# ID: svediakorp-gov485455
# author: Desama (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 745
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Dagens sammanträde är mycket märkligt.
Efter att först ha diskuterat de problem som är förknippade med järnvägen och lufttransporten, behandlar vi för närvarande Europas rymdpolitik.
Trots detta storstilade språng uppåt befarar jag att vi mot bakgrund av vår nuvarande kunskap i rymdfysik trots allt är tvungna att komma ner på jorden.
Jag skall försöka ge en snabb överblick över betänkandet om rymden.
Först skall vi erinra oss om att Europa inte är någon nykomling ifråga om erövring av rymden.
Under tidigare år har vi i själva verket lyckats behålla vår autonomi och vårt oberoende i fråga om tillgång till rymden, och detta har skett genom framför allt två projekt: i första hand ett mellanstatligt samarbetsprojekt, tack vare ESA, och i andra hand också en politik som syftar till offentliga frivilliga investeringar vilken bedrivs av vissa europeiska stater.
Men trots projekten och oberoende tillgång måste det konstateras att vi, i förhållande till USA, fortfarande är en dvärg i rymdsammanhang.
Inom rymdsektorn finns i USA 200 000 arbetstillfällen jämfört med cirka 40 000 i Europa, 7 procent av finansieringen av USA: s rymdpolitik täcks av privata investeringar och kommersiella källor jämfört med 38 procent i Europa, det är alltså uppenbart att vi måste göra stora ansträngningar för att nå jämvikt.
Det måste inte nödvändigtvis vara fråga om någon mirakelmedicin, utan att tillföra Europapolitiken en ny aspekt: att tillföra den mellanstatliga nivån ett visst mått av gemenskapspolitik, eller rentav överstatlig politik, för att inte väcka några gamla spöken till liv.
Europeiska unionen måste i dag alltså ha en rymdpolitik, och då inte någon isolerad politik, utan unionen måste tillföra detta europeiska mervärde till en rad politiska strategier för samarbete inom rymdområdet i Europa.
Självfallet kommer knappast parlamentet att fastställa denna politik utan det kommer att göras av kommissionen, som tagit ett första steg i och med detta mycket intressanta meddelande, och rådet.
Vi begär att ett särskilt Europeiskt råd skall ägnas åt rymden.
Kanske hör det brittiska ordförandeskapet denna vädjan.
Jag menar att denna politik, detta europeiska mervärde, borde bygga på två grundläggande villkor.
Det första villkoret är att alla aspekter, både strategiska och kommersiella, beaktas, det vill säga att det en gång för alla medges att rymdpolitik nödvändigtvis är helhetspolitik, att det inte å ena sidan finns en strategisk politik och andra sidan en kommersiell, utan att alla ansträngningar måste beröra alla aspekter av rymdpolitiken.
Det andra villkoret är att medlemsstaterna och Europeiska unionen anslår mer offentliga medel för att genomföra och utveckla rymdpolitiken.
För trots att de privata investeringarna är stora och betydelsefulla räcker de inte.
I enlighet med dessa villkor och inspirerad av min kollega Malerbas utmärkta betänkande, har vi satt upp vissa riktmärken för den väg rymdpolitiken bör följa.
Först och främst upprätthålla en hög teknologisk kompetensnivå tack vare instrument som det femte ramprogrammet, men även genom vårt deltagande i en rad stora vetenskapliga experiment, som exempelvis rymdstationen med flera.
För det andra företa sammanslagningar inom rymdindustrin.
Det handlar inte om att skapa ett enda stort företag inom rymdsektorn i Europa - en elefant har aldrig sprungit fortare än en zebra - utan att i första hand gruppera alla företag som i dag verkar i en knivskarp konkurrens på världsmarknaden i projekt som syftar till hopslagning, nämligen att erövra ett visst antal stora kommersiella marknader, men också erbjuda viktiga tjänster.
Konsolidera våra starka sidor, bärraket- och satellitindustrin.
För det fjärde att säkerställa de medel som förskaffar oss oberoende, särskilt genom ett europeiskt system för navigering som kommer att vara resultatet av europeisk teknik.
Och slutligen att sörja för ett samarbete som sträcker sig utanför Europa, inte bara med gamla rymdnationer som Japan och Ryssland, utan även med de nya rymdmakter som håller på att växa fram.
Jag tänker i första hand på Kina och Indien.
Slutligen skulle jag vilja fästa kommissionens uppmärksamhet på hur nödvändigt det är att medel för rymdutbildning utvecklas.
Om vi avser att föra en så här ambitiös politik, måste vi ha den allmänhetens stöd.
Men då måste allmänheten informeras i ämnet och utbildning är det bästa sättet att uppnå den målsättningen.
