# ID: svediakorp-gov485597
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 875
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Förbindelserna mellan Europa och Förenta staterna är en väv av historiska förbindelser alltsedan Förenta staternas oberoende.
Den är särskilt tät och sammanbunden, något som uttrycks genom en rad bilaterala och multilaterala kanaler.
Hur kan dessa förbindelser mellan Europeiska unionen, medlemsstaterna och Förenta staterna förnyas inom ramen för dagens geopolitik, som radikalt omvandlats genom att det sovjetiska systemet avskaffats, för att bidra till definitionen av den nya internationella ordningen?
Detta var utifrån kommissionens meddelande och de transatlantiska åtgärdsplanerna utgångsläget för våra diskussioner.
Förbindelserna mellan Europa och Förenta staterna kännetecknas i dag av asymmetriska förhållanden mellan två enheter av olika slag.
Under den nya konjunkturen efter det kalla kriget är Förenta staterna ensamma om att förfoga över den huvudsakliga styrningen av utvecklingen i de internationella förbindelserna och är naturligtvis frestade att missbruka en ledande ställning.
Vi har bedömt och fördömt ett antal åskådliggörande händelser nyligen vilka ger uttryck för det som man försiktigt beskriver som " amerikansk unilateralism ".
Till att börja med en mycket exklusiv vilja att utöva leadership inom alla sektorer och geografiska områden av utrikespolitiken, först med Daytonavtalen, som är den mest lysande demonstrationen men också Mellanöstern, Irak och G8 i Denver.
Europa är inbjudet att lyssna till lektionerna och betala räkningarna Bestämd och snabb unilateralism också när det gäller försvar i valet av nya europeiska medlemmar i NATO och vilka som skall uteslutas, liksom i avsaknaden av konkreta åtgärder för att förverkliga den europeiska pelaren av organisationen, trots de allmänna åtagandena i Berlin.
På det ekonomiska området bibehållandet de facto av hinder mot utvecklingen av handel inom praktiskt taget alla sektorer, trots de allmänna åtagandena att riva dessa i Buy American Act.
En vilja att genom politisk påtryckning tvinga på européerna samgåendet Boeing-McDonnell Douglas, tillsammans med kontrakt om exklusivitet i den ena eller andra riktningen, eller de amerikanska livsmedelsnormerna beträffande hormonbehandlat kött, genetiskt modifierade organismer eller banankvalitet.
Vi har slutligen också fördömt viljan att ge viss amerikansk lagstiftning extraterritoriell karaktär, såsom Helms-Burton och Amato-Kennedylagarna och krävt den allra största stramhet av kommissionen.
Det är alltså en asymmetrisk förbindelse mellan två enheter av olika slag.
Europeiska unionen är en sui generis -konstruktion som upprättats av stater som behåller mycket omfattande nationella företrädesrätter beträffande utrikespolitik.
Förenta staterna har ibland svårigheter och betänksamheter att beakta denna dubbla nivå och blir förbryllade inför komplexiteten och tidsfristerna i gemenskapens beslutsprocess.
Förenta staterna å sin sida är en klassisk federal stat, vars institutionella tillämpningar nyligen - européerna får aldrig glömma konsekvenserna av dessa när det gäller uppförande och finansiering av utrikespolitik - kännetecknas av att den verkställande makten försvagas i förhållande till den lagstiftande.
Vilka målsättningar skall man då sätta upp för denna transatlantiska dialog?
På politisk nivå måste dialogen rätta sig efter utvecklingen som påverkar den typ av hot som numera finns mot den internationella stabiliteten och som utvecklas till förmån för öppna gränser, avregleringen av den internationella handeln och avregleringen av kapitalhandeln.
En exakt förteckning över dessa nya prioriterade sektorer, där ett mer nära och bättre organiserat samarbete kan ge ömsesidiga fördelar, måste absolut upprättas.
Miljösäkerhet, kamp mot terrorism och den stora organiserade brottsligheten, mot människohandel och illegal invandring, mot narkotikahandel och penningtvätt, mot maffianätverkens utbredning och spridning av kärnvapen.
På ekonomisk och handelsmässig nivå behöver betydelsen av en stark transatlantisk dialog knappast påvisas.
Trots skillnader i ekonomisk situation och arbetslöshet mellan Förenta staterna och Europeiska unionen är unionen ändå fortfarande Förenta staternas största regionala partner när det gäller utbyte och investeringar - inbegripet dotterbolagens försäljning - och den enda med vilken förbindelserna är i jämvikt.
Flödet av amerikanska investeringar mot Europa ligger fortsatt också på en mycket hög nivå.
När det gäller framtiden har vi med tillfredsställelse noterat hur försiktigt kommissionen tar upp konceptet med frihandelszoner.
Formuleringen är sannolikt inte anpassad till det transatlantiska sammanhanget, då de tullhinder som finns mellan Förenta staterna och Europa i dag motsvarar intressen vars sociala och politiska betydelse inte nödvändigtvis står i förhållande till den ekonomiska vinst som skulle uppstå om de avskaffades.
Det föreföll oss bättre att prioritera de rättsliga hindren mot utbyte och investeringar.
Det föreföll oss också grundläggande att från europeisk sida utarbeta tydliga förhandlingsmål.
Kommissionen är inte alltid bäst placerad för att formulera dem, då dessa prioriteringar till stor del domineras av de institutionella aspekterna av den fria handeln.
Det är anledningen till att bidraget från affärsvärlden förefaller oss utgöra en grundläggande beståndsdel i den transatlantiska dialogen.
Gemenskapens befogenheter inom handelspolitik utesluter på intet sätt initiativ från de olika huvudstäderna och affärsvärlden innan förhandlingarna äger rum.
Herr ordförande!
Vi skall inte vara rädda för att föra en betydande och kraftfull dialog med våra samarbetspartners, en uppriktig och konkret dialog, som inte bara begränsas till överenskomna områden där det är lätt att uppnå konsensus, utan ärligt ta upp känsliga ämnen.
Det är f.ö. endast då som amerikanarna på lång sikt kommer att intressera sig för denna transatlantiska dialog.
