# ID: svediakorp-gov194286
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Riksdagens öppna data: Anföranden
# subtitle: Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:52 Tisdagen den 9 februari
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-06-08
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Riksdagens öppna data', collecting open data published by the Swedish government. The section referred to as 'Anföranden' contains speeches held by the Members of Parliament during political debates.
# genre: governmental
# subgenre: open data, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1999-02-09
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax, named entities
# annotationMethod: automatic
# words: 3,509
# sentences: 199
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/rd-anf
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Margareta Andersson har frågat vad jag är beredd att vidta för åtgärder för att avbytare som blivit uppsagda från Lantbrukets avbytartjänst och som vill starta företag samt andra i liknande omständigheter skall få sina F-skattsedlar och kunna starta sina företag.
När systemet med F-skattsedlar infördes (prop.
1991 / 92:112) blev det väsentligt enklare för den som bedrev eller avsåg att bedriva näringsverksamhet att få en F-skattsedel än det varit att få en B-skattsedel i det gamla systemet.
Reglerna för tilldelning av F-skattsedel har därefter ändrats (prop.
1997 / 98:33) så att det blivit ännu lättare att få en sådan.
De nya reglerna innebär att alla som ansöker om en F-skattsedel skall få det om det inte finns skälig anledning att anta att sökanden varken bedriver näringsverksamhet eller kommer att bedriva sådan verksamhet.
Dock finns vissa hinder, t.ex. om sökanden har skatteskulder eller inte har fullgjort sin skyldighet att deklarera.
De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1998.
Det är ytterst få som får avslag på sin ansökan om F-skattsedel.
Av de ca 70 000 fysiska och juridiska personer som under år 1997 ansökte om F-skattsedel var det endast 663 personer, dvs.
mindre än 1 %, som fick avslag på den grunden att näringsverksamhet inte ansågs bedrivas.
Antalet ansökningar under förra året - som prövades mot de nya reglerna - steg till drygt 74 000.
Antalet avslag på den grunden att näringsverksamhet inte ansågs bedrivas minskade till 620.
I sak gäller att man i ett system med F-skatt inte kan undvara en möjlighet för skattemyndigheten att avslå en ansökan om F-skatt när det finns goda skäl att anta att näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas eftersom systemet bygger på ett direkt samband mellan F-skattsedel och näringsverksamhet.
Till detta kan läggas att Riksskatteverket nu gör en översyn av utbildningen av handläggare i F-skattefrågor för att åstadkomma en snabb, korrekt och enhetlig bedömning av ansökningar om F-skattsedel, och i vissa regioner har viss utbildningsverksamhet redan genomförts.
Enligt min mening finns det inget generellt hinder i nuvarande lagstiftning som medför att den aktuella verksamheten inte kan hänföras till näringsverksamhet.
Om den bedrivs eller avses att bedrivas under sådana former som krävs för näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen, dvs.
yrkesmässigt och självständigt, skall en F-skattsedel utfärdas.
Fru talman!
Jag gläder mig åt att Inga Berggren har grunduppfattningen att det finns anledning för staten och näringslivet att ta gemensamma tag för att öka kunskaperna på området.
Jag håller med om jämförelsen mellan Astra och byggbranschen när det gäller forskningsinsatser.
Det går inte att säga att alla branscher skall tillämpa exakt en viss speciell procentsats.
Men det finns brister när det gäller byggbranschens forskning och inriktning i ett ideologiskt framtidsperspektiv.
Den splittrade företagsstrukturen som Inga Berggren ger en beskrivning av visar att de kunskaper som finns om hur man bygger och river på rätt sätt inte i alla stycken når ut till de minsta byggföretagen.
Här kan också finnas uppgifter för byggforskningen i samarbete med regeringen och riksdagen.
Inga Berggren tolkade min indikation något så när rätt.
Jag ser att forskningsområdet är viktigt, inte minst ur mitt ekologiska framtidsperspektiv.
Det blir min uppgift att se till att de kunskaper som behövs för den här samhällsutvecklingen också kommer att tas fram under den beredning vi står i begrepp att arbeta med.
Inga Berggren tog också upp en del saker som hänt på området innan jag tillträdde som miljöminister.
Under de fyra månader jag har haft detta viktiga jobb har jag inte sett som min främsta uppgift att gräva i det förflutna.
Jag är säker på att det finns en del argument för den tidigare regeringens agerande i frågan som jag tyvärr inte kan överföra till Inga Berggren.
Fru talman!
Just långsiktighet är viktigt i det här perspektivet.
Det var det utskottet oroade sig för då regeringens förslag för budget 1999 lades fram.
Det var fråga om kort sikt.
Vad händer sedan?
Forskning och utveckling är nödvändigt för framtiden.
Jag förstår inte riktigt vad miljöministern menar med att det inte alltid finns den idépolitiska inriktningen hos byggbranschen i det här perspektivet, att det kanske saknas en inriktning.
Här finns en tvärvetenskap som är viktig att ta fasta på.
Byggprocessen i sig berör många olika delar inom forskningen, t.ex. beteendevetenskaplig och teknisk forskning i fråga om själva byggprocessen.
Inomhusklimatet är viktigt för oss alla - från de allra minsta små till oss äldre.
Det berör medicin, teknik och beteendevetenskap.
Det finns andra viktiga ingredienser, t.ex. att klara viktiga utmaningar i framtiden som energihushållning, effektiv resursanvändning, användning av IT inom branschen, ändamålsenliga byggregler.
För detta behövs en gemensam samverkan.
Jag är intresserad av att diskutera sakfrågan.
Frågan hur regeringen under hösten har skött budgeten kan vi glömma nu.
Kommer det förslag i propositionen om vissa byggfrågor i början av mars?
Eller kommer miljöministern att i vårpropositionen skriva in inriktningen på byggforskningen i framtiden?
Fru talman!
Vi får ju välja.
Inga Berggren har ju i interpellationen sagt att det är viktigt att man behandlar byggforskningen i ett större forskningspolitiskt sammanhang.
Det kommer vi inte att kunna göra om vi skall ha siktet inställt på att ge de slutliga beskeden i en proposition i vår eller i vårpropositionen.
Det kommer att ta lite längre tid.
Och jag menar ju att det är värt att lägga ned ytterligare några månader på det här för att få en ordentlig, genomtänkt, långsiktig lösning på ett område som vi är överens om är viktigt.
Min tanke när det gäller byggföretagens forskning är den att på området finns det mer att forska om.
Det här är ett väldigt viktigt område.
Det finns också brister i kunskapsöverföringen av den kunskap som ändå finns om hur man bygger och inrättar bostäder och lokaler.
Det är en viktig uppgift för byggforskningen, men också för oss andra som är aktiva på det här området.
Det blev inte så att säga de blodiga knivarnas diskussion, det här, och jag tror att det beror på att Inga Berggren och jag nog är ganska överens om den här hanteringen.
Jag ser fram emot att få diskutera det här med Inga Berggren när vi har haft den tid som behövs för att få fram ett bra, långsiktigt förslag och en bra, långsiktig inriktning på byggforskningen.
Fru talman!
Jag tackar så mycket för svaret, för i den här frågan är finansministern och jag tämligen överens.
Generellt sett är det väldigt positivt.
Jag tycker också att det är helt naturligt att vi har en regel om att man även kan avslå under de förutsättningar som finns hos skattemyndigheten.
Men den springande punkten som jag ser det just nu är bedömningen av vad som är näringsverksamhet.
Här har en enskild grupp faktiskt diskriminerats i lite olika sammanhang.
Det rör sig då just om de tidigare avbytarna.
I höstas sade man från skattemyndighetens sida - det är från Skattekontoret i Växjö som jag har de här uppgifterna - att eftersom de här personerna tidigare varit anställda kommer de inte att kunna bedriva sin verksamhet som näringsverksamhet.
Som finansministern antyder i svaret har det inte varit enhetliga bedömningar i hela landet.
Kan jag då förutsätta att det här svaret också ger vid handen att det kommer att vara en mer enhetlig bedömning framöver, efter det att man gjort de här undersökningarna och genomfört den utbildning som finansministern beskriver?
Fru talman!
Som Margareta Andersson säkert förstår varken kan eller får jag bedöma skattemyndigheternas tillämpning av gällande lagstiftning i enskilda fall, utan jag kan bara uttala mig mera generellt.
Jag har pekat på den mycket långtgående lättnad i flera steg som redan har genomförts och som innebär att en överväldigande majoritet av dem som ansöker om F-skattsedel också får det.
Likväl måste en sådan här prövningsmöjlighet för skattemyndigheten finnas kvar.
Man kan säga att bevisbördan har kastats om.
Tidigare var det den skattskyldige som skulle visa att det var fråga om näringsverksamhet.
Nu ligger bevisbördan på skattemyndigheten när det gäller att visa på de fall där det inte är fråga om sådan verksamhet.
Det är klart att det här innebär en långtgående lättnad av regelsystemet.
En prövning måste dock finnas kvar.
Det beror naturligtvis på att det finns fall där man inte bedriver och inte avser att bedriva näringsverksamhet.
Det är alltid svårigheter med sådana bedömningar.
Om man går ännu längre i generositet ökar risken för att man senare får ompröva ställningstagandet, och då går det i motsatt riktning - dvs.
den som har trott att han eller hon får använda F-skattsedel får så småningom beskedet att så inte är fallet.
Då händer bl.a. att den skattskyldige ändå får betala socialavgifter i form av egenavgifter.
En del människor kan känna sig lurade av detta.
Det finns således en avigsida med att ha en ännu generösare tillämpning.
Jag tycker således att vi generellt sett har funnit en bra ordning.
Vad som ytterligare kan göras och vad som pågår är att med utbildningsinsatser och annat säkerställa att tillämpningen blir så enhetlig, snabb och korrekt som möjligt över hela landet.
Fru talman!
Jag tror att vi är överens om att det måste finnas en prövningsrätt och att skattemyndigheten inte bara kan acceptera en begäran.
Avigsidorna finns som sagt var.
Men det jag har tyckt vara olyckligt är att man har diskriminerat en hel grupp av tidigare arbetstagare som nu går över till att i stället vara arbetsgivare och själva klara av det som krävs.
Jag hoppas att det svar som getts innebär att man från skattemyndigheternas sida gör en som jag upplever det riktigare tolkning och att alla grupper skall behandlas lika.
Jag är helt överens med finansministern om att man inte kan låta folk hantera detta hur som helst.
Att komma tillbaka och få sitt beslut om F-skattsedel upphävt kan få mycket svåra konsekvenser, med kostnader som man inte hade räknat med.
Men i det aktuella fallet har det nog inte varit på det sättet.
Jag får väl uppmana mina kompisar att på nytt ansöka om F-skattsedel och hoppas att man då försöker få fram ett riktigare beslut i det här fallet.
Jag tror ändå inte att man helt kan negligera problemet, eftersom det rör en ganska stor grupp.
Det är människor som har en önskan om att bedriva företagsverksamhet.
En del av dem har löst det genom att starta kooperativ, som t.ex. Farmartjänst.
Men andra har gått in i arbetslöshet i stället, och det är inte en utveckling som någon kan önska, vare sig finansministern, jag eller någon annan.
Därför känner jag att det här är en fråga som behöver tas upp på nytt om det inte blir någon förändring.
Svaret till den sagesman jag har var också att det här var någonting som inte gick att ändra utan att ändra lagstiftningen.
Men jag hoppas att den informations- och utbildningskampanj som bedrivs nu kommer att göra det möjligt att ändra detta i alla fall.
Tack så mycket!
Fru talman!
Margareta Andersson och jag är nog överens i allt väsentligt om hur de här frågorna skall hanteras.
Återigen, jag kan inte bedöma det individuella fallet.
Men jag kan försäkra att regelsystemet skall tillämpas lika för alla yrkesgrupper.
Det finns ingenting i regelsystemet, och får inte finnas någonting, som missgynnar en viss yrkesgrupp.
Jag hoppas att de ökade informations- och utbildningsinsatser som nu görs kommer att leda till en ännu större träffsäkerhet i den framtida tillämpningen av regelsystemet.
Fru talman!
Inga Berggren har frågat mig om och i så fall när jag tänker redovisa min syn på byggforskningens framtid samt om och i så fall när jag tänker lägga fram förslag om förändringar i byggforskningens struktur.
Som Inga Berggren påpekar i interpellationen aviserade regeringen i budgetpropositionen sin avsikt att lämna förslag till nya riktlinjer och en ny organisation för byggforskningen under hösten 1998.
Regeringen såg då ett behov av att förändra byggforskningens inriktning och organisation med anledning av att anslaget för byggforskning enligt budgetpropositionen skulle minska från 164 till 64 miljoner kronor för år 1999.
I och med riksdagsbehandlingen av budgetpropositionen förändrades dock de ekonomiska ramarna för byggforskningen under år 1999.
Som Inga Berggren känner till beslöt riksdagen att byggforskningen utöver det föreslagna anslaget på 64 miljoner kronor skulle tillföras 50 miljoner kronor för forskning och utveckling med inriktning mot en hållbar utveckling.
Regeringen ser nu en möjlighet att under 1999 sätta in frågan om den framtida byggforskningen i ett större forskningspolitiskt sammanhang.
Kommittén för översyn av den svenska forskningspolitiken lämnade i slutet av 1998 överväganden och förslag som behandlar den framtida inriktningen av statens forskningsresurser och utformningen av den statliga forskningsorganisationen.
I detta sammanhang kommer också byggforskningen att behandlas.
Här förefaller det som om interpellanten och jag har samma uppfattning.
Beredningen av de forskningspolitiska förslagen har just inletts, och remissbehandlingen av betänkandet har ännu inte avslutats.
Jag kan därför för dagen inte ge något exakt svar på Inga Berggrens fråga om tidpunkten för när ställningstaganden och förslag om byggforskningen kan redovisas.
På frågan om jag tänker redovisa förslag vill jag svara att jag självfallet kommer att göra det när tiden är mogen.
Tack!
Fru talman!
Tack, herr minister, för det svaret, även om svaret i sig inte är ett särskilt imponerande sådant.
Möjligen skulle jag vilja säga att det är en klass bättre än svaren på frågor som jag förut ställt i olika byggfrågor till tidigare inrikesministern.
Så länge ärenden bereds finns inget att säga, var hans devis.
Kjell Larsson har åtminstone något att tillkännage, nämligen att det inte längre är lika angeläget att lämna förslag till förändrad inriktning och organisation för byggforskningen när riksdagen har talat om för regeringen att man inte kunde godkänna den dramatiska minskningen.
Två tredjedelar av byggforskningsanslaget tog regeringen alltså bort.
Majoriteten i riksdagen ansåg att byggforskningen skulle tillföras ytterligare 50 miljoner i förhållande till regeringens förslag.
Moderaterna sade: Vi vill öka med 75 miljoner.
Även om detta skulle ha varit en minskning i förhållande till dagens anslag, gjorde vi i utskottet och vi moderater den bedömningen, efter hörande av inblandade parter, att pågående och nya projekt skulle kunna arbeta vidare i rimlig omfattning i avvaktan på slutgiltigt ställningstagande om byggforskningens framtid.
Det undermåliga underlaget, eller rättare sagt den obefintliga redovisningen av konsekvenserna av regeringens stora neddragning, fanns inte då och inte nu heller redovisat någonstans.
Därför kvarstår min kritik.
Fortfarande lever många inom den byggrelaterade verksamheten, byggarna själva, forskare och studenter, i ovisshet om hur regeringen vill forma byggforskningen i framtiden.
Frågorna kvarstår också: Vad händer nu?
Vad säger ministern här i dag om framtiden för byggforskningen och boendeforskningen?
Riksdagen har gett byggforskningen visst andrum, så att man har möjlighet att jobba vidare under 1999.
Och ministern skriver i sitt svar att regeringen nu ser en möjlighet till bättre samordning inom forskningspolitikens område.
Men jag känner ändå en viss oro, en oro som delas av flera aktiva inom den här verksamheten.
Vad betyder ordvändningarna i svaret?
Kommer forskningen att försvinna i ett svart hål?
I ett flertal omgångar har regeringen aviserat en proposition som har gått under beteckningen Vissa byggfrågor.
Det skedde redan våren 1998, även hösten 1998 och nu våren 1999.
Som jag har uppfattat det skulle där stå någonting om byggforskningens framtid.
Men symtomatiskt för regeringen är att inte ta ställning utan att skjuta upp ärendet.
Ärendet bereds.
Har verkligen inte regeringen och statsrådet några tankar och idéer om byggforskningens framtid?
Det är just detta jag vill återkomma till.
Vad händer efter 1999?
Kommer det någonting i den proposition som jag tror är aviserad till början av mars?
Kommer någonting att stå där om inriktning och organisation av byggforskningen?
Vad händer alltså efter 1999?
Fru talman!
Jag kan nog hålla med Inga Berggren om att svaret inte är särskilt imponerande.
Det kan möjligen bero på att interpellationen inte heller är så imponerande.
I sakfrågan är vi egentligen överens.
Som Inga Berggren skriver i interpellationen: " Vi vill i och för sig inte ifrågasätta behovet av en översyn av byggforskningen.
Denna översyn bör dock göras i ett större forskningspolitiskt sammanhang. "
Det är precis den situationen vi är i för närvarande.
Vi har den stora forskningspolitiska utredningen Forskning 2000, som också har synpunkter på byggforskningen.
Miljödepartementet har lagt ut ett uppdrag på Naturvårdsverket att tillsammans med Forskningsrådsnämnden titta på den ganska omdebatterade frågan om miljöforskningen.
Där finns också Byggforskningsrådets framtid.
Det finns nu ett bra tillfälle att försöka att bedöma frågorna i ett sammanhang och komma fram till en bra, genomtänkt och klok forskningspolitik på de tre områdena och kanske även på ytterligare områden.
Det är angeläget att utnyttja den möjligheten.
Byggforskningsrådet har fått möjligheter att verka på ett bra sätt under perioden innan de slutliga beskeden kan ges.
Jag har haft ganska mycket kontakt med Byggforskningsrådet för att diskutera deras situation.
Det råder ett bra förhållande mellan Byggforskningsrådet och departementet.
I viss mån kommer vi inte ifrån att verksamheten får bedrivas under en viss ovisshet, som i och för sig inte är önskvärd men nödvändig för att kunna komma fram till en klok och långsiktigt hållbar lösning på detta viktiga område.
Jag utgår från att Inga Berggrens intresse för frågan beror på att hon ser detta som ett viktigt forskningsområde.
Där är vi också överens.
Detta är också ett viktigt område för mig som miljöminister och ansvarig för byggmiljö- och boendemiljöfrågorna - med en stark tilltro till forskningens och kunskapernas roll i den framtida miljöpolitiken.
Fru talman!
Det var efter riksdagens ingripande som Byggforskningsrådet och de som forskar om byggande fick ett visst andrum.
Det är alldeles riktigt att det är just denna fråga jag vill diskutera - en viktig fråga om byggforskning.
Jag vill gärna diskutera sakfrågan.
Det var därför jag hade hoppats på att få lite mer kött på benen.
Forskning och utveckling och högkvalitativ utbildning är viktiga grundstenar i ett samhälle i förändring och för tillväxt.
Sambandet mellan grundforskning, tillämpad forskning och industriellt utvecklingsarbete är en stor angelägenhet i ett växande Sverige.
Byggforskningen är till sin karaktär tvärvetenskaplig, och den får inte glömmas bort i den pågående diskussionen om förslagen i betänkandet Forskning 2000.
Kanske har jag fått en indikation på att statsrådet också är angelägen om att se till att detta inte glöms bort.
Det behövs både grundforskning och tvärvetenskaplig forskning.
Det behövs, enligt min uppfattning, en djupare analys kring konsekvenserna av de framlagda förslagen i utredningen.
Vi är överens om att tvärvetenskaplig forskning och byggforskning inte får ramla mellan stolarna.
Det är också viktigt att ta upp en del invändningar jag har mött i debatten, nämligen varför byggbranschens insatser till FoU är förhållandevis låga jämfört med t.ex. läkemedelsbranschen.
Jämförelsen haltar: branscherna har helt olika strukturer och förutsättningar.
Byggbranschen består av många, små lokala bolag, egenföretagare som sysslar med byggande och installation, fastighetsbolag, arkitekter, konsulter osv.
De flesta företag inom läkemedelsbranschen är stora och arbetar många gånger på internationell basis.
Det finns ytterligare en sak jag tycker är viktig att ta upp i detta sammanhang.
Entreprenörer inom byggbranschen måste skydda sina nya produkter och innovationer, de måste gardera sig för att andra inte tar över.
Läkemedelsbranschen har helt andra förutsättningar med hjälp av t.ex. patentskydd.
Om Skanskas chef satt på Astras vd-stol, skulle besluten att satsa pengar till forskning och utveckling vara helt annorlunda, än om Skanskas chef satt där han sitter i dag.
Förutsättningarna är så olika.
Samverkan och samfinansiering behövs mellan stat och näringsliv för att se och forska fram möjligheter att utveckla och lösa många och viktiga, krävande uppgifter med relevans för både individ och samhälle.
Jag återkommer ändå till följande fråga.
Kan Kjell Larsson ytterligare lite grann utveckla tanken bakom hur han ser på byggforskningens framtid?
