# ID: svediakorp-gov485519
# author: Langen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 489
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina högt ärade damer och herrar!
Jag vill anknyta till det som Randzio-Plath slutade med, nämligen till de frågor som Pérez Royos betänkande behandlar: euron och konsumentskyddet.
Jag anser att det är riktigt att vibeaktar konsumentskyddet i erforderlig utsträckning även från kommissionens sida, men jag anser att det är fel, om vi här skjuter över målet.
Fru Randzio-Plath, ni vet själv lika bra som jag, att den dubbla prismärkningsplikten och utvidgningen av den, så som det här önskas i Pérez Royos betänkande, från början av den tredje etappen - dvs. från och med den 1 januari 1999 - till att börja med möjligen skall genomföras frivilligt, men sedan, om detta inte fungerar tillfredsställande, med hjälp av en förordning, naturligtvis är en fråga som i betydande utsträckning påverkar kostnaderna för handeln och möjligen driver dessa i höjden.
Därför vill jag varna för att ge konsumentskyddet denna dimension.
I kollegan Pérez Royos betänkande, som i många punkter är riktigt och korrekt, och som jag helt och hållet stödjer, står i punkt 14, att man kräver att kommissionen skall inrätta regionala övervakningsorgan.
Vad är nu detta för idé?
Behöver vi regionala övervakningsorgan?
Den som föreslår något sådant - och möjligen kommer detta under eftermiddagen att vinna majoritet vid omröstningen - han har inte förstått att EU-förordningen enligt artikel 235 i EG-fördraget ändå reglerar alla civilrättsliga frågor: fördragets kontinuitet, omställningen mellan ecu och euro 1: 1, avrundningsföreskrifterna.
Jag menar att överallt där det finns konkurrens - och detta är fallet inom handeln i hela Europa - överallt där säljarna måste hävda sig på marknaden, kommer de på sikt inte att kunna mygla.
Det kommer nämligen konsumenterna att lägga märke till.
Jag värjer mig lite mot att handeln generellt betecknas som potentiell förbrytare och konsumenterna som potentiella dumhuvuden.
Varje konsument har bara ett enda konverteringsvärde från sin gamla nationella valuta till euron.
Ett värde!
Värdet är känt för varje konsument från den 4 maj 1998, och det är över huvud taget inte fråga om att man skall kunna reglera detta inom ramen för frivilliga överenskommelser.
Det kommer att finnas miniräknare, som har en tilläggstangent.
Sådana finns det redan.
Det blir det alltså över huvud taget inget problem med, och jag vågar förutspå, att konsumenterna inom 48 timmar, kanske t.o.m. inom 24 timmar kommer att ha förstått hur detta omräkningsvärde fungerar, och att inte någon längre skall kunna lura dem.
Det finns ett undantag, nämligen där det finns monopol, framför allt från det allmännas sida.
Där måste man se till att inga förtäckta prishöjningar är förbundna med införandet av euron.
Där bör vi dock trots behovet av konsumentskydd inte skjuta över målet.
