# ID: svediakorp-gov485624
# author: Miranda de Lage (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 512
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ledamöter, herr kommissionsordförande!
Debatten om relationerna mellan Europeiska unionen och Förenta staterna innehåller alltid element av stort politiskt intresse.
Att förse relationerna mellan Förenta staterna och Europeiska unionen med en politisk, ekonomisk och kommersiell ram, som är kapabel att utveckla alla möjliga samarbetsområden, är ett mål och ett behov för en nära framtid, vilket vi sett tydligt denna eftermiddag.
Men vi måste för det första påminna oss om att Europeiska unionen är den största handelsmakten i världen.
För det andra att etablerandet av euron borde vara en sporre vid förhandlingen om den nya transatlantiska dagordningen och för det tredje att, inom ramen för globaliseringen - som särskilt kommer att gynna de mest konkurrenskraftiga ekonomierna -, kan Europeiska unionen inte glömma sina åtaganden gentemot länder med svårigheter, ej heller ändra sitt traditionella system för bilaterala förhandlingar, skära ned i budgetarna för samarbete, eller bepansra sig, som Förenta staterna gör, antingen genom externa straffåtgärder eller som ett resultat av hypotetiska interna tryck.
Vi erkänner alla vilken viktig roll Förenta staterna spelat när det gäller försvaret av demokratin.
En annan sak är att dess demokratikoncept alltid överensstämt med vårt och att dess strävan, som för övrigt är legitim, att samarbeta för folkens frihet har konkretiserats vid tillfällen i speciallagstiftning med den sakrosankta förevändningen om den nationella säkerheten eller de externa hoten som, t.ex. när det gäller Kuba, fört den bilaterala relationen till en besvärlig situation.
Vi måste erkänna att unionen har ett visst handikapp gentemot Förenta staterna när det gäller att ta beslut vid undantagstillfällen.
Igångsättandet av mekanismer för försvar av handeln, som svar på externt tryck är svårt, som vi sett, men det är inte omöjligt.
Utvecklingen av Europeiska unionen som politisk enhet kommer att stärka vår förhandlingsposition vid de internationella institutionerna och, i synnerhet, vid Världshandelsorganisationen, ett organ alla tvister borde hänskjutas till, i stället för att försöka lösa dem bakvägen där européerna alltid får stå tillbaka till förmån för pax americana.
Europeiska unionen kan inte dra sig tillbaka och upphöra med att spela den roll den är berättigad till som största handelsmakt i världen.
Unionen bör i dagordningen ta upp andra frågor som kanske är mer osympatiska, som miljöfrågorna eller frågor av social karaktär.
Jag vill avslutningsvis gratulera fru Mann för ett utmärkt arbete och påminna kommissionen om att den nya transatlantiska dagordningen också, för vår del, bör beakta utvecklingen på hela den amerikanska kontinenten, vilken, i olika grad, förbinder oss med en samling av avtal som möjliggör den stora atlantiska marknaden, vilken även Förenta staterna är intresserade av och vill sätta igång.
Något som aldrig kan finnas med på denna dagordning är, vilket föreslagits ett antal gånger, en förmodad fördelning av politisk makt, som påverkanszoner, så att Syd- och Centralamerika skall vara ytterligare en del av Förenta staternas tydliga påverkan.
