# ID: svediakorp-gov485547
# author: Pex (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 518
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
I likhet med euron befinner sig Peijs i luften, och därför får jag träda i hennes ställe, vilket jag gärna gör, för då får jag åter tala om mitt eget ämne.
Först en kommentar till Stevensbetänkandet.
Kommunikations- och informationsteknologin gör stora framsteg.
Därför förväntar sig handeln och konsumenterna att Europa kommer att skapa nya, lätta och elektroniska betalningsmöjligheter i den framtida euroområdet.
För närvarande äger 90 procent av betalningarna rum inom medlemsstaterna.
Det förväntas att antalet elektroniska gränsöverskridande betalningar kommer att stiga explosionsartat i framtiden.
Många människor använder nu kreditkort också på semestern.
Detaljhandeln söker efter billigare system.
Ett europeiskt chipskort med euron på chipet kommer förmodligen att vara billigare.
I framtiden kommer därför företag att vilja erbjuda gränsöverskridande chipskort.
I Stevensbetänkandet anger parlamentet för första gången vilken väg man vill följa vad de framtida betalningssystemen beträffar.
Det gläder mig att det verkar som att parlamentet kommer att välja en väg som erbjuder utrymmer för konkurrens mellan flertalet anbudsgivare under tillsyn av Europeiska centralbanken.
Den tidigare valda linjen med ett enda anbud, varvid slutligen en enda anbudsgivare skall föra ut kortet på marknaden, har lyckligtvis övergetts.
Närvaron av flertalet anbudsgivare kommer att ytterligare sporra till innovation och till sänkning av kostnaderna, såväl för konsumenten som för handeln.
Det är precis vad som behövs för den vidare utvecklingen och för att stimulera till att använda teknologin.
Sedan betänkandet " euron och konsumenten ".
Framgången för euron kommer i första hand att vara beroende av konsumentens förtroende för det nya myntet.
Därför att detta betänkande naturligtvis mycket viktigt.
Förtroende för ett mynt betyder förtroende för eurons värde.
Konsumenterna kommer att behöva vänja sig vid användandet och kommer att behöva lära sig bedöma de nya priserna.
Föredraganden anser att man måste börja med den dubbla prismärkningen redan den 1 januari 1999.
Jag är fullständigt emot detta.
Det hetsar de små och medelstora företagen och framför allt handeln till mycket höga kostnader som oundvikligen kommer att tas ut av konsumenten.
Bra upplysning ligger just i näringslivets eget intresse.
En osäker konsument som tvekar om priset behåller sina pengar i fickan.
Låt oss inte i detalj exakt föreskriva hur handeln skall upplysa konsumenten, utan låt oss överlåta denna priskommunikation till sektorns egen kreativitet.
Ett inflexibelt europeiskt direktiv är därför den sämsta lösningen.
De övervakningsorgan som enligt föredraganden skall utöva kontrollen av omräkningen i euro förefaller mig fullkomligt överflödiga.
Lagstiftningen om omräkningen från juni förra året är tillräcklig för att garantera säkerheten för konsumenten.
Om näringslivet eller andra organisationer oväntat missbrukar situationen genom olagliga avrundningar kan och skall detta bekämpas rättsligt.
Naturligtvis måste man förklara för konsumenter vad euron kommer att betyda för dem.
I detta sammanhang är informationskampanjer från statsmakternas sida för den breda publiken oumbärliga.
Men lagstadgade åtgärder som kommer att leda till stora kostnadsökningar slår som en bumerang tillbaka på konsumenten och det är säkert inte avsikten.
