# ID: svediakorp-gov485600
# author: Lambrias (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 386
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Utan tvivel är Europa skyldigt Förenta staterna mycket.
Dessutom är Förenta staterna tvivelsutan skyldigt Europa mycket.
Båda delar den fria världens värderingar och de har samarbetat i bidraget till deras beskydd och bevarande under den långa och farliga tid som det kalla kriget varade.
Relationen dem emellan har inte alltid varit god.
Förenta staterna klagade ofta på att de gavs stort ansvar utan att de visades förståelse för det.
De europeiska länderna anade ofta ett högmod i det amerikanska beteendet gentemot dem.
I och med slutet på det kalla kriget, tudelningen och de två supermakternas rivalitet, framstår behovet av att Europa och Amerika nu, efter 1989 års revolution, frigörs från allt som hindrar ett ärligt samförstånd ännu mer tryckande.
Tänk om de Förenta staterna, som enda kvarvarande supermakt, skulle fortsätta med det som européerna - och inte bara de - anser vara högmod.
Anklagelsen gällande maktens högmod hade redan under det kalla kriget framförts av en känd amerikan, senator Fulbright.
För inte så länge sedan framförde också i Washington den Tjeckiska republikens president, Vaclav Havel, samma anklagelse.
Ve om Förenta staterna alldeles i början av den nya globaliserade tiden tror att de har allt ansvar för världen, att de är skyldiga att spela rollen av polis för internationell ordning och säkerhet.
De har varken laglig rätt eller möjlighet att göra det.
Lyckligtvis finns tendenserna från toppmötet mellan Clinton, Gonzàlez och Santer i Madrid 1995 beträffande det ökade euro-amerikanska samarbetet, och det är dessa, och inte konkurrens eller förstörande av de försök som äger rum som kan etablera grunderna och fördragen för internationell säkerhet till gagn för alla.
Betänkandet vi diskuterar i dag, förhållandevis sent inkommet, specificerar - vad gäller vissa detaljer upprepar det sig - frågorna som kommer att avgöra den fortsatta utvecklingen, ärligheten, ömsesidigheten och jämlikheten i de euro-amerikanska relationerna.
Det kommer att, i högre grad än lösningen på de ekonomiska problem med vilka motsättningarna manifesterar sig, understryka den stora vikten av den generella ram inom vilken också de kontinuerliga försöken, från den andra sidan Atlanten, att nå en hederlig överenskommelse bör inrättas.
