# ID: svediakorp-gov485627
# author: Elles (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 511
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Som alla andra vill jag gratulera de båda föredragandena som har bidragit med utmärkta dokument till denna debatt.
I mitt inlägg skulle jag först vilja se på det historiska perspektivet till denna debatt.
Våra relationer med Förenta staterna i dag utgör två parallella linjer.
Den första - NATO-relationerna - bygger på politisk säkerhet och har den högsta profilen.
Det är den som upprätthåller USAs dominans och det är där vi har avsevärda problem nu när vi närmar oss NATO: s 50-årsjubileum: till exempel hur vi ska ta itu med Bosnien, vårt förhållande till Ryssland, utvidgningen av NATO och upphandling inom vapenindustrin.
Detta är mycket svåra frågor.
Det är intressant att en stor del av Souchets betänkande handlar om ekonomiska frågor och trots att NATO behandlas i motiveringen, så sägs där ingenting om vår inställning till NATO i framtiden.
Erika Manns betänkande intresserar sig betydligt mer för partnerskapets filosofi, de politiska och ekonomiska frågor i vilka den Europeiska unionen har möjlighet att agera och där vi faktiskt håller på att bygga en nya transatlantisk bro inför tjugohundratalet.
Det är inte överraskande att de som är indragna i det här slags debatten är mer optimistiska än de som deltar i NATO-debatterna.
Vad är, för det andra, chansen att den nya transatlantiska agendan blir framgångsrik?
Jag skulle vilja säga att den är mycket stor.
Vi sysslar med frågar som påverkar de ekonomiska och politiska kårerna på båda sidor, med argumenten om globalisering och med gemensamma intressen.
Den transatlantiska handelsdialogen rör sig mot en syn om en ny transatlantisk marknad.
Sammanfattningen som gavs av högnivågruppen vid EU-USA-toppmötet den 5 december är så full av prioriteringar och idéer att jag skulle bli överraskad om regeringarna kommer att kunna göra så många framsteg inom sex månader.
Det finns uttalanden om Ukraina, klimatförändringarna, elektronisk handel och samarbete om regleringar.
Allt detta ska genomföras och ingen vet riktigt hur det ska gå till.
Som några talare påpekat ska vi snart ta itu med den monetära dialogen för att försöka få till stånd ett nytt samförstånd om den inhemska och internationella monetära politiken på båda sidor om Atlanten.
Slutligen, vad är nästa steg?
Både EMU och utvidgningen av EU och NATO kommer att tillföra de transatlantiska relationerna en ny dimension.
Nu när kalla kriget är slut finns det en tydligt framträdande koppling mellan de ekonomiska, politiska och säkerhetsmässiga aspekterna och utformningen av politiken.
NATO och EU kommer därför oundvikligen att tvingas ha en dialog även om - som en amerikansk ambassadör sagt - de lever i samma stad, men på olika planeter.
Vi måste ha ett effektivt transatlantiskt partnerskap under tjugohundratalet som bygger på sammanhängande institutionella ramar, vilket inbegriper ett större parlamentariskt samarbete och idéer om en transatlantisk marknad.
Ju mer Europa kan ta sitt ansvar ju starkare kommer de transatlantiska förbindelserna att bli under tjugohundratalet, ironiskt nog.
