# ID: svediakorp-gov193868
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Riksdagens öppna data: Anföranden
# subtitle: Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:38 Torsdagen den 8 december
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-06-08
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Riksdagens öppna data', collecting open data published by the Swedish government. The section referred to as 'Anföranden' contains speeches held by the Members of Parliament during political debates.
# genre: governmental
# subgenre: open data, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1994-12-08
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax, named entities
# annotationMethod: automatic
# words: 11,205
# sentences: 690
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/rd-anf
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill hälsa regeringens företrädare hjärtligt välkomna.
De är i dag statsrådet Mona Sahlin, arbetsmarknadsminister Anders Sundström, kulturminister Margot Wallström, statsrådet Pierre Schori och statsrådet Anna Hedborg.
Statsrådet Sahlin svarar på övergripande frågor, övriga statsråd på frågor som rör deras ämbetsområde.
Tillstånden för lokalradiosändningar
Fru talman!
Mot bakgrund av den kollaps och det fiasko som världssamfundet demonstrerat nu senast i Budapest inför våldsverkarnas framfart i Bosnien vill jag ställa en fråga till statsrådet Schori.
Sverige deltar ju nu som blivande medlem i EU:s toppmöte i Essen, och vi har i fortsättningen fullt ansvar för alla de beslut som fattas eller inte fattas inom EU.
Hur kommer Sverige att med tydlighet och kraft ta avstånd från den utpressning som den italienska regeringen nu utövar mot republiken Slovenien, efter känt föredöme av den socialistiska regimen i Athen mot republiken Makedonien?
Fru talman!
Vad det här gäller är att vissa kretsar i Italien - av historiska skäl, säger de - gör anspråk på delar av den självständiga republiken Slovenien.
Med den regering vi i dag har i Rom är det litet svårt att uttyda huruvida detta är en kollektiv, enhetlig regeringsuppfattning.
Men vi har haft anledning att vända oss emot dessa anspråk på territorium som tillhör en självständig, erkänd stat i Europa.
Jag ser de försök och den debatt som pågår i Italien om att försöka återerövra delar av Sloveniens territorium som olyckliga och anser att de måste bemötas.
Kommer frågan upp i Essen kommer den svenska positionen att vara självklar.
Slovenien är en självständig stat som är erkänd.
Dess gränser skall respekteras, och all propaganda i annan riktning i ett annat land är till skada.
Bistånd till Rwanda och Angola
Fru talman!
Jag vill också vända mig till Pierre Schori och fråga om biståndsinsatser till Rwanda och Angola.
På senare tid har biståndsorganisationer anklagat både franska och belgiska regeringen för att förhindra en lösning av flyktingfrågan och också en lösning när det gäller EU-biståndet i landet.
Enligt vad jag har förstått har EU beslutat att ge visst bistånd, men det gäller inte flyktingrepatriering.
Det handlar också om väldigt otillfredsställande insatser med övervakare.
Nu undrar jag: Vad gör svenska regeringen för att driva på i den frågan och se till att Rwanda får nödvändigt stöd?
Den andra frågan gäller Angola.
Varje gång frågan om det minskade biståndet var uppe talade den förra regeringen om att man väntade på fredsavtal för att göra de insatser som riksdagen önskade.
Nu har vi ett fredsavtal.
Vi vet att det är mycket bräckligt.
Men då undrar jag: Vad gör den svenska regeringen och vad tänker den svenska regeringen göra för att med all kraft sätta in resurser för att återuppbygga landet?
Fru talman!
När det gäller Rwanda och EU deltog jag själv för två veckor sedan i EU:s biståndsministermöte, där Rwanda kom att bli en av huvudfrågorna.
Det gav en intressant inblick i hur EU i dessa avseenden fungerar.
Ett medlemsland - jag tror det var Danmark - tog upp frågan om Rwanda som övrig fråga och framförde missnöje med att EU inte hade gjort mer.
Vi anade också i debatten att de länder som Eva Zetterberg nämnde inte var så heta på gröten när det gällde att bistå Rwanda i nuvarande situation.
Men genom ett kraftfullt agerande av Danmark - starkt understött av Sverige, skulle jag vilja påstå - fick man på studs under dagen fram 625 miljoner kronor till insatser för Rwanda, bl.a. för att hjälpa flyktingar att återvända hem, för att bygga upp administrationen, för att hjälpa till med export av te och kaffe och även för att skicka övervakare av att de mänskliga rättigheterna respekteras.
I det avseendet var det en bra insats, även om den inte var planerad i förväg.
När det gäller Angola är det riktigt att det föreligger ett fredsavtal, om än bräckligt.
Det skall inte hindra oss från att kraftfullt gå in för att göra insatser för detta marterade folk.
En av de större insatser som inom kort kommer att göras där från svensk sida gäller minröjningssituationen.
Det finns ett hundra miljoner landminor i fem sex länder, mest i Angola, som förstör alla möjligheter till utveckling.
Där skall Sverige göra en insats.
Tandvårdsmaterial
Fru talman!
Jag skulle vilja ställa följande fråga till Anna Hedborg: Kommer det att finnas tillämpningsföreskrifter när det gäller tandvårdsmaterial före utgången av det här året?
Jag frågar detta med tanke på EU:s övergångsbestämmelser och avsaknaden av direktiv.
Fru talman!
Frågan tillhör inte mitt område, så jag vet inte riktigt säkert, men jag tror att jag har hört talas om att det är sådana på gång.
Öster- och Västerleden
Fru talman!
Jag vill ställa en fråga till vice statsministern Mona Sahlin.
Under valrörelsen rapporterade TT att nuvarande vice statsministern i samband med ett besök i en skola hade uttalat, att hon inte hade något emot om Öster- och Västerlederna inte byggdes.
Eftersom jag utgår ifrån att ledande politiker vill gå från ord till handling vill jag fråga vice statsministern vilka åtgärder hon ämnar vidta för att hennes förhoppning från valrörelsen skall infrias.
Fru talman!
Till skillnad från Andreas Carlgren var jag själv närvarande vid detta möte, som var ett skolbesök på Södra Latin.
En elev frågade då om jag skulle sörja om en del av de här lederna inte skulle klara miljöprövningen.
Mitt svar var: Nej, då skulle jag inte sörja.
Det beskedet står jag för fortfarande.
Högkostnadsskyddet i sjukförsäkringen
Fru talman!
I de ekonomiskt kärva tider vårt land nu går igenom behöver vi hela tiden titta på hur vi kan skydda de svagaste.
Mot den bakgrunden vill jag fråga statsrådet Anna Hedborg om statsrådet anser att det är angeläget att avskaffa det ansökningsförfarande som gäller för att man skall komma i åtnjutande av högkostnadsskyddet i sjukförsäkringen.
Skall det vara nödvändigt att ha ett ansökningsförfarande?
Välinformerade medelklassgrupper har alla möjligheter att komma i åtnjutande av detta högkostnadsskydd.
Fru talman!
Det är aldrig bra om man måste införa ansökningsförfaranden.
Det har effekter av just det slaget att vissa hittar fram, medan andra inte gör det.
Det är dessutom administrativt betungande och betyder att man måste titta på personens individuella förhållanden på ett mera närgånget sätt.
Kan man undvika det är det bra.
Det är alltså inte angeläget att ha ett sådant förfaringssätt.
Ju mer generella man kan göra försäkringarna, desto mindre behöver man av ansökningsförfaranden.
Det är mitt svar i dag.
Vi får väl se så småningom om vi kan göra någonting åt det.
Våldet i samhället
Fru talman!
Jag skulle vilja fråga kulturministern vilka delar av kulturbudgeten som skall finansiera de skadestånd som skall betalas ut när tillstånden till privatradion skall ändras.
Jag undrar alltså hur stora neddragningar av kulturstödet som kommer att krävas för att i den kommande budgetpropositionen reservera medel för sådana skadestånd.
Fru talman!
Jag vill ställa en fråga till vice statsminister Mona Sahlin.
Under en längre period har våldet ökat i det svenska samhället.
Det har blivit grövre och, som vi kunnat se, också riktats mot barn, för övrigt inte bara i Sverige, vi har också exempel i Norge.
Jag undrar om regeringen har funderat över några speciella åtgärder med anledning av att våldet tycks bli grövre och tycks öka.
Fru talman!
Berndt Ekholm frågar om regeringen har funderat över ytterligare åtgärder för att komma åt våldet.
Svaret är definitivt ja, inte bara beroende på de oerhört tragiska händelser som har skett den här sista veckan.
Redan i regeringsdeklarationen uttalade statsministern att det måste till ett mycket brett grepp som inte bara berör det som en regering och andra politiskt valda, som vi här i riksdagen, kan göra.
Det måste också omfatta en mycket bred mobilisering av andra krafter i samhället.
Det är ingen tvekan om att många av oss känner oss rädda, panikslagna och ilskna över det våld som på många sätt ser ut att breda ut sig i samhället.
Det regeringen nu diskuterar och kommer att redovisa mer i detalj handlar om ett mycket brett spektrum - som det så tjusigt heter - som spänner över allt, från den diskussion som justitieministern för när det gäller åtgärder mot t.ex. förekomsten av illegala vapen till frågor om ordningen, köer och annat utanför dessa restauranger.
Det handlar också om våldet mot kvinnor.
Vi har en särskild våldskommission som skall lämna sina förslag till våren.
Det handlar också om insatser när det gäller segregationen.
Inte minst gäller detta andra generationens invandrare och deras förtvivlade ansträngningar nu att kunna få plats på arbetsmarknaden och i vårt samhälle.
Här handlar det om att agera, inte bara mot det yttre, mot själva våldet, utan också mot orsakerna.
Vi vill försöka föra en djup och mycket allvarlig diskussion med många människor i vårt samhälle om hur vi inte minst som vuxna skall kunna ta ett ansvar gentemot barnen så att de inte blir rädda, oroliga och svårhanterade tonåringar, och killar utan pappor.
Dessa områden arbetar regeringen nu med och kommer att redovisa senare.
Delad pensionsrätt
Fru talman!
Jag har en fråga till vice statsministern, tillika jämställdhetsminister.
När vi nu blir medlemmar i den europeiska unionen kommer vi att omfattas av EU:s regler och rättspraxis på jämställdhetsområdet.
Direktiven om lika behandling på socialförsäkringsområdet innebär förbud mot direkt och indirekt könsdiskriminering.
Det gäller också beräkningen av förmåner.
I det nya pensionssystemet ingår något som kallas delad pensionsrätt.
För att kostnaderna inte skall belasta nationalbudgeten har riksdagen beslutat att räkna ned det värde som överförs från en man till en kvinna till 80 %.
Detta strider mot EU:s direktiv om lika behandling på socialförsäkringsområdet.
Min fråga är: Vad tänker jämställdhetsministern vidta för åtgärder för att detta förslag om delad pensionsrätt inte skall stå i strid mot EU:s direktiv?
Fru talman!
Jag är långt ifrån säker på att det jämställdhetsdirektiv frågaren här åberopar berör våra socialförsäkringssystem på det viset.
Pensionsuppgörelsen är en mycket bred uppgörelse med många detaljer och mellan många partier här i riksdagen.
Den skall nu genomföras i laga ordning.
Den innehåller bl.a. denna frivilliga del med möjlighet till delad pensionsrätt.
Den snabba bedömning jag kan göra nu är att detta inte påverkas av EU:s jämställdhetsdirektiv.
Det är en fråga som vi äger själva.
Däremot har jag massor av andra förslag när det gäller att säkra jämställdheten på många områden.
Om inte mitt svar räcker får frågeställaren återkomma i annan form.
Fru talman!
Jag är till 99 % säker på att det ingår i direktivet.
Men vad jag också ser fram emot är att jämställdhetsministern kommer att göra någonting åt själva problemet.
Vi har lyckats få Finansinspektionen att godkänna att försäkringsbolagen inte får använda sig av könsdiskriminerande utbetalningar.
Då vore det skam om ett obligatoriskt, offentligt system inte hade samma regler.
Fru talman!
Då vill jag bara upprepa att frågeställaren får återkomma i ärendet, för jag kan inte detaljerna just nu.
Kyrkligt drivna ålderdomshem
Fru talman!
Min fråga är av övergripande natur och jag riktar den därför till vice statsministern.
Nyligen beslutade riksdagen att kyrkor och frivilligorganisationer skall få driva flyktingförläggningar.
Anser vice statsministern att det också bör vara principiellt möjligt för en kyrkoförsamling att bygga och driva ett ålderdomshem?
Fru talman!
Det är många av de politiska frågorna som är av övergripande natur, säkert alla.
Jag kan i nuläget inte svara på Tuve Skånbergs fråga.
Jag är en person som, tillsammans med regeringen och de flesta här i kammaren, är av den mycket bestämda uppfattningen att det viktiga när det gäller den generella välfärden är att den är offentligt finansierad.
Alla skall få del av den, och huvuddelen måste också i framtiden vara organiserad och skött av det offentliga.
Men frivilliga krafter kan göra mycket värdefulla insatser på många områden.
Jag vill nog inte sträcka mig längre än så när det gäller Tuve Skånbergs tydliga jämförelse mellan möjligheten att bygga och driva en flyktingförläggning och ett ålderdomshem.
Fru talman!
Jag tolkar svaret som att det inte är principiellt omöjligt för en kyrka att bygga och driva ett ålderdomshem.
Fru talman!
Jag är mycket skeptisk till frågeställningen.
Därför uttryckte jag mig som jag gjorde.
Den politiska ideologi och värdering som jag bär med mig innebär att skyddet när det gäller barnen, skolan och inte minst omsorgen om de äldre är en fråga som samhället, det offentliga, har att ansvara för, driva och finansiera.
Det finns frivilliga krafter som kan bidra i detta arbete på många olika sätt.
Jag tycker i och för sig att den frågeställning som jag nu fick är av en något annan dignitet.
Men detta är det svar som jag vill ge nu.
Våldet i samhället
Fru talman!
Frågan är för tidigt väckt, som man brukar säga.
Vi skall nu i en utredning titta närmare på nya kriterier för tillståndsgivningen för lokalradio; det skall bli en parlamentariskt tillsatt grupp.
Det är alltså alldeles för tidigt att diskutera den saken.
Fru talman!
Min fråga tangerar en fråga som har ställts förut.
Möjligen kan en upprepning belysa frågans vikt.
Jag ställer den till kulturministern.
Först vill jag tacka för en mycket givande diskussion här i kammaren för en vecka sedan beträffande våld i allmänhet och underhållningsvåld.
Har den senaste helgens våldshändelser här i stan medfört att kulturministern och regeringen nu intensifierar och påskyndar arbetet med det som vi då kallade för en bred nationell handlingsplan för att motverka våld som kommer till uttryck både via massmedierna och via en grym verklighet?
Fru talman!
Får man svara så kort som ja?
Fru talman!
Det är ett bra svar.
Jag får tacka så mycket.
Regionalstödet
Fru talman!
Jag skulle vilja ställa en fråga till arbetsmarknadsministern.
Vi har fått vissa indikationer om hur regeringen vill fördela det stöd till regionalpolitiken som är EU-relaterat.
Är det klart hur man kommer att klara den svenska samfinansieringen?
Skall de pengarna tas från de nationella regionalpolitiska medlen, från kommunerna eller från AMS-medlen?
Finns det någon sådan fördelning?
Det var den första delen av min fråga.
Det andra som jag skulle vilja veta är hur det går med transportstödet, de nedsatta socialavgifterna och sysselsättningsbidragen.
Kommer de att finnas kvar?
Finns det någon klarhet på den punkten?
Fru talman!
Jag fick två frågor från Bengt Hurtig.
Den ena gäller hur den svenska samfinansieringen skall se ut.
Vi måste använda oss av de regionalpolitiska medlen, men också andra sektorsområden måste delta i samfinansieringen för att man skall få ut hela bidraget från EU.
Det kommer också att bli möjligt för exempelvis kommuner att delta i finansieringen av dessa projekt.
Den andra frågan gäller på vilka områden det kommer att krävas förändringar i det nationella stödet.
Det pågår fortfarande en diskussion med unionen om i vilken mening det kommer att krävas förändringar.
Det förs diskusioner kring de tre områden som Bengt Hurtig nämner.
Jag är övertygad om att smärre justeringar kommer att bli nödvändiga, i varje fall inom något av dessa områden.
Beskattning av ridsporten
Fru talman!
Jag vill ställa en fråga till vice statsministern, tillika jämställdhetsministern, Mona Sahlin.
I och med EU-inträdet kommer momsreglerna i Sverige att ändras.
Den sport som är näst störst och som domineras av tjejer - jag tänker på ridsporten - kommer kanske att bli väldigt dyr att utöva.
På vilket sätt kommer vår vice statsminister, tillika jämställdhetsminister, att verka för att vanliga löntagare även fortsättningsvis - om ridsporten förläggs med moms - kommer att ha råd att låta sina döttrar rida?
Fru talman!
Jag är vice statsminister och framför allt jämställdhetsminister, inte bara tillika.
I regeringen undersöker vi och tittar särskilt på den fråga om momsen som frågeställaren tar upp, bl.a. med de utgångspunkter som Ewa Larsson har i sin fråga.
Frågan om idrotten och flickorna fäster inte bara jag utan också stora delar av regeringen en stor uppmärksamhet på.
Det handlar ju inte bara om de sporter som man traditionellt menar är flickidrotter, t.ex. ridsporten.
Glädjande nog är flickfotbollen nu den näst största idrotten, om man ser till antalet utövare.
En ökning har skett under de senaste åren.
Vi har en stor bevakning av och diskussion kring idrotten när det gäller hur de medel som staten i dag fördelar skall komma flickorna till större del än vad de gör i dag.
Dessutom spelar denna fråga en stor roll i övervägandet när det gäller momsen.
Slovenien
Fru talman!
Jag vill ta tillfället i akt att följa upp den tidigare frågan till statsrådet Pierre Schori.
Det framstod som att det var oklart hur man skulle tolka den italienska regeringens syn på republiken Slovenien.
Företrädare för den italienska regeringen har ju lagt in en hel del krångel redan när det gäller Sloveniens medlemskap i Europarådet.
Därefter gällde det Partnerskap för fred.
Fyra gånger har den italienska regeringen i EU:s ministerråd lagt in veto mot att över huvud taget fatta beslut om mandat för förhandling om associering som man ju har inlett med ett antal öst- och centraleuropeiska stater.
Den senaste gången gjorde man det dessutom tillsammans med Grekland.
Därför torde det vara ganska klart var den italienska regeringen står.
Jag tycker att det är litet oroande att statsrådet säger att Sverige kommer att göra sin ställning klar, om frågan kommer upp.
Det vi har sett på Balkan är väl att världssamfundet hela tiden agerar för sent, att man inte ger klara signaler mot utpressning och liknande i tid?
Nog vore det på sin plats att Sverige som kommande medlem klart och tydligt tar avstånd från den italienska regeringens uppträdande?
Fru talman!
Det torde ha framgått av mitt tidigare svar var vi står.
Vi tar bestämt avstånd från sådana territoriella anspråk och försök att sabotera Sloveniens möjligheter till vidare integration i Europa.
Om den här frågan kommer upp kommer Sverige att agera i samma anda.
Det finns dock redan andra tunga frågor på dagordningen, t.ex. om Öst- och Centraleuropas utvidgning.
Jag är tacksam för att Lennart Rohdin har fäst uppmärksamheten just på Sloveniens situation.
Det är nämligen ett land som hittills har klarat sig mycket bra i tragedin nere på Balkan och som också kommer att kunna göra det fortsättningsvis.
Slovenien behöver därför omvärldens solidaritet och kommer så att få från Sverige.
Stödet till de deltidsarbetslösa
Fru talman!
Det visar sig nu att arbetsmarknadsministerns förslag om försämringar i ersättningarna för deltidsarbetslösa verkar falla här i kammaren.
Jag skulle vilja fråga arbetsmarknadsministern vilka slutsatser han drar av det och om han kommer att lägga fram andra besparingsförslag som kommer att gå ut över de arbetslösa.
Fru talman!
Socialdemokraterna här i riksdagen har ju gjort en hemställan till regeringen just om en utredning, och i den antyder man att man vill gå in och ändra i de befintliga tillstånden.
Det är i och för sig en skandal, eftersom det finns ett avtal mellan staten och tillståndsinnehavarna.
Då borde väl regeringen vara så förutseende att man åtminstone reserverade något utrymme för de här skadestånden.
Min fråga kvarstår: Vad är det för delar av kulturpolitiken som skall finansiera skadestånden?
Fru talman!
Frågan har inte behandlats i riksdagen än, men när det gäller våra förslag till förändringar av ersättningen till deltidsarbetslösa finns det två delar.
Den ena handlar om ersättningen.
Den andra handlar om ett initiativ från regeringens sida för att se till att arbetsgivare får ett större ansvar än i dag att ordna så att de människor som vill gå upp på heltid skall erbjudas denna möjlighet.
Det är en viktig del i våra åtgärder.
Jag hoppas att vi så småningom skall kunna övertyga riksdagen om att vi behöver stärka ställningen för de deltidsarbetslösa och att vi då kan minska bidragen från statens sida.
Fru talman!
Jag frågade om det kommer att läggas fram ett nytt besparingsförslag eftersom ministern får bakläxa i den här frågan.
Kan jag uppfatta svaret så att det inte kommer att läggas fram nya besparingsförslag när det gäller de deltidsarbetslösa?
Fru talman!
Vi har ett sparbeting som vi jobbar med inför budgeten 1995 / 96.
Det sparbetinget skall tas hem till sista kronan.
Det borde ha gjorts långt tidigare.
Vi kommer att genomföra det till sista kronan.
Därmed är den muntliga frågestunden avslutad.
Jag tackar regeringens medlemmar för deras medverkan.
Fru talman!
Regeringen kommer inom kort att till kommissionen i Bryssel överlämna sitt förslag till dels hur medel från EU:s strukturfonder skall fördelas på de olika målen, dels avgränsningar av regioner enligt målen 2 och 5b.
Jag vill här informera riksdagsledamöterna om regeringens förslag och de bedömningar och överväganden som legat till grund för förslagen.
Redan vid medlemskapsförhandlingarna fastställdes området för mål 6 liksom det belopp som skall avsättas för detta område från strukturfonderna.
Beloppet är i genomsnitt drygt 400 miljoner kronor per år under åren 1995 t.o.m. 1999.
Det är litet mindre i början av perioden och litet mer i slutet.
Vid förhandlingarna fastställdes också det totala belopp som sammantaget skall avsättas för målen 2, 3, 4, 5a och 5b.
Detta belopp är ca 2,1 miljarder kronor per år i genomsnitt för samma period.
Det är kommissionen som slutgiltigt fastställer fördelningen av medel på respektive mål liksom den geografiska avgränsningen av målen 2 och 5b.
Kommissionen skall också godkänna de områden där stöd till jordbruket kan utgå enligt mål 5a:s regler om mindre gynnade områden.
Det är som underlag för kommissionens beslut i dessa avseenden som regeringen skall lämna sina förslag.
Fru talman!
Regeringen har inriktat sin politik för de närmaste åren på att sanera statsfinanserna och bekämpa arbetslösheten.
Detta har självfallet varit utgångspunkten också i våra överväganden om hur de medel som tillförs statsbudgeten via EU:s strukturfonder skall användas på bästa sätt.
Regeringen har vidare sett det som en självklarhet att utgå från de nationella prioriteringar som gäller för berörda politikområden, dvs.
regionalpolitiken, arbetsmarknadspolitiken och jordbrukspolitiken.
Efter- som medel från strukturfonderna endast avser delfinansiering av olika insatser är det också viktigt att bedöma hur den svenska medfinansieringen med statliga och kommunala medel kan klaras inom de olika målen.
Detta innebär att följande prioriteringar har lagts till grund för regeringens förslag.
När det gäller de regionalpolitiska prioriteringarna är det norra Sverige, Bergslagen och sydöstra Sverige som i första hand bör komma i fråga.
Detta är i enlighet med vad riksdagen vid flera tillfällen har lagt fast.
Härutöver menar regeringen att det är motiverat att göra vissa insatser i den s.k. fyrstadsregionen i Västsverige för att diversifiera näringsstrukturen och därmed på sikt minska regionens starka beroende av bilindustrin.
Motsvarande behov finns i delar av Blekinge.
Vi menar därför att dessa regioner bör föreslås som mål 2-regioner.
Jag vill också peka på att hela Gotland föreslås som mål 5b-område.
Gotland ingår i dag inte i det regionalpolitiska stödområdet.
Även vissa skärgårdsområden, främst öar utan fast landförbindelse, bör enligt regeringens mening ingå i målområde 5b.
Mål 3, dvs.
åtgärder för att minska långtidsarbetslöshet och ungdomsarbetslöshet ligger helt i linje med regeringens ambitioner.
Vi menar därför att en betydande del av resurserna bör användas för sådana åtgärder och därmed förstärka de nationella insatserna för bekämpning av långtidsarbetslöshet och ungdomsarbetslöshet.
Även mål 4 som innebär åtgärder för att höja kompetensen hos sådana som har arbete i näringslivet men som riskerar att bli utslagna när ny teknik och nya metoder introduceras i företagen är enligt regeringens bedömning av stor betydelse.
Mål 4-insatser är speciellt lämpade för kompetenshöjande åtgärder i småföretagen.
När programmet för målen 3 och 4 görs bör insatserna i de regionalpolitiskt prioriterade områdena ges särskild prioritet.
På så sätt kan effekterna av insatserna enligt målen 2 och 5b förstärkas.
När det slutligen gäller insatser i jordbrukssektorn enligt mål 5a menar regeringen att de bör förbehållas de regioner där sådana åtgärder är mest angelägna.
Det innebär i första hand norra Sverige, men också vissa delar av Mellansveriges skogs- och mellanbygder samt Öland och Gotland.
Sammanfattningsvis innebar det förslag som regeringen för någon vecka sedan redovisade för EU-delegationen följande fördelning av medel: Ca 375 miljoner kronor per år till mål 2, ca 1,1 miljarder kronor till målen 3 och 4, ca 100 miljoner kronor till mål 5a och ca 270 miljoner kronor till mål 5b.
Dessutom var 10 % av medlen avsatta för s.k. gemenskapsinitiativ och pilotprojekt.
Efter det samråd som regeringen haft med företrädare för de politiska partierna är vi nu också beredda att göra en modifiering av det förslag som redovisades för EU-delegationen.
En omfördelning i storleksordningen 150-200 miljoner kronor kommer att göras från målen 3 och 4 till målet 5a.
Det exakta beloppet har inte kunnat anges i dag, men det ligger inom det spann som jag nu angav.
Innan regeringen lämnar sitt förslag till kommissionen kommer det att stämmas av med länsstyrelserna när det gäller detaljavgränsningar av områdena enligt mål 2 och 5b.
Fru talman!
Jag vill också nämna att regeringen i dag har beslutat om organisation av och riktlinjer för arbetet med att ta fram ett program för målområde 6 för perioden 1995-1999.
Landshövdingen i Gävleborgs län Lars Eric Ericsson har utsetts att leda detta arbete.
En referensgrupp med företrädare för regionen skall knytas till arbetet.
Arbetet skall ske med en bred medverkan och ett inflytande från medborgare och intressen i regionen.
Närings- och teknikutvecklingsverket kommer att svara för sekretariatsuppgifterna.
Även andra myndigheter kommer att medverka inom sina ansvarsområden.
Länsstyrelsen kommer på regional nivå att svara för att aktivt involvera de enskilda människorna, men också kommuner, landsting, näringslivets organisationer, fackliga organisationer, högskolor m.fl. Arbetet skall vara avslutat senast den 15 mars.
Programmet kommer att överlämnas till kommissionen efter regeringens godkännande.
Kommissionen skall efter samråd med regeringen fastställa programmet.
Det beräknas kunna ske efter sommaren 1995.
Fru talman!
Jag tycker naturligtvis att det är bra att fyrstadsregionen är en av de regioner som skall ingå i ett mål 2-område och som får del av det nämnda stödet.
Tack för det!
Fyrstadsregionen har ju tappat många industriarbetstillfällen under de senare åren- jag tror att det är ungefär 6000 - och har därför en mycket hög arbetslöshet.
Jag vill dock framföra synpunkten att man inte bör definiera regionen för snävt.
Det är viktigt att även några av de mindre grannkommunerna, exempelvis Färjelanda och Mellerud, får del av satsningarna.
Det var bra att arbetsmarknadsministern mot slutet av sitt anförande sade att diskussionen om de exakta gränsdragningarna kommer att fortsätta.
Fru talman!
Jag vill betona att vi har startat en samrådsprocess som naturligtvis borde ha kommit igång redan under våren.
Vi har haft överläggningar med partierna i arbetsmarknadsutskottet och med EU-delegationen.
Jag finns här i dag för att samtala med riksdagsledamöterna och samtidigt pågår en process med kommuner och regioner.
Detta kommer att leda till ett förslag.
Det är viktigt att det slutliga förslaget liknar den profil som riksdagen har bestämt, nämligen att vi skall ha ett nationellt stöd koncentrerat till de hårdast utsatta regionerna.
Fru talman!
Den tidigare fyrpartiregeringen lade ned oerhörd kraft på att helst gå enig till EU med alla förslag.
Det lyckades inte alltid; ibland misslyckades det på jordbruksområdet.
Man gjorde dock mycket stora ansträngningar att bli enig.
Anders Sundström och hans departement har här visat en annan stil.
Det var inga överläggningar mellan partierna i arbetsutskottet.
Man meddelade att så här gör regeringen.
Jag vill fråga om Ingvar Carlsson är medveten om att man nu frångår samrådsstilen när man närmar sig EU och i stället mer går över mot diktatstilen.
Sedan undrar jag om Luleå verkligen är en industriregion på tillbakagång.
Regionen visar på en ökad ung befolkning, man har en teknisk högskola och näringslivet går för fullt.
Sundsvall som står stilla och har tung, gammal industri, betraktas inte i Anders Sundströms förslag som en industriregion på tillbakagång; inte heller Älvkarleby och Tierp.
Vad är det som kännetecknar en industriregion på tillbakagång, Anders Sundström?
Fru talman!
Till den förre arbetsmarknadsministern vill jag först säga att ni från februari till och med september hade möjlighet till ett samråd med socialdemokraterna om hur förslaget skulle utformas.
Ni utnyttjade inte den möjligheten.
Jag vet inte om man då kan säga att man verkligen har ansträngt sig för att åstadkomma ett samråd.
Jag har i en interpellation i riksdagen talat om att jag vill ha ett samråd.
Det har förekommit ett sådant samråd - inget diktat - med de partier som sitter i arbetsmarknadsutskottet, med EU-delegationen och nu här.
Jag har här också redovisat en förändring som är ett resultat av det samrådet, nämligen ett ökat stöd till 5a i förhållande till det förslag som jag redovisade tidigare.
Jag tycker att det är en väsentlig skillnad i dialogen under de senaste veckorna i jämfört med de sex månader som föregicks av total tystnad.
När jag kom in i departementet övertog jag ett arbete som Börje Hörnlund hade jobbat med.
När det gäller Luleå fanns ett förslag om att det skulle tillhöra både målområde 5b och 2.
Det tyckte jag var litet magstarkt.
Fru talman!
För det första vill jag säga att EU-samrådet har gällt nästan tusen frågor.
Det är riktigt att det är ungefär två och en halv månad sedan socialdemokraterna fick fyrpartiregeringens förslag på hur man ville fördela mellan målen.
Nu har det kommit ett svar.
Jag var själv med på informationen i arbetsmarknadsutskottet.
Det var inte fråga om någon diskussion.
Det var ett meddelande.
Det är inte något annat än ett diktat.
När det gäller Luleå fanns det ett antal kartor och skisser, men de var inte fastställda.
Ett alternativ vore att landsbygdsdelen blev ett landsbygdsutvecklingsområde.
Fru talman!
Jag tror inte att vi skall prata om skandaler här nu.
Vi kanske hellre skall tala om principerna för tillståndsgivning för lokalradiosändningar.
Vi har reagerat mycket starkt mot systemet att auktionera ut tillstånden.
Det innebär att den som har mest pengar får yttrandefrihet - i varje fall i lokalradion.
Vi tycker att det är synd att ha ett system som faktiskt förhindrar mångfald.
Det som är litet smalare - det skulle faktiskt också kunna beröra ett av Birgit Friggebos tidigare områden, nämligen invandrarradio - blir inte möjligt genom det här systemet.
Därför säger vi att vi önskar få ett nytt system som är bättre för yttrandefriheten och demokratin.
Med den avsikten låter vi en parlamentariskt sammansatt grupp ta fram nya kriterier, som säkert kan innebära en sammanvägning av ekonomiskt ansvarstagande, bra programidéer, en lokal förankring, m.m.
När den gruppen har presenterat sina förslag får väl regeringen ta ställning till hur man skall göra.
Jag har inte för avsikt att gå in och ändra i de koncessioner som redan är givna - det kan vi naturligtvis inte och skall inte heller göra.
De som har fått tillstånd har sina tillstånd, och vi har också en övervakning av detta.
Barnbidragen
Fru talman!
På en punkt vill jag rätta Börje Hörnlund: Vi fick aldrig något förslag från fyrpartiregeringen innan vi tillträdde som regering.
Det finns inte något sådant förslag redovisat.
Det materialet har vi tagit del av sedan vi tillträdde.
Jag har det ganska väl dokumenterat.
Fru talman!
Den 28 september hade min statssekreterare kontakt med Mats Hellström.
Man hade också en telefonkonferens där Anders Sundström deltog och där man i detalj redogjorde för alla tankar på detta område.
Man skall inte anklaga folk för att tala osanning, men detta är faktiskt upprörande.
Fru talman!
Det samråd som då förelåg handlade om den fråga som Bengt Hurtig tidigare ställt i riksdagen, nämligen hur vi som nation skulle agera för att få behålla det nationella stödet.
Där skedde ett samråd.
Jag är mycket nöjd med hur den förra regeringen i det fallet agerade under de dagar då jag var inkopplad.
Jag har fortsatt det arbetet helt i överensstämmelse med vad vi kom överens om vid det samtalet.
Det samtalet handlade inte om hur pengarna skulle fördelas inom olika målområden och hur kartan skulle se ut.
Den beredningskarta som fanns tog jag del av sedan jag tillträtt som arbetsmarknadsminister.
Fru talman!
Förslaget till landsbygdsutveckling var 640 miljoner kronor.
Förslaget till 5b, alltså jordbrukets möjlighet att behålla öppet landskap och miljö, var runt 280 miljoner.
Det är det viktiga.
Sedan vidtar arbetet för länsstyrelserna att utse områdena.
Jag har inte fått något svar på min fråga om varför just Luleå är en industriregion på tillbakagång, jämfört med många andra orter som har betydligt större tillbakagång.
Fru talman!
Det samråd som skedde innan vi tillträdde handlade om det nationella stödet och i vad mån det skulle kunna få godkänt av EU.
Det brev som både ni och jag förväntade oss att få från EU ville vi skulle vara så vänligt formulerat som möjligt.
Det handlade om exakt det som Bengt Hurtig frågade om tidigare i utfrågningen.
När det gäller vilka orter som skall ingå i förslaget kan jag konstatera att vi har valt att begränsa antalet orter till i huvudsak norra Norrland, Bergslagen och sydöstra Sverige.
Jag har också uppfattat det som att Börje Hörnlund inte har velat lyfta ut någon av de kommuner som vi har redovisat som stödområden.
Där föreligger ingen skillnad.
Skillnaden ligger i att Börje Hörnlund vill redovisa i stort sett hela Sverige som stödområde.
Fru talman!
Det pågår en diskussion om kartor.
Det är inte så lätt att följa den när man inte har kartorna framför sig.
I ett avseende är kartan fastställd, nämligen beträffande målområde 6.
Det fastställdes vid de förhandlingar som Börje Hörnlund bar ansvaret för.
Det området omfattar praktiskt taget hela det nationella stödområdet, men för detta stora område avsattes inledningsvis bara 370 miljoner kronor.
För landet i övrigt avsattes 2 miljarder kronor.
Jag tyckte redan när detta blev klart att det var ett dåligt resultat i de förhandlingarna.
Det har till yttermera visso framgått av olika uttalanden att målområde 6 kan få pengar endast från fond 6 för det ändamålet och inte kan tillgodogöra sig några medel från fonderna 2 - 5b.
Jag vill nu fråga, eftersom det av och till sägs att det nog inte riktigt är så utan att det nog skall gå att förhandla fram pengar till målområde 6 även från de övriga fonderna: Hur förhåller det sig med detta?
Vi har vidare ett mycket snävt tidsschema för att göra upp program för mål 6-området.
Man har i det avseendet försuttit en del tid.
Finns det några möjligheter att, om det visar sig nödvändigt för att få fram bra och genomtänkta program, senarelägga den slutliga tidpunkten för fastställandet?
Fru talman!
En av de iakttagelser som jag har gjort när jag har kommit in i detta arbete är att vi borde ha lyckats fördela en större del av de 2,4 miljarderna till målområde 6.
Det hade varit mera i överensstämmelse med den nationella regionalpolitiken.
Vi förlägger ju huvuddelen av resurserna till målområde 6.
På den punkten tycker jag att man kan vara litet kritisk mot dem som skötte förhandlingarna.
När det gäller den andra frågan, om tiden, har jag samma uppfattning som Georg Andersson.
Man borde naturligtvis redan våren 1994 i organiserad form ha startat det arbete som vi nu har beslutat om.
Vi har nu mycket litet tid till förfogande.
Om vi å andra sidan inte håller tidtabellen, kan konsekvensen bli att vi missar en del pengar.
Vi måste därför försöka klara tidtabellen.
Vi har av den anledningen tillsatt en särskild utredare, Lars Eric Ericsson, som skall sköta arbetet med detta tillsammans med alla berörda i regionen.
Fru talman!
Jag skall återkomma till en av mina frågor.
Arbetsmarknadsministern missade kanske det som jag betraktade som huvudfrågan, nämligen om det över huvud taget finns några möjligheter att till målområde 6 föra över medel från fonderna 2 - 5b.
Fru talman!
Jag ber om ursäkt för att jag missade det.
Det finns inte några sådana möjligheter.
Fru talman!
Det är viktigt att indelningen i och gränsdragningarna mellan regionalpolitiska områden görs så att den rätta problembilden kommer fram, vilket arbetsmarknadsministern såvitt jag uppfattade också var inne på.
Jag tycker att det är särskilt viktigt att man tar speciell hänsyn till de områden som under lång tid har haft ett varaktigt bortfall av industriproduktion.
Det finns ett stort antal exempel på detta, inte bara Sundsvall, som nämndes, utan också Söderhamn och Bergslagen.
Vi får se vad som händer i de fallen.
När det gäller landsbygdsutvecklingen menar jag att man bör eftersträva större sammanhängande områden med naturliga gränsdragningar, som återspeglar problembilden.
Jag vill från dessa utgångspunkter ställa några frågor.
Vill arbetsmarknadsministern beskriva hur EU:s målformuleringar avspeglas i de gränsdragningsformuleringar som regeringen gör?
Avser statsrådet att använda alla de pengar som vi kan få från EU till den här verksamheten, och är då uppläggningen sådan att vi kan ta emot alla de pengar som vi kan få?
I vilken grad har regeringen tagit hänsyn till de tillfälliga stödområdena, som i regel också är industriorter med varaktigt bortfall av industriproduktion?
Till sist: Vad är skälet till att regeringen främst vad gäller mål 5b inte har lagt ut större sammanhängande områden med likvärdig problembild?
Fru talman!
Jag vill anknyta till Margot Wallströms uttalande i förra frågan om att frågan var för tidigt väckt och att en parlamentarisk grupp skall tillsättas för att se över kriterierna.
Jag vill då ställa en fråga till statsrådet Anna Hedborg.
Det läckte ut i pressen i går att socialdemokraterna är beredda att sänka barnbidraget till 600 kr per månad och barn.
Hur kan man lägga fram ett så huvudlöst förslag innan den parlamentariskt tillsatta gruppen över huvud taget har börjat arbeta med hur familjepolitiken skall förändras?
Fru talman!
Det skulle föra mycket långt att redogöra för varje målområde och att kommun för kommun diskutera hur detta överensstämmer med målområdesbeskrivningen.
Om detta skall det också förhandlas mellan Sverige och EU.
Det är alltså inte fråga om något ensidigt beslut från Sveriges sida om vad vi tycker passar, utan det skall föras en diskussion om detta.
Vi har i huvudsak valt att göra en indelning som överensstämmer med det som riksdagen har fastställt i form av nationellt stöd.
Det för mig helt vägledande har varit att lägga fram ett förslag som så nära som möjligt anknyter till riksdagens ambitioner för den nationella regionalpolitiken.
Vi har också i huvudsak följt den indelningen.
På frågan om vi kommer att ta ut alla medel är svaret ja.
Det kommer vidare att krävas en samfinansiering på fler områden än det som den traditionella regionalpolitiken avser.
Häri måste inbegripas jordbrukspolitiken, kommunikationer och ett flertal andra områden för att vi fullt ut skall kunna ta ut pengarna.
Vad gäller de tillfälliga stödområdena vill jag säga - även om det är svårt att hänvisa till kartor i denna diskussion - att om man över den nationella kartan lägger en karta över det förslag till EU-stödområde som vi har presenterat, kan man se att de överensstämmer rätt väl med varandra, också inklusive de tillfälliga stödområdena.
Den sista frågan gällde anledningen till att vi inte har lagt ut större geografiskt sammanhängande områden vad gäller mål 5b.
Bakom detta ligger i huvudsak vår ambition att se till att få EU:s pengar och de nationella pengarna att gå till det nationella stödområdet.
För en utvidgning av 5b-området krävs också en svensk samfinansiering.
Denna svenska samfinansiering används i dag i huvudsak för det nationella stödområdet.
Skulle vi utöka detta område mycket, får vi en kraftig omfördelning av det nationella stödet från norr till söder, och det tycker vi inte att vi skall göra.
Fru talman!
Det lämnades bra svar på det mesta.
Jag skulle vilja ställa ett par ytterligare frågor.
Statsrådet säger att en karta över EU-stödområdena stämmer rätt väl med de nationella stödområdena, inklusive de tillfälliga stödområdena.
Vad är det som faller utanför den ramen?
Om kartorna stämmer rätt väl överens, måste det ändå betyda att några sådana områden har " skippats ".
Det vore bra om vi kunde få klarthet om detta.
Vad gäller min fråga om sammanhängande områden vill jag säga att det finns gränsdragningsproblem i den nuvarande regionalpolitiken.
Med tanke på den uppslitande debatt som vi hade i samband med folkomröstningen kan det vara bra om man försökte jämka därhän att människor tycker att man ändå har försökt åstadkomma något positivt av dessa formuleringar.
Är ni beredda att gå oss till mötes på den punkten?
Fru talman!
Jag går här inte in på varje enskild kommun och församling.
Vad gäller de skillnader som finns i förhållande till det nationella stödet konstaterar jag att vi har lagt ut mera omfattande geografiska områden framför allt i sydöstra Sverige och på Öland och Gotland.
Det är de stora skillnaderna i förhållande till dagens indelning.
Därtill kommer Fyrstadsområdet, där man har haft djupa industrikriser.
Det är de huvudsakliga skillnaderna.
Fru talman!
Jag har varit i kontakt med LRF, med Svea lantmän och med enskilda bönder och fått fullskalemodeller för hur det ser ut för enskilda bönder vad gäller mål 4-området.
Det är förluster som rör sig från 100 000 kr upp till 200 000 kr.
Jag har ingen anledning att betvivla detta, för beräkningarna är gjorda av kompetenta människor som är insatta i frågorna.
Jag undrar om man kan göra någonting i dessa frågor.
Detta område, där bl.a. Bergslagen ingår, är utsatt även på andra sätt än genom jordbrukspolitiken.
Jag vet inte vad det finns för möjligheter att rätta till sådana felberäkningar.
Fru talman!
Fru Pohanka frågar om mina möjligheter att öka stödet till exempelvis Bergslagen.
Vi har föreslagit att Bergslagen skall ingå i målområde 2.
Det innebär att det kommer att finnas möjlighet att få EU-stöd.
Vår bedömning är att jordbruket sammantaget inte drabbas av hårdare åtstramningar än det övriga samhället när vi nu skall se till att Sveriges statsfinanser saneras.
Fru talman!
Jag anser att det gör det.
Det rör sig om summor som 100 000 för ett jordbruk.
Det är inte storjordbruken det gäller.
Det är medelstora eller mindre företag.
Det är faktiskt en hårdare åtstramning än vad människor i allmänhet behöver ta när det gäller de ekonomiska besparingarna.
Fru talman!
Då det gäller målområde 5a kan jag bara konstatera att det har skett ett samråd i jordbruksutskottet.
Vi har som ett resultat av det samrådet höjt vår ram för satsningar i 5a-området.
Jag kan inte nu bedöma hur det blir för varje enskild jordbruksföretagare, men den samlade bedömning som regeringen gör är att jordbruket inte kommer att bära tyngre bördor än någon annan sektor i samhället när det gäller saneringen av statsfinanserna.
Fru talman!
Jag konstaterar att profilen på arbetsmarknadsministerns förslag är helt annorlunda än den profil som den tidigare regeringens förslag hade.
Det är en stark arbetsmarknadspolitisk profil, och det är rätt litet av landsbygdspolitisk profil.
I kombination med jordbruksminister Margareta Winbergs förslag för jordbrukspolitiken kommer detta förslag att drabba svensk landsbygd och svenskt jordbruk mycket hårt.
På kort tid har Margareta Winberg blivit jordbrukets fiende nummer ett.
Tillsammans med de överföringar från 5a-målen och 5b-målen som arbetsmarknadsministern gör kommer denna politik att drabba landsbygden hårt.
I mål 5b-områdena skall man försöka komplettera sysselsättningen i jordbruket med att utveckla småföretag, turism, utbildning och miljövårdande insatser.
Från detta tas pengar till en traditionell arbetsmarknadspolitik.
Det föranleder mig att fråga arbetsmarknadsministern följande: Hur är detta, i samband med de höga skatter som man nu från socialdemokraternas sida lägger på framför allt jordbruket, förenligt med strävan att åstadkomma fler riktiga jobb på landsbygden och minska arbetslösheten?
Fru talman!
Låt mig först till Patrik Norinder säga följande: Då det gäller stödet till jordbruksföretagen, dvs.
5a-stöd, hade den gamla regeringen tänkt sig 236 miljoner kronor.
Vi kommer att lägga fram ett förslag om ett stöd på i storleksordningen 250-300 miljoner kronor.
Vi lägger faktiskt fram ett förslag som är mer omfattande än vad den gamla regeringen hade tänkt sig.
Det tycker jag är viktigt att konstatera till att börja med.
För det andra vill jag säga att det är riktigt att vi har ett jättejobb framför oss när det gäller att återskapa arbetstillfällen.
Det försvann en halv miljon arbetstillfällen under de senaste åren.
Det jobbet måste göras både i landsbygd och stad.
Det är därför vi lägger en större del av pengarna på arbetsmarknadspolitik och småföretagsutveckling än vad den förra regeringen hade tänkt sig.
Jag tror att det är klokt att göra så.
Om vi skulle utvidga 5b-området till stora delar av södra Sverige kräver det att vi minskar anslagen för regionalpolitiskt stöd i norra Sverige.
Det tror jag inte att riksdagen avsåg när man lade fast vad det nationella stödet skulle omfatta.
Fru talman!
Det jag frågade om var 5b-stödet och inte 5a-stödet.
Det gäller att ta till vara den tillväxtpotential som finns på landsbygden, ta till vara den nya teknik som har kommit fram och se till att skapa jobb i framför allt den enskilda sektorn.
Vi behöver kanske inte här stå och diskutera de jobb som försvann och vems skulden var.
Vi känner nog allihopa rätt väl till att det var 80-talets politik som gjorde att jobben försvann.
Jag hoppas att vi nu kommer se en politik som är bättre för landsbygdens människor och inte den politik som hittills har kommit fram från framför allt jordbruksminister Margareta Winberg, där skatter och pålagor på svenskt jordbruk är grunden för landsbygdspolitiken.
Detta utarmar svenskt jordbruk, vilket gör att jordbruket inte blir konkurrenskraftigt i EU.
Jag hoppas att arbetsmarknadsministern tar hänsyn till det.
Fru talman!
Också den här frågan är litet för tidigt väckt.
Arbete pågår med de besparingar som vi tvingas göra för att de är ogjorda sedan föregående regeringsperiod.
I den processen prövar vi alla möjliga frågor, och ingenting är undantaget.
Men vi är inte färdiga, och det är ännu inte dags att redogöra för resultaten.
Fru talman!
Jag kan bara konstatera att det förslag vi lägger fram har just den profil som nu beskrivs.
Vi ökar insatserna för att stärka småföretagen.
Målområde 4 är speciellt avsett för att hjälpa till med att bygga upp kompetens i småföretagen så att de klarar omställningen.
Det är precis det vi gör, och det känns bra.
Däremot medverkar vi inte till att omfördela de nationella pengarna för regionalpolitik från norr till söder.
Det är också vad riksdagen har sagt vid ett flertal riksdagsbeslut.
Fru talman!
Det är så många stöd inblandade i ekvationen så att det är svårt att få en överblick när det gäller hur effekterna på våra traditionella stödområden blir.
Vi har nu EU-pengarna att ta hänsyn till.
Vi har de nationella stöden.
Vi har det speciella stöd som finns för jordbrukssektorn i utsatta regioner.
Vi har arbetsmarknadspengarna, och vi har skatteutjämningen till kommunerna.
Jag tror för min del att det är när vi ser helheten som vi kan bedöma utfallet.
Detta förslag skulle möjligtvis till nöds kunna ingå i en sådan helhet.
Jag tycker att det är riskfyllt att vi har så kort tid för planering av projekten inom mål 6.
Det vore tragiskt om vi skulle misslyckas därför att vi har så ont om tid.
Georg Andersson tog nyss upp frågan om mål 2-5b-pengarna är förenliga med mål 6-området.
Jag fick information i EG-delegationen redan i februari om att det fanns stora svårigheter på den punkten.
Det sades i de rapporter vi fick från EG-delegationen i Bryssel.
Jag vill understryka att den politik som förs gentemot landsbygden och de utsatta områdena måste ses som en helhet.
Det är först då vi kan bedöma den totala situationen.
Om vi skall ha så litet pengar i mål 6-området och kompensera de andra två miljarder kronorna med regionalpolitiska pengar - vi har sagt att det skall vara uppemot 5 miljarder - ligger en mycket stor del av de nuvarande regionalpolitiska pengarna, ungefär en och en halv miljard, i just mål 6.
Det är ett problem.
Om vi skall ta de pengarna där kommer mål 6 att bli förloraren.
Hur ser arbetsmarknadsministern på det?
Hur kommer mål 6-området att klara sig?
Fru talman!
Jag vill först understryka det Bengt Hurtig säger: Det är helheten som är viktig.
Det här är ju bara en liten del av den sammantagna regionalpolitiken, men det är viktigt att varje del verkar åt samma håll.
Jag vill hävda att detta förslag verkar åt samma håll som våra andra förslag.
Jag tycker också att den fråga Bengt Hurtig ställde är viktig, dvs.
hur detta påverkar möjligheten att ha ett nationellt stöd, om det finns pengar till det nationella stödet i målområde 6.
Det är därför vi har lagt en hel del av resurserna på målområde 5a, 3 och 4.
5a samfinansieras med jordbrukspolitiken, och 3 och 4 samfinansieras med arbetsmarknadspolitiken.
3 och 4 kan också användas i målområde 6, medan 2 och 5b däremot inte kan användas där.
3 och 4 kan användas över hela landet; hela landet är ju också målområde 6.
Fru talman!
Jag har två frågor.
Den första handlar om definitionen på ordet skärgård.
I den information som arbetsmarknadsministern gav sades det att även vissa skärgårdsområden, främst öar utan fast landförbindelse, enligt regeringens mening bör gå in under 5b.
Jag är litet orolig över den definitionen.
Om fastlandsremsan, som vi normalt betraktar som skärgård, och öar som har fått bro undantas från definitionen, kommer detta att innebära ett hårt slag mot möjligheten att ha en levande skärgård.
Bara i Östergötland, som är mitt hemdistrikt, kommer detta att försämra möjligheterna till fortsatt boende och utkomst i skärgården.
Jag skulle därför vilja ha litet klarare besked vad gäller definitionen på begreppet skärgård.
Kommer fastlandsremsan och även öar som har broförbindelse att finnas med?
Min andra fråga handlar om samrådet, som också har varit uppe tidigare i debatten.
Jag var som ledamot i arbetsmarknadsutskottet med vid den information som gavs.
Sedan gav departementet ut ett pressmeddelande i vilket sades att efter det att samrådet med oppositionen har avslutats kommer ett slutligt förslag att överlämnas till Bryssel.
Av vad jag förstår av informationen här i kammaren är detta nu fastlagt.
Då undrar jag: Är det på detta sätt regeringen även fortsättningsvis avser att bedriva samarbete?
Man kallar något för samråd, men något samråd har egentligen inte existerat, och frågan har inte avslutats.
Fru talman!
Dan Ericsson ställde två frågor.
Den första handlade om skärgården, om hur skärgården kommer att avgränsas geografiskt.
Jag vill då hålla fast vid den formulering som jag använde i min inledning.
I huvudsak kommer det att röra sig om öar utan broförbindelse, och naturligtvis skall det finnas befolkning på öarna.
Men om man skulle innefatta hela kustområdet i definitionen är vi farligt nära att säga att hela Sverige skall ha ett regionalpolitiskt stöd, och det tycker jag ligger väldigt långt från vad riksdagen i stor enighet har beslutat.
Den andra frågan gällde samrådet.
Det här samrådet har inletts först efter det att den nya regeringen tillträdde.
Den gamla regeringen hade ganska lång tid på sig att starta detta samråd.
Det har diskuterats vid två tillfällen i riksdagen: i EU-delegationen och av representanter för de olika partier som finns med i arbetsmarknadsutskottet.
Samrådet har redan på en punkt lett till en revidering.
Det gäller stödet till 5a.
Det är en mycket öppen dialog, och regeringen tar inte ställning förrän en dialog har förts också med de berörda regionerna.
Fru talman!
Jag försökte få en förklaring på vad som menas med begreppet skärgård.
Arbetsmarknadsministern raljerar då och säger att mitt förslag till definition handlar om hela Sverige.
Jag tycker nog att ministern går litet långt.
Det finns definitioner på skärgård, och efter vad jag förstår av den information som nu har getts kommer inte det som normalt definieras som skärgård, där det bor skärgårdsbor som för sin utkomst är beroende av fiske och annat, att omfattas av det här stödet.
Det är det som är oroande, efter- som det kommer att innebära ett dråpslag mot skärgården.
Det vore därför bra om man funderade ett varv till på frågan.
Sedan till frågan om samrådet.
Departementet har gett ut ett pressmeddelande där man säger att något förslag inte skall läggas fram innan man har genomfört ett rådslag med oppositionen.
Men nu läggs informationen fram här i riksdagen.
Förslaget är klart.
Samrådet har alltså inte skett.
Jag menar därför att den regering som sade sig vara en samarbetsregering nu visar sig vara en konfrontationsregering, och jag menar att ministern bär ett tungt ansvar för detta.
Fru talman!
Jag vill göra två mycket korta tillrättalägganden.
För det första: Regeringen har ännu inte lagt fram sitt förslag till EU.
Vi har presenterat ett förslag för riksdagens ledamöter om hur vi har tänkt oss ett förslag till EU.
Vi har i detta förslag redan nu gjort korrigeringar.
Nu deltar vi i ett samtal här i riksdagen för att fånga in ytterligare synpunkter.
För det andra: Jag har väldigt svårt att se hur ett nytt skärgårdsstöd, som i dag inte finns, kan vara ett dråpslag mot skärgården.
Det är väl ändå att använda ett språkbruk som är något förgrovat.
Fru talman!
Jag lyssnade på de tidigare replikskiftena mellan både Anders Sundström och Börje Hörnlund och Anders Sundström och Dan Ericsson.
Mitt intryck är att Anders Sundström försöker diskutera vad den förra regeringen gjorde för att slippa diskutera vad den nuvarande regeringen inte gör.
Mot bakgrund av det vill jag fråga om det är rätt uppfattat att Anders Sundström som arbetsmarknadsminister inte är beredd att föreslå ett större stöd till landsbygdsutvecklingen än det som han har redovisat i EU-delegationen.
Får jag, vilket jag utgår från, det bekräftat, vill jag ställa ytterligare en fråga till arbetsmarknadsministern.
Jag har tagit del av vad som sades i EU-delegationen vid det tillfället.
Det visade sig efter vad jag förstår att det fanns invändningar från en majoritet av riksdagens partier.
Jag utgår från att arbetsmarknadsministern kan besvara följande fråga med ett enkelt ja eller nej: Anser arbetsmarknadsministern att han har stöd av en majoritet i riksdagen för sitt förslag att kraftigt skära ner stödet till landsbygdsutvecklingen, dvs.
mål 5b?
Fru talman!
Andreas Carlgren gjorde en recension av vårt samtal, och det är han naturligtvis berättigad att göra.
Han frågade: Är jag beredd att medverka till en utvidgning av landsbygdsstödet?
En utvidgning måste ju innebära en geografisk utvidgning, eftersom det finns en begränsning av hur högt stödet får vara per invånare inom det geografiska området.
Jag tycker inte att man skall göra några stora förändringar på det området.
För att nya geografiska områden, som i dag inte har ett regionalpolitiskt stöd, skall kunna få del av ett landsbygdsstöd skulle vi nämligen bli tvungna att minska det nationella stödet till de hårdast utsatta regionerna, och det tycker jag inte är fördelningspolitiskt acceptabelt.
Sedan till Andreas Carlgrens andra fråga.
För att ett geografiskt område i Sverige skall få del av EU:s stöd krävs alltid en svensk medfinansiering.
Den svenska medfinansieringen fastställs här i Sveriges riksdag.
Den svenska regeringen kan alltså inte införa något nytt regionalpolitiskt stöd utan att det också finns stöd för det i riksdagen.
När riksdagen skall fastställa budget för 1995 / 96 måste också riksdagen tala om hur det regionalpolitiska stödet skall se ut och hur det skall matchas mot EU-stödet.
Regeringen kan därför aldrig driva en politik som är i strid med uppfattningen hos riksdagens majoritet.
Jag tror att det i Sveriges riksdag finns en betryggande majoritet som i dagens statsfinansiella läge inte är beredd att utvidga det regionalpolitiska stödet till att omfatta nya områden i Sverige, speciellt inte på bekostnad av de hårdast utsatta regionerna.
Det skulle förvåna mig om Andreas Carlgren verkligen har tänkt igenom ett sådant förslag och dess konsekvenser.
Fru talman!
Vad Anders Sundström nu säger gör min fråga ännu mer motiverad och svaret än värre.
Min fråga gällde om Anders Sundström ansåg att han har parlamentariskt stöd för linjen att kraftigt skära ner på de möjliga EU-stöden till landsbygdsutvecklingsmålet 5b.
Frågan kvarstår, och den går att besvara med ett rakt ja eller nej.
Anser Anders Sundström att han på den punkten har ett stöd av en majoritet i riksdagen efter det som har visat sig i EU-delegationen?
Jag hoppas att Anders Sundström nu ger ett klart svar på det min fråga gällde och inte kommenterar allt annat här på jorden.
Fru talman!
Jag vill då ställa följande fråga: Vill alltså statsrådet Hedborg dementera att socialdemokraterna lägger fram förslag om ett barnbidrag på 600 kr per månad och barn?
Fru talman!
Nu är det så att jag bestämmer själv vad jag svarar.
Andreas Carlgren försöker formulera frågan på ett sådant sätt att det skall låta uppseendeväckande.
Den nuvarande regeringen skär inte ner något landsbygdsstöd.
Det finns inget landsbygdsstöd i Syd- och Mellansverige av denna art.
Den nuvarande regeringen föreslår ett nytt landsbygdsstöd som resultat av EU-medlemskapet.
Det stödet skall behandlas av EU, och det skall motsvaras av en svensk samfinansiering.
Den svenska samfinansieringen avgörs i denna riksdag.
Det är bara om den svenska riksdagen beslutar att medverka i samfinansieringen som EU betalar ut några pengar.
Det är faktiskt inte så att den svenska regeringen kan beordra fram pengar från EU utan att den svenska riksdagen beslutar att skjuta till minst 50 %, och då det gäller landbygdsstödet ofta 70 %, av projektpengarna.
Riksdagen kommer när budgeten hanteras att få ta ställning till det förslaget.
Jag gör den bedömningen att det finns en mycket bred majoritet i Sveriges riksdag som vill behålla det regionalpolitiska stödet till de hårdast utsatta regionerna.
Jag tror att det är mycket få ledamöter i Sveriges riksdag som i dagens läge är beredda att utvidga landsbygdsstödet till att omfatta stora delar av Sverige.
Fru talman!
Anders Sundström säger att han själv väljer om han vill svara på en fråga eller inte.
Efter- som Anders Sundström väljer att inte svara på min fråga måste jag tolka det som att han inte till diskutera den.
Det principiellt viktiga i detta är om arbetsmarknadsministern anser att han har försäkrat sig om ett parlamentariskt stöd för den linje han tänker resa till Bryssel för att driva, Anders Sundström.
Vi behöver inte något undervisning här i kammaren om vad riksdagen beslutar om och vad Bryssel beslutar om.
Det är möjligt för Sverige att få ut det stöd från Bryssel som Börje Hörnlund har genomfört förhandlingar om.
Anders Sundström informerar riksdagen om att han inte vill utnyttja det.
Jag fortsätter att ställa frågan om Anders Sundström anser att han har stöd av en riksdagsmajoritet för den linjen.
Annars är något mycket principiellt allvarligt som Anders Sundström sysslar med.
Han vill resa till Bryssel och driva en linje som han inte har försäkrat sig om parlamentariskt stöd för, och han vill inte när jag frågar om detta i riksdagen ge svar på om han anser sig ha det stödet eller inte.
Fru talman!
Andreas Carlgren blir upphetsad.
Frågan avgörs egentligen i det skedet när samfinansieringen skall klaras ut.
Då är frågan den: Är det förslag som EU lägger fram efter samråd med Sveriges riksdag sådant att Sveriges riksdag tycket att det är i strid med Sveriges principer?
Jag är helt övertygad om att vårt förslag har mycket bredare stöd i Sveriges riksdag, och det är svaret på Andreas Carlgrens fråga, än att införa ett nytt landsbygdsstöd som skall omfatta stora delar av Sverige och som kräver att svensk samfinansiering sker på ett sådant sätt att det regionalpolitiska stödet minskar i norra Sverige.
Jag tycker däremot att det skulle vara ett mycket stort äventyr att åka till Bryssel och föreslå ett regionalpolitiskt stöd som aldrig förekommer i Sverige och som Sveriges riksdag gång på gång har sagt nej till, nämligen en utvidgning.
Riksdagen har velat ha en koncentration.
Mitt svar är att jag är rätt övertygad om om detta.
Fru talman!
Jag vill först säga att Anders Sundström inte alls måste minska stödet till Norrland för att genomföra det som jag frågar efter.
Men jag konstaterar, fru talman, att den principiellt viktiga frågan kvarstår: Varför vill Anders Sundström inte försäkra sig om parlamentariskt stöd innan han reser till Bryssel för att förhandla?
Vi får nog anledning att återkomma till denna fråga.
Den är mycket för stor för att den skall kunna viftas undan med kommentaren att det är svårt att låta bli att bli upphetsad över detta.
Det finns fler i denna kammare, Anders Sundström, som har anledning att bli upphetsade om regeringen tänker sköta EU-frågorna på detta sätt.
Fru talman!
Jag upprepar att jag gör den mycket bestämda bedömningen att Sveriges riksdag står kvar vid ståndpunkten att det regionalpolitiska stödet skall gå till de hårdast utsatta regionerna och att vi i Bryssel inte skall lägga fram ett förslag som innebär att regionalpolitiska medel omfördelas från norra Sverige till södra Sverige.
Jag understryker också att den svenska samfinansieringen beslutas av Sveriges riksdag, som avgör om man skall använda de pengarna eller ej.
Fru talman!
Arbetsmarknadsministern sade att han inte i detalj ville redovisa detta förslag, och det skulle säkerligen föra för långt.
Jag tycker ändå att det skulle vara klargörande att få veta litet mer om det synsätt som har styrt regeringen när det gäller hur de tillfälliga stödområdena, inte minst längs Norrlandskusten, skall hanteras i detta sammanhang.
De tillfälliga stödområdena har ju i praktiken kommit att permanentas som tillfälliga stödområden, inte därför att det skulle vara några skillnader mellan de tillfälliga och de permanenta stödområdena utan snarare därför att man har velat undvika mera omfattande förändringar av de stödområden som har funnits.
Det kan därför i detta sammanhang vara ganska intressant att få veta vilket synsätt som har styrt regeringen och om det därvid har gjorts åtskillnader som kanske inte alls motiveras av de faktiska olikheterna mellan dessa områden.
Fru talman!
Departementsförslaget till indelning av målområdena 2 och 5b har arbetats fram uteslutande på tjänstemannanivå.
Man har därvid gjort en bedömning utifrån sakliga kriterier, nämligen vilka geografiska områden som står inför stora industriella strukturomvandlingar och vilka som står inför besvärliga omvandlingar när det gäller landsbygdsutveckling.
På grundval härav har mina tjänstemän lagt fram ett förslag, som jag till fullo har anslutit mig till.
För närvarande genomförs ett samråd, som jag hoppas så småningom skall landa i ett förslag med mycket brett stöd i Sveriges riksdag.
Fru talman!
Jag vill tolka det svaret så att det inte föreligger några som helst skiljaktiga principiella ställningstaganden mellan det permanenta stödområdet och det tillfälliga stödområdet.
Fru talman!
Jag kan inte säga att det är så.
Jag anser att det nationella stödet liksom EU-stödet skall vara med kraftfullt i det permanenta stödområdet.
Det måste också vara riksdagens önskan.
Man skall komma ihåg att frågan om det tillfälliga stödområdet inte har behandlats av riksdagen utan grundar sig på en av den förra regeringen använd fullmakt, genom vilken ett antal kommuner placerades in i ett tillfälligt stödområde.
Fru talman!
Nej, jag vill varken dementera eller bekräfta, eftersom frågan inte är avgjord och inte kommer att avgöras förrän det är dags.
Slovenien
