# ID: svediakorp-gov485372
# author: Credon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 673
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade ledamöter!
Jag har mycket uppmärksamt lyssnat på era inlägg i denna mycket viktiga fråga och jag tackar er för övrigt för att ni deltagit i diskussionen.
Jag har emellanåt haft intrycket att mina ord inte alltid har gått fram, kanske för att debatten väcker mycket känslor, vilket är naturligt eftersom den berör ett så grundläggande problem som folkhälsan.
Jag upprepar därför vad jag nyss sade, nämligen att aktörerna efter den 1 november är skyldiga att märka sina produkter som inte är motsvarigheter enligt artikel 2 i förordning EG / 1813 / 97.
Det åligger självklart medlemsstaterna att se till att dessa produkter märks.
För att besvara vad som nyss sades, existerar det inget tröskelvärde.
Så snart det bara finns ett spår, om än obetydligt, skall märkning ske.
Uppgifterna skall formuleras tydligt, på följande sätt, jag citerar: " Produkt av genetiskt modifierad soja eller produkt av genetiskt modifierad majs ".
Tydligare kan det inte uttryckas.
Bara ett spår, inget tröskelvärde.
Och denna formulering som tydligt och med tillräckligt stora bokstäver talar om att livsmedlet är framställt av genetiskt modifierad majs eller soja tycks mig vara tillräckligt klar.
Jag hörde nyss sägas att det saknas positiva angivelser.
Jo, och det sa jag också nyss.
Det finns positiva angivelser för uppgifter om frånvaron av livsmedel eller livsmedelsingredienser som tillverkats av genmodifierad soja eller majs, eller uppgifter om förekomsten av ett visst livsmedel eller en viss livsmedelsingrediens, i de fall då denna inte vetenskapligt kan beläggas och beviset finns tillgängligt på andra sätt.
Även positiva angivelser eftersträvas alltså.
För att kommentera några andra anmärkningar vill jag säga att märkningen inte gäller slutprodukten, utan ingredienserna.
Varje gång som det i sammansättningen av en slutprodukt kommer med en ingrediens som innehåller bara ett spår - jag upprepar detta - av ett ämne som kan anses vara genmodifierat, skall detta omnämnas i märkningen.
Kommissionen har valt det vetenskapligt mest tillförlitliga kriteriet, nämligen DNA-kriteriet, som är det för produkten mest specifika.
Tyvärr delas inte denna ståndpunkt av medlemsstaterna, vilket vi har kunnat konstatera under dagens möte.
Därför är det sant att diskussioner i medlemsstaterna riskerar att förlänga debatten.
Självklart kommer förordningen att bli svår att tillämpa, det hörde vi nyss.
Den blir svår att tillämpa för att detta område är komplicerat, men vi måste gå framåt med vetenskapliga metoder för att utveckla metoder för uppspårning.
Vetenskapen utvecklas ju ständigt och i takt med att nya upptäckter sker konstaterar vi de positiva aspekterna, och ibland de oundvikligt negativa.
Häri ligger för övrigt det stora problemet, och enligt min uppfattning kommer det att vara det stora problemet under de kommande åren.
Tilltron till vetenskapen har under de senaste årtiondena varit total, men så är inte längre fallet.
Vetenskapen och dess landvinningar, som till stor del är positiva - det ser vi tydligt på den ökade livslängden - kan också innebära hot.
Konsumenterna skall bli informerade om dessa hot och på den punkten delar jag helt er uppfattning.
Även om man alltid kan kritisera kommissionen - och det är den van vid, kommissionen är en sorts syndabock - tror jag alltså att den har gjort sin plikt genom att gentemot medlemsstaterna hävda DNA-kriteriet, som är det mest heltäckande, att märkningen måste vara tydlig, att åtgärder måste vidtas snart och att en produkt skall nämnas även om den bara existerar i form av spår.
Allt det här kräver naturligtvis sin tid, eftersom de olika kommittéerna skall sammanträda, eftersom man inte sammankallar medlemsstaterna i en handvändning, eftersom de inte är överens.
Debatten är därför långt ifrån avslutad.
Men ni kan vara säkra på att kommissionen för sin del kommer att vara ytterst vaksam på försiktighetsprincipen när det gäller konsumenternas hälsa.
