# ID: svediakorp-gov485548
# author: Paasilinna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 407
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger!
Euron ska vara stark och trovärdig.
Det räcker inte enbart med marknadernas förtroende.
Medborgarnas förtroende behövs.
Det betyder ökad demokrati och kontroll av centralbanken, samt ansvar åt demokratiska organ.
Storföretagen övergår till att använda euron även i Finland så fort den tredje etappen inleds.
Exempelvis i Finland har redan 64 procent av storföretagen meddelat att förberedelsearbetet är i gång.
Men i småföretagen är situationen väsentligt sämre.
Endast 7 procent har startat förberedelsearbetet.
Hos serviceföretagen är läget ännu sämre.
Sektorn för små och medelstora företag är dock den huvudsakliga arbetsgivaren i Europa.
De små och medelstora företagen saknar erforderliga resurser för att skapa nya datasystem, och har inte heller alltid kompetent personal eller pengar för att köpa tjänster.
Kommissionen borde därför ta fram ett rådgivningspaket för de små och medelstora företagen.
För att kostnaderna för övergången inte faller på de ansträngda skattebetalarna måste åtgärder vidtas, så att utgifterna i samband med införandet av euron inte behöver betalas av konsumenterna.
Euron är ju århundradets projekt, men den presenteras i medlemsländerna som i halvslummer.
Utbildningen av och informationen till medborgarna när det gäller euron är absolut nödvändiga, och de ligger efter inom många områden.
Den röriga och otillräckliga informationen har framkallat en bild av tveksamhet och hemlighetsmakeri, och även det ökar motståndet under förhållanden med gigantisk arbetslöshet.
Kommer man ihåg de jättelika devalveringarna och sedelklippningarna efter kriget har man en allvarlig inställning till pengar.
Deras värde är ju desto större ju mindre man har av dem.
Därför måste informationen kring nya pengar vara pålitlig och heltäckande.
Jag föreslår att man efter TV-nyheterna i respektive medlemsland sänder en serie informationsdrives där man steg för steg berättar vad det handlar om.
Det kan inte vara möjligt att man redogör på ett bättre sätt för barnblöjornas absorptionsförmåga än för den gemensamma valutans drivkraft.
Jag håller med kollegan Pérez Royo om att el-, gas-, vatten- och telefonbolagen måste vara med i informationskampanjen, genom att i sina fakturor till konsumenterna ange priserna även i euro.
Vi kan dock inte utgå ifrån att exempelvis företagen inom handeln - jag menar inte stormarknader - skulle ha möjligheter att utbilda sin personal till medborgarnas euroinformatörer såsom man här har antytt.
Det är myndigheternas uppgift och givetvis även vår uppgift.
