# ID: svediakorp-gov193848
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Riksdagens öppna data: Anföranden
# subtitle: Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:122 Torsdagen den 15 juni
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-06-08
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Riksdagens öppna data', collecting open data published by the Swedish government. The section referred to as 'Anföranden' contains speeches held by the Members of Parliament during political debates.
# genre: governmental
# subgenre: open data, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1995-06-15
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax, named entities
# annotationMethod: automatic
# words: 1,596
# sentences: 81
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/rd-anf
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


arbete avslutat för denna vår.
Den sommar vi detta år fått längta efter alldeles ovanligt länge väntar på oss därute.
Innan vi beger oss ut i den, vill jag ta tillfället i akt att summera något av arbetsåret som gått och också blicka framåt.
Vid avslutningen inför julen poängterade jag att höstens session svarade mot alla krav på att vara historisk, och då syftade jag framför allt på beslutet om medlemskap i den europeiska unionen.
Beslutet föregicks av ett mycket noggrant förberedelsearbete här i riksdagen inriktat på effektivast möjliga arbetsformer och stärkt folkstyre.
Ett knappt halvår har nu gått och vi börjar få erfarenhet av de arbetsmodeller som beslutades.
Mycket har fungerat bra, men annat kräver förändringar och utveckling.
Enligt min mening är en förutsättning för att riksdagen skall ha ett reellt inflytande att utskotten på ett tidigt stadium engagerar sig i aktuella EU-frågor.
Lika viktigt är ett nära och intensivt samarbete mellan fackutskotten och EU-nämnden.
Viktiga, stora frågor och regeringens årliga rapport om EU-arbetet skall debatteras i kammaren - öppet inför medborgarna.
Vi måste ställa krav på oss själva men också på regeringen, som löpande måste förse riksdagen med material och vara tillgänglig för information.
Under nästa riksmöte, 1995 / 96, kommer ingen ordinarie budget att avlämnas till riksdagen.
Detta arbetsår ger oss därför goda möjligheter att se över och utveckla riksdagens sätt att arbeta, inte minst vad gäller EU-frågorna.
En enkät till utskotten, som skall ge en bild av hur det hittills fungerat, är början på detta viktiga arbete.
Jag kommer i höst att kalla utskottens presidier till överläggningar om hur vi skall gå vidare.
Det är min avsikt att nästa riksmöte även skall ge möjlighet till en förnyelse av kammarens arbetsformer.
En diskussion om frågeinstitutens framtid pågår med gruppledarna, om frågestundernas placering på riksdagens veckoschema och om ett ökat utrymme för muntliga frågor.
I sommar får vi även erfarenhet av hur skriftliga frågor och svar fungerar.
Det kan vara något att utveckla till att omfatta även perioder då riksdagen är samlad.
Ambitionen är också att regeringens företrädare oftare än vad som sker i dag skall komma till kammaren för aktuell information, t.ex. om viktiga propositioner, internationella kontakter och regeringsbeslut, under programpunkten Information från regeringen.
Om det kombineras med en frekvent och aktiv användning av den spontana frågestunden skulle vi kunna åstadkomma ett intresseväckande debattblock på kammarens arbetsschema varje torsdag eftermiddag.
Talmanskonferensens arbetsgrupp kommer efter sommaren att lämna förslag i dessa frågor.
Men för att vi skall nå framgång när det gäller reformeringen av kammarens arbetsformer krävs engagemang och medverkan från er ledamöter och från regeringen.
Ett par timmar i veckan är det minsta vi måste vara beredda att avsätta till kammarens debatter, även som intresserade och stimulerande lyssnare.
Jag hoppas att informationsaktiviteterna på torsdag eftermiddag ska inspirera till högre närvaro och därmed ge ett bättre debattklimat.
En bättre närvaro skulle också stärka medborgarnas förtroende för riksdagen.
I grunden handlar det om att vi måste ta ett gemensamt ansvar för att riksdagen skall vara hjärtat, livsnerven, i det svenska folkstyret.
Talmanskonferensens arbetsgrupp kommer också att fortsätta arbetet med en anpassning av utskottsorganisationen till den nya budgetprocessen och till de nya krav som ställs på riksdagen för att möta behoven i samhället.
Det är min övertygelse att en förnyelse av utskottens organisation också skulle innebära positiva möjligheter till en utveckling av arbetsvillkoren för riksdagens ledamöter och anställda.
Ärade kammarledamöter!
Denna vår har för många inneburit att plågsamma upplevelser återväckts i samband med 50-årsminnet av krigsslutet och det slutgiltiga avslöjandet av koncentrationslägrens fasansfulla grymheter.
Jag fick ett brev för några veckor sedan, från mästerlotsen Anders Esseen i Västervik.
Det var ett brev som stämde till eftertanke.
Anders Esseen påminde oss om att också svenska sjömän gav sina liv i kampen för fred och frihet under dessa mörka år.
Det är sant att vi, som alliansfri stat och ej direkt involverade i kriget, låtit bilden av de ogripbara tal av dödade, lemlästade och försvunna i Europa, skymma insikten om att det också i vår närhet, bland våra egna landsmän, krävdes offer.
Låt oss därför, ärade ledamöter, nu minnas och hedra dessa våra landsmän och deras betydelsefulla insatser.
Det är tungt, men det är vår plikt och ansvar, att hålla även plågsamma minnen levande.
Men vi behöver också visioner, motbilder, som ger oss kraft att gemensamt hävda freden och de mänskliga rättigheterna.
Detta är ju också det år då vi firar Förenta nationernas 50-årsdag.
Många av kammarens ledamöter kommer att delta i aktiviteter riktade framför allt till skolungdomar.
Låt oss göra detta till en manifestation, för fred - mot våld, oavsett om det handlar om Bosnien om Tjetjenien eller om det våld som på ett ofattbart och oacceptabelt sätt kommit in i den svenska vardagen.
Det är vi vuxna som har ansvaret att stoppa utvecklingen och att ge våra ungdomar stöd och också insikt om gott och ont.
Det är i dag viktigare än någonsin att stärka tilltron till de goda krafterna, inte minst hos våra unga - i dag när mänskliga rättigheter förtrampas, också i våra närhet, också i Europa.
Jag vill i detta sammanhang framföra riksdagens stöd till Carl Bildt som medlare i Bosnien.
Det är hedrande för Sverige och för riksdagen att Carl Bildt anförtrotts detta uppdrag.
Vi önskar honom all framgång.
Ärade ledamöter!
Vi står på nytt inför en valrörelse - en historisk valrörelse och ett historiskt val, när svenska medborgare för första gången skall välja representanter i Europaparlamentet.
Vi har alla ett ansvar att bidra till att stärka svenska folkets engagemang inför detta val, och det yttersta tecknet för detta engagemang är ett högt valdeltagande.
Avslutningsvis vill jag tacka Rune Backlund, Allan Larsson och Kristina Persson som lämnar riksdagen i och med detta riksmöte.
Ni går vidare till viktiga uppgifter, Rune Backlund som rektor för folkhögskolan på Visingsö, Allan Larsson som generaldirektör i Bryssel och Kristina Persson som landshövding i Jämtlands län.
Vi önskar dem alla framgång i dessa nya viktiga uppdrag.
Jag vill också tacka kammarens ledamöter för era insatser under detta arbetsår och de vice talmännen för skickligt utfört arbete och gott kamratskap.
Likaså tackar jag gruppledarna och kvittningsmännen för gott samarbete.
Jag vill även på mina och kammarens vägnar tacka kammarsekreteraren och hela riksdagens personal, kammarkansliet, utskottskanslierna och förvaltningskontoret för era goda och engagerade arbetsinsatser.
Till sist, en påminnelse om att vi just nu deltar i en avslutningsceremoni, som även denna är riksdagshistorisk.
För första gången kommer talmannen nu inte att formellt avsluta riksmötet.
Det pågår till dess att nästa börjar, den 3 oktober.
Riksdagen kan därmed vid behov snabbt och utan formaliteter samlas året om - en naturlig och självklar anpassning till dagens krav och ett av många tecken på att Sveriges riksdag är ett parlament, som strävar efter att svara mot vår tids krav på en väl fungerande demokrati.
Detta är, när allt kommer omkring, vår grundläggande och främsta uppgift.
Därmed överlämnar jag ordet till ålderspresidenten.
Fru talman!
Av en viss anledning ankommer det på mig att framföra kammarens tack till talmannen och de vice talmännen.
Jag vill uttala vår uppskattning för deras skickliga och effektiva sätt att under den gångna sessionen leda riksdagens arbete och ta oss igenom många gånger komplicerade voteringar.
Riksdagsarbetet har under detta år främst inriktats på den nödvändiga saneringen av statsfinanserna.
Viktiga beslut har nu fattats för att nå en bättre balans i ekonomin.
Sveriges inträde i EU är en viktig händelse som nu i september kommer att följas upp med val till EU:s demokratiska församling.
Den fortsatta utvecklingen av riksdagens arbete sker kontinuerligt.
Vi står just nu inför en reformering av utskottsorganisationen.
Jag delar talmannens uppfattning, att vi alla måste hjälpas åt för att få en ökad uppmärksamhet kring kammarens arbete.
Det gäller debattformernas utveckling, men också att vi alla måste visa en bättre närvaro vid viktiga debatter i riksdagen.
Under våren har på talmannens initiativ också öppnats ett riksdagsdagis, vilket bör uppmärksammas.
Detta gör det möjligt för småbarnsföräldrar att förena föräldraskapet med riksdagsarbetet, vilket är värdefullt.
Vi övergår nu till en behövlig ledighet.
Men innan EU-valrörelsen sätter i gång, där vi ju alla på ett eller annat sätt kommer att vara engagerade, hoppas jag att alla får några sköna sommardagar för avkoppling.
Jag hoppas också att vi får möjlighet att mer än annars stärka banden med livet utanför riksdagen.
Med Evert Taubes dikt Här är den sköna sommaren önskar jag talmannen, de vice talmännen och riksdagens hela personal en glad, vilsam och skön sommar.
Då sprang jag över ängarna där mandelblom står och jag ser den lilla Karin, till brunnen hon går.
Och då ropar hon till mig, ja, på blommande stig: - Se, här är den sköna sommaren som jag har lovat Dig!
slutat och önskar er alla en riktigt skön, vilsam och trevlig sommar.
(Applåder)
