 Herr Lagmannen Grefve Johan Henning
Gyllenborgs den 27 April från Höglofl,
Ridderskapet och Adelri remitterade Memorial,
hvaruti, bland annat, tillstyrkes , att bränvin
måne varda förbudet till införsel, så väl frän
Linland, som från andra orter.
14:0 Herr Majoren Garl von QvantiSns den
5 Maj från Höglofl. Riderskapet och Adeln rent
it
-
Den 8 Juni.
mitterade Memorial, hvaruti yrkas, det ej Städerne
hädanefter måtte få befatta sig med bränvinstillverkning,
utan att rättigheten dertill måtte
anses endast tillhöra Jordbruket; i hvilket afseende
af Herr Majoren anföres, att Städernes jord
icke blifvit dem letnnad, för att producera Spannmål,
utan för att deruti odla Manufacturväxter;
atr Jordbrukarne ensamme borde fa producera säd
och bränvin, för att deremot kunna tillbyta sig
Köprnannavaror från Städerna, och att de uti
sednare åren stegrade vedpriserna jemväl borde
föranleda till förbud för bran vinsbränning uti
Städerna.
15:0 Ett fran Hedervärda Bonde-Standet den
1 Maj till både Bevillnings- och Oeconomie-Utskotterna
remiueradt Memorial, ingifvet af Riksdags
Fullrnägtigen Anders Sandsten från Jönköpings
I,än, och innehållande förslag, att hvilka
och huru manga, som uti Städerna sig dertill i
behörig ordning anmälte, skulle berättigas att
försälja bränvin i större eller mindre parti, emot
en till Staten erläggande årlig Bevillningsafgift;
hvilket förslag blifvit grundadt på de skäl, att
många till Bränvinsförsäljning oberättigade personer
nu skola en sadan handtering utöfva; att
Stats-Cassan borde deraf erhålla inkomst; att förbud
emot bränvinS-uttninutering af obehöriga personer
icke skulle tjena till annat än deras riktande,
sorn öfver förbudens efterlefnad borde
hålla tillsyn; saint att Riksdagsmannen Sand.
sten förmodade, att, i händelse hans ofvanberör
de
-
192
Dm 8 Jani.
de förslag anioges, skulle de som erlade afgift,'
hälla ControU deröfver att ingen obehörig försålde
bränvin, och i sådant fall krogarnes antal
blifva färre, än de nu äro.
n m
3 6:0 Åldermannen för Bryggare - Embetet 1
Stockholm Herr Gustaf Lychous fran Vallöf!,
Borgare-Ståndet den 5 Maj remitterade Memorial,
deruti anmäles nyssnämnde Embetes önskan,
att erhålla rättighet, dels att tillverka någon del
af det bränvin, som för Stockholms Stads consumtion
erfordras, och dels, att derstädes ensamt
utöfva bränvins-distillering; såsom skäl hvartill
åberopas, i afseende på bränvinsbränningen: att
ofta, isynnerhet sommartiderna, större och mindre
partier dricka och öl surna och ej kunna
begagnas, hvarigenom en national-förlust skulle
uppkomma, om icke detsamma, förr än det fullkomligen
förskämdes, finge till brätt vinsbränning
artvändas; och i afseende på distilieringen :
att den distillering, hvilken hittills sketf för Kronans
räkning, ej skall varit lönande, att densam-j
ina ej syntes vara ett för Kronan tjenligt yrke,
men att, enär bränvins - distilieringen i Stockholm
borde, till förekommande af eldsvådor, inskränkas
inom något visst Embete, kunde den
skäligen emot afgift upplåtas åt Bryggare -Societeten
, som tillförene vant innehafvare deraf; i
anledning haraf Herr Åldermannen, å Bryggare-1
E mbetets vägnar, begärt, så väl att Embete! finge
här i Stockholm årligen afverka 4000 Tunor säd,
emot afgift- 2 Rikd. Tunnan; eller tillsammans
8000
Den 8 Junu ig3
8000 Rikd. om äret, likväl utan någon bevakning
öfver bränningen, men med inskränkning
af pannryraden inom 90 kannor, hvarigenom,
i tall tvänne pannor, hvardera å 90 kannor,
skulle tillätas hvarje bryggare, som vill uti bränningen
deltaga; Herr Åldermannen förklarat, det
blifva omöjligt, att ett större Qvantum än 4000
Tunnor om äret kunde tillverkas; som ock, att
Bryggare Embefet erhölle rättighet att, emot årlig
afgift af 3000 Riksdaler, ensamt i Stockholm'
bestrida distillering, samt dertill begagna pannor
af obestämd rymd, åtmindstone af 25 kannors
storlek.
17:0 Riksdagsmännen Johan Johanssons oclt
Petter Johanssons frän Kronobergs Rän den 8
Maj frän Hedervärda Bonde-Ståndet remitterade
h*emorial, uti hvilket anföres , att, ehuru,
bränvinsbrärining, såsom nyttig för Landtman^
nen, i anseende till Ladugårdsskötsel, otvifvelaktig!:
borde tillåtas, vöre likväl nödigt, att missbruk vid
bränvinets tillverkning och förbrukning förekommes;
i hvilket ändamål föreslås, att hvarje
Landtman, sorn äger eller arrenderar så.stor hemmansdel,
alt han derå vore besuten, måtte fä
rättighet att fritt bränna alla tider pp . året, :att
för hvarje sådan Jordbrukare måtte blifva tillåtet,'
att utan ansvar i större och mindre mål. afyttra
bränvin åt sina grannar, samt Torpare ooh Resande,
och till Städerna försälja bränvin i större
partier; att likväl större pannry md , än högst
50 kanpaors, inbeiäknadt kokrumrnet, ej måtte tillåta,
4-de B. N:0 st f,, a 6.
»91
Den 8 Junii
låtas, äfvensom icke heller mer, än en sådan
panna på hvarje fullt hemman och egendom, på
andra ställen för en och samma hemmansägare få
nyttjas; att Städernas innevånare, hvilka ej äga
hemmansbruk på Landet, icke borde få tillverka
bränvin, samt att den, som blefve ofverl astad
af bränvin, och deraf för-de trätor och oväsende
vid samling af allmoge på vägar, borde straffas
efter nu gällande författning, och om han flera
gånger sig Öfverlastade, borde han förtjena Stockstraff
en Söndag vid den Församling, der han
bott, samt plikta dubbelt.
i 8m Riksdagsmannen Lars Larssons från Calin
are Län nyssberörde dag från Hedervärda Bonde-Ståndef
remitterade Memorial, hvaruti anmärkes,
alt i händelse utländsk Spannmål skulle
till införsel förbjudas, borde alla större Brännålder
afskaffas, på- det icke hungersnöd måtte under
missväxt-år inträffa,
19:0 Herr Rådmannen Carl Sjöbohms den
11 Maj från Vällofl. Borgare-Ståndet remitteraMemorial,
hvaruti föreslås, alt, till förekommande
af den misshushållning med Spannmål och Jordfrukter,
som ansåges kunna inträffa, om bränvinsbränningen
hnge å Landet, i egenskap af fabrique,
utöfvas, stadgas kunde, det all bränvinsförsäljuing
ifrån Landet till Städerna måtte, såsom oförenlig
med en rättskaffens husbehofsbränning, upphöra,
samt Allmogen endast tillåtas att försälja sitt öfverflödiga
husbehofsbränvin å Landet till derstädes
boende personer, som ej äga rättighet att
brän
-
Den f> Juni.
J 95
bränvin tillverka, äfvensom att antalet af Kro,
gar må inskränkas, så långt möjligheten medgåfve,
både i Staderna och på Landet.
20:0 Biksdagsmannen Eric Fredricssons från
Jönköpings Län den 16 Maj från Hedervärda
"Bonde-Ståridet remitterade Memorial, uti hvilket
hemställes, om icke det stadgande, att på Gästgifvaregårdar
bränvin ej får försäljas i minut;
utan att den köpande tillika rekvirerar mat, måtte
ändras, och åt Gästgifvarne, hvilka skulle hafva
inga förmåner, svarande emot det ansvar,
den kostnad, eller de olägenheter de nödgades
vidkännas, tillåtas att utan all inskränkningfå, försälja
bränvin i minut,
21:0 Riksdagsmannen Eric Olofssons från
Carlstads Län, samma dag från Hedervärda Bondet
remitterade Memorial, deruti likaledes föreslås
upphäfvande af det förordnande, att Gästgifvare
ej finge försälja bränvin till mindre belopp
an 2 kannor, så framt mat icke tillika njötes ,
eiler ock att befrielse måtte lemnäs från de särskildta
onera, som åtfölja Gästgifvaregårdar.
22:0 Herr Öfverste-Lieutenanten C. W. af
Sillens äfvenväl den if) Maj från Högloft. Ridderskapet
och Adeln remitterade Memorial, hvaruti,
såsom det kraftigaste medel till Jordbrukets
upphjelpande, uppgifves förbud emot införsel af
utländskt bränvin och Spannmål, samt tidistyrkes,
att
Den S Juni•
Biksens Höglofl. Ständer matte derom i underdaliighet
bos Kongl. Mej:t anhålla; och andeligen
53:0 Följande, tillika rörande andra ämnenj
xngifna Dictamina och Memoial, nemligen: a)
Herr Isac af Darell is, remitteradt fran Höglofl.
Bidderskapet och Adeln den 29 Mars, uti hvilket
Memorials 4 moment yrkas beständig! förbud
emot införsel af ali slags utländskt bränvin, och för
Landtmannen lika beständig bränniugsfrihet årligen
ifrån den 1 November till den 1 Juni, om
icke af säd, åtmindstone och utan undanlag af Potatoes
och andra Rotväxter; b) Herr Lectorn
Magister Gustaf Abraham Silverstolpes, remitteradt
från nämnde Riks-Stånd samma dag, hvaruti,
bland annat, anmärkes, att ett yrkadt beständigt
förbud emot införsel af allt slgs utländskt
bränvin icke skulle alldeles qvadrera emot det
yrkandet, att Landtinannen xnåtte åtnjuta beständig
bränningsfrihet ifrån den x November till d.
;a Juni, men hemställes, om icke rättvisast vore,
att åt Landtmannen lemna en alldeles obehindrad
rätt att använda den vara lian sjelf frambringar,
öch örn icke den genom bran vinsafgiften
inflytande inkomsten kunde, i fall den af
Staten behöfvés, erläggas under artikel: Allmän
Bevillning; c) Herr Commerce - Rådet Printzskölds,
remitteradt från Bidderskapet och Adeln
den 31 Mars, och innehållande, utom andra ämnen,
tillstyrkande, lika med Herr af Darelli, af
förbud emot utländskt bränvins införsel, samt att,
om inländska Spannmålen vöre otillräcklig för
bran
-
Deri 8 Junti
vinsbränningen, utländsk Spannmål matte föE
detta behof införskrifvas, jemte det tillägg, att,
om möjligen sådane omständigheter skulle inträffa,
som gjorde utländskt bran vins införskaffande
nödvändigt, införskrifningen i sådant fall endast
matte for Kronans räkning ske, tillika med förslag
att bränvinsbränningen matte alla år få vara
frigifven, äfven under October månad, samt dea
erinran vid Hetr af Darellis hemställan om stör.*
re frihet för bränvinsbränning af rotfrukter, än af
säd, att Controll öf%-er Potatoes och Rotfruktsbränningen
blefve omöjlig, och att i det stället
tillåtelsen för bränvinsbränning af Potatoes gifve
ett oöfvervinneligt tillfälle till missbruk och.
Lagbrott, i anseende hvartill Herr CommerceRådet
trodt det vara säkrast, att -antingen all
slags bränvinsbränning blefve inställd, då sädesbrist
sådant oundgängligen fordrade, eller ock
bränvinsbränningen blefve ovillkoligen tillåten,
på stadgade tider, med rättighet för en livar,'
att dervid begagna det eller de ämnen, som
lian för godt funné; d) Herr Kongl. Hof-Predikanten
och Prosten Carl Thyselii,- remitteradt
från Högvördiga Prest - Ståndet den 29
Mars, hvaruti anrnärkes, att tillåtelsen till utländskt
bränvins införsel, jemte inskränkningen i bränvinsbrännings-friheten,
medverkar till Jordbrukets
nu iråkade vanmagt; e) Herr Bergs-Rådet
Birger Fredric Rothoffs, remitteradt från. Ridderskapet
och Adeln den 31 Mars, hvaruti, efter
uppräknande af d« förnämsta orsakerna till
penningebristen, såsom medel till dess afbjeipan
de
-
Den 8 Juni.
de, i första punkten föreslås, att bränvinsbränniugen
hädanefter må ställas på en friare fot, på
sådane grunder, att dess utöfning må medföra väsendtliga
fördelar för Landtbruket, samt att det
inom fäderneslandet tillverkade bränvin säkert
må kunna påräknas, att så fylla behofvet deraf,
att införsel af alla slag utländskt bränvin må af
sig sjelf blifva alldeles öfverflödig, och denna
näring således sättas i full eller nära jern likhet
med flera af våra öfriga inhemska; samt att, i
sammanhang härmed, utförsel af bränvin ma tillåtas
utan all tullafgift; men att tillika, utom de
författningar vi redan åge, alla lämplige utvägar
vidtagas, samt med nit och verksamhet liandliafvas
emot fylleriet, så af bränvin, som af andra
drycker; f) Riksdagsmannen Bengt Svenssons
rån Östergöthland, remineradt från Hedervärda
Bonde-Ståndet den 4 April, i hvilket Memorial,
utom många andra utvägar till afhjelpande af
närvarande penningeoreda, hämmade rörelse och
slocknade industrie, föreslås, att utländskt bränvin
måtte ovillkorligen förbjudas till införsel; och
g) Herr Isac af IJareilis, remitieradt från Ridderskapet
och Adeln den 13 April, deruti bland
annat yttras, att brånvinsafgiften icke kunde utan
Orättvisa föras till Artikeln Allmän Bevillning,
emedan manga Jordbrukare icke begagna
bran vinsrättigheten.
Allt hvad så val uti dessa ofvanberörde Me:
moiial blifvit anfördt, sorn hvad öfrigt rörande ifrågavarande
ärende förekommit Utskottet af någon
-
Den C JunT.
199
gon vigt och allmän nytta, har Utskottet noga,
granskat och öfvervägt, och får i anledning deraf
härmedelst vördsammeligen öfverlemna sin
uti målet fattade mening.
Utskottet har harvid tagit för regel, att icke
föreslå några andra ändringar uti ICongl. Förordningarna
den g October och 4 November 1813,
angående bränvinsbränningen i Ifiket, än, enligt
Utskottets omdöme, allmänna välfärden påkallar.
Men då likväl vissa ändringar och tillägg vid.
förra Författningarna om bränvinsbränningen och
de dermed gemenskap ägande omständigheter synas
oundviklige, lår Utskottet afgifva följande
vördsamma yttranden:
1:0 Sedan erfarenheten ganska tydligt visat,'
ej allenast, att under ett totalt brännings-förbud
oloflig bränvinstillverkning icke kan förekommas,
ehvad straff, sorn för Författningavnes öfverträdelse
i detta fall än måga stadgas, helst den vinst
Dag - brytaren kan under bränvinsförbudet och
deraf härrörande stegring i bränvinspriset genom
öfverträdelser hämta, särdeles då tillverkningen
sker i stort, är så betydlig, att densamma mer-*
andels lemnar honom utvägar att kunna förekomma
förbrytelsens upptäckande, och denna olagliga
vinst åstadkommer ofelbart, att Lagbrytarnes
antal allt mer och mer ökas, och att, i sam.
ma mån, ett billigt missnöje hos de laglydige
uppkommer, å hvilkas bekostnad vinsten hämtas,
yttau äfven, att under en förunnad kort brännings»
-
200
Sen 8 Juni.
iiingstid^ den basta och vigtigasté sadén merum'
dels begagnas, i stället att, under ett alltid
gifvet längre rådrum, den slöare sädén, jemte Rotarnes
ecb andra frukter, kunna och pläga till
största delen vid bränvinsbränningen användas ;
sä, enär, i följd häraf, såsom säkert kan antagas,
att under de år, då bränvinsbränningen för längre
eller kortare tid, än uti 1812 års förordning
utsatte åtta månader, varit förbuden, ändamålet
dermed, nämligen Spannmålsprisets fällande, sällan
vunnits, emedan dels lönnbrännare kommit i
tillfälle att genom sina spanrimåls-upphandlingar
högt uppstegra priset derå, dels ock, under en inskränkt
bränningstid, ägarne till större bränvinspan2101
till det mesta förstört den goda och till föda nyttiga
sädén, men den sämre och bortskämda lemnäs
oanvänd; hvartill kommer, att, under en osäker
bränvinsbränningstid, ingen viss reglering af Ladugårdarnas
kan äga rum, hvilket likväl hos oss är
af desto större vigt och nödvändighet, som ännu
ansenliga summor mäste hvarje år för vietualieyaror
till utrikes orter från Sverige utgå, oell t
öfrigt' Ladugärdarne alltid lägga grunden till åJceibrukets
förkofran; lära .Riksens Högiofl. Ständer
finna angeläget, icke allenast att Husbehof^-  bränvinsbränningen bör, på det sätt 1 §. 1. morn.
i Kongl. Kungörelsen den 9 Gctober 2812 utstakar,
vara tillåten under de deruti uppräknade
åtta månader af året; utan ock att hos Kongl.
Maj:t mätte i underdånighet anhållas, att förbud
emot bräuviustiiivexkning aldrig matte, hvarken
för
Den 8 Junii
201
för längre eller kortare del af dessa månader, göras,
utan endast i det olyckliga fall, att total
missväxt i Rikets mest sädesgifvande provinser
inträffat, å en tid, dl krig hindrade all införsel
af utländsk spannmål, och hvaraf hungersnöd
skulle, så framt bränvinsbränbing tillåtes, oundvikligen
följa; trien i hvilket fall hvarken förbudet
torde böra göras förr, än sanuel ige Kongl.'
Majas Befallningshafvande, efter inhämtade nödige
upplysningar af .Länens Hushålls-Comitéer,'
der sådane finnas, eller, i annat fall, af några
Possesionater och Pastorer, samt vissa af Allmogen
i orten, deras underdåniga utlåtande afgifvit; el.
ler något köp och salu af bränvin tillåtas, utan
lärer Kongl. Majit i denna olyckliga händelse i
Hader täckas finna nödigt, att håde bränning, distillering
och försäljning af bränvin, på en gång
inställas, på det icke för Lagbrytaren må kunna
blifva uträkning att, i trots af allmänna nöden,
drifva en tillverkning, hvarigenom denna
nöd skulle ökas och tillväxa i lika högd, som
hans enskihlta orättmätiga vinst.
2:0 I afseende på allt, hvad 2:dra och följande
Momenterna af 1 §. uti Högstberörde
Kongl. Kungörelse innehålla, torde dervid böra
utan ändring förblifva; dock skulle litle Momentet
af denna § kunna på det sätt jemkas och
förklaras, att, sedan mätning af en panna med
vanlig hatt, från botten till halsen, och af en
panna med conisk eller cylindrisk hatt, ifrån
botten
go2 Den 8 Juni.
botten till och med halsen, blifvit verkställd,'
skall, vid afgiftens beräknande, alltid, för det så
kallade kokruintriet, afdragas, å hvarje panna af
mindre än 40 kannors rymd 2 kannor, och å
hvarje panna af större rymd 3 kannor, hvilka
alldeles icke maga uti något afseende i beräkningen
af pannans storlek och afgiften derföre ingå;
hvarjemte till ifrågavarande §. kunde tilläggas,
icke allenast, det för hvar och en rnå vara obetaget,
att med iakttagande af Författningens föreskrifter
till bränvinsbränning använda hvilken
växt eller frukt, som han dertill nyttigast och
tjenligasl finner, utan ock att bränvinspannor utan
bröst, eller med sådana hattar, hvilka sedan
<le blifvit vid pännan fästade, kunde fyllas utifrån
och sålunda öka pannrymd, måtte till allt
bruk och nyttjande förbjudas; äfvensom vid denna
§. synes böra tilläggas , att den underdåniga
anhållan måtte göras hos Kongl. Majit, att, om
någon bränneriredskap af ovanlig skapnad uppfinnes,
genom hvilken en starkare afverkning
skulle kunna åstadkommas, Kongl. Majit då täcktes,
sedan förhållandet härmed blifvit utrönt, derefter
låta lämpa afgifterna, och i hvilket afseen-f
de alla de, Sorn af sådana nya uppfinningar sig
begagna, borde sådant hos Kongl Majus Befallningshafvande
anmäla; lärandes frågan om afgiften
för husbehofsbränningen, af Biksens Höglofl.
Ständer, eftgr det Bevillnings-Utskottet sig derom
utlåtit, varda särskildt pröfvad och afgjord.
3:0 Beträffande Städernes brän vins - tillverkningsrättighet,
torde 1 och 2 Momenterna uti 2
§. af.
Den 8 Junit
§. af ofta åberopade Kongl. Kungörelse få fortfara
att äfven hädanefter gälla , men hvad angår
bränvinsbränningen uti Stockholm, Götheborg
och Carlscrona, så enär Riksens Högloft. Ständer
vid förra Riksdagar, af högst vigtiga orsaker, ansett
densamma hvarken kunna eller böra derstädes
efter samma method, som uti de öfriga städerna,
utöfvas, och några gällande skäl icke förekommit,
sorn skulle kunna föranleda till underdånig
anhållan hos Kongl. Majtt om inställande
af bränvinsstillverkning å de nu i gång varande
Krono - Bränrierier, inen deremot dessa méd
stor kostnad anlagda och underhållna Brännerier
torde böra begagnas, äfvensom den för Kronans
räkning upplagde spannmål, hvilken möjligen kun.
de i Magazinprna blifva skadad, lärer, genom
bränvinsbränning kunna på det for Kronan fördelaktigaste
satt användas; anser Utskottet bränvinstiliverkningen
i Stockholm, Götheborg och
Carlscrona böra, på sätt: som hitintills skett, bero
af Kongl. Majts Nådiga godtfinnande, men önskar,
att densamma likväl endast af inländsk spannmål
må begagnas; ankommande på Kongl. Majus
Eget höga välbehag att låta bränvinsbränningen i
Stockholm antingen för Kronans egen räkning
drifvas, eller åt Bryggare - Embetet, eller något
annat Bolag, till det förut stadgade beloppet, odetad
under arrende upplåtas, dock endast att
skötas i Kronans egna verk, sorn det kan förKronan
förmånligast pröfvas.
4:0 I afseende på distilleringeh, lärer böra
förblifva vid dan uti i §. 9 Momentet af Kongl.
Kun
-
Den 8 Junit
Kungörelsen deH 9 October iSiy lemnade tillåtelse
, så att distillering må kunna med särskildta
pannor, af högst 6 kannors rymd, utan särskildt
beräkning oell afgift, verkställas’; och ; torde distilleringsrättigheten
inom Stockholm kunna på
samma sätt, sorn bränvinsbränningen, antingen af
Kronan utöfvas, eller åt något enskildt Bolag
upplåtas.
5:0 Hvad 1 §. uti Kongl. Förordningen den
'4 November 181 a innehåller, angående bränvinspannors
mätning och stämpling, torde äfven
hädanefter få uti alla omständigheter gälla; hvaremot
Utskottet anser den uti 3:dje §. af samma
Författning anbefallte försegling af Bränvinsredskap
nu mera, om bränvinsbränningen kommer
att hvarje år vara lofgifven under åtta månader ,
kunde undvikas, särdeles som denna försegling
medför mycken olägenhet för ägarne, i synnerhet
hvad inmurade pannor angår, och jemväl
förorsakar kostnad för Kongl. Majit och Kronan,
jemte tidspillan för Krono - Betjeningen; dock
lärer, i deri ofvanomförmält^ olyckliga händelse,
att nöden fordrar bränvinsbrännings - förbud, för
någon del af den eljest tillåtna tiden, Bränvinsjedskapens
försegling ej kunna undvikas; utan
densamma då komma att verkställas på det nu
brukliga sätt.
6:0 Beträffande försäljningen och utminuteringen
af starka' drycker, anser Utskottet högst nödvändigt,
att densamma inskränkes inom de gränsor
nöd»
Den 8 Juni.
nödtorften påfordrar, och att 1 följd häraf det
öfver allt i Riket, både på Landet oell i Staderr
lia, utströdda stora antal krogar derefter lämpas
och förminskas. De hafva hitintills, så väl i anseende
till mängden, som det sätt, hvarefter de
blifvit skötte, utgjort forförelseställen, der menige
man blifvit inledd i lättja och fylleri, saint
olyckliga källor, hvarifrån stölder och bedrägerier,
ja lill och med mord och de allra-rysligaste missgerningar
till en sior del leda sitt ursprung. Huru
omtänkte och angelägne vare förfäder varit
att härutinnan bibehålla ordning och måtta, utvisar
både den på i6oo:talet utgifne och den år
1734 förnyade Landshöfdinge - Instructionen, lili
hvilken sistnämnde stadgas, att på det gemene
man icke måtte få ..tillfälle slå sig till lättja och
odygd, sig sjelfvum och det allmänna bästa till skada,
skulle Landshöfdingen tillse, att Borgmästare
och Råd* i Städerna gjorde strängt förbud derpå,
att ingen något tapperi, öl- eller bränvinssäljen
må bruka, utom de som Krögare- och Tavernare-rätt
hade, i hvilket afseende så manga,
de sorn gode och beskedlige äro, skulle förordnas,
sorn för Staden och de Resande samt omliggande
Landet skattades nödige, och kunde dem, som
dit lände, med husrum, säng och mat, öl och andra
nödtorfter, förse och försörja.
Under den fasta öfvertygelse, att sedlighet
och arbetsamhet omöjligen kunna återvinnas och
bibehållas, utan att de stötestenar, sorn ligga i
yägen, undanrödjas, vågar Utskottet för sin del
till.
Den 8 Juni.
tillstyrka: 1:0 att på Landet ingen skänkning oell
utminuiering af öl och bränvin ina annorstädes
tillåtas, än på Gästgifvaregårdarne allena; 2:0 att
i Städerna icke flere krögare antagas, än, efter:
noga pröfning, nödtorftiga behofvet verkligen fordrar;
oell 3:0 att Gästgifvare, Krögare och Näringsidkare
i allmänhet, som denna rättighet blifvit
anförtrodd, och som, enligt LandshöfdirigeInstructionen,
böra vara gode och beskedlige, skola
vid ansvar vara skyldige att icke låta någon
med starka drycker sig öfverlasta, eller säclana till
Läro- och Tjenstegossar, samt öfvermaga utskänka,
och för sin slemma vinning allmän och enskildt
skada åstadkomma.
Uppå dessa föreslagna grunder, öfverlemnar
rut Utskottet till Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning, om icke den underdåniga önskan kunde
till Kongl. Maj:t framföras, att bränvin ej må,
vid det uti 2 §. 1 Momentet af Kongl. Förordningen
den 4 November 1S12 utsatta ansvar,
försäljas till mindre belopp, än en kanna, på Landet
å andra ställen, än Gästgifvaregårdarne, och
hvarest Gästgifvare - hållningen är emellan flera
åboer fördelad, endast hos deri åbo, hvilken, efter
tourén, Gästningen för de Resande besörjer,
samt i Städerna annorstädes, än der minutering
är lagligen tilläten, att ä dessa ställen godt och
rensmakligt odistilleradt bränvin bör för de Resandes
och vägfarandes behof hållas till salu i
minut, efter den Taxa, Landshöfdingen eller
Magistraten skall till efterrättelse utfärda; att sådana.
Den 8 Juni.
dana minuteringsställens antal i Städerna mätte
bestämmas uti Stockholm af Ofver - Ståthållaren ,
och å alla andra orter af Landshöfdingen, efter
att hafva hört Stadens Magistrat, samt, sä långt
möjligt är, ’inskränkas , sa att detsamma ej må
sträcka sig utöfver Stadens nödvändiga behof; att
Magistraterne böra noga tillse, det inga andra,
än verkligt beskedlige och välfrägdnde personer,
erhålla rättighet att i städerna idka bränvinsför.
säljning i minut; att föreskriften uti a Momentet
af nyss åberopade anira §. må förblifva oförändrad;
att, jemte de i 3 Momentet utsatta böter
och öfriga ansvar höra tillä.mpas till hvar
och en Näringsidkare och Krögare utan undantag,
så i Städerna, som på Landet, så att ingen
sådan må, vid derstädes stadgad påföljd, fördrista
sig att utminutera bränvin till andra, än väg.
farande, eller då mät icke tillika njutes, borde
äfvenledes föreskrifvas, att enär någon person
varder för fylleri sakfälld, skulle tillika undersökas,
om hans rus tillkommit å något sådant ställe,
der bränvinsutminutering får ske, i hvilket
fall Näringsidkaren, hvilken är skyldig att sjelf
vidmagthålla nödig ordning, borde fällas till lika
böter, som för fylleri första gången äro elier
blifva stadgade, och skulle han oftare med enahanda
ovarsamhet beträdas, borde han plikta, andra
gången lika belopp, som för andra resan fylleri,
och tredje gången lika med fylleri treilje resan
samt då tillika blifva Näringsfriheten eller arrenderätten
af Näringen för alltid förlustig; att den
Krögare eller Gästgifvare, som utminuterar bränvin
-
2o8
Den 8 Juni.
vin till öfvermageLäro- eller Tjenstegossar t
Städerna, borde böta, första oell andra gången,
likasom för oloflig Bränvinsförsäljning, samt tredje
gången j jemte Böterna, tillika förlora Näringsrättigheten,
utan att kunna sadan rättighet någonsin
återfå; att 4, 6 oell 8 Momenterna uti ofta
berörde §. måtte jemkas till likstämmighet med
de grundsatser, Utskottet i öfrigt uti detta Betänkande
framställt, och de föreskrifter, som deraf
böra följa; att hvad i 5 Mom. är föreskrifveC
angående auetioner, måtte tillämpas äfven till
stämmor, marknader och andra allmänna samlingsställen;
att 7 Momentet må utgå, och inga Krogar
på Landet, utom Gästgrfvaregårdarne, tillåtas,
helst Utskottet förmodar, att enär fri tillåtelse
blifvit Iemnad för Husbehofsbränning, samt
bränvinssörsäljning af större parti, än en kanna,
hvilket belopp, enligt Utskottets tanka, lämpligen
bör vara det miridsta för bränvinsförsäljning
i allmänhet, skall livar och en sjö- och vägfarande,
så af Allmogen, som andra .Stånd, kunna förse
sig roed så mycket bränvin, som under resan
Jean erfordras, och i annat fall vara tillräckligen
belåten med, att på Gästgifvaregård eller i Stad
få nödtorftigt bränvin sig tillhandla; att den i 9
Momentet medgifne rättighet för köparen att vittna
måtte, såsom enligt hvad erfarenheten utvisat,
i flera afseenden betänklig, hädanefter ej tillåtas;
att på det i Städerna hvar och en, samt i
synnerhet Stadens Fiscaler ocli Uppsyningsman ,
måtte kunna efterse, det ingen olaga skänkning
och förtäring eller annan oordentlighet å Näringsställen
-
Den 8 Juni:
stallen skedde, deåsa ställen allesammans borde
vara försedda med öppen dörr och fönster ät gatan,
hvilka fönster alldeles icke måtte under den)
tid pa dygnet, då skänkning och bränvinsminu»
tering är tillåten, få hvarken med luckor, gardiner
eller a annat sätt tillstängas; och att sådan
skänkning och minutering icke må tillåtas i nå-»
got annat rum, än det sä beskaffade krogrummet,'
med lika ansvar, som för oloflig bränvinsförsäljning
stadgadt är; att för det bränvin, som af Krögare
eller Näringsidkare på credit utborga?, all
rätt till betalning, matte, i likhet med hvad 7 §►
i Kongl. Förordningen den 24 Augusti 1813.:
etu o t fylleri och dryckenskap innehåller, blifva
förlorad; att uti öppna salubodar och Apothek
bränvin ej matte, på de sistnämnde ställen hvarken
med, eller utan droppar, vid samma ansvar,
sorn för olaglig bran vinsförsäljning, få åt någon!
i minut utgifvas; samt att förordningen angående
all denna inskränkning i bränvinsrninuteringen
alltid borde , vitl lämpligt vite, uti alla Närings-,
rum finnas på väggen uppspikad.
7:0 I sammanhang härmed, har Utskottet
företagit granskning af Kongl. Förordningen den
24 Augusti 1813 emot fylleri och dryckenskap,
och för sin del icke funnit någon ändring eller,
annat tillägg dervid kunna erfordras, än hvatt
angår ansvaret för den Krögare eller Näringsidkare
, sorn tillåter någon att a hans Närings»
4ule
B. N:o ?7, St 8*
filo
Den 8 Juni.
Tingsställe sig med starka drycker öfverlasta, hvilket
ansvar Utskottet ofvanföre föreslagit.
8:0 Vidkommande ansvaret för oloflig bränvinsbränniftg,
hvarom 3 §. i Kongl. Förordningen
den 4 November 1812 handlar, så, emedan
den skada, söm det Allmänna derigenom tillskyn
das,, är vida mindre, da bränningen sker med små
pannor, än då den verkställes med större, örn
till exempel 80 ä 90 kannors rymd, och dessutom
Lagbrytarens vinst i sednare fallet är mycket
betydligare, än i det f ira, anser Utskottet
lika stora böter i bägge händelserna hvarken vaxa
billige, eller lämplige, och tillstyrker såleledes,
att desamma må komma att alltid utgöra
ett belopp af 10 gånger så mycket, sorn det,
hvartill afgiften för den olofligen nyttjade brännvinspannan
bort uppgå, hvarjemte bränvinsredskapen
alltid bör vara förverkad; och skulle så
väl med försäljningen deraf, sorn med försäljningssummans
och böternas fördelning förhållas,
på sätt Högstberörde Kongl. Förordning stadgar;
hörandes likväl härvid tilläggas, att om någon
skulle befinnas innehafva en bränvinspanna af
större rymd, än 90 kannor, utom kokrummet,
skulle böterne ^derföre alltid beräknas till to R:d,
för hvarje kanna, som den otillåtna pannan innehölle.
9m Ehuru Utskottet gör sig förvissådt, att
så väl Konungens samtlige Befallningshafvande
som Städernes Magistrater, jemte vederbörande
Dorna
Den 8 Juni.
211
^Domare och Embetsman icke lära underlåta allvarligen
tillhålla Krono- och Stads - Betjeningen,
att beifra de öfverträdelser af Författningarne >
angående oloflig bränvinsbränning och försäljning,
samt fylleri och dryckenskap, som kunna komma
att begas, äfvensom att ersättning uti sådana mål
väl i allmänhet torde blifva åklagarne tilldömd
af den brottsliges egendom; dock som ett allmänt
stadgande härom kunde vara ganska nyttigt, får
Utskottet hemställa, om icke, uti den utfärdande
Författningen om bränvinsbränningen och hvad
dertill hörer, Kongl. Majit täcktes i Kader förklara,
att så ofta någon person fälies till ansvar
för en eller flera af de uti nästföregående 6, 7
•och 8 Punkter uppräknade förbrytelser, borde
han alltid förklaras skyldig att fullt ersätta åklagaren,
antingen den är Krono- eller Stads-Betjent,
eller enskildt person, dess åbragte Rättegångs-kostnad
i målet; hvaremot, när den tilltalade befinnes
oskyldig, full ersättning för hans och vittnens
kostnad bör honoih af åklagaren tillerkännas.
10:0 Uti ett sammanhang med detta mål,
anser Utskottet sig böra anmäla sin öfvertygelse
derom, att ibland förnämsta orsakerna till deri
förlägenhet i allmänna rörelsen, den stockning i
penningeväsendet och den vanmagt i Näringarne ,
som nu med så mycket skäl öfverklagas, ofelbart
bör inberäknas, att under de sistförflutna åren
högst ansenliga qvantiteter af utländskt bränvin ?
dels med, dels utan Regeringens tillåtelse, in-'
kom*
212
Den 8 Juni"i
kommit och blifvit inom Jjandei gpnsttmérad©,
till bevis hvarå kan anföras, att enligt de af Utskottet
infordrade och af Kongl. General-TullDirectionen
meddelte utdrag utur Tullspecialerjra,
har ett icke ringare belopp, än 1,438,689
kannor, blifvit åren 1813 och 1814 och de första
månaderna af innevarande år förtullade, obejäkrtadt
allt det bränvin, söm utan tullafgift torde
vara inpractiseradt; hvilken skadliga handelsoperation
åstadkommit, att ej allenast äll den vinst,
sorn Svenske tillverkare af bränvin kunnat å denna
Rikets naturliga product hämta, gått utur Landet
till främmande Riken, utan ock, att härigenom
en del af Svenska nationens egna tillgångar
och redbarheter blifvit medtagen, utan att i
utbyte deremot erhålla någon annan vara, än
en sådan, som inom kort tid blifvit alldeles förtärd
och försvunnen. Utskottet gör sig förVissadt,
att utländskt bränvin kan inom Sverige
fullkomligen umbäras, så framt bränvinsbränningen
härstädes ställes på den fot, som ofvanför®
blifvit föreslaget; och priset å Svenskt bränvin
bör ej heller tander en sadan frihet i tillverkningen
blifva högre, än skäligt och billigt är,
men all den förtjenst , som å tillverkningen
uppkommer, tillfaller, under förbud af utländskt
bränvin, endast Rikets egna medborgare,
utan att till någon större eller mindre del
med främmande behöfva delas. I det olyckliga
fall, att missväxt inom Riket allt för högt uppstegrade
sadespriset, kan genom införsel af utländsk
spannmål nöden afhjelpas, och deri del deraf,
sorn icke åtgår till Brödföda, användas till bränvin;??
-
Den 8 Junit
2iJ
vinsbränning, blifver åtmindstone dranken, hvar-'
ined mänga Ladugårdar i nödfall underhållas, Rikets
behållna vinst. Utskottet anser följakteligen
högst angeläget, att Riksens Höglofl. Ständer
i underdånighet hos Kongl Majit, anhålla
om Nådigt förbud för alltid af utländskt bränvin*
införsel; vare sig antingen för allmän eller enskildt
räkning, äfvensom * på det allt underslef
måtte kunna förekommas, så väl till qvarblifvande,
sorn på upplag och nederlag. Hvarjernta
skulle kunna i underdånighet bifogas den anhållan,
om icke, jemte införseln, äfvenledes bruket
af utländska bränvinssorter måtte helt och hållet
förbjudas; och lärer på Kongl. Majits Nådiga försorg
ankomma alt vidtaga alla erforderliga anstalter,
sorn till uppsigt och controll öfver förbudets
efterlefnad blifva nödige.
I anledning åter af den utaf åtskillige Riksdags
- Fullmägtige väckta fråga, om förbud emot
införsel af Rum, anser Utskottet sig böra nämna,
att Rum' redan blifvit, genom Kongl. Förordningen
den *3 Januari innevarande år, till införsel
förbuden, hvilket förbud Utskottet önskar måtte
fortfara, äfvensom att allt bruk och nyttjande af
Rum måtte förbjuda**. I öfrigt anser Utskottet
sig böra vördsammeligen tillstyrka Riksens Ständer
att i underdånighet hos Kongl. Majit begära,
det alla de stadgauden, hvilka Kongl. Majit
i Nåder pröfvar skäligt att låta utfärda, rörande
så väl Allmänna bränvinsbränningen och försäljningen,
som ansvaret för fylleri och dryckenskap,
samt öfriga härmed gemenskap ägande omständigheter.
Den 8 Juni.
heter, matte varda uti en enda författning sam*-  mandragne och till efterrättelse kungjorde
Ytterst
utbeder Utskottet sig att få till Riksens
Höglofl. Ständers närmare eftersinnande framställa
den anmärkning, att om allt hvad här framföre
är föreslaget varder gilladt och antaget, skulle
rlet val synas, som den lemnade vidsträckta
friheten till bran vinsbränning möjligen kunde
föranleda till en allt för långt utsträckt tillverkning
samt befordran af fylleri och utsväfningar,
genom den ökade tillgången på denna vara; men
Utskottet är för sin del öfvertygadt, att sarfane
påföljder ej skola af dess tillstyrkande uppkomma,
emedan icke allenast friheten till husbehofsbränvinsbränning
under en alltid gifven viss tid skall
förminska tillfället till afsättning från större brännerier,
ochsåledes i män derefter inskränka tillverkningen:
hvartill kommer, att,genom den åt Kongl. Maj:t
och Kronan lemnade rättighet, att efter omständigheterna
styra bränvins - tillverkningen- i Stockholm,
Götheborg och Carlscrona, äfvensom genom
förbudet emot utländskt bränvin, Svenska
bränvinet bör kunna hållas vid det pris, som skäligen
derå bör finnas, och icke allt för rnycket
underlätta tillfället for enhvar att bränvin sig
v tillhandla; utan ock de af Utskottet föreslagna
skärpningar af Författniogarne emot oloflig bränvinsförsäljning
och fylleri ofelbart skola, om de,
efter hvad Utskottet ej bör betvifla, med tillbörlig
stränghet handhafvns, undanrödja alla tillfallen
lill fylleri-lastens tillväxt och utspridande.
Detta
Den 8 Juni'.
315
Detta alltsamman» varder likväl, jemte några
Utskottets Ledamöters särskildta meningar, innefattade
uti härvid bifogade Protocolls - Utdrag
för den 13, 18, 24 oeh 25 uti innevarande manad
samt denna dag, Riksens Höglofl. Ständers
närmare granskning vördsammeligen understäldt.
Stockholm den 2G Maj 18x5.
På Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Ledamöters
vägnar
A. Lantingshausen.
På Vällofliga Borgareståndets
Ledamöters
vägnar
And. Fredin.
På Högvördiga Prest»
Ståndets Ledamöters
vägnar
Carl. Fr. Ortmani
På Hedervärda Bonde-]
Ståndets Ledamöters
vägnar
Flils Mänsson.
M. M. Rosbeck.
Utdrag af Riksens Höglofl. Ständers
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotts
i:sta Berednings Protocoll
den 13 Maj i8l5>
S. D. Secreteraren anmälte, att Herr ProtocollsSecreteraren
Danskwardt, sorn uti enskildta angelägen.
Den 8 Juni.
lägenheter för några dagar bortresta hade dessförinnan
inlemnnt sin skriftligen författade mejling
angående Husbehofsbränvinsbränningen med
dertill hörande omständigheter, hvilken Her Froiocolls-Seereteraren
Danckwardts mening upplästes,
och lydde sålunda: Vid 1809 och 1810 ålens
Riksdag erkände Rikets Ständer värdet af en
mera fri och oinskränkt Bran vinsbränning; men
■de gingo häri för långt, då den utsträcktes till näring
som kunde idkas, skilld ifrån sjelfva Jordbruket.
Troligen hade likväl Bran vinsbränningen
snart dit ensamt återkommit, då man hunnit
öfvertyga sig om omöjligheten att kunna hålla
pris meu Randtmannen, och derjemte funnit, att
hans tillverkning fullkomligt uppfyllde Rikets behof
af denna vara. Men de enda verkningarne
för ögonblicket ådrogo hela saken en ovilja vid
;i8i2 års Riksdag, som Nationen så dyrt fått umgälla.
Hvad som genom goda Police-anstaUer
bort förekommas, tillskref man den utvidgade
Bränvinsbränningen, och likaså bristen på Spannmål,
som hade sin grund i en felslagen skö’d. Allt
detta skulle nu förekommas genom inskränkning
af Bränyinstillverknings-rattigheten; och icke nöjd
att rycka denna näring från dem, som idkat den
sorn en Fabriques-haudtering, inrättade man densamma
på det mest betungande sätt för Randtmanaien,
på det mest vådliga för Nationen. Riten
och otillräcklig redskap, dryga afgifter, fördelning
i särskildta Pannor af eljest medgifvet Kannium
, bemödande att förekomma bruk af förbättrade
b rån vins-tyg, i stället för uppmuntran till deras
-
'JDen 8 Juni’.
ras begagnande, sådan är caracteren af 1812 års
Jhan vins-Förordning. Lägger man nu till den
Legeringen uppdragne rätt att bestämma Bränvins
tiden, de missräkningar för den enskildfa
hushållningen, som den medför, de svåra följder
ilen haft för Ladugårdarne, sorn, i brist på afsättning,
icke kunnat i behörig tid mindskas, utan
i stället lidit af foderbrist, så skulle man svårligen
kunna tänka sig någon för Jordbrukets uppkomst
medgifven oundgänglig handtering, som
så litet beredt det ändamål man velat vinna. Om
de förra omständigheterna bära stämpeln af skråtvång,
om de rakt motverka alla bemödanden att
i denna, som alla andra näringar, söka den högsta
möjliga vinst med den inindsta möjliga kostnad,
så är det egentligen den sistnämnde omständigheten,
som vållat de svåraste följder, och
i hvilken en af hufvudorsakerna till Landets allmänna
nöd utan mycken forskning igenfinnes.
De mest erfarne hushållare öfvertyga deromj
att den vinst Branvins - tillverkningen, genom
drankens begagnande , bereder Jordbruket och Ladugården
fullt svarar emot den förbrända sädens
värde. Bränvinet är således en ren vinst, och
kostar Landet ingenting. Deraf följer lika klart,
att alla de penningar, som under Bränvinsförbudet
gått till utländningen för denna vara, är»
en ren förlust för Biket. Men dessa äro icke
de enda, sam dragits från den allmännaste inhemska
Productionen, Åkerbruket. — Köpmannayinsten
är en ökad förlust för Landtmannen,
218
Den 8 Juni•
sora här "blifvit förvandlad till Consumerit. Eli
Bonde, hvars Bränvinsbehof är 20 bannor, och
hvilken, på sätt förr närandt är, haft dem för intet,
om han fått bränna, är icke blott i mistning af
de 20 R:d RGS., sorn gått till utländska productören,
utan saknar tillika de 100 procent, som
den införskri fvande Köpmannen vunnit. Man
besinne härvid, hvilken oerhörd Consumtionsafgift
Landtmannen genom Bränvinsforbudet fått vidkännas,
och om det kan vara underligt, att Svenska
Bonden är bragt i nöd. Denna bedröfliga
erfarenhet lärer ännu niera stadgat den önskan
hos Nationen, att Bränvinsbränningen åtmindstone
niåtte få utöfvas dé åtta månader af året, då den
bäst lönar sig och mest gagnar Jordbruket, utan
att någon rätt till inskränkning å Regeringens
sida, ehvad missväxt inträffar eller ej. Då jag
hyser samma tanka, grundar sig denna ovilkorlighet
på den öfvertygelse, att det är bättre att
införskrifva säd, än bränvin, genom hvilken utväg
Landi mannens Ladugård icke behöfver minskas
i samma mån som han saknar brödet, till
dubbel förlust för honom. Försigtigheten torde
dock bjuda ett undantag, eller då sådana yttre
förhållanden inträffa, att utländsk spannmål icke
kan inkomma, och brist derpå inom Riket finnes.
Men på det misstag må förekommas I Regeringens
sida, härrörande antingen af rådgifvande Embetsmäns
nycker och fördomar, eller okunnighet
om Landets sanna tillstånd i anser jag det vara
Nationens rätt, att höras i en sak, hvarpå vi nyligen
sett dess välfärd bero. Jag tillstyrker derföre
-
Den R Junii
219
före, att det ma vara Regeringens åliggande, att
i detta sällsynta fall, genom Circulaire, underrätta
Landshofdingarne om Rikets vådliga ställning,
hvilka böra äga att sammankalla -IjandlhushållsSällskaperna
och deras beslut eller tillstyrkande i
afseende på den tid, söm för bränningen kupde
indragas, till Kongl Majit öfverlemna; sorn borde
i likhet med de fattade yttranden, bestämma
den för bränvinstillverkningen inskränktare tiden.
Man måste i en Stat göra afseende på de
allmännaste fördelar, och medgifva de inskränkningar
för vissa Classer, söm de påkalla, ulan
deias egentliga förorättande. Bränvitis - bränningen
är lönande för Jordbrukaren, men kan icke
vara det för en blott Näringsidkande Stad, så
snart tillverkningsrättigheten blir mindre inskränkt
och tiden jemn. Det kan således icke anses såsom
förlust för Städerna, att icke få bränna; men
det är en allmän- hushållsanstalt, giltig ur många
skäl och enlig med den princip, att bränvinsbräntiingen
är en binäring till åkerbruket och att
den, i förening dermed begagnad, bereder Staten
den största och allmännaste fördel. Den hittills
antagne- grund för Städers bränning, eller personalen,
kan jag derföre icke godkänna. Så länge
Städerne icke äro förbundne att för sin personal
ensamme producera sitt behof af spannmål och
andra födoämnen, utan vilkoret för Städers anläggande
just varit att af I.andtmannen förses
med lifsmedel af alla slag, är denna princip felaktig.
Den till Städerna donerade jord är ursprung
-
ä SO
bert g Juni.
sprungligen icke ämnad till produktion af säd, u*
tan till plantager och sådana växters odling, som
ansetts nödige för Fabriques-handteringar, och
till Utskottet har jemväl Memorial af Ledamöter
inom Riks - Stånden inkommit, som åsyfta,
ätt Städernes jord antingen matte på detta sätt begagnas,
eller ock donationerne upphöra. Af bifall
härtill skulle väl följa, att Städer i allmänhet
icke agde producera spannmål, och således icke
eller borde äga förädla en vara, som de ej
frambringa. Men jag tror mig icke misstaga mig,
då jag förmodar, att jemte det skråtvånget, menligt
för Städerna sjelfva, vid denna Riksdag kommer
att upphäfvas, Landtmannen då tillika kommer
åter i åtnjutande af den Näringsfrihet, som
honom ur enahanda skråanda varit beröfvad. Af
denna förändring anser jag böra följa, att Städerne
äfven måtte äga att fritt använda sina krafter
och gagna den jord de innehafva lill jordbruk på
sätt de hittills förmånligast funnit, samt således
äfven berättigas till förädling af spannmålen, efter
lika grunder sorn Landtmannen. Men intill
dess denna allmänna frihet blifvit medgifven,
anser jag bränvinstillverkningen ej tillhöra Städerna,
då de ej ärö berättigade att producera
spannmål ; hvarföre jag för min del fäster, såsom
vilkor för Jordbrukande Städers bränningsrätiighet,,
ett föregånget medgifvande af Näringsfriheten,
och i allt fall anses de Städer, som ej hafva Jordbruk,
oberättigade att bränvin tillverka, på samma
grund och med lika skäl, som bränrringsrättigfeet
nu icke tillhör , Fabriques-inrättningar på Landes
-
Dm 8 Junii
8-3.1
idet, till hvad personal som belstj då de icke ära
förenade med Jordbruk af äsatt mantal.
Ehuru jag för min de! är fast i den öfvértygelsen,
att någon naturligare och nyttigare grund
för bestämmandet af pannryihden icke gifves, än
hvarje Landtmans eget omdöme, grundad! på
dess förråd af säd eller rötter, Ladugårdens hellof,
varans afsättning, skogstillgång och flera
omständigheter, olika på särskildta orter, finnér
jag farhågan för missbruk så allmän, att bestämda
grunder och föreskrifter i detta fall ej lära
kunna undvikas. Med principe vore det mest
enligt, att efter kreaturens antal uträkna ka-nnrummet;
men då controllen är svårare och man nödvändigt
vill en sådan, torde det nu gällande sätt,
efter hemmansvärdet, vara den lämpligaste. Då
Värdet tages till grund för pannrymden, och denna,
enligt sista förändringen, är medgifyen till
180 kannor för hemman af 30,000 R:d värde,
är det en obillighet och stridande mot en. klok
hushållning att försvåra begagnandet af denna
rättighet på sätt som skett genom det stadgande,
att den Jordägare, hvars hemmansvärde öfverstigef
15,000 R:d, måste, om han vill gagna det
öfverstigande värdet, anskaffa en särskildt panna,
som både kostar mera inköp och underhållning,
men särdeles i afseende på tillsyn och ved , än
om detta kannrum, ofta obetydligt, fått innefattas
inom en och samma panna. Icke mindre orimligt
är det att föreskrifva ett Maximum för
kannrumrnet, då behofvet af bränningen alltid
för»
22*
Den 8 Juni.
förhäller sig till hemmansvärdet, oell en hvar
lätteligen finner, att en afverkning, som icke äc
mera än tillräcklig vid en Ladugård af 50 kreatur,
icke svarar emot ändamålet, då man har Öfver
hundrade att föda. Sådane Författningar ogillas
af sunda förnuftet och äro ytterst löjlige.
Af lika egenskap är det stadgande, att de låga
pannor, som man funnit bespara både arbete och
i synnerhet ved, och hvars allmänna bruk derföre
borde befordras i stället att återhållas, blott
få beräknas efter hälften af deras kannrum, efter
man jemväl funnit, att tid tillika genom dem
vunnes. Det är så mycket mera orimligt, att
binda danandet af redskapen inom denna eller
någon annan gratis, som omtanka», biträdd af
chemiska kunskaper, icke tordes underlåta att tid
efter annan äfven häri uppfinna förbättringar, och
man har nyligen sett en sådan tillkomma , hvars
verkningar till tidens vinnande äfven torde vara
förmånligare än Skottska pannorna , ehuru denna
redskap, efter nu gällande Bränvins - Förordning,
icke lärer kunna åtalas. I hvar och en Näring
borde man väl åsyfta och lifva den största färdighet
, den högsta vinst. Man betjenar sig i alla
andra af de ökade krafter, som nyttigare redskap
erbjuda; hvarföre skall då bränvinsbränningen
derifrån uteslutas, och försvaras af alla upptänkliga
band? Om man likväl ville besinna, att
det icke är med de små pannorna, med den sena
och kostsamma afverknkigen, som Nationens
sedlighet bibehålies, utan att det är goda PoliceJUtstalser,
som skola befordra densamma; men att
det
Din 8 Juni.
det deremot är en ren förlust för Slaten, 1 denna
sorn i alla andra handtering?!*, att icke drifva
ett yrke med deri mesta möjliga uträkning
och fördel.
Pa dessa anförda skäl föreslår jag, att rättigheten
till bränvinsbränning må ä Landet utofvas
och åtfölja hemman af åsatt Mantal efter
egendomens uppskattade värde och derefter uträknadt
kannrum samt med hvad redskap som
helst. Värdet af hemman inom en mil, som ä.
ges af samma person och skötes med dess folk och
dragare eller hälftenbrukare, må sammanräknas, och
bränyinsbränningen för alltsammans å ett ställe
förrältas. Endast sjelfva Landtegendomen och å
hemmanets ägor belägne qvarnar kunna i det
värde ingå, hvarefter rättigheten till bränvinsbränningen
bestämmes, men icke derå anlagda
Verk, såsom Bruk och Fabriquer och andra inrättningar.
Bränvinsrättigheten kan odelad upplåtas
åt annan å hemmanets ägor boende person ,
sorn ej sjelf är berättigad att bränvinsbränning
idka.
Inga andra Städer, än de som drifva Jordbruk,
äga rätt till Bränvinsbränning, och detta efter
Stadslägenheiernes uppskattade välde. Endast
jorden skall dervid beräknas. I Stad må ingen
mindre panna, än om femtio kannor, nyttjas, och
äga derföre flere, att efter deras innehafvande
Stadsjords sammanslagna värde förena sig- om en
pann». Dock må ingen dylik panna vara större,
än
22.4
Den B Juni.
än g o Iean tior," ehuru flera sådana kunna i ett
sammansatt verk nyttjas. Men för fulla värdet
af,en enda person tillhörig Stadsjord må pann»
rymden kunna Utan inskränkning begagnas, likasom
på JLandet, oansedt pannan derigenom skulle
öfverstiga g o kannor»
^ t . ’ o i
:t B a 2 Ars Branvins-Förordning indelar hem-’
Jnartsvärdet i trennc Glassér och bestämmer ett
visst kannrum för ett utsatt hernrnansvärde; men
för att förekomna de då oundvikliga följderna af
redskapens förändring , medgifver 4 Momentet 1. §.
en utvidgning för hemman al lägre värde till
högsta tillåtna kannrummet inom samma Glass,:
emot en viss förhöjning i afgiften. Härigenom
har den afvikelse från principen uppkommit, att
ett hemman af 5000 H:d värde, hvars brännings-'
behof kanske är 6 gånger större, än ett af 500
E:d värde, ej äger rätt till större pannrymd, än
som för det förstnämnde är medgifvet. Att nu
reducera rättigheten till ett blott begagnande efter
hemmansvärdet, har samma skäl emot sig, sorn
förra gången. Enda sättet att bereda någon likhet
torde derföre vara, att, med bibehållande af
Classindelningen, medgifva rättighet för de högre
hemmansvärden inom classen att kunna efter
■Sgarnes behag uppflyttas till ett bestämdt kannrum
i nästa Glass. Skälet för Classérnes bibehållande
är endast, att derigenom hafva det gifna
maximum för de lägre hemmansvärden, som nu
äro berättigade till förhöjning. Man torde böra
bibehålla beräkningen i första Classen i likhet
med
Den 8 Juni.
med 1812 ars Förordning, men att sedermera
aooo E:d värde alltid svarar emot 5 kannor, hur
högt det derefter stiger. Detta är det mest naturliga,
mest lika för alla, och saknar den småaktighet,
hvaraf beräkningen af 3:dje classen i sista
Förordningen bär stämpel. Jag har föreställt mig,
att femton kannors tillökning för de högre värden
i första classen och tio för de i den andra,
kunde vara tillräckligt, och genom rättelsen i beräkningen
inom 3;dje classen, genom 5 kannors
paförande för hvarje 1000 E:d, i stället för frenne,
torde i det närmaste dea motsvarande förhöjningen
för de högre värden inom denria dass
vara beredd; äfvensom förhöjning sedermera ej
torde böra äga rum,, utan pannrymden alltid förhälla
sig efter värdet.
På följande sätt skulle således, efter detta
förslag, pannrymden beräknas för hemmansvärdet.'
Första Classen, 50 kannors rymd.
Under och till och med 500 E:d so k:r
Derifrån till och med 750 E:d—u kir Femton k:r»
aooo
3 000
4000
5000
)000
'uinu;nmg
genom uppfl,
i nästa ctass.
4° — 5 5-  45 — 60.
50— 65.
4 :e Ib
N:o 29, 30.
Andra
Den 8 Juni.
'Andra Classen, Sjuttiofem kannor.
Till och med Gooo _ 55 k:r Ti° k:rs förbjning ge-,
"■ norn uppilyttning 1 nasta
7000 — 60 — clas s >
8000 — 65 —
9000
70 — 80.
10,000 — 75 — 85.
Tredje Classen, Nittio kannor.
11.000 — 80 —
12.000 — 85 —
13.000 — 90 —
För hvarje Tusen R:d utöfver sist upptagna
värde foitfar tillökningen på samina sätt med 3
kannor.
I afseende på mätningen af pannor, torde
stadgandet härom i 1812 års Tränvins - Förordning
på det sättet böra rättas, att mätningen alltid
förrättas frän bottnen till halsens början, hurudan
redskapen är beskaffad.
Försegling af Pannorna torde icke vara af
Hoden, då bränvinsbränningen utan inskränkning
gagnas 8 månader. Denna förrättning medför i
allmänhet så mycken svårighet, både för KronoBetjeningen
och Allmogen, att det vore en stor
sak, om den kunde upphöra; dock anser jag vid
det fall, då på förenämnde sätt någon inskränkning
i denna bränningstid förordnas, förseglingen böra
äga rum,
Bran
-
Den 8 Juni.
Bränvins-Bevilloingen bör, efter min tanke,'
upphöra. Det stöler sunda förnuftet, att man
mäste betala till Staten, då man vill använda sä«
den till en viss dryck, men icke till en annan.
Om jag förstör säden till blott fodring åt kreaturen,
nr jag fri från afgift; men om jag dessutom
vill bemöda mig att vinna ett lifsmedel för
mig sjelf, så skulle detta kosta penningar. Om
Bevillningen, sorn jag förmodar, blir grundad pi,
behållen inkomst, så följer deraf, att den vinst,
bränvins - tillverkningen beredt, blir, jemte den
öfriga behållna inkomsten, beskattad, och den
kan således icke utan orättvisa beläggas med ny
Bevillning. Jag tillstyrker derföre, att Bevillnings
- Utskottet måtte orri denria mening underlättas,
i det fall den vinner bifall inom detta Utskott.
Skulle likväl Rikets Stander förklara, att
Bränvins - Bevillningen skulle fortfara, anser jag
i alla fall, att grunderna för densamma böra förändras.
Om ett jordbruk fordrar större afverkning,
är det icke skäl att derföre tyngre beskatta
densamma. Huru mången har icke nu afhållit
sig Fran bränvinsbränningen, till skada för sitt
jordbruk, derföre att afgiften varit för hög? Den
enda progression, som synes kunna äga rum, torde
inträffa vid de tillfällen, då pannrymden j$i
dels ofvan föreslagna, dels nu gällande sätt, öfverstiger
hvad mot hemmansvärdet egentligen
svarar; men bestämmandet af alltsammans torde
böra ske i förening med Beviilnings - Utskotttet.
Ut Supra.
åsx Protocollo
AL Af. Rosbeck
Ut
'Den 8 Juni'.
Utdrag af Protocollet hållet uti Riksens
Häglof. Ständers Allmänna Besvärs
och Oeconomie-Utskots Plenum
den 18 Maj 1815.
S. D. "Utskottets Secreterare uppläste det af Beredningen
föreslagna Betänkande, rörande HusIrehofsbränvinsbränningen;
men som tiden icke
inedgaf att denna gång göra de anmärkningar och
tillägg, hvartill flere af Utskottets Ledamöter förklarade
sig vara sinnade; så beslöts, att målet skulle
läggas på bordet. Emedlertid uppläste Herr
Assessoren Planck följande skriftliga anförande i
-amnet:
"’Jag tviflar, att uti något Hushållstnål varit
så mycket taladt, skrifvet och förordnadt, sorn rörande
bränvinstillverlcningén i vart Land. Ämnet
och de olika principer, som folket och Begeringen
om dess nytta eller skada fattat, har
dertill gifvit anledningar. .För min del anser
jag missbruket så väl af Prcductionen, sorn Consumtionen,
i allmänhet och får enskildta hushållningen,
högst skadligt. Spannmålens omåtlliga förödande
genom missbrukad brän.viris-tillverkning
samt de brott och olyckor öfverflödigt bränvinssupande
af lägre folk - classerna åstadkommit, har
erfarenheten visat.- Goda Författningar hafva val
deremot blifvit stadgade, men sällan efterlefdé.
Då nästan allmänt är medgifvet, att Climatet fordrar
-
Den 8 Juni1
drar en lättast åtkommen, värmande och stärkande
dryck: brnrivinet, lärer deremot icke vara myc.'
het att invända; men rätteligen har bränvinsbränningen
blifvit reducerad till husbehofstillverkning,
öfver hvilken gräns den aldrig börtil-’
låtas. För att foga mig efter de mångas önskan,
Som rösta för en fri och oinskränkt bränvinsbränning,
tager jag mig friheten till pröfning
hemställa följande förslag: Husbehofsbrännings-tillverkningen
på Landet och i Städerna ina för alla,
ingen undantagen, utom fattighjon, vara fri
och oinskränkt alla tider på året, med hvad pannrymd
och redskapens konstmachiner, som helst
vill begagnas, ernof en skälig afgift till Staten,
som kan finnas lämplig, likväl med nedannämnde
vilkor: att ingen, utom Krögare, bör, vid 100
B:d vite och varans confiscation, få sälja eller
till annan afyttra bränvin i större eller mindre
qvantum; ty det är emot sakens natur och till.
ståndsfrihetens ändamål, att en husbehofsbrännare
gjorde bränvin till en handelsvara. De få Krogar,
som i föreslagna fall kunna anses nödvändige,
och till det rnindsta antal borde inskränkas, således
på Landet, der den iner och mindre förmögne
till eget behof hade rättighet att alla tider
på året med större eller mindre, egna eller
lånta, pannor tillverka bränvin, må äfven sjelfva
till minutering bränna erfordesligt qvantum, emot
60, 30, mindst 20, K:d Banco årlig krogafgift till
Kronan, utan att af andra köpa salubehofvét, vid
ofvannämnde 100 R:d vite. Härigenom vinna
alla sina behof af den älskade Liqueuren, och
deta
den nödiga franken till gödning och Boskapsstill.'
ningen; derigenom lillstänges de med skal öfverklngade
stora och säriesmördande Bränvins - Fabriker,
bränvinssupandet och fylleriet pä allmänna
ställen, Marknadsplatser, Auctioner och sammankomster,
der Krögare icke må sig med bränvinssalu
befatta; det öfverskott af spannmål, sorn
Städernas innevånare och andra behöfvande icke
medtogo eller icke kunde afsättas, lärer förmånligare,
än att förvandla den i hränvin, genom
goda Magasins - inrättningar i provinserna kunna
inlösas och till missväxt-år, sora i vårt ellin
at så ofta inträffa, förvaras/’
I öfrigt gjorde Herr Assessoren härvid det
munieRga tillägg, att det alltid borde vara Kongl.
Majit obetaget, att i missväxtår inskränka bränvinsbränningen,
och när Kongl. Majit sådant för
Landets bästa kunde i Nåder för godt finna.
Herr Majoren von Qvanten uppläste likaledes
ett så lydande anförande.:
”Så förmånlig bränvins - bränningen är för
Jordbrukaren, då den ined inskränkning tillätes,
så skadlig blifver den, om en oinskränkt bränvinsfrihet
årta månader om året skulle stadfästas;
och är det vida fördelaktigare för Jordbrukaren ,
att bestämdt få bränna årligen någon tid, ärr, ge.
nom en öfverdrifven bränvins - bränning ena året
hindra möjligheten deraf ett annat, sorn blifver
en följd, om missväxt inträffar. Jag vägar
der
-
Den 8 Juni.
*3*
derföre vördsamt anföra mina tankar i detta amne,
och föreslå, att bran vinsbränningen b! ifver
tillåten endast för Jordbrukaren, (ingalunda för
Städerna) på nu gällande grunder, nemligen efter
jordens värde, och bestämdt tillåten för 5 år,
4 ä 5 månader årligen, till exempel Första Termin
från den 1 November till den 15 December,
eller från den 15 October till den 15 December;
andra Termin från den 1 Mars till dea
15 Maj, eller från den 15 Februari till den 15
Maj. Skulle Urtima Riksdag inom fem år inträffa,
bor brän vinsbränningen std fast till nästa
Riksdag, så vida den ej blifver Urtima och infaller
inom de fem ofvannämnda åren.
Vid sådan inskränkning kan man med al! säkerhet
tillåta bränvinsbränning alla år; öfverskottet af
spannmål ena året kan tjena sorn understöd vid
ett missväxtår, då det nödvändigt måste brännas,
mindre på 4, än på 8 månader, med samma pannrymd;
Jordbrukaren har dessutom den stora fördelen
genom detta uppehåll i tillverkningen, att
varan consumeras och är säljbarare vid hvarje
brännings-termins slut, hvilket saknas under en
fortfarande åtta månaders bränning, då varan mestadels
är säljbar om sommaren.
Säkerhet i all handtering är nödvändig, så
vida meningen är att uppmuntra; ty om jag i år
bygger ett Bränneri, för att dermed bränna nästa
år, och ingen bränning tillätes, drabbar mig en
förlust, sorn ingen lärer ersätta; äfvensom om jag
Deri 8 Jurth
anskaffar pannor efter nu varande Förordning ,
oell nödgas nästa år efter en ny förordning anskaffa
andra, uppstår äfven samma casus; jag säljer
ej min spannmål, i hopp att få bränna, oaktadt
hederliga anbud, sedan bl ifver ingen bränning,
och min spannmål ligger mig till last; på
sådant sätt sker ingen uppmuntran. Det bör förundra
hvar och en, att sedan bränvinstillvérkningen
varit så länge känd, man ännu ej upptänkt
ratta sättet, huru den t vårt Fädernesland bör
vara tilläten; och finner jag verkligen tiden längesedan
vara inne, att tänka på något nyttigt och
stabelt belut i en näring, så nära förknippad med
Jordbrukarens existence. Jag vill emedlertid förklara
de skäl, på hvilka m\n vördsamma propoposition
är grundad.
1:0 De fleste Jordbrukare arbeta i October
med sin höstplöjning, som fordrar all arbetsstyrka,
och således är ej förmånligt, om brännerierna
under den tiden böra gå. Dessutom tror jag ej
dranken är nyttig för kreaturen första veckorna
de fodras inne med torrt foder.
3:0 Genom en inskränkt bränvinsbränning
produceras ju det mindsta möjliga qvantum till
consumtion; och jag tror med fyra månaders bränning
blifver qvantumet tillräckligt. Eränvinet
blifver dyrare och för producenten vinsten
densamma, då han för 60 kannor har lika mycket,
som annars för 90; äfvensom den consumerande
delen super i förhållande till priset. Detta
-
Den 8 Juni:
233
ta bevistes atén 1813 och 1813, då fylleriet
märkligt aftog.
Således tror jag, att i förening med bränvinsbränningen
kunna åstadkomma den största möjliga
enskildta och allmänna vinst, bör den inskränkas
till 4 å 5 månader, hvarigenom varan blifver
dyrare; enda sättet att bevara moraliteten; dessutom
tillkommer den onekliga vinsten och nationella
behållningen af flera tusende tunnor spann-’
mål, flera tusende famnar ved samt flera tusende
dagsverken, som man så väl i Januari och
Februari månader behöfver till körslor m. m.
Man behöfver endast jemföra 1809 års utvidgade
Bränvins - Förordning med 1812 års inskränkta,
af dessa båda göra slutsatser, skall man
säkert finna, att en medelväg låter lättast practisera
sig i förening med de största enskildta och
allmänna fördelar.
Bränvins - Bevillning bör utgå som för åtta
månader, hvarigenom ingen förlust uppstår för
Stats - Verket.
Ett af Herr Protocolls - Secreteraren Danckwardt
till Beredningens Protocoll aflemnadt skriftligt
yttrande blef äfven uppläst, och var af sådant
innehåll, som Berednings - ProtocoJlet utvisar.
Hvil
-
*34
Den 8 Juni.
Hvilket allt, jemte de uti detta mål in',
komma Memorial, Dictamina och Anföranden, lädes
på Bordet. Ut Supra.
Ex Profocollo ,
M■ M. Rosbeck»
♦
Utdrag af Protocollet i Riksens HögJofl,
Ständers Allmänna Besvärs- och
Oeconomie- Utskotts Plenum den 24
Maj iQij.
S D. B irjades öfverläggning, x anledning af
det utaf första Beredningen afgifna samt deu 18
uti innevarande månad på Bordet lagda Förslag
till Betänkande, rörande Husbehofs-bränvinkbränningen
i Riket och de dermed gemenskap ägande
omständigheter.
Utskottet ansåg tjenligt, att Betänkandet
borde punktvis uppläsas, granskas och pröfvas,
hvilket verkställdes, men hvarlörinnarl likväl
Riksdagsmannen Jacob Ercisson från Örebro
Län begärde och fick inlemna ett vid uppläsandet
så lydande anförande.
Till Protocollet.
I anledning af hvad en Ledamot afVällofl.
Borgare-Ståndet förlidne Sessionsdag skriftligen
yttrat,
Den 8 Juni:
835
yttrat, dels angående afskaffande af alla Krogar
och Näringsställen på Landet, med undantag af
Gästgifveri er, och dels angående tiden för Bränvinsbränning,
torde det tillåtas mig att härvid
göra några anmärkningar och i ämnet yttra mina
tankar.
Att helt och hållet förbjuda alla Krogar och
Näringsställen på Landet, vore, efter min tanka,
att gå ur den ena ytterligheten till den andia.
Om det är en sanning, att nu varande mängden
af Krogar har ett skadligt inflytande på sedligheten,
att den bidrager till underhållandet af en
inrotad böjelse for starka drycker; så ar det likväl
icke mindre en sanning, att Näringsställen
på Landet äro för den vägfarande Allmogen lika
nödvändiga , sorn nyttiga, och att deras fullkomliga
afskaffande skulle, vara en verklig orättvisa.
Gästgifverierna äro endast anlagde och
tillgängliga för sådana Resande, som äro berättigade
att begagna Gästgifveriskjuts, och till
denna dass hörer icke Allmogen. Denna, sorn
ofta måste göra längre resor, dels i egna, dels
i andras, och till exch med i ^Kronans angelägenheter,
vid förefallande Kronoskjutsningar m. rn.
skulle då vara i saknad, att under vägen kunna
skaffa sig ett nattherberge för sig och sina kreatur.
Vintertiden inträffar det dessutom , att sällan de större
vägarne begagnas, der Gästgifverier äro att tillgå,
utan på de flesta orter färdas man Sjö- oell Skogsvägar;
och det skulle således der kunna inträffa,
att en resande Bonde ifilste under bar himmel
i en
♦
Den 8 Innit
i en kall oell oblid väderlek tillbringa hela natten,
helst nian icke alltid kan påräkna hjelpsamhet
oå en okänd ort af dem, som ej hafva för yike
att mottaga och herbergera resande.
Jag är således af den tanka, att Krogar eller
Näringsställen bora till något lämpligt inskränkt
antal finnas, icke allenast viii stora allmänna
Kands- och Bi-vägar, utan äfven å sådana orter,
der vägar vintertiden framstryka, hvaremot Krögare
böra af Konungens Befallningshafvande tillsättas,
och föröfrigt stå under sträng uppsigt af
allmänna Policen, att ej missbruk och oordningar
må inträffa.
Beträffande åter tiden för Bränvinsbränningen,
så är jag så- mycket hellre af den tanka,’
att den bör hela året igenom vara tillåten , som
jag ej finner det vara med något ändamål forén-'
ligt, att densamma tvänrie eller flera månader
deraf är inskränkt, utan sådant endast leda till
kostnad och besvär för dem, som idka denna
handtering.
Jacob Ericsson,
från Orebro län; Fullmägtig
för Fellingsbro, Örebro och
Glanshammars Härader.
,Ut Supra. Ex Protoeollo
ill. M. Rosbeck.
vu
Den 8 Junii
337
Utdrag af Prötocollet, hullet uti Riksens
Häglof. Ständers Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Ut skotts Plenum
den 25 Maj 1815.
S. D. ortsattes de vid sista Sessionen började
ofverläggningar, om det a£ Första Beredningen
utarbetade Betänkande, rörande Bränvinbränningen.
Herr Capitaine Hertzenhjelm ingaf ett så lydande
anförande till Protocollet:
Under en tid af mer än hundrade år, har
snart sagdt lika många Författningar och Påbud,
rörande bränvinet i Sverige utkommit, alla hafva
haft det allmänna syftemål, att antingen helt
och hållet utrota sinaken till en förut okänd vara,
eller ock förekomma missbruket, så väl i anseende
till dess tillverkning, som consumtionen,
3 bägge delar så skadligt både i moraliskt och
oeconorniskt afseende. Men en lika lång tids
erfarenhet har visat, att alla de anstalter, som
vidtagits, nästan alltid förfelat ändamålet, eller
haft en deremot stridande verkan. De föregående
Författningar hafva ansetts skadlige eller o
-
”Ödmjukt Memorial!
till
23*
Den 8 Juni.
tillräcklig®, nya hafva utkommit, följden har blifvit
iner uppväckta begär, nya öfverträdelser, förökade
lagbrott. Annu skadligare har den anstalt
varit, att anse tillåtelsen att efter eget behag
få använda en naturs-product, den man sjelf
framskaffat, såsom ett medel att föröka Stats-Cas“
sans tillgångar, och således salja rättigheten att
den utöfva; men allra - förderfligast af allt lärer
väl varit, då Kronan sjelf tog under sin handläggning
detta hushålls göromål som förut af enskildte
utöfvades, och derigenom lärde allmänheten,
att det med fördel kunde förvandlas till en
i'abiiksinrättning. Påföljden har, som man nu i
sednare tider beklagligen fått erfara , varit ett oförlåtligt
slösande af den dyrbara säden och ett
uti fordna tider okändt omättligt begär hos många
efter den deraf tillverkade varan , Bränvin.
Det strider kanske ännu för mycket emot allmänna
öfvertygelsen, men torde efter ännu flera
misfdyckade försök , att genom inskränkningar
hämma detta onda, blifva funner sannolikast, att
ett rakt motsatt förhållande skulle vara det tjenligaste
medel, nemligen att alla Författningar rörande
bränvin alldeles upphörde; att detta hushållsroål
blefve ansedt af lika liten vigt för Regeringen,
att blanda sig uti, som brödbakning,
drankbryggd och dylikt mera; samt, för att aldrig
i någon Publique Act behöfva nämna bränvinsbränning,
den derföre utgående, för StatsCassan
oumgängliga Bevillning blefve under annan
rubrique pä .Landets in vanare fördelad. Följden
skall troligen blifva alla stora Bränvinspannors
-
Den 8 Juni.
* $9
nors försvinnande; ty bristande afsättning skulle
åstadkomma Bränvins - Fabrikernas inställande,
Krögarne skulle se sin Näringsgren aftaga och snart
alldeles upphöra, då hvar och en sjelf kunde an*
skaffa sitt behof, den slöaste säden och andra
ämnen till Bränvin användas, och hvad som mest
vore att önska, begäret efter starka drycker i lika
mon förminskas, som otillräckliga tvångsmedel
icke äggade hågen att dem öfvervinna. Om derjemte
en lätt och lönande afsättning på spannmål
befordras, skulle det för Landtrnannen blifva
en ny driffjäder, att den till ett ädlare ändamål
bespara. Om ej i vår eller den nu uppväxande
generationens tid en så lycklig verkan af
en fullkomlig frigifven Bränvinsbränning skulle
stå att förmoda, så torde det dock blifva tillkommande
tiders lyckligare lott, att den ärfva. Men
så länge några Författningar skola utfärdas och
Staten deraf draga fördel till sina behofs fyllande,
håller jag före, det Krono Brännerierna i
Stockholm, Götheborg och Carlscrona, böra, sorn
hittills skttt, för Kronans räknfng allena begagnas,
utan att till någon under arrende upplåtas,
och det af följande skäl:
z:o Så länge Allmänna Magazins-förvaltningen
bibehålles på den fot, den nu är, kunna de
ej umbäras, för att använda deri Spannmål, som ofta
kan komma att ligga till last, och hvilket handt
flera gånger: lill exempel må anföra-s, då 1813
hafre införskrefs, hvilken dels för dess dålighet,
dels för det den kom för sent, ieke ku-ude be
sas
-
t-lo
Deri 8 Juni.
ragnas till utsäde, men kostade Kronan något
ofver 11 R:d, brändes deraf bränvin, som var
för Kronan det enda medel att komma någorlunda
skadeslös från saken.
2:0 På Kronans Brännerier nyttjas i det
mesta Stenkol; en så mycket nyttigare method,
som inga medel borde försummas att i Stockholm
bespara consumtion af ved, för hvilken
artikel så stora summor årligen utgå till Finland,
till oersättlig förlust för Riket. Inga förbehåll
vid Arrende - Contracts afslutande skulle
vara tillräckliga, i anseende till omöjligheten
att deröfver hålla Controll, helst om af Bryggare-Embetet
egna Verk skulle få begagnas.
3:0 Då Kronan sjelf alltid är i behof af
Bränvin, antingen för Arméens eller Flottornas
räkning, står det alltid lättast och för lindrigaste
priset ur dess egna Magaziner att erhållas.
o
4:0 I anledning af Herr Bryggare - Åldermannen
Eychöus till Vällofl. Borgare-Ståndet ingifnä
Memorial, om upplåtande af rättighet för
Bryggare-Embetet att i egna Verk få tillverka
Bränvin, får jag anmärka, att, utom det Kronans
med så mycken kostnad uppförda Veik då skulle
blifva onyttiga gjorda, ingen ^Controll kunde hallas
öfver det spannmåls - qvantum , sorn dertill
skulle användas; och således det tillåtna lätt öfverskridas,
helst om surnadt dricka äfven skulle
begagnas, hvilket sednare Herr Eychous skäl tyc
-
Den 8 Jani'.
kes förutsätta elen förmodan, att liela året öfver
få idka bränvinsbränning; men hvilket strider emot
Höglofl. Utskottets nu föreslagna tetmin af
åtta månader.
• *. • ' 1 .
5:0 Torde det oj stå att förena nied 90 §.
i Regeringsformen , att bort-arrendera en rättighet,
hvilken kunde Jeda tili ett monopoliskt företräde
hos någon viss dass af medborgare.
Som vinsten af Krono-Brännerierna på visst
s5itt tillfaller Stats-Cassan och utgör en del af Kronans
inkomster, lärer det vara Riksens Ständers
ostridiga rätt att sig deröfver utlåta, och icke ankomma
blott på Kongliga .Maj:ts Nådiga välbehag
att ensam deröfver besluta.
I stöd af allt detta önskade jag, att den punkten
i Projectet till Betänkandet blefve så ändrad,'
att hos Kongl Majit i underdånighet gjordes dea
hemställan, att Krono-Brännerierna i Stockholm,
Götheborg ock Carlscrona, finge gå för Kronans
räkning och icke till någon bortarreuderas.’!,
Ut Supra.
Ex Protocollo
M. M. Rosbeck.
Uu
£:de B.
N:o 31, 33.
Den 8 Juni.
Utdrag af Protocollet, hullet i Riksens
Hög lo fl. Ständers Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskotts Plenum
den 26 Maj 181S•
S. D. Protocollet för den a 5 i denna månad
justerades; hvarefter Herr Prosten Wikblad,, i afseende
på hvad det för Utskottet förl id ne gårdag
upplästa project till Betänkande, rörande Bränvinsbränningen
i Riket och dermed gemenskap anande
omständigheter, innehåller, skriftligen yttrade sig
sålunda:
,5De grunder, hvarpå Höglofl. Utskottet stadgat
sitt Betänkande örn Bränvinsbränningen,
synas mig i allmänhet både så rättvisa och billiga,
att jag, med fullkomlig öfvertygelse om deras
verkan, att så väl i allmänna som enskildt.!
hushållningen medföra en osviklig båtnad för det
måttliga behofvet, samt en motvigt for det egennyttiga
Specuiations • System, som vederbörande
Bränvins-Fabriksidkare, Gross- och Minut-handlare
på alla orter i Riket sökt införa, icke tvekat
att till alla delar instämma uti gillandet af den
plan, sorn till en blifvande Bränvins-Förordning
nu underställes Riksens Höglofl. Ständers upplysta
pröfning och stadfästelse. Jag hade likväl
önskat, att i en omständighet, som visst icke undfallit
Höglofl. Utskottets uppmärksamhet, men
sorn nu, liksom vid den hittills gällande Brän
vins’’
-
Ben g Juni,
243
vins - Författningens stadgande, blifvit förbi- -  gången, förmodeligen af en klok försigtighet,
att icke alltför långt utsträcka Bran vinsrätt igheten,
få den lättelse, som återskänker några få medborgare
en tillåtelse, den de af billiga anledningar
hoppats, och som i min tanka icke utan orättvisa
varit dem nekad. Att med Jordbruket,
såsom en uppmuntran till dess drift och förädling
af dess afkastning, branvinsbrännings-rättigheten
ar förenad, lärer väl ingen ogilla, lika sä litet,
som både jag och andra skulle vilja tillstyrka,
att alla mindre Jordbrukare utan undantag, såsom
Torpare, Ryttare och Soldater, finge sig denna
rättighet tillerkänd. Men om det gifves inom
Riket en jord, som utan att vara i hemmantal,
likväl i moa af sin beskaffenhet deltager uti liera
afgifter till Statens underhåll, genom den årligen
utgående gruridrenta, som äfven deltager i
Ilandets försvar genom Extra-Roteringen, och således,
med undantag af några få och mindre betydande
skyldigheter, får vidkännas alla Onera,
som hemmanen i allmänhet äro ålagde, synes
denna slags jord äfven böra få begagna Brätt»
vinsbränningsrättigheten; och sådane lägenheter
gifvas under namn af Utjordar. Jag vill alldeles
icke, att denna förmon skulle utsträckas till
alla utjordar utan undantag; ty en del äro så
obetydlige, så inblandade med andra hemmans,
ägor, att de hvarken kunna bebos, eller ansetts
kunna tili Rotering uppföras; men då det finnes
sådane af den betydligare beskaffenhet, att de
särskildt äro bebyggde och bebodde af en och
flera
Den 8 Junii
flera aboer, samt tillika äro roterade, och igenom
R oteringen uppflyttade i verkligt hemmantal, _
en och annan utgöra Boställen för Ernbets- och
Tjenstemän, synes det mig äfven vara rättvist,
älven desse Utjordar fa begagna Bränvinsbränningsrrättigheten.
Grunden och proportionen,
hvarefter denna ber dem tillerkännas, är gifven i
det bestämda hemmantal af T'j, *, g, i, hvartill
de äro roterade, samt det värde, hvartill de vid
Taxeringarne, liksom all annan jord, blifva uppskattade.
Jag föreslår derföre, att alle sådana
Utjordar, som äro särkildt bebyggde och bebodde,
samt roterade, måtte få, i likhet med andra
hemman, bränvinsbränningen idka , enligt de
grunder', som nyss äro anförde, och att då Höglofl.
' Utskottet ansett betänkligt att detta bifalla,
samt derföre icke yttrat sig i sitt Betänkande öfver
detta ämne, anhåller jag, att denna min särskildta
mening, måtte så väl i Protocollet blifva intagen,
sorn äfven få åtfölja sjelfva Betänkandet
till samtliga Respectiva Riks-Stäriden.
A. Wikblad.
Riksdagsmannen Nils Månsson från Skåne:
Dä, enligt 2 Art. 3 §. uti Bevillnings-Stadgan,
Torp och Eägenheter, som blifvit afsöndrade
från sin förra Bolstad, värderas lika, som ali
annan jord på Eander, till Bevillningsafgift, samt
följaktligen äfven betala Bränvinsafgift, fastän de
icke
Den 8 Juni,'
245
icke äga rättighet att tillverka Bränvin"; anser
jag dem böra förklaras berättigade att, lika med
annan jord idka Bran vinsbränning , eller ock att
afgiften derföre icke ml dem åläggas. Ut Supra.
Ex Protocollo
iif. M. Rosbeck* :
Uppläst hos Samteliga Riks-Stånden den 8 Juni,
Riksens Högloft. Ständers Särskildta
Utskotts Betänkande angående Förslag
till förnyadt Reglemente för
här varande fudar.
Till Särskildta Utskottets utlåtande hafva Rik*
sens Höglofl. Ständer behagat öfverlemna den
hos Vällofl. Borgare-Ståndet väckta fråga, rörande
förslag till ett förnyadt Reglemente för Medlemmar
af Judiska Nationen, som redan äro i
Sverige vistande, samt angående förbud för flera
Judar att i Riket inkomma.
Uti de till Höglofl. Ridderskapet och Adelig
Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda BondeStåndet
ingifna samt tili Utskottet remitterade
Memorial rörande detta ärende, har Utskottet
funnit
J)en 8 Junii
funnit följande anmärkningar emot Judiska Na*
tionen förekomma, nemligen:
AF Herr Stabeck är anfördt, att alla anstalter,
som kunna vidtagas, att återgifva Svenska
Nationen smak för tarflighet, skola blifva fruktlösa,
så fram de ej allraförst och directe rigtas
emot här varande Medlemmar af Judiska Nationen,
hvilka, af utländskt ursprung och sammanbundne
med nationliga religieusa band, hufvudsakligen
hafva sitt interesse uti au påföra oss
och i Sverige kringsprida utländska varor, dem
de införskrifva till oerhörda qvantiteter och värden
utöfver dess i jemförelse med hvad Svenska
Köpmännen i nion af sitt antal importera, till
upplysning hvarom föreslås infordrandet af TullSpecialerna
för de sist förflutna 5 åren, för att
deraf kunna erfara till hvad grad importen af
utländska öfverflödsvaror till Stockholm, Götheborg,
Carlshamn och Carlscrona, skett för Judars,
jemförelsevis med den för egna Landsmäns räkning;
att Judiske handlande med exporten af
Svenska producter nästan icke sig befatta; att äfven'
Lurendrägeri af dem hufvudsakligen idkas;
att Judarne icke deltaga i Jordbruk och Bergshandtering;
att de Fabriker, som blifvit af dem
här anlagde, egentligen varit sadane, hvaraf
tillräcklig tillgång i Riket förut ej saknats; att
Sjöfart och frakt-handel föga fästat deras uppmärksamhet,
saint ingen af dem valt Sjöväsendet
till sitt yrke; alt, oaktadt enligt Jude-Reglementet
Judiska. Barn är tillåtet att lära och arbeta
-
Den 8 Junti
ta på Christna Mästares Verkstäder, någon sådan
frihet aldrig blifvit af dem begagnad, likasom ej
eller något exempel finnes, att Judiska föräldrar,
äfven i de knappaste vilkor stadde, ledt sina
barns böjelse till idkande af Jordbruk, hvilket
yrke, genom någon författning ej vore dem betaget;
och slutligen att, sedan allt tillträde i
Norrige blifvit Judar förnekadt, en dylik författning
i Sverige vore lika oundgänglig, för att
fastare sammanknyta den Nordiska föreningen,
som instämmande med alla Patrioters önskan.
'P
Herr Lindström anmärker, att Judarnc-, till
en stor del, varit och ännu äro endast Cotnmissionnairer
och Handels Expediter för Utländska Natoners
här till förbrukning ej nödvändiga tillverkningar;
att de merändels alltid varit de förste,
sorn begagnat sig af alla tillfällen till inskaffandet
af utländska tillverkningar; att de, i stället
lör att till Jord - odlingar använda sin arbetsförmåga,
''sin imlustrie och siri här samlade förmögenhet,
hindrat de inhemska Näringarnes förkofran,
genom det att de underhållit och må hända
äfven tillskapat en förut okänd Luxe; samt att
de till sin framtida trygghet och oberoende inköpt
en stor del af Hufvudstadens bäst belägna
egendomar till eget beboende, hvilket skall haft
den kanbaraste inflytelse på hus och hyrors stegring.
Herr Stadsrnajoten och Kådmannen Limnelius,
som hufvudsakligen instämmer uti hvad
Her
-
Den 8 Juni.
Herrar Stabeck och Lindström anfort, tillägger»
att den Judarne tillät na fria Religions - öfning
medför den allmänna förargelse, sorn Grundlagen
sökt förekomma; att deras obenägenhet för
åkerbruk och handarbeten härleder sig endast och
allenast från läran om det tillkommande Verldsliga
Riket, och att derföre nf dem ej kan förväntas
någon upprigtig känsla för ett Land, som
icke är deras, och för medborgare, söm ej höra
till deras Stam, och att genom deras utflyttning
ej någon stor förmögenhet eller högst million
R:d skulle dragas utur Landet.
Herr Commerce - Rådet och Riddaren Wegelius
Memorial innehåller hufvudsakligen, att
någon i Sverige förut okänd slöjd ej blifvit af
Judar införd, eller de inhemska näringarne genom
dem upphjelpte, ehuru sådant troligen varit
afsigten med tillåtelsen till deras inflyttande^ att
så länge dem var förbudet att med sina tillverkningar
begagna sig af andra än Judar, något i
stort ej blifvit af dem försökt, och att först med
rättigheten att nyttja Svenska arbetares biträde,
«le börjat utvidga sina Fabriker, af hvilka inga
förmått åstadkomma bättre, men val, hvad
Clattuns - tryckerierna angår, producerat sämre och
mindre dugliga arbeten, an som vid de Svenska
inrättningarna förfärdigas, med undantag endast
af det här i Staden anlagde Glasbruk, hvilket i
den nu varande ägarens hand anses hafva vunnit,
och att följaktligen den verkliga tillväxt, sora
konstfliten i Sverige gjort, icke tillkommit genom
Ju
-
Den 8 Juni.
249
Judar,' ritan att denna ära pä ett utmärkt satt till—
hoi' Svenskars" eller främmande Christnas idoghet;
att ingeri af den Judiska Nationens talrika medlemmar
i Sverige förtjenar att räknas ibland den
dass af Svenska Handlande, som utgöres af dem,
hvilka på en gång äro Exporteurer, Bruks förlägga
re , Hvarfs- och Skeppsägare; att Judiska Nationens
täflan uti Exporthandeln föga blifvit spord,
men att deremot Importen af både tillåtna och
med största liflighet deltagit; att de, genom sina
Nationella förbindelser på alla orter kunhat både
erhålla och sälja sina varor till bättre pris
än andra, och äfven varit dertill tvungne, för att
vinna afsättning på de större partier, som de infört,
hvilket förhållande vore att anse såsom ms.
ra skadligt än gagneligt för det allmänna, emedan
det instämmer med erfarenheten, att eli: högt
pris på en öfverflöda - vara minskar bruket af densamma,
och att deremot ett lägre pris gifver missbruket
fria tömmar; att hvad Staten i ökade Tullintägter
vunnit af Judames större import, Riket
mångdubbelt förlorat genom en större förbrukning
och de olägenheter af flera slag, som den
medfört; att uti ingen af handelns manga grenar
några Judiske handlande haft en större och olyckligare
öfvervigt, än uti växelhandelh; att
-Svenska Coursen i längre tid berott af dessas speculationer,
hvilka i iner än dubbel mån bidragit
till dess stegring och alla dermed förenade
följder af Svenska myntets ökade vanvärde; att
den förmögenhet, sota större delen af dem sam
-
förbudna varor är den
lat,
2jO
Den 8 Juni.
lat, är Utsugen af Rikets inbyggare, och ian,
liuru annu här befintlig, icke betraktas sorn Landets
tillhörighet, emedan dan vid nuvarande förhållanden
icke någonsin kan återgå dil, hvarifrån
den kommir, utan förbi ifver beständigt inom
Judiska folkets afsöndrade gränsoi, då deremot
af de manga främlingar, som bosatt sig L
Sverige, och antingen medfört förmögenhet elier
samlat den här, högst få åter utvandrat och
bortfört hvad de förvärfvat, ulan tvärtom de
flestes barn och efterkommande, ofta redan i första
generationen, sammansmält med Nationens och
nu utgöra ett med densamma; och att redan för
flera år tillbaka antalet af hit inkomna Judar befunnits
så tillräckligt, att all tillökning deruti
genom vidare inflytining förböds genom Kungörelsen
af den 19 December 1806.
Herr Revisions Secreteraren Friherre Boye:
att Judarne i allmänhet äro icke allenast icke nyttige,
utan deremot verkligen skadlige för Sverige,
hvaiull såsom skäl anföres deras särskildta
Nationalitet och dess naturliga påföljd till skiljaktighet
i National - interesse; att Judarne gifta
sig inom sig sjelfva, samt midt ibland oss lefva
och dö främlingar till allt hvad som rörer vårt
allmänna väl; att deras Religion alagger detn att
för bröder anse blott medlemmar af deras egen
Stam; att sjelfva det löftet deras Religion, såsom
belöning framställer, att en gång återfå deras fordna
Fädernesland, stundligen påminner dem, att
de dessförinnan äga blott vistelseort; samt att de
säle
-
D*n 8 Juni.
således utgöra en Nathan 1 Nationen, och att
derifrån uppkommer en mängd af orsaker till ett
särskildt interesse, afvikande från Landets allmänna;
att Juden icke personligen deltager uti väre
fäderneslands försvar; att de, med få undantag,
sysselsätta sig med importhandel, eller inre handeln
med importerade varor, men icke hvarken
med exporthandeln eller med företag till varutillverkning;
hvaraf följer, att oss Svenskar åligger
både omsorgen, förlaget och arbetet til! åstadkommande
af den produetion, hvilken skall ej
allenast i exporten betala Judarnes import, utan
äfven åtgå till deras underhåll och till samlande
af den förmögenhet, sorn en gang erhållen, också
stadnar inom dern , for att med dem eller deras
barn utgå.
Riksdagsmannen Eric Svensson från» Bohus
Län: att Judarne väsendtligen bidragit att ägga
och underhålla Luxen och genom öfverdrifna
importer, bestående till det mesta af öfverflödsvaror,
förorsakat pennrringevärdets förfall; att de,
utan att vara förbundne till Läro- och Tjensteår,
äga frihet att här idka handel, samt att de aldrig
deltagit i fäderneslandets försvar.
Riksdags - Fullmägtigen Jacob Ersson Elfstadius
från Stockholms Län anmärker äfven: att
härvarande Judar i synnerhet bidragit att sprida
den hos Svenska Nationen nu rådande smak för
yppighet oell öfverflöd.
Vice
Den 8 Juni.
Vice Talemnnnen Hyckert anför: att Judarne,
som nästan aldrig i något Land befattat sig
med inhemsk production, eller med utförsel af
inhemska producter, i synnerhet varit verksamme
i den för Riket skadliga importhandeln; att denna
Nation aldrig kan anse Sverige som Fädernesland
eller lifvas af de patriotiska känslor och
tänkesätt, hvaraf hos Landets egna Barn tillskapas
den national-esprit, som är den säkraste borgen
för Rikets sjelfständighet och välmåga, emedan
den gör hvarje uppoffring för Fosterlandets
val möjlig och lätt, samt slutligen, att vare nya
Landsmän, Norrmännen, af Danmarks erfarenhet
nogsamt upplyste om den för samma Rike
fövderfliga handel, som Judarne derstädes bedrifva,
genom deras Grundlag visligen förebyggt
Judars kringspridande och bosättning i Norrige.
De anmärkningar, soln förenämnde Memorial
således innehålla, äro tillika beledsagade
med åtskilliga förslag, hvilka, i vissa omständigheter
skiljaktiga, hufvudsakligen åsyfta, dels att
härvarande Judar m,atte antingen ovilkorligen, eller
med vissa undantag, Riket förvisas, dels ock,
ätt elem ej annorlunda än rander vissa förbehåll
och inskränkningar må vara tillåtet att här förblifva,
samt i öfrigt förbud utfärdas för medlemmar
af denna Nation att hädanefter i riket inkomma.
Herr Hof-Junkaren G. Malmerfelt, har deremot
uti sitt i frågan härom ingifna Memorial
yttrat
Den 8 Juni'.
yitrat den öfvertygelse, att Svenska Nationens
smak för öfverflöd, såsom redan öfverklagad för
Judarnes inflyttande , icke kan läggas dessa sednare
till last; att Lurendrägeri föröfvas äfven af
andra än Judar; att desse, såsom nöjde med måttlig
vinst, sälja sina varor för bättre pris, än Svenske
handlande; att det för ett folkfattigt land är
förrnonligare, att inlocka främmande, än att fördrifva
de redan bosatte, samt föreslår, att inflyttade
Judar, hvilka anmäla sig till erhållande af
Skyddsbref såsom Handlande, borde visa sig äga
ett Capital af 12,000 Enl, och den Jude, som
vill i sin tjenst antaga Svenska tjenstehjon, förbindas
att, utom den vanliga afgifren, erlägga för
hvarje Dräng 20 B:d och för hvarje Piga 1»
B:d Banco.
Herr Majoren och Biddaren Påhlman anser
orsakerna till det emot Judarna anmärkta förhållande,
att de i synnerhet sysselsätta sig med handel
af Utländska öfverflödsvaror, till betydlig del
igenfinnas i den trånga gräns, som blifvit utstakad
för deras verkningsförmåga, och att följaktligen
felaktige författningar hindrat dem att för
Sverige vara så nyttige, som de kunnat vara och
sannolikt skulle blifva, om dem tillåtes att sträcka
sin omtanka och industrie till alla riksgagneliga
yrken och företag, och tillstyrker derföre, att
Jude - Beglementet må granskas, samt alla hinder
upphäfvas, som äro lagde för dem, att använda
sina Capifaler och sin förmåga på Jordbruk, handel
med inhemska varor, handtverkefier och alla
andra Biket gagnande yrken.
Biks
-
354
Den 8 Juni.
Riksdagsfullmägtigen Anders Anderssen Aherg
frän Vesterbotten anser det ej vara upplyst,
att några skadliga följder för det allmänna upp.
kommit af Judars vistande här i Riket, eller för
framtiden vore af deras qvarblifvande att befara,
joen anmärker såsom olämpligt, att dem å ena sidan
är medgifvet, att utan skyldighet till Läro-år,
få idka handel, och å andra sidan förbudet att drifva
handtverk, och hemställer, om icke dem må
ina kunna tillåtas att få träda i gifte med Rikets
infödingar, med förbindelse, att barnen af sådana
ägtenskap ovilkorligen borde i den Christna Religionen
uppfostras, och dem tillika medgifvas
att emot fullgörande af de skyldigheter, som i
Författningarna äro eller framdeles blifva föreskrifne,
samt emot deltagande i Borgerliga onera,
få idka alla lofliga näringar; uti hvilket utlåtande
Riksdagsmannen från Vesterbotten Moses Johansson
jemväl instämmer.
För egen del får nu Utskottet vördsamt yttra
sina tankar i detta ämne.
Då uppå Riksens Ständers underdåniga tillstyrkande
vid 1779 års Riksdag en fri Religionsöfning
och, såsom en följd deraf, allmänt tillstånd
till Judars inflyttning beviljades, var, enligt
innehållet af nämnde Riksdags - Beslut, afsigten
dermed, att befordra Rikets tillväxt genom folkmängdens
tillökning och den inhemska industriens
förkofran. Om den tillåtelse, som således
blef Judiska Nationen leninad, icke medfört all
den
Den 8 Juni.
den nytta för Staten, som man ä-gt skal att hoppas,
böra orsakerne dertill sökas dels i de föreskrifter,
som bestämma denna Nations Näringsrättigheter,
dels uti det särskildta förhållande ,
som i afseende på Rikets näringar i allmänhet
under de sednare åren inträffat. Enligt Reglementet
af den 27 Maj 1782 är det Judar uttryckligen
förbudet att befatta sig med idkande
af något ibland de tinder Skrå lydande handtverk.
Ibland de handteringar, sorn äro grundade på
förädling af inhemska eller främmande Råämnen,
är, med undantag af Skeppsvarf och vissa till
de fria konsterna egentligen hörande yrken» Fabriks-näringen
den enda, uti hvilken dem är tillåtet
att inkomma, och det kan ej bestridas, att
åtskillige af dem med framgång begagnat sig af
denna frihet. Retydliga Manufacturverk, såsom
Cattuns-, Klädes- och Segelduks - Fabriker1, Sockerbruk,
Glasbruk, 1’appersbruk och OljeslageriVerk,
med flera nyttiga inrättningar, innehafvas
af Judar, hvilka i dessa handteringar användt ansenliga
capitaler; och det är otvifvelaktig!, att
deras Industrie i berörde Näringsgrenar varit af
verklig båtnad för det allmänna. Det är emedlertid
enligt med förhållandet, att in- och utrikes
handel utgjort ett hufvudsakligt föremål för denna
Nations verksamhet. Utan tvång af de formaliteter
i anseende till Uäro- och Tjenste-år,
som genom Allmänna Författningar äro hvarje
annan sökande föreskrifne, äger en hvar till Skyddsbref
berättigad Jude obehindrad frihet att antingen
såsom Gross- eller Minut - handlare drifva e
-
'256
Den 8 Juni.
gen rörelse,' och det bör således ej förekomma ofrirmodadt,
att härvarande Medlemmar af denna
Nation, i detta afseende gynnade bade framför
andra .utländningar och äfven infödda Svenskar,
hellre ingått i detta än andra dem tillåtna, mera
mödosamma och ofta mindre båtande yrken.
Att importationen af utländska öfverflödsartiklar
de sednare åren uppstigit till den mängd ,
att Landet blifvit likasom öfversvämmadt af främmande
producter, är en anmärkning, som ty värr
ej saknar grund. I hvad större eller mindre mån
här vistande Judar, jemförelsevis emot infödda
Svenska män , deltagit i denna importhandel, är
en omständighet, hvarom Utskottet, på derom i
Herr Siabecks Memorial gifven anledning, sökt
inhämta upplysning; men då Utskottet dervid erfarit,
att någon .säker kännedom härom, ej dörr än
efter längre tid? utdrägt vöre att förvänta, har Utskottet
ansett denna irågas närmare utredande så
mycket mindre böra föranleda till uppskof med
afgifvandet af det yttrande, som Riksens Ständer
af Utskottet infordrat, sorn ehvad förhållande härutinnan
än kunde omsider utrönas, detsamma i
allt fall ej kan medföra någon verkan på hufvud»
sälten, enär det ej skäligen bör kunna läggas Judiska
Nationens, mera än Landets egna infödda
handlande till last, att begagna sig af en i allmänhet
medgifven tillåtelse att ingå i handelsföretag,
dem en för enskildta vinningslystnaden'
gynnande conjuncture gjort för de förra, likasom
för de sednare, lockande och begärliga, och
hvar
-
Den 8 Juni'.
hvaraf naturligen följt, att de i egenskap af importeurer
ökat antalet af dem ibland Rikets handlande,
som till de inkomna varornas godtgörande
varit i behof af växlar, samt derigenom, i sin
man bidragit att höja växelcoursen, hvars uppjagande
för öfrigt ej kan anses hafva berott af
deras, mera än af andra handlandes speculationer.
Likmätigt Reglementets stadgande, är Judiska
Nationens verkningskrets inskränkt inom de
i samma Reglemente uppräknade Näringsfång, ibland
hvilka Bergshandtering och Jordbruk ej höra;
och det är således lätt att förklara, hvarföre
Judar hvarken deltagit i den förra, eller, utom
ett eller annat undantag, ingått i det sednare,
hvartill för öfrigt några uppmuntrande anledningar
ej äro gifne, enär ingen af dem, utan särskildt
Nådig tillåtelse, äger rättighet att bosätta
sig annorstädes, än uti Städerna, och äfven der
endast t 3=ne, sorn till deras etablering äro utsedde.
Den mest verkande driffjädern,' att under
ungdomsåren genom flit och omtanka förvärfva
skicklighet,i konster och slöjder, är utan tvifvel den.
förhoppning, att få använda den till egen fördel
och förkofran, samt att omsider uppnå det oberoende,
som vid en viss ålder vanligen utgör föremålet
för hvarje fri mans önskan; och då det
således är enligt med sakens natur, att vid valet
emel.
4:de B. N:o 33, 34.
Den 8 Juni.
emellan mödosamma och makliga yrken, af hvilka
det ena ej lemnar någon utsigt lill eget etablissement,
och det andra deremot öppnar en säker
väg till sjelfständighet 1 en framtid, det sednare
föredrages för det förra; sä bör man utan
svårighet kunna inse, hvad föga anledning harn
af Judiska föräldrar äga att med försakelse af de
tillfällen, som arn dem medgifne, att i egna handlande
Landsmäns tjenst söka sin försörjning, begagna
sig af den uti Reglementet beviljade frihet
att å Svenska Mästares verkstäder uppoffra
sin ungdomstid åt handtverk, dem de ej äga hopp
att någonsin få såsom egne idkare här i Riket
utöfva*
En flerårig erfarenhet tyckes redan hafva
bordt undanrödja alla anledningar till den farhåga,
som skulle den Judarne beviljade fria Religionsöfning
åstadkomma förargelse i vårt Land ;
oell att ej mera hädanefter än hittills några menliga
följder i detta afseende äro att befara af dessa
eller andra här vistande Trosförvandter, derom
åge vi den säkraste trygghet uti vår egen läras
sanning och Gudomlighet, och i den vård,
som åt henne lemnäs af vår Regering och af det
Stånd, hvars kallelse är deråt egnad. Det är, efter
Utskottets tanka, ej eller att befara, att af
Mosaiska Religionens lärosattser något egentligt
skäl hämtas för dess bekännare, att anse sig vara
i ett stridigt förhållande till det samhälle, der
de söka skydd och säkerhet; men om ock någon
grundad anledning skulle förekomma till én slik
för
-
Den S Juni.
239
förmodan, tror Utskottet sådant tjena till ett ytterligare
bevis för angelagenheten, att vid bestämmandet
af en folkstams rättigheter oc.h skiljaktigheter,
af hvars idoga och trefna medlemmar
man viii draga nytta för Staten, följa sådana
grundsatser af billighet och rättvisa, som naturligen
leda till det ändamål, att mer och mer fästa
deras enskildta interesse vid det allmännas.
Utskottet är ej i tillstånd att känna de orsaker,
hvilka föranledt till det Beslut, sorn rörande
Judiska Nationen blifvit i Konungariket
Norrige vidtaget. Dea anmärkning torde likväl
i frågan härom kunna äga rum, att oinständigheterne
härvid äro af den skiljaktiga beskaffenhet,
att i berörde Rike någon formlig tillåtelse till bosättning
ej varit samma Nation medgifven, och
att följakteligen, genom det i Norrska Grundlagen
nu stadgade förbud emot Judars inflyttning,
någon rubbning uti förra förbindelser icke uppkommit.
Hvad deremot angar nämnde Nations
förhållande i anseende till Sverige, anser Utskottet
det ej kunna förenas hvarken med helgden
af gifna försäkringar eller med Regeringens värdighet
och Statens sannskyldiga bestånd, att utur
Riket förvisa eller genom obilliga tvångslagar
inskränka en folk-dass, sorn i förlitande på erhållna
högtidliga löften, att här få njuta all den
säkerhet och det beskydd, som Svenska undersåtare
tillkommer, i Riket sig bosatt och i lofliga
Näringar vågat sina tillgångar, likasom det ej
heller, efter Utskottets tanka, vore instämmande
med
aGo
Den 8 Juni.
ined sunda hushållsprinciper, att genom förbud
emot Judars inflyttning förmena skicklige och förmögne
personer af denna Nation att under vilkor
syftande pä allmänt val bidraga till industriens
befrämjande i en Stat, der man med grundade
skäl klagar öfver brist på folk och CapitaJer
i de igagneliga handteringar, till hvilkas bedrifvande
Landets naturliga omständigheter erbjuda
så många gynnande tillfallen. För öfrigt
får Utskottet tillägga, att af det år 1S06 för särskildta
politiska: skäl vidtagna, och genom Kongl.
Commerce - Collega Kungörelse den 19 December
samma år, ■ på Nådig befallning utfärdade
förbud för Judar att i Riket inkomma, lika så
litet kan dragas någon slutsatts till deras skadlighet
för Rikets Näringar, som det af Kongl. Maj:t
rinder den 19 Februari 18.11 i Nåder meddelte
och af tillfälliga orsaker föranledda stadgande,
att ingen utländning finge utan speciel t. Nådige
tillstånd i Riket inkomma, lärer kulina tagas i
den mening, sorn skulle sådant medföra ett fortfarande
hinder för välfrägdade personer äf främmande
härkomst oell Trosbekännelse, att enligt
hvad i allmänna Lagen och särskildta författningar
är medgifvet, få tili nyttiga slöjders och handteringars
bedrifvande sig här bosätta, enar de i
vederbörlig ordning derom sig anmäla, och dervid
föreskrifna skyldigheter iakttaga.
I anledning af den ernot Judiska Nationen
anförda omständighet, att densamma ej skulle per.
sonligen deltaga i vårt Fäderneslands försvar,
har
Den 8 Juni.
har Utskottet trott sig slutligen böra upplysa, att
uti de öfver Stockholms 'Stads Beväringsmanskap
upprättade Kullor för a 8 1.3, 1814 och 1815 , tolf
laar i Staden mantalsskrifne och 'inom Beväringsäldern
varande ynglingar af Judiska Nationen
blifvit personligen upptagne, och att af dessa Beväringsskj
ldiga personer endast en af 1 8 13 års andra
Glass tor sig erskaffat och insatt en ersättningskarl.
Sedan Utskottet således, i anledning af de
hufvudsakliga anmärkningar, sorn inför Riksens
Ständer blifvit emot Judiska Nationen framställde,
uppgifvit de skäl och omständigheter, på hvilka
Utskottet grundar sin öfvertygelse om både billigheten
och fördelarna deraf, att denna Nation
bibehålles vid den frihet till inflyttning oell bosättning
här i Riket, samt det skydd, hvarom
densamma i anledning af Riksens Ständers ofvanförde
Beslut, redan för detta undfått Kongl.
Majus Nådiga försäkran; så återstår för Utskottet
att . yttra sina tankar, angående frågan 0111 de
vilkor .för samma Nations Näringsrättigheter, som
efter tid och omständigheter kunna anses till ändamålet
lämplige.
På sätt Utskottet förut anmärkt, är Judarnes
Näringsfrihet här i Riket inskränkt egentligen
till handel, Manufacturer, Skeppshvarf och vissa
handarbeten, hvarjemte dem uttryckligen är förbudet,
att idka något af de under Skrå lydande
handtverk. Utskottet har härvid förekommit, att
da
Den 8 Juni.
då del å ena sidan synes vara utom ali fråga,
atl ju mera ■vidsträckt utrymme öppnas för skickliga
och bemedlade personer af denna Nation, att
i lofliga Näringar deltaga, desto mera redbar nytta
kan af dem förväntas, och det å den andra
instämmer med billighet och god ordning, att de,
för att komma till åtnjutande af en således medgifven
skälig Näringsfrihet, underkastas de formaliteter,
som efter gällande förordnanden äga
rum i afseende på hvarje annan sökande, att för
det allmänna gagneligt ändamål följaktligen skulle
befordras och en billig reeiprocité iakttagas,
om rättighet till idkande af hvad loflig Näring,
Handel, Handtverk eller Slöjd som helst, blefve
infodde och inflyttande Judar beviljad emot de
vilkor, sorn allmänna Författningar i hvarje fall
föreskrifva och emot fullgörande i öfrigt af de
förbindelser, som särskildt i afseende på sökande
af berörde Nation kunde pröfvas lämplige och
nödige.
Genom 8. §• af förenämnde Reglemente är
förordnadt, att hvarje inflyttad Jude, sam till
H andel eller annan Närings idkande sig . anmäler,
skall bestyrka, att han i contanta penningar
eller växlar äger och i Riket ixrbragt ett redbart
Capital af 2000 R:d, hvilken summa, enligt g
är i afseende på de här i Riket födde eller uppfödde
Jude-söner bestämd till hälften, eller 1,000
R:d. Afsigten häraf har tvifvelsutan varit, att
försvära utvägarna till bosättning här i Riket för
obemedlade personer af Judiska Nationen; men
hvar
-
Den 8 Juni\
att besitta och bruka Fastighet och Jord i Stad
och på Landet, men att deremot den, som till
Fiket inflyttar i afsigt att, utan annat näringsfång,
endast såsom Fastighetsägare sig här bosätta,
ej må vara tillåtet att inköpa hus elier jord
i Stad, men val kunna emot någon lämplig afgift
förvärfva sig ägande-.rätt till fastighet å Landet,
enär sådana vilkor dervid föreskrifvas, som
lägga hinder i vägen för obemedlade personer
att åtkomma lägenheter af ringa värde, hvarigenom
flera emot ändamålet stridande missbruk
skulle kunna äga runi, samt slutligen, att hvad i
denna del stadgas äfven må i så måtto lämpas pä
detri af Judiska Nationen, sorn i egenskap af
handtverkeri - idkare här sig bosätta, att dem väl
må blifva medgifvet att besitta hus och jord i
Stad, men ifråga om köp af Fastighet ä Landet
ej lemnäs en sådan oinskränkt frihet, som skulle
för dero öppna tillfällen att öfvergifva en nyttig
handtering, och såsom innehafvare af hvad
slags obetydlig lägenhet som helst i Landet kringspridas,
samt i brist af andra utvägar till försörjning
ingå i företag, sorn ej vore för det allmänna
gagneliga.
Det är ej utan skäl anmärkt, att i anseende
till det uti Fegleriséntets 23 §. stadgade förbud
för Judar, att här i Riket ingå i giftermål med
andra ari egna Féligionsförvandtér, den förmögenhet
, sorn dé antingen inbragt eller här förvärfVat,
måste naturligtvis stadna samt mer och
iner tillväxa inom några få Judiska familjer, utan
att
T>tn 8 Juni.
563
hvarvid likväl någon säker controll emot möjliga
missbruk ej ägt rum, enär denna föreskrift utan
svårighet kunnat uppfyllas af hvar och en
sökande, som funnit utväg att, i brist af egna
tillgångar, genom Lån för dagen anskaffa det capital
han bordt uppvisa oell hvarmed han i sådant
fall sökt styrka sig äga en förmögenhet, den
han i sjelfva verket saknat. Detta stadgande är
således förenadt med brister, hvilka böra för framtiden
afhjelpas, äfvensom da ändamålet fordrar,
att en nyttig concurrence uti de produGtiva Näl
ingarne framför al k uppmuntras, och deremot hågen
genom lämpliga anstalter ledes från handelsyrket,
uti hvilket Judiska Nationen hittils här i
Biket förnämligast deltagit, förenämnde vilkor
synes nu i afseende på de Judar, som hädanefter
hit inflytta, böra så litet, sorn möjligt är, göras
betungande för personer, hvilka sig anmäla
om tillstånd att idka Manufacturer, handtverk
och slöjder, samt följaktligen storleken af det capital,
som en inflyttad Jude bör visa sig äga,
bestämmas efter beskaffenheten af den rörelse
han åstundar utöfva, så att summans belopp blif-ver
störst för dem, som vilja drifva handel, mindre
för dem, som anlägga Fabriker, och mindst
för de personer, som upprätta egna verkstäder
till handtverkeriers bedrifvande, och hvilka, då
de äga pröfvad skicklighet i sin slöjd, ofta kunna,
äfven utan förmögenhet, blifva af stor nytta
för det allmänna; äfvensom Utskottet ansett den
Jude, hvilken i egenskap af handlande eller Fabriksidkare
sig här etablerar, ej böra förmenas
att
Den 8 Juni.
265
att derifrån kunna på flera händer spridas; ocii
sorn i religiéust afseende någon betänklighet ej
synes förekomma emot upphäfvandet af detta förbud,
hvilket ej står att förena, hvarken med
tidehvarfvets upplysning eller med Rikets oeconomiska
fördelar, så anser Utskottet anledning
vara att härutinnan tillstyrka den ändring, att
skiljaktighet i antagna Lärosatser ej må medföra
hinder för personer af den ena eller andra Trosbekännelsen
att med hvarannan hygga ägtenskap,
enär dervid fästes det vilkor, att de Barn, som
af sådana föräldrar födas, böra uppfostras i den
Evangeliska Lutherska Religionen, oell hvarigenom
en slik tillåtelse skulle leda till gagneliga
följder för både Kyrkan och Staten.
Under tillämpning af dessa grunder får Utskottet
vördsamt tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Mapt i underdånighet hemställa:
1:0
Att en hvar till Raket inflyttad eller här
född eller uppfödd Jude, emot hvars frägd ej
något är att påminna, må äga frihet att i hvad
Stad som helst anlägga och drifva Fabriker, samt
komma till utöfning af handel, handtverk och
hvad annan loflig handtering som helst, enär han
dertill banar sig väg i den ordning, som uti allmänna
Författningar redan är eller framdeles
kan blifva föreskrifven.
c:o
266
Den 8 Juni,
2:o Att den Jude, som efter denna författnings
vidtagande till Riket inflyttar, skall, för att
komina till åtnjutande af den näringsfrihet, hvilken
enligt föregående punkt kan honom medgifvas,
vara förbunden att i Riksens Ständers Rank
för Riksgälds-ContoiretS räkning nedsätta ett Capital
i Silfver till visst fastsstäldt belopp, hvilket
torde kunna-bestämmas till Sex Tusende (6000)
R:d för dem, som vilja drifva handel, till Två
Tusende (2000) R:d för rättighet till Fabriks anläggande,
och till 1, 2 ä 300 R:d för dem, som
åstunda idka antingen Skrå handtverk eller annan
nyttig handaslöjd, som ibland de under Skrå lydande
handteringar ej räknas; och skall äfven för hvar
och en Fabriks- eller Handtverkeri-arbetsre af Judiska
Nationen, som för Svensk eller Judisk räkning
inkommer, Husbonden åligga, att en slik deposition
till det här ofvan utsatte mindsta belopp,
eller 100 R:d, fullgöra; kommande, i afseende på
de Judar, som här i Riket äro födde eller uppfödde
samt erhålla tillstånd att såsom handlande,
Fabriks- eller Slöjd-Idkare, sig bosätta, det i hvarje
fall således bestämda Capitalet, att endast till
dess halfva belopp beräknas; och må den, som
en slik deposition fullgjort, sjelf eller hans rätts
innehafvare äga att å det nedsatta Capitalet,.
hvilket aldrig skulle kunna lyftas, åtnjuta renta
i Råneo Sedlar till 5 för ioo:de om året; och
komma härvid för öfrigt att iakttagas, att, derest
någon i egenskap af Fabriks- eller Slöjde-Idkare
här bosatt Jude erhåller flyttning till handel, eller
såsoih handtverkare vill drifva Fabrik, honom
-
Den 8 Juni.
nom skall åligga, att genom ny insättning i Banken
fylla hvad sorn brister uti det Capital, hvilket
är bestämdt för den till en högre afgiftsgrad
således hörande handtering, till hvars idkande
han sig anmäler,
arn Att den Jude, som med behörigt tillstånd
idkar handel eller drifver Fabrik, skall vara berättigad
att förvärfva, besitta och bruka fast egendom
och jord å Landet och i Stad, af hvad
natur, värde och beskaffenhet den vara må, samt
att jemväl hvarje annan till Riket inkommen och
rned behöriga bevis om välfrägd försedd Jude
likaledes må kunna blifva innehafvare af fast egendom,
likväl endast af sådan, som är belägen
på Landet och hvars värde efter köpebref utgör
en Summa af rnindst 10,000 R:d i Banco-Sedlar;
och skall han, på sätt och med hvillcor, som 2:dra
punkten föreskrifver, vara skyldig att i Banken
insätta ett Capital i Silfver, svarande emot 4.
procent af Köpeskillingen, samt med en slik insättning
äfven sedermera, i händelse af ytterligare
inköp af större eller mindre fastigheter å Landet,
i enahanda förhållande fortfara, intill dess det af
honom således deponerade Capitalet uppgår till
ett satnmanräknadt belopp af 6000 R:d i Silfver;
varande äfven sådane personer af Judiska Nationen,
som erhållit tillstånd ati idka handtverk,
tillåtet att förvärfva och besitta listighet så i
Stad som å Landet, likväl å Landet ej af ringare
värde, än det här ofvan utsatta, så framt
hart ej till sin handterings bedrifvande med behörig
-
a68
Deri 8 Juni.
horig tillåtelse å Landet sig bosätter, i hvilket
fall han, utan afseende på Lägenhetens större
eller mindre värde, må kunna förvärfva äganderätt
till sådan fastighet, som han till sin näringsdrift
kan finrtas oundgängligen behöfva.
4:0 Att giftermål emellan personer af den
Evangeliska Lutherska Religionen och den Mosaiska
Trosbekännelsen må vara tillåtna, med vilkor,
att Barn, sorn födas af sådana Äktenskap,
alltid böra i Lutherska Religionen uppfostras.
5:0 Att här vistande Judar skola i anseende
till Arfskiften, Ägtenskapsförord och Testamenten,
samt för öfrigt uti alla dem rörande
Civile-, Crirninelle och Politiemål äga ställa sig
Sveriges Lag och Laga Stadgar till efterrättelse,
och i frågor derom höra under den ortens Jurisdiction,
der de äro bosatte, samt att alla Skuldebref,
Testamenten, Ägtenskaps-förord eller andra
afhandlingar, äfvensom Handelsböcker, skola, för
att anses giltig^ och äga trovärdighet, skrifvas på
Svenska och Tyska Språken med Göthiska eller
Latinska bokstäfver.
fuo Att Judiska Samfundet skulle vara ovilkorligen
förpligtadt att för de till samma Nation
hörande fattiges försöjning ansvara, utan att Staten
eller Svenska hörsamlingarna må i afseende
derå med någon kostnad eller omsorg besväras.
I
Den 8 Juni'.
I händelse detta förslag,' af Riksens Ständer
i underdånighet anmäldt, skulle af Kongl. Majit
i Nåder gillas, torde, i enlighet med de af Utskottet
således tippgifne grunder, ett förnyadt
Reglemente, innehållande för öfrigt de ytterligare
och mera speciella föreskrifter, som under (tillämpning
häraf kunna pröfvas nödige, blifva för
Judiska Nationen till efterrättelse utfärdade
Herr Häradshöfdingen, Rådmannen Carl
Sjöbohms skriftliga anförande i ämnet, tillika med
den af Herr Grosshandlaren Eric Trass yttrade
skriftliga mening, medfölja härjemte. Stockholm
den 5 Juni 1815.
,På Högloft. Ridderskapets På Högvördig! Prest»
Ståndets Ledamöters
vägnar
Ludvig Mörner.
och Adelns Ledamöters
vägnar
F. B. v. Schwerin.
På Välloflig! BorgareStåndets
Ledamöters
vägnar
Jac. Lindström.
På Hedervärda Bonde-1
Ståndets Ledamöters
vägnar
Eric Ericsson.
C. Klintberg.
Ut
-
270 Den 8 Juni.
Utdrag af Protocollet i Riksens Häglof.
Ständers Särskildta Utskott vid
Urtima Riksdagen i Stockholm, den
2 Juni iSis•
S. I). - - - - - -
Af Herr Grosshandlaren Trass anfördes särskildt
till Protocollet, att har. ansåg Fabriksidkande Judar
böra deponera' mindst Tre Tusende R;d i
Silfver, och att de, som sysselsatte sig med slöjder
och dylika näringar, Femhundrade R:d , äfvensom
att de icke måtte tillåtas besitta mera
än en egendom, samt att då de inköpa Stadsjord,
borde en viss rymd och värde, i likhet med
hvad om deras förvärfvande af jord å landet
stadgadt är, utsättas; derunder dem icke vore tillåtet
att inköpa jord af förstnämnde egenskap;
hvarefter Herr Grosshandlaren uppläste och inlemnade
följande skriftliga
Tilrande. .■
”Hos Herr Grefven och Ordföranden samt
Höglofl. Utskottet utbeder jag mig äran få afgifva
mina särskildta tankar till Betänkande angående
frågan orri det Beglementariska, som Höglofl.
Utskottet till Riksens Höglofl. Ständer skall
afgifva angående Judiska Nationen.
Be
-
Den 8 Ji+ni.
271
Beträffande usta Momentet, att enhvar till
Riket inflyttande eller här född Jude ma äga frihet
uti hvad Stad som helst anlägga och drifva
Fabriker, Handel och Handtverk, utbeder jäg mig
få anmärka.
1:0 Skulle en sådan vidsträcktare flyttning
äga rum till andra Rikets Städer, än som uti Reglementet
af den 27 Maj 1782 är dem förunnadt,
tror jag att deraf skulle följa, det egna Landets
barn blefvo utträngda fra n de nog knappa yrken;
att flit och omtanka hos den växande ungdomen
skulte försvinna, då de sago sig af en främmande
Nation i deras Fädernesland blifva utestängde,
de skulle söka sin bergning på utländsk Dotten,
och der kringströdde få begråta förlusten af ett
kärt Fädernesland.
L)e frenne Rikets Städer, der Judiska Natiohen
äger tillåtelse att uppehålla sig. hafva vidsträcktare
handel, localen passande för Fabrikers
anläggande och drifvande, deremot de andra Städer
en inskränkt rörelse och nog handtverkare, så att en
stor del af dem 'går sysslolöse i brist på arbete;
att oka deras antal ännu vidare, skulle totaliter
förstöra de förra, och de falla Stad och fattigvård
till tyngd; det torde vara meta fördelaktigt för
ett Rike, att hafva några medborgare mindre,
som kunna föda sig och de sina, än en stor hop
fattiga, sorn hvarken kunde gifva Barn uppfosran
eller Staten skatt; Jag anhåller, det Högloft. Utskottet
behagade taga detta Moment uti närmare
be
-
27 z
Den 8 Juni.
hetrrktande, och för min del iean jag ej lemna
bifall till hvad sorn deruti blifvit föreslaget.
2.0 Inflyttning af Judar.
Då det för närvarande torde vara tillräckligt
a£ Judiska Nationen i Riket, kan jag. för min
del ej tillstyrka någon inflyttning, och skulle Riket
i en annan tidpunkt komma uti behof af denna Nation,
kunna våra efterkommande, såväl sorn nu
varande slägter, finna, om de äro behöflige, och
jag tror då Högloft. Utskottet helt och hållet förbigår
denna punkt, och uppfyller den önskan väre
Medborgare vänta. .Tåg bestrider för min del
O O
deras inflyttning i högsta grad. Skulle Utskottet
stadna i det beslut, att Judarpe få i Riket inflytta,
får jag åtmindstone bedja mig få tillägga,
att å de .1 .od Silfver, som en inflyttad eller här
infödd Jude, skall för Riksgälds-Contoiret i Ranken
insätta, han derföre cj må njuta högre Renta,
än uti .Landet gängse, i den händelse den
skulle gä under fett: (5) procent, ej heller uti min
tanka bör en sådan depositions-attest kunna från
Juden försäljas eller förpantas, och så snart han
ej innehafver denna depositions - attest uti sin
hand, han då förlorat sin rätt att här vistas.
Rör öfrigt bestrider jag nu hur varande födde
och inkommande Judar all Rurgiae.rätt, förr
än de antagit den Christna; Lutherska Läran, el
-
ler
ler efter särskildt Nådigt tillstånd Borgare - rätt
detri blifvit förunnad. Ut Supra.
Ex Protocollo
TE. Pereswetoff Morath.
Utdrag af Protocollet, hullet hos Riksens
Haglöf. Ständers Särskildta Ut.
skott vid Urtima Riksdagen i Stoch
holm den 5 Juni 1815.
s. B ;
U err Häradshöfdingen Sjöbolitn allemnade följande
skriftliga Memorial:
”Da feiga uppstått om Judarnas mer eller
mindre skadlighet uii värt Svenska Samhälle, och
det blifvit Särskildta Utskottet uppdraget, att till
[Riksens Högloll. Ständer ingifva behörigt yttrande
härutinnan, torde mig tillåtas meddela de enkla
och okonstlade reflexioner, jag i anledning
af hvad under innevarande Riksmöte blifvit skrifvet
och tryckt mot och med Judarna, i detta ämne
för enskildt räkning gjort, hvilka , ehuru icke
mera upplysande, än det, som redan tillvunnit
sig Höglofl, Utskottets granskning, och uti det
projecterade Betänkandet, sorn efter min öfver
ty
-
Den 8 Juni'.
tygelse förtjenar ali möjlig högaktning, för dess
oväld och sanna framställning af saken, blifvit
uppdraget, likväl uti någon måtto torde leda
Höglofl. Utskottets uppmärksamhet till en vidare
omfattning af de ämnen , som vid detta tillfälle
synas böra i fråga komma.
För att rätt kunna stadga min öfvertygelse
om Judarnas mer eller mindre skadlighet i detta
Xand, har jag trodt mig böra skåda denna Nation
Irån särskildta synpunkter. Jag har af sådan
anledning, endast betraktat dem, dels uti
deras naturliga tillstånd såsom menniskor, och
dels uti Religreust, Moraliskt, Oeconomiskt och Politiskt
afseende.
Betraktade såsom menniskor, anser jag Judarna
vara berättigade bo på jorden, lika med
alla andra menniskor, och att de äga rätt bosätta
sig öfver hela verlden, det tror jag vara en na-'
turi ig följd deraf, att de icke äga något eget
Xand eller Rike att besitta.
Huruvida deras Religion kan vara hinderlig
för dem att qvarblifva här i Xandet, kati jag
icke finna, ty ehuru Judar öfver 30 år här i
Iliket varit bosatte, har man likväl aldrig försport',
att de velat öfvertala några Christna att antaga
deras Religion, och uti deras Religions-utöfning
hafva de alltid uppfört sig stilla och oförargligt;
hvarförutan intet mindsta spår finnes, att
den
Den 8 Juni.
275
elen Mosaiska Religionen hafvit ringast? inflytande
pä var Christna Lära, eiler varit densamma till
skada och förfång, utan tvärtom häfver Christi
Lära i grund af sin ursprungliga natur alltid bL
behållit sig uti sin enhet och renhet.
Judar åter betraktade frän den Moraliska,
sä har jag af egen erfarenhet funnit, att åtmindstone
de Judefamiljer, hvilka äro bosatte uti
Carlscrona, föra en ganska aktningsvärd och sedig
lefnad, så väl inom som utom hus. De
Christna Tjenstehjon, som de hafva under sin:
lydnad, hafva mig veterligen ännu aldrig klagat
öfver någon liden oförrätt i tjensten, och alldrig
afhallas dessa Christna tjenstehjon från
deras Gudaktighetsöfningar, utan tvärtom snarare:
dertill uppmuntras. Inom vårt samhälle har man:
icke hört omtalas, att denna .Nation begått några
brott, utan alltid ansett sedligheten såsom en
hufvuddygd.
I egenskap af Oeconom-er, kan jag Väl icke
neka, att jag funnit Judar i allmänhet hafva sär»
deles goda anlag att förtjena penningar. Om sådant
skett på Svenska medborgares bekostnad,
eller igenom utsträckta handels-speculntioner* till
hvilket yrke de hafva en synnerlig fallenhet,1
det kan jag icke bedömma, såsom liggande utom.
min krets; men då jag aldrig hört omtalas, att
Judars förmögenhet, antingen genom bedrägerief,:
eller ovanliga och otillåtna handehspeculationer
till
Deri 8 Juni
-
tillkommit, anser jag det icke vara något fel, att
på ärligt sätt förtjena penningar.
Om Judar uti Politiskt afseende åro skadlige,
det ligger utöfver min förmåga att bedömma;
men om jag skall sluta efter förnuftet, och icke
göra orättvisa emot högsta Styrelsen, så kan en vis
Regering aldrig hafva tillåtit deni att så lång tid
i Landet qvarblifva, om det hade varit opolitiskt
att dem behålla.
Sedan jag således från alla dessa sidor betraktat
denna Nation, gör jag den slutföljd, att
densamma här i Landet icke kan vara skadlig,
och att den thyföre härstädes bör få qvarblifva ,
och jemväl uti hvilken Starl eller Ort som helst
sig nedsätta, så lange de sig ärliga och väl
förhålla, likväl under vissa villkor; och sorn
jag tror , att dessa närmast kunna bestämmas,
om man till ledning följer det förra Reglementet
för Judiska Nationen, af den 27 Maj
1782; så har jag tagit mig friheten, vid hvarje
§. deraf, göra följande tillägg och rättelser.
1. §.
Synes böra blifva oförändrad, utom i den
omständigheten, att Konungens Befallningshafvande
böra förpassa Judar lill den ort, der de vilja
sig bosätta.
2. §.
Synes äfven böra blifva oförändrad, allenast
med uteslutande af Privilegierad Stad.
3- §•
Den 8 Juni,
277
3- §•
Tillstyrker jag må blifva oförändrad.
4. §■
Tror jag böra få det tillägg, att den Jude,'
som med sig infört clomestiquer, bor vara för dem*
och deras uppförande ansvarig, oell att slike domestiquer
icke böra få bo annorstädes, än *uti
husbondens hus.
5- §•
Torde i så måtto blifva ändrad, att icke någon
viss Stad närnnes, utan tvärtom alla Rikets
Städer.
6. §•
Tyckes böra blifva oförändrad, och endast
det tillägg göras, att Judar böra få besitta Jord
i Städer och å Landet, på sätt Höglofl. Utskottets
Betänkande vidare tillstyrker.
7- §•
Förtjenar den ändring, att de orden derifrån
uteslutas — och dylika arbeten, som ej höra under
Skrä.
8. ■§.
Synes böra på det sätt ändras, att en Jude
som här i Landet vill sig nedsätta, bör med
Banquens bevis styrka, att han derstädes insatt
viss Summa i Silfver, sorn aldrig bör få återtagas,
men
Den 8 Junii
j*ien 5 Procents renta derå uti Banco-Sedlar, efter
Insättnings-Summans oreducerade värde, honom
eller hans rätts innehafvare årligen meddelas;
men alla inom Riket af Borgerliga föräldrar
födde ägta barn betala hälften mindre afgift, och
Skulle Jude Christen blifva, samt låta sig döpa,
försvinner denna afgift helt och hållet.
9- §•
Synes kunna försvinna.
10. §.
Anser jag kunna blifva oförändrad.
(•
ii. 9.
Som Judar hädanefter komina att betraktas
såsom Svenska undersåtare, så vida Utskottets Betänkande
af Riksens Höglofl. Ständer gillas och
af Kongl. Majit i Nåder fastställes,så torde alla så
kallade Skyddsbref nu mera anses öfverflödiga och
dem i stället meddelas ordentliga Borgare-Bref,
sedan de, på sätt denna §. i Reglementet stadgar,
ä egenskap af Burskaps-penningar erlagt de afgifter
och fullgjort de prestanda, som denna §.
■utstakar.
12. §.
t. .
Bor blifva oförändrad.
3 3- !•
Likaså.
V
Den 8 Juni:
14. §;
Synes böra undergå den förändring, att hvilken
Jude som helst må äga rätt idka handel och'
handtverk, samt drifva Fabriksrörelse, enär hart
gitter visa , att han lärt och tjent den tid Handels-Reglementet,
Hallordningen och Skråförfattningarne
utstaka, samt i öfrigt ådagalagt prof af
skicklighet uti sitt yrke.
!5: §•
Torde kunna förblifva oförändrad,
16. §.
Synes böra försvinna.
!?• §•
Tyckes böra blifva oförändrad, men undfå
den tilläggning, att alla sådana brott, för hvilka
Jude ådrager sig kroppsstraff, böra medföra för
honom och hans familj förlust att qvarblifva i
Riket, likväl med undantag för Familjen, om den.
är af Svensk härkomst.
18. §.
Tror jag bör försvinna.
19. §.
Synes böra blifva oförändrad.
ao. §.
Likaledes.
ail §-
Den 8 Juni.
2 1.
Tyckes böra undergå den förändring , att
Judar med deras hushall hera taxeras till Kronoutskylder
af de vanliga Tnxcuings-Comitéerna,
samt till StatsUtsky|der af Magistraten och Borgerskapets
Äldste, i likhet med alla, andra Borgare.
2 2. §.
Torde kunna bibehållas oforändfad.
2 3- §•
Hernställes till .förändring, på det sätt, att
Judar måga här i Landet få ingå ägteuskap, antingen
med egna trosförvandter eller med Christna,
men att i sednare fal let a lia dem eniel lan blifvande
Barn döpas och uppfostras, uti var Christna
Lära. Vid ägtenskaps ingående emellan Judar,
, bör en afgift till hvarje Stads Fattig - inrättinrättning
erläggas, af 16 litd 32 sk. wti Silfver;
jnnan ägsenskapet tillätes. Äfvensom Judar icke
böra från värfning vara fritagne; ej heller fjått
BeväringsskyIdogheten undantagas, utan lika tued
Landets öfriga Ungdom detta onus undergå.
24. §v
Synes nu mera böra försvinna,
2 5- §■
Deremot tyckes böra bibehållas uti sin helgd.
26. §,
Den 8 Juni,
26. §.
Likaledes.
2 7- •§•
Synes böra i sa matto andrås, att Magistraterne
i Städerna och Häradshöfdingarne på Landet
bora uppteckna död Judes qvarlåtenskap, emot
erhållande ak Boupptecknings och Storskiftes
procent enligt författningarna.; äfvensom vanliga
Sterbhusafgifter till Kongl. Maj:t och Kronan samt
de fattiga böra erläggas,
28- §■
Bör blifva oförändrad och allenast erhålla
det tillägg, att med arfstägten uti Jude - Sterbhus
bör förhållas efter vår Svenska Lag.
29. §,
Kan bibehållas oförändrad,
30. §.
Torde kunna förändras på det sätt, att älla
tvister, sorn uti Judarnes äl fsåker uppkorpma, skola
vid Svenska Domstolar upptagas och afgöras.
31- §•
. Tyckes kunna blifva oförändrad och allenast
• undfå det tillägg, att då Jude skall besvärja någon
fordran uti Concotirsmål, bör det ske inför
Domaren efter det Edsforrnulaire Concoursstadgan
ut
-
Den 8 Juni.
utsätter, samt med förändring af Gud och Hans
Heliga Evangelium, i hvars ställe tillägges,
vid Abramhams, Isaacs oell Jacobs Gud, äfvensom
mot slutet bor sättas, så sant mig mina
Läders Gud hjelpa skall.
32-
Bör kunna bibehållas.
3 3- §•
Deremot helt och hållet utgå, och en ari-,
nan §. i stället insättas rörande Judars skyldighet
att föra sina Handelsböcker på Svenska Språket
och antingen med Svenska eller Latinska,
men alldeles icke Rabbinska Caracterer.
Dessa äro mina tankar i ämqet, byggda
på min öfvertygelse och den rätt jag äger, att
såsom Riksdagsman, klanderfitt fa yttra dem. Jag
anhåller ödmjukast, att de måga vinna ett rum
i H oglo fl. Utskottets Protocolh”
Efter Uppläsandet begärde Utskottet, att
Herr Häradshöfdingen ville låta detta sitt yttrande
åtfölja Utskottets blifvande Betänkande till
Riksens Höglofl. Ständer, helst de af Herr Häradshöfdingen
utvecklade tankar på ett tillfredsställande
sätt upplyste åtskillige delar af ifrågavarande
ämne; och som Heir Häradshöfdingen
här
-
Den 8 Juni'.
283.
härtill samtyckte, skulle detta anförande i sadant
ändamål ur Protocollet extraheras. Ut Supra.
Ex Protocollo
W. Pereswetoff Morath.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Särskildta Utskott,
vid Urtima Riksdagen i Stockholm,
den 5 funt 181S•
S. D. - - - - , - - -
D3 nu Utskottets på Bordet livilande Project
till ofvannämnde Betänkande föredrogs, anmälte
Herr Grosshandlaren Trass, att han ansåg en
särskildt framställning först böra ske, huruvida
Judar må få till Riket inflytta eller icke, samt
derefter öfriga innehållet af projecterade Betänkandet
; Hvarvid Grefven och Ordföranden ti Ukännagaf,
att då Utskottet vid förra sammanträdet formeligen
afgjordt de villkor, hvarpå Medlemmar
af Judiska Nationen ansågos böra få i Riket inkom,-  ina, återstod icke nu för Utskottet annat att bestämma,
än om de i Utskottets Project gifne Premisser
voro så beskaffade, som Utskottet önskade,
Ut Supra.
Ex Protocollo
JV. Pereswetoff Morath.
Upp
-
Deri 8 Junii
Uppläst Los samteliga Riks-Ståmlcn deli 8 Jani,
Vördsamt Memorial!
T-T
F J-os Riksens Högloft.'- Ständer finner deras Allmänna
Besvärs- och Oeconomie - Utskott sig nödsakadt
att ännu en gång under innevarande Riksdag
anhålla om tillåtelse att få låta beräkna ett
ökadt arfvode åt sin Cantzli- Betjening.
Ett antal af 281 särskildta Remisser, till
det mesta uti olika ämnen, har ifrån Riksdagens
början blifvit till Utskottet aflemnadt. Ofver alla
dessa ämnen åligger Utskottet att, dels ensamt ,
dels uti sammanträden med andra Utskott, meddela
utlåtanden, och för att kunna med all vederbörlig
sorgfällighet granska icke allenast de inkomna
Memorial, utan ock alla de Författningar
och öfriga handlingar, som uti de till Utskottets
handläggning öfverlemnade Målen äro
af hufvudsaklig vigt, har det funnit sig föranlåtet
att utvälja irenne Beredningar, hvarest målen
utarbetas, och derifrån förslag till utlåtanden
afgifvas till Utskottets Plenum.
Dess fjerde Division eller Afdelning utgör
dessutom en gemensam beredning med åtskilliga
af Dag - Utskottet valde Deputerade, och Utskottet
lärer snart komma att härförutan utse Deputerade
till sammanträden med Riksens Ständers
Jiöglftfl. Stats - Utskott. Af Utskottets nn ägande
3=ne enskildta Beredningar, äro meräudels
ali
-
ZUrc S Juni.
285
alltid tvänne tillsammans hvarje Söknedag, da ej
Plenum i något af Riks-Stånden eller uti Utskottet
infaller, och i hvarje Beredning phiga flera
mål hvarje Session blifva afgjorda; derest icke
något mål är af så vid löftig beskaffenhet, att
dess utredning och granskning fordrar flera sammanträden,
hvilket händelsen med några nu nyligen
afgjorda arend er varit. 'lill vinnande
af den lättaste oöh mest skyndsamma arbetsmethod,
har således blifvit ansett nödigt, att
Utskottets Secreterare skulle uppsätta Expeditionerna
uti alla de Mål, som Utskottets första Beredning
samt Plenum utarbetat; att de tvänne
viri Utskottets första sammanträde antagne Cautzlister
skulle författa de förslag till Utlåtanden,
som Andra och Tredje Beredningarne afgifva ,
samt att Secreteraren och desse bägge Cantzlister
skulle skiftevis föra Protocollet uti Utskottets så
väl enskildta, som med Högloft. Lag - Utskottet
gemensamma Plena; hvaremot desse tvänne Cantzlister
måste från deltagande uti renskrifning
befrias. Deras tjenstbefattning består således icke
uti någon Cantzlist • tjenstgöring, utan i Notarie-
och, till en stor del, Secreteraregöromål,
och det är af sådan anledning, som Utskottet,
jemväl med föranledande af Riksens Högloft.
Ständers, uppå Stats - Utskottets tillstyrkande, fattade
Beslut, att aflöning för Notarier uti Utskotten
skulle varda beviljad, vördsamligen hemställer,
att ofvannämnde tvänne Cantzlister måtte
förklaras berättigade att från den 6 April, da
de blefvo till tjenstgöring såsom Notarier förordnade,
Den 8 Juni'.
nnde, och intill 8 dagar efter Riksdagens slut ”,
njuta Notarie - aflöning. Hvarjemte Utskottet
får lika vördsamt anmäla, att de 4 Cantzlistet-,
hvilka, efter Riksens Höglofl. Ständers tillåtelse,
den 4 April antogos, så val för Protocollet uti
Oeconomie-Utskottets frenne enskildta, samt Eagoch
Oeconoinie - Utskottens gemensamma Beredningar,
som ock bestrida ali Renskrifning, men.
att deras göromål hitintills ofta, samt i synnerhet
under den sistförflutna veckan, varit, och allt
framgent hädanefter torde förblifva, så öfverhopande,
att biträde icke allenast af en den 6 sisth
April antagen Extra - Ordinarie Cautzlist, utan
ock stundom af Renskrifvare, måst anlitas; och
som Renskrifvares biträde hvarken alltid medför
den säkerhet, ordning och skyndsamhet, sorn borde
iakttagas, eller torde vara fullkomligen förenligt
med den vård och aktsamhet, hvilken åt ett
Riksens Ständers Utskotts Expeditioner bör lemnäs;
så önskade Utskottet att, så långt möjligt är,
undvika denna utvägs nyttjande, hvaremot tillfälle
tili dess undgående för framtiden, likasom tillen
rättvis, ehuru verkligen nog ringa, belöning åt
en skicklig Tjensteman, för det arbete han redan
användt och framdeles vill än trägnare än
förut använda i Utskottets tjenst, skulle yppa sig,
om Riksens Höglofl. Ständer behagade tillåta, att
den Extra - Ordinarie Cantzlist, Utskottet redan
antagit, finge befordras till Ordinarie Canzlist,
och i sådan egenskap få beräkna arfvode! från
denna dag. Afvaktandes Utskottet emedlertid vördsamligen
hvad Riksens Höglofl. Ständer om dessa
-
D en 8 Juni. 887
sa nu gjorda hemställanden tackas vidare förordna.
Stockholm den 6 Juni 1815.
På Höglofl. Bidderskapets På Högvörd. Prest
och
Adelns I.edamöters Ståndets Ledamöters
vägnar vägnar
A- Lantinghausen?. Carl Fr. Ortman.
På Vällofl. JBorgare- På Hederv. Bonde
S.
tåndfts Ledamöters Ståndets Ledamöters
vägnar vägnar
And. Fredin. Nils Mänsson.
M. M. Rosbeck.
Uppläst hos samteliga Riks - Stånden d: 8 Juni.
Riksens Höglofl. Ständers Allmänna
Besvärs- och Oeconomie Utskotts Betänkande,
i anledning a f de flera till
Utskottet remitterade Memorial rörande
yrkad inskränkning uti den
ät Invånarne i en viss trakt af
Elfborgs Län förunnade rättighet
att idka Gårdfarihandel.
De Memorial och anföranden, hvaruti berörde
ämne blifvit afhandladt, äro följande: 110 Herr
Majoren och Riddaren Stjerns värds, den 29 sistledne
Mars, från Höglofl. Ridderskapet och A
delri
-
288
Den 8 Juni.
deln remitterade Memorial, hvaruti, utom åtskil-'
liga andra Oeconomiska ämnen, Herr Majoren
yttrat sig angående Gårdfarihandel , att densamma
vore förderflig och befordrade luxe, synnerligast
hos Adlmogen, till bestyrkande hvaraf Herr
Majoren i korthet beskrifvit sättet, huru, efter
hans tanka, denna handel utöfvas. 2:0 Herr Dixecteuren
Carl David af TJhrs nyssnämnde dag
likaledes från Ridderskapet och Adeln remitterade
Memorial, hvaruti, bland andra medel till
afhjelpande af Sveriges undervigt i handelsrörelsen
och deraf uppkomna hinder för National,
välmågan samt näringarnes trefnad, föreslås i 4:de
Punkten, att missbruket af Vestgötha Gårdfari,
handeln må afhjelpas, såsom altför betungande
för andra Landsorters innevånare, särdeles för
allmogen, samt ledande ej allenast till smyghandel,
utan äfven till ett öfver måttan skadligt spridande
af öfverflödsvaror; i livi 1 ket yttrande Herr
General • Majoren och Landshöfdingen in. in,
Grefve Axel P. von Rosen, uti dess 3:0 deri
4 April från Riderskapet och Adeln remitterade
Memorial instämt, med önskan att Regeringen
måtte utfinna andra utvägar till de kringliggande
Westgötliarnes utkomst, än det näringsfång de
nu, till allmän skada, utöfva. 4:0 Herr GeneralMajoren
och Landshöfdingen m. m. Friherre Lars
Hjertås från bemalte Riks - Stånd samma dag remitterade
Memorial, hvaruti anföres, att ett gränslöst
missbruk af den Vestgötha Allmogen tillerkända
Gårdfari - handelsrätt vore orsaken till det
kringspridande af öfverflödet, äfven i de lägre
Clas
-
in
Den 8 Juni.
Classerne, Som denne handel åstadkommit; korte*
ligen lilredes, huru samma handel tilllcorninit och
hvaruti den nu här består; uppräknas de controller,
sorn redan emot missbruken å'ro stadgade;
och i öfrigt yttras, att om dessa missbruk kunde
Undvikas, borde Allmogen i de sju Härader af
Elfsborgs JLän, hvilka nu få drifva Gårdfarihandel,
icke allenast bi beha11 as vid sina erhållna
rättigheter, utan snarare, i likhet med hvad sorn
sker i Helsingland och Norrland, genom premier
njuta uppmuntran forsin omtanka, att, då en mindre
gifvande och bördig jord ej lern nar hopp till
nödtorftig bergl ing, arbetsfliten rigtas åt andra
patriotiska företag; atf, meri förutsättande af Förfäa
ningarnes obroitsliga efterlefnad, icke kunde
anses billigt, det ifrågavarande Häraders Allmoge
borde underkastas den tidsspillan och känbara utgift,
som erfordras, för att obehindradt och kost.'
nadsfritt afyttra egna tillverkningar, då inga an»
dra jordägare vidkännas dessa onéra, och hvartill
hufvudsakligast borde räknas den dryga Bevillningen
för Gårdfarihandel, af ifrån 3 till och
med 15 K:d Banco; att, så framt å de egna tillVerkningar
hvarje Gårdfarihandlande högst kunde
medhafva beräknades den största möjliga behållna
vinst, sorn icke skulle kunna upptagas till
mera än 12 procent, kunde likväl nu, i anseende
till de dryga onera, hvarmed handeln Vore belagd,
nyttan ej ersätta den förlust, som Gårdsbruket,
med dertill hörande flera Oeconom iska hand»
teringar, måste vidkännas, genom Bondens frånvaro,
under handelstiden; att kringvandringar ej
vöre, i anseende till sederna, nyttige för de yng4:<fe
B. N:o 37, 38. re>
Den 8 Juni.
re, samt äfven medförde den skada, att håg och
vana för vanliga Gårdsbruksarbeten minskades;
att likväl ett totalt förbud för resräitigheten kunde
vara betänkligt, emedan afsättningen af egna
tillverkningar skulle derigenom försväras och Bonden
utestängas frän andra afyttringsställen, än
nästgränsande Städer, hvarigenom de Handlande
derstädes finge tillfälle missbjuda säljaren oeh betala
hans vara under verkliga värdet; att de klandrade
missbruken af Gårdfarihandeln torde till
stor del böra tillskrifvas de sä kallade ContingentBorgare
frän Borås och Ulricehamn, hvilka af
Magistraten derstädes förpassas oftast pä ett är,
och väl vore förpligtadé ätt med sina Familjer
ho i nämnde Städer samt der hafva öppna salubodar,
men hvilket likväl icke alltid efterlefdes;
att genom nya, till närvarande tid mera lämpliga
Författningar, alla afvikelser från de i fordna
tider såsom tillräcklige ansedde stadgarne borde
afböjas; samt att ändamålet torde lättast och säkrast
vinnas, om visse personer finge uppdrag
att granska frågan om Gårdfarihandeln, för hvilken
granskning likväl skulle kunna vidtagas den
Författning, att ingen Gårdfari- elier VéstgötheHandlande
borde med pass förses, som ej hunnit
till 30 års ålder, på det icke hemmansåboerne
skulle, pa sätt som ofta skall hända, öfverlemna
Gårdsbruket nied den dermed åtföljande
handelsrättigheten, till Söner och andra lagliga
Arfvingar. 5:0 Det från Vallöf!. Borgare-Ståndet
den 13 April remitterade. Herr Åldermannen
Christopher Gerles Memorial, uti frågan om nä
nä
-
Den 8 Juni■
ringsfrihetens utvidgande, i hvilket, på ett ställe^
göres den anmärkning, att den uti åtskilliga
Landsorter Allmogen tillåtna Gårdfarihandel länge
kände ofördelaktiga följder skulle vittna om
en sådan handels förderf. 6:0 Ett, ytterligare anförande
till Ridderskapets och Adelns Protocoll,
af Herr Directeuren Carl D. af Uhr, remitteradt
den 13 April, och innehållande, bland annat,
förnyande af påståendet om missbrukens aflijelpande
vid Vestgötha Gårdfarihandel^ 7:0
Riksdagsmannen Anders Pehrssons från Stockholms
Län, den 24 April, ifrån Hedervärda BondeStåndet
remitterade Memorial, hvaruti andrages,'
att en Stat, sorn vill äga bestånd, borde använda
alla medel att hindra tilltagande af högmod,
bland hvilka mede! förbud emot Gårdfarihandel
skulle vara af hufvudsaklig vigt, samt att, så
länge Gårdfarihandlande endast försålde egna till*
verkningar, och innan de hunnit uppodla sin
jord, hvilken, ehuru mindre bördig, likväl kunna
frambringa det behof, som nu köpes från
Ryssland, hade denna handel kunnat vara tillåten,
men nu mera, sedan börjat kringföra lysande
granlåter, hvarigenom ungdomen förfördes,1
penningar borttogös, arbetsdriften qväfdes och
Tjenstebjonen på Landet stegrade lönerna; hvar^
till kommer, att desse handlande äfven utprånglade
hästar och såmedelst utöfvade bedrägerier;
borde Gårdfarihandel totalt förbjudas.\ 8m Riksdagsmannen
Anders Danielssons från Elfsborgs
Län, samina dag, ifrån nyssnämnde Riks-Stånd
remjtterade Memorial, hvarmed Riksdagsmännen
Olof
2)en 8 Juni.
Ölöf Håkansson och Anders Latsson från sam.'
ina Län samt Bengt Pehrsson från Halland och
Eric Svensson fran Bohus Län sig förenat, och
deruti Anders Danielsson otrxförmäler Gårdfarihandelns
egentliga beskaffenhet och föremål, jemte
controllen emot missbruken deraf, samt yttrar,
att om missbruk ändock föröfvas, skola de vara
följder af bristande tillsyn, och torde ofta härröra
från deri åt Borås och Ulricehamns Borgerskap
kemnade rättighet att i alla Landsorter genom utskickade
försälja sådana Landtmanna-varor, sorn
de af Allmogen sig tillhandla; att många så kallade
af Contingent-Borgare uti Borås och Ulricehamn
skola äga Burskap i en af dessa Städer, Utan att
någonsin dit inflytta, fastän sådant vore emot
Författningarna stridande; att enär desse Gontingent
Borgare kunde idka Gårdfarihandel hela året,
hvaremot Allmogens reserättighet vore inskränkt
inom de månader, då Landtbruket vanligen
lemnar någon ledighet, hade denna vidsiräcktare
rättighet för de förstnämnda åstadkommit,
att en mängd obehöriga personer* äfven af Allmogen,
sökt och vunnit Burskap, samt derigenom ,
utan att i sjelfva verket hafva upphört att vara
Bönder, kommit i åtnjutande af rättigheter, hvilka
hvarken med jordbrukets bestånd eller Författningarnes
syftemål kunna förenas; att då man
klagat deröfver, att Gårdfarihandlande på alla
tider af året träffas i Landsorterna, samt deraf
hämtat grund för den anmärkning, att jordbruket
försummas, vore alldeles uppenbart, att en förblandning
af de egentliga Gårdfarihandlanderne
med
Den 8 Juni,
893
med Städerries Contingent - Borgare ägt rurh; ty
för de förstnämnde vore endast en inskränkt tid
hvarje ar förunnad tili handelns drifvande; att
med iakttagande af hvad Författningarne föreskrifva,
kunde något särdeles missbruk af Allmogens
Gårdfarihandels-rättigheter icke föröfvas;
att emedan jordbruket i orien möjligen kunde
lemna de till Gårdfarihandel berättigade Häradernes
invånare nödig bergning, hvartill enda orsaken
vore, att jordmoneri ej medgåfve möjligheten
af en särdeles stor production, så borde den Industrie,
hvarigenom en sådan brist ersattes, vara
icke allenast tillåtlig, utan äfven värd uppmuntran;
att den särskildta förtjenst, som härigenom
beredes, ifrån längre tider ingått i beräkning vid
bestämmande af de allmänna utskyldernaj såsom
bevis härå anföres, att Elfsborgs Län är starkare
roteradt, än de flesta andra mera fruktbara
orter, men så framt rättigheten till fri afsättning
af egna tillverkningar för Allmogen afskaffades,
och den samma tvingades att för tiliverkningarne
emottaga hvad pris köpmannen ville
bjuda, skulle roteringen icke längre kunna dragas,
och en stark förmedling å nästan hvartenda
hemman i orten blifva enda vilkoret for möjligheten
af de allmänna utskyldernes utgörande; att
icke allenast de till värdet ofta nog obetydliga
varor Gårdfarihandlan^ hemifrån medförde till
försäljning, utan ock upphandling i andra orter
af rudimaterie!- till förädling å hemorten, skulle
vara föremål för denna handel; att enär behofvet
vore grundorsaken till handelsresornn, och det
icke
2 94 Hen 8 Jani. i
icke berodde af ålder, utan yttrade sig i den stund
man blefve Hemmansagare, ehvad man då vore
30 eller derunder, förmodades desto mindre anledning
vara till förslaget, att ingen Gårdfarihandlande
borde få vara yngre än 30 år, sorn
sedligheten icke skulle äfventyra* af en yngre
bondes resor i Landsorterna, då han, vid den
tid han vore 18 ä 20 är och tillträdde jordbruket,
vanligen skulle hafva upphunnit all den
stadga, sorn hos honofn vore att förvänta och sällan
skulle förledas att afvika från sedlighet och
dygd; samt att de af Riksdagsmannen Anders
Pehrsson, i dess .Memorial, gjorde uppgifter skola
vara osanne och obevislige. g:o Herr Rådmannen
G. Kjellanders den 8 uti innevarande Maj
månad, fran Vällofl. Borgare - Ståndet remitterade
Memorial, hvaruti anföres, att grunden folden
handelsfrihet, som blifvit Allmogen i sju
Härader af Elfsborgs Län förunnad, hade varit,
att sätta invånarne i tillfälle att vinna ersättning
för den ringa afkastning deras mindre bördiga
jördmon gifvet, och på sådant sätt belöna
deras kunnighet i egna tillverkningar och haridaslögder;
att denna handelsfrihet var nyttig för
dem och oskadlig för andra, så länge den utöfvades
med noggrann efterlefnad af Författningarne
och med åsigt till den grundläggning den
erhållit; men biel' skadlig, när deri, genom missbruk,
förbytter. till smyghandel med utländska öfverflöda
varor; att dessa missbruk ännu fortfara;
att härigenom en förderflig, yppighet blifvit utspridd
till den öfriga Allmogen, samt dess barn
och
Deri 8 Juni.
or.li allt Tjenstefolk, och en skadlig verkan astad:
kommits fran jordbruket i sjelfva Elfsborgs
.Län; att, enligt berättelser, bland de till Gårdfarihandel
berättigade Härader, Wedens, Bållebygds
och Gäseneds skola vara de svagaste, samt
Marks och Redevägs de',' som mest producerade
-sådana tillverkningar af väfnader, trädarbeten
och smide, som Gårdfarihandlanderne få kringföra,
men hvilket oaktadt, för Marks Häradsboer,1
under Allmogens vinterresa innevarande år, endast
7, och för Redevägs 22 Pass skola blifvit
utfärdade; hvaremot de vid jordbruket mera gynnade
ocii af harulaslögder föga tillverkande Åhs
och Kinds Härads - Boer skola ock erhållit omkring
aoo pass för hvardera Häradet; hvaraf ansåges
följa, att icke de, som för afsättning af sina
tillverkningar i synnerhet af Gårdfarihandeln
i behof, densåmma begagna, utan tvärtom andre,
som med jordbrukets öfvergifvandé antingen söka
sin bergning i upphandling och kringforslan-'
de af närgränsande Häradsboers afvel, eller ock
drifva Eurendrägeri - handtering; att Marks Häradsboer
skulle kunna äga sin utkomst, utan nyttjande
af deras handelsrätt, och vinna afsättning
af sina handaslögder, äfven om de förblifva vid
sin jord, samt utan biträde af deras grannar i
nästgränsande Härader; och att, uppå dessa skäl,
Vestgötha-Allmogens Gårdfarihandel borde upphäfvas
samt denna Allmoge endast tillåtas att,
till afsättning af sin afvel och sina slögde-produeter,
försedd med vederbörliga pass, bivista
Frimarknaderna i Städerna; varandes vid Herr
Råd
-
S9Ö
Den 8 Juni,
^Radmannens berörde Mernoual i afskrift bifogadt
ett af Kong!. Tull - Directionen innevarande år
afgifvet underdånigt utlåtande (ill Kongl. Maj:t,
rörande väckt fråga om tillåtelse för Gårdfarihandlande,
att nu mera jemväl besöka Norrige;
men i hvilket utlåtande Kongl. Directionen förklarat
sig anse det vara af erfarenheten, helst i
senare lider, vitsordad sanning, att Gårdfnrihandeln,
genom de mångfaldiga afvikelser och missbruk,
hvartill den urartat, blifvit ett af de verksammaste
befordringsmedel till föröfvande af Lurendrägeri
och tullförsnillning samt kringspridande
bland Allmogen af öfverflödsvaror, hvars skadliga
verkningar Kongl. Directionen omständligen
uppräknat, och i anledning hvaraf blifvit tillstyrkt,
att i stället för något utvidgande af ifrågavarande
handel, densamma hellre måtte vara
afskaffad. 10. Bemälte Herr Rådman Kjelianders,
den rf> Maj, från Borgare - Ståndet remitterade
ytterligare Memorial, hvaruti hemställes, om icke
i sammanhang med fiågan om Gårdfarihnndelns
upphäfvande må pröfvas, huruvida den
större handelsfrihet, som blifvit Borgerskapet i
Borås och Ulricehamn i Nåder förunnad, äfvenledes
skulle kunna upphäfvas eller åtmindstone förandras,
emedan densamma ansäges medföra flera
af de missbruk, som utofvades under den öfriga
Grårdfarihandeln, och bland hvilka, i anseende
till Borås och Ulricehamns Handlande skulle i
synnerhet förekomma, att de bosätta sig på Landet
vid Kyrkor och Gästgifvaregårdar samt derstädes
hålla öppna Salubodar, tili hvatjehanda
krams
Den S Juni.
297
krams föryttrande. 11:0 Herr Carduansmakaren
A. P. Malmbergs Memorial, remiiteradt från Vällofl.
Borgare - Ståndet den 16 Maj, och innehållande
instämmande med Herr Rådmannen Kjellander,
uti det yttrande, att allmogens i Elfsborgs
Kan Gårdfarihandels - rättighet måtte upphäfvas
och äfskaffas; såsom skäl hvartill åberopas, dels
att, inom Jönköpings Län, skulle finnas flera
Härader, der hemman vöre af långt mindre bördig
beskaffenhet, än de hemman inom Elfsborgs
Län, der Allmogen idkar resehandel, hvilket oaktadt
förstnämnde Häraders Allmoge hade sin
riktiga utkomst och bergning af sitt väl och med
omsorg skötta jordbruk, och dels, att den Gårdfarihandlande
Elfsborgs Läns Allmogen skall bade
genom sin handel, och dermedelst, att den
utöfvade flera handtverks/nanna-yrken, tillskynda
Borås och Ulricehamn mångfaldiga olägenheter,
hvaraf dessa Städers undergång i framtiden förmenas
kunna följa; men hvaremot Herr Malmberg
andrager, att den reserättighet, som nyssnämnde
Städer begagnar, skulle hafva sin grund
ifrån deras fundation, såsom oumbärlig för deras
bestånd och framtida existence, och att hart,
såsom fulltnägtig för samma Städer, bestridde icke
allenast afskaffandet, utan ock all slags inskränkning
uti deras Privilegier och rättigheter, hvilka
skola vara ytterligare stadfästade genom flera
Longi. Bref och Resolutioner, samt lika med de
öfriga Städernés Privilegier vidare försäkrade
genom Regeringsformens 114, §; och 12:0 Herr
Stads Majoren och Riddaren Westins muntliga
anio.
Den 8 Juni.
anförande till V&llofl. Borgare-Ståndets Protocoll,
för den 16 Maj, livarmedest Herr Stads-Majoren
förenat sig med Rådmannen Kjellander, uti hvad
han, angående Gådfarihandelns skadlighet, anfort,
samt tillagt, att Gårdfarihandlande» utskickade, jemte
deri luxe de påtrugade Allmogen och Tjenstefolk,
äfven skulle vara särdeles artade att kringsprida
en högst afskyvärd sjukdom, att de genom sin
lättja och slutliga oduglighet till annat yrke, i
betydlig rnon verkade på sedeförderfvet, att de
dermed smittade sina mera idoge likar, och att
jorden i deras ort aldrig skulle kunna uppodlas
och bringas till fruktbarhet, så länge dess bruk
endast åt de hemmavarande qvinnorna blefve öfverlemnadt.
Detta med hvad piera så väl de till Utskottet
nu inkornne handlingar som Författningarne
rörande Gårdfarihandeln utvisa, som hvad
hos Oeconomie - Utskottet vid 180g och 1813
år^ns Riksdagar i detta mål förekommit, har Utskottet
tagit i öfvervägande; och dervid funnit,
att Gårdfarihandeln består af lvänne slag, nemligen
dels den, sorn utöfvas af Allmogen i Marks,
Wedens, Bållebygds, As, Gäseneds, Kinds oell
Hede vägs härader i .Elfsborgs .Län, och dels den,
som idkas af Borgerskapet i Borås och Ulricehamns
Städer. Det förra slaget är nästan uråldrigt,
och härrörer derifrån, att sedan jordmonen
i berörde Härader funnits så sträf och ofruktbar,
att Jordbruket ensamt icke kunde gifva invånar11
e nödtorftig bergning, samt de af både nöden
och en berömvärd omtanka blifvit föranlåtne att
ge
-
Den 8 Juni.
399
genom flera slags Ylle- och Linne-väfnader, smidet!
oci trädarbeten, selia fylla den brist i foda
och utkomst jorden ej förmådde meddela, så hafva
frarnfarne Svenske Konungar, för att uppman*
tra denna ej mindre för orten särskildt än för
Biket i allmänhet nyttiga näringsflit, behagat i
Hader förunna Allmogen uti ofvannämnde sju.
Härader frihet att, under Gårdfariresor, öfver
allt i Biket föryttra deras hemorts egna tillverkningar.
Deremot har det sednare slaget Gårdfarihandel,
eller den särskildta rättighet, som blifvit
Borås och Ulricehamns Borgare- gifven, tillkommit
således, att, enär Borås på r 6 q ortalet fick
Stadsmanna-Privilegier, erhöll Eorgerskapet derigenom
icke vidsträcktare handelsförtnoner, än
andre Rikets Städer, utan var, enligt Privilegiernes
lydelse, afseende!, med Stadens anläggning
egentligen fästadt derå, att, genom de deromkring
på Landet boende Slöjde-Idkares indragande
i Staden förekomma allmogens vidare kririglöpande,
som den tiden ansågs lända till Städernes
förfång; men, genom ett korrt derefter utfärdadt
Kongl. Bref, utverkade sig Borås Borgerskap en
sådan förklaring af Privilegierna, att Borgarne
skalle äga att besöka hvad ort i Riket de hade
lust med sina varor, sorn vore allehanda hemgjordt
smide och trådarbete, samt hvad eljest der i
Landsorten tillverkades, och sådant allt både i Städer
och på Lander, hos hvem dem godt syntes, föryttra;‘hvarefter
medelst Kongl. Resolutionen den
31 Maj 1639, vissa föreskrifter blifvit gifne till
iakttagande af Borås Borgerskap, som då redan
hade rättighet att resa öfver gränsen till Danmark,
Nor
-
3oo
Den 8 Juni.
Norrige och annorstädes med deras varor, bland
föreskrifter stadgades, att de varor, hvilka såsom
i Borås Stad eller näst omkring på Landet gjor,
,’e och arbetade, skulle under tullfrihet vid utförandet
inbegripas, borde vara Lärft, Bolstervar
och hvad sorn af Linne kunde vara gjordt,
jemte Väf-skedar, Spolar och annan Väfredskap,
äfvensom åtskilliga uppräknade smides- och trädarbeten;
att för alla andra varor, som Boråsboerne
förde oarbetade och ka utöfver gränsen, enkannerligen
Stångjern, Stål, Lin, Hampa, Ull,
Hudar och Spannmål, borde Tull efter ordningen
erläggas; äfvensom att för de varor Borås
Borgare, vid deras återresor, in öfver gränsen
medförde, borde dels Tull uppbäras och dels
Tullfrihet åtnjutas, allt efter varornas olika beskaffenhet,
Dock lärer sedermera denna vidsträckta
handelsrätt snart nog gifvit anledning till klagomål
öfver det intrång Borås Stads Borgare tillskyndade
Rikets öfriga Städer, i följd hvaraf åtskilliga
inskränkningar blifvit gjorda, hvaribland förekommer,
att uti Kongl Brefvet den 28 Augusti
1640 allt olaga Landsköp i gemen blifvit
Borås Borgerskap strängeligen förbudet, och åt
dem allenast lerrmad den rättighet, att oqvaldt och
obehindrat föra sådana varor, som de voro vane,
att söka kring om Landet sin näring med, till
alla marknadsplatser och inrikes Städer, att dem
der, i öppna Bodar och Stånd, till hvem dem
lysste och varorna till köps begärde, ovägerligen
föryttra och fösälja; men om någon af Borås Borgerskap
fördristade sig att något å Landet, hos
Allmogen, Prester, .Fogdar elier andr^, eho de
helst
