# ID: svediakorp-gov485448
# author: Van Dam (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 878
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Direktiv 92 / 14 förbjuder från och med den 1 april 2002 utnyttjande av alla kapitel 2-flygplan i Europeiska unionen.
För de bullrigaste kapitel 2-flygplanen, det är de som är äldre än 25 år och de så kallade narrow body ' s, trädde förbudet i kraft redan den 1 april 1995.
En omprövning av direktivet är inte bara nödvändigt för att anpassa förteckningen över flygplan från utvecklingsländer som är undantagna.
Dessutom har det visat sig att medlemsstaterna tolkar övergångstiden på olika sätt och att undantagsbestämmelserna missbrukas.
Det missbruket innebär bland annat att ett flygplan med dispens hyrs i andra hand från ett annat flygbolag.
För det andra, orättmätig tillämpning på flygbolag i tredje land av undantagsbestämmelser som var avsedda för flygbolag inom Europeiska unionen i samband med ett successivt utbyte av flygplansflottan.
För det tredje, beviljande av dispenser till företag inom unionen.
Den gemensamma ståndpunkten förtjänar en positiv uppskattning när det gäller den enhetliga tolkningen av direktivet i alla medlemsstater.
Uthyrningen i andra hand skall, i enlighet med de ändringsförslag som Europaparlamentet antagit vid den första behandlingen av Van der Waalbetänkandet, förbjudas i det reviderade direktivet.
Nu är också beviljandet av övergångsperioder till lufttrafikföretag utanför unionen förbjudet.
Förenade kungariket behöver för övrigt inte dra in tillstånden till amerikanska flygbolag för successivt utbyte.
Vidare är det förbjudet att ge dispens till företag som inte är flygbolag.
Följderna av förbudet mot uthyrning i andra hand får inte underskattas.
Det leder till allvarliga problem för vissa fraktflygplatser i unionen och även för vissa utvecklingsländer.
I pressen har det till exempel förekommit uppgifter om att flygplatsen i Oostende i Belgien förlorar 45 000 ton, det är ungefär hälften av dess fraktavdelning, eftersom bara 11 av de 43 afrikanska flygplan som nu landar i Ostende finns med på förteckningen över undantag.
Vidare varnade INZET, en nederländsk organisation för utvecklingssamarbete, för att det för vissa afrikanska länder blir svårt att fortsätta exportera sina produkter till unionen per flyg eftersom deras fraktflygplan inte får någon dispens längre.
Med tanke på totalförbudet mot kapitel 2-flygplan från och med den 1 april 2002 och de allvarliga bullerproblem som de flygplanen förorsakar, får man under inga omständigheter tänja på bestämmelserna.
Det måste dock noga övervakas att bestämmelserna efterlevs på ett enhetligt sätt i hela unionen med hänsyn till följderna av de strängare bestämmelserna mot uthyrning i andra hand.
Min fråga till kommissionen är därför: Vill kommissionen genomföra en sträng övervakning av att bestämmelserna efterlevs?
I det sammanhanget måste jag påpeka att flygplatsen i Oostende anklagar två franska flygplatser för att försöka locka till sig de flygplan som förbjuds.
Europaparlamentet föreslog också vid den första behandlingen att flygplatserna skulle få möjlighet att ge kapitel 2-flygplan begränsat tillträde redan innan totalförbudet träder i kraft den 1 april 2002.
Genom att lufttrafiken ökat så kraftigt har ljudutrymmet blivit den begränsande faktorn på vissa flygplatser.
Det gäller särskilt för den nederländska flygplatsen Schipol.
Där upptar starter och landningar med kaptel 2-flygplan lika mycket ljudutrymme som fem jämförbara kapitel 3-flygplan.
Kvällstid är förhållandet till och med ett mot tio.
Rådet har inte tagit med Europaparlamentets ändringsförslag på den punkten.
Den gemensamma ståndpunkten hänvisar till direktiv 2408 / 92.
I det sammanhanget frågar jag kommissionen om det direktivet verkligen ger flygplatserna möjlighet att frånta ett flygplan tillträdesrätten, inte för att flygplatsen är fysiskt fullbelagd utan för att ljudutrymmet är förbrukat.
Tycker kommissionen liksom jag att hänvisningen till förordning 2408 / 92 inte är tillräcklig för att minska flygplansbullret?
Är inte möjligheterna där begränsade till ett nattförbud för kapitel 2-flygplan, en nattkvot och högre landningsrätt på dagtid?
Jag vill gärna höra av kommissionen om det inte finns några kryphål i lagstiftningen här som försvårar flygplatsernas kamp mot bullerhindren.
När det gäller punkten med anpassning av bilagan så förtjänar den gemensamma ståndpunkten skarp kritik.
Det är verkligen oacceptabelt att rådet och Europeiska kommissionen vill placera Saudiarabien på förteckningen över undantag.
Rådet och kommissionen grundar sig på OECD: s lista över utvecklingsländer.
I det ursprungliga direktivet saknades varje hänvisning till den listan.
Om vi ändå vill arbeta med den listan så ger den möjlighet att skilja mellan rikare och fattigare utvecklingsländer, såsom Europaparlamentet föreslagit i Van der Waalbetänkandet.
Genom att ta med Saudiarabien i förteckningen över undantag så får det landet år 2000 dispens för ytterligare nio av dessa föråldrade, miljöfarliga flygplan.
Den riktiga skärpningen av bestämmelserna om uthyrning i andra hand ger, som jag sade, problem för afrikanska länder.
Desto mer är det helt i strid med andan i direktiv 92 / 14 att Saudiaraben får fortsätta flyga på Europa med ett stort antal lika bullriga flygplan.
Jag uppmanar därför också parlamentet att massivt stödja de ändringsförslag som vill stoppa denna oberättigade fördel.
Kanske kan vi få rådet och kommissionen att vika tillbaka från sitt villospår.
Ledamöterna i transportutskottet som gett mig sitt enhälliga stöd tackar jag gärna för deras förtroende.
Låt oss göra allvar av bekämpandet av det onödiga flygplansbullret.
