# ID: svediakorp-gov485586
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 379
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Pérez Royos betänkande lägger när det gäller euron fram en sammanställning över kostnader / fördelar för konsumenten som saknar mobiliserande kapacitet.
Fördelarna är endast knappt märkbara för invånarna i gränsområden (40 miljoner person ungefär av 370 i hela Europa) och för de personer som ofta reser i arbetet.
För de övriga som reser utomlands i medeltal vart femte eller sjätte år är det av mindre intresse.
Det gäller även " den förenklade jämförelsen mellan priser för varor och tjänster i de olika medlemsstaterna ", enligt formuleringen i Pérez Royos betänkande.
Även om man kan räkna med en viss ökning av de gränsöverskridande inköpen med euron, får vi inte glömma att mellanhänderna redan är väl underrättade om prisskillnaderna mellan länder och utnyttjar de så mycket de kan.
Betänkandet nämner en tredje fördel, de låga räntor som man kommer att få tack vare en sund valutapolitik.
På den punkten måste vi se över försäljningsargumenten, eftersom en sådan fördel, som var attraktiv vid tidpunkten för Maastricht, i dag förefaller ganska föråldrad när räntorna återgått till en mycket låg nivå.
Totalt sett är det ändå säkert att euron kommer att sporra konkurrensen, och att konsumenten i ett första skede måste nöja sig med det.
Men vi får inte heller glömma att för konsumenten slutar sammanställningen inte där.
Å ena sidan kräver man också av honom att han omedelbart skall överge sin nationella valuta, med motsvarande ansträngningar, vilket det förefaller som om han inte alltid förstått.
Å andra sidan frågar sig konsumenten, som också är producent och ibland tyvärr också arbetslös, vilka effekter euron ger på den globala ekonomin.
På den punkten blir förutsägelserna, som var entusiastiska vid Maastricht där man lovade oss miljoner arbetstillfällen, mer försiktiga i dag.
Mycket seriösa ekonomer publicerar t.o.m. varningar för att länderna riskerar att desorganiseras och att arbetslösheten kan öka på grund av euron.
Under dessa förhållanden är det troligt att ju mer man närmar sig dagen för övergången desto mer kommer medborgarna att ställa sig frågor, och uttrycka allt fler betänksamheter.
De svårigheter som övergångsperioden kommer att medföra löper stor risk att fokusera på allt missnöje.
