# ID: svediakorp-gov194407
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Riksdagens öppna data: Anföranden
# subtitle: Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:61 Fredagen den 4 februari
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-06-08
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Riksdagens öppna data', collecting open data published by the Swedish government. The section referred to as 'Anföranden' contains speeches held by the Members of Parliament during political debates.
# genre: governmental
# subgenre: open data, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 2000-02-04
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax, named entities
# annotationMethod: automatic
# words: 4,258
# sentences: 252
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/rd-anf
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Rigmor Stenmark har frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att de boendes önskemål ska tas till vara vid förnyelse av befintliga boendemiljöer.
Vidare har Rigmor Stenmark frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att få in ett tydligare kvinnoperspektiv i den fysiska samhällsplaneringen samt för att få in brottsförebyggande aspekter vid all samhällsplanering och för att hälsoaspekter ska vägas in i all fysisk planering.
Som Rigmor Stenmark framhåller i sin interpellation är en god bostad en del av välfärden.
Den sociala bostadspolitiken är en väsentlig del av välfärdspolitiken.
De bostadspolitiska målsättningar som redovisas i den bostadspolitiska propositionen våren 1998 och som riksdagen givit sin anslutning till anger bl.a. att bostaden är en social rättighet och att bostadspolitiken ska skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar.
Samhällsplanering på olika nivåer behövs som vägledning för lokalisering av nya bostadsområden och för förnyelse av de bostadsområden som redan finns.
Sådana insatser är nödvändiga inte minst för den successiva anpassningen till de krav som den ekologiska hållbarheten ställer.
Regeringen framhåller i budgetpropositionen för 2000 att formerna för samhällsplaneringen på olika nivåer ska utvecklas.
Berörda statliga myndigheter - främst Boverket, Byggforskningsrådet och länsstyrelserna - har ett särskilt ansvar att stödja kommunerna och aktivt medverka i en utveckling av samhällsplaneringens former och arbetssätt.
Ett arbete pågår med syfte att utveckla metoder för att bättre integrera miljöfrågorna i den fysiska planeringen, främst i översiktsplaneringen.
Även ett arbete om hållbar stadsutveckling pågår.
Boverket har inventerat de kunskaper som finns om hur planering och utformning av bebyggelseområden och enskilda byggnader kan påverka brottsligheten.
Dessa kunskaper har förmedlats till bl.a. kommuner samt bygg- och bostadsföretag.
Att människor inte utsätts för skadliga luftföroreningar m.m. utgör en viktig del i arbetet med att åstadkomma en ekologiskt hållbar samhällsutveckling.
En god inomhusluft och inomhusmiljö ingår som en betydelsefull komponent i det av riksdagen beslutade nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö och i arbetet med att förfina delmål och åtgärder.
Enligt regleringsbrevet för budgetåret 2000 har Boverket i uppdrag att redovisa hur verket medverkat till att främja hållbar stadsutveckling genom insatser inom olika områden, bl.a. brottslighet och trygghet.
Boverket ska vidare när det gäller verksamhetsområdet byggande redovisa insatser som vidtagits för att främja utvecklingen av bl.a. gott inomhusklimat och ökad trygghet.
Ett ökat inflytande för kvinnor över boende och samhällsplanering kan ses som ett viktigt led i ett förstärkt brukarinflytande.
En jämställd samhällsplanering kräver att jämställdheten ingår som en naturlig del i den ordinarie planeringsverksamheten.
Det är i det praktiska planarbetet på kommunal nivå som formerna för en jämställd samhällsplanering kan utvecklas.
Nya regler om hyresgästinflytande vid ombyggnad infördes i hyreslagen den 1 april 1997.
Regeringen har genom tilläggsdirektiv gett 1997 års hyreslagstiftningsutredning i uppdrag att utvärdera reglerna och därvid särskilt undersöka om hyresgästerna är tillförsäkrade ett tillfredsställande inflytande.
Fru talman!
Tack, herr statsråd, för svaret och för att jag denna tidiga fredagsmorgon får debattera dessa frågor.
För att människor ska kunna vara trygga, må bra och känna tillfredsställelse med livet krävs det att många saker samverkar i samhället.
Ofta talar man om att skolan ska vara bra, att vården och omsorgen ska vara god, och det är jätteviktiga områden.
Men jag tycker att den fysiska samhällsplaneringen alldeles för ofta saknas i debatten för att det här pusslet ska bli helt.
Därför vill jag en stund debattera med ansvarigt statsråd kring dessa frågor.
Jag tycker också att det är trevligt att Ulla-Britt Hagström har ställt upp i den här diskussionen.
Hur ska samhället formas på bästa sätt?
Hur ska boendet och byggegenskaperna utformas och planeras?
Går det att förebygga brottslighet?
Finns det plats för och finns det vilja att förbättra demokrati och jämställdhet?
Och hur kommer man till rätta med den dåliga miljön i våra hus?
Jag vill börja med kvinnoperspektivet.
Hur, statsrådet, ska vi få ett tydligare kvinnoperspektiv?
Vi i Centerpartiet nöjer oss inte med svaret att det här ska ingå som en naturlig del i den ordinarie planeringsverksamheten.
Det fungerar inte i dag, och något konkret måste göras.
Från Centerpartiet har vi upprepade gånger föreslagit att man ska ta till vara alla de kvinnoorganisationer som finns ute i samhället som remissinstanser i den fysiska samhällsplaneringen.
Kan statsrådet Lövdén stödja den tanken?
Hälsa är en annan fråga när det gäller trygghet som handlar om rättigheten att bo och vistas i friska hus och att ha en god hälsa.
Allergierna är i dag ett jätteproblem.
För att belysa dessa frågor vill jag citera ur Boverkets pressmeddelande från 1999: " Dålig inomhusmiljö i skolor och barnstugor.
Det är ofta dåligt ställt med inomhusmiljön i skolor och barnstugor.
Lärare och elever klagar på buller, obehaglig lukt, damm och dålig ventilation.
Likaså är energianvändningen ofta högre än i andra kommunägda lokaler.
- - - Närmare hälften av personalen har någon gång framfört klagomål på inomhusmiljön.
Buller uppges som främsta orsaken till den dåliga inomhusmiljön, och därefter följer torr och instängd luft.
En tredjedel av personalen besväras ofta av inomhusmiljön.
Många uppger besvär som huvudvärk, trötthet, rinnande näsa och sveda och irritation i ögonen. "
Det är inte bara personalen som upplever det här.
Det är också det uppväxande släktet, våra barn, som vistas i barnstugor och skolor större delen av dagen.
Vi har ju ett sådant klimat i Sverige att det betyder väldigt mycket för oss just att vistas inomhus.
Barnens bästa ska ju nu sättas i centrum.
Då undrar jag: Kan statsrådet Lövdén tänka sig att införa obligatoriska besiktningar av dagis och skolor även när det gäller att förebygga för att hitta fel?
Naturligtvis ska det följas upp med krav på åtgärder om man finner de här felen.
Häromkvällen var bostadsutskottet tillsammans med några andra utskott på en BYSAM-träff.
Vi träffade då nätverket för ett trettiotal byggintressenter.
Där framhöll man att Sverige var först i världen med byggvarudeklarationer.
Man slog sig för bröstet, om jag får säga det så raljant, och tyckte att man var ganska bra.
Det är ju ett absolut måste att våra hus byggs av bra material.
Men så småningom kröp det fram att det går oerhört sakta.
Vi fick rådet som politiker att ha tålamod.
Vi frågade hur länge vi ska ha tålamod.
Vi politiker här i riksdagen och på många andra ställen bara har en fyraårig mandatperiod.
Är det den mandatperioden som ska vara tålamodsprövande?
Jag skulle vilja veta det.
Hur länge ska vi ha den här frågan obesvarad?
Hur länge ska vi ha tålamod och fortsätta att tolerera att det byggs dåligt och med ur miljöhänsyn dåliga varor?
Fru talman!
Jag vill tacka Rigmor Stenmark för denna interpellation.
Jag har upptäckt i bostadsutskottet att vi tycker ganska lika i flera av de här frågorna.
Det är viktigt att vi kan arbeta tillsammans.
När jag tänker på mantrat vård, omsorg, skola skulle jag alltid vilja ha med en fjärde del, som jag kallar för uppväxtmiljö.
Där har vi bl.a. bostadsplaneringen och samhällsplaneringen.
Jag skulle också önska att vår nya bostadsminister, som jag gläds över, skulle kunna ha titeln familje- och bostadsminister.
Kvinnoperspektivet togs upp.
Kvinnors roll i forskningen måste stimuleras mer.
Jag måste säga att jag fick söka länge för att hitta forskning direkt gjord av kvinnor.
Jag hittade den här serien av Ulla Westerberg och Jan Eriksson om de boendes användning och värdering av nya lägenheten, om tröghet och förändring i bostadsvanorna, om boende före och efter avregleringen och om experter och boende om bostadskvalitet.
Det är väldigt viktigt att det blir mer av detta.
Vi måste lyssna in kvinnorna mycket mer.
Enligt Kvinnomaktutredningen utförs fortfarande drygt 80 % av arbetet i hemmet av kvinnor.
Jag tycker faktiskt att mainstreaming inte verkar ha kommit så långt inom bostadssektorn.
Därför behövs det riktade åtgärder.
Det är egentligen min första fråga till ministern, hur ministern handhar det här med mainstreaming som ska genomsyra alla samhällsområden.
Vilka möjligheter har ministern att driva de här frågorna?
De här hänger ju också ihop med det brottsförebyggande arbetet.
Det är det svåraste, något som jag också tror beror på bristen på mainstreaming.
I går lyssnade jag på TV och hörde en debatt om kvinnors rädsla.
Det var en forskare som menade att man kunde höra på stegen sent på natten om det var en man eller en kvinna.
Kvinnorna går med snabba, fasta steg, menade hon, och det avspeglar en viss rädsla för att något ska hända.
Jag har också tänkt på en annan sak nu när det är så mycket rationaliseringar och nedläggningar.
När Posten ska dra in sin betalningsservice tror jag att det finns en uppenbar risk att äldre kvinnor kan råka illa ut.
Det är inte så att alla kommer att klara det här på Internet den närmaste tioårsperioden.
Det är också en trygghetsfaktor att se till vid minutenboxar osv.
Det gäller inte minst för äldre.
För hela bostadsplaneringen gäller det att inte bygga mörka gränder osv.
Här tycker jag att det är positivt att Boverket har uppmärksammat dessa frågor.
Man har gått till kommunerna och fört ut kunskaperna.
Men jag tror att dessa kunskaper måste marknadsföras mycket bättre.
Vad gäller innemiljön har kristdemokraterna framfört krav på att de lokala investeringspengarna för ekologisk hållbarhet också ska kunna användas till förskolor och skolor som behöver hälsorenovera för att få en godkänd innemiljö.
Alltfler barn far i dag illa på sin arbetsplats.
Arbetsmiljölagen gäller barn från första klass.
Allergierna ökar trots detta kontinuerligt.
Vi måste få hälsosamma bostäder.
Förskolor och skolor måste garantera en innemiljö som befrämjar hälsa.
Forskningen utvecklas hela tiden.
Vi har nu en högaktuell diskussion som handlar om förbudet mot PCB i bostäder och om vem som ska betala.
Miljöministern har lovat att den här notifierigen, svaret, skulle komma den 1 februari.
Det gäller om man skulle kunna använda lokala investeringspengar.
Jag undrar om ministern har funderat på hur man ska använda de här medlen för att förbättra för bostäder, förskolor och skolor.
Fru talman!
Både Rigmor Stenmark och Ulla-Britt Hagström markerar vikten av att den fysiska planeringen och boendefrågorna ses som en central del av välfärdspolitiken.
Jag delar den uppfattningen till fullo.
Vi har ju under de gångna åren, precis som ute i kommunerna, pratat väldigt mycket om vård, skola och omsorg.
Men också boendet är naturligtvis en nyckelfråga när det gäller barns uppväxtförhållanden och förutsättningar senare i livet.
Det är en grundfråga i välfärden.
Därför tycker jag att det är ganska välkommet, det är mycket välkommet, att vi har börjat få en större intensitet i diskussionen om boendets betydelse för människors vällevnad.
I det avseendet har vi alltså precis samma uppfattningar.
Jag tror att det är utomordentligt angeläget att kommunerna med större styrka nu engagerar sig i boendet.
Det gäller både den fysiska planeringen och bostadsförsörjningsfrågorna.
Då måste sådana aspekter som tas upp i interpellationen och som har berörts i inläggen här också beaktas i den fysiska planeringen och bostadsförsörjningsfrågorna.
Det har ställts ett par kompletterande frågor till mig, och jag ska försöka bevara dem.
Kvinnoperspektivet när det gäller boendet ser jag som en viktig fråga.
Jag ser det också som viktigt att kommunerna i sin fysiska planering, för det är kommunerna som har huvudansvaret för detta, medvetet jobbar så att man för in kvinnoperspektivet i den fysiska planeringen.
Jag vet att det på flera håll i landet pågår ett arbete med att på ett bättre sätt än vad som kanske har varit vanligt tidigare demokratiskt förankra planeringsprocessen på bredden i kommunerna.
Det gäller förnyelse av bostadsområden, och det gäller när man bygger nytt.
Man måste inhämta så många synpunkter som möjligt i planeringsprocessen så att man får ett gott beslutsunderlag.
Frågan om planeringens betydelse för det brottsförebyggande arbetet är naturligtvis också central.
Här måste vi väl ändå konstatera att det har hänt ganska mycket.
Boverket har ju haft ett särskilt uppdrag att titta på det här.
Vi har också genom det nationella brottsförebyggande programmet och Brottsförebyggande rådets arbete med att stimulera kommunerna till att utveckla lokala brottsförebyggande program försökt föra in boendeplaneringens betydelse i det brottsförebyggande arbetet.
Här finns säkert åtskilligt mer att göra för att se till att man medvetet ute i kommunerna planerar bostadsområdena så att de i möjligaste mån också verkar brottsförebyggande.
Det arbetet har vi startat.
Det pågår ett intensivt arbete med att bygga upp lokala brottsförebyggande program.
Riksdagen har ju också som bekant anslagit särskilda medel för att stimulera kommunernas arbete med lokala brottsförebyggande program.
När det gäller inomhusmiljöfrågorna har ju riksdagen nu beslutat om det nationella kvalitetsmålet god bebyggd miljö.
Det nämnde jag i mitt interpellationssvar.
Det pågår nu ett arbete med att förfina delmål och åtgärder för att uppnå det mål som vi har satt upp inom ramen för det nationella miljökvalitetsmålet.
Vi har också gett i uppdrag till statliga byggherrar, beställare och förvaltare att intensifiera och påskynda arbetet med att få till stånd ett mer systematiskt kvalitetsarbete på byggområdet, i förvaltningen och byggnader.
Detta arbete tror jag kan vara en stimulans också till andra byggherrar att jobba mer systematiskt med kvalitetsfrågorna i byggandet.
Jag tror att det finns åtskilligt mer att göra där, även om ni på mötet med BYSAM fick intrycket av att vi har kommit så långt i Sverige.
Det är möjligt att vi har gjort, men det finns åtskilligt mer att göra för att förbättra miljötänkandet i byggandet och kanske framför allt att se till att vi får en god inomhusmiljö.
Fru talman!
Tack statsrådet, men fortfarande tycker jag att det är lite luddiga svar.
Jag begär inte att statsrådet ska svara på min fråga om statsrådet skulle behöva mer tid just för att vara bostadsminister.
Jag begär inget svar.
Men jag vill stryka under att jag själv tycker att det skulle vara oerhört bra om vi hade en minister som kom till oss i bostadsutskottet och debatterade dessa frågor på ett lite närmare plan.
När det gäller den träff som vi var på häromkvällen var det tänkt att det skulle föras en diskussion med oss politiker.
Och jag hälsar med tillfredsställelse att man bjuder in oss till sådana träffar, eftersom de behövs.
Vi behöver få den kunskap som de ger oss.
Vi fick bl.a. ta del av BYSAM-nytt.
Där säger man när det gäller byggvarudeklarationer att trots marknadsföring och utbildningsinsatser är kunskaperna om byggvarudeklarationer fortfarande inte tillräckligt spridda bland tillverkare.
Inte heller på köparsidan har kunskaperna hunnit tränga igenom, och det gör att få efterfrågar deklarationerna.
Man påpekar också att det är viktigt att hela livscykeln beaktas när det gäller hus, inte minst hela bruksskedet fram till den dag huset rivs och restprodukterna ska tas om hand.
Här finns det alltså fortfarande okunskap.
Sedan vill jag beröra trygghetsaspekten och brottsförebyggande åtgärder i samhällsplaneringen.
Jag tycker att det är väldigt otäckt att höra människor säga att de inte vågar gå ut och att de hela tiden vänder sig om när de hör fotsteg bakom.
Och jag har själv börjat ha det mönstret när jag går hem sent från t.ex. riksdagen.
Då kan jag känna något i ryggen.
Jag tror detta också kan bero på att det förs en sådan debatt.
Vi kanske i stället ska börja föra en debatt om att det inte kan vara farligt att gå i Sverige.
Men saker och ting behöver göras.
Det handlar inte bara om mörka gångtunnlar, nedskräpade tomter och skrotbilar i naturen som är tillhåll för människor.
Det handlar också om att se helheten i samhället.
Och även om detta handlar om bostadspolitik, så handlar det ju om samhällsplanering.
Hur formar vi de små och de stora kommunerna?
Finns det i dag t.ex. ett allvarligt avstamp i att de små tingsrätterna ska vara kvar, att det ska finnas åklagare, att det ska finnas poliser i alla våra kommuner alla tider på dygnet hela året om?
Detta tycker jag är oerhört viktiga frågor, och de är ett led i hur samhället planeras.
Jag hoppas att statsrådet beaktar dessa frågor också.
Sedan är jag lite besviken över att jag inte fick ett klart svar.
Kan statsrådet tänka sig att stödja tanken att kvinnoorganisationerna i Sverige ska få bli remissinstanser när det gäller samhällsplanering?
Och kan statsrådet tänka sig att man ska utfärda obligatoriska kontroller i våra skolor och i våra barnstugor för att börja någonstans?
Fru talman!
Jag kan instämma i Rigmor Stenmarks frågor.
Jag tycker att de är mycket väsentliga.
Detta systematiska kvalitetsarbete tycker jag också är mycket värdefullt.
Jag har under min tid i bostadsutskottet försökt att följa Byggforskningsrådets arbete och vara med på en del av deras seminarier, och det är ytterst lärorikt, och det händer väldigt mycket.
En sak som ofta kommer upp när det gäller nybyggande är att allting ska gå så snabbt och att kvalitetskontrollen sker i slutet.
Det fattas alltså lite grann i slutet som gör att man inte uppfyller hela kedjan från början till slut.
Och stressen gör att byggnaderna inte hinner torka ut, vilket sedan leder till problem.
Det finns mycket när det gäller helhetssynen på nybyggande som är viktigt.
Jag tycker också att det är intressant att denna bostadsdiskussion har blivit mer intensiv, och jag ser fram mot denna vår, därför att vi har nya utredningar på gång, och det kommer att bli många diskussioner och många tillfällen till debatt här i kammaren.
En fråga som vi inte har berört nu men som jag tycker är mycket viktig i detta sammanhang är hemlösheten.
En kedja är nämligen inte starkare än sin svagaste länk.
Ministern säger i sitt svar att en trygg närmiljö inom ekologiskt hållbara ramar också måste gälla de svaga.
Jag tycker att den trygga närmiljön med ekologiskt hållbara ramar är mycket viktig, vilket ministern trycker på ska gälla för de svaga.
Vid mätningstillfället i april 1999 fanns det 9 000 hemlösa, varav 1 200 var direkta uteliggare.
Övriga hade inte bostad ordnad inom tre månader.
Detta handlar om tre grupper, nämligen människor med missbruksproblem, människor med psykiska störningar eller sjukdomar och människor som har juridiska problem som handlar om att ekonomin spelar ett spratt.
Och det är mycket viktigt att vi tar in denna grupp.
Jag tycker egentligen att ministern skulle utlysa en tävling om en nollvision mot hemlöshet i kommunerna.
Fru talman!
Interpellationsdebatten svävade kanske ut lite vid sidan om ämnet.
Jag tänkte då kanske inte på den sista frågeställningen men på frågorna som rör rättsområdet i övrigt.
Jag tänker inte ta upp tiden nu med att diskutera polisens situation eller tingsrätterna runtom i landet även om det är viktiga och centrala frågor.
Men de kan ju vara ämnen för en annan interpellationsdebatt med en annan minister lite senare.
Rigmor Stenmark är besviken på att jag inte ger konkreta besked.
Låt mig börja med att säga att det är kommunerna som har huvudansvaret för den fysiska planeringen.
Det är statens uppgift att stimulera när det gäller idéutveckling, att inspirera och föra kunskap vidare till kommunerna för att de ska ha goda instrument för att kunna fullgöra sitt planeringsansvar på ett bra sätt.
Vi som politiska företrädare ute i kommunerna, våra partier ute i kommunerna, har all anledning att driva dessa frågor med kraft så att vi får till stånd en bra kommunal fysisk planering.
Och där tror jag att det finns väldigt mycket att göra inom alla politiska partier och att öka medvetenheten om de frågor som tas upp i interpellationen, t.ex. om kvinnoperspektivets betydelse och om det brottsförebyggandet arbetet även inom ramen för den fysiska planeringen.
Det som vi från statligt håll kan göra är att inspirera den här utvecklingen och att medverka till att påskynda den här utvecklingen.
Som jag nämnde i mitt interpellationssvar har vi gett Boverket flera uppdrag att vara just ett sådant instrument från statens sida att kunna förmedla kunskap till kommunerna.
Det gäller inomhusklimatet, där vi nu i regleringsbrevet har bett Boverket redovisa vilka insatser som görs för att främja en utveckling av ett gott inomhusklimat.
Och utifrån den redovisningen kommer regeringen att ta ställning till om det krävs ytterligare åtgärder för att vi ska bli bättre i byggplaneringen för att vi ska kunna åstadkomma ett bra inomhusklimat och undanröja de risker som i dag finns på många håll runtom i landet.
Kvalitetskontrollfrågorna är naturligtvis centrala i det avseendet.
Och jag kan hålla med om att kompetensen på beställarsidan är oerhört central.
Jag tror det var Ulla-Britt Hagström som sade det.
Det finns uppenbara brister i dag när det gäller kompetensen som leder till kvalitetsförsämringar men också till kostnadsökningar i bygget till följd av att man inte från början har haft en noggrann kvalitetskontroll av byggprocessen.
Här finns åtskilligt mer att göra, både på beställarsidan och på entreprenörssidan, för att stimulera fram en bättre verksamhet och en bättre aktivitet.
Fru talman!
Jag tror att jag har besvarat de frågor som har ställts till mig.
Fru talman!
Jag tror att vi kommer att få anledning att komma tillbaka i den här debatten.
Ulla-Britt och jag är, tror jag, väldigt envisa av oss.
Vi har båda ett förflutet i kommunerna, och vi har försökt att driva de här frågorna där.
När det inte gick kom vi hit, och vi driver frågorna stenhårt här också.
Jag hoppas att statsrådet Lövdén gör samma sak.
Jag skulle vilja veta: Har statsrådet kontinuerlig kontakt med Kommunförbundet och kommunerna om de här frågorna?
Till sist vill jag bara tacka, och så vill jag också skicka med den vision vi i Centerpartiet har utformat i en motion som jag hoppas att statsrådet tar till sig.
Vi säger där: " Boendemiljön bidrar till bevarande av en god hälsa.
Inomhusluften medverkar inte längre till allergier och annan överkänslighet.
Radonvärdena är låga.
Bristfällig ventilation i bostäder, skolor och på arbetsplatser är åtgärdad.
Byggmaterial och målarfärger är provade och miljödeklarerade med avseende på innehåll och utsläpp av farliga ämnen.
De globala luftföroreningarna har minskat.
Samhället har kretsloppsanpassats.
Ekologisk byggnadsteknik används.
Bostäderna är miljöklassade.
Källsorteringen fungerar.
God miljö och utveckling är inte längre motsatser utan samverkande faktorer.
- - - Såväl inomhus- som utomhusmiljöer har i ökad utsträckning anpassats för rörelsehindrade personer.
Stadsmiljön uppmuntrar till träffar mellan olika generationer.
Säkerheten och tryggheten har ökat.
- - - Forskningen har genom en framåtriktad karaktär och särskild uppmärksamhet åt kvinnors och barns behov ökat jämställdheten i boende och samhällsplanering.
På samma sätt har forskningen lett till betydande framsteg i miljöanpassningen av boendet.
För att uppnå denna vision krävs ett brett program för utveckling av boendepolitiken. "
Vi behöver en regering och en bostadsminister som ser seriöst och allvarligt på de här frågorna.
Fru talman!
Jag kan försäkra Rigmor Stenmark om att jag för den här diskussionen med kommunerna.
Rigmor Stenmark har kanske noterat att under den tid jag har haft samordnande ansvar i regeringen för bostadsfrågorna har jag på ett väldigt tydligt sätt markerat vikten av att kommunerna ökar sitt engagemang i bostadspolitiken.
Därom tror jag inte att det råder några delade meningar.
Det är av central betydelse, både för att vi ska kunna klara bostadsförsörjningsfrågorna men också för att vi ska kunna åstadkomma en bebyggelseplanering som tillfredsställer de krav vi ställer och som har tagits upp i interpellationen och i den diskussion vi har haft hittills.
Sedan kan det ju ibland av diskussionen framstå som om läget är ganska dystert.
Men så är det ändå inte riktigt.
Man hittar på många håll runtom i landet goda exempel på bra bebyggelseplanering.
Jag ser det i dag inom det allmännyttiga bostadsbeståndet, med den ombyggnad och förnyelse som sker i allmännyttan runtom i landet.
Man hittar goda exempel på ett bra miljötänkande men också på ett bra tänkande utifrån att de boende och barnen ska ha en god uppväxtmiljö.
Men det gäller att framhålla de goda exemplen och visa dem som förebilder för bebyggelseplanering i andra delar av landet.
