# ID: svediakorp-gov194518
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Riksdagens öppna data: Anföranden
# subtitle: Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:6 Tisdagen den 3 oktober
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-06-08
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Riksdagens öppna data', collecting open data published by the Swedish government. The section referred to as 'Anföranden' contains speeches held by the Members of Parliament during political debates.
# genre: governmental
# subgenre: open data, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 2000-10-03
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax, named entities
# annotationMethod: automatic
# words: 3,958
# sentences: 226
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/rd-anf
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Ulla-Britt Hagström har frågat statsrådet Lars-Erik Lövdén vilka åtgärder han avser att vidta för att bereda frågan om sänkt byggmoms.
Arbetsfördelningen inom regeringen är sådan att jag ska besvara denna fråga.
I samband med skattereformen 1990-1991 gjordes mervärdesskatten mer generell, och skatteplikt för byggande, fastighetsförvaltning och fastighetsskötsel infördes.
Redan dessförinnan beskattades dock byggandet men särskilda s.k. reduceringsregler tillämpades.
Reglerna innebar att ersättning för byggentreprenader delvis undantogs från mervärdesskatt - enbart 20 eller 60 % togs upp till beskattning.
Systemet medförde dock stora tillämpnings- och kontrollproblem, inte minst i fråga om gränsdragningen mellan byggentreprenader respektive tillhandahållande av byggmaterial och produkter av olika slag.
Denna typ av gränsdragningsproblem uppstår när särreglering och undantag av olika slag används inom mervärdesskatteområdet.
Det leder oundvikligen till svårigheter vid tillämpning och kontroll.
Problemen känns igen från de områden där en reducerad skattesats används i dag.
Trots att dessa områden inte alls är av så komplex natur som byggsektorn uppstår samma slags svårigheter vid tillämpningen.
Hänsyn måste också tas till den EG-rättsliga mervärdesskatteregleringen.
Enligt denna är det inte möjligt att reducera mervärdeskattesatsen på byggkostnader generellt.
En sänkning av byggmomsen skapar alltså olika problem, skatteadministrativa och i förhållande till EU-rätten.
Frågan är också om en sänkning av byggmomsen är det mest effektiva sättet att åstadkomma en sänkning av byggkostnaderna.
I detta sammanhang vill jag erinra om de bedömningar som Byggkostnadsdelegationen gjort och som Ulla-Britt Hagström refererar till.
Delegationen tar bl.a. upp betydelsen av en förbättrad konkurrens i byggsektorn.
För bostadsbyggandet, liksom för nyinvesteringar i allmänhet, är ränteläget en viktig faktor.
De senaste årens framgångsrika sanering av de offentliga finanserna har bidragit till sjunkande räntor.
Därmed har också villkoren för bostadsbyggandet förbättrats.
För nyproduktionen av bostäder är för övrigt också utformningen av fastighetsskatt och räntebidrag betydelsefull.
Fastighetsbeskattningskommittén har föreslagit en samtidig avveckling av fastighetsskatten på hyreshus och av räntebidragen.
Enligt kommittén bör eventuella stöd till nyproduktionen i stället ske genom någon form av investeringsbidrag.
I sitt fortsatta arbete kommer regeringen att pröva dessa förslag.
Jag vill också påminna om att regeringen i budgetpropositionen för 2001 föreslagit en sänkning av fastighetsskatten för hyreshus till 0,7 %.
Sammanfattningsvis anser jag alltså att en särreglering inom mervärdesskatteområdet inte är någon lämplig metod för att minska byggkostnaderna.
Mot denna bakgrund och med beaktande av att en sänkning av momsen inom byggsektorn medför ett avsevärt skattebortfall avser jag inte att vidta några särskilda åtgärder för att bereda frågan om sänkt byggmoms.
Fru talman!
Jag vill tacka finansminister Bosse Ringholm för det raka svaret på min interpellation om sänkt byggmoms.
Svaret är tyvärr ett tydligt nej.
Men då jag vet att analyser, diskussioner och nya fakta även kan få en beslutsam finansminister att ändra sig vill jag ta upp ett resonemang i denna fråga.
Regeringen tycks göra allt för att värna skötebarnet allmännyttan, för att sedan ge upp övrig bostadspolitik.
Bostadsbyggandet har varit mycket lågt de senaste åren.
Antalet påbörjade lägenheter har enligt Statistiska centralbyrån uppgått till i genomsnitt 12 000 årligen under åren 1993-1998.
Under år 1999 påbörjades hus med ca 15 000 bostadslägenheter.
Men det redovisas i dag bostadsbrist i 45 kommuner.
Ytterligare ett tjugotal kommuner redovisar bostadsbrist i centralorten eller i innerstaden.
Störst är problemen i Stockholms län.
Boendekostnaderna har ökat.
Regeringens tjurighet att inte låta taxeringsvärdena förbli frysta kommer att göra att flera får lämna hus och hem.
Regeringen gör ett positivt drag - går ut med investeringsbidrag till studentbostäder, vilket vi kristdemokrater har agerat för nu under två års tid.
Regeringen tycks dock som helhet ha bestämt att bostäder ska vara en mjölkkossa åt staten.
Fastighetsskatterna, som kom till för att möta statens utgifter för subventioner, hålls kvar, trots att subventionerna upphört.
De är såväl ologiska som orättvist uppbyggda - även om de nu sänks till 0,7 % för hyreshus, vilket givetvis är positivt.
För nybyggnationer uppgår skatter och avgifter till mer än 60 % av kostnaden.
Vi håller på att skapa en bostadsskuld som våra barn får ta hand om.
Vi utnyttjar och sliter de bostäder som tidigare generationer har byggt.
Vi gör inte de investeringar som behövs för att vi ska kunna lämna efter oss ett bättre eller likvärdigt bostadsbestånd.
Den svarta marknaden håller på att etableras.
Enligt uppgifter kan det röra sig om 600 miljoner endast i Stockholmsregionen.
Fru talman!
Givetvis måste planprocessen reformeras, konkurrensen öka hos byggentreprenörerna och kostnaderna för byggmaterialet sänkas.
Men det räcker inte.
I Gnosjö kommun byggs t.ex. 135 kvadratmeter verkstads- och kontorsyta, men endast en villa.
En produktionskostnadskalkyl på en enkel villa i en mellanstor stad kan handla om 2 miljoner kronor.
Är inte läget attraktivt går banken in med kanske bara halva summan.
Barnfamiljer kan i dag inte bygga nytt.
De måste köpa gammalt.
Den familjeglädje att skapa sig en ny bostad som min generation har fått uppleva har vi tagit ifrån våra ungdomar.
Regeringen måste tänka ett varv till.
Det räcker inte att hänvisa till gränsdragningsproblem och särreglering.
Snart byggs inga hyresrätter alls.
Det går inte att få lönsamhet.
Fru talman!
Jag vill därför fråga Bosse Ringholm: På vilket sätt skulle det vara svårare att sänka momsen till 12 % för byggmaterial än för livsmedel, hotellverksamhet, entréavgifter till teater, nyhetstidningar, konstverk, samlarföremål och nu senast transporter?
Ja, listan kan bli lång.
Vad är skillnaden?
Fru talman!
Finansministern försöker skylla på EU, att EU inte skulle godkänna generella momssänkningar inom byggnadsområdet.
Nu förstår jag inom parentes sagt inte vad EU egentligen skulle ha med detta att göra, mot bakgrund av vad jag och många andra talade om under valrörelsen 1994 när vi skulle gå med i EU.
Det var något övergripande och fred, men det var inte detaljregleringar.
Jag undrar: Om man har en byggmarknad i Sverige med samma villkor för alla byggmästare oavsett om de är svenska eller stationerade i ett annat EU-land, då kan väl inte en lägre svensk byggmoms vara någon form av konkurrenshinder?
Det är nämligen så att vi har i Sverige Europas högsta hyror.
Det säger inte bara jag som moderat, utan det sade bostadsminister Lars-Erik Lövdén i fjol i ett pressmeddelande.
Hyrorna i Sverige var 25-30 % högre än i jämförbara hus inom övriga EU.
Nu säger finansministern att villkoren har förbättrats genom låga räntor, att man vill sänka fastighetsskatten ned till 0,7 %.
Jag talade för en stund sedan med en representant för Malmö kommunala bostadsaktiebolag och frågade hur detta påverkar dem.
De sade att det i en del områden kan bli en marginell sänkning, men det blir inga stora sänkningar, framför allt inte av det slag att hyresgästerna som i dag betalar alldeles för höga hyror tycker att den eventuellt kommande sänkningen blir av någon större betydelse.
Faktum är, fru talman, att få byggmästare vill eller vågar bygga nya hyreslägenheter i dag.
Banken är nämligen orolig för lånen därför att banken inte vet om den hyra som byggmästaren måste ta ut för att objektet ska gå runt kan tas ut efter de förhandlingar som alltid sker med hyresgästföreningen.
Vi har sett exempel i Stockholm där man har tvingats sänka hyran.
Det innebär att man på ett effektivt sätt hindrar all form av nybyggnation när det gäller hyreslägenheter.
Förbättrad konkurrens ger finansministern som ett förslag till lösning.
Där kan säkert göras en hel del.
Men det viktigaste är det som Ulla-Britt Hagström talar om, att om man i dag ska bygga ett nytt hyreshus utgörs kostnaderna till mellan 60 och 65 % av statliga och kommunala skatter och avgifter.
Det är där man måste gå in om vi ska kunna få en riktig hyressänkning.
Då är min fråga till finansministern: Är finansministern beredd att vidta någon form av åtgärd i den delen - att sänka statliga skatter och avgifter och försöka påverka kommunerna så att de inte tar ut de stora avgifter som de tar ut i dag?
Det är nämligen, som jag ser det, det enda sättet för att vi ska kunna få hyggliga boendekostnader även i hyreshus.
Om vi inte gör så, kommer Sverige om ett antal år inte att ha några hyreshus.
Fru talman!
Först vill jag erinra om att det stora som har hänt när det gäller svenska kostnader i bostads- och byggområdet under senare år är faktiskt att vi har fått ned räntenivån rätt ordentligt.
Sverige har i dag en räntenivå som är de allra lägsta i Europa.
Vi ligger under den europeiska centralbankens ränta, vi ligger under våra grannländers Danmark och Norge.
Det har bostadsbyggandet och boendet tjänat väldigt mycket på.
Det glädjande är att vi nu kan se att den andel av våra inkomster som går till bostaden faktiskt sjunker.
Det är ett bra genombrott att det nu är en lägre andel som går till vårt boende, tack vare den låga räntekostnaden.
Det har varit en stor framgång för den ekonomiska politiken.
Sedan finns - jag håller med Ulla-Britt Hagström och Sten Andersson - problemet med höga byggkostnader.
Framför allt vill jag påstå att det problemet hänger ihop med att vi inte har tillräcklig konkurrens i den här sektorn.
Jag såg en uppgift - det är visserligen några år tillbaka - som visar att produktiviteten i svensk byggnadsindustri bara var 75 % av den som finns i USA.
Det tycker jag är en varning till byggbranschen att se över sina kostnader, sin byggstruktur och sin kostnadsstruktur.
Dessbättre visar det sig att det går att bygga betydligt billigare också i Sverige i dagsläget.
I Sten Anderssons hemstad Malmö har Byggkostnadsdelegationen kunnat medverka till ett flerbostadsbyggande som fått rätt radikalt lägre byggkostnader än på många andra håll i landet.
Det visar att man med god planering och genomtänkt arbete kan få ned byggkostnaderna.
Jag tror att det är den typen av konkurrensstimulerande insatser som behöver göras för att få ned byggkostnaderna i fortsättningen.
Jag tror inte att byggbranschen skulle må väl av att man underlättade genom att sänka kostnaderna via en sänkt byggmoms.
Det är inte bara att det kostar 7, 8, 9 miljoner kronor som kan användas betydligt bättre - antingen till barnfamiljer, pensionärer, studerande och andra grupper.
Om nu byggindustrin har dålig konkurrens och har för höga kostnader är det inte staten som ska hjälpa byggnadsindustrin, utan det är faktiskt byggnadsindustrin som själv måste se om sitt hus och se till att sänka sina kostnader.
Där finns det åtskilligt att göra.
Byggnadsindustrin är i stor utsträckning en nationell industri och är inte särskilt mycket utsatt för utländsk konkurrens.
Det är väl ett tecken på att det finns en hel del att göra när det gäller byggkostnadsutvecklingen och ökad konkurrens på det området för att sänka just kostnaderna.
Fru talman!
Givetvis är det väldigt positivt att räntenivån sjunker och att andelen av disponibel inkomst som går till boendet börjar visa en tendens att sjunka, men nybyggnationen hjälper inte detta.
Mätt i 1997 års penningvärde steg produktionskostnaderna för flerfamiljshus med 8 950 kr per kvadratmeter från 1968 till 1997.
Stigningen fortsätter.
58 % av dessa kostnader berodde inte på värdeinnehåll och effektivitet utan på faktorpriserna inklusive moms, och dessa ökade mer än producentpriserna för industrivaror.
Bosse Ringholm talade om konkurrens.
Det är också en viktig punkt.
Vi har fått några stora entreprenörer på byggmarknaden - Skanska, NCC och Peab och någon till.
De lokala entreprenörerna och de små byggföretagen kvävs.
Vi måste alltså släppa fram dessa.
Vi måste öka egenbyggandet.
Vad vi nu gör är att vi skjuter ett ofrånkomligt ansvarstagande framför oss.
Vi bygger upp ett jättelikt investeringsbehov som kommer att leda till stora samhällsekonomiska påfrestningar framöver.
De miljarder som regeringen skulle gå miste om uppgår - enligt en prognos som jag har fått fram - till 8,4 miljarder kronor.
Men det är ett problem att man i budgetsammanhang inte kan ta hänsyn till dynamiska effekter.
Givetvis skulle det byggas fler bostäder med en lägre moms.
Därmed skulle mera pengar rulla in i finansministerns bostadsguldfickor.
Jag tror att Bosse Ringholm skulle försöka att leta efter högst 5 miljarder som regeringen missar att beskatta boendet med.
Finansministerns farhågor för tillämpnings- och kontrollproblem kan inte heller tas på allvar med den moderna datatekniken.
Farhågorna är större för att bostadsmarknaden håller på att bli en marknad där svartjobb och ekonomisk brottslighet accelererar, och det måste också mötas.
Det finns också farhågor för att hyresrätten har hamnat i strykklass.
Med en omöjlig hyreslagstiftning och med höga byggkostnader finns det inga ekonomiska incitament för att bygga nya hyresrätter.
Samtidigt sker det en ombildning till bostadsrätter, ofta i de områden där behovet av hyresrätter är allra störst.
Givetvis skulle man med en förändring av bruksvärdeshyran och av lägesfaktorn kunna underlätta byggandet.
Sänkta fastighetsskatter kan göra upp till en månadshyra på sikt.
Sänkt skatt på hushållsnära tjänster skulle också hjälpa ägare av äldre hyresfastigheter att klara underhållet.
Men det behövs någonting drastiskt, t.ex. en sänkning av byggmomsen.
Det skulle inte kosta mer än det kostar att låta taxeringsvärdena vara frysta med den verkan som det får, en chockhöjning av fastighetsskatten inklusive förmögenhetsskatten.
Fru talman!
Byggkostnadsdelegationens betänkande, som också Bosse Ringholm hänvisar till, innehåller elva förslag.
Några av dessa förslag går ut på att staten ska skapa tydliga och varaktiga spelregler som syftar till att stödja utveckling av byggsektorn.
Sedan berörs kommunernas roll vid offentlig upphandling, stärkande av hyresgästernas ställning och ett ytterligare antal förslag som jag kan ta upp i mitt nästa inlägg, om jag får tid.
Min fråga till finansminister Bosse Ringholm är då: Vilka är de tydliga och varaktiga spelregler som staten kan skapa och som ska syfta till att stödja utveckling av byggsektorn?
Fru talman!
Vi hade låga räntor även i fjol när bostadsministern uttalade att svenska hyror låg 25-30 % över hyrorna i andra länder i Europa.
Finansministern tog upp Malmö som exempel.
Jag känner väl till förhållandena i Malmö, men jag känner inte till någon lyckad byggnation med kraftigt sänkta hyror.
Det som man har skrivit om är ett lyxbygge i Malmö med ett hundratal lägenheter där hyran skulle kosta 25 000 kr per månad.
Det kommunala bolaget var tvunget att gå in och subventionera hyrorna med 120 000 kr per år för att människor över huvud taget skulle bli intresserade.
Det kan inte vara något exempel på en framgångsrik bostads- eller hyrespolitik.
Sedan förstår jag hur finansministern resonerar när han pratar om att 7-8 miljarder kunde användas bättre.
Det har han rätt att tycka.
Jag undrar om hyresgästerna delar hans uppfattning.
De som i dag anser att hyran tar en alltför stor del av inkomsten skulle gärna vilja ha del av dessa 7-8 miljarder för att få en något bättre och trevligare vardag.
Visst tror jag att konkurrensen skulle kunna bli hårdare i Sverige.
Men frågan är: Varför är det ingen konkurrens?
Man kan inte ha monopol på att vara byggmästare.
Vad avser finansministern att göra åt detta?
Kan man inte få hit utländska bolag?
Vill de inte verka i Sverige?
Och till sist: Beror de höga kostnaderna och den bristande konkurrensen på att vi har för dyr materialproduktion i Sverige eller - en fråga som finansministern kanske inte vill svara på - beror det på att svenska byggnadsarbetares löner jämförelsevis är för höga och har en för stor inverkan på den slutliga hyran?
Fru talman!
Den utveckling som vi har haft under 90-talet med en dålig ekonomi har inneburit att vi har tvingats att sanera Sveriges offentliga ekonomi och Sveriges statsfinanser.
Vi har kunnat se att det har varit framgångsrikt, och vi har nu en bättre ekonomisk utveckling.
I samband med att vi har en bättre ekonomisk utveckling och att reallönerna - dvs.
det som folk får kvar i plånboken - ökar, ökar naturligtvis också människors intresse av att söka sig en bra bostad.
Jag delar uppfattningen att vi borde få till stånd ett högre bostadsbyggande än det som vi har i dagsläget.
Ska vi få ett högre bostadsbyggande är det oerhört viktigt att vi också kan få ned kostnaderna för byggandet.
Jag delar inte Sten Anderssons uppfattning att det är höga byggnadsarbetarlöner som är huvudproblemet.
Byggnadsarbetarnas löner utgör faktiskt mindre än hälften av byggkostnaden.
Det finns andra problem än byggnadskostnaderna.
Som jag sade tidigare har vi låga räntekostnader.
Det behövs mera en diskussion om hur man kan öka konkurrensen i byggsektorn för att få ned kostnaderna.
Sten Andersson talar om ett projekt i Malmö som var ett oerhört dyrt lyxbygge.
Det är inte det som jag syftar på.
Jag syftar faktiskt på - vilket faktiskt återfinns i Byggkostnadsdelegationens rapportering - att man framgångsrikt har fått i gång ett antal bostadsproduktioner som med väsentligt lägre kostnader har visat att det går att organisera svensk byggproduktion med lägre kostnader än tidigare.
Jag tror att det är sådant som vi måste främja även i fortsättningen.
Då är det viktigt att vi i det här sammanhanget ser till att det finns mark att bygga bostäder på, inte minst i storstadsområdena.
Det är kommunerna som står för den marken.
Här i Stockholms stad och på många andra håll i landet där det är borgerlig eller moderat majoritet är intresset väldigt litet - för att inte säga ringa - för att ställa mark till förfogande för bostadsproduktion.
Just i de moderat styrda och borgerligt styrda kommunerna är bodstadsbyggandet som allra minst.
Det finns många moderat styrda kommuner här i Stockholmsregionen där det inte har byggts en bostad på rätt lång tid.
Detta ointresse av att bidra till en högre bostadsproduktion måste man lasta de moderata kommunalmännen för.
Jag tror att staten på olika sätt och vis kan bidra till att skärpa konkurrensen.
Staten kan bidra till att föra en bra ekonomisk politik och därmed skapa bra räntevillkor.
Men om det finns moderata borgerliga kommunalpolitiker som inte vill ställa upp och bygga bostader i sin kommun för dess invånare då är det ganska svårt.
Därför tycker jag att Sten Andersson och även Ulla-Britt Hagström i första hand ska föra en dialog med sina partivänner i både Stockholm och annorstädes där det behövs ett kraftigt ökat bostadsbyggande.
Regeringen har nyligen i sin regeringsdeklaration lagt fram ett förslag om att man ska bygga flera tusen bostäder i Stockholmsregionen, på det som i dag är Tullinge flygplats.
Det är ett viktigt tillskott i Stockholmsregionen där staten tillsammans med Botkyrka kommun kan bidra med mark och medverka på annat sätt så att vi får till stånd ett bostadsbyggande.
Jag är glad över att det socialdemokratiskt styrda Botkyrka kommun medverkar till många tusen nya lägenheter.
Men jag skulle vilja se något litet initiativ också från de många moderatstyrda kommunerna som inte bygger några bostäder alls, t.ex. i Stockholmsregionen.
Fru talman!
Givetvis för vi en dialog med våra kommunpolitiker.
Men det är ju här som vi kan föra en dialog med finansministern.
Det behövs verkligen överenskommelser och ett samarbete för att vi ska få till stånd ett bostadsbyggande.
Subventionernas tid är förbi.
Man har försökt att bygga billigt.
Bo klokt- bostäderna går inte särskilt bra.
Bosse Ringholm känner väl till Skövde kommun som jag kommer ifrån.
Där klarar sig det kommunala bostadsbolaget väldigt bra genom att man för en bra dialog med politiker och framför allt genom att man har en långsiktig strategi för hur det ska byggas.
Man bygger nya hyresrätter och man ser till människors behov.
Stockholm skiljer sig alltså från övriga landet.
Det beror inte lika mycket på kommunpolitikerna som det beror på Bosse Ringholm - här finns väldigt mycket att göra.
Vi kan titta t.ex. på planprocessen och överklagandeprocessen.
Kan vi förenkla så att ett ärende inte behöver gå igenom alltför många instanser innan man över huvud taget kan bygga?
Kan Bosse Ringholm medverka till att skapa en tredimensionell fastighetsbildning så att man får möjlighet att använda fastighetsbegreppet inte bara bestämt till jord utan också bestämt till att bygga på höjden?
Priset har betydelse.
Det har också betydelse att man redan efter sex månader kan överklaga hyressättningen, vilket leder till att en fastighetsägare får omvärdera hyran för hela kollektivet.
Det gör att det blir en stor otrygghet om man över huvud taget inte kan bygga.
Jag skulle önska att Bosse Ringholm skapade någonting för att underlätta för de små byggherrarna, de små entreprenörerna.
Varför inte skapa en markanvisningstävling där de små entreprenörerna kan delta och tävla mot de stora?
Fru talman!
Det är glädjande att det kommunalt allmännyttiga företaget Skövdebostäder i Ulla-Britt Hagströms hemstad Skövde bygger nya lägenheter.
Det skulle jag gärna se att fler allmännyttiga företag kunde göra på olika håll i landet.
Det är väldigt glädjande inte minst, som sagt, mot bakgrund av situationen i Stockholmsområdet.
Tyvärr är det ju så att Ulla-Britt Hagströms partivänner här i Stockholm, som sitter som fångar hos Moderaternas Carl Cederschiöld, säljer ut de allmännyttiga företagen och allmännyttiga lägenheterna här i Stockholm.
Den politik som Ulla-Britt Hagströms parti främjar på hemorten är alltså raka motsatsen till den politik som Kristdemokraterna driver i Stockholmsområdet.
Det är ganska beklagligt att inte Stockholms stad, som är störst i landet och som har största bostadsbehovet, ser till att det byggs fler bostäder.
Vi båda borde gemensamt skicka Carl Cederschiöld och även Ulla-Britt Hagströms partivän Alf Samuelsson och andra på studiebesök på Ulla-Britt Hagströms hemort för att se hur man bygger bostäder i allmännyttans regi.
Det vore ett bra studieexempel.
Jag delar uppfattningen att det är bra om många små byggföretag får en chans att vara med i konkurrensen.
Jag har sett många goda exempel, inte minst i de norra delarna av vårt land, på hur små framgångsrika byggföretag har kunnat sänka kostnaderna.
Vad vi på sätt och vis måste medverka till är att få i gång en bättre konkurrens mellan stora och små företag och att konkurrensen kan skärpas inom byggbranschen.
Men till syvende och sist räcker det inte med bara skärpt konkurrens, utan sist och slutligen handlar det också om att kommunalpolitikerna i Stockholm, eller var de nu befinner sig, måste se till att det finns både mark och en vilja från kommunens sida att ställa upp med bostäder.
Så länge detta inte finns kommer man både i Stockholm och på andra håll att vara utan bostäder därför att det, tyvärr, finns ett starkt motstånd från moderater, kristdemokrater och andra borgerliga mot att bygga bostäder - inte minst i Stockholmsregionen.
