# ID: svediakorp-gov485598
# author: Mann, Erika (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,179
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger!
Min kollega Souchet har ju i stort redan berört många punkter.
Han har visat på hur brett upplagd denna transatlantiska agenda är.
Den sträcker sig i själva verket från politiska via ekonomiska frågeställningar, griper djupt in i vetenskapliga sammanhang och samarbetskomplex och berör även frågan hur medborgarna i framtiden skall kunna samarbeta, likaså arbetstagarna, affärsvärlden och de små företagen.
Det är en bred palett.
Vi måste göra klart för oss att vi inte talar om ett fördrag.
Vi har inte något gemensamt fördrag - även om jag skulle önska mig det - mellan Europeiska unionen och Förenta Staterna.
Vi talar inte heller om huruvida vi skall bygga upp en frihandelszon.
Det är också en intressant möjlighet, men det talar vi för ögonblicket inte om, det är ett politiskt tabu.
Det som vi har framför oss är ett avtal som undertecknades 1995, för övrigt av vår dåvarande ordförande i rådet Felipe Gonzàles, president Clinton och Santer, som motiverar en ny form för samarbete i en helt ny form av kooperation.
Vi bör notera det, och vi bör också verkligen förstå och ta tag i de möjligheter som öppnar sig genom det.
För övrigt vill jag lovorda kommissionen i flera sammanhang.
På fyra ställen har den gjort ett utmärkt arbete.
Det finns absolut brister inom de politiska samarbetsområdena.
En stor brist som vi har - jag är förvånad över att min kollega Souchet inte gick in på det - är dock att det parlamentariska samarbetet hittills enbart är beroende av individuella former av samarbete och koordination.
Det får inte förbli på det viset, utan vi behöver här i själva verket lägga grunden till det parlamentariska samarbetet.
Det gäller även samarbetet med våra amerikanska kolleger i kongressen.
Min kollega Alan Donnelly sitter här; han har verkligen tagit över ett utomordentligt och vägledande arbete vad gäller delegationsarbetet, men vi måste få till en instrumentalisering, herr Bangemann!
Det gäller t.ex. den form som vi kan utarbeta inom ramen för det internationella avtalet - inom ramen för GATT.
Men det gäller också alla typer av samarbete och koordination, som de olika generaldirektoraten beslutar om, i form av avtal med sina amerikanska kolleger.
Det omfattar att man framlägger en årlig rapport för oss - jag pläderar för detta - där alla dessa arbeten presenteras, som ni uträttar på båda sidor av Atlanten, där vi sedan återigen kan gripa in.
Det förutsätter också möjligheten, att Europaparlamentet i framtiden, före toppmötena, avger sin åsikt, så att våra önskemål om teman också kan sättas upp på föredragningslistan.
Jag tror att detta är mycket viktigt.
Det gäller för övrigt också det önskemål som vi har, nämligen att vi vid förberedelserna för avtalet om ömsesidigt erkännande skall integreras i det parlamentariska arbetet och kommissionens arbete.
Vad är nu egentligen det nya med den transatlantiska agendan?
Jag vill gärna nämna några punkter.
Den har en visionär karaktär.
Det betyder, att den siktar på att motivera en transatlantisk form av samarbete, som är inriktad på globala mål och inte bara har en bilateral agenda framför ögonen.
Den är samtidigt pragmatisk, eftersom den för första gången över huvud taget öppnar möjligheten till direkt samarbete för regeringarna och förvaltningarna på båda sidor av Atlanten, bord vid bord så att säga, öga mot öga, som vi säger på tyska.
Där saknas, som sagt - jag har visat på det - bara den parlamentariska pendangen.
Den är bilateralt inriktat till formen, men den orienterar sig efter den internationella och globala agendan.
Det betyder att den inte är ensidig i formen för sin koordinering, utan allt är utformat för att vara avstämt med GATT-agendan och andra internationella institutioners agendor, vilket är mycket väsentligt.
Den innehåller ett nära samarbete mellan ekonomi och politik, dvs. vi har här ett flaggskepp i form av den transatlantiska affärsdialogen, som verkligen alltid har gjort ett utsökt förarbete, så som den har förberett politiken.
Visserligen skulle jag här vilja komma med ytterst lite kritik mot Stuart Eizenstat: Jag tror inte att den transatlantiska handelsdialogen nu verkligen även borde vara motorn och till en viss grad ta över ansvaret för den framtida utformningen av de transatlantiska relationerna, utan jag tror att detta fortfarande är politikens uppgift.
Men det är nu bara lite kritik i marginalen.
Jag hoppas att han kommer att hålla med mig om detta.
Till detta kommer att handelsdispyterna för första gången över huvud taget kan lösas via direkta kontakter och direkta diskussioner.
Tidigare hade vi alls inte dessa instrument till hands, utan vi råkade in i vissa konfliktsituationer, utan att ha instrumentaliserade lösningsstrategier till hands.
Redan detta är ju något som gör det värt att utveckla sådana transatlantiska relationer, trots alla svårigheter och trots alla skiljaktigheter som rått.
Det finns en modell för den transatlantiska marknadsplatsen.
Det är nytt.
Det är ingen frihandelszon som man här har koncipierat, utan en ny skapelse.
Jag vill ändå be kommissionen att i den studie som för ögonblicket siktar på att bara undersöka handelsbarriärerna mellan EU och USA, även vara så vänliga att också göra upp en modell för den transatlantiska marknadsplatsen och nästa år ställa en rapport om detta till Europaparlamentets förfogande.
Vi har skapat nya instrument inom ramen för den transatlantiska marknadsplatsen, nämligen förfaranden för ömsesidigt erkännande, instrument, som vi känner till från den inre marknaden, som har hävdat sig utomordentligt, och som vi nu tillämpar på det transatlantiska området, inte utan svårigheter, inte utan problem, det vill jag inte förneka.
Naturligtvis finns det olika förutsättningar, olika föreställningar om säkerhet, olika föreställningar om hur normer inom områdena hälsovård, bilsäkerhet osv. skall definieras.
Me att vi över huvud taget överväger något sådant och siktar på möjligheten att inte via en harmonisering, utan via ett erkännande av olika normer komma fram till en tillnärmning är dock ett enormt och viktigt instrument.
Vi vet hur viktigt det varit på den europeiska inre marknaden, för att över huvud taget ge möjligheter till tillgång till marknaden.
Jag är fast övertygad om att vi, om vi använder oss av dessa former och instrument som vi har till hands - och gör det i dess hela omfattning - med förberedelser och samarbete mellan Europaparlamentet och kollegerna på amerikansk sida, då kommer vi att klara av att lägga en förnuftig grund till amerikanska och europeiska relationer.
Vi kan då i framtiden diskutera hur vi skall klara av att också stärka den politiska dimensionen från europeisk sida.
Jag är för övrigt helt övertygad om att det kommer att lyckas för oss!
