# ID: svediakorp-gov194676
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Riksdagens öppna data: Anföranden
# subtitle: Riksdagens snabbprotokoll 2002/03:1 Måndagen den 30 september
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-06-08
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Riksdagens öppna data', collecting open data published by the Swedish government. The section referred to as 'Anföranden' contains speeches held by the Members of Parliament during political debates.
# genre: governmental
# subgenre: open data, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 2002-09-30
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax, named entities
# annotationMethod: automatic
# words: 2,495
# sentences: 153
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/rd-anf
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ärade kammarledamöter!
I egenskap av ålderspresident hälsar jag er varmt välkomna till riksmötets första sammanträde.
Jag vänder mig särskilt till dem som för första gången är ledamöter av Sveriges riksdag.
Väljarna har gett er och oss övriga ledamöter det finaste uppdrag som en svensk medborgare kan inneha, att som folkvald få verka i landets högsta beslutande organ, riksdagen.
Riksdagsledamotskapet ger inflytande, möjligheter att påverka, ja, ibland till och med makt - men inte utan vidare.
Inget annat samhällsorgan står över riksdagen.
Den har sitt mandat direkt från folket och ansvarar inför detta.
Riksdagen har inom ramen för grundlagarna den makt den anser sig behöva för att utöva sin ställning som folkets främsta företrädare.
Riksdagen kan inte, aldrig, skylla ifrån sig.
Den måste alltid ta sitt ansvar och vara herre över sina egna arbetsformer.
Riksdagen är vad dess 349 ledamöter förmår.
Därför står och faller riksdagens ställning ytterst med vad de enskilda riksdagsledamöterna presterar.
En riksdagsledamot får aldrig glömma varför väljarna sänt honom eller henne till riksdagen.
Han eller hon har ett tidsbegränsat mandat.
Det gäller att förvalta detta med integritet.
Riksdagsledamoten måste vara medveten om att det sällan eller aldrig finns patentlösningar på de svåra problem som riksdagen har att ta ställning till.
Funnes det sådana lösningar skulle talmannen snabbt klubbfästa de förslag som löser allt.
Frånvaron av enkla och snabba lösningar på samhällsfrågorna gör emellertid inte riksdagsarbetet mindre intressant, tvärtom.
I uthålligheten visar sig styrkan.
Två egenskaper krävs för ett framgångsrikt arbete i riksdagen, mod och hänsyn.
Mod att våga stå för det obekväma gentemot det för dagen korrekta.
Hänsyn gentemot dem som har andra uppfattningar som är grundade på en ärlig övertygelse.
Arbetet i riksdagen har två huvuddimensioner.
I utskotten ges tillfälle till samverkan och kompromisser, i kammaren till offentlig redovisning, polemik och beslut.
En gång för mycket länge sedan talades det om ledamöter som hade kammarens öra.
Det var de som lockade till lyssnande och respekt över partigränserna.
Jag hoppas att den nyvalda riksdagen består av ledamöter som lyckas fånga kammarens öra och därmed uppdragsgivarens, svenska folkets.
Om så sker kan riksdagen bli vad den förutsätts vara, den plats där kompassriktningen tas ut för samhällsutvecklingen och där de viktiga och långsiktiga besluten fattas.
Med dessa ord förklarar jag dagens sammanträde öppnat.
(Applåder)
Herr ålderspresident!
Jag föreslår å den socialdemokratiska riksdagsgruppens vägnar att riksdagen till ny talman väljer Björn von Sydow.
Valet av talman är ett viktigt och ansvarsfullt beslut för riksdagens ledamöter.
Den person vi väljer kommer att få ett mycket betydelsefullt uppdrag i den svenska demokratin.
Talmannen ska utöva sitt ämbete med skicklighet och oväld.
Det ställer stora krav på opartiskhet och förtroende.
Talmannens uppgift är ytterst att säkra att svenska folkets vilja - såsom den uttrycks i allmänna val - också ges förutsättningar att verka i den svenska riksdagen.
Trots att det har gjorts många gånger, vill jag ändå ta tillfället i akt att framföra ett varmt tack till Birgitta Dahl.
Hon har på ett förträffligt sätt utövat talmanskapet.
Hon har mött respekt och förtroende i alla läger.
Hon har förnyat riksdagsarbetet, och hon lämnar ett gott dagsverke till oss att förvalta och utveckla.
Det är en bra grund för att blicka mot framtiden.
Stora uppgifter ligger framför oss i det kommande riksdagsarbetet.
När vi nu väljer en ny talman bör det vara en person med lång politisk erfarenhet och erfarenhet från olika delar av samhället.
Det bör vara en person som genom sin kompetens och sitt uppträdande är en god representant för Sveriges riksdag och en värdig innehavare av rikets högsta valda ämbete.
Herr ålderspresident!
Därför föreslår jag nu Björn von Sydow.
Han har ägnat större delen av sitt liv åt politik och politikens villkor.
Björn von Sydow har erfarenheter från det kommunala politiska arbetet i sin hemkommun Solna.
Han har också under de senaste åren på ett förtjänstfullt sätt innehaft posten som statsråd och departementschef i Försvarsdepartementet.
Han har varit handelsminister, riksdagsledamot och ordförande för Miljönämnden i Solna.
Detta är viktigt eftersom talmanskapet fordrar att man har politiska erfarenheter som också sträcker sig utöver riksdagsarbetet, och därmed läggs grunden för det förtroende och den respekt som uppdraget kräver.
Björn von Sydow har vid sidan av sitt politiska arbete också en gedigen akademisk bakgrund.
Han har varit utredare, forskare och universitetslektor.
Han har vid ett par tillfällen gästforskat vid olika universitet i USA.
Han är filosofie doktor och docent i statsvetenskap.
Som lärare på Stockholms universitet har han undervisat många blivande statsvetare.
Säkert finns det flera ledamöter här i kammaren i dag som en gång haft honom som lärare.
Jag tror att många av oss också har läst hans undersökningar av det parlamentariska systemets utveckling i Sverige.
Björn von Sydows doktorsavhandling hade namnet Kan vi lita på politikerna?.
Det är en fråga som även i dessa dagar är brännande aktuell.
Demokratins grundbult är just att man måste kunna lita på oss förtroendevalda.
Just förtroendet är centralt.
Björn von Sydow har med särskilt intresse forskat och skrivit kring frågeställningar rörande vår författning, vårt parlamentariska system och parlamentarismens utveckling i vårt land.
Detta ger honom en stor och bred kunskap kring just de frågeställningar som är grundläggande för uppdraget som talman.
Vi är därför många som uppskattar honom som en kunnig och inspirerande person, och han har dessutom ett stort mått av mänsklig värme och humor.
Också det är förmågor som gör honom särskilt lämplig för det för oss alla betydelsefulla ämbetet som riksdagens talman.
Herr ålderspresident!
Mot denna bakgrund föreslår den socialdemokratiska riksdagsgruppen att Björn von Sydow väljs till riksdagens talman.
Kammaren valde med acklamation Björn von Sydow till talman.
(Applåder) Ålderspresidenten överlät åt Lennart Nilsson (s) att som tjänstgörande ålderspresident leda kammarens sammanträde under valen av vice talmän.
Ärade ledamöter!
Det är naturligtvis trevligt för en bohuslänning att få tjänstgöra som ordförande för dessa viktiga val.
Herr tjänstgörande ålderspresident!
Jag ber att för Moderata samlingspartiets riksdagsgrupp få föreslå omval av Anders Björck som förste vice talman.
Kammaren valde med acklamation Anders Björck till förste vice talman.
(Applåder)
Herr tjänstgörande ålderspresident!
Folkpartiet liberalerna nominerar som andre vice talman Kerstin Heinemann.
Kammaren valde med acklamation Kerstin Heinemann till andre vice talman.
(Applåder)
Herr tjänstgörande ålderspresident!
Jag ber på den kristdemokratiska riksdagsgruppens vägnar att som tredje vice talman få nominera Helena Höij, Stockholm.
Kammaren valde med acklamation Helena Höij till tredje vice talman.
(Applåder) Talmannen och vice talmännen intog sina platser.
Ärade kammarledamöter!
Jag vill börja med att tacka för det förtroende ni visat mig och mina nyvalda kolleger.
Jag hoppas på ett gott samarbete.
Jag vill särskilt rikta mig till förste vice talmannen, tillika ålderspresidenten.
Vi är tre nya, och jag hoppas att dina erfarenheter kan vara till god nytta för oss alla.
Personligen känner jag mig naturligtvis mycket hedrad över att bli vald till rikets högsta valda ämbete, men jag känner mig också ödmjuk inför uppgiften.
Sverige har ett demokratiskt system som vi har anledning att vara stolta över.
Det yttersta beviset är riksdagen och dess folkvalda ledamöter.
Det känns därför extra högtidligt att få hälsa er alla ledamöter, nyvalda och omvalda, välkomna till de viktiga och ansvarsfulla uppgifter som väntar under riksdagsåret.
Tillsammans hoppas jag att vi ska kunna fördjupa och vitalisera riksdagens arbete, ett arbete som min företrädare på ett förtjänstfullt sätt inlett.
En öppen debatt och därmed ett öppet parlament är livsnerven i vårt demokratiska system och ska också uppfattas på det sättet av medborgarna.
Därför krävs ständiga förändringar och förbättringar för att möta de krav som ska ställas på allas vårt arbete i riksdagen.
Jag kan konstatera att de 349 ledamöter som valdes in i riksdagen vid årets val borgar för förnyelse parad med erfarenhet - detta med anledning av att medelåldern sjunkit och kvinnorna ytterligare har stärkt sin ställning.
Medelåldern i riksdagen var 49,3 år vid 1998 års val.
I dag är medelåldern 48 år - en föryngring som de nyvalda ledamöterna inte helt oväntat står för.
De två yngsta ledamöterna är Axel Darvik från Folkpartiet, som är 20 år, och miljöpartisten Gustav Fridolin, som är 19 år.
Jag tror att det vore riktigt för mig att också säga att ålderman är kristdemokraten Björn von der Esch, med sina 72 år.
Alla åldrar i vårt samhälle ska vara representerade i vår riksdag.
Världens mest jämställda riksdag har alltså ytterligare stärkt sin ställning genom att kvinnorepresentationen ökat också detta val och är den högsta genom tiderna.
Av ledamöterna är 192 män, 55 %, och 157 kvinnor, vilket motsvarar 45 %.
Andelen kvinnor vid valet 1998 var 42,7 %.
Nu börjar arbetet, och det ligger många viktiga uppgifter framför oss.
Och under denna vecka kommer regeringens parlamentariska grund att bli klarlagd.
Vi har alla genomfört en valrörelse där stora och viktiga frågor för vårt lands framtid har debatterats och diskuterats; skolans roll, vården och omsorgen, sysselsättningen och tillväxten, för att nämna några frågor.
Medborgarna har gjort sina val, och vi har blivit invalda för att representera och vara ombud för det svenska folket - ett stort och viktigt uppdrag.
I dag har vi en riksdag och ett riksdagsarbete som har utvecklats till att ge den enskilda riksdagskvinnan och riksdagsmannen ett större inflytande.
Utvecklingen har visat att ledamöterna har fått ett eget större bestämmande och därmed också inflytande över sina respektive partiers partilinjer.
Herbert Tingsten skrev på 1960-talet att riksdagsmännen enbart fyllde statistplatser.
Inget kan vara mer fel.
Som riksdagen i dag är konstruerad kan ledamöterna i stor omfattning välja utskott som passar deras specialisering och intressen, vilket gör det möjligt för den enskilde ledamoten att också i stor utsträckning välja område på ett strategiskt sätt.
Allt detta sammantaget gör att riksdagens utskott har fått större betydelse.
Denna individualisering är ett för den parlamentariska demokratin mycket viktigt drag, enligt min bedömning.
Vi lever i dag i ett informationssamhälle.
Utbudet av information är enormt.
Den som har möjligheterna och kunnandet har tillgång till information på ett sätt som vi inte kunde drömma om för bara tio år sedan.
Men för att söka och få del av den information som vi alla som individer har rätt till krävs nästan lika mycket viljestyrka som för att bestiga Mount Everest.
Det måste vi ändra på.
Riksdagen är vår viktigaste demokratiska instans.
Här sitter vi folkvalda och ska tillsammans med regeringen styra och fatta beslut som alla som bor i Sverige är beroende av.
Min ambition inför det kommande riksdagsåret är att vi ska ha fokus på öppenhet och insyn både i det interna och i det externa arbetet.
Politiker och politiska partier löser inte alla val och alla problem som vi människor ställs inför.
Däremot är demokratin ett nödvändigt verktyg.
Om man har en optimistisk syn på människans möjligheter att forma det goda - och det har jag - så har man det därför att människor brukar handla med ansvar.
Hjärtat och känslorna ska spela en avgörande roll för hur samhället ska vara.
Allt detta, ärade kolleger, det enskilda och det kollektiva, sammanfaller i den demokratiska processen och utgör medlet för samhällets förändring.
Till skillnad från dem som talar om nödvändigheten i en viss utveckling ser vi hur det ytterst är människornas kraft och vilja som bestämmer vilket samhälle vi skapar.
(Applåder)
Herr talman!
Efter samråd med företrädare för riksdagsgrupperna ber jag att till kammarsekreterare få föreslå Anders Forsberg.
Kammaren valde med acklamation Anders Forsberg till kammarsekreterare.
(Applåder)
Herr talman!
Låt mig först gratulera till valet till det maktpåliggande och viktiga uppdraget och önska all välgång för talmannen och oss alla i kammaren.
Herr talman!
De senaste veckornas politiska oreda visar tydligt vikten av att vid ett oklart parlamentariskt läge tillämpa grundlagens bestämmelser om regeringsbildning.
Det finns inget krav i grundlagen på att en regering alltid måste avgå efter ett val.
Det är en rimlig ordning.
En majoritetsregering som får förnyat förtroende av väljarna ska självfallet inte behöva avgå.
Lika självklart är det att en majoritetsregering som förlorar sin majoritetsställning i ett val ska avgå.
Med minoritetsregeringar är läget mer komplicerat.
Enligt min mening bör en minoritetsregering avgå om det parlamentariska underlaget efter ett val skiftar eller är oklart.
Talmannen har då att efter konsultationer med riksdagspartierna föreslå regeringsbildare.
En sådan process ger stadga och klargör regeringens parlamentariska underlag.
I den oklara situation som uppstod efter valet den 15 september borde den socialdemokratiska regeringen ha avgått.
Hade så skett hade den politiska oredan kunnat undvikas.
För att nu skapa förutsättningar för en ordnad process yrkar den moderata riksdagsgruppen i enlighet med 12 kap. 4 § regeringsformen att riksdagen uttalar att statsministern inte åtnjuter riksdagens förtroende.
Skrivelsen överlämnades till talmannen och hade följande lydelse: Till talmannen I enlighet med 12 kap. 4 § regeringsformen yrkar Moderata samlingspartiet att riksdagen skall förklara att statsminister Göran Persson icke åtnjuter riksdagens förtroende.
Stockholm den 30 september 2002 Bo Lundgren (m) Per Unckel (m) Beatrice Ask (m) Anders Björck (m) Chris Heister (m) Anders G Högmark (m) Gunnar Hökmark (m) Göran Lennmarker (m) Fredrik Reinfeldt (m) Ola Sundell (m) Gunnar Axén (m) Per Bill (m) Gunilla Carlsson (m) Rolf Gunnarsson (m) Cristina Husmark Pehrsson (m) Anna Ibrisagic (m) Carl-Axel Johansson (m) Jeppe Johnsson (m) Inger René (m) Per Westerberg (m) Nils Fredrik Aurelius (m) Catharina Elmsäter-Svärd (m) Lennart Hedquist (m) Tomas Högström (m) Patrik Norinder (m) Cecilia Widegren (m) Marietta de Pourbaix-Lundin (m) Bertil Kjellberg (m) Göran Lindblad (m) Ulla Löfgren (m) Elizabeth Nyström (m) Kent Olsson (m) Jan-Evert Rådhström (m) Anita Sidén (m) Sten Tolgfors (m)
