# ID: svediakorp-gov485607
# author: Antony (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
Souchet lägger fram ett väl utfört och balanserat arbete för oss.
Ett arbete som, samtidigt som det följer diplomatiska formaliteter, har fördelen att säga nej till våra nationers nuvarande underkastelse gentemot Förenta staterna.
Det är tillräckligt ovanligt här för att det skall understrykas.
Vilka, med undantag av mina kolleger inom den nationella högern, säger nej till denna underkastelse?
I Frankrike vill general de Gaulles påstådda arvtagare, på samma sätt som de anslutit sig till eurofederalismen, placera den franska armén under amerikanskt kommando, trots att det sovjetiska hotet försvunnit.
De får f.ö. sällskap av kommunisterna som uppenbarligen inte kan klara sig utan utländskt förmyndarskap.
Thorès och Marchais fick order från Moskva.
Hue vänder sig numera till Washington.
Vi franska patrioter blandar inte ihop det verkliga Amerika, där vi har många vänner, med Förenta staternas regering, som styrs av anhängarna av den världsomspännande ideologin.
Denna regering ämnar, tyvärr med våra regeringars goda minne, införa en ny världsordning där nationer och familjer krossas och människor blir objekt som kan klonas efter behag.
För att införa denna bästa av världar är de amerikanska ledarna beredda att göra allt.
De har svält ut det irakiska folket i nästan åtta år, i verkligheten med syftet att bevara sina oljeintressen.
Det är inte förvånande att Clinton och hans administration stödjer det byråkratiska och överstatliga Europa som böjer sig för dess diktat.
Detta federala regionernas Europa, som förstör nationer, är ett svar på den världsomspännande utbredningens önskningar.
Naturligtvis är inte förhållandet mellan Förenta staterna och Frankrike exakt det som beskrevs av François Mitterrand i dessa termer: " Frankrike vet det inte, men vi ligger i krig med Amerika, ett krig utan dödande " och han tillade tungt " tydligen ".
Dessa hårda ord som rapporteras av Georges Marc Benamou och citeras av Arnadu Aaron Upinsky i hans märkvärdiga verk " ortolansparvsyndromet ", innehåller ändå en stor portion sanning.
Vad skall vi då göra?
Fortsätta den nuvarande beroendepolitiken?
Absolut inte.
Men att förespråka en fullständig separation mellan Amerika och Europa skulle också vara ett ödesdigert misstag.
Ett fel som f.ö. redan begåtts av Förenta staterna vars ledare sedan 1776 hela tiden velat klippa av banden med den europeiska civilisationen.
Det var Monroedoktrinen som 1820 förbjöd tillgång till den amerikanska kontinenten för européerna.
Det var amerikanska inbördeskriget 1863.
I dag exporterar Amerika utöver sina varor det värsta de har till våra länder och som dess eget folk förkastar: fast food, rap, etniska gäng, kort sagt " skräpkulturen ".
Vare sig man vill det eller ej är emellertid både Nord- och Sydamerika sedan femhundra år förbundna med de europeiska nationerna i en civilisationernas gemenskap.
Det är vårt folk som skapat den Nya världen, bl.a. spanjorerna och portugiserna i Latinamerika, fransmännen i Kanada.
Vi måste däremot, som Souchet påpekar, återupprätta en balans i våra förbindelser med Amerika, vilka naturligtvis måste vara jämlika, men också balans i själva Amerika som blivit en värld under anglosaxisk dominans.
Men det finns andra sidor av Amerika med vilka vi bör förstärka våra förbindelser och hjälpa dem att frigöra sig från Washingtons förmyndarskap: ett franskt Amerika som i Québec sedan 1763 tack vare sin förtröstan och sin vilja kunnat behålla sin identitet, ett Latinamerika.
Med våra latinska systrar Spanien, Portugal och Italien skall Frankrike föra denna förnuftets och hjärtats politik.
