# ID: svediakorp-gov194265
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Riksdagens öppna data: Anföranden
# subtitle: Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:32 Onsdagen den 9 december
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-06-08
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Riksdagens öppna data', collecting open data published by the Swedish government. The section referred to as 'Anföranden' contains speeches held by the Members of Parliament during political debates.
# genre: governmental
# subgenre: open data, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1998-12-09
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax, named entities
# annotationMethod: automatic
# words: 28,120
# sentences: 1,629
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/rd-anf
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Med anledning av skatteutskottets betänkande om Skatteförvaltningen och Tullverket vill jag belysa några områden där moderaterna har reserverat sig.
Det första området gäller tulltillägg.
Vi känner väl till att det på beskattningsområdet finns en rad administrativa sanktioner för att straffa företagen när de inte betalat in skatterna korrekt.
På samma sätt har även tullagen sanktioner i form av tulltillägg och förseningsavgifter.
Under den borgerliga regeringen förändrades dessa regler om skatte- och tulltillägg.
Det var i första hand fråga om nya eftergiftsgrunder för att undvika att orimliga tillägg påfördes.
De förändrade eftergiftsgrunderna har emellertid inte fått den effekt som vi då förväntade oss.
Tulltillägg drabbar fortfarande företagen på ett sätt som inte står i rimlig proportion till begången förseelse.
De situationer när tulltillägg tagits ut har nästan alltid berott på felräkning eller skrivfel.
Det har alltså nästan uteslutande varit fråga om icke uppsåtliga fel i tulldeklarationer.
Sådana upprättats dessutom ofta under stark tidspress.
Dessutom utgår tulltillägg även när korrekta uppgifter framgår av annat bifogat material, och det måste ju sägas vara orimligt.
Om det skulle finnas anledning att misstänka att det föreligger bedrägligt uppsåt från deklarantens sida kommer självklart saken i ett annat läge.
Då finns det dock andra möjligheter att ställa honom eller henne till svars.
Enligt vår mening bör man vara försiktig med att behålla eller införa regler som upplevs som mycket besvärande inte minst för de mindre företagen.
Sveriges inträde i EU har också inneburit att importörerna fått en mängd nya regler att hålla ordning på.
Dessutom har inlämningsfristen minskat från 15 till 9 dagar.
Detta gör att de skäl som talar emot tulltillägget som en sanktionsform om möjligt har blivit ännu starkare.
Det är många partier som i dag säger sig vilja skapa ett gott företagsklimat särskilt för småföretagen.
Då gäller det att i handling och inte bara i ord också stå upp för det.
Moderata samlingspartiet anser därför att tulltilläggen bör avskaffas från den 1 januari 1999.
Det andra området jag vill ta upp i dag gäller förenklingar i regelverket inom tullområdet.
I och med vårt medlemskap i EU har Sverige förbundit sig att harmonisera svenska regler med EU:s bestämmelser.
Detta har lett till en mer komplex lagstiftning än tidigare, vilket har fått återverkningar för både tulladministrationen och näringslivet.
Sverige har inom EU därför prioriterat en förenkling av reglerna.
På svenskt initiativ har EU uttalat att förenklingar av regelverket är en högt prioriterad uppgift, och för närvarande pågår i kommissionen arbete med förenklingar i regelverket inom tulladministrationen.
Skatteutskottet har genomfört en hearing med generaldirektören för Tullverket.
Där framgick det klart att Tullverkets attityd till näringslivet är mycket positiv och att verket arbetar för att åstadkomma enklare tullhantering för svenska företag.
Men även om Tullverket redan nu medverkar i detta arbete vill vi här i riksdagen genom vår reservation ytterligare understryka betydelsen av att detta arbete verkligen drivs kraftfullt och så snabbt som möjligt.
Vi anser att Tullverket skall ha i uppdrag att utarbeta förslag till genomgripande förenklingar av tullprocedurerna inom EU.
Reglerna för tullproceduren bör förenklas i sådan omfattning att småföretag kan klara sina tullärenden utan konsulthjälp.
I avvaktan på att det europeiska regelverket förenklas anser vi att Sverige bör undvika mer långtgående anpassning av de nationella reglerna än den gällande EU-rätten kräver.
Ytterligare ett område vi vill ta upp i dag är gränsproblematiken vid den svensk-finska gränsen i norra Sverige.
Fortfarande efter tre år i EU har inte de nationella hindren för fri konkurrens undanröjts vad gäller handeln med den s.k. rödmärkta finska oljan.
Min kollega Olle Lindström kommer i sitt anförande att ta upp detta problem varför jag inte närmare berör detta ämne nu.
Fru talman!
För att vinna tid yrkar jag bara bifall till reservation nr 1, men jag står naturligtvis bakom moderaternas övriga reservationer.
Fru talman!
Jag sade inte att vi förutsåg att det behövdes mera resurser.
Jag sade att man höll på se över hur stort det framtida resursbehovet var, och det är en viss nyansskillnad mot det som Helena Höij påstår att jag har sagt i debatten.
Det stämmer alltså inte.
Vi från socialdemokraterna tycker att det är bra att vi får stöd för att det är viktigt med bra regelverk och bra resurser för att man skall få en effektiv skatteförvaltning.
Men vi vill inte i dag tillstyrka reservationen av det skälet att man nu arbetar med att förändra verksamheten inom skatteförvaltningen.
Man minskar overhead-kostnader och ändrar de regionala organisationerna för att få en effektivare fältorganisation.
För min del tror jag att om vi i dag skulle följa reservationen, som inte tar upp den viktiga biten om att man skall utveckla sitt sätt att arbeta, utan bara säger att det skall satsas mer pengar, vore det att ge fel signaler till förvaltningen.
Fru talman!
Kristdemokraternas avsikt med att tillföra skattemyndigheterna mer pengar är att ge dem möjlighet till långsiktighet och bättre planeringsramar för att just kunna utveckla organisation och införa nya arbetsmetoder, som man annars kanske är tveksam till därför att man inte vet hur medelstilldelningen ser ut på lång sikt.
Kristdemokraterna föreslog även förra året en ökad resurstilldelning till skattemyndigheterna.
Det är bara att beklaga att vi inte får majoriteten med oss.
Fru talman!
Det skulle naturligtvis vara snubblande lätt att följa med och säga att så här löser vi problemen.
Men jag har inte uppfattningen att det just i det här fallet just nu är rätt metod och rätt medicin.
Jag menar att vi nu i stället måste se till att de organisationer som man håller på att bygga upp får sätta sig, att man effektiviserar fältverksamheten och kontrollverksamheten i skatteförvaltningen för att därmed få en fungerande skatteförvaltning.
När vi får se en sammanvägning av Riksrevisionsverkets och Riksdagens revisorers arbete, naturligtvis parat med de uppfattningar som kommer från skattemyndigheterna, får vi en möjlighet att utvärdera det långsiktiga resursbehovet.
Sedan är det naturligtvis så, Helena Höij, att ni inte har pengar att lägga in det här i er budget.
Fru talman!
Jag skall i mitt anförande anknyta lite till det senaste replikskiftet om situationen på skattemyndigheterna och deras möjlighet och roll när det gäller att driva in skatter i det här landet.
Vänsterpartiet står bakom detta betänkande om anslagen till Skatteförvaltningen och Tullverket.
Men vi tycker ändå att det är viktigt att göra vissa skrivningar.
Vi skrev också en motion i denna fråga när budgetpropositionen lades fram.
Det är viktigt att vi inte gör så stora besparingar att vi undergräver möjligheten för skatteförvaltningarna och även för kronofogdemyndigheterna att utöva den roll som vi har satt dem att utöva, nämligen att granska och driva in skatter och att på något rimligt sätt också bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Om man drar undan för mycket resurser, tror vi att man skickar ut helt felaktiga signaler till de många seriöst arbetande företagare som finns i det här landet.
Men det handlar också om privatpersoner och om moral och etik, tycker jag.
Vi får inte glömma bort att skattekontroll har en ganska stor och viktig preventiv betydelse.
En skattechef här i Stockholm slog larm för ett halvår sedan och sade: Nu är det så många som ringer till vår skatteförvaltning och frågar varför de skall betala skatt när inte han eller hon gör rätt för sig.
Det var inte bara skattefrågan det vara fråga om då, utan det handlade också om kontokortsfusk och andra saker.
Det är väldigt viktigt att man upprätthåller en någorlunda hög moral i samhället.
Det tror jag egentligen att vi är överens om i denna kammare.
Detta var lite bakgrund.
Sedan vill jag också komma in på vissa delar som Helena Höij tog upp i sitt anförande.
Hon talade om Riksskatteverkets rapport.
Det finns en ganska stor del - så stor del som 5 % av BNP här i landet - uteblivna skatteintäkter.
Man kallar detta för skattefel.
I detta ligger uppenbara fel men också en portion skattefusk.
Det viktiga är - det handlar om 80-90 miljarder kronor - att denna siffra inte blir högre.
Det måste vara en gemensam målsättning, även om man från Riksskatteverkets sida säger att Sverige internationellt sett inte ligger sämre till än något annat land.
När man läser betänkandet ser man att det har skett ett trendbrott vid våra skattemyndigheter.
Kontrollverksamheten har fr.o.m. förra året, 1997, inte riktigt kunnat upprätthållas på den nivå som man hade kunnat planera.
Detta tycker vi från Vänsterpartiets sida var en varningssignal, vilket också var en av anledningarna till att vi skrev vår motion.
Den rapport som Riksdagens revisorer har redan tagits upp av flera talare i deras anföranden.
Den skrevs utifrån de extra resurser som man tilldelade myndigheterna.
Man kan säga att slutsatserna i rapporten visade på en rad positiva faktorer och en rad negativa faktorer.
Till de positiva faktorerna hörde, som någon har sagt, att man kunde utarbeta nya arbetsformer, att man hade möjlighet att anställa ny kvalificerad personal och att man kunde fortsätta ett viktigt omstruktureringsarbete ute på skattemyndigheterna.
Det som man tyckte var negativt var att ett avkastningskrav häftades till de extra pengarna.
Man menade att detta medförde ett visst beteende ute på skattemyndigheterna, som i vissa fall kanske kunde sätta rättssäkerheten ur spel.
Man tyckte också att det var negativt att andra myndigheter som skattemyndigheten förväntas samverka med inte hade fått extra resurser i motsvarande mån.
Vad jag tycker är viktigast i rapporten är den frågeställning som Riksdagens revisorer skickar med, nämligen om de extra medlen verkligen skulle ha behövts om myndigheterna hade sluppit de besparingskrav som de varit åsatta de senaste åren.
Om man i högre grad hade tagit i anspråk de senaste årens höga anslagssparande, kanske man trots allt hade uppnått samma resultat som man har uppnått i dag.
Den diskussionen kommer vi att återkomma till här i riksdagen.
Regeringen kommer ju att se över dessa frågor och lämna någon typ av rapport angående detta.
Fru talman!
Jag har inga yrkanden, utan jag står bakom skrivningarna i betänkandet.
Fru talman!
Marie Engström betonar vikten av en effektiv skattekontroll och redogör för de stora skattefel som sker beroende på okunskap eller ouppsåtlig feldeklaration men också på grund av skattebrottslighet och skattefusk.
Hon betonar hur viktigt det är att vi kommer till rätta med detta och att detta inte får öka.
Samtidigt har vi båda, vilket framgår av inläggen, läst Riksdagens revisorers rapport om de extra medel som tillfördes under en period på 90-talet och vilka effekter de fick för just skatteindrivningen.
Det som är tråkigt, fru talman, är att Marie Engström då inte drar slutsatsen att man permanent skall förstärka skattemyndigheternas resurser.
Hon, tillsammans med utskottets majoritet, väljer i stället att skjuta detta på framtiden.
Jag skulle vilja höra varför hon inte nu genast kan ansluta sig till vår reservation.
Fru talman!
Jag tycker att mycket av det som jag framförde i mitt anförande nyss tyder på att jag känner en väldig omsorg om skattemyndigheterna och Skatteförvaltningen.
Det är viktigt att vi inte förstör deras roll, att utöva den skattekontroll som vi har satt dem att göra.
Det var också därför som Vänsterpartiet tog upp dessa frågor i en motion, som jag har talat ganska mycket om.
Det är viktigt att också ha med sig den diskussion som Riksdagens revisorer på ett rättvisande sätt har gett uttryck för.
Man säger trots allt att det under de senare åren och fortfarande finns ett ganska högt anslagssparande som man skulle kunna ta i anspråk och att man, om det dessutom hade skett en klarare styrning från regeringens sida, kanske hade kunnat genomföra samma sak som man nu gjorde med de extra medlen.
Sedan skall vi komma ihåg att vi också har fått skrivningar i betänkandet där vi trycker på hur viktigt det är att nu göra en översyn av de anslag som man får på skatteförvaltningarna.
Med de skrivningarna tycker vi också att vi har satt spår i betänkandet när det gäller de tankegångar vi har i den här frågan.
Fru talman!
Jag betvivlar inte Marie Engströms omsorg om skattemyndigheterna och den verksamhet som där utförs.
Jag tror att vi är ganska överens om hur viktigt det här är.
Däremot är jag besviken över att inte detta går från ord till handling utan att Marie Engström och Vänsterpartiet nöjer sig med skrivningar i betänkandet.
Naturligtvis måste den rapport som Riksdagens revisorer lagt fram ligga till grund för en utveckling av skattemyndigheterna.
Naturligtvis är det så.
Det finns, tror jag, få verksamheter som inte kan bli bättre, som inte kan förbättras.
Men jag tycker att den rapport som Riksdagens revisorer presenterar entydigt visar att extra resurser både bidrar till en effektivare skattekontroll och till en utvecklad verksamhet.
Fru talman!
Jag noterar för det första att det inte finns någon reservation att stödja i det här ärendet.
Det är en sak.
För det andra noterar jag, som jag sade förut, att Helena Höij och jag är ganska överens om att det behövs en översyn.
Det behövs förmodligen också ett resurstillskott.
Jag tror inte att vi är oense i den frågan.
Sedan skall jag som vänsterpartist göra allt i den konstellation som jag numera ingår i för att påtala de här frågorna.
Det kan jag lugna Helena Höij med.
Fru talman!
Jag kommer att ägna mitt anförande åt den moderata reservationen nr 3 under mom. 8.
Den gäller gemenskapslagstiftningens fullföljande vid den svensk-finska gränsen.
I tre års tid har jag lämnat motioner om gränshandeln som har behandlats av riksdagen.
Jag har också haft interpellationsdebatter med skatteminister Thomas Östros för att förmå riksdag och regering att fullt ut följa gemenskapslagstiftningen i enlighet med EG-rätten - med andra ord att fullfölja vårt åtagande som fullvärdig medlem i Europeiska unionen.
Min motion Sk807 som behandlas i det här betänkandet tillkom bl.a. för att Riksdagens revisorers skrivelse om införlivandet av gemenskapslagstiftningen och EG-rätten i den nationella lagstiftningen lämnade en del i övrigt att önska.
Jag hoppas att flera ledamöter har tagit del av den.
Den fria rörligheten över den svensk-finska gränsen i östra Norrbotten begränsas fortfarande när det gäller privatpersoners självklara rätt att handla i Finland och ta över varor till Sverige utan sanktioner.
Tobak och alkohol är ju undantagna.
Det generella förbudet mot användandet av rödmärkt finsk olja i motorfordon, som trädde i kraft den 1 januari 1996, ändrades i två beslut av riksdagen 1997 och 1998 på grund av att det var en felaktig lagstiftning.
Detta hade också påpekats av Europeiska kommissionen.
I dag tillåter lagen att man kan passera gränsen med full tank plus reservdunk utan att svensk skatt tas ut.
All annan införsel av finsk olja beskattas i Sverige.
Enligt min mening är detta rätt när det gäller yrkesmässig import men ej när det gäller privatimport.
Av EU-direktiven framgår det här fullständigt klart.
Det står: Yrkesmässig import beskattas i destinationsstaten och privat import beskattas i landet där varorna köptes av konsumenten.
Om varan köps av en privatperson och levereras av säljaren till en köpare i annan medlemsstat skall importlandets skatteregler gälla.
Det här fastslogs också av EG-domstolen i fallet The Man in Black.
Om en köpare själv organiserar transporten av varor inköpta för enskilt bruk i annan medlemsstat gäller ursprungslandsprincipen.
Sverige har beviljats förlängd övergångsperiod avseende den mängd varor som av resande kan införas skattefritt i Sverige, men det gäller endast tobak och alkohol.
I tre år har nu befolkningen i framför allt östra Norrbotten genom nationell särlagstiftning och myndighetsutövning förhindrats att fritt handla enligt den inre marknadens princip.
Landets främsta experter på EG-rätt hävdar också att myndighetsutövningen vid gränskontrollen inte håller vid en EG-rättslig prövning.
Mot den här bakgrunden är det förvånande att inte utskottsmajoriteten är beredd att ändra denna nationella lagstiftning i den del som berör privatpersoners gränshandel.
Per Erik Granström sade i sitt anförande nyss att man ansåg att detta inte strider mot gemenskapslagstiftningen och EG-rätten.
Jag anser att det här är fullständigt klart om man tar del av allt material som finns.
Också i det betänkande som lades fram när vi blev EU-medlemmar står det klart och tydligt vad som gäller.
Än mer förvånande blir det när andra departement tydligen uppfattat vad EG-rätten innebär.
Enligt riksdagsförordningen skall regeringen fortlöpande informera riksdagen om vad som sker i det europeiska samarbetet.
Departementen upprättar faktapromemorior om bl.a. gemenskapslagstiftningen.
Närings- och handelsdepartementet informerade hösten 1997 om den slutliga versionen av den handlingsplan som också kommissionen antog den 4 juni 1997.
Vi riksdagsledamöter fick också den här informationen.
Jag hoppas att alla läser denna information.
Den kommer nästan varje månad.
Den övergripande målsättningen för handlingsplanen var, meddelade Närings- och handelsdepartementet, att den inre marknadens effektivitet måste förbättras.
Man skulle också se till att den inre marknaden säkerställdes, alltså den inre marknadens principer.
Samtliga åtgärder skall vara genomföra den 1 januari 1999.
Europeiska rådet godtog också handlingsplanen i Luxemburg den 20-21 november 1997.
Rådets slutsats blev: Europeiska rådet begär följaktligen att alla tidsfrister beaktas samt att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att snabbt och effektivt förverkliga de mål som prioriteras i den nyligen framlagda handlingsplanen för fullbordandet av den inre marknaden.
Det skulle alltså vara genomfört senast den 1 januari 1999.
Det är svårt att finna skäl för att behålla en nationell särlagstiftning som så tydligt strider mot EG-rätten och dessutom mycket marginellt påverkar statens kostnader.
Den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital mellan medlemsstaterna blev således inte vad som utlovats i norra Sverige.
Befolkningen är oerhört besviken.
Man känner sig diskriminerad.
Ett antal personer har överklagat beslut som ålagt dem att betala skatt för medhavd finsk olja och är beredda att fortsätta till EG-domstolen om det blir nödvändigt.
Men varför måste det gå så långt?
Vi borde kunna ändra det här innan dess.
Den praktiska tillämpning som görs av Tullverkets personal är att den privatperson som innehar mer rödmärkt finsk olja än vad som ryms i fordonets tank och reservdunk blir uppmanad att inom fem dagar anmäla volymen till skattekontoret i Ludvika och betala svensk skatt; alltså svensk skatt för en vara som redan beskattats i Finland.
I min egenskap av motionär, som dessutom upplever gränshandelsproblemen på nära håll, förundras jag av regeringens och utskottsmajoritetens ovilja att tillrättalägga en nationell särlagstiftning och myndighetsutövning som definitivt står i strid med EG-rätten.
Fru talman!
Jag står givetvis bakom alla moderata reservationer i det här betänkandet, men i enlighet med vad vi brukar göra inom Moderata samlingspartiet yrkar jag bifall endast till reservation 1.
Fru talman!
I sitt anförande är Olle Lindström vad jag kan se väldigt kategorisk och säker på sin tolkning av EG-rätten.
Jag skulle nog, om jag vore Olle Lindström - men det är jag inte, och det kanske är bra det - vara mindre kategorisk och mindre säker i det här fallet.
Men om jag ville ta till mina argument skulle jag kunna argumentera på precis motsatt sätt och hävda att den svenska lagstiftningen är korrekt och att det är ett problem att man på den finska sidan tillåter att rödmärkt olja finns i tankarna på fordon som är avsedda för vägtrafik.
Man har ifrån EG-kommissionens sida alltså vad jag förstår haft funderingar och idéer om att det här är felaktigt.
Sverige har ändå valt att acceptera att denna olja finns i tankarna när fordonen kommer till Sverige.
Det har man gjort därför att man inte har velat sätta sig över annan nations lagstiftning.
Jag tycker att det är en mycket ödmjuk och bra ställning som Sverige har tagit i det här fallet.
Sedan har man också en möjlighet att använda den rödmärkta oljan för uppvärmning i Sverige, men får då också beskatta den enligt de skatter som vi har i Sverige.
De tolkningar som jag har tagit del av står alltså i motsatsställning till det som Olle Lindström här har redovisat, och jag vidhåller utskottsmajoritetens ståndpunkt.
Fru talman!
I en rapport kallad Skattefel och skattefusk från Riksskatteverket redovisas att verkets undersökningar visar att svenska folket och de svenska företagen i stor utsträckning är beredda att betala sin skatt - så länge alla andra eller åtminstone nästan alla andra också gör det.
Tilltron till skattemyndigheternas förmåga att bekämpa skattefusket är dock inte lika tillfredsställande vare sig bland allmänheten eller bland företagen.
Vi kristdemokrater anser att förändringar i skattesystemet måste göras - dels för att sänka det totala skattetrycket, dels också för att skattesystemet och skattelagstiftningen skall bli mer överblickbara och uppfattas som rimliga av allmänhet och näringsliv.
Men vi anser samtidigt att de lagar och regler som vi nu har måste efterlevas och genomdrivas.
Det är ett problem att inte samtliga skattepliktiga inkomster och reavinster som skall deklareras i Sverige verkligen redovisas i deklarationen.
Genom skattebrottslighet, inte minst som en följd av den stora svarta marknad vi har i Sverige, åderlåts samhällets resurser på tiotals miljarder kronor varje år.
Riksskatteverket uppskattar att det totala skattefelet ligger i storleksordningen 80-90 miljarder kronor.
Vidare snedvrids konkurrensförhållandena genom skattebrottsligheten, och den svenska affärsmoralen försämras på ett negativt sätt.
Ytterst går den demokratiska kontrollen över stora delar av samhället om intet.
Fru talman!
Det är viktigt att skattemyndigheterna för att komma åt skattefusk har resurser för effektiva kontrollmöjligheter som samtidigt garanterar rättssäkerheten.
Ett annat av syftena med kontroller är vidare att se om skattesystemet fungerar så som riksdagen avsett.
Det är angeläget att helhetssynen på kontroll, service och information till allmänhet och företag fortsätter att utvecklas inom skattemyndigheterna.
Många företag har gjort fel när det gäller varulagervärdering, sponsring och skattefrågor med internationell anknytning.
Detta konstaterade Riksskatteverket under 1996.
Det visade sig också att kontrolluppgifterna var felaktiga när det gällde redovisning av olika förmåner och ersättningar.
Här kan skattemyndigheternas kontrollverksamhet verka förebyggande för framtiden.
På senare tid har resurserna minskat för kontrollverksamheten, vilket regeringen i budgetpropositionen själv medger är ett trendbrott.
Detta kan tolkas som att det inte längre är möjligt att freda denna verksamhet från neddragningar på grund av de allmänna besparingskraven.
Riksskatteverket gör bedömningen att medelsförbrukningen i framtiden kommer att öka år för år.
Dessutom konstaterar verket att det redan nu varit svårt att avdela tillräckligt kompetent personal för kontrollen av de minsta företagen och att vissa bedrägerier mot mervärdesskattesystemet inte har kunnat förhindras.
Mot bakgrund av detta har kristdemokraterna föreslagit att ytterligare 200 miljoner kronor per år avsätts till Skatteförvaltningen för förstärkt skattekontroll.
Fru talman!
Erfarenheter visar att detta anslag ger åtminstone sex gånger så mycket tillbaka; senast, närmare bestämt i somras, visades detta i en rapport från Riksdagens revisorer.
Kristdemokraterna räknar således med att skatteintäkterna ökar med 1 200 miljoner kronor per år när detta förslag genomförs.
Riksdagens revisorer har granskat effekterna av den resursförstärkning till skatteförvaltningen som regering och riksdag beslutade om våren 1993.
Resursförstärkningen uppgick budgetåren 1993 / 94 till 1995 / 96 till 499 miljoner kronor.
Riksskatteverket har redovisat att resursförstärkningen gett ökade skatteintäkter i form av taxeringshöjningar på 5 ½ miljard.
Härtill kommer en preventiv effekt som naturligtvis inte går att beräkna, men som Riksskatteverket tidigare bedömt uppgår till en till två gånger den direkta intäkten.
Man måste dock reducera det belopp som Riksskatteverket redovisar med en rad faktorer, bl.a. på grund av överklaganden och periodiseringsfel.
Riksdagens revisorer bedömer ändå att det belopp som faktiskt kommer att inbetalas blir ca 3 miljarder, dvs.
ungefär sex gånger de extra resurser som tillfördes.
Revisorerna har i granskningen funnit att resursförstärkningen till skattemyndigheterna gett flera positiva effekter.
De extra medlen har också bidragit till att den angelägna omstruktureringen av skatteförvaltningen påskyndats, att nya arbetsmetoder utvecklats och att kompetensutvecklingen ökat.
En annan positiv iakttagelse i granskningen är att service och förebyggande kontrollverksamhet prioriterats de senaste åren.
Skattemyndigheterna har under den period som de extra medlen utbetalats också redovisat ett stort anslagssparande.
Det har förklarats med den osäkerhet som finns i förvaltningen beträffande de ad hoc-åtgärder som myndigheterna utsätts för.
Det råder tyvärr en osäkerhet om framtida budgetramar, vilket medför svårigheter för myndigheterna att planera verksamheten och anställa personal.
Anslagssparandet vid myndigheten sågs som en beredskap inför kommande sparbeting, medel som nu har börjat tas i anspråk.
Fru talman!
Skattemyndigheterna behöver en långsiktig resursförstärkning, och skatteutskottet konstaterar med anledning av en motion från Vänsterpartiet att det finns skäl att överväga ökade resurser redan om ett år.
Vi kristdemokrater beklagar att riksdagens majoritet inte redan nu har velat satsa på en långsiktig resursförstärkning utan beslutat om en för snäv ram för utgiftsområdet.
Detta har vi kristdemokrater reserverat oss mot i finansutskottet, men vi redovisar också våra ställningstaganden i ett särskilt yttrande i skatteutskottets betänkande.
Kristdemokraterna kommer således inte att delta i besluten när det gäller fördelningen av anslagen inom utgiftsområdet.
Fru talman!
Kontrollen och bevakningen av våra gränser påverkar hela vårt samhälle.
Över gränserna sker vårt lands varuimport och export, där färdas vi själva och utländska medborgare och där transporteras en stor mängd varor.
Vissa av de varor som importeras till Sverige är föremål för gränskontroll.
De kan vara belagda med tullavgift, medan andra bara får föras in i landet i begränsad omfattning eller är helt förbjudna.
Det finns dock inga förutsättningar att kontrollera all import, vilket innebär att varusmuggling tyvärr förekommer, vilket i sin tur får stora konsekvenser för samhället, inte minst när det gäller folkhälsan.
Jag tror att vi allihop häromdagen fick ett pressmeddelande med rubriken Konsumtionen av svartsprit ökar.
Det kom från OAS - en kommitté som regeringen tillsatt för att organisera ett alkoholförebyggande samarbete på informationsområdet.
Rubriken har sin bakgrund i en undersökning om attityder till och bruk av illegal alkohol som TEMO genomförde i våras.
Undersökningen visar att konsumtionen av svartsprit, dvs.
hembränt och smuggelsprit, ökar.
När det gäller ungdomar skiljer sig olika grupper åt när det gäller kontakterna med svartsprit och den totala alkoholkonsumtionen.
Men andelen som köpt smuggelsprit ökar för samtliga ungdomsgrupper.
Detta är ett faktum som måste oroa oss alla, fru talman, lik- som det faktum att antalet elever i nionde klass som provat narkotika har stigit från 3-4 % i början av 1990-talet till 7-8 % år 1996.
Enligt Folkhälsoinstitutet förbrukas drygt fem ton narkotika per år i vårt land.
Samhällskostnaden för detta, som bl.a. omfattar kostnader för kriminalitet, kriminalvård och sjukvård, uppgår till ca 6 miljarder kronor.
Om ökade ansträngningar inte görs för att minska smugglingen kommer samhällets kostnader att bli mycket större än de besparingar som görs kortsiktigt.
Smugglingen ger allvarliga konsekvenser inte bara för folkhälsan, utan även i form av förlorade skatteintäkter.
Den ökade smugglingen har också lett till att den organiserade brottsligheten tyvärr vunnit fotfäste i vårt land.
De senaste åren har smugglingen av narkotika, tobak och alkohol ökat.
En bidragande orsak har varit den kraftiga nedskärningen i tullmyndighetens resurser i samband med att vårt land gick med i EU.
Det var nedskärningar som vi kristdemokrater motsatt oss.
Under 1995 / 96 och 1997 reducerades tullens anslag med 288 miljoner kronor till följd av EU-medlemskapet, vilket innebar att tullpersonalen minskades med 820 personer och att tio olika tullposteringar upphörde.
Fram till i dag har antalet tullmyndigheter minskat från 35 till 12 och personalen har minskat med en fjärdedel.
I och med det svenska medlemskapet i EU har begreppen yttre och inre gräns fått betydelse.
Vi får dock inte förledas att tro att risken för smuggling skulle vara större vid yttre gräns.
Det bör framhållas att 89 % av all införd narkotika i Sverige kommer från ett annat EU-land.
EU har fattat beslut om kompensatoriska åtgärder för att göra det möjligt att bibehålla kontroller vid inre gräns i andra former än gränskontroll.
Problemet med de kompensatoriska åtgärderna är, enligt tulltjänstemän, avsaknaden av möjligheter att avsätta resurser för att utveckla dessa.
De nedskärningar av tullens resurser som regeringen drev igenom i samband med Sveriges inträde i EU kom alldeles för tidigt och innan de kompensatoriska åtgärderna inom EU var färdigutvecklade.
Härigenom har man i onödan öppnat för olika former av kriminell verksamhet, i synnerhet smuggling.
Detta bör enligt Kristdemokraterna åtgärdas genom ökade resurser till tullen.
Kristdemokraterna delar i stort även de prioriteringar för 1999 som regeringen anger i budgetförslaget, men anser att detta kräver ökade resurser.
I jämförelse med regeringens förslag innebär vårt budgetförslag för åren 1999-2001 att tullens budgetramar utökas med 100 miljoner kronor per år.
Även detta återfinns i vår reservation i finansutskottet och i det särskilda yttrande som fogats till det betänkande vi nu behandlar.
Tullverket har till uppgift att föreslå förenklingar av regler och procedurer, inte minst när det gäller EU:s regelverk.
EU:s bestämmelser har tyvärr lett till en mer komplex lagstiftning än tidigare.
Fru talman!
Jag vill yrka bifall till reservation 2, där detta understryks genom förslag om att Tullverket får i uppdrag att utarbeta förslag till en samlad och kraftfull svensk strategi för genomgripande förenklingar av tullproceduren inom EU.
Som sagt har EU:s bestämmelser tyvärr lett till en komplex lagstiftning och en mängd nya regler.
Dessutom har tidsfristen för tulldeklarationer minskat från 15 till 9 dagar.
Det hörde vi tidigare i debatten.
Detta kan och har lett till ouppsåtliga fel i tulldeklarationer, vilket i sin tur innebär att tulltillägget drabbar företagen på ett sätt som inte står i rimlig proportion till förseelsen.
Fru talman!
Jag yrkar därför också bifall till reservation 1.
Fru talman!
Per Erik Granström tycker att jag är säker på min sak när det gäller EG-rätten, och det är jag.
Jag är det, därför att jag har ägnat mycket tid åt detta.
Jag har satt mig in i situationen.
Jag har tagit del av utlåtanden från de experter vi har i Sverige som kan EG-rätten mycket bättre än jag i alla fall.
Jag har haft kontakt med EU-kommissionens direktorat XXI som handlägger just de här frågorna och som för övrigt också har tillskrivit den svenska regeringen eller Finansdepartementet om de felaktigheter som vi har haft sedan 1996.
Det är alltså ingen hemlighet för någon hur det här ställer sig.
När det sedan gäller användningen av oljan har jag i det här fallet tagit upp privat användning.
Jag menar alltså att den som köper röd olja för uppvärmning i Sverige inte skall behöva skatta för den två gånger dvs.
både i Finland och i Sverige.
Det är det som nu ligger kvar.
Det övriga har ju den svenska regeringen varit tvungen att ändra, och det är jag tacksam för.
Jag vet inte om mina tidigare motioner har bidragit till det, men om så vore fallet är jag glad för det, även om motionerna då blev anslagna.
Jag vill bara säga än en gång: Jag tror att det är viktigt att Sverige nu fullt ut följer gemenskapslagstiftningen, och det är därför jag är så angelägen.
Människor i Norrbotten upplever det här som ett stort problem.
Den svensk-finska gränsen i norra Sverige har kallats för " den fredliga gränsen " i hundratals år.
Efter 1996 års beslut om det här förbudet har det varit stora problem, och därför har jag engagerat mig i den här frågan.
Fru talman!
Det alltid bra att åberopa sakkunskap, men i det här fallet borde väl Olle Lindström känna till att EU-kommissionen har haft synpunkter på finnarnas hantering av oljefrågan.
Det är utifrån de synpunkterna som jag hävdar att vi i Sverige nu tillämpar det här direktivet på ett korrekt sätt.
Fru talman!
Jag är mycket väl medveten, Per Erik Granström, om att Finland också har fått påpekanden om hur denna hantering har skötts.
Det har skett därför att man i Finland har legat skattemässigt under den miniminivå som EU-kommissionen har beslutat om.
Men det har inte att göra med möjligheten att få fritt köpa över gränsen.
Jag vill återkomma till att de experter i EG-rätt som jag talade om, som ägnar sig åt detta på heltid i dag, hänvisar till de skrivningar som även vi kan ta del av.
Framför allt kontakterna med EU-kommissionen visar att man i alla fall påstår att Sverige inte fullt ut följer detta.
Jag tycker inte att vi skall diskriminera våra medborgare i Sverige när vi vet att det finns en möjlighet att ändra det här som har en väldigt liten betydelse för staten men stor betydelse för medborgarna i norra Sverige.
Fru talman!
Det här betänkandet är ju en uppföljning av en proposition som lades fram i våras i vilken man förändrade förutsättningarna för avdragsrätt bl.a. när det gällde tjänstepensionering ute i företag.
Både det betänkandet och det här betänkandet står vi moderater bakom.
I det här fallet handlar det alltså om att utrymmet för avdrag i pensionskostnader vid byte av tryggandeform skall avskaffas.
Men i ett fall tycker jag att utskottsmajoriteten kunde ha varit lite mer generös, och det gäller i relation till min egen motion i ärendet.
Den motionen handlar om att det bör vara skattemässig neutralitet också i de fall då man har sitt tryggande säkrat i en stiftelse och byter till försäkringsformen.
Där blir inte, med de regler som föreligger här, effekten av detta skattemässigt neutral.
Är det på det sättet att stiftelsen genom t.ex. god kapitalförvaltning får ett högre värde, men den ursprungliga avsättningen fortfarande ligger inom det principiellt avdragsgilla utrymmet, finns det risk med den lagstiftning som nu föreslås att det inte blir skattemässigt neutralt.
Hade utskottet bifallit min motion hade man avhjälpt den här problematiken, och det tycker jag att man kunde ha gjort och beklagar att man inte gör det.
Men för att pröva kammarens majoritet i det här avseendet yrkar jag bifall till reservationen som skulle göra det möjligt således för ett rätt stort antal småföretag att vara säkra på det skattemässiga utfallet vid byte av tryggandeform från stiftelse till annan tryggandeform.
Fru talman!
Med anledning av det här betänkandet, SkU4 Avdrag för vissa pensionskostnader, m.m., vill jag inledningsvis yrka bifall till vår med Moderaterna och Folkpartiet gemensamma reservation och anföra att kristdemokraterna kommer att bifalla densamma.
Regeringens proposition är i stort sett bra.
Dock har man inte gått så långt som den kalla verkligheten egentligen kräver.
Att avdragsrätten utvidgas vid byte av tryggandeform är rätt och ett steg i positiv anda.
Det som emellertid förvånar mig är den begränsning som regeringen gör genom att bortse från den verklighet som vi levt i sedan mitten av 80-talet.
Jag tänker på den enormt positiva trend som aktie- och fondplaceringar givit.
Genom att företagare beretts möjlighet att förvalta pensionsavsättningar i egna stiftelser har dessa medel dels använts i den egna rörelsen och dels använts till att förvärva aktier och fondandelar.
Syftet har självklart varit att ge stiftelsen en bättre tillväxt än vad traditionell förvaltning av pensionsmedel givit.
Många av våra väljare som i dag driver företag vill inför en kommande pensionering eller vid försäljning av sitt företag överföra stiftelsernas pensionskapital till försäkring för att på så sätt avhända sig ansvaret med utbetalning och därtill säkra kapitalet i en traditionell förvaltning.
I motion Sk4 av Carl Fredrik Graf finns förslag om att utrymmet för avdragsrätten vid överlåtelse av företaget eller byte av tryggandeform skall utökas i den omfattning som t.ex. en pensionsstiftelse omfattar.
Kapitalet som skall vara fritt att placera måste säkras genom rätt till avdrag även vid byte av tryggandeform.
Kristdemokraterna hävdar, fru talman, att den fria marknaden inte skall begränsas.
De företagare som har tagit eget ansvar skall snarare uppmuntras än begränsas inför sin kommande pensionering.
Det kan inte vara förenligt med god förvaltning att en pensionsavsättning som genererat en betydande avkastning skall resultera i att densamma konfiskeras på grund av begränsning i avdragsrätten.
Tvärtom anser vi att skattesystemet skall vara så uppbyggt att både företag och privatpersoner skall uppleva samhällets och skattesystemets stimulans till pensionsavsättningar.
Även om utskottet har en ganska positiv skrivning om nämnda motion kan jag inte se något hinder att gå motionären helt till viljes.
Det torde vara ett stöd för alla småföretagare i vårt land som i många år kämpat för att komma i åtnjutande av en bra pension med bra avdragsutrymme.
Samtliga pensionsavsättande företagare har under sin aktiva tid gjort löneavståenden till förmån för pensioneringen.
Allt vad pensionsförsäkring, pensionsstiftelser eller fondplaceringar heter är enkelt och rakt på sak endast en uppskjuten löneutbetalning.
Det är inte fråga om några suspekta pengar eller märkliga avdrag.
Inte heller får statens agerande eller vårt skattesystem vara så utformat att företag upplever dessa regler som hämmande.
Resultatet blir i stället att man söker efter utländska alternativ.
Genom ett mer öppet Europa ökar också möjligheterna att flytta pengar mellan länderna.
Vi upplever också hoten om att många medelstora företag riktar blickarna till andra länder som har bättre pensionsregler.
Detta anser vi kristdemokrater vara ett hot mot svensk företagsamhet.
Därför skall vårt skattesystem vara så uppbyggt att företagare med trygghet kan driva sitt företag här på hemmaplan och inte minst känna trygghet i lagar och regelverk inför kommande pensionering.
Fru talman!
Jag undrar varför utskottets majoritet inte kan låta regelverket öppna för en lagstiftning som inte innehåller den i propositionen omtalade spärren.
Det borde inte vara något hinder att även tillåta avdragsrätt på en högre förmånsnivå som uppnåtts genom tillväxt i en pensionsstiftelse eller på annat sätt.
Skulle nu inte kammaren ge sitt bifall kommer vi att bevaka regeringens handlande i frågan som säkerligen kommer att aktualiseras inom en inte alltför avlägsen framtid.
Med respekt för de mer än 4 000 företag som har pensionsstiftelse yrkar jag bifall till vår gemensamma reservation med motiveringen att den skulle vara en trygghet för dessa människor som finns bakom och byggt upp såväl företaget som dess pensionsstiftelse.
Begränsningen i regeringens förslag är enligt vår mening oacceptabel och kan medföra att företagare tvingas avstå från ett byte från pensionsstiftelse till en annan tryggandeform för en redan undertecknad pensionsutfästelse.
Med hänvisning till vad som anförts i tidigare inlägg anser jag att regeringens förslag stiftelseformen inte behandlas likvärdigt i förhållande till andra tryggandeformer och yrkar alltså bifall vår reservation.
Fru talman!
Skatteutskottets betänkande nr 4 tar upp förslaget om avdragsregler som tar sikte på en arbetsgivares kostnader för att trygga pensionsutfästelser till sina anställda.
Ett tryggande kan ske på olika sätt.
Det kan ske antingen genom avsättning i balansräkningen eller genom avsättning till pensionsstiftelse.
Det händer också att arbetsgivaren köper en pensionsförsäkring för att på sätt trygga utfästelsen.
Fru talman!
Vi går sedan över till byte av tryggandeform.
Förslaget handlar där om att avdragsrätten vid byte av tryggandeform skall utvidgas.
Avdrag för kostnader för nytt tryggande av pensionsutfästelse skall få göras under förutsättning att utfästelsen tidigare tryggats med avdragsrätt.
Om avsättningen skett till en stiftelse skall en spärr slå till.
Avdrag medges i det fallet till en nivå som motsvarar det belopp som tas ut från stiftelsen i samband med bytet.
Även här finns den ordinarie begränsningsregeln som gäller för alla de olika tryggandeformerna.
Den utvidgade avdragsrätten täcker också in de fall då ett nytt tryggande krävs därför att en arbetsgivare tar över en tidigare tryggad pensionsutfästelse från en annan arbetsgivare.
Vi socialdemokrater har inget emot att utrymmet för avdrag för kostnader för byte av tryggandeform utökas.
När vi 1998 började arbeta med frågan såg vi snabbt att just byte av tryggandeform var något som gjorde att vi behövde mer betänketid.
Det förslag som nu ligger på era bord är resultatet av den betänketiden.
Genom att förslaget i betänkandet är utformat på ett sätt som ansluter till de nya reglerna om att avdrag vid byte godtas endast på en redan tryggad förmånsnivå upprätthålls den allmänna neutraliteten inom regelverket.
Sedan gäller det invändningarna att det finns behov av en möjlighet till byte på en högre förmånsnivå som uppnås genom tillväxt i en pensionsstiftelse eller på annat sätt.
De regler som begränsar pensionsavsättningarna finns för att hindra överföringar av alltför stora pensioner.
Man skulle t.ex. kunna tänka sig att en person satte av pensionspengar till sig själv eller till någon närstående, trots den lilla skillnaden i löneskatt.
De avdragsgilla utrymmena är i dag generöst tilltagna eftersom det är angeläget att företagen har goda villkor för att kunna " köpa ikapp " och på andra sätt säkra de anställdas trygghet varför avdragsbegränsning inte bör utgöra något problem för den seriöse arbetsgivaren.
Om det finns problem med tryggandelagen vad avser stiftelsefrågorna skall vi vara öppna för att se på det i den översyn som nu fortgår.
Jag tror att vi får möjlighet att komma tillbaka till den frågan.
Med det yrkar jag, fru talman, avslag på reservationen och bifall till utskottets hemställan i betänkandet.
Fru talman!
Detta betänkande var det tillfälle då regeringen skulle återkomma och följa upp det beslut riksdagen fattade i våras.
Därför är det beklagligt att man inte orkar med att följa upp hela paketet.
Även om Granberg nu indikerar att det kanske ligger någonting i vad Graf säger i sin motion är det en signal ut att det kan komma nya regler så småningom, kanske eller eventuellt.
Det är denna osäkerhet som företag många gånger tycker att det är ett problem att leva under.
Det hade varit välgörande att välja just detta tillfälle för att se över och också besluta om hela problematiken i detta.
Jag vill betona, eftersom man av Granbergs anförande kunde få ett annat intryck, att hela min motion bara handlar om avsättningar som görs inom principiellt avdragsgillt utrymme och inte någonting annat.
Gör man avsättningar inom principiellt avdragsgillt utrymme i en stiftelse och sköter den stiftelsen bra och får en bra tillväxt i den är det väl rimligt att den tillväxten skall komma pensionstagarna till del utan att det får negativa skattemässiga konsekvenser.
Låt mig ta ett exempel.
Har man avsatt 100 kr och det fem år senare genom god kapitaltillväxt, och det har man dragit av, är värt mera, varför tycker inte socialdemokraterna att det är rimligt, trots att det ligger inom principiellt avdragsgillt utrymme, att den tillväxt som överstiger 100 kr också skall kunna föras över i en ny tryggandeform om företaget t.ex. säljs utan att det får skattemässigt negativa konsekvenser?
Fru talman!
Vi tycker att det är rimligt.
Översynen är nu gjord och presenterad.
Jag garanterar Carl Fredrik Graf att möjligheterna kommer att finnas, och regeringen följer frågorna framgent.
Jag är säker på att dessa frågor kommer tillbaka till riksdagen för vidare debatt.
Då kommer också Carl Fredrik Grafs motion att vara betydligt mer belyst och besvarad.
Fru talman!
Det låter som om Lars U Granberg egentligen helst hade velat bifalla min motion.
Nu går han nästan ända fram och säger: Nej, vi orkar inte riktigt bifalla.
Det är väl bara för att det kommer från en oppositionsparti.
Jag får väl ta detta till intäkt för att det väldigt snabbt kommer en korrigering på den här punkten, så att det inte råder någon osäkerhet ute på marknaden.
Det hade varit välgörande om detta hade kunnat ske nu.
Det är beklagligt att Socialdemokraterna inte orkade med det i dagens betänkande.
Det hade varit mera praktiskt ur många synpunkter.
Fru talman!
Vi får väl se när frågan dyker upp igen.
Men Carl Fredrik Graf kan kanske ta med sig de här frågorna också i den diskussion som startar i dag genom skatteöverläggningarna.
Där kan man kanske föra en diskussion om detta.
Ni verkar ju ha en bra uppslutning från oppositionspartierna.
I betänkandet har utskottsmajoriteten skrivit att vi inte ser några stora hinder i den här frågan.
Ta upp den här frågan i skatteöverläggningarna!
Där kan ni få en väldigt kort behandling och ett snabbt svar på den.
Fru talman!
När det gäller anslagen till skatteförvaltningen och tullen har Folkpartiet i sin ekonomiska motion respektive skattemotionen föreslagit att skattemyndigheterna skall tillföras 150 miljoner kronor mer än regeringen har föreslagit för nästa år och för vart och ett av följande budgetår.
Vi vet att staten och kommunerna varje år går miste om omfattande skatteintäkter på grund av skattefel, men också på grund av skattefusk.
Det finns beräkningar av att detta uppgår till i runda tal så mycket som 50 miljarder kronor som en följd just av ett omfattande felaktigt skatteuttag.
Dessutom betalas det ut en hel del medel i felaktiga bidrag.
En starkt bidragande orsak till detta är att våra skattemyndigheter saknar tillräckliga resurser för en hyggligt omfattande kontroll av de skatteuppgifter som lämnas.
Samtidigt pressas arbetssituationen hos skattemyndigheterna genom att andra kostnader, t.ex. lokalkostnader, riskerar att inom en ganska snar framtid tränga ut ytterligare personal.
Utan tillräckligt med personal blir det mycket svårt att uppnå någon kontroll av fusk över huvud taget.
Riksrevisionsverket, RRV, har nyligen redovisat undersökningar som pekar på att mellan 650 000 och kanske 800 000 människor i Sverige arbetade svart bara under förra året.
Bland andra medborgare som jag mött och som kommenterat det har de sagt: Det är oerhört allvarligt, hemskt, vi måste göra någonting åt det.
Andra säger: Jaså, är det inte fler än så?
I de djupintervjuer som gjorts med svartjobbare i samband med dessa undersökningar framkommer att hela 75 % arbetar svart på grund av att, inte helt förvånande, vill slippa den höga skatten på arbetet.
Men över 10 % har faktiskt inget val.
De är hänvisade till svartjobb eller ingenting alls.
Bland de allra yngsta, upp till 30 år gamla, är denna andel så hög som ca 20 %.
Det här är mycket allvarligt.
Frågan om svartjobb och skattefusk eller felaktigt skatteuttag har flera dimensioner.
En självklar utgångspunkt är att en överväldigande majoritet faktiskt vill vara ärliga.
Att då ändå så pass många väljer att arbeta svart - eller för att se det från den andra sidan, köpa svart - har ett samband med det i dag orimligt höga skatteuttaget på arbete i vårt land.
De s.k. skattekilar som finns mellan den som vill köpa en arbetsuppgift och den som är beredd att sälja den på ett helt lagligt sätt är för stora.
Därför är ett viktigt instrument i arbetet för att minska svartarbete, skattefel och skattefusk att stat och kommun inte på lång sikt tar ut skatter som helt uppenbart en stor del av medborgarna uppfattar som orimligt tunga och därtill orättvisa.
Därför är andra förslag från Folkpartiet om sänkt skatt på arbete mycket viktiga.
Intresset och viljan att handla rätt och riktigt behöver således återupprättas vad gäller skatteuppgifter.
Den liberala utgångspunkten är att lagar, oavsett om vi gillar dem eller ej, skall följas av alla.
Vi behöver få in mer skattepengar till angelägna satsningar inom skola och vård.
Därför är det viktigt att vi satsar mer resurser på skattemyndigheterna så att de får en chans.
Det handlar om att hederliga medborgare skall skyddas mot att andra skor sig på deras bekostnad, att försvara en sund marknadsekonomi där företag verkar i en rimlig konkurrens.
Det handlar om rättvisa villkor för småföretagare och att upprätthålla viktiga normer och ambitioner i vår välfärdspolitik.
Folkpartiets politik inbegriper således lägre skatt på arbete, särskilt i känsliga delar av tjänstesektorn, slopad förtida moms, minskat krångel för företagarna och en rad andra åtgärder för att motverka felaktiga skatteuttag och rent skattefusk.
Detta är viktiga steg mot ett samhälle där ett hederligt beteende lönar sig bättre än i dag.
Med vårt förslag om extra resurser till skattemyndigheterna skulle fler ha fått betala rätt skatt, och ökade resurser hade kunnat användas för angelägna satsningar.
Vi kan notera att vi i vår tidigare behandling i årets budget inte har fått gehör för vår satsning.
Därför har vi ett särskilt yttrande i dag.
Fru talman!
Avslutningsvis yrkar jag vad avser tulltilläggen bifall till reservation 1.
Fru talman!
Kan vi då också räkna med att detta kommer att behandlas under innevarande riksmöte?
Jag skulle vilja ställa den frågan till Granberg.
Fru talman!
Jag har inte hunnit ta upp någon större diskussion om detta.
Den parlamentariska situationen gör att vi har andra partier att ta hänsyn till.
Jag är inte ordförande i utskottet, och jag sitter inte heller i regeringen.
Svaret på den frågan får faktiskt vänta.
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 13 § anf.
76 (delvis) och av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Innehållsförteckning
Herr talman!
Dagens debatt angående skatteutskottets betänkande nr 5 är en uppföljning av den debatt som riksdagen hade 1998.
Då handlade debatten om en ändring av de s.k. koncernreglerna för att förhindra skatteflykt.
Då som nu var det Företagsskatteutredningen som låg till grund för förslagen som sedan blev riksdagens beslut.
Vad har då dagens betänkande för innehåll, herr talman?
Det avser skatteregler för omstrukturering av företag.
Förslagen i betänkandet utgår i huvudsak från att omstruktureringen skall kunna genomföras utan några omedelbara skattekonsekvenser.
Det handlar inte om definitiva skattelättnader, utan det handlar om uppskov med beskattningen.
Nu är det ju inte så att allt som Företagsskatteutredningen kommer fram till kommer att sväljas med hull och hår.
Ett sådant förslag är det som gäller en halverad reavinstbeskattning av näringslivsbetingade aktier.
Förslaget som sådant är aptitligt, så liknelsen vid att svälja med hull och hår gäller nog.
Men när vi sedan kommer till betalningen av notan - då blir frågan en helt annan.
Att köpa Företagsskatteutredningens förslag skulle kännas bra, om man ser det som ett komplement till de lagförslag som vi i dag skall besluta om.
Men om inte pengarna finns, så finns de inte.
Valet för oss socialdemokrater är därför hyfsat lätt.
Vi ställer oss inte i ett läge där vi inte kan finansiera de beslut som vi fattar.
Andra förslag ur betänkandet är bl.a. en lagreglering av under vilka förutsättningar underprisöverlåtelser skall kunna genomföras.
En erfarenhet som vi tagit del av är att utvecklingen av praxis har inneburit en svåröverskådlig och oförutsebar gällande rätt.
Vi socialdemokrater vill därför att förutsättningarna för underprisöverlåtelser slås fast i en lag.
Men vi gör det med ett förbehåll.
Det måste finnas en förberedelse för ett snabbt agerande om det nya regelsystemet skulle utnyttjas för att förse sig med omotiverade skatteförmåner.
Vi tar också för givet att skatteflyktslagen även fortsättningsvis kommer att kunna tillämpas på just underprisöverlåtelser.
Det finns också en koppling till koncernbidragsreglerna.
Om ett koncernbidrag skall få någon verkan vid beskattning skall ett helägt koncernförhållande ha rått mellan givar- och mottagarföretag under ett helt skatteår.
Det är därför vår mening att en omstruktureringsregel inte bör gå längre än koncernbidragsreglerna när det gäller möjligheten att åstadkomma någon form av resursutjämning.
Det finns därför skäl för villkoret att förutsättningarna för koncernbidrag skall finnas redan under överlåtelseåret.
Kopplingen till personer i handelsbolag är något annorlunda.
En överlåtelse från en enskild person till ett handelsbolag omfattas inte av underprislagens undantag från uttagsbeskattning.
Det nya i det vi nu debatterar är just möjligheten till underprisöverlåtelser mellan en massa olika typer av verksamhetsformer, men dock inte en sådan som den mellan en privatperson och ett handelsbolag.
Om man vill lösa detta så skulle det kräva en utvidgning av tillämpningsområdet för de regler som infördes för att stoppa skatteflykt med hjälp av just handelsbolag.
Sedermera skulle regelsystemet också krånglas till ganska rejält om man skulle göra ett sådant ingrepp.
Nästa del av betänkandet rör ett enhetligt system för beskattning av s.k. andelsbyten.
Ett andelsbyte är något som händer när ett bolag köper ett annat och betalar med egna aktier eller andra andelar.
Enligt de nuvarande reglerna finns det två stycken uppskovssystem för andelsbyten, varav ett styrs av EG-regler.
De här bägge systemen föreslås nu ersättas med ett enhetligt system där uppskovsbeloppet fastställs och vinsten tas upp till beskattning först när vederlagsandelarna avyttras.
När det sedan gäller kontantdelen vill vi av all enkelhet behålla den nuvarande tioprocentsregeln.
Vi socialdemokrater tror att det vore dumt att belasta taxeringsförfarandet i ett läge där Företagsskatteutredningen inte ser några svårigheter och vi också har uppnått fusionsdirektivets gränssats.
Så varför göra saker svårare?
När det gäller röstvillkoret måste man ha 50 % av rösterna i det förvärvade företaget för att få uppskov.
Man måste fixa allt detta före utgången av kalenderåret.
Det ser jag som en stor fördel just för fysiska personer.
De får besked om uppskov föreligger eller inte före det att de lämnar in sina deklarationer.
En ändring av utformningen av den s.k. koncernregeln är gjord för att förhindra skatteundandragande.
Koncernregeln innebär att aktier och andra andelar kan överlåtas inom en koncern utan att någon reavinstbeskattning blir aktuell.
Förslaget i betänkandet betyder att vid en koncernöverlåtelse skall ett s.k. uppskovsbelopp fastställas som tas upp till beskattning när andelen inte längre innehas av ett företag inom koncernen eller när andelen avyttras externt.
Reglerna runt koncerninterna andelsöverlåtelser är förmånliga för företagen och speciellt ägnade att underlätta vid omstruktureringar.
Vi ser i dag att koncernregeln utnyttjas för skatteundandragande på ett sätt som vi inte hade tänkt.
Paketering av företag och sedan en försäljning enbart för att komma undan skatt är något som lagen inte var menad för.
För oss riksdagsledamöter handlar det nog ännu mer om en svårare fråga och en större och mer långsiktig konsekvens när statskassan börjar tappa intäkter i form av stora skattebortfall.
I reglerna runt lex ASEA föreslås några justeringar.
Dagens krav att det utdelande moderföretaget skall vara inregistrerat på börsen föreslås ersättas med ett krav på att andelarna skall vara marknadsnoterade.
Ett annat villkor som föreslås ändras är det s.k. verksamhetsvillkoret.
Detta villkor innebär i dag att det utdelande dotterföretaget skall bedriva verksamhet av viss storlek.
Enligt den nya utformningen skall företaget bedriva rörelse med annat än kontanta medel och förvaltning av värdepapper.
Den som är för att slopa noteringsvillkoret skall veta att detta skulle ställa till med en hel del problem.
Det är inte så att allting blir lättare bara för att man slopar något, och det här förslaget är ett praktexempel på det.
Jag skall inte gå närmare in på detta, eftersom det är ganska långt och komplicerat.
Den som läser betänkandet kan få en bild av hur komplicerat det är.
Enligt dagens regler skall ett företag som inte längre uppfyller de skattemässiga villkoren för ett investmentföretag ta upp en intäkt motsvarande 40 % av värdet på aktieportföljen.
I betänkandet föreslås en ändring till 16 %, vilket enligt oss socialdemokrater skulle ge en tillräcklig beskattning vid ett karaktärsbyte.
Vi har anledning att tro att den gamla gränsen vid 40 % har verkat som en form av stopplagstiftning.
Investmentbolags karaktärsbyten är enligt vårt sätt att se inte något negativt.
Det kan exempelvis handla om ägarbyten för att stärka bolaget.
Stämpelskatten för en koncern föreslås behöva betalas först när koncernförhållandet mellan överlåtaren och förvärvaren upphört.
Också i den frågan görs ett avståndstagande från Företagsskatteutredningens linje.
Utredningen föreslår att stämpelskatt skall kunna efterges.
Vi socialdemokrater tycker inte att situationen är så alarmerande som motionären vill ge sken av.
Som framgick av debatten i det förra ärendet har vi en öppen inställning i denna fråga men vill inte ta steget fullt ut i dag.
Jag vill avslutningsvis yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationerna.
Herr talman!
Man kan när man lyssnar på Lars U Granberg få intrycket att vi är rörande överens om väldigt mycket.
Som jag sade inledningsvis tycker vi att det är bra att socialdemokraterna börjar förstå att omstruktureringar och förändringar är viktiga i näringslivet.
Från den insikten till att skrida till handling är det dock ett bra stycke att gå.
Jag har en fråga till Lars U Granberg.
I reservation 1, som avgivits av Moderaterna tillsammans med några övriga partier, anför vi: " Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att reavinstskatten vid avyttring av näringsbetingade andelar skall avskaffas och att regeringen skynd- samt återkommer till riksdagen med ett sådant förslag och ett förslag till lämplig finansiering. "
Detta är väl ungefär vad Lars U Granberg säger.
Han säger att det vore bra att avskaffa dubbelbeskattningen men att det för närvarande inte finns någon finansiering av detta.
Vore det då inte riktigt att också utskottsmajoriteten sade att man tycker att det här skall göras och att regeringen bör vara vänlig och komma tillbaka med ett förslag?
Det är väl inte så farligt.
Herr talman!
Carl Erik Hedlund menade att vi är överens, men jag tycker nog att det för detta skulle krävas att vi är ännu mer överens.
Den mängd reservationer som moderaterna presterat är förvånande med tanke på direktiven till den utredning som ligger till grund för de beslut som vi skall fatta i dag.
De direktiven kan ju i stort sett alla ställa sig bakom.
De partier som innehade ministerposterna när de direktiven lämnades reserverar sig i dag mot allt det som utredaren kommit fram till.
Jag tycker att det är lite synd.
Problematiken kring omstruktureringar av koncerner har berott på ett bristfälligt regelsystem, som gjort att det varit svårt att se konsekvenserna av sådana åtgärder.
Jag tycker alltså att vi skulle ha kunnat vara betydligt mera överens än vad som framgår av de reservationer som moderaterna har avgivit.
Så över till den direkta frågan.
Vi för åtminstone i vårt parti en öppen diskussion om saker och ting.
Vi har haft en viss mängd pengar som skall fördelas till olika saker.
Tyvärr fick det här inte plats.
Vi hittade ingen finansiering av det.
Jag vill inte vara elak, men jag såg på TV-programmet Nyhetsmorgon en statsvetare som gjorde en djupanalys av Moderata samlingspartiet.
Han kom fram till att Moderata samlingspartiet kunde liknas vid en sekt.
Vad en sekt ofta gör är att föra fram ett budskap som man vidhåller ända in i döden.
Det handlar här om skattesänkningar.
Vi är här ändå i stort sett överens, Carl Erik Hedlund.
Herr talman!
Jag företräder då en sekt som samlar 22 % av den svenska valmanskåren.
Det är i så fall en ganska stor sekt.
Vi har ett gemensamt synsätt.
Jag sade det inledningsvis, och jag upprepade det i mitt förra inlägg.
Jag tycker att det är bra att få förändringar av regelverket, men det finns detaljer i det här som inte skulle kosta någonting ytterligare men som skulle kunna göra förhållandena ofantligt mycket bättre.
Som det heter i en gammal visa är det de små, små detaljerna som gör det.
Det gäller små förändringar som inte är så himlastormande stora att de skulle behöva föranleda en politisk strid.
Jag kan inte tolka Lars U Granbergs svar på min fråga annat än så, att det visst skulle vara bra med ändringar i den här riktningen men att det inte finns pengar.
Vi får då se till att få fram de pengarna.
Det hör då också till schäsen att vi i skatteutskottet har fått en föredragning från Näringslivets skatteberedning som visade på felräkningar från Företagsskatteutredningen om vad det här skulle kosta.
Jag har en ytterligare fråga: Tycker Lars U Granberg att det är bra eller dåligt att svenska företag bildar utländska holdingbolag och för dit sina dotterbolag, varigenom de undviker att över huvud taget få de här dotterbolagen till föremål för beskattning i Sverige?
Herr talman!
Jag kan först svara på den sista frågan: Jag tycker inte alls att det är bra.
Det är på tiden att vi tar sådana beslut som vi i dag kommer att fatta.
De besluten grundar sig bl.a. på att vi har haft stora problem med skatteundandragande och rättsfall avseende ganska stora Sverigebaserade internationella koncerner.
Jag har nu tyvärr tappat tråden, men vi kan diskutera detta senare utanför salen.
Herr talman!
I det förevarande betänkandet ges ganska klara regler för vad som gäller vid omstruktureringar av företag.
Det är också väldigt bra att vi får klargörande regler.
I en del av betänkandet tar man upp den problematik som består i att företag gör vissa kringgåenden för att få fördel av skattemässigt positiva regler.
Det var inte så länge sedan som vi här i kammaren var tvingade att sätta stopp för ett visst beteende, ett trixade i fall där det egentligen inte var fråga om fusioner och omstruktureringar men där man gjorde en konstruktion för att undgå beskattning.
Det är klart att den typen av beteenden från stora företag gör att varje lagstiftning på det här området blir väldigt krånglig.
Det är bra att vi nu får klara regler.
Problemet är att även de här reglerna kommer att bli utsatta för väldigt nitisk granskning för att se vad man kan göra för att komma i åtnjutande av dessa regler, när det egentligen kanske inte ens handlar om omstruktureringar utan om kringgåendeförfaranden.
Det var därför vi motionerade om vikten av att skatteflyktslagen också skall kunna användas mot kringgående rörelser som berör denna lagstiftning.
Sedan finns där reservation 1.
Som vanligt har Moderaterna inte någon finansiering.
Det som är intressant - och som Carl Erik Hedlund inte nämner - är vad Företagsskatteutredningen har sagt, nämligen att detta kan finansieras antingen med hjälp av att juridiska personers avsättning till periodiseringsfond skulle minska eller genom att höja bolagsskatten.
Man skall ta från företagen för att ge den typen av lättnader.
Men det är väl inte det som Moderaterna är intresserade av, dvs.
att bra och nödvändiga regler skall finansieras av den sektor som kommer i åtnjutande av lättnaderna.
En möjlighet till generell höjning av bolagsskatten skulle göra det lättare att finna en finansiering även för majoriteten.
Det är intressant att konstatera att man helt vill avskaffa reavinstbeskattningen i sammanhanget.
Företagsskatteutredningen anser att det är motiverat men att det av hänsyn till viss utlandsproblematik inte är möjligt.
Det kan innebära att man får slopa realisationsvinstbeskattningen helt för att få kongruens i systemet.
Detta är ju bara ett första steg för Moderaterna och de övriga borgerliga.
Jag undrar om kristdemokraterna som har stöttat detta är medvetna om att det är att gå långt.
Det är ett första steg mot en ganska stor skattelindring.
Hur har man finansierat det?
Moderaterna säger att detta inte kostar någonting, det är fråga om dynamiska effekter.
Man säger att det inte sker omstruktureringar i svenskt näringsliv på grund av skattelagstiftningen.
T.o.m. när förändringarna görs skall företagare avhålla sig från omstruktureringar.
Jag tror inte att det är så.
Det är helt andra motiv för att göra omstruktureringar.
Det har inte någonting att göra med den här typen av skattelagstiftning, trots att vi öppnar för en uppskjuten beskattning.
Betänkandet är i det sammanhanget bra.
Det sägs att siffrorna från näringslivet är överdrivna.
Jag kommer ihåg när de besökte utskottet.
De blev relativt avklädda när de presenterade siffrorna som sade att det inte skulle kosta någonting.
De hade räknat med en mindre mängd fusioner.
Ändå är argumentationen att mängden skall öka.
Då är förlusterna för staten större än vad de själva anger.
De är inte riktigt logiska, och det är inte heller Moderaterna.
Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet.
Herr talman!
Det är med tacksamhet vi lyssnar på regeringspartiets företrädare Lars U Granberg.
Han har anfört sina åsikter och förklaringar angående betänkandet.
Det är tydligt att vi närmar oss varandra alltmer.
Låt mig helt kort endast yrka bifall till vår gemensamma reservation med Moderaterna.
Fru talman!
Vi har att debattera skatteutskottets betänkande om anslag till skattemyndigheten och Tullverket.
Från utskottsmajoritetens sida tillstyrker vi regeringens förslag till anslagsnivån för budgetåret 1999.
Betänkandet behandlar också följdlagstiftning med anledning av den nya regionindelningen för skattemyndigheterna.
Ansvaret för Intrastatinsamlingen, EU:s internhandelsstatistik, som tidigare varit delad mellan Tullverket och Statistiska centralbyrån, SCB, skall övergå helt till SCB år 1999.
För Tullverket blir konsekvensen att det från att varit ett övergripande mål till att bli ett verksamhetsmål i regleringsbrevet för myndigheten.
I det följande väljer jag att kommentera utskottsmajoritetens förslag i förhållande till de motioner och reservationer som inlämnats.
Jag vill redan nu påpeka att såväl de motioner som inlämnats beträffande anslagsnivåer som övriga motioner som behandlas i betänkandet avstyrks av utskottsmajoriteten.
Under utskottsbehandlingen har vi funnit att det både inom Skatteförvaltningen och Tullverket pågår arbeten med förbättring av IT-stödet och med andra effektiviseringar.
Syftet är att man på ett effektivare sätt skall klara de uppgifter som ålagts verksamheterna.
Skatteförvaltningen skall effektivisera sin verksamhet genom bl.a. förbättring av IT-stödet ändrat arbetssätt och kompetensutveckling.
Träffsäkerheten i urvalet och kvaliteten i kontrollen skall utvecklas.
Helhetssynen på kontroll och service genom hela beskattningsförfarandet, inklusive indrivningsarbetet, skall stärkas.
Arbetet med att inrätta skattebrottsenheter skall slutföras så att de är i drift vid utgången av 1999.
För Tullverkets del har den nyligen genomförda utredningen om utvärdering av EU-medlemskapets effekter för Tullverkets dimensionering och organisation i betänkandet SOU 1998:18 En gräns - en myndighet dragit den slutsatsen att Tullverket i dag är effektivare i sin kontrollverksamhet än man var före inträdet i EU.
En annan slutsats som utredningen också drar är att tullen har tillräckliga resurser men att dessa kan användas på ett effektivare sätt.
Det är ett synsätt som enligt min uppfattning förstärktes vid den föredragning som generaltulldirektören gjorde inför utskottet.
Vid den föredragningen redovisades det också vilka organisationsförändringar som Tullverket för närvarande arbetar med.
Fru talman!
I två särskilda yttranden, det ena av Helena Höij och Kenneth Lantz, båda kd, det andra av Johan Pehrson, fp, förordas högre ramar till utgiftsområdet.
Efter att ha lyssnat på anföranden från Helena Höij och Johan Pehrson känns det bra att också ni markerar att det är viktigt att vi har väl fungerande kontroller och att vi skall motarbeta såväl olagligt gränsöverskridande av varor som skattefusk.
Det är bara att hälsa er välkomna i gänget.
Vi vill det också från socialdemokratiskt håll.
Från socialdemokratiskt håll menar vi att den effektivisering av skattekontroll och gränskontroll som förespråkas i de särskilda yttrandena främst skall åstadkommas genom rationaliseringar och organisationsförändringar och inte i nuvarande läge genom ökade anslag.
Vårt ställningstagande bygger på de uppgifter som jag relaterat till och som visar att såväl Skatteverket som Tullverket är aktiva i arbetet med att förbättra sina organisationer.
De åtgärder och förslag på organisationsförändringar som finns relaterade i utskottsbetänkandet ger som vi ser det en bra grund för effektiva kontroller i framtiden.
Vi avvisar följaktligen de särskilda yttrandena.
Med anledning av motion Sk806 vill jag peka på att det inom Riksskatteverket utförts och pågår arbete med utvecklingen av kontrollstrategier.
Utöver det arbete som bedrivs inom Riksskatteverket har Riksrevisionsverket behandlat kontrollverksamheten dels rörande skattekontrollens ekonomiska värde, dels i ett projekt med inriktning på svart arbete.
Riksdagens revisorer har dessutom gjort en särskild granskning av de insatser som fr.o.m. 1993 / 94 finansierats med hjälp av de extra kontrollmedlen.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av de nu berörda frågorna.
Vi delar såväl regeringens som motionärernas uppfattning, att det med hänsyn dels till de nya eller utökade uppgifter som skatteförvaltningen ålagts, dels till den aviserade redovisningen finns skäl att följa utvecklingen av resursbehovet för Skatteförvaltningen på längre sikt.
I den gemensamma reservationen nr 1 från Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet föreslås att tulltilläggen avskaffas.
Jag vill peka på att en särskild utredare har tillkallats som skall göra en förutsättningslös översyn av skattetilläggsinstitutet.
Tulltillägg ingår i samma administrativa sanktioner.
Utredningen får därför återverkningar även beträffande tulltillägg.
Inom EU pågår också ett arbete med ett gemensamt system för administrativa sanktioner på tullområdet.
Utskottsmajoriteten anser inte att det är lämpligt att föregripa de arbeten som pågår, och det är naturligtvis skälet till att vi avvisar reservationen.
Med anledning av reservation nr 2 vill jag peka på att vårt medlemskap i EU innebär att Sverige har förbundit sig att tillämpa den gemensamma tullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter.
Sverige har i EU prioriterat förenklingar av tullreglerna.
På svenskt initiativ har medlemsländerna och kommissionens generaldirektör gemensamt uttalat sig för att förenklingar av regelverket är en högt prioriterad uppgift.
I årsredovisningen pekar Tullverket också på att kvalitetsundersökningar som gjorts av företag med avseende på avlämnade tulldeklarationer funnit att kvaliteten var oacceptabel låg.
Vid föredragningen inför utskottet redovisade Tullverkets generaldirektör att Tullverket bl.a. med hänsyn till gjorda iakttagelser avser att införa ett nytt sätt att hantera klareringen samt förbättra informationsinsatserna mot företagen.
Syftet är att uppnå både bättre kvalitet och högre effektivitet i klareringsarbetet.
Från socialdemokraterna menar vi att med de initiativ som redan tagits från svensk sida för att få till stånd förenklingar i EU:s regelverk och de åtgärder som redovisats från Tullen finns det inte behov av ett tillkännagivande.
I reservation nr 3 hemställs att riksdagen ställer sig bakom ett tillkännagivande om att gemenskapslagstiftningen skall fullföljas vid svensk-finska gränsen i norr.
Skatteutskottet behandlade i februari 1998 motioner med motsvarande syfte.
Utskottsmajoriteten har i dagens betänkande inte haft anledning att göra någon annan bedömning i sakfrågan än den som gjorts vid tidigare behandling.
Tvärtemot den uppfattning som framförs i reservationen menar vi att det nuvarande förfarandet inte står i strid med gemenskapslagstiftningen.
Vi ser inte heller att den fria handeln över gränserna hindras med den tillämpning som vi nu har i Sverige.
Fru talman!
Med det som jag här framfört yrkar jag bifall till skatteutskottets hemställan i betänkande nr 1 och avslag på samtliga reservationer.
Herr talman!
I betänkandet behandlas bl.a. frågor som rör punktskatter såsom skatt på energi, alkohol, tobak och gödsel.
Jag tänker här endast beröra frågan om hur reglerna om återbetalning av vissa punktskatter skall ske.
Den som ansöker om återbetalning har hitintills inte haft någon deklarationsskyldighet eller uppgiftsskyldighet på sig.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att beskattningsmyndigheten skall få besluta om revision för att kontrollera att den som ansökt om återbetalning av vissa punktskatter har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter.
Så långt är det bra.
Vid en ansökan om återbetalning av skatt kan det också uppkomma behov av att hämta in uppgifter från tredje man, dvs.
från någon annan än sökanden.
Det kan t.ex. röra sig om uppgifter från en bränsleleverantör om hur mycket denne levererat till sökanden.
Därför föreslår regeringen att beskattningsmyndigheten ges rätt att genom ett föreläggande hämta in uppgifter från tredje man.
För att sätta kraft bakom denna befogenhet skall lagen om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet kunna tillämpas om ett föreläggande inte följs.
Utskottets majoritet nöjer sig dock inte med dessa regler.
Man vill utöka skattemyndigheternas befogenheter när det gäller kontroll av tredje mans uppgifter.
Utöver regeringens förslag föreslår därför utskottets majoritet att beskattningsmyndigheten skall få befogenhet att besluta om revision även hos tredje man för att kontrollera att denne lämnat riktiga och fullständiga uppgifter.
Motivet till denna utökade befogenhet sägs vara att öka effektiviteten i myndigheternas kontrollarbete.
Enligt vår mening är det rimligt att skilja på kontrollåtgärder mot den som är uppgiftsskyldig och kontrollåtgärder mot andra som kan tänkas ha information om en viss person.
Det är en klar skillnad i rättssäkerhets- och integritetshänseende mellan tredjemansrevision och annan revision.
Kravet på effektivitet hos myndigheterna får inte väga över så mycket att den enskildes rättssäkerhet äventyras.
Regeringen tar i propositionen upp frågan om tredjemansrevision, men man avvisar tanken på att tillåta skattemyndigheten besluta om tredjemansrevision i nuvarande läge.
Enligt vår mening räcker propositionens förslag.
Förslaget om tredjemansrevision speglar en misstro mot företagare som grupp.
Vi moderater tycker det är riktigt att genomföra direkta revisioner vars syfte är att kontrollera att företagaren har fullgjort sin egen uppgiftsskyldighet.
Vår ståndpunkt är att när man vill ha uppgifter från någon annan än den som skall revideras får man förelägga sådan tredje man att inkomma med uppgifter.
Men det är att gå för långt när man föreslår att skattemyndigheten kan besluta om revision av tredje man för att kontrollera att dennes uppgifter i sin tur är korrekta.
Är det så att behov finns av tredjemansrevision, skall beslut om det fattas i domstol.
Man måste komma ihåg att det som föreslås i betänkandet är en revision av tredje man utan att det föreligger misstanke om brott.
Det är många i dag som säger sig vilja uppmuntra företagen, och uttalanden görs ständigt från olika håll om vikten av att skapa ett gott företagsklimat, speciellt för de mindre företagen.
Men det är just de små företagen som drabbas extra hårt av yttre störningar.
Det är därför det är så viktigt att vid sådana här tillfällen gå från ord till handling.
Utskottsmajoritetens förslag tyder inte på något särskilt stort förtroende för dessa näringsidkare.
Jag stöder i stället det förslag som regeringen presenterar i propositionen.
Det förslaget innebär en väl avvägd balans mellan den enskildes rättssäkerhetskrav och effektiviteten i myndigheternas kontrollarbete.
Det finns inga skäl att ändra detta förslag.
Herr talman!
Jag yrkar därför bifall till vår reservation.
Herr talman!
I den bästa av världar finns ingen kriminalitet och alla gör rätt för sig.
Där behövs varken fängelser eller häkten, och där behövs definitivt ingen skattekontroll.
Tyvärr lever vi inte i den sortens värld där alla solidariskt axlar sin del.
Skattebrott innebär stöld från var och en av oss, och därutöver uppstår utan tvivel en snedvriden konkurrens gentemot de företag som vill följa lagen.
Kontrollåtgärder är inte bara verksamma i de enskilda fallen utan har naturligtvis en viktig allmänpreventiv betydelse.
Självklart skadas tilltron till samhället om en myndighet betalar tillbaka skatt utan att ordentliga kontroller först har kunnat genomföras på grund av att myndigheten saknat de rättsliga befogenheterna.
Tilliten till rättskipningen skadas naturligtvis också om myndigheterna artigt måste meddela tid och dag för revision.
Om det mot all förmodan skulle finnas någon bokföring kvar att revidera när myndigheterna anländer är siffrorna med största säkerhet redan justerade.
Vi lever, som sagt, inte i den bästa av världar.
Den personliga integriteten är oerhört viktig och måste värnas.
Å andra sidan är vårt gemensamma ansvarstagande och rättvisa också en grund i samhället.
Dessa båda aspekter måste noggrant vägas gentemot varandra.
När propositionen skrevs var avvägningen inte slutförd.
Regeringen ville ytterligare bereda frågan om tredjemansrevision.
Efter hand har det blivit alltmer uppenbart att denna befogenhet måste tillföras skattemyndigheterna.
Allas våra rättigheter måste vara det som väger tyngst.
Vänsterpartiet föreslog denna befogenhet i en motion, och eftersom vi socialdemokrater i skatteutskottet kommit till samma ståndpunkt blev det naturligtvis bifall till motionen.
Moderaterna, kristdemokraterna och folkpartisterna har reserverat sig mot förslaget.
Ett av dessa partier lyfter fram begreppet moral i alla sammanhang, ett annat talar om småföretagens villkor och ett tredje uppehåller sig ofta och gärna kring begreppet lag och ordning.
Men när det är skattebrott som är på dagordningen, ja, då blir det andra tongångar.
Jag måste, herr talman, säga att jag aldrig har förstått varför.
För oss socialdemokrater är skattebrott lika illa som all annan brottslighet, och det är självklart att den måste bekämpas och beivras likaväl som övrig kriminalitet.
Pratar vi om moral är det, enligt min uppfattning, högst omoraliskt att skattefuska, och för småföretagaren blir det svårt att klara verksamheten om konkurrenten jobbar svart.
Lag och ordning hör inte bara hemma på gator och torg utan också i bokföringsböckerna!
Trots att syftet är gott kan aldrig alla metoder accepteras i brottsbekämpande verksamhet.
Vi lever i ett rättssamhälle, och det skall vi fortsätta att göra.
Att ge skattemyndigheterna möjlighet att t.ex. kontrollera att leveranser och förbrukning av en beskattad vara stämmer överens är inte att överträda en integritetsgräns.
Tredjemansrevision kommer att verkställas då och nu, men det kommer inte precis att bli någon daglig företeelse.
När åtgärden kommer att anses nödvändig att ta till, ja, då har skattemyndigheterna väldigt goda skäl för det.
Det är jag övertygad om.
I det nu aktuella betänkandet behandlas också andra punktskattefrågor, men om dem är vi överens över partigränserna.
Det är när det gäller skattemyndigheternas befogenheter som vi skiljer oss åt - som vanligt, får jag väl tillägga.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till hemställan i skatteutskottets betänkande och avslag på reservationen.
Herr talman!
Om det är så att Socialdemokraterna och Ulla Wester är för att beivra skattebrott måste ni inse att vi är överens om det.
Vad jag pratade om var inte frågan om det föreligger misstanke om brott.
Vad vi vänder oss emot är att skattemyndigheterna utan misstanke om brott skall kunna besluta om revision hos tredje man.
Det är en stor skillnad om det föreligger misstanke om brott - det måste man absolut ha klart för sig.
Vi moderater är väldigt mycket för att man med alla medel skall bekämpa kriminell verksamhet.
Det har vi visat på andra områden.
Det är inte det som vi diskuterar här, utan vi diskuterar beslut om revision av en skattemyndighet hos tredje man utan att misstanke om brott föreligger.
Är det så att misstanke om brott föreligger finns det andra möjligheter, och vi ställer oss bakom dem.
Herr talman!
Jag är ganska övertygad om att skattemyndigheterna inte gör några revisioner utan anledning, och att det är självklart att misstanke om brott då föreligger.
Det är nog inte bara jag som tycker att den här debatten blir ganska förvirrande när man jämför vad vi säger i det här betänkandet och vad moderaterna säger i skatteutskottets betänkande nr 1.
Å ena sidan fördömer ni skattebrott, och å andra sidan vill ni i dag rösta bort kontrollåtgärder som kan förhindra skattebrott.
För mig hänger inte det här ihop.
Vi kan inte lösa de här problemen med retorik.
Herr talman!
När Ulla Wester talar om betänkandet om tullregister och våra synpunkter där vill jag bara säga att det framför allt gäller straffpåföljden.
Det är inte reglerna som vi pratar om där, utan det är straffpåföljden som vi tycker är orimlig.
När det gäller det här betänkandet är det en svår balansgång att gå i fråga om rättssäkerheten och integriteten.
Myndigheterna har i många fall ett övertag när det gäller den enskilde i dag, och det är ofta svåra och krångliga regler som den enskilde företagaren skall sätta sig in i.
Vi tycker att man måste dra en klar gräns, där myndigheternas övertag inte får bli för stort.
Detta konstateras också när det gäller rättssäkerhetsreformen, som genomfördes för ett par år sedan men som nu är skjuten i sank av vänsterpartierna.
Där beskrev man att det var en klar skillnad mellan kontroll av tredje man och kontroll av en deklarationsskyldig person eller ett företag.
Det är det som vi diskuterar i dag.
Det är inte alls bara en fråga om retorik, utan om verkliga åtgärder, som drabbar den enskilde företagaren.
Vi tycker att det är väldigt viktigt att man drar gränsen någonstans mellan myndigheternas befogenheter och den enskilde företagarens rättigheter.
Herr talman!
Verkligheten visar att det är alldeles uppenbart att polis, tull och skattemyndigheter måste ha befogenheter för att vi över huvud taget skall ha en chans att motverka skattebrott och annan ekonomisk brottslighet.
Likväl är det lika säkert som amen i kyrkan att moderaterna röstar mot ökade kontrollmöjligheter.
Det gäller allt från generalklausulen mot skattefusk till utökad punktskattekontroll.
T.o.m. kontrolluppgiftsskyldigheten vid värdepappersförsäljning har moderaterna varit emot.
Jag kan konstatera att det tycks vara så att moderaterna anser att integriteten är känsligare för skattesmitare än för andra människor.
Herr talman!
Jag är anmäld för fyra minuters talartid, men efter att ha åhört debatten här kanske jag behöver fördubbla den tiden.
Moderaterna skriver i sin reservation, som också Johan Pehrson och Kenneth Lantz från Folkpartiet respektive Kristdemokraterna står bakom: " Det är viktigt att vid integritetskränkande myndighetsutövning åtgärden står i proportion till ändamålet. "
Ja, det anser jag också.
Problemet är att moderaterna i princip avser all form av revision.
I debatten står man och hävdar att det skall föreligga brottsmisstanke för att revision skall genomföras.
Då blir jag på gränsen till upprörd.
Hur ser man då på den civilrättsliga revisionen?
Ägarna av ett företag har faktiskt behov av att det görs en revision i ett bolag.
I konsekvensens namn skulle man säga att revision i detta sammanhang inte behövs annat än om det föreligger misstanke om brott.
Är ni helt plötsligt också emot alla de slumpmässiga revisioner som skattemyndigheten gör?
Att det skall föreligga misstanke om skattebrott för att man skall göra en revision är så groteskt.
Var finns då hela den preventiva delen av revisionsverksamheten?
Det är inte fråga om att revision skulle vara ett uttryck för misstro mot företag som grupp.
Att genomföra revisioner - både slumpmässiga och sådana som föregås av information om skatteundandragande - är nödvändigt för att behålla en sund konkurrens i samhället.
Vi ser alldeles för många problem för den seriösa delen av näringslivet på grund av de ekonomiska brottslingarnas beteenden.
Så går jag över till själva huvudfrågan, nämligen tredjemansrevision.
De mest effektiva revisioner som någonsin har genomförts inom skattemyndigheten är s.k. kontrolluppgiftsrevisioner.
Man går till en arbetsgivare eller till en leverantör för att helt enkelt kontrollera vad de har levererat.
Den slutliga revisionen görs sedan hos det företag om vilket misstanke om brott föreligger.
Catharina Hagen talade om revision mot tredje man.
Det är inte revision mot tredje man.
Revisionen är inte på minsta sätt riktad mot tredje man - mot det företag där revisionen utförs.
Revisionen utförs hos tredje man.
Vilken avsevärd skillnad!
Om Catharina Hagen har levt i tron att revisionerna sker mot tredje man förstår jag att ni är lite tveksamma, men nu ger jag moderaterna informationen att revisionen sker hos tredje man för att man skall komma åt uppgifter hos det företag som är avsett att granskas.
Vi har sett alltför många maskopiföreteelser i samhället, framför allt i samband med skattebrott.
Flera företag är lite grann i maskopi med varandra.
Jag förstår inte varför ni är emot förslaget om tredjemansföreläggande i det aktuella betänkandet.
Man skall kunna göra en snabb revision och åka ut och kolla om uppgifterna stämmer.
Det riktar sig som sagt inte mot just det företaget.
Det sker bara för att man skall kunna kontrollera om uppgifterna stämmer.
Moderaterna har ett generellt beteende som tyder på att de faktiskt vill försvåra skattekontrollen i samhället, under ledstjärnan att kontrollen är integritetskränkande.
Jag har aldrig upplevt att tredjemansrevisioner har varit integritetskränkande.
I enskilda fall kan det kanske uppfattas så, men generellt sett är det de mest effektiva revisioner man kan använda sig av.
Man får det underlag som behövs för att genomföra en granskning hos det företag som antingen är misstänkt eller utsatt för en slumpmässig revision.
Har ni den inställningen när det gäller revision vill jag också höra hur ni ser på den civilrättsliga revisionen - den årliga revision som sker i aktiebolag.
Skall den också ske bara på grund av misstanke om brott?
Jag tycker att ni är ute och halkar ganska ordentligt i detta ärende.
Jag yrkar bifall till hemställan i SkU6.
Herr talman!
Jag tycker att Per Rosengren medvetet misstolkar mig.
Till en början kan jag beröra påståendet att jag använder fel preposition.
Jag tror säkert att han förstår vad jag menar.
Det är klart att jag inte menar att tredjemansrevisionen är riktad mot tredje man.
Man gör den hos tredje man; det förstår jag också.
En medveten misstolkning gagnar inte precis diskussionen.
Vi står självklart bakom propositionen.
I propositionen finns förslag om möjligheter att förelägga tredje man att komma fram med uppgifter.
Det finns också möjligheter att få fram de uppgifterna om tredje man skulle tredskas eller om det finns risk för sabotage.
Då finns det tvångsåtgärder.
Det är inte alls så att vi förhindrar att uppgifterna kommer fram från tredje man.
Regeringen har också i sin proposition tagit upp frågan till diskussion, och man har hamnat på den slutsats som vi också står bakom.
Jag vill också beröra en annan missuppfattning.
Vänstern hänvisar ofta till vår uppfattning som att vi skulle skydda brottslingar och att vi står bakom brottsliga företag.
Det är också en medveten misstolkning som inte heller gagnar saken.
Frågan om gränsen mellan myndigheternas befogenheter och den enskildes rättigheter är svår.
Vi är också för att tredjemansrevision skall kunna genomföras - det är bara det att vi i så fall kräver domstolsbeslut.
Det är inte alls så att vi är emot tredjemansrevision, som Per Rosengren hävdar.
Jag talade om vad som gäller när det finns brottsmisstankar.
Jag talade om det därför att jag ville visa att man gör en klar åtskillnad om det finns brottsmisstankar när man skall undersöka tredje man.
Jag för fram skillnaden mellan brottsutredningar och vanliga revisioner.
Herr talman!
Jag misstolkar ingenting medvetet.
Jag lyssnar på vad som sägs i kammaren.
Jag skulle kunna ha en viss förståelse för moderaternas resonemang om de hade tolkat det som att revisioner sker mot tredje man.
Då finns det en viss logik.
Nu säger Catharina Hagen att ni vet att man gör revision hos tredje man.
Då ser jag ingen logik i att gå emot förslaget om tredjemansrevision.
Catharina Hagen sade att man skall kunna kräva in uppgifter om företagen tredskas.
Jag vill återigen fråga vad ni egentligen anser.
Skall revision bara göras vid misstanke om brott?
Jag är fortfarande lite osäker på vad ni menar.
Moderaterna är inte särskilt aktiva när det gäller att komma åt ekonomisk brottslighet.
Ni säger nej till gryningsrevisioner, som innebär att man skall kunna komma ut till företaget utan att först meddela både tid och plats och utan att bli inbjuden.
Gryningsrevisioner måste faktiskt kunna genomföras, men det säger ni generellt nej till.
Det skall prövas av domstol, osv.
Då kan det accepteras.
Det är ganska ineffektivt.
Vad som händer om domstolen säger nej och man sedan skall göra en granskning har jag vissa erfarenheter av.
Jag har sett vad som har hänt.
Det kan innebära att man över huvud taget inte kan göra något åt en stor ekonomisk brottslighet.
Det är den typen av verktyg som ni vill ta bort från skattemyndigheten.
Jag har ännu inte sett den problematik som ni talar om när det gäller integriteten.
Jag ser betydligt större problem för den seriösa näringsverksamheten.
Den drabbas genom den politik ni för.
Herr talman!
Till Per Rosengren vill jag en gång till säga att vi står bakom regeringens förslag.
Då måste kritiken från Per Rosengren även gälla regeringens förslag.
Det är inte bara moderaterna som står bakom detta förslag.
Självfallet vill vi beivra brott på olika sätt.
Bara för att vi har ett annat förslag när det gäller denna fråga är vi inte motståndare till att beivra brott, som Per Rosengren antyder.
Tvärtom vill vi kanske koncentrera resurserna hos de myndigheter som har att beivra brott på ett annat sätt.
Vi vill öka kunskapen, utbildningen och resurserna på ett sådant sätt att man koncentrerar uppgifterna där det finns mycket att hämta.
När det gäller gryningsrevisioner vill jag säga till Per Rosengren att det visst finns möjligheter att revidera ett företag även utan domstolsbeslut.
Det kan man skaffa sig i efterhand om det visar sig nödvändigt.
Överraskningsrevisioner är möjliga att göra, men det skall finnas skäl för det.
Fru talman!
Jag vill fråga Per Erik Granström om tulltilläggen som har diskuterats länge.
Är det verkligen så att socialdemokraterna tycker att det är rimligt att nuvarande tulltillägg skall utgå i sådana fall där företagen har bifogat material som visar på korrekta uppgifter och det är absolut uppenbart att det har begåtts ett rent misstag samt att misstaget beror på att reglerna är väldigt krångliga?
Tycker socialdemokraterna att det är rimligt att tulltillägg utgår i det fallet?
Herr talman!
Jag tar först upp överraskningsrevisionen.
Javisst, sådan är möjlig sedan vi genomförde en lagändring här i riksdagen, en lagändring som moderaterna de facto gick emot.
Ni argumenterade då väldigt häftigt mot den typen av revisioner; det är bara att konstatera.
Jag tror att regeringen står bakom det här betänkandet.
Att den inte riktigt hade tänkt färdigt när den lade fram propositionen må vara den förlåtet.
Sedan har man hamnat rätt.
Det tycker jag är väldigt bra.
Sedan är det ju så att moderaterna, vid varenda tillfälle då vi har diskuterat det här, har haft invändningar mot varje möjlighet för skattemyndigheterna när det gäller revisioner.
Det gäller överraskningsrevisioner, det gäller skatteflyktslagen - ni har hela tiden haft invändningar.
Ni lämnar hela tiden dörren öppen med hänvisning till integriteten.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att se till att det seriösa näringslivet skyddas mot den ekonomiska brottsligheten och mot oseriösa näringsidkare.
Därför tycker jag också att det är viktigt att man skall kunna tillåta revision hos tredje man - dels vid misstanke, dels för att få en preventiv verkan på hela skattesystemet.
Sedan säger Catharina Hagen att moderaterna har föreslagit mycket insatser när det gäller kampen mot ekonomisk brottslighet.
Men ni är ganska njugga när det gäller synen på skattemyndigheten och anslagen till den.
Ni har inte stått bakom de tidigare framlagda förslagen om mer pengar till kronofogdemyndigheten osv.
Jag kan räkna upp hur mycket som helst.
Ni är inte särskilt aktiva i de här frågorna; det kan man konstatera.
Catharina Hagen satt inte i riksdagen förra mandatperioden, men hon kan läsa de inlägg som hennes partikamrater då gjorde.
Jag är glad om Catharina Hagen nu tillför någonting annat till moderaterna.
Det välkomnar jag.
Herr talman!
Jag måste säga till Ulla Wester att brottslighet inte kan böjas i olika nivåer, i stora eller små.
Det är brottspåföljden, beivrandet, som böjs.
Det ställer sig kristdemokraterna bakom till hundra procent.
Brottslighet skall beivras!
Vidare kan " utan misstanke " inte vara någon grund för kontroll.
Vid misstanke är det däremot en självklarhet även för oss kristdemokrater.
Kristdemokraterna ställer sig bakom reservation 1 tillsammans med moderaterna.
Jag yrkar bifall till densamma.
Herr talman!
Riksdagen fattar många beslut som har ekonomisk inverkan på medborgare, branscher och företag.
Stöd, förmåner skatter osv.
minskas, ökas eller flyttas från en grupp till en annan.
När sådana beslut fattas finns det oftast en analys av konsekvenserna för alla inblandade parter.
I dag kommer majoriteten, om inte ett uppvaknande sker så här i elfte timmen, att fatta ett beslut vars konsekvenser vi inte kan överskåda.
Jag återkommer till det senare.
Det är råtallolja och beskattning av densamma som är föremål för dagens debatt.
Först skall jag bara ta upp lite fakta om råtallolja.
Råtallolja är en biprodukt som uppkommer vid massatillverkning.
Råtallolja är ett biobränsle som eldas av skogs- och massaindustrin samt säljs för förädling.
Efter förädling inom kemiindustrin är råtallolja av en viss kvalitet en råvara som används vid framställning av t.ex. lim och färg.
Dagens beslut kommer att innebära att råtallolja som eldas skall beskattas som eldningsolja trots att det är ett biobränsle.
Skälet till detta är att Arizona Chemical AB anser att priset på råtallolja har blivit för högt.
För att göra en lång historia kort kan sägas att detta problem inte är något nytt.
Det löstes under den borgerliga regeringens tid genom att man sänkte koldioxidskatten från över 1 000 kr / ton till 260 kr / ton.
Därmed blev det lönsamt för skogsindustrin att sälja råtallolja till förädlingsindustrier som Arizona Chemical AB.
När den socialdemokratiska regeringen fr.o.m. den 1 juli 1997 fördubblade koldioxidskatten blev det dock mer lönsamt för skogs- och massaindustrin att elda sina egna biprodukter, dvs.
att elda råtallolja.
Man kan konstatera att utformningen av energibeskattningen påverkar prisbildningen på råtallolja.
Herr talman!
Det är nästan uteslutande skogsindustrin som bränner råtallolja, eftersom det behövs syratåliga förbränningsanläggningar.
Den eldning som har förekommit i övrigt har bara varit försök och förekommer inte längre.
Det är också naturligt att skogsindustrin använder sina egna biprodukter som den får vid massaframställning.
Varför skulle skogsindustrin köpa eldningsolja, som är både dyrare och miljöovänligare?
Riksdagen har tidigare uppmärksammat problemet för Arizona Chemical AB och bett regeringen att återkomma med en lösning.
Vi moderater - och inte bara vi utan ytterligare tre partier - har konstaterat att förslaget i regeringens proposition är allt annat än bra.
Moderaterna tycker att regeringen har valt den sämsta lösningen, men en för den socialdemokratiska regeringen rätt typisk lösning: en ny skatt på en produkt som enligt hittills gällande principer inte skall beskattas.
Biobränslen skall nämligen inte beskattas.
Principlösheten är total.
Regeringen har heller inte analyserat konsekvenserna av sitt förslag, vilket i princip alla remissinstanser framhöll när det här var ute på remiss.
Jag skall ta några exempel.
NUTEK säger i sitt remissvar att de problem som finns med att belägga råtallolja med skatt inte redovisas i helhet och anser att det här förslaget inte kan ligga till grund för ett beslut.
Skogsindustrin tycker att förslaget är godtyckligt och dåligt underbyggt.
STOSEB, Storstockholms Energi AB, säger att det presenterade bakgrundsmaterialet är magert och att lagförslaget om det läggs fram för riksdagen bör följas av en bredare och fylligare analys av möjliga såväl kort- som långsiktiga effekter.
Fakta som saknas är t.ex. hur mycket råtallolja som produceras i landet, om det förekommer internationell handel osv.
Det här är bara några exempel ur remissammanställningen.
Man kan bara konstatera att propositionen inte är tydligare på den här punkten.
Man har inte analyserat konsekvenserna av det framlagda förslaget.
Jag skall nu peka på några av konsekvenserna för skogs- och massaindustrin.
Arizona Chemical AB - jag nämner det företaget eftersom vi vet att det är den industri i Sverige som använder råtallolja för att förädla den - efterfrågar inte all råtallolja som produceras.
All råtallolja som produceras kan inte heller användas av Arizona Chemical AB.
Det har med lövträdsinblandning att göra.
Trots detta kommer skogsindustrin att få betala den nya föreslagna skatten på råtallolja om man eldar den själv.
För vad skall man annars göra med den råtallolja som inte efterfrågas för förädling?
Ja, jag vet inte, men det kanske utskottsmajoriteten kan svara på.
Samtidigt kan man svara på vari det rättvisa ligger när riksdagen med ett klubbslag - om man nu bifaller skatteutskottets hemställan i betänkande 7 - på ett ganska sofistikerat sätt flyttar konkurrenskraften från en industrigren till en annan.
En tredje fråga är: Anser inte majoriteten att man när man lägger fram förslag skall ha analyserat konsekvenserna?
Vi har hört detta tidigare, i en annan debatt för några timmar sedan, från socialdemokratisk håll.
Den sista frågan är: Var finns miljökonsekvensbeskrivningarna för förslaget?
Utskottsmajoriteten, bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och centerpartister, har faktiskt lyckats med konststycket att påstå att man håller sig till en princip, trots att man i samma andetag bryter principen.
Det gör man när man skall tillfredsställa Centern, som i sin motion säger: " Biobränslen ska även i fortsättningen vara befriade från energi- och koldioxidskatt.
Detta bör ges regeringen till känna. "
I nästa andetag säger skatteutskottet att just för råtallolja är det okej med en energiskatt.
Utskottsmajoriteten skriver med anledning av Centerpartiets motion: " Utskottet delar i princip motionärernas inställning om att andra biobränslen än råtallolja även i fortsättningen skall vara skattefria men anser mot bakgrund av det anförda att något tillkännagivande till regeringen inte behövs. "
Nej, det hade väl varit lite pinsamt att göra ett tillkännagivande i det sammanhanget, skulle jag vilja påstå.
Vi moderater anser att regeringen skall återkomma med ett förslag till långsiktig lösning inom en reformerad och principiellt godtagbar energibeskattning, utan den skattehöjning som nu föreslås.
I avvaktan på detta bör de företag som omfattas av det vi i dag diskuterar kunna erhålla kompensation för eventuellt ökade kostnader.
Vi yrkar alltså avslag på propositionen om beskattning av råtallolja.
Herr talman!
Om riksdagen nu kommer att anta hemställan i skatteutskottets betänkande nr 7 - jag har fortfarande förhoppningen att man inte gör det - kommer Sveriges redan svåröverskådliga energiskattesystem att tillfogas ytterligare en lapp.
En principlöshetens lapp kommer att lysa på det lappade skattetäcket.
Om man nu gör detta undantag och fäster denna skattelapp på täcket kan man göra fler undantag.
Jag vill bara säga: Skyll inte på Moderaterna, Kristdemokraterna eller Folkpartiet om det som ett brev på posten kommer ett likartat önskemål från t.ex. spånskiveindustrin!
Herr talman!
Jag kan konstatera att även företrädare för den kemiska industrin vid uppvaktning hos utskottet har framhållit att en sänkning av energiskatterna är den bästa lösningen för alla parter.
Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 1.
Vi står naturligtvis bakom även reservation 3, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.
Herr talman!
Kristdemokraterna anser att energibeskattningen skall utformas så att miljöbelastande energislag beskattas hårdare, medan introduktionen av miljövänliga och förnybara energislag premieras.
Det är därför principiellt mycket tveksamt att som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet nu införa, inte bara energiskatt på råtallolja utan också koldioxidskatt.
Råtallolja är ett biobränsle, det har vi hört tidigare i debatten, och ger vid förbränning inte upphov till nettoemission av koldioxid.
Skatten införs i ett försök att minimera de negativa effekter som energibeskattningen indirekt haft för den kemiska förädlingsindustrins råvaruinköp av just råtallolja.
Det kan vara värt att påpeka - vi hörde det förut - att dessa problem förvärrades kraftigt när regeringen, utan någon djupare analys, fördubblade koldioxidavgiften för industrin.
Genom förslaget kommer i stället skogsindustrin att få ökade kostnader.
Centerpartiet skriver i sin motion: " - - - diskussion om införsel av skatt på biobränsle hämmar utvecklingen inom branschen. "
Vidare skriver man: " Biobränslen ska även i fortsättningen vara befriade från energi- och koldioxidskatt. "
Trots detta hjälper man regeringen att få majoritet för sitt förslag.
Man säger att råtallolja är ett undantag.
Men liksom tidigare debattör ställer jag mig frågan: Vad blir nästa undantag, och vad blir de principiella konsekvenserna av detta?
Regeringen har aviserat att man under 1999 avser att återkomma med en total översyn av energiskatterna.
En sådan är välkommen.
Men man bör då återkomma med heltäckande förslag som erbjuder långsiktiga lösningar i stället för att nu införa nya lagar och nya specialregler.
Den parlamentariska utredning om skatteväxling som lade fram sitt betänkande redan i början av 1997 bör ligga till grund för regeringens fortsatta arbete när det gäller energiskatter.
Idén med skatteväxling är att sänka skatten på arbete samtidigt som miljöavgifter används i större utsträckning.
Föreliggande förslag höjer skatten utan motsvarande sänkning av andra skatter och innebär dessutom att biobränsle likställs med fossila bränslen.
Förslaget strider alltså i alla avseenden mot de slutsatser som Skatteväxlingskommittén med bred majoritet slog fast.
Herr talman!
Jag yrkar därför bifall till reservation 1, om avslag på propositionen, och står naturligtvis även bakom reservation 4 av kristdemokraterna när det gäller översyn av energibeskattningen, men avstår från att yrka bifall till den.
Herr talman!
När det gäller propositionen om beskattning av råtallolja vill jag först kommentera lite av det som moderaterna säger.
Ni efterlyser själva miljökonsekvenser av detta förslag.
Det tycker jag är intressant med tanke på att moderaterna står för en politik som syftar till en sänkning av skatten på koldioxid.
Där skulle jag vilja efterlysa miljökonsekvenser.
När det gäller försäljning av råtallolja vill jag också belysa att massaindustrin har informerat om att all råtallolja som går att använda till förädling, dvs.
den råtallolja som inte är förorenad, i dag säljs till Arizona Chemical AB.
Det är inte så att råtallolja som går att förädla till annan produktion används till värmeproduktion.
En av de brister som jag ser i analysen av det här förslaget är att Arizona Chemical AB i sin produktion har en restprodukt.
Det är tallbeck, som också kan användas inom värmeproduktionen.
Den har, precis som råtalloljan, ökat i pris på grund av skattesystemet.
Där tjänar faktiskt Arizona Chemical en del pengar.
Det är också något som inte har analyserats.
I övrigt vill jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation nr 2.
Miljöpartiet har kommit fram till en annan slutsats i den här frågan än utskottets majoritet.
Just frågan beskattning av råtallolja tycker vi visar på nödvändigheten av att reformera energibeskattningen.
I dag anser vi att energibeskattningen är ett stort lapptäcke som har många brister.
Vi hade önskat att utskottsmajoriteten hade avvaktat den översyn av energibeskattningen som pågår på Finansdepartementet.
Då hade vi här i riksdagen kunnat ta ett helhetsgrepp på just energibeskattningen.
Miljöpartiets syn på energifrågorna är att energi bör beskattas i huvudsak på två sätt.
Dels vill vi ha en allmän energiskatt, dels vill vi ha miljöstyrande skatter.
Energiskattens syfte är att just hushålla med energiresurser av alla slag.
Det kan också vara en fiskal skatt.
Skatten bör vara densamma för alla energislag, oavsett användningsområde.
De miljöstyrande skatterna skall vara styrande för att minska miljöförstöring.
Koldioxidskatten är just en sådan skatt.
Med vår modell för energibeskattning skulle eldningsolja belastas dels med en allmän energiskatt, dels med koldioxidskatt.
Biobränslen skulle med vår modell i framtiden enbart betala en energiskatt.
Men under de närmaste åren vill vi att biobränslen befrias från energiskatt.
Anledningen till det är att vi vill stimulera en ökad användning och förädling av biobränslen.
Detta ser vi som en förutsättning för att bygga ett hållbart energisystem och för en ekologiskt hållbar utveckling.
När koldioxidskatten blir tillräckligt hög och när den motsvarar de faktiska miljökostnaderna kan energiskatt successivt införas för biobränslen.
Införande av en energiskatt för biobränslet råltallolja som motsvarar den sammanlagda energiskatt och koldioxidskatt som tas ut för fossil eldningsolja är en modell som vi därför inte skulle kunna välja.
Vi kan acceptera en lösning där råtalloljan belastas med en skatt på samma nivå som för eldningsolja.
Vi tycker att det är fel att råtalloljan också skall belastas med en energiskatt som motsvarar koldioxidskatten för eldningsolja.
Däremot är vi glada över att utskottet konstaterar att andra biobränslen än råtallolja skall vara skattefria.
Vår huvudprincip är att beskattningen skall vara densamma oavsett om en energiråvara har andra användningsområden eller ej.
Det kan leda till att vissa råvaror och produkter blir dyrare.
Men en annan princip och policy leder till ett ännu större lapptäcke när det gäller energibeskattningen än det som finns i dag.
Det är därför som vi stöder vårt förslag i denna uppenbart svåra fråga.
Herr talman!
Låt mig inledningsvis yrka bifall på SkU:s hemställan i betänkande nr 7 samt avslag på de reservationer som fogats till betänkandet.
Sedan en tid tillbaka pågår inom Regeringskansliet en översyn av energibeskattningens framtida utformning.
Till grund för denna ligger riksdagens beslut om energipolitikens inriktning, betänkanden som avlämnats av Skatteväxlingskommittén och Alternativbränsleutredningen samt EU-kommissionens förslag till direktiv på området.
Man har också inom Regeringskansliet länge arbetat med att finna en lösning när det gäller råtalloljan, dvs.
att man får en spärr mot eldning av densamma.
Skatteutskottet har även uttalat att någon form av spärr mot eldning av råtallolja måste tillskapas.
Nu föreslås en beskattning av densamma när den används för uppvärmning.
Råtallolja är en biprodukt vid framställning av pappersmassa.
Den är en värdefull råvara i kemisk industri, där man producerar produkter som utgör bindemedel i målarfärg, lim, tryckfärger, vägmarkeringsfärger och såpa.
Men man vet också i dag att råtalloljan kan vidareförädlas så att den kan användas inom livsmedelsbranschen och läkemedelsindustrin.
Råtalloljan kan även användas som bränsle, och den ersätter då främst eldningsolja.
Eftersom det inte tas ut någon skatt på biobränsle - dit råtalloljan räknas - har det blivit ekonomiskt fördelaktigt att bränna den.
Detta har lett till att priserna på råtallolja har drivits upp, vilket drabbat den kemiska förädlingsindustrin som använder råtallolja som råvara.
I skattelagstiftningen fanns tidigare en spärr mot eldning av råtallolja genom att den kompensation - den s.k. nioöringen - som värmeverken erhöll vid leverans av bioeldad värme till industrin förutsatte att råtalloljan inte användes i värmeverket.
Syftet med nioöringen var att ytterligare öka utrymmet för användningen av biobränsle i värmeverk.
Sedan industrin börjat lägga om sin egen värmeproduktion för att få tillgång till nioöringen, ökade kostnaderna för kompensationssystemet lavinartat.
Riksdagen avskaffade därför nioöringen och därmed också råtalloljespärren den 1 september 1996.
Sedan dess har det som sagt pågått ett arbete för att hitta en lösning på denna fråga, dvs.
att man får en spärr mot eldning av råtallolja och utifrån detta så har regeringen nu föreslagit att energiskatt införs på råtallolja som används för uppvärmning.
Från utskottsmajoriteten anser vi att det är viktigt att en råvara som råtallolja kan vidareförädlas i flera steg, i stället för att den används som bränsle.
Det är ju vidareförädling som vi eftersträvar för att öka tillväxten, för att få ett högt teknikkunnande och fler arbetstillfällen i vårt land.
Det är också viktigt att energi- och koldioxidbeskattningen har en utformning som ger goda förutsättningar för den svenska industrin att konkurrera internationellt och som säkrar lönsamheten för investeringar i varuproduktionen i Sverige.
Utifrån detta, herr talman, tillstyrker vi förslaget.
Jag fick några frågor från moderaternas företrädare Marietta de Pourbaix-Lundin.
Hon ansåg att det förslag som vi lagt fram är den sämsta lösningen, eftersom det innebär en ny skatt.
Det förstår jag att moderaterna tycker.
Ni vill ju lösa alla problem med att sänka skatterna.
Men vi har nu tittat på detta och anser att det är den bästa lösningen.
Råtalloljan används i kemiska produkter, bl.a. i fabriken i Sandarne där man enbart har den produkten.
Skogs- och massaindustrin däremot har möjligheter att hitta andra tekniska lösningar.
Därför har vi prioriterat detta att man kan använda den inom den kemiska industrin och vidareförädla den.
Moderaternas företrädare menade att det var en dålig konsekvensanalys och att tidigare talare hade sagt att man skall avvakta, för av tradition avvaktar vi utredningar och översyner.
Det gör vi, men ibland finns det tillfällen då man måste ta itu med en fråga snabbare.
Vi har ansett att det här är ett sådant tillfälle.
Jag skulle vilja ställa några frågor till moderaternas företrädare.
Hon sade i sitt anförande att man vill ha en långsiktig lösning.
Vilken långsiktig lösning eftersträvar ni?
Sedan sade hon att vi i stället skulle ha någon annan kompensation, medan vi väntar på den långsiktiga lösningen.
Då vill jag fråga: Hur skall den kompensationen utformas?
Jag vill upprepa den fråga som Miljöpartiets företrädare ställde.
Ni förespråkar en sänkning av koldioxidskatten.
Vad blir miljökonsekvenserna av den sänkningen?
Herr talman!
Jag fick svar på några av mina frågor.
Jag skall snabbt besvara de frågor som Lisbeth Staaf-Igelström ställde till mig.
Vi har bett att regeringen skall återkomma med en förklaring av hur man skall ge någon form av kompensation.
Jag anser inte att vi behöver lägga fram det förslaget rakt av här.
Nej, det är riktigt att vi inte vill ha höjda skatter på energi.
Vi vill inte heller avskaffa kärnkraften.
Jag märkte dock att Lisbeth Staaf-Igelström undvek att svara på några av mina frågor som jag tycker är väldigt viktiga.
Hon anför att det här är ett bra sätt att göra industrin konkurrenskraftig.
Men det skall gälla också massaindustrin.
Här flyttar man konkurrenskraft från en industrigren till en annan.
Vad har hänt med massa- och skogsindustrin?
Vad skall massa- och skogsindustrin göra av den råtallolja som inte efterfrågas då den inte går att förädla?
Det fick jag inget svar på.
Var finns miljökonsekvensbeskrivningarna när nu massa- och skogsindustrin måste börja elda med fossila bränslen i stället?
Jag kan inte förstå varför socialdemokraterna alltid måste använda piskan när det gäller att komma till rätta med någonting.
Ni föreslår höjd skatt eller någon bestraffning.
Varför kan man aldrig använda moroten i stället för att komma till rätta med något problem?
Ni poängterar väldigt noga att det här är det enda undantag som skall göras.
Vad gör ni när spånskiveindustrin också vill ha ett undantag?
Skall ni göra nästa undantag?
Herr talman!
Frågan om någon annan form av kompensation fick jag inte något svar på.
Men jag kan berätta för moderaternas företrädare här att man i de diskussioner som har föregått propositionen har tittat på många andra lösningar.
Man har bl.a. tittat på den s.k. morot som Marietta de Pourbaix-Lundin efterlyste.
Man skulle då kunna införa någon form av skattebefrielse för massaindustrin och den mängd fossil olja som den använder eller någon form av bidrag.
Men man har sett att det inte går att använda dessa möjligheter, eftersom de otvetydigt faller inom ramen för EU:s definition av statsstöd.
Detta har alltså inte varit någon framkomlig väg.
När det gäller massaindustrin kontra den kemiska fabriken i Sandarne blir det en viss ökad kostnad för massaindustrin.
Men som jag sade i mitt anförande har man från massaindustrin möjlighet att hitta andra tekniska lösningar.
Man kan gå in i ett tidigare skede och använda produkten där.
Den möjligheten finns alltså.
Herr talman!
Indirekt tycker jag nog att Lisbeth Staaf-Igelström tillstår att höjningen av koldioxidskatten är problemet och det som har gjort att Arizona Chemical inte får de råvaror som man behöver.
Det socialdemokratiska beslutet innebär alltså att det är höjningen av koldioxidskatten som är boven i dramat.
Jag fick inget svar på min fråga om miljökonsekvensbeskrivningar, men vi lämnar den därhän.
I stället vill jag fråga: Vad kommer utskottsmajoriteten att göra om skogs- och massaindustrin inte raffinerar för att få fram råtallolja utan väljer att elda tallbecket?
Det kommer att innebära att Arizona Chemicals inte får några råvaror.
Man får köpa dem från ett annat land.
Hur kommer ni då att göra?
Kommer ni att införa en skatt på tallbeck för att komma till rätta med detta?
Skogs- och massaindustrin kan faktiskt elda tallbecket.
Att förädla det vidare till råtallolja innebär ju en kostnad.
Varför skall skogs- och massaindustrin göra det framöver?
Herr talman!
Jag vet nog proceduren i en massafabrik, eftersom jag själv har jobbat i en sådan i många år.
Jag vet också att det finns tekniska lösningar på problemet.
Jag tror inte att man från skogsindustrin kommer att göra så som moderaternas företrädare här sade.
Man kommer nog att fortsätta att leverera tallolja till den kemiska industrin.
Till viss del kan man gå in tidigare i processen.
Den möjligheten finns redan i dag.
När det gäller miljökonsekvensbeskrivningar är det självklart att vi hela tiden tittar på dessa.
Men jag fick inget svar från moderaternas företrädare i fråga om CO2-beskattningen som ni vill sänka och vad det kommer att innebära för miljön i vårt land.
Fru talman!
Jag sade i mitt anförande att man beträffande företagens tulldeklarationer har konstaterat att de har en oacceptabel låg nivå.
Det vill nu Tullverket åtgärda genom att ge en bättre information och utveckla företagens tulldeklarationer.
Jag pekade också på att det här pågår en översyn av regelverket inom skatteområdet som får återverkningar på tulltilläggen.
I avvaktan på dessa två åtgärder ser jag inte något skäl för att riksdagen för närvarande tar ett initiativ i frågan.
Herr talman!
Lisbeth Staaf-Igelström säger att den översyn som nu sker inom Regeringskansliet tar sin utgångspunkt i bl.a. det betänkande som Skatteväxlingskommittén presenterade 1997, vilket jag hoppades på.
Men det förslag som utskottsmajoriteten nu lägger fram går ju stick i stäv med det som Skatteväxlingskommittén med bred majoritet slog fast.
Jag vill fråga Lisbeth Staaf-Igelström hur detta går ihop.
Herr talman!
Jag är mycket medveten om de förslag som Skatteväxlingskommittén lade fram, efter- som jag själv var ledamot där.
Jag vet också att samtliga partier utom moderaterna ställde sig bakom Skatteväxlingskommitténs förslag.
Jag undrar då hur kristdemokraterna kommer att hantera frågan när den kommer upp i riksdagen med tanke på det samarbete som ni har med moderaterna när det gäller energifrågan och beskattningen i framtiden.
Där har ni ett problem att lösa själva eller tillsammans med moderaterna.
Moderaterna står helt ensamma i fråga om de förslag som Skatteväxlingskommittén lade fram.
Vi kommer att ta med de förslag som kommittén lade fram.
Nu vill vi göra ett undantag för råtalloljan.
Vi tycker att det är oerhört viktigt att den kemiska industrin får denna produkt så att den sedan kan vidareförädlas.
Vidareförädling är oerhört viktigt för tillväxten i vårt land och för jobben.
Från den kemiska fabriken i Sandarne har jag fått ett skriftligt tack för att vi äntligen tar tag i denna fråga.
Man är mycket nöjd.
Nu kan ca 300 jobb räddas i Sandarne.
Och det är utifrån detta som vi har fattat det här beslutet.
Herr talman!
Jag vill understryka att också kristdemokraterna ser det som mycket viktigt att den kemiska industrin får tillgång till den råvara som den behöver, bl.a. råtallolja.
Men jag hoppades att regeringen skulle ha ansträngt sig för att hitta en lösning på problemet med utgångspunkt från det som man - som Lisbeth Staaf-Igelström mycket riktigt påpekade - var överens om i Skatteväxlingskommittén.
Det var viktiga principer som vi står fast vid, och vi har inte inlett något samarbete med något annat parti.
Här är det faktiskt socialdemokraterna som genom detta undantag har gått ifrån dessa principer.
Herr talman!
Först tyckte jag att det var bra att få höra att kristdemokraterna står fast vid Skatteväxlingskommitténs principer.
Vi har försökt att hitta en lösning på den här frågan, vilket jag tidigare redogjorde för.
Vi har sett på olika alternativ, men de har inte varit gångbara.
Då har vi sagt att jobben går före samtidigt som vi vill ha vidareförädlingen och se till att det blir en ökad tillväxt.
Därför har vi valt den här lösningen.
Herr talman!
Ärade ledamöter!
Gott folk!
I en del frågor gör man fel hur man än gör.
Detta med råtallolja är ju inte ett önskeärende när man för första gången skall stå i talarstolen.
Mitt yrkande blir fel oavsett hur jag yrkar, skulle man kunna säga.
Dagens ärende är ett bra exempel på hur krångligt det kan vara.
Verkligheten stämmer alltså inte överens med ritningarna.
Det är olika principer och ändamål som kolliderar.
Konflikten blir oundviklig.
När man sedan söker en vettig, fungerande och praktisk lösning finner man att det inte är så lätt.
Å ena sidan har vi skogsindustrin, som flera här har påpekat.
I sin massaframställning får man fram en biprodukt, råtallolja.
Det rör sig alltså om 200 000 ton, och det är ju inte mycket med tanke på hur mycket annan fossil olja som vi förbrukar här i landet.
Denna olja kan eldas för värme- eller elproduktion.
Då räknas den helt riktigt som biobränsle och är skattefri.
Eller också kan den - och det är här som konflikten uppstår - säljas vidare som råvara till kemikalieindustrin.
Vi har bara en enda sådan industri i Sverige, och trots att den ligger i Hälsingland heter den någonting så konstigt som Arizona Chemical.
Nåväl, det rör sig om 300 arbetstillfällen vid denna industri.
Man använder råtallolja som bas för att tillverka färger etc.
När man sedan har kramat ut vad man kan i den kemiska processen återstår det tallbeck som det fortfarande går att elda med.
Det är detta som är skillnaden på biobränslen och andra alternativa energikällor.
När vinden väl har blåst igenom ett vindkraftverk går den vinden fortfarande att andas.
Vattnet kan lugnt rinna i våra älvar.
När det har runnit färdigt går det fortfarande att dricka.
Men illbattingen råtalloljan är ju lite annorlunda.
När den väl har bränts - man skall definitivt inte dricka den, det rekommenderar jag inte - kan den alltså inte vidareförädlas till diverse kemiska produkter.
Om den förädlas finns det fortfarande tallbeck kvar, och det går då att elda med.
För att göra ytterligare en liknelse tror jag att det var Kolingen - han är numera i en salig himmel någonstans - som en gång, när han såg en gris som stod och tuggade potatis, utbrast: Det var illa hanterade råvaror.
Och det kan man ju tycka med tanke på den ädla produkt som man kan få fram ur potatis, och då tänker jag inte på pommes frites, utan jag tänker mera på brännvin.
Vi vet ju alla att brännvin är bra mycket dyrare än potatis.
Precis så här är det för den kemiska industrin som alltså får betala ett högre pris för den nödvändiga biobaserade råvaran än vad den skulle behöva göra.
Lite grand så är det också med spriten och potatisen.
Men när jag tänker efter är det högre skatt på spriten, så det var naturligtvis ett helt osakligt exempel.
Nåväl, olika lösningar har redovisats i form av reservationer.
Jag skall inte påstå att majoriteten, som är reducerad med en tredjedel, skulle ha funnit den principiellt riktiga eller enda och rätta lösningen.
Miljöpartiet har ju ett eget förslag, men den tredjedelen får en annan grön färg inom Centerpartiet, så det ordnar sig ändå.
Ändå yrkar jag, herr talman, bifall till utskottets hemställan och därmed avslag på samtliga reservationer.
Några kommentarer dock till debatten om reservationerna.
När det gäller reservation 1 måste jag medge att riksdagens egen lilla björnliga - Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna, självklart under moderat ledning - har rätt när de säger att förslaget kommer att leda till " att det nuvarande systemet för energibeskattning blir än mer oöverskådligt och godtyckligt ".
Men se den rätta och riktiga kommentaren hjälper liksom inte, för det är inte det som är problemet, utan det är problemet med en verklighet för en kemisk industri som måste lösas.
Som tidigare har påpekats är det så vist ordnat att det finns en utredning som skall försöka få fram det perfekta, enhetliga och övergripande systemet för energibeskattning.
I reservation nr 4 har Kristdemokraterna precis lika rätt när de kräver att den skattemässiga behandlingen av biobränslen, inklusive råtallolja, skall vara både heltäckande och hållbar - helt rätt och riktigt.
Det är så sant och rätt att jag knappt vågar andas om att det skulle finnas någon särskild visdom, etik eller upphöjd skattemoral bakom utskottets förslag till beslut, för då drar jag på mig en replik.
Det vill jag inte göra, eftersom detta är sista inlägget under detta ärende och då lunchen kanske väntar för några.
Både moderater och folkpartister är dock i avvaktan på den obefintliga perfekta lösningen - som dessutom enligt känd högerliberal modell skulle innebära skattesänkningar - faktiskt ute och tassar lite grann i bidragsträsket.
Ni får ursäkta.
Förslaget i reservationen är väldigt suddigt, som Lisbeth påpekade här tidigare.
Ni säger: " I avvaktan på ett sådant förslag bör berörda företag kunna erhålla någon form av kompensation för eventuellt ökade kostnader. "
Gott folk, jag undrar hur någon form av kompensation skulle se ut.
Dessutom visar det en rörande tilltro till oss i majoriteten.
Det är nästan så att man faller till föga när dessa politiska tvillingar säger att någon form av kompensation skall erhållas.
Den skall alltså Åsbrink stå för.
Ni får ursäkta, men jag tror inte att han är på det humöret, även om det närmar sig jul.
Det bästa och mest logiska förslaget är egentligen Miljöpartiets förslag om enbart energiskatt på denna uppenbara biobränsleolja.
Men det är inte heller riktigt bra, för det löser inte det problem som vi har att lösa.
Vänsterpartiet tycker alltså att denna beskattning på ett biobränsle, trots att den är ologisk, fyller funktionen att ge berörd industri en råvara som kemiskt kan förädlas vidare.
I valet mellan att elda upp denna massaindustrins biprodukt eller att fortsätta en förädlingsprocess och därmed få biobaserade kemiska produkter väljer vi självklart förädlingen.
Kvar finns ändå den tallbeck som blir över och som det går bra att elda med.
Jag yrkar bifall till hemställan i utskottsbetänkandet och avslag på reservationerna för Vänsterpartiets del.
Herr talman!
Jag kan konstatera att Lennart Värmby är lite mer ödmjukt inställd till den här frågan än Lisbeth Staaf-Igelström, när han konstaterar att hur man än gör så blir det nog fel.
Ja, men vad denna oheliga allians mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet har lyckats med är att både äta kakan och ha den kvar.
Det är synd att det inte finns någon från Centern här i dag, tycker jag.
Jag skulle vilja fråga Lennart Värmby, som säger att han också vurmar för den kemiska industrin, om det här förslaget kommer att påverka sysselsättningen inom massa- och skogsindustrin på något sätt.
Kommer de att påverkas på något sätt av detta förslag, när vi nu förflyttar konkurrensfördelar på det sätt som vi gör.
Om spånskiveindustrin också kommer och begär att få undantag eftersom man eldar sågspån som också behövs för förädling, kommer Lennart Värmby i så fall att gå med på detta undantag?
Känner inte Lennart Värmby att detta med miljökonsekvensbeskrivningar gungar ganska rejält?
Det finns inte så jättemycket analyser av vad förslaget innebär.
Herr talman!
Det är första gången som jag blir beskylld för att vara ödmjuk, och det tackar jag för.
De flesta brukar säga precis tvärtom, men jag tar gärna åt mig av berömmet.
När det gäller sysselsättningsförskjutningen kan jag inte tänka mig att massaindustrin skulle påverkas i någon mätbar utsträckning av denna biprodukts hanterande.
Det är en per producerad enhet väldigt lågsysselsatt bransch.
Produktion av massa och papper är ju ingen personalintensiv bransch.
Marietta de Pourbaix-Lundin frågar också hur vi kommer att ställa oss om man också från spånindustrin kommer att ställa krav på liknande åtgärder.
Innan jag har granskat saken i detalj kan jag bara säga att undantagen inte får bli regel.
Jag hoppas därmed att jag i huvudsak har tillfredsställt den moderata nyfikenheten.
Herr talman!
Inte riktigt, vill jag nog säga.
Jag tror faktiskt att Lennart Värmby var med vid uppvaktningen från skogs- och massaindustrin.
Man var faktiskt bekymrad och sade: Okej, man räddar ett företag, men i massa- och skogsindustrin kommer det kanske att bli neddragningar.
Detta är nog ett nollsummespel i Sverige.
Detta deltar vi i just nu i Sveriges riksdag genom att tro att vi vet bäst - inte jag, men Lennart Värmby - hur konkurrenskraften skall fördelas.
Vad skall vi säga till den skogs- och massaindustri vilken producerar råtallolja med lövinblandning som inte Arizona Chemical efterfrågar?
De får ju ingen ersättning.
Om de eldar upp den får de ändå betala den här skatten.
Hur kan Lennart Värmby förklara detta för dem?
Jag vill avsluta, herr talman, med att återge vad man säger vid kemikontoret, som skall företräda kemiindustrin: Det går inte att komma ifrån att det är den höga koldioxidskatten i Sverige, som inte har motsvarighet i andra länder, som har gjort Arizona Chemicals situation särskilt svår.
Herr talman!
Jag upprepar att jag tror inte att det är sysselsättningen inom massaindustrin som är problemet.
Exempelvis gör ju Södra Skogsägarna miljardinvesteringar.
Slutresultat: Ökad produktion, färre anställda.
I det perspektivet och med de summor och de volymer det gäller är råtalloljan som att pinka i Mississippi.
Det får man kanske inte säga, så jag tar tillbaka det omedelbart.
Det är riktigt att skogsindustrin uppvaktade utskottet och framförde sina uppfattningar.
De var väl grundade, medger jag.
Det är därför jag också har sagt att hur vi än gör, så gör vi fel i det här ärendet.
Det som intresserar mig är däremot de massaindustrier som har en råtallolja som inte går att använda av Arizona Chemical därför att den skulle vara förorenad, vilket den egentligen inte är.
Massan består inte enbart av taniga tallar utan också av lite björkskog och annat.
Det vore väl en utmaning för de berörda massaindustrierna att i stället för att gnälla och skälla över en besvärlig och vrång verklighet och en ännu oginare riksdagsmajoritet sätta i gång och utveckla tekniken, så att man även där kan få fram vettiga kemikaliska produkter, även om det skulle vara lite björk och annat lövträ inblandad i råtalloljan.
Herr talman!
Vi skall nu, som herr talman sade, behandla ett förslag till förändring av beskattningsregler för fordringar och skulder i utländsk valuta.
Om någon mot bakgrund av de senaste årens uttalade stöd för ökat småföretagande hade väntat sig att förslaget till ändringar skulle innebära förenklingar eller lättnader för företagarna, så skulle den personen bli besviken.
Förslaget grundas på en promemoria som fått en, milt uttryckt, svidande kritik från flertalet remissinstanser.
De som tillstyrkt förslaget är några myndigheter, men det är värt att notera att den i detta sammanhang kanske viktigaste, NUTEK, har avslagit förslaget.
Övriga myndigheter, NUTEK och flertalet av näringslivets organisationer förordar en alternativ lösning.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att man inte bör stifta lag på ett så dåligt underlag.
Bl.a. saknas en redogörelse för utländsk rätt, och man har inte gjort någon jämförelse med beskattningen av finansiella instrument.
Man anser att orealiserade vinster principiellt inte bör beskattas.
Ett annan remissorgan som är relevant i det här sammanhanget är Näringslivets nämnd för regelgranskning.
De anser att det finns stora brister i analysen, att beslutsunderlaget inte är tillfyllest och att konsekvenserna av förslaget utretts alltför summariskt.
Allt detta kan vi ställa upp på.
Vad innebär då det här mycket kritiserade förslaget?
Jo, fortsättningsvis skall skulder och fordringar i utländsk valuta upptas till balansdagens kurs utan möjligheter att göra några avsättningar till valutakursreserv.
Volatiliteten när det gäller den svenska kronan är som bekant mycket stor nu för tiden, och det finns risk för att den blir ännu större i framtiden.
Den svenska kronan är en liten valuta.
Den blir lätt offer för allehanda internationella valutaspekulanter.
Och det blir definitivt inte bättre när EMU nu kommer i gång den 1 januari 1999 och vi står utanför.
Det kan alltså mycket väl hända att ett företag på balansdagen har en orealiserad vinst på grund av valutaläget för att någon vecka eller några dagar senare kunna konstatera att denna vinst har reducerats högst betydligt eller kanske t.o.m. blivit en förlust.
Men för utskottsmajoriteten spelar verkligheten ingen roll.
Beskattning skall ske efter balansdagens kurs.
Att detta kan innebära likviditetsproblem för den enskilde företagaren inser också regeringen.
Men regeringen anser att eftersom ränteläget numera är så lågt borde det här inte vara något större problem.
Ack, om man nu tror att låga räntor alltid kommer att vara regel har man nog inte läst grundkursen i ekonomisk historia - eller för den delen sett på vad som har hänt i världen under de absolut senaste åren.
Visst kan man ha förhoppningar om ett stabilt lågt ränteläge.
Men att ta det som intäkt för ett lagförslag är väl ändå i våghalsigaste laget?
Och det största problemet i detta sammanhang är inte tvära räntekast utan i stället den berg- och dalbana som kursen på den svenska kronan befinner sig i.
Även om regeringen i propositionen hävdar att stabilitet i ekonomin är en grundbult i regeringens politik kommer EMU och utanförskapet att skapa helt nya förutsättningar.
En mycket volatil valuta skapar stora problem för företag med import- och exportvaror, och det är ju flertalet av de svenska företagen.
För andra balansposter än den nu aktuella finns möjligheter att i bokslutet ha obeskattade reserver som t.ex. överavskrivningar på inventarier eller avsättning till periodiseringsfond.
I propositionen står det ordagrannt: " Här är emellertid normen att dessa reserveringar accepteras skattemässigt. "
Men när det sedan gäller fordringar och skulder i utländsk valuta skall det inte gå.
Då ser texten ut så här: " Såvitt avser fordringar och skulder i utländsk valuta är normen att värdering skall ske till balansdagens kurs, vilket motiverar schablonbeskattning. "
I stället för att göra en analys av konsekvenserna hemfaller man åt en bevisföring som är föga övertygande.
Varför vill då regeringen och utskottsmajoriteten trots all kritik få till stånd en lagändring?
Jo, sägs det: Man vill ha en bättre överensstämmelse mellan bokföringsprinciper och skatteregler.
Men sanningen finns i slutklämmen på propositionen.
Där står det: " Ett genomförande av denna modell ger vidare en budgetförstärkning på ca 0,54 miljarder kronor under en femårsperiod.
Denna förstärkning behövs för att finansiera de nya reglerna avseende omstrukturering av företag. "
Det var det förslaget vi diskuterade tidigare här i dag.
Det här med principer och konsekvenser kallas alltså här vid sitt rätta namn: budgetförstärkning.
Att en del företagare får det lite knepigare spelar då inte så stor roll.
Herr talman!
Vi moderater yrkar avslag på hemställan i skatteutskottets betänkande nr 8 och bifall till reservation 1.
Fru talman!
Per Erik Granström säger att man väntar på en utredning i frågan, och det är i och för sig bra.
Men under tiden som denna utredning pågår kostar det enskilda företag mycket pengar i de fall som de måste betala tulltillägg.
Det kan många gånger röra sig om små företag, och för dem betyder dessa pengar väldigt mycket.
Reglerna är också väldigt krångliga, så det är ofta misstag som har orsakat de stora tulltilläggen.
Socialdemokraterna talar mycket om att man vill skapa ett gott företagsklimat.
Därför tycker jag att det är underligt att man inte vill avskaffa tulltilläggen nu.
Det är uppenbart att de är orimliga.
Det måste också ni tycka.
När det gäller att skapa ett gott företagsklimat handlar det ju inte om en enskild fråga som skall klubbas i kammaren, utan det är många små beslut som påverkar småföretagen, och detta är ett sådant beslut.
Om man inte anser att tulltilläggen är orimliga och inte vill avskaffa dem, då ligger det inte så mycket bakom orden att man vill ta bort regler som är skadliga för småföretagen.
Jag upprepar alltså min fråga: Tycker ni inte att dessa tulltillägg är orimliga?
Herr talman!
När man tittar tillbaka på 1990 års skattereform hittar man där uttryckliga regler för just den fråga som vi debatterar i det här betänkandet.
Det handlar om regler för beskattning av fordringar och skulder i utländsk valuta.
Vad är det då som har gjort att det har tagit nio år att komma fram till en lösning?
1990 var läget sådant att när beslutet om skattereformen skulle fattas uppstod ett stort motstånd om just det vi nu diskuterar.
Vi inom Socialdemokraterna ville på något sätt täppa igen ett utrymme för skatteundandragande som fanns genom att ha en strikt och rak tolkning där balansdagskursen skulle ligga till grund för värderingen.
I stället valdes en modell där avdrag medgavs för avsättning till valutakursreserv.
Det här medförde en olikformighet i behandlingen av orealiserade vinster och förluster.
I den tänkta raka modellen skulle de här bägge sakerna behandlas på ett likvärdigt sätt.
Det här medförde också att en schablonintäkt infördes för att mildra de problem som annars skulle ha uppkommit.
Med det var valutakursreserven beskattad.
Nio är en lång tid, herr talman.
Miljön runt frågan då var kritisk - så även nu.
Men då beräkningarna för schablonintäkten gjordes levde man i en miljö där SURV:en existerade.
Den har nu varit avskaffad under lång tid.
Därför blir det som reservanterna vill, nämligen att regeringen skall lägga bort frågan och komma tillbaka med ett nytt förslag lite längre fram, lite svårt att smälta.
Herr talman!
I och med att man den 1 januari 1999 ändrar reglerna runt redovisningsseden faller också ett avgörande hinder som 1990 avgjorde huruvida frågan då skulle kunna inplanteras i den nya skattelagstiftningen eller ej.
Nu är utgångsläget ett helt annat.
1990 kan vi socialdemokrater åter lägga en byggsten till rätta i riktning mot en likformig behandling av orealiserade vinster och förluster.
Det motverkar just skatteplanering.
Vi kan lägga till en nygammal del i bygget av skattereformen.
Men åter till reservationen, herr talman.
Att det finns remissinstanser som är kritiska till det förslag som vi nu debatterar är ingenting nytt.
Så var även fallet 1990.
Men om man reserverar sig borde man ändå, tycker jag, lägga fram någon sorts förslag när det gäller vilken riktning man själv vill att frågan skall ta.
Det som har framkommit av reservationerna är att man inte har något eget förslag.
Man gör sig enbart till talesman för det motstånd som väckts under remissrundan.
Det kan jag tycka är ett besynnerligt sätt att driva politik på.
Varför har vi då valt denna lösning och inte en annan?
Svaret på den frågan blir, herr talman, att samtliga modeller som diskuterats har både för- och nackdelar.
Men den strikta och raka modellen har klart flest fördelar.
Som första fördel kan nämnas att förslaget överensstämmer med god redovisningssed som leder till det som vi i Sverige länge har upprätthållit, nämligen en stark koppling mellan redovisning och beskattning.
Som andra fördel kan nämnas att förslaget som nu ligger till grund för beslut också är det som kan täppa igen möjligheter till skatteundandragande och skatteplanering.
Det är två väldigt viktiga skäl.
Med detta, herr talman, yrkar jag avslag på reservationerna och bifall till hemställan i betänkandet.
Herr talman!
Lars U Granbergs inlägg, och hans kritik av vår reservation, följer det vanliga spåret.
Allt som regeringen och Socialdemokraterna gör är rätt.
Alla remissinstanser och de som lever i verkligheten har fel.
Sedan kräver man av oss att vi skall ha ett alternativt förslag.
Vad vi i likhet med många andra säger är bara att detta ärende är dåligt berett.
Det har inte beaktat en rad olika aspekter som jag framförde från talarstolen.
Det är ett dåligt berett förslag som det dessutom inte är någon brådska med att ta in.
Det är rimligtvis inga stora värden som står på spel.
Det är inget annat än besvär för företagarna.
Då borde man ta sig en funderare till.
Man borde ta till sig den kritik som har förekommit, bereda ärendet och komma tillbaka.
Konstigare än så är det ju inte.
Överensstämmelsen mellan bokföring och skatteregler är naturligtvis bra i sig.
Men det här får ju konsekvenser i form av likviditetspåfrestningar och sådant.
Det är något som vi ofta diskuterar också i den här kammaren; att det finns brist på kapital i företagen och sådant.
Då borde man ta till sig detta och fundera på om det verkligen är relevant.
Är det inte så, Lars U Granberg, att den verkliga orsaken till detta är att man skall få den här budgetförstärkningen på 0,54 miljarder under en femårsperiod?
Det är det som är utlösande, inte någonting annat!
Herr talman!
Får jag börja med detta med att allting vi säger är rätt.
Jag skulle kunna dra växlar på att vi har majoritet bakom vårt förslag.
Carl Erik Hedlund har inte lyckats fånga upp någon majoritet för sitt förslag.
Med det skulle man kunna säga att majoriteten nog har stött det bästa förslaget.
Budgetförstärkningar är det inte tal om.
Det jag tog upp i mitt anförande handlar väldigt mycket om skatteundandragande.
Samma sak gäller företagens situation.
Jag tycker att Carl Erik Hedlund glömmer en viktig sak om företagsklimat.
Har man en miljö där skatteundandragande är vanlig och där man har möjlighet att tillskansa sig skattelättnader - av ärliga eller oärliga slag - så förändras ju också konkurrensförhållandena mellan företag.
Det är inte bra, och det är inget bra klimat för företagen.
Där tror jag mycket på det förslag som nu föreligger.
Jag tror att det skall kunna styra upp skatteunderlaget.
Och jag tror faktiskt också att företagen kommer att ha en stor fördel av det.
Herr talman!
Lars Granberg!
Jag skulle gärna vilja veta på vilket sätt som jag som enskild företagare eller företrädare för ett bolag kan undandra mig skatt genom det nuvarande systemet.
Jag tar vid årets slut upp mina fordringar och skulder i utländsk valuta.
Sedan kommer det ju ett år till!
Då får jag ju ta konsekvenserna av det.
Jag kommer ju inte undan skatt annat än just vid det momentet, och jag slipper alltså att betala skatt för någonting som är orealiserat, både vinst och förlust.
Herr talman!
Det är sant, men det finns ju en fördel.
Just för att komma åt sådana fall där det råder lite tveksamhet är det ju en fördel att den här delen av redovisningen och beskattningen är kopplade väldigt nära varandra så att det inte spretar åt alla håll och kanter.
Jag håller alltså fast vid att det här förslaget är bra även för företagen, inte bara för oss socialdemokrater.
Jag säger inte heller det för att det här, som jag också sade i mitt anförande, är en del av den skattereform som vi tillsammans med Folkpartiet, som jag förresten är lite ...
Nej, man skall inte använda en replik mot andra partier.
Men jag tror att det finns stora fördelar för företagen i det här beslutet, inte bara för oss socialdemokrater.
Herr talman!
Med tanke på vad jag kommer att säga är det väl säkrast att jag klargör redan från början att jag yrkar bifall till hemställan i det föreliggande betänkandet.
I min värld, när det gäller redovisning av fordringar och skulder, har det alltid varit på det sättet att försiktighetsprincipen skall gälla.
Skulder skall alltså tas upp till den högsta av bokförd kurs och balansdagens kurs, och tvärtom när det gäller fordringar.
Så här är det ju på grund av att man inte skall redovisa ett för högt värde på företaget.
Om man har den synen är det också ganska naturligt att det skall finnas en överensstämmelse mellan den civilrättsliga lagstiftningen och den skatterättsliga.
Jag tycker att det är ganska nödvändigt.
I min värld levde jag med den uppfattningen att i stort sett alla tyckte så fram till dess att de nya reglerna på det civilrättsliga området infördes.
De innebar att det är balansdagens kurs som skall gälla.
Jag tycker inte att den ändringen på det civilrättsliga planet var särskilt lyckad, men att i nuvarande läge gå emot att det blir en överensstämmelse mellan civilrättslig lagstiftning och skatterättslig lagstiftning tycker jag är fel.
Jag tycker att det är viktigt att denna överensstämmelse finns.
Och jag är lite förvånad över att moderaterna bara tar upp denna fråga nu och att de inte egentligen reagerade när den civilrättsliga lagstiftningen ändrades.
Det är ju faktiskt så att värdering av företag osv.
blir väldigt otydlig på hela den civilrättsliga sidan när man använder de nya värderingsreglerna.
Hade moderaterna varit konsekventa skulle de naturligtvis ha reagerat då.
Tidigare har jag förstått att Moderaterna har ansett att det varit bra med en överensstämmelse mellan den civilrättsliga lagstiftningen och den skatterättsliga.
Men i det sammanhanget - jag skall inte säga gynnade - stämde det kanske bättre överens med Moderaternas ideologi.
Jag tycker att man måste vara lite konsekvent.
Man kan inte ha vissa argument när det ser ut på ett sätt och byta argument och ståndpunkt när det ser ut på ett annat sätt.
Jag tycker att det är bra om man är lite konsekvent i politiken, och det är det jag försöker vara.
Det är också därför jag yrkar bifall till detta betänkande, för jag tycker att den viktigaste principen trots allt är att det finns en överensstämmelse.
Att jag sedan som sagt beklagar att den civilrättsliga lagstiftningen är ändrad på det här området kan jag erkänna inför kammaren.
Herr talman!
Kammaren har nu att behandla utgiftsområde 5, och det gäller utrikesförvaltning och internationell samverkan.
Eftersom reservanten inte är närvarande och inte heller den som har skrivit ett särskilt yttrande skall jag inskränka mig till att först och främst yrka bifall till hemställan i utskottets betänkande, och därefter något ändå till protokollet läsa in de argument som utskottsmajoriteten anför för att tillbakavisa reservationen.
Moderaterna har reserverat sig mot att vår ambassad i Wellington inte har återupprättats.
Att vi inte har en ambassad i Wellington i dag är ett resultat av de besparingar som kammaren har beslutat om och att utrikesförvaltningen är i ständig utveckling.
Den verksamhet som sköttes vid ambassaden i Wellington utförs nu genom sidoackreditering från Canberra, och utskottsmajoriteten anser att det fungerar till fullo.
Därför tillbakavisar vi den här reservationen.
Den andra reservationen som Moderaterna har lagt till betänkandet går ut på att man bör ha en flexibel organisation i utrikesförvaltningen, och som en följd av den omorganisation som genomfördes i Stockholm 1996 menar man att man också bör göra en översyn av förvaltningen i utlandet.
Det här är en upprepning av en tidigare motion.
Även förra året bifogade man samma reservation till betänkandet.
Vi svarade då, och vi svarar återigen, att en sådan studie som man efterlyser redan är gjord.
Den gjordes inför omorganisationen 1996.
Då genomförde man nämligen den utredning som tog sin utgångspunkt i de förändringsbehov som följer av den omorganisation som har skett i Stockholm.
Därmed menar vi faktiskt att motionärens önskemål är tillgodosedda, och reservationen tillbakavisas återigen därför.
Jag går till den fråga där Elver Jonsson har varit engagerad.
Det gäller verksamheten inom Arena Norden.
Där har utskottet en mycket positiv skrivning.
Vi menar att den här verksamheten bör garanteras.
Vi förutsätter att man från Utrikesdepartementet ser till att verksamheten kan fortsätta intill dess att man fattar en nytt beslut i Nordiska ministerrådet.
Vi redogör också för de diskussioner som pågår om andra former för verksamheten.
I stort sett bör motionärernas önskemål vara tillgodosedda med detta.
Herr talman!
Med detta yrkar jag bifall till hemställan i utrikesutskottets betänkande och avslag på reservationerna.
Fru talman!
Det betänkande som vi har uppe till diskussion i dag om utrikesförvaltning och internationell samverkan råder det ganska stor enighet om, i varje fall på de flesta av de olika områden det handlar om.
Skillnaderna mellan våra partier kommer fram på ett helt annat sätt när det gäller synen på det internationella biståndet, som vi skall diskutera här i morgon.
Jag vill i dagens inlägg nöja mig med att behandla frågan om Arena Norden och dess möjlighet till fortsatt verksamhet för information om Norden och nordiskt samarbete.
Där har vi kristdemokrater bl.a. i en trepartimotion med Centern och Folkpartiet, men även andra, motionerat om ett anslag för att säkra verksamheten även för kommande år för Arena Norden.
Under utskottsarbetets gång uppnåddes glädjande nog ett samförstånd som visserligen inte innebär ett bokstavligt bifall till våra motioner men som lett till en gemensam skrivning som kan betecknas som starkare än förra årets skrivning som då ledde till att verksamheten kunde fortsätta för Arena Norden under innevarande år.
I årets betänkande kan vi nu läsa: " Utskottet utgår ifrån att regeringen möjliggör fortsatt verksamhet, i avvaktan på beslut i Nordiska ministerrådet under 1999 ".
Det var precis det som utskottets ordförande nyss anförde.
Utskottet har också i sin skrivning tidigare konstaterat att de behov som verksamheten avses tillgodose är angelägna.
Vi som motionerat med målsättningen att säkra Arena Nordens verksamhet även för 1999 är nöjda med den skrivningen eftersom vi kan konstatera att vi nått vårt syfte.
Arena Nordens verksamhet kan fortsätta även nästa år.
Men, fru talman, det känns angeläget att i detta sammanhang få understryka vikten av att det arbete som nu pågår för att på sikt säkra fortsatt informationsverksamhet i Sverige genom nordisk samfinansiering verkligen lyckas.
Det hade ju varit en fördel om frågan kunnat få den lösningen redan inför kommande år.
Fru talman!
Jag vill avslutningsvis yrka bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Fru talman!
I betänkandet berörs bl.a. frågor kring det arktiska samarbetet.
Vänsterpartiet har i en motion pekat på vikten av att det arktiska samarbetet ges en högre politisk prioritet.
Samarbetet om Arktis är viktigt inte bara för de befolkningsgrupper som bor där och de arktiska länderna utan också för de internationella relationerna, för fred och säkerhet i hela världen och för möjligheterna att skapa en ekologiskt hållbar utveckling på hela jordklotet.
De arktiska områdena rymmer stora oexploaterade naturresurser.
Naturligtvis tilldrar sig dessa rikedomar ett minst sagt stort intresse från marknadsaktörer och politiker i den tätbefolkade och resurskrävande delen av världen.
En storskalig och okontrollerad exploatering av de rika naturtillgångarna på skog, mineral, kol, olja och gas kan mycket väl leda till gigantiska miljöproblem och försvåra för regionens befolkning att värna sin kultur och att värna sina ekonomiska intressen.
Det skulle långsiktigt försvåra befolkningens möjligheter till överlevnad i området.
Vinsterna från exploatering av området kan mycket väl helt och hållet hamna hos internationella exploatörer i helt andra delar av världen samtidigt som de ekonomiska villkoren för regionens befolkning förvärras.
Skall en långsiktigt hållbar utveckling av det arktiska området kunna ske måste befolkningen i dessa resursrika områden få del vinsterna från naturresurserna.
Det är naturligtvis också mycket viktigt att i all verksamhet i det arktiska området ta hänsyn till den mycket speciella och känsliga arktiska miljön.
Inte minst mot den bakgrunden är det bra att utskottet pekar på möjligheten att Sverige lyfter fram de arktiska frågorna i exempelvis internationellt miljösamarbete.
Det är enligt min mening viktigt att Sverige i så många internationella forum som möjligt lyfter fram just de arktiska frågorna.
Man får konstatera att det konkreta samarbetet inom det arktiska området är i ett begynnande skede där frågorna kring finansiering och struktur för samarbetet återstår att lösa.
Utskottet anser att det skulle vara av värde att regeringen i någon form återkommer till riksdagen och redovisar samarbete som pågår och som kommer att initieras.
Det tycker jag är bra.
Eftersom utskottet delar Vänsterpartiets åsikt om vikten av det arktiska samarbetet ser jag personligen med stor tillförsikt fram emot regeringens fortsatta arbete i den här frågan.
Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets hemställan i betänkandet.
Fru talman!
Detta med internationellt samarbete och samverkan har sina praktiska sidor.
Nordiska rådets presidium arbetar här i huset i dag, och vi har ryska gäster.
Det gör att det kan vara svårt att komma i tid till kammaren när talarlistan galopperar.
Det nordiska området tas upp i betänkandet, och det arktiska samarbetet har noterats.
Jag kan instämma i Lennart Gustavssons inlägg.
Utskottet är mycket positivt i den delen när det gäller rapporteringen hit till parlamentet.
Den andra frågan är om möjligt något allvarligare.
Utskottets fru ordförande var inne på att det var det som intresserade mig och gav mig ett löfte innan jag ens rest frågan att det skulle hanteras väl.
Jag har redogjort för Arena Nordens arbetsuppgifter och argumenterat för att det borde få ett eget anslag.
Jag skrev för övrigt en fråga till samarbetsministern förra hösten om hur man skall hantera det och om utlovade statsbidrag.
Statsrådet Pagrotskys sade i sitt svar att regeringen på olika sätt försökte tillgodose Föreningen Nordens önskemål om stöd till informationsverksamhet via Arena Norden för att skapa tillräcklig planeringstrygghet så att verksamheten vid Arena Norden skulle fortsätta.
Han sade också att det pågick förberedelser för olika former av samverkan mellan Regeringskansliet och Föreningen Norden.
Strävan var att verksamheten skulle få det stöd som det förtjänade och att man utnyttjade den kompetens och det kontaktnät som finns hos Föreningen Norden i allmänhet och hos Arena Norden i synnerhet.
För år 1999 finns inget sådant anslag beviljat.
Jag kan läsa att utrikesutskottet har inhämtat att en dialog pågår för att finna den långsiktiga lösningen för den nordiska informationsverksamheten.
Regeringen verkar för att en sådan verksamhet upprättas i Sverige på grundval av en nordisk samfinansiering.
Saken skall också behandlas i Nordiska samarbetskommittén inom Nordiska ministerrådet.
Utskottet har nöjt sig med det beskedet och utgår ifrån att regeringen möjliggör fortsatt verksamhet i avvaktan på ett samnordiskt beslut under 1999.
Där accepterar man alltså samma temporära lösning som för 1998.
Den har gett upphov till att Föreningen Norden har känt osäkerhet.
Mot den bakgrunden vill jag framhålla det jag också framförde i motionen, nämligen att Arena Norden har övertagit större delen av de informationsuppgifter som tidigare handlades av den svenska delegationens kansli och även av presidiesekretariatet.
Det nödvändiggjordes av de personalinskränkningar som genomfördes vid det svenska kansliet och sekretariatets flytt till Köpenhamn.
Då var Arena Norden en lämplig aktör.
Fru talman!
Jag tycker att det ändå måste ses som en rimlig svensk uppgift att ge en utåtriktad information om Norden i Sverige på samma sätt som sker nationellt i övriga nordiska länder.
Statsfinansiellt, kära kammarledamöter, handlar det ju om oerhört lite pengar jämfört med de summor som vi lägger på annat internationellt samarbete, EU inte att förglömma.
För att säkra verksamheten vid Arena Norden vore den bästa lösningen ett fast anslag.
Jag utgår från att regeringen beaktar både motionen - som har blivit besvarad av utskottet, som det heter - och dessa synpunkter och det som också utskottets ordförande har sagt här i kammaren.
Som motionär är jag mycket nöjd med att motionen inte avslås.
Den är just, som det sägs, besvarad.
Jag vill yrka bifall till hemställan i betänkandet i den delen, medan jag sällar mig till reservanterna under mom. 7 som gäller representationen i Wellington.
Där yrkar jag bifall till den reservationen.
Fru talman!
Vi har en tradition när det gäller hantering av ärenden i Sverige.
Vi vill i förväg veta vad vi beslutar om och också analysera konsekvenserna.
Att inte avvakta Tullverkets pågående arbete som jag har beskrivit - att man skall se över tulltilläggen - med att genom upplysning, informations- och utbildningsverksamhet se till att företagens tulldeklarationer förbättras och se vilka som konsekvenser och slutsatser som kan dras av detta, det skulle inte vara rimligt.
Det skulle bara bädda för att vi här i riksdagen fattar ett felaktigt beslut.
Det är detta som är skälet till att vi från socialdemokraterna i dag avvisar ett tillkännagivande.
Fru talman!
Jag är också ett offer för det snabba framskridandet på talarlistan.
Därför kommer jag sist.
Moderata samlingspartiet har i detta betänkande, som handlar om utgiftsområde 5, tre avvikande inställningar i förhållande till utskottsmajoriteten.
Den ena gäller synen på utrikesförvaltningen.
Där menar vi att globaliseringen och de ökade kontakterna över hela världen, både vad gäller ekonomi och handel, mänskliga kontakter och faktiskt även bistånd, innebär ökade krav på utrikesrepresentationen.
Vi menar att det behövs en svensk närvaro i princip i hela Europa och Medelhavsområdet.
Vi har ju varit kritiska till att vi inte har inrättat en ambassad i Minsk.
Det är kanske inte så lätt just nu.
Det beskrivs också i utskottsbetänkandet.
Vi menar också att det behövs en stark svensk närvaro i Asien och Latinamerika och faktiskt även i Afrika, där vi menar att vi kanske t.o.m. skulle ha en ökad del av Utrikesdepartementets verksamhet bl.a. vad gäller analyser på biståndsområdet.
Inom utrikesförvaltningen krävs det också en ökad kompetens.
Det ser vi inte minst genom de krav som EU-samarbetet och även samarbete i andra internationella sammanhang ställer.
Kvalitetskraven blir allt tydligare om ett litet land skall göra sig gällande.
Det gör att det sammantaget ställs ökade krav, och vi har en högre ambitionsnivå vad gäller utrikesförvaltningen.
Det innebär också att vi faktiskt anslår något mer medel för att tillgodose denna ökade ambitionsnivå.
Vi menar också att det var ett misstag att avveckla ambassaden i Wellington.
Därför yrkar jag bifall till reservation 1.
Det andra punkten gäller vår syn på de fria och frivilliga organisationerna.
Där är vi av principiella skäl mycket tveksamma till att man skall ha specialdestinerade bidrag till fria och frivilliga organisationer.
Man får vara försiktig så att man hamnar i den situationen att NGO:er, Non-governmental organizations, i praktiken blir regeringsstödda organisationer.
Då skär man sönder hela idén med att ha fria och frivilliga organisationer.
Det är därför vi av principiella skäl är emot att man skall ha ett särskilt bidrag på den grunden.
Fru talman!
Den tredje punkten där vi avviker från utskottets majoritet gäller frågan om fredsbevarande operationer.
Vi menar att man skall ha ett samlat anslag för detta som inte skall ligga under det här området utan under utgiftsområde 7.
Bakom detta ligger helt enkelt iakttagelsen att vi på ett bättre sätt behöver kunna fatta beslut om fredsbevarande operationer.
Sverige har kanske inte varit så duktigt på det här området.
Vi är kanske ett av de länder som borde ha gjort lite mer under de gångna åren.
Det hänger delvis, men bara delvis, samman med beslutsstrukturen.
Det vore bättre att det låg inom Utrikesdepartementets område och finansieringen helt och hållet skedde via ett anslag där de utrikespolitiska ambitionerna får bestämma vad man skall göra.
Fru talman!
Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.
Fru talman!
Utskottets vice ordförande tog upp vår ambitionsgrad när det gäller samarbete.
Det kommenteras ju helt riktigt i betänkandet.
Lennmarker var inne på det och efterlyste en ambitionsgrad.
I den mån inte utskottets ordförande kommenterar den delen skulle jag vilja fråga vice ordföranden på vilket sätt det skulle kunna ske.
För egen del menar jag att vi också i ljuset av de norska ambitionerna borde höja den svenska aktiviteten.
Sverige skall ju också så småningom ha ordföranderollen i EU om ett par år.
Jag tror att det är rätt som utskottet säger att det ställs skärpta krav på utrikesförvaltningen under de kommande åren.
Men det skulle vara intressant med en politisk kommentar till på vilket sätt det skulle kunna ske.
Fru talman!
Sedan hade jag också tänkt säga någonting om Östersjösamarbetet.
Det känns riktigt och viktigt.
Det finns möjligen ett bekymmer.
Det är att det är så många aktörer.
Det gäller både de överstatliga och de nationella.
Men det gäller också län och regioner, för att inte tala om de många kommuner som nu har verksamheter och samarbete med områden på andra sidan Östersjön.
Jag tror att det är viktigt att vi får en strukturering så att vi också får hög rationalitet och effektivitet.
Det finns onekligen en viss trängsel och kanske rent av också ett dubbelarbete.
Det skulle vara bra om vi kunde minimera det.
Det var ytterligare några synpunkter som jag hade tänkt framföra.
Sedan uppskattar jag att utskottet också noterar det som sades om den nya och förnyade Afrikapolitiken.
Där finns mycket att göra, inte minst när det gäller det som händer under dessa dygn i Central- och Västafrika.
Fru talman!
Jag kan nog bara delvis besvara Elver Jonssons fråga.
Jag kan inte besvara den å regeringens vägnar.
Det får andra göra.
Det finns vissa saker som det finns anledning att understryka.
Det ena är att vi nu har varit medlemmar i EU i snart fyra år.
Där finns det en del erfarenheter att dra.
Det har vi bl.a. sett i pressen.
Vi hade en ganska stor dimensionering när vi trädde in.
Den kan möjligtvis dras ned något i Bryssel.
Vi har också erfarenhet av representationen i andra EU-länder.
Den också möjligtvis dras ned något.
Vi har också behov av ökad närvaro på andra håll.
Vi är ju ense, Elver Jonsson och jag, om vikten av en ambassad i Wellington, för att ta det exemplet.
Men det finns också hål i Central- och Östeuropa.
Minsk är ett sådant som vi har debatterat och diskuterat länge.
Utrikesdepartementets centrala organisation sågs över för ett antal år sedan och en omorganisation har trätt i kraft.
Denna organisation är ganska ny och delvis radikalt förändrad.
Den organisationen bör nu få sätta sig.
Vi tror att det nu är tid att se över den utländska organisationen, dvs.
var man skall vara representerad och på vilket sätt.
Här finns det också anledning att någon fundera över i vilka former som verksamheten kan finansieras.
Det finns t.ex. anledning att tro att man ibland kan få en finansiering inte bara via anslag utan också på andra sätt.
Vi menar att tiden nog är kommen att nu göra en sådan bredare översyn av utrikesförvaltningens organisation utanför Sverige.
Fru talman!
Jag tackar för det svar som vice ordföranden gav när det gäller de praktiska frågorna men också när det gäller tankar kring finansiering m.m.
Nu studerar man ändå utskottsbetänkandet.
I det nya treåriga samarbetsprogrammet med länder i Central- och Östeuropa betonas framväxten av en alleuropeisk säkerhets- och samarbetsordning.
Jag tror att det är bra.
Jag tror också att det indikerar en större öppenhet när det gäller säkerhetsfrågor som bara för något eller ett par år sedan var helt otänkbar, åtminstone i den svenska regeringskretsen.
Jag tror att det är bra att det har skett ett nytänkande som säkerligen skall främja både samarbete och en mer trygg europeisk säkerhetspolitik.
De inre slitningarna, för att inte säga sönderslitningarna, i f.d. Jugoslavien är en tragedi för hundratusentals medborgare i områdena.
Att situationen i t.ex. Kosovo är så tragisk som den fortfarande är måste ses som ett nederlag för alla demokratiska stater i Europa.
Fru talman!
Det sista meningsutbytet blir något egendomligt när reservanterna debatterar med varandra över det ärende som de själva tillsammans har reserverat sig mot.
Jag vill i stället bemöta Göran Lennmarker i hans resonemang som gäller anslag D 2, information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling.
Det är ett anslag som moderaterna inte anser att vi skall ha längre.
Man tycker att den typen av generella bidrag till organisationer som arbetar med fredsfrämjande verksamhet skall utgå.
Det här har utskottet tillbakavisat.
Jag skulle vilja säga så här: Alltför många länder har inte förankrat sin säkerhetspolitik och en känsla för internationella organisationer och fredsfrämjande arbete hos sitt folk.
Så är inte fallet här i landet.
Det finns många aktiva verksamma folkrörelser som arbetar inom det här området.
De arbetar med att stimulera intresse och engagemang för fredsfrågor.
Det är en styrka för landet, och det sammanfaller väl med den utrikespolitik som vi här vill föra.
Därför vill jag på det skarpaste tillbakavisa propåerna från Moderata samlingspartiet om att detta anslag inte skulle finnas.
Fru talman!
Frågan är inte om organisationerna följer svensk utrikespolitik eller ej.
Det kan t.o.m. snarast vara ett bekymmer att man ställer krav på organisationerna att ha ett visst specifikt innehåll.
Det är det vi avvisar.
Vi menar att fria och frivilliga organisationer skall finansieras på generella grunder och inte efter något slags kvalitetsbedömning av deras verksamhet.
Då är risken att vi får NGO:er som inte är NGO:er, utan governmental dependant organizations.
Det är en oroande utveckling vi ser på många håll i världen att man börjar föra regeringspolitik via NGO:er.
Då går man, som själva definitionen säger, miste om det fria, oberoende.
Då får vi regeringsberoende och regeringsunderstödda frivilligorganisationer som vi inte vill ha.
Fru talman!
Jag vill kraftfullt tillbakavisa det misstänkliggörande av folkrörelserna som Göran Lennmarker gör sig skyldig till.
Jag tror inte att någon av de folkrörelser som mottar bidrag för fredsprojekt av olika slag känner att de har ett beroendeförhållande till regeringen.
Tvärtom är det ett inslag i en levande demokrati att låta många människor bli delaktiga i och bärare av de allmänna värderingar som svensk utrikespolitik vilar på.
Fru talman!
Bekymret är att enbart ett ansökningsförfarande och ett bedömningsförfarande naturligtvis tvingar fram ett sätt hos organisationer att bete sig, att göra ansökningar och att överväga sin verksamhet som riskerar att påverka organisationens inriktning och ändamål, som man annars kanske inte skulle ha.
Det bekymret gäller all typ av specialdefinierat bidrag, oavsett om det är inom Utrikesdepartementet eller inom andra områden.
Det menar vi är fel.
Skall man ha ett föreningsliv som är oberoende skall det också vara fullt oberoende.
Det skall inte vara beroende av bidragsbedömningar och bidragsansökningar där man bedömer innehållet i verksamheten.
Fru talman!
Per Erik Granström redogör för de rationaliseringar och omorganisationer som sker inom både skattemyndigheterna och tullen.
Detta är en utveckling som vi kristdemokrater välkomnar.
Samtidigt vet vi att det finns en osäkerhet hos skattemyndigheten om den långsiktiga resurstilldelningen, en osäkerhet som har lett till att man inte har vågat att anställa personal och utveckla verksamheten i den omfattning som skulle behövas.
Den granskning som riksdagsrevisorerna har gjort visar att förstärkningar till myndigheterna har gett flera positiva effekter också på dessa områden.
När utskottets majoritet redan nu kan förutse att skattemyndigheterna i framtiden behöver mera resurser är min fråga varför man inte nu också är beredd att fatta de besluten.
