# ID: svediakorp-gov485540
# author: Secchi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 460
# sentences: 6
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Vi håller i dag en debatt som är mycket viktig och som understryker den aktiva roll som Europaparlamentet spelar i slutfasen av förberedelserna inför den Ekonomiska och monetära unionens förverkligande.
Låt mig göra ett par anmärkningar, som i viss mån rör de utmärkta betänkande som presenterats av Friedrich om kapitalmarknaderna och Ruffolo om eurons externa roll, och därvid inleda med en fråga: räcker det att man anger stabilitetsmålet som grundläggande uppgift för en framtida oberoende europeiska centralbank och insisterar på behovet av upplysningsplikt för att skapa ett bra system för att hantera den europeiska ekonomin?
Det råder inget tvivel om att valutapolitiken samverkar med resten av den ekonomiska politiken och till viss del bestäms av den: den samverkar framför allt med skattepolitiken, budgetpolitiken, bidragspolitiken och med det som man skulle kunna kalla den icke-monetära styrningen av ekonomin.Och den grundläggande fråga vi står inför är alltså frågan om det framtida systemet för ekonomisk styrning av Europeiska unionen inom ramen för den Ekonomiska och monetära unionen.
Jag tror att de beslut som nyligen togs vid toppmötet i Luxemburg, i princip positiva till upprättandet av ett s.k. euroråd går i rätt riktning och sammanfattar behovet av en institution som utövar en icke-monetär styrning av ekonomin, som blir ett komplement till den monetära styrning som utövas av den europeiska centralbanken; ett system som baseras på två oberoende men samverkande myndigheter med ansvar för den ekonomiska politiken och som är sammanflätade på det sätt som brukar vara fallet i ett system som det europeiska, men inte bara där: två myndigheter med samma dignitet och auktoritet som måste se som sin uppgift - framför allt eurorådet att påskynda lösandet av vissa grundläggande problem som vi står inför, om vi utgår ifrån - vilket för övrigt är uppenbart - att den Ekonomiska och monetära unionen i likhet med medaljen har två sidor som inte kan skiljas åt: den monetära sidan och den icke-monetära sidan; när det gäller den senare vill jag dessutom stryka under frågorna i samband med den inre marknaden, behovet av att skynda på den så kallade handlingsplanen och frågorna av skattekaraktär.
Ur denna synpunkt är besluten från Ekofinmötet den 10 december mycket uppmuntrande och jag tror att Europaparlamentet kommer att få möjlighet att återkomma till detta och att stimulera till ytterligare framsteg: det räcker, slutligen, att citera en aspekt som samverkar med det som Friedrich underströk, dvs. avtalet om ett direktiv om beskattning av finansiella intäkter från fysiska personer som inte är mantalsskrivna, en fråga av fundamental betydelse för att en framtida kapitalmarknad, när euron har blivit verklighet, skall kunna fungera på rätt sätt.
