# ID: svediakorp-gov485430
# author: Van Dam (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Vitboken återger på ett tydligt sätt den knepiga situation som de europeiska järnvägsbolagen befinner sig i.
År 1970 stod järnvägstransporterna fortfarande för 31, 7 procent av den totala godstransporten i Europeiska unionen.
År 1994 hade den andelen minskat till 14, 9 procent, mindre än hälften!
Godstransporternas tillväxt kan helt tillskrivas vägtransporterna.
Den här utvecklingen måste ledas i en annan riktning.
EU-ländernas medborgare konfronteras ständigt i allt större utsträckning med vägtransporternas nackdelar för miljön.
I de stora städerna börjar vägtransporterna dessutom att nå gränsen för vad som är fysiskt möjligt.
Vägarna där fylls helt enkelt till brädden.
Dessutom förutspås en ännu större tillväxt inom godstransporterna den närmaste framtiden.
Vi måste konstatera att det största problemet för järnvägstransporter ligger i hur järnvägsbolagen fungerar.
Trots att det finns en Europeisk inre marknad sedan 1993 så är järnvägarna fortfarande i hög grad nationellt inriktade.
Dessutom arbetar de sällan marknads- och kundinriktat.
Därför stöder jag det botemedel som rekommenderas i vitboken, nämligen: " Mer konkurrens på järnvägsspåret ".
Sarlisbetänkandet hänvisar, mer än Europeiska kommissionen, till de sociala följderna av omstruktureringen av de europeiska järnvägsbolagen.
Det var inte för inte som tiotusentals järnvägsmedarbetare från hela Europeiska unionen den 19 november 1996 i Bryssel demonstrerade mot Europeiska kommissionens vitbok.
Nu måste vi dock komma ihåg två saker.
För det första är omstruktureringen nödvändig för att järnvägsbolagen skall kunna leva vidare och för att sysselsättningen skall räddas.
För det andra måste de sociala följderna fångas upp av medlemsstaterna och inte av Europeiska unionen.
Sarlisbetänkandet åtminstone antyder att en europeisk lösning på det sociala problemet är möjlig och inger därmed falska förhoppningar.
Bortsett från den långa tid det tagit föredraganden att komma fram till ett betänkande så är jag också kritisk mot de begränsningar som betänkandet vill införa för vägtransporterna.
Den begränsning av lastvikt och hastighet för vägtransporter som begärs i punkt 7 gör inte järnvägstransporterna effektivare.
En begränsning av lastvikten är dessutom till nackdel för miljön eftersom antalet körningar kommer att öka på grund av detta.
Kommissionens mest iögonfallande förslag är planen för fria godskorridorer.
Den första av dessa mellan Rotterdam och Milano borde starta ungefär nu.
När andra medlemsstater låter bli att delta borde kommissionen vidta åtgärder för begränsad avreglering, vilket medlemsstaterna i enlighet med direktivet är skyldiga till sedan 1991.
