# ID: svediakorp-gov485426
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1998-01-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Än en gång tvingas vi att utbrista i klagorop i samband med ett tekniskt betänkande av stor betydelse - betänkandet från Sarlis - men även, om vi så vill, en möjlighet att göra nya ansatser för att försöka hitta lösningen på ett antal problem.
Vi vet alla att järnvägarna i Europa som helhet, och tyvärr framför allt i mitt land, är på väg in i en allt djupare kris.
Det framgår av statistiken: järnvägarna har, under de senaste 25 åren, förlorat 58 procent av transporterna av gods och passagerare, medan vägtransporterna har ökat med 150 procent.
Andelen passagerare har sjunkit till 4 procent av de totala transporterna, godsandelen till 9 procent.
Ställd inför denna situation tror jag att den rika och ambitiösa planen för transeuropeiska godskorridorer inte längre räcker för att peka ut den väg vi skall gå.
Frågan vi måste ställa oss är då: hur har vi kunnat hamna i denna situation?
Den viktigaste orsaken är att andra transportsätt har växt fram, utan tvekan smidigare och även mer ekonomiska.
Sedan har vi bristen på självständighet när det gäller driften, och den dåliga servicen, framför allt när järnvägarna sköts av offentliga bolag.
Vilka lösningar finns?
Det är svårt att på ett par sekunder ange samtliga.
Framför allt måste sektorn öppnas för den fria konkurrensen och för privata aktörer.
Sedan måste man genomföra en sanering av företagen och en allmän omorganisation av sektorn, och min grupp anger i ett par ändringsförslag ett par konkreta fall som man kan gå vidare med.
Det är också nödvändigt att se till att direktiv 91 / 440 genomförs fullt ut, att man främjar utvecklingen av järnvägskorridorer för godstransporter, får till stånd en bättre samordning mellan olika system och att man framför allt ser till att genomföra arbeten av typen järnvägstunnlar och transeuropeiska projekt som utgör nyckeln till lösningen av många andra problem.
I det sammanhanget tänker jag framför allt, när det gäller det centraleuropeiska området, på två stora linjer - Lyon-Turin-Venedig och München-Verona, i riktning nord-syd, med andra ord - vilka skulle lösa många problem.
Men för det krävs att samtliga regeringar arbetar för en sådan lösning.
