# ID: svediakorp-gov485440
# author: Baldarelli (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 454
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Jag tror att ni är medvetna om att man inte får ignorera den sociala aspekten.
Men om vi låter järnvägarna vara som de är kommer vi att förlora trovärdighet.
Vi måste ta med i beräkningen de svårigheter som järnvägarna står inför i detta ögonblick i Europa i de olika medlemsstaterna.
Vi måste få tillbaka järnvägens konkurrenskraft - vilket verkar möjligt med tanke på den analys som föreslås - men vi kan naturligtvis inte enbart se till järnvägen, inte bara det transportsätt som järnvägen utgör.
Vi måste också ta hänsyn till andra transportsätt, den roll som denna konkurrenskraft kan spela när det gäller varuutbyte och kombinationstransporter och, naturligtvis, hur de olika transportsätten hänger samman.
Därför kan vi inte isolera moderniseringen av järnvägen från andra frågor som behandlas inom Europeiska unionen: jag tänker till exempel på den fråga som med all rätt tas upp, nämligen internaliseringen av kostnaderna.
Ur den synpunkten tror jag att det är viktigt att ta upp frågan om " olycksbenägenheten ", trafikstockningarna, föroreningarna och bullret.
Transportsätten blir åter konkurrenskraftiga om man tillsammans med vitboken om järnvägen även tar upp dessa frågor för att de olika transportsätten verkligen skall kunna konkurrera på lika villkor.
Jag tror därför att vi inte skall betrakta detta förslag som ett isolerat förslag, utan vi måste ta hänsyn till att det finns allvarliga problem i Europa: jag tänker på de 50 000 döda i trafikolyckor på vägarna, jag tänker på de 7 800 döda i Italien per år, fortfarande i olyckor på vägarna, jag tänker på de allvarliga problemen med luftföroreningar.
Man bör naturligtvis också ta upp den sociala aspekten, som annars riskerar att behandlas isolerad, för om järnvägarna inte längre är konkurrenskraftiga så har vi ingen möjlighet att garantera sysselsättningen för dem som för närvarande arbetar inom järnvägen.
Vi måste med andra ord ta vårt ansvar och vi bör göra det, framför allt eftersom vi tillhör vänstern.
Ur den synpunkten kan svaret bli viktigare.
Vem skall ha ansvaret för järnvägen?
Detta är en mycket viktig punkt.
Vi måste se till att tillträdet till järnvägen inte bara reserveras för de stora bolagen och de stora koncernerna.
Vi måste se till så att tillträdet till järnvägsmarknaden är demokratiskt och att det även blir möjligt för de små och medelstora företagen, kooperativen och olika sociala strukturer att spela en roll, viket ger en garanti mot social dumpning, genom att man respekterar bestämmelserna om arbetstid och säkerhet.
Endast så tror jag att vi kan blåsa nytt liv i järnvägen.
