# ID: svediakorp-gov485502
# author: Friedrich (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 805
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Euron kommer, och den kommer som stabil valuta.
All information inom och utanför Europa visar på att vi går in i en fas med en valutastabilitet som ligger högre än genomsnittet, och det kan man inte heller invända någonting emot.
Men varningen från Feds ordförande Greenspan får ändå inte lämnas helt utan beaktande.
En deflation skulle också kunna hota oss någon gång.
Vi behöver i Europa och i världen varken deflation eller inflation.
För finansmarknaderna i Europa kan man genom införandet av den europeiska valutan räkna med följande konsekvenser: För det första kommer lånemarknaden i Europa att utveckla sig till den näst största i världen.
För det andra kommer euron - efter vad vi vet - att bli den näst största reservvalutan i världen, ungefär i samma storleksordning som dollarn.
För det tredje kan euron - och vi bör och måste stödja detta - ge aktiekulturen i Europa ett nytt uppsving.
Denna utveckling är mycket viktig för oss, eftersom i dag de bristande breda aktieinvesteringarna i Europa, särskilt i Tyskland, också har lagt exempelvis åldringsvården ensidigt på statens i stället för på skattebetalarnas skuldror.
All privat åldringsvård och det säkert nödvändiga anläggandet av en kapitalreserv för den framtida åldringsvården kräver en funktionsduglig, växande aktiemarknad.
På så sätt kan även de breda lagren i befolkningen ta del av tillväxten i samhällsekonomin.
Detta är en nödvändig förändring av den hittillsvarande fördelningen, av den orättvisa fördelningen av förmögenheten bland våra medborgare, som borde ha gjorts för länge sedan.
Här kan en växande aktiemarknad, som stöttas av euron, föra med sig en förbättring.
För det fjärde kommer euron naturligtvis även att leda till koncentration av börserna.
Det finns nu till exempel 32 investeringsbörser och 23 terminsbörser i Europa, men i USA enbart 8 aktiebörser och bara 14 terminsbörser.
Vi i Europa och investeringsbörserna måste alltså vara beredda att genomföra ett bättre samarbete och att specialisera investeringsbörserna, om vi vill bibehålla våra investeringsbörser även i det nya euro-landet.
För det femte: Frågan är ännu inte helt löst om hur mycket harmonisering och reglering euro-finansmarknaderna verkligen kräver.
Säkert är det obestridligt att en ytterligare harmonisering av skatterna, godkännande av det europeiska aktiebolagets status och hejdande av skatteflykten måste genomföras, men ytterligare kontroller och regleringar bör, det kräver vi i betänkandet, göras stegvis hos oss i Europa med hänsyn tagen till de i USA - alltså på den andra stora finansmarknaden - gjorda erfarenheterna.
Så långt möjligt, bör marknaderna själva organisera sina kontroller, utan statens medverkan.
Det vore det bästa, men vi vet naturligtvis, att det inte kommer att gå helt och hållet utan staten, dvs. i detta fall Europeiska unionen.
I detta sammanhang vill jag säga ett par ord om besväret som inlämnats till författningsdomstolen från de fyra professorerna i Tyskland mot euron.
Om därigenom faktiskt Tysklands punktliga deltagande i Europeiska valutaunionen riskeras, skulle detta naturligtvis leda till ett dramatiskt bakslag för utvecklingen av ett med USA jämförbart finansområde, med negativa följder för alla medborgare.
Personligen tror jag inte besväret kommer att ha någon framgång, eftersom det centrala kravet uppfylldes i den tyska författningsdomstolens första dom.
Detta centrala krav lydde: Tyskland får inte gå in i en icke stabil union.
Tyskland får endast träda in i en stabil gemenskap.
Men jag är av den åsikten, att de senaste åren har bevisat - här vill jag komma med en komplimang till våra grannar i söder - att européerna har menat allvar med stabiliseringen av valutan, och framgångarna är entydiga.
Enligt den information vi har utvecklas faktiskt en stabil valutagemenskap i Europa.
I dag vädjar jag dock inför Europaparlamentet till den tyska författningsdomstolen.
Det bör inte dröja för länge innan vi får dess slutliga dom vad innehållet beträffar.
Tyskland och Europa behöver klarhet i denna centrala fråga rörande vår utveckling.
Om författningsdomstolen i Tyskland nu avslår besväret enbart av formella skäl, dvs. för att det kommer för tidigt, och sedan efter behandlingen i tyska förbundsdagen ändå beslutar om samråd vad gäller innehållet, skulle mitt lands handlingsförmåga lamslås till nackdel för alla deltagande, och detta måste obetingat förhindras.
Därför vädjar jag i dag till den tyska författningsdomstolens ansvarsmedvetande att avgöra besväret korrekt, i rätt tid, även vad gäller innehållet, för att skapa klarhet för den vidare utvecklingen.
Man måste vara öppen för förändringar för att överleva.
Vi vill ha en stabil euro, så att vi som européer kan förbli en central faktor i de globaliserade världshändelserna.
(Applåder)
