# ID: svediakorp-gov485604
# author: Kreissl-Dörfler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 547
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
Dialog är säkerligen här politikens första och främsta medel.
Att ha den nya transatlantiska agendan i stället för NATO på föredragningslistan kan därför bara möta mitt fulla godkännande.
Fred i världen, social rättvisa och en ekologiskt hållbar utveckling i en värld, som för varje dag knyts allt tätare ihop, uppnår man inte genom avskräckning, utan bara genom ett gemensamt genomdiskuterat handlande.
Just EU och USA har tack vare sin ekonomiska makt ett särskilt ansvar för välbefinnandet på denna jord.
De har också möjligheter att genomföra initiativen.
Det handlar dock inte om att kringgå gemensamma internationella forum, som t.ex.
WTO och FN och därigenom utlämna dem till ovederhäftighet.
Affären Helms-Burton är ett möjligt dåligt exempel för det som vi föreställer oss med en dialog.
EU borde med detta exempel högt och tydligt brännmärka den extraterritoriella utvidgningen av den nationella lagstiftningen.
Rättssäkerhet i stället för utrikespolitiskt godtycke är nödvändigt.
Även när det gäller bananer eller BSE borde EU använda agendan för att klargöra för den ekonomiska jätten USA attekonomisk tillväxt och koncernintressen inte får ha den internationellt högsta prioriteten, utan hälsan och den sociala tryggheten för befolkningen.
WTO, helt entydigt ett gemensamt önskat barn från EU och USA, är i detta avseende i yttersta behov av reformer.
Just när det gäller WTO: s nya frågor måste den absolut byggas om socialt och ekologiskt och bli öppen för alla medlemmar.
NTA skulle där kunna utföra värdefullt förarbete med tanke på det förestående ministermötet.
NTA skall inte heller vara någon klubb för storindustrin, som bakom lyckta dörrar sätter dagordningen för politikerna.
Den skall tvärtom ge det civila samhället möjligheter till transatlantisk kommunikation.
I en tidsålder med multinationella företag bör även de anställda kunna göra sig förstådda och kunna lämna fram sina idéer om utbildning och vidareutbildning, om social trygghet och hälsosamma arbetsplatser.
Min kollega Erika Manns betänkande visar på hur det bör gå till, och vi kommer därför att med gott samvete stödja det.
Tyvärr har Souchets utrikespolitiska betänkande ännu inte den underskrift som vi önskar oss, särskilt inte vad gäller aspekterna kring hantering av kriser och insättande av stridskrafter, även om det senare har fått det förskönande namnet upprätthållande av freden.
Området mänskliga rättigheter skulle avgjort ha förtjänat mer beaktande, inte bara när det gäller dödsstraffet i USA.
Vi hoppas att motsvarande ändringsförslag kommer att finna nödvändig majoritet här.
Vi kan inte heller förstå, varför sådana åtgärder i framtiden skall uteslutas, som de som staten Massachusetts vidtagit gentemot Burma, som kränker de mänskliga rättigheterna.
Motsatsen vore riktig.
Vad gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna, måste de statliga regleringsmekanismerna förbli möjliga och lagliga.
Som sagt, de mänskliga rättigheterna har prioritet framför företagsintressena.
Det är vilseledande, om man ger det intrycket att friheten att välja mellan 27 sorters huvudvärkstabletter är detsamma som friheten att bestämma sig för ett genomförbart hälsovårdssystem, till vilket alla har oinskränkt och likaberättigad tillgång.
Vi kommer att lägga ned vår röst vad gäller Souchets betänkande och mycket klart rösta ja till Erika Manns betänkande.
