# ID: svediakorp-gov485644
# author: Kronberger (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 245
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Alltid när vi här i församlingen talar om föreskrifter för livsmedel, så kommer frågan upp, vilka kompromisser vi måste göra.
Det gäller säkert också för de nationella parlamenten.
Jag har det intrycket att vi har glömt en sak, nämligen att fundera över att mänskligheten under årtusenden har klarat sig utan kemiska tillsatser och additiver.
Jag tror, och det visar också debatten här, att vi har förlorat något, nämligen respekten för födoämnena.
Jag tänker här speciellt på den gentekniska manipulationen, där vi hela tiden tror att vi måste leka Gud fader själv.
Den andra aspekten är att livsmedelsproduktionen, framför allt produktionen av högvärdiga livsmedel, är en fråga om arbetsplatser, inte bara inom jordbruksområdet, utan också inom handeln.
Detta gäller i synnerhet för avlägset belägna regioner, som är föga tillgängliga i turisthänseende.
Av den anledningen är det viktigt att medlemsstaterna har möjlighet att genom egna beteckningar ta hänsyn till respektive region och tillämpa en egen högre kvalitetsstandard än den allmäneuropeiska, som direktivet fastslår.
Det måste alltså naturligtvis vara så att samtliga tillsatser är otvetydigt igenkännliga för konsumenten, likaså det geografiska ursprunget, och det måste vara deklarerat på ett förståeligt sätt.
Det är vi inte bara skyldiga konsumenterna, utan också de producenter, som satsar på tillverkning av kvalitetsprodukter, vilka helt naturligt är något dyrare än massproducerade varor.
