# ID: svediakorp-gov485645
# author: Bangemann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,101
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag tror att jag bäst kan tacka föredraganden genom att följa hans uppslag och yttra mig om de olika ändringsförslagen, ty frågan är så teknisk att det väl inte är bra om man befattar sig med de filosofiska funderingar, som även hölls i debatten.
Vad beträffar sockerarterna, så skall man med ändringsförslagen 1 och 4 på nytt införa föreskrifter om utbudet av färdiga förpackningar.
Dessa förslag är oantagbara för oss av samma anledning som fick oss att förkasta dem när det gällde diskussionen om förslaget om kaffe och cikoriaextrakt.
För kort tid sedan befattade ni er i förlikningsförfarandet med direktivet om prisangivelser per måttsenhet.
Detta direktiv kan även tillämpas på sockerprodukterna, så att föreskrifter om utbudet av färdiga förpackningar inte längre är nödvändigt, eftersom ju konsumenten informeras om prisangivelsen per måttsenhet.
Genom ändringsförslag 7 och 8 skall resthalten av svaveldioxid i den torra massan för särskilda sockerarter sättas ned från 15 mg / kg till 10 mg / kg.
Här har man satt upp institutionella skrankor för oss, eftersom det av kommissionen föreslagna värdet om 15 mg motsvarar värdet i det på artikel 100a baserade allmänna, alltså med parlamentets medverkan åstadkomna direktivet om tillsatser.
Schleicher torde erinra sig detta, och eftersom hon själv har röstat för förslaget, kommer hon nu säkert att välkomna min redogörelse med stor begeistring.
Vad beträffar ändringsförslag 10 om analysförfarandet för socker, så delar vi er uppfattning enligt vilken de nuvarande analysförfarandena, som härstammar från 1969, är föråldrade, och att man måste finna en lösning för att kunna ta hänsyn till de nya förfarandena.
Nu kommer vi till förslaget om honung.
Det som Lulling har sagt, skulle säkert uppfylla Aigner, som ni förmodligen kommer ihåg, med stor tillfredsställelse.
Av detta ser man att det finns en kontinuitet i de viktigaste intressena i den parlamentariska representationen.
Det som Aigner i många år har hävdat, har Lulling än en gång framfört.
(Inpass från Lulling) Ja, men det var mycket imponerande, det som ni sade.
Men jag måste säga er, att det, när det gäller förslaget om honung, huvudsakligen handlar om att fastställa reglerna för marknadsföring och märkning av dessa produkter.
Målet är inte att reglera frågor som hänför sig till produkternas kvalitet, eller att träffa åtgärder för att stödja biodlarna.
Det är en helt annan problematik, och den måste behandlas i ett annat sammanhang.
Flera föreslagna ändringar är antingen av mycket tekniskt eller redaktionellt slag.
Jag vill nu inte gå in på dem.
Med ändringsförslag 19 berörs dock en grundläggande fråga, som även Lulling än en gång har lagt fram; den gäller den obligatoriska uppgiften om honungens ursprungsland, oberoende av om produkten tillverkats i gemenskapen eller i tredje land.
Detta ändringsförslag kan delvis principiellt accepteras.
Honungens ursprungsland kan vara en för konsumenten nyttig upplysning.
Den obligatoriska angivelsen om ursprungslandet för honung som kommer från gemenskapen är dock inte tillåten på grund av domstolens rättskipning.
Vi måste här naturligtvis hålla oss till det som domstolen har sagt, eftersom vi är en rättslig gemenskap, och Martinez torde säkerligen inte betvivla detta.
För övrigt förordar jag att honungen från departementet Les Deux-Sèvres äntligen en gång får en riktig beteckning, ty det är den renaste honung som över huvud taget finns.
Jag hoppas att Martinez vet var departementet Deux-Sèvres är beläget.
Av just denna anledning föreskrevs inte denna uppgift redan i direktivet 1976.
Vad uppgiften om ursprungsland för honung från tredje land beträffar, kan kommissionen rösta för att man tillfogar uppgiften.
Det kan vi göra.
Men vi måste naturligtvis göra det på så vis att vi inte kommer i konflikt med internationella förpliktelser, men det är fullt möjligt.
Vad gäller analysförfarandena har jag redan sagt det som är nödvändigt.
Då kommer vi fram till fruktsafterna och dehydratiserad mjölk Det handlar här om märkning av produkterna i händelse att man har tillsatt vitaminer till dem.
Det granskar vi nu.
Å ena sidan är det så att ett överskott av vitaminer i normala fall inte alls tas upp av kroppen, å andra sidan kan det finnas särskilda fall, när det leder till problem.
Vi måste alltså se vad vi kan göra här.
Då kommer vi till sylt och marmelad - ändringsförslag 55 om märkning av sylt och marmelad som är framställd av svavlade frukter.
Denna uppgift kan vara av nytta för konsumenten.
Därför kan vi acceptera detta ändringsförslag, liksom även 53, 64, 65, 67 och 68, men däremot inte 62.
Så kommer vi till denna verkligen viktiga fråga om den rättsliga grundvalen.
Jag har stor förståelse för parlamentets hållning.
Schleicher har också än en gång hänvisat till kommissionsordförandens principiella förklaring.
Överallt där vi måste övertyga allmänheten är parlamentets medverkan självklar och även en förnuftig och riktig metod.
Men, här har vi inte den friheten.
Jag har inte den friheten.
Jag har, som sagt, stor förståelse för detta.
Hela kommissionen har emellertid efter diskussion av denna fråga anfört artikel 43 som rättslig grund, och detta inte utan orsak.
Låt mig hänvisa till utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt i parlamentet.
Jag vet inte om ni har förtroende för det, fru Schleicher, men säkerligen mer än för kommissionen.
Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt har med all rätt hänvisat till domstolens rättskipning - och den har då inte heller satts ur kraft genom Amsterdam - av vilken det helt klart framgår, att alltid när det rör sig om jordbruksprodukter som nämns i bilaga 2 till fördraget, även när det handlar om marknadsföringsfrågor, måste artikel 43 tillämpas.
Detta är EG-domstolens ständiga rättskipning, och av den anledningen har kommissionen valt denna rättsliga föreskrift, denna rättsliga grundval.
Naturligtvis står det parlamentet fritt, om det anser att denna fråga är så viktig, att återförvisa frågan till utskotten.
Men jag vill göra er uppmärksam på, fru Schleicher, att ni därigenom inte löser problemet, tvärtom!
Inga förbättringar som vi har föreslagit, kommer då att genomföras.
Men det är då ett ansvar som ni själv måste ta på er.
Detta ansvar kan jag tyvärr inte lösa er ifrån.
