# ID: svediakorp-gov485590
# author: Fayot (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 460
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag tackar Pérez Royo för att ha fäst min uppmärksamhet på alla de problem som konsumenten kommer att stöta på när euron införs.
Jag skulle för min del vilja kommentera två särskilda aspekter.
Den första gäller de kostnader som användaren av euron har fr.o.m. den 1 januari 1999.
Vi är överens om att ett av villkoren för att övergången till den gemensamma valutan skall lyckas är att så snart som möjligt få så många konsumenter som möjligt att använda euron redan i den första etappen, att ha ett bankkonto i euro, använda checkar i euro och göra överföringar i euro fr.o.m. den 1 januari 1999.
I Luxemburg har bankerna tillkännagivit att den nödvändiga omräkningen från luxemburgska franc till euro och tvärtom kommer att göras kostnadsfritt.
Det är bra.
Jag vet inte hur det är på andra ställen, men alla borde följa det exemplet.
Mellan 1999 och 2002 borde kostnaderna för växling inom den monetära unionen vara minimala och beloppet får i inget fall överstiga de nuvarande kostnaderna.
Men det skulle vara bra för euron om användarna blir övertygade redan nu om att den nya valutan är mer fördelaktig än det tidgare systemet.
Det är slutligen viktigt att redan nu säga att omräkningen av den nationella valutan till euro efter den 1 januari 2002 kommer att ske kostnadsfritt för användarna.
Det är dessa svar som intresserar konsumenten.
Även om kostnaderna för övergången till valutaunionen skulle tas på ett eller annat sätt beror framgången med valutaunionen på slutanvändarnas mycket stora lättnader.
Den andra aspekten som intresserar mig är vad Royo säger om strategin inför de minst gynnade grupperna.
Minst en tredjedel av befolkningen, om inte fler, omfattas inte av reklamkampanjerna, inte heller av Internet eller media.
Särskilda strategier måste utvecklas för dem.
Jag hyllar därför ansträngningarna inom kommissionens GD XXIV som utvecklat pilotprojekt avsedda att utarbeta informationsmedel om euron med personer i stor fattigdom, som ofta lider av analfabetism och har svårt att räkna.
När det gäller dem blir det inte möjligt att gå via läsning.
I förbifarten vill jag säga att vi måste se till att sådana projekt tas med i kommissionens budget senast 1999.
De idéer som Pérez Royo utvecklar när det gäller spridning av information om euron genom direkt ekonomisk tillämpning är grundläggande.
Principen om att användarna skall delta i utarbetandet av information i direkt anslutning till den ekonomiska åtgärden är också av stort intresse.
Efter de politiska och snarare teoretiska övervägandena, handlar det om att nu övergå till praktiska överväganden och vara så konkret som möjligt för att förankra euron i allas medvetande och utarbeta en ny gemensam valutakultur.
