# ID: svediakorp-gov485441
# author: Kinnock, Neil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,421
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tack herr ordförande!
Jag skulle vilja börja med att önska er och hela detta parlament ett gott nytt år.
Betänkandet som lagts fram för kammaren här i dag, herr ordförande, utgör sannerligen ett värdefullt bidrag till debatten om vitalisering av Europeiska unionens järnvägar.
Som både kommissionen och parlamentet är överens om, är det, nödvändigt med stora förändringar om järnvägen ska kunna överleva som ett viktigt transportmedel i Europa, vilket vi alla önskar av en rad ekonomiska skäl, ur sysselsättningssynpunkt och av miljöskäl.
Betänkandet har, som vi alla förväntat oss av dess författare, en positiv och konstruktiv syn på vitaliseringen av järnvägarna och medan det gläder mig att betänkandet stöder den allmänna strategi som kommissionen föreslagit, ger det även värdefulla förslag till hur förändringarna ska kunna genomföras.
Jag gratulerar därför varmt föredraganden Sarlis för ett betänkande vars styrka ligger i strategisk vision och praktisk genomförbarhet.
Jag försäkrar honom och denna kammare att förslaget kommer att tas under grundligt och positivt övervägande.
Herr ordförande!
Jag tror inte att jag förenklar när jag säger att detta betänkande har två huvudsakliga budskap.
Det ena är att vitaliseringen måste ske på ett progressivt sätt och det andra är att de åtgärder som måste vidtas för att underlätta denna förändring måste vidtas under det att liberaliseringen genomförs.
När det gäller den första punkten, accepterar jag ett gradvis införande av marknadskrafter med syfte att ge järnvägen tid till anpassning och samhället tid till att bygga upp ett ramverk.
Det har därför aldrig funnits någon avsikt, inte heller något förslag om en explosionsartad utveckling för liberaliseringen av de europeiska järnvägarna.
Jag betonar emellertid att förändringen inte får genomföras för långsamt eller i alltför små steg, helt enkelt därför att tiden inte står på järnvägens sida.
Det måste framhållas att om inte förändringarna införs med större medvetenhet om denna frågas brådskande natur än vad som nu är fallet, är det möjligt att någon explosiv utveckling aldrig kommer att äga rum och att det enda ljud vi får höra är klockorna som klämtar för ärnvägens fall.
Detta scenario ligger inte tjugo år framåt i tiden; det kan, om inte förändringarna skyndsamt välkomnas och skyndsamt genomförs, bli verkligt inom en tolvårsperiod.
Under några av dagens anföranden, vilket jag verkligen välkomnar, inklusive anförandet av Berès, har det sagts att järnvägen förlorat en halv miljon arbetstillfällen under de senaste femton åren.
Det är ett tragiskt faktum.
En del av vår strategi, som också är central för vårt sociala engagemang, är att med beslutsamhet driva en politik som åtminstone kommer att rädda en stor del av de miljontals arbetstillfällen som återstår inom järnvägen och järnvägsrelaterad industri.
Utan förändring kan listan över friställda de närmaste tolv åren bli längre än den har varit under de senaste femton åren.
Det visar hur bister verkligheten är och hur brådskande behovet av förändring är.
De flesta håller nog med om att det bråttom och att förändringarna måste genomföras på ett progressivt sätt - inte med stor dramatik eller brutalitet utan med en bestämd hållning.
Det är därför absolut nödvändigt med en kraftfull start, exempelvis genom att öppna järnvägarna för internationell godstrafik så snart som möjligt, vilket Simpson, Baldarelli och Castricum betonat, inte bara i dag utan vid många tidigare tillfällen.
Den exakta tidpunkten för införandet av liberaliseringen kommer, naturligtvis, att behöva övervägas mycket noga.
Så snart kommissionen lagt fram alla sina förslag och rådet och parlamentet börjat diskutera, är det dags att besluta om övergångsperioder samt vilka åtgärder som behöver vidtas parallellt med dessa.
Självklart, är det i dag beroende på att vi inte vet hur rådet eller parlamentet kommer att reagera på kommissionens förslag alldeles för tidigt att diskutera en detaljerad tidsplan.
Allt jag vill säga är att alla, och jag väljer mina ord noga, som verkligen värdesätter och inser vilken potential det ligger i Europas järnvägar, och naturligtvis alla som vill se järnvägen blomstra i framtiden, kommer inte att orsaka några förseningar gällande införandet av nödvändiga åtgärder.
I Sarlis betänkande betonas med rätta nödvändigheten av att järnvägens liberalisering åtföljs av en mängd åtgärder.
Som han också medger, bidrar kommissionens hållning till att skapa visioner i detta avseende och vi håller nu på att arbeta fram åtgärder som ska göra de förslag som lagts fram i vår vitbok praktiskt genomförbara.
I år kommer jag därför att presentera tre åtgärdspaket gällande järnvägen: det första som kommer i vår behandlar infrastrukturer och inkluderar förslag till ytterligare uppdelning av ansvarsområdena för infrastruktur och utförande av transporter.
Det kommer också att innehålla förslag gällande riktlinjer för infrastrukturavgifter och riktlinjer för fördelning av järnvägar.
Det andra åtgärdspaketet som kommer att färdigställas i sommar kommer, i synnerhet, att handla om avtal avseende offentliga tjänster.
Det kommer även att behandla frågan om stadsstöd, inte enbart för järnvägssektorn utan även för vägtranporter i allmänhet.
Sedan, i slutet av året, kommer det tredje paketet som kommer att behandla inter-operabilitet och harmonisering av de nationella järnvägssystemen i allmänhet, inkluderande järnvägspersonalens kvalifikationer.
Dessutom kommer det under första halvåret två förslag gällande transporter i allmänhet med särskild relevans för järnvägen: ett som handlar om utökning av arbetstidsdirektiven för alla transportarbetare och ett i form av en vitbokom infrastrukturavgifter för transporter i allmänhet.
Slutligen, skulle jag vilja ta tillfället i akt till att med viss glädje informera kammaren om att den första godskorridoren för järnvägsfrakt öppnat, trots de dystra domedagsprofetior som vi upprepade gånger hört från vissa delar av kammaren och återigen denna eftermiddag, av skäl som jag har förståelse för men därför inte nödvändigtvis accepterar.
Det är nödvändigt att gå vidare med tillförsikt och energi för om vi anammar något annat förhållningssätt kommer vi definitivt att få se järnvägen gå i graven.
Naturligtvis finns det olika sätt att utforma den reform av järnvägen som nu är på väg och vi har ännu inga fullständiga och avslutade uppgörelser, exempelvis, gällande prissättning.
Ingen i denna kammare eller på något annat håll kan rimligtvis ha förväntat sig sådan perfektion i detta tidiga stadium av järnvägens godskorridorer.
Det faktum att godskorridorer är i drift och kapabla att visa sin potential som konkurrenskraftigt alternativ till andra transportsätt i framtiden, bortsett från gamla begränsningar och reservationer som vi fortfarande kan höra från vissa håll, är ett erkännande till alla som arbetat för framsteg.
Det är också en källa till uppmuntran för ytterligare åtgärder i framtiden.
Naturligtvis håller jag med om att godskorridorer bör sträcka sig genom alla de områden där de behövs och att det är viktigt att de sammanbinds med hamnar, vilket återigen har noterats här i dag.
Kommissionen kommer även fortsättningsvis betona att beslut gällande godskorridorer måste tas i de olika medlemsländerna och av de som är ansvariga för infrastrukturen och inte av kommissionen vilkens roll är att arbeta för principen och hjälpa till med att överkomma svårigheter.
Om vi skulle försvara en centraliseringsgrad som skulle låta ansvaret för tilldelning av järnvägsspår ligga på Breydelbyggnaden i Bryssel, vore det att inbjuda till att man uppfattade vårt förhållningssätt som absurt.
Vi är möjliggörare, vi kämpar helt enkelt för att andra ska kunna dra fördel av de förändringar som vi arbetar för.
Avslutningsvis välkomnar jag varmt detta betänkande, och jag är säker på att detta parlament kommer att tänka igenom de kommande förslagen med samma positiva syn som de har med vitboken om vitalisering och i synnerhet förslaget gällande godskorridorer för järnvägstransporter.
Jag är tacksam för det och för det faktum att denna kammare delar kommissionens beslutsamhet att bidra till att skapa en järnväg som är kapabel att konkurrera med andra transportsätt, att vinna tillbaka marknader och möta de krav som ställs av människor och företag i det moderna samhället.
Om järnvägen lyckas med allt detta, kommer den att lyckas med att ge sig själva en rik och blomstrande framtid.
De som arbetar inom järnvägen kommer att få del av denna framtid.
Om inte förändringar som står i samklang med vad som står i detta betänkande, och i synnerhet i kommissionens vitbok, genomförs kommer framtidsutsikterna att se mycket dystra ut.
