# ID: svediakorp-gov485473
# author: Fayot (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,046
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Av två skäl begär jag att föregående fråga skall avvisas som otillåtlig.
Det första skälet hänför sig till den text som föreslagits i kammaren.
Enligt Fabre-Aubrespy är det inte samma text som röstats igenom i utskottet.
Utskottet röstade mycket riktigt igenom tillägget och hävdade att parlamentet genomför omröstningen gemensamt, och när detta diskuterades och beslut fattats i utskottet förklarade utskottet tydligt att tillägget borde införlivas i texten.
Det är alltså precis vad som har skett.
I sitt andra argument hävdar Fabre-Aubrespy att det är fråga om en text som är hämtad ur ett samtycke, men utskottet för arbetsordningen har inte varit av samma åsikt.
Diskussionen har redan förts i utskottet och därför överensstämmer den text som lagts fram för er helt och hållet både med andemeningen och ordalydelsen i den text som den stora majoriteten av utskottsledamöterna röstat igenom.
Jag anmodar alltså kammaren att avvisa föregående fråga som otillåtlig.
(Parlamentet beslutade att inte återförvisa ärendet till utskottet.)
Fru ordförande!
Fördragets artikel 109j fastställer det förfarande enligt vilket medlemsländerna i den monetära unionen skall utses.
Förfarandet skall tillämpas den 1-2 maj 1998.
Med tanke på frågans politiska vikt är det av största vikt att de institutioner som är involverade i förfarandet agerar så tydligt som möjligt.
Den monetära unionens soliditet, liksom dess trovärdighet gentemot finansmarknaden och allmänheten, beror även på i vilken mån dessa avgörande beslut fattas på ett tydligt och fast sätt.
Europaparlamentet har en roll att spela i förfarandet.
Fördraget föreskriver i artikel 109 j2, sista stycket att, jag citerar: " Europaparlamentet skall höras och yttra sig till rådet i dess sammansättning på stats- eller regeringschefsnivå ".
Det är inte min uppgift att här kommentera hela förfarandets speciella karaktär.
Men jag vill gärna betona att parlamentet gör inlägg vid två tillfällen och detta tvåfaldiga inlägg utgör i mina ögon en helhet politiskt sett.
Det första inlägget äger rum i samband med att parlamentet avger sitt yttrande om kommissionens och EMI: s rapporter som kommer att vara klara den 24 mars 1998.
Det första yttrandet är " god politisk sed " eftersom parlamentet genom den allmänna debatten om uppfyllandet av konvergenskriterierna och om den monetära situationen i stort, ger processen en demokratisk garanti.
Härvid föreligger samstämmighet mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet.
Tack vare denna första etapp kan parlamentet upprätta ett genomarbetat betänkande för vilket parlamentariska gängse regler kan gälla fullt ut.
Omröstning om slutsatserna kommer sannolikt att äga rum den 30 april eller rentav tidigare, men under alla omständigheter tillräckligt nära inpå helgen 1-2 maj 1998 för att slutsatserna skall kunna vara tillgängliga för Ekofin-rådet den 1 maj.
Parlamentets första inlägg föreskrivs nu inte i fördraget, men det andra inlägget är mycket tydligt föreskrivet, vilket jag betonade i början.
Det är de facto obligatoriskt och skall äga rum enligt ett förfarande som inte får vara förknippat med minsta osäkerhet, annars kan hela den process som skall leda fram till den monetära unionen ogiltigförklaras.
Det första inlägget skall dessutom äga rum under en tidspress som är så stark att inget förfarande som för närvarande föreskrivs av vår arbetsordning kan tillämpas.
Nytänkande var därför nödvändigt och därför måste arbetsordningen ändras genom att ett nytt förfarande infördes.
Denna press var inte resultatet av vår fantasi utan blev nödvändig såsom oumbärlig förberedelse till följd av utväxling av skrivelser mellan parlamentets ordförande som på vederbörligt sätt förordnats av ordförandekonferensen, rådets och kommissionens ordföranden.
Den är resultatet av den politiska viljan att förbereda allt under helgen i fråga då finansmarknaden är stängd från torsdag kväll till måndag morgon.
För att projektet skall lyckas är detta en grundförutsättning.
Följaktligen förfogar inte parlamentet över Ekofinrådets rekommendationer förrän i början av 2 maj.
Eftersom Europeiska rådet hålls på eftermiddagen den dagen är det alltså inte faktiskt möjligt att tillämpa det förfarande som består i att man gör ett skriftligt betänkande med ändringsförslag.
Utskottets majoritet valde alltså ett muntligt förfarande utan ändringsförslag med gemensam omröstning om de länder som föreslagits ingå i den monetära unionen.
Den text som man stannat vid är helt tydlig, otvetydig och kan inte föranleda något debattförfarande.
Jag är alltså övertygad, fru ordförande, om att den text som vi lägger fram för parlamentet är helt i överensstämmelse med vårt parlaments vilja att klara av denna ytterligt komplexa och viktiga uppgift som fullbordandet av den monetära unionen innebär.
Fru ordförande!
Tidsfristen för ingivande av ändringsförslag förlängdes till i kväll även om de politiska grupperna hade den ändrade texten till sitt förfogande, det vill jag betona, sent på förmiddagen förra tisdagen, efter omröstningen i utskottet om arbetsordningen samma förmiddag.
I kväll klockan 19 meddelades jag att ett enda ändringsförslag ingivits.
Detta ändringsförslag kommer från Gruppen de gröna som begär att omröstning skall ske separat och inte gemensamt om de länder som finns på listan över länder som kan komma att ingå i dem monetära unionen.
I egenskap av föredragande måste jag motsätta mig detta ändringsförslag eftersom parlamentet i detta skede inte kan börja dela ut enskilda meddelanden till de länder som utvalts av Ekofin-rådet.
Jag menar att parlamentet kan göra detta under den första etappen om det så önskar, men i det här skedet av förfarandet skulle enskilda uttalanden om de olika länderna bara förvirra det politiska budskap vi vill förmedla.
Fru ordförande!
Jag ber kammaren att godkänna texten till arbetsordning i den form som utskottet för arbetsordningen i majoritet har föreslagit den, och jag skulle vilja avsluta med att betona det utmärkta samarbetet mellan utskottet för arbetsordningen och den rättstjänsten, men framför allt med utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Ordförandekonferensen har vädjat till oss att behandla denna ändring av arbetsordningen gemensamt med detta utskott.
Jag skulle vilja rikta ett särskilt tack till detta utskotts ordförande, Von Wogau samt till det monetära underutskottets ordförande, Randzio-Plath, för deras mycket intressanta bidrag.
Ännu en gång vädjar jag till kammaren att på bred bas godkänna denna ändring i arbetsordningen.
